Embed Size (px)
Citation preview
Linköpings Universitet | Institutionen för medicin och hälsa
Examensarbete inom omvårdnad på grundnivå, 15 hp | Sjuksköterskeprogrammet
Höstterminen 2018/Vårterminen 2019
Sjuksköterskans
upplevelser av
kommunikation med
patienter inom palliativ
cancervård − en litteraturstudie
The nurse’s experiences of communication with
patients in palliative cancer care
− a literature review
Josephine Svala
Jenny Pia Fuentes
Handledare: Jenny Drott
Linköpings Universitet
SE-581 83 Linköping, Sweden
013-28 10 00, www.liu.se
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Majoriteten av patienter i palliativ vård har någon form av
cancersjukdom. Centralt i palliativ vård är god kommunikation mellan
sjuksköterskan och den döende patienten.
Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av
kommunikation med vuxna patienter med cancer (18 år eller äldre) som vårdas inom
palliativ vård.
Metod: En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt. Sökningar i
databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO genomfördes.
Resultat: Baserades på 12 artiklar som resulterade i två teman: (1) Betydelsen av
relationen mellan sjuksköterskan och patienten och (2) faktorer som upplevdes
påverka relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Ur dessa identifierades fem
kategorier: (1) vårdande relation (2) icke-verbal kommunikation (3) känslor och
attityder hos sjuksköterskan (4) arbetsmiljö och (5) kulturella aspekter.
Konklusion: En god relation är avgörande för en lyckad kommunikation mellan
sjuksköterskan och den palliativa patienten. Sjuksköterskan bör skapa en relation
som utgår från trygghet, acceptans och tillit så att en bra kommunikation kan ske.
Nyckelord: kommunikation, palliativ vård, patienter med cancer, sjuksköterska,
upplevelse
Innehållsförteckning INLEDNING .......................................................................................................................... 1
BAKGRUND .......................................................................................................................... 1
Palliativ vård och vård i livets slutskede .............................................................................. 1
Hörnstenar i palliativ vård .................................................................................................... 2
Symtomlindring ........................................................................................ 2
Mångprofessionellt samarbete .................................................................... 2
Kommunikation och relation ...................................................................... 3
Stöd till närstående .................................................................................... 4 Personcentrerad vård och de 6 s:n ........................................................................................ 4
PROBLEMOMRÅDE ........................................................................................................... 5
SYFTE ..................................................................................................................................... 5
METOD .................................................................................................................................. 5
Design .................................................................................................................................. 5
Urval .................................................................................................................................... 5
Datainsamling ...................................................................................................................... 5
Tillvägagångssätt ................................................................................................................. 6
Kvalitetsgranskning ............................................................................................................. 6
Analys .................................................................................................................................. 7
Etiska ställningstaganden ..................................................................................................... 7
RESULTAT ............................................................................................................................ 7
Betydelsen av relationen mellan sjuksköterskan och patienten ........................................... 8
Vårdande relation ...................................................................................... 8
Icke-verbal kommunikation ....................................................................... 9 Faktorer som upplevdes påverka relationen mellan sjuksköterskan och patienten .............. 9
Känslor och attityder hos sjuksköterskan .................................................... 9
Arbetsmiljö ............................................................................................ 10
Kulturella aspekter .................................................................................. 11 DISKUSSION ....................................................................................................................... 11
Metoddiskussion ................................................................................................................ 11
Resultatdiskussion .............................................................................................................. 14
Betydelsen av relationen mellan sjuksköterskan och patienten ............................ 14
Faktorer som upplevdes påverkar relationen mellan sjuksköterskan och patienten 17 Klinisk implikation ............................................................................................................ 19
Fortsatt forskning ............................................................................................................... 19
KONKLUSION .................................................................................................................... 19
SJÄLVVÄRDERING .......................................................................................................... 19
REFERENSER ..................................................................................................................... 20
BILAGOR .................................................................................................................................
Bilaga 1: Tabell sökstrategi ...................................................................................................
Bilaga 2: Artikelmatris ...........................................................................................................
1
1. INLEDNING
Cirka 90 000 personer avlider varje år i Sverige och 80 % av dem anses behöva
palliativ vård. Palliativ vård i både tidig och sen fas förekommer överallt där hälso-
och sjukvård bedrivs. Patienterna kan vårdas i sitt eget hem, i särskilt boende, på
sjukhus eller inom annan inrättning och ofta med vård från flera olika vårdgivare
(Socialstyrelsen 2018).
Majoriteten av patienter i palliativ vård har någon form av cancersjukdom
(Socialstyrelsen 2016). Flertalet personer med cancer som vårdas i palliativt skede
har önskemål om att avsluta sitt liv i hemmet. Detta relateras till bättre
symtomkontroll och att lättare kunna förbereda sig inför döden (Olsman et al. 2014).
Av alla dödsfall i Sverige år 2012, visar en studie att det var vanligast att dö på
sjukhus och att den näst vanligaste platsen var på vård- och omsorgsboende. Mindre
än en femtedel av alla dödsfall inträffade i hemmet. Av de dödsfall som skedde inom
palliativ vård var det mindre än hälften som avled på sjukhus, 43% på vård- och
omsorgsboende, 16% i hemmet och mindre än 1% avled någon annanstans
(Håkansson, Öhlén, Morin & Cohen 2015).
2. BAKGRUND
2.1 PALLIATIV VÅRD OCH VÅRD I LIVETS SLUTSKEDE Döendet och döden är en normal process och är ett naturligt slut på livet. Döendet är
ett skeende över en längre tid, där den som vårdas i livets slut och de närstående har
behov och problem av olika slag (Lichtenthal & Kissane 2008; Widell 2016).
Palliativ vård är vård med avseende att förbättra patientens och de närståendes
livskvalitet genom att förebygga och lindra lidandet (Kassianos, Ioannou,
Koutsantoni & Charalambous 2018; Kavalieratos et al. 2016; WHO 2018a). Detta
kan ske genom tidig identifiering, bedömning och behandling av smärta samt andra
fysiska, psykosociala och andliga problem som kan uppstå i samband med
livshotande sjukdom (Higginson et al. 2003; Ferris et al. 2009; WHO 2018a).
Behovet av palliativ vård ökar i takt med världens åldrande befolkning och ökningen
av cancerfall. I en undersökning visades det att estimerat 19 miljoner vuxna i hela
världen hade behov av palliativ vård under 2011, varav 34% avled till följd av cancer
(WHO 2014). Cancer är en grupp av sjukdomar som involverar onormal tillväxt av
celler som har förmåga att sprida sig till andra organ i kroppen. Globalt är cancer den
näst vanligaste dödsorsaken (Parker, Aaron & Baile 2008; Sudhakar 2010; WHO
2018b). I Sverige kommer uppskattningsvis minst var tredje person att få ett
cancerbesked under sin livstid (Socialstyrelsen 2018).
Den palliativa vårdens roll är varken att påskynda eller uppskjuta döden, utan att
hjälpa den döende att uppnå bästa möjliga livskvalitet och att få leva ett värdigt liv
under den sista tiden i livet (Kaldjian, Curtis, Shinkunas & Cannon 2009). Den
palliativa vården delas in i två faser, en tidig fas, palliativ vård, och en sen
fas, palliativ vård i livets slutskede. Under den tidiga fasen konstateras att den sjuke
har en obotlig fortskridande sjukdom (Sercu et al. 2018; Widell 2016). Målet är då
2
att ge livsförlängande behandling och göra insatser som bidrar till bästa möjliga
livskvalitet för den sjuke och de närstående (Sercu et al. 2018).
I den sena fasen riktas vården till att lindra den sjukes lidande så att livskvaliteten
blir så bra som möjligt (Mularski et al. 2007). Palliativ vård i livets slutskede
innebär att det endast finns en kort tid kvar i livet, där patientens allmäntillstånd är
nedsatt på ett sätt där ytterligare behandlingar inte kan förbättra tillståndet. Målet ska
vara symtomlindrande och inte primärt livsförlängande behandling (Sekse, Hunskår
& Ellingsen 2017; Socialstyrelsen 2013). Övergången från kurativ vård till palliativ
vård, liksom övergången från den tidiga fasen till palliativ vård i livets slutskede
utgörs av brytpunkter. En helhetsbedömning görs av patientens tillstånd innan
övergången (Gardiner, Ingleton, Gott & Ryan 2015; Widell 2016). Bedömningen ska
mynna ut i ett ställningstagande där mål och innehåll i vården anpassas till patientens
ändrade önskemål och sjukdomsutveckling (Boa, Duncan, Haraldsdottir & Wyke
2014; Della Santina & Bernstein 2004; Socialstyrelsen 2013).
2.2 HÖRNSTENAR I PALLIATIV VÅRD En god palliativ vård vilar på fyra hörnstenar; symtomlindring, mångprofessionellt
arbete, kommunikation och relation samt stöd till närstående (Socialdepartementet
2001).
2.2.1 Symtomlindring
Tillfredställande symtomlindring är nödvändig för att patienten ska kunna ha
möjlighet och kraft för de relationsrelaterade och existentiella aspekterna i döendet
(Hermansson & Ternestedt 2000). Symtomlindring inkluderar fysiska, psykiska,
sociala och existentiella behov. De symtom som ofta förekommer hos patienter i
livets slutskede är smärta, trötthet, stark oro eller ångest, depression, illamående,
förstoppning och förvirring (Georges, Onwuteaka-Philipsen, van der Heide, van der
Wal & van der Maas 2005). Symtomlindring ska bygga på en grundlig bedömning av
aktuella symtom och hantering av eventuella problem. Symtomlindring ger en
positiv inverkan på livskvalitet och tillfredsställelse i slutet av livet (Higginson et al.
2003).
En av sjuksköterskans viktigaste uppgifter är symtomskattning med hjälp av
symtomskattningsinstrument som bedömer symtomens karaktär och intensitet
(Schroeder & Lorenz 2018; Widell 2016). Exempel på sådana instrument är
numerisk beskrivande skala (NRS) och Edmonton symptom assessment scale
(ESAS) (Kaasa et al. 2008). Tidig upptäckt och noggrann analys och behandling av
symtom är viktigt för att förebygga och lindra lidande (von Gunten 2005). Både
kliniska och etiska överväganden måste ingå i beslutsfattandet i livets slutskede där
nytta och skada sammanvägs, till exempel när det gäller att ge näring eller vätska till
döende patienter (Bryon, Gastmans & de Casterlé 2008).
2.2.2 Mångprofessionellt samarbete
Palliativ vård ska bedrivas utifrån ett mångprofessionellt samarbete bestående av ett
team med bland annat läkare, sjuksköterskor och undersköterskor (Crawford & Price
2003). Genom vårdteamets olika kompetenser ökar förutsättningarna att kunna
erbjuda bästa tänkbara vård. Teamets centrala uppgift är samordning av de insatser
som ges till patient och närstående (Månsson, Kvarnström, Härenstam & Wijk 2017).
3
Samverkan i team är en av sjuksköterskans kärnkompetenser, vilket är en
nyckelfaktor för en personcentrerad och patientsäker hälso- och sjukvård (Månsson
et al. 2017). Tvärprofessionellt samarbete ska ske genom samordning av teamets
handlingar och kunskaper samt interaktion bland teamets olika professioner.
Samordningen syftar till att nå ett gemensamt mål som är att ge en holistisk vård som
utgår från patientens hälsobehov (Porto, Thofehrn, Amestoy, Gonzáles & Oliveira
2012).
2.2.3 Kommunikation och relation
Kommunikation är grunden för att etablera relationen mellan sjuksköterska, patient
och närstående (Dillworth et al. 2016; Steinhauser et al. 2000). Aktivt lyssnande,
medkänsla och empati för patientens omständigheter möjliggör fördjupningen av den
vårdande relationen mellan sjuksköterskan och patienten (Keall, Clayton & Butow
2014).
God kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten i livets slutskede är
centralt i palliativ vård (Silveira et al. 2016). Kommunikation involverar diskussioner
om smärtsamma och svåra frågor samt att erbjuda personen möjlighet att hantera den
känslomässiga oro som är associerad med sådana frågor. God kommunikation
innebär ömsesidig förståelse, stöd och kan dessutom vara symtomlindrande (Dunne
2005).
Effektiv kommunikation är avgörande för att tillfredsställa patientens och
närståendes behov, att diskutera behandlingsmål och för att hjälpa patienten
och närstående att ta itu med sina bekymmer. Livskvaliteten vid livets slutskede är
individuell. Den uppnås genom en process av delat beslutsfattande och tydlig
kommunikation som tar hänsyn till patientens och närståendes värderingar och
preferenser (Steinhauser et al. 2000). Öppen kommunikation om sjukdomens
prognos underlättar övergången från aktiv behandling till palliativ vård (Grunfeld et
al. 2006).
Relationen mellan sjuksköterskan och patienten främjar hopp och hjälper patienten
att hitta mening i lidandet. Hopp är en central del i sjuksköterskans vårdande roll
genom att hjälpa patienter uppleva hopp och undvika hopplöshet. Hoppet är
framtidsorienterat och relateras till val, önskningar, tillit och mod (Travelbee 1971).
Sjuksköterskor är en viktig källa till hopp hos sårbara och sjuka personer med
anledning av deras ständiga kontakt med lidande personer (Tutton, Seers & Langstaff
2009).
För patienter inom palliativ vård är hoppet välgörande. Döende personer kan
fortfarande behålla hoppet trots den nära förestående döden. Känslan av hopp är
beroende av sjukdomsförlopp, stöd från andra, smärtlindring och god
symtomkontroll. Vid övergång från kurativ till palliativ vård kan hoppet förändras.
Det handlar inte längre om hopp om bot utan istället hopp om en fridfull död eller
hopp om en god framtid för de närstående. Att sätta upp små mål som att till exempel
klara av att klä på sig kan göra att patientens hopp ökar (Broadhurst & Harrington
2016).
4
2.2.4 Stöd till närstående
Döende personer har ofta ett behov av att ha någon eller några närstående vid sin
sida för hjälp och stöd, även om för många sociala relationer kan vara påfrestande.
Närstående är även en tillgång vid vårdandet av den döende patienten eftersom de
ofta känner personen väl och vet om hens vanor och önskningar. Vid livets slut
förekommer det att relationerna med andra personer får en djupare mening, men kan
även leda till kriser hos närstående som inte är förberedda på döendeprocessen
(Hermansson & Ternestedt 2000).
Redan från början är det viktigt att närstående får information om vilka möjligheter
till stöd som finns (Socialdepartementet 2001). Stödet kan innebära emotionellt och
praktiskt stöd, såväl under patientens sjukdomsperiod som efter dödsfallet. Ett
emotionellt stöd kan till exempel vara samtalsformer i grupp eller individuellt. Ett
praktiskt stöd kan exempelvis handla om avlastning (Sjolander & Ahlstrom 2012).
Närståendes behov av stöd och omsorg ökar under patientens sista dygn eller timmar
i livet och behovet finns även efter dödsfallet. Tanken på döden kan väcka många
känslor och tankar som närstående behöver prata om. Sjuksköterskan ska planera
patientens vård med hänsyn till de olika roller som närstående har. För både patient
och närstående är sjuksköterskan den viktigaste länken för att främja en god palliativ
vård (Socialdepartementet 2001).
2.3 PERSONCENTRERAD VÅRD OCH DE 6 S:n Personcentrerad vård bygger på en ömsesidig relation mellan patienten, de
närstående och sjuksköterskan där patienten ses som en person och inte som sin
sjukdom. Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet – GPCC
(2017) har tagit fram tre nyckelbegrepp vad gäller personcentrerad vård; partnerskap,
patientberättelse och dokumentation. Den huvudsakliga delen är partnerskapet, där
parternas olika kunskaper och kompetens respekteras. Patienten och de närstående
innehar kunskap om hur det verkligen är att leva med sjukdomen medan
sjuksköterskan har kunskap om vård, behandling och rehabilitering vid sjukdomen.
Partnerskapet bygger på patientens egen berättelse om sin sjukdom och sina
upplevelser. Det andra begreppet, patientberättelsen, handlar om att lyssna till
patientens berättelse om sin sjukdom och genomförda undersökningar.
Sjuksköterskan och patienten kommer sedan överens om mål och planering för den
fortsatta vården. Dokumentation, det sista begreppet, innebär att dokumentera det
som patienten berättar och hur planeringen ser ut. Dokumentationen är en ständigt
pågående del av den personcentrerade vården och ska skrivas i samråd med patienten
(Ekman et al. 2011; GPCC 2017).
De 6 S:n är en modell för personcentrerad vård inom den palliativa vården. Syftet
med modellen är att göra patientens ställning starkare och att underlätta hens
möjligheter till självbestämmande och delaktighet i omvårdnaden. Detta gör att
patienten som befinner sig vid livets slut ska erhålla ett så gott liv som möjligt. I
modellen ses patienten som en helhet och den kan användas som stöd för
sjuksköterskan vad gäller planering, dokumentation, genomförande samt utvärdering
av omvårdnaden (Ternestedt, Henoch, Österlind & Andershed 2017). Det centrala
begreppet i de 6 S:n är självbild vilken ofta påverkas av signaler från andra personer,
både verbala och icke-verbala. Att bekräfta personen är därför en viktig del i
vårdandet samt att ta vara på de resurser som patienten fortfarande besitter
5
(Hermansson & Ternestedt 2000). Övriga begrepp inom de 6 S:n är
självbestämmande, sociala relationer, symtomlindring, sammanhang samt strategier.
Det är inte givet att alla S är aktuella för alla patienter under sjukdomsförloppet. De
S som är angelägna för en patient kan också variera under sjukdomstiden (Ternestedt
et al. 2017).
3. PROBLEMOMRÅDE
Enligt tidigare forskning har sjuksköterskor identifierat flera hinder i
kommunikationen med palliativa patienter vilket kan påverka kvaliteten på den
palliativa vården som ges. Sjuksköterskornas roll är att agera som patientens
förespråkare och kommunikatör, men många kämpar med att leva upp till dessa
roller. Då sjuksköterskor tillbringar en betydande tid med patienter och närstående
har de ett unikt perspektiv för att förstå de problem som patienter och närstående står
inför. Att kommunicera med patienter med obotlig cancer är utmanande, och det
lyckas inte alltid. Därför är det intressant att undersöka hur sjuksköterskan upplever
kommunikationen med vuxna patienter med cancer. Det ger förståelse för varför
hinder i kommunikation sker och hur de kan hanteras så att den palliativa vården som
ges till patienterna kan förbättras.
4. SYFTE
Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av kommunikation
med vuxna patienter med cancer (18 år eller äldre) som vårdas inom palliativ vård.
5. METOD
5.1 DESIGN En litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångsätt utfördes, vilket innebar en
sammanställning av tidigare genomförda vetenskapliga studier (Forsberg
& Wengström 2016).
5.2 URVAL Artiklarna som inkluderades i studien uppfyllde följande inklusionskriterier; de var
vetenskapligt granskade (peer-reviewed), originalartiklar på engelska, publicerade
under de senaste tio åren (2009–2018) samt att de svarade på studiens syfte. Studien
inkluderade vuxna patienter (18 år eller äldre) med cancer. De inkluderade artiklarna
var av hög eller medelhög kvalitet (Forsberg & Wengström 2016).
5.3 DATAINSAMLING Datainsamlingen gjordes i de vedertagna databaserna PubMed, CINAHL
samt PsycINFO (Forsberg & Wengström 2016). I den slutliga sökningen användes
sökorden cancer OR neoplas* OR oncology OR tumour OR malign* AND nurs*
AND palliative care OR terminal care OR end of life care OR hospice care OR death
OR dying AND communicat* AND experience* OR perception OR perspective*.
Sökningarna redovisas i Bilaga 1.
6
5.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Den 20 november 2018 genomfördes en pilotsökning i databaserna PubMed (2019),
CINAHL (2019) och PsycINFO (2019) där sökorden relation, communication,
palliative care, patient, nurse samt nurse-patient relations användes. Pilotsökningen
gav 631 träffar (PubMed: 215, CINAHL: 239, PsycINFO: 177). För att få hjälp med
att ta fram sökord relevanta för studiens syfte och för att strukturera sökningarna så
bokades en träff med en bibliotekarie anställd vid Linköpings universitet. Efter mötet
med bibliotekarien så strukturerades sökningen med hjälp av blocksökningar.
Blocksökningarna kombinerades med varandra tillsammans med den booleska
operatören AND. Vid sökningen användes sökord i fritext. Sökorden var oncology,
nurse, death, dying, communication, experience, perception och perspective. Svensk
Mesh (2019) användes för att få fram synonymer av ordet palliative care vilket gav
termerna terminal care, end of life care och hospice care. Synonymer till cancer i
Svensk Mesh var neoplasm, tumour och malignancy. Dessa olika termer
kombinerades med den booleska operatören OR för att inkludera träffar med någon
av dessa termer. En del av sökorden förseddes med trunkering (*) till exempel nurs*,
för att inkludera ord med olika ändelser, detta fall nurse, nurses och nursing.
Sökorden valdes ut för att bättre svara på studiens syfte. Sökningarna genomfördes
sedan under två dagar (5–6 december 2018) i tre olika databaser. Den slutgiltiga
sökningen gav 413 träffar (PubMed: 182, CINAHL: 73, PsycINFO: 158). 318
relevanta abstracts lästes utifrån artiklarnas titlar. Av lästa abstracts så valdes 71
artiklar att läsas i sin helhet. Hela artiklarna lästes sedan igenom och en bedömning
gjordes huruvida de var aktuella för granskning eller inte (Forsberg & Wengström
2016).
5.5 KVALITETSGRANSKNING Det var 28 artiklar som granskades kritiskt och bedömdes angående relevans för
studien. Vid artikelgranskningen användes LiU:s granskningsmall för kvalitativa
studier, tillgänglig via Linköpings universitet (2013). Artiklarna bedömdes med
avseende på hög, medelhög eller låg kvalitet (Forsberg & Wengström 2016). Utifrån
kriterierna skapades egna granskningsmatriser som redovisas i tabell 1.
Artiklar som bedömdes ha hög eller medelhög kvalitet inkluderades vilket totalt blev
12 artiklar. De valda artiklarna redovisas i Bilaga 2.
Tabell 1: Matris för kvalitetsgranskning av artiklar
Nivå på kvaliteten Kriterier
Hög • Tydligt syfte • Relevant och välbeskrivet urval • Relevant och välbeskriven datainsamling • Relevant och välbeskriven analys • Tydligt beskrivet resultat • Resultatet svarar på artikelns syfte/frågeställning • Etiskt resonemang finns
Medelhög • Brister eller avsaknad av 1–2 ovanstående kriterier • Etiskt resonemang finns
Låg • Saknar fler än två av ovanstående kriterier eller
etiskt resonemang
7
5.6 ANALYS Analysprocessen innebär att göra data i de valda artiklarna förståelig, minska
volymen genom att välja ut de fynd som passar studiens syfte och att hitta mönster.
Kärnan i arbetet hittas genom att finna mönster och utifrån det skapas ett resultat
(Forsberg & Wengström 2016).
En innehållsanalys gjordes av de valda artiklarna. Artiklarna lästes igenom flera
gånger av båda författarna för att förstå deras innebörd. Relevanta meningsbärande
enheter plockades ut och sedan kondenserades de för att korta ner texterna. Utifrån
de kondenserade meningsenheterna skapades koder som beskriver
meningsenheternas innehåll. Kopplingar, samband och jämförelser mellan olika
koder gjordes. Koderna grupperades sedan i kategorier som återspeglar det centrala
budskapet i artiklarna. Dessa kategorier delades vidare in i olika teman vilka låg till
grund för studiens resultat.
5.7 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN I de artiklar som inkluderades har det gjorts grundliga etiska överväganden enligt
riktlinjer från Helsingforsdeklarationen eller att de har erhållit godkännande från en
etisk kommitté. Helsingforsdeklarationen belyser vilka rättigheter deltagarna har
inom forskning, till exempel att de får tillräcklig information om studien och att de
när som helst har rätt att avbryta deltagandet. Enligt deklarationen så måste nyttan
med studien överväga riskerna. Deltagarnas hälsa ska alltid prioriteras (World
Medical Association 1964).
Författarna har redovisat alla resultat oavsett om de stödjer författarnas åsikt eller
inte.
6. RESULTAT
Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av kommunikation med
vuxna patienter med cancer som vårdas inom palliativ vård. I resultatet ingick 12
kvalitativa artiklar med totalt 447 deltagare. Artiklarna var från USA (3), Kina (2),
Australien (1), Iran (1), Italien (1), Kanada (1), Nederländerna (1), Singapore (1) och
Sverige (1). Resultatet delades in i två teman och fem kategorier, se tabell 2.
Tabell 2: Resultatöversikt
Teman Kategorier
Betydelsen av relationen mellan
sjuksköterskan och patienten
Vårdande relation
Icke-verbal kommunikation
Faktorer som upplevdes påverka
relationen mellan sjuksköterskan och
patienten
Känslor och attityder hos sjuksköterskan
Arbetsmiljö
Kulturella aspekter
8
6.1 BETYDELSEN AV RELATIONEN MELLAN
SJUKSKÖTERSKAN OCH PATIENTEN
6.1.1 Vårdande relation
Stödet från sjuksköterskan bidrog till att patienterna lättare hanterade att vårdas
palliativt och det lindrade en del av den psykiska smärtan hos patienterna. Att ge stöd
handlade om att lyssna till och tala med patienterna (McLennon et al. 2013;
Seyedfatemi, Borimnejad, Hamooleh & Tahmasebi 2014). Att vara en god lyssnare
hade stor betydelse för kommunikationen (Reinke, Shannon, Engelberg, Young &
Curtis 2010; Rivolta, M., Rivolta L., Garrino & Di Giulio 2014; Strang, Henoch,
Danielsson, Browall & Melin-Johansson 2013). Sjuksköterskor upplevde att de fick
relevant information om patienten och familjesituationen genom att låta patienten
tala (McLennon et al. 2013).
Faktorer som bidrog till aktivt lyssnande var användandet av öppna frågor, att svara
med en fråga, användandet av humor när det var accepterat och undvikande av
laddade ord (Strang et al. 2013). Olika känslor hos patienterna som sjuksköterskor
hanterade var skuld, förlust, sorg och känsla av misslyckande (Broom, Kirby, Good
& Lwin 2016; Daines et al. 2013; Strang et al. 2013). Deras roll innebar ofta att ta
bort synen på döendet som förlust eller misslyckande. Genom att sjuksköterskan
bekräftade patientens känslor hjälpte det patienten att sätta ord på dem. Att möta alla
olika känslor hos patienten var ibland svårt att hantera för sjuksköterskan och kändes
som en börda (Broom et al. 2016; Strang et al. 2013). Tillfredställande
symtomlindring, varav smärta var högst prioriterat, underlättade för sjuksköterskan
att kommunicera med patienten. Enligt sjuksköterskor gav det smärtlindrande effekt
när patienten tilläts tala om sin sjukdom (Dong et al. 2016; Reinke et al. 2010;
Seyedfatemi et al. 2014; Zheng, Guo, Dong & Owens 2015).
Sjuksköterskor berättade att den nära relationen gjorde att patienterna anförtrodde sig
till sjuksköterskorna om sådant som de inte berättade för sina närstående (Daines et
al. 2013; Seyedfatemi et al. 2014). Sjuksköterskor kände ett behov av att försöka
hjälpa patienten uppfylla sina sista önskningar och behov (Daines et al. 2013; Dong
et al. 2016; Zheng et al. 2015).
Sjuksköterskor beskrev att ju närmare döden patienten var desto djupare blev deras
relation, till följd av att de oftare var inne hos patienten och var förberedda på
försämring av patientens tillstånd. De beskrev relationen till patienten som
meningsfull och vänskaplig, byggd på respekt, omvårdnad, kärlek och godhet (Dong
et al. 2016; Zheng et al. 2015).
Att ha närstående hos sig var viktigt för patienterna och sjuksköterskorna kände sig
ansvariga även för de närståendes välmående (Dong et al. 2016; Strang et al. 2013;
Zheng et al. 2015). Det förekom att patienten och de närstående kunde tala med
varandra via sjuksköterskan och sjuksköterskan gav dem stöd och mod i att tala med
varandra (Daines et al. 2013; Strang et al. 2013).
Sjuksköterskor upplevde att de hade en viktig roll i att stödja döende patienters och
deras närståendes hopp ända fram till slutet av livet (Dong et al. 2016; Reinke et al.
2010; Zheng et al. 2015). Främjandet av hopp ansågs viktigt i vården av döende
patienter eftersom det stärkte positiva attityder och lindrade lidande (Dong et al.
9
2016; Rodenbach, R., Rodenbach, K., Tejani & Epstein 2016; Zheng et al. 2015).
Detta gjordes genom individuellt anpassad vård, besvarande av frågor som rörde
livskvalitet och utvecklandet av förtroendeingivande relationer med patienter och
deras närstående. Sjuksköterskor hjälpte patienterna identifiera olika typer av hopp
som till exempel hopp om en bra dag, hopp om att må tillräckligt bra för att kunna gå
på ett barnbarns bröllop, hopp om bot (Reinke et al. 2010) hopp om god
symtomkontroll och hopp om en symtomfri död (Dong et al. 2016; Reinke et al.
2010). Sjuksköterskor oroade sig över att de medverkade till att patienten förlorade
hoppet om de tog initiativet till att tala om att eventuellt avbryta behandling, även
fast de insåg att detta vore det bästa för patienten (Broom et al. 2016; McLennon et
al. 2013). Sjuksköterskor inom hospicevård, där patienter vårdades nära varandra,
ansåg det problematiskt att berätta för patienten att en annan patient hade avlidit. Det
förekom att informationen undanhölls eller att sjuksköterskor inte sa sanningen i
dessa situationer för att undvika att patienten förlorade hoppet (Rivolta et al. 2014).
Sjuksköterskor berättade om intima samtal med patienterna som skiljde sig från de
medicinska diskussionerna. Samtalen förekom när patienten och de närstående hade
kommit till insikt om att sjukdomstillståndet inte var möjligt att bota. Samtalen
handlade om existentiella frågor, exempelvis vad som var meningen med livet,
meningen med sjukdomen, vad som händer efter döden, lidande och rädsla. Det
viktigaste för sjuksköterskan vid samtalen var att de vågade stanna kvar hos
patienten, lyssnade och att de inte var för skyndsamma med lösningar och råd till
patientens problem (Broom et al. 2016; Strang et al. 2013).
6.1.2 Icke-verbal kommunikation
Sjuksköterskor rapporterade att stor del av interaktionen mellan patienten och
sjuksköterskan skedde icke-verbalt (Broom et al. 2016; McLennon et al. 2013;
Zheng et al. 2015). Förmågan att kommunicera icke-verbalt var något som hörde till
sjuksköterskans roll. Exempel på utövande av icke-verbal kommunikation var när
sjuksköterskan höll patientens hand under tiden som läkaren lämnade information
(Broom et al. 2016; Zheng et al. 2015). Sjuksköterskor tänkte på hur de uttryckte sig
med ansiktsuttryck, gester och vilka ord de använde oavsett om patienten var vid
medvetande eller inte (Zheng et al. 2015). De var även medvetna om sitt kroppsspråk
och beteende vid tillfällen då de kunde observeras av patienter och närstående,
exempelvis i korridoren utanför rummen (Broom et al. 2016).
Sjuksköterskor uppmärksammade icke-verbala tecken och signaler från patienterna
när de var redo att ta emot mer negativ information, såsom information om deras
prognos eller behandling, eller var redo att samtala om döden (Broom et al. 2016;
McLennon et al. 2013).
6.2 FAKTORER SOM UPPLEVDES PÅVERKA RELATIONEN
MELLAN SJUKSKÖTERSKAN OCH PATIENTEN
6.2.1 Känslor och attityder hos sjuksköterskan
Sjuksköterskor upplevde osäkerhet och kände rädsla inför att svara patienter som
frågade om sin prognos. De upplevde att de hade svårt att ge ett tydligt svar beroende
på att de saknade erfarenhet, kunskap eller kände ett behov av att hålla viss
information hemlig (Dong et al. 2016; McLennon et al. 2013; Tay, Ang & Hegney
2012; Zheng et al. 2015). Sjuksköterskor med mindre erfarenhet av att vårda döende
10
patienter rapporterade oftare känslor av att känna sig maktlösa och inkompetenta
jämfört med mer erfarna sjuksköterskor (Dong et al. 2016; McLennon et al. 2013;
Zheng et al. 2015). Både erfarna och nyblivna sjuksköterskor betonade nyttan av att
hela tiden förbättra sina kunskaper gällande kommunikation med döende patienter
och deras närstående (Broom et al. 2016; Dong et al. 2016; Zheng et al. 2015). Icke
erfarna sjuksköterskor kände sig frustrerade över lyssnandet i svåra situationer och
det kändes krävande att tala med patienten om sorg och död (Broom et al. 2016;
Strang et al. 2013). Sjuksköterskor uttryckte att de inte ville vara den personen som
gav dåliga nyheter samtidigt som de kände ett behov av att vara ärliga inför patienten
för att ge hen en chans att förbereda sig inför döden. Sjuksköterskor kunde även
känna att deras personliga känslor såsom ångest och sorg hindrade deras
kommunikation med patienten (McLennon et al. 2013; Rodenbach et al. 2016).
Särskilt utmanande situationer som påverkade kommunikationen var när
sjuksköterskor vårdade personer som de identifierade sig med, när unga patienter
drabbades av ångest eller när de tröstade barn till döende föräldrar (Broom et al.
2016). De upplevde det enklare att kommunicera med patienter som de tyckte om
jämfört med patienter som de inte tyckte om lika mycket, ofta otrevliga, aggressiva
och falska patienter, även om de teoretiskt visste att det var fel (Strang et al. 2013).
Tankar och känslor om sin egen dödlighet påverkade hur sjuksköterskor vårdade
döende patienter. Detta gjorde att de kände sig mer bekväma och kunde tala mer
öppet med patienterna (Rodenbach et al. 2016).
6.2.2 Arbetsmiljö
Sjuksköterskors arbetsmiljö visade sig ha betydelse för god kommunikation med
patienten. Exempel på god arbetsmiljö var att ha tid att lyssna på patienten och att
kunna reflektera och diskutera tillsammans med kollegor (Strang et al. 2013; Tay,
Ang & Hegney 2012). Kommunikationen påverkades av hur samarbetet mellan
sjuksköterskor och läkare fungerade (McLennon et al. 2013; Reinke et al. 2010).
Sjuksköterskorna betonade sin roll i tvärvetenskaplig vård, vilket krävde samverkan
och teamkommunikation. Detta gav stöd till deras arbete för att förbereda patienter
inför övergången från aktiv behandling till palliativ vård (Broom et al. 2016; Daines
et al. 2013). Sjuksköterskor beskrev brister i kommunikationen mellan läkare,
sjuksköterska och patient gällande diskussioner om patienternas prognos och
behandlingsmål. Bristerna visade sig i situationer där de inte kände till den
information som läkaren gett till patienten. Detta medförde att sjuksköterskor
upplevde osäkerhet om vilken information de skulle lämna till patienter. De ville inte
avslöja något läkaren inte informerat om samtidigt som de behövde svara på
patienternas vårdrelaterade frågor (Broom et al. 2016; McLennon et al. 2013; Reinke
et al. 2010).
Otydligheten i sjuksköterskornas roll i prognosrelaterade samtal med patienter
hindrade dem att villigt diskutera prognos och relaterad information med patienter
eller närstående. Sjuksköterskor kände sig placerade mellan läkaren och patienten,
det vill säga att de inte kände till patientens prognos, sin egen roll i
prognosdiskussioner eller huruvida kommunikation om prognos skedde mellan
läkaren och patienten (Broom et al. 2016; McLennon et al. 2013; Reinke et al. 2010)
11
6.2.3 Kulturella aspekter
I vissa kulturer diskuterades inte döden och döendet öppet med patienter med cancer
(De Graaff, Francke, Van den Muijsenbergh & Van der Geest 2012; Dong et al.
2016; Tay, Ang & Hegney 2012; Rodenbach et al. 2016; Zheng et al. 2015).
Sjuksköterskor upplevde stora svårigheter med att leverera ogynnsamma nyheter till
patienter med annan kulturell bakgrund och de dåliga nyheterna valdes att hållas
outtalade (Dong et al. 2016; Tay, Ang & Hegney 2012; Zheng et al. 2015).
Kommunikationen skedde som en triad, det vill säga en trevägskommunikation
mellan sjuksköterska, patient och närstående (De Graaff et al. 2012; Dong et al.
2016; Zheng et al. 2015). När och i vilken utsträckning patienter var inblandade i
diskussioner med sjuksköterskor bestämdes ofta av närstående. Om sjuksköterskor
talade om diagnosen cancer vägrade närstående att överföra informationen till
patienter då detta omedelbart associerades med döden (De Graaff et al. 2012; Dong
et al. 2016; Tay, Ang & Hegney 2012; Zheng et al. 2015).
Stora svårigheter upplevdes i kommunikationen med patienter som inte talade
samma språk som sjuksköterskan. Sjuksköterskor valde att vara tysta på grund av
rädsla att förmedla felaktig information eller förolämpa patienter med en annan
kulturell bakgrund (De Graaff et al. 2012; Tay, Ang & Hegney 2012). Det förekom
att kommunikation skedde via familjetolk som översatte och gav patienten och
sjuksköterskan bra bakgrundsinformation. Däremot ansågs språkskillnader och
familjetolkar som ett hinder för att ge god vård då det förekom att familjetolkar valde
att utelämna relevant information. Detta skapade ett hinder för kommunikation
särskilt när det fanns skillnader i förväntningar om vem som skulle bestämma
innehållet i den information som skulle lämnas - sjuksköterskan eller närstående (De
Graaff et al. 2012).
Sjuksköterskor noterade att patienter med olika religiösa och andliga övertygelser
accepterade döden på olika sätt. Religion och andlighet ansågs förbättra patienternas
symtomhantering, gav meningsfullhet och stärkte livskvaliteten i livets slutskede.
Sjuksköterskor upplevde att patienter med tillgodosedda religiösa och andliga behov
kände symtomlindring samt var mer engagerade och hoppfulla. När patienterna
accepterade döden upplevde sjuksköterskorna att kommunikationen förenklades.
Ångest, rädsla och oro till följd av ouppfyllda religiösa och andliga behov försvårade
däremot interaktionen mellan sjuksköterskor och de döende patienterna (Dong et al.
2016; Tay, Ang & Hegney 2012; Zheng et al. 2015).
7. DISKUSSION
7.1 METODDISKUSSION Fyra kriterier användes för att bedöma trovärdigheten hos en kvalitativ studie:
giltighet, tillförlitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet (Polit & Beck 2017;
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] 2017). Vidare mättes
tillförlitligheten genom sensitivitet och specificitet (SBU 2017). Dessa kriterier
kommer att behandlas nedan.
7.1.1 Design
En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt utfördes för att svara på
studiens syfte. Designen valdes för att åstadkomma en sammanställning av resultat
12
från tidigare genomförda studier samt för att få en helhetsbild av valt
forskningsområde (Forsberg & Wengström 2016). Då studiens syfte var att beskriva
sjuksköterskans upplevelser inkluderades endast kvalitativa artiklar som beskriver
människans subjektiva upplevelser av omvärlden. Detta tillvägagångssätt var viktigt
för en djupare förståelse för mänskliga erfarenheter, vilket var betydelsefullt för
sjuksköterskan i sin roll i kommunikation och interaktion inom omvårdnadsområdet.
Valet av kvalitativa studier ansågs kunna besvara syftet på ett bättre sätt i jämförelse
med kvantitativa studier. Valet innebar dock ett mindre antal deltagare i studierna än
om kvantitativa artiklar inkluderats. Författarna landade dock i att djupare åsikter
från deltagare var av större vikt i denna typ av studie.
7.1.2 Urval
För att anpassa sökningen mer specifikt till syftet skapades inklusionskriterier.
Inkluderade artiklar var kvalitativa originalartiklar som kontrollerades i Ulrichweb
att de var peer-reviewed. Detta säkerställde den vetenskapliga kvaliteten i de
inkluderade artiklarna och stärkte därmed kvaliteten i denna litteraturstudie.
Artiklarna var publicerade inom de senaste tio åren (2009–2018). Denna tidsperiod
ansågs ge ett tillräckligt bra urval för att få med den senaste forskningen inom valt
område. Den slutgiltiga artikelsökningen gjordes den 5–6 december 2018, vilket
medförde att det inte gjordes några nya sökningar år 2019, även om arbetet med
studien fortsatte. Flera och nyare studier inom det valda området kan ha tillkommit i
databaserna efter den sista sökningen, vilket kan ha påverkat giltigheten. Med
giltighet menas förtroendet för sanningen i data och tolkningar av dem (Polit & Beck
2017; SBU 2017).
Studien inkluderade vuxna patienter med cancer som var 18 år eller äldre. Denna
patientgrupp valdes för att få ett mer homogent resultat. Sökningarna filtrerades
gällande ålder till vuxna från 19 år i databaserna PubMed och CINAHL. Detta kan
ha gjort att artiklar med patienter mellan 18 och 19 år kan ha missats i sökningarna. I
dessa databaser fanns det inte heller en möjlighet att manuellt skriva den bestämda
åldersgruppen i sökningen vilket var en svaghet i själva databaserna. Detta kan ha
orsakat bias i sökningarna och påverkat studiens trovärdighet med avseende på
giltighet. Enligt Polit & Beck (2017) kan bias sällan undvikas helt eftersom
potentialen för dess förekomst är genomträngande. Artiklarna var skrivna på
engelska då detta är ett vedertaget vetenskapligt språk och majoriteten av artiklarna i
de flesta databaser är skrivna på engelska. Detta kan ha påverkat trovärdigheten då
artiklar skrivna på andra språk än engelska exkluderades, dock har inga länder
uteslutits i sökningarna vilket i sin tur stärkte överförbarheten och trovärdigheten.
Med överförbarhet avses i vilken utsträckning resultaten av studien kan överföras till
eller ha tillämplighet i andra omgivningar eller grupper (Polit & Beck 2017). Då
författarna eftersträvade ett resultat ur ett globalt och multikulturellt perspektiv så
gjordes inga geografiska begränsningar i studien. Det kändes angeläget att välja
studier som omfattande deltagare av olika nationalitet och ursprung då dagens
samhälle är multikulturellt. Resultatet kunde ha blivit mindre överförbart om
sökningen begränsats till att omfatta endast den traditionella västerländska kulturen.
Artiklarna var av hög eller medelhög kvalitet. Innehållet i de artiklarna av medelhög
kvalitet ansågs ha tillräcklig kvalitet för att kunna inkluderas i studien. Enligt
Forsberg & Wengström (2016) bör studier med låg kvalitet exkluderas i en
13
litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt. Då denna studie gjordes utan
ekonomiskt stöd inkluderades endast de artiklar som fanns tillgängliga i fulltext.
Detta kan ha bidragit till att ytterligare studier som kunnat vara relevanta för
litteraturstudiens syfte inte lästes och granskades.
7.1.3 Datainsamling
Artikelsökningarna gjordes i tre olika databaser (PubMed, CINAHL och PsycINFO)
med syfte att hitta flera studier som skulle kunna vara relevanta för syftet.
Databaserna fanns att tillgå på Linköpings universitet och en del databaser har
uteslutits vilket kan ha påverkat litteraturstudiens trovärdighet. Dock var de valda
databaserna vedertagna inom omvårdnadsområdet vilket i sin tur stärkte giltigheten
och trovärdigheten. Dessa var PubMed som är inriktad på forskning inom medicin
och omvårdnad, CINAHL som är specialiserad på omvårdnadsforskning samt
PsycINFO som samlar psykologisk forskning inom medicin och omvårdnad
(Forsberg & Wengström 2016).
7.1.4 Tillvägagångssätt
Sökprocessen inleddes med en pilotsökning för att ta reda på hur mycket forskning
som fanns inom det valda området. Pilotsökningen gav ett flertal träffar vilket kan ha
haft påverkan på specificiteten då mängden sökträffar kan göra det svårare att hitta
relevant litteratur. Enligt SBU (2017) mäter specificiteten hur stor del av träffarna
som gav irrelevant litteratur. För att ge färre antal träffar med högre relevans för
studien justerades sökorden. Den nya sökningen innefattade sökorden cancer,
palliativ vård, död och döende, kommunikation, upplevelse och sjuksköterska, vilket
ökade sensitiviteten. Sensitivitet är ett mått på hur stor del av relevant litteratur som
funnits i sökningarna relaterat till syftet (SBU 2017). Antalet träffar som sökningarna
gav ställt mot den mängd artiklar som ligger till grund för resultatet har bidragit till
en förhållandevis god sensitivitet i studien.
Valet av sjuksköterskans perspektiv stärkte överförbarheten då detta inkluderade
omvårdnadsperspektiv som kan tillämpas på sjuksköterskans profession. Den
ytterligare sökningen gav ett tillräckligt stort underlag för att kunna få en rimlig
mängd data för vidare granskning. Sökresultatets rubriker gicks igenom gemensamt.
Relevanta titlar antecknades och nya sökningar gjordes gemensamt utifrån dessa
titlar. Abstracts lästes sedan och utifrån detta valdes de artiklar som granskades.
Antalet artikeldubbletter räknades i samband med att abstracts lästes. Dubbletter
stärkte resultatets bekräftelsebarhet eftersom artiklarna förekom i två eller flera
vedertagna databaser inom omvårdnadsforskning. Relevanta artiklar lästes enskilt
och diskuterades gemensamt med avseende på vilka gick vidare till
kvalitetsgranskning. Bekräftelsebarhet avser objektivitet, det vill säga kongruens
mellan två eller flera oberoende personer om datas noggrannhet, relevans eller
mening (Polit & Beck 2017). Samtliga inkluderade artiklar i denna litteraturstudie
var dubbletter vilket stärkte studiens trovärdighet.
7.1.5 Kvalitetsgranskning
Granskningskriterierna som användes baserades på den granskningsmall som
Linköpings Universitet (2013) tagit fram och stöds av Forsberg och Wengström
(2016). Denna var till hjälp gällande värdering av studiernas kvalitet.
14
Av de inkluderade artiklarna bedömdes elva ha hög kvalitet och en medelhög
kvalitet. En förutsättning för en litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt
var att det fanns studier av god kvalitet som utgjorde underlag för analyser (Forsberg
& Wengström 2016). Artiklar som exkluderades under granskningen ansågs vara
irrelevanta för studiens syfte, hade en kvantitativ ansats eller uppfyllde inte
kriterierna för god kvalitet utifrån granskningskriterierna (se tabell 1).
Författarna granskade inledningsvis individuellt, och sedan gjordes en gemensam
granskning. Detta innebar att individuella uppfattningar inledningsvis inte
påverkades av varandra. Kvalitetsgranskningen gjordes sedan gemensamt vilket fick
till följd att bekräftelsebarheten och tillförlitligheten (och därmed trovärdigheten)
ökade i studien då varje kriterium studerades på egen hand för att sedan diskuteras.
Med tillförlitlighet menas huruvida forskningen är oberoende forskaren och dennes
perspektiv (Polit & Beck 2017; SBU 2017).
7.1.6 Analys
Analysen inleddes med att artiklarna lästes först på egen hand i ett försök att
minimera bias. En innehållsanalys gjordes genom att identifiera kategorier och teman
på ett systematiskt och stegvist sätt. Sedan diskuterades tolkningen gemensamt för att
kontrollera om artiklarna uppfattats på liknande sätt. De centrala fynden, likheter och
skillnader i artiklarnas resultat antecknades. Likheterna grupperades under teman.
Flertalet fynd dök upp i flera olika artiklar vilket stärkte överförbarheten och
trovärdigheten. Då analysen genomfördes enskilt och gemensamt ansågs detta
tillvägagångssätt stärka trovärdigheten. Den självständiga förståelsen av artiklarna
gjorde tolkningen oberoende vilket stärkte tillförlitligheten. Den gemensamma
analysen säkerställde att båda författarna genom diskussion och bekräftelse uppfattat
artiklarna på ett liknande sätt. Detta i sin tur stärkte bekräftelsebarheten.
Då båda författarna inte hade engelska som modersmål kan detta ha påverkat
tolkningen av artiklarna. Dock behärskade författarna engelska vilket sågs som en
tillgång då stora språksvårigheter inte upplevdes vid analysen. Utöver det lästes
artiklarna flera gånger för att minska risk för misstolkningar vilket i sin tur stärkte
trovärdigheten då risken för felaktig uppfattning minimerades. I de enstaka fall där
vissa ord eller begrepp ansågs obegripliga användes engelskt-svenskt lexikon för
översättning.
7.1.8 Etiska ställningstaganden
I de studier som inkluderats fanns ett etiskt resonemang. Artiklar med innehåll som
var relevant för denna studiens syfte inkluderades, oavsett om de stödde författarnas
egna åsikter eller inte. Opartiskhet eftersträvades i denna litteraturstudie.
7.2 RESULTATDISKUSSION
7.2.1 Betydelsen av relationen mellan sjuksköterskan och patienten
I resultatet framkom att en nära förtroendeingivande relation mellan sjuksköterskan
och patienten var central för kommunikationen (Daines et al. 2013; Seyedfatemi et
al. 2014). Sjuksköterskans stödjande roll i relationen underlättade för patienten att
acceptera den palliativa vården samt lindrade det psykiska lidandet (McLennon et al.
2013; Seyedfatemi et al. 2014). Lyssnandet visade sig vara en betydande del i att
stödja (McLennon et al. 2013; Reinke et al. 2010; Rivolta et al. 2014; Strang et al.
15
2013) vilket bekräftades i andra studier (Browall, Henoch, Melin-Johansson, Strang
& Danielsson 2014; Langegard & Ahlberg 2009; Mishelmovich, Arber & Odelius
2015). God kommunikation var centralt i palliativ vård och utgjorde grunden för
relationen (Silveira et al. 2016; Steinhauser et al. 2000). Betydelsen av en ömsesidig
relation betonades även inom den personcentrerade vården vilken bygger på
partnerskap, patientberättelsen samt dokumentation (Ekman et al. 2011; GPCC
2017). Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård intygade att partnerskapet
stärktes av lyssnandet vilket ökade sjuksköterskans förståelse för patientens
önskningar. Mängden erfarenhet sjuksköterskan hade inom palliativ vård hade en
betydande roll i förmågan att lyssna (Mishelmovich, Arber & Odelius 2015).
Aktivt lyssnande fördjupade den vårdande relationen mellan sjuksköterskan och
patienten (Keall, Clayton & Butow 2014; Ghaljeh, Iranmanesh, Nayeri, Tirgari &
Kalantarri 2016) och gav sjuksköterskor möjlighet att hantera och bekräfta patientens
olika känslor såsom skuld, förlust och sorg (Broom et al. 2016; Daines et al. 2013;
Strang et al. 2013). Andra studier belyste också sjuksköterskans hanterande av
patientens känslor. När patienten övergick från kurativ till palliativ vård uppstod ofta
känslor som ilska, förnekelse och förtvivlan. Det var ofta sjuksköterskans uppgift att
tala med patienten om dessa känslor vilket uppfattades som svårt (Canzona et al.
2018; Leung et al. 2012). Patienter inom specialiserad palliativ vård berättade att
sjuksköterskor försökte göra överföringen från kurativ till palliativ vård så smidig
som möjligt. Trots detta så upplevde patienterna rädsla och ångest angående vad de
lämnade bakom sig och vad framtiden erbjöd (MacArtney et al. 2015). Att låta
patienten tala om sin sjukdom var symtomlindrande vilket underlättade
kommunikationen (Dong et al. 2016; Reinke et al. 2010; Seyedfatemi et al. 2014;
Zheng et al. 2015). Symtomlindring gav patienterna kraft till att upprätthålla
relationen och gav ökad livskvalitet (Hermansson & Ternestedt 2000; Higginson et
al. 2003). Genom effektiv symtomlindring hjälpte sjuksköterskor patienter att få
tillräckligt med kraft för att orka tillbringa tid med närstående (Leung et al. 2012).
Enligt Bryon, Gastmans & de Caserlé (2008), var det viktigt att både etiska och
kliniska avvägningar gjordes vid symtomlindring eller annan behandling så att nyttan
alltid övervägde risken. Exempel på ett sådant etiskt dilemma som sjuksköterskor
hanterade var beslut om att ge eller inte ge vätska och näring till en patient.
Sjuksköterskor berättade att deras relation med patienten djupnade ju närmare döden
patienten var, vilket också bekräftas av specialistsjuksköterskor. De beskrev
relationen som djup, meningsfull, grundad på tillit och den byggdes upp under en
kort tid (Dong et al. 2016; Mishelmovich, Arber & Odelius 2015; Zheng et al. 2015).
Resultatet visade att sjuksköterskor kände ansvar för såväl de närståendes mående
som för patientens eftersom det var av stor betydelse för patienten att ha närstående
hos sig (Dong et al. 2016; Strang et al. 2013; Zheng et al. 2015). I enlighet med de 6
S:n har de sociala relationerna en betydande roll för att ge stöd och hjälp till
patienten. De närstående sågs som en tillgång för sjuksköterskan i vårdandet av den
döende patienten (Hermansson & Ternestedt 2000; Ternestedt et al. 2017). Ghaljeh
et al. (2016), ansåg också närstående som en resurs i den palliativa vården. En annan
studie visade att patienten upplevde det viktigt att de hade närstående nära, men att
det också var problematiskt och krävande eftersom de var tvungna att handskas med
någon annans ångest samtidigt som sin egen (Langegard & Ahlberg 2009).
Laryionava et al. (2018), menade att sjuksköterskor såg de närstående som en andra
16
patient. De var inte bara stödjande rådgivare utan de påverkades också av den
livshotande sjukdom som drabbat patienten.
Sjuksköterskor upplevde att de hade en aktiv roll i att stödja patienters och
närståendes hopp under hela förloppet fram till döden (Dong et al. 2016; Reinke et
al. 2010; Zheng et al. 2015). Närstående bekräftade detta genom deras upplevelser av
att patienten levde fullt ut när de utvecklade äganderätt över sin sjukdom vilket
möjliggjordes genom sjuksköterskors aktiva kommunikation. Den aktiva
kommunikationen innebar att sjuksköterskan erbjöd patienten olika perspektiv och
valmöjligheter. De närstående betonade även betydelsen av att sjuksköterskan tog
initiativ till skapandet av en vårdande relation med patienten (Horinuki et al. 2018).
Relationens betydelse för att främja hopp har tidigare beskrivits av Travelbee (1971).
Tutton, Seers & Langstaff (2009) bekräftade sjuksköterskan som en källa för
patientens hopp.
I resultatet framkom att sjuksköterskor ibland undvek att initiera samtal om att
avbryta behandling eftersom de ansåg att detta kunde göra att patienten förlorade
hoppet (McLennon et al. 2013). Andra studier visade även att sjuksköterskor tvekade
om att avslöja information om patientens prognos och testresultat för att inte minska
patientens hopp (Browall et al. 2014; Leung et al. 2012).
Samtal om existentiella frågor förekom ofta mellan patienten och sjuksköterskan och
det var av betydelse att sjuksköterskan var närvarande och vågade stanna kvar vid
dessa samtal (Broom et al. 2016; Strang et al. 2013). Modet att stanna kvar hos
patienten vid svåra situationer och samtal betonades i ytterligare studier (Browall et
al. 2014; Langegard & Ahlberg 2009). Detta relaterades till professionalitet,
förståelse, engagemang och att möta patientens behov (Langegard & Ahlberg 2009).
Existentiella samtal handlade exempelvis om meningen med sjukdomen och
patienter kände skuld och upplevde att deras handlingar i livet hade påverkat att de
drabbats av allvarlig sjukdom (Broom et al. 2016; Langegard & Ahlberg 2009;
Strang et al. 2013).
En stor del av kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter i livets
slutskede skedde icke-verbalt (Broom et al. 2016; McLennon et al. 2013; Zheng et al.
2015), vilket också stödjs av andra studier (Arman 2007; Keeley 2007; Wittenberg,
Ragan & Ferrell 2017). Enligt Dettmore (2011) handlar kommunikation inte alltid
om vad som sagts utan också om att erbjuda mänsklig och tyst närvaro för att ge
patienten möjlighet att bearbeta tankar och känslor. Ökad patientföljsamhet
(Cvengros, Christensen, Hillis & Rosenthal 2007; Vivian & Wilcox 2000), förbättrat
behandlingsresultat (Benbenishty & Hannink 2015) och trygghet i en säker miljö
(Isaacson & Minton 2018; Keall, Clayton & Butow 2014) har rapporterats vara
effekter av en väl fungerande icke-verbal kommunikation. Genom att använda icke-
verbal kommunikation skapades en säker miljö för patienten att tala fritt, vilket gav
sjuksköterskan inblick i patientens liv och patienten en möjlighet till emotionell
lindring (Benbenishty & Hannink 2015; Keeley 2007; Strang et al. 2013).
Sjuksköterskan borde vara medveten om vilket budskap den icke-verbala
kommunikationen överförde. Om sjuksköterskan uppfattades som aggressiv kunde
patienten känna sig osäker och effekterna var skadliga för båda parter.
Sjuksköterskan riskerade att inte få information som var användbar för att hjälpa
patienten och patienten kände sig otrygg och sårbar. Patienter kände om den icke-
17
verbala kommunikationen var genuin eller om de icke-verbala signalerna inte
bekräftade de ord som sagts (Benbenishty & Hannink 2015).
7.2.2 Faktorer som upplevdes påverka relationen mellan sjuksköterskan och
patienten
I likhet med Leung et al. (2012), visade resultatet att sjuksköterskor med begränsad
erfarenhet av att vårda palliativa patienter kände sig maktlösa inför att patienten var
döende (Dong et al. 2016; McLennon et al. 2013; Zheng et al. 2015).
Utmanande situationer för sjuksköterskor var när de vårdade patienter som de själva
identifierade sig med som exempelvis var i samma ålder som de själva (Broom et al.
2016). Sjuksköterskor i andra studier beskrev detta som svårt och problematiskt. I
sådana situationer fanns risk för att deras egna känslor blev överväldigande och
försvårade kommunikationen med patienten (Browall et al. 2014; Canzona et al.
2018; Mishelmovich, Arber & Odelius 2015).
Enligt resultatet påverkade sjuksköterskors tankar om sin egen dödlighet hur de
vårdade palliativa patienter och gjorde att de kunde ha mer öppna konversationer
med dem (Rodenbach et al. 2016). Mishelmovich, Arber & Odelius (2015), menar att
sjuksköterskor som var medvetna om sin egen dödlighet hade mer självförtroende i
att hantera sina känslor och gav i högre utsträckning stöd till patienterna.
Sjuksköterskors arbetsmiljö hade betydelse för god kommunikation med patienter
(Broom et al. 2016; Daines et al. 2013; McLennon et al. 2013; Reinke et al. 2010;
Strang et al. 2013; Tay, Ang & Hegney 2012). En god arbetsmiljö var exempelvis att
ha tid att lyssna på patienten och att kunna diskutera tillsammans med medarbetare
(Strang et al. 2013; Tay, Ang & Hegney 2012). Personalbrist och arbetsbelastning
var två orsaker som rapporterats begränsa sjuksköterskans tid att lyssna på patienter
som befann sig i slutet av livet. Detta påverkade kommunikationen och var i sin tur
ett hinder för effektiv vård (Ghaljeh et al. 2016).
Kommunikationen påverkades av hur samarbetet mellan sjuksköterska och läkare
fungerade (Broom et al. 2016; McLennon et al. 2013; Reinke et al. 2010), vilket
också bekräftades i andra studier (Gilstrap & White 2015; Gutierrez 2013;
MacIntosh 2003). Hierarkiska strukturer begränsade sjuksköterskans relation med
patienten i vilken hen agerade som patientförespråkare (MacIntosh 2003). Dessa
strukturer ledde till obalans i medicinska roller (Sanders & Harrison 2008), förmågan
att leverera perspektiv som avvek från medicinsk rådgivning (Hibbert et al. 2003)
och förmågan att interagera i frågor av prognosrelaterade samtal (Leonard 2003). När
sjuksköterskan inte kände till vilken information läkaren hade förmedlat till patienten
medförde det att sjuksköterskan kände motvilja att diskutera prognos med patienten
eller närstående (Broom et al. 2016; Gutierrez 2013; McLennon et al. 2013; Reinke
et al. 2010). Mångprofessionellt samarbete inkluderades även i hörnstenarna inom
palliativ vård (Socialdepartementet 2001). Enligt författarna var det viktigt att
teamarbetet inom palliativ vård fungerade bra utifrån det gemensamma målet att
vårda patienten holistiskt. God kommunikation och relation i teamet var nyckeln till
ett lyckat teamarbete, vilket i sin tur gav patienten den mest fördelaktiga vården.
Döden och döendet diskuterades inte öppet i vissa kulturer (De Graaff et al. 2012;
Dong et al. 2016; Tay, Ang & Hegney 2012; Rodenbach et al. 2016; Zheng et al.
18
2015). Kulturens påverkan kring döden och döendet framhävdes i andra studier
(Cioffi 2003; Ho, Krishna & Yee 2010; McGrath, Vun & McLeod 2001; Werth,
Blevins, Toussaint & Durham 2002). Kulturella aspekter påverkade preferenser kring
beslutsfattande och vilja att ta emot dåliga nyheter i livets slutskede (Ho, Krishna &
Yee 2010). Patienter med annan kulturell bakgrund var ofta negativt inställda till att
få en prognos på en livsbegränsande sjukdom. De föredrog istället att denna
information kanaliseras genom en närstående som agerade som mellanhand (Bellamy
& Gott 2013; Dong et al. 2016; Zheng et al. 2015). När och i vilken utsträckning
patienter var inblandade i diskussioner med sjuksköterskor bestämdes ofta av
närstående (De Graaff et al. 2012; Dong et al. 2016; Tay, Ang & Hegney 2012;
Zheng et al. 2015). Detta skiljer sig från den västerländska kulturen där patienten var
den primära beslutsfattaren. Det ansågs viktigt för patienten att få fullständig
information om sitt hälsotillstånd för att kunna fatta ett välgrundat beslut om vård
och behandlingsalternativ (Bellamy & Gott 2013; Reinke et al. 2010; Strang et al.
2013). Detta var enligt författarna en viktig aspekt att använda i det kliniska arbetet.
Eftersom sjuksköterskor i dagens samhälle möter människor från olika kulturer så är
det relevant att ha vetskap om hur döden och döendet hanteras inom olika kulturer.
En annan kulturell aspekt var språkbarriärer som försvårade kommunikationen
mellan sjuksköterskor och patienter med annan kulturell bakgrund (De Graaff et al.
2012; Tay, Ang & Hegney 2012). Språkbarriärer påverkade patientens följsamhet till
läkemedelsordinationer, förståelse för sin diagnos och behandling (Wilson, Chen,
Grumbach, Wang & Fernandez 2005) samt förmåga att söka information (Pippins,
Alegría & Haas 2007). För sjuksköterskan var språkbarriärer ett stort hinder för att
tillhandahålla en effektiv och personanpassad vård till patienter (Cioffi 2003; De
Graaff et al. 2012; Tay, Ang & Hegney 2012).
Religion och andlighet var ytterligare en kulturell aspekt som spelade en betydande
roll i kommunikationen i livets slutskede (Dong et al. 2016; Tay, Ang & Hegney
2012; Zheng et al. 2015). Detta har dokumenterats i andra studier och kliniska
sammanhang som inkluderat patienter med cancer (Alcorn et al. 2010), patienter med
andra avancerade medicinska sjukdomar (Steinhauser et al. 2000), patienter i
palliativ vård (Nelson, Rosenfeld, Breitbart & Galietta 2002) samt närstående till
IVA-patienter (Wall, Engelberg, Gries, Glavan & Curtis 2007). Patienter sökte
andlighet som ett sätt att hantera sin sjukdom, för att minska lidandet eller för att
bibehålla hoppet om att bli botad. Att stödja patientens andliga behov ledde till
förbättrad livskvalitet (Strang et al. 2013; Wynne 2013) samt hade positiv inverkan
på behandlingsresultat, coping och beslutsfattande i livets slutskede (Wittenberg,
Ragan & Ferrell 2017). I mötet med patienter med annan kulturell bakgrund var det
viktigt för sjuksköterskan att besitta kulturell kompetens som innebar kunskaper,
förmågor och färdigheter som var stödjande för vård av människor med olika språk
och kulturer (Seeleman, Suurmond & Stronks 2009). Sjuksköterskan ska arbeta
utifrån ett etiskt perspektiv och omvårdnaden ska utföras utifrån mänskliga
rättigheter med beaktande av personernas tro, vanor och värderingar samt med
respekt för integritet, värdighet och självbestämmande (Svensk
sjuksköterskeförening 2017). Författarna menade att genom förståelse och respekt
för personens bakgrund och kultur skapade sjuksköterskan en holistisk bild av den
unika personen. Denna förståelse hjälpte sjuksköterskan i sin planering samt vid
genomförandet och utvärderandet av omvårdnadsåtgärder så att personanpassad och
jämlik vård gavs till patienten.
19
7.3 KLINISK IMPLIKATION
Kommunikation och relation utgör en av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård
och är centralt i sjuksköterskans yrke. Utifrån resultatet framkommer det att
relationen har en stor betydelse för hur sjuksköterskans kommunikation med
patienten kommer att ske. Litteraturstudiens resultat kan användas som ett verktyg
för sjuksköterskan att öka sin kunskap och förståelse för betydelsen av en god
relation med patienter. Med ökade kunskaper och förståelse kan sjuksköterskan
förhoppningsvis förbättra sin kommunikationsförmåga i sitt möte med patienter.
7.4 FORTSATT FORSKNING Författarna anser att ytterligare forskning bör ske gällande det interprofessionella
teamarbetet inom palliativ vård särskilt inriktad på kommunikationen och
informationsutbytet mellan sjuksköterskan och läkaren. Enligt författarna vore det
även värdefullt med ytterligare forskning riktad till allmänsjuksköterskor med
avseende att utveckla strategier för att hantera svåra samtal.
8. KONKLUSION
God kommunikation utgick från en väl fungerande relation mellan sjuksköterska,
patient, närstående och andra vårdprofessioner. Sjuksköterskan ansvarade för
relationens utveckling med patienten. Relationen grundades på tillit, acceptans och
trygghet så att en god kommunikation skedde. Sjuksköterskan såg den unika
personen utifrån ett holistiskt förhållningssätt, med respekt för personens mänskliga
rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar.
SJÄLVVÄRDERING
Samarbetet med examensarbetet har fungerat mycket bra. Arbetsinsatserna har varit
jämnt fördelade inom paret. Arbetet har till största delen skett gemensamt med en
viss uppdelning av olika områden. Författarna delade till exempel upp arbetet med
att skriva texter till bakgrunden. Arbetet med analysen av de valda artiklarna
initierades med att artiklarna lästes enskilt. Detta följdes av gemensam diskussion där
kodorden delades in i kategorier. Metodavsnitt, resultat samt diskussioner har
genomförts och skrivits gemensamt.
20
9. REFERENSER (Referenser med * ingår i resultatet)
Alcorn, S.R., Balboni, M.J., Prigerson, H.G., Reynolds, A., Phelps, A.C., Wright,
A.A., Block, S.D., Peteet, J.R., Kachnic, L.A. & Balboni, T.A. (2010). ‘‘If God
wanted me yesterday, I wouldn’t be here today’’: Religious and spiritual themes in
patients’ experiences of advanced cancer. Journal of Palliative Medicine, 13(5), ss.
1–8.
Arman, M. (2007). Bearing witness: An existential position in caring. Contemporary
Nurse, 27(1), ss. 84-93.
Bellamy, G. & Gott, M. (2013). What are the priorities for developing culturally
appropriate palliative and end-of-life care for older people? The views of healthcare
staff working in New Zealand. Health and Social Care in the Community, 21(1), ss.
26–34.
Benbenishty, J.S. & Hannink, J.R. (2015). Non-verbal communication to restore
patient–provider trust. Intensive Care Medicine, 41, ss. 1359–1360.
Boa, S., Duncan, E.A., Haraldsdottir, E. & Wyke, S. (2014). Goal setting in
palliative care: A structured review. Progress in Palliative Care, 22(6), ss. 326-333.
Broadhurst, K. & Harrington, A. (2016). A mixed method thematic review: The
importance of hope to the dying patient. Journal of Advanced Nursing, 72(1), ss. 18–
32.
*Broom, A., Kirby, E., Good, P. & Lwin, Z. (2016). Nursing futility, managing
medicine: Nurses’ perspectives on the transition from life-prolonging to palliative
care. Health (United Kingdom), 20(6), ss. 653–670.
Browall, M., Henoch, I., Melin-Johansson, C., Strang, S. & Danielson, E. (2014).
Existential encounters: Nurses’ descriptions of critical incidents in end-of-life cancer
care. European Journal of Oncology Nursing,18(6), ss. 636-644.
Bryon, E., Gastmans, C. & de Casterlé, B.D. (2008). Decision-
making about artificial feeding in end-of-life-care: litterature review. Journal of
Advanced Nursing, 63(1), ss. 2–14.
Canzona, M.R., Love, D., Henley, J., Bridges, S., Koontz, A., Nelson, S. Barrett, R.
& Daya, S. (2018). ”Operating in the dark”: Nurses’ attempts to help patients and
families manage the transition from oncology to comfort care. Journal of Clinical
Nursing, 27, ss. 4158-4167.
Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet - GPCC. (2017).
Personcentrerad vård. https://gpcc.gu.se/om-gpcc/personcentrerad-vard [2018-12-
04]
CINAHL. (2019). Ebscohost. Tillgänglig:
http://web.a.ebscohost.com.e.bibl.liu.se/ehost/search
21
/advanced?vid=0&sid=7d00fbfe-6deb-4f38-9286-
86773633610a%40sessionmgr4007.
Cioffi, J. (2003). Communicating with culturally and linguistically diverse patients in
an acute care setting: Nurses’ experiences. International Journal of Nursing Studies,
40, ss. 299–306.
Crawford, G. & Price, S. (2003). Team working: palliative care as a model of
interdisciplinary practice. The Medical Journal of Australia, 179, ss. 32-S34.
Cvengros, J.A., Christensen, A.J., Hillis, S.L. & Rosenthal, G.E. (2007). Patient and
physician attitudes in the health care context: Attitudinal symmetry predicts patient
satisfaction and adherence. Annals of Behavioral Medicine, 33(3), ss. 262-268.
*Daines, P., Stilos, K., Moura, S., Fitch, M., McAndrew, A., Gill, A. & Wright, F.
(2013). Nurses’ experiences caring for patients and families dealing with malignant
bowel obstruction. International Journal of Palliative Nursing, 19(12), ss. 593–598.
*De Graaff, F.M., Francke, A.L., Van den Muijsenbergh, M. & Van der Geest, S.
(2012). Talking in triads: communication with Turkish and Moroccan immigrants in
the palliative phase of cancer. Journal of Clinical Nursing, 21, ss. 3143–3152.
Della Santina, C. & Bernstein, R.H. (2004). Whole-patient assessment, goal
planning, and inflection points: their role in achieving quality end-of-life care.
Clinics in Geriatric Medicine, 20(4), ss. 595–620.
Dettmore, D. (2011). Don’t just do something, stand there: responding to unrelieved
patient suffering. Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health Services, 49,
ss. 34–38.
Dillworth, J., Dickson, V.V., Mueller, A., Shuluk, J., Yoon, H.W. & Capezuti,
E. (2016). Nurses’ perspectives: Hospitalized older patients and end-of-life decision-
making. Nursing in Critical Care, 21(2), ss. 1–11.
*Dong, F., Zheng, R., Chen, X., Wang, Y., Zhou, H. & Sun, R. (2016). Caring for
dying cancer patients in the Chinese cultural context: A qualitative study from the
perspectives of physicians and nurses. European Journal of Oncology Nursing, 21,
ss. 189–196.
Dunne, K. (2005). Effective communication in palliative care.
Nursing Standard, 20(13), ss. 57–64.
Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J.,
Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I.-L., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L.E.,
Rosén, H., Rydmark, M. & Stibrant Sunnerhagen, K. (2011). Person-centered care –
Ready for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing, 10(4), ss. 248–
251.
22
Ferris, F.D., Bruera, E., Cherny, N., Cummings, C., Currow, D., Dudgeon, D.,
JanJan, N., Strasser, F., von Gunten, C.F. & Von Roenn, J.H. (2009). Palliative
cancer care a decade later: accomplishments, the need, next steps - from the
American Society of Clinical Oncology. Journal of Clinical Oncology, 27(18), ss.
3052– 3058.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier.
4. uppl., Stockholm: Natur & Kultur.
Gardiner, C., Ingleton, C., Gott, M. & Ryan, T. (2015). Exploring the transition from
curative care to palliative care: a systematic review of the literature. BMJ Supportive & Palliative Care, 5, ss. 335–342.
Georges, J-J., Onwuteaka-Philipsen, B., van der Heide, A., van der Wal, G. & van
der Maas, P. (2005). Symptoms, treatment and “dying peacefully” in terminally ill
cancer patients: a prospective study. Support Care Cancer, 13, ss. 160-168.
Ghaljeh, M., Iranmanesh, S., Nayeri, N.D., Tirgari, B. & Kalantarri, B. (2016).
Compassion and care at the end of life: oncology nurses’ experiences in South-East
Iran. International Journal Of Palliative Nursing 22 (12), ss. 588–597.
Gilstrap, C.M. & White, Z.M. (2015). Interactional Communication Challenges in
End-of-Life Care: Dialectical Tensions and Management Strategies Experienced by
Home Hospice Nurses. Health Communication, 30(6), ss. 525-535.
Grunfeld, E.A., Maher, E.J., Browne, S., Ward, P., Young, T., Vivat, B., Walker, G.,
Wilson, C., Potts, H.W., Westcombe, A.M., Richards, M.A. & Ramirez, A.J.
(2006). Advanced breast cancer patients’
perceptions of decision making for palliative chemotherapy. Journal of
Clinical Oncology, 24, ss. 1090–1098.
Gutierrez, K.M. (2013). Prognostic categories and timing of negative prognostic
communication from critical care physicians to family members at
end-of-life in an intensive care unit. Nursing Inquiry, 20(3), ss. 232–244.
Hermansson, A.R. & Ternestedt, B.M. (2000).
What do we know about the dying patient? Awareness as
a means to improve palliative care. Medicine & Law, 19(2), ss. 335–344.
Hibbert, D., Hanratty, B., May. C., Mair, F., Litva, A. & Capewell, S. (2003).
Negotiating palliative care expertise in the medical world. Social Science &
Medicine, 57(2), ss. 277–288.
Higginson, I.J., Finlay, I.G., Goodwin, D.M., Hood, K., Edwards, A.G., Cook, A.,
Douglas, H. & Normand, C.E. (2003). Is there evidence that palliative care teams
alter end-of-life experiences of patients and their caregivers?. Journal of Pain and
Symptom Management, 25(2), ss. 150-68.
23
Ho, Z., Krishna, L. & Yee, C. (2010). Chinese Familial Tradition and Western
Influence: A Case Study in Singapore on Decision Making at the End of Life.
Journal of Pain and Symptom Management, 40(6), ss. 932-937.
Horinuki, F., Noguchi-Watanabe, M., Yamahana, R., Ohno, N., Yamamoto-Mitani,
N., Takai, Y., Okada, S. & Mori, S. (2018). The experience of persons with
hematological malignancy when communicating with health care professionals.
Qualitative Health Research, 28(3), ss. 479-490.
Håkansson, C., Öhlén, J., Morin, L. & Cohen, J. (2015). A population-
level study of place of death and associated factors in Sweden. Scandinavian Journal
of Public Health, 43(7), ss. 744–751.
Isaacson, M.J. & Minton, M.E. (2018). End-of-Life
Communication: Nurses Cocreating the Closing Composition With Patients
and Families. Advances in Nursing Science, 41(1), ss. 2–17.
Kaasa, S., Loge, J.H., Fayers, P., Caraceni, A., Strasser, F., Hjermstad, M.J.,
Higginson, I., Radbruch, L. & Haugen, D.F. (2008). Symptom Assessment in
Palliative Care: A Need for International Collaboration. Journal of Clinical
Oncology, 26(23), ss. 3867-3873.
Kaldjian, L.C., Curtis, A.E., Shinkunas, L.A. & Cannon, K.T. (2009). Goals of care
toward the end of life: a structured literature review. American Journal of Hospice
and Palliative Medicine, 25(6), ss. 501–511.
Kassianos, A.P., Ioannou, M., Koutsantoni, M. & Charalambous, H. (2018). The
impact of specialized palliative care on cancer patients’ health-related quality of life:
a systematic review and meta-analysis. Support Care Center, 26, ss. 61–79.
Kavalieratos, D., Corbelli, J., Zhang, D., Dionne-Odom, J.N., Ernecoff, N.C.,
Hanmer, J., Hoydich, Z.P., Ikejiani, D.Z., Klein-Fedyshin, M., Zimmermann, C.,
Morton, S.C., Arnold, R.M., Heller, L. & Schenker, Y. (2016). Association Between
Palliative Care and Patient and Caregiver Outcomes: A Systematic Review and
Meta-analysis. JAMA: The Journal of the American Medical Association, 316(20),
ss. 2104–2114.
Keall, R., Clayton, J. & Butow, P. (2014). How do Australian palliative care nurses
address existential and spiritual concerns? Facilitators, barriers and strategies.
Journal of Clinical Nursing, 23, ss. 3197-3205.
Keeley, M.P. (2007). ‘Turning toward death together’: The functions of messages
during final conversations in close relationships. Journal of Social and Personal
Relationships, 24(2), ss. 225–253.
Langegard, U. & Ahlberg, K. (2009). Consolation in conjunction with incurable
cancer. Oncology Nursing Forum, 36(2), ss. 99-106.
24
Laryionava, K., Dietrich, M., Winkler, E.C., Pfeil, T.A., Hiddemann, W. & Reiter-
Theil, S. (2018). The second patient? Family members of cancer patients and their
role in end-of-life decision making. BMC Palliative Care, 17(29), ss. 1-9.
Leonard, P. (2003). ‘Playing’ doctors and nurses? Competing discourses of gender,
power and identity in the British National Health Service. The Sociological Review,
51(2), ss. 218–237.
Leung, D., Peter, E., Howell, D., Rodin, G., Fitch, M. & Esplen, M.J. (2012). How
haematological cancer nurses experience the threat of patients’ mortality. Journal of
Advanced Nursing, 68(10), ss. 2175-2184.
Lichtenthal, W.G. & Kissane, D.W. (2008). The management of family conflict in
palliative care. Progress in Palliative Care, 16(1), ss. 39-45.
LiU. Granskningsmall kvalitativa studier.
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/Mall_kvalitativ_forskningsmetodik.
p df SBU. (2013). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården – En handbok.
Modifierad av Bathsevani 2006 och 2008. Tillgänglig LISAM, Medicinska
fakulteten, Linköpings universitet [2018-12-12].
MacArtney, I.J., Broom, A., Kirby, E., Good, P., Wootton J., Yates, M.P. & Adams J.
(2015). On resilience and acceptance in the transition to palliative care at the end of
life. Health, 19(3), ss. 263-279.
MacIntosh, J. (2003). Reworking professional nursing identity. Western Journal of
Nursing Research, 25(6), ss. 725–741.
McGrath, P., Vun, M. & McLeod, L. (2001). Needs and experiences of non-English
speaking hospice patients and families in an English speaking country. American
Journal of Hospice and Palliative Care, 18(5), ss. 305–312.
*McLennon, S.M., Lasiter, S., Miller, W.R., Amlin, K., Chamness, A.R. & Helft,
P.R. (2013). Oncology nurses’ experiences with prognosis-related communication
with patients who have advanced cancer. Nursing Outlook, 61, ss. 427–436.
Mishelmovich, N., Arber, A. & Odelius, A. (2015). Breaking significant news: The
experience of clinical nurse specialists in cancer and palliative care. European
Journal of Oncology Nursing, 21, ss. 153-159.
Mularski, R.A., Dy, S.M., Shugarman, L.R., Wilkinson, A.M., Lynn, J., Shekelle,
P.G., Morton, S.C., Sun, V.C., Hughes, R.G., Hilton, L.K., Maglione, M., Rhodes,
S.L., Rolon, C. & Lorenz, K.A. (2007). A Systematic Review of Measures of End-
of-Life Care and Its Outcomes. Health Services Research, 42(5), ss. 1848–1870.
Månsson, S.B., Kvarnström, S., Härenstam, K.P. & Wijk, H. (2017). Teamarbete och
förbättringskunskap. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Kvalitet/Teamarbete-och-
forbattringskunskap/ [2018-11-27].
25
Nelson, C.J., Rosenfeld, B., Breitbart, W. & Galietta, M. (2002). Spirituality, religion
and depression in the terminally ill. Psychosomatics, 43(3), ss. 213–220.
Olsman, E., Duggleby, W., Nekolaichuk, C., Willems, D., Gagnon, J., Kruizinga, R.
& Leget, C. (2014). Original Article: Improving Communication on Hope in
Palliative Care. A Qualitative Study of Palliative Care Professionals´Metaphors of
Hope: Grip, Source, Tune and Vision. Journal of Pain and Symptom Management,
48, ss. 831–838.
Parker, P.A., Aaron, J. & Baile, W.F. (2008). Breast cancer: unique communication
challenges and strategies to address them. Breast Journal, 15(1), ss. 69 - 75.
Pippins, J.R., Alegría, M. & Haas, J.S. (2007). Association between language
proficiency and the quality of primary care among a national sample of insured
Latinos. Medical Care, 45(11), ss. 1020 – 1025.
Polit, D. & Beck, C. (2017). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence
for Nursing Practice. 10. uppl. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Porto, A.R., Thofehrn, M.B., Amestoy, S.M., Gonzáles, R.I. & Oliveira, N.A.
(2012). The essence of interdisciplinary practice in palliative care delivery to cancer
patients. Investigación y Educación en Enfermería: Nursing Research and
Education, 30(2), ss. 231–239.
PsycINFO. (2019). Tillgänglig:
http://web.b.ebscohost.com.e.bibl.liu.se/ehost/search/advanced?vid=0&sid=260e353
e-6056-4c84-8a80-cb3c2611019d%40sessionmgr101.
PubMed. (2019). Tillgänglig: https://www-ncbi-nlm-
nihgov.e.bibl.liu.se/pubmed?otool=iselinklib&tool=iselinkdds.
*Reinke, L., Shannon, S., Engelberg, R., Young, J. & Curtis, R. (2010). Supporting
Hope and Prognostic Information: Nurses’ Perspectives on Their Role When Patients
Have Life-Limiting Prognoses. Journal of Pain and Symptom Management, 39(6),
ss. 982–992.
*Rivolta, M.M., Rivolta, L., Garrino, L. & Di Giulio, P. (2014). Communication of
the death of a patient in hospices and nursing homes: A qualitative study. European
Journal of Oncology Nursing, 18, ss. 29–34.
*Rodenbach, R.A., Rodenbach, K.E., Tejani, M.A. & Epstein, R.M. (2016).
Relationships between personal attitudes about death and communication with
terminally ill patients: How oncology clinicians grapple with mortality. Patient
Education and Counseling, 99, ss. 356–363.
Sanders, T. & Harrison, S. (2008). Professional legitimacy claims in the
multidisciplinary workplace. Sociology of Health & Illness, 30(2), ss. 289–308.
Schroeder, K. & Lorenz, K. (2018). Nursing and the Future of Palliative Care. Asia-
Pacific Journal of Oncology Nursing, 5(1), ss. 4-8.
26
Seeleman, C., Suurmond, J. & Stronks, K. (2009). Cultural competence: a conceptual
framework for teaching and learning. Medical Education, 43(3), ss. 229-237.
Sekse, R.J.T., Hunskar, I. & Ellingsen, S. The nurse’s role in palliative care: A
qualitative meta-synthesis. Journal of Clinical Nursing, ss. 1–18.
Sercu, M., Beyens, I., Cosyns, M., Mertens, F., Deveugele, M. & Pype, P. (2018).
Rethinking End-of-Life Care and Palliative Care: Learning From the Illness
Trajectories and Lived Experiences of Terminally Ill Patients and Their Family
Carers. Qualitative Health Research, 28(14), ss. 2220–2238.
*Seyedfatemi, N., Borimnejad, L., Hamooleh, MM. & Tahmasebi, M. (2014).
Iranian nurses’ perceptions of palliative care for patients with cancer pain.
International Journal of Palliative Nursing, 20(2), ss. 69–74.
Silveira, N., do Nascimento, E., da Rosa, L., Jung, W., Martins, S. & Fontes, M.
(2016). Palliative care and the intensive care nurses: feelings that endure. Revista
Brasileira de Enfermagem, 69(6), ss. 1012–1019.
Sjolander, C. & Ahlstrom, G. (2012). The meaning and validation of social support
networks for close family of persons with advanced cancer. BMC Nursing, 11(17),
ss. 1–14.
Socialdepartementet. (2001). Döden angår oss alla - Värdig vård i livets slut. (SOU
2001:6). Stockholm: Regeringskansliet.
Socialstyrelsen. (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets
slutskede.
Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/191
07/2013-6-4.pdf [2018-11-27].
Socialstyrelsen. (2016). Nationella riktlinjer – utvärdering 2016 – palliativ vård i
livets
slutskede. Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attach
ments/20417/2016-12-12.pdf [2018-11-27].
Socialstyrelsen. (2018). Cancer i siffror 2018: populärvetenskapliga fakta om
cancer. Stockholm:
Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2018/2018-6-10 [2018-
12-01].
Statens beredning for medicinsk utvardering (SBU) (2017). Utvärdering av metoder
i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten. Stockholm: Statens beredning
for medicinsk utvardering (SBU).
Steinhauser, K.E., Christakis, N.A., Clipp, E.C., McNeilly, M., McIntyre, L.
& Tulsky, J.A. (2000). Factors considered important at the end of life by
patients, family, physicians, and other care providers. JAMA: The Journal of the
American Medical Association, 284(19), ss. 2476–2482.
27
*Strang, S., Henoch, I., Danielsson, E., Browall, M. & Melin-Johansson, C. (2013).
Communication about existential issues with patients close to death -
nurses’reflections on content, process and meaning. Psycho-Oncology, 23(5), ss.
562–568.
Sudhakar, A. (2010). History of Cancer, Ancient and Modern Treatment Methods.
Journal of Cancer Science and Therapy, 1(2), ss. 1-7.
Svensk MeSH. (2019). Tillgänglig: https://mesh.kib.ki.se/.
Svensk Sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
*Tay, L., Ang, E. & Hegney, D. (2012). Nurses’ perceptions of the barriers in
effective communication with inpatient cancer adults in Singapore. Journal of
Clinical Nursing, 21, ss. 2647–2658.
Ternestedt, B-M., Henoch, I., Österlind, J. & Andershed, B. (2017). De 6 S:n En
modell för personcentrerad palliativ vård. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur AB.
Travelbee, J. (1971). Interpersonal Aspects of Nursing. 2. uppl., Philadelphia: F.A
Davis Company.
Tutton, E., Seers, K. & Langstaff, D. (2009). An exploration of hope as a concept for
nursing. Journal of Orthopaedic Nursing, 13(3), ss. 119–127.
Vivian, B.G. & Wilcox, J.R. (2000). Compliance communication in home health
care: a mutually reciprocal process. Qualitative Health Research, 10(1), ss. 103–116
von Gunten, C. (2005). Interventions to Manage Symptoms at the End of Life.
Journal of Palliative Medicine, 8(1), ss. 88-94.
Wall, R.J., Engelberg, R.A., Gries, C.J., Glavan, B. & Curtis, J.R. (2007). Spiritual
care of families in the intensive care unit. Critical Care Medicine, 35(4), ss. 1084–
1090.
Werth, J.L., Blevins, D., Toussaint, K.L. & Durham, M.R. (2002). The Influence of
Cultural Diversity on End-of-Life Care and Decisions. American Behavioral
Scientist, 46(2), ss. 204-219.
Widell, M. (2016). Palliativ vård. Stockholm: Sanoma utbildning.
Wilson, E., Chen, H.A., Grumbach, K., Wang, F. & Fernandez, A. (2005). Effects of
limited English proficiency and physician language on health care comprehension.
Journal of General Internal Medicine, 20(9), ss. 800–806.
Wittenberg, E., Ragan, S.L. & Ferrell, B. (2017). Exploring Nurse Communication
About Spirituality. American Journal of Hospice & Palliative Medicine, 34(6), ss.
566-571.
28
World Health Organization. (2014). Global Atlas of Palliative Care at the
End of Life. http://www.who.int/cancer/publications/palliative-care-atlas/en/
[2018-12-01].
World Health Organization (2018a). WHO Definition of Palliative Care.
https://www.who.int/cancer/palliative/definition/en/ [2018-12-07].
World Health Organization (2018b). Cancer. https://www.who.int/cancer/en/
[2018-12-07].
World Medical Association. (1964). Declaration of Helsinki.
https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-
for-medical-research-involving-human-subjects/ [2018-11-19].
Wynne, L. (2013). Spiritual care at the end of life. Nursing Standard, 28(2), ss. 41-
45.
* Zheng, R-S., Guo, Q-H., Dong, F-Q. & Owens, R.G. (2015). Chinese oncology
nurses’ experience on caring for dying patients who are on their final days: A
qualitative study. International Journal of Nursing Studies, 52, ss. 288–296.
29
Bilaga 1: Tabell sökstrategi Databas Tidsperiod Sökord Antal
träffar Antal lästa abstracts
(dubbletter) Antal lästa
artiklar Antal granskade
artiklar Antal valda
artiklar PubMed 20181205 cancer OR neoplas* OR oncology OR tumour
OR malign* AND nurs* AND palliative care
OR terminal care OR end of life care OR
hospice care OR death OR dying AND
communicat* AND experience* OR
perception OR perspective*
182 143 (22) 32 15 5
CINAHL 20181205 cancer OR neoplas* OR oncology OR tumour
OR malign* AND nurs* AND palliative care
OR terminal care OR end of life care OR
hospice care OR death OR dying AND
communicat* AND experience* OR
perception OR perspective*
73 54 (7) 21 8 3
PsycINFO 20181206 cancer OR neoplas* OR oncology OR tumour
OR malign* AND nurs* AND palliative care
OR terminal care OR end of life care OR
hospice care OR death OR dying AND
communicat* AND experience* OR
perception OR perspective*
158 121 (15) 18 5 4
Totalt 413 318 71 28 12
30
Bilaga 2: Artikelmatris Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
Broom, A.,
Kirby, E.,
Good, P. &
Lwin, Z.
2016,
Australien
Nursing futility, managing
medicine: Nurses’ perspectives on
the transition from life-prolonging
to palliative care
Undersöka hur
sjuksköterskor
hanterar
kommunikation om
meningslöshet och
transitionsprocessen
till palliativ vård.
Intervjustudie 20 (0) Sjuksköterskor är
ofta de som förklarar
och förtydligar vad
läkaren sagt till
patienten om
övergången till
palliativ vård. Sjuksköterskor
upplever att de ofta
får rollen att ha
intima diskussioner
med patienterna
angående döden och
döendet. Interaktion och
kommunikation
mellan sjuksköterska
och patient kunde
variera beroende på
patientens kön och
ålder. Stor del av
kommunikationen
förmedlades på icke-
verbalt och
informellt sätt.
Sjuksköterskor har ofta
en betydande roll för
hur patienten hanterar
övergången från kurativ
till palliativ vård med
avseende på närheten
till patienten,
omvårdnad, stöd,
värdighet och
symtomkontroll.
Medelhög
Daines, P.,
Stilos, K.,
Moura, S.,
Fitch, M.,
McAndrew,
Nurses’ experiences caring for
patients and families dealing with
malignant bowel obstruction
Utforska
erfarenheter av
sjuksköterskor som
vårdar patienter
med malign
Semi-
strukturerade
intervjuer
15 (0)
Övergripande
aspekter från
innehållsanalysen: - Emotionell
påverkan på
Sjuksköterskor har en
viktig roll, vilket
inkluderar identifiering
av tecken och symtom
hos patienter med
Hög
31
Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
A., Gill, A. &
Wright, F. 2013, Kanada
tarmobstruktion för
att öka förståelsen
för detta fenomen.
patienter och
familjer - Kampen för att
balansera behoven
hos patienter och
familjer - Kommunikation är
en viktig aspekt
inom vård och
omsorg - Sjuksköterskors
roll och betydelsen
av att lindra lidande - Tvärvetenskaplig
vård
malign tarmobstruktion.
Sjuksköterskor måste
ha kunskaper om
behandling och
symtomhanteringsaltern
ativ samt hjälpa
patienterna att övergå
från en kurativ till en
palliativ vård.
De Graaff, F.,
Francke, A.,
Van den
Muijsenberg,
M. & der
Geest, S.
2012,
Nederländerna
Talking in triads:
Communication with Turkish and
Moroccan immigrants in
the palliative phase of cancer
Få insikt i de
faktorer som
påverkar
kommunikationen
mellan
sjukvårdspersonal
och turkiska och
marockanska
immigranter i den
palliativa fasen av
cancer.
Intervjustudie
med semi-
strukturella
intervjuer.
83 (0) Kommunikationen
görs ofta i triader
(patient, personal
och närstående).
Detta försvårar för
deltagarna att förstå
och lösa de problem
som uppstår på
grund av skillnader i
uppfattningar om
god kommunikation.
Bristande
kommunikation inom
palliativ vård kan inte
enbart förklaras med
olika kulturella
bakgrunder hos
patienter och
sjukvårdspersonal. Den
flerspråkiga triaden gör
det också svårare att
övervinna skillnaderna i
uppfattningar om
vården.
Hög
32
Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
Dong, F.,
Zheng, R.,
Chen, X.,
Wang, Y.,
Zhou, H. &
Sun, R.
2016, Kina
Caring for dying cancer patients in
the Chinese cultural context: A
qualitative study from the
perspectives of physicians and
nurses
Undersöka
kinesiska läkare och
sjuksköterskors
erfarenheter av att
vårda döende
cancerpatienter.
Semi-
strukturerade
intervjuer
37 (0)
Att ge information
om döden och cancer
till döende
cancerpatienter är
tabu i traditionell
kinesisk kultur,
vilket kraftigt
påverkar
sjuksköterskornas
kommunikation med
döende patienter i
livets slutskede.
Kinesiska läkare och
sjuksköterskor
behöver förbättrade
kommunikations-
metoder och mer
stöd i sitt vårdande
med patienter i livets
slutskede.
Kinesiska läkare och
sjuksköterskor upplever
svårigheter när de
vårdar döende
cancerpatienter i det
kinesiska kulturella
sammanhanget.
Utbildning om livets
slutskede inom
cancervård är
nödvändig för att
tillgodose behoven hos
kinesiska läkare och
sjuksköterskor.
Hög
Mclennon, S.,
Lasiter, S.,
Miller, W.,
Amlin, K. &
Chamness, A.
2013, USA
Oncology nurses' experiences with prognosis-
related communication with patients
who have advanced cancer
Beskriva
sjuksköterskors
upplevelser av
prognosrelaterad
kommunikation
med patienter med
avancerad cancer.
Intervjustudie 27 (0) Sex teman
identifierades; att
vara i mitten,
bedömning av
situationen, hinder
för prognosrelaterad
kommunikation,
sjuksköterskans
handlingar, fördelar
med
prognosförståelse
och negativa resultat.
Interventioner som gör
det möjligt för
sjuksköterskor att
engagera sig i
prognosrelaterad
kommunikation behövs
för att förebygga brister
i kommunikationen.
Utbildning i
interprofessionell kan
också vara till nytta.
Hög
33
Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
Reinke, L.,
Shannon, S.,
Engelberg, R.,
Young, J. &
Curtis, R. 2010, USA
Supporting Hope and Prognostic
Information: Nurses’ Perspectives on
Their Role When Patients Have Life-
Limiting Prognoses
Beskriva
sjuksköterskornas
perspektiv på att
tillgodose
patienternas behov
av information om
hopp och sjukdom
samt erbjuda
insatser för att
förbättra
kommunikationen
om livets slutskede.
Semi-
strukturerade
intervjuer
22 (0) Sjuksköterskor
stödjer patienternas
hopp genom att
fokusera på
patienternas
livskvalitet och
skapa trygghet hos
dem. Hinder som
komplicerar effektiv
diskussion av
prognos med
patienter och
närstående
identifierades.
Sjuksköterskor behöver
utbildning om
kommunikation för att
förbättra förmågan att
effektivt arbeta med
patienter med
livsbegränsande
sjukdomar.
Hög
Rivolta, M.M.,
Rivolta, L.,
Garrino, L. &
Di Giulio, P.
2014, Italien
Communication of the death of
a patient in hospices and nursing
homes: A qualitative study
Beskriva hur
personal på
palliativa
avdelningar och
vårdboenden
levererar
informationen
angående en
patients död till en
annan patient och
att jämföra de
strategier som
genomförts.
Intervjustudie
med semi-
strukturella
intervjuer
55 (0)
Sex teman
identifierades och
delades in i två
undergrupper; valet
att berätta sanningen
eller inte samt
behovet att dela med
sig av egna känslor
och bördan av att
besluta om att
berätta för andra
patienter eller inte.
Strukturerade
diskussioner om
erfarenheter och
reflektioner över olika
fall förebygger att
kommunikationen om
en patients död inte
begränsas till
knapphändig
information, lögner och
undvikande, döljande
beteenden.
Hög
Rodenbach, R.,
Rodenbach,
K., Tejani, M.
& Epstein, R.
Relationships between personal attitudes about death and
communication with terminally ill
patients: How oncology clinicians
grapple with mortality
Undersöka attityder
hos
sjukvårdspersonal,
inom onkologi,
gällande deras egen
Intervjustudie
med semi-
strukturella
intervjuer
33 (25) Vid kommunikation
om död och döende
med patienter
beskrevs tre stilar;
direkt, indirekt och
Medvetenhet om sin
egen dödlighet kan
underlätta för
sjukvårdspersonal att
diskutera döden mer
Hög
34
Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
2016, USA död och hur dessa
attityder påverkar
och påverkas av
kommunikation
med och vård av
patienter döende i
cancer.
selektivt direkt. För
många deltagare
påverkade vårdandet
av döende patienter
deras egen syn på liv
och död och dessa
perspektiv påverkade
deras sätt att ta hand
om patienterna.
öppet med patienterna
och därmed förbättra
vården.
Seyedfatemi,
N.,
Borimnejad,
L., Hamooleh,
M. &
Tahmasebi, M. 2014, Iran
Iranian nurses’ perceptions of
palliative care for patients with
cancer pain
Identifiera iranska
sjuksköterskors
uppfattningar av
palliativ vård för
patienter med
cancersmärta.
Semi-
strukturerade
intervjuer
15 (0) Resultat delas upp i
två huvudkategorier:
hantering av fysisk
smärta och
psykologisk empowerment.
Hantering av fysisk
smärta hade två
underkategorier:
vikten av
kommunikation och
smärtlindring.
Den palliativa vården
som ges till patienter
med cancersmärta
måste omfatta
psykologisk
empowerment, stöd och
kommunikation samt
fysisk smärtlindring.
Hög
Strang, S.,
Henoch, I.,
Danielsson, E.,
Browall, M. &
Melin-
Johansson, C.
2013, Sverige
Communication about existential
issues with patients close to death—
nurses’ reflections on content,
process and meaning
Beskriva
sjuksköterskors
reflektioner på
existentiella frågor i
deras
kommunikation
med patienter som
är nära döden.
Intervjustudie
med
reflektioner i
grupp (4–8
SSK)
98 (4) Tre områden
identifierades som
relaterades till
existentiella
konversationer;
innehållet, processen
och betydelsen av
existentiella
konversationer. I
gruppreflektionerna
framkom en tydlig
Att ha erfarenhet av att
prata om existentiella
frågor och en stödjande
miljö gör
sjuksköterskor bekväma
i att ge råd till patienter
nära döden. Viktiga
faktorer i
konversationerna var att
ha mod att vara
närvarande och
Hög
35
Författare
År
Land
Titel Syfte Metod Antal
deltagare
(bortfall)
Resultat Slutsats Kvalitet
medvetenhet om
värdet av känslighet
och stödjande
konversationer.
bekräftande, att ha tid
och att inte försöka lösa
varje existentiellt
problem. Tay, L., Ang,
E. & Hegney,
D. 2012,
Singapore
Nurses’ perceptions of the barriers in
effectivecommunication with
inpatient cancer adults in Singapore
Undersöka faktorer
som påverkar
effektiv
kommunikation
mellan
singaporeanska
sjuksköterskor och
vuxna
cancerpatienter.
Semi-
strukturerade
intervjuer
10 (0) Språkbarriärer
förekommer särskilt
mellan utländska
utbildade
sjuksköterskor och
patienter som inte
kan prata engelska.
Kulturella tabu ökar
obehag hos
sjuksköterskor när de
diskuterar om
känsliga ämnen.
För att hjälpa
sjuksköterskor i deras
arbete i Singapore, bör
sjuksköterskor få
utbildning som
inkluderar kultur och
språk. Dessa kommer
att utrusta
sjuksköterskor med
nödvändiga kunskaper
och färdigheter, vilket
underlättar effektiv
kommunikation mellan
sjuksköterskor och
patienter med olika
bakgrund.
Hög
Zheng, R-S.,
Guo, Q-H.,
Dong, F-Q. &
Owens, R-G.
2015, Kina
Chinese oncology nurses’ experience
on caring for dying patients who are
on their final days: A qualitative
study
Klargöra kinesiska
onkologi-
sjuksköterskors
erfarenhet av att
vårda döende
cancerpatienter.
Semi-
strukturerade
intervjuer
28 (0) Döden är ett tabu i
traditionell kinesisk
kultur. Detta
försvårar
kommunikationen
mellan
sjuksköterskor,
patienter och
familjer.
Den traditionella
kinesiska kulturen
påverkar vård i livets
slutskede i Kina.
Kinesiska
onkologisjuksköterskor,
speciellt de yngre och
mindre erfarna, behöver
träning och utbildning i
livets slutskede i
cancervård.
Hög
