Anestesisjuksköterskors upplevelser av

vårdmiljöns påverkan på överrapportering

vid en postoperativ avdelning

Matilda Hofvendahl

Johan Wikholm

Specialistsjuksköterska, Anestesisjukvård

2017

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på överrapportering vid en postoperativ avdelning

Nurse anesthetist’s experiences on health facility environments effect on the patient handover in a postoperative care unit

Matilda Hofvendahl

Johan Wikholm

Specialistsjuksköterskeprogrammet med

inriktning mot anestesisjukvård O7067H, 15hp, våren 2017

Termin 2, distansutbildning

Examinator: Åsa Engström

Handledare: Stefan Sävenstedt

1

Anestesisjuksköterskors upplevelser av vårdmiljöns påverkan på

överrapportering vid en postoperativ avdelning

Matilda Hofvendahl och Johan Wikholm

Abstrakt

Bakgrund: Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja. Vid

överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen är det därför viktigt att det

sker på ett strukturerat och inarbetat sätt. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal har

visat sig vara en vanlig orsak till vårdrelaterade skador. För att kunna bedriva en säker och

högkvalitativ vård krävs en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan

vårdpersonal. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur

vårdmiljön påverkar överrapporteringen på en postoperativ avdelning. Metod: Studien

genomfördes med en kvalitativ ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta

deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat:

Analysen resulterade i tre kategorier: Att bli avbruten och störd; Att sekretessen och

patientens integritet äventyras och Att avskildhet, struktur och planering är avgörande.

Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplevde en hög arbetsbelastning, hög ljudnivå och

att den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen negativt. Dem värnade om

patienternas integritet och sekretess men beskrev att den fysiska vårdmiljön som

kännetecknas av öppna ytor, samt brist på avskärmning påverkar patientens integritet och

sekretess negativt. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor ansåg att det finns behov

av förbättring av den fysiska miljön och efterfrågade ett avskärmat utrymme där

överrapporteringen kan ske ostört. Konklusion: En konklusion av denna studies resultat är

att utformningen av vårdmiljön på en postoperativ avdelning tillsammans med en hög

ljudnivå och arbetsbelastning utgör hinder för en god och patientsäker överrapportering

mellan enheterna. Anestesisjuksköterskor värnar om patientens integritet och säkerhet, men

identifierar hinder för detta och ger förslag på förbättringar av vårdmiljön som skapar

förutsättningar för en god och säker överrapportering. Anestesisjuksköterskor bör göras

delaktiga i förbättringsarbeten kring överrapporteringar lokalt på vårdenheter.

Nyckelord: Anestesi, Kommunikation, Omvårdnad, Patientsäkerhet, Postoperativ, Vårdmiljö,

Överrapportering.

2

Abstract

Background: Patient handover is a critical moment in a patients nursing chain. At patient

handover from surgery to the postoperative care unit it is important that it is performed in a

structured and incorporated way. Lack of communication between health-care professionals

are a common reason to healthcare related patient injuries. To be able to manage a safe and

high quality nursing, a good communication and functioning cooperation between health-care

professionals is needed. Objective: To describe anaesthetist nurse’s experiences of how the

health care facility environment affects the patient handover at a postoperative care unit.

Method: The study took place with a quality approach. Individual interviews took place with

eight participants. Data was analysed with qualitative content analysis with manifest

approach. Results: The analysis resulted in three categories: To be interrupted and disturbed;

The confidentiality and integrity of the patient is endangered and Privacy, structure and

planning are crucial. Anaesthetic nurses described that they has experienced that a high

workload, high noise level and the health facility environment have a negative effect on the

patient handover. They cared for the patient’s integrity and privacy but described that the

physical health facility environment that is defined by open surfaces, with lack of privacy

affects the patients’ integrity and secrecy in a negative way. The results showed that the

anaesthetic nurses believed that there is a need for improvements of the physical environment

and requested a shielded area where the patient handover can be performed without

disturbances. Conclusion: A conclusion from this studies’ result is that the setup of the health

facility environment at a postoperative care unit together with a high noise level and work

load are obstacles for a good and safe patient handover between care units. Anaesthetic

nurses cherish for the patients’ integrity and safety but identify obstacles for this and suggest

improvements of the care environment, which creates foundations for a good and safe patient

handover. Anaesthetic nurses should be a part of quality improvements regarding patient

handover locally at care units.

Keywords: Anaesthesia, Communication, Health facility environment, Nursing, Patient

handover, Patient safety, Postoperative.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND.......................................................................................................................4Sjuksköterskansroll....................................................................................................................4Patientsäkerhet,kommunikationochöverrapportering..............................................................4Omvårdnadsaspekterpåvårdmiljön...........................................................................................5Vårdmiljöisambandmedrapportering......................................................................................5Rational......................................................................................................................................6Syfte...........................................................................................................................................7

METOD..............................................................................................................................7Urvalochprocedur.....................................................................................................................7Datainsamling.............................................................................................................................7Dataanalys..................................................................................................................................8Etiskaöverväganden...................................................................................................................8

RESULTAT..........................................................................................................................9Attbliavbrutenochstörd...........................................................................................................9Attsekretessenochpatientensintegritetäventyras.................................................................10Attavskildhet,strukturochplaneringäravgörande..................................................................11

DISKUSSION....................................................................................................................13Resultatdiskussion....................................................................................................................13Metoddiskussion......................................................................................................................16

KONKLUSION...................................................................................................................17

REFERENSER....................................................................................................................19Bilaga1.....................................................................................................................................23Bilaga2.....................................................................................................................................24Bilaga3.....................................................................................................................................26Bilaga4.....................................................................................................................................28

4

BAKGRUND

Sjuksköterskans roll

Anestesiologisk omvårdnad är ett brett område och kräver specialistkunskaper inom

sjuksköterskeyrket. Det är många olika faktorer som påverkar anestesisjuksköterskans arbete,

såsom utbildningsbakgrund, bemanningssituation och organisationens uppbyggnad

(Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012).

Sjuksköterskans sex kärnkompetenser är personcentrerad vård, samverkan i teamarbete,

evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och slutligen

informatiken. Informatiken är en viktig del av dessa kärnkompetenser och utgör en del av

utvecklingen av patientsäkerheten genom att stärka informations- och

kommunikationssystem. I anestesisjuksköterskans kompetensområde ingår det bland annat att

muntligt och skriftligt/digitalt dokumentera och rapportera, kritiskt utvärdera den

perioperativa vården, samt utföra dokumentation så att god patientsäkerhet alltid optimeras

oavsett arbetsbelastning, vårdtid och vårdtyngd (Riksföreningen för anestesi och intensivvård

& Svensk sjuksköterskeförening, 2012).

Patientsäkerhet, kommunikation och överrapportering

Varje verksamhet inom vården ska bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete.

Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso-

och sjukvården. Patientsäkerhet definieras som att skydda patienten från vårdrelaterade

skador som uppkommit under vårdtillfället utlösta av omständigheter inom vården och som

kunde ha undvikits (SFS 2010:659).

Brister i kommunikation mellan vårdpersonal är en mycket vanlig orsak till vårdrelaterade

skador på patienten och för att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård så kräver det en

god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen (Chisholm,

Dornfeld, Nelson & Cordell, 2001). Exempel på vanligt förekommande hinder för en bra

överrapportering är inkomplett överföring av information, inkompletta team, icke utförda

eller dåligt utförande av kliniska arbetsuppgifter och brist på standardisering.

Kommunikationssvårigheter såsom felaktig information eller genomförandet av

arbetsuppgifter i samband med överrapporteringen är också ett hinder för bra

överrapportering. Ovanstående hinder i kombination med bristande kommunikation kan

påverka patientsäkerheten (Segall et al., 2012). Brister i kommunikation mellan vårdgivare är

5

i stor utsträckning associerat till överrapportering och i synnerhet vid överrapportering där

patienten fysiskt byter vårdenhet. Överrapportering från operation till den postoperativa

avdelningen bör ske på ett strukturerat inarbetat sätt. Vid denna överrapportering innebär det

att samtliga i teamet som vårdar patienten byts ut liksom att patienten flyttas fysiskt när

patienten ofta är påverkad efter operationen av exempelvis läkemedel. Teamet runt patienten

har olika utbildning och erfarenhet på operations- respektive postoperativa avdelningen vilket

kan leda till kommunikativa missförstånd. I samband med överrapportering är det av stor vikt

att fokus är på överrapporteringen. Prioriterade uppgifter rekommenderas att utföras innan

överrapporteringen liksom att begränsa konversationen mellan vårdpersonal i samband med

utförandet av uppgifter. Teamträning kan vara ett bra sätt för att förbättra kvaliteten av

överrapportering och kan därigenom leda till en bättre patientsäkerhet (Segall et al., 2012).

Omvårdnadsaspekter på vårdmiljön

Patienter som vårdas postoperativt kan uppleva att de kommer att bli instängda i en

skrämmande och för dem obegriplig miljö där maskiner begränsar deras frihet och integritet.

Patienterna kan uppleva bristande kroppskontroll och att de inte har inflytande över

situationen samtidigt som de blir observerade, granskade och övervakade av

sjukvårdspersonal (Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2007). Anestesisjuksköterskan

måste perioperativt och postoperativt föra patientens talan, värna om patientens integritet och

skydda patienten från kränkande behandling och minska känsla av maktlöshet (Lindwall &

Von Post, 2005). Patienter påverkas av oljud och buller i vårdmiljön. Patienter som upplever

att det är tyst runt dem har minskad ångest och har i högre utsträckning en känsla av att ha

kontroll över situationen (Gardner, Collins, Osborne, Henderson & Eastwood, 2009).

Vårdmiljö i samband med rapportering

Postoperativa uppvakningsavdelningar har traditionellt byggts som ett stort rum med öppen

planlösning. Sjuksköterskornas arbetsstation är centraliserat i rummet med tillgång till datorer

och telefon. Den öppna planlösningen kan göra att både patienter och sjuksköterskor upplever

stress till följd av den ljudliga miljön. Ett känt problem är bristen på integritet samt att

personal, besökare och patienter kan se allt som händer på avdelningen (Smykowski, 2008).

Solet, Norvell, Rutan och Frankel (2005) beskriver att miljön är en av de fyra stora

barriärerna i överrapporteringen och avgörande för kvalitén. De menar att miljön vid

6

överrapporteringen bör vara privat för att säkerställa patientsäkerheten. De nämner också att

miljön ska vara så lugn som möjligt och att störande ljud såsom andra patienter och övrig

personal kan utgöra ett hinder för själva informationsutbytet i överrapporteringen.

Rapporteringen ska således ske på en plats som inte präglas av störande bakgrundsljud och

eventuella avbrott. Solet et al. (2005) tar också upp att personalen ska ha möjlighet till gott

om utrymme för anteckningar och att lämplig belysning ska finnas.

Sjuksköterskor blir ofta distraherade under sitt arbete. I en observationsstudie av Dante et al.

(2016) blev sjuksköterskor på en vårdavdelning avbrutna i genomsnitt 40 gånger under ett

arbetspass som varade strax över sju timmar. Avbrotten orsakades främst av kollegor, till

följd av organisatoriska problem och patienter och dess närstående. Under eftermiddagar var

avbrotten fler. Överrapportering mellan sjuksköterskor var ett av de mest utsatta tillfällen att

drabbas av avbrott. Anderson, Nicksa och Stewart (2015) observerade överrapporteringar

mellan läkare. De identifierade distraktionsmoment vilket var vanligt förekommande. I

studien var larm/- personsökningar, telefonsamtal, studenter, att andra talar och oljud de

vanligaste störande momenten vilket avbröt överrapporteringen. Distraktionsmomenten i sig

påverkar inte kvaliteten på överrapporteringen men ledde till att överrapporteringen tog

längre tid.

Rational

När patienten fysiskt flyttas från operationsavdelningen till den postoperativa avdelningen

överrapporterar anestesisjuksköterskan till den ansvariga sjuksköterskan på den postoperativa

avdelningen (Segall et al., 2012). Bristande kommunikation i överrapporteringen mellan

vårdpersonal är en vanlig orsak till att vårdrelaterade skador uppstår. För bedriva en säker

och högkvalitativ vård så kräver det en god kommunikation, samt ett fungerande samarbete

mellan vårdpersonalen (Chisholm, et al., 2001). Postoperativa avdelningar utgörs av stora

öppna ytor där vårdpersonalens arbetsstation är lokaliserad till lokalens mitt. Den öppna

planlösningen bidrar till en för patient och personal ogynnsam vårdmiljö som kännetecknas

av till exempel hög ljudnivå och bristande sekretess (Smykowski, 2008). Miljön är avgörande

för kvaliteten vid överrapportering (Solet et al., 2005). Mot denna bakgrund är det motiverat

att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av hur vårdmiljön påverkar

överrapporteringen till ansvarig sjuksköterska på en postoperativ avdelning.

7

Syfte

Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar

överrapporteringen vid en postoperativ avdelning.

METOD Studien genomfördes med kvalitativ ansats. Individuella intervjuer användes för

datainsamling och analys gjordes med innehållsanalys i enlighet med Graneheim och

Lundman (2004).

Urval och procedur

Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien. Dem rekryterades med hjälp av ett

bekvämlighetsurval som enligt Bryman (2011, s. 194) innebär att de personer som tillfrågas

är de som är tillgängliga för forskarna. Informationsbrev (bilaga 2) skickades ut till

verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. När

verksamhetscheferna gett sitt godkännande att utföra studien i verksamheten, identifierade de

anestesisjuksköterskor som uppfyllde studiens kriterier. Inklusionskriterier var att

intervjupersonen skulle vara utbildad anestesisjuksköterska, varit yrkesverksam som

anestesisjuksköterska i minst ett år samt gett sitt godkännande att medverka i studien.

Verksamhetscheferna vid de valda sjukhusen skickade ut förfrågan till intervjupersoner vid

varje sjukhus.

Datainsamling

Data samlades in genom semistrukturerade individuella intervjuer. Vid intervjuerna användes

en intervjuguide (Bilaga 1), vilken författarna utformade baserat på studiens syfte. Frågor

såsom; ”Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som

anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen”

användes. Intervjuerna med anestesisjuksköterskor spelades in med hjälp av ljudupptagare

innan de skrevs ut ordagrant i text. Detta för att inte data ska gå förlorad, utan allt innehåll

återges precis som det är sagt (jfr. Polit & Beck, 2012, s.62). Intervjuerna genomfördes under

intervjupersonernas arbetspass, på en avskild plats i anslutning till arbetsplatsen. Varje

intervju tog cirka trettio minuter.

8

Dataanalys

Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats enligt Graneheim och

Lundman (2004). När intervjutexterna var nedskrivna lästes hela materialet för att få en

känsla av helheten. Därefter extraherades meningsbärande enheter från datamaterialet. De

meningsbärande enheterna, kondenserades ner till färre ord, utan att påverka kärnan i

innehållet. Enheterna kodades sedan avseende likheter och skillnader. När de

meningsbärande enheterna kodades grupperades koderna i olika kategorier först i en

underkategori och därefter i en huvudkategori. Allt material som svarade mot studiens syfte

ingår i kategorierna vars innehåll sammanfördes till bredare kategorier för att reducera deras

antal. Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1).

Etiska överväganden

Studien genomfördes efter att författarna fått medgivande från sjukhusens verksamhetschefer.

Medgivandet inhämtades efter att ett informationsbrev skickats ut till berörda

verksamhetschefer (bilaga 2) en ansökan om att få tillstånd för att genomföra en kvalitativ

intervjustudie på sjukhusen. Deltagarna fick information om studien och förfrågan att delta

via verksamhetschefer i ett skriftligt dokument (bilaga 3). Innan intervjuerna genomfördes

fick deltagarna muntlig information av författarna om studiens syfte och att det som

innefattas av studien är en intervju på cirka trettio minuter (jfr. Bryman, 2011, s. 131).

Deltagarna gav sitt informerade samtycke till att delta via ett formulär (bilaga 4), där de fick

information om att deltagandet är frivilligt och att dem har möjlighet att dra sig ur när som

helst utan vidare förklaring (jfr. Kvale & Brinkmann, 2009, s. 87). Deltagarna informerades

enligt de etiska principerna om konfidentialitet och anonymitet (jfr. Bryman, 2011, s. 131).

vilket innebär att ingen information om studiedeltagarna fanns utöver arbetsplats samt

erfarenhet av arbete som anestesisjuksköterska i minst ett år. Ljudfiler och utskrivna

intervjuer förvarades i låst utrymme för att obehöriga inte ska ha tillgång till dem. Endast

avidentifierat material som inte kan kopplas till en enskild studiedeltagare användes i studien.

Riskerna för deltagarna är att de delger författarna intern information som kan anses

olämpligt eller visar en felaktig bild av verksamheten. Nyttan med studien är att deltagarna

ges möjlighet att förmedla sina erfarenheter vilket kan förbättra förutsättningarna vid

överrapportering till den postoperativa vårdavdelningen.

9

RESULTAT

Analysen resulterade i tre kategorier (Tabell 1). Kategorierna presenteras med en beskrivande

brödtext med citat som styrker innehållet i intervjuerna.

Tabell 1. Översikt av kategorier (n=3)

Kategorier

Att bli avbruten och störd

Att sekretessen och patientens integritet äventyras

Att avskildhet, struktur och planering är avgörande

Att bli avbruten och störd

Anestesisjuksköterskor beskrev att de upplevde vårdmiljön på den postoperativa avdelningen

som rörig, stressig och med en hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna som arbetar där. De

upplever att ljudnivån är hög, störande och ibland kan beskrivas som katastrofal. I vårdmiljön

upplever anestesisjuksköterskor att det är ett högt patientflöde och många som rör sig i

lokalerna, vilket bidrar till att överrapporteringar kan behöva avbrytas. Exempel på vad som

orsakade avbrott vid överrapporteringen var telefonsamtal, andra arbetsuppgifter som

prioriteras av mottagande sjuksköterska, patienter som redan vårdades på den postoperativa

avdelningen försämrades, behov av smärtlindring, larm från övervakningsutrustning, behov

av att utföra interventioner eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. En av deltagarna i

studien upplevde att sjuksköterskan som ska motta överrapporteringen ibland prioriterar att

assistera läkare framför att avsluta överrapporteringen.

Det kan vara stökigt på postop och pågående överrapportering kan behöva avbrytas för

att utföra interventioner och då ser man att de inte fokuserar fullt på överrapporteringen

utan att de tittar på någonting annat (Deltagare 2)

Anestesisjuksköterskor beskrev att de vänjer sig fort att arbeta i en ljudlig miljö trots att

övervakningsutrustning larmar och vårdpersonal arbetar runt omkring så har de förmåga att

fokusera vid överrapportering. De tar även upp att det är av stor vikt att de meddelar

personalen på den postoperativa avdelningen ifall de kommer med en patient som kan vara

extra ljudlig till följd av till exempel en anamnes med psykiska besvär. Personalen på

10

postoperativa avdelningen kan då förbereda sitt arbete och välja en lämplig placering för

patienten på avdelningen.

Även om man hör ljud runt omkring så får man ju på något sätt, man vänjer sig ganska

fort och arbeta i en ljudlig miljö för allt. Det är ju en massa larm som går hela tiden,

övervakningsutrustning tjuter och piper och folk jobbar runt omkring. Det är någonting

man får vänja sig vid och det tror jag att man gör när man väl fokuserar på en

överrapportering (Deltagare 3)

Anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning på den postoperativa

avdelningen påverkar överrapporteringen negativt. Dem beskriver att sjuksköterskor som

arbetar på den postoperativa avdelningen kan vårda flera patienter samtidigt vilket leder till

att arbetsbelastningen stundtals är hög. Arbetsbelastningen varierar under dygnet eftersom

antalet patienter som vårdas är relaterat till hur många som opererats. När fler patienter

vårdas samtidigt leder det till att ljudnivån blir högre, övervakningsutrustning larmar,

sjuksköterskorna blir stressade, det blir stökigt och mycket spring vilket upplevs som

störande moment vid överrapporteringen. När anestesisjuksköterskor upplever att

sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen är stressade försöker de utföra

överrapporteringen kort och kvalitativ utan att själva bli stressade. Upplevelserna kring

bemanning skiljde sig åt mellan anestesisjuksköterskor. Det fanns upplevelser av att det råder

personalbrist medan andra upplevde att den postoperativa avdelningen var välbemannad.

Det är personalbrist. Telefoner ringer, andra patienter behöver hjälp och vid larm måste

ju personalen gå till den patienten först. Det beror troligt på att det är för lite personal

(Deltagare 4)

Att sekretessen och patientens integritet äventyras

Anestesisjuksköterskor beskrev att dem värnar om patienten men att den fysiska miljön

främst i form av öppna ytor och brist på avskärmning på den postoperativa avdelningen gör

det svårt att upprätthålla patientens integritet och sekretess i samband med överrapportering.

De upplever att det inte finns något utrymme i lokalen där dem kan överrapportera i fred utan

att obehöriga kan ta del av informationen. Överrapporteringen sker i de flesta fall vid en disk

eller ett skrivbord placerat i mitten av lokalen, alternativt bedside bredvid patienten. De anser

11

även att det är högt patientflöde in och ut ur den postoperativa avdelningen vilket innebär att

många kan lyssna till den sekretessbelagda informationen. På postoperativa avdelningar som

tar emot patienter efter dagkirurgiska ingrepp upplever anestesisjuksköterskor att det kan vara

svårare att upprätthålla sekretess och integritet eftersom patienterna i många fall är helt

vakna. Detta framhålls främst i samband med besiderapportering då patienter i sängarna

bredvid kan höra informationen som överrapporteras, vilket kränker patientens integritet.

Patienter på den dagkirurgiska avdelningen sitter ofta upp i sängen och kan lätt observera

patienten som inkommer från operationssalen. Detta skiljer sig mot en postoperativ avdelning

som är kopplad till en central operationsavdelning där större och mer avancerade operationer

bedrivs. Dessa patienter anses mer påverkade av operationen och av läkemedel och därav

äventyras inte sekretessen på samma nivå.

Utelämnande för patienterna, ingen chans att vara ifred. Patienternas sekretess kan inte

hållas, svårigheter i ett stort rum med många patienter och stort in och utflöde (Deltagare

6)

Överrapporteringen anpassas enligt anestesisjuksköterskorna genom att inte högt uttala

känsliga uppgifter från patientens bakgrund eller fynd under operationen. Dem försöker att

anpassa samtalsnivån så att medpatienter och anhöriga inte ska höra. Dem anpassar sig också

utifrån situationen och frångår ibland sina normala rutiner om rutinerna skulle kunna ha

negativ inverkan på patientens sekretess. Exempel på detta kan vara att inte fråga om namn

och personnummer i samband med att en patient hämtas till operation.

Alltså då tänker jag mer när man hämtar patienter på DKE [dagkirurgiska enheten]. Jag

brukar inte fråga personnummer och namn där inne för där har du ju tio andra som ligger

och lyssnar (Deltagare 4)

Att avskildhet, struktur och planering är avgörande

Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplever att det finns förbättringsmöjligheter

avseende den fysiska miljön i samband med överrapportering på den postoperativa

avdelningen. De önskar förändra den fysiska miljön och efterfrågar ett rum eller avskärmat

utrymme där överrapporteringen kan ske ostört utan att obehöriga kan höra vad som

överrapporteras. I dagens läge behöver personalen ta sig ut från den postoperativa

12

avdelningen för att kunna sitta ostört. Resonemanget är att det är svårt ur ett bemannings- och

patientsäkerhetsperspektiv att lämna den postoperativa avdelningen för att överrapportera och

att man från utrymmet där överrapporteringen sker bör kunna ha uppsikt över patienterna.

Anestesisjuksköterskor beskrev att om de själva inte kan ha uppsikt över patienten måste de

förlita sig på övrig personal som vid tidpunkten för överrapporteringen ännu inte erhållit

information om patientens tillstånd. Anestesisjuksköterskor menar att både sekretess och

patienternas integritet skulle stärkas genom att förändra den fysiska miljön. De uppger även

att den fysiska miljön och lokalens utformning har sämre funktion vid höga patientflöden.

Lokalernas brister framgår exempelvis genom att anestesisjuksköterskor på eftermiddagar

upplever att de till följd av ett högt patientflöde kan tvingas köa in till den postoperativa

avdelningen tillsammans med sin patient. Anestesisjuksköterskor upplever även en variation

under året där den postoperativa avdelningen belastas hårt under sommaren på grund av

neddragningar och där intensivvårdsavdelningen och den postoperativa avdelningen periodvis

delar lokaler.

Att kunna gå iväg och rapportera kräver att det finns tillräckligt med personal. Det ideala

vore att ha ett utrymme där man kan sitta avskärmat men samtidigt ha koll på vad som

händer med patienten. I nuläget måste man ta sig till ett annat rum för att sitta avskärmat

och då har man personligen ingen koll på sin patient. Lokalerna fungerar inte bra i

nuläget (Deltagare 3)

För att säkerställa patientsäkerheten och minska risken att information går förlorad vid till

exempel avbrott, alternativt att personalen blir ofokuserad av störande moment under

överrapporteringen betonar anestesisjuksköterskorna vikten av samarbete och strukturerade

överrapporteringar enligt SBAR. Överrapporteringarna underlättas om anestesisjuksköterskan

är väl förberedd och att den sjuksköterska som ska ta emot patienten har hunnit förbereda sig.

Anestesisjuksköterskor vill att sjuksköterskorna på den postoperativa avdelningen ska känna

att de har möjlighet att avsätta tid för överrapporteringen. Samtidigt nämns vårdpersonalens

attityd och inställning till överrapportering. Anestesisjuksköterskor beskriver att det är

otydligt var eller till vem patienten ska lämnas på den postoperativa avdelningen men menar

att det hör samman med att det är en akut verksamhet. De upplever att samarbetet mellan

anestesisjuksköterskorna och sjuksköterskorna som arbetar på den postoperativa avdelningen

fungerar väl i det stora hela och att det är viktigt att alla som deltar i överrapporteringen är

13

fokuserade på överrapporteringen och inte låter sig störas av omgivningen.

Spring, man vet inte var man ska, olika besked om var patienten ska lämnas, oklara besked, så är det med akut verksamhet. (Deltagare 5)

DISKUSSION

Resultatdiskussion

I studien framkommer det att anestesisjuksköterskor upplever att vårdmiljön på den

postoperativa avdelningen bidrar till att överrapporteringar avbryts till följd av att den

mottagande sjuksköterskan inte är fokuserad då de tvingas prioritera andra uppgifter som till

exempel telefonsamtal, smärtlindring eller kollegor som avbryter för att ställa frågor. Det

överensstämmer med Owen, Hemmings och Brown (2009) som beskriver att det i samband

med rapportering finns personal som inte är fokuserade vid överlämnandet av patienter.

Bristen på fokusering berodde på att de hade flera uppgifter att sköta, många patienter att

vårda, samt mycket som kunde distrahera dem. Det är vanligt förekommande att personal

utför kliniska arbetsuppgifter i samband med överrapportering från operation till

postoperativa avdelningar (Van Rensen, Groen, Numan, Smit, Cremer, Tates & Kalkman,

2012) vilket även framkom i denna studie där mottagande sjuksköterskor uppgavs prioritera

andra uppgifter i samband med överrapportering. Van Rensen et al. (2012) visar att

sjuksköterskor i högre utsträckning än andra yrkeskategorier väljer att utföra patientnära

uppgifter såsom att koppla upp övervakningsutrustning. Detta trots att sjuksköterskor

föredrog muntlig överrapportering med ögonkontakt mellan de som rapporterade och

möjlighet att anteckna.

I denna studie framkommer att anestesisjuksköterskor upplever att en hög arbetsbelastning

påverkar överrapporteringen negativt, samt att dem önskar att överrapporteringar ska få ske

ostört och att mottagande sjuksköterska ska kunna fokusera enbart på överrapporteringen.

Detta får stöd i studien av Arenas, Tabaac, Fastovets och Patil (2014) som har visat att

sjuksköterskor på en postoperativ avdelning kommer ihåg en större del av överrapporterad

patientinformation om de kan fokusera i samband med överrapporteringen. Arenas et al.

(2014) framhåller att det är av stor vikt att överrapporteringar får ske ostört eftersom det i

akuta situationer som kan uppstå på en postoperativ avdelning inte alltid finns tid att gå

igenom patientens journal för att hitta information. I vår studie tillfrågades inte

14

anestesisjuksköterskorna om konsekvenser av överrapporteringar, men det framkom att den

höga arbetsbelastningen kunde leda till en bristande patientsäkerhet på grund av avbrott eller

störningar vid överrapporteringen. Detta kan relateras till Arenas et al. (2014) studie som att

sjuksköterskor på en postoperativ avdelning ofta vårdar flera patienter samtidigt och har

många uppgifter som de ansvarar för vilket kan medföra risker för patientsäkerheten i akuta

situationer.

I denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplevde ljudnivån som störande

på de postoperativa avdelningarna och associerade en hög ljudnivå med de tider då många

patienter vårdas samtidigt. Anestesisjuksköterskor valde att anpassa sin samtalston genom att

prata tystare för att inte äventyra patienternas sekretess vilket rekommenderas som en lämplig

åtgärd i studien av Malcolm (2005). Som författare till denna studie menar vi att detta kan

påverka själva överrapporteringen och indirekt patientsäkerheten då anestesisjuksköterskorna

tvingas att tala med låg röstvolym i en redan hög ljudnivå som präglas av larm från

övervakningsutrustning, mycket personal och patienter samt en stökig miljö.

I studien framkommer att vårdmiljön är ett hinder för att upprätthålla patientens integritet och

sekretess i samband med överrapportering vilket får stöd av Calleja och Forrest (2011) som

framhåller att en muntlig överrapportering som utförs i närhet av patienter kan leda till att

känslig information kan höras av obehöriga. Den postoperativa vårdmiljön kännetecknas av

en öppen planlösning, trånga utrymmen där endast gardiner skiljer mellan patienter vilket

påverkar patientens integritet (Calleja & Forrest, 2011; Karro, Dent & Farish, 2005) och

sekretess (Karro, Dent & Farish, 2005). Malcolm (2005) visar att patienter önskar att deras

integritet ska skyddas men har förståelse för att det inom vården inte alltid är möjligt. I vår

studie framkom det att anestesisjuksköterskor försökte undvika att obehöriga fick ta del av

sekretessbelagd information genom att anpassa sitt arbetssätt. Patienter som upplevt att deras

integritet påverkats eller riskerat att påverkas rapporterade att det främst var på grund av att

de hört andra patienters samtal med vårdpersonal. Därefter kom i turordning patienternas

upplevelse av att andra fått information om dem själva, att de undanhållit information på

grund av rädsla att andra ska ta del av den samt att obehöriga sett privata delar av deras

kroppar (Karro, Dent & Farish, 2005). I vår studie framkom det att vårdmiljön gör det svårt

att avskärma patientplatser på en postoperativ avdelning. För att skapa avskildhet kan det för

patienter upplevas vara tillräckligt med ett draperi som förhindrar att obehöriga personer kan

15

se patienten (Persson & Määttä, 2012).

Kerr (2002) påpekar att det är viktigt att sjuksköterskor använder sig av riktlinjer gällande

sekretess vid överrapportering av känslig information för att minska risken att andra patienter

hör. I vår studies resultat framkom det av anestesisjuksköterskornas beskrivningar att

rutinerna för överrapportering skiljde sig åt mellan sjukhusen. Vid ett av sjukhusen valde man

att utföra samtliga rapporter vid fotändan av patientens säng. På det andra sjukhuset bedrevs

den postoperativa vården på två avdelningar, en för dagkirurgiska och mindre operationer och

en för patienter som genomgått större kirurgi eller med svåra sjukdomstillstånd. Vid båda

dessa avdelningar utfördes överrapporteringen vid en öppen disk med överblick över

postoperativa avdelningen. Anestesisjuksköterskor i denna studie uttryckte önskemål att få ett

utrymme i anslutning till den postoperativa avdelningen där överrapportering kunde utföras

ostört men där patienter och den postoperativa avdelningen kunde visualiseras. Enligt Kerr

(2002) kan ett alternativ för överrapportering vara att känslig information överrapporteras

separat och att resterande del av rapporten därefter kan utföras vid patientens säng. Som

författare till denna studie menar vi att detta skulle kunna implementeras på postoperativa

avdelningar trots skilda rutiner för överrapportering och att det skulle kunna leda till att stärka

patientens sekretess och integritet. På sjukhuset som vid studiens genomförande utförde

överrapportering bedside skulle en fysisk förändring av miljön innebära att känslig

information kan rapporteras i det avskilda rummet och övrig information bedside hos

patienten.

I studiens resultat framkom det att anestesisjuksköterskor upplevde att det var av stor vikt att

överrapporteringar utfördes enligt en standardiserad mall då detta minskade risken för att

viktig information skulle gå förlorad. Detta styrks av Laws och Amato (2010) som menar att

ett standardiserat rapporteringsverktyg ökar patientsäkerheten. I vår studie ansåg deltagarna

att överrapporteringen blev bättre om ansvarig anestesisjuksköterska rapporterade enligt

SBAR som var standardiserat på de aktuella sjukhusen. De ansåg även att det minskade

risken för förlorad information i samband med avbrott i överrapporteringen, samt att

personalen var mer fokuserad på överrapporteringen i samband med störande moment.

Anestesisjuksköterskor i studien var positivt inställda till och hade goda erfarenheter av

SBAR som rapporteringsmodell. Velji et al. (2008) påvisar att SBAR som verktyg hjälper

både den enskilda sjuksköterskan men påverkar även kommunikationen inom en grupp och

16

kan leda till förbättringar av patientsäkerheten. SBAR underlättar överföring av information

på en lämplig nivå samt innehåller en miljö som accepterar och förväntar frågor (Telem,

Buch, Ellis, Coakley & Divino, 2011). I vår studie framkommer det att det är viktigt att

anestesisjuksköterskan som ska överrapportera är väl förberedd, samt att den sjuksköterska

som ska ta emot rapporten har haft tid att förbereda sig. Velji et al. (2008) visar att om

mottagande sjuksköterska inte haft tid att förbereda sig kan det vara orsakat av för hög

arbetsbelastning och för lite personal. I likhet med denna studie menar Velji et al. (2008) att

vårdpersonal behöver ges tid till förberedelse inför överrapportering eftersom det är en viktig

del för ett välfungerande samarbete. En effektiv och god kommunikation vårdpersonal

sinsemellan vid rapporten ökar effektiviteten samt minskar överbelastning hos vårdpersonal.

Metoddiskussion

En kvalitativ studie ansågs som lämpligt med tanke på att studiens syfte var att beskriva

anestesisjuksköterskan upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa

överrapporteringen. De tre kategorierna som framkom motsvarade studiens syfte. Tolkning

av textmaterial har olika betydelser beroende på författarnas tolkning och påverkas av

författarnas bakgrund (Graneheim & Lundman, 2004). Vid datainsamling och analys togs det

hänsyn till författarnas utbildning och erfarenhet. Författarna har kunskap om

överrapportering som sjuksköterska men saknar erfarenhet av att arbeta i den

högteknologiska miljön där anestesisjuksköterskor rapporterar till sjuksköterskor.

I studien analyserades åtta anestesisjuksköterskors berättelser från två olika sjukhus i Sverige

för att få variation på berättelserna. Trovärdigheten och evidensen för studien är större med

tanke på att intervjuerna gjordes på två sjukhus i Sverige, vilket i menar kan vara

representativt för anestesisjuksköterskor i landet. En svaghet i studien är att det är ett relativt

få intervjuer som genomfördes. Ett större antal intervjuer hade kunnat genomföras för att

jämföra sjukhusens olika sätt att rapportera mot varandra, men detta var inte syftet med

studien. Samtliga tillfrågade intervjupersoner var positiva till att delta i studien. För att uppnå

trovärdighet var ett inklusionskriterium att deltagarna skulle ha minst ett års erfarenhet av

anestesisjukvård för att öka möjligheten att få svar på frågeställningarna från olika aspekter

(jfr. Graneheim & Lundman, 2004).

Intervjuerna bearbetades och lästes igenom flera gånger av båda författarna för att få ett ut ett

17

så korrekt resultat som möjligt (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). I tolkning av text finns

det risk att författarna skriver ned sina egna idéer och snedvrider informationen. För att

minska risken för detta valde författarna att lyssna på deltagarna och låta dem berätta.

Författarna hoppas att deltagarnas berättelser är sanna och att de beskriver hur det ser ut

utifrån deras perspektiv i sammanhanget (jfr. Holloway & Wheeler, 2010).

Trovärdigheten bestäms hur likheter och skillnader bedöms mellan de olika kategorierna. För

att komma närmare detta presenteras citat från den transkriberade texten. Studien fokuserar

till stor del på ämnen och på likheter och skillnader, i intervjuerna svarade de flesta

intervjupersonerna på liknande sätt. Pålitligheten ökar när resultatet presenteras så att läsaren

själv har möjlighet att bedöma pålitligheten och söka efter andra förslag av tolkning (jfr.

Graneheim & Lundman, 2004). Bekvämlighetsurvalet som använts i studien är positivt för

studien, personer som finns tillgängliga medverkar, samtliga som tillfrågades medverkade.

Styrkan med bekvämlighetsurval i studien är möjligheten att samla in data från ett urval som

forskarna inte vill missa att ha med i studien (Bryman, 2011, s. 195). Styrkor med studien är

att olika störande moment i överrapporteringen identifieras. Detta leder till att det är lättare

för verksamheter att göra förbättringar i den postoperativa miljön. Studiens resultat går att

implementera i alla verksamheter som har operation och en postoperativ avdelning. Svagheter

med studien är att deltagarna får själva berätta om sina upplevelser om miljön, vilket är

individuellt hur man upplever miljön. Detta kan ge en missvisande bild. Risken med

kvalitativ forskning som genomförs på författarnas verksamhetsförlagda utbildning är att det

finns en stor risk att intervjupersonerna kommer bli arbetskollegor i framtiden och relationen

mellan deltagare och författare kan skadas, konflikter kan bildas (jfr. Polit & Beck, 2012,

s.153). Vid genomförandet av denna studie bedömdes dock detta inte utgöra en stor risk då

alla deltagarna gav sitt informerade samtycke att medverka, samt att författarna till studien

garanterade dem en anonym presentation av resultatet.

KONKLUSION En viktig del av anestesisjuksköterskans arbete är att överrapportera patienter till mottagande

sjuksköterska på en postoperativ avdelning. Överrapporteringen är ett kritiskt moment i

patientens vårdkedja som kräver att samtliga som deltar i överrapporteringen är fokuserade. I

denna studies resultat framkom att anestesisjuksköterskor upplever att en hög

arbetsbelastning, hög ljudnivå och den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen med

18

risk för att patientsäkerheten, patientens sekretess och integritet äventyras.

Anestesisjuksköterskor har en vilja att värna om patienten samtidigt som de har en förståelse

för att sjuksköterskor på den postoperativa avdelningen har en hög arbetsbelastning som

påverkar överrapporteringen. För att säkerställa en patientsäker och god överrapportering ser

dem behov av förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar snarare än hindrar detta

arbete. Detta innebär att förbättringsarbeten lokalt på vårdenheter liksom fortsatta studier bör

inkludera anestesisjuksköterskor för att förbättra överrapporteringar specifikt men även vård-

och arbetsmiljön generellt på postoperativa avdelningar.

19

REFERENSER

Almerud, S., Alapack, R. J., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2007). Of vigilance and

invisibility–being a patient in technologically intense environments. Nursing in Critical Care,

12(3), 151-158. doi: 10.1111/j.1478-5153.2007.00216.x

Anderson, C. E., Nicksa, G. A., & Stewart, L. (2015). Distractions during resident handoffs.

JAMA Surgery, 150(5), 396. doi:10.1001/jamasurg.2014.2459

Arenas, A., Tabaac, B., Fastovets, G., & Patil, V. (2014). Undivided attention improves

postoperative anesthesia handover recall. Advances in Medical Education and Practice, 215.

doi:10.2147/amep.s65361

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Calleja, P., & Forrest, L. (2011). Improving patient privacy and confidentiality in one

regional emergency department–A quality project. Australasian Emergency Nursing Journal,

14(4), 251-256. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.aenj.2011.05.002

Chisholm, C. D., Dornfeld, A. M., Nelson, D. R., & Cordell, W. H. (2001). Work interrupted:

A comparison of workplace interruptions in emergency departments and primary care offices.

Annals of Emergency Medicine, 38(2), 146–151. doi:10.1067/mem.2001.115440

Dante, A., Andrigo, I., Barone, F., Bonamico, R., De Chiara, A., Nait, M., … Palese, A.

(2016). Occurrence and duration of interruptions during nursesʼ work in surgical wards.

Journal of Nursing Care Quality, 31(2), 174–182. doi:10.1097/ncq.0000000000000159

Gardner, G., Collins, C., Osborne, S., Henderson, A., & Eastwood, M. (2009). Creating a

therapeutic environment: A non-randomised controlled trial of a quiet time intervention for

patients in acute care. International journal of nursing studies, 46(6), 778-786.

doi:10.1016/j.ijnurstu.2008.12.009

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2),

20

105-112. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare

[Elektronisk resurs]. (3., [updated] ed.) Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.

Karro, J., Dent, A. W., & Farish, S. (2005). Patient perceptions of privacy infringements in an

emergency department. Emergency Medicine Australasia, 17(2), 117–123.

doi:10.1111/j.1742-6723.2005.00702.x

Kerr, M. P. (2002). A qualitative study of shift handover practice and function from a socio-

technical perspective. Journal of advanced nursing, 37(2), 125-134. doi: 10.1046/j.1365-

2648.2002.02066.x

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund:

Studentlitteratur.

Laws, D., & Amato, S. (2010). Incorporating bedside reporting into change-of-shift report.

Rehabilitation Nursing, 35(2), 70-74. doi: 10.1002/j.2048-7940.2010.tb00034.x

Lindwall, L. & von Post, I. (red) (2005). Människan i det perioperativa vårdandet:

Antropologisk och etisk reflektion. (Forskningsrapport, Karlstad Universitet, Institutionen för

samhällsvetenskap)

Malcolm, H. A. (2005). Does privacy matter? Former patients discuss their perceptions of

privacy in shared hospital rooms. Nursing Ethics, 12(2), 156–166.

doi:10.1191/0969733005ne772oa

Owen, C., Hemmings, L., & Brown, T. (2009). Lost in translation: Maximizing handover

effectiveness between paramedics and receiving staff in the emergency department.

Emergency Medicine Australasia, 21(2), 102-107. doi: 10.1111/j.1742-6723.2009.01168.x

Persson, E., & Määttä, S. (2012). To provide care and be cared for in a multiple-bed hospital

room. Scandinavian journal of caring sciences, 26(4), 663-670. doi: 10.1111/j.1471-

6712.2012.00976.x

21

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for

nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams &

Wilkins.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening. (2012).

Kompetensbeskrivning: Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med

inriktning mot anestesisjukvård. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 5,

februari, 2017, från http://www.aniva.se/wp-content/uploads/2014/12/komp-beskrivning-

anestesi.pdf

Segall, N., Bonifacio, A. S., Schroeder, R. A., Barbeito, A., Rogers, D., Thornlow, D. K., …

Mark, J. B. (2012). Can we make postoperative patient handovers safer? A systematic review

of the literature. Anesthesia & Analgesia, 115(1), 102–115.

doi:10.1213/ane.0b013e318253af4b

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.

Smykowski, L. (2008). A novel PACU design for noise reduction. Journal of PeriAnesthesia

Nursing, 23(4), 226-229. doi:10.1016/j.jopan.2007.12.003

Solet, D. J., Norvell, J. M., Rutan, G. H., & Frankel, R. M. (2005). Lost in translation:

Challenges and opportunities in physician-to-physician communication during patient

handoffs. Academic Medicine, 80(12), 1094–1099. doi:10.1097/00001888-200512000-00005

Telem, D. A., Buch, K. E., Ellis, S., Coakley, B., & Divino, C. M. (2011). Integration of a

formalized handoff system into the surgical curriculum: resident perspectives and early

results. Archives of Surgery, 146(1), 89-93. doi:10.1001/archsurg.2010.294

Van Rensen, E. L. J., Groen, E. S. T., Numan, S. C., Smit, M. J., Cremer, O. L., Tates, K., &

Kalkman, C. J. (2012). Multitasking during patient handover in the recovery room.

Anesthesia & Analgesia, 115(5), 1183–1187. doi:10.1213/ane.0b013e31826996a2

22

Velji, K., Baker, G. R., Fancott, C., Andreoli, A., Boaro, N., Tardif, G., ... & Sinclair, L.

(2008). Effectiveness of an adapted SBAR communication tool for a rehabilitation setting.

Healthcare Quarterly, 11(Sp). doi:10.12927/hcq.2008.19653

23

Bilaga 1

Intervjufrågor

Kan du beskriva hur det går till vid överrapportering mellan anestesisjuksköterska och

ansvarig sjuksköterska på postoperativa avdelningen?

Vilka utmaningar upplever du att det finns vid överrapporteringen från dig som

anestesisjuksköterska till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen?

Har du exempel på när det fungerat bra/mindre bra.

Har du upplevt några störande moment i samband med överrapporteringen?

Hur upplever du miljön när du ska lämna patienten på den postoperativa avdelningen?

Har du upplevt någonting i vårdmiljön som har varit störande i samband med

överrapportering? Och i så fall vad?

Upplever du att det finns något i vårdmiljön som äventyrar patientsäkerheten?

Har du några tankar och funderingar på hur man skulle kunna förbättra arbets- och

vårdmiljön på postoperativa avdelningen?

24

Bilaga 2

Förfrågan till verksamhetschef/chefsjuksköterska vid operation- och anestesiavdelning om genomförande och förmedlande av deltagare till intervjustudie Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats.

Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapporteringar mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och där patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringar sker påverkar kvaliteten på överrapporteringar. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning. Detta informationsbrev är en ansökan om tillstånd för att få genomföra en kvalitativ intervjustudie på detta sjukhus. Vi är också tacksamma om ni skulle kunna vidarebefordra vår förfrågan till anestesisjuksköterskor som kan tänkas vilja delta i denna studie. Vi är i behov av 4 intervjupersoner som uppfyller inklusionskriterierna för studien. Våra inklusionskriterier kommer att vara yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst 1 års erfarenhet av anestesisjukvård. Efter ert medgivande planerar vi att dela ut informationsbrev och svarstalong till de personer som är intresserade och uppfyller inklusionskriterierna. I dialog med personer som vill medverka i studien avtalar vi därefter tid och plats för intervjun.

Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig verksamhetschef/chefsjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner. I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagandet i studien är helt frivilligt och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Insamlad data kommer att raderas då studien godkänts och publicerats. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska Universitets databas, www.ltu.se samt databasen Diva, http://www.diva-portal.org.

25

Ifall ni har några funderingar eller övriga frågor till oss eller vår handledare så tveka inte att kontakta oss. Med vänliga hälsningar Matilda och Johan. Matilda Hofvendahl Johan Wikholm Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska Mathof-1@student.ltu.se johwio-6@student.ltu.se Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad stefan.savenstedt@ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v

26

Bilaga 3

Informationsbrev angåendedeltagande i studie Förfrågan om att delta i intervjustudie om vårdmiljöns påverkan vid överrapportering till Dig som arbetar som anestesisjuksköterska Bristande kommunikation mellan vårdgivare är en patientsäkerhetsrisk och vanlig orsak till vårdrelaterade skador. Överrapportering mellan anestesisjuksköterska till sjuksköterska på en postoperativ avdelning är situationer där samtliga i teamet runt patienten byts ut och att patienten även fysiskt byter vårdenhet. Det peroperativa- och postoperativa vårdteamet har olika specialistkompetenser vilket kan leda till kommunikativa missförstånd. Vårdmiljön där överrapporteringen sker påverkar kvaliteten på överrapporteringen. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar den postoperativa överrapporteringen till sjuksköterskor på en postoperativ avdelning. Studien planeras att utföras på två olika sjukhus, ett i Norrbottens län och ett i Hallands län. Godkännande från ansvarig chefssjuksköterska på vardera enhet kommer att inhämtas innan rekrytering av intervjupersoner. Studien planeras att genomföras som en kvalitativ intervjustudie med ca 8 intervjupersoner. 4 anestesisjuksköterskor på vardera sjukhus. Inklusionskriterier för deltagande är yrkesverksam anestesisjuksköterska med minst ett års erfarenhet av anestesisjukvård. Varje intervju beräknas ta 30 minuter. Efter medgivande från deltagare avtalas tid och plats för intervjun i dialog mellan intervjuperson och författarna. I samband med intervjuerna kommer vi att samla in undertecknade svarstalonger från intervjupersonerna. Deltagande i studien är helt frivillig och skulle intervjupersonerna vilja avbryta kan det ske när som helst under intervjun utan att behöva ange skäl. Informationen behandlas konfidentiellt, ingen kommer i efterhand att kunna identifiera vem som sagt vad. Intervjun är beräknad att ta 30 minuter och intervjun kommer att genomföras på en plats som är överenskommen mellan intervjupersonen och författarna. Intervjun kommer att spelas in digitalt och enbart författarna till studien och ansvarig handledare kommer att ha tillgång till datamaterialet. Studien kommer när den är godkänd att publiceras i Luleå Tekniska Universitets databas, www.ltu.se samt databasen Diva, http://www.diva-portal.org

Vi som genomför studien studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesisjukvård via Luleå Tekniska Universitet och studien är en del av vår magisteruppsats.

Om du är intresserad av att medverka i studien så anmäls intresse via kontaktuppgifter.

Vid övriga frågor är du välkommen att kontakta någon av oss. Med vänliga hälsningar Matilda och Johan.

27

Matilda Hofvendahl Johan Wikholm Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska Mathof-1@student.ltu.se johwio-6@student.ltu.se Handledare Stefan Sävenstedt Professor omvårdnad stefan.savenstedt@ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 v

28

Bilaga 4

Svarstalong Denna svarstalong skrivs under och överlämnas till författarna i samband med intervjun för att bekräfta samtycke. Du är välkommen att kontakta någon av författarna eller ansvarig handledare om du vill ha mer information om studien innan du bestämmer dig angående deltagande.

Jag har tagit del av informationen om studiens upplägg och syfte. Jag önskar delta i studien och ger härmed mitt informerade samtycke:

Namn: Telefonnummer: E-post:

------------------------------------------------------------------------------------------------------ Datum / underskrift