Cecilia, 26, fick äggstockscancer

Tema: 60 års framstegCancerfonden – en sparsam jubilar

– 7,2 miljarder i insamling

FramtidshoppKunskapsläget har

aldrig varit bättreCancerpatient:Fick smärtstillande,

borde haft cancervård

1/2011

Forskare berättar:

Då var jag nöjd

«Jag är för ung för cancer»

2 nr 1 2011

Cancerfonden och jag är nästan lika gamla! Okej, jag är väl tre år äldre då. Ibland vill man titta tillbaka på den egna livs- och tidslinjen som består av berg och dalgångar.

Glädjen och sorgen virvlar som en hälsinge-snoa. Just den blandningen gör oss till helgjutna människor, även om vi inte alltid är framgångsrika.

I Cancerfondens historia vill vi helst enbart se framgångar, genombrott, optimism. Hela tiden en strävan mot djupare kunskap och större förståelse.

För 60 år sedan visste forskarna att cancer var en sjukdom som dödar genom att sätta dottersvulster, att cellerna växer okontrollerat och att de inte vet när de ska mogna ut och dö.

Forskarna visste också att det är en genetisk sjukdom, alltså en sjukdom med förändringar i cellens arvsmassa.

Den kunskapen kunde för ett halvsekel sedan sammanfattas i en lärobok med ett fåtal bilder på hur tumören växer.

I dagens läroböcker finns också bilder på celler, men vi hittar också gener, mekanismer, molekyler. Vi hittar förklaringar. Forskar-na vet väldigt väl i dag vad det är som leder till att en normal cell blir en cancercell.

Det jobb som nu återstår i laboratorierna är att kunna använda all information och kunskap till att åstadkomma en effektiv behandling. Först då kan man säga att cancerns gåta är löst.

I detta nummer av Rädda Livet i ackompanjemang av mycket information på webbplatsen cancerfonden.se skriver vi mycket om forskningens framsteg. Vad det är som gör att en forskare känner sig nöjd med sin arbetsdag. Vad är det som skymtar i de framtida forskningsresultaten?

En bit kvar av gåtan

REDAKTÖRMarita Önneby Eliassonmarita.onneby@cancerfonden.se

foRmThe Factory of Design

LAYoUTThe Factory of Design

KoRREKTURBirgitta Hessulf, Rödpennan

ANSVARIG UTGIVAREUrsula Tengelin

TEKNISK PRoDUKTIoNSörmlands Grafiska AB.Rädda Livet är tryckt på miljögodkänt papper.

omSLAGSfoToJuliana Wiklund

RÄDDA LIVETutkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning.Pris för enstaka exemplar 45 kr, inkl porto.

VILL DU BLI STÖDmEDLEm?Avgiften är 200 kronor/år.Anmäl via telefon 020-59 59 59.

CANCERfoNDENär en fristående, ideell insamlingsorgani-sation med fokus på forskningsfinansiering och opinionsbildning.

CANCERFONDEN, 101 55 StockholmTelefon 020-59 59 59. Fax 08-677 10 01Besöksadress David Bagares gata 5Webbplats cancerfonden.se

VILL DU BLI mÅNADSGIVARE?Ring Cancerfonden 020-59 59 59Mån – fre 8 – 21, lö 8 – 14

fRÅGoR om CANCERCancerfondens informations- och stödlinjeTelefon 020-59 59 59, mån – fre 9 – 13infostodlinjen@cancerfonden.se

Vad tycker du om webb-tv?På cancerfonden.se vill vi gärna erbjuda rörliga bilder, så kallad webb-

tv. Först ut är forskarna, men vi träffar även kändisar och patienter. Är

detta intressant? Vill du ha mer? Mejla ett ja eller nej i ämnesrutan.

marita.onneby@cancerfonden.se

VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig som stödmedlem i Cancerfonden.

FOTO

MEL

kER

DA

HLS

TRA

ND

nr 1 2011 3

4 ”Ingen trodde på mig” Läkare uppmanar till anmälan.

10 Undvik kosttillskott med östrogen vid bröstcancer Kan motverka medicinering.

12 I hasorna på patologenDiagnosdetektiv som jobbar i flock.

19 60 års framstegDen dagen var jag riktigt nöjd.

22 Kunskapsläget har aldrig varit bättreForskarna famlar inte längre i mörker.

27 Livets berg- och dalbanaFrån nygift patient till mamma med karriärlyft.

29 Doktorn som blev patient på sin egen mottagning Bloggar på cancerfonden.se

32 Cancervård måste få kostaAlla behöver god omvårdnad och rehabilitering, oavsett ålder.

36 Världens bästa biobank ska finnas i Sverige En enda stor logistikövning.

38 Vilken chans har jag att överleva?Att förstå risksiffror.

Rädda Livet 1/201124

8

«När preliminära resultat visar att man är något intressant på spåren, då går jag hem och känner mig nöjd.» sidan 19

36

13

FOTO

SC

AN

Pix

4 nr 1 2011

«Ingen trodde på mig»

När Barbara Nikolaidou sökte vård för magsmärtor runt om i Stockholm i mars 2009 blev hon inte tagen på allvar. Hon blev hemskickad med smärtstillande. Först i januari året därpå gjordes en titthålsoperation. Diagnosen: Långt framskriden äggstockscancer, i fjärde stadiet.

”Jag blev

felbehandlad.”

TEXT GABRIELLA GRÜNWALD FOTO MAGNUS GLANS

Fick smärtstillande i stället för cancerdiagnos:

nr 1 2011 5

«Ingen trodde på mig»

När de svenska läkarna vägrade att operera henne, och i stället bad henne ta farväl av familjen, påbörjades en resa ut i Europa. Med familjens

sparkapital och påstridiga anhöriga landade 52-åriga Barbara i Hamburg. Här har hon fått nytt hopp om att få sitt liv tillbaka.

– Alla läkare i Sverige är förstås inte dåliga, men jag har haft extrem otur … Jag har så många år kvar att leva, men fick ingen hjälp, trots att jag var döende, säger Barbara, som har sin man Micios vid sin sida på sjuk-huset i Tyskland. Jag sa till alla jag mötte i vården, redan från start, att jag har ett gyne-kologiskt problem, men ingen trodde på mig. Jag orkar inte försöka förstå varför jag blev så felbehandlad, utan kan bara konstatera att så är fallet.

Hemma i Sverige finns de fyra barnen, och det är framför allt döttrarna, 32-åriga Chris-stie och 27-åriga Eri, som sköter ruljangsen i såväl familjens städföretag som med allt praktiskt i hemmet i Sollentuna, för att få livet att fungera när mamma och pappa är bortresta.

– Vården här duger inte alls, säger Chrisstie, som är besviken över hur hennes mamma slussats mellan olika doktorer och sjukhus i Stockholms läns landsting. Hur kan det ta över ett år innan man konstaterar att hon har svår äggstockscancer? Hon var så svullen i magen, såg ut som om hon var gravid i sjätte månaden, hade svår smärta, och hon haltade. Det är ju helt självklart att jag som dotter och anhörig måste reagera när läkare skickar hem henne med det iskalla beskedet att ställa sig i vårdkö. Min mamma har bott i Sverige i 32 år och hon har betalat skatt som vilken annan svensk som helst.

Både Chrisstie och lillasyster Eri anser att det är helt livsavgörande att reagera och inte tiga still, att patienter och anhöriga bör höja sina röster när situationen så kräver. De menar att det inte finns tid till att vara artig och efter-tänksam, rädd eller försiktig. Hela familjen anser att Barbaras invandrarbakgrund delvis varit problemet. Detta ovanpå de redan existerande, generella vårdproblemen såsom tidsbrist, trötthet och underbemanning duger dock inte som ursäkt, menar de.

– Nej, faktiskt inte. Har du en familje-medlem, vars liv hänger på skör tråd, gör

6 nr 1 2011

du det som krävs, säger Eri. Visst, det kan verka hotfullt när en stor familj dundrar in och bullrar och vänder upp och ned på halva kungariket, men …

Systrarna inser att deras civilkurage kan te sig skrämmande och hotfullt för personalen, som i sin tur reagerar med rädsla. Men att sticka huvudet i sanden och gömma sig är inget alternativ.

– Vi är inte barn av Jantelagen, och det är heller inget vi strävar efter, säger Chrisstie. Vi är inte speciellt eftertänksamma, och vi har eventuellt väldigt olika sätt att uttrycka oss på. Vi gillar olika helt enkelt. Men något är fundamentalt fel med läkarutbildningen. Och i samhället. I personalrummet. Empati-lösheten löper som en röd tråd. Det är viktigt att ta personligt ansvar.

Chrisstie slår fast att mammans språkliga begränsningar, genom att inte prata svenska flytande, bidragit till att kontakten med vården varit svår, att problemet kraftigt minskat hennes förmåga att tillskansa sig värdefull information. I samma andetag ökar kraven; att vara övertydlig och välartikulerad på alla tänkbara sätt blir ännu viktigare då, enligt Chrisstie.

– Vi har fått ta emot formella brev, blivit avfärdade på onkologen vid Radiumhem-met, fått smärtstillande, som något slags botemedel, en kompensation för att man inte kunde prata med oss. När mamma väl fick sin titthåls ope ration vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge i januari var det nästintill försent. Hon var döende. Hade vi inte agerat genom att skicka iväg henne till Tyskland i det skedet, betalat själva och blivit halvt galna på kuppen, ja, då tror jag ärligt talat inte att hon hade klarat sig, säger Chris-stie. Vad skulle du göra om din mamma

– Hela familjens ekonomi har påverkats till det yttersta, säger Barbara Nikolaidou.

svävade mellan liv och död?Även andra nära anhöriga vittnar om hur

Barbaras magsmärtor avfärdades i stället för att tas på allvar. Varför? undrar de. Och hur kom det sig att man skrev fel födelseår i hennes journal? Varför ansåg svenska läkare att hon skulle ta farväl av familjen? Att hennes tid var utmätt? Chrisstie berät-tar att flera av varandra oberoende läkare, vid de tre utländska sjukhusen i Tyskland,

England och Grekland som de kontaktade, sa samma sak: ”Operera!” I Sverige ansåg man å andra sidan att cancern var för långt gången för operation. Hon skulle behandlas med cytostatika. Vid första behandlingen fick Barbara en allergisk reaktion.

– Detta var nog det värsta av allt, säger Chrisstie. Men vi fick ingen information, blev otrevligt bemötta och vi upplevde en

kyla som gick att ta på. Och än i dag är journalsidan, där allergichocken var doku-menterad, borta. Den saknas helt enkelt. Varför?

Chrisstie förklarar att det aldrig tidigare föresvävat henne att de skulle bli särbehand-lade på grund av att de var invandrare eller för att de var ”annorlunda”.

– I dag är jag tvärtom övertygad om att detta har spelat stor roll i hur vi har blivit behandlade, säger hon. Mamma grät framför läkarna, bönade och bad, frågade efter psykologhjälp till sig själv och sina barn. Men inget hände. I vår värld fanns det till slut ingen annan utväg än att ta henne utomlands, säger Chrisstie. Primärt för hennes rent kliniska och kritiska medicin-ska tillstånd. Men också för att ingen av oss skulle tappa mer hopp.

Barbara och maken Micios är mycket försiktiga med att hänga ut någon de mött i vården; de vill blicka framåt och ser nu tiden an med tillförsikt. Men båda menar att utan varandra och det starka drivet inom familjen hade Barbara inte klarat sig.

– Hela familjens ekonomi har påverkats

«Vi fick ingen infor mation, blev otrevligt bemötta och vi upplevde en kyla som gick att ta på.»

– Empatilösheten löper som en röd tråd,

säger dottern Chrisstie.

nr 1 2011 7

Kjell Bergfeldt förklarar

att personalen på

onkologiska kliniken

aktivt arbetar för att visa

empati och ge säker

vård. Inte minst till pati­

enter med invandrar­

bakgrund.

– Jag är inte överraskad över att det här fallet kommer upp i media, men jag kan inte annat än djupt beklaga det som familjen Nikolaidou ger uttryck för i artikeln, säger Kjell Bergfeldt, biträ-dande verksamhetschef vid onkologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna.

– Inte minst sättet de upplever sig blivit be-mötta på är allvarligt. Även att patientens invandrarbakgrund skulle ha haft betydelse.

Kjell Bergfeldt betonar dock att det som familjen Nikolaidou återger bara till en del berör de förhållanden som existerar vid onkologiska kliniken. Han förklarar att man inte accepterar dåligt bemötande, utan att man aktivt arbetar för att förstå, visa empati och ge säker vård. Inte minst till patienter med invandrarbakgrund. Bara i Stockholm har runt 25 procent av alla patienter utländsk härkomst.

– Enligt Socialstyrelsen har patienter med invandrarbakgrund sämre överlevnad i ett flertal sjukdomar; detta trots att vi har en jämlik vård. Språket är bara en sak som kan förvärra situationen. Ett annat exempel är att en lågutbildad kvinna kan ha det svårare i jämförelse med en högutbildad.

Att man i Stockholm valde att inte operera Barbara Nikolaidous kan bero på att det råder olika traditioner mellan länder huru-vida avancerad kirurgi och/eller cytostatika är att föredra.

– Det finns en oenighet här, säger Kjell Bergfeldt. Vi saknar belägg och säkra data varför vi inte kan vara övertygade om att den ena vägen är bättre eller sämre. En del läkare är också mer fokuserade på cytostatikabe-handling än andra.

Kjell Bergfeldt tror också att den ökade pressen på anställda inom svensk sjukvård gör att frånvaron av empati växer, men att det inte legitimerar personal att vara non-chalant. De flesta klagomål som når fram handlar om just dåligt bemötande. Men genom så kallade kontaktsjuksköterskor, som hjälper och stöttar patienter, samt ambitionen att följa upp, kommunicera, och ibland även

«Jag uppmanar till anmälan»

FOTO

HO

LGER

ELL

GA

AR

D

be om ursäkt, kommer man så småningom åt problemen.

– Jag har för övrigt träffat patienten och gått igenom de delar av hennes historia som berör vår verksamhet, även om jag inte kan kommentera enskilda fall, säger Bergfeldt och hänvisar till sekretesslagen. Låt mig dock dementera uppgiften om en försvunnen journalanteckning. Detta måste bygga på ett missförstånd. Om så hade varit fallet hade det betraktats som väldigt allvarligt.

Den nya patientsäkerhetslagen ger patienter och anhöriga möjlighet att anmäla skador, lidande och även bemötande till Socialstyrel-sen eller patientnämnden.

– Jag vill rekommendera den här familjen att göra en sådan anmälan, säger Kjell Berg-feldt. GABRIELLA GRÜNWALD

till det yttersta och alla har verkligen hjälpts åt, säger Barbara. Familj och släktingar har stöttat hela vägen. Och här på sjukhuset i Hamburg möter jag andra svenska invandrare, vilket är både sorgligt och glädjande.

Att kunna göra sig förstådd på sitt eget språk, alfabetiskt men också kroppsli-gen inklusive andra språkliga koder som handlar om finkänslighet och subtila nyanser är det som återkommer vid alla samtal med familjen Nikolaidou. Den raka och innerliga kommunikationen, som de alla understryker värdet av, blev Barbaras sämsta verktyg.

– Vår berättelse handlar inte om att vara ett offer. Då om någon gång tar livet slut, säger Chrisstie. Däremot har vår ilska och besvikelse varit den drivkraft som varit vår väg ur den här mardröm-men. Det farligaste skulle ha varit om vi hade anpassat oss, varit snälla, tigit och låtit tiden gå. I så fall hade jag och mina syskon med största sannolikhet i dag inte haft någon mamma.

8 nr 1 2011

Starta en egen insamling

Twittra mot cancerSara Öhman, alias @saraohman på Twitter har startat en insamling till förmån för Cancerfonden. Informatio-nen om insamlingen sprider Sara och hennes vänner genom att twittra om den. Sara skriver:

– Jag vill visa att man kan nå stor effekt genom att använda sociala medier till att göra gott. Därför startade jag insamlingen.

Målet är att samla in 10 000 kronor.

På cancerfonden.se finns ett Forum, där du

kan skriva inlägg, antingen du är patient eller

anhörig. Där kan du också få en Samtalsvän,

någon med erfarenhet av din typ av cancer, om

du behöver någon att tala med. Stödpersoner

finns också hos flera patientföreningar. Sök på

patientföreningar cancer på internet.

Färgglada ”strumpor”Många kvinnor som opereras för bröstcancer får lymfödem i en arm efter operationen. Ett sätt att under-lätta besvären vid svullnaden är att ha en kompres-sionsstrumpa på armen som stöd. Ett amerikanskt företag har tagit fram ”strumpor” i glada färger och mönster, som kanske känns lite roligare än en en-färgad svart eller hudfärgad. Mer info på www.lymphedivas.com

Den amerikanske toppcyklisten Lance Armstrong behandlades i slutet av 1990-talet för spridd testikelcancer. En hjärntumör och ena testikeln opererades bort. Efter ett par år kom han dock tillbaka till proffscyklingen, och startade då organisationen Livestrong. Livestrong arbetar för att förbättra livskvaliteten för cancerpatienter, samla in

pengar till forskning med mera. Man deltar också i idrottstäv-lingar: cykling, löpning, gång och triathlon. Alla som ställer upp för Team Livestrong har ett gult band runt handleden. I år springer ”de gula” bland annat maraton i Monaco, New York och Los Angeles.

www.livestrong.org

Idrottare med gula band

På Cancerfondens webbplats cancerfonden.se

kan du starta en egen insamling. Det kan vara till

minne av en person, som gratulation eller med

ett annat tema. Skapa ett användarkonto och

uppmana släkt och vänner att stödja insamlingen!

Kontakta en stödperson

Särskilda stamceller, blod-stamceller, har visat sig kunna hämma immunförsvaret och dämpa inflammatoriska reaktio-ner hos leukemipatienter. men ibland stöts de nya cellerna bort.

Forskare vid Karolinska Universi-tetssjukhuset Huddinge prövar nu att transplantera bindvävsstamceller tillsammans med blodstamcellerna för att minska risken för avstötning. Hittills har man, under ledning av professor Katarina Le Blanc, gjort transplantationer på åtta patienter, och dessa gick mycket bra. Nu fort-

sätter man med 55 patienter i ett europeiskt samarbete. Om det går som man hoppas kommer denna typ av transplantation att

bli standardbehandling, och öka överlevnaden hos leukemi patienter. Källa: Radiumhemmet

Lyckat försök med stamceller

Stamceller i frysprocess. Den gula vätskan är blodplasma. I den röda

blodpåsen på bordet förvaras stamceller.

FOTO

SC

AN

Pix

FOTO

iS

TOC

kP

HO

TO

nr 1 2011 9

5

«Nej, fy det här hemska stället skulle jag aldrig vara på.»

personer bloggar på cancerfonden.se

Vill du bli den sjätte, sjunde… att berätta om

din vardag som cancerpatient/närstående?

Mejla martina.frickisberg@cancerfonden.se

Elisabet Englund, patolog. Se sidan 12.

200 kronor för allaFrån och med 2011 kostar ett stödmedlemskap i Cancerfon-den 200 kronor per år för alla. Det innebär en höjning för pensionärer, som tidigare har betalat 100 kronor.

Som stödmedlem får du som vanligt fyra nummer av Rädda Livet och är med och stödjer noggrant utvalda forsknings-projekt om cancer.

för att forskningsrönen snab-bare ska nå patienterna har ett stort forskningssamarbete nu inletts mellan europeiska forskare.

Samarbetsprojektet omfattar 28 av de mest inflytelserika cancer-forskningsinstituten i Europa, däribland de i Cambridge och Oxford, och Världshälsoorganisa-tionens Cancerforskningsinstitut i Lyon.

– Vi ska inte säga att forsk-ningen misslyckas, för det gör den inte, men problemet växer fortare än vad kunskaper att hantera det växer, säger professor Ulrik Ringborg, Radiumhem-met, som leder projektet.

3 500 svenskar dör varje år av lungcancer, och allt fler av

dem är kvinnor. Lungcancer var tidigare en sjukdom som i första hand drabbade män, eftersom män i högre grad än kvinnor rökte. Efter decennier av ökad rökning bland kvinnor har detta förändrats. I dag är det fler kvinnor än män som röker, och det syns nu också i statistiken över hur många som insjuknar.

Enligt Socialstyrelsens nya sta-tistik var 2009 det första året som fler kvinnor än män insjuknade i lungcancer. Här har alltså skett ett tydligt trendbrott. Andelen kvinnliga rökare har ökat sedan 1960-talet, och nu ser vi resulta-tet. Tobakens effekter drabbar allt fler kvinnor. Statistiken talar sitt tydliga språk: trenden kommer att fortsätta i samma

riktning. Lungcancer kommer i allt högre grad bli en kvinnosjuk-dom.

För sex år sedan ratificerade Sverige who:s tobakskonven-tion och åtog sig därmed att följa dess förpliktelser. Trots det saknas det i Sverige varningsbil-der på tobaksförpackningarna, tobaksindustrins lobbyarbete kan delvis ske utan offentlig tillsyn och, inte minst, tobaksindustrin tillåts fortfarande att göra reklam via förpackningar och på försälj-ningsställen.

Då runt 25 procent av all cancer i Sverige beror på rökning är det dags att ta krafttag inom detta område, vilket många andra länder faktiskt gör på ett helt annat sätt.

Även djur kan få cancer. Forskaren

och veterinären Patricio Rivera har

startat www.djurcancer.se, med

information om cancer hos hundar

och katter.

Kaffeälskare försvarar gärna sin favoritdryck med att den kan skydda mot flera sjukdo-mar. Och det finns studier som gett visst belägg för att kaffe faktiskt skyddar mot tjock- och ändtarmscancer och vissa typer

av bröstcancer. Men fortfarande behövs mer forskning för att man ska kunna ha definitiva bevis för kaffets positiva effekter. Att det är gott och uppiggande kan dock alla kaffe drickare hålla med om! Källa: www.kaffeinformation.se

Fler dör i lung- än bröstcancerAtt få cancer i lunga, bronker och lungsäck är nu lika vanligt hos kvinnor som män, 1 791 respektive 1 787 fall (2009). Detta speglar rökvanorna i befolkningen.

Under 1960- och 70-talen började allt fler kvinnor att röka, i dag är fler kvinnor än män dagligrökare.

I dag dör dessutom fler kvinnor i lungcancer än i bröstcancer.

Kaffe mot cancer?

Europeiska cancerforskare ska samarbeta om lungcancer

Webbsida om djurcancer

Hälften strålbehandlasUngefär hälften av alla can-cerpatienter behandlas med strålterapi. Av de cancerpatien-ter som botas står kirurgin för cirka 60 procent, strålterapin för 30 procent och kemoterapin (läkemedlen) för 10 procent.

FOTO

SC

AN

Pix

10 nr 1 2011

Cancerframkallande ämne i fyrverkerierHexaklorbensen, ett ämne som vid djurförsök har visat sig orsaka cancer i levern och andra organ, har hittats i fyrverkeripjäser i Danmark, trots att det varit för-bjudet i Europa i decennier. Labo-ratorier i Danmark och Österrike har analyserat sammanlagt 82 olika fyrverkeripjäser från Kina. En fjärdedel visade sig innehålla hexaklorbensen, en pjäs innehöll så mycket som 4,4 procent.

Resultaten har nyligen lett till att andra länder i eu, bland annat Sverige, beslutat sig för att starta en granskning av fyrverkeripjäser under de kommande två åren.

Hexaklorbensen innehåller mycket klor, som ger fyrverkeri-erna vackra färger.

Cancerläkemedlet Tasigna, som tas

som tabletter, har bättre och mer

varaktig effekt mot kronisk myeloisk

leukemi, kML, än tidigare läkemedel.

Detta har visat sig vid en 2-årsupp-

följning av 846 patienter med kML.

Flera av patienterna visade inga spår

av sjukdomen efter 24 månader.

Undersökningen presenterades vid

en internationell hematologkongress

i Florida nyligen.

i Sverige får omkring 100 personer

varje år diagnosen kML.

källa: Onkologi i Sverige

2,4 miljoner cancerpatienter har

följts upp av ett internationellt fors-

karteam. Patienterna behandlades

för fyra cancertyper: bröst-, lung-,

tarm- och äggstockscancer under

åren 1995 till 2007. Överlevna-

den har förbättrats överlag. Bästa

resultaten har Sverige, Australien

och kanada. Att dessa länder

har så bra resultat anses bero på

tidig upptäckt av tumörer och bra

behandlingsformer.

källa: The Lancet

Du är inte ensamVarje år får cirka 50 000 perso-ner i Sverige cancer. Ungefär 60 procent av patienterna botas, men överlevnaden varierar mellan olika cancerformer.

Många känner sig ensamma och rädda när de får ett cancer-besked. Men du är inte ensam. Flera stödföreningar finns som man kan kontakta för att få veta mer: Stödet för lungcancer-patienter, Bröstcancerförening-arnas riksorganisation, Riksför-bundet för Mag- och Tarmsjuka, Blodcancerförbundet, Gynsam för gynekologiska cancerformer med flera.

Bröstcancer skulle kunna behandlas med hjälp av en medicin som i dag används mot ledgångsreumatism. Medi-cinen blockerar ett inflam-matoriskt protein och hämmar tumörtillväxten.

Det framgår av en forsk-ningsstudie som gjorts vid Linköpings universitet under ledning av professor Charlotta Dabrosin. Vissa växtöstroge-ner från linfrö kan delvis ha samma verkan. Däremot har genistein, ett växtöstrogen som framför allt finns i sojapro-dukter, inga effekter alls på bröstcancer. Genistein kan till och med ha liknande effekter som östrogen.

– Alla typer av kosttillskott med östrogenlika ämnen ska undvikas när man drabbats av bröstcancer. En del av dessa produkter riskerar att hejda tillfrisknandet och motverka de mediciner vi behandlar

Inflammationshämmare vid bröstcancer

patienterna med. Möjligen är linfrö bra, men det återstår att visa att det är säkert för patienter

innan man kan rekommendera det, säger Charlotta Dabrosin.Källa: Linköpings universitet.

Viss forskning tyder på att linfrö eventuellt kan hämma tumörtillväxt.

Det kroppsegna proteinet hrg har visat sig kunna omvandla inflammatoriska celler i en tumör till ”mördarceller”, som hämmar tillväxten. Tumörer är ofta inflammerade, och det kan antingen stimulera eller hämma tumörens tillväxt. Men blodplasmaproteinet hrg har visat sig ha goda egenskaper och

aktiverar de specifika immun-celler som hämmar tumören. Detta har visat sig i en svensk-belgisk studie som publicerats i nätupplagan av tidskriften Cancer Cell.

– Det finns en stor potential att utveckla hrg till ett läkeme-del för cancerbehandling, säger Lena Claesson-Welsh, professor

vid institutionen för immu-nologi, genetik och patologi, Uppsala universitet som lett den svenska delen av studien. Ett annat viktigt fynd är att hrg samverkar med effekten av cellgifter för att effektivt dämpa cancertillväxten.Källa: Uppsala universitet

Protein kan hämma tumörväxt

Svensk cancervård i toppklassNytt effektivt läkemedel

nr 1 2011

Jan Zedenius

När jag tog ett PSA-test nyligen fick jag beskedet att det var 3,5 och kvoten 17. Var det bra eller dåligt? Och varför?

– Det övre gränsvärdet för PSA brukar sättas till

3 mikro gram/liter. Det finns många tillstånd som kan

öka PSA-värdet något, och för att få en bättre precision

beräknar man då kvoten mellan fritt och totalt (fritt

+ makromolekylbundet) PSA. En relativt sett större

andel bundet PSA cirkulerar vid prostatacancer. Detta

leder till att en låg kvot (t ex <0,10) ökar risken för att

det finns en cancer. Värdena 3,5 med kvoten 17 talar

starkt emot förekomst av prostatacancer.

Jag har haft sura uppstötningar under några år och medicinerar för detta (omeprazol). Då mår jag bra. Men ökar denna åkomma risken för att få cancer i halsen/matstrupen?

– Sura uppstötningar, eller reflux, är en av flera risk-

faktorer för utvecklande av matstrupscancer. Dock

är reflux vanligt, matstrupscancer ovanligt. Om man

behöver medicinera mot halsbränna långvarigt bör

man undersökas med så kallat gastroskopi, där läkaren

med en videokamera i änden på en böjlig ledare tittar

på matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. Den läkare

som ordinerat omeprazol bör i så fall remittera dig för

detta.

Har ont i en tå och fått reda på att det är en benign tumör. Vad betyder det?

– Benign (=godartad) tumör (=knöl). Godartade knölar

behöver i regel inte behandlas om de inte förorsakar

några besvär.

Har fått problem i tänderna. Tror det hör ihop med min cytostatikabehandling. Får jag ersättning via F-kassan om jag måste byta ut min brygga i överkäken?

– Man kan få ersättning under förutsättning att

behandlande läkare skriver ett intyg som fastslår sam-

bandet mellan behandling och tandproblem.

Nackdelar och fördelar med implantat (gummi-kula) efter behandling av testikelcancer?

– Den stora fördelen torde vara att pungen ser ut och

känns normal. Några större nackdelar finns

nog inte utöver att det blir ytterligare ett

litet ingrepp.

Jan Zedenius är docent och överläkare

vid karolinska Universitetssjukhuset.

Han bedriver cancerforskning vid

institutionen för molekylär

medicin och kirurgi. Där-

utöver är han biträdande

vetenskaplig sekreterare

på Cancerfonden.

Fråga expertenSänd din fråga

till jan.zedenius@ cancerfonden.se Skriv Experten i ämnesrutan.

Jan Zedenius besvarar dina frågor i Rädda Livet.

389 miljoner kronor har Cancerfonden

delat ut till forskning för 2011. De tre

högsta anslagen, 2 miljoner kronor vardera,

går till studier för att hitta markörer för att

upptäcka bröstcancer, behandling av tjock-

och ändtarmscancer samt hur man kan

hämma nybildning av blodkärl i tumörer.

En förbättrad strålteknik, RayPilot, fick 2010 års Athenapris på 150 000 kronor. Priset premierar forskare som samarbetar med industrin för att ta fram nya produkter med stor patientnytta.

Priset har instiftats av Delega-tionen för samverkan inom den kliniska forskningen och tidningen Dagens Medicin.

Raypilot-tekniken är ett naviga-tionssystem som på ett bra sätt kan lokalisera tumören vid strålbehand-ling. Idén kommer från onkologerna Bo Lennernäs vid Sahlgrenska

Universitetssjukhuset, Sten Nilsson vid Karolinska Institutet, Seymour Levitt, professor emeritus, USA, och Bengt Rosengren, professor emeritus från Bergen i Norge. Dessa har tillsammans företaget Micropos Medical, som utvecklat Raypilot-tekniken.

Athenas hederspris gick till göteborgsforskarna Kristoffer Hellstrand och Mats Brune, vars forskning lett fram till ett nytt läke-medel som förebygger återfall i akut myeloisk leukemi.Källa: Dagens Medicin

Strålteknik fick pris

Gynekologisk kontroll kan

äga rum i Malmöbuss.

Vi kvinnor kallas till cellprov-tagning för att utesluta livmoder-halscancer. Men vi kommer inte alltid. Detta vill Region Skåne med stöd från Cancerfonden göra något åt, eftersom tidig upptäckt räddar liv.

En mobil mottagning, en buss, står på Malmös torg någon dag varje vecka fram till maj månad 2011. Premiären ägde rum i decem-ber förra året.

Passar inte kallelsetiden eller busstiden finns det också möjlig-het att komma till klinikens drop in-mottagning. Detta gäller även kvinnor mellan 23 och 50 år som inte fått någon kallelse och som inte tagit cellprov de senaste tre åren.

Upplysningar om när och var mottagningar för drop in finns

Rullande mottagning ska rädda livmoderhals

får du på telefon 040-33 79 26 och 040-33 79 26.

Provtagningen kostar 120 kronor.

Miljoner till forskning

FOTO

iS

TOC

kP

HO

TO

12 nr 1 2011

Det var långt ifrån självklart

att Elisabet skulle bli patolog.

– Nej fy, det här hemska stället

skulle jag aldrig vara på, säger

hon med ett leende. I dag

stortrivs hon med jobbet.

nr 1 2011 13

Vi träffas på patologen vid Skånes Universitetssjukhus i Lund. Ett charmigt, lagom slitet ställe med ett teamwork som till och med märks för

en utomstående. Plötsligt blir det bråttom – en patient ligger på operationsbordet och ett vävnadsprov ska snabbanalyseras. En misstänkt hjärntumör och frågan är om det är metastaser eller ett gliom.

Neuropatologerna Elisabet Englund och Eva Lindberg sätter sig vid mikroskopet tillsammans med den biomedicinska ana-lytikern Sanaz Mojighasghaei och under-läkaren Kajsa Ericson. Flera par ögon ser bättre en ett.

– Vi patologer jobbar gärna i flock – snackar diagnoser och slår i böcker, säger Elisabet.

Koncentrationen är påtaglig. Neurokirur-gen väntar på ett avgörande svar.

– Jag funderar lite över blodkärlens utse-ende. De hör inte ihop med en högmalign sort, säger Elisabet och Eva håller med.

– Här kan du se runda cellkärnor som packat ihop sig, säger hon och pekar åt mig.

I hasorna på patologen:

Är det cancer – och i så fall – vilken sort och grad? Det är patolog Elisabet Englund och hennes kolleger som ställer den slutgiltiga diagnosen.

– Det är ytligt men det växer in i lillhjär-nan. Ovanligt knepig bild, säger Eva.

– Men vi fick svar på några viktiga frågor, det är en primärtumör i lillhjärnan. Det är inte ett lymfom. Hade det varit det sätter man in en shunt i hjärnan under operationen som man sedan medicinerar igenom. Det var inte metastaser så nu slipper man söka genom hela kroppen på jakt efter en moder-tumör. Och det är inte heller ett melanom eller ett vanligt gliom.

De olika gradindelningarna av hjärn-tumörer medför helt olika behandlingar – och prognoser.

– Det finns hjärntumörer som vi aldrig botade förr som det nu går att leva med i flera år, säger Elisabet. Dagen inleds lite oväntat – för mig. En man ska obduceras och ligger öppnad på obduk-tionsbordet. Obduktioner är en liten del av en patologs arbetsuppgifter. Som Elisabet säger: ”De flesta av våra patienter lever.”

– Det tar inte så lång tid, du kan hänga med, säger Elisabet och drar på sig plast-förkläde och handskar.

Obduktionsteknikerna har öppnat kroppen och organen ligger utplockade tillsammans med hjärnan. Det ser precis ut som på film. Sex operationsbord i rostfritt stål i ett kalt rum med bra belysning. Knivar, rostfria brickor och pytsar bredvid.

– Han dog av en massiv hjärtinfarkt. Det kan man se på att vävnaden är flammig på ett speciellt sätt. Han hade leukemi och drab-bades av en lunginflammation som gjorde att hjärtat inte orkade mer. Det var här på patologen i Lund som Elisabet var med om sin första obduktion som läkar-student. Svimmade nästan och fick gå ut.

– Patolog var nog det sista jag ville bli, men så gjorde jag ett studieuppehåll och började arbeta här eftersom det fanns en så trevlig läkare som blev min handledare. Efter några år som ”vanlig” läkare kom Elisabet tillbaka till patologen. Och hon har inte ångrat sig.

– Vi har ett enormt bra kamratskap, det är ett kul jobb och man har tid att forska. Jag brukar säga att det är de blödigaste läkarna som blir patologer. När jag var distrikts-läkare kunde jag aldrig koppla av, oroade mig för patienter och grubblade på diagnoser på kvällarna, så det här passar mig perfekt. Elisabet följer sina patienter via namnlap-parna på proverna, men träffar dem aldrig.

– Men det händer ganska ofta att jag pratar med anhöriga. Förra veckan ringde en mamma som ville veta vad det var som till slut gjorde att hennes son dog. Jag brukar även få frågor om döden kommit snabbt. Kan du se det?– För det mesta. En sprucken aorta, en massiv hjärnblödning eller hjärtinfarkt går snabbt.

Tänker du på patienterna bakom proven?– Ja, jättemycket. Jag ser ju vad de heter och hur gamla de är. Man gör sig snabbt en bild. Jag är inte oberörd när jag diagnostiserar ett glioblastom, en svårartad hjärntumör, om jag säger så.

diagnosdetektiven

Ett snitt av tumören i mikroskopet. Patienten

ligger på operationsbordet och kirurgen

väntar på snabbsvar. De mörka prickarna är

cellkärnor i tumören.

Tumörer i tvärsnitt

Färskt vävnadsprov från misstänkt hjärntumör

som frysts, snittats och färgats för en första

bedömning. Senare görs flera infärgningar

med markörer för gliaceller, melanom och för

tumör med ursprung i ett blodkärl.

TEXT BIRGITTA FORSSELLFOTO MIkAEL RISEDAL

14 nr 1 2011

Patogerna är subspecialiserade på organ. Elisabet är neuropatolog och har hand om hjärntumörer, demenssjukdo-mar, infektioner och missbildningar i hjärnan.

Det finns cirka 300 hjärntumördiagno-ser och av dem är tio de mest vanliga.

– Hjärnan är speciell med sin egen topografi. En leversjukdom finns i hela levern, medan hjärnsjukdomarna drabbar specifika regioner. Ett vävnadsprov från fel ställe i hjärnan ger fel svar. Hur lång tid tar det att ge ett provsvar? – En kvart om patienten ligger på opera-tionsbordet. Men då är det ju inget full-ständigt svar eftersom vi inte hinner göra alla infärgningar. Ett standardsvar tar ett par dagar. En patient med födelsemärke kan få vänta längre; en akut hjärntumör-fråga högprioriteras.

Är det ont om patologer?– Ett visst underskott i Lund; i Malmö och Helsingborg är bristen påtaglig precis som på andra håll i landet. Patologbristen ger längre svarstider även för de mest prioriterade fallen – cancerfallen – och svårigheter att hänga med i diagnostik-utveckling och forskning.

Vad beror bristen på? – En generationsväxling och att det är svårt att locka de yngre, men också en större efterfrågan på patologer och alltmer komplicerade subspecialiteter. Analyskravet på varje enskilt prov har ökat.

Fler unga läkare borde testa. Det är ett roligt jobb!

Kirurgen

opererar ut

ett snitt av

misstänkt

tumörvävnad.

Patologen väljer ut

en representativ bit

av vävnaden som

fixeras i formalin för

att senare skivas.

Snittet bäddas

in i paraffin

och man gör

en fyrkantig

kloss.

Vävnads­

skivan

torkar.

Klossen skärs

i mikrotunna

skivor med

en speciell snitt­

ningsmaskin.

Snitten

läggs ut

på en glas­

skiva.

Snitten färgas i olika bad. Ett med vanliga färger

som framhäver celler, ett med silverfärg som visar

sjukliga cellförändringar. Immunhistokemiska

färgningar känner igen ämnen, ungefär som tumö­

rernas fingeravtryck, i olika tumörsorter.

Vävnadsprovets väg

Har vi tillräckligt många specialister nu och i framtiden för att ta hand om cancerpatienter?

Man vill ju gärna tro att det finns någon som har huvudansvaret för att planera hur många onkologer, radiologer och specialist-

sjuksköterskor med flera det behövs i Sverige nu och framöver – för att möta patienternas behov. Att det finns någon instans som har ansvaret för att larma i god tid när det närmar sig stora pensionsavgångar i en viss landsända till exempel.

Tyvärr är det inte så. Sverige saknar beredskap ur ett övergripande nationellt perspektiv för att möta framtidens behov på specialister.

Detta är en fråga Cancerfonden driver inom ramen för opinionsarbetet. Det kommer inte att finnas tillräckligt många experter för att möta behovet.

Cancerstrategin måste resultera i konkreta åtgärder för att säkra kompetensförsörj-ningen på fem, tio och tjugo års sikt. Det innebär också att det är nödvändigt att intressera fler unga läkare för speciali teter

Ingen tar ansvar och ingen har överblick

det råder brist på och utbilda tillräckligt många.

En undersökning som Cancerfonden genomförde hösten 2010 tillsammans med Svensk förening för patologi visar att landstingen har stor brist på patologer, de specialistläkare som ställer diagnos utifrån vävnadsprover. Många som väntar på besked får leva i ovisshet alldeles för länge. Det är ett aktuellt exempel. Vi vet att det gäller flera specialiteter. Regeringen måste ta ansvar för kompetensförsörjningen i den nationella cancerstrategin.

Patologer och alla andra specialister fyller en central roll i vården av alla sorters cancer. På kort sikt handlar det mycket om att skapa attraktiva tjänster med möjligheter till forsknings- och utvecklingsarbete, så att de som i dag arbetar inom specialiteten stannar kvar. Det finns inte tillräckligt många för att täcka dagens behov; vi har absolut inte råd att förlora ännu fler.

Tidig upptäckt, rätt diagnos och snabb behandling är ofta avgörande för ett fram-gångsrikt resultat – alltså att rädda patientens liv. Det måste planeras – NU!

MARIA PRIGOROWSky SAMhäLLSkONTAkTER,

CANCERFONDEN

Maria

Prigorowsky

nr 1 2011 15

Carin hade bröstcancer och blev botad som det hette, men efter ett år kom cancern tillbaka och hade då spridit sig till skelettet.

– Jag hälsade på henne kvällen innan hon dog. Jag såg och förstod, men hon verkade själv inte vilja acceptera hur hon mådde. Carin dog tidigt nästa morgon och lämnade man och tre små barn efter sig. Hennes bortgång påverkade mig mycket.

Carins hjärna var frisk och hon var inte riktigt klar med livet, minns Marie Göranzon. Hon var fortfarande vital.

– Jag har haft turen att inte drabbas av cancer – ännu. Är man gammal kan det vara naturligt att råka ut för cancer, men inte som barn och ungdomar. Jag är 68 år i dag och har fått leva ett långt liv.

Hon återkommer till Carin och menar att

hade hon levt i dag hade forskningen hunnit längre och sjukvården säkert botat henne.

– Därför känner jag att det är så oerhört viktigt att vi alla bidrar med så mycket vi kan till grundforskningen om cancer.

– Har du pengar att ge, så ge! Cancer kan drabba vem som helst av oss och när som helst. Kommer forskningen framåt så överlever fler och det är ju allas vårt stora mål, säger Marie Göranzon.

Marie Göranzon har på olika sätt visat sitt en-gagemang för cancerfrågan och deltar i Can-cerfondens kunskapsspridning på olika sätt.

2010 var hon ambassadör för Rosa Bandet. I år finns hon med på Cancerfondens webb-tv och berättar om sin väninna Carin. Du kan se filmen på cancerfonden.se

Cancer kan drabba oss allaFörsta gången skåde­

spelerskan Marie Göranzon kom i kontakt med cancer var

för 20 år sedan när hennes allra närmaste väninna Carin

fick cancer, 48 år gammal.

FOTO

RO

GER

BR

OLé

N/G

RA

NiT

FiLM

AB

– Jag har haft turen att inte drabbas av cancer – ännu, säger Dramatenskådespelerskan Marie Göranzon.

En av tio kända

personer berättar om

sina erfarenheter av

cancersjukdom.

Tema: 60 års framsteg

nr 1 2011

Vad hade hemmafrun Ebba Andersson i Kvinnogillesför-bundet och herrekiperings-föreståndaren Morri Nidén ge-mensamt? Tre saker! De hade

båda drabbats av cancer och blivit botade, de hade tagit till sig det stora behovet av forsk-ning och de hade kraften att ta initiativ för att få till stånd en förändring.

Ebba Andersson startade en riksinsamling till förmån för forskningen. Morri Nidén samlade eliten av forskare och andra betydel-sefulla personer och bildade Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Ett utmärkt exempel på den ideella kraftens möjligheter, vilken har en stark och lång tra-dition i Sverige. Internationellt sett har vi en

mycket stark ideell sektor som i dag är mer aktiv än kanske någonsin.

Initiativet till föreningen blir grunden för den roll som Cancerfonden, som den numera kallas, har spelat under en lång följd av år. Personligen är jag övertygad om att denna roll kunnat skapas och vidmakthållas just genom att varenda människa i landet som är berörd av frågan, också enkelt kan finna en möjlighet att bidra med en insats - liten eller stor. Generositeten hos allmänheten är mycket stor och den ger en känsla av delak-tighet som är unik.

Det är ofta svårt att utvärdera resultatet av ideella insatser. Här är det inte alltid de svarta siffrorna längst ner på resultaträk-

Den ideella kraftens möjligheter

Cancerfonden – en givmild jubilarCancerfonden fyller 60 i år och har under denna tid finansierat svensk

cancerforskning med 7 miljarder kronor. Inför vårt jubileumsår har vi tittat

på hur verksamheten började, vad forskningsbudgeten var 1952 och hur

kunskapsläget ser ut i dag.

16

FOTO

ULL

A M

ON

TAN

nr 1 2011

Läs hela krönikan påcancerfonden.se/kronika-kenneth-nilsson

Stor betydelse för cancerforskningen– Cancerfonden har under sina 60 år kommit att spela en mycket stor roll för utvecklingen och vidmakthållandet av en högkvalitativ cancerforskning i vårt land.

Det säger professor emeritus Kenneth Nilsson i Uppsala. Han var ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd under 10-årsperioden 1993 till 2003.

Han ger i en krönika på Cancerfondens webbplats en återblick på Cancerfondens utveck-ling och vikten av en hög kvalitet på cancerforsk-ningen.

År 2003 satsade Sverige cirka 600 miljoner kronor

på forskningsområdet cancer, motsva-rande cirka 70 kronor per capita. Endast i Storbri-tannien var finansieringen högre.

Cancerfonden stod för drygt hälften av stödet till cancerforsknings-projekt i Sverige. Den statliga finansieringen däremot uppgick endast till cirka 10 procent.

Det är alltså uppenbart att Cancerfonden under sina 60 år kommit att spela en mycket stor roll för utvecklingen och vidmakthållandet av en högkvalitativ cancerforskning i vårt land. Att så skett beror i hög grad på hur fondens stadgar kom att formuleras.

Cancerfondens policy har varit att

Kenneth

Nilsson

stödja forskarinitierade forskningsprojekt. För urvalet av projekt ansvarar en forskningsnämnd som domineras av landets bästa cancerforskare – urvalsprocessen är således forskarstyrd. Förutom projektstöd delar forskningsnämn-den ut andra typer av anslag såsom tjänster och resebidrag.

Under alla de 60 åren har dock Cancer-fonden kunnat behålla sin frihet och sitt oberoende från staten och har fördelat stöd till cancerforskning utan att behöva ta hän syn till någon som helst politisk styrning. Cancerfondens forskningsnämnd har strävat efter att arbeta som ”forskarnas nämnd” med stort stöd och utan väsentlig styrning av huvudmän och styrelse.

ningen som är avgörande för framgången. Satsningar på skilda områden kan visa på utväxling långt senare.

En utveckling kan beskrivas genom stöd för den enskilda människan, hur behandlingar upplevs, hur anhöriga påverkas, hur progno-sen ser ut och var jag kan hämta styrka i min utsatta situation.

En faktor som är av stor betydelse för engagemanget är dessutom den kunskaps-förmedling som sker genom Cancerfondens olika kanaler.

Cancerfondens betydelse för forskningen kan inte överskattas. Engagemanget hos allmänheten kan heller inte överskattas. Till-sammans bildar de en syntes som slutligen ger de cancerdrabbade hopp och som i ljuset av de 60 år Cancerfonden verkat närmast kan beskrivas som en framgångssaga.

MARIANNE AF MALMBORGGENERALSEkRETERARE 1996–2003

Ebba Andersson och

Rolf Sivert konstaterar

att hennes insamling

gav 951 000 kronor.

Lennart Hyland hade all

anledning att se glad ut när

Siw Malmkvist sjöng i Hylands

hörna. Den första stora tv­

insamlingen i Sverige, ”Röda

Fjädern mot cancer” den

20 april 1969, inbringade över

33 miljoner kronor.

18 nr 1 2011

Tema: 60 års framsteg

Forskare på webb-tvJohan Holmberg och tre andra forskare

möter du på webb-tv på cancerfonden.

se. De berättar om lyckade dagar, delmål i

forskningen och vad de hoppas uppnå den

dag pensionspengarna ska tas ut.

Tre forskare berättar om vad det var som gjorde att när de en dag gick hem från jobbet kände sig tillfreds med sin insats.

«Den dagen var jag rik tigt nöjd»

Karl-Johan MalmbergKarl-Johan Malmberg, Karolinska Institutet i Stockholm, arbetar med ny cellterapi där de avser att överföra nk-celler (naturliga mördar-celler) till patienter med blodcancer.

Ett andra delmoment i hans forskning innebär att studera patienter som genomgår transplantation för att förstå nk-cellernas bety-delse vid denna behandling. Förhoppningen är att förbättra resultatet av stamcellstransplanta-tion vid blodcancer. Riktigt nöjd?

– När vi förstod att nk-celler sannolikt lever ett mer dynamiskt liv än man tidigare trott. Det var ett nyligt fynd som var roligt och som gett oss ny kunskap om nk-cellens grundläg-gande biologi.

Vi har under de senaste åren nått en för finad kunskap om nk-cellens receptor-repertoar i varje individ. Du och jag är unika, våra nk-cellers receptorrepertoarer är också unika. Det känns oerhört inspirerande att nu

Johan HolmbergJohan Holmberg, är forskare vid Ludwig-institutet för cancerforskning, Karolinska Institutet i Stockholm. Han arbetar med utveckling av nervsystemet, stamceller i det växande och det vuxna nervsystemet. Han söker också förstå vad deras egen-skaper har för betydelse för uppkomst och tillväxt av svåra hjärntumörer av typen glioblastom.Riktigt nöjd?

– Det var en dag när jag i prov från pa-tienter som hade drabbats av glioblastom kunde se att det även fanns faktorer som annars är unika för omogna celler av typen embryonala stamceller och att de fanns i samtliga av de här mest elakartade hjärntumörerna.

– Den dagen var jag riktigt nöjd. Då förstod jag att jag hade något att börja jobba med.

Karl­Johan

Malmberg med

tvillingarna.

– Nyfikenhet driver mig, säger Johan Holmberg, forskare vid Ludwiginstitutet för cancerforskning.

För 60 år sedan hade sty-

relsen 250 000 kronor att

fördela. 389 miljoner kronor

fördelas under 2011.

undersöka hur dessa nya kunskaper kan utnyttjas för behandling.

Ett annat glädjeämne är naturligtvis att få anslag från till exempel Cancerfonden för den forskning vi bedriver. Det tyder på förtroende och är en förutsättning för fortsatt forskning.

FOTO

PR

iVA

TFO

TO R

OG

ER B

RO

LéN

/GR

AN

iTFi

LM A

B

nr 1 2011 19

I Cancerfondens begynnelse, närmare bestämt år 1952, var det högsta tillåtna utdelningsbeloppet för forskare 40 000 kronor. Trots detta lyckades professor Torbjörn Caspersson få det önskade anslaget på 58 900 kr. Han lade sedan grunden för cytogenetik, en betydande hörnsten inom cancerforskningen.

Torbjörn Caspersson var forskare och styrelseledamot i Riksföreningen för kräft-sjukdomarnas bekämpandes redan från

starten 1951. Han sökte ett forskningsanslag på 58 900 kronor, ett belopp som på den tiden översteg högsta tillåtna engångsbelopp på 40 000 kronor. Då Caspers-sons belopp ansågs vara för högt undantogs ansökan från styrelsens beslut.

Ansökan tillstyrktes dock senare efter överläggningar i arbetsutskottet och styrelsen beslöt att bevilja professor Caspersson ansla-get på 58 900 kronor, som på den tiden var en ansenlig summa pengar.

Professor Caspersson tog tillsammans med Lore Zech fram en ny metod för infärgning

av kromosomer. Cancerforskarna kunde nu titta in i tumörcellernas inre och finna ledtrådar till vad som gått snett i dessa celler. Denna metod kallas cytogenetik och är i dag en viktig hörnsten inom cancerforskningen och diagnostiken av cancersjukdomar.

År 1961 fick Torbjörn Caspersson ytterli-gare ett beviljat anslag på 55 600 kronor från Cancerfonden. Det anslaget gick till fortsatta cellkemiska undersökningar och internatio-nell forskning i Japan och usa.

MARTINA FRICk ISBERG

Första utdelningen

Vem var han?Caspersson disputerade 1936 vid

karolinska institutet. En av hans insat-

ser var att uppfinna den ultravioletta

mikrospektroskopin, som möjliggjorde

spektroskopiska studier av material i

enskilda celler. Caspersson blev ledamot

av Vetenskapssocieteten i Uppsala år

1952 och Vetenskapsakademien år 1953.

Han var även ledamot av de belgiska och

brasilianska vetenskapsakademierna. Han

levde mellan åren 1910 och 1997.

David Gisselsson NordDavid Gisselsson Nord är genetiker och patolog vid Lunds universitet och sysslar

med att förstå varför tumörceller ändrar sin arvsmassa och vad som ligger bakom.Riktigt nöjd?

– Det var när jag senast fick en aha-upplevelse om en ny me-kanism som vi grunnat

över länge. Allt föll på plats med matema-tisk finess. Vi hittade en enkel förklaring och kan nu förstå det vi observerat under lång tid, en förklaring som stämmer med experimenten.

«Den dagen var jag rik tigt nöjd»Jonas FuxeJonas Fuxe, Karolinska Institutet i Stock-holm, studerar vad som styr omvandlingen

från att vara en godartad tumör till att bli en elakar-tad. Tumörceller kan växa ganska länge på ett ställe utan att sprida sig, meta-stasera. Under tumörens utveckling bestämmer en del av tumörcellerna sig

för att ge sig i väg från modertumören och ut i blodbanan för att bilda metastaser i andra organ. Då har tumören blivit elakar-tad. Vad som driver denna omvandling från godartad till elakartad cancer är en av can-cersjukdomens olösta gåtor och viktigt att studera då just spridning av cancer är den dominerande orsaken till dödlig sjukdom.Riktigt nöjd?

– En sådan dag kan infinna sig i början av ett forskningsprojekt. Att forska är att ge sig ut på okänd mark. När man testar en idé för första gången och preliminära resultat visar att man är något intressant på spåren, då går jag hem och känner mig nöjd.

Jonas Fuxe

FOTO

FiL

iPPA

FU

xE

David Gisselsson

Nord

En koboltkanon mot cancer som inköptes för många år sedan med bidrag från Riksföreningen mot

cancer, nuvarande Cancerfonden. Sjuksköterskan Karin Toftman och professor Sven Hultberg provar

inställningen på kollegan Bo Lindell.

Torbjörn

Caspersson

FOTO

ALF

LiD

MA

N/P

RES

SEN

S B

iLD

20 nr 1 2011

Tema: 60 års framsteg

1950 1960

15 911

Cancerfonden grundas på initiativ av Morri

Nidén och Ebba Andersson, två privatpersoner

som drabbats av cancer och blivit botade.

För första gången genom-

för Cancerfonden en

insamlingsgala i tv.

Över 200 miljoner

kronor samlas in.

1951 1969 1986

MAMMOGRAFIMammografin infördes i

svensk sjukvård på 1970-talet i syfte att på ett så

tidigt stadium som möjligt

upptäcka maligna tumörer

i brösten.

BARNlEUKEMIPå 1970-talet avled

nära tre av fyra barn som

drabbats av leukemi. i dag

botas tre av fyra barn.

TOBAKS-PREVENTIONSedan slutet av 1970-talet har antalet rökare halve-

rats. De förändrade rökva-

norna kommer att speglas

i en kraftig minskning av

antalet lungcancerfall.

MODERNA lÄKEMEDElUnder 1990- och 2000-talen har fler genombrott

med nya effektiva can-

cerläkemedel nått ut till

patienterna.

HPV-VACCINUnder 2000-talet upp-

täcktes ett vaccin som

kraftigt reducerar risken

för livmoderhalscancer,

orsakad av viruset HPV.

NATIONEll CANCERSTRATEGIFör att kunna möta kraven

på bättre och mer jämlik can-

cervård togs den nationella

cancerstrategin fram

i Sverige 2009.

Tack vare generösa bidrag är Cancer­fonden den enskilt största finansiä­ren av svenska forsknings projekt om cancer. Under 60 år har gåvor, tes­tamenten och lotterier inbringat 7,2 miljarder kronor. 7 miljarder har gått till cancerforskning.

Mer pengar ökar överlevnaden

Milstolpar i Cancer fondens

historia

Relativ överlevnad i procent

1970 1980

60

50

40

30

104 319242 623

1 230 760

21nr 1 2011

Största enskilda gåvan

från en privatperson,

28 miljoner kronor.

Rosa Bandet-kam-

panjen genomförs

för första gången.

Mustaschkampen

genomförs för

första gången.

2000 2003 2007

7,2 miljarder i insamlingAv alla insamlingsaktiviteter till förmån för cancerforskning är Röda Fjädern 1969 den som fått störst uppmärksamhet. Finalen direktsändes i tv:s Hylands hörna och fick ett enormt genomslag. Resultatet blev otroliga 33,5 miljoner kronor. För att uppnå en liknande succé i dag skulle en insamlingskampanj behöva få in drygt 260 miljoner kronor.

Under 60 år har Cancerfonden samlat in 7,2 miljarder kronor. Pengarna har bi-dragit till att göra svensk cancerforskning till en av de främsta i världen.

Vad har hänt inom cancerforskningen?Överlevnaden i cancersjukdomar har suc-cessivt förbättrats under åren, vilket har flera förklaringar. Nya och förbättrade diagnosmetoder och preventionsinsatser har lett till att fler cancerfall upptäcks tidigt då chansen är större att bli botad.

I dag är den relativa 5-årsöverlevnaden för samtliga cancerdiagnoser cirka 67 procent. Jämfört med i början av 1970-talet, då den relativa överlevnaden var omkring 36 procent, har prognosen för cancerpatienter förbättrats kraftigt.

På 35 år har den relativa 5-årsöverlev-naden för män mer än fördubblats, från knappt 30 procent till 66, 9 procent och för kvinnor har den ökat från 42 procent till 67, 3 procent.

Den relativa 10-årsöverlevnaden för män har förbättrats en och en halv gång sedan 1970-talet och är nu beräknad till 53 procent. För kvinnor har den nästan fördubblats och är nu 60 procent.

Cancerforskningen fortsätter att göra framsteg och det är tack vare era gåvor och bidrag vi kan fortsätta att kämpa för att besegra cancer! MAR TI NA FRICk IS BERG

Insamlade medel, mdkr

1990 2000 2010

1 230 760

3 506 374

7

6

5

4

3

2

1

0MA

DEL

ENE

OLS

SO

N

22 nr 1 2011

Övervikt ökar risken för bröstcan-cer. Detta förmedlar professor Carlo LaVecchia, italiensk epidemiolog från universitetet i milano vid ett besök i Stockholm i oktober 2010.

LaVecchia har gjort många studier kring bland annat bröstcancer. Under sin föreläs-ning på den internationella bröstcancer-dagen den 15 oktober berättade han om vilka faktorer som påverkar förekomsten av bröstcancer. En av slutsatserna var att övervikt ökar risken.

Rädda Livet fick en pratstund med professorn.Är det kontroversiellt att prata om övervikt som en faktor vad gäller bröstcancer?– Jag tycker inte det. I Italien har det pratats mycket om ökad vikt bland medborgarna, men faktum är att det inte stämmer. Den har varit konstant i 30 år.

Har det med kultur att göra?– Det är nog en orsak. Vi har haft en del rapporter om barnfetma och så vidare, men du ser rätt få överviktiga barn i Italien. Mitt intryck är att det inte är så stort problem i Sverige heller.

Ingenstans i världen är förekomsten av bröstcancer extremt låg, men stämmer det även på områden med låg andel övervikt, som till exempel Asien?– Jo visst är det något lägre där, men om man jämför med exempelvis cancer i tjocktarmen och lungcancer är inte skillnaderna mellan olika delar av världen alls lika stora. Detta indikerar att bröst-cancer inte är så lätt att förebygga.

livsstil är alltså en faktor, men inte lika stor som hos en del andra cancerformer?– Nej precis.

En lång period av amning reducerar risken för bröstcancer.– Ja det stämmer, och det krävs en lång period för att man ska se effekt. Förr, när det var vanligt med kanske 5–7 barn som alla ammades länge så blev det förstås en stor effekt.

Träning som faktor framstår som väldigt viktig, men du sa att det fanns frågetecken, varför?– Det är svårare att mäta än andra faktorer då det är svårt att få korrekta svar. Dess-utom har det funnits annan osäkerhet i undersökningarna.

Men om man tittar på grupper man VET tränar mycket, som elitidrottare?– Man vet att dansare har lägre risk, men de är också ofta smala och så vidare. Men professionell idrott i 50–60 årsåldern, när incidensen ökar, är inte så vanligt.

Om man går ner i vikt minskar också risken sa du. Om man får bröstcancer, genomgår en framgångsrik botande behandling och sedan går ner i vikt och börjar leva hälso-sammare – minskar risken för återfall?– Ja, det är bevisat. Om du inte går upp i vikt minskar risken för återfall. Det är yt-terligare ett bevis för överviktens betydelse.

Om man är väldigt överviktig och sedan går ner i vikt – har man då fortfarande en högre risk att få bröstcancer?– Nej. Inte egentli-gen.

JACOB LAGERCRANTZ

Fetma riskfaktor vid bröstcancer

Om en kvinna, färdigbehandlad för sin bröst­

cancer, inte går upp i vikt minskar risken för

återfall, enligt professor Carlo LaVecchia.

FOTO

MEL

kER

DA

HLS

TRA

ND

De stora satsningarna på cancer-forskning har burit frukt, och under de senaste decennierna har kunskaperna om cancer-sjukdomarna ökat dramatiskt.

Några frukter från kunskapsträdet har redan skördats; nya, målinriktade läkemedel finns tillgängliga. Metodutvecklingen går snabbt. Nya sätt att odla cancerceller i labora-toriet och nya metoder att studera cellerna utvecklas hela tiden.

– Vi har kunnat börja studera cellernas komplicerade signalsystem i detalj och bygga datorbaserade modeller över de olika signal-funktionerna, säger professor Bengt Wester-mark, ordförande i Cancerfondens forsk-ningsnämnd. Vi kan genom automatiserade robotsystem studera tusentals olika kemiska ämnens effekt på olika typer av cancerceller och hitta nya verkningsfulla substanser.

kunskaps läget har aldrig varit bättre

Varje år drabbas cirka 50 000 personer i Sverige av cancer och omkring 20 000 dör i sjukdomen. Ändå finns det stora skäl att vara opti mistisk inför framtiden.

FOTO

LiN

DA

FO

RSE

LL

nr 1 2011 23

kunskaps läget har aldrig varit bättre

Målen för cancer-forskningen är att:

förebygga uppkomst av cancer

diagnostisera cancer så tidigt att vi kan

avlägsna tumören innan den har hunnit

sprida sig

behandla även spridd cancer effektivt

Nya målsökande ämnen i kombination med revolutionerande bildanalys gör det möjligt att hitta små tumörer och metastaser och studera deras reaktion på behandling.

Kunskaper om tumörernas individuella egenskaper gör det möjligt att utveckla en

På webb-tv på

cancerfonden.se möter

du Bengt Westermark

i ett samtal om

cancerforskning

i går, i dag och

i framtiden.

Lungcancer inte för alltid ett sorgebarn

Hur ser framgångarna ut? Professor Bengt Westermark går igenom tre tumör former och ser ljuspunkterna, hoppas på mer kunskap och vill göra sig av med ett sorgebarn.

När det gäller bröstcancerbehandlingens framgångar pekar han på tidig upptäckt genom mammografi.

– Vi har också bra kirurgiska metoder. Effektiva behandlingar i själva bröstet och vi behöver oftast inte ta bort hela bröstet som vi gjorde för 60 år sedan.

När det gäller prostatacancer kan sjukvår-den inte säga sig vara lika framgångsrik.

– Vi kan via diagnostiska metoder se att vi har en tumör i prostata, men vi kan inte avgöra om den är elakartad eller en så kallad snäll tumör som inte kommer att leda till några egentliga besvär för patienten, än mindre till död, säger Bengt Westermark, som däremot är hoppfull om nya behand-

lingsmetoder vid lungcancer. – Vi har kommit en väldigt lång bit

på väg när det gäller prevention. Vi vet ju att det till 80–90 procent är cigarettrökning som åstadkommer lungcancer. Där har forskningen varit

framgångsrik, men den har varit betyd-ligt mindre framgångsrik när det gäller

att behandla lungcancer som har uppstått. – Däremot börjar vi se nya behandlings-

metoder. Lungcancer har varit ett sorgebarn, men vi hoppas att det inte ska vara så länge till, säger professor Bengt Westermark.

Och hur kommer det att se ut om 25 år? Då kommer kunskapen att ha ökat explosions-artat, tror Bengt Westermark.

– Vi kommer att veta mycket mer om mekanismerna bakom hur cancer uppstår, sprider sig, växer till och dödar. Behand-lingarna kommer att kunna anpassas till varje individ och varje tumör. Men för att kunna avgöra vem som ska ha vad behöver vi förfina diagnostiken och det är vi redan nu på god väg att göra, säger han.

MARITA öNNEBy ELIASSON

individualiserad cancer-behandling, där varje patient får just den behandling som är mest effektiv och som orsakar minst biverkningar.

– Kunskapsläget har aldrig varit bättre. Vi vet inte ännu hur morgondagens can-cerdiagnostik och behandling kommer att se ut, bara att den kommer att vara betydligt bättre än i dag. Vi vet att en satsning på cancerforskning i detta läge lönar sig. Forskarna famlar inte längre i mörker. Ljuset skiner klart över cancer-pusslet och bitarna börjar falla på plats. En ökad satsning kommer att ge mång-falt igen, allt fler pusselbitar kommer att hitta sin rätta plats och allt fler kommer att botas med allt färre biverkningar, säger Bengt Westermark.

MARITA öNNEBy ELIASSON

– Vi vet inte ännu hur morgon­

dagens cancerdiagnostik och

behandling kommer att se ut,

bara att den kommer att vara

betydligt bättre än i dag, säger

Bengt Westermark.

24 nr 1 2011

Andrum

nr 1 2011 25

Många av oss lever i en längtan och väntan på livet. Som

om det riktiga livet är något annat än det som pågår. Det

finns där bakom hörnet. Ska erövras och jagas och köpas.

Jakten på det lyckliga och tillrättalagda livet blir till livs­

ångest. I dess spår växer industrin av ”total­makeovers”

som ett svar på människors jakt efter livet. Samtidigt så

vet vi alla – det finns inga enkla liv.

Tomas Sjödin skriver i en av sina böcker några ord som jag

har tagit till mig: ”Det finns något som jag värderar högre

än lycka och det är verklighet. Livet blir inte automatiskt

meningsfullt för att omständigheterna är gynnsamma och

det mesta lyckas väl. Och hur viktigt är det egentligen att

vara lycklig? Får inte livet sin laddning just i detta att det är

på riktigt?”

Vad är ett lyckligt liv och vad är ett riktigt liv?

Ibland förmedlas bilden av en andlighet som främst är upp­

tagen med att tillrättalägga livet. Om mallen för kristen tro

är det friska, rika och starka. Då blir grunden bräcklig och

livet ett billigt lotteri. Då förvandlas och förvanskas också

bilden av vem Jesus är.

Från att ha varit hela livets Herre går han plötsligt

bara att finna på plussidan. Endast verklig i de besvarade

bönerna och de goda dagarna. Men vi vet att Jesus ägnade

den mesta tiden hos människor vars liv också rymde en­

samhet, smärta och utanförskap.

Så här skrev en anställd i kyrkan:

”Vem lever ett vanligt liv?

Grannen?

Du? Jag?

Ett vanligt liv, hur ser ett sådant ut?

Vad får det innehålla utan att tappa vanligheten?

Kärlkramp kanske, men inte hjärtinfarkt?

Platsar skilsmässa i det vanliga livet?

Arbetslöshet om den bara är tillfällig?

Ett barn som aldrig blev?

Missbruk, platsar missbruk?

Alkohol kanske, men inte droger? Sorg?

Sorg som inte släpper taget, hör det till vanligheten?

Och lycka?

Hur ofta är man lycklig i ett vanligt liv?

En gång om året kanske?

Vem kan man fråga?”

Jag tror att lycka och mening handlar om något mycket

mer. Det är att våga ta sitt liv på allvar. Att våga leva livet

som det blev. Att vägra att fastna i tvånget att allt måste

vara bra. Att påminna sig om att det inte finns några enkla

liv – bara riktiga liv.

Och i det verkliga livet får vi hjälp att upptäcka Guds

närvaro. En närvarande och levande Herre. Som inte väjer

undan för någon människa.

Det finns inga enkla liv, bara riktiga

hANS STIGLUND, BISkOP I LULEå STIFT

özge özen ZinkÅlder: 33 år

Bor: På Lidingö

Familj: Man Björn-Henrik och

treårige sonen Benyamin.

Arbetar: Mäklare räntederivat på

Danske Markets, Danske Bank.

Resultatet av 7 miljarder kronor, 60 års forskning och analyser från Sveriges skarpaste hjärnor:

Hans Jonsson glidtacklade sin son.

cancerfonden.se | 020-59 59 59

I år fyller Cancerfonden 60 år. Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Tack vare våra givare har forskningen gjort enorma framsteg som lett till att överlevnaden i cancer har fördubblats och tusentals människor fått tillbaka sin vardag. Hans Jonsson diagnostiserades med testikel-cancer för 17 år sedan, men mår nu bra och lirar dagligen fotboll med sina söner. I dag överlever 60 procent av alla personer i Sverige som får diagnosen cancer, men kampen mot sjukdomen fortsätter. Med ditt stöd kan cancerforskningen göra nya framsteg. Bli regelbunden givare på cancerfonden.se – bli Livsviktig.

Vi tänker besegra cancer. Vill du vara med?

nr 1 2011 27

Hon har klättrat ett par pinnhål på karriärstegen; från kund-ansvarig till kreditanalytiker och numera mäklare inom rän-tederivat på Danske Markets,

Danske Bank. Özge Özen Zink säger att hon alltid varit orädd, men att sjukdomen och den efterföljande rehabiliteringen gjort att hon är lite mer avslappnad och trygg i sig själv – inte så rädd för att göra fel eller att

inte vara rätt. Hon är bättre rustad för kriser och har fått större förståelse för andra män-niskor och deras livsval.

I dag är hon tillbaka på heltid och har en aktiv liten kille som väntar på henne när hon kommer hem från jobbet. För fyra år sedan fick hon beskedet att den aggressiva behand-lingen mot cancern kunde leda henne direkt in i ett klimakterium och dessutom göra henne steril.

TEXT AGNETA SLONAWSkI FOTO PRIVAT

özge özen ZinkÅlder: 33 år

Bor: På Lidingö

Familj: Man Björn-Henrik och

treårige sonen Benyamin.

Arbetar: Mäklare räntederivat på

Danske Markets, Danske Bank.

Livetsoch

dal ana

För fyra år sedan var Özge Özen Zink nygift och mitt i karriären. Cancer­beskedet rev hennes liv mitt itu. I dag är hon mamma till en treåring, jobbar heltid och läser allt hon kommer över om blodcancerforskning.

28 nr 1 2011

Hon och hennes man hade varit gifta i ett halvår. Vigseln stod i Stockholms stadshus och bröllopet som var i Özges födelsestad Istanbul, hade temat ”Tusen och en natt” – en riktig prinsessdröm. Så kom beskedet – non-Hodgkin-lymfom i stadium iv med 50 procents chans att överleva.

– Man ska inte förminska den chock det ger en ung person som får besked om cancer. Det är en utmaning både fysiskt och psykiskt. Folk omkring en har ingen aning om vad man varit med om, menar Özge Özen Zink.

Erfarenheten som sjukdomen gett henne lär hon bära med sig hela livet, liksom risken att bli sjuk igen. Ändå känner hon en stor tacksamhet. För livet och för forskningen.

– För tio, femton år sedan fanns inte be-handlingen med choep 14 som jag fick. Och hade jag inte fått den hade jag dött.

Var fjortonde dag, i sju omgångar, fick hon cytostatika och antikroppar – en ag-gressiv behandling mot en aggressiv cancer. Trots att det var ett akut tillstånd och tiden knapp, gjorde hon och hennes dansktyske man research med läkare i Europa för att kolla vad de tyckte om behandlingen, och om det fanns något preparat som var bättre för Özge. De vände sig till en tysk professor som påpekade akuta biverkningar som kän-selbortfall och risk för diabetes.

Malignt lymfomlymfom är ett samlingsnamn för en rad

olika elakartade, maligna, sjukdomar som

alla drabbar celler i lymfsystemet. De olika

typerna av lymfom skiljer sig åt på många

sätt, vilket gör att prognosen och behand-

lingen ser olika ut beroende på lymfomtyp.

Det finns två huvudgrupper, Hodgkins

lymfom och non-Hodgkin-lymfom. i

Sverige insjuknar nästan 2 000 personer

årligen i malignt lymfom.

läs mer: www.cancerfonden.se klicka på Om cancer

www.blodcancerforbundet.se, se lokala

föreningar

– Min behandling hade inte funnits i särskilt lång

tid, säger Özge Özen Zink som känner tillit till

forskningen och en stor tacksamhet över att ha

fått en behandling som gjorde att hon klarade

livhanken från stadium IV av non­Hodgkin­lymfom.

«För tio, femton år sedan fanns inte behandlingen med CHOP 14 som jag fick. Och hade jag inte fått den hade jag dött.»

sjukhusvistelsen gick hon med i Blodcan-cerföreningens patientförening i Stockholm där hon var ordförande i tre år och numera är vice ordförande. Hon medverkar i före-läsningsprogrammet och har gått utbildning som stödperson till andra cancersjuka.

– Det är viktigt för mig att vara insatt i den senaste forskningen. På så sätt känns det som en trygghet att ha kontroll på informa-tion och att ha kunskap om olika sjukdomar, eftersom det ger mig ett verktyg om jag skulle få återfall, säger Özge Özen Zink som tillägger att hon läser om ny forskning och har förstått det som att man mot vissa cancerformer kan ge målinriktade behand-lingar.

– Det är ju fantastiskt! Det innebär ju att inte hela kroppen riskerar att bli infek-tionskänslig vid cytostatikabehandling. Det kommer att göra en stor skillnad i framtiden, säger Özge Özen Zink.

– Men eftersom det fanns en chans att bota mig, så var det bara att köra på. Jag är väldigt tacksam över att ha fått möjlighet att få den senaste medicin som det forskats på i området, säger Özge Özen Zink som också fick reda på att behand-lingen inte var legio i Tyskland,

eftersom den var kostsam och krävde att man hade de rätta försäkringarna för att täcka utgifterna.

Den insikten gör att hon uppskattar att leva och bo i ett land där möjligheten till lika vård för alla finns. Men, påpekar hon, det gäller att ta eget ansvar, vara driven och ta reda på vad man behöver. Även när det gäller rehabilitering och att våga be om hjälp.

Hon har inte haft några återfall och så snart det gått fem år friskförklaras hon. Under tiden har hon valt att ”betala tillbaka”. Efter

nr 1 2011 29

Svetlana Bajalica Lagercrantz är 44 år och bor tillsammans med sina fyra barn i åldrarna 5–14 år i Stockholmstrakten. Hon är en pratglad, sprudlande kvinna

med den tjocka hårflätan vilande på vänster axel. Hon visar dagboksanteckningar på sin laptop och inbjuder alla att ta del av den till-varo som består av behandlingar, arbetsliv och föräldratillvaro.

Svetlana är onkolog och genetiker. Hon tjänstgör på sektionen för bröstcancer vid Radiumhemmet i Stockholm och hennes patienter är unga kvinnor, i hennes egen ålder, med ärftlighet och hög risk för bröst-cancer.

Nu har hon fått den sjukdom som hon själv behandlar kvinnor för.

Det var i oktober förra året som mammo-grafin påvisade lite mikrokalk, något som vanligtvis är helt ofarligt. Men Svetlana har en ettrig kollega som utredde vidare. Han tog upprepade prover och gjorde dessutom flera grovnålsbiopsier. Ett förstadium till bröstcancer upptäcktes.

Det blev operation. En liten komponent i cancervävnaden visade sig vara aggressiv. Vidare utredning visade på tumörceller av värsta sorten – hög celldelningshastighet och her2-positiva.

Hon verkar dock helt befriad från allt vad oro heter.

– Jag tror inte jag sjukskriver mig, sade hon till sin chef. Jag ser det här som ett mycket ambitiöst studiebesök.

Doktorn som blev patient på sin egen mottagning

Onkologen Svetlana Bajalica Lagercrantz arbetar med unga kvinnors ärftlighet för bröstcancer. Hon är själv ung och har nyligen fått diagnosen bröstcancer. ”Det är en surrealistisk situation” säger hon. Nu skriver hon dagbok på cancerfonden.se TEXT MARITA öNNEBy ELIASSON FOTO ERNST BRODIN

Men arbetslivet blev något annorlunda i och med cancerdiagnosen. Svetlana mötte sin egen patient när hon för egen del satt i kirurgens väntrum; detta skapade ångest hos patienten. Svetlana sitter inte i väntrummen längre, hon väntar inne i fikarummet tills det är hennes tur för provtagning med mera.

Hon blev igenkänd vid röntgenavdelning-en som läkare, även om hennes namn denna gång stod på patientraden. Doktoranderna blev tagna när hon under sista föreläsningen berättade att hon just genomgått en bröst-canceroperation.

– Mina kolleger har haft oerhört mycket ångest, säger hon. I synnerhet när beslutet skulle tas om behandling eller inte, eftersom detta var ett gränsfall. ”Bestäm ni!” sade jag. Detta skapade ångest.

Själv är Svetlana väldigt lite ångestdriven. ”Det handlar mer om att lösa situationen när det är jobbigt.” Och det här med håravfallet var jobbigt. Så här skrev hon i sin dagbok den 6 januari – tio dagar efter den första behandlingen:

”I dag var det dags att uppfylla en dröm, ras-taflätor. Jag har alltid önskat att ha rastaflätor,

Läs bloggen på cancerfonden.se

– Cytostatika heter det, inte cellgifter brukar jag föreläsa, säger Svetlana Bajalica Lagercrantz som här

får sin behandling. Men när man ligger där som patient så är det precis vad det är. Det är cellgifter och

inget annat. Äckligt, vidrigt och man bara vet vad det gör i kroppen, det bryter ner DNAt. Här tillsam­

mans med sjuksköterskan Karin.

30 nr 1 2011

men har inte kommit mig för. Nu känns det som nu eller aldrig. Tiden hos perukmakaren är bokad nästa vecka…”

Var hittar hon då sin styrka? I vetskapen om att de flesta bröstcancerpatienter botas, och bland vännerna. Hon är öppen med sin sjukdom och får mycket stöd. Så här skrev hon efter en provtagning – dagarna efter den första behandlingen 27 december 2010:

”Känner att jag har svårt att hålla tillbaka tårarna och går till bilen med tunga steg. Tårarna börjar rinna. Väl hemma väntar som tur är Åsa (en väninna som tog emot mina tårar). All kraft har gått åt till att uppfylla barnens förväntningar. Jul och nyår. Festerna ska vara glada och förväntningarna uppfyllda. Det har inte funnits plats för mina tårar.

Den natten sov jag gott. Det kändes som om trycket i tryckkokaren minskat.”

Svetlana ska ha sex cytostatikabehandlingar. Därefter följer ett år med antikroppar var tredje vecka. April 2012 är det målgång, som hon säger. Hur länge den antihormonella behandlingen därefter ska pågå vet hon inte.

– Två år är bättre än 0 år, 5 år är bättre än 2 år. Får se hur jag mår.

Hon anser det inte alltid av godo att vara doktor och veta vad behandlingen går ut på. Cancerbehandlingen, som den ser ut i dag, ger kraftiga biverkningar.

– Men jag parerar olika biverkningar med olika mediciner. Jag vet precis vad jag ska ta och ligger hela tiden steget före. Men det är overkligt att det handlar om mig.

Det tuffa för henne är funderingarna kring hur sjukdom och behandling kommer att påverka barnen.

– Jag är själv helt övertygad om att min tumör är borta. Det finns ingen spridning till lymfkörtlar; det här är överbehandling och en ren säkerhetsåtgärd. Det som händer är att jag kommer att bli behandlingssjuk. Man ser väldigt sjuk ut när håret, ögonbrynen och fransarna faller.

– Så är jag orolig för att barnen kommer att tro att jag ska dö nu. Det var en av deras

första frågor när jag berättade att jag fått bröstcancer. Nej, svarade jag då. Tumören är upptäckt så tidigt så jag behöver nog ingen annan behandling än operationen. Och så behövde jag det!

Barnen frågade också om jag kommer att se konstig ut – med ett bröst borta.

– Jag genomgick en direktrekonstruktion, ett bröstimplantat, i samband med opera-tionen. För barnens del uppfattade jag det som viktigt att jag inte såg konstig ut efter operationen. Att jag skulle kunna följa med dem till badhuset utan att det märks, säger Svetlana Bajalica Lagercrantz.

– Jag har inte bestämt mig för genetisk testning, svarar Svetlana Bajalica Lager-

crantz. Jag har ingen ärftlighet så risken för

henne är mycket liten.

Var tionde kvinna får bröstcancer i Sverige.

Var tionde av dem som får bröstcancer har

en genetisk komponent. Man bedömer san-

nolikheten för ärftlighet med utgångspunkt

i insjuknandeåldrar, hur släkten ser ut, vilka

sjukdomar som förekommit m m. i vissa fall

kan det då vara aktuellt med en genetisk

testning avseende de två bröstcancergener-

na vi känner till i dag – BRCA1 och BRCA2.

– Den kvinna som uppvisar en genetisk

förändring i någon av dessa två gener kan

ha upp till 80-procentig risk att utveckla

bröstcancer. Dessutom har man då även en

hög risk att få äggstockscancer. i vissa fall

kan operation bli aktuellt. Såväl bröst som

äggstockar kan då opereras bort, säger Svet-

lana Bajalica Lagercrantz.

Ska din tonårsdotter utredas?

Svetlana har drömt om att en gång få ha rastaflätor. I trettonhelgen – några dagar före hennes väntade

håravfall på grund av cytostatikabehandling – hade hon rastaparty med nära väninnor som flätade.

nr 1 2011 31

Ibland står man bara inte ut. Ofta får man helt enkelt nog. Det finns gränser för alla människor. Det måste vara tillåtet att fly från vardagen. Hjälpmedlen är många: tabletter, alkohol, mat, godis, yoga, sömn etcetera.

Det bästa antidepressiva medlet är dock – böcker. Jag beklagar dem som aldrig förstått sig på lit-teraturens förtrollande värld. Som han, tullaren i Trelleborg.

En tullare i Trelleborg gick till stadens bokhandel och frågade expediten:

– Har ni böcker?– Ja, svarade den något

förvånade bokhandels-expediten.

– Bra, då tar jag en. Men slå in den för det är en present.

Samma antiintellektuella attityd finns inte bara i goda historier utan tyvärr också i verkligheten. Minns fotbollsspelaren Tomas Brolin som bröt benet och fick frågan om han skulle läsa böcker under konvalescensen. Svaret kom som en oljad blixt: ”Så sjuk blir jag aldrig.”

Mario Vargas Llosa talade i sin Nobelföre-läsning om läsandet ”som en protest mot livets otillräcklighet”. Precis så är det. Det enda demo-kratiska på vår jord är att dygnet har 24 timmar. Det gäller för oss alla, rika som fattiga, friska som sjuka. Vi kan bara leva ett liv och hur rikt detta liv än är, finns alltid en längtan att fly – upp till maktens glada boningar, ner i hopplösa kolgruvor, bort till världens ände eller den kära hembygden. Litteraturen känner inga gränser, inga begräns-ningar, tid och rum flyter ihop.

Kan det bli för mycket litteratur, kan man överdosera? I Gustave Flauberts roman Madame Bovary kompenserar den uttråkade Emma den grå vardagen med ett överflöd av romantisk lit-

teratur. Kontrasten mellan böckerna och verkligheten blir alltför stor och hon tar sitt liv.

På mitt skrivbord har jag sedan över 40 år adelsmannen Don Quijote och hans ständige följeslagare Sancho Panza. Tillsammans håller de båda bordsfigu-

rerna upp brev, vykort och räkningar. Trots många bostäder i flera europeiska länder har de båda figurerna ständigt hängt med. De litterära gestalterna ger inte bara stadga åt brev och räkningar utan åt hela livet, en påmin-nelse om litteraturens för-föriska kraft. Nog borde Don Quijote avstått från läsning under sena timmar

till förmån för lite stärkande sömn.Madame Bovary och Don Quijote är

tydliga exempel på personer som överdoserat litteratur. Men det finns betydligt fler exempel på underdosering och abstinens.

Visst kan man hävda att litteratur bara är placebo. So what? som det heter på nysven-ska Det viktigaste är att medicinen fungerar – som flykt, som tröst, som smärtlindrare.

Vinn boken Så länge du lever!

Skriv Vinn boken! på ett

vykort till Marita Önneby,

Cancerfonden, 101 55 Stock-

holm eller mejla till marita.

onneby@cancerfonden.se

Litteratur som drog

kjell Albin Abrahamson

«Det enda demo-kratiska på vår jord är att dygnet har 24 timmar. Det gäller för oss alla, rika som fattiga, friska som sjuka.»

krönikan

Se en film om Lottas historia påcancerfonden.se/cancerbeskedet

FOTO

MiC

AEL

ENG

STRÖ

M

FOTO

Vik

TOR

kO

CU

LA

FOTO

Vik

TOR

kO

CU

LA

Utrikeskorrespondent och författare, senaste bok Så

länge du lever (2009), en brevväxling med den cancer-

sjuka kollegan kerstin Bodell.

Som patient är man mer eller mindre utlämnad åt sjukvården. Tänk, mitt liv och den framtid jag förhoppningsvis får, ligger i hän-derna på en främling. Visserligen

en välutbildad och kompetent främling, men ändå en främling. Eller, hur kompetent är han egentligen? Jag upplevde det som en stor trygghet när jag förstod att det finns ett helt team bakom varje patientansvarig läkare. Ju fler kompetenta personer som funderar och tycker till om mitt fall, desto större chans att jag får den bästa vården anpassad efter mina speciella omständigheter, tänker jag. För visst är det den bästa vården efter de senaste rönen som jag får i vårt välfärdssverige. Eller? Jag menar, det är ju mitt liv och min framtid vi pratar om. Det finns väl inte några kostnads-minskningsprogram som går före det!?

Min tumörkirurg är en storvuxen ängel. Min man och jag fick kontakta honom om och om igen med både gamla och nya frågor och fun-deringar och han svarade med ett fantastiskt tålamod. Vi fick honom och resten av hans team att verkligen fundera på och moti-vera deras föreslagna behandlingar. Det var egentligen en och samma fråga det handlade om hela tiden – vår framtida förmåga att få barn. Jag hade redan tagit bort en äggstock och nu ville läkarna operera bort den andra och även min livmoder. Efter ett par vändor fick vi svaret att de inte ville ta ut och spara några ägg, men att jag skulle få behålla min livmoder. Fantastiskt! Det möjliggör ju fram-tida graviditet genom äggdonation! Tänk att kunna ha den valmöjligheten – att bli gravid om man vill!

Men tänk om vi inte orkat vara så frågvisa och påstridiga. Hade de tagit livmodern då? För det är väl det man brukar göra vid en diagnos som min? En ung kvinna jag känner fick slåss på motsvarande sätt för att frysa ägg. Det blir två personer med liknande erfaren-heter av att slåss för sin framtida möjlighet till graviditet och/eller biologiska barn. Jag har svårt att tro att vi är de enda.

Jag kommer ihåg att min tumörkirurg och gynekolog berättade att det finns patient-föreningar i Stockholm för kvinnor med gynekologisk cancer. Jag fick även höra att det finns så kallade Kom-igång-grupper. Men vad ska jag sitta och prata med en massa gamla tanter om? Vad kan vi ha gemensamt? Det var så jag kände och så jag resonerade. Vad jag egentligen ville göra var att fråga min läkare efter namn och nummer till någon annan ung patient. För det måste väl finnas någon förutom mig, även om jag hittills inte hade sett någon?

Det dröjde ungefär två år innan jag sökte upp den lokala gyncancerföreningen. Då kände jag att de, olikheterna till trots, kunde vara till stöd och hjälp, vilket de visade sig vara. Det dröjde ytterligare något år innan jag kom i kontakt med yngre personer som haft cancer. Det var en fantastisk erfarenhet! Jag var inte längre ensam. Det fanns andra som hade liknande erfarenheter, liknande känslor, liknande tankar. En terapeut jag känner säger att det är läkande att träffa andra i samma situation. Jag är benägen att hålla med. För mig var och är kontakt med andra i liknande situation ett viktigt steg i att komma vidare

Jag är för ung för cancer. Så kändes det när jag som 26­åring fick reda på att jag hade äggstockscancer. Det är ju en sjukdom som äldre personer får och dör av. Vad ska hända med mig nu?

Cancervård måste få kosta

och hantera den kris som en cancerdiagnos innebär. Och nu finns nyck, Nätverket för Yngre Cancerdiagnostiserade Kvinnor, inom Gynsam för att ge fler personer samma möjlighet.

Det är oerhört viktigt att sjukvården hjälper patienterna genom att ge dem information om de föreningar och nätverk som finns. Många föreningar har broschyrer eller tidningar som kan delas ut. Denna information är lika viktig att få som de andra broschyrerna om cytostatika, peruker och så vidare. Det handlar ju om patientens

tillfrisknande, om än den själsliga delen mer än den fysiska.

Viktigt är även att informera patienterna om att det finns möjlighet till kontakt med kurator eller terapeut vid behov. För mig kom behovet efter ett par år då en depression öppnade fördämningarna. Vad tacksam jag är att jag då fick möjlighet att få tid hos en terapeut med erfarenhet av cancer och få gå hos henne regelbundet. Tyvärr jag har förstått att inte alla får den chansen, vilket är synd, eftersom det är ett viktigt steg i rehabiliteringen om patienten upplever ett sådant behov.

Terapeuten jag känner säger även att livslust och sexuell lust hänger ihop. Rätt eller fel så är i alla fall sexualitet och sexlust ett problem för många gyncancerpatienter, enligt vad jag har hört och själv vet. Jag menar, man

«Jag hade redan tagit bort en äggstock och nu ville läkarna operera bort den andra och även min livmoder.»

32 nr 1 2011

kanske har blivit av med något organ, strålat underlivet, rubbat hormonbalansen förutom det faktum att man har genomgått en kris. Inte konstigt om lusten påverkas. Nästan konstigt om den inte påverkas. Är denna fråga en naturlig del av diskussionen mellan sjukvården och patienterna? Alla är inte lika bekväma med ämnet, men jag tycker att det är sjukvårdens ansvar att ta upp frågan. Delvis för att informera, men framför allt för att visa intresse och engagemang för hela pa-tientens nya livssituation. Och jag tycker att frågan inte bara ska ställas en gång, utan vid flera tillfällen – om patienten inte uttrycker en annan önskan. Livslust och sexlust är viktigt för alla patienter, men kanske speci-ellt för dem som har 50–60 år kvar att leva.

Förhållandet mellan patient och sjukvård är obalanserat. Sjukvården sitter å ena sidan på kunskap och erfarenhet, patienten å andra sidan på oro, rädsla och ångest. Det som för ena parten är det vardagli-ga arbetet är för den andra parten i många fall inledningen på en kris, kanske en kamp på liv och död. Detta ställer stora krav på förhållandet mellan patient och sjukvård, framför allt från sjukvår-dens sida eftersom det är den professionella parten. Som patient behöver man då känna att läkaren ser mig, att han eller hon är enga-

gerad och intresserad av mig som patient och individ. Jag kan bara tala för mig själv, men jag anser att det, förutom professionell vård, är engagemanget som avgör om jag känner mig väl omhändertagen av sjukvården eller inte.

Alla cancerpatienter behöver god vård, god omvårdnad och god rehabilitering och det finns fortfarande mycket att förbättra. Vi måste alla slåss för en bättre cancersjukvård. Vi måste påverka politikerna så att det blir möjligt. Som ung cancerpatient är jag själv-klart tacksam för varje krona som läggs på oss. Men det får inte ske på bekostnad av andra patientgrupper. Till exempel försvinner inte behovet av rehabilitering bara för att man fyllt 65 år. Alla behöver god vård, god omvårdnad och god rehabilitering. Cancersjukvården kostar pengar, men den måste få kosta. För vad är alternativet? CECILIA häGGLUND

nr 1 2011 33

foTo

JU

LIA

NA

WIK

LUN

D

Alexander Stutterheim har arbetat som skribent och copywriter i 15 år samt driver Aktiebo-

laget Svenska Regn som gör svensktillverkade regnrockar. För 20 år sedan hade han testikel-

cancer men blev frisk och lyckades bli pappa tack vare nedfrysning av spermier just före det

att cellgiftsbehandlingen sattes igång. Här är hans brev till sin nu 7-årige son Wilhelm. De

lever ett intensivt och roligt liv tillsammans varannan vecka på Södermalm i Stockholm.

Alexander Stutterheim

Personligt

doktorn sa att jag aldrig skulle kunna bli pappa på grund av medicinerna.

Kanske är det därför jag är extra glad att du finns. Att du ligger här intill mig. Jag är så väldigt lycklig

och tacksam för allt som hjälpte mig att bli frisk, att jag fick bli din pappa. Det låter kanske konstigt, men på ett sätt var det som om mitt eget liv började när du föddes. Allt är så mycket roligare med dig! Dina små berättelser, dina kramar, ditt bus, din energi och hur vi spelar basket på kvällarna

när vi egentligen borde gå och lägga oss.

Nu är det snart jul och på juldagen blir du sju år. Det är så mycket jag önskar dig. Att du får fortsätta vara glad. Att vi får fortsätta att ha det så här fint. Att vi får vara friska.

Jag vill att du ska veta att jag ser på dig medan du sover och älskar dig mer än jag trodde var möjligt. ”Stjärntals”, som du brukar säga.

Jag hoppas du känner det.

Du somnade just på min axel. Ditt blonda hår har fallit ned över

kudden. Skräcken, vår kattunge, ligger bredvid och spinner. Hennes

namn får dig alltid att skratta. Men nu sover du. Allt är stilla. Det är vi nu. En liten familj som många

andra. Med bråk och skratt och allt som händer däremellan. Jag vet att du tycker jag arbetar för mycket och är för sträng ibland. Att det är jobbigt när jag säger att jag älskar dig så ofta. Kanske det här brevet kan få dig att förstå lite bättre.

För många år sedan blev jag mycket sjuk i något som heter cancer. Det är små knölar som växer inuti kroppen. Du har ju sett mitt ärr över magen och jag har försökt skoja bort det för att jag inte vill oroa dig. Men det är från när läkarna opererade bort

knölarna. Jag fick också ta starka medi-ciner för att allt dumt skulle försvinna. Det gjorde att jag kräktes och blev jätte smal och tappade allt hår. Det var jobbigt för mig och så klart för farmor och farfar också. Men det som gjorde mig mest ledsen var när

Till Wille

«Det är så mycket jag önskar dig. Att du får fortsätta vara glad. Att vi får fortsätta ha det så här fint.»

34 nr 1 2011

nr 1 2011 35

Företagsvän

3M Svenska AB

Bil & Traktorservice

i Stigtomta AB

Elekta AB

Forsen Projekt AB

Gleitmo Technik AB

Här presenteras företags vänner som köpt

Stora marknads paketet och stödjer Can-

cerfonden med 50 000 kronor per år. Vill

du engagera ditt företag, kontakta Susann

Henriksson, Cancerfonden,

telefon 08-677 10 77.

Cancerfondens företagsvänner:

GlaxoSmithkline AB

Lindab AB

Pfizer AB

Roche AB

Santa Maria AB

Siemens AB

Vad är detta?Delta i utlottningen av en Cancerfondens Rikslott genom att skicka in svaret till Marita Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm eller marita.onneby@cancerfonden.se. Skriv "bild frågan" och ditt namn och adress. Vi vill ha ditt svar senast den 1 april.

Nu kan du anpassa webbplatsen 1177.se beroende på var du bor. Du får nyheter, information och länkar till de e-tjänster som är aktuella i ditt landsting eller region.

Klickar du på ”Hitta och jämför vård” hittar du kontaktuppgifter, öppettider och övrig information om vårdmottagningar. Du kan också jämföra tillgänglighet till vårdcentraler och se olika kvalitetsomdömen från patienter. Från 1177.se kan du genom inloggning med lösenord eller e-legitimation nå tjänsten Mina vårdkontakter.

Du anpassar webbplatsen via funktio-nen ”Välj din del av Sverige” högst upp på sidan. Men som du kommer att se så har man kommit olika långt i utvecklingen i olika delar av landet.

Nya 1177.se med råd dygnet runt

Under fliken Tema Cancer hittar du mycket infor­

mation och möter patienter i egna berättelser.

www.ctr f.se

Psykologisk bearbetning under ledning av erfarna terapeuter i fyra dagar på Brännö i Göteborgs skärgård. Här kan du stanna upp, fundera över vad som är väsentligt i livet och vad som kan ge dig livslust och livsglädje i framtiden.

Kurskostnad endast medlemskap i CTRF 250 kronor. Vistelsen subven- tioneras av CTRF, Cancer- och Trafik-skadades Riksförbund.

www.livslust.netStig Dahlgren, mobil: 0707 69 57 89

Att återfå balans & livsglädjeTemadagar för personer som har eller haft cancer. Blandade grupper

för män och kvinnor, unga vuxna mellan 18-35 år och par.

BokvinnareMin stora feta grekiska kokbok vanns av:

Betty Pettersson, Norrtälje

Margot Svensson, kvänum

Susanne Ljunglöf, Täby

Gertrud Mattsson, Uppl Väsby

kenneth Andersson, Trelleborg

Fosterland av Dilsa Demir-bag-Sten vanns av:

Monica Göhl, Finspång

Agneta Dahl, Västervik

Sebastian Seitz, Vadstena

Birgit Lidros, Haninge

Lena iwarsson, Stockholm

Grattis!

36 nr 1 2011

Världens bästa biobank ska finnas i Sverige

I u-can-projektet samlar man in blod- och tumörprover, men också klinisk information om patienterna, resultat av olika röntgenundersökningar med mera. Med all denna information vill

man skapa världens bästa biobank. Den ska kunna ligga till grund för att förfina cancer-diagnoser, bättre karaktärisera olika tumörer

och ge varje patient den bästa, individuellt anpassade, behandlingen. Tobias Sjöblom är ansvarig för projektets Uppsaladel.

– En stor del av arbetet är rent registre-ringsarbete, ett tålmodigt arbetet i samarbete med landstingen i Uppsala och Västerbottens län. Förhoppningen är att få ett landsomfat-tande register.

TEXT INGRID JACOBSSON FOTO JEANETTE häGGLUND

– Det är ett tålamodsprövande arbete, egentligen en enda stor logistikövning. Men några måste göra det. Vi samlar material före, under och efter cancerbehandling för att förstå sjukdomen, säger docent Tobias Sjöblom om U­CAN, ett stort pro­jekt vid Uppsala och Umeå universitet där man bygger upp en ny biobank.

I dag samlas fem diagnosgrupper: kolorek-talcancer, leukemier/lymfom, prostatacancer, hjärntumörer och neuroendokrina tu mörer. Det finns sedan flera år olika sven ska kvali-tetsregister, där information om cancerpa-tienter listas. Men registreringen har inte alltid omfattat alla patienter, och det är något som u-can vill ändra på.

«Efter avslutad behandling tar vi nya prov för att kunna förstå varför viss behandling har fungerat eller misslyckats.»

nr 1 2011 37

Cancer är förknippat med döden och för många blir den första frågan: ”Vilken chans har jag att överleva?” Med den frågan menar man inte direkt om man kommer att dö av

sjukdomen och i så fall när, utan också om man riskerar återfall och vilka möjligheter man då har att överleva.

Det kan ofta vara svårt för läkaren att avgöra vad som döljer sig bakom frågan och de flesta har utbildats i att inte ge exakta svar på frågan om ”när”. Däremot är man ofta villig att disku-tera statistiska uppgifter om hur stor andel som lever fem år efter diagnos och vilken risken är för ett återfall.

Det finns omfattande forskning som visar att den här informationen är mycket svår för många patienter att förstå. Att få siffror som att ”du har 30 procents risk att få ett återfall” tolkas helt olika av olika personer, beroende på deras erfarenheter. För en del är det inte så stor risk, medan andra upplever den som betydande. Många patienter har berättat att de tycker att de redan när de får diagnosen ”fått nitlotten” och är övertygade om att de tillhör de 30 procent som får återfall. Man ska också komma ihåg att alla siffror som bygger på statistik gäller grupper av patienter och att det är omöjligt att uttala sig om risken för en enskild person.

Det är svårt för läkaren att avgöra om du som patient förstått riskinformationen rätt. Fråga tills du känner att du förstår innebörden i siffrorna och vad de säger om din egen risk! Be läkaren förklara på olika sätt vad en risksiffra betyder, till exempel ”om man har 10 patienter, hur många får återfall och när brukar återfallet komma?”. Tänk också igenom - före besöket - om du tror att svaret på frågan om risken för återfall kan hjälpa dig att hantera oron för sjuk-domen och vilken nytta eller skada svaret kan ge dig.

Psykologens spalt

yvonne BrandbergPsykolog vid Radium-

hemmet i Stockholm.

Att förstå risksiffror

Tobias SjöblomJobb: Docent, institutionen för genetik

och patologi, Uppsala universitet.

Bor: Lägenhet i Uppsala.

Ålder: 37

Familj: Fru

Fritidsinstressen: Umgås med våra

vänner och odla grönsaker på balkongen

och vår odlingslott. Jag sår och min fru

skördar!

Den första etappen i projektet är den rent organisatoriska, som har krävt extra förstärkningar i landstingens verksamhet. Målet är att registrera mer än 98 procent av cancerfallen, i stället för som nu runt 50 procent, och få komplett information från hela sjukdomsförloppet.

Den andra etappen är att strukturera prov-insamlingen.

– Det har blivit en stor omställning för vissa kliniker, säger Tobias Sjöblom. En del information som vanligtvis inte samlas in, till exempel andelen normala celler respektive tumörceller i ett vävnadsprov, registreras nu. Detta spelar roll för framtidens diagnostik-metoder.

Etapp tre är olika slags forskning utgående från proven.

– Vi följer upp patienterna för att kunna jämföra behandlingsresultaten med proven. Efter avslutad behandling tar vi nya prov för att kunna förstå varför viss behandling har fungerat eller misslyckats. Varje år blir det

enbart i Uppsala en stapel med frysplattor som är 13 meter hög!

U-CAN-projektet är ett stort projekt, totalt arbetar cirka 20 personer i det enbart i Uppsala. Flera specialiserade forskningsprojekt ingår som delar i biobanksprojektet. Tobias Sjöblom själv forskar på att försöka hitta genskador – vad det är som gör att vissa celler utveck-las till cancerceller. Tillsammans med sin forskningsgrupp har han utvecklat en ny teknik för att ta fram rent dna och rna från vävnadsprover. Genom den nya tekniken, som är upp till hundra gånger snabbare än tidigare, kommer man att bättre kunna avgöra vilka tumörer som kan hämmas av vissa läkemedel.

– Tidigare höll jag på med experimen-tell cancerbehandling, berättar Tobias Sjöblom. Efter min disputation fick jag förmånen att arbeta fyra år med en av världens bästa cancerforskare, Bert Vogelstein på Johns Hopkins-sjukhuset i Baltimore. Han inspirerade mig till att byta inriktning och söka upptäcka genskador som orsakar cancer just för att hitta framtidens läkemedel.

– Sverige är ett litet land, men vi kan konkurrera med insamling av material på det sätt som vi nu gör i u-can. Där är vi bättre än kolleger i många andra länder. Jag hoppas att framtiden för cancer-behandlingar är ljus, särskilt vad gäller nya läkemedel. Men det är minst lika viktigt att hitta metoder för tidigare upp-täckt av cancer. Där kan förhoppningsvis vår nya biobank vara ett bra redskap, slutar Tobias Sjöblom.

38 nr 1 2011

«Vi minns och vi är tacksamma för var dag som går vidare.»

Insändare & diskussions -forumHär publicerar vi insändare liksom inlägg från diskussionsforum på webbplatsen cancerfonden.se och från blogg.cancerfonden.se

Diskussion

Tänk om man vetat innan hur livet skulle te

sig...undra om man hade valt annorlunda?

Jag tror ändå inte det, för ur allt det onda så

kommer så mycket bra som jag antagligen

aldrig annars hade fått ta del utav.

Jag är 38 år och gift med min man S, sedan

10 år tillbaka. Vi har två barn tillsammans

x, som är 12 år och Y som är 7 år. Det är min

man som åter igen, fått tillbaka sin cancer

och vi ska åter igen, ut på en resa, en resa

som vi inte vet slutdestination på och vi vet

heller inte om vi mellanlandar någonstans

eller hur lång resan ska bli – och vi har åter-

igen inte packat....(laddat mentalt för denna

resa) och framförallt – vi har återigen, inte

beställt denna resa.

Allt började hösten 1998, jag var höggravid

när min man ringde mig från jobbet.

Han hade ont i huvudet, riktigt ont i huvudet

och undrade jag kunde hämta honom (en

bilresa på två timmar tur och retur)?. Jag

nästan skrattade åt honom i telefonen, för

jag var helt övertygad om att han var lite

(läs mycket) nervös för den kommande

förlossningen. Väl vid hans arbetsplats så

bad han mig att köra honom direkt till vårt

lokala sjukhus. Jag i frågasatte inte, utan

vi åkte dit. Han fick där genomgå en massa

undersökningar och ta diverse prover, som

visade att han hade bihåleinflammation.

Medicin i tre veckor, dock utan resultat,

huvudvärken ville inte ge med sig. Tillbaka

till lokala sjukhuset, nya undersökningar

kompletterad med magnetröntgen denna

gång. Provsvaren visade denna gång att det

inte var någon bihåleinflammation (hade

heller aldrig varit någon). Vi fick remiss till

karolinska sjukhuset någon vecka senare.

Den 21:a december 1998, fick min man be-

skedet att han hade cancer i polyperna, som

sitter placerade innanför pannloben, ovanför

näsroten. Vår son var dryga tre månader

gammal när vi fick beskedet och mjölken

sinade för mig på två dygn.

Läs fortsättningen på cancerfonden.se/sv/

Prata – sök på ovanstående rubrik.

Tankar hos varandraMarita fick ett brev med en kopia på mål-

ningen. Här följer ett utdrag:

”…Går och väntar på ett mammografisvar. Du

vet hur det är, det tar någon vecka. För några år

sedan var det inte positivt för en nära vän till

mig. Hon ringde mig och berättade.

Jag gick och plockade fram två ark och

började måla.

Först blev det två bröst, sedan hände

mycket!

Jag lät min vän få ett ark och själv behöll

jag det andra. På operationsdagen och innan

tittade jag extra på bilden. Så gjorde även hon.

Våra tankar fanns hos varandra.

Efter operationen ramade hon in sin bild

Ovärderligt stödJag valde att berätta för alla på vår enhet rakt ut

som det var, kände att jag inte kan hålla inne med

det, måste få slänga ur mig tankar som kommer

upp. Prata är något jag är mycket bra på och att

jag skulle hålla inne med något sånt här finns inte

på världskartan. De blev ledsna men stöttningen

är värd SÅ mycket.

Nu har den första chocken lagt sig och det

börjar nog kännas som att alla i våran släkt har

landat lite och vant sig vid situationen.

Nu när man sett att behandlingarna faktiskt

tar som dom ska så har man kunnat slappna av.

i juli när vi fick röntgensvaret så kändes det

som att allt bara rasade för mig och jag tänkte

direkt att hon kommer inte att klara sig. För att

jag tänkte tillbaka på min morfar som dog för

fyra år sedan av sin cancer. Jag kunde inte sova

på nätterna. Det tog kanske flera veckor innan

jag kunde få mer än 3 timmars sömn per natt.

Men under den här tiden har jag haft stöd av

en vän och av en underbar kille som jag är så

glad att jag har kunnat få stöd av när det har

behövts vilket ibland har varit ganska ofta. Och

sen har jag gått hos en kurator sen i september

som också har varit ett jättebra stöd för mig.

i går var hon på cellgiftsbehandling igen och

den gick jättebra.

Jag har försökt att hålla mig frisk för att inte

riskera att smitta mamma.

Jag var sjuk i september och nu har jag fått

en liten förkylning igen så jag håller mig på

mitt rum tills den är över så man inte riskerar

att hon blir smittad.

Nu har jag skrivit av mig lite. Det kan kännas

skönt att göra det ibland.

En tredje jul med cancern som objuden gäst

Mamma och hennes cancer

och satte upp den på ett visst ställe. Även jag

satte upp min bild. Vi ser och vi minns och vi är

tacksamma för var dag som går vidare.

Så kan det vara med vissa besked som smärtar,

men som i dag har god prognos.

Själv önskar jag få vara med länge än och

kommer antagligen att som vanligt – om så

behövs – skaffa kunskap. Då är det jättebra att

veta varifrån. Alltså kommer jag att följa din blogg

med kunskap, fakta, stöd och hopp för framtiden.”

nr 1 2011 39

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas. Målet är att fler ska

överleva och färre ska drabbas av cancer. För att nå visionen finansierar

Cancerfonden svensk cancerforskning – forskning som hela tiden gör

framsteg och leder till att fler liv kan räddas. Men Cancerfonden ska

också påverka cancerfrågan här och nu genom opinionsbildning.

Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjuk domar som kännetecknas

av onormal celldelning.

Mer än 60 procent av dem som får en cancerdiagnos blir friska.

Cancer är den vanligaste döds orsaken före 75 års ålder.

Ge en minnesgåva Med en minnesgåva till Cancerfonden kan du hedra minnet av en

avliden vän eller släkting. På cancerfonden.se skänker du enkelt

din minnesgåva eller engagerar familj och vänner genom att

starta en minnesinsamling. Du kan även ringa in din minnesgåva

på telefon 020-59 59 59.

Ge regelbundet och bli livsviktigVåra regelbundna givare kallar vi Livsviktiga. Starta ett regelbun-

det givande på cancerfonden.se eller ring 020-59 59 59. Valfrihe-

ten är stor – du väljer själv hur ofta och hur mycket du vill ge.

TestamenteraAtt testamentera till Cancerfonden är att ge en gåva för livet.

Ett testamente till Cancerfonden kan omfatta kontanter, aktier,

fondandelar, fastigheter eller värdeföremål av olika slag. Cancer-

fonden är befriad från skatt på ränteintäkter, aktieutdelningar

och kapitalvinster. Som testamentstagare tar vi ett ansvar för att

testamentet verkställs med respekt för allt det som testamentet

omfattar.

Bli StödmedlemEtt stödmedlemskap i Cancerfonden kostar 200 kronor per år.

Som Stödmedlem får du varje år fyra nummer av vår tidning Rädda

Livet och kan följa Cancerfondens verksamhet och forskningens

framsteg.

Köp lotter i Cancerfondens RikslotteriCancerfondens Rikslotteri är ett skraplotteri där hela över skottet

går till Cancerfonden. Lotterna köper du på vår webbplats, can-

cerfonden.se

Ge en gåvaDu kan när som helst stödja cancerforskningen genom att sätta

in valfritt belopp på plusgiro 90 1986-0 eller bankgiro 901-9514.

På cancerfonden.se kan du enkelt ge en gåva med ditt vanliga

betalkort eller via din internetbank.

AktiegåvaÄr du ägare av börsnoterade aktier kan du skattefritt skänka

utdelningen från dina aktier till Cancerfonden. En förutsättning är

att du skänker utdelningen före bolagsstämman. Ta hjälp av din

bank eller besök oss på cancerfonden.se

Engagera ditt företag Som sponsor till Cancerfonden kan ditt företag generera af-

färsdrivande effekter och goodwill för verksamheten samtidigt

som ni bidrar till Cancerfondens forskningsfinansiering. Våra

sponsorpaket finns från 250 000 kronor och uppåt beroende på

involveringsgrad.

Vill ni stödja Cancerfonden genom en gåva kan ni välja att bli

Cancerfondens företagsvän. Läs mer på cancerfonden.se

Alla bidrag, stora som små, bär på hopp om nya genombrott inom

cancerforskningen.

Så här kan du bidra

Hit går pengarna – hundratals forskare mot cancer

Siffror om cancer

Det här är Cancerfonden

Grundades 1951 med syfte att

stärka svensk cancerforskning.

Cancerfondens vision är att

cancer ska kunna botas.

Finansierar de bästa forsk-

ningsprojekten i nationell

konkurrens.

Delar för 2011 ut 389 miljoner

kronor till svensk cancerforsk-

ning. Långsiktigt mål är att

kunna dela ut över 500 miljo-

ner kronor varje år.

Cancerfonden har inga statliga

bidrag.

Drygt 9 000 kontakter via infor-

mations- och stödlinjen.

Cirka 90 000 nya

givare varje år.

49 anställda.

30 huvudmän.

Samlat in 7,2 miljarder kronor

och delat ut nästan lika mycket

till svensk cancerforskning.

Män, insjuknade 2009

Prostatacancer 10 317

Hudcancer 4 136

Tjock- och ändtarmscancer 3 208

Urinvägscancer 1 743

Lungcancer 1 787

Kvinnor, insjuknade 2009

Bröstcancer 7 380

Hudcancer 3 512

Tjock- och ändtarmscancer 2 835

Lungcancer 1 792

Livmoderkroppscancer 1 422

källa: Socialstyrelsen

Läs mer:cancer fonden.se

Cancerfonden är den enskilt största

finansiären av svensk cancerforskning. Varje

år finansieras cirka 400 forsknings- och vårdut-

vecklingsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden har inga

statliga bidrag utan är helt beroende av testamenten och

gåvor från privatpersoner och företag.

Cancerfondens insamlingskonton bevakas av

SFi, Stiftelsen för insamlingskontroll. De kontrol-

lerar att insamlade medel går till avsett ändamål.

För 2010 gick 18 procent till insamlings- och administrations-

kostnader. Enligt SFis regler får maximalt 25 procent gå

till detta.

39

B-post

Retur till:

Cancerfonden

101 55 Stockholm