Rädda Livet 20 år! - res.cloudinary.com · Forskarna har under lång tid uttryckt dessa sanningar och uppmanat till ändrade solvanor och ny livsstil.S ... Håll koll på dina födelsemärken,sök

E N T I D N I N G U T G I V E N A V C A N C E R F O N D E N N R 2 / 2 0 0 7

Tema: Sola sakta

Rädda LivetRädda Livet

Tema: Sola sakta

E N T I D N I N G U T G I V E N A V C A N C E R F O N D E N N R 2 / 2 0 0 7

Rädda Livet 20 år!

Utan hatt ingen lekVilken typ av solare är du?Utan hatt ingen lekVilken typ av solare är du?

2. Rädda Livet nr 2/2007

Ledaren

REDAKTÖRMarita Önneby Eliasson

[email protected]

LAYOUTMattias Lundqvist, The Factory of Design

KORREKTURBirgitta Hessulf, Rödpennan

ANSVARIG UTGIVAREUrsula Tengelin

TEKNISK PRODUKTIONTryckmedia i Stockholm HB

OMSLAGSFOTOPer Westergård

RÄDDA LIVETutkommer med fyra nummer per år och utges

av Cancerfonden, den enskilt största finansiärenav svenska forskningsprojekt om cancer.

VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig

som medlem i Cancerfonden.

MEDLEMSAVGIFT PER ÅR18–65 år: 200 kr

Under 18 år/över 65 år: 100 krOrganisationer och företag: 1 000 kr

Enstaka exemplar: 45 kr, inklusive porto.

CANCERFONDENär en ideell organisation med tre

viktiga uppgifter: att stödja och samordna cancerforskning, att informera om cancer

och att ge stöd för utveckling av nya metoder i vården av cancersjuka.

CANCERFONDEN, 101 55 StockholmTel 08-677 10 00. Fax 08-677 10 01Besöksadress: David Bagares gata 5

VILL DU BLI MÅNADSGIVARE?Givarservice

Tel 020-78 11 79Mån–fre 8–21, lö 8–14

FRÅGOR OM CANCERCancerfondens informations- och stödlinje

Tel 020-222 111, mån–fre 9–[email protected]

Pg 90 1986-0

Våren kom två veckor tidigare än vanligt till Uppsala

i år.

Beror det på koldioxidutsläppen? Har ozonskiktet

blivit tunnare? Är El Niño i högform? Behöver jag

långärmat när jag klipper gräsmattan?

Sambandet mellan solvanor och malignt melanom

är ett faktum. Hudcancer är den tumörform som ökar

snabbast i västvärlden. Under hela 1900-talet har anta-

let nyupptäckta fall stadigt ökat framför allt till följd av

ändrade solvanor.

Forskarna har under lång tid uttryckt dessa sanningar

och uppmanat till ändrade solvanor och ny livsstil. Så

även 2007 i detta nummer av Rädda Livet. De vill få

oss sollängtande nordbor att sola i skuggan och där-

med radikalt minska risken för malignt melanom i

huden.

Jag har en god vän som heter Lars. Hans fru vrider

och vänder på honom med jämna mellanrum för att

kontrollera om det har skett någon förändring på hans

födelsemärken. Flera gånger har han visat upp sig och

sina märken på vårdcentralen. Hittills har det varit frå-

ga om ofarliga prickar. Men en omtänksam och klok

hustru har han!

Håll koll på dina födelsemärken, sök läkare vid för-

ändring! Detta är ett tips som kommer fram i tidning-

ens tema. Därmed hjälper du till att sänka insjuknan-

detalen. Ändrar du dessutom dina solvanor kan du bli

en dubbel vinnare.

Ha det gott i sommar! I skuggan!

MARITA ÖNNEBY ELIASSON

REDAKTÖR

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

Sole

n är

bäs

t i sk

ugga

n

3 .Rädda Livet nr 2/2007

Innehåll

32.

7.

4. 14.

37.30.

Tema i detta nummer: Sola sakta

4. Jag lever i nuet, varje dag!100 av mina prickar är fotograferade

7. Jag har fått ett bättre livEnvis och målmedveten räddade hon sig

14. Rik flora bästa solskyddetHälsosam utemiljö på förskolan Samariten

20. Vilket typ av solare är du?Gå från smart till oexponerad

34. Mörk hy kräver mer solVårt behov av D-vitamin ska tillgodoses

Hudcancer är en av de tumörtyper som ökar snabbast

och blir ett allt större folkhälsoproblem. Med ändrade

levnadsvanor under soliga årstider kan vi gemensamt

stävja utvecklingen. Läs mer på sidorna 4–37.

TEMA: Sola sakta

5.

TEMA: Sola sakta

5.

Jag lever inuet,varje dag!TEXT CECILIA NAUCLER FOTO ROGER SCHEDERIN

Sara Haij började gå på läkarkontroller på Radiumhemmet i Solna för

malignt melanom redan som nioåring. Anledningarna var två. Dels hade

både hennes morfar och hennes morfars mamma drabbats av cancer och

när familjen fick erbjudande om att ingå i ett forskningsprojekt kring

cancer och ärftlighet, var det naturligt att tacka ja. Dels har Sara ovanligt

många leverfläckar på kroppen.

– Jag ser ut som en dalmatiner, säger hon och skrattar.

När Sara var tolv år hittades en del leverfläckar med misstänkta föränd-

ringar i. Fläckarna plockades bort utan problem. Vid en kontroll några år

senare togs en leverfläck bort på skuldran.

– Jag tänkte inte så mycket på det, jag hade ju redan tagit bort så många.

Vid återbesöket tre månader senare gick Sara för första gången till läka-

ren själv. Både hon och hennes mamma tyckte att Sara var tillräckligt stor »

Sara Haij och Susanne Andersson-Brandel är två kvinnor

med två olika berättelser. Den gemensamma nämnaren är

malignt melanom och livsglädje. För Rädda Livets läsare

delar de med sig av sina erfarenheter.

Sara Haij fick diagnosen malignt melanom när hon

var 16 år. I dag är hon en öppen och positiv 26-åring

som studerar event och marknadsföring i Åre. Hon

har accepterat insikten om att hon antagligen kom-

mer att få diagnosen igen. Dessutom tycker hon att

cancern har fått henne att leva.


TEMA: Sola sakta

för att gå ensam. Hon var ju nästan 16 år.

– Men när jag kom till läkaren såg jag på

henne att hon blev skärrad över att mam-

ma inte var med. Hon sa att hon skulle

ringa efter min mamma och så berättade

hon varför.

Saras mamma kom så fort hon kunde.

– Hon var jätteskärrad och stormade in.

Jag tyckte att hon var lite löjlig.

Det visade sig att den leverfläck som tagits

bort på Saras skuldra var en tumör. Tack

vare att Sara gick så ofta på kontroll var

tumören, melanomet, väldigt tunn, den

hade inte hunnit sprida sig. Läkaren förkla-

rade att de var tvungna att ta bort en bit till

för att få med hela tumören. Trots att Saras

mamma blev rädd, tyckte Sara ändå inte att

det var ett jobbigt besked.

– Jag tänkte bara att det var skönt att

tumören skulle vara borta efter det.

En vecka senare opererades Sara och

livet gick vidare i några månader. Ända tills

Sara fick beskedet att hon var tvungen att

ta bort fler leverfläckar.

– Jag blev livrädd. Alla frågor som inte

kommit upp vid cancerdiagnosen kom nu.

Vad hade hänt om de inte fått bort can-

cern? Hur fort sprider den sig?

Ungefär samtidigt med att Sara skulle ta

bort fler fläckar gick hennes morfar bort i

prostatacancer. För Sara förändrades livet

totalt.

– Jag kom till insikten om att jag kanske

inte skulle leva ett normalt liv tills jag blev

80 år.

Hon pratade mycket med sina föräldrar

om frågorna hon hade.

– Men de förstod nog inte att jag som

tagit cancerbeskedet så lugnt och sakligt,

nu ett halvår senare var utom mig av rädsla.

Dock nämnde varken Sara eller hennes

föräldrar någonsin ordet cancer för Saras

småsystrar.

– Cancer är ett så laddat ord. Hade vi

sagt det så hade de säkert reagerat. Vi sade

bara prickar.

Efter cancerdiagnosen har Sara gått på

läkarkontroll var tredje månad tills i år. Nu

går hon på kontroll varje halvår. Hon kän-

ner sig trygg i vården, mycket tack vare att

hon fortfarande har kontakt med samma

läkare som hon haft sedan hon var tolv år.

För det är besvärligt för Sara att träffa nya

läkare, som varken kan hennes historia

eller hennes hud.

– Ungefär 80 stycken av mina märken är

fotograferade och det tas nya bilder med

jämna mellanrum. Så det är en stor lunta

med bilder som ska gås igenom varje läkar-

kontroll. Jag vet precis vilket märke som är

nummer 43 eller vilket som är nummer 60.

En del läkare blir fascinerade över hur

prickig hon är, andra vill ta bort alla, kon-

staterar Sara lite trött. Då ber hon läkaren

att ringa hennes läkare på Radiumhemmet

för en andra åsikt.

– Det har ibland känts totalt onödigt att

träffa nya läkare. Ibland tittar de på bilder

som är gamla, då får jag förklara att det

finns senare bilder där märket har föränd-

rats.

Drömmen om att själv bli läkare har Sara

inte kunnat fullfölja. Betygen på gymnasiet

sjönk i och med cancersjukdomen. Men

trots insikten att hon antagligen kommer

att drabbas av cancer igen, så är Sara ändå

tacksam för de erfarenheter cancern har

givit henne.

– Jag lever i dag, varje dag. Jag tror att det

är därför jag har valt den här yrkeskarriä-

ren med event och marknadsföring. Det är

otroligt viktigt för mig att jobba med det

jag tycker är roligt och det här trivs jag

verkligen med. ■

»

– Cancer är ett så laddat ord. Vi sade bara prickar, säger Sara Haij som fick diagnosen malignt melanom när hon var 16 år.

”Jag vet precisvilket märke somär nummer 43eller 60.”


TEXT CECILIA NAUCLER FOTO ROGER SCHEDERIN

Jag har fått ett bättre liv

Ingen av de läkare Susanne Andersson-Brandel kontaktade trodde att hon

hade ett malignt melanom, inte ens hudspecialisten. Men tack vare en stor

portion envishet och målmedvetenhet lyckades hon driva igenom både

operation och lymfdiagnos, en diagnos som räddade hennes liv. »

Rädda Livet nr 2/2007

TEMA: Sola sakta

8.

När Susanne Andersson-Brandel berättade

för sina vänner att hon fått hudcancer

trodde de inte att det var sant. Visserligen

har hon ljus, rödlätt hy, men hon har aldrig

tyckt om att vara i solen. Dessutom hade

sex år i New Mexico i USA lärt henne att

vara än mer försiktig och att vara vaksam

på förändringar i leverfläckar. I flera år

hade hon därför gått till olika hudläkare

för att få ett utlåtande på en fläck på insi-

dan av knät som ibland förändrades. Men

alla hon konsulterade sade att den inte var

farlig, den var ju så rund och fin.

Susanne är pilot. Som sådan har hon en

extra sjukvårdsförsäkring och när hon läste

i pressen om en hudundersökning beslöt

hon sig för att ta bort fläcken på knät.

– Det var i maj 2004 och jag tänkte att

det var dags att göra slag i saken. Jag be-

ställde tid hos en hudspecialist via försäk-

ringen.

Även specialisten sade att fläcken inte

var malignt melanom. Men i och med att

fläcken ibland kliade hade Susanne be-

stämt sig för att den skulle bort. Två veckor

senare kunde läkaren konstatera att det

verkligen var malignt melanom.

– Jag frågade läkaren direkt vad han

skulle göra i mitt ställe. ”Lymfdiagnostisk,

svarade han.” Han sade också att jag kunde

vara beredd på att möta ett visst motstånd

till det, kanske till och med nonchalans,

berättar Susanne.

Susanne lät sig dock inte nedslås och

krävde att det skulle stå lymfdiagnostik

högst upp på remissen. Kort därefter blev

hon uppringd av den ansvarige läkaren

som klart och tydligt avrådde. Men i stället

för att bli ledsen berättar Susanne om en

oförklarlig kraft som uppenbarade sig.

– Det var otroligt märkligt, jag visste pre-

cis vad jag skulle göra. Så jag pressade läka-

ren på varför han sade nej och till slut visa-

de det sig att lymfdiagnostik är väldigt

kostsamt. Det var pengar det handlade om,

inget annat.

Susanne lyckades trots allt genomdriva

att lymfdiagnostiken skulle göras, samti-

digt som mer hud skulle tas bort där tumö-

ren suttit. Det visade sig att cancern hade

spridit sig till lymfkörtlarna i ljumsken. I

september 2004 opererades alla lymfkört-

lar i ljumsken bort.

–Läkaren som avrått mig från att operera

erkände att han hade haft fel. Han sade

också att lymfoperationen hade räddat

mitt liv.

Den oförklarliga kraften som plötsligt

kom när Susanne fick cancerdiagnosen har

hållit i sig. Kraften har gjort att hon vågat

be om och ta emot hjälp när livet har känts

svårt. Den kraften har hon behövt. Att

behöva vänta i flera månader på operation

efter ett cancerbesked är ren tortyr, menar

hon.

– Efter cancerbeskedet kändes det som

om någon drog undan mattan under mina

fötter. Jag fick dödsångest och levde som i

en bubbla i flera veckor. Men jag kände

ändå kraften och när jag via yogan träffade

en psykolog som var duktig på Rosenterapi

och trauma, bad jag att få komma till ho-

nom. Han hjälpte mig med dödsångesten.

– Men jag har inte några minnen från

den sommaren, konstaterar hon lite torrt.

För Susanne ställdes livet ytterligare på

sin spets när äktenskapet började knaka i

fogarna. En vecka efter operationen sepa-

rerade Susanne och hennes man.

Men Susanne tycker ändå att cancern

har fört med sig positiva förändringar i

hennes liv.

– Det blev en naturlig omstrukturering i

min vänkrets som bara blev till det bättre,

säger hon med tydlig emfas. Jag har kom-

mit närmare min familj och jag har blivit

mer sann mot mig själv och mot andra

människor.

Biverkningarna efter operationen tycker inte

Susanne har varit så besvärliga. Hon har

ätit proteinenzymer som hjälper mot svull-

naden i ljumsken och hon har en stöd-

strumpa när hon flyger eller när hon trä-

nar. Hon tycker att hon har ett nytt, bättre

liv i dag där andlighet och lugn och ro har

fått en större plats.

– Jag mediterar och utövar yoga, jag går

långa promenader eller åker till mitt lant-

ställe i skärgården för att bara vara. Kyrkan

har plötsligt blivit viktig, ibland får jag ett

stort behov av att gå dit.

I dag mår Susanne bra. Hon kontrolleras

varannan månad på Radiumhemmet och

lämnar blodprov för kontroll av metasta-

ser. Hon lever inte ensam utan har tre fan-

tastiska katter, varav en fick följa med hem

från Grekland.

–Hon är en riktig överlevare, ler Susanne

stolt. Hon satte sig fast i mitt ben, alldeles

söndertrasad, när jag vandrade på Naxos.

Hon skrek verkligen på hjälp och jag kände

direkt att jag inte kunde lämna henne. Hon

är helt underbar, en stor personlighet.

Livet har sannerligen återvänt.

– Men jag skulle med största sannolikhet

inte ens få uppleva min 50-års dag om fem

år, om jag inte själv drivit på min operation,

säger hon. ■

Susanne Andersson-Brandel tycker att hon har ett bättre liv i dag där andlighet och lugn och ro

har fått en större plats.

»

9.Rädda Livet nr 2/2007

TEMA: Sola sakta

Håll koll på kroppen!

Litet, kongenitalt nevus (godartat, med-

fött födelsemärke)

Melanom in situ (förstadi-

um till malignt melanom)

Nodulärt, knutformat

malignt melanom

Superficiellt, spritt malignt

melanom

Lentigo maligna (förstadium

till malignt melanom)

Lentigo maligna melanom

Dermalt nevus (födelsemärke i läder-

huden)

Dysplastiskt nevus (variant

av godartat födelsemärke)

Våra solvanor är den främsta orsaken till

att allt fler drabbas av malignt melanom.

Under hela 1900-talet steg insjuknandesiffror-

na. Malignt melanom drabbar ungefär 2 000

personer varje år, mellan 300 och 400 avlider.

Om våra solvanor kunde ändras i positiv

riktning skulle antalet människor som drab-

bas av malignt melanom i framtiden minska.

En beteendeförändring avseende dessa

vanor kräver emellertid ett samspel mellan

individen, samhället och de kulturella tradi-

tionerna.

Attityder och levnadsvanor måste ändras.

Mer kunskap behövs för att motivera oss till

en förändring, mer kunskap om hur vi före-

bygger hudcancer och regelbunden kontroll

av våra födelsemärkens utseende. Detta kallas

sekundärprevention och innebär att man

tidigt upptäcker sjukdomen, varvid behand-

lingen kan bli skonsam och prognosen för-

bättrad.

Vad är det då man ska titta efter? Lär känna

din hudkostym från topp till tå! Granska dig

med jämna mellanrum. Glöm inte hårbotten!

Lär dig känna igen dina födelsemärken så kal-

lade nevi (singularis nevus).

Nevi är ofarliga så länge de förblir oföränd-

rade.

Sök läkare om ett nytt märke uppträder

på huden eller om du tycker att något bör-

jar förändra sig genom att

• börja växa

• anta en oregelbunden form

• ändra färg

• klia

• blöda.

Möjligheten att bli botad är stor vid tidig

upptäckt.

Nedan ser du olika nevi och maligna mela-

nom presenterade med sina medicinska be-

teckningar. Bilderna har tagits fram av docent

Anne-Marie Wennberg, hudläkare på Sahl-

grenska Universitetssjukhuset i Göteborg i

samarbete med sjukhusfotograferna Ole Roos

och Morgan Carlsson.

Marita Önneby Eliasson

Akralt malignt melanom

(på händer och fötter)

Rädda Livet nr 2/200710 .

TEMA: Sola sakta

Hudcancer är den vanligaste typen av

tumörsjukdom i befolkningen i Sverige

och man räknar med att över 43 000 nya

fall av hudcancer diagnostiserades 2005.

Eftersom hudcancer är en av de tumör-

typer som också ökar snabbast blir dessa

sjukdomar ett allt större folkhälsopro-

blem.

De vanligaste typerna av hudcancer är ba-

salcellscancer, skivepitelcancer och malignt

melanom. De båda förstnämnda tumörtyperna

utvecklas från de hornbildande cellerna i över-

huden som bildar hudens skyddande ytskikt.

Basalcellscancer är den i särklass vanligaste

tumörformen med drygt 37 000 nya tumörer år

2005. Denna tumörtyp saknar förmåga att spri-

da sig och kan vanligen botas genom ett

enkelt ingrepp, men orsakar stora kostnader

för samhället.

Skivepitelcancer i huden är den näst vanligas-

te tumörtypen med drygt 3 750 nya fall år

2005. Det är också den typ av hudcancer som

ökar snabbast. Skivepitelcancer är vanligast

vid hög ålder och är betydligt vanligare bland

män än kvinnor. Denna tumörtyp kan ibland

sprida sig och orsaka dottertumörer som i värs-

ta fall kan leda till döden.

Malignt melanom är den allvarligaste formen

av hudcancer. Drygt 2 100 nya hudmelanom

behandlades i Sverige 2005. Malignt melanom

är lika vanligt bland män och kvinnor och den

genomsnittliga risken att drabbas av melanom

någon gång under livet är cirka 1,5 procent.

Melanom beror på en tumöromvandling av de

pigmentbildande cellerna, melanocyterna, i

överhuden. Melanocyternas normala funktion

är att bilda det mörka pigmentet i huden,

melanin, som skyddar överhudens celler mot

solens ultravioletta strålar. Vid solbestrålning

stimuleras bildningen av melaninpigment och

det är detta som orsakar den bruna färgen i

huden, solbrännan.

Normalt har vi i huden varierande antal av

godartade pigmentfläckar: födelsemärken

eller på medicinskt språk nevi. Dessa utveck-

las under barndom och tidig vuxenålder och

består av ansamlingar av melanocyter vars

melaninpigment ger den mörka färgen. Nor-

malt genomgår nevi en utveckling som leder

till att de tillbakabildas senare under livet.

Vissa nevi ser annorlunda ut genom att de är

stora, med oregelbunden form, diffus avgräns-

ning och varierande färg. Dessa så kallade

dysplastiska nevi kan ibland vara förstadier

till malignt melanom och man bör därför vara

observant på pigmentfläckar med sådant ut-

seende. Man har funnit att upp till 15 procent

av invånarna i Sverige har sådana dysplastiska

nevi.

I mycket sällsynta fall kan dysplastiska nevi

vidareutvecklas till melanomtumörer. Den van-

ligaste typen av malignt melanom utvecklas

också stegvis. I början växer melanomcellerna

bara i överhuden och har då ingen förmåga att

sprida sig och orsaka metastaser, dottertumö-

rer. Därför botas dessa tidiga melanom genom

ett begränsat kirurgiskt ingrepp.

Om melanomtumören får vidareutvecklas så

kommer den ofta att börja växa ner igenom

hudens djupare delar. Melanomcellerna kan då

komma i kontakt med lymfkärl och blodkärl

och därigenom sprida sig och orsaka metasta-

ser. Ju djupare tumören växer i huden, desto

större är risken för spridning av sjukdomen. (Se

figur.)

Eftersom de flesta hudmelanom utvecklas ur

förstadier finns goda möjligheter att förebygga

uppkomsten av melanom genom att behandla

dysplastiska nevi innan de hunnit utvecklas

till melanom. Man ska därför vara uppmärk-

sam på förändringar i nevi och söka läkare för

undersökning vid misstänkta förändringar.

Eftersom melanomtumörerna ofta utvecklas

stegvis finns bra möjligheter att upptäcka och

behandla tumörer i ett tidigt skede då de inte

har hunnit sprida sig. Den ökade kunskapen

om tidiga tecken på melanom har bidragit till

att omkring 90 procent av alla patienter som

behandlas för malignt melanom botas, vilket

är en markant förbättring jämfört med situa-

tionen för några decennier sedan. Omkring år

1960 avled ungefär hälften av melanompati-

enterna.

Om melanomsjukdomen spridit sig och lett till

metastaser är situationen allvarlig och sjukdo-

men kan vara dödlig. Patienter med spridning

enbart till lymfkörtlar kan ibland botas genom

att de angripna lymfkörtlarna opereras bort.

De som har spridning till inre organ och där

tumörerna inte kan avlägsnas med operation

erbjuds olika former av medicinsk behandling.

Tyvärr är effekterna ofta dåliga, då melanom-

tumörerna är okänsliga för de behandlingar

som finns i dag. Detta understryker att det ab-

solut vikigaste är att förebygga sjukdomen och

– i de fall detta inte lyckas – upptäcka och

behandla sjukdomen i ett tidigt skede då den

fortfarande kan botas med enkla ingrepp. ■

[Fakta om hudcancer]

Överhud

Läderhud

Underhudsfett ILLUSTRATION MARET KJELLBERG

Utveckling av hudmelanom. Melanom utvecklas ur de pig-

mentbildande cellerna, melanocyterna, i överhuden. Till en

början växer tumören ofta endast i överhuden och har då

ingen förmåga att sprida sig. Om tumören får fortsätta att

utvecklas kan den börja växa ner i läderhuden och komma i

kontakt med blod- och lymfkärl. Då finns risk för att tumö-

ren sprider sig genom kärlen och orsakar dottertumörer,

metastaser.

Rädda Livet nr 2/2007 1 1 .

TEMA: Sola sakta

»

ILLUSTRATION TOVE SIRI ANTONSSON

Illustrationen visar hur stor del av den ultravioletta strålningen

som når den mänskliga kroppen i olika lägen. Moln dämpar strål-

ningen, men i vilken utsträckning beror på molnets tjocklek.

Spridda sommarmoln dämpar inte. UV-strålningen ökar med cirka

4 procent per 300 meter upp i luften.

15 % reflekteras från

sanden och in under

parasoll (skugga)

40 % genom

vatten till

0,5 m djup

80 % återkastas av

snön på en bergs-

sluttning

50–90 %

genom

molnen

25 % från

vattenytan

12 . Rädda Livet nr 2/2007

Socialstyrelsens cancerregister regi-

strerar sedan 1958 alla fall av cancer

i Sverige. Deras statistik visar att hud-

cancer är de cancerformer som ökat

snabbast under den tid som registre-

ringen pågått.

Ökningen av hudcancer gäller både skivepitel-

cancer och malignt melanom. Basalcellscancer

har registrerats först från och med 2004, men

även här finns starka tecken på en ökning.

Solens ultravioletta strålar är den dominerande

yttre riskfaktorn för uppkomst av hudcancer

och det är mycket troligt att den viktigaste

orsaken till ökningen är våra ändrade solvanor.

Skivepitelcancer har ökat mycket snabbt, med

omkring 3,5 procent årligen, under de senaste

20 åren. År 2005 rapporterades 3 759 nya fall,

varav 2 187 hos män och 1 572 hos kvinnor.

Denna tumör som ofta utvecklas vid hög ålder

är således betydligt vanligare hos män.

Utvecklingen av antalet nya fall av malignt

hudmelanom visar en mycket oroväckande

trend. År 2005 rapporterades 2 122 nya fall,

varav 1 084 hos män och 1 038 hos kvinnor

– könsfördelningen är således jämn. Under

1960–1980-talen var malignt hudmelanom

den tumörsjukdom som ökade snabbast i

Sverige. Under senare delen av 1990-talet

bröts denna trend och antalet nya fall per år

var relativt konstant. Tyvärr har antalet fall på

nytt ökat kraftigt efter år 2000.

Den tillfälliga avplaningen av antalet fall sam-

manfaller med att man under 1990-talet

genomförde betydande informationskampanjer

för att öka medvetenheten om sjukdomen,

inklusive ökad uppmärksamhet i media. Detta

kan ha lett till en förebyggande effekt genom

att man blivit mera uppmärksam på misstänk-

ta hudförändringar och sökt vård innan mela-

nom hunnit utvecklas. Den oroväckande

ökningen efter år 2000 talar för att nya före-

byggande insatser behövs, både informa-

tionskampanjer i media och möjligheter för

människor att lätt få misstänkta hudföränd-

ringar bedömda och åtgärdade.

Tyvärr har ökningen av antalet fall av malignt

hudmelanom även lett till ett ökat antal döds-

fall. År 2004 avled drygt 380 personer av sjuk-

domen, vilket närmar sig antalet döda i trafik-

olyckor samma år (440). Eftersom vi känner till

den helt dominerande yttre riskfaktorn, ultra-

violett strålning, framförallt från solen och

även i viss mån från konstgjorda strålningskäl-

lor som solarier, finns det goda möjligheter att

skydda sig genom att undvika att utsätta sig

för skadlig bestrålning. Dessutom utvecklas de

flesta melanomtumörer ur godartade pigment-

fläckar (nevi eller födelsemärken). Detta gör

att man har möjlighet att söka läkare för un-

dersökning av fläckar som ändrar utseende

och på så sätt avlägsna förstadier innan de

hunnit utvecklas till melanom. ■

TEMA: Sola sakta

Hudcancer ökar snabbt!

Under 1960–1980-talen var malignt hudmelanom den tumörsjukdom som ökade snabbast i Sverige.

13 . 13 .Rädda Livet nr 2/2007

TEMA: Sola sakta

Melanomfamiljer5–10 procent av alla fall av malignt melanom

i huden uppstår hos medlemmar i familjer med

ärftlig risk att utveckla melanom. I dessa släk-

ter drabbas flera medlemmar av sjukdomen.

Många av medlemmarna i familjerna har ore-

gelbundna pigmentfläckar i huden, så kallade

dysplastiska nevi och dessa kan i sällsynta fall

utvecklas till hudmelanom. I de flesta släkter

är orsaken till den ärftliga melanomrisken

okänd, men hos en mindre del av familjerna

har man funnit en förändring i en gen på kro-

mosom 9 som heter CDKN2A. I dessa familjer

kan man genom ett gentest avgöra vem som

bär på det förändrade anlaget och därför har

en särskild risk att utveckla melanom.

I de flesta svenska familjer där man hittat en

mutation i CDKN2A-genen har det visat sig att

det rör sig om exakt samma förändring. Detta

innebär att dessa familjer alla är släkt med

varandra långt tillbaka i tiden och bär på

samma anlag som härstammar från en gemen-

sam ursprungsindivid. Ett stort internationellt

samarbete pågår inom ett forskningskonsorti-

um, GenoMEL, som bland annat studerar fa-

miljer med nedärvda CDKN2A-mutationer och

även letar efter nya, i dag okända, melanomge-

ner (se nedan).

I Sverige pågår sedan 1987 ett samarbete

organiserat av Svenska Melanomstudiegruppen

som syftar till all hitta och erbjuda förebyg-

gande uppföljning av familjer med ärftligt

melanom. Hittills har omkring 400 familjer hit-

tats och erbjudits uppföljning. Den går till så

att personer som insjuknar i melanom tillfrå-

gas om det finns någon eller några släktingar

som fått samma sjukdom. Om det visar sig

vara så upprättas ett släktträd över familjen

och alla familjemedlemmar erbjuds att delta i

ett förebyggande program. Detta innehåller

både solråd och råd om hur man själv under-

söker sin hud. Dessutom får man möjlighet till

regelbundna hudkontroller på specialiserade

mottagningar.

Vid uppföljningen undersöks huden noga och

dysplastiska nevi detaljundersöks och fotogra-

feras. Alla nevi som inger misstanke om att

utvecklas till melanom opereras bort och

undersöks i mikroskop.

I en vetenskaplig utvärdering av 14 års upp-

följning av de första 280 familjerna fann man

att det endast utvecklades ett litet antal mela-

nomtumörer i dessa högriskfamiljer under upp-

följningen, vilket talar för att man lyckats före-

bygga melanom. De få melanom som uppträd-

de var som regel upptäckta och behandlade

tidigt, innan de fått förmåga att sprida sig.

Detta visar att det förebyggande programmet

varit framgångsrikt.

MC1R – en lågriskgen för melanomMutationer i CDKN2A-genen ökar melanomris-

ken betydligt (se nedan), men eftersom de är

så sällsynta bidrar de till mindre än 1 procent

av alla melanomfall i befolkningen. Varianter

av en gen, MC1R, som ökar risken för mela-

nom betydligt mindre, har däremot större be-

tydelse på befolkningsnivå, eftersom de är

betydligt vanligare. MC1R-genen är av bety-

delse för bildningen av pigment i melanocyter-

na och vissa varianter av genen orsakar bildan-

de av ett rött melaninpigment i stället för det

svarta. Det röda pigmentet ger ett sämre

skydd för ultraviolett strålning i huden och

dessa varianter är därför kopplade både till röd

hårfärg, solkänslig hud och även ökad risk för

hudcancer.

Man räknar med att varje variant ungefär för-

dubblar risken för melanom, men eftersom

samma person kan vara bärare av flera MC1R-

varianter kan de orsaka en riskökning som är

större än så. Genom att hitta nya gener med

liknande effekt kan man i framtiden komma

att identifiera ärftliga mönster som kan visa

vilka personer som har betydligt ökad mela-

nomrisk och därför bör erbjudas förebyggande

åtgärder. ■

• Sedan 1997 pågår ett internationellt

forskningssamarbete inom ett konsorti-

um för melanomgenetik, GenoMEL.

Sammanlagt deltar omkring 25 olika

grupper över hela världen, varav två i

Sverige: vid Karolinska Institutet och

Lunds universitet. Projektet har ekono-

miskt stöd från EU. Syftet är att lära sig

mer om ärftliga anlag av betydelse för

melanomrisk och dess samspel med

omgivningsfaktorer.

• Genom samarbetet har man kunnat

beräkna att en person som tillhör en

melanomfamilj och bär på en mutation i

CDKN2A har cirka 67 procents risk att

få hudmelanom under sin livstid. Denna

risk påverkas dock av omgivningsfakto-

rer så att livstidsrisken för melanom är

betydligt högre i Australien (91 procent)

än i Europa (57 procent), vilket talar för

att mängden solljus man utsätts för har

betydelse även hos medlemmar i dessa

högriskfamiljer.

• Inom GenoMEL pågår även omfattande

undersökningar för att hitta nya mela-

nomgener. För den som vill ha ytterliga-

re information om ärftlighet och mela-

nom rekommenderas ett besök på

GenoMELs webbplats www.genomel.org

FORSKNING OM MELANOMGENETIK

Ärftlighet och hudmelanom

SAMTLIGA FAKTATEXTER:

JOHAN HANSSON, DOCENT,

ÖVERLÄKARE VID KLINIKEN FÖR ONKOLOGI,

RADIUMHEMMET, KAROLINSKA

UNIVERSITETSSJUKHUSET


TEMA: Sola sakta

14.

Få förfasar sig över de vildvuxna buskarna

på förskolan Samaritens bakgård i Stock-

holm. De flesta tillåter sig i stället att njuta av

all grönska och frodighet som de oklippta

syrenerna, rosorna och bärbuskarna bjuder

på under sommarhalvåret. Men den rika

floran är inte bara en fröjd för ögat. Den

frodas fritt även för skuggans skull.

– Vi ville skapa en förskolegård som

skyddar barnen från solens skadliga strålar

och samtidigt fungerar för en relativt stor

barngrupp, berättar Eva Olsson, förskol-

lärare på Samariten. Blommor och blad ger

både solskydd och trivsel!

Den som besöker denna oas i storstaden

kan bara konstatera att personal och föräld-

rar lyckats skapa en härligt inspirerande

utemiljö som dessutom är hälsosam. För-

skolan flyttade egentligen tillfälligt in i

huset i mitten på 1970-talet, men blev kvar.

Huset, som var ett gammalt barnsjukhus,

liksom parken på baksidan skulle rivas.

– Men vi fick stanna och lyckades rädda

både hus och park. Föräldrarna har bidragit

mycket. De skänker träd, buskar och annat

till gården när barnen slutar på förskolan.

Här klipps aldrig buskarna, vilket gör att

syrenerna växer ut som ”tak” över rutsch-

banan. Snabbväxande buskar är planterade

för att kanta barnens bästa cykel- och

springstigar och samtidigt ge skugga i stor

utsträckning även vid rörliga lekar. Bärbus-

kar och stora blomlådor bildar små rum

här och där i trädgården. Likaså träden som

på hösten dignar av plommon, päron och

paradisäpplen. Markplattor är lagda längs

husväggar och staket. Mellan stenplattorna

och gräset gör buskar att spännande gångar

bildas där barnen gärna leker.

Tidigare bredde även en gammal lönn ut

sina grenar över sandlådan. I den hängde en

lian som barnen älskade att slänga sig i.

Men efter ett blixtnedslag klövs trädet mitt

itu och nu finns bara stubben kvar. Som tur

är finns den stora idegranen kvar, världens

bästa klätterträd!

– Även om barnen gärna vill vara i skug-

gan, så gäller det att även de mest spännan-

de lekplatserna ligger där, säger Eva Olsson.

Saknas skugga får vi ordna den själva. Runt

plaskdammens trädäck har vi till exempel

borrat hål där vi sätter parasoller. Partytält

ställs upp så att barnen kan leka inomhus

utomhus om de vill. Vi tillåter alltid barnen

att söka skugga och låter dem vara inne när

de vill, trots att vädret är fint. Lunchen äts

också alltid inomhus så att alla får vila och

svalka mellan klockan halv tolv och halv

tre. Mellanmålet äts ofta ute, men i skugga.

En skuggande utemiljö betyder mycket,

men kompletteras även av andra initiativ

för att skydda barnen mot UV-strålning.

Föräldrarna ombeds se till att barnen har

med sig tunna mössor och kläder till för-

skolan varje dag. Att smörja in barnen med

solkräm på hemmaplan är nödvändigt,

men en extra solkräm ska också finnas på

solkänsliga barns hyllor.

På förskolan pratar man med barnen om

solen och att vi ser olika ut. En del är bruna

i skinnet och tål sol bättre medan andra är

ljusa och mer känsliga. Författarinnan Per-

nilla Stalfelts ”En bok om solen” har varit

ett sätt att börja samtalen om solen.

–Det är viktigt att vara balanserad när

man pratar om solen och dess effekter med

barn, betonar Eva Olsson. Man får inte ska-

pa ångest och rädsla. Barnen måste få känna

sig glada att sommaren och solen är här! ■

Rik flora bästa solskyddetTEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO PER WESTERGÅRD

Syrener, rosenbuskar, idegran, hallonbuskar, plommonträd och paradisäpplen

gör förskolan Samaritens gård till en äkta oas. Men den rika floran är inte bara

en fröjd för ögat. Den frodas fritt även för skuggans skull.

Plastbåtarna lägger försiktigt till vid plastdammens strand vid förskolan Samariten.


Utan hatt – ingen lek!

Det är vad australiska barn på försko-

lan och i skolan har att rätta sig efter i

ett land nära ekvatorn och med extremt

många soltimmar per dag.

Maryanne Blomberg kommer från Queens-

land, den soligaste delen av kontinenten

som under årets flesta månader har om-

kring tio soltimmar per dag. Hon är upp-

vuxen med att ha skydd över poolen och

lekplatsen. För Maryanne är det naturligt

att stanna inomhus eller i skuggan mellan

klockan 10 och 15. Dessutom är det både

nödvändigt och naturligt att skyla sig med

kläder. En vana som hon tagit med sig till

sitt nya hemland Sverige och låtit gå vidare

till sonen Oliver, 3 år.

– Skulle vi inte skydda oss i Australien så

skulle vi ju brinna upp, säger Maryanne.

Nu bor hon i Täby norr om Stockholm

med svensk man och son. Utsikten från

köksfönstret tio våningar upp är galoppba-

nan som på denna måndagsförmiddag står

övergiven och hästfri.

– Det som förvånar mig mest i Sverige är

att ni inte klär på era barn kläder när de är i

solen. En keps med tyg i nacken skyddar

också både öron och nacke.

Oliver har besök av sina kamrater Max och

Luke. Pojkarna vill visa upp sina speciella

kläder för utebruk på stranden. Det är ove-

raller eller byxor och tröjor i tunna material

som torkar relativt fort efter bad och skyd-

dar mot UV-strålning. Pojkarna har alltid

dessa kläder på sig när solen skiner och ing-

en av kompisarna verkar finna det särskilt

underligt även om de ofta är ensamma på

stranden med kläder och hatt på sig.

Max och Lukes mamma Julie Lambert

kommer från England. Hon visar att på

varudeklarationen som sitter fast på kläder-

na finns uppgift om hur hög solskyddsfak-

torn är i materialet, i detta fall 40+, samt

symboler som talar om vilken tid man bör

stanna i skuggan, att man ska skydda bar-

nen med parasoll eller kläder liksom en all-

män uppmaning att inte bränna sig.

– I England säljs dessa produkter i alla

affärer som saluför barnkläder. Dessutom

är de bra mycket billigare än i Sverige, säger

Julie.

– I Australien ger jag cirka 50 kronor för

dessa plagg. Här kostar de flera gånger mer,

berättar Maryanne.

Hatt ett måste i AustralienPlastpoolen är placerad i skuggan i Queensland, Australien, där Oliver badar med sina kompisar.

TEMA: Sola sakta

1 7 .Rädda Livet nr 2/2007

TEMA: Sola sakta

Barn skyddas mer av träd än av solkräm

Förskolebarn med tillgång till mycket

träd, buskar och stora markytor utsätts

för mindre UV-strålning än barn som sak-

nar sådan förskolemiljö.

Ett par vinbärsbuskar och några lianer i tal-

len på förskolegården kan ge oväntat stora

effekter konstaterar folkhälsovetaren Ceci-

lia Boldemann vid Centrum för folkhälsa i

Stockholm som studerat UV-exponering

hos barn sedan slutet av 1990-talet.

– Studier på förskolor visar att utemiljön

är en mycket kraftig faktor för barns expo-

nering av ultraviolett strålning. Hur för-

skolegården ser ut betyder mer än rutiner,

exempelvis som att hålla barnen inomhus

mitt på dagen eller smörja in dem med

solskyddsmedel.

Träd, buskar och spännande lekställen i

skuggan minskar UV-exponeringen med

nära hälften i Boldemanns studier. Under-

sökningarna visar också att de äldre, och

därför mer rörliga, barnen utsätts för

mindre strålning än de yngre.

– De äldre barnen söker sig gärna på egen

hand till skuggiga platser för att leka, me-

dan de yngre hellre håller sig nära förskole-

personalen, berättar Cecilia Boldemann.

Och eftersom förskolepersonalen gärna vill

stå i solen, så hamnar småbarnen också där.

Dessutom leker de yngsta gärna i sandlådor

som alltför ofta ligger mitt i solen.

Lagom låg UV-strålning uppmättes i stu-

dierna av barn på så kallade ur och skur-

förskolor, trots att de vistas utomhus nästan

hela dagarna året runt. Anledningen är att

barnen uppehåller sig bland skyddande

buskar och blad nästan 95 procent av tiden.

De ges också fler möjligheter att utforska

större områden och får chanser till skugga.

Risken för plötsliga brännskador är också

mindre i denna grupp eftersom barnens

hud tillåts att gradvis vänja sig vid solen.

– Att stanna inomhus är inget vettigt

”solskyddsmedel”, betonar Cecilia Bolde-

mann. Att vara utomhus är alltid bättre ur

hälsoaspekt. Det är utemiljöerna som mås-

te vara bra. ■

TEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO PER WESTERGÅRD

Australien uppvisar de högsta siffrorna i

världen avseende hudcancer. Redan i för-

skolan och upp till 13-årsåldern gäller en

policy för hur man bör förhålla sig till akti-

viteter utomhus. No hat, no play! det vill

säga sätter du inte på dig något på huvudet

så får du inte vara ute och leka.

– När jag var barn hade jag inte tillgång

till de soldressar som min Oliver har i dag.

Däremot är jag ju uppvuxen med ramsan

Slip! Slop! Slap! Det betyder sätt på en t-

shirt, smörj med solskyddsmedel och sätt

på dig en hatt. Det är ett australiensiskt

uttryck för att skydda huden mot för tidigt

åldrande, pigmentfläckar och främst mot

hudcancer, säger Maryanne Blomberg. ■


Med mamma från Australien finner Oliver det

helt naturligt att klä på sig både när han

badar och är utomhus.

På förskolan Samaritens bakgård klipps aldrig buskarna. Det gör att barnen klättrar och leker i

skuggan.

TEMA: Sola sakta


Barn i södra Sverige har fler födelse-

märken än barn som bor i de norra

delarna av vårt land.

Detta visar en studie som utförts på skol-

barn i Sverige. Syftet med studien bland

sjuåringar var att undersöka deras solvanor

samt att se om förekomsten av födelsemär-

ken, så kallade pigmentnevi, påverkas av

vilken breddgrad man bor på.

Den mängd ultraviolett strålning som

når markens yta varierar i Sverige, med

minst dos i norr och störst i söder. Hudcan-

cer är vanligast i södra Sverige, och där är

också UV-strålningen som starkast.

I studien gjordes jämförelser mellan skol-

barn som bor i norra Sverige (Piteå och

Kiruna) och i södra Sverige (Falkenberg

och Ljungby). Det var alltså två skolor vid

kusterna och två i inlandet. 1 360 barn del-

tog och studien bestod av två olika mo-

ment. Elevernas föräldrar besvarade frågor

om barnens solvanor och en sjuksköterska

räknade födelsemärken på barnen.

Orterna valdes ut så att de skulle vara så

lika som möjligt med avseende på antal

barn i första klass, föräldrarnas inkomst,

och arbetslöshetssiffror. Det skulle inte hel-

ler finnas något universitet på orten.

I överhudens understa skikt finns pig-

mentceller som producerar ett brunt färg-

ämne, melanin, som skyddar mot ultravio-

lett strålning. När huden utsätts för sol ökar

produktionen av melanin och huden blir

brunare och tjockare. På huden finns också

mörka små fläckar som är en ansamling av

pigmentceller. De kallas födelsemärken

eller pigmentnevi.

Den stora risken att drabbas av melano-

iska födelsemärken liksom malignt mela-

nom hänger samman med hur mycket av

solens ultravioletta strålning vi exponeras

för.

Studien stärker tidigare fynd att före-

komsten av födelsemärken är relaterad till

den ultravioletta strålningens styrka i barn-

domen förklarat som breddgrad, solsemest-

rar utomlands och upprepade brännskador.

Kustkommunerna har i genomsnitt fler

soltimmar än de kommuner som ligger på

liknande breddgrad i inlandet. Barnen i in-

landet hade något färre födelsemärken än

de som bodde vid kusterna.

Andra riskfaktorer av betydelse var blont

hår, blå/grå/gröna ögon, badsemestrar i ut-

landet, föräldrarnas positiva attityd till sol-

ning och återkommande brännskador.

I undersökningen kommer det fram att ju

högre intresset för solning och solsemestrar

är bland föräldrarna, desto fler födelsemär-

ken har barnen.

– I vanliga fall betraktas nog solande som

en livsstilsfråga, men när det gäller barn

kan man kanske se på det som en miljöfrå-

ga, säger Ylva Rodvall som är cancerepide-

miolog vid Arbets- och miljömedicin inom

Centrum för folkhälsa, Stockholms läns

landsting. Hon har lett studien.

– Barnen väljer ju inte själva om de ska

följa med till stranden eller på en utlands-

semester.

16 procent av barnen som studerades

hade varit utomlands på en sol- och bad-

semester före två års ålder.

– Dessa barn hade signifikant fler födel-

semärken jämfört med de barn som inte

varit på en sådan resa.

Barn som ofta använt solskyddsmedel

hade fler födelsemärken än barn som mer

sällan använt solskyddsmedel.

– Ja, det kan bero på att föräldrar och

barn invaggats i en falsk säkerhet och uppe-

hållit sig i solen alltför ofta och länge.

Resultaten i denna studie överensstämmer

väl med vad andra forskare kommit fram

till tidigare. Ylva Rodvall vill nu gå vidare

och få människor att ändra sina solvanor

genom att försöka påverka deras attityder.

– Barn är en viktig grupp och vi forskare

är ganska överens om att man ska börja

med att försöka påverka barnen. Vi har en

del utbildning för vårdpersonal. Samtidigt

håller vi på att bilda ett nätverk inom

Stockholms läns landsting där olika kom-

petenser är representerade. Vi vill testa olika

metoder för förebyggande arbete som kan

fungera i Sverige och därefter föra ut våra

kunskaper till föräldrar och till dem som

jobbar med barn. För detta behöver vi

ytterligare resurser vilket vi nu arbetar på

att få fram, säger Ylva Rodvall. ■

Barn i söder har flest födelsemärken

Karta över Sverige med inritade fält för sol-

exponering.

TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON ILLUSTRATION SMHI

TEMA: Sola sakta

Rädda Livet nr 2/2007 19 .

Genom attitydarbete, information och

faktaunderlag till politiker hoppas

Statens strålskyddsinstitut, SSI, minska

risken för hudcancer i framtiden hos lan-

dets yngsta medborgare.

Arbetet med UV-strålning och barn priori-

teras allt mer inom SSI enligt utredaren

Helena Asp.

– Barn har känsligare hud än vuxna och

därmed ökad risk för malignt melanom

och annan hudcancer längre fram i livet om

de brännskadas i barndomen. Dessutom är

det lättare att starta goda vanor tidigt i livet

än att bryta dåliga vanor som äldre.

Med början sommaren 2006 satsar Sta-

tens strålskyddsinstitut därför på en omfat-

tande kampanj för att nå barn upp till tolv-

årsåldern. Genom samarbete med Svenska

Livräddningssällskapet (se sidan 37) och

projektet Solsmart har ämnet solkunskap

förts in på schemat i utbildningen av sim-

skollärare. På detta vis väntas i stort sett alla

barn i åldersgruppen få lära sig solvett via

simskolorna.

Projektet har börjat gradvis för att på sikt

bli riksomfattande. Statens strålskydds-

institut vänder sig också till föräldrar, för-

skollärare och andra lärare med olika insat-

ser. Barnboken ”En bok om solen” skrevs av

författaren Pernilla Stalfelt på uppdrag av

SSI. Den skickades ut gratis till förskolor

tillsammans med förslag på hur den skulle

kunna användas. Den kunde också beställas

hos myndigheten.

Njut av solen, men bränn dig inte är det

övergripande budskapet i all information.

– Det finns ett uppdämt behov hos för-

skola och skola för frågan och vi tar konti-

nuerligt fram mer och nytt material. I april

i år skickade vi också ut information samt

en liten lärarhandledning till 4 000 sexårs-

verksamheter i landet. Tillsammans med

Resurscentrum för fysik anordnar vi också

kompetensdagar för förskollärare och

andra lärare. Dessa dagar har blivit mycket

uppskattade och nödvändiga. Vi märker att

det finns många myter att slå hål på kring

sol och solande, berättar Helena Asp.

Myndigheten förbereder just nu en propo-

sition för att sätta fokus på området och ge

politiker faktaunderlag.

Förhoppningsvis kommer

detta att påverka barnens

möjligheter till bättre

utemiljöer avseende

exponering för

solstrålarna. ■

SSI satsar på solvett bland barnTEXT SUSANNE PETTERSSON FOTO THE FACTORYS BILDARKIV

Barn har känsligare hud än vuxna. Därför ökar risken för malignt melanom och annan hudcancer längre fram i livet om de brännskadas.


TEMA: Sola sakta

Den kraftiga ökningen av hudcancer under

de senaste åren har troligen flera orsaker.

Den viktigaste är sannolikt en ökad expo-

nering för solens ultravioletta strålar. Vi

åker mer och mer till soliga länder och

solexponeringen börjar tidigt i livet.

Sambandet mellan solvanor och hudcan-

cer är väl dokumenterat och allmänhetens

kunskap om detta samband tycks vara väl

spridd. Trots detta ökar antalet insjuknade i

hudcancer år från år och andelen i befolk-

ningen som rapporterar årliga, kraftiga sol-

brännskador är fortsatt hög.

Varför utsätter sig människor för dessa

risker trots att de känner till farorna, och

vad kan göras för att motivera dem att

skydda sig bättre i solen och undvika sol-

brännskador?

Sannolikt har människor olika motiv till att

utsätta sig för risker och även olika behov

av information som skulle få dem att skyd-

da sig. Därför behövs information om olika

solexponeringstyper som delar in männi-

skor beroende på hur man beter sig i solen.

(Se tabell.)

Soldyrkarna älskar att vara i solen och de

ägnar väldigt mycket tid åt solbad. De tyck-

er om att resa på solsemestrar och har få

eller inga tankar på eventuella risker med

överdrivet solande. Denna grupp behöver

motiveras att ändra sitt beteende och lära

sig hur man bör skydda sig från solens strå-

lar. De måste bli mer medvetna om de faror

som de utsätter sig för genom sin solning

och allvaret i de skador som kan uppstå.

Denna typ av personer kan man finna vid

badplatser och i samband med solresor och

kan sannolikt nås av information på sådana

platser.

Solbadaren är den allra vanligaste typen;

ungefär en tredjedel av befolkningen tillhör

denna kategori. Solbadarna solar regelbun-

det och skyddar sig inte tillräckligt. De

utsätter sig inte för en lika extrem mängd

sol, men de behöver också informeras om

risker och faror med solen.

En annan typ av solbadare är den smarta

solaren som har en viss förståelse för risker-

na med solning, men de är även angelägna

om att få en solbränna. För att lösa konflik-

ten mellan att vilja sola och inte utsätta sig

för risker så använder denna grupp sol-

skyddskräm. Det är dock oklart om den

minskar risken för hudcancer. Speciellt om

krämen används som ett sätt att förlänga

den tid man kan vistas i solen i hopp om att

få den ”rätta” solbrännan.

Denna grupp är dock väl informerad om

sol och solskydd. De behöver informeras

om att solskyddskräm inte nödvändigtvis

minskar risken för hudcancer och olika

utseendebaserade argument kan användas

för att upplysa denna grupp om, till exem-

pel de skador i huden som uppstår efter

långvarig solning.

Många människor utsätter sig också för

solljus utan avsikt att bli brun. Denna

grupp, omedvetet exponerade, tycker även

om andra utomhusaktiviteter. Den omed-

vetne solaren anser inte att solexponering-

en är positiv i sig utan ser det mer som en

nödvändig konsekvens av att vara utomhus.

Kartläggningar har emellertid visat att

det är i trädgården eller på balkongen som

de allra flesta bränner sig av solen.

Ytterligare solexponeringstyper är de som

oundvikligen befinner sig i solen eller de

tvångsexponerade. Till denna grupp hör

utomhusarbetare och de oskyddade barnen

som inte valt att vara i solen. Till dessa grup-

per behöver speciella förebyggande strate-

gier användas. Dessa bör bygga på föränd-

ringar i miljön (tillgång till skuggiga platser

på badstränder eller lekplatser) och policy-

arbete på arbetsplatser.

För de oskyddade barnen bör även för-

äldrar informeras om vikten av att barnen

inte blir utsatta för sol. En nyligen genom-

förd undersökning bland barn i ettårs-

åldern visade att 20 procent av barnen hade

bränt sig under sitt första levnadsår och 36

procent hade varit utomlands på sol- och

badsemester.

Förhoppningsvis kan mer individanpas-

sad information och åtgärder riktade till

specifika grupper leda till att fler skyddar

sig i solen och på sikt till färre fall av hud-

cancer. Men oavsett vilken typ man tillhör

är det samma grundbudskap som gäller:

undvik solen under timmarna mitt på

dagen då strålarna är som starkast och är

man i solen ska man använda kläder som

skydd. Solskyddskrämer bör enbart använ-

das som komplement till andra sätt att

skydda sig från solen eftersom det är oklart

hur väl de skyddar oss från hudcancer. ■

Richard Bränström, psykolog,

forskare vid Karolinska Institutet

Vilken typ av solare är du?

Människor beter sig väldigt olika i solen och utsätter sig därmed för olika risk

att drabbas av hudcancer. Individanpassad information kan vara ett effektivt

sätt att kommunicera hälsorisker och påverka människors solvanor.

Soldyrkare?FO

TO T

OR

BR

JÖR

N L

AR

SSO

N

Kriterier för solexponeringstyper

Soltyp

Soldyrkare

Solbadare, t ex sol- och badresenärer

Den ”smarta” solaren, t ex sol- och

badresenärer och solariesolare

Den tvångsexponerade,

t ex utomhusarbetare eller det

oskyddade barnet

Den ”omedvetne” solaren,

t ex de som arbetar i solen, seglar,

golfar m m

Den oexponerade, t ex människor

som undviker solen eller skyddar

sig på ett bra sätt

Kriterier

• Solar väldigt ofta

• Reser ofta på solsemester

• Solar solarium

• Skyddar sig inte

• Solar ofta


• Samma som soldyrkaren, men

använder solskyddskräm men inte

andra sätt att skydda sig

• Befinner sig ofta i solen under

arbetsdagar, större delen av dagen


• Befinner sig ofta i solen


• Solar inte

• Skyddar sig från solen

• Solar inte

• Reser inte på solsemester

FOTO

ALF

LIN

DB

ERG

H


TEMA: Sola sakta

Det finns enkla tips för hur man umgås

med solen på bästa sätt. Inte behöver

det kosta särskilt mycket heller.

Allra viktigast är att skydda barnen. De har

känsligare hud än vuxna och bränner sig

lättare i solen. Det har visat sig att det finns

ett samband mellan att bränna sig många

gånger som barn och att senare i livet ut-

veckla malignt melanom. Därför är det

extra viktigt att se till att barnen inte brän-

ner sig.

Spädbarn ska över huvud taget inte vara i

direkt solsken.

Skugga, kläder, hatt, solskyddskräm och

solglasögon skyddar mot solen och mot

UV-strålning liksom att undvika solen när

den är som starkast.

Gör skuggtestet: Är din skugga kortare än

du själv, är solen stark. Är skuggan längre, är

solen inte lika farlig. Mitt på dagen, mellan

klockan 11 och 15, är solen som starkast.

ENKLA TUMREGLER

Liksom tidigare är det de enkla tumregler-

na som gäller för att minska risken för UV-

strålning:

• Undvik stark sol, till exempel mitt på

dagen eftersom hälften av UV-strålning-

en kommer mellan klockan 11 och 15.

• Sluta sola om du blir det minsta röd.

Egentligen borde du ha slutat tidigare!

• Uppsök skugga om det är möjligt.

• Bär skyddande kläder och hatt.

• Använd solskyddsmedel där kläderna

inte skyddar.

• Var extra försiktig på breddgrader runt

ekvatorn, på höga höjder och på platser

med mycket fri himmel.


Jag står i butiken med glasögon och tänker

köpa ett par som skyddar min nioåriga

dotter mot solens strålar. Ryggar tillbaka

när jag ser prislapparna: 300–500 kronor

för ett par solglasögon för barn! Och man

vet ju hur nioåringar är … Hon kommer 1)

att tappa bort dem, 2) att repa dem, 3) för-

modligen att tröttna på dem för att någon

kompis inte gillar dom.

Jag går ut från butiken och funderar över

hur jag ska göra. Statens strålskyddsinstitut

kanske har något bra råd att ge mig.

Jag ringer och pratar med dem och får

då veta att solglasögon inte behöver vara

dyra varianter med extra fint glas. Det går

alldeles utmärkt med billiga plastglas som

är UV-märkta. Jag blir överförtjust och tar

nioåringen med mig till klädesbutiken som

hon gillar och låter henne själv välja ett par

stora glasögon som också skyddar vid

sidorna och på så sätt täcker hennes ögon

ordentligt.

Nu är vi båda nöjda och inte så fattiga.

Britta Hedefalk

Fotnot: Den vanligaste skadan på ögat på

grund av för stark UV-strålning är horn-

hinneinflammation. Det finns också ett

samband mellan livslång exponering för

UV-strålar och vissa typer av grå starr,

basalcellscancer (som sitter på ögonlocket)

och malignt melanom.

Källa: ssi.se

Solglasögon ärviktigt solskydd

Johanna Sundqvist Hedefalk valde ett par

stora glasögon som också skyddar vid sidorna

av ögonen.

Så här skyddar du dig

FOTO

DA

NIE

L H

OLK

ING

FOTO

TO

RB

JÖR

N L

AR

SSO

N


Antalet fall av hudcancer har accelererat

under 2000-talet. Från en förhållandevis

måttlig ökning per år av malignt hudme-

lanom från 1985 till slutet av 1990-talet,

har kurvan för insjuknande liksom död-

lighet vänt uppåt.

Det visar Statens strålskyddsinstituts, SSI,

så kallade UV-rapport som nu samman-

ställts med utgångspunkt i Socialstyrelsens

cancerregister.

Under 2000-talet har cirka 40 000

människor årligen drabbats av hud-

melanom, skivepitelcancer och

basalcellscancer, av vilka den sist-

nämnda gruppen dominerar.

Det senaste rapporterade året är

2005 och då inträffade 43 174 fall;

antalet som insjuknade i hudmelanom

var 2 122 personer.

Om man ser 20 år tillbaka i tiden är ma-

lignt melanom den tumörform som ökat

snabbast; 2,2 procent per år bland män och

1,9 procent bland kvinnor.

– Ökningen av malignt hudmelanom

från slutet av 1990-talet och framåt beror

framför allt på minskade resurser till infor-

mation och förebyggande arbete, anser

Ulrik Ringborg, professor i onkologi vid

Karolinska Institutet och ordförande i Sta-

tens strålskyddsinstituts UV-råd, och är all-

varligt oroad över utvecklingen. Dessutom

har tillgängligheten i vården blivit sämre.

– Från 1985 och till slutet av 1990-talet

pågick omfattande information liksom

förebyggande arbete i olika former. Dels

gjordes allmänheten medveten om hudcan-

cer på olika sätt, dels tog man inom sjuk-

vården snabbt bort förstadier till tumörer.

Vidare uppmuntrades människor att stude-

ra sin egen hud och ta kontakt med vården

om de fann något onaturligt, säger Ulrik

Ringborg.

På daghem, skolor, vårdcentraler och

andra inrättningar pågick ett viktigt infor-

mationsarbete.Ulrik Ringborg menar att

sjukvårdssystemet inte ”orkar med” ett pre-

ventivt arbete i den omfattning som borde

ske. I klartext innebär det att politikerna

inte längre prioriterar insatserna på hud-

cancerns område i samma omfattning som

tidigare.

Under 2000-talet har ungefär 20 miljoner

årligen avsatts till förebyggande insatser.

Den siffran ska jämföras med de samhälls-

ekonomiska kostnaderna för hudcancer,

menar Ulrik Ringborg.

– Enbart direkta sjukvårdskostnader för

hudcancer orsakad av solning uppgår lågt

räknat till 600 miljoner kronor årligen.

Lägger man till kostnader för diagnos och

behandling av förstadier blir siffran minst

700 miljoner.

Också samhällsekonomiska kostnader

för hudcancer finns beräknade i UV-rap-

porten. Dessa utgörs bland annat av sjuk-

skrivningar, förtidspensioner, bortfall av

arbete etcetera.

– Lågt räknat handlar det om

minst två till tre miljarder kronor

årligen. Sannolikt är siffran hög-

re. Jämför man med de 20 mil-

joner som satsas på förebyggan-

de insatser förstår var och en

den närmast absurda diskrepan-

sen.

Till det ska läggas det stora fysiska och

psykiska lidande som drabbar de sjuka och

deras anhöriga, menar Ulrik Ringborg.

Han efterlyser en massiv satsning på infor-

mation riktad till främst barn, ungdomar

och deras föräldrar. Samt ordentliga ekono-

miska resurser för att förbättra tillgänglig-

heten inom vården. Satsningen måste vara

långsiktig och kontinuerlig.

– Det är med solning som med rökning,

de flesta känner till att det är farligt men lik-

väl fortsätter människor att sola och röka.

Jag tror att man måste inrikta sig på föräld-

rar, eftersom de inte vill att något illa ska

hända deras barn. Det kan exempelvis ske

via förskolor, skolor och på semesterorter.

Jan Kantor

WHO avråder ungafrån solarium Även solariesolning diskuteras i UV-rap-

porten. Världshälsoorganisationen, WHO,

sammanfattade nyligen kunskapsläget. Det

visar att artificiell solning kan ge upphov

till malignt melanom. WHO anser att man

bör förhindra att barn och ungdomar

tillåts sola i solarium,

eftersom deras hud är

känsligare än vuxnas.

– Jag kan bara

instämma. Att

sola i solarier

ökar risken för

hudcancer för

alla människor.

Det är inte så att

solariebestrål-

ning ger ett skydd

mot annan UV-strål-

ning, den ger en ökad

risk. Vi avråder därför från

kosmetiskt bruk av solarier, säger

Ulrik Ringborg.

Hudcancer kostar miljarder

Riskfaktorer för uppkomst av malignt melanom

Omgivningsfaktorer

Ultraviolett strålning

• Solen

• Solarier

Individuella faktorer

• Ärftlighet för melanom

• Tidigare melanom

• Många födelsemärken,

nevi

• Dysplastiska nevi

• Dålig pigmenterings-

förmåga

• Benägenhet för bränn-

skador efter solexponering

• Blå eller grön ögonfärg

• Blond/röd hårfärg

Genetiska faktorer

• CDKN2A-mutation

(högrisk)

• MC1R-variant

(lågrisk)

TEMA: Sola sakta


TEMA: Sola sakta

Bränd som barn gavhudcancer som vuxenTEXT JENS EKELUND FOTO MAGNUS LIAM

Många längtar efter sol och värme på semestern.

Men se upp med den starka solen – det kan komma

surt efter. Det rådet ger australiensiskan Anne Nyth

i Göteborg som själv drabbats av basalcellscancer.


TEMA: Sola sakta

et är bara en lätt brytning som avslöjar att

Anne Nyth har sina rötter i Australien. Som

barn och tonåring bodde hon på olika platser i lan-

det, men alltid nära havet.

– Jag tillbringade väldigt mycket tid på stranden

som barn, liksom alla australiensare, förklarar hon.

Anne berättar att familjen kanske hade ett parasoll

med sig, men att skydda sig mot solen var inget

någon funderade över. Hon kan inte minnas att hon

någonsin fick solskyddsmedel som barn.

– Det var mest efteråt man tog på någon slags sval-

kande kräm om man hade bränt sig.

All tid på stranden gjorde att hon precis som alla

andra brände sig många gånger. Kombinationen

stark sol och ljus hy var inte så lyckad.

– Australiensare är fel människor på fel plats. Ett

land som är så nära ekvatorn ska inte ha ljushyade

människor som kommer från England, Skottland

och Irland, vilket de flesta gör där. Aboriginerna har

rätt hudfärg, men till och med de kan bli brända.

Redan när Anne var i tonåren började det komma

information om att det kunde vara farligt att bli

bränd. Men det var inget hon fäste sig vid, i stäl-

let använde hon kokosfett eller olivolja för att

snabbare bli brun.

– Olivolja … det är inte klokt i dag när

man tänker efter. Men när jag nämnde

detta i går för de unga tjejerna på

avdelningen så sa de ”men det gör

jag fortfarande”.

Det var kärleken som förde

Anne till Sverige i början av

1970-talet, och här fort-

satte hon att sola och

bada som hon alltid

gjort. Men för åtta-

tio år sedan bör-

jade hon få små

röda sår som

aldrig läkte,

och vid

en

rutinkontroll fick hon veta att det var basalcellscan-

cer. Beskedet fick henne att bli betydligt försiktigare

med solen.

– Jag har alltid solskyddskräm här i Sverige, även

när jag är ute och promenerar.

Numera går hon på kontroll vart och vartannat år,

och det är nästan alltid nya fläckar som måste tas

bort. De kommer även om hon inte ens vistas i

solen, så Anne tror att hon alltid kommer att få nya

fläckar.

– Jag har ju lagt grunden till detta under min upp-

växt.

Anne önskar att folk var mer medvetna om solens

faror och försöker få sin omgivning att tänka på

framtiden. Hon jobbar med internationell kundvård

på Volvo, men varken arbetskamrater eller hennes

egna barn förstår vad de utsätter sig för. Det är som

med pensionen, jämför hon. ”Det ligger så långt

fram i tiden att man inte bryr sig om det.”

I Australien är medvetenheten om riskerna med

solen numera stor hos befolkningen. Det började

för 20–30 år sedan när det blev känt att ozonskiktet

var förtunnat. Myndigheterna drog igång en tv-sänd

jättekampanj för att uppmana folk att använda sol-

skyddskräm och skydda sin kropp med kläder. I dag

är det en självklarhet för varje australiensare att

skydda sig.

Mycket har hänt sedan Anne var ung och folk låg

och pressade på stränderna.

– Det är ingen som ligger och solar. Ser man

någon så är det en turist.

Trots att man i dag vet bättre får australiensarna

betala ett högt pris efter årtionden av solande. Fre-

kvensen av hudcancer är mycket hög i landet.

– Alla jag känner har haft basalcellscancer, och en

del har till och med haft malignt melanom.

Anne är rädd att vi går mot samma utveckling här

hemma om folk inte blir mer uppmärksamma på

solens risker. Hon tror att mer information är det

enda sättet att öka medvetenheten.

– Jag hoppas att det ska bli stora kampanjer här

liksom i Australien. ■

D

TEMA: Sola sakta


–Har du fått en basalcellscancer har du en klart ökad benägenhet att få en ny tumör, säger Ann-Marie Wennberg, hudläkare.

FOTO

MA

GN

US

LIA

M

27 .

TEMA: Sola sakta


Förr hörde eksem och psoriasis till de

vanligaste åkommorna på hudkliniken.

Idag handlar det allt oftare om hud-

tumörer som basalcellscancer.

–Vi ser en aldrig sinande ström av

patienter, berättar Ann-Marie Wennberg,

hudläkare på Sahlgrenska Universitets-

sjukhuset i Göteborg.

Ökningen av basalcellscancer hänger sam-

man med det typiskt svenska intensiva,

periodvisa solandet.

– Vi åker till Kanarieöarna och bränner

oss riktigt rejält. Sen är vi bleka ett tag och

så solar vi så fort vårsolen kommer, förkla-

rar Ann-Marie Wennberg.

De negativa effekterna av solandet i form

av tumörer märks dock inte med detsamma.

– Det kan ta från ett par år upp till tiota-

let år. Det är väldigt individuellt.

Basalcellscancer är den vanligaste elakar-

tade hudtumören och drabbar främst vita

befolkningar.

– Det är framför allt hudtyp ett och två

som får det här, men även trean. Även de

som solar mycket är i riskzonen. Solen spe-

lar roll, liksom ärftligheten.

Basalcellscancer ger nästan aldrig några

metastaser och hör därför inte till de allvar-

ligaste av hudtumörerna. Det finns tre olika

huvudvarianter; nodulär, som är den vanli-

gaste, ytlig och den aggressivt växande.

– Den nodulära ser ut som en upphöjd

vårta och kan sitta på hela kroppen. Den

ytliga ser mer ut som ett rött eksem och kan

också sitta på hela kroppen, framför allt på

solbelysta områden. Den ovanliga, aggressi-

va varianten sitter framför allt i ansiktet och

ser ut som ett ärr. Den är svår att upptäcka

innan den vuxit till rejält.

Både den nodulära och den ytliga formen

blir till sår som växer sig större och djupare

om de får sitta kvar.

– Det är därför man ska behandla dem

och inte låta dem stå på tillväxt. Men de är

inte farliga på så sätt att man dör av dem.

Ann-Marie Wennberg berättar att en van

hudläkare ser direkt om det är hudcancer.

Annars upptäcks tumörer genom ett hud-

prov. Man kan också diagnostisera med

hjälp av ett dermatoskop – ett förstorings-

glas som alla hudläkare har i fickan.

– Dessutom har flourescens-diagnostiken

kommit. Den använder vi för att titta på en

tumörs utbredning.

Den vanligaste behandlingsmetoden är

att man skär bort tumörerna. Man kan

också frysa bort dem med flytande kväve.

En annan metod är fotodynamisk terapi.

Det innebär förenklat att en kräm läggs på

tumören och belyses med rött ljus, vilket

ger upphov till en fotokemisk reaktion som

dödar tumörcellerna.

Behandling betyder dock inte alltid att

man är kvitt tumörerna för gott.

– Alla metoder har tyvärr en liten åter-

fallsbenägenhet. Så tumören kan komma

tillbaka på samma ställe. Det är också så att

har du fått en basalcellscancer har du en

klart ökad benägenhet att få en ny tumör.

Ann-Marie Wennberg uppmanar den

som har sår i huden eller förändrade prick-

ar (se sidan 9) att direkt söka en hudläkare

eller vårdcentral. ■

Jens Eklund

Allt fler drabbas av basalcellscancer

Solens osynligamuskler Att ge barn kunskap om hur de bör förhål-

la sig till solen kan bli hur trist och stelt

som helst eller så kan det bli precis tvärt-

om, som i ”En bok om solen”. Där kan du

läsa om musklerna!

I ”En bok om solen” lyckas författaren

Pernilla Stalfelt på ett lustfyllt sätt förmedla

kunskap om hur solens livsviktiga strålar

även kan vara skadliga om man inte skyd-

dar sig rätt. Med mycket humor och utan

hårda pekpinnar får man bland annat lära

sig om olika hudtyper samt hur man vistas

smart i solen. De för författaren så karaktä-

ristiska och underfundiga illustrationerna

kryddar texterna och lockar till många

skratt, det allvarliga ämnet till trots.

Boken är tänkt att läsas för barn som en

vanlig bok men också inspirera till samtal,

lek och experiment kring solen.

– Jag vill hjälpa barn att ta ansvar för sin

egen kropp, säger Pernilla Stalfelt. Om barn

har kunskap kan de medverka till att skyd-

da sig och därmed minska risken för hud-

cancer senare i livet.

Sanna Wärn

VINN EN BOK

Delta i utlottningen av tio exem-

plar av ”En bok om solen”. Skriv

ditt namn på ett vykort till

Marita Önneby, Cancerfon-

den, 101 55 Stockholm, eller

mejla marita.onneby@cancer-

fonden.se

Fakta hudtyper

Hudtyp 1 Alltid röd – aldrig brun

Hudtyp 2 Alltid röd – ibland brun

Hudtyp 3 Ibland röd – alltid brun

Hudtyp 4 Aldrig röd – alltid brun

Hudtyp 5 Mörk hud

Hudtyp 6 Svart hud


Andrum

I år är det hundra år sedan Astrid Lind-

gren föddes och det uppmärksammas

med utställningar och böcker av olika

slag.

Ibland kan jag sörja över att bibelns ord

och uttryck, liknelser och bilder inte

längre är ett gemensamt arv som vi kan

hänvisa till. Man kan inte längre räkna

med att människor känner till den barm-

härtige samariten (samarien) eller den

förlorade sonen eller herden som låter

mig vila på gröna ängar och för mig till

vatten där jag finner ro.

Det är inte längre bibeln som ger oss ett

gemensamt språk för kärlek och längtan

utan Astrid Lindgren. Vi vet vad som

menas när Emil säger till drängen Alfred

med sin lilla hand i hans ”du och jag,

Alfred” och vi hör längtanstonen hos

Mios fader Konungen när han ömt säger

”Mio, min Mio!” Och vi vet vad som

menas med att vara modig och göra det

man måste när Skorpan säger ”annars är

man bara en liten lort”.

Astrid Lindgren betraktade inte sig själv,

efter vad jag förstår, som en religiös

person, men i hemmet var den bibliska

historien i högsta grad levande. Hennes

far var ju både prästgårdsarrendator och

kyrkvärd. När hon var liten tyckte hon

att söndagsskolan var ganska tråkig och

prästens predikningar obegripliga. Hen-

nes bror Gunnar menade dock att hon

inte behövde bekymra sig över att hon

inte förstod prästens predikan för det

gjorde ingen annan heller. (Inte särskilt

trösterikt för en biskop.) Astrid Lind-

grens kristendom var en ”praktisk kris-

tendom” som handlade om att inte

stänga sin dörr för den fattige och att stå

upp för sanning och rätt.

Hennes böcker ger både barn och vuxna

över så gott som hela världen inspiration

och glädje. Bröderna Lejonhjärta får

trösta sjuka och döende. Emil får lära

allvarsamma män att göra hyss utan att

skada andra och Bullerby-barnen får

hjälpa oss att hitta det lekfulla barnet

inom oss.

I Astrid Lindgrens egen person fanns

både Pippis styrka, Ronjas mod och

Madickens värme, omtänksamhet och

sociala patos. Hennes människosyn var

enkel och naturlig. Man kämpar för livet,

för det goda mot det onda annars är man

inte en människa utan bara en liten lort.

Ibland blir livet så svårt och krävande att

man måste vara beredd att ge upp sig

själv (som Jesus gjorde). Men det handlar

inte om att hoppa över kanten och kom-

ma till ett nytt liv i en ny dal. I Bröderna

Lejonhjärta ligger den sjuke Skorpan i

säng och dagdrömmer. Drömmen om

livets skönhet och kamp ger honom mod

att leva – även om han måste dö.

Jag har hört Astrid Lindgren säga att hon

bad till Gud bara om det blev alldeles

nödvändigt. I berättelsen om Madicken

blev det en gång nödvändigt för Abbes

far. Madickens gode vän Abbe har en för-

supen far som är en riktig hedning. När

Abbe ligger mycket svårt sjuk kommer

han till Madicken och ber henne att hon

ska be till Gud för Abbe. Hon gör det.

Abbe överlever. När Astrid Lindgren låter

barn i sin nöd vända sig till Gud blir de

bönhörda, men många gånger på ett helt

annat sätt än de tänkt eller bett om.

Den erfarenheten är vi många som delar.

Jag gör det. Det kristna hoppet är aldrig

något ytligt hopp ”du ska se att allt ord-

nar sig”. Hoppet handlar om övertygel-

sen att det goda segrar – till sist. Inte på

något lättvändigt sätt utan genom kamp

och offer och människor som vågar käm-

pa för en bättre värld. Det är om detta

Nya testamentet handlar. Astrid Lindgren

skulle kanske inte tycka om att nämnas

på samma rad som bibelns böcker. Hon

trodde kanske inte på Gud – men vad

spelar det för roll när Gud trodde så

intensivt på henne.

Caroline Krook,

biskop i Stockholms stift, Svenska kyrkan

Ingen liten lort


TEMA: Sola sakta

Gorlin-syndromet låter som något taget

ur en bok av Tolkien, men är namnet på

en ärftlig form av basalcellscancer.

Endast cirka 1 pro-

cent av de drygt

37 000 nya fall som

årligen får denna

typ av hudcancer i

Sverige har den

ärftliga defekt som

orsakar Gorlin-

syndromet. 100 pro-

cent av dem kommer förr eller senare i livet

att utveckla basalcellstumörer, oavsett om

de solar eller ej.

Syndromet beskrevs 1960 av den nyligen

bortgångne amerikanske forskaren Robert

Gorlin.

– Redan innan den genetiska defekten

lokaliserad till kromosom 9 identifierades

kunde man känna igen dessa patienter på

vissa yttre typiska kännetecken, till exempel

ett stort huvudomfång vid födseln och en

karaktäristisk ansiktsform, säger professor

Rune Toftgård vid Centrum för bioveten-

skaper vid Karolinska Institutet, som är

expert på hereditär basalcellscancer, vilket

är sjukdomens medicinska namn.

När Rune Toftgårds forskargrupp, som

tidigare på 1990-talet främst arbetade med

skivepitelcancer, började jaga denna gene-

tiska defekt anade man att detta medfödda

genfel ledde till uppkomst av en felaktig sig-

nalmekanism under fostertiden.

Hedgehog (igelkott på engelska)-signa-

lering är namnet på det komplicerade sig-

nalsystem som styr cellaktivering och cell-

mognad i embryot. Det är detta som är

överaktivt i Gorlin-syndromet.

Störningar, felsignalering, i denna signal-

väg anses i dag förekomma i omkring 25

procent av alla cancerfall med dödlig utgång.

Basalcellscancer, ärftlig eller inte, är alltid

godartad. Men personer med Gorlins syn-

drom, som alltså kan räkna med en hundra-

procentig risk att få basalcellscancer, har en

ökad benägenhet att även få andra sjuk-

domar.

– De kan få cystor i käken, som ofta upp-

täcks hos tandläkaren. Det finns också en

viss överrisk för två olika hjärntumörer.

Dessa är medulloblastom vilket är en hjärn-

tumör i lillhjärnan som främst drabbar barn

mellan två och fyra år och meningiom – i

allmänhet godartade tumörer.

Mer än hälften av alla kvinnor med Gor-

lin-syndrom uppskattas ha ovariefibrom,

godartade och ofta symtomfria utväxter i

anslutning till äggstockarna. I dag finns

omkring 200 ”Gorlin-patienter” i Sverige

och de går alla på regelbundna kontroller.

– Alla med detta syndrom har redan före

40–50-årsåldern haft basalcellscancer vid

ett eller flera tillfällen. Solande ökar risken,

men dessa patienter kan få tumörer även på

delar av kroppen som inte är utsatta för sol.

– En annan sak som är viktig att känna

till är att de är extra känsliga för strålning.

Alltså bör de inte strålbehandlas eftersom

denna behandling kan leda till ny tumör-

bildning, säger Rune Toftgård som har ett

treårigt forskningsanslag från Cancer-

fonden.

Evelyn Pesikan

Rune Toftgård.

”Nej, jag solar inte.Jag klipper gräseti shorts.”Vi har olika förhållnings-

sätt till solning och oli-

ka kunskaper om sol-

strålarnas påverkan

på vår hud.

Statens strålskydds-

institut, SSI, undersöker

varje år våra solvanor. Genom en enkät till

2 000 människor boende i Sverige förhör

SSI sig om hur vi förhåller oss till solen.

Här är några av svaren:

• Nio av tio tycker om att vara utomhus

i solen

• 58 procent undviker aldrig eller sällan att

vara i solen mitt på dagen

• Tre av fyra känner sig mer friska och

hälsosamma när de är solbruna

• Tre av tio unga undviker att bränna sig

• En av tre oroar sig för hudcancer

• 38 procent känner inte till att solarier

inte ger säkert solskydd

• Ungefär en tredjedel har varit på sol-

semester utomlands

Gorlin-syndromet ger felaktig signal

UV-index angersolens styrkaUV-strålningen varierar i

intensitet. Det hänger samman

med hur högt solen står på him-

len. Styrkan anges på en interna-

tionell skala som kallas UV-index.

Om UV-index visar noll så finns det

alltså ingen strålning. I tropikerna där

solen står högt och är het kan index vara

11 eller högre. I Sverige skiljer sig UV-

index beroende på om det mäts i norra

eller södra delarna av landet. I södra Sve-

rige blir UV-index som mest 7 och i norr

cirka 4.

På SMHIs webbplats, www.smhi.se,

och i en del tidningar finns prognoser för

UV-index. På www.ssi.se finns aktuella

mätvärden för Stockholm och Halmstad.

En grundregel är trots alla siffror att

befinna sig i skuggan mellan 11 och 15 på

dagarna.

7


Bonde söker skuggaTEXT FRANK BERGÅ FOTO TV4

Västgötabonden Mikael Larsson kunde verkligen sola sig i rampljuset när han

sökte och fann en maka i tv-programmet ”Bonde söker fru”. Den riktiga solens

ljus har han däremot alltid hållit sig borta ifrån.

Göttorps Sörgård i Götene har varit i Mikael Larssons släkts ägo i flera hundra år. På gården pågår köttproduktion och där odlas grödor.

Livet är sig ovanligt likt sedan berömmelsen kom via TV4. Han solar sig varken i berömmelsen eller i solens ljus.

TEMA: Sola sakta

31 .

TEMA: Sola sakta


– Jag har alltid rent instinktivt hållit mig i

skuggan på somrarna, berättar Mikael för

Rädda Livet. Inte ens när jag var liten ville

jag vistas i solen. Jag tyckte inte om stark

värme och tur var väl det, eftersom jag är

ljushyllt.

Som jordbrukare befinner sig Mikael

ständigt ute i det fria på sommarhalvåret.

Han sitter på traktorn, ibland upp till 14

timmar om dagen med kortare avbrott för

måltider. Men detta är inget problem för

honom.

– Traktorn har en hytt med väggar och

tak och den är dessutom luftkonditionerad,

berättar han. Som en extra skyddsåtgärd

har jag alltid en keps på huvudet i arbetet.

Den skyddar effektivt när jag kliver ner från

traktorn.

– Jag skulle rekommendera alla som vill

skydda sig mot solens starka strålar att all-

tid bära huvudbonad på sommaren, förkla-

rar Mikael.

Ett annat stalltips är att bära linnekläder

på kroppen.

– Linneväven är tät och skyddar mot

strålar samtidigt som den släpper igenom

luft och svalkar. Våra vanliga syntetmaterial

däremot är förkastliga i värmen.

Närheten till naturen har lärt Mikael

mycket om hur viktigt det är att alltid upp-

söka skuggan. Hans kor och hästar är ute

hela dygnet under sommarhalvåret och

deras beteende är värt att studera. Djuren

söker sig alltid till trädens skugga, utom när

det är åska i luften. Då lägger de sig i en sän-

ka i marken långt från höga träd.

– Försök att vara ute mer på kvällar och

nätter under sommaren. Dofter och ljud

kompenserar för synintrycken under dagen,

säger Mikael.

–Vi har mycket att lära av djuren när det

gäller vårt umgänge med solen. Djuren är

rentav lite smartare än vi människor. De vet

att skydda sig mot värme och starkt ljus. De

går undan och söker sig alltid in under löv-

verkens dunkel. Enda undantaget är väl

stugkatten som gärna lapar sol på fönster-

brädan. Jag har stor respekt för djurens

kunnande.

Mikael är 44 år fyllda, men han har inte

fått ro i kroppen att ligga stilla och ta det

lungt på någon badstrand. Lyckligtvis är

hans nyblivna hustru, Norrköpingstjejen

Marita Carlqvist, lika full av energi och lust

att hugga i med de praktiska göromålen på

gården i Götene.

På sin ledighet föredrar Mikael mat och

gemyt i ombonad centraleuropeisk värds-

husmiljö framför paraplydrinkar och kryl-

lande plager. Dessutom åker han motorcy-

kel på fritiden och skinnstället sätter han på

även varma dagar. Fartvinden svalkar ju.

Som en extra säkerhetsåtgärd smörjer

Mikael in sig med solskyddskräm, helst sal-

va för småbarn med hög skyddsfaktor.

Hans kala hjässa kräver extra omsorg, men

det är inte alltid som klokheten får råda.

Mikael minns med fasa vad som hände

nyligen i Florida i USA.

– Vi var ute på Mexikanska golfen i en

båt. Dagen var disig och vinden kall. Detta

visade sig dock vara en ytterst förrädisk

kombination. Jag lurades att tro att solen

inte tog, men det gjorde den med besked.

Ja, dubbelt upp, eftersom vattnet reflektera-

de det lömskt starka soldiset.

Mikael brände upp sig riktigt ordentligt.

Rodnaden kom på kvällen med feber och

frossa följt av flagnande hud. Ändå har han

kvar sin fascination för det tropiska områ-

det söder om USA. Den solskygge Mikael

drömmer faktiskt om att resa till Kuba. Det

beror på att han såg en skylt i Havanna i ett

tv-program. På skylten stod det: ”Konsu-

mera inte mer än du behöver”.

Det är en filosofi Mikael skriver under på,

både när det gäller shopping och solbad. ■

Marita Carlqvist och Mikael Larsson fann varandra i tv-såpan ”Bonde söker fru”.

”Djuren är rent av lite smartare än vi människor.De vet att skydda sig mot värme och starkt ljus.”


TEMA: Sola sakta

1. För att kirurgen snabbt ska hitta portvaktskörteln

görs en inledande undersökning med hjälp av scinti-

grafi. Här injicerar sjuksköterskan Susanne Callenstedt

en radioaktiv märkt markör i huden nära ärret efter

det bortskurna melanomet. Efter cirka en halvtimme

görs en undersökning med gammakamera.

2. Den radioaktiva markören har trans-

porterats av lymfan till portvaktskörteln

som i det här fallet sitter nära armhålan.

Den syns som en liten ljus fläck på gam-

makamerans datorskärm. En läkare ritar

in det exakta läget på huden.

3. Lymfkörteln läggs nu i en behållare

och skickas till histopatologisk under-

sökning. Om man inte hittar några can-

cerceller i provet är sannolikheten stor

att sjukdomen inte har hunnit sprida sig

i kroppen.

1 2

2 3

33 .

TEMA: Sola sakta

Vid behandlingen av ett malignt mela-

nom samarbetar olika specialiteter.

Rädda Livet följde en operation på

Karolinska Universitetssjukhuset Solna

och träffade allt från röntgensköterskor

till plastikkirurger.

Kring den nedsövda kvinnan i operations-

salens mitt – vi kan kalla henne Tove –

pågår en enorm aktivitet. I rummet som

flödar av förmiddagsljus riktar minst fyra

operationsklädda personer sin fulla upp-

märksamhet mot henne i varje ögonblick.

Samarbetet flyter som en välrepeterad tea-

terföreställning, utan tveksamhet eller

avbrott.

Toves sjukdomshistoria är typisk. Ett

födelsemärke i ryggslutet började klia och

blöda, så Tove gick till vårdcentralen för att

få det undersökt. Distriktsläkaren tyckte det

såg misstänkt ut, skar bort det och skickade

det till histopatologisk undersökning. Strax

därefter kom beskedet: malignt melanom.

Efter en sådan diagnos är det viktigt att

träffa en läkare som behandlar just mela-

nompatienter. Hälften av alla som drabbas

har ett tunt melanom (under en millimeter

tjockt och därmed en mycket god prognos).

För dessa räcker det med att avlägsna en

liten bit vävnad kring platsen där melano-

met satt – detta för att försäkra sig om att

det inte finns några maligna celler kvar i

området. För patienter med tjockare mela-

nom (över en millimeter) måste mer hud

avlägsnas och den så kallade portvakts-

körteln undersökas för att säkrare kunna

bedöma om melanomet har hunnit sprida

sig i kroppen.

Ett par timmar före själva operationen

undersöktes Tove på avdelningen för nuk-

learmedicin där en liten mängd radioakti-

vitet sprutats in nära det lilla ärret. Med

hjälp av scintigrafi letade personalen upp

portvaktskörteln som tagit emot lymfan

med radioaktiviteten från det område där

melanomet suttit. Efter det tog sig Tove upp

till avdelningen för plastikkirurgi, bytte om

och rullades in i operationssalen där hon

sövdes.

Den operation som nu äger rum, genom-

förs i två steg. Först ut är bröstkirurgen Jan

Frisell som med hjälp av markeringen på

huden och en geigermätare letar upp port-

vaktskörteln. När han är klar lämnar han

över till plastikkirurgen Anders Ljung, som

skär bort vävnad med två centimeters sä-

kerhetsmarginal kring ärret efter det av-

lägsnade melanomet.

En normal operation kräver nära samar-

bete mellan minst fem personer, narkosper-

sonalen inräknad.

– Ingen skulle klara sig i salen utan de

andra. Alla är viktiga! förklarar Terttu

Mustonen, operationssköterska, när hon

pustar ut en stund i kafferummet tillsam-

mans med sina grönklädda kolleger.

Hon förklarar att operationer som den vi

nyss bevittnat har en speciell ”gräddfil” i

verksamheten.

– Patienter med malignt melanom har

alltid högsta prioritet när man planerar

operationer. Jag har aldrig varit med om att

man skjutit upp en sådan operation. Det

blir ändå tillräckligt mycket väntan för pati-

enterna mellan undersökningar, operatio-

ner och provsvar. ■

Flera specialister deltar vidoperation av malignt melanomTEXT OLLE BERGMAN FOTO KARL GABOR

– Eftersom

cancern sitter i

huden är det vi

plastikkirurger

som utför ope-

rationen, säger

Anders Ljung.

• Patienten upptäcker att ett födelsemär-

ke har börjat klia och blöda.

• Distriktsläkaren undersöker det och skär

bort det med cirka 2 millimeters margi-

nal och sänder det till patologen.

• Histopatologisk undersökning visar att

hudförändringen är ett malignt mela-

nom. Operation är nödvändig.

På operationsdagen:• Personal på nuklearmedicin lokaliserar

portvaktskörteln med hjälp av scinti-

grafi.

• Kirurg letar upp och avlägsnar port-

vaktskörteln.

• Kirurg avlägsnar ett vävnadsområde

som går cirka 2 centimeter utanför ärret

efter den första läkarens ingrepp.

ETT TYPISKT MELANOMFALL

Vid melanombehandling undersöks den

eller de lymfkörtlar som dränerar huden

där tumören satt. Om man hittar cancer-

celler i dem är det ett tecken på att sjuk-

domen har spridit sig med lymfan.

Intressantast är den lymfkörtel som först

nås av lymfvätska från den del av huden

där tumören finns. Den kallas portvakts-

körtel eller sentinel node, och kan letas

upp på två sätt: antingen med hjälp av

en radioaktiv markör, så kallad scintigrafi,

eller med hjälp av ett färgämne. Vanligen

används båda metoderna samtidigt för att

öka säkerheten med att finna rätt port-

vaktskörtel.

PORTVAKTSKÖRTELN GER VIKTIG INFORMATION



TEMA: Sola sakta

På våra breddgrader har vi nästan obefint-

ligt UVB-ljus under tiden oktober till och

med mars. För vitaminets skull måste vi

söka ljuset under sommarmånaderna.

För personer med vit hy räcker det med

ungefär 15 minuter om dagen.

Mörk/svart hud behöver nio gånger

högre UVB-dos jämfört med den vita

huden för att fylla vitamin D-behovet.

–Personer med mörk eller svart hud som

kommer från länder närmare ekvatorn har

en mycket sämre vitamin D-produktion

här än i sitt forna hemland. Därför måste

de alltså vara ute mer i solen i jämförelse

med den vita befolkningen för att få sitt

behov av D-vitamin tillgodosett, säger

docent Ann-Marie Wennberg, överläkare

vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i

Göteborg. Allra sämst är det för dem som

är helt täckta av kläder.

Brist på vitamin D kan resultera i öm-

mande ben och på sikt även benskörhet.

Inte bara nödvändig dos solstrålar skiljer

sig i befolkningarna. Även förekomsten av

tumörsjukdom är olika, liksom de hudty-

per människor är indelade i.

Alla människor på vår jord måste vistas utomhus för att nås

av den UVB-strålning som fyller vårt behov av D-vitamin.

Den mörka befolkningen behöver dessutom nio gånger

högre UVB-strålning än andra för att få sina vitaminer.

Mörk hy kräver mer solTEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO THE FACTORYS BILDARKIV


TEMA: Sola sakta

De ultravioletta strå-

larna har olika våg-

längd och olika benäm-

ningar. Solstrålningens

våglängder mäts i enheten

nanometer (nm). Ju kortare

våglängd, desto större energi.

UVA finns, förutom i solstrålarna, i solarier

och i det ljus som lyser upp diskoteken.

UVB är de strålar som vi blir röda av. Dem

bränner vi oss av när vi är i solen även om

ozonskiktet filtrerar bort mycket av de

skadliga ultravioletta strålarna.

UVC-strålning är den strålning som helt

filtreras bort av ozonskiktet i atmosfären.

UVC är även den strålning som är mest

energirik och därmed extremt stark. Den

återfinns i äldre typer av sollampor och i

ljusbågarna vid eldsvetsning.

UV-STRÅLNINGDen vita befolkningen finns i hudtyp 1

till 4. I Indien och i Sydamerika (mörk be-

folkning) tillhör människor hudtyp 5. Afri-

kaner (svart befolkning) tillhör hudtyp 6

(se sidan 27).

– När hudtyperna 5 och 6 drabbas av

cancer är det framför allt malignt melanom

det handlar om. Det är ovanligt med såväl

skivepitel- som basalcellscancer. I de fall det

förekommer så uppträder tumören på om-

råden på kroppen med färre pigment, till

exempel på handflata, fotsula eller på nagel-

bädd.

Antalet människor som insjuknar i malignt

melanom i vit befolkning ökar ju stadigt

och dramatiskt, medan insjuknandenivån

under de senaste 30 åren har varit relativt

stabil i svart befolkning inklusive bland

asiater.

En person på 100 000 i den mörka/svarta

befolkningen drabbas av malignt melanom.

Enligt Socialstyrelsens statistik framgår

att jämförande siffror i Sverige 2005 var

24,22 män per 100 000 och 22,8 kvinnor per

100 000.

Huden är vårt största organ och är till ytan

hos en vuxen person 1,5–2 kvadratmeter.

Huden är 1,5–4 millimeter tjock.

Huden har som uppgift att skydda krop-

pen mot virus, intrång av bakterier, UV-

strålning, uttorkning och fungerar som ett

skydd mot kemikalier och andra för krop-

pen farliga ämnen.

Huden är också ett sensoriskt organ. Den

registrerar känsel, tryck, beröring, kyla, vär-

me och smärta och kan dessutom reglera

kroppstemperaturen.

Vår hudfärg bestäms av hur pigmentet –

melaninet – är förpackat och fördelat i

yttersta hudlagret i hudcellerna (keratino-

cyterna). Melaninet fungerar som vårt vik-

tigaste UV-skydd.

I den mörka/svarta huden finns gott om

melanin som är jämnt och tjockt förpackat

i alla hudcellerna och i alla cellagren.

I den vita huden ligger melaninet inte lika

ytligt och det är mer ihoppackat och inte så

utspritt.

– Den svarta huden ger därför ett mycket

bättre UV-skydd än den vita och utgör en

klart bättre solskyddsfaktor än vit; ju svartare

dess bättre, säger Ann-Marie Wennberg. ■


Vid Karolinska Institutet pågår just nu en

studie med målsättning att se om det

går att påverka människors solskydds-

beteende med hjälp av individanpassad

information.

Enligt de senaste teorierna kring hur män-

niskor reagerar på hälsobudskap, måste ett

budskap vara tillräckligt tydligt för att

väcka ett visst mått av oro, men samtidigt

måste en möjlighet att minska risken för

hotet också presenteras. Avgörande för om

ett budskap kring ett rekommenderat bete-

ende ska accepteras är att balansen mellan

hotet och möjligheten att påverka hotet är

rätt. Om beskrivningen av hotet och dess

konsekvenser får övervikt riskerar man att

människor reagerar enbart känslomässigt

och slår ifrån sig budskapet. En annan vik-

tig aspekt är att hälsobudskapet känns rele-

vant. Att individanpassa hälsoinformation

är ett sätt att göra informationen mer rele-

vant för den enskilde personen.

Studien syftar till att se om det är möjligt

att uppnå förändringar i unga människors

beteende i solen med ökad användning av

olika typer av solskyddsmetoder. Individ-

anpassad information har i tidigare studier

visat positiva resultat på beteende. Studien

riktar sig till ett slumpmässigt urval i be-

folkningen med en stor potential att för-

ändra sitt beteende. Ungdomar och unga

vuxna i åldrarna 18–24 år väljs ut. Denna

grupp är vald på grund av att det är i denna

åldersgrupp som flest personer solbadar

och bränner sig. I denna grupp är således

förändringspotentialen som störst. Det

finns dessutom få eller inga preventions-

metoder som riktar sig specifikt till denna

åldersgrupp.

Programmet består av individanpassad

information som genereras automatiskt via

internet. Information sänds tre gånger digi-

talt i början av studien, efter sex månader

och efter tolv månader.

Det första avsnittet fokuserar kring mo-

tivationsnivå för förändring av beteendet.

Innehållet i texten utformas efter hur stu-

diedeltagarna tidigare har svarat på en en-

kät. Det andra avsnittet handlar om den

individuella risken för skador från solen

samt fördelar och nackdelar med det speci-

fika beteendet. Alla får återkoppling – feed-

back – på sin eventuella övervärdering av

positiva sidor av beteendet och undervär-

dering av de negativa. Den tredje delen be-

skriver bra strategier för att förändra ett

beteende. Här jämförs också personen med

andra personer som lyckats förändra sitt

beteende.

Tidigare studier som genomförts med lik-

artad skräddarsydd information har visat

goda effekter. Mest studerat är program för

rökstopp. Tidigare studier har i huvudsak

utförts i utvalda grupper. Då denna studie

är befolkningsbaserad ges möjlighet att

både kartlägga förekomsten av solskydds-

beteende i olika samhällsgrupper och stu-

dera effekterna av programmet i olika

grupper. Vidare ger resultaten vägledning

om hur stora samhällsvinster som en stor-

skalig satsning på denna typ av program

skulle kunna åstadkomma. Programmet är

också möjligt att på sikt genomföra i stor

skala till låga kostnader. ■

Richard Bränström, psykolog,

forskare vid Karolinska Institutet

Förändrad livsstil med skräddarsydd information

TEMA: Sola sakta

FOTO

TH

UO

MA

S M

AR

TTIL

A/S

CA

NP

IX


TEMA: Sola sakta

Sedan 2006 saluför apoteken kläder till

barn i ett material som ger gott skydd

mot UV-strålningen från solen.

– Materialet står emot solstrålarna och bar-

nen kan använda plaggen både när de leker

och badar, säger Anna-Carin Andersson,

chef på apoteket Lejonet i Luleå.

Solskyddskläder från tillförlitliga tillver-

kare blockerar över 97 procent av både

UVA- och UVB-strålningen. Kläderna är

designade för att täcka cirka 70 procent av

kroppen.

– På de ställen på kroppen som inte

skyddas av kläderna bör barn ha solskydds-

kräm med fysikaliskt filter och hög skydds-

faktor, säger Anna-Carin Andersson.

Fysikaliska filter är oftast titandioxid.

Det lägger sig som en barriär på huden och

reflekterar strålarna. Samtliga barnproduk-

ter i apotekets sortiment innehåller detta

filter.

Luleå är den plats i Sverige som har flest

soltimmar sommartid enligt SMHI. Även

om uppmaningen från såväl sjukvården

som apoteken är att uppsöka skuggan finns

det ändå efterfrågan på solskyddsprodukter.

– Brun utan sol säljer vi också på apote-

ket. Det är ett sätt att inte utsätta sig för

solens strålar, men få lyster i skinnet ändå.


– På de ställen på kroppen som inte skyddas

av kläderna bör barn ha solskyddskräm med

fysikaliskt filter och hög skyddsfaktor, säger

Anna-Carin Andersson.

Köp barnkläder på Apoteket!

Mest sol på de stora öarna

Solvett på simskolan2006 påbörjade Statens

strålskyddsinstitut, SSI,

en långsiktig satsning

kring UV-strålning och

barn. För att sprida sol-

kunskap och skapa

goda solvanor hos

barn redan tidigt i

livet, inleddes bland

annat ett samarbete med Svenska

Livräddningssällskapet, SLS. Organisatio-

nen utbildar 90 procent av alla simlärare,

vilka i sin tur i princip träffar landets alla

barn under tolv års ålder som lär sig sim-

ma.

Förutom att lära ut badvett, båtvett och

isvett ingår numera även solvett i simskole-

undervisningen. Ett pilotprojekt drogs

i gång sommaren 2006 där sju simskolor i

Göteborg ingick. Satsningen blev en succé

och i sommar utökas projektet med sim-

skolor på Gotland och i Stockholm.

I simundervisningen används arbetsma-

terialet Solsmart där teori varvas med atti-

tydövningar och praktik om hur man

skyddar sig mot solstrålning, till exempel

genom att vistas i skuggan mitt på dagen

eller enkelt göra sig en kinesisk hatt. Lek-

tionerna i solkunskap, inklusive de fantas-

tiska hattparaderna, blev förra sommaren

mycket framgångsrika och nu sprids pro-

jektet gradvis till landets alla delar.

Susanne Pettersson

Att vika sig en kinesisk hatt och ordna hatt-

parad kan vara ett sätt att leka sig till solkun-

skap. (Ur utbildningsmaterialet Solsmart/SLS.)

Antalet soltimmar mäts på flera platser i landet. Mest sol

brukar kusterna och de stora öarna ha. Minst sol har man

oftast i fjällen och över sydsvenska höglandet. De orter

som ofta toppar solskensligan sommartid är:

• Luleå

• Ölands norra udde

• Visby

• Umeå

• Karlstad

• Nordkoster

• Lund

• Stockholm

• Norrköping

• Göteborg

Källa: SMHI

FOTO

ALF

LIN

DB

ERG

H


Noterat

Vi har ett långsiktigt samarbete med vår

officiella huvudpartner. Till partnerföretag

räknas företag som sponsrar svensk cancer-

forskning med minst 50 000 kronor på ett år.

Vill du engagera ditt företag, kontakta

Morgan Roos, Cancerfonden,

tel 08-677 10 54.

Officiell huvudpartnerAPOTEKET

Cancerfondens partnerföretagELEKTA

GSKHIQ

LINDABNOVARTIS

OSRAMPONSAKI

SANTA MARIASBAB

SIEMENSSMV KONECRANES AB

Para ihop bokstav med rätt siffra och vinn

Cancerfondens Rikslott.

A. Vad innebär Slip! Slop! Slap!

1. Australiskt uttryck för att skydda huden

x. Australiskt uttryck för hopplek

2. Australiskt uttryck vid dykning

B. Vad betalar förskolor för ”En bok om solen”?

1. 140 kronor

x. 98 kronor

2. Den är gratis

C. Vad har Sara och Susanne gemensamt?

1. Yrket x. Åldern 2. Sjukdomen

E-posta ditt svar senast den 5 juli 2007 till

[email protected] eller posta till

Marita Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm.

Rätt svar i Kryssa & Vinn i Rädda Livet 1/07 är:

2, x, 1. Vinnarna som får ”Draken lyfter i motvind”

är Ola Jönsson, Simrishamn, Laila Carlsson,

Ankarsrum, Lena Magnusson, Söderala, Monika

Andersson, Sundbyberg, Karin Ohlson, Örebro,

Annmargret Grönberg, Haninge.

Vinnare av ”Mellan köksfönstret och evigheten” är

Lotta Moberg, Stockholm, Gull-Maj Holgersson, Öst-

hammar, Kerstin Hallberg, Norrköping.

Vinnare av ”Min minnesbok” är Brita Domby,

Värnamo och Margaretha Hansson, Vagnhärad.

Grattis!

KRYSSA & VINN!

Varje år dör över 3 000 människor i

lungcancer under ett tyst lidande.

Mängder av patienter vittnar om att

de förutom att de drabbats av en sjuk-

dom med extremt hög dödlighet också

tvingas genomlida sin sista tid fylld av

skam och skuldkänslor över att själva

ha orsakat sin sjukdom.

Om detta skriver Cancerfonden i

ett kapitel i Cancerfondsrapporten

2007.

Baksidan av samhällets för-

ändrade attityd till rökning är

den stigmatisering som riske-

rar att drabba dem som lider

av rökningsrelaterade sjukdomar.

Den höga dödligheten i lungcancer

gör dessutom sjukdomen till något

skrämmande i sig och leder dessvärre

till att lungcancerpatienter alldeles för

ofta blir isolerade och ställs utanför

normala sociala skyddsnät inom vård

och omsorg.

– Trots att lungcancer är den cancer-

form som tar flest liv av alla cancer-

sjukdomar saknas nationella riktlinjer

för vårdens handläggning av sjukdo-

men, säger generalsekreterare Ursula

Tengelin, Cancerfonden.

Cancerfondsrapporten 2007 tar

även upp ämnet cancervacciner. Detta

är ett forskningsområde i snabb ut-

veckling. Det första vaccinet mot det

virus som orsakar livmoderhalscancer

finns nu i vårt land – ett viktigt kom-

plement till allmän hälsoundersök-

ning, men också en politisk fråga.

Cancerfondsrapporten 2007 kan

läsas och sparas ner i PDF-format på

webbplatsen cancerfonden.se/cancer-

fondsrapporten. Den kan också bestäl-

las gratis via Cancerfondens webbutik

– cancerfonden.se/rapporter eller på

telefon 08-677 10 00. Porto tillkommer

dock. ■

Våra barn är ofta sämre försäkrade än våra hem.

Med ACE BarnTrygg Aktiv kan du ge dina barn ett om-fattande försäkringsskydd om de skulle råka ut för en olycka eller drabbas av cancer. ACE stöder Cancerfonden.

❀

ACE European Group UK Limited, filialSverige, Box 12890, 112 98 Stockholm

Telefon 08-692 54 00, www.aceeurope.com

ACE European Group är ett avvärldens största försäkringsbolag förskräddarsydda privatförsäkringar och

specialförsäkringar för företag.

Många lungcancerpatienter ställs utanför


Krönikan

Vi enades om följande: En tystnad infaller ungefär

samtidigt som snittblommorna vid sjuksängen bör-

jat vissna och krya på dig-korten inte längre kom-

mer. En mördande tystnad. Efter rehabiliteringen

fortsätter tystnaden på jobbet när de käcka väl-

komstropen klingat av.

Vi enades om att det finns en utbredd vanföre-

ställning om att människor i kris vill vara i fred.

Därför kommer så få kolleger fram och pratar med

en. Och inte bara kolleger, man blir liksom osynlig

för släkt, vänner och grannar. Det finns alltid något

gathörn att slinka runt, bli plötsligt intresserad av ett

skyltfönster eller stirra ner i tidningen.

Det var min kollega Kerstin Bodell och jag som

enades om hur människor inför sjuklingar får svårt

att hantera sin egen dödsångest. Därför vågar så få

prata med en. Ungefär samtidigt som hon fick dia-

gnosen lungcancer drabbades jag av en hjärtinfarkt.

Vi skickade krya på dig-hälsningar till varandra och

kallade varandra för olycksbroder respektive olycks-

syster. Vi tyckte helt enkelt synd om varandra och

oss själva. Vi fortsatte brevväxlingen, två människor

som hade mycket gemensamt men ändå var okända

för varandra.

Utrikeskorrespondenter är ett litet skrå. Folk i all-

mänhet är övertygade om att vi utrikeskorrar kän-

ner varandra utan och innan, men så är det inte.

Den enkla anledningen är att vi är utslängda i olika

världsdelar. Vi träffas personligen bara under en

augustivecka i Stockholm då vi diskuterar gemen-

samma problem och glädjeämnen.

Kerstin Bodell och jag kände alltså inte varandra.

Hon var i tio års tid korrespondent i Latinamerika

medan jag var i Östeuropa. Hon rapportade om

militärkupper och naturkatastrofer, om kriget på

Falklandsöarna och den kaotiska utvecklingen i

Haiti. Hennes glasklara analys och skarpa basröst

– med hjälp av alltför många Marlboro – bar som

flyttfåglar genom etern.

Vår brevväxling fördjupades när jag fick min

andra hjärtinfarkt ungefär samtidigt som Kerstin

fick beskedet att hennes lungcancer återkommit.

Vi blev riktiga ”pen pals” som berättade nästan allt

för varandra, vi tröstade och hjälpte varandra. Jag

har i hela mitt liv inte upplevt något liknande. Vår

korrespondens – den viktigaste vi korrespondenter

någonsin gjort? – blev lektioner i medmänsklighet,

trofasthet, värdighet och behovet av humor. Kerstin

skrev: ”Det där med hjärtat framstår som klart läb-

bigare än cancer. Cancersjuka dör i alla fall inte knall

och fall, i alla fall inte av cancern.”

Kanske eftersom döden flåsade oss i nacken och

Kerstin och jag var rätt olika varandra, politiskt, reli-

giöst, socialt, kulturellt, så vågade vi vara uppriktiga

mot varandra. Vi hade inget att förlora på öppen-

hjärtigheten, men allt att vinna. Den märklige

Malmöprästen Ingemar Simonssons ord så att säga

hjälpte oss på vägen: ”Alltför ofta håller vi inne vad

vi innerst tänker, av rädsla och för att vara till lags.”

Kerstin lärde mig att inte vara rädd och att dämpa

min böjelse att vilja behaga om inte alla så i vilket

fall väldigt många.

Kerstin var den mest bildade och bästa stilist som

jag någonsin haft som kollega. Hon prålade aldrig

med sina kunskaper. Tvärtom, hon bad nästan om

ursäkt för att hon ”råkade veta” eller ”tillfälligtvis”

hade läst någonting.

Som läsaren förstått lever inte Kerstin längre, hon

dog i november 2006. ”Hon blev 62 år” stod det i

nekrologen. Det stämmer inte för hennes man Olle

och för mig. Kerstin kommer att bli betydligt äldre.

Jag saknar min kollega och vän Kerstin Bodell

väldigt mycket. Det har, fast på ett annat sätt, blivit

så tyst för att tala om det man innerst inne tänker. ■

Plötsligt blir det så tyst runt en

Gästkrönikör

KJELL ALBIN ABRAHMSON

UTRIKESKORRESPONDENT,

SVERIGES RADIO

FOTO

SV

T

Denna annons kommer från Cancerfondens officiella huvudpartner

Documents

Rädda Livet 20 år! - res.cloudinary.com · Forskarna har under lång tid uttryckt dessa sanningar och uppmanat till ändrade solvanor och ny livsstil.S ... Håll koll på dina födelsemärken,sök