Pussel - goteborgsregionen.se · och föräldrarnas upplevelse av arbetet intressant, samt huruvida de inblandade upplever att det sker någon förändring gällande relationen mellan

Pussel

Therese Wissö

Mars 2009

Utvärdering av en familjeverksamhet i stadsdelen Kortedala i Göteborg

2

Pussel

© FoU i Väst/GR Första upplagan mars 2009Layout: Infogruppen GR

3

Pussel

Innehåll

SAMMANFATTNING ................................................................................................. 5

INLEDNING ................................................................................................................ 6 Syfte och frågeställningar .......................................................................................... 6 Projektets aktörer...................................................................................................... 7 Rapportens disposition ............................................................................................. 8

SAMHÄLLETS STÖD TILL BARN OCH FAMILJER .................................................. 9 Förskola och öppen förskola ..................................................................................... 9 Socialtjänsten .......................................................................................................... 10 Barnhälsovården ..................................................................................................... 11 Ytterligare stöd till föräldrar ................................................................................... 12 Familjebehandling ................................................................................................... 12

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ........................................................................ 14 Samverkan .............................................................................................................. 14 Om organisationer och dess aktörer........................................................................ 15 Förebyggande arbete ............................................................................................... 16

GENOMFÖRANDE ................................................................................................... 18 Intervjuerna ............................................................................................................ 18 Etiska överväganden .............................................................................................. 20

FAMILJEVERKSAMHETEN PUSSEL – IDÉ OCH ORGANISATION ....................... 21 Initiativet ................................................................................................................ 21 Placering och lokaler ............................................................................................... 21 Målsättning och målgrupp ...................................................................................... 22 Styrning av projektet ............................................................................................... 22 Samverkan .............................................................................................................. 22

DEN FÖRSTA TIDEN – OSÄKERHET OCH PERSONALOMSÄTTNING .............. 26 Nyrekrytering och nystart i januari 2008 ................................................................ 27

PUSSEL SOM VERKSAMHET ................................................................................... 29 Vägen in i verksamheten ......................................................................................... 30 Informationsmöte ............................................................................................. 30 Uppföljningsmöten ........................................................................................... 31 Vilken sorts verksamhet är Pussel? .......................................................................... 32 Vad gör man på Pussel? .......................................................................................... 32 Marte Meo ....................................................................................................... 33

4

Pussel

Avslappning ...................................................................................................... 34 Spädbarnsmassage ............................................................................................ 35 ”Golvarbete” .................................................................................................... 35 Samarbete/kontakt med andra verksamheter ........................................................... 35 Metodutveckling och handledning .......................................................................... 36

PERSONALENS TANKAR OM ARBETET MED FAMILJERNA ............................. 38 Vad ska Pussel arbeta med i familjerna? .................................................................. 38 Ett exempel på arbete – familjen Svensson .............................................................. 39 Att stärka föräldrarna på olika sätt ......................................................................... 40 Märker personalen några förändringar hos föräldern? ............................................ 41 Ser personalen några förändringar hos barnet? ....................................................... 42 Om familjernas framtid på Pussel ........................................................................... 42

FÖRÄLDRARNAS UPPLEVELSE AV PUSSEL ........................................................... 43 Varför är man på Pussel? ........................................................................................ 44 Vad för sorts verksamhet är Pussel? ........................................................................ 45 Vad är det som är bra med Pussel? .......................................................................... 46 Om att bli filmad .................................................................................................... 46 Vad betyder Pussel för barnen? ............................................................................... 47

HÄNDELSEFÖRLOPPET HÖSTEN 2008 ................................................................. 48 Nedläggning ........................................................................................................... 48

ANALYS OCH DISKUSSION .................................................................................... 50 Organisation ........................................................................................................... 50 Samverkan eller inte ................................................................................................ 51 Arbetsmetoder och förhållningssätt......................................................................... 52 Generellt eller riktat stöd ........................................................................................ 53 Slutord .................................................................................................................... 54

REFERENSER ............................................................................................................ 55

5

Pussel

Sammanfattning

Föreliggande rapport är en utvärdering av en projektverksamhet för föräldrar och barn.

Projektet är en familjeförskola, kallad familje-verksamheten Pussel, och är ett samarbete mellan Göteborgs Stad Kortedala och Primärvården i Göteborg. Projektet leds av en styrgrupp med re-presentanter från förskola/skola, socialtjänst och primärvård. Arbetsgruppen på Pussel består av tre personer, vilka utgörs av socionom, förskollärare samt barnsjuksköterska. Verksamheten är öppen tre dagar i veckan. Pussel är en riktad verksamhet som vänder sig till föräldrar med barn i åldern noll till tre år i stadsdelen Kortedala. Målet är att stärka föräldrarna i föräldrarollen, samt att föräldrarna ska utveckla relationen till sitt barn. Förutom gruppverksamhet erbjuds föräldrarna enskilda samtal och samspelsträning enligt Marte Meo-metoden. Det krävs inget biståndbeslut enligt socialtjänstlagen för deltagande och verksamheten kan således kategoriseras som en öppen servicein-sats. För att delta i verksamheten krävs dock att familjens BVC-sköterska eller socialsekreterare ansett att familjen är i behov av extra stöd.

Syftet med utvärderingen har formulerats i samarbete mellan verksamhetens styrgrupp och FoU i Väst. Det övergripande syftet har varit att undersöka vad som sker på Pussel, det vill säga hur arbetet med familjerna är utformat, samt hur verk-samheten är organiserad. Dessutom är personalens och föräldrarnas upplevelse av arbetet intressant, samt huruvida de inblandade upplever att det sker någon förändring gällande relationen mellan föräldrar och barn under den tid som familjerna deltar i verksamheten.

Studien har genomförts under perioden april till december 2008. Kvalitativa metoder har an-

vänts i materialinsamlingen, så som intervjuer med projektets styrgrupp, personal vid Pussel samt deltagande föräldrar. Dessutom har vissa observationer i verksamheten gjorts och tillgäng-liga verksamhetsdokument studerats. Resultatet har analyserats med hjälp av teorier som belyser organisation, samverkan, förebyggande arbete och interventioner.

Studien har visat att de deltagande föräldrarna är nöjda med verksamheten och de tillskriver den ett stort värde. Både föräldrar och personal kan peka på förändringar som de upplever har ägt rum under den tid familjen deltagit i verksamheten. Stu-dien har dock visat att projektets organisatoriska ramar varit oklara. Det har varit diffust för såväl styrgruppens representanter som personalgrupp varför projektet ska drivas i samverkan och vad de olika yrkesgrupperna ska bidra med. Det har inte funnits någon projektledare och ingen klar ansvarfördelning mellan styrgruppens medlem-mar. Socialtjänsten är den verksamhet som haft lättast att motivera Pussel som en del av det egna verksamhetsområdet. Förskola/skola och primär-vård har redan från start varit mer tveksamma till sin inblandning i projektet. Dessa tveksamheter, i kombination med praktiska omständigheter, resulterade i att primärvården drog sig ur projek-tet redan två månader innan projekttidens slut. Därefter beslutade förskola/skola att de inte ville medverka till en fortsättning av projektet och soci-altjänsten ansåg att de inte att hade möjligheter att driva verksamheten vidare på egen hand. Familje-verksamheten Pussel upphörde därmed i slutet av december 2008. n

6

Pussel

1. Inledning

Sedan mitten av 1900-talet har det svenska sam-hället, genom olika reformer, utvecklat system

som syftar till att stödja barn och deras föräldrar. Makarna Myrdal ansåg att stödet till barnfamiljer skulle utformas genom generella socialpolitiska bidrag och inte förknippas med den gamla fattig-vårdens förödmjukande hjälpverksamhet (Myrdal, 1934). De sociala reformer som genomförts sedan dess har innefattat såväl ekonomiskt stöd i form av olika bidrag, som praktiskt stöd, till exempel i form av utbyggd barnomsorg. Generella insatser som riktas till alla har kompletterats med mer specifika, till familjer som anses vara i behov av extra stöd.

Med tiden har betydelsen av relationen mellan föräldrar och deras barn kommit att lyftas fram allt mer (se t.ex; Hwang & Wickberg 2001, Bremberg 2004 och Broberg 2006). Detta synsätt bygger på idén att goda relationer mellan föräldrar och deras barn är väsentliga för barnens psykiska hälsa och utveckling. Genom att fokusera på relationen har samspelet mellan föräldrar och deras barn hamnat i blickpunkten. Samspelet är det som sker i den direkta kontakten mellan människor. En relation kan ses som ett resultat av ett regelbundet samspel mellan två personer (Lindberg, 2000). Det har därmed blivit angeläget att tidigt uppmärksamma när samspelet inte fungerar bra och erbjuda riktade insatser för att förbättra rådande förhållanden. De verksamheter som möter små barn och deras föräldrar, så som barnhälsovård och socialtjänst, har utarbetat olika arbetssätt för att stödja ett gott samspel. Under senare år har det runt om i landet bland annat vuxit fram ett stort antal spädbarnsverksamheter, inriktade på behandling av samspelsproblem (Hwang & Wickberg, 2001).

Många av dessa har en personalgrupp som består av sjuksköterska, förskollärare och socionom. Hwang och Wickberg lyfter fram att dessa verk-samheter behöver utvecklas och utvärderas, samt att verksamheternas organisatoriska tillhörighet och samarbetspartners behöver belysas.

I takt med att nya verksamheter och arbetsme-toder vuxit fram har det således uppstått en diskus-sion om hur arbetet bäst ska utföras och huruvida man kan veta att insatser i familjer leder till önskat resultat. Kommuner och landsting har prövat olika sätt att arbeta och man vill känna sig säker på att det kommer familjerna till godo. Föreliggande rapport kan ses som en illustration av samhällets ambition att forma en god verksamhet för små barn och deras föräldrar, såväl som en strävan efter att fastlägga arbetets utfall. Rapporten är en utvärd-ering av en familjeförskola, Familjeverksamheten Pussel, som drivits i projektform under perioden augusti 2007 till december 2008. Verksamheten har bedrivits i stadsdelen Kortedala i Göteborg och projektet har haft två huvudmän, stadsdels-förvaltningen Kortedala samt primärvården i Göteborg. Verksamheten vänder sig till familjer i Kortedala, med barn mellan noll och tre år. Målet är att stärka föräldrarna i föräldrarollen, samt att föräldrarna ska utveckla relationen till sitt barn. Föräldrarna erbjuds bland annat enskilda samtal och samspelsträning enligt Marte Meo-metoden (SDF Kortedala, 2006).

Syfte och frågeställningarDet övergripande syftet med utvärderingen är att undersöka vad som händer på familjeförskolan Pussel, det vill säga hur deltagare och personal vid Pussel beskriver verksamheten, samt om de upple-

7

Pussel

ver att det skett någon förändring avseende sam-spelet mellan förälder och barn under den tid som familjen deltagit i verksamheten. Detta innefattar berättelser och reflektioner kring arbetsmetoder, förhållningssätt och mål. Utvärderingen ska också belysa de organisatoriska ramar som omger projek-tet och sätta in verksamheten i en större helhet. De frågeställningar som studien avser besvara är:

Hur ser organiseringen och styrningen av Pussel ut?

Vilka arbetsmetoder och förhållningssätt förekommer på Pussel och hur har dessa utarbetats?

Vad har deltagandet i Pussel inneburit för familjerna?

Utvärderingsuppdraget har formulerats i samarbete mellan verksamhetens styrgrupp och FoU i Väst. Innan vi går in på närmare detaljer kring hur denna utvärdering har genomförts, kan man konstatera att det finns olika sätt att se på och genomföra utvärdering. Dessa hänger samman med olika sätt att betrakta och värdera kunskap (Karlsson, 1999). I Ove Karlssons översikt av utvärderingsforskning urskiljs tre utvärderingsmönster; mål- och resul-tatutvärdering, processutvärdering och interaktiv utvärdering. Dessa tre mönster har utvecklats vid olika tidpunkter under slutet av 1900-talet och inledningen av 2000-talet. Evert Vedung (2004) beskriver utvärdering som en megatrend i väst-världen, och identifierar olika drivkrafter bakom detta fenomen. Vedung konstaterar att inom socialt arbete har den kvantitativt-vetenskapliga inrikt-ningen av utvärdering vunnit terräng på senare år, vilket bland annat avspeglas i uttalanden om att åtgärder ska grundas på evidens och vetenskaplig grund.

Karlsson sammanfattar sin syn på vad utvär-deringar syftar till på följande vis:

”Utvärderingens centrala uppgift är att uttrycka ett vär-deomdöme om sitt utvärderingsobjekt. Utvärdering bör vara en kritiskt granskande verksamhet som kan komma in under eller efter den insats som man vill bedöma. Upp-giften är inte enbart att beskriva, kartlägga eller mäta en attityd. Snarare bör strävan vara att försöka gå djupare och ifrågasätta det som tas för givet och hålls som självklart.” (Karlsson, 1999, s 17).

Då det saknats konkreta och mätbara mål med

projektet, är föreliggande utvärdering inte inriktad mot mål- och resultatutvärdering. Den har snarare karaktären av processutvärdering där aktörer fått beskriva hur de upplevt olika aspekter av projek-tet. Enligt Sahlin (1996) bör man betrakta projekt som en förändringsprocess, där mål och syftesför-skjutningar är naturliga inslag. Det är svårt att mäta hur väl man lyckats med de urpsrungliga målsättningarna, eftersom omformuleringar och omtolkningar av ursprungliga idéer är resultat av nödvändiga reflexionsprocesser. Ambitionen har varit att, i överensstämmelse med Karlssons tankar om utvärderingars syfte, ifrågasätta det som tas för givet och hålls som självklart.

Projektets aktörerFamiljeförskolan, som sedermera kom att beteck-nas ”familjeverksamheten Pussel”, är ett projekt som finansieras och organiseras av SDF Korte-dala och Primärvården i Göteborg. Styrgruppens medlemmar representerar tre olika verksamheter; Barnavårdscentralen Spinnaren (primärvården Göteborg), Familjeenheten inom individ- och familjeomsorgen (SDF Kortedala), samt enheten Barn & Ungdom (SDF Kortedala).

Göteborgs Stad är indelad i 21 stadsdelsför-valtningar och dess verksamheter är bland annat social omsorg och service, förskola och grundskola. Stadsdelsnämnderna ansvarar för att innevånarna får den service och insatser de behöver och har ett befolkningsansvar. Familjeenheten vid SDF Kor-tedala innefattar socialtjänstens arbete med barn och familjer. De tillhör enheten Individ- och familj (IFO). Familjeenheten har tre centrala uppdrag: att utreda och besluta om insatser enligt socialtjänst-lagen och lagen om vård av unga (LVU), att ge råd och stöd till enskilda och familjer som bedöms vara berättigade, samt att ge generellt förebyggande insatser. Enligt verksamhetsplanen för 2008 ska familjeenhetens förebyggande arbete organiseras i en särskild grupp inom enheten, för att stärka möjligheterna till samarbete inom enheten och med förskola/skola.

Skola och förskola tillhör enheten som be-tecknas Barn & Ungdom. Barn & Ungdom ansvarar för stadsdelens förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, samt grundskoleverksamhet. Förskoleverksamheten vänder sig till barn i åldern

8

Pussel

1-5 år. Förskoleklassen vänder sig i första hand till 6-åringar och i grundskolan går barn mellan 7 och 16 år.

Primärvården i Göteborg bedriver offentliga basverksamheter så som vårdcentraler, barnavårds-centraler, mödravårdscentraler samt rehab-enheter. Primärvården är organiserade i tre primärvårds-områden, Centrum Väster, Hisingen och Öster. Barnavårdscentralen Spinnaren har sina lokaler i Gamlestaden och tillhör primärvårdsområde Nord-Ost. Barnavårdscentralernas övergripande mål är att stödja föräldrar i ett aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn, samt att uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle (Västra Götalandsregionen, 2004).

Rapportens disposition I kapitel två tecknas en bild av hur samhällets stöd till barnfamiljer vuxit fram i Sverige. Syftet med detta kapitel är att sätta in familjeverksamheten Pussel i ett större sammanhang och visa hur de tre verksamheter som drivit Pussel har en lång tradi-tion av arbete med små barn och deras föräldrar. Detta följs av ett kapitel som presenterar rappor-tens teoretiska grund och viktiga begrepp. Kapitel fyra beskriver vilka metoder som använts och hur utvärderingen har genomförts. I kapitel fem till tio redogörs resultatet av utvärderingen. Dessa kapitel grundas framför allt på de intervjuer som genom-fördes under perioden april till oktober 2008, samt tillgängliga dokument. I kapitel fem till åtta är det främst personal och styrgrupp som kommer till tals. Föräldrarnas åsikter om verksamheten fram-förs i kapitel nio. Kapitel tio kan betraktas som en epilog och grundas på de samtal med personal och styrgrupp som gjordes i december 2008 och januari 2009. Avslutningsvis diskuteras resultaten i kapitel elva. n

9

Pussel

2. Samhällets stöd till barn och familjer

Projektets huvudmän tillhör de offentligt finan-sierade välfärdstjänsterna, vilka ska ge samhäl-

leligt stöd till barn och deras familjer. Socialtjänst, barnhälsovård och förskola/skola har en lång tradition av såväl stödjande som kontrollerande funktion i samhället. Genom att inledningsvis ge en historisk överblick av verksamheternas framväxt och utveckling, kan man se att olika aspekter av stöd framhållits vid olika tidpunkter. Det går också att urskilja förskjutningar vilka medfört att verk-samheterna i viss mån överlappar varandra.

Förskola och öppen förskola Familjeverksamheten Pussel betecknas som en familjeförskola. En familjeförskola har vissa lik-heter med en öppen förskola, men skiljer sig från dessa på väsentliga punkter. En öppen förskola riktar sig till alla föräldrar i ett område, medan en familjeförskola är en riktad verksamhet som vänder sig till ett fåtal familjer. Den öppna för-skolan tillkom som komplement till den vanliga förskolan, och en familjeförskola är ytterligare en ansats att stötta föräldrar som bedöms ha ett mer omfattande stödbehov. Begreppet familjeförskola är inget enhetligt begrepp och det finns inga na-tionella rekommendationer om hur en sådan bör organiseras. Det saknas också information om hur många familjeförskolor det finns i Sverige och hur dessa är organiserade.

Dagens allmänna förskola skiljer sig från so-cialtjänsten och primärvården, genom att de inte har samma uttalade uppdrag att stödja föräldrar. Förskolans roll i samhällets omsorg om familjer blir mer tydligt i ett historiskt perspektiv. En sorts föregångare till dagens förskola var barnkrubbor och barnträdgårdar, vilka etablerades i början av

1900-talet (Myrdal, 1934). Barnkrubborna var ett slags fattighjälp, en i grunden behovsprövad verksamhet för de mödrar som av olika anled-ningar inte klarade att ta hand om sina barn på dagarna. Barnträdgårdarna var å andra sidan ofta underbyggda privatskolor och en tillgång för ett fåtal familjer. Alva Myrdal ansåg att småbarnens gemensamhetsfostran vare sig skulle vara fattig-vård eller lyx. De barnkammare som skulle inrättas skulle riktas så brett att det snarare skulle vara regel än undantag att familjerna behövde dessa tjänster. Det kunde handla om familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetade och där barnen var i behov av ett ”vikarierande hem”. Barnkamrarna vände sig också till hemarbetande föräldrar för att underlätta moderskapet och ge hemarbetande mödrar avlösning under en del av dagen.

Från 1930-talet och fram till slutet av 1960-ta-let kan man se politikernas intresse för barn-omsorgen som en spegling av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft och växlande konjunkturer ( Berg & Fredholm, 1983). I tider då behovet av kvinnlig arbetskraft varit stor, så som efter andra världskriget, föreslogs att statsbidrag skulle utgå till heldagsomsorgen. När arbetsmarknaden för kvinnor försämrades på 50-talet ifrågasattes det om det var bra för barnen att vara borta hela da-garna. 1968 tillsattes barnstugeutredningen för en översyn av barnomsorgsverksamheterna, inklusive innehåll, organisation och utbyggnad. 1972 kom två huvudbetänkanden, Förskolan 1 och 2 (SOU 1972:26 och SOU 1972:27). Barnstugeutredningen föreslog bland annat att barn i behov av särskilt stöd skulle kunna få detta inom förskolans ram. I SOU 1972:27 fanns också tankar om uppsökande verksamhet samt planer på verksamheter som rik-

10

Pussel

tade sig till hemarbetande föräldrar och deras barn. Man ansåg att barn som inte tillhör den vanliga barnomsorgen hade behov av pedagogisk stimulans och att detta skulle kunna avhjälpas till exempel med lekrådgivning vid barnavårdscentralerna. Försök med lekrådgivning i olika kommuner blev populära bland föräldrar och dagbarnvårdare och verksamheterna utvecklades och fick benämningen öppen förskola.

Öppen förskola vänder sig till barn som inte har plats i den vanliga förskolan. Den erbjuder en mötesplats och kontaktpunkt för föräldrar som är hemma på dagarna. Det som är utmärkande för öppen förskola är att det inte krävs någon inskrivning, samt att barnen som vistas där måste ha någon vuxen med sig. 1983 gjorde Margareta Gustafsson en översikt av den öppna förskolans utveckling och organisation (Gustafsson ,1983). Hon konstaterade att verksamheterna vid de öppna förskolorna mer och mer inriktats mot de vuxna besökarna och att kom att stämma överens med socialtjänstlagens intentioner om förebyggande och utåtriktat arbete.

Antalet öppna förskolor ökade under 1980-ta-let. 1991 nådde det sin kulmen då det fanns 1 644 verksamheter i landet (Skolverket, 2005). Sedan dess har antalet öppna förskolor stadigt minskat och ekonomiska besparingar har angetts som huvudskälet. I samband med förändringarna i Skollagen 1995, där kommunerna blev skyldiga att erbjuda barnomsorgsplats för alla barn mellan 1 och 12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, minskade också målgruppen för öppen förskola. Enligt Skolverket bör barn som inte går i vanlig förskola ha tillgång till öppen förskola. 2004 var det 141 av landets kommuner som hade öppna förskolor, totalt 447 stycken. 90 procent drivs i kommunal regi och av de som drivs i egen regi är svenska kyrkan den vanligaste huvudman-nen. Drygt hälften av de öppna förskolorna drivs som fristående verksamheter. Den näst vanligaste organisationsformen var att den öppna förskolan ingick i en familjecentral. Enligt skollagen ska den öppna förskolan ses som ett komplement till den vanliga förskolan. I den statliga utredningen ”Stöd i föräldraskapet” bedöms de öppna förskolorna även fortsatt ha en viktig föräldrastödjande funk-tion (SOU 1997:161).

SocialtjänstenSocialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn som far illa får stöd och skydd. I socialtjänstlagens femte kapitel, § 1, framgår att socialtjänsten ska verka för att barn och ungdomar växer upp under goda och trygga förhållanden. Socialtjänsten ska dessutom, i nära samarbete med hemmen, sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver, och om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Den sociala barnavården har således två övergripande mål; att utreda huruvida barns hemförhållanden och uppväxtvillkor är acceptabla, samt att vid behov ge barn och familjer lämpligt stöd. Arbetet har en dubbel funktion, eftersom det handlar om att både utreda och stödja. Varje kommun kan själv besluta hur detta arbete ska organiseras. Vissa kommuner har valt en integrerad modell där socialarbetarna arbetar med både utredning och stöd, medan andra har valt att dela upp arbetet och specialisera olika enheter. Vissa stödinsatser kräver beslut enligt socialtjänstlagen, medan andra kan vara av mer rådgivande natur och frikopplas från myndighetsutövning. Lundström (2000) konstaterar att den sociala barnavården framför allt är en individinriktad verksamhet, där enskilda barn och föräldrar erbjuds olika typer av stöd, vilka bedömts i en utredning efter ansökan eller anmälan. I en artikel i Socialvetenskaplig tidskrift ger författarna inget gott betyg till utvecklingen inom den sociala barnavården. ”Socialtjänstens barnavård är oförändrat en inrättning som be-traktas med misstänksamhet och som tenderar att stigmatisera sina klienter” (Lundström & Sallnäs, 2003 s. 209.)

En grundläggande förutsättning för att social-tjänsten ska kunna ge stöd och skydd till barn som far illa, är den anmälnings- och uppgiftsskyldighet som enligt socialtjänstlagen föreligger för myndig-heter vars verksamhet berör barn och unga. Det finns ett antal studier som visar att personal inom BVC och förskola gör olika bedömningar för vilka barn som befaras fara illa, och att det förekommer en underrapportering av dessa fall till socialtjänsten ( Lagerberg, 1998, Lundén, 2000). En anmälan till socialtjänsten är dock ingen garant för att barn som far illa får den hjälp och det stöd de behöver.

11

Pussel

Kommunernas barnavårdsutredningar har kritise-rats för allvarliga brister, både vad gäller formella krav på handläggningen, men också att många barn och föräldrar som berörs är missnöjda med bemötande och utredningsförfarandet (Egelund & Sundell, 2000). För att ge familjer rätt stöd och hjälp krävs dock inte bara bättre utredningar utan också tidiga insatser (ibid).

Enligt socialstyrelsen är det angeläget att socialtjänsten prioriterar tidiga insatser utanför myndighetsutövningens ram i nära samverkan med andra myndigheter och organisationer. Samverkan mellan myndigheter lyfts fram som något värdefullt och nödvändigt för att tidigt upptäcka och hjälpa familjer där ett barn far illa eller riskerar att fara illa (Hjortsjö, 2006). Pettersson (1999) påpekar att so-cialtjänstens traditionellt formella hantering i och med myndighetsutövning kan ställa till svårigheter i samarbetet med förskola och BVC. Lundström och Sunesson (2000) beskriver hur försök med att arbeta fram nya metoder utanför den vanliga socialtjänstens ramar inte lyckas förändra organi-sationens grundläggande kännetecken. De skriver att möjligheterna till förändring av socialtjänstens organisationer i stor utsträckning förmodligen be-stäms utanför socialtjänsten själv, till exempel när nya organisationer för sociala tjänster uppstår.

BarnhälsovårdenDen förebyggande mödra- och barnhälsovården har funnits i Sverige sedan 1930-talet och verk-samheterna utvecklades parallellt under 1900-talet. En föregångare till dagens barnavårdscentraler var Mjölkdroppen som startade 1901 på Södermalm i Stockholm (Wikander, 2006). Syftet med verksam-heten var att ge mjölksubstitut till fattiga mödrar, men också att ge en del goda råd.

Barnavårdscentralernas verksamhet var inled-ningsvis i stor utsträckning inriktad på somatiska problem. Under 30- och 40-talet var det vanligt med bristsjukdomar och infektionssjukdomar. Alva Myrdal var dock bekymrad över de dåliga psykolo-giska kunskaper som svenskar hade i stort och inte minst bland personalen vid barnavårdscentralerna. Hon konstaterade att det saknades konsultations-möjligheter för småbarnens uppfostringsproblem och ansåg att det bör bli lika lätt för en mor att få sakkunniga råd om sitt barns psykiska vård som om dess fysiska (Myrdal, 1944).

1981 formulerade Socialstyrelsen att barnhäl-sovårdens huvudmål ska vara att minska dödlig-het, sjuklighet och handikapp bland barn, minska skadlig påfrestning för föräldrar och barn, samt stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap och härigenom bidra till gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling för barn (Socialsty-relsen, 1981). Barnhälsovårdsarbetet delas in i primärprevention, inklusive hälsobefrämjande åtgärder och sekundärprevention (Hagelin m fl, 2007). De hälsobefrämjande åtgärderna innefat-tar vaccinationer, allmänt föräldrastöd och allmän föräldrautbildning. Sekundärpreventionen handlar om hälsoövervakning, det vill säga hälsounder-sökning, tillväxtmätning, screening samt specifikt stöd och rådgivning vid problem. Barnhälsovården ska förmedla information till föräldrar om ett brett spektrum av ämnesområden: amning, mat och matvanor, tandhälsa, praktisk barnavård, egenvård vid vardagssjuklighet, samlevnad och familjerelationer, föräldraroller, barnuppfostran, barnets normala utveckling, lek och fysisk aktivitet, kultur och media och samhällets stödresurser till barnfamiljer ( Socialstyrelsen, 1994).

I målbeskrivningen för sjuksköterskor inom barnhälsovården anges att målen för verksamheten ska uppfyllas genom att stödja föräldrarna i aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa, samt uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle (Dozai, 2003). Föräldrastöd ses som en av barn-hälsovårdens viktigaste uppgifter. Överlag har det skett en förskjutning av barnhälsovårdens arbete under de senaste decennierna, från ett övergripande somatiskt perspektiv mot ett alltmer folkhälsoin-riktat och psykosocialt perspektiv. En förklaring till denna förändring anges vara att barnen fysiskt har blivit allt friskare, medan de psykosociala och miljömässiga problemen har ökat (ibid). Detta krä-ver en mer stödjande roll av BVC-sjuksköterskan. Barnhälsovården ska arbeta både generellt med alla föräldrar och barn och mer specifikt med de familjer som är i behov av ökat stöd. Hur många familjer som en BVC-sköterska ansvarar för, beror på ärendenas vårdtyngd. Med hög vårdtyngd kan avses stor andel föräldrar med utländsk bakgrund, hög andel förstabarnsföräldrar, många ensamstå-ende föräldrar, låg utbildningsnivå hos föräldrarna, hög arbetslöshet eller liknande såsom till exempel

12

Pussel

hög omflyttning inom området (ibid). De medicinska kontrollerna inom barnhälso-

vården har med tiden således kommit att kom-pletteras med psykosociala bedömningar för att identifiera familjer som behöver extra stöd, eller där barnen riskerar att fara illa. Samtidigt som barnhälsovården ska vara generell och dess styrka är att den vänder sig till alla, så anges ofta att vissa grupper är i behov av särskilt stöd. I läroboken Barnhälsovård, vilken också är tänkt som stöd i det dagliga arbetet inom barnhälsovården, pekar man på familjer där det förekommer missbruk av alko-hol/narkotika, sociala påfrestningar som arbetslös-het, täta flyttningar/bostadsproblem, bristfälligt socialt nätverk eller ekonomiska problem. Dessa familjer behöver erbjudas ”speciellt noggranna och individuellt anpassade hälsoundersökningar, rådgivning och stöd” (Hagelin, 2007 s 54). Det har dock visat sig vara svårt att förutsäga och tidigt identifiera riskfamiljer och hur man ska ingripa när man ser ett problem. Familjer i behov av stöd har i de flesta fall haft en kontakt med BVC långt innan socialtjänsten kopplas in på ett eller annat sätt. I en översyn av mödra- och barnhälsovården i Göteborg framkommer att man vill utveckla mo-deller och samarbete för att tidigt uppmärksamma och stödja föräldrar med ogynnsamma sociala och ekonomiska förutsättningar (Hälso- och sjukvårds-kansliet Göteborg, 2006).

Ytterligare stöd till föräldrarUtöver föräldrautbildning i samband med barnets födelse erbjuder idag både kommuner och landsting olika utbildningar, kurser och gruppverksamheter för föräldrar med barn i olika åldrar. Istället för föräldrautbildning talar man idag oftare om stöd i föräldraskapet, vilket ska motsvara det engelska begreppet ”parenting” (Hagelin m fl, 2007). Det finns en uppsjö av manualbaserade program för att stärka samspelet mellan barn och föräldrar, så som Active parenting, Cope, De otroliga åren och Komet.

1997 genomfördes en statlig utredning för att undersöka hur stödet till föräldrar bör utformas (SOU 1997:161). I förordet till utredningen står att läsa:

”Om föräldrar behöver stöd eller inte kan vanligtvis bara föräldrarna själva avgöra. De kan och skall också

formulera vilket stöd, vilken hjälp och information de behöver… Målet med föräldrastödjande verksamhet är, i korthet, att ge kunskap, information, råd och stöd för att utveckla föräldrars kompetens och stärka deras trygghet och självtillit i föräldrarollen, alltifrån de som väntar barn och under barnets hela uppväxttid. En föräldraroll som de skall kunna utveckla utifrån sin egen övertygelse om vad som är en bra förälder” (SOU 1997:161, s. 10) .

Utredaren är dock tydlig med att man inte helt kan överlåta initiativet till föräldrarna att söka service, stöd och behandling. ”Samhället kan inte passivt vänta till dess att en krissituation är ett faktum, då kan det kosta mer lidande än nödvändigt för den enskilde och förorsaka stora kostnader för samhället” (ibid, s.11). De som i sitt dagliga arbete träffar barn och föräldrar har därför ett ansvar att läsa signaler om att allt inte står rätt till och agera i förebyggande syfte.

FamiljebehandlingDe flesta kommuner i Sverige erbjuder idag någon form av familjebehandling, även om det går under olika benämningar och har olika innehåll. I en kunskapsöversikt om familjebehandling beskriver Kjell Hansson flera vanligt förekommande metod-inriktningar inom det psykosociala området (Hans-son, 2001). Kärt barn har många namn, och det talas i dessa sammanhang om familjebehandling, familjearbete, familjepedagogiskt arbete, miljöte-rapeutiskt arbete och relationsbehandling, för att nämna några. Gemensamt är att det handlar om att på olika sätt stödja och hjälpa utsatta familjer. Vilka som ingår i en familj och hur arbetet med familjen går till kan dock se olika ut. Kapitel sju i denna utvärderingsrapport innehåller en kort be-skrivning av metoden Marte Meo, vilken används i familjeverksamheten Pussel.

Familjebehandling bygger bland annat på teo-retiska antaganden om barns utveckling i relation och samspel med sina föräldrar. John Bowlby och Daniel Stern är två av de teoretiker som försökt förklara hur människor lär sig utveckla varaktiga känslomässiga relationer, vilket grundas på späd-barnets medfödda behov av att knyta an, det vill säga söka kontakt och samspela med en eller ett par vårdare (Bowlby, 1969, Stern, 1991). Bowlby betraktas som skapare av anknytningsteorin (Lin-dén, 2002). Utgångspunkten är barnets sökande efter kontakt och bekräftelse från en annan män-

13

Pussel

niska. Spädbarnets anknytningsutveckling beror på hur väl de vuxna som finns i barnets närmaste omgivning, vanligtvis föräldrarna, reagerar och svarar på barnets anknytningssignaler. Enligt Stern är föräldrar olika känsliga i samspelet med sina barn. Han talar om känslointoning för att beskriva en förälders förmåga att förmedla till sitt barn att man har uppfattat och förstått barnets känslor. Om föräldern klarar att läsa av sitt barn och reagera på ett sätt som passar in på barnets beteende, ger det barnet en känsla av att vara förstådd. Motsatsen inträffar om föräldern genom bristande intoning gör att barnet inte känner sig förstått. Enligt Bro-berg (2006) har föräldrar med svåra obearbetade upplevelser svårare att tolka spädbarns signaler och reagerar istället med aggressivitet eller rädsla. Eftersom barnet inte kan låta bli att knyta an, knyter alla barn på något sätt an till sina föräld-rar. Kvaliteten på anknytningen påverkas dock av det känslomässiga samspelet mellan barnet och föräldern.

Donald Winnicott är en annan teoretiker inom det psykodynamiska tänkandet som introducerat många begrepp som används kring föräldraskap och barns tidiga utveckling, bland annat hållande (Winnicott, 1993). Hållande innefattar både det fysiska och det psykiska hållande av det lilla barnet för att ge barnet närhet och stöd. Genom ett gott hållande blir barnets upplevelser av omgivningen anpassade till ett tempo som passar barnet och inte enbart på den vuxnes villkor. n

14

Pussel

3. Teoretiska utgångspunkter

Följande kapitel kommer att kort beskriva några begrepp och teoretiska utgångspunkter som

kommer att vara till hjälp i analysen. Det handlar om samverkan, om organisation och om profes-sion. Dessutom kommer begreppen förebyggande arbete och interventioner att presenteras.

SamverkanUnder detta avsnitt kommer begreppet samverkan att diskuteras. Utvärderingen syftar inte till att undersöka vilka effekter samverkan inneburit för projektet. Det handlar snarare om att undersöka huruvida det finns en samsyn kring grundläggande syften och målsättningar, vilket enligt Danermark & Kullberg (1999), är en förutsättning för all samverkan. Det handlar också om att undersöka aktörernas syn på samverkan och om det finns något värde i att samverka.

Samverkan är ett ord som ofta nämns när det handlar om relationen och kommunikationen mellan olika offentliga aktörer. Ett problem med själva begreppet är dock att det inte finns någon entydig definition av samverkan. Trots det, har samverkan blivit ett positivt värdeladdat ord i det svenska välfärdsarbetet (Hjortsjö, 2006). Inom välfärdsområdet anges samverkan till och med vara en nödvändig arbetsform (Danermark & Kullberg, 1999). För socialtjänstens och barnhälsovården lades en grund för dagens samverkan i och med de lagförändringar som genomfördes i början av 1980-talet. De nya ramlagarna uppmanade och gav utrymme för nya verksamhetsformer i samar-bete med andra myndigheter och organisationer. Nödvändigheten att samverka hänger enligt Daner-mark & Kullberg samman med att aktörer, så som socialtjänst och hälsovård, idag har delvis samma

arbetsuppgifter. Myndigheter har med åren påförts nya uppgifter och blivit av med vissa av de gamla. För att aktörerna ska kunna utföra sina åtaganden krävs det att verksamheterna samverkar.

När olika offentliga verksamheter ska samverka sker detta ofta i projekt- och försöksverksamheter. Ett sätt att beskriva samverkan är att kategorisera graden av samverkan. En ofta använd och cite-rad modell för detta utarbetades av Claes-Göran Westrin i mitten av 1980-talet. Modellen tar sin ut-gång i en nollpunkt, där verksamheter inte samver-kar eller samarbetar. Därefter identifieras följande nivåer av interaktion mellan verksamheter:

Koordinering/samordning. Här finns inget närmare samarbete mellan de olika verksamheterna, utan det handlar snarare om att man remitterar ären-den till varandra för att uppnå önskat resultat i frågor där man anser att den egna verksamheten inte räcker till.

Kollaboration/samverkan betyder mer än att bara addera olika kunskaper eller insatser. Här kom-mer man tillsammans fram till lösningar runt vissa frågor. Även på denna nivå är de olika yrkesgrup-perna åtskilda och upprätthåller var och en sina särskilda ansvarsområden och kompetenser. Inom denna nivå kan man också tala om konsultation, det vill säga när en person från en yrkesgrupp gör en tillfällig insats i en annan verksamhet

Sammansmältning/integrering. Yrkesgrupper integreras med varandra och uppgifter löses inte yrkesspecifikt utan gemensamt. Bak & Gunnars-son (2000) kallar dessa uppgifter för nyskapelser. Det kan handla om arbetsformer eller aktiviteter som inte fanns tidigare och inte ingick i de enskilda enheternas arbete, men som nu skapas i samverkan

15

Pussel

mellan flera yrkeskategorier.

Utvärderingar av samverkansprojekt har visat att det finns faktorer som främjar, respektive mot-verkar samverkan. Både organisationsstrukturen och personalens attityder till samverkan och till varandras kompetens är faktorer som påverkar förutsättningarna (Sundell & Flodin, 1994). Enligt Danermark & Kullberg (1999) är det viktigt att samverkan återfinns på både personell, politisk och administrativ nivå. Om samverkan inte har stöd utifrån kan lojalitetskonflikter uppstå mellan olika organisationers enskilda intressen. Ett sådant intresse kan till exempel vara att värna om status-skillnader som kan finnas mellan de professioner som är representerade. Ett annat område som lyfts fram för att lyckas med samverkan är processinrik-tade faktorer. Sådana faktorer kan handla om att ge personalen förutsättningar att kunna samverka i form av gemensamma kunskaper och förkla-ringsmodeller. Detta kan göras genom regelbundet avsatt tid för att diskutera värdegrunder och genom gemensam fortbildning (ibid).

När samverkan planeras bör aktörernas förutsättningar för att gå in i samverkan klargöras. Vilket synsätt med teori och språk som präglar de olika aktörerna, vilken organisation som aktören ingår i där aktörens eget be-slutsmandat, avsatt tid för samverkan och position till målgruppen är avgörande faktorer samt vilket regelverk som omfattar aktören, t.ex. lagstiftning” (Danermark & Kullberg, 1999, s 58).

Om organisationer och dess aktörer Det finns olika sätt att studera och analysera organisationer, som bland annat beror på vilken utgångspunkt man har för studien. Enligt ett ra-tionalistiskt synsätt skapas organisationer för att effektivt utföra ett arbete, och det finns således ett rationellt och logiskt samband mellan målet och hur organisationen utformas och arbetet bedrivs (Bakka, 2006). Nyinstitutionell teoribildning ifrå-gasätter den traditionella synen, där organisationer betraktas som rationella slutna system. Istället ser man organisationer som öppna för påverkan från och i interaktion med det omgivande samhället (Johansson, 2002). Organisationen är en produkt av idéer, värdesystem och värdeuppfattningar, det vill säga är ett socialt konstruerat fenomen. Vid studier av organisationer fokuserar nyinstitutio-

nell teoribildning på det som kallas institutionella faktorer, så som förhållningssätt, handlingsmönster och kulturella tolkningsmallar. Enligt Meyer och Rowan (1991) finns det i en organisations omgiv-ning rationaliserade myter som anger hur saker och ting ska vara eller bör organiseras. Det betyder inte nödvändigtvis att detta är det mest effektiva sättet att organisera verksamheten på, utan snarare utifrån vad som anses vara det rätta sättet, baserat på kulturellt betingade föreställningar.

DiMaggio och Powell (1991) använder beteck-ningen organisatoriskt fält för att ringa in orga-nisationer som producerar liknande tjänster eller produkter. Organisationerna inom ett fält delar till exempel konsumenter, regler och omgivningsfak-torer. Barnhälsovård, förskola och socialtjänst kan sägas tillhöra det organisatoriska fältet “samhällets omsorg om barn”. De olika verksamheterna tillhör dock även andra fält, så som “pedagogiskt arbete” och “hälsovård”. Fältet “samhällets omsorg om barn” påverkas således av utveckling och föränd-ring inom andra områden.

Primärvård, socialtjänst och förskola/skola är organisationer som kan betecknas som människo-behandlande. Hasenfeld (1992) beskriver tekno-login inom människobehandlande organisationer som obestämda system som inte alltid kan finna vägledning utifrån beprövad kunskap. Det som är utmärkande för dessa organisationer är att de arbetar med människor, vilket på olika sätt kom-plicerar det arbete som ska utföras. Människor är inga maskiner, utan komplexa varelser med egna tankar, åsikter och känslor och som på olika sätt reagerar på det vi gör. Praktiken tvingas att bli mer praxisstyrd och kontextuell, vilket sker genom att verksamheten efterhand bygger upp ett idésystem av normer och handlingsförfaranden som utgångs-punkt för arbetet. När olika människobehandlande organisationer ska samarbeta kan det därför finnas konkurrerande synsätt om hur ett problem ska definieras, förstås och åtgärdas.

Medarbetarna på Pussel tillhör olika yrkes-grupper, så som sjuksköterska, förskollärare och socionom. Dessa yrkesgrupper kan betraktas som välfärdsstatsprofessioner, vilka vuxit fram i takt med utbyggnaden av den svenska välfärdsstaten (Evertsson, 2002).Välfärdsstatsprofessionerna har formats inom ramen för hälso- och sjukvårds-politik, socialpolitik och familjepolitik. De olika

16

Pussel

yrkesgrupperna har också haft egna professionella ambitioner. En profession utgörs av en yrkesgrupp som lyckats avgränsa ett specifikt yrkes- och kun-skapsområde och därmed kan hävda viss aukto-ritet och expertstatus. Inom professionsforskning finns olika sätt att betrakta professioner, vad som utmärker dem och vilken roll de spelar i samhället. Olika forskare har utarbetat särskilda kriterier och egenskaper som utmärker professioner, hur profes-sionaliseringsprocessen ser ut och hur professioner upprätthålls (Scott, 2008). Med termen jurisdiktion menas att en yrkesgrupp har kontroll över ett eget kunskaps- och verksamhetsområde. Abbott (1988) urskiljer olika former av jurisdiktion, då det är vanligt att olika yrkesgruppers verksamhetsområ-den är delvis sammanfallande och överlappande, men också hierarkiskt ordnade. Olika yrkesgrup-per strävar således efter att hävda sin rätt till en viss sorts arbetsuppgifter, medan andra uppgifter framhålls som mindre önskvärda. Lagstiftning, så som hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och socialtjänstlagen, är exempel på en arena där an-språk på vissa arbets- och kunskapsområden anges. Anspråken framkommer också på arbetsplatser. Behovet av att framhålla den egna professionens kompetens kommer särskilt fram i förhållande till och i konkurrens med andra yrkesgrupper (Lund-ström & Sunesson, 2000). Vissa arbetsuppgifter och kunskapsområden har klara tillhörigheter i de olika yrkesrollerna, men andra är mer diffusa.

Förebyggande arbeteBegreppet tidiga insatser används ibland synonymt med förebyggande arbete när man talar om arbete med barn och deras familjer. En bärande idé både inom barnhälsovård och socialtjänstens barna-vård är just att ge stöd och hjälp på ett så tidigt stadium som möjligt. Detta hänger samman med uppfattningen att det blir allt svårare att hjälpa en familj, ju senare stöd och hjälp erbjuds. Killén (2000) urskiljer tre nivåer av förebyggande arbete: universellt (primärt) förebyggande arbete, selektivt (sekundärt) förebyggande arbete, samt indikerat (tertiärt) förebyggande arbete. När det gäller stöd till föräldrar kan man se den föräldrautbildning som enligt lag erbjuds alla blivande föräldrar inom mödrahälsovården, och därefter barnhälsovården, som universellt förebyggande. Selektivt förebyg-

gande arbete kan vara föräldragrupper för personer som anses extra sårbara, till exempel unga föräld-rar. Indikerat förebyggande arbete riktar sig till föräldrar där professionella identifierar problem av olika slag. Åsa Lundström-Mattsson (2004) menar att de tre nivåerna är beroende av varandra och att det är nödvändigt att arbeta såväl universellt och selektivt som indikerat för att kunna ge ett gott stöd till dagens föräldrar. Lundström beskriver dock att det kan vara svårt att nå familjer med indikerat stöd, eftersom dessa familjer inte alltid själva anser sig behöva hjälp och istället uppfattas som ”motsträviga”.

I Lagerberg & Sundelins översikt av forsk-ningsmetoder och resultat i socialt arbete med barn, diskuteras effekter av olika preventions- och interventionsåtgärder (Lagerberg & Sundelin, 2000). Även här kan man utläsa en viss oenighet inom forskarvärlden huruvida stöd ska begränsas till dem som mest behöver det eller utgöra ett mer samhällsbaserat system med stöd till alla föräld-rar. Påståendet att man får bättre resultat med primärprevention som riktar sig till alla, än med riskgruppsstrategier kallas för den preventiva para-doxen. Även bland förespråkare av primärpreven-tion understryks många gånger att också generella program måste anpassas efter familjernas behov.

Med interventioner menas olika former av åt-gärder och insatser. Även dessa kan ske på primär-, sekundär eller tertiärpreventiv nivå och utföras i olika verksamheters regi. Lagerberg och Sundelin (ibid) förespråkar systematiska utvärderingar av interventioner, för att det ska vara möjligt att ge kunskap om dess verkliga effekter. Med detta me-nas randomiserade kontrollerade försök där man jämför interventions- och kontrollgrupp och där grupperna ska vara socialt och personligt jäm-förbara. Det bästa är en slumpmässig fördelning av individer i experiment och kontrollgrupp. Det finns få svenska undersökningar som uppfyller dessa krav, varför författarna hämtar sitt huvud-sakliga stöd i internationell forskning. Lagerberg och Sundelins bedömning är att tidiga insatser med stöd till gravida kvinnor och deras barn har bättre effekt än senare insatser. Det har visats att sådant stöd kan ge betydande effekter avseende barnens utveckling och föräldra–barnrelationen. Lagerberg och Sundelin menar att man i Sverige bör

17

Pussel

bygga vidare på den tradition av generellt basstöd inom förebyggande mödra- och barnhälsovård, i kombination med särskilda program för familjer i riskzon. n

18

Pussel

4. Genomförande

Utvärderingsuppdraget har bestått av tre de-lar;

1. Att undersöka verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder

2. Att undersöka föräldrarnas upplevelse av deltagandet i Pussel

3. Att undersöka om personal och föräldrar upplever att det sker någon förändring i familjen, hur detta i så fall märks, samt hur det påverkar barnet

En målsättning har varit att utvärderingen ska ha ett barnperspektiv. I detta sammanhang har det inneburit att det finns ett intresse av att undersöka verksamhetens betydelse för barnen. Redan vid förberedelserna inför utvärderingen konstaterades att frågan om vad verksamheten betyder för barnen är svår att besvara inom ramen för en småskalig utvärdering. Eftersom barnen i verksamheten varit för små för traditionella barnintervjuer, hade det behövts noggrant utarbetade analysverktyg för att göra bedömningar av barnens utveckling. Då tid och utrymme för detta saknats har ambitionen snarare varit att försöka spegla barnens situation genom de vuxnas berättelser.

Utvärderingen har genomförts med kvalitativa metoder. Datainsamlingen har skett genom:

Dokumentstudier av tillgänglig projektdoku-mentation så somprojektbeskrivningar, beslut och arbetsplats-protokoll. Intervjuer, samtal och mailkontakt med styr-gruppens representanter, personal och delta-gande föräldrarObservationer vid besök i verksamheten

Studien har genomförts av Therése Wissö och datainsamlingen har främst skett under perioden april till oktober 2008. Några kompletterande uppgifter och kommentarer insamlades under de-cember 2008 och januari 2009. Intervjuerna med styrgruppens representanter har skett individuellt. Personalen på Pussel intervjuades både i grupp och individuellt. De deltagande föräldrarna har inter-vjuats individuellt. I samband med intervjuerna har jag besökt verksamheten och observerat vissa moment. De filmer som spelats in i Marte Meo-behandlingen har inte studerats eller analyserats av utvärderaren.

Beskrivningen av verksamhetens bakgrund och organisation grundas på tillgängliga dokument (projektbeskrivningar från SDF Kortedala samt Hälso- och sjukvårdskansliet), intervjuer med projektets nuvarande styrgrupp, samt mailkontakt med tidigare representant i styrgruppen. Frågan om verksamhetens bakgrund och vilka tankar som initialt ledde fram till ett förslag om att starta en familjeförskola, har delvis varit oklar bland de personer som intervjuats, såväl styrgrupp som per-sonalgrupp. En anledning är att flera av de chefer som var med under planeringsstadiet, både inom SDF Kortedala och inom Primärvården, inte längre arbetar kvar. Vissa frågor har fått besvaras av en tidigare chef inom SDF Kortedala.

Intervjuerna Intervjuerna har liknat samtal, där jag utgått från ett antal frågeområden. Intervjuerna med styr-gruppens medlemmar har främst rört frågor om verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder. Dessa intervjuer genomfördes på

19

Pussel

den intervjuades tjänsterum vid respektive arbets-plats. Intervjuerna med personalen har ägt rum i Pussels lokaler vid ett flertal tillfällen. Intervjuerna har skett både i grupp och individuellt. Perso-nalintervjuerna har bestått av två övergripande teman. De inledande intervjuerna fokuserade på delvis samma frågor som intervjuerna med styr-gruppen, det vill säga verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder. Därefter fick personalen ett antal frågor som handlade om det mer konkreta arbete som sker med de deltagande familjerna. Personalen fick utifrån en frågeguide sammanställa hur arbetet fortskridit med de olika familjerna, från det att familjen initierades till Pus-sel, fram till intervjudagen. Personalen förberedde detta på egen hand, och informationen återgavs i intervjuerna. Personalen har i dessa intervjuer inte namngivit familjerna och jag har således inte kunnat jämföra personalens svar med föräldrain-tervjuerna på individuell nivå.

Samtliga deltagande föräldrar informerades om utvärderingsstudien och dess syfte både skriftligt och muntligt. Här framgick att det var frivilligt att medverka vid en intervju och att de individuella svaren inte skulle återges till personalen eller någon annan. Även anonymitetsaspekten diskuterades med föräldrarna och de fick löfte om att läsa ige-nom utskrifterna av intervjuerna, samt att eventu-ella citat inte skulle kunna spåras av utomstående. Glädjande var att alla deltagande föräldrar lät sig intervjuas och jag upplevde ingen tveksamhet kring att ställa upp. Intervjuerna med föräldrarna har va-rit viktiga för att deras upplevelse av verksamheten ska komma fram. Intervjuerna med föräldrarna skedde innan jag intervjuade personalen om deras tankar om arbetet med de olika familjerna. Jag anser att det funnits en poäng i att låta föräldrarna komma till tals först, vilket medfört att jag i sam-talet med dem inte var styrd av personalens berät-telser om arbetet med familjerna. Det är endast deltagande föräldrarna som intervjuats. Eftersom de deltagande föräldrarna uteslutande var mödrar har således inte barnets fäder eller eventuella part-ners till mödrarna intervjuats.

Under våren 2008 deltog sex familjer i verk-samheten. En av familjerna började redan under hösten 2007, men övriga tillkom vid olika tid-punkter under våren. Vid intervjutillfället hade

föräldrarna deltagit i verksamheten mellan tre och åtta månader. Fyra av föräldraintervjuerna genomfördes under våren/försommaren 2008.Vid denna tidpunkt var två av de inskrivna familjerna inte närvarande i verksamheten, på grund av att de beviljats bistånd i annan form från stadsdels-nämnden och att det därför inte var möjligt för dem att delta i Pussel. Dessa föräldrar återkom till Pussel efter sommaren och intervjuerna med dem skedde i oktober. Samtliga intervjuer har ägt rum i Pussels lokaler. Föräldrarna tillfrågades om de hellre ville att intervjun skulle genomföras någon annanstans, men samtliga ansåg att det var enklast att göra den i Pussels lokal. Det rum som användes i intervjusituationen ligger i anslutning till övriga verksamhetslokaler, men med två stängda dörrar emellan. Rummet är dock på intet vis ljudisolerat. Under intervjun berättade föräldrarna att de i andra sammanhang, till exempel under avslapp-ningen, ibland irriteras av att rummet släpper in mycket ljud. Det är svårt att avgöra till vilken grad detta kan ha påverkat innehållet i intervjuerna. Eftersom ljudnivån utanför rummet var relativt stimmig och hög under intervjuerna, har jag svårt att tänka mig att någon som befann sig utanför rummet kunde uppfatta det som sades. Min upp-levelse är att föräldrarna var avslappnade under intervjuerna och även om de främst var positiva till verksamheten som sådan, också berättade om sådant som de var mindre nöjda med.

De föräldrar som inte har svenska som mo-dersmål erbjöds tolk vid intervjusituationen. Det vara bara en förälder som valde att ha tolk med under intervjun. Det visade sig att både jag och den intervjuade mamman inte var nöjda med tolkens insats. Mamman, som kan en del svenska, upplevde att tolken inte hade återgivit allt det hon berättat. Med anledning av detta bokades en tid med en ny tolk, då vi tillsammans gick igenom intervjun och kompletteringar gjordes.

Samtliga intervjuer har spelats in på band och därefter skrivits ut ord för ord. Därefter har materialet analyserats med hjälp av de teman som återfinns i utvärderingsuppdraget, men också utifrån teman som framträtt i genomläsningar av intervjuutskrifterna. Samtliga föräldrar har fått läsa utskrifterna av sina intervjuer och haft möjlighet att kommentera innehållet i dem. I re-

20

Pussel

sultatkapitlen återges citat från såväl styrgrupp, personalgrupp och föräldrar. Citaten har i några fall bearbetats från talspråk till skriftspråk för att öka läsbarheten.

Det finns några aspekter av intervjuer och intervjusituationen som är viktiga att belysa när det handlar om hur man ska värdera och använda det som framkommer vid en intervju. Mitt sätt att betrakta intervjuer handlar inte om att försöka avtäcka en mer eller mindre stabil livsvärld. Det som framkommer i en intervju är inte spegelbilder av ”verkligheten”, utan är beroende av flera olika faktorer, och inte minst av den situation som in-tervjusituationen innebär (Järvinen, 2005). Genom att intervjua både personal och föräldrar framkom-mer parallella bilder av situationer som båda har varit inblandade i, och som man tolkar och återger på olika sätt. På liknande sätt kan de bilder som styrgruppens representanter förmedlar om verk-samhetens framväxt och dess villkor, skilja sig från personalens berättelser. Syftet med intervjuerna har inte varit att försöka slå fast vad som ”verkligen har hänt”, utan att presentera olika bilder av hur verksamheten uppfattas och framställs. Dessa berättelser kan sedan tolkas på olika sätt, både av mig som utvärderare, med också av läsare.

Etiska övervägandenAtt intervjuer skulle vara helt demokratiska och fria är något som Steinar Kvale ifrågasätter, när han pekar på de maktförhållanden som konstituerar intervjun (Kvale 2006). Enligt Kvale har makt-förhållanden i kvalitativa intervjuer diskuterats väldigt lite i litteraturen. Kvale räknar upp ett antal förhållanden som medför att den kvalitativa inter-vjun inte är jämlik. Det handlar exempelvis om att det är intervjuaren som styr innehållet, att det kan finnas en mer eller mindre dold agenda med inter-vjun och att intervjuaren har tolkningsföreträde. Även om detta är självklarheter för många som använder sig av kvalitativa forskningsintervjuer, är det inte säkert att intervjupersonen har detta klart för sig eller i alla fall inte fullt ut reflekterat kring dessa omständigheter. Vi kan aldrig ta för givet att de människor vi studerar har fullt ut förstått syftet och innebörden av vår forskning, för att kunna ge verkligt informerat samtycke (Silverman, 2006). Kvale (ibid) påpekar att intervjupersonen å sin sida

kan utöva makt över innehållet i intervjun genom att undvika att svara på vissa frågor eller genom att svara så som han/hon tror att intervjuaren önskar. Forskaren kan försöka att återskapa maktbalansen mellan intervjuare och intervjuad, genom att låta intervjupersonerna komma till tals i olika delar av forskningsprocessen. Inom ramen för denna utvärdering har det funnits en dialog mellan utvär-derare och personalgrupp/styrgrupp där resultat och tolkningar har kunnat diskuteras.

Eftersom denna studie talar om en namngiven verksamhet, med en liten personalgrupp, finns en risk att de intervjuades utsagor kan identifieras. Ett sätt att hantera detta är att de personer som intervjuats om verksamheten fått läsa de beskri-vande delarna i rapporten innan de publicerats. Både styrgrupp och personalgrupp har därmed haft möjlighet att kommentera innehållet. Ett annat etiskt dilemma med utvärderingen är intervjuerna med föräldrarna. Att intervjua föräldrar som på olika sätt kan vara utsatta och sårbara är en av-vägning, där viljan att inte i onödan exploatera familjernas liv, ställs mot värdet av att de personer som verksamheten riktar sig till får komma till tals. Av etiska skäl har intervjuerna med föräldrarna att begränsats till specifika frågor om erfarenhe-ten av Pussel och inte allt för utlämnande frågor om deras livshistoria. För att minimera risken att enskilda individer kan identifieras har noggranna överväganden gjorts vid beskrivningar av familjer och vid citat. n

21

Pussel

5. Familjeverksamheten Pussel – idé och organisation

InitiativetI mitten av 2000-talet fördes samtal mellan stads-delschefen i Kortedala samt cheferna för Individ och familj, respektive Barn och Ungdom, om ett behov av en öppen förskola i stadsdelen, eftersom de ansåg att många föräldrar var i behov av stöd-insatser. Någon öppen förskola startades inte, men diskussionen ledde till ett beslut av stadsdelschefen om att starta en familjeförskola (Kortedala, 2006). Stadsdelen vände sig därefter till Primärvården för att fråga om det fanns intresse av att medverka i projektet.

I de dokument som ligger till grund för Pussel, varav några är författade av anställda vid stads-delsförvaltningen, och andra utarbetats av hälso- och sjukvårdskansliet, ges uttryck för delvis olika uppfattning när det gäller styrning och finansiering av projektet. Stadsdelsförvaltningen understryker nödvändigheten av att tillsammans med primär-vården utarbeta ett gemensamt instrument för att stödja utsatta barn och föräldrar (SDF, Kortedala, 2006). Här finns en tanke och förhoppning om två jämlika huvudmän. I ett dokument från Hälso- och sjukvårdskansliet presenteras projektet mer som en idé skapad inom stadsdelsförvaltningen, och som primärvården kan medverka i (Hälso- och sjuk-vårdskansliet Göteborg, 2006). Det framkommer att hälso- och sjukvårdsnämnden ställer sig positiv till en utveckling av tidigt stöd för barn och familjer i Kortedala. De ser det som viktigt att gemensamt arbeta för att tidigt stödja och stärka föräldrarna i deras roll. Vidare framhåller hälso- och sjukvårds-kansliet att personalen på BVC och MVC möter alla blivande och nyblivna föräldrar och att den medicinska kunskap och den ofta förtroendefulla kontakt med familjerna som byggs upp på BVC är

särskilt värdefull i arbetet med familjer med sär-skilda behov. Hälso- och sjukvårdskansliet anser emellertid att kostnaderna för själva verksamheten bör åligga stadsdelsnämnden som huvudman för verksamheten (ibid).

Redan i inledningsskedet fanns det tveksam-heter kring hur projektet skulle finansieras. Enligt den dåvarande chefen för Barn och Ungdom fanns det inom förskola/skola en osäkerhet kring hu-ruvida det fanns pengar att avsätta till projektet. Hans uppfattning är att stadsdelschefen angav riktning och ansåg att familjeförskolan skulle vara ett prioriterat område. De berörda cheferna inom socialtjänst, förskola/skola och primärvård arbetade med tanken om en familjeförskola i ett år, innan finansieringen blev klar. Lösningen blev att socialtjänsten finansierar resurser motsvarande en halvtidsanställd socionom, förskola/skola för en halvtidsanställd förskollärare och primärvården för en halvtidsanställd barnsjuksköterska. Socialtjänst och förskola/skola delar därutöver på kostnaderna för verksamhetens drift medan det är förskola/skola som står för hyran. Alla inblandade har av-satt medel för utvärdering av verksamheten.

Placering och lokalerStadsdelsnämnden Kortedala omfattar delom-rådena Kortedala, Kviberg, Utby och Gamlesta-den. I stadsdelen bor drygt 27 000 människor. Familjeverksamheten Pussel håller till i en lokal i närheten av Kortedala Torg. Vid Kortedala torg finns också socialtjänstens lokaler samt lokaler för den administrativa personalen inom Barn och Ungdom. Barnavårdscentralen är lokaliserad till Gamlestaden. Pussels lokal består av en paviljong som tillhör Barn och Ungdom, där det tidigare

22

Pussel

bedrivits olika verksamheter inom barnomsorgen. När Pussel skulle starta sin verksamhet var lokalen i ett nedgånget skick och stadsdelen bekostade en upprustning för 200 000 kronor. Lokalerna består av ett stort rum, som vid behov kan avdelas med en vikvägg. I ena delen av rummet finns en matplats och pentry. Här samlas besökare och personal för morgonfika samt lunch. Den andra delen av lokalen är anpassad för lek och samvaro, med soffgrupp, lekhörna och en öppen yta där man har samling. I anslutning till kapprummet ligger ett mindre rum som används för filmvisning, avslappning och enskilda samtal. Personalen har skapat en liten arbetsplats i en klädkammare som också ligger i anslutning till kapprummet.

Målsättningar och målgruppFamiljeverksamheten Pussel riktar sig till familjer med små barn som har behov av särskilt stöd. I en tidig projektbeskrivning från SDF Kortedala anges att familjeförskolans syfte är att bedriva verksamhet med ett generellt hälsofrämjande, tidigt förebyggande och stödjande arbete (SDF Kortedala, 2006b). Genom att i ett tidigt skede kunna stödja de föräldrar som kan behöva hjälp i föräldrarollen kan verksamheten förhindra att mer omfattande insatser behövs i ett senare skede. Verk-samheten ska bland annat ge föräldrar förbättrade möjligheter att av egen kraft stärka föräldrarollen, ge stimulans till barnen, främja samspelet mellan barn och föräldrar, stödja utsatta familjer samt ge föräldrar möjlighet till nätverksbildning. En metod som ska användas i detta arbete är Marte Meo. Ytterligare ett syfte är att utveckla ett samarbete mellan familjeenheten, förskolan och barnavårds-centralen, som syftar till att förbättra kommunika-tion och förståelse mellan de som arbetar med och för familjer med barn i tidiga åldrar. Kompetensen på familjeförskolan ska bestå av förskollärare, socionom och barnsjuksköterska.

Kortedala stadsdel beskrivs som ett område med höga ohälsotal och där arbetslöshet och andelen familjer med socialbidrag är högre än ge-nomsnittet. Många personer i stadsdelen är födda utomlands. Detta ser man sammantaget som ett tecken på att många familjer är utsatta och be-höver extra insatser för att förebygga att barnen inte far illa. Pussel kan ses som ett projekt i linje med både stadsdelsnämnden och primärvårdens

ambitioner att utveckla det förebyggande arbetet med familjer. Pussel handlar inte i första hand om att förändra arbetet inom moderorganisationerna, utan om att tillföra en verksamhet där man söker efter nya arbetsformer.

Pussel kan ges som ett bistånd ifrån social-tjänsten, men det understryks att verksamheten inte behöver föregås av utredning och beslut enligt socialtjänstlagen. Det som krävs för att få komma till Pussel är att familjens BVC-sköterska, eller so-cialsekreterare, upplever att familjen har ett behov av verksamheten.

I intervjuerna har styrgrupp och personal fått beskriva vilka föräldrar som verksamheten vänder sig till. Sammantaget menar man att det handlar om föräldrar som behöver stöd, framför allt när det handlar om samspelet mellan förälder och barn. Det handlar om familjer där det finns risk att barnet inte får sina behov tillgodosedda. Pus-sels målsättning är att hjälpa föräldern att vara en så god förälder som möjligt för sitt barn, utifrån sina förutsättningar. Pussel har inte möjlighet att ta emot föräldrar med missbruk eller svår psykisk ohälsa.

Styrning av projektetEnligt verksamhetsbeskrivningen ska Pussel ledas av en styrgrupp med representation från de tre verksamheterna. I praktiken handlar det om verk-samhetschef för barnavårdscentralen (primärvår-den), chefen för familjeenheten inom individ- och familjeomsorgen (socialtjänsten), samt verksam-hetssekreterare inom barn och unga (förskola/skola). I den dagliga verksamheten och i talet om Pussel, används inte begreppet styrgrupp. Perso-nalen refererar till ”cheferna” eller till APT när de berättar om hur beslut om verksamheten fattas. I denna utvärdering kommer dock beteckningen styrgrupp att användas för att beteckna de tre verksamhetsrepresentanter som ansvarar för Pus-sel. Enskilda personer i styrgruppen kommer att benämnas som representanter för barnhälsovård, socialtjänst och skola/förskola.

När verksamheten planerades träffades styr-gruppen regelbundet, men under våren och hösten 2008 har styrgruppen inte haft några egna möten. Styrgrupp och personal på Pussel träffas en gång i månaden, då de har arbetsplatsträff, APT. APT är det enda forum där styrgrupp och personal träffas

23

Pussel

för att prata om verksamheten. Det är också endast då som representanterna för verksamheterna träf-fas. Eventuella diskussioner på chefsnivå förs inom respektive verksamhet. Styrgruppens funktion finns inte beskriven i något dokument. De tre deltagarna i styrgruppen ansvarar för var sin anställd, men när det gäller det praktiska arbetet finns det inte någon formell fördelning av arbetsuppgifter inom styrgruppen. Eftersom det är socialtjänst och skola/förskola som ansvarar för underhåll och drift, så har representanterna för dessa verksamheter tagit på sig ansvaret att åtgärda frågor som handlar om lokaler och material. Vem som ska göra vad brukar förhandlas fram när olika frågor aktualiseras.

SamverkanSamarbete och samverkan har under 1990-talet och början av 2000-talet ofta framställts som något positivt inom både socialtjänstens och barnhälsovårdens arbete med barn- och familjer. I såväl socialtjänstlag som hälso- och sjukvårdslag uppmanas till samverkan med andra myndigheter. Det finns förhoppningar om att samverkan ska leda till positiva effekter både för de professionella och för brukarna. Detta grundas bland annat på tanken om att samverkan ska underlätta helhetssyn när det gäller arbetet med familjer.

Idag är Pussel en verksamhet med två huvud-män, där tre olika verksamheter finns represente-rade. I de dokument som ligger till grund för Pus-sel finns inga utförliga resonemang om vinsterna med samverkan eller vad de olika verksamheterna konkret ska bidra med. I projektbeskrivningen från Hälso- och sjukvårdskansliet anförs nödvändighe-ten av samarbete mellan primärvård, socialtjänst och skola/förskola för att tidigt kunna stödja utsat-ta familjer och barn. Även i projektbeskrivningen från stadsdelsförvaltningen framhålls vikten av att barnhälsovård, socialtjänst och förskola ska arbeta tillsammans för att stödja familjen. SDF Kortedala har i en kortfattad skrivning angivit att en famil-jeförskola oftast är ett samverkansprojekt mellan Individ- och familjeomsorg och barnhälsovård, samt att även förskola för det mesta finns med.

Frågan om hur samverkan ska förstås och vilka argument som finns för att Pussel ska finansieras och drivas av tre olika verksamheter har dryftats i intervjuer med både styrgrupp och personal. Sam-manfattningsvis kan konstateras att styrgruppen

och personalen rapporterar positiva erfarenheter av att arbeta tillsammans med andra yrkesgrup-per, men det saknas en övergripande tanke om varför just Pussel ska vara ett samverkansprojekt och nödvändigheten av detta. De nuvarande re-presentanterna i styrgruppen har ingen klar bild av varför dessa tre verksamheter tillsammans ska driva Pussel. I intervjuerna blir det tydligt att det både från primärvården och från skola/förskola finns betänkligheter kring deras respektive inbland-ning i Pussel. Tveksamheterna handlar inte i första hand om huruvida verksamheten är bra eller dålig, utan snarare om verksamheten och dess arbete lig-ger inom ramen för barnhälsovårdens och skola/förskolas arbetsområde.

När jag fick projektet presenterat för mig av min företrä-dare så var det lite avvaktande och negativa tankar om primärvårdens deltagande i projektet. Det var inte klart och tydligt varför primärvården skulle vara med….. Det känns mer som att det är förskolan och socialtjänstens experiment, mer än det är mitt så att säga (intervju styr-grupp).

Barnhälsovårdens representant uttrycker en positiv inställning till samverkan rent generellt, men är mer tveksam till barnhälsovårdens inblandning i Pussel. Tveksamheterna grundar sig bland annat i uppfattningen att såväl mål som innehåll i Pussel är vagt formulerade. Det bidrar till att det är svårt att avgöra om verksamheten passar in i barnhälso-vårdens repertoar, eller om den tillför något utöver det som redan går att erbjuda inom ramen för den ordinarie verksamheten. På barnavårdscentralen arbetar en psykolog och en kurator från socialtjäns-ten, och dessa personer har blivit viktiga bollplank och samarbetspartners för BVC-sjuksköterskorna. Representanten i styrgruppen känner inte till om, eller till vilken grad, som psykologen och kuratorn har fått minskad arbetsbelastning i och med att BVC-sköterskorna nu kan hänvisa vissa familjer till Pussel. Däremot är det tydligt att barnavårds-centralen förlorar en halv sjuksköterska till Pus-sel, vilket är kännbart i en verksamhet där det är knappt om resurser.

För barnhälsovårdens representant är det inte heller tydligt hur sjuksköterskans kompetens ska användas på Pussel.

Det skulle kunna vara så, för det är ju en barnsjuksköterska som är speciellt utbildad på barn, att hennes kompetens

24

Pussel

bidrar till att man ser det från barnets perspektiv. Och att socialtjänsten ser det lite mer från den vuxnes perspektiv och att förskolan är lite mittemellan. En barnsjuksköterska är ju bra på barnets utveckling till exempel. Å andra sidan så har vi ju en ganska starkt sjukvårdande bit i vår utbild-ning och den har jag ju inte riktigt förstått vad den ska där och göra, utan det måste ju vara det här med barnets utveckling som vi ska bidra med (intervju styrgrupp).

Enligt projektbeskrivningen har hälso- och sjuk-vårdsnämnden som mål att fler familjecentraler ska utvecklas i Göteborg och från barnhälsovårdens sida finns förhoppningar om att få medverka i en familjecentral i stadsdelen. En familjecentral är en samlokaliserad verksamhet för mödrahäl-sovård, barnhälsovård, öppen förskola samt so-cialtjänst. Syftet med verksamheten är att främja god hälsa hos barn och föräldrar samt erbjuda lättillgängligt stöd och tidiga professionella insat-ser. Vid tidpunkten för utvärderingen fanns inga konkreta planer på en familjecentral i stadsdelen, men det finns som ett önskemål från bland annat verksamhetschefen för barnavårdscentralen. Re-presentanten från barnhälsovården jämför Pussel med en familjecentral, men upplever att Pussel är en stympad variant av en familjecentral, eftersom mödrahälsovård och öppen förskola saknas. För barnhälsovården är mödravården en naturlig och nära samarbetspartner.

Personalen på Pussel har i intervjuerna reflekte-rat över vad de olika yrkeskategorierna ska bidra med i arbetet. Det finns ingen befattningsbeskriv-ning för personalen på Pussel och inte heller någon förteckning över yrkesspecifika arbetsuppgifter. Den anställda sjuksköterskan berättar att hon inte funderade så mycket över sin egen roll på Pussel när hon sökte jobbet. Hon kände sig trygg med de erfarenheter och kunskap hon hade av sjukvårdsar-bete med små barn och tänkte att tiden fick utvisa hur hennes kompetens skulle användas. Även om hon kan se att hennes specifika kunskaper har nå-got att tillföra Pussel, så ser hon sig främst som en medmänniska och hennes viktigaste roll är att vara en person som lyssnar och finns där för föräldrarna. Denna åsikt kan också belysas med ett citat från en representant i styrgruppen.

Till exempel när det gäller BVC-sköterskan, så trodde jag från början att det skulle vara mer strukturerat. Att hon skulle hålla i vissa föreläsningar eller teman om olika häl-sofrågor, men det förstod jag när vi var runt på de andra

familjeförskolorna, att det var ju inte det som det handlade om. Det de här familjerna behöver det är ett hållande. Att personalen ska vara med dom och vara nära dom när de är med sina barn. (intervju styrgrupp)

Barnsjuksköterskan tycker dock att hennes kopp-ling till barnavårdscentralen är positiv både för Pussel och för den övriga personalen inom bar-navårdscentralen. Eftersom hon har en fot i båda verksamheterna blir hon en naturlig länk mellan Pussel och BVC. Det är lättare att tala med någon man känner och steget är mindre än att ringa till socialtjänsten.

Osäkerhet över deltagande i projektet återfinns inte bara hos primärvården. Även styrgruppens representant från skola/förskola uttryck för osä-kerhet kring deras medverkan i Pussel.

Vi på barn och ungdom, det finns ju funderingar på om vi som håller på med förskola och skola, om det här är vårt uppdrag. Pussel är ju en behandlande verksamhet, som främst riktar sig till föräldrarna. Visst, det kommer ju barnen till godo men det är ju egentligen inte vårat uppdrag (intervju styrgrupp).

Redan när de första tankarna om en familjeförskola i stadsdelen växte fram, övervägde den dåvarande chefen för skola/förskola huruvida projektet låg inom ramen för deras verksamhetsområde. Hans bedömning var att en familjeförskola gick att mo-tivera inom ramen för det uppsökande arbetet som anges i skollagen. Inom deras enhet fanns också en specialpedagog med Marte Meo-utbildning. Eftersom Marte Meo arbete skulle ingå i familje-förskolan ansågs det som lämpligt att denna person arbetade både i projektet och i den ordinarie för-skoleverksamheten. Den dåvarande chefen såg ett värde i detta eftersom specialpedagogen på famil-jeförskolan skulle kunna fungera som en naturlig brygga till den vanliga förskoleverksamheten.

Man kan säga att det är ett gränsfall om det är skolans upp-drag att bedriva sådan verksamhet men min bedömning var att det arbetet skulle underlätta arbetet på förskolorna på sikt genom att föräldrarna var stärkta i sin föräldraroll (intervju fd verksamhetschef).

Den specialpedagog som anställdes slutade sin an-ställning på Pussel hösten 2007. Den förskollärare som nu arbetar i projektet har inte Marte Meo-utbildning. Den tänkta kopplingen mellan Pussels Marte Meo-arbete och förskolans, är därmed inte

25

Pussel

längre lika tydlig. Den nuvarande representanten från skola/förskola uttrycker att hon inte riktigt vet varför förskolan är inblandad i projektet. Hon ser en fördel med en förskollärarkompetens på Pussel. Detta motiveras med att pedagogisk kunskap och kompetens i att möta barn är viktiga ingredienser i förskolläraryrket, och att dessa givetvis blir en viktig tillgång för Pussel. Däremot ser hon inte att det medför någon vinst för förskolans verksamhet genom att de är med och finansierar och driver projektet. Ur hennes perspektiv skulle verksam-heten enbart kunna tillhöra socialtjänsten och att socialtjänsten skulle kunna anställa en förskollä-rare för att få pedagogisk kompetens i projektet. Representanten för skola/förskola tror dock att det för familjernas skull kanske finns en viss poäng i att de är med och driver projektet. Detta resonemang bygger på uppfattningen att socialtjänsten kan upp-fattas som skrämmande av vissa, och att det därför kan vara lättare att vända sig till en verksamhet som inte enbart tillhör socialtjänsten.

Förskolläraren på Pussel tycker att hon har ett förhållningssätt till barn och föräldrar som stämmer väl överens med den övriga personalen. Förskolläraren har inte något särskilt ansvar för pedagogisk verksamhet, men de andra anställda uppskattar den kompetens som hon har med sig från arbete i förskola, vilken kommer till nytta i det dagliga arbetet på Pussel. Även förskolläraren delar uppfattningen att det är bra med olika yr-kesgrupper på Pussel, men anser inte att projektet behöver ha flera huvudmän.

Socialtjänstens representant i styrgruppen är den som har lättast att motivera Pussel som en del av det egna verksamhetsområdet. Hon upplever det positivt att flera yrkesgrupper arbetar på Pus-sel. När det bara arbetar socionomer på samma ställe är det lätt hänt att fokus hamnar på ”det sociala” och att andra aspekter som är viktiga för att må bra och fungera som förälder, till exempel hälsa, glöms bort. I likhet med många av de andra intervjuade lyfter hon fram vikten av att olika professioner finns representerade på Pussel, och att detta är viktigare än att basverksamheterna är inblandade i projektet. Å andra sidan ser hon det tveksamt att socialtjänsten skulle klara finansie-ringen av projektetet själv, varför de blir beroende av att primärvård och förskola/skola vill fortsätta

sin medverkan. Samtliga intervjuade lyfter följaktligen fram

fördelar med att personalgruppen består av olika yrkeskategorier. Det handlar till exempel om att personalen har olika erfarenheter och kompetens, och därmed ser olika saker i arbetet med famil-jerna. Genom att arbeta tillsammans lär man av varandra och arbetet blir nyskapande. När det gäller det delade ledarskapet finns det dock flera som är skeptiska till den nuvarande lösningen. Det gäller både styrgrupp och personal. Det är ingen av representanterna i styrgruppen som kän-ner till vilka motiv som ligger till grund för denna delning.

Jag tycker att samarbetet har fungerat bra. Det har varit bra människor, men samarbete i sig kan ha svårigheter. Det blir lite mer tungrott, men spännande. Man har fler infallsvinklar, det är berikande. Men att det ska ta tre chefsresurser, på en sådan liten verksamhet, då kan man fråga sig om det är rätt egentligen (intervju styrgrupp).

Det finns många fördelar med att det är tre yrkeskate-gorier som jobbar tillsammans i verksamheten, men det hade gärna fått vara en chef, en som är tillförordnad chef som är ansvarig och som hade kunnat kontakta om allt. Det blir mycket stökigare med att ha olika chefer. Man kan ju ha olika yrkeskategorier även om det hade varit en och samma chef. Vi gjorde till exempel studiebesök i en verksamhet som drevs av primärvården men som hade både förskollärare, socionom och någon på BVC. Det funkade ju jättebra. Det är nog egentligen bättre med en huvudman fast olika yrkesgrupper bland de anställda (intervju personal).

En annan aspekt som lyfts fram av representan-terna i styrgruppen är konsekvenserna av att bas-verksamheterna inte bidrar med lika mycket pengar till Pussel. De anser inte att det är en rättvis fördel-ning idag eftersom primärvården inte bidrar med finansiering för drift och lokaler. Renoveringen av lokalerna betalades av socialtjänsten samt skola/förskola. För primärvårdens representant har det medfört ett visst utanförskap i diskussionerna på arbetsplatsträffar som rört lokaler, inköp eller andra praktiska angelägenheter. Det har blivit de andra representanternas ansvar att bolla dessa frågor sinsemellan.

Det är ju aldrig kul att betala, men det hade varit mer gemenskap för mig om jag hade varit med på tåget. Men det blir ett utanförskap för mig att jag inte är delaktig

(intervju styrgrupp). n

26

Pussel

6. Den första tiden – osäkerhet och personalomsättning

Rekryteringen av personal till Pussel hante-rades separat av primärvård, socialtjänst

och förskola/skola under våren 2007. Special-pedagogen och socionomen rekryterades internt inom SDF Kortedala, medan barnsjuksköterskan var en nyrekrytering. I april 2007 hölls ett första planeringsmöte då den blivande personalgruppen och cheferna för basverksamheterna samlades för att tala om projektet. Vid denna tidpunkt var det fortfarande inte klart vilken lokal verksamheten skulle disponera. Detta var en angelägen fråga att lösa eftersom verksamhetsstart var planerad till augusti/september. Förutom praktiska spörsmål bestämdes också att personalgrupp och styrgrupp tillsammans skulle göra studiebesök vid andra fa-miljeförskolor eller liknande verksamheter, för att få inspiration och idéer till den egna verksamheten. I mitten av augusti samlades man igen för att börja starta upp verksamheten. Målsättningen var att relativt snart komma igång med verksamhet och förhoppningen var att familjerna skulle strömma till. Det var fastställt vilken lokal som projektet skulle förfoga, men den hade ett omfattande renoveringsbehov, vilket inte hade ombesörjts under sommaren som planerat. Den första tiden präglades således av renovering, inköp av möbler och diskussioner om praktiska saker. Sådant som diskuterades var till exempel öppettider och hu-ruvida måltider skulle serveras. Man diskuterade också vilka familjer som skulle komma till Pussel. Även om det fanns en projektbeskrivning så var de-finitionen och beskrivningen av målgruppen oklar. De diskussioner som fördes resulterade inte i en reviderad eller konkretiserad verksamhetsplan eller projektbeskrivning. Vissa saker man kom överens om antecknade personalen i en loggbok.

Förutom att renoveringsarbetet medförde vissa svårigheter att komma igång snabbt med verksam-heten, hade personalgruppen ännu ett bekymmer. Projektets socionom kunde inte lämna sitt ordina-rie jobb inom socialtjänsten på grund av att den vikarie som skulle ersätta henne blev fördröjd. Socionomen hade en pressad arbetssituation och hade därför svårt att påbörja arbetet med Pussel innan denna situation var löst. I månadsskiftet september/oktober stod det klart att den tilltänkta vikarien inte längre ville tillträda tjänsten. Socio-nomen valde då att stanna kvar på sin tjänst inom socialtjänsten och lämnade därmed Pussel innan verksamheten riktigt kommit igång. Detta skedde ungefär samtidigt som den första familjen gjorde studiebesök på Pussel. Trots att personalen varit och informerat på BVC och socialtjänsten om verksamheten i augusti, hade det dröjt fram till början av oktober innan det första familjen kom till Pussel. Därefter gick det inte många veckor innan verksamheten drabbades av nästa bakslag. Bespa-ringar inom SDF Kortedala ledde till ett beslut om nedläggning av den utvecklings- och stödenhet där Pussels specialpedagog arbetade halvtid. Av olika skäl beslutade därefter specialpedagogen att säga upp sin anställning i slutet av oktober. Även om hon arbetade kvar på Pussel under uppsäg-ningstiden fram till årsskiftet, så bidrog det till att ytterligare skapa osäkerhet för verksamheten. Av den ursprungliga personalgruppen var det nu bara en person som skulle arbeta kvar.

Så precis när vi tagit emot första familjen hände detta och då tappade vi fart. Man började fundera på hur det skulle bli och om vi skulle kunna ta emot fler familjer. Även om både personalen på BVC kände till verksamheten och även socialsekreterarena, så gjorde väl det här att det blev

27

Pussel

en osäkerhet i om man kunde skicka familjer till Pussel (intervju, personal).

Förskolläraren och barnsjuksköterskan arbetade under hösten med den enda familj som var inskri-ven. De upplevde att det var svårt att rekrytera nya familjer till Pussel, bland annat på grund av att framtiden för projektet kändes oviss. Personalen föreslog att man under en period kunde bjuda in till en mer öppen verksamhet, dit familjer kunde söka sig själva. Personalen presenterade idén för styrgruppen, vilka godkände att man arbetade på detta sätt från mitten av november fram till års-skiftet. I samband med detta kom två nya familjer till Pussel. En familj sökte sig till Pussel på egen hand, medan den andra familjen var nyinflyttade i stadsdelen och hade haft kontakt med en famil-jeförskola i en annan stadsdel innan.

När personal och styrgrupp beskriver hösten 2007 så handlar det mycket om den känsla av osäkerhet som omgärdade projektet.

Under hösten, fanns det inte någon som ”höll” i pro-jektet. Jag tänkte många gånger att vi skulle ha behövt en projektledare eller någon som hade ett huvudansvar. Främst praktiskt, men även innehållsmässigt. För det har verkligen varit upp till oss vad vi ska göra, arbetssätt, metoder. Det är ju på ett sätt frihet, det här att inte vara styrd, vilket kan vara positivt. Men då när det blev som det blev under hösten, så var det svårt. Även om våra chefer försökte peppa, så var det ingen som hjälpte oss att styra det (intervju, personal).

Personalgruppen kände nog att det inte var tillräcklig stöttning i det här projektet. Det var ingen som egentligen, ja vad ska man säga. Det fick inte kosta några pengar, på nåt vis, den känslan den hade ju jag också tyvärr. Det skulle inte kosta något, men det skulle bli väldigt bra (intervju styrgrupp).

Nyrekrytering och nystart i januari 2008Under senhösten 2007 annonserades efter socio-nom till projektet. Från början hade styrgruppen tänkt lösa rekryteringen internt inom stadsdelen. Personalen på Pussel var dock av uppfattningen att det var viktigt att gå ut med en annons, för att få ett större urval och hitta personer som verkligen var lämpade för verksamheten. Några av de sökande till socionomtjänsten hade förskolekompetens, och det var på detta vis som förskolläraren vid Pussel

anställdes i projektet. BVC-sköterskan, som var den enda som skulle jobba kvar i projektet, var med vid intervjuerna. Hon och styrgruppen var överens i beslutet att anställa den socionom och den förskol-lärare som erbjöds tjänsterna. Det som de nyan-ställda hade gemensamt med den redan anställda sjuksköterskan, var att de alla tre aktivt hade sökt sig till projektet. De har alla mångårig erfarenhet från sina respektive verksamhetsområden, men längtade efter nya sätt att arbeta. Alla tilltalades av den korta beskrivning av projektet som fanns i platsannonsen, vilket handlade om att jobba med familjer och inte minst av att arbeta tillsammans med andra yrkesgrupper. Förskolläraren berät-tar om en önskan att få jobba med hela familjer och inte bara barnen. Sjuksköterskan drevs av en längtan att jobba med barn och föräldrar, men med andra aspekter än det som handlar om somatisk vård. För socionomen var det också möjligheten att arbeta med Marte Meo som lockade, eftersom hon redan hade en sådan utbildning. Ingen i perso-nalgruppen hade tidigare erfarenhet av att arbeta på familjeförskola när de anställdes.

Både i styrgrupp och i personalgrupp fanns det förhoppningar om att verksamheten nu skulle kunna komma igång på allvar.

Personalen var väldigt taggad. De var positiva och ville verkligen jobba i denna verksamheten. Och då kunde vi börja prata mycket om verksamheten. Så mycket tid hade gått till inköp och praktiskt med lokalen, så mycket strul, massor av samtal och hantverkare som inte kom, saker vi var lovade som inte blev. Det här med dator och allt möjligt. Det hade tagit så mycket tid från att planera hur verksamheten ska se ut och innehållet. Men det kunde vi fokusera på nu. Och personalen hade mycket idéer och stämningen var att ”nu kör vi igång” (intervju styr-grupp).

Personalen på Pussel arbetar alla 50 procent i pro-jektet. Sjuksköterskan arbetar också 50 procent på barnavårdscentralen i Gamlestaden. Förskolläraren och socionomen har inte någon anställning utöver den i Pussel. Den nya personalgruppen började med att stänga verksamheten för familjerna under en vecka för att kunna koncentrera sig på att forma verksamheten. För de båda nyanställda var det med viss förvåning man konstaterade att Pussel fortfarande var en väldigt diffus och oklar verk-samhet. Redan vid intervjun hade de fått klart för sig att projektet och verksamheten ännu inte var

28

Pussel

igång som planerat, men det var när de började arbeta i januari 2008 som vidden av detta gick upp för dem.

Det fanns ju bara en familj. Och den här gången, alltså hur en familj kommer in i verksamheten, tiden här och hur det avslutas, det fanns ingenting runt det. Det kändes som att det som var klart var lokalen och lite ramar, ett hum om vad verksamheten skulle syfta till. I alla fall att det skulle vara en stödjande verksamhet och att det var en speciell verksamhet och inte någon öppen förskola

(intervju personal). n

29

Pussel

7. Pussel som verksamhet

Pussel är en riktad verksamhet till vissa familjer. Familjer kan inte vända sig direkt till Pussel.

För att få en plats måste man gå via barnhälsovår-den eller socialtjänsten. Det innebär i praktiken att det är BVC-sköterska eller socialsekreterare inom familjeenheten som föreslår familjer att delta i Pussel. Detta gör de utifrån ett upplevt behov hos familjen. Behovet ska på något sätt handla om att förbättra samspelet mellan förälder och barn. Den socialsekreterare eller BVC-sköterska som är intresserad av att hänvisa en familj till Pussel brukar höra av sig till personalen. Vanligtvis faller det sig naturligt att BVC-sköterskorna talar med Pussels barnsjuksköterska när hon är på plats vid barnavårdscentralen. Socialtjänstens personal bru-kar ringa till Pussel. En socialsekreterare kan också diskutera en familj anonymt vid de tillfällen då per-sonalen på Pussel deltar vid arbetsplatsträffar eller vid teamträffar inom individ och familjeenheten.

Pussel kan beskrivas som en av samhällets insatser för att stöda barnfamiljer. Inom social-tjänsten skiljer man på insatser som bygger på biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen och öppna insatser. Något som utmärker insatser som är beviljade som bistånd, är att socialtjänsten är skyldig att följa upp hur det går för familjen och om verksamheten leder till de förändringar som man hoppats på. Sedan några år tillbaka finns en trend inom socialtjänsten att gå ifrån beslutade insatser och formaliserat bistånd och istället in-rikta sig på serviceinriktade insatser, där kraven på dokumentation och uppföljning är lägre (Forkby & Larsson, 2007). Forkby och Larsson definierar serviceinsatser som ”insatser som ges utan att ett formellt biståndsbeslut fattas och oftast även utan att en socialutredning genomförts” (ibid s 7). I en

övergripande kartläggning av öppna insatser 2006 fann man att många kommuner utvecklade och prövade olika former av öppna insatser (Socialsty-relsen & Forkby, 2006). Det framkom att många av insatserna i huvudsak gavs som service och inte som bistånd. I vissa kommuner verkade servicefor-men till och med vara vanligare än biståndsformen. Forkby och Larsson fann i sin fördjupade studie att kommunerna motiverade detta med en ambi-tion att utveckla det förebyggande arbetet, samt att kunna samarbeta med annan huvudman. Ett problem som lyfts fram med dessa serviceinsatser, är att det inte finns några klara riktlinjer för hur djupgående dessa insatser kan vara innan behovet och situationen borde utvecklas mer grundligt. En öppen serviceinsats har inte samma krav på dokumentation som biståndsinsatser. Minnesan-teckningar kan användas som arbetsredskap, men dessa förstörs när kontakten avslutas.

Pussels nuvarande utformning faller under kategorin öppna insatser. Det finns inget krav på biståndsbeslut, formell remiss eller ett skriftligt behandlingsuppdrag från den person som hänvisar en familj till Pussel. En socialsekreterare har dock möjlighet att bevilja Pussel som ett bistånd enligt socialtjänstlagen, men det är inte något krav. Vid tidpunkten för utvärderingen hade biståndsbe-slut inte legat till grund för någon av familjernas deltagande i verksamheten. Det finns inte några fastställda riktlinjer för hur personalen på Pussel skulle agera i kontakten med familjen eller basverk-samheterna i ett fall där Pussel ges som bistånd. Personalens uppfattning är att de får ta ställning till hur ett behandlingsuppdrag skulle se ut och genomföras när det blir aktuellt.

Under våren 2008 har sex familjer deltagit i

30

Pussel

familjeverksamheten Pussel. Tanken är att barnet och dess båda föräldrar ska delta tillsammans. Hit-tills är det i princip bara mammor och barn som kommer till Pussel. Personalen anger olika skäl till varför det blivit så. I några familjer finns inte den biologiska pappan med i bilden. I en familj har pappan ett missbruk och har uteblivit. En pappa fick nytt arbete i samband med att familjen skulle börja på Pussel och ansåg då inte att det var möjligt att delta. Personalen säger att det vore önskvärt om fler pappor deltog i verksamheten, men accepterar att det bara är mammor som kommer. Inte heller styrgruppen anser det problematiskt att papporna inte deltar, även om det vore välkommet.

I styrgruppen finns en önskan att öka antalet inskrivna familjer på Pussel. De tycker att underla-get det första halvåret varit i minsta laget. Eftersom alla föräldrar inte kommer varje dag har det funnits många dagar då det bara varit ett par föräldrar på plats. Personalen är lite mer kluven till att öka an-talet inskrivna familjer. Å ena sidan håller de med om att det blir sårbart med ett färre antal familjer, eftersom alla familjer inte alltid kommer. Å andra sidan är de oroliga för att inte kunna göra ett lika gott jobb om antalet familjer ökar. De dagar då alla varit på plats är det inte alltid det finns tid fullt ut för var och en.

Vägen in i verksamheten När en socialsekreterare eller BVC-sköterska vill aktualisera en ny familj till Pussel är personalen intresserad av att veta mer om orsakerna till detta. De vill få en bild av hur socialsekreteraren eller BVC-sköterskan bedömt familjens behov av hjälp och varför de tror att Pussel kan vara ett sätt att hjälpa familjen. Ibland har BVC-sköterskan eller socialsekreteraren diskuterat detta med föräldrarna redan innan en första kontakt tas med Pussel. I vis-sa fall har socialsekreteraren eller BVC-sköterskan velat stämma av sina funderingar med personalen på Pussel först. När personalen på Pussel får infor-mation om en ny familj diskuterar de möjligheterna sinsemellan. Dessa diskussioner förs enbart i per-sonalgruppen och styrgruppen är inte inblandad. En aspekt som personalen på Pussel tar hänsyn till när de ska avgöra huruvida en familj ska börja på Pussel, är att den nya familjen ska passa in i den befintliga gruppen. De tänker då till exempel på

barnets ålder, och att det blir en viss åldersspridning bland barnen. Det viktigaste är dock att personalen upplever att familjens behov stämmer överens med det som Pussel kan arbeta med.

De familjer som gått på Pussel under våren 2008 har hänvisats dit både från barnavårdscen-tralen och från socialtjänsten. I något fall är det kuratorn på barnavårdscentralen som hänvisat en familj. Personalen upplever att både socialsekrete-rare och BVC-sköterskor i stadsdelen känner till vilken sorts verksamhet Pussel är och vilka familjer det är som ”hör hemma” på Pussel. I något fall har personalen upplevt att BVC velat hänvisa en familj, där Pusselpersonalen gjort bedömningen att familjen mer är i behov av en öppen förskola, snarare än en familjeförskola. I Kortedala finns ingen öppen förskola, men personalen på Pussel delar uppfattningen att det finns många personer i stadsdelen som är i behov av en sådan verksam-het. Det handlar till exempel om personer som är ensamma och saknar nätverk och som eventuellt har någon lättare social problematik.

När en ny familj är på väg in i verksamheten informeras styrgruppen vid ett APT. Personalen lämnar då kort information om familjen. Vare sig personal eller styrgrupp upplever att det brukar bli några större diskussioner kring detta. Persona-len upplever inte att styrgruppen är involverad i beslutsprocessen om vilka familjer som ska delta i verksamheten. De upplever inte heller att deras be-slut har ifrågasatts av styrgruppen. Om en situation skulle uppstå, där många familjer söker till Pussel och det börjar bli ont om plats, har styrgruppen och personalen kommit överens om att använda sig av APT för att resonera om hur man ska prioritera bland de olika familjerna. Hittills har ingen familj blivit nekad plats på grund av platsbrist.

InformationsmöteInnan en familj börjar på Pussel bjuds familjen in till ett informationsmöte. Personalen berättar om sig själva och vad verksamheten har att erbjuda. Vid informationsmötet kan den hänvisande so-cialsekreteraren eller BVC-sköterskan vara med, men det är inget krav. Ibland har den person som hänvisat familjen till Pussel varit med, men vissa familjer har kommit själva. Personalen har upplevt att deras arbete med familjen kan försvåras om

31

Pussel

BVC-sköterskan eller socialsekreteraren har en dold agenda gentemot familjen, när det handlar om varför familjen behöver komma till Pussel. Det har hänt att den som hänvisat en familj till Pussel inte har berättat för föräldrarna varför han eller hon egentligen tycker att familjen borde delta i verksamheten. Istället har de velat berätta detta för personalen på Pussel lite vid sidan om. Personalen vill att det som socialsekreteraren eller BVC-sköterskan tar upp med dem ska vara sådant som de redan har pratat med föräldrarna om. Det är viktigt att föräldrarna är införstådda i varför en kontakt tas med Pussel och vilken bedömning som ligger till grund för detta. Informationsmötet kan bli ett sätt för personalen att stämma av huruvida familjen och den som hänvisat dem till Pussel har samma uppfattning om familjens behov. Men även om den person som hänvisar till Pussel varit tydlig med sin egen bedömning, och föräldrarna har accepterat att komma till dit utifrån denna beskrivning, så finns det situationer där personalen känt att verksamheten mer eller mindre tvingats på familjen. De har upplevt att vissa familjer inte vågat tacka nej på grund av rädsla för vad som då kan hända.

Flera av våra familjer är tveksamma när de börjar. Det kanske är socialsekreteraren som säger att ”jag tycker att du ska vara på Pusssel”. Och så får vi bygga upp en arbetsallians och det tar ju sin tid. Men Pussel måste vara frivilligt, föräldern måste vilja, för verksamheten grundar sig på att här vill man vara, här är det gott att vara. Vissa delar, till exempel Marte Meo är inte möjligt med tvång och inte heller mental träning och avslappning. Det går inte att göra om någon inte vill. Då skulle man få göra andra saker. Plus att gruppen påverkas negativt om det finns någon eller några som inte vill vara här. Men vi det ju inte det, det är ju bara vad vi tänker oss (intervju personal).

Vid informationsmötet får familjen välja om de vill delta verksamheten under en prövotid på två veckor. Under prövotiden ombeds familjen fundera över vad de skulle vilja ha hjälp med om de väljer att fortsätta på Pussel.

UppföljningsmötenNär familjen har deltagit två veckor i verksamheten samlas personal och familj till ett första uppfölj-ningsmöte. Vid uppföljningsmötet pratar man om hur familjen har upplevt den första tiden. Familjen

får berätta om det som känns positivt och negativt och om de vill fortsätta på Pussel. Om familjen vill fortsätta formulerar personal och föräldrar tillsammans en plan för tiden på Pussel. Man tar inte ställning till hur länge familjen ska vara på Pussel, men man diskuterar vad föräldern vill jobba med och vilken målsättning man ska arbeta efter. Personalen säger att de med tiden har försökt systematisera uppföljningsmötena med familjer. Det gäller både det första uppföljningsmötet, men också de uppföljningar som sker kontinuerligt med familjen. Personalen försöker regelbundet boka in uppföljningsmöten med familjen. Ibland går det en månad och ibland två månader mellan uppfölj-ningarna. Vid uppföljningsmötena talar man om hur den senaste tiden varit och om föräldrarna har några önskemål om förändringar. Innehållet i upp-följningsmötena brukar vara relativt konkreta. En förälder kan till exempel komma med ett önskemål om att ha avslappning en gång i veckan, eller att filma mer. Personalen antecknar detta och försöker att hålla både planer och målsättningar så konkreta som möjligt, eftersom det då blir lättare att följa upp. Personalen säger att de vid uppföljningsmötet utgår från föräldrarnas önskemål. Eftersom ingen av de nuvarande familjerna har Pussel som bistånd, finns inga krav på dokumentation, formell uppfölj-ning eller återrapportering till socialtjänsten och barnhälsovården. Pussel informerar således inte socialtjänsten eller barnhälsovården om vad som händer med familjen eller vad man arbetar med.

När en familj accepterar att börja på Pussel är förutsättningen att man ska delta fullt ut, det vill säga komma till Pussel under öppettiderna. Några familjer har god närvaro, men i vissa familjer har närvaron haltat på grund av sjukdom eller på grund av en turbulent tillvaro. I de flesta fall ringer för-äldern och meddelar om man inte har möjlighet att komma. Det har hänt att en familj uteblivit under längre perioder utan att meddela sig. Personalen har då sökt familjen för att höra vad som har hänt. Inte heller vid frånvaro har personalen någon skyldighet att rapportera detta till någon. Det som krävs är i så fall att personalen känner sådan oro för barnets situation att man gör en anmälan till socialtjänsten.

32

Pussel

Vilken sorts verksamhet är Pussel?Jag tycker att Pussel både är en förebyggande och behand-lande verksamhet. Skillnaden mellan Pussel och en öppen förskola är att det är en sluten grupp här är. Det är alltid samma mammor (intervju styrgrupp).

Personalen undviker att använda ordet familjeför-skola när de talar om Pussel. De har upplevt att familjeförskola lätt sammanblandas med öppen förskola, och Pussel är inte någon öppen förskola. Pussel beskrivs istället som en familjeverksamhet dit föräldrar kommer tillsammans med sina barn. Pussel är en riktad verksamhet som vänder sig till vissa föräldrar. Samtidigt vill både personal och styrgrupp lyfta fram de frivilliga aspekterna och att Pussel ska vara lättillgängligt och erbjuda stöd på föräldrarnas villkor. Det krävs viss balansgång när en sådan verksamhet ska marknadsföras och man ska hitta familjer som vill delta. Å ena sidan ska det vara lockande för föräldrar att vilja delta, och man vill avdramatisera eventuella föreställningar som föräldrar kan ha om att det handlar om kontroll eller övervakning. Ett exempel på detta är när en av representanterna i styrgruppen föreslår hur Pussel skulle kunna presenteras i en informationsbroschyr till föräldrar i stadsdelen.

Det bör ju framkomma att det är en träffpunkt för föräld-rar och att man kan få hjälp med bekymmer kring barnen. Ja, en ganska öppen formulering (intervju styrgrupp).

Å andra sidan, är Pussel inte till för vilka föräld-rar som helst. Dels gör barnavårdscentral eller socialtjänst sin bedömning och därefter gör även personalen på Pussel en bedömning om verksam-heten är en lämplig insats för familjen. Många familjer värjer sig dock mot att bli konstruerad eller identifierad som en familj med problem av något slag. Eftersom Pussels målgrupp är relativt oklart formulerad, blir det upp till personalen att hantera hur man ska pratat med föräldrarna om detta. Ett exempel som visar att det inte alltid är så enkelt är när personalen berättar om ett första informationssamtal med en förälder:

– Vid informationsmötet så var hon lite tveksam till verk-samheten, och frågade ”är det familjer med problem som är här då eller?”

– Och vad svarade ni då?

– Njaa, det är ju det här vi har pratat om. Det är en lärdom vi har dragit under våren, att det måste vara tydligt varför

familjen är här…Men vi sa så här, att det finns lite olika skäl till att man är här, och finns det verkligen någon familj som inte har problem på något vis. Så vi gick inte in i det. Men vi pratade om det här med att stärka i föräldrarollen och i relation till sitt barn och så. Att det inte var en öppen förskola och så (intervju personal).

Osäkerhet kring vad det är för sorts verksamhet återfinns också i några av föräldraintervjuerna, vilket vi återkommer till i kapitel nio.

Vad gör man på Pussel?En dag på Pussel består av en blandning av struktur med planerade aktiviteter och en mer ostrukturerad tillvaro med lek och samvaro. Pussel är öppet tre förmiddagar i veckan, måndag till onsdag, mellan klockan 9 och 13. Tiderna har varierat något, bland annat beroende på önskemål från föräldrarna om att börja klockan 10 och hålla på till klockan 14 istället. Dagen börjar med en gemensam fikastund. Det är också ett tillfälle att få prata av sig om det är något särskilt som hänt på morgonen hemma eller prata om dagsformen. Runt klockan halv tio har man en samling på lekmattan med sånger och ram-sor. Var och en får ta ett känslokort som beskriver en känsla man har idag. I samband med samlingen planeras också dagen och vad som ska göras på Pussel. De strukturerade aktiviteter som Pussel har erbjudit är Marte Meo-filmning, avslappning och spädbarnsmassage. Därutöver kan föräldrarna pyssla, till exempel måla eller sy. Klockan 12 är det sopplunch. Det är alltid någon i personalgruppen som lagar lunchen, och man äter tillsammans. De gemensamma måltiderna framhålls av personalen som viktiga inslag i verksamheten. Där finns möj-lighet till samtal och gemenskap, men det är också ett tillfälle då interaktionen och samspelet mellan förälder och barn åskådliggörs.

Innehållet i verksamheten och upplägget av dagen har personalen själv resonerat sig fram till. I ett tidigt skede var de klara över att de ville inleda dagen med fika och därefter ha en lite mer struktu-rerad samling. Man bestämde också tidigt att man ville att föräldrarna skulle ha ett varmt mål mat i magen när de gick därifrån. Marte Meo är det enda verksamhetsinnehåll som var fastlagt redan innan verksamheten startade. De övriga strukturerade inslagen har personalen själva kommit fram till. Detta skedde genom att personalgruppen inven-terade vilka kunskaper de själva hade som skulle

33

Pussel

kunna vara verksamheten till del. Det visade sig att barnsjuksköterskan hade genomgått en kurs i spädbarnsmassage och att förskolläraren hade gått en coachutbildning, vilken bland annat innefattade avslappning och mental träning. Personalgruppen ansåg att dessa aktiviteter passar in i verksamhe-ten och har därför infört dem som aktiviteter som erbjuds. Det är upp till varje förälder att säga till vad man vill eller inte vill delta i.

Personalen har sinsemellan diskuterat vilka förhållningssätt och arbetsmetoder de ska ar-beta efter. De har kommit fram till att de inte eftersträvar att vara rollmodeller för föräldrarna. Med rollmodell menas att demonstrera och visa föräldrar hur man ska bete sig och agera gente-mot barnen. När det gäller olika strategier för att förbättra föräldrars samspelsfunktioner hänvisar Killén (2000) till undersökningar av Crittenden, vilka visat att föräldrars samspel med sina barn inte blev bättre då de försökte kopiera personalens beteende. Föräldrarna blev snarare mer krävande och ingripande och förstod inte att personalens beteende byggde på en förmåga att tolka och svara på barnets signaler.

När personalen på Pussel ska formulera essen-sen i sitt arbete är ett återkommande tema; ”det handlar om att hjälpa föräldern att vara en så god förälder som möjligt för sitt barn, utifrån sina för-utsättningar”. Deras uppfattning är att man måste utgå från det familjen själv vill ha hjälp med och det kan se olika ut. Huvuduppdraget enligt dem själva är att barnet ska få sina behov tillgodosedda. Det handlar om basala behov så som praktisk omvårdnad, men också känslomässig omvårdnad och stimulans. Samspelet mellan förälder och barn kommer därmed i fokus.

Det vi vet om familjen, det vi ser och det vi uppfattar, kokas ihop till ett förhållningssätt och det handlar om att hjälpa föräldern att se sitt barns behov. Det sker allra bäst i stunden. Vad vill barnet nu? Det är det viktigaste på ett sätt. Men också att uppmuntra och förstärka det positiva man ser. Att stärka föräldrarna så att de känner att de inte är offer för män eller för andra omständigheter utan att de är kaptener för sin egen skuta (intervju personal).

Marte MeoAtt Marte Meo arbetet ska utgöra en bas i arbe-tet på Pussel har funnits med som ett tydligt mål sedan planeringsstadiet. Marte Meo är en kon-

sultations- och behandlingsmodell som används i olika sammanhang. Den används inte uteslutande i terapeutiskt arbete med föräldra-barn-relationen, utan kan också användas som vägledning mellan barn och professionella, till exempel i skol- och förskolemiljö (Drugli & Lichtwarck, 1998). Mo-dellen grundades i Nederländerna av Maria Aarts. I Sverige har modellen använts sedan tidigt 1990-tal och namnet Marte Meo har fritt översatts till ”av egen kraft”. Hansson m fl (2001) ser att Marte Meo ligger i linje med begreppen resilience och salutogenes. Marte Meo handlar om att hitta varje människas unika förmåga till förändring och ut-veckling. Kännetecknande för metoden är att man med hjälp av videoinspelade sekvenser analyserar samspel och kommunikation. Dessa filmsekvenser återges sedan till den som blivit filmad, vilket gör att klienten blir aktiv, reflekterande och medska-pande i sin egen behandling.

Monica Hedenbro och Ingegerd Wirtberg (2000) har skrivit en bok på svenska där de mer utförligt beskriver metoden, dess teoretiska grun-der och Marte Meo-arbete i praktiken. Daniel Sterns utvecklingspyskologiska teroi och John Bowlbys anknytningsteori utgör en bas för Marte Meo-arbetet.

När Hansson (2001) genomförde sin kun-skapsöversikt över forskningsbaserad familjebe-handling, fann han enbart en publicerad studie av Marte Meo-behandling. Denna studie inkluderade kontrollgrupp, men var inte experimentell. Målet med behandlingen var att uppmuntra föräldrarna att förstärka positivt föräldrabeteende, så som tur-tagning. Studien hade problem med stora bortfall, men av de som genomförde behandlingarna fann man förändringar i Marte Meo-gruppen, men inte i kontrollgruppen. Förändringarna fanns både i föräldrarnas självsvar, men också i de variabler som observationerna undersökte. Hansson m fl konstaterar att denna studie indikerar att Marte Meo är en intressant metod att pröva.

Att bli filmad enligt Marte Meo-metoden är något som alla föräldrar på Pussel erbjuds. Av de familjer som hittills kommit till Pussel är det bara en familj som tackat nej till att bli filmad, eller som i alla fall velat avvakta. Eftersom videoinspelningar kan vara mycket avslöjande är det enligt Killén (2000) viktigt att föräldrar inför filmning känner att de befinner sig i en situation där de är omhän-

34

Pussel

dertagna. I personalgruppen är det bara sociono-men som har Marte Meo-utbildning och därmed är det endast hon som är inblandad i filmandet. Hon kommer överens med familjen om vad som ska filmas och när det ska filmas. De brukar då gå lite avsides. I lokalen finns skjutdörrar som gör att man kan skärma av en del av rummet. En filmning pågår cirka 5-10 minuter och det kan handla om att filma en stund vid lekmattan, matning eller blöjbyte. Eftersom fokus i filmen ligger på förälderns och barnets interaktion så ska inte behandlaren vara i annan interaktion med familjen under filmandet. Hedenbro och Wirtberg (2000) har gjort en utförlig beskrivning av andra sådana både praktiska och etiska förhållningssätt vid filmning.

När filmandet är utfört följer ett relativt om-fattande jobb med redigering och analys av ma-terialet. Hela filmen visas inte för föräldrarna, utan det handlar om de sekvenser som bedöms kunna tillföra något i behandlingen. Som tidigare framgått, stod det klart redan på ett mycket tidigt planeringsstadium att Marte Meo skulle användas inom familjeverksamheten Pussel. När den nuva-rande Marte Meo-utbildade personen började sin anställning i januari 2008 upptäckte hon dock att man inte hade planerat för det praktiska genom-förandet. Det saknades till exempel dator och redigeringsprogram och det var oklart huruvida det fanns någon TV att tillgå. Dessa saker inför-skaffades, men det saknas fortfarande möjlighet att genomföra redigering eller analys av filmerna i lokalerna. Personalens uppfattning är att det också saknas tid för detta inom ramen för de halv-tidsanställningar som personalen har. Analys och redigering av filmerna utförs därför av socionomen i sitt hem, där hon använder sin privata utrustning. Fram till hösten 2008 utfördes detta arbete på fritiden, eftersom det inte fanns tid att göra detta under ordinarie arbetstid. Några i styrgruppen är medvetna om detta och medger att det inte är bra att det blivit så. Den förklaring som ges är att de helt enkelt saknade tillräckliga kunskaper om Marte Meo- metoden och omfattningen av detta arbete när verksamheten planerades.

Det tar mycket tid. Jag gör det på min privata tid och det är inte bra, men jag har just nu väldig stor lust i det. Men det finns egentligen inte tid till det i verksamheten. Inte på en halvtid och inte i ett projekt som fortfarande inte helt sitter. Det kanske hade gått i en verksamhet som är

självgående, och där man inte behöver ägna all tid åt att prata febrilt med varandra om innehållet. I sådana lägen är det otänkbart att sätta sig och redigera film, när det är så mycket annat som inte är klart (intervju personal).

Under hösten 2008 kom styrgrupp och personal fram till att socionomen fick arbeta hemma, med redigering och analys, en dag i veckan. Innan so-cionomen visar filmen för familjen visar hon den för förskolläraren och barnsjuksköterska. Marte Meo-arbetet är en bas även i det övriga arbetet med familjen och det blir därför viktigt ta del av kollegornas tankar. Dessa reflektioner kompletterar filmen. Själva återgivandet till familjen gör socio-nomen själv. Hon och föräldern träffas då i verk-samhetens lilla rum. Enligt Marte Meo-metoden så ska även stunden då föräldern får se filmen och samtalet kring detta filmas. Målet är att en familj ska filmas vid minst 5 tillfällen. 1-2 veckor efter en filmning ser man filmen tillsammans och därefter väntar man ytterligare 1-2 veckor innan man gör nästa filmning.

AvslappningTvå dagar i veckan står det avslappning på sche-mat. Avslappningen sker i det lilla rummet, det enda rum dit man kan stänga dörren. Personalen har konstaterat att de föräldrar som deltar i Pussel är hårt belastade. Många sover dåligt, de har värk i kroppen och är stressade. Flera av dem har också huvudansvaret, eller hela ansvaret, för barnet. Avslappningen blir ett tillfälle för dessa föräldrar att få en stund för sig själv. Personalens inställning är att föräldrarna blir bättre föräldrar, det vill säga svarar bättre på barnets signaler och är tillgängligt för barnet på ett annat sätt, om de får lugna ner sig och återhämta sig. En av de anställda har sedan tidigare genomgått en utbildning i mental träning och det är hon som ansvarar för avslappningen. Övrig personal hjälps åt att ta hand om barnen under denna tid, så att mammorna får tid för sig själva. Föräldrarna är indelade i två grupper, va-rav den ena har avslappning på måndagar medan den andra gruppen har avslappning på onsdagar. Föräldrarna ligger på madrasser på golvet och lyssnar till band med psykolog Lars-Eric Uneståhl. De träningsprogram som används fokuserar både på muskulär avslappning och mental avslappning. Den i personalen som håller i avslappningen är således inte den som instruerar föräldrarna, men

35

Pussel

hon finns kvar i rummet hela tiden. Personalen har märkt att föräldrarna har lättare att slappa av om hon inte lämnar rummet.

Spädbarnsmassage När Pussel startade sin verksamhet hade flera av de deltagande föräldrarna spädbarn och spädbarns-massage kom därför att bli en av de aktiviteter som erbjöds. Personalens tankar med spädbarns-massagen är att föräldern får en stund av närhet med sitt barn och att föräldern får lära sig att tyda sitt barns signaler och förstå barnet bättre. Den fysiska beröringen och kommunikationen är positiv både för förälder och barn och det hjälper också barnet med sin kroppsuppfattning. På Pussel försiggick spädbarnsmassagen främst individuellt på grund av att det var svårt att få det att fungera i grupp. Personalen upplevde att föräldrarna var positiva till spädbarnsmassagen, men i takt med att barnen blev äldre, började krypa och intressera sig för sådant som hände runt om, blev det svårt att motivera föräldrarna att fortsätta med denna aktivitet. Detta ledde till att spädbarnsmassagen så småningom upphörde. Personalen tror att det kanske hade blivit en fortsättning om de hade lagt upp det på ett annat sätt, eller om det hade kommit in nya spädbarn i verksamheten, eftersom spädbarnsmassage lämpar sig bäst för barn yngre än nio månader.

”Golvarbete”De strukturerade inslagen och de fasta aktiviteterna utgör en del av verksamheten. En stor del av verk-samheten utgörs emellertid av den ostrukturerade, den som handlar om att ”bara vara”. Både personal och föräldrar beskriver behållningen av alla de samtal och situationer som uppstår när föräldrar, barn och personal är tillsammans.

Det stora jobbet är ju det arbete som sker i stunden, som sker på golvet när vi pratar och umgås med föräldrarna. När vi ser det som händer mellan förälder och barn och kan uppmärksamma det positiva ”här och nu”. Man kan ha mycket samspelsträning även om man inte filmar (intervju personal).

Personalen säger att det är lätt att prata om Marte Meo eller om avslappning när verksamheten ska beskrivas, eftersom Marte Meo och avslappning är benämnbara aktiviteter. Deras uppfattning är att de strukturerade aktiviteterna ger en grund åt

verksamheten och att personalen genom Marte Meo-filmerna kan analysera och resonera kring vil-ket sorts stöd en förälder behöver. Dessa kunskaper bär man sedan med sig ut ”på golvet” och jobbar med föräldrarna i alla situationer som inträffar på Pussel. Det kan ske när alla är med, men även individuellt. Ibland handlar det om att personalen uppmuntrar och lyfter fram något positivt de precis uppmärksammat, eller om att ställa klargörande frågor till föräldrarna. När det inte pågår struk-turerade aktiviteter finns det också stora möjlig-heter för föräldrarna att prata enskilt med någon i personalen. En del av föräldrarna trivs inte med ”strukturerade samtal” där man bokar en tid och sätter sig ner i ett avgränsat rum för att prata. Det kan ibland gå lättare att få till ett förtroligt samtal i stunden, mitt i det som sker runt omkring.

Samarbete/kontakt med andra verksamheter Eftersom det är BVC och socialtjänst som rekry-terar familjer till Pussel, är det med personal inom dessa verksamheter som Pussel har mest kontakt. Det finns ingen formaliserad rutin för återkoppling till den verksamhet som initierat en familj. Persona-len på Pussel tycker att det finns positiva sidor av att familjerna inte deltar på grund av biståndsbe-slut. Det handlar till exempel om att frivilligheten i verksamheten understryks, och att det blir mindre hotfullt för familjerna att komma till Pussel, då man inte behöver oroa sig för att personalen på Pussel ska rapportera till socialtjänsten. Å andra sidan finns det tillfällen då personalen önskat en tätare kontakt, eller ett mer formaliserat uppdrag från socialtjänsten. Personalens tankar om detta kommer att beskrivas mer utförligt i kapitel åtta.

Både i styrgruppen och bland personalen finns en del osäkerhet kring hur man ska hantera den sekretess som råder mellan de olika basverksamhe-terna och hur man ska hantera de olika kunskaper som kan finnas om en familj. Det råder också se-kretess mellan Pussel och basverksamheterna. När en familj börjar på Pussel ger de sitt godkännande till att personalen på Pussel får prata med varandra om det som sägs och det som händer i verksamhten. Om personalen känner ett behov av att prata med BVC-sköterska eller socialsekreterare om något i familjen, så pratar man först med föräldern som

36

Pussel

får ge sitt godkännande till att en kontakt tas. Ett exempel på tillfälle då detta skett handlar om en situation där personalen på Pussel kände en viss oro kring ett av barnens utveckling. De kom då överens med mamman om att det var okej att ta en kontakt med barnets BVC-sköterska. Trots att sekretess kan brytas om man har förälderns god-kännande så är det tydligt att sekretessen upplevs som en svår balansgång mellan vad som är tillåtet och otillåtet. Detta handlar inte minst om vad som är etiskt rätt och riktigt. Även om föräldern gett ett formellt godkännande att prata med andra, så kan det i stunden vara svårt att veta exakt vad det är man får och bör säga. Personalen funderar också över hur nödvändigt det är att ha mer kunskaper om familjen än det som de själva ser och pratar om på Pussel. Det finns både en nyfikenhet kring hur andra yrkespersoner resonerar om familjen, men också ett motstånd mot att veta för mycket. Ibland kan det kännas bra att inte veta så mycket, utan att förlita sig på den kunskap de själva har och fokusera på det arbete som de utför på Pussel. De beskriver att kunskap ibland kan bli till ett ok, som gör det svårare att arbeta med familjen. Perso-nalen på Pussel beskriver också att det kan kännas vilsamt att veta att det finns andra personer och yrkesgrupper runt familjen, som hjälper till med andra områden. Då kan man på Pussel koncentrera sig på det som handlar om samspel och om ”här och nu situationen”. Men det har också uppstått situationer då personalen har känt ett behov av att kontakta någon annan verksamhet, för att familjen behöver mer hjälp, eller för att det finns oklarheter både hos förälder och personalen på Pussel om vem som ska hjälpa familjen med vissa saker. Med förälderns tillåtelse har personalen vid några tillfäl-len kallat till nätverksmöte, där olika verksamheter och myndigheter varit representerade.

Metodutveckling och handledningArbetsplatsträffen en gång i månaden är det enda tillfället då personal och styrgrupp sitter ner och pratar om verksamheten. Styrgruppen och perso-nalen ger en samstämmig bild av att det främst är praktiska saker som avhandlas på APT.

På min första arbetsplatsträff upplevde jag att man disku-

terade saker som jag tycker att man ska diskutera innan man startar ett projekt. Det pratades till exempel mycket om detaljfrågor, ska vi ha dator, ska vi jobba med datorer överhuvudtaget, ska vi ha handkassa och jag tyckte att det var ogenomtänkt. Man hade inte löst sekretessfrågan mellan personalkategorier. Och då hade projektet varit i gång i flera månader. Det förvånade mig at man inte hade löst det här och kommit in på själva kärnfrågan (intervju styrgrupp).

När man läser igenom anteckningar från våra APT:n och då blir man varse om att många av de frågor som vi har lyft på APT:n under våren, är frågor som behandlades i september. Det känns som om det varit en väldigt, alltså, hur stor prioritet har projektet? Man blir fundersam och tänker kring hur projektet värderas…Ska man ge projektet en ärlig chans och att vi inte ska fastna i massa praktiska saker, så tycker jag att det skulle vara lite så att de saker som man säger på mötet, det fixar någon till nästa gång. Att det blir lite effektivt (intervju personal).

APT är således inte ett forum för att diskutera metodutveckling eller hur arbetet med de enskilda familjerna fortskrider. Det händer att personalen delar med sig av något som hänt, men det speg-lar snarare stämningen eller den känsla som de bär med sig efter dagens händelser. Personerna i styrgruppen har delvis olika uppfattning om hur mycket detaljkunskap om arbetet som de behöver. Någon tycker att det är svårt att få information om arbetet med familjerna och om det verkligen sker någon förändring.

Jag kan den här verksamheten för lite. Jag vet inte om jag ödslar pengar och resurser på något som kanske inte riktigt fungerar (intervju styrgrupp).

En person i styrgruppen anser sig inte behöva så mycket konkret information om arbetet med famil-jerna, utan tycker att det som förmedlas vid APT är tillräckligt. En annan person i styrgruppen känner sig förvissad om att personalen gör ett gott jobb och att verksamheten fungerar som det är tänkt. Denna person uttrycker ett intresse av att veta mer om arbete med familjerna, men anser inte riktigt att det finns tid att fördjupa sig i det.

Personalens känslor över styrgruppens in-blandning i arbetet uttrycks också som dubbla. Att styrgruppen inte ”lägger sig i” eller har åsikter om hur de ska arbeta skapar frihet och gör att kreativiteten kan flöda fritt. De känner också att styrgruppen litar på dem och på att de gör ett gott jobb. Men det finns också stunder då man efterfrå-

37

Pussel

gar lite mer engagemang och intresse. Personalen tror att cheferna egentligen hade velat veta mer om innehållet i verksamheten, men att det inte finns tid att fördjupa sig i det och att de därför inte ställer några frågor.

Frågan om vem det är som ska hjälpa perso-nalen med metodutveckling och handledning var inte klar under våren 2008. Innan projektstarten fanns en tanke om att personalen skulle ha extern handledning. Handledningen skulle bistå både med metodhandledning, men också processhandled-ning, det vill säga att personalen får hjälp hantera känslor och relationer som uppstår när man arbetar nära familjer. Vid projektstarten hade personalen handledning, men denna upphörde i samband med att två personer skulle sluta och att arbetsgruppen därmed skulle komma att förändras. När den nya arbetsgruppen började arbeta tillsammans i januari 2008 tillsattes ingen ny handledare. Både personal och styrgrupp konstaterar att under våren 2008 fick personalen mer eller mindre handleda sig själva. Detta har framför allt skett på eftermidda-garna när de deltagande familjerna gått hem. Då har personalen ett par timmar för att förbereda och planera verksamheten. Under våren har mycket av denna tid gått till diskussioner om verksamheten. Här har fokus framför allt inte legat på praktiska frågor, utan om verksamhetens innehåll, syfte och förhållningssätt. Personalen upplever att dessa diskussioner har varit bra och kreativa, men det har funnits situationer då man upplevt ett behov av att få bolla dessa frågor med någon utomstående. Inte minst för att känna sig mer säker på att man faktiskt gör rätt saker och att arbetet med famil-jerna leder någon vart. Under senare delen av våren efterfrågade personalen åter handledning och i maj tillsattes en ny handledare. Denna handledare, som har Marte Meo-utbildning, fortsatte under hösten 2008 att handleda personalgruppen. n

38

Pussel

8. Personalens tankar om arbetet med familjerna

Vad ska Pussel arbeta med i familjerna?Föräldrarna som kommer till Pussel har vissa saker gemensamt. De är alla småbarnsföräldrar som bedömts ha behov av extra stöttning för att klara föräldraskapet. Vad de behöver hjälp med är dock individuellt och det kan också finnas olika uppfatt-ningar om vilken hjälp som behövs. Föräldrar och personal kan göra olika bedömningar av vilken sorts hjälp som familjen behöver. Det kan också vara så att den person som hänvisat familjen till Pussel har ytterligare en uppfattning om vad det är som familjen behöver hjälp med. I de familjer där både socialtjänsten och barnhälsovården känner en viss oro för familjen kan deras uppfattningar också gå isär om familjens situation. I föregående kapitel nämndes den av personalen upplevda svårigheten att socialsekreterare eller BVC-sköterska inte för-medlat eller uttalat sin bedömning till familjen. Detta kan illustreras med ett tillfälle då en social-sekreterare tog kontakt med personalen på Pussel för att aktualisera en familj. Socialsekreteraren berättade för personalen om familjens behov, vilket enligt hennes bedömning var relativt omfattande. Socialsekreteraren uppgav att hon pratat med föräldern om Pussel och att det fanns ett intresse från föräldrarnas sida av att delta. Vid informa-tionsmötet var inte socialsekreteraren med, utan mamman kom själv. Det visade sig att hon hade en helt annan uppfattning om sin situation och var mer intresserad av att komma till en verksamhet för att träffa andra föräldrar. Vid uppföljningssamtalet två veckor senare hade mamman inte formulerat att det var något annat hon ville ha hjälp med. Personalen kom då med ett förslag om en tänkbar

målsättning med Pussel. Denna målsättning var inte densamma som socialsekreteraren hade uttryckt, utan var ett resultat av de iakttagelser som perso-nalen gjort under familjens första veckor på Pussel. Denna målsättning var ändå något som mamman kunde acceptera och arbeta utifrån.

Personalen ger å ena sidan uttryck för att det vore bra om den remitterande verksamheten ger ett tydligt behandlingsuppdrag till Pussel. Det skulle då bli lättare att tala med familjen om detta och göra uppföljningar för att se om man arbetar mot målet. Å andra sidan anser personalen att det kan vara svårt för socialsekreterare eller BVC-sköterska att känna till allt det som personalen på Pussel ser. Personalen på Pussel anser att det är lättare för dem att uppmärksamma och få information om fler aspekter av familjens situation, eftersom de ser familjen under längre tid.

Personalen har i intervjuer fått beskriva konkret vad de arbetar med i de olika familjerna. Persona-lens beskrivningar av arbetet med familjerna kan delas in i olika kategorier. Dessa kategorier är i viss mån överlappande och i de flesta av familjerna sker arbete inom flera kategorier. Det finns emellertid en variation i var tyngdpunkten i arbetet ligger, det vill säga det område som föräldern behöver träna mest på. De identifierade kategorierna är:

1. Att föräldern ska kunna läsa och tolka bar-nets beteende

2. Att föräldern ska kunna hålla struktur och sätta gränser gentemot barnet

3. Att föräldern ska kunna sätta gränser gente-mot en krävande omgivning

4. Att föräldern ska få en möjlighet att bryta social isolering och träffa andra föräldrar

39

Pussel

I den första kategorin hamnar målsättningar som handlar om att föräldern ska lära sig att hitta sitt barns tempo, att upptäcka var barnet har sitt fokus och vad barnet signalerar till föräldern genom sitt beteende. Arbetet innefattar också att föräldern ska lära sig att svara sitt barn och agera på ett sådant sätt att barnet upplever att föräldern har förstått.

Den andra kategorin handlar om att hjälpa för-äldern att sätta och hålla gränser för sitt barn. Det kan till exempel röra sig om matsituationen eller andra situationer där det är viktigt att föräldern skapar rutiner som barnet känner igen. För att hålla struktur och gränser behöver föräldern också träna på att kommunicera verbalt med sitt barn och att kunna förklara varför man gör på ett visst sätt.

Den tredje kategorin syftar till att hjälpa för-äldern att skapa en lugn och trygg hemmiljö för sig och sitt barn. Om det är väldigt rörigt runt famil-jen är det svårare att arbeta med och förbättra de områden som inryms i de två första kategorierna. Flera av föräldrarna har turbulenta relationer och förhållanden bakom sig och personalen på Pussel arbetar med att föräldrarna ska kunna sätta sig och sitt barns behov i centrum. Personalen beskriver detta arbete bland annat som att hjälpa föräldrarna att ”bygga upp skinn på näsan”.

Den fjärde kategorin är den som i viss mån tonas ned, eftersom Pussel inte vill sammanblandas med en öppen förskola. Personalen anser inte att denna kategori ensam går att arbeta med. Däremot så är gemenskapen och de möten som sker på Pus-sel betydelsefulla, och genom dessa får föräldrarna en möjlighet att lära känna andra personer och att inte känna sig så ensamma.

Ett exempel på arbete – familjen SvenssonFamiljen Svensson har under många år haft kontakt med socialtjänsten och det var familjens socialse-kreterare som föreslog Pussel. Vid informationsmö-tet höll mamman inte med om socialsekreterarens beskrivning av familjens tidigare och nuvarande problem. Hon accepterade dock att börja på Pussel, men personalen beskriver att ”hon gick med ryggen in i verksamheten”. Mamman har i efterhand berättat för personalen att hon kände sig väldigt skeptisk till verksamheten och hon var inledningsvis reserverad.

Men efter hand, i samband med att tiden har gått och hon känner sig trygg med oss har vi skapat en arbetsallians. Och då håller hon ju med om den här bilden och vissa av de svårigheter som socialsekreteraren beskrev. Där finns en samstämmighet nu. Men hon har själv formulerat vad hon vill använda den här tiden på Pussel till att arbeta med och att det sker i förhållande till barnet. Hon säger nu att hon trivs jättebra, att hon har förtroende för oss och att hon tycker att det är så roligt att komma hit (in-tervju presonal).

Personalen är övertygad om att det är deras för-hållningssätt som gjort att mamman har fått för-troende för Pussel. Personalen återkommer ofta till den positiva effekten av att använda sig av humor i verksamheten och att mötas i skrattet. När den nuvarande personalgruppen började arbeta tillsam-mans var de överens om att deras viktigaste roll är att vara medmänniskor och att Pussel ska vara varmt, kärleksfullt och roligt.

Föräldrarna ska känna att när man kommer hit så kom-mer man till folk som faktiskt vill en väl och där man har det roligt ihop, samtidigt som man också faktiskt pratar om de svåra och tuffa frågorna i livet. .. Om man har en skön jargong med varandra, då har man också mandat att faktiskt ifrågasätta och säga ”men vad är det du gör nu?” (intervju personal).

Personalen understryker att mycket av verksamhe-ten handlar om att bygga upp en bra relation med föräldrarna och att uppmuntra det som är positivt. De menar att de föräldrar som kommer till Pussel är mycket medvetna om sina tillkortakommanden och inte betjänta av att få höra mer om dessa. I familjen Svenssons fall handlar det om att hjälpa föräldern att uppmärksamma barnet. Mamman är ibland så uppfylld av sina egna känslor att hon haft svårt att se barnets behov och vad barnet behöver. Personalen gör detta genom att i olika situationer lyfta fram barnet. ”Oj, titta där vad hon gör”, ”Vad tror du att hon vill nu?”. Detta arbete är något som sker i stunden och det är ett förhållningssätt som hela personalgruppen upplever att de känner sig bekväma med.

När familjen Svensson började på Pussel upp-levde personalen att när barnet gav uttryck för missnöje, hände det ofta att mamman skrek, eller med en irriterad röst sa till barnet ”Vad är det, vad vill du?”. Idag upplever de att mamman har en mycket mer intonad röst när hon frågar ”Vad vill du nu?”. Överlag upplever de att mamman

40

Pussel

har en mycket mjukare och varmare röst och att hon också tittar på sitt barn med mer kärleksfulla ögon. De tycker att mamman pratar om sitt barn på samma sätt som de har gjort. Det händer också att mamman gör personalen uppmärksam på saker som barnet gör och vad barnet kan.

I en kunskapsöversikt om familjebehandling skriver Kjell Hansson m fl (2001) att en vanlig missuppfattning är att Marte Meo enbart fokuserar på det positiva och därmed ignorerar mer proble-matiska aspekter av samspelet. Enligt Hansson innebär Marte Meo att förstärka interaktion som möjliggör utveckling, men det innebär inte att man ensidigt fokuserar på allt som fungerar bra. Det viktiga är dock att man utgår från det som föräld-ern vill ha hjälp med. Personalen på Pussel har fått berätta om hur de gör när de behöver ta upp mer problematiska aspekter. Återigen ett exempel från familjen Svensson.

Jag känner att denna mamman är väldigt känslig för kritik, om det finns någonting som andas en liten invändning. Hon är väldigt allvarlig i de stunder då man ska titta på filmen tillsammans, och jag känner att det är känsligt. Men mamman har mycket humor, så det är väldigt tacksamt att jobba med henne kring humor. Men det finns ju allvarliga grejer också och det är viktigt att våga se vissa saker. Det handlar om att fokusera på styrkorna, men att man kan utmana föräldern och spetsa till det lite. Och där känner jag att där får man ha silkesvantar med denna familjen (intervju personal).

Ett exempel på hur jag utmanar är när jag visar mam-man olika klipp på när hon ger positiv feedback till sitt barn. Denna mamman är bra på att ge positiv feedback när barnet uppför sig så som man förväntar sig. Men om barnet gör något på eget bevåg, så blir det ofta ”nej, nej”. Men så hade jag hittat ett exempel på när föräldern ger positiv feedback på barnets eget initiativ. Och då lyfte jag fram de här två olika klippen och frågade ”är det någon skillnad för dig?” …Men jag får inget rakt svar att, ”ja det har du rätt i , det ska jag jobba på”. Men här är vi ju mitt i en process, så jag vet inte riktigt var den bollen landar (intervju personal).

Personalen tycker att det märks att den här för-äldern reflekterar över saker som de talat om på Pussel, både enskilt och i grupp. Om man har en gruppdiskussion kring någon svårighet, så kan denna mamma i stunden säga att hon inte har några bekymmer med detta. Det kan vid ett senare tillfälle komma fram att hon funderat på det man talat om och hur hon skulle kunna förändra något

hon själv gör. En fördel som personalen lyfter fram när man

jämför Pussel med mer renodlade former av tera-peutisk samtalsbehandling, är att man kan jobba precis i stunden.

Med de här reflektionerna och responsen hon får på bar-nets uttryck och behov, det är då man lär sig att se sitt barn. Den här mamman skulle ju säkert ha nytta av kognitiv terapi också, men det hon får här är ju relationen till sitt barn och att kunna se sitt barn (intervju personal)

Att stärka föräldrarna på olika sättFörutom att lära sig se och uppmärksamma sitt barn, tycker personalen också att det är viktigt att föräldrarna får möjlighet att reflektera över vilka förväntningar de har på livet och att se sin egen roll i livet. De menar att det finns föräldrar som ser sig själva som offer för livets omständigheter och att Pussel kan ge dem verktyg att ”bli kaptener för sin egen skuta”. Detta kan ske i samtal och gruppdiskussioner, men också när de jobbar med avslappning.

Alltså, det finns ju mycket man kan göra för de här mam-morna som har gått här, men den här grejen får ju barnet sådan direkt nytta av. Att mamman faktiskt väljer att leva under lugna förhållanden, eller om hon väljer att gå in i en relation direkt igen med en pappa som missbrukar. Det får ju återverkningar på barnet. För många av våra mammor handlar det om att sätta gränser gentemot om-givningen. Att våga sätta sina egna behov i centrum för sitt barns skull, eller att sätta barnets behov i först, och därför måste mamma vara starkare gentemot omvärlden (intervju personal).

En fråga som kommit upp i intervjuerna är avväg-ningen mellan att fokusera på förälderns mående och behov, respektive att fokusera på barnet, eller samspelet mellan barn och förälder. Hur kan man hjälpa en förälder att bli en bättre förälder, om personen inte mår bra eller har en jobbig situation. Personalens uppfattning är att verksamheten ska ha ett tydligt barnfokus. De menar att om verksamhe-ten inte hade haft ett barnfokus hade tyngdpunkten lätt hamnat vid mödrarnas egna bekymmer, efter-som de föräldrar som deltar i verksamheten har väldigt komplexa livssituationer.

Det går ju så mycket hand i hand det här, hur mår mamma och hur är relationen mellan mamma och barn. Denna mamma är en av våra mammor som behöver hjälp att dra

41

Pussel

egna gränser, att inte skapa och få så mycket problem in på livet genom att sälla upp för andra, hjälpa andra. Pe-riodvis har hon haft det rätt tufft, med folk runt omkring sig och det har stört relationen till barnet, för det tar så mycket kraft ifrån henne. Så hon skulle behöva få bort en del relationer och få lite mer luft i vissa relationer. Och det är något som man skulle kunna jobba mer med. Och det har vi ju börjat göra litegrann och faktiskt också haft ett möte kring. Att det är viktigt för barnets skull att faktiskt göra andra val (intervju personal).

Märker personalen några förändringar hos föräldern?Ett annat återkommande tema när personalen talar om verksamheten är att föräldrarna ska lära sig att ”se” sitt barn och att hitta sitt barns fokus och tempo. Inom spädbarnsforskning om samspel mellan förälder och barn talar man om turtagning för att benämna den ömsesidighet som behöver finnas i samspelet mellan förälder och barn. I ett välfungerande samspel uppfattar föräldern barnets signaler och behov, också när barnet behöver en paus i samspelet (Hansson, 2001). Ett exempel på hur Pussel arbetar med detta är en familj där per-sonalen observerat att mamman inte följde barnets tempo och inte uppmärksammade var barnet hade sitt fokus. Mamman kunde till exempel introducera flera leksaker på en gång, trots att barnet hade fullt upp med en av leksakerna. Mamman kunde också gång på gång leka tittut, utan att uppmärk-samma att barnet hade fokus någon annanstans. Det hände flera gånger att barnet blev så trött och överstimulerat att det skrek och då blev mamma irriterad över det. Både Marte Meo-behandlingen och ”golvarbetet” i denna familj har handlat om att få mamman att följa sitt barn och tona in sitt barn. Det har också handlat om att mamman ska upptäcka att barnets skrik är en reaktion på nå-got, ibland en serie av händelser. Vid visningen av den fjärde Marte Meo-filmen upptäckte mamman själv att hon på filmen inte är uppmärksam på var barnets fokus är.

På filmen ser man att mamma sitter med sin flicka i knät och mamman leker tittut väldigt intensivt. Flickan är inte intresserad av tittut-leken utan sitter med huvudet nedböjt och studerar en detalj på mammans skärp. Och tillslut, när mamma har lekt tittut flera gånger utan respons, så upptäcker mamman det och säger, ”Åh, du ser mammas skärp”. Och då blir det ett möte. När jag visade denna

filmsekvensen så säger mamman, “hon är ju inte intres-serad av tittut-leken, hon är intresserad av skärpet”. Och då backar jag tillbaka bandet och visar vad som händer på filmen just när mamman upptäcker det och vad hon gör då. Jag säger inte till mamma ”du gör fel, du har fel tempo”, utan jag säger kanske istället att ”barnet behöver mycket tid, och hur kan man veta hur mycket tid hon behöver, jo genom att titta på henne” (intervju personal).

Personalen beskriver positiva förändringar hos alla föräldrar som är på Pussel. Flera av föräldrarna beskrivs som gladare och lugnare. Det är svårt för personalen att avgöra hur mycket Pussel har bidragit till att föräldrarna mår bättre. I vissa fall har något i föräldrarnas totala livssituation förändrats, vilket gör att föräldern kan ta till sig det som händer på Pussel och det man pratar om i verksamheten. Det märks till exempel genom att föräldrar berättar om saker de gjort hemma och att de prövat olika saker som man pratat om på Pussel. Det kan också vara så att en förälder inte varit så aktiv i en diskussion om något på Pussel, men vid senare tillfälle kan det komma fram att föräldern har funderat och reflekterat över det. Ibland berättar föräldrar mer i stunden om saker som gett nya insikter.

Hon kom ut efter avslappningen och sa ”Åhh, det var en så himla bra övning idag” och så berättade hon att personen på bandet hade sagt att ”du har rätt att bli arg, du har rätt att bli ledsen”. Och hon var så fylld av detta och upprepade det han hade sagt. Och det var det hon tog med sig hem den dagen (intervju personal).

Personalen tycker också att föräldrarna med tiden har kommit att uppmärksamma varandras barn, på ett sätt som motsvarar arbetssättet på Pussel.

Det har också blivit en go atmosfär på Pussel bland för-äldrarna. De är medkännande mot varandra och det är ju också en avspegling av den atmosfären som vi har skapat här (intervju personal).

Ser personalen några förändringar hos barnet?Personalen tycker att det är svårt att uttala sig om hur barnen påverkas av Pussel. Barnen utvecklas hela tiden och lär sig nya saker. Flera av barnen var bara några månader när familjen kom till Pus-sel och dessa barn har under tiden på Pussel till exempel lärt sig krypa och gå. Personalen tycker

42

Pussel

att alla barnen utvecklats både socialt och moto-riskt under tiden på Pussel. Ett barn som visade väldigt lite intresse och som det var oerhört svårt att få kontakt med i början, där personalen hade funderingar på om barnet var autistiskt, började så småningom söka kontakt. Barnet kommer och visar upp saker och söker bekräftelse. Barnet kan nu sitta med under måltider och till viss del även under samlingen, något som inte alls fungerade i början.

Personalen upplever att vissa förändringar blir mer tydliga i filmerna.

I filmerna tycker jag att jag ser mer ögonkontakt mel-lan mamma och barn, men jag kan inte svara för att det verkligen är så eller om det bara är på filmsekvenserna (intervju personal).

Personalen resonerar tillsammans om sådant som noterats i filmerna och jämför det med sådant de ser ”på golvet” och i de olika momenten i verk-samheten.

Jag tycker att barnet vänder sig mer till mamma. Att de möter varandra på ett sätt som jag inte såg i början. Bar-net söker sin mamma mer och mamman finns där. Barnet får också mer frihet att utforska. Sitter väldigt nöjd och belåten och får äta med händerna och kletar och slänger och mamma accepterar det. I början fick det inte vara en droppe på kläderna och inte en smula på golvet. Mamma är nu mer avslappnad och barnet sitter och njuter vid matbordet (intervju personal).

Många av de förändringar som noterats hos barnet sammankopplas med en förändring man sett hos föräldern.

Det var ju häftigt när mamman sa det själv en gång. Vi satt runt köksbordet och vi uppmärksammade mamman på att barnet inte skriker lika mycket längre, vilket var ett av de problem som mamman uttryckte när hon började på Pussel. Barnet skrek mycket och hon hade svårt att hantera det. Mamman instämde då och höll med om att barnet inte skriker lika mycket längre. När vi frågade henne varför, menade hon att hon haft stor hjälp av samspels-träningen och att hon nu kan hantera barnets skrik på ett mer nyanserat sätt. Då känner man, wow! Kan det bli så tydligt. Man tänker att man bara jobbar på och hoppas på en förändring, men så blir det så här tydligt. Dels ser man det själv och så säger mamman det. Det känns hur bra som helst (intervju personalgrupp).

Om familjernas framtid på PusselUnder senvåren stod det klart att några familjer skulle sluta på Pussel efter sommaren, på grund av att de fått barnomsorg till barnet. För en av dessa familjer känner personalen att det ändå hade varit dags att avsluta. De har jobbat under drygt ett halvår med familjen och har sett flera positiva förändringar. De anser att mamman både har resurser och vilja och de tror att det kommer att vara bra för henne att göra något annat och för-hoppningsvis få ett arbete. Ett behov som kvarstår är behovet av avlastning, eftersom mamman idag inte har någon som kan hjälpa henne med barnet. Personalen har hört sig för på stadsdelens kon-taktverksamhet, men utsikterna för denna familj att få ett sådant stöd verkar inte goda och de har fått reda på att det är lång kö. Personalen är dock övertygad om att detta är en mamma som tar för sig och som kan ta hjälp av till exempel personal inom barnomsorgen om hon har ett behov av att rådfråga om olika saker.

För en av de andra familjerna som ska avsluta känner personalen en större oro. De upplever att de arbetat för kort tid med familjen och att det fortfarande är många bitar kvar att arbeta med. Å andra sidan tror de att det blir bra för barnet att börja förskola, då förskolan kan utgöra ett gott stöd för barnets språkliga och sociala utveckling. Personalen har dock en oro för att föräldrarna inte kan ge barnet det stöd och den struktur som behövs och att barnet riskerar att fara illa i det. De har resonerat kring möjligheten att göra en anmälan, men fått veta från socialtjänsten att det inte finns några insatser att erbjuda och att det inte finns några garantier för att familjen får någon hjälp. Eftersom familjen inte har Pussel som bistånd kan man heller inte på ett naturligt sätt återkoppla sina farhågor till socialtjänsten. Istället har personalen, med förälderns tillåtelse, talat med familjens BVC-sköterska och personer inom förskolan, och där tryckt på barnets behov av stöd.

Några av familjerna var i slutet av våren endast i inledningen av behandlingen på Pussel och arbetet med dessa familjer fortsatte under hösten. När det gäller verksamhetens framtid berättar personalen att de har svårt att planera längre än till årsskiftet eftersom de ännu inte vet om det blir någon fort-sättning. n

43

Pussel

9. Föräldrarnas upplevelse av Pussel

De dagar som jag vet att jag ska hit, då på något vis, blir allt mycket ljusare och lättare och jag kommer lättare upp ur sängen (föräldraintervju).

Samtliga intervjuade föräldrar uttrycker att de är väldigt nöjda med familjeverksamheten Pussel. Några av dem beskriver att de var positiva redan från start. Andra berättar att de inledningsvis var mer avvaktande, men att de idag trivs och känner förtroende för verksamheten och dess personal. Föräldrarna är nöjda med lokalerna när det gäller möbler och inredning. Det finns fina leksaker och lokalen är anpassad för barnen. Några tar upp att de är mindre nöjda med utemiljön. Pussels lokal lig-ger i ett parkområde i Kortedala, invid en förfallen dansbana. Dansbanan revs under våren 2008 och området är inte helt iordningsställt. Flera föräldrar efterlyser en sandlåda och gungor, så att det går att vara ute när det är fint väder. En mamma berättar att hon hade hoppats på att man kunde göra fler utflykter, till exempel åka till Slottsskogen, eller gå ut och promenera i närområdet.

När det gäller strukturen av dagen på Pussel är alla nöjda. Det finns ingen del som man vill ta bort eller som inte uppskattas. Vid samlingen på förmiddagen går föräldrar och personal gemensamt igenom vilka önskemål som finns för dagens ak-tiviteter och då kan dagsformen avgöra vad man vill eller inte vill göra. Föräldrarna säger också att de uppskattar att äta innan de går ifrån Pussel. Lunchen består alltid av soppa, och en förälder kommenterar att det är lite svårt att få barnet att äta soppa, vilket innebär att hon trots allt ofta måste laga mat till barnet när de kommer hem.

Alla föräldrar beskriver ett stort förtroende för personalen på Pussel. Föräldrarnas omdömen om personalgruppen är ytterst positiva.

Jag tyckte att det kändes bra med personalen redan från början, men jag var ändå lite försiktig från början. Men nu känns det som om vi är en jättestor familj. Vi kan skoja och prata och alltsammans (föräldraintervju).

Föräldrarna är också nöjda med personalgruppens storlek.

Det är lagom många personer som jobbar här. Än så länge är vi inte så många föräldrar så man får tid att prata med personalen, om man behöver mer tröst. Det finns alltid tid. Det går lika bra att vända sig till vem som helst i personalen, för jag känner samma trygghet hos alla tre. Alla är lika fina. Det är en väldigt bra stämning. Det enda som jag har, det är Pussel (föräldraintervju).

Alla föräldrar tycker att det är lätt att få tid och möjlighet att prata med personalen om det är nå-got som man vill prata enskilt om. De flesta tycker också att det går bra att prata öppet om bekymmer eller om man känner sig ledsen.

För jag behöver någon som kan lyssna och ge mig råd ibland. Det räcker om hon bara lyssnar på mig, jag berät-tar att “så och så har det hänt” och då känner jag mig lite lugnare när jag går härifrån. Det är det viktigaste för mig… Personalen märker hur jag mår och om jag är lite ledsen så frågar de, “ska jag boka en tid så vi får sitta ner och prata?” Ja, gärna säger jag. (föräldraintervju).

Föräldrarna fick frågan om de upplever att det är någon skillnad mellan att prata med personalen på Pussel, jämfört med andra professionella som de möter, till exempel sköterskan på barnavårds-centralen eller socialsekreterare. Några föräldrar säger att de har samma förtroende för sin BVC-sköterska som de har för personalen på Pussel och att de kan prata om svårigheter på båda ställen. Två föräldrar säger att de är nöjda med sin BVC-sköterska, men att det är lättare att prata med personalen på Pussel.

44

Pussel

Det är jättestor skillnad. För när man pratar med dom här, då kan man prata om allt som händer, både för mig och mitt barn. Men när man är på BVC, då pratar man mest om sitt barn och hur det mår och hur går det och man kan ha frågor om sömn eller mat, men här kan man prata om alla möjliga saker. Allt som jag har nu omkring mig, och om mitt barn har varit oroligt på natten och inte velat sova, om jag är lite ledsen, eller om jag är glad, ja jag kan prata om allt. Men på BVC så är det bara barnet. Så om de frågar där hur jag mår så säger jag “jag mår bra”. Alltså man vill inte berätta om sig själv. För man har inte så mycket tid på BVC, det är ju max en halvtimme man sitter där. Så då blir det bara angående barnet. Men här finns det mer tid och man kan göra något annat (föräldraintervju)

Föräldrarna lyfter fram att Pussel är en rolig verk-samhet. Många pratar om att man på Pussel kan glömma bort saker som är jobbiga i tillvaron, och att man också kan bära med sig den positiva käns-lan när man går hem. Att få skratta tillsammans med andra föräldrar och med personalen är något som alla beskriver att de är tacksamma över. Även om det går att prata om saker som är jobbiga, så är det skrattet och humorn som lyfts fram i föräld-rarnas berättelser om verksamheten. En mamma berättar att det är en öppen stämning och att man kan prata om olika problem man har, både med de andra föräldrarna och med personalen, men hon fortsätter sedan med att säga:

Men det är inte alltid vi ens behöver det, för vi har det ganska bra och kan skoja bort mycket och ha det lite roligt och trevligt istället och koppla bort det som är jobbigt. Så det är också bra, det hjälper ju jättemycket. Att inte bara sitta och prata om problem, för det har ju alla mer eller mindre, med olika saker (föräldraintervju).

Man skrattar hela tiden, så även om man är ledsen eller så, efter fem-tio minuter så är allt glömt. För mig känns det jättebra. Och att man är öppen och kan prata och att jag kan säga precis som jag tycker och att jag kan skratta igen. För det är väldigt viktig(föräldraintervju).

Två av de intervjuade mammorna tycker att det hade varit bra om det var fler familjer på Pussel. De tycker att det är roligare när det är flera. Eftersom det händer att familjer är sjuka eller får andra för-hinder till att komma, kan föräldragruppen ibland bara bestå av en eller två mammor. Majoriteten av de intervjuade är dock nöjda med att det är en liten grupp som är på Pussel och säger att det skulle vara jobbigt om gruppen blev större. Alla intervjuade föräldrar tycker att det är lagom med tre anställda. De föräldrar som inte vill att antalet föräldrar ska

öka, motiverar detta bland annat med att de är oroliga för att personalen då inte kommer att ha lika mycket tid till var och en. Stämningen bland mammorna beskrivs som god. Några föräldrar hade önskat att Pussel skulle vara öppet fler dagar i veckan, medan andra tycker att det är lagom med tre dagar. Alla de intervjuade föräldrarna säger att de skulle kunna rekommendera verksamheten till andra föräldrar.

Varför är man på Pussel?Ja, det är att jag ska förstå signaler och så lite bättre. Kanske inte förstå varje gång, men ändå kanske förstå varför blev mitt barn arg nu? Vad hände nu? Lite mer så (föräldraintervju).

Alla de intervjuade föräldrarna har fått frågan om vem som berättade för dem om Pussel och vad verksamheten ska hjälpa dem med. Av etiska skäl valde jag att inte fråga efter allt för mycket detaljer, utan accepterade de svar som gavs utan att ställa så mycket följdfrågor. Innan svaren redovisas kan det vara på sin plats att påminna om att föräldrarna själva har fått bestämma hur mycket detaljer de vill återge om anledningarna till att de är på Pussel. Eftersom personalen inte namngav familjerna när de fick beskriva arbetet på Pussel, kommer inga jämförelser att göras mellan respektive familjs berättelse och personalens uppfattning. Samman-taget kan konstateras att personalens bild av vad familjen behöver hjälp med i viss mån skiljer sig från föräldrarnas beskrivningar.

Flera mammor säger att anledningen till att de började på Pussel var att de var väldigt ensamma och inte kände så många, och att de därför fick rekommendationen att gå på Pussel. En mamma säger att socialtjänsten berättade att man kunde få stöd och att det fanns folk att prata med. En mam-ma hänvisar till ett informationspapper om Pussel, där det stod att man kunde ha individuella samtal om man hade något problem. Ingen av föräldrarna lämnar några djupare beskrivningar av en specifik problematik. Två av de intervjuade mammorna berättar att de innan de började på Pussel hade lite bekymmer med sina barn. En mamma berättar att hon kände sig osäker på vad ett barn behöver och hur man ska göra för att lära känna sitt barn. En annan mamma berättar att hon var ”deppad” och inte orkade med någonting när hon hade fått sitt

45

Pussel

barn. Hon hade svårt att ta till sig barnet eftersom barnet skrek så mycket. Båda dessa mammor säger i intervjun att de på Pussel fått hjälp att förbättra relationen till sitt barn.

En annan mamma säger att hon hade svårt att hantera sitt humör vilket fick återverkningar på barnet.

Men personalen här hjälper mig att slappna av och att lugna ner mig. Avslappningen är bra för mig. Jag börjar bli bättre på att hantera mina svängningar i humöret (föräldraintervju).

Vad för sorts verksamhet är Pussel?

Det är ett ställe som man får lov att vara sig själv. Man kan komma dit och vara precis som man känner sig. Men det är också ett ställe där man kan, ja, det är ungefär som att gå till en psykolog. Du får öppna dig lite, eller du får, ja, det hjälper bra. Det kanske är lite jobbigt innan man kommer dit, men när du kommer hem så mår du bättre. Men jag skulle rekommendera det som ett bra ställe om du mår riktig dåligt (föräldraintervju).

När föräldrarna ska beskriva vad Pussel är för sorts verksamhet lyfter de fram att det är ett ställe dit barn och föräldrar får komma och vara tillsam-mans. Föräldrarna känner till att personalen består av tre olika yrkesgrupper, men de märker inte så stor skillnad på vem som gör vad. När föräldrarna berättar om sina synpunkter på Pussel, säger de sig inte ha så mycket att jämföra med. De flesta av dem är på Pussel med sitt första barn och de har inte deltagit i någon strukturerad familjeverksamhet tidigare. En av föräldrarna hade fått kontakt med en familjeförskola i en annan stadsdel strax innan familjen flyttade till Kortedala, men de deltog aldrig i verksamheten i den förra stadsdelen. De flesta av föräldrarna har inte heller varit på någon öppen förskola tidigare. En mamma berättar att hon för flera år sedan besökte en öppen förskola. Hon be-rättar att hon upplever att det är en stor skillnad mellan den öppna förskolan och Pussel.

Jag var på öppna förskolan några gånger och jag tyckte inte alls att det var bra. De andra mammorna var för sig själva och man kände sig inte välkommen dit, så det är jättestor skillnad mot Pussel. Jättestor. Det var så många föräldrar där. När jag kom hit första gången så kom de andra mammorna fram med en gång och hälsade och började prata direkt, men på öppna förskolan var det inte

alls så. Jag var där några gånger och inte en enda gång var det någon som pratade med mig. Så jag ville inte gå dit igen. Personalen här gör att man känner sig trygg här. Man känner sig välkommen här från första början. Man tänker att detta är något som är bra för barnen och att alla är glada här. Från början när man kommer in så kommer alla fram och hälsar godmorgon och det är inte samma sak på de förskolor som jag har sett (föräldraintervju).

En annan förälder har inte någon egen erfarenhet av en öppen förskola, men säger så här om skill-naden mellan Pussel och en öppen förskola.

Skillnaden mellan Pussel och en vanlig öppen förskola är att här får vi en närmare kontakt eftersom vi är färre. Och det är ju också bra. Och så är det ju tre personal (föräldraintervju ).

I några av föräldraintervjuerna framkommer en viss tveksamhet när de ska beskriva vad Pussel är för slags verksamhet En mamma uttrycker det så här:

Och när jag har nämnt det här med Pussel för andra som jag träffat på, andra mammor som är ensamma hemma, till exempel hemma på gården, då undrar jag hur pass nära till hands det är för dom att komma in här och hur de ska gå till väga, vem de ska höra av sig till. Jag har tänkt fråga personalen om detta, men det har inte blivit av än. Jag vet inte riktigt hur man får en plats på Pussel. Om det är så att det hängs upp på att man har något problem inom familjen och att det är det som gör att man får komma hit. För det har ju ändå varit en bra grej att få komma hit….Det var ett par mammor där som tyckte att det lät intressant. Men jag visste inte om det var något som de kunde söka till också, om det var som en öppen förskola, men jag kan ju fråga någon (föräldraintervju).

För några föräldrar är det mer tydligt att man måste ha någon slags problem för att få komma till Pussel. Detta är inte något som de beskriver i negativa termer. Snarare att det är skönt att få komma till en plats där man kan vara sig själv och där man inte behöver förställa sig eller visa upp en fasad. En annan mamma svarar så här på frågan om det är någon skillnad på Pussel och en öppen förskola:

Ja, Gud ja, det är jättestor skillnad. Här får man lov att komma och må dåligt. Här behöver du inte komma hit och vara social, eller tycka att ”gud vad det är härligt att vara mammaledig” eller så. Hit får man komma och spy ut sin galla och sen kan du vara glad och så också, men du behöver inte vara det hela tiden. Och det är frihet tycker jag. Det är lite tabu att vara det annars, att säga att det är jobbigt. Alla mammor som är här vet, för dom har

46

Pussel

sina egna dagar. Men sen kan man ju också uppmuntra varandra ibland, liksom att ”jag vet hur tufft du har det” (föräldraintervju).

Flera föräldrar har uttryckt att Pussel inte bör vara öppet för alla föräldrar. Det skapar en viss gemenskap, att veta att de andra som deltar i verk-samheten också har gått igenom tuffa saker.

Alla som kommer hit sina egna situationer och man vet inte särskilt mycket om vad dom har för situation, men det är ju någonting som är positivt, att det finns olika grader av bekymmer. Men jag tycker att det är viktigt att alla har haft det jobbigt, eller har det jobbigt, för annars tror jag inte att man passar. Vi som är här vet hur det är (föräldraintervju).

Vad är det som är bra med Pussel?Alla föräldrarna understryker att de tycker att Pussel är en bra verksamhet och att det betyder mycket för dem att komma hit. Föräldrarna har fått berätta om vad de tycker extra mycket om av det som händer på Pussel. Alla föräldrar nämner flera saker. Två föräldrar säger att filmningarna är det bästa med Pussel. Avslappningen, då man som förälder får en liten stund för sig själv, uppskattas av alla. Att få pyssla och måla är också något som flera tar upp som positivt. En mamma säger att när man är hemma så går tiden åt till att laga mat, städa och diska och att hon då inte har ork att hitta på något kreativt. Pussel blir ett avbrott i vardagen, där man kan göra sådana saker som man inte gör hemma. Nästan alla föräldrar av säger att Pussel hjälper dem att må bättre eftersom verksamheten fokuserar på det positiva.

För mig känns det att jag är mycket gladare och skojar och skrattar mycket. Det är mest här som jag gör det, för här pratar vi inte om något negativt. Det är positivt hela tiden. Så det är det som gör att man inte tänker på något annat. Man skrattar hela tiden, så även om man är ledsen eller så, efter fem-tio minuter så är allt glömt. För mig känns det jättebra. Och att man är öppen och kan prata och att jag kan säga precis som jag tycker och att jag kan skratta igen. För det är väldigt viktig (föräldraintervju).

Några av föräldrarna beskriver Pussel som livs-avgörande. De kom till Pussel i en situation då de mådde väldigt dåligt och där livet kändes oerhört tungt. Dessa föräldrar ser verksamheten som en stor anledning till att de idag mår så mycket bättre.

Tack vare Pussel och kontakten med personalen så har de fått hjälp att hitta tillbaka till livet.

Det känns som att det har räddat mig. Det kan låta drama-tiskt, men jag tror faktiskt att det har räddat mitt liv, mitt och mitt barns. Och det är rätt stort (föräldraintervju).

Man får nån slags perspektiv på allting. Man upptäcker att man inte är så ensam med sina tankar och sin situation (föräldraintervju).

Några av föräldrarna betonar också att verk-samheten är frivillig och att det inte är fokus på dokumentation eller utredning.

Andra ställen jag har varit på försöker bara kontrollera och skriva ner allt man gör. Här försöker dom visa att du är en bra mamma…Personalen tycker mycket om mig. Dom förstår mig. Jag känner att det här är mitt andra hem (föräldraintervju).

Om att bli filmadAv de intervjuade föräldrarna har alla utom en valt att bli filmade. Dessa föräldrar är alla väldigt positiva till detta. En förälder berättar att hon till en början var lite skeptisk och att det kändes kon-stigt att bli filmad i vardagen, men blev lugnad av att det är barnet och inte föräldern som ska vara i fokus. Det föräldrarna lyfter fram som positivt är att de genom att se sig själva på film får en ny bild både av sig själv och av sitt barn.

Jag tycker att filmningarna har varit det bästa som hänt mig och mitt barn. För vi var väldiga ovänner från bör-jan, jag och mitt barn, och vi trivdes inte riktigt bra med varandra. Men det har förändrats och filmen har hjälpt mig otroligt mycket (föräldraintervju).

Föräldrarna säger att de uppskattar att filmandet och filmvisningen fokuserar på det som är posi-tivt.

Det var bra att bli filmad. Hon plockar ju fram det som man gör bra och säger att man ska fortsätta att göra så. Man behöver inte bli filmad, men det är bra, för man ser ju inte själv vad man gör (föräldraintervju).

Och hon visar mig filmen och spolar tillbaka och förklarar. Det är en sån härlig känsla när hon säger till mig ”Du vet vad din dotter vill” (föräldraintervju).

En mamma säger att hon ibland själv kan se att hon gör något fel på filmen och att hon lär sig av det.

47

Pussel

Jag tycker att det är roligt. Att få se mitt barn på film och se vad hon gör och det är bra för mig, för jag lär mig om jag gör något fel eller så, och jag ser på filmen att jag inte ska göra så (föräldraintervju).

Vad betyder Pussel för barnen?Pussel vänder sig till barn mellan noll och tre år. Tre av de barn som deltagit i Pussel under våren har varit yngre än ett år när de började i verksamheten, och av dessa var två yngre än sex månader. Ett barn närmade sig under våren treårsdagen. Barnen är med under frukost och samling. De tre yngsta bar-nen brukar sova någon gång under förmiddagen. Det finns en spjälsäng i lokalen, men föräldrarna tycker att barnen somnar lättare i sina vagnar, som står uppställda i kapprummet. Under barnens vakna tid finns möjlighet att vara tillsammans och leka. Barnen är också huvudpersoner i Marte Meo-filmningarna och det är ofta barnets rytm som avgör när det ska filmas och vad som ska filmas. De barn som deltagit i Marte Meo-filmningarna har varit så små att de inte riktigt reagerat över att de blir filmade. Avslappningen är bara till för föräldrarna och då brukar personalen eller någon annan förälder hjälpa till att passa barnen.

Alla föräldrar lyfter fram att Pussel inte bara är bra för föräldrarna, utan också för deras barn. En direkt positiv effekt av Pussel som föräldrarna pratar om är värdet för barnen av att få träffa andra barn. För den pojke som snart är tre år så har detta varit extra viktigt, men även föräldrarna till de yngre barnen vittnar om detta. De märker att barnen blir glada när de kommer till Pussel, att de känner igen både personal, de andra föräldrarna och de andra barnen. Sångsamlingen i början av dagen har ett tydligt barnfokus och där man använ-der ramsor och sånger som barnen lär sig att känna igen. Föräldrarna lyfter också fram filmningarna som bra tillfällen där barnet kommer i fokus.

”Första gången när jag tittade på filmen, det var första gången som jag såg att ”där är min dotter”. För jag kände inte igen henne innan, för vi bara skrek åt varandra hela tiden…I början så bara skrek hon så mycket, så jag kände hela tiden ”sluta, sluta”. Men nu så gör hon inte det, för jag har lugnat ner mig rätt så mycket och hon känner att mamma är lugn. Så jag har ändrat mig och då har hon också ändrat sig (föräldraintervju).

Att föräldrarna trivs och har roligt är också något som de menar skvätter över på barnen.

Och det är roligt här på Pussel, och när vi skrattar och har roligt så blir ju barnen glada också. Och det ger ju dom någonting också (föräldraintervju)

Flera av mammorna berättar också att personer i deras närhet har märkt en positiv förändring, både hos föräldern och hos barnet, sedan man började på Pussel. De ser att föräldern mår bättre och är lugnare och att det märks på barnet, genom att de verkar glada och trygga. n

48

Pussel

10. Händelseförloppet hösten 2008

När Pussels verksamhet startade var projekt-tiden beslutad till ett och ett halvt år. Hos de

anställda fanns under våren 2008 förhoppningar om att verksamheten skulle permanentas och även hos några representanter i styrgruppen fanns tankar om att projektet kunde förlängas, eller bli en varaktig verksamhet. I slutet av våren 2008 intervjuades styrgruppen och fick då frågan om Pussel hade blivit den verksamhet de hoppats på. Två personer i styrgruppen var väldigt nöjda med utvecklingen av Pussel och att det blivit den verk-samhet som det är idag. En person i styrgruppen uppgav att vissa saker inte hade blivit så som hon hade föreställt sig, men att det blivit bra, eller till och med bättre än det hon tänkt sig.

Pussel har blivit en mycket bättre verksamhet än vad jag trott. Jag tycker att vi fått tag på väldigt bra personer. Jag hade hoppats på fler familjer, men det känns som att det är rätt familjer som är på Pussel. Jag vet ju inte allt om de familjer som är på Pussel, men de jag känner till tycker jag tillhör målgruppen (intervju styrgrupp).

Det har blivit som jag tänkt mig, de sista månaderna tycker jag nog det. Det känns väldigt varmt. Jag har ju inte varit med i verksamheten så jag kan bara gå på det som dom berättar och det upplever jag som något väldigt positivt för föräldrarna och de här små barnen (intervju styrgrupp).

En person tyckte att verksamheten varit i gång för kort tid för att det skulle vara möjligt att uttala sig om verksamheten fungerat så som den ska.

Redan under våren uttryckte både primär-vård och förskola/skola osäkerhet gällande deras fortsatta inblandning i projektet efter årsskiftet 2008/2009. När detta framkom till personalen, i samband med ett APT, uppstod genast frågor om projektets framtid. Under våren stod det också klart att projektets barnsjuksköterska skulle gå på

föräldraledighet i september. Diskussion uppstod då kring huruvida primärvården hade möjlighet att ersätta henne i projektet. Under sensommaren annonserade primärvården efter en barnsjukskö-terska med uppgift att arbeta både på BVC och på Pussel. Rekryteringen gick trögt och primärvården meddelade att de inte hade någon ersättare som kunde arbeta på Pussel. Personalgruppen på Pus-sel minskade därför i slutet av september till två personer. För att hinna med arbetet med att ana-lysera och redigera Marte Meo-filmerna började socionomen att arbeta enbart med detta en dag i veckan. Det innebar att förskolläraren arbetade ensam en dag i veckan. Personalen anser att den minskade personalresursen medförde att de inte hann med enskilda samtal i samma utsträckning som tidigare. Deras uppfattning är dock att de fortsatte att utveckla arbetet med familjerna.

NedläggningFrågan om projektets eventuella fortsättning var oklar under inledningen av hösten.

Personalen upplevde att de fick motstridiga budskap om projektets framtid. Ibland upplevde de att tongångarna från styrgruppen var dystra och att det var mycket osäkert huruvida det skulle bli nå-gon fortsättning. Ett annat bud angav att projektet skulle fortsätta fram till februari och att utgången av utvärderingen fick avgöra om projektet skulle fortgå. Vid några tillfällen fick personalen höra att projektet skulle fortsätta fram till sommaren 2009 och eventuellt permanentas därefter. I början av oktober kom dock beskedet från primärvården att deras inblandning i projektet skulle upphöra redan i månadsskiftet oktober/november, det vill säga två månader före projekttidens slut. Frågan

49

Pussel

om projektets framtid ställdes då på sin spets. Ytterligare en faktor som styrgruppen förde fram som en osäkerhet för projektets framtid var att socionomen på Pussel skulle gå på föräldraledig-het i januari 2009 och bara en person då skulle finnas kvar i personalgruppen. De diskussioner som fördes resulterade i ett beslut att lägga ned verksamheten vid årsskiftet.

Representanten för förskola/skola lyfter fram att det var tveksamhet kring huruvida en verksam-het som Pussel ingår i deras uppdrag som främst ledde fram deras ställningstagande. Då Pussel inte kunde motiveras som en lagstadgad verksamhet gick det inte att finansiera projektet. Dessutom an-såg de att det inte var praktiskt möjligt att fortsätta då barnhälsovården drog sig ur projektet och då den anställda socionomen skulle gå på föräldrale-dighet. Individ- och familjeomsorgen hade under hösten målsättningen att Pussel skulle finnas kvar under våren 2009, men i samband med att de två andra finansiärerna drog sig ur såg man det inte möjligt att driva verksamheten på egen hand.

För personalen på Pussel innebar beskedet om nedläggning en stor besvikelse. De kallade styr-gruppen till ett möte där de lade fram olika förslag för att möjliggöra en fortsättning av projektet. Till exempel uppgav socionomen att hon hade möjlig-het att fortsätta arbeta en dag i veckan, och således skulle kunna fortsätta arbetet med Marte Meo. De presenterade också idéer om att kombinera famil-jeverksamheten med en mer öppen verksamhet, så som en öppen förskola. Beslutet att projektet inte skulle fortsätta efter årsskiftet låg dock kvar.

Ingen av föräldrarna har intervjuats efter beslu-tet om nedläggning av verksamheten. I de föräldra-intervjuer som genomfördes i början av oktober var dock oron över huruvida projektet skulle fortsätta mer påtaglig än i de intervjuer som genomfördes under våren 2008.

För min egen del hoppas jag att jag kan få fortsätta att vara stabil och må bra och det kräver ju, känner jag, att jag får fortsätta här, att det finns kvar. Det känner jag för min egen del. För det behövs ju lite längre tid. Inte bara att ”nu mår du bra” utan att det kan få vara så under en längre period. Jag tror att det är viktigt att man får känna sig trygg i det här. Nu tror jag att det är många av oss som går runt och funderar på ”vad händer nu då?” (föräldraintervju).

Enligt personalen reagerade föräldrarna på Pussel

med besvikelse när de berättade att projektet inte skulle fortsätta. Personalens uppfattning är att några av föräldrarna efter beskedet om nedlägg-ningen började ”droppa av”. Deras tolkning är att flera av föräldrarna har svårt med separationer och att vetskapen om att inte få fortsätta medfört att det blir svårare att delta. Personalen har försökt uppmuntra föräldrarna att fortsätta träffas även efter årsskiftet. Eftersom många av föräldrarna på Pussel saknar ett stödjande nätverk, tror per-sonalen att det skulle vara betydelsefullt om de relationer som skapats på Pussel kan bevaras. Flera av föräldrarna har uttryckt att de vill att persona-len ska vara med vid dessa träffar, eller några av dessa träffar. Personalen har fått förklara att det med största sannolikhet inte är möjligt, eftersom de kommer att gå vidare till andra arbetsuppgifter. Personalgruppen anser att det finns risk att de pla-nerade träffarna inte förverkligas eftersom många av föräldrarna saknar ork att genomföra detta utan stöd från någon utomstående. n

50

Pussel

11. Analys och diskussion

I detta kapitel kommer utvärderingens resultat att diskuteras och sättas i relation till några av de

teoretiska begrepp som presenterades i kapitel tre. De teman som varit aktuella i utvärderingsarbetet, det vill säga verksamhetens bakgrund, organisa-tion, föräldrarnas upplevelse av deltagandet i verk-samheten, samt huruvida verksamheten leder till förändringar i familjen, är givna utgångspunkter för diskussionen.

OrganisationUtvärderingen har visat att familjeverksamheten Pussel omgärdats av ett flertal oklarheter. Ingen av dem som intervjuats vet riktigt vilka intentioner som föregick projektet och det saknas explicita argument till organiseringen av projektet. Det finns en övergripande målsättning som relaterar till tanken att olika verksamheter gemensamt ska arbeta för att stödja barn och föräldrar, men det saknas en tydlig avsiktsförklaring som anger varför just familjeverksamheten Pussel ska organiseras på detta sätt. Inom organisationsforskning talas om rationaliserade myter för att beskriva före-ställningar som anger hur saker och ting ska vara eller bör organiseras (Meyer & Rowan, 1991). Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Pussels organisering vilar på en sådan myt, eftersom det i projektbeskrivningen anges att familjeförskolor oftast är ett samverkansprojekt mellan socialtjänst, primärvård och förskola. Med detta påstående menar jag inte att en sådan samarbetsmodell skulle vara felaktig i sig, men det som blir intressant i sam-manhanget är att det inte förts några diskussioner om varför man ska samarbeta och vad de olika verksamheterna ska bidra med. En konsekvens av detta blir att projektet vilat på en lös grund, där

åtminstone två av de tre finansiärerna känt en stor tveksamhet till varför man är med i projektet och vad det ska leda till. De inblandade aktörerna har i skiftande grad förlitat sig på att samverkan mellan myndigheter leder till positiva synergieffekter både för personal och för brukare.

Styrgruppens organisering och funktion i projek-tet har inte varit helt klar och uttalad. Det tredelade ledarskapet har i realiteten inneburit att det inte funnits någon person som haft det övergripande ansvaret för Pussel. Detta är också något som både styrgruppens medlemmar och personalgruppen sett som en brist och det har efterfrågats en pro-jektledare och tydligare ansvarsfördelning. Detta gäller främst praktiska frågor och verksamhetens villkor. När det gäller arbetet med familjerna har det varit upp till personalgruppen att försöka om-sätta de målsättningar som anges i projektplanen till konkret arbete. Det enda de haft att förhålla sig till var att Marte Meo skulle ingå i verksamheten. Det kan tyckas anmärkningsvärt att personalen under större delen av våren 2008 inte hade någon given arbetsledare eller handledare att konsultera vad gäller arbetet med familjerna. Personalen på Pussel har visserligen gedigen kunskap från sina respektive arbetsområden, men ingen av dem hade erfarenhet av arbete på familjeförskola innan de anställdes i projektet. Deras kunskaper av Marte Meo var skiftande och ingen av dem hade praktise-rat metoden under någon längre period. Den frihet som arbetet inneburit har emellertid uppskattats av personalen. Detta kan höra samman med att personalgruppen har en vana av att styra det egna arbetet och att chefer vid tidigare arbetsplatser inte haft en utpräglad och aktiv roll. Familjeverksam-heten Pussel är dock en nystartad och tillika en

51

Pussel

väldigt liten verksamhet. Det finns ingen egentlig tradition av vad man ska göra och inte heller någon lagstiftning som anger verksamhetsinnehåll. Efter-som det inte har funnits någon klar återkoppling från personalgrupp till styrgrupp om det arbete som sker på Pussel, har det i viss mån resulterat i en osäkerhet i styrgruppen huruvida arbetsmetoderna leder till förväntat resultat. Eftersom styrgruppens medlemmar representerar olika verksamheter, kan det också finnas olika tradition och syn på vad som anses vara tillräcklig kunskap för att känna sig säker på metoder och dess effekter. När det gäller Pussels verksamhet kan man fundera över om avsaknaden av en administrativt orienterad logik, där ledningen styr såväl upprättade mål och inriktningar som det faktiska arbetet, har medfört att ledningen saknat kunskaper om det arbete som utförs. I en sådan situation kan det bli svårt både för personal och för styrgrupp att legitimera verksamheten. Eftersom styrgruppen inte är in-satt i de diskussioner som förs på arbetsplatsen, och då dessa inte heller finns dokumenterade, återfinns kunskaperna om arbetsmetoder endast inom personalgruppen. I en verksamhet med få anställda medför detta att arbetet blir sårbart vid personalomsättning.

När det gäller vägledning i arbetet med famil-jerna har personalgruppen främst efterfrågat, och sedermera erbjudits, extern handledning. Inom många verksamheter ges både extern handledning, som mer är inriktad på process, och intern hand-ledning, som mer fokuserar på arbetsmetoder. En studie om handledning inom socialtjänsten visar att personalen, framför allt socionomer, ser hand-ledning som ett sätt att på professionella grunder fatta egna beslut om hur arbetet ska utvecklas och att chefen inte ska styra och lägga sig i (Höjer m fl, 2007). Handledning kan ses som ett sätt att stärka verksamheters legitimitet, genom att den kan fram-ställa verksamheten som professionell och intres-serad av att utveckla och säkerställa kvalitet.

Samverkan eller inte?En fråga som uppkommit under utvärderingen är huruvida Pussel överhuvudtaget ska bedrivas som ett samarbetsprojekt med flera huvudmän. Oavsett vad man anser, så har Pussel under projekttiden drivits som ett sådant. Forskning om samverkan

visar ofta att det inte är så lätt att samverka. Det finns flera faktorer som utpekas som hindrande (Danermark & Kullberg, 1999). Av dessa kan flera faktorer återföras till de omständigheter som omgärdar Pussel. Att aktörernas förväntningar och förutsättningar inte klargjorts i tillräckligt hög grad har redan påpekats. Det gäller även andra fakto-rer, vilka utpekas som hindrande för samverkan, så som vagt formulerade mål, olika ekonomiska intressen samt olika ansvarfördelning. Danermark och Kullberg lyfter också fram att ledningsfrågan har en central betydelse för samverkan, men inte uppmärksammas tillräckligt. Enligt Danermark och Kullberg är det viktigt att samverkan återfinns på både personell, politisk och administrativ nivå. Tidigare rapporter har visat att samverkan sällan omfattar alla nivåer och även om en verksamhet etablerats kan det saknas fastare samverkans-strukturer (se till exempel Socialstyrelsen, 2006). Man kan fråga sig om det finns tillräckligt stöd på övergripande nivå för att främja samverkan mellan socialtjänst, barnhälsovård och förskola på lokal nivå.

I förhållande till Westrins kategorisering av samverkan kan Pussel betraktas som samman-smältning/integrering. Arbetsuppgifterna löses inte yrkesspecifikt utan gemensamt och det som sker på Pussel ingick inte tidigare i de enskilda enhe-ternas arbete. I forskning om samverkan är denna form av samverkan inte särskilt vanlig. Forskning och utvärdering av andra samlokaliserade verk-samheter för socialtjänst, primärvård och öppen förskola, så som familjecentraler, har visat att in-tegrering eller nyskapelser endast utgör en liten del av det arbete som utförs (Bak&Gunnarsson,2000 Hjortsjö, 2006). Såväl Bak och Gunnarsson samt Hjortsjö diskuterar olika anledningar till varför integrering är ovanligt förekommande. Hjortsjö konstaterar att samlokalisering vanligtvis innebär en närhet med viss distans, bland annat för att det kan vara nödvändigt för de olika yrkesgrupperna att bevara sin särart och därmed kompetens, det vill säga visa att de faktiskt är olika och att de gör skilda saker. Enligt Hjortsjö främjar paradoxalt nog gränser mellan yrkesgrupper samarbete, ef-tersom aktörerna vet vad de har och vad de kan förväntas få av de andra aktörerna. När gränser mellan yrkesgrupper suddas ut hotas den profes-sionella jurisdiktionen.

52

Pussel

På Pussel finns inga arbetsbeskrivningar för de olika yrkeskategorierna och därmed inte heller spe-cifikationer om vilka kunskaper de ska förmedla. I arbetet som utförs har vissa arbetsuppgifter kom-mit att bli mer eller mindre personspecifika, så som Marte Meo-filmning, avslappning och spädbarns-massage. Denna arbetsdelning bygger inte först och främst på personernas grundutbildning, så som socionom, förskollärare eller sjuksköterska, utan snarare på vidareutbildningar och kurser som per-sonalen gått, vilka inte är yrkesgruppspecifika. Den största delen av arbetet utförs gemensamt, och det förekommer inte några diskussioner, eller gräns-arbete, om vem som ska göra vad. I styrgruppens resonemang kan man tydligt spåra tankegångar om att olika professioner på Pussel ska bidra med olika kunskaper och att det är nödvändigt att Pussels verksamhet faller under den egna yrkesgruppens jurisdiktion. I fallet skola/förskola blir det också tydligt att olika personer gör olika bedömningar huruvida Pussels verksamhet kan motiveras utifrån de lagar som reglerar förskoleverksamheten. Inför projektstarten gjordes bedömningen att Pussel rym-des inom deras uppgift att bedriva viss uppsökande verksamhet, men vid projekttidens slut ansåg man inte längre att verksamheten kunde motiveras inom skolans verksamhetsområde. Även primärvården har ifrågasatt sitt deltagande utifrån hur väl verk-samheten faller under deras arbetsområde. Om inte professionens specialistkompetens kommer till användning i projektet, ifrågasätter de också om arbetsuppgifterna verkligen är rätt.

Arbetsmetoder och förhållningssättDe metoder och det förhållningssätt som personalen kommit att utforma har likheter med Winnicotts idéer om hållande (Winnicott, 1993). Personalen strävar efter att upprätthålla en hållande miljö, där såväl mödrar som barn ska känna sig trygga och omslutna, både fysiskt och psykiskt. Genom att stödja mödrarna vill man öka deras förmåga att skapa en nära och trygg relation till barnet. Att stödja föräldrarna kan handla om att stärka det som fungerar bra, förmedla hopp och respekt och erbjuda en lugn miljö där föräldern får möjlighet att vara med sitt barn.

En central fråga i utvärderingsforskning är huruvida man vet om arbetet faktiskt hjälper. Efter-

som två av projektets aktörer varit tveksamma till sin inblandning oavsett resultaten av arbetet, kan man fråga sig om detta varit den viktigaste frågan för projektets eventuella fortlevnad. Å andra sidan har frågan om huruvida det blir någon förändring i de deltagande familjernas liv artikulerats i styr-gruppen och det har uttryckts ett intresse av att veta om det blir något resultat.

Intervjuerna visar att både personal och för-äldrar upplever att en förändring har skett under den tid som familjerna varit på Pussel. Det handlar om förändringar hos föräldern, hos barnet, samt i relationen mellan förälder och barn. Hos såväl föräldrar som personalgrupp finns en medvetenhet om att det är svårt att slå fast kausala samband när det gäller dessa förändringar. Personalen bygger sina antaganden på iakttagelser i verksamheten, filmer och på samtal med föräldrarna. Föräldrar-nas berättelser om förändringar handlar om att de jämför sitt nuvarande mående med tiden innan Pussel. Att en förändring skett bekräftas också i personer i deras omgivning. Eftersom det är svårt med kausaliteten anser jag att det är viktigt att lyfta fram den betydelse som föräldrarna själva tillskriver Pussel. I deras ögon har Pussel varit till väldigt stor hjälp. Flera av föräldrarna beskriver deltagandet i Pussel och kontakten med personalen som livsavgörande. De ger flera exempel på hur verksamheten hjälpt dem att upptäcka saker som kunnat förbättra relationen till barnet genom att de ser och tolkar barnet beteende annorlunda. På Pussel finns möjlighet för personalen att lära känna och följa barnen över tid. Även om antalet föräldrar och barn som kommer varierar, så går det inte att jämföra med förutsättningarna på en öppen förskola eller en familjecentral, där det skiftar från dag till dag. Barnen på Pussel har utvecklats under tiden de gått där, och personalens uppfattning är att de flesta barnen följer den normala utvecklingen. I ett fall har personalen känt viss oro kring ett barns utveckling och här har man tillsammans med för-äldern kunnat tala med familjens BVC-sköterska om detta.

Denna utvärdering syftar inte till att utvärdera Marte Meo som metod. Dock kan konstateras att både personal och föräldrar på Pussel är positiva till de erfarenheter man gjort av Marte Meo-filmning och att detta inslag har varit till hjälp i det övriga arbetet på Pussel. Arbetssättet på Pus-

53

Pussel

sel har också innefattat ett försök att stödja de deltagande mammorna. Det har handlat om att öka deras känsla av sammanhang i tillvaron och om en ökad mental styrka. Annan forskning har visat att samvariationen mellan mödrars känsla av sammanhang och barns hälsa och välbefinnande är en komplicerad fråga att besvara (Bäck-Wiklund & Bergsten 1997). Det är inte givet hur samva-riationen ser ut mellan hur kvinnor upplever sin livssituation och barnens hälsa. Bäck-Wiklund och Bergsten konstaterar emellertid att hos de mödrar, vilka i deras studie kategoriseras som ambivalenta, det vill säga upplever varierande grad av bristande begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i tillvaron, återfinns de flesta barnen med hälsopro-blem i studien. Att på olika sätt arbeta med att öka mammornas välbefinnande kan därmed ses som ett instrument ge barn bättre utsikter till god hälsa.

Eftersom Pussel kan kategoriseras som en öppen insats saknas utomstående aktörer med insyn i verksamheten. Den BVC-sköterska eller socialsekreterare som föreslagit insatsen har ingen skyldighet att följa upp om arbetet leder till önskade effekter. Forkby & Lasson (2007) föreslår i sin un-dersökning av öppna insatser att det borde kunna utvecklas strategier och rutiner för olika former av överlämnande mellan till exempel socialtjänst och serviceinsats. På frivillig grund borde det komma till stånd möjligheter att följa upp om insatsen varit tillräcklig, fått avsedd effekt eller om andra insatser erfordras. Dessa aspekter är sådana som Pussel hade kunnat överväga.

Generellt eller riktat stöd?Pussel kan betraktas som en verksamhet i gränslan-det mellan det som definieras som sekundärpreven-tion och tertiärprevention (Lagerberg & Sundelin, 2000). De familjer som deltar i verksamheten är definierade som en riskgrupp och en stor del av arbetet handlar om behandling och att försöka un-danröja problem som redan uppstått. I intervjuerna framkommer att både styrgrupp och personal anser att det finns för få möjligheter till primärprevention i stadsdelen. Bland annat har önskemål framförts om en öppen förskola. Vid några tillfällen under utvärderingen har olika personer efterfrågat en familjecentral i stadsdelen. I ett dokument från primärvården (Hälso- och sjukvårdskansliet Göte-

borg, 1996) framkommer att ett familjecentral är något man vill kunna erbjuda de boende i Korte-dala och något man tror på. Tanken och drömmen om en familjecentral uttrycks också när Pussels framtid diskuteras. Ska tid, pengar och personalre-surser satsas på familjeförskolan, som bara når ett fåtal, eller bör man istället lägga dessa resurser på en familjecentral som når alla? Denna utvärdering syftar inte till att besvara dessa frågor, men efter-som jag upplever att frågan funnits med vid några av intervjuerna, väljer jag att kort beröra den. Jag gör det genom att jämföra familjeverksamheten Pussel med resultaten från en kunskapsöversikt om familjecentraler (Enell, 2007). Pussel har flera likheter med de målsättningar som familjecentraler arbetar efter, det vill säga att förebygga och tidigt uppmärksamma signaler på att något inte står helt rätt till i en familj. Både på en familjecentral och på familjeförskolan arbetar olika yrkesgrupper, så som socionom, förskollärare och sjuksköterska. Vid en familjecentral ingår oftast barnmorska, till skillnad från familjeförskolan. Den stora skillnaden är att familjecentralen vänder sig till alla barnfamiljer i ett område, medan Pussel är en riktad verksamhet och har en särskild målgrupp. Det faktum att Pussel har en riktad målgrupp kan ses som en fördel, när man jämför med erfarenheterna från familjecen-tralerna. Kartläggningen och forskningsöversikten av familjecentraler visar nämligen att det är svårt för familjecentralerna att lyckas med uppgiften att nå och finnas till för alla och att samtidigt nå de familjer som är utsatta. De familjecentraler som har tydligt fokus på att nå alla, tenderar till exempel att missa familjer som är födda utanför Sverige. De familjer som behöver stöd i föräldrarollen har också benägenhet att utebli från de öppna verksam-heterna. De som kommer till dessa familjecentraler blir i högre utsträckning väletablerade mammor med ett eller två barn. Att försöka kombinera universella insatser med selektiva eller indikerade medför att de som ska få extra stöd kan känna sig stigmatiserade och ändå utebli. Den andra risken är att de mer riktade verksamheterna tar tid och resurser från de universella, vilket kan påverka kvaliteten och försämra möjligheten att förebygga på bred front.

I ljuset av detta framstår Pussel som ett fram-gångsfullt sätt att nå de föräldrar som faktiskt är i behov av extra stöd. Många av föräldrarna är

54

Pussel

dessutom födda utanför Sverige och tillhör därför i dubbel bemärkelse den grupp av föräldrar som riskerar att inte fångas upp i en familjecentral. I in-tervjuerna berättar föräldrarna om att det är lättare att komma till Pussel än till en öppen verksamhet, så som en öppen förskola. Deras erfarenheter av öppna verksamheter kan snarare sägas leda till stigmatisering och en känsla av utanförskap. På Pussel känner de sig hemma och deras upplevelse är att de kan komma precis som de är. De kan dela både bekymmer och glädjeämnen, med andra som de vet har varit i liknande situation.

SlutordDet går naturligtvis att finna flera förklaringar till varför förskola och barnhälsovård känt sig tvek-samma till sin medverkan i familjeverksamheten Pussel. De ekonomiska resurserna är inte obegrän-sade och det finns många faktorer som inverkar på beslut om hur pengar ska fördelas. Även om motiven bakom Pussels tillkomst inte varit helt tydliga, har det funnits en grundläggande tanke om att de verksamheter som möter små barn och deras föräldrar bör samarbeta. Denna utvärdering speglar inte om, eller hur, Pussel har bidragit till att förändra eller förbättra samarbetet mellan bas-verksamheterna, det vill säga barnavårdscentral, socialtjänst och förskola. När de sista raderna i ut-värderingsrapporten skrivs är familjeverksamheten Pussel nedlagd sedan två månader tillbaka. Fram-tiden får utvisa hur de olika basverksamheterna väljer att forma det fortsatta arbetet med utsatta familjer - gemensamt, eller var för sig. n

55

Pussel

Referenser

Abbot, A. (1988). The system of professions: an essay on the division of expert labor. Chicago: University of Chicago Press.

Bak, M & Gunnarsson, L (2000) Familjecentralen. Framtidens stöd till föräldrar och barn? Folkhälsoin-stitutet utvärderar 14/2000.

Bakka, J (2006) Organisationsteori: struktur, kultur, processer. Malmö: Liber.

Berg, L & Fredholm, K(1983) Förskolan, lekstuga för politiker? Rabén & Sjögren.

Bowlby, J (1994) En trygg bas: kliniska tillämpningar av bindningsteorin. Stockholm: Natur och kultur.

Bremberg, S (2004) Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Broberg, A (2006) Anknytningsteori: Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur och kultur.

Bäck-Wiklund, M & Bergsten, B (1997) Det moderna föräldraskapet. En studie av familj och kön i föränd-ring. Stockholm: Natur & Kultur.

Danermark B& Kullberg,C(1999) Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform. Lund: Studentlitteratur.

Di Maggio, O & Powell, W (1991) (eds) The New Institutionalism in Organizational Analysis. Chicago: University of Chicago Press.

Dozai, M (2003) Nationell målbeskrivning för sjukskötersketjänstgöring inom barnhälsovården 2003. Nationella nätverket för barnhälsovårdssamordnare/vårdutvecklare.

Drugli, M B & Lichtwarck, W (1998) Foreldrearbeid – med barnet i fokus? Oslo: Universitetsförlaget.

Egelund, T. (1997). Beskyttelse av barndomen. Socialforvaltningers risikovurdering og ingreb. Köbenhavn: Hans Reitzel.

Egelund, T & Sundell, K (2000) Barnavårdsutredningar – en kunskapsöversikt. Centrum för utvärdering av socialt arbete. Stockholm: Förlagshuset Gothia.

Enell, S (2007) Kunskapsöversikt om familjecentraler. Jönköping: Luppens kunskapscentrum.

Evertsson, L (2002) Välfärdspolitik och kvinnoyrken: organisation, välfärdsstat och professionaliseringens villkor. Umeå: Akademiska avhandlingar vid sociologiska institutionen.

Fernlund, K & Gustafsson, I (1980) Att leda föräldragrupper: metodik och innehåll. Solna: LICFörlag.

Forkby, T& Larsson, L (2007) Serviceinsatser inom socialtjänsten. Perspektiv, inriktning och utsatta barns skydd. Göteborg: FoU i Väst/Göteborgsregionens kommunförbund.

Gustafsson, M (1983) Öppen förskola. Rapport Socialstyrelsen. Lund: Liber Förlag.

Hagelin, E, Magnusson, M & Sundelin, C (2007) Barnhälsovård. Stockholm: Liber.

Hansson, K (2001) Familjebehandling på goda grunder: en forskningsbaserad översikt. Stockholm: Gothia: Centrum för utvärdering av socialt arbete.

56

Pussel

Hasenfeld, Y(1992) Human Services as Complex Organisations. London: Sage.

Hedenbro, M & Wirtberg, I (2000) Samspelets kraft: Marte Meo – möjlighet till utveckling. Stockholm: Liber.

Hjortsjö, M (2006) Med samarbete i sikte - Om samordnade insatser och samlokaliserade familjecentraler. Lund: Socialhögskolan.

Hwang, P & Wickberg, B (2001) Föräldrastöd och barns psykiska hälsa. Stockholm: Statens folkhälsoin-stitut.

Höjer, S, Beijer, E , Wissö, T (2007) Varför handledning? Handledning som professionellt projekt och organi-satoriskt verktyg inom handikappomsorg och individ och familjeomsorg. Göteborg: FoU i Väst/GR.

Johansson, R (2002) Nyinstitutionalismen inom organisationsanalysen: en skolbildnings uppkomst, sprid-ning och utveckling. Lund: Studentlitteratur.

Järvinen, M (2005) ”Interview i en interaktionistisk begrebsramme”, i Järvinen, M & Mik-Meyer, N (2005) Kvalitative metoder i et interaktionistisk perspektiv. Köpenhamn: Hans Reizels Forlag.

Karlsson, O (1999) Utvärdering - mer än metod: tankar och synsätt i utvärderingsforskning; en översikt. Stockholm: Svenska kommunförbundet.

Killén, K (2000) Barndomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med utsatta familjer.

Kvale, Steinar (2006), ”Dominance Through Interviews and Dialogues.” Qualitative Inquiry, Vol. 12, No 3, 480–500.

Lagerberg, D (1998) Barn som far illa – ett dilemma för barnhälsovården? redovisning av en empirisk studie med en inledande kunskapsöversikt. Uppsala: Universitetet: Barnhälsovården: Akademiska barnsjuk-huset.

Lagerberg, D & Sundelin, C (2000) Risk och prognos i socialt arbete med barn: forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia: Centrum för utvärdering av socialt arbete.

Lindberg, L (2000) Att mötas eller inte mötas. En litteraturöversikt om samspel mellan föräldrar och deras barn. Stockholm: Enheten för Psykisk hälsa, Stockholms läns landsting.

Lindén (2002) Psykodynamiska perspektiv på sociala problem. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur.

Lundén, K (2004) Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Göteborg: Doktorsavhandling, Göteborgs universitet, Psykologiska institutionen.

Lundström, T (2000) Om kommunernas sociala barnavård, i: Välfärd, vård och omsorg. Antologi från Kommittén välfärdsbokslut. SOU 2000:38.

Lundström, T & Sunesson, S (2000) Socialt arbete utförs i organisationer. I; Meeuwisse. A, Sunesson.S, Swärd. H (red) Socialt arbete. Falköping: Natur och Kultur.

Lundström Mattsson, Å (2004) Socialt förebyggande arbete- med familjecentralen som arena FOU Söder-törn Rapport nr 41/04.

Mattsson, H (1983) Den goda förmyndaren. Om samhällets behandling av fattiga. Stockholm: Allmänna förlaget.

Medicinska forskningsrådet (1999) Barnhälsovårdens betydelse för barns hälsa – en analys av möjligheter och begränsningar i ett framtidsperspektiv. A State of the Art Document.

Meeuwisse. A, Sunesson.S, Swärd. H (red) (2000) Socialt arbete. Falköping: Natur och Kultur.

Meeuwisse, A & Swärd, H (red) (2002) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur.

Meyer, J, W & Rowan, B (1991): “Institutionalized Organizations: Formal Structure as Myth and Cere-mony.” I Powell, Walter & DiMaggio, Paul (eds) The New Institutionalism in Organizational Analysis. Chicago: University of Chicago Press.

57

Pussel

Myrdal, A & Myrdal, G (1934) Kris i befolkningsfrågan. Stockholm: Bonnier.

Myrdal, A (1935) Stadsbarn. En bok om deras fostran i storbarnkammare. Stockholm: Kooperativa för-bundets bokförlag.

Myrdal, A (1944) Folk och familj. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag.

Pettersson, U (1979) Kontroll och medinflytande i socialvården. Lund: Studentlitteratur.

Pettersson, U (1999) Samverkan i barnavårdsarbetet. Centrum för samverkan i Flemingsberg – en utvärd-ering av de tre första åren. Socialstyrelsen, Erfarenheter från lokala projekt.

Pettersson, U (2001) Socialt arbete, politik och professionalisering: den historiska utvecklingen i USA och Sverige. Stockholm: Natur och kultur.

Sahlin, I (1996) Projektets paradoxer. Lund: Studentlitteratur.

Silverman, David (2006), Interpreting Qualitative Data. Methods for Analysing Talk, Text and Interaction. London, Thousand Oaks, New Dehli: SAGE Publ.

Socialstyrelsen (1979) Mödra- och barnhälsovård: förslag till principprogram. Stockholm: Liber förlag.

Socialstyrelsen(1981) Hälsovård för mödrar och barn inom primärvården. Socialstyrelsens allmänna råd.

Socialstyrelsen (1994) Kvalitetssäkring av barnhälsovården: att skydda skyddsnätet. SoS-rapport 1994:19. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2006) Samverkan kring barn som far illa. Uppföljning av lagändring enligt proposition 2002/03:53 Stärkt skydd till barn i utsatta situationer. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen & Forkby, T (2006) Öppenvårdens former. En nationell kartläggning av öppna insatser i socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOU 1972:26 Förskolan 1. Betänkande angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Liber förlag.

SOU 1972:27 Förskolan 2. Betänkande angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Liber förlag.

SOU 1997:161 Stöd i föräldraskapet. Betänkande av utredningen om föräldrautbildning. Stockholm: Fritzes förlag.

Stern, D (1991) Spädbarnets interpersonella värld: ur psykoanalytiskt och utvecklingspsykologiskt perspek-tiv. Stockholm: Natur och kultur.

Sundell & Flodin (1994) Mellan stolarna. Vad händer när socialtjänsten inte samverkar kring barn som far illa. Stockholm: FOU-rapport 1994:16.

Vedung, E (2004) Utvärderingsböljans former och drivkrafter. Helsingfors: Stakes.

Winnicott, D (1993) Den skapande impulsen: psykoanalytiska skrifter. Stockholm: Natur och kultur.

Opublicerade skrifterHälso- och sjukvårdskansliet, Göteborg (2006) Översyn av mödra- och barnhälsovårdens uppdrag i Göte-

borg och dess ersättningssystem. HSN 5-97-2006.

Hälso- och sjukvårdskansliet, Göteborg (2006) Ansökan om medverkan av hälso- och sjukvården i Famil-jeförskola i Kortedala. HSN12-102-2006.

SDF Kortedala (2006) Familjeförskola. Ett samarbetsprojekt mellan SDF Kortedala och primärvården Kortedala vårdcentral. Ett steg i folkhälsoarbetet.

Skolverket (2005) Nationell uppföljning av öppen förskola. Redovisning av regeringsuppdrag 2005-12-01. Dnr 2005:634.

Västra Götalandsregionen (2004) Verksamhetsbeskrivning för Barnhälsovården inom Västra Götalands-regionen.

58

Pussel

59

Pussel

60

Pussel

Forskning och utveckling inom vÄlFÄrDsområDetBesök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • tel 031-335 50 00

Fax 031-335 51 17 • e-post [email protected] • www.grkom.se/fouivast

Documents

Pussel - goteborgsregionen.se · och föräldrarnas upplevelse av arbetet intressant, samt huruvida de inblandade upplever att det sker någon förändring gällande relationen mellan