Programmets övergripande mål och måluppfyllelse · viktiga industrisektorer i landet, såsom bygg- och anläggningsindustrin, massa- ... Programmet har framgångsrikt lyckats hålla

ett utvecklingsprogram för industrimineral, bergmaterial och natursten

Stockholm juni 2005

Slututvärdering av

MinBaS

Sveriges bergrund SGU.Sveriges Undersökning Geologiska

hansson Å & Bergman S, Jo Stephens M.B Ba76. 2004

2

DahménInstitutet 70182 Örebro www.dahménInstitutet.se

Sammanfattning Planeringen av MinBaS-programmet genomfördes i flera olika steg med start under 1997. I september 2002 beslutade riksdagen att tilldela SGU en ram om 15 miljoner kronor för ett treårigt program för utveckling av branscherna indu-strimineral, ballast och natursten. MinBaS karaktäriseras av en mångfald. Det omfattar ett stort antal företag från de tre delbranscherna bergmaterial-, industrimineral- och stenindustrin. Pro-gramdeltagarna är inhomogena i många avseenden, såsom verksamhetsinrikt-ning, storlek, erfarenhet av forskning och kollektivt samarbete, mm. MinBaS – företagen är genom leveransförhållanden en del i många samarbetsnätverk med viktiga industrisektorer i landet, såsom bygg- och anläggningsindustrin, massa- och pappersindustrin, kemiindustrin, stål- och metallindustrin, osv. Programmet har framgångsrikt lyckats hålla ihop en inhomogen branschsektor med ett differentierat produktutbud över tre delbranscher och lägga en grund för samarbeten i nätverk som spänner över samtliga delbranscher, forskarvärld, kunder, leverantörer och myndigheter. Sannolikt kommer den fulla effekten av detta nätverksbyggande att skördas först efter programtidens slut. Programmet har drivits i form av ett aktiebolag, MinBaS AB. Bolaget har ägts till lika delar av Föreningen Mineralteknisk Forskning, MinFo, Stenindustrins Forskningsinstitut AB och Sveriges Bergmaterialindustri, dvs. av intressenter från de tre delbranscherna. Ansvarig för att planera, fördela budget, leda och genomföra arbetet, samt följa upp programmet har varit styrelsen i MinBaS AB. Arbetet inom respektive programområde har letts av en styrgrupp som ut-setts av MinBaS styrelse. Programmet har totalt omfattat 49,3 Mkr, varav indu-strin bidragit med 34,3 Mkr (69,6 %) och SGU med 15 Mkr (30,4 %). Det har varit indelat i fem programområden:

Po 1 - Optimering av produktionsprocessen från täkt till färdig produkt Po 2 - Nya användningsområden för material från MinBaS - branscherna Po 3 - SMF - Mineral Po 4 - SMF – Stenindustrin Po 5 - MinBaS uppföljning och framtidsplanering

Programområde 1 har omfattat hela produktionskedjan från utveckling av geo-logiska och fysikaliska modeller för kartläggning av bergmassans egenskaper, optimering av krossnings-, siktning-, och malningsprocesser i syfte att optime-

3


ra den totala produktionsprocessen och minimera den restprodukt som upp-kommer. Även utveckling och testning av teknik för att minska damning i pro-duktionen har omfattats av programområde 1. Programområde 2 har varit inriktat mot att utveckla och testa nya använd-ningsområden för mineralindustrins produkter och restprodukter. Arbetet har omfattat ersättning av naturgrus i betong med bergkross, eller med andra rest-produkter. I andra delprojekt har möjligheten undersökts att använda mineral-produkter, bergmaterialproduktionens finandel (normalt en restprodukt utan kommersiellt värde) eller restprodukter från den metallurgiska industrin, i olika typer av filter för vatten- och avloppsrening, eller för täckning av deponier. Dessutom har viktiga informations- och utbildningsinsatser genomförts i syfte att anpassa branschens aktörer till de nya CEN standarder som införts i EU. Programområde 3 har främst varit inriktat mot att stödja tidiga utvärderingar, processanpassningar, marknadsstudier o dyl. i små företag med nya mineralba-serade affärsidéer. Programområdet har omfattat delprojekt inom högren grafit, superren kvarts magnesit, apatit samt ett delprojekt för miljövänliga transpor-ter. I flera fall öppnar projekten möjligheter för industriellt intressant vidare-förädling inom landet. Den tyngsta insatsen i Programområde 4 har varit framtagandet av den så kal-lade stenhandboken. Boken är en omfattande sammanställning av data och in-struktioner för installation och användning av natursten i olika applikationer. Avsikten är att den ska användas i branschen, i utbildningsverksamhet och hos kunder och myndigheter. Programområdet har också omfattat insatser för in-ventering av natursten och industrimaterial, samt implementering av EU stan-darder i branschen. Som helhet har programmet haft ett starkt fokus mot hållbar utveckling med in-satser för att minska uttaget av jungfruliga råvaror, dels genom att ersätta dem med restmaterial, dels genom att optimera tekniken i befintliga produktions-kedjor. Effekterna är stora mot bakgrund av att det handlar om landets i materi-alvolym största bransch. Nya applikationsområden för branschens produkter och restprodukter har utvecklats, ofta med en miljöprofil, såsom t ex i täckma-terial för deponier eller filter för rening av vatten eller avlopp. Insatser har gjorts för att minska miljöproblematiken i produktionen, främst damningspro-blemen. I perspektiv av hållbar utveckling torde en av programmets främsta effekter vara att det lagt en grund för samarbeten i en hetrogen bransch som tidigare kännetecknats av svaga samarbetstraditioner. Samarbetet spänner över företag från de olika delbranscherna och från olika delar av produktionskedjan, men to-talt har även 15 högskoleinstitutioner och institut omfattats. På den regionala nivå har en grund lagts för flera konkreta klustersamarbeten. Främst kan nämnas naturstenindustrins nätverk i sydsverige. Flera av projekten

4


i programområde 3 är också i olika stadier av att etablera samarbeten av lo-kal/regional triple helix karaktär. På europeisk nivå har det genom MinBaS skapats en samlad nationell plattform som underlättar planering och framtida medverkan i europeiska gemensam-hetsprogram Ur ett jämnställdhetsperspektiv har programmet varit en förebild i branschen genom att det haft kvinnor i centrala positioner i programledning, i delprojekt och i FoU grupperingarna. På sikt kan bl. a programmets inriktning mot ökad FoU och ett starkare miljöengagemang förväntas bidra till en jämnare könsför-delning i branschen. I programmet har det gjorts omfattande insatser för att sprida information om pågående projekt och framkomna resultat. Till stor del har informationssprid-ningen varit baserad på engagemanget från de medverkande branschorganisa-tionerna och utnyttjat dessa organisationers etablerade kanaler för att nå sina medlemmar, såsom medlemsmöten, hemsidor, seminarier, rapporter mm. Framtagningen av ”Stenhandboken”, har inneburit en särskilt stor informa-tionsspridning mellan olika företag som arbetar med natursten och dessutom en omfattande extern informationsspridning till kunder, utbildningssystemet, myndigheter, m fl. Slutsatser och rekommendationer MinBaS - programmet har med begränsade ekonomiska resurser åstadkommit viktiga resultat i flera avseenden. De tekniska forsknings- och utvecklingsinsat-serna har varit av strategisk betydelse för de medverkande företagen, och hade endast varit möjliga att genomföra i starkt begränsad omfattning utan pro-grammet. Det kunskapstillskott och ökade kundperspektiv som MinBaS–pro-grammet inneburit har de facto varit en central faktor bakom företagens beslut att delta. Utvecklingsarbetet har i flera fall dessutom varit värdefullt ur ett bredare sam-hällsperspektiv, bland annat genom en stark fokusering mot resurssnål och hållbar utveckling. Programmet har lagt en viktig grund för nya och stärkta nätverk mellan enskilda företag, delbranscher och forskare i en bransch med svaga samarbetstraditioner. Erfarenheten visar, enligt vår mening, att ett arbete som avser att, liksom i MinBaS-programmet, föra samman företag och organisationer från olika del-branscher kring gemensamma FoU-frågor måste vara långsiktigt. Nya samar-betsmönster och strukturella förändringar kräver lång tid och betydande uthål-lighet för att etableras och bli bestående. För att nå full effekt av insatserna i MinBaS är det därför vår uppfattning att programmet bör fullföljas med en etapp II.

5


Det är vår uppfattning att de nätverk och samarbetsrelationer som börjat utbil-das genom MinBaS-programmet utgör ett betydande investerat s.k. socialt ka-pital, vilket är en viktig förutsättning för att i ett långsiktigt perspektiv effektivt kunna överföra nya produkt- och processidéer till ekonomiska värden. Erfarenheten från många klusteransatser visar dock att klustringsarbetet är en sårbar process som utan ett kontinuerligt värdetillskott lätt riskerar att tyna bort. Det är därför, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, av stor vikt att de in-vesteringar som gjorts i MinBaS ges det långsiktiga stöd som krävs för att de ska hinna ge avkastning, bli överkritiska och självgående. Vi vill peka på att de nätverk och klusteransatser som är ett resultat av MinBaS -programmet skulle tillföras ett icke obetydligt mervärde genom att utvidgas med sådana myndigheter som hanterar tillstånd, regler och lagar inom bran-schen. Därmed skulle ett fullständigt triple helix etableras. En bransch med den komplexitet och mångfald som MinBaS representerar har beröringspunkter med många delar av det svenska innovationssystemet. Vi ser risker i detta och vill peka på behovet av en diskussion om, och översyn av, var i innovationssystemet branschens utveckling kan ges de förutsättningar som bäst gynnar en balanserad utveckling såväl i berörda företag som för andra in-tressen i samhället. Det är vidare vår uppfattning att programledningen gjort ett utomordentligt ar-bete och att detta till stor del varit möjligt tack vare ett antal eldsjälar som bi-dragit med betydande frivilliga arbetsinsatser. Detta har varit en styrka i pro-grammet, men utgör samtidigt en riskfaktor. Inför en eventuell ny etapp av MinBaS rekommenderar vi att det ges utrymme för att engagera fasta resurs-personer för programledning med tillhörande administration och att man efter-strävar en större spridning av tunga arbetsinsatser. Vi vill även peka på den roll en rätt balanserad kunskapsavspaning och forsk-ning kan få i en klusteransats av MinBaS´s karaktär med många mindre före-tag. Detta mot bakgrund av att möjligheten till ett ständigt kunskapstillskott ofta är ett starkt bakomliggande incitament för ett aktivt företagsengagemang. Uteblir av något skäl det upplevda kunskapstillskottet faller efter ett tag ofta in-tresset även för andra klusteraktiviteter, varvid investeringar i socialt kapital och nätverkskompetens riskerar att gå förlorade. MinBaS representerar en bred grupp företag med vitt skilda FoU-behov. Att samla alla dessa olika FoU-behov i ett branschgemensamt institut, eller på en högskola, torde inte vara realistiskt. I stället behövs andra arbetsformer av klus-ter- eller nätverkskaraktär för att samordna och administrera branschens FoU behov. Det är utvärderarnas mening att en sammanhållande beställarorganisa-tion skulle vara en värdefull vidareutveckling av det samarbete som etablerats genom MinBaS. Hur en sådan beställarorganisation ska organiseras är enligt utvärderarna en fråga som bör övervägas inför en eventuell fortsättning av MinBaS i en andra etapp.

6


Innehåll

Sammanfattning. Slutsatser och rekommendationer. Innehåll Utvärderingen - uppdrag och arbetsmetod Bakgrund till och motiv för MinBaS – programmet MinBaS - branschen i ett perspektiv av kluster, nätverk och innovationssystem Effekter av programmet

Hållbar tillväxt och utveckling Kluster, nätverk och innovationssystem

Tekniska och vetenskapliga resultat Kompetensutveckling i delbranschen Jämställdhet och integration Internationell samverkan Spridning av programmets resultat Programmets ledning, styrning, organisation och arbetssätt Synpunkter på branschens framtida utveckling

Utvärderingen - uppdrag och arbetsmetod Styrelsen i MinBaS AB gav i mars 2005, efter samråd med SGU, DahménInsti-tutet i uppdrag att genomföra en process- och effektutvärdering av det genom-förda FoU programmet MinBaS. Utvärderingens målsättning har varit att inför programmets avslutning, den 30 juni 2005, ge en god bild av resultat och måluppfyllelse. Framför allt har, efter hörande av programmets statliga huvudman, SGU, följande aspekter beaktats:

- resultat i relation till programplan - mål, metodik och ledningsformer - kompetenshöjning hos deltagarna - ekonomi, hantering och effektivitet i genomförandet - tekniska och vetenskapliga resultat - resultatspridning och resultatens nytta för målgruppen - programmets nytta för att stärka nätverk, kluster och innovationssy-

stem - programmets bidrag till hållbar tillväxt omfattande sociala, ekono-

miska och ekologiska aspekter

Utvärderingen har genomförts under perioden 25 april-30 juni 2005 av en grupp bestående av:

- professor Åke Uhlin

7

- tekn. lic. Erik Lövgren - bergsingenjör Carl-Otto Frykfors - bergsingenjör Ulf Holmberg

I utvärderingen framkomna slutsatser och rekommendationer har baserats på: - genomgång av planeringsdokument, ansökningshandling, del- och

slutrapporter, liksom annan dokumentation. - intervjuer med ett drygt 20 tal deltagare i MinBaS . - en skriftlig enkätstudie som syftat till att ge bred information om

programmet. Enkätsvaren omfattar 40 olika deltagare som repre-senterar olika programområden, företag med olika verksamhetsin-riktning och storlek, forskning och programledning

- en heldags hearing i vilken deltog 14 personer representerande oli-ka kategorier av medverkande i programmet. Dessutom närvarade representanter från SGU. Vid hearingen gavs fördjupade möjlighe-ter att framföra synpunkter på programmet

Bakgrund till och motiv för MinBaS – programmet Den mineralpolitiska utredningen, och andra därefter följande utredningar och analyser, har lyft fram industrimineral som ett område inom svensk gruv- och mineralhantering med betydande förnyelsepotential. De geologiska förutsätt-ningarna för en ökad utvinning är goda. Det samlade produktvärdet och syssel-sättningen inom sektorn som helhet är i paritet med, och förväntas på sikt kun-na överstiger metallgruvornas. Mineralproduktionens sekundära värden i tunga avnämarbranscher som t ex. massa- och pappersindustri, eller anläggnings- och byggindustri är betydande. Företag, bransch- och forskningsorganisationer inom industrimineralsektorn har under lång tid arbetat för att stärka förutsättningarna för en konkurrenskraf-tig svensk produktion av industriella mineral och bergarter. En viktig insikt i arbetet har varit att det inom sektorn krävs ett nära samarbete mellan delbran-scherna och med närliggande branscher, särskilt mellan mineralproducenter och olika kundkategorier, men även med forskarsamhälle och leverantörer av tjänster och utrustning, liksom med myndigheter och tillståndgivande organ samt andra normbildande organisationer. Detta synsätt ligger till grund för MinBaS-programmet. Ett vanligt första steg för att åstadkomma utveckling genom strategisk samver-kan är att använda forskning och teknologiutveckling, samt viss explorativ marknadsutveckling som medel att initialt binda samman intressenterna. Denna typ av utvecklingsansats har också MinBaS-programmet byggt på. Det kluster- och nätverksbildande som varit en målsättning har dock inte under den korta programtiden, 2 ½ år, kunnat genomföras i sin fulla omfattning.


8


Frågan om en närmare samverkan mellan MinBaS - branscherna väcktes redan i samband med det regionala utvecklingsprogrammet MTU som genomfördes 1995 - 98 mellan MinFo-gruppens industrimineralföretag och stenindustrins många små företag. En informell samarbetsgrupp bestående av ledningarna från de båda branschorganisationerna bildades 1997 för att diskutera frågor av gemensamt intresse. I dessa diskussioner framkom starka önskemål från före-tagen att få förutsättningarna för en gemensam utveckling av delbranscherna belysta i en statlig utredning. Under 1998 uppdrog Näringsdepartementet åt SGU att, i nära samarbete med företrädare för branschen, genomföra en utredning av den svenska industrin för produktion av industriella mineral och bergarter. (ISBN 91-7158-603-2). I utredningen påvisades behov av utvecklingsarbete såväl inom geologi som inom produktions- och processteknik, produkt- och marknad. I utredningen fö-reslogs att ett branschgemensamt FoU-program med fokus på teknik- och marknadsutveckling skulle utarbetas i samverkan med näringen. Under november 1999 påbörjades planeringen av ett FoU-program för närings-livsutveckling enligt utredningens förslag. SGU förslogs av näringen ansvara för projektledning och samordning av arbetet. Totalt var ca 200 personer från företag, forskningsorganisationer, branschorganisationer och myndigheter en-gagerade i utarbetandet av ett sammanhållet programförslag som sträckte sig från geologi/prospektering till produktanpassning och marknadsutveckling. Programförslaget som omfattade 300 miljoner kronor fördelade på fem år pre-senterades i november 2000 för Näringsdepartementet. Under våren 2002 uppdrog regeringen åt SGU att utarbeta ett programförslag för ett kluster omfattande de mineralutvinnande branscherna. I juni 2002 läm-nade SGU ett förslag till inriktning och finansiering av programmet. Under september samma år beslutade riksdagen att med medel för regional utjämning och utveckling tilldela SGU en ram om 15 miljoner kronor för ett treårigt pro-gram för utveckling av branscherna industrimineral, ballast och natursten. Därmed startades arbetet att anpassa det tidigare förslaget till den nya volymen. MinBaS - branschen i ett perspektiv av kluster, nätverk och innovationssystem Det mest karakteristiska för MinBaS är mångfalden. Här finns en mängd före-tag, stora som små, som formerar sig i delbranscherna bergmaterial-, industri-mineral- och stenindustrin. Här finns även organisationer och sammanslutning-ar av olika slag, nationella, regionala och lokala myndigheter, FoU-institut, högskolor och forskningsstiftelser, producenter och kunder, utrustningsleveran-törer och underleverantörer till dessa, etc. Många små person- och företagsba-serade nätverk i MinBaS bildar metanätverk, som bildar meta-metanätverk av högre ordning, vilka i sin tur gränsar eller t.o.m. utgör delar av andra meta-metanätverk såsom anläggningsindustrin, pappersindustrin, kemiindustrin, stål- och metallindustrin, osv. Att se logiken i mångfalder av det här slaget och att

9


uppfatta dem som nationella system i ett globalt perspektiv, skiljer sig radikalt från tidigare decenniers enögda fokus på de enskilda företagens affärslogik. Den nya logiken, mångfaldens logik, har i dag många namn. Man talar om in-novationssystem, om kluster, om triple-helix, om mode 2, liksom om system och nätverk, osv. Innovationsforskaren och den drivne konsulten som vill över-sätta innovationsforskarens utsagor i handling ser mångfalden ur ett evolutio-närt och institutionellt perspektiv. Klusterpraktikern och klusterforskaren an-lägger i sin tur ett strukturellt perspektiv. Triple-helix influerade forskare utgår från aktörsperspektivet, medan mode-2 forskare och många förändringskonsul-ter mest intresserar sig för processperspektivet. Den gemensamma nämnaren för alla dessa nya benämningar och forskningsriktningar är att man försöker förklara och förstå mångfaldens utvecklingslogik; - att förstå de komplexa so-ciala systemens utvecklingslogik och dynamik. MinbaS är både ett komplext socialt system och ett tekniskt utvecklingsprojekt. Det är viktigt att slå fast detta medan det är av mindre vikt att diskutera om MinBaS är ett kluster, innovationssystem, multipelt innovationsnätverk eller något annat av dessa mer svårfångade begrepp. Vi har i utvärderingen därför haft ambitionen att se MinBaS - både i perspektiv av ett komplext socio-ekonomiskt system och i ett tekniskt utvecklingspro-gram. Därmed har vi, vid sidan av traditionella parametrar för en utvärdering, också haft ett antal utgångspunkter som är anpassade till att studera den utveck-lingslogik som kännetecknar komplexa systemet. För en sammanfattande översikt över de begrepp som diskuteras inom såväl forskningen som den mer tillämpade verksamheten på dessa områden hänvisar vi till bilaga 2. Effekter av programmet Hållbar tillväxt och utveckling Vid genomförandet av programmet ingick målsättningen att programmet i sin helhet skulle bidra till en hållbar tillväxt omfattande såväl ekonomiska, sociala som ekologiska aspekter. Utvärderingsgruppen har undersökt huruvida programmet bidragit till en sådan utveckling och kommit fram till följande bedömningar. Ekonomisk hållbar tillväxt och utveckling

10


Programmet har i flera fall bidragit till arbetet med standardisering på EU-nivå och detta bidrar på sikt till en ekonomisk hållbar tillväxt och utveckling. Stan-dard ger möjligheter till att höja kvaliteten och bevaka rättigheter till kvalitets-produkter, detta bidrar på sikt till att skapa nya och stadigvarande arbetstillfäl-len. FoU håller internationellt hög klass, de deltagande företagen får på detta sätt en god plattform för att satsa på egen teknik- och produktutveckling. Före-tagen får en stark hemmamarknad genom att MinBaS som samlande kraft indi-rekt kan underlätta kompetensutbyte och kvalificerade kundkontakter. Samver-kan mellan internationella företag ger spjutspetskunnande och detta ger särskilt en god draghjälp till de små och medelstora företag som deltagit i MinBaS. Exporten kan utvecklas på sikt och i landet finns omvittnat goda geologiska förutsättningar som kan omvandlas till möjligheter och exploateras med nya och miljövänliga metoder. En effektivare bergmaterialhantering kan minska behovet av att exploatera naturgrustäkter och bidra till att sänka stat/kommuns kostnader för anläggningar särskilt avseende vägbyggen och underhåll av ga-tor. Fyndigheter av för Sverige nya typer kan bli grund för utveckling/produktion av ny avancerad industriell teknologi i landet (ex grafit- och kvartsprojekten). Mineralindustrin är värdefull för många industrisektorer (ex. massa, papper, stål, metall, plast, etc.) och MinBaS bidrar därigenom indirekt till en ekono-misk hållbar tillväxt även i dessa industribranscher. Social hållbar tillväxt och utveckling Utvärderarna har konstaterat flera exempel på hur MinBaS har förstärkt en so-cial hållbar tillväxt och utveckling. Utsatta regioner och glesbygd som inte har stora industrier eller kvalificerade arbetskraftsresurser att tillgå kan känna viss tillförsikt i och med att bergmaterial och mineraltillgångar inte är flyttbara till-gångar som kanske kan vidareförädlas till lönsamma produkter. Yrkeskunnan-de inom MinBaS området lyfts upp och ungdomar kan få en position vid hem-orten utan akademisk utbildning. Täktföretag kan naturligtvis ur råvarusyn-punkt ej heller bli föremål för utflyttning till Kina och andra länder med låga lönekostnader så länge råvaran bryts och bearbetas i Sverige (importen från Kina är dock inom lågkvalitetssegmentet för natursten och vissa typer av indu-strimineral som flusspat och wollastonite redan betydande). Nya utbildningar inom MinBaS - området kan etableras i regionerna och utvecklas till hög speci-alistnivå vilket bidrar till en social hållbar tillväxt och utveckling. Nätverksperspektivet i MinBaS har stor betydelse för att skapa en social di-mension i branschen. Deltagandet i MinBaS - dagarna visar hur nätverksbyg-gandet stärkt hela området. De sociala relationerna mellan människor som inte tidigare sett en gemensam framtid har därigenom förstärkts. Samverkan mellan enkla företag i glesbyggd, storföretag, avnämarbranscher, FoU systemet etc. förstärker den kulturella identiteten av bergshantering på ett positivt sätt genom sina 1000 åriga anor och det faktum att många människor kan känna sig delak-

11


tiga genom sin kompetens och tysta kunskap, även om de inte har akademiska meriter. Ekologisk hållbar tillväxt och utveckling Flera aspekter på ekologisk hållbar tillväxt och utveckling kan påverkas av ar-betet i programmet. Möjligheterna till minskad vattenförbrukning/damning på-verkas genom nya metoder. Ett av de mest väsentliga resultaten är att möjlighe-terna att spara naturgrus förbättras genom att bergmaterial kan bearbetas på ett mer kostnadseffektivt sätt. Resultaten pekar även på att det går att sänka energiförbrukning i processer och även sänka energiförbrukningen i transportledet av bergmaterial hanteringen. Vattenrening med finmaterial och behandlade mineral ger nya möjligheter till att skapa ny effektiv teknik. Skärpt standard ger möjligheter till miljövänligare fix och andra fogningsmaterial. Buller, vibrationer och ljuddämpning kan för-bättras ytterligare och här har programmet inte utnyttjat alla möjligheter efter-som prioriteringar av andra frågor skapat litet utrymme för resursinsatser. Bättre beslutsunderlag för att öppna täkter borde vara ett resultat som kommer ur MinBaS redan nu och detta gynnar alla. Här kan aspekten på ekologisk håll-bar tillväxt förbättras genom ytterligare insatser. Industrimineralsidan kan bli mycket sofistikerad ur FoU synpunkt med höga förädlingsvärden och en stark inriktning mot att förbättra miljökvaliteterna inom flera produktområden om resurser avdelas för att på djupet studera de miljömässiga konsekvenserna av gamla och nya industrimineral. Utvärderingsgruppen har kommit fram till att programmet har bidraget till en hållbar tillväxt och utveckling. Utvärderarna kan vidare konstatera att en im-plementering av programmets resultat ute i samhället kommer ytterligare att bidra till en hållbar tillväxt och utveckling. Ett ytterligare värde skulle kunna ligga i att vidga ”nätverket” med myndighe-ter som hanterar tillstånd, regler, lagar. Det innebär en ömsesidig lärprocess som ökar möjligheterna av att i praktiken samverka i ett givande och tagande och ständigt utveckla och förfina alla parters dagliga arbete utifrån vetenskapliga utgångspunkter, inom en bred ram av vetenskaper. Kluster, nätverk och innovationssystem I MinBaS-programmet medverkar de tre delbranscherna, bergmaterial-, indu-strimineral- och stenindustri. Totalt ingår dessa branscher genom leverantörs-förhållanden i mycket omfattande nätverk som spänner över bygg- och anlägg-ningsindustri, massa- och pappersindustri, stål- och metallindustri, plastindustri och kemiindustri för att nämna ett antal av de viktigaste. Därtill kommer vikti-ga relationer med leverantörer av t ex maskiner och transporter. Branschen kännetecknas av nätverk som utgör delar av andra nätverk i ett mycket kom-

12


plext mönster som spänner över många teknikområden och diversifierade pro-dukter. Att samla denna typ av diversifierade kompetensbehov är ofta svårt och kräver i allmänhet ett aktivt framsyns- och roadmaps arbete för att skapa samsyn och kritisk massa kring ledbilder och potentiella fokusområden. I detta avseende har MinBaS kommit långt. Branschgemensam forskning bedrivs i andra industrisektorer vanligen vid s.k. industriforskningsinstitut där verksamheten ofta finansieras av staten och indu-strin tillsammans. Vid bergmaterial- och naturstensindustrins branschförening-ar har branschgemensam forskning i begränsad utsträckning bedrivits sedan lång tid, till största del finansierad av industrin. Något branschgemensamt forskningsinstitut finns dock inte. Att samla mineralindustrins alla olika FoU-behov i ett institut torde vara svårt eller omöjligt. I stället behövs andra arbetsformer av kluster- eller nätverkska-raktär. För detta krävs en sammanhållande beställarorganisation. Det är utvär-derarnas mening att detta är ett naturligt nästa steg för att i en förlängning öka styrkan i det samarbete som etablerats genom MinBaS. Hur en sådan beställar-organisation ska organiseras är enligt utvärderarna en fråga som bör övervägas inför en eventuell fortsättning av MinBaS i en andra etapp. Ett syfte med MinBaS-programmet var att föra samman företag och organisa-tioner inom delbranscherna och deras nätverk kring gemensamma FoU-frågor av strategisk betydelse för branscherna. Vi menar att detta arbete varit mycket framgångsrikt och att MinBaS lagt en grund för komplexa samverkansnätverk med företag och forskarvärld som aktörer och att programmets allra viktigaste resultat är att det brutit barriärer och skapat dialoger, samarbeten gemensamma visioner. Erfarenheter från liknande klusteransatser pekar på att nya samar-betsmönster och strukturella förändringar vanligen kräver lång tid och en bety-dande uthållighet. För att nå full effekt av insatserna i MinBaS är det vår upp-fattning att programmet borde fullföljas med en etapp II. Vår uppfattning stärks av den enkätundersökning vi genomfört. Enkätfrågan ”Har programmet bidragit till att det egna företaget i ökad utsträckning deltar i företagsnätverk och kluster” får den genomsnittliga svarspoängen 3,51 på den 5 gradiga skalan (1 = inte alls, 5 = i hög grad). Hearing och genomförda inter-vjuer bekräftar bilden och flera deltagare har framfört uppfattningen att nät-verksbyggandet är den effekt av programmet som varit den allra viktigaste. Något svagare är responsen på enkätfrågan ”Har programmet bidragit till att det egna företaget har/kommer att ha ökade myndighetskontakter”. Frågan be-svaras i genomsnitt med poängen 2,76, således tydligt lägre än vad avser sam-verkan/nätverk med andra företag (3,51). Bilden bekräftas i intervjuer och i den hearing som genomförts. Skillnaden mellan olika branscher och svarande av olika storlek är marginell.

13


Vi menar att det nätverk som MinBaS lagt en så god grund för skulle stärkas, på ett för såväl enskilda aktörer, som för samhället önskvärt sätt, om det genom medverkan från myndighetssidan utvidgades till ett komplett triple helix. På den regionala nivån finner vi att grunden lagts för konkreta klustersamarbe-ten. Det bästa exemplet är det samarbete som omfattar företag inom stenindu-strin, läroanstalter och myndigheter i region Skåne, Kalmar/Öland, och Bohus-län. I Bergslagen har de diskussioner som förts med Tillväxtdelegationens för Västmanland, Värmland och Dalarna, kommuner, länsstyrelser, Bergskraft-gruppen, intresseföreningen Bergslaget m fl. lagt en grund som har förutsätt-ningar att utvecklas till konkreta regionala/lokala triple helix baserade kluster. Projekten inom programområde 3 är också i olika stadier av att etablera samar-beten av lokal/regional triple helix karaktär. Mellan MinBaS-branscherna och den metallutvinnande gruvindustrin finns många gemensamma intressen. Mot den bakgrunden har möjligheten till sam-arbete i kommande utvecklingsprogram undersökts. Diskussioner har bl. a förts i den informella Bergsam-gruppen, där frågor av gemensamt intresse såsom täkttillstånd, tillämpning av minerallagen, utbildningar, mm, har tagits upp. Ut-värderarna menar att en fortsättning av dessa diskussioner i en konkretiserad samverkan skulle spara gemensamma resurser och kunna tillföra värdefullt ut-byte av kunskap och annan erfarenhet. Det finns ett stort antal högskoleinstitutioner och forskningsinstitut som arbetar inom områden som berör MinBaS-företagen. Vi konstaterar att programmet, inom de givna ekonomiska ramarna, gjort värdefulla insatser för att integrera företag och forskningsutförare i utvecklingsprojekt med uttalad industrirele-vans. Enkätstudien bekräftar att deltagande företag upplever en betydande kompetenshöjning i samarbetet med forskarvärlden. Nedan listas forskningsutförare som varit en del av de nätverk som arbetat inom ramen för MinBaS-programmet. Högskolor och universitet

-Chalmers Tekniska Högskola - kompetens inom geovetenskap och ma-skinutveckling/enhetsoperationer -Luleå Tekniska Universitet - kompetens inom bergteknik, mineralteknik och betongkonstruktion SWEBREC centrum för sprängteknik - kompetens inom deto-nik/bergteknik. -KTH , Mark och vattenteknik- kompetens inom teknisk geologi samt byggmaterial -Lunds Tekniska Högskola - kompetens rörande sten i arkitekturen -Riksantikvarieämbetet –kompetens inom restaurering av natursten -Sveriges Lantbruksuniversitet – inst. för markvetenskap. Kompetens inom teknisk geologi/filterteknik -Kompetenscentrat Mimer, Luleå Tekniska universitet – kompetens inom restproduktanvändning

14


-Bergsskolan i Filipstad /Högskolan Dalarna – kompetens inom geologi, mineralteknik, miljö

Institut och teknikexperter:

-Cement – och Betonginstitutet-CBI -kompetens inom cementbaserade ma-terial. - Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut -SP - kompetens inom mate-rialprovning, certifiering och metodutveckling, miljö -Minpro AB - kompetens inom processutveckling - NCC teknik – kompetens inom miljö/ bygg- och anläggning - Artesia Grundvattenkonsulter – kompetens inom teknisk geologi , filtre-ringsteknik - Scancem Research – kompetens inom cementbaserade material och be-tongteknik

Även andra institut med specialistkompetens har kontaktats i olika frågor:

-Arbetslivsinstitutet, IVL -Ångströmslaboratoriet. -Ytkemiska Institutet-YKI

MinBaS-programmet har dessutom samarbetat med andra pågående program såsom MinFos program med Energimyndigheten kring ”Energibesparing i pro-duktionsprocessen” och de båda programmen för användning av restprodukter i nya användningsområden, Kompetenscentrat Mimer vid Luleå tekniska univer-sitet och Värmeforsk:s sk. Askprogram. På europeisk nivå har MinBaS - representanter deltagit i arbetet för att etablera en europeisk plattform för den mineralutvinnande industrin. Två europeiska nätverk som arbetat med framtida forskningsplanering; E-Core och NESMI har specialbevakats, liksom den för närvarande pågående planeringen av det 7 Ramprogrammet och etablerandet av s.k. European Technology Platforms. Som en direkt följd av MinBaS har stenindustrin varit engagerad i Leonardo-programmet och enskilda företag deltar i det just startade I-Stone programmet. Vi bedömer att det genom MinBaS har skapats en samlad nationell plattform som underlättar planering och framtida medverkan i europeiska gemensam-hetsprogram. Tekniska och vetenskapliga resultat Programområde 1: Optimering av produktionsprocessen från täkt till färdig produkt Utvärderarna finner att MinBaS-programmets näst största område i finansiering räknat 14,0 Mkr (företagens egen finansiering 56,3%) åstadkommit flera mycket viktiga resultat inte minst för att ett innovationssystem med regional

15


utvecklingspotential har skapats på den mycket korta tiden, som en syntes av dess resultat. Utvärderarna anser att ett av de mest intressanta resultaten är den systemanalys av den i 12 moduler beskrivna produktionskedjan som MinBaS - deltagarna med ständigt förfinade underlag från projektområde 1, gemensamt utarbetat och implementerat bland aktörerna i MinBaS-programmet. Det systemanalysarbete som skett har inneburet att såväl företag med 2 eller 20.000 anställda som myndigheter, akademiska ämnesföreträdare och prov-nings/standardiseringsorgan enkelt kan avgöra var i produktionskedjan de har sitt ansvar och affärsområde, men framförallt insikten om var i produktions-kedjan alla andra befinner sig (inklusive utländska konkurrenter). Detta hade sannolikt inte varit möjligt att enas om eller implementera som idé med sådan bredd och genomslag, utan MinBaS-uppbyggnaden.

Eftersom en förutsättning för att kunna skapa självorganiserande innovations-system är att systemsambanden skapar samhörighet och i nästa steg transparan-ta resultat, så är systemanalysen ett skarpt underlag som ger utomordentliga förutsättningar för satsningar på varaktigt regional utveckling. Utredarna konstaterar att systemanalysen som resultat inte kan skyddas men att MinBaS-deltagarna, i detta läge, har ett stort övertag på grund av sin insikt om var alla aktörer är positionerade och vilka problem som återstår att lösa, för att kunderna skall känna att hela området går framåt och vilja satsa på såväl tek-nisk utveckling som inköp av förbättrade produkter. Det verkar även som om i stort sett alla deltagarna tror på sin egen roll och funnit en plats som aktör i det-ta stora övergripande system sammanhang av produktionsaktiviteter från berg till kund. Utredarna anser detta vara ett föredömligt resultat. Ett annat särskilt värdefullt resultat är att forsknings- och modellarbete, delvis på grundforskningsnivå, på så kort tid utvecklats till redskap för produktions-optimering och ny teknik. Deltagarna i MinBaS påpekar även själva att värdet av den direkta kombinationen grundforskning och praktiska produktionsåtgär-der ses som särskilt värdefull trots att den inte var helt självklar från början. Normalt tar implementering lång tid och utvärderarna finner att detta måste ses som ett ovanligt men även lyckat exempel på samverkan akademi-industri som bör fortsätta. Projekt 1:1 Bergets egenskaper klassificering ur ett produktionsperspektiv Bergets egenskaper är nödvändiga att känna i detalj för att kunna optimera pro-duktionsprocessen så att inte suboptimering inträffar i något led. Bergets egen-skaper kan skilja mycket mellan olika bergmaterial. Även i stort sett likartade bergmaterial, exteriör såväl som från mineral- respektive grundämnesanalyser, skiljer sig åt i väsentliga egenskaper. Det behövs därför stora mängder kvalita-tiva data för att karakterisera berg, ett särskilt problem är att dessa data sedan förändras under produktionsprocessen. Metodbeskrivningar, provningsdata och karakteriseringar har inte funnits tillgängliga på ett överskådligt sätt tidigare.

16


I projektet har geologiska och fysikaliska modeller utvecklats och använts för kartläggning av bergmassans egenskaper. För att kunna använda dessa förbätt-rade och delvis nya modeller har särskilda materialkarakteriseringsmoduler byggts upp. Dessa kan nu användas för att optimera produktion och vidareut-veckla driftrutiner och utrustning i produktionsanläggningarna, men även för att utveckla nya produktionsmetoder och tekniska system. Utvärderarna finner att det nu finns en metodöversikt som behandlar klassifice-ringen på ett för produktionsändamålen adekvat sätt. Resultaten har även nytt-jats i flera av de andra MinBaS-projekten och har därför varit av stor vikt för MinBaS genomförande inte minst som kontaktskapare mellan grupper som ti-digare inte samarbetat. Vi finner det motiverat att arbetet fortsätter i syfte att finna ännu bättre klassificeringsmetoder som kan användas ute i produktionen; - exempelvis i selektiv brytning för optimering av fyndigheters nyttjande. Projekt 1:2 Optimal fragmentering Vid all bergproduktion utgör det minsta finmaterialet egentligen en restprodukt och i vissa fall innebär mängderna ett stort problem. Hur denna finandel skapas och vilka mekanismer som verkar har inte tidigare fastställts med vetenskapliga metoder så att sprängning kunnat optimeras mot en optimal finandel i sprängt material såväl som låg energiförbrukning och liten finandel i efterföljande pro-duktionssteg. Under de ingående delprojekten har hypoteser, modeller och tidigare data an-vänts för att konstruera försöksupplägg med sprängningar, kross och malning för att finna tydliga samband som ger optimerade sprängmodeller. Utvärderingen konstaterar att modellerna av industrin betraktas som värdefulla och praktiskt användbara men att ytterligare försök behövs för att kunna an-vända modellerna i applikationer generellt. Det har inte på programmets korta tid gått att forcera den teoretiska analysen och samtidigt genomföra tillräckligt många sprängningsförsök i fält och lab. Utvärderarna finner det dock värdefullt om detta forskningsarbete kan slutföras med ytterligare försök eftersom en optimerad fragmentering och förståelse av hur finmaterialet skapas är så viktig att uppnå för att kunna få ett bra utfall från efterföljande steg i produktionskedjan. Detta gäller särskilt energiförbrukning-en vid framställning av bergmaterial och industrimineral. En lic.avhandling har redan producerats inom ramen för delprojektet. Projekt 1:3 Optimal krossning/siktning Krossning och siktning möter ständigt varierade kundbehov och krav. Det finns därför en stor efterfrågan på tekniskt/ekonomiskt optimerade krossanläggning-ar. Flera aktörer har påpekat det positiva i att förstå mekanismerna tillräckligt

17


för att kunna utveckla kommersiellt optimala krossprodukter. Detsamma gäller även nya teknikprodukter i anläggningar för krossning och siktning, inte minst mobila enheter som har stort behov av tekniska kravförbättringar, ex ljud- och vibrationskrav. Optimeringsarbetet har visat på viktiga insikter avseende hur den krossade pro-dukten hänger samman med slitage (ingick ej i tidigare studier), vald teknik, ekonomi och kundens krav på kvalitet och producerad kvantitet. Vi anser att det finns uppenbara möjligheter att skapa framtidens krossteknologi utifrån de programmerade optimeringsmodeller som nu finns tillgängliga. Den framtagna programvaran kommer även att finns tillgänglig i utbildningssammanhang vil-ket är ett särskilt plus. Utvärderarna finner det vidare särskilt intressant att de användbara optime-rings-algoritmerna för krossning, och kompetensen att utnyttja dessa, byggts upp bl. a tillsammans med en institution för Maskin- och Fordonssystem, med MinBaS - organisationens stöd. Detta visar enligt vår uppfattning på styrkan i ett innovationssystem som kan använda kompetens långt utanför de ofta speci-fika och traditionella ämnesreviren, för att komma vidare inom det egna områ-det. Projektet har även givit företagen en värdefull grund för ett fortsatt utveck-lingsarbete med kommersiella produkter. En lic.avhandling har också producerats inom ramen för delprojektet. Projekt 1:4 Optimal malning Malning utgör i vissa fall den avslutande delen av produktionsprocessen när in-dustrimineral produceras. Efterbehandling kan förekomma som ytterligare en delprocess för att utveckla en funktionell egenskap som kunden efterfrågar. Vid malning eftersträvas på samma sätt som vid krossning en optimering av energiförbrukning, slitage och produktegenskaper. Inom bergmaterialindustrin uppstår vid krossning en betydande mängd s.k. stenmjöl, 0-2 mm, med ej efterfrågade produktegenskaper, optimering och nyt-tiggörande av detta behandlas bla i projektområde 2. Optimeringsarbetet avseende malning har visat på viktiga insikter avseende hur den malda produkten hänger samman med slitage, vald teknik, ekonomi och kundens krav på kvalitet och producerad kvantitet på samma sätt som för krossning. En förstudie har genomförts enligt plan tillsammans med Australi-ensiska forskare, modeller och simuleringsverktyg har tagits fram. De modeller och simuleringar som utvecklats har valideras mot en högtrycksvalskvarn i Ig-naberga. Den tillförda energin utnyttjas mest effektivt vid lågt valstryck eller hög periferihastighet.

18


Utvärderarna anser att inventeringen av modeller och simulatorer genomförts grundligt och att valideringen har genomförts med hjälp av test i industrian-läggningar såsom målen beskrivit. Vår bedömning är att valideringsförsöken bör utvidgas till att gälla även andra kvarntyper så att spridningen av resultat kan genomföras även för dessa. Vi förstår att omfattande industriförsök med många olika typer av kvarnar inte varit möjliga att genomföra med tanke på den korta projekttiden. Utvärderarna anser att det vore av värde att fortsätta va-lideringsarbetet till att omfatta fler kvarntyper och system med fler samman-hängande kundkrav. En fortsatt validering är väl motiverad mot bakgrund av behoven av att ytterligare optimera malningsprocessen samt potentialen att vi-dareutveckla kvarnteknologin. Projekt 1:5 Åtgärder mot damning Damning utgör tillsammans med ljud och vibrationer några av de mest besvär-liga problemen avseende arbetet i produktionskedjan berg-kund, särskilt i ur-bana omgivningar. Ökade krav på mineralproduktion kräver ökat behov av energikrävande ventilation, ökad vattenanvändning och dammavskiljning. Damm uppstår i alla led av produktionsprocessen och kräver olika typer av be-kämpning i olika delar av produktionskedjan. Mekanismerna för spridning är inte fullständigt klarlagda och det saknas bra inventeringar av ny tillgänglig teknik. Projektets mål var att finna energi- och kostnadseffektiva system och metoder för att minimera diffus damning vid mineralproduktion. Under de ingående delprojekten har samverkan skett med två MinFo projekt (MinFo 4.2.1) och (MinFo 4.2.2) för att bland annat möjliggöra utvidgade experiment i fält med skumbegjutning respektive lokala utsug till elektrostatiska filter. Flera andra metoder har studerats i projektet. Projektet redovisar att försöken vid berg-krossanläggningen i Borås med kapsling och bandavskrapning reducerat dammhalten med 66%, spillet med 30% och avsevärd energibesparing skett. Utvärderarna konstaterar att särskilt Boråsförsöken lyckats väl och kan verka som förebild för hur omsorgsfull hantering av material på produktionsplatsen även leder till goda miljöresultat. Utvärderarna anser vidare att trots delprojektets minimala budget så har ett bra resultat åstadkommits. Hela projektet kan på ett föredömligt sätt verka som li-kare för omfattande kostnadseffektiva åtgärder mot damm. Det är också av stor betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling av hanteringen av bergmaterial och industrimineral i landet. Utvärderarna anser även att det finns stor industri-ell potential i tillverkning av system för dammavskiljning om referensteknik kan prövas på detta sätt även i fortsättningen. Vi finner det mo-tiverat att arbetet fortsätter i syfte att förstå mekanismerna tillräckligt och för att kunna utveckla kommersiella dammkontrollanläggningar.

19


gramområde 2 - Nya användningsområden för material från MinBaS - branscherna Programområde 2 har totalt omsatt 8,3 Mkr, varav 68,2 % har varit företagens finansiering. Området har haft kundkrav och kundnytta som utgångspunkter och planeringen bygger på omfattande marknadsstudier. Området har en tydlig fokusering mot hållbar utveckling genom att på olika sätt skapa förutsättningar för en mer resurssnål användning av MinBaS - företagens produkter och ett därmed minskat uttag av jungfruliga råvaror, främst natursand och –grus och ett nyttiggörande av restprodukter. Programområdet har omfattat projekten:

- Projekt 2,13 Täckning av deponier - Projekt 2,14, Delprojekt 1 Bergkross som alternativ till natur-

grus/sand - Projekt 2,14, Delprojekt 2 Metallavskiljning från deponilakvatten

och dagvatten med mineralbaserade filtermaterial - Projekt nr 2,14, Delprojekt 3 Avskiljning av ammoniumkväve och

fosfatfosfor i reaktiva filtermaterial - Projekt 2,14, Delprojekt 4 Fosforavskiljning i reaktiva filter vid

småskalig avloppsrening - Projekt 2, 21 Framtida betong- Forskningsprogram - Projekt 2.23 Utnyttjande av alternativa ballastmaterial i betong - Projekt 2,22 Doktorandprojekt Finpartikulära restprodukter som

filler i cementbaserade material Inom ramen för att öka kunskapen om mineraliska restmaterial i nya produkter har MinBaS även haft samarbete och erfarenhetsutbyte med den pågående forskningen vid kompetenscentrat Mimer vid Luleå tekniska universitet och Värmeforsk:s program ”Miljöriktig användning av energiaskor”. Utvärderarna finner programområdets insatser för recykling och användning av restprodukter samt hushållning med jungfruliga råvaror, applicerad på den bransch som omsätter samhällets volymmässigt största materialmängder, som ett viktigt led i byggandet av en hållbar utveckling i samhället. Inriktningen blir än mer intressant därför att de nya tillämpningar som utvecklats för branschens restmaterial i flera fall också har en inriktning mot att lösa miljörelaterade pro-blem i andra delar av samhället. Vi finner att arbetet i samtliga delprojekt ge-nomförts på ett effektivt sätt och att projekten genomförts i enlighet med planer och budget. Projekt 2,13 Täckning av deponier Enligt en ny förordning från 2001 ska alla deponier underlagras med geologiska barriärer och bottentäckning, samt skall efter avslutad verksamhet förses med sluttäckning. För allt detta krävs stora mängder mineraliska material. Syftet med delprojektet har varit att undersöka förutsättningarna för ökad användning av MinBaS - företagens produkter på området.

20


Projektet har omfattat en kunskapsuppbyggnad om marknadsförutsättningar och kvalitetskrav. Material från MinBaS-branscherna har utvärderats och materialen har dokumenterats i en databas. Databasen har i form av en CD-skiva gjorts tillgänglig för marknaden. Databasen har utformats för att möjliggöra jämförbarhet mellan olika material, bl. a traditionella anläggningsmaterial och nya alternativ. För att uppnå jämförbarhet har analyser genomförts av materialen avseende exempelvis totalhalt av miljöstörande ämnen, hydraulisk konduktivitet, proctorpackning och laktester. Bedömningar av materialens lämplighet för olika applikationer har gjorts av experter på basis av gällande föreskrifter och förordningar för deponering av avfall. Utvecklingen av databasen har varit efterfrågestyrd, från främst Renhållnings-föreningen (kommunala deponiägare). Databasen har i detta skede av ekono-miska skäl begränsats till åtta olika material. Utvärderarna finner att projektet på ett föredömligt bidrar till lösningar på en rad problem. För branschen öppnas nya marknader för produkter som annars är restprodukter med lågt eller inget värde. Vid sidan av ekonomiska fördelar skapas förutsättningar för en ökad hushållning med jungfruliga råvaror. Samti-digt bidrar projektet till en hållbar utveckling av deponiprobematiken i landet. Projekt 2,14, Delprojekt 1 Bergkross som alternativ till naturgrus/sand Inom bergmaterialindustrin uppstår vid krossning en betydande mängd s.k. stenmjöl, en fraktion på 0-2 mm. Detta deponeras oftast eftersom det finns begränsade avsättningsmöjligheter. Delprojektet har undersökt förutsättningarna för att med stenmjöl ersätta naturgrus och sand i filter för bassänginfiltration, långsamfilter och förfilter till reaktiva filter vid rening av dagvatten och avloppsvatten. I projektet har två typiska bergartssammansättningar studerats utifrån effekter-na av kornstorlekssammansättning, kornform och specifik yta. Hydrauliska egenskaper för de framställda materialen fastställdes i jämförelse med natur-grus/sand. Det genomförda testarbetet har påvisat potentialen för att använda finkorniga bergkrossmaterial i långsamfilterapplikationer för rening av t.ex. avloppsvatten eller dagvatten. Utvärderingen finner det väl motiverat att söka användningsområden för ett av-fall, stenmjöl, som annars skulle deponeras och samtidigt bidra till att spara på en jungfrulig råvara, sand/grus. Vi finner det motiverat att arbetet fortsätter i syfte att förstå mekanismerna tillräckligt för att kunna utveckla kommersiella filter. Projekt 2,14, Delprojekt 2 Metallavskiljning från deponilakvatten och dagvat-ten med mineralbaserade filtermaterial För lakvatten från deponier har det sedan lång tid funnits önskemål om en lokal vattenbehandling istället för rening tillsammans med avloppsvatten i avlopps-reningsverk. För dagvatten eftersträvas en återföring av vattnet till det naturliga kretsloppet lokalt i stället för en integration i kommunala avloppsreningsverk.

21


Miljökvalitetsmål och EU:s ramdirektiv kommer att innebära att kraven på re-ning av dag- och lakvatten kommer att öka. I projektet har fyra mineraliska filtermaterial (kalciumoxiddopad masugns-slagg, järnoxidsand, olivin och nefelin) studerats avseende avskiljning av sju tungmetaller (Cr, Cd, Cu, Ni, Zn, Pb och Hg) ur dagvatten och lakvatten. Re-sultaten visar att slaggen och järnoxidsanden var de effektivaste filtermateria-len och att de har en stor potential för avskiljning av ett flertal tungmetaller i vatten med måttliga halter löst organiskt material, t ex dagvatten. Utvärderingen finner det intressant att man i projektet konstaterat att restmate-rial som annars har ett mycket lågt värde kan finna användning för rening av dagvatten. Gruppen finner det väl motiverat att fortsätta projektet i syfte att öka förståelsen för avskiljningsmekanismerna Projekt nr 2,14, Delprojekt 3 Avskiljning av ammoniumkväve och fosfatfosfor i reaktiva filtermaterial En potentiellt intressant teknik för småskalig rening av avloppsvatten, är sorp-tion i reaktiva filtermaterial. Filtren kan användas antingen i särskilda minire-ningsverk/filterbrunnar eller i växt/markbäddar. Många filtermaterial har stor potential att kunna bidra till återföring av näringsämnen i jordbruket. Utvärderarna finner att projektet nått målet att visa att mineraliska material och slagger effektivt kan användas för fosfor och kväverening i sorbtionsfilter. Pro-jektet har givit företagen en värdefull grund för ett fortsatt utvecklingsarbete med kommersiella produkter. Fortsatt arbete kommer dock att krävas framför allt för att förstå mekanismerna för att nyttiggöra näringsämnena i det använda filtret. Projekt 2,14, Delprojekt 4 Fosforavskiljning i reaktiva filter vid småskalig av-loppsrening Ett annat alternativ för reningen av fosfor i vatten är filter med speciella reakti-va egenskaper. Projektet har studerat ett antal materials möjligheter att avskilja fosfor från avloppsvatten för utveckling av framtida kostnadseffektiva renings-anläggningar. Målsättningen har varit att för utvalda filtermaterial jämföra och avgöra materialens lämplighet och uthållighet för avskiljning av fosfor. De ma-terial som undersökts har varit Polonite®, Filtralite®, Hyttsand och Hyttsand blandad med 10 % bränd kalk. Försöken visade att fosfor kunde avskiljas till över 98 % och att det bildats amorfa fosfatföreningar, främst med kalcium. Utvärderarna finner att projektet nått målet att visa att de undersökta materialen är effektiva för att binda fosfor i avloppsvatten. Vi rekommenderar att arbetet med att utveckla kommersiella produkter fortsätter. Projekt 2, 21 Framtida betong- Forskningsprogram Projekt 2.23 Utnyttjande av alternativa ballastmaterial i betong

22


Projektet har visat att det är möjligt att använda bergkross i stället för naturgrus som ballast i betong. Ett stort arbete har lagts ned på att klassificera olika bergmaterial och genomföra såväl bruksförsök som betongförsök i laboratorie- och full skala. Genomförda försök visar att krossade granitoida bergarter kan användas vid betongtillverkning. Arbetet visar även att resultaten från betong-blandningar i laboratoriet kunde överföras till fullskala. Analysteknik- och ru-tinkontrollmetoder har tagits fram med vilken man kan jämföra kross från olika täkter och få en uppfattning om hur krossballasten kommer att fungera i be-tong. Utvärderarna konstaterar att projekten varit mycket värdefulla för att skapa möjligheter att spara en ur miljösynpunkt värdefull råvara, naturgrus, och ersät-ta den med bergkross. Vi konstaterar att projekten varit till stor nytta för de in-blandade företagen och att medverkan av företag i hela produktionskedjan från täkt till betongtillverkare på ett värdefullt sätt ökat kommunikationen mellan olika aktörer och därmed skapar förutsättningar för en fortsatt utveckling av ett självorganiserande funktionellt kluster. Projekt 2,22 Doktorandprojekt Finpartikulära restprodukter som filler i ce-mentbaserade material För industrimineralproducenterna är filler i betong en växande marknad. Fillren används som tillsatsmaterial för att förbättra de reologiska egenskaperna hos betong. Inom ramen för projektet har kalkfiller studerats. Målsättningen har va-rit att studera ett antal olika typer av kalkfiller och deras egenskaper på ce-mentpastans reologi. I arbetet har ingått att studera åtta kalkfiller av olika ur-sprung. Dess mineralogi, ytegenskaper och partikelstorleksfördelning och dess påverkan på cementpastans reologi har utretts. Vi finner att studien givit nya kunskaper om hur kalkfillrens egenskaper påver-kar betong och hur dessa varierar hos olika typer av kalkfiller beroende på t ex. geologiskt ursprung. Kunskapen kan användas av såväl fillerproducenter som betongtillverkare i det egna utvecklingsarbetet. Projekt 2,04 Implementering av CEN-standarder inom bergmaterialindustrin Europastandard för ballastprodukter, som infördes i alla EU/EES medlemssta-ter den 1 juni 2004, består av 8 produktstandarder för bland annat ballast till betong, asfalt, väg- och anläggningsbyggande samt 35 standardiserade provningsmeto-der. Merparten av den svenska ballastproduktionen och konsumtionen berörs av Europastandard och CE-märkning. Det bedömdes som viktigt för bergmate-rialföretagens framtida konkurrenskraft att tidigt anamma den nya EU-standarden. För att stödja implementering av CEN-standarder inom bergmaterialindustrin har inom projektet ett utbildningspaket för en informations- och utbildnings-satsning riktad till producenter, kunder och konsulter utvecklats. Fram till mars 2005 har nära 200 befattningshavare inom produktion, laboratorieverksamhet och försäljning genomgått kurserna. Implementeringsaktiviteterna i form av

23


kurser, översättningar och spridning av utvalda standarder m.m. pågår fortfa-rande och kommer att fortsätta flera år. Utvärderarna finner att insatsen har betydelse för företagens anpassning till den nya standarden och vidare att insatsen kunnat genomföras med mycket begrän-sade medel. Projekt 2,11 Mimerprogrammet Mimer - Minerals and Metals Recycling Centre - är ett kompetenscenter vid Luleå tekniska universitet. Centrets inriktning har varit recykling av restpro-dukter från mineral och metallurgisk industri. MinBaS - programmet har med-finansierat en studie rörande filler i betong. Ett flertal projekt har pågått och pågår inom Mimer som anknyter till arbeten inom MinBaS-programmet. Exempel på sådana är användningen av restpro-dukter inom vägbyggnad, för deponitäckning och som filler i betong. Utöver forskningssamarbetet har MinBaS och Mimner inom övriga relevanta områden haft ett öppet informationsutbyte. Vi finner att projektet givit värdefull ny kunskap om förutsättningarna för an-vändning av restprodukter som filler i betong. Vi vill också peka på värdet av samarbete mellan forskningsprogram på det sätt som Mimersamarbetet exemp-lifierar. Projekt 2,12 Värmeforsk program Askor Inom Värmeforsk har under den period som MinBaS genomförts, drivits ett program ”Miljöriktig användning av energiaskor”. Potentiella användningsom-råden för energi askor sammanfaller med de marknadsområden där MinBaS - företagen kan finna avsättning för sina produkter. Det bestämdes därför att MinBaS och Värmeforsk´s Askprogram öppet skulle utbyta information om pågående verksamhet och även kontinuerligt stödja samverkan i projektarbeten där restmaterial används i nya applikationsområden. Utvärderarna finner att den typ av samarbete som representeras av MinBaS och Värmeforsk är värdefullt. MinBaS-företagen har genom samarbetet haft möjlighet att kontinuerligt följa arbetet inom ett antal relevanta områden. Programområde 3. Process-, produkt- och marknadsutveckling, miljöskydd och energibesparing vid ny och pågående produktion av industrimineral Programområde 3 har totalt omsatt 3,8 Mkr, varav företagen bidragit med 62,2 %.

Prospekteringsinsatser i Sverige under 1980/90-talen har givit förutsättningar för brytning av för landet helt nya mineral, såsom grafit, kaolin, wollastonit, magnesit och högren kvarts. Innan sådan brytning kan starta krävs omfattande förberedelser i form av utvärderingar processutveckling anpassad till mineralet i fråga, produktutveckling inriktad på avsedda användningsområden, liksom studier av behoven och kraven på marknaden.

24


Vi konstaterar att programområdet varit en katalysator som genom att stödja laboratorie- och pilotskaleförsök, marknadsstudier, mm gjort det möjligt att få fram tillförlitliga underlag för investerings- och lönsamhetskalkyler. Inom Programområdet har fem företagsspecifika projekt genomförts.

- Projekt 3,1 Utveckling av magnesitfyndighet - Projekt 3,2 Högren grafit - Projekt 3,3 Superren kvarts - Projekt 3,6 Apatit – Marknadsundersökning/bearbetning - Projekt 3,7 Miljövänliga transporter – Case study Bergslagen – en

järnvägsförbindelse Gåsgruvan-Persbergs station Projekt 3,1 Utveckling av magnesitfyndighet I projektet har den industriella utvecklingspotentialen undersökts för den typ av magnesit som finns i Kämpetorps - fyndigheten, belägen i trakten av Koppar-berg. Bakgrunden var preliminära studier som visat att mineralet var mycket lämpligt för att avskilja tungmetaller ur industriellt processvatten. Tyngdpunk-ten i projektet har varit att undersöka om den vid reningen av processvattnet begagnade, tungmetallhaltiga magnesiten kan användas (och samtidigt renas) för att framställa kommersiellt intressanta produkter av typen järn- och magne-siumsulfater. Genomförda försök har visat att det var fullt möjligt att framställa dessa bipro-dukter och att Kämpetorpsmagnesiten var lika bra, eller bättre, för ändamålet än på marknaden tillgängliga magnesitprodukter. Utvärderarna konstaterar att ställda projektmål uppnåtts. Vi konstaterar även att projektet öppnat för ett nytt, ur miljösynpunkt intressant, användningsområde för magnesit. Detta har skapat förutsättningar för att starta brytning av magne-sit och tillverkning av magnesitbaserade produkter i en sysselsättningsmässigt svag region. Vi finner också att projektet har förutsättningar att bli en del i ett lokalt/regionalt kluster med Bergsskolan i Filipsstad som nav. Projekt 3,2 Högren grafit Kringel-gruvan, nära Voxna i Hälsingland, är Sveriges enda etablerade fyndig-het för produktion av grafit. Anläggningen, som kan producera grafit i kvalite-ter med 85-95 % C (kol), ligger f n i malpåse. Projektet har visat att det är möjligt att genom mekanisk rening få fram en pro-dukt med kolhalten 99 %, och att renheten med efterföljande lakning kan höjas till 99,6 á 99,7 % C. Det har därmed visats att det är möjligt att framställa grafit med en renhetsgrad för vilket den globala marknadsbilden och prisnivån är in-tressant. Genom processutveckling har man i projektet även optimerat den ini-

25


tiala malningen och därmed fått en renare utgångsprodukt för lakningen, vilket medfört en väsentligt lägre syraförbrukning vilket bedöms ha betydande positi-va effekter för miljö och energiförbrukning. Woxna Graphite, som äger fyndigheten, deltar i ett Mistra-projekt för produkt-utveckling av grafiten till bränsleceller samt till flamskyddsmedel i träfärg. MinBaS - projektet har visat att det är möjligt att med Woxna grafiten uppnå de höga renheter som dessa båda tillämpningar kräver. Utvärderarna finner att projektmålen har uppnåtts. Projektet har skapat förut-sättningar för att öppna gruvan med produktion av en mer kvalificerad produkt än tidigare. Försäljning kommer därmed att kunna ske mot nya kundgrupper och med betydligt bättre priser än tidigare. Försäljningen kommer att vara mycket exportdominerad. En start av gruvverksamheten skapar arbetstillfällen i en sysselsättningssvag region. Grafitproduktionens koppling till att i landet utveckla tillverkning av högtekno-logiska framtidsprodukter, exempelvis bränsleceller är mycket intressant. Det tillhör den typ av industriella satsningar som det är av stor vikt att vi värnar om i Sverige. Projekt 3,3 Superren kvarts Företaget Pajeb Kvarts AB har sedan ett antal år haft tillgång till en fyndighet av kvarts vid Pajeb Muitunisjaure i den västra delen av Arjeplogs kommun. Fyndigheten har en för Europa unik renhet. I projektet har en marknadsstudie för superren kvarts genomförts, liksom en studie av förutsättningarna för att från den aktuella fyndigheten tillverka pro-dukter för denna marknad. Kartläggningen visade att världsmarknaden för su-perren kvarts är väl strukturerad och att ett ledande företag finns, vars kvalite-ter är normgivande för vilka produktkrav en ny tillverkare måste uppfylla. En jämförelse visade att Pajeb-kvartsen har goda förutsättningar att konkurrera, om vissa nyckelföroreningar kan avlägsnas. Projektets senare del har därför in-riktats på nya förädlingsförsök. Resultaten av marknadsstudie och anrikningsförsök visade att det är möjligt att producera konkurrenskraftiga kvaliteter med mycket högt marknadsvärde för globala spetsteknologiområden såsom exempelvis solceller eller kvalificerad optik. Utvärderingen konstaterar att målen för projektet är uppfyllda. Utvärderarna vill framhålla att projektet har förutsättningar för att vid brytningen skapa ar-betstillfällen i sysselsättningssvag region, men att en mångdubbelt större poten-tial ligger i möjligheten att i landet vidareutveckla mineralet till olika högtek-nologiska produkter eller halvfabrikat. En sådan förädling skulle inom vissa områden vara fullt möjlig, men kräver andra insatser för att stärka det svenska

26


FoU systemet i viktiga delar. Utan sådana insatser kommer de avancerade ste-gen av förädling att hamna utanför landet. Projekt 3,6 Apatit – Marknadsundersökning/bearbetning Projektet har omfattat en studie av marknadsförutsättningarna för produktion av apatit för konstgödsel och foderfosfater baserat på ett restmaterial från LKAB:s järnmalmsproduktion. Dessutom har i projektet gjorts försök med att upparbeta materialet för att motsvara kraven från marknaden. Arbetet visade att en marknad finns för apatiten, förutsatt att arsenik- och flu-orhalterna nedbringas. Försöken visade att såväl arsenik som fluorhalten kan nedbringas till mycket låga nivåer. En produktion kräver dock utveckling till industriell skala av den termiska process som i försöken användes för att av-lägsna föroreningarna. Likaså återstår att utreda hur färdiga gödningsprodukter av NKP-typ ska framställas. Utvärderarna konstaterar att målet med projektet har uppnåtts. Försök har visat att de krav marknaden ställer på gödselmedel kan mötas genom förädling av LKAB apatiten. Omfattande arbete återstår dock om en industrialisering av ar-betet ska vara möjlig. Fortsättningen av projektet är i nuläget mycket osäker då projektägaren nu är satt i konkurs. Projekt 3,7 Miljövänliga transporter – Case study Bergslagen – en järnvägs-förbindelse Gåsgruvan-Persbergs station Från företaget SMA Karbonater AB i Persberg sker utleveransen av mineral-produkter oftast med bulk- eller flakfordon via det ordinarie landsvägsnätet. Genom att i stället utnyttja järnvägstransporter skulle positiva miljöeffekter och minskad energiförbrukning kunna erhållas, samt totalt sett också sänkta leve-ranskostnader till kund. Projektet har studerat de övergripande teknisk-ekonomiska förutsättningarna för att återupprätta en sådan järnvägsförbindelse. Studien omfattar en genom-lysning av samtliga väsentliga förutsättningar, såsom spårets lokalisering, be-hovet av utrustning och ombyggnad inom industriområdet samt trafiksäkerhe-ten vid korsningen järnväg/landsväg. En preliminär kostnadskalkyl ingår. Stu-dien visar att förutsättningar finns för att anlägga järnvägsförbindelsen. En för-sta ansökan till Länsstyrelsen, inlämnad hösten 2004, har fått ett positivt för-handsbesked. I nästa steg krävs en godkänd Järnvägsplan, detaljerade kost-nadskalkyler, mm, som underlag för företagets investeringsbeslut. Utvärderarna konstaterar att målen med projektet är uppfyllda. Vi noterar även att det runt projektet skapats ett lokalt/regionalt kluster med intressenter från näringsliv och myndigheter.

27


Projektområde 4: SMF - Stenindustrin Utvärderarna finner att MinBaS-programmets största område i finansiering räknat, 15,0 Mkr (företagens bidrag 80.0 %) åstadkommit flera mycket viktiga resultat. Särskilt arbetet med den ambitiösa och omfattande Stenhandboken måste lyftas fram som ett banbrytande och föredömligt arbete. Det är sällsynt att programarbete dokumenteras och sprids på det sätt som stenhandboken är avsedd att göra. Trots en kort programtid har gruppen lyckats skapa en först-klassig och delvis unik dokumentation med starkt fokus mot utvalda målgrup-per som kan påverka naturstensområdets affärsmässiga utveckling. Utvärderarna anser även att arbete med handboken tillgodogjort sig delar av det som producerats i övriga projekt så att området natursten kan växa även på grund av detta arbete. Vi konstaterar att det finns en gemensamt och väl utarbetad strategi för hur spridningen skall ske ut till kunder och grupper som kan påverka som inred-ningsarkitekter och utbildningar. Det skrivna underlaget respektive idéerna är även utarbetade och på ett bra sätt implementerade bland de olika aktörerna i MinBaS-programmet. Projekt 4:1 Inventering av natursten och industrimineral på Sveaskogs marker. Ett projekt har genomförts för att öka kännedomen om mineralresurserna inom Sveaskogs marker med särskild inriktning mot natursten. Befintlig information bl. a från SGUs statliga malmprospektering har använts. Ett antal fältförsök har genomförts. Utvärderarna ser projektet som ett väsentligt bidrag till metodikarbetet för un-dersökning/prospektering av naturstensfyndigheter så att dessa tillgångar får samma nivå av förarbeten som tillgångar av industrimineral och bergmaterial. Utvärderarna ser det även som väsentligt att de potentiella utvecklingsprojekt som Sveaskog kan tänkas exploatera, följs upp så att ytterligare erfarenheter kan göras mellan säkerheten i undersökning/prospektering för natursten och kvaliteten på det som senare bryts. Vi gör bedömningen att ett sådant metodik-utvecklande korrelationsarbete mellan många ständigt utvecklade fyndigheter och fortsatt utveckling av undersöknings, prospekterings och löpande utvärde-ringar under brytningen, är av särskild vikt för nationen såväl som för natur-stensföretagen. Utvärderarna anser vidare att ytterligare undersökningar bör göras och metodik framtagas för att kunna värdera naturstensfyndigheter på samma sätt som inmutningsbara fyndigheter.

28


Projekt 4:2 Applikationsbeskrivningar för natursten-Handbok Behovet av en naturstenshandbok har upplevts som stort och svårhanterligt ef-tersom så mycket information endast funnits i olika hantverkares erfarenhet och inte tecknats ner. Adekvat standard har saknats och kännedomen om natursten hos olika aktörer som arkitekter och myndigheter har inte varit prioriterad. Inom ramen för MinBaS blev därför projektet Applikationsbeskrivningar för natursten eller Na-tursten-Handboken, ett av de större projekten. Arbetet har skett mycket brett, med många specialistgrupper i arbete, och am-bitionen att åstadkomma en god förankring inom branschen. Arbetsinsatsen och rapportproduktionen har varit omfattande med 12 delrapporter, varav vissa har varit mycket omfattande och detaljrika. Varje delrapport är egentligen ett MinBaS - projekt i sig och har karaktären av handbok även enskilt. Utvärderingen finner det särskilt värdefullt att detta arbete skett så brett och med en sådan omfattande produktion av tekniska underlag. Framtagandet av naturstenshandboken har haft karaktären av ett forskningsarbete delvis på grundforskningsnivå, eftersom mycket information saknats och den tekniska detaljnivån i arbetet varit mycket hög. Förankringen är väl tillgodosedd och ar-betet är internationellt uppmärksammat. Mot denna bakgrund är framtagandet av naturstenhandboken en nästan encyk-lopedisk bedrift som vi ser som föredömlig på alla sätt. Vår bedömning är ock-så att arbetet med stenhandboken väl kan mäta sig med andra internationella exempel på effektiv uppbyggnad av kluster och innovationssystem runt världen och att det är ett skolexempel på hur olika aktörer med skiftande bakgrund och organisationsstorlek tillsammans kan bygga upp en verkligt entusiastisk pro-jektorganisation med hög kompetens. Vi rekommenderar att gruppen får fort-satt stöd för att avsluta projektet med samma höga ambitionsnivå i alla delar av handboken eftersom vi bedömer att den kommer att ge eko i många länder och lyfta naturstensbranschen i Sverige till nytta för många regioner där tillverk-ningsindustrin inte längre utvecklas. Projekt 4.3 Från berggrund till ekologisk produkt - film Behovet av information av alla slag om natursten är stort. För att nå ut med fakta som täcker hela processkedjan från stenbrott till montering av olika sten-sorter, har en film producerats. Filmen ger möjligheten att på ett professionellt sätt informera även aktörer med ont om tid, så att de motiveras att ta del av det mer komplicerade informa-tionsmaterialet som berör natursten. Utvärderarna gör här ingen värdering av filmens innehåll eller måluppfyllelse men konstaterar att ansatsen med en informations/instruktionsfilm där system-analysens moduler i den tidigare beskrivna produktionsprocessen från berg till

29


kund exemplifieras utförligt, är utmärkt. Den överensstämmer väl med den höga ambition som finns i hela det omfattande arbete med att övertyga omvärl-den om det mångskiftande materialet naturstens förträfflighet, vilket vi anser föredömligt. Vår bedömning är även att potentialen är stor för filmens använd-ning och vi instämmer i projektgruppens övertygelse om att den kan vidareut-vecklas till såväl försäljningsmaterial som för undervisning på gymnasium och högskolenivå. Utvärderarna anser även att det är väl motiverat att det allmänna går in med yt-terligare stöd för att skapa ett optimerat undervisningsmaterial av de filmade sekvenserna så att de kan användas effektivt på gymnasium och högskolenivå samt att företagen själva bekostar eventuellt försäljningsmaterial. Projekt 4:4 Implementering av nya EU-standarder för natursten Natursten är kommersiella produkter som precis som andra produkter bör ha en standard till nytta för kundernas kvalitetsanspråk men även för att produkt- och kvalitetsutveckling skall vara möjlig ute hos leverantörerna. I projektet bedrivs ett aktivt arbete inom EUs ramverk för standardisering, sär-skilt inom CEN TC 246 Natural Stones. En ny EU-standard kommer och de svenska före-tagen är väl förberedda. Provningar av svensk sten genomförs av SP, mer än 2000 provkroppar har testats och en dokumentation som förberedelser till EU-standardens införande har ta-gits fram. Genom projektet har EU-standarden kunnat föras in i Stenkartoteket i Stenhandboken. Utvärderingen finner det särskilt värdefullt att ett standardiseringsarbete pågår eftersom det ger en stabilitet åt ett produktområde som sannolikt kommer att expandera och där för svenskt vidkommande kvalitetsarbetet mot hög kvali-tet/standard är en väsentlig konkurrensfaktor. Utvärderarna ser detta arbete som en viktig förutsättning för regional utveck-ling med konkurrenskraftiga produkter. Utvärderarna gör även bedömningen att offentliga inköpare och myndigheter bör understödja ambitionerna att alla kunder skall bli mer kvalitetsmedvetna eftersom det är gynnsamt för svensk in-dustri och arbetsmarknad på både kort och lång sikt. Projekt 1:5 Applikationskommitté för natursten För en vidare och mer krävande användning av natursten krävs en samlad kompetens som kan ge rekommendationer i nya applikationstekniska problem, följa den internationella utvecklingen och i vissa fall ombesörja att kvalificerad provning och i vissa fall ändamålsenlig forskning kan beställas och utvärderas.

30


En kommitté har bildats för detta ändamål och arbetet har genomförts genom ett antal tekniska möten och även utlysande av seminarier i frågor som berör universitet, leverantörsföretag och andra intressenter för att belysa särskilda problem inom området. Ett av de mest angelägna problemen visar sig vara rekommendationer avseende kombinationen bruk/fäst- fogmassa/avjämningsmassa. Kommittén har initierat större provningar för att utreda dessa problemställningar. Utvärderarna bedömer att detta delprojekt är en naturlig del av ett utvecklings-program och att det är särskilt värdefullt att kommitténs arbete påbörjats med full kraft redan tidigt under programmets gång när hela nätverket är aktivt och de tekniska frågeställningarna aktuella. Projektet har redan gett företagen en värdefull grund för ett fortsatt utveck-lingsarbete med kommersiella produkter. Det är inte ovanligt att sådana kommittéer bildas när programmen avslutas. Då är inte nätverket aktivt på samma sätt och tidigare kompetenta aktörer arbetar med andra saker. Det kan då vara svårt att hitta kraft och auktoritet i sådana ef-terkonstruktioner. Utvärderarna finner att i detta program så har kommittén bildats i rätt tid och den bör permanentas och fungera även efter MinBaS. Kompetensutveckling i delbranscherna Vi finner att programmet med begränsade resurser har uppnått en imponerande kompetensutveckling inom många områden vid såväl företag som hos medver-kande forskare. Vid sidan av denna mer traditionella kompetensuppbyggnaden vill vi särskilt framhålla två aspekter av kompetensutveckling som MinBaS - programmet medfört. Den ena är den samlade kompetens som skapats genom ett samarbete med fo-kusering mot en hållbar utveckling. Vi menar att bredden av deltagare i Min-BaS, omfattande hela produktionskedjor, har varit en förutsättning för att effek-tivt nå resultat i form av hushållning med råvaror, nya applikationer för rest-produkter, att med restprodukter ersätta begränsade jungfruliga råvaror, mm. Den andra aspekten vi vill framhålla är den tydliga förstärkning programmet inneburit för utveckling av komplexa samverkansnätverk baserat på en mål-sättningen att optimera hela processkedjor. Kompetensuppbyggnaden inom båda dessa områden är svåra att mäta i kvanti-fierbara termer, men vi vill lyfta fram MinBaS betydelse för att skapa nya sätt att arbeta tillsammans baserat på gemensamma värderingar, synsätt och mål. Den fokusering kring gemensamma visioner som vi ser i MinBaS kan vara en grund för fortsatt utveckling av självorganiserande kluster och nätverk, någon-ting som kan komma att få mycket stor och långsiktig betydelse för branschens utveckling.

31


Den enkätstudie som utvärderarna genomfört ger en bild av hur deltagarna själva upplever den kompetensutveckling programmet medfört. Enkäten bygg-de på ett antal frågor som besvarades med en poäng mellan 1-5, där 1 = inte alls, och 5 = i hög grad. Nedan redovisas den genomsnittliga svarspoängen till frågan ”Har programmet bidragit till kompetenshöjning i ditt företag inom”:

- teknik 3,65 - marknad 2,87 - samverkan/nätverk med andra företag 3,75 - samverkan med forskarvärlden 3,30

En analys av enkätsvaren visar att skillnaden i svar från företag av olika storlek är små, liksom skillnaden mellan de olika programområdena. En svag tendens finns att de mindre företagen är mer nöjda än de större, utom vad avser sam-verkan med forskarvärlden där, inte oväntat, de stora företagen uppger de en högre genomsnittlig siffra än de små, 4,09 respektive 3,25. Genomgående är svarspoängen är höga, vilket måste tolkas som att deltagarna själva upplever att de fått en betydande kompetenshöjning genom att delta i programmet. Vi konstaterar att, trots att MinBaS varit ett teknikinriktat utvecklingsprogram, så är det kompetenshöjningen avseende ”samverkan/nätverk med andra före-tag” som får den högsta svarspoängen. Detta är ett förhållande som även åter-kommer i de intervjuer som utvärderarna genomfört. Bilden av MinBaS-pro-grammets som en katalysator för att i branschen riva gamla barriärer, öppna di-aloger och stärka utvecklingen av komplexa nätverkssystem för samverkan be-kräftas. Vi konstaterar att på enkätfrågan om ”resultat från programmet kommer att implementeras i det egna företaget” är svarspoängen 3,97. Den höga svarspo-ängen bekräftar att deltagarna upplever den kompetensutveckling som skett i programmet som värdefull. Trots den höga siffran har några företag framfört brasklappen att intern tröghet i de egna företagen begränsar eller fördröjer im-plementeringsarbetet. Inte heller här kunde vi hitta några signifikanta skillnader mellan företag av olika storlek eller mellan olika programområden. Jämställdhet och integration Vid genomförandet av programmet ingick målsättningen att programmet i sin helhet skulle bidra till regeringens jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Utvärderingsgruppen har undersökt huruvida programmet bidraget till en sådan utveckling. och kommit fram till följande bedömningar. Regeringens jämställdhetsperspektiv

32


Genderperspektivet påverkas bl. a genom att mer FoU bidrar till ett större in-tresse från kvinnor, lättare arbeten ute i fält, analys och prospektering gynnar den kvinnliga sidan, mer export, språk, handel gynnar kvinnor, standardise-ringsarbete gynnar kvinnor. MinBaS har haft kvinnor i centrala positioner i programledningen, i projektar-betet och i FoU grupperingarna. Flera publikationer och avhandlingar kan indirekt sägas ske med stöd från MinBaS och de har bidragit till flera akademiska exa-mina hos deltagande kvinnor. Regeringens mångfaldsperspektiv Invandrargrupper med yrkeskunnande gynnas genom att arbetsvolymen kan öka inom MinBaS-området. Export byggd på marknadsanalyser som bygger på ett länderperspektiv gynnar invandrargrupper med språk och handel/export er-farenheter. Utvärderingsgruppen har kommit fram till att programmet har bidraget till för-verkligandet av regeringens jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Utvärde-rarna kan vidare konstatera att en implementation av programmets resultat ute i samhället kommer ytterligare att bidra till en ökad jämställdhet och mångfald. Internationell samverkan Internationell samverkan är en förutsättning för att skapa en hög verkningsgrad i program för ökad innovationskraft inom industrin. Det finns flera skäl till det-ta, fyra av dessa kan sammanfattas i att aktörer inom forskning, kundarenor, konkurrerande industrier samt andra normorganisationer för regler och förord-ningar, bygger sin verksamhet utifrån ett internationellt perspektiv. Det innebär att även en liten lokal industri i ett långsiktigt perspektiv måste agera utifrån den internationella utvecklingen. Internationell samverkan har skett i många forskningsprojekt (ex. avseende ut-vecklingen av optimeringsalgoritmer för krossning mm). Överlag bedömer vi att sådan samverkan på ett positivt sätt bidragit till MinBaS - resultaten trots den korta genomförande tiden. Denna bedömning av forskningsresultatens sto-ra värde verkar delas av de flesta deltagare i MinBaS och vi har inte en avvi-kande åsikt i denna fråga. Internationell samverkan har även skett genom bearbetning av flera kundare-nor. Den övervägande delen av MinBaS - företagens produkter säljs i Sverige, undantaget är den berörda maskinindustrin som har en huvuddel exportkunder från alla världsdelar. Detta har inneburet att internationella kunders behov styrt MinBaS - företagens prioriteringar i dessa avseenden. Det svenska och nordis-ka perspektivet har dock varit förhärskande i MinBaS. I framtiden kan en mer internationellt länderbaserad kund analys skapa ytterli-gare möjligheter, för särskilt de mindre och medelstora företagen. Vi bedömer

33


att det finns en stor exportpotential i särskilt svensk natursten och utvecklade industrimineral men även bergmaterial i kustnära områden, om bland annat de internationella kundkontakterna ytterligare stärks genom exportfrämjande sats-ningar och ännu mer internationell samverkan med krävande kunder. Konkurrerande industrier inom Norden har samverkat i programmet och på detta sätt ytterligare profilerat sina egna företag. Utvärderarna kan konstatera att MinBaS indirekt fungerat som en nordisk plattform inom området mer på grund av de nätverk som byggts upp än från rent formella konstruktioner med olika deltagande nationella forskningsorganisationer. Vi bedömer att detta varit till fördel för MinBaS - resultat att nätverken byggt mer på frivillighet och intresse än av rent ekonomiska uppdelningar mellan FoU organisationer i de nordiska länderna som annars är vanligt förekomman-de. Det visar även att industriella regioner kan bli allt mer betydande i framti-den genom självorganiserande nätverk som även själva finner sina arbetsfor-mer respektive prioriteringar. Den nationella nivån skulle i såfall framgent kunna tillse att uppbyggnaden av nätverken innebär en ökad mångfald av del-tagare och inte en utestängning av mindre företag och forskargrupper. Normorganisationer för regler och förordningar har i nästan samtliga projekt varit inblandade på så sätt att internationell litteratur och föreskrifter hela tiden lett MinBaS - utvecklingen mot förhöjda kravnivåer. Inom MinBaS forsk-ningsdelar har forskarutbyte skett. Inom standardiseringsarbetet bör särskilt nämnas SBMI, SIS och SPs arbete med MinBaS för att sprida information, ut-bilda och även direkt bidra till ibruktagandet av en Europastandard för ballast-produkter. Ett liknande arbete har förekommit inom Naturstensbranschen även om där ännu inte finns en standard som är styrande på samma sätt som inom ballastprodukter. Vid genomförandet av ett forsknings- och utvecklingsprogram uppstår många kritiska vägval. Det finns en balans mellan att vänta på att alla internationella fakta är kända och sedan agera och att agera direkt under osäkerhet och utan fullständig kun-skap. Det kan hända att för MinBaS - området okända faktorer kan påverka den internationella utvecklingen, men utvärderingsgruppen bedömer att den inter-nationella samverkan varit god och att MinBaS har gjort en korrekt avvägning mellan att vänta på mera fakta och agera nu. Utvärderingsgruppen har vidare kommit fram till den slutliga bedömningen att programmet har haft adekvata internationella kontakter för genomförandet. Ut-värderarna kan vidare konstatera att en implementering av programmets resul-tat ute i samhället kommer att ytterligare bidra till att de deltagande företagens och branschens internationella samverkan förbättras ytterligare. Vår bedöm-ning är att Sverige kan bli en ledande aktör inom det internationella MinBaS - området trots att de flesta företagen inte är internationellt sett stora. Det nätverk som bildats genom MinBaS har dock tillräcklig storlek för att kunna påverka internationellt och dess styrka är systemsynen på produktionskedjan och det faktum att industrimineral, bergmaterial och natursten ses som en helhet, en

34


mineralutvinnande bransch. Detta synsätt är grunden för en stark nationell och internationell samverkan. Spridning av programmets resultat Utvärderarna finner att de insatser som genomförts, och de resultat som upp-nåtts, avseende information och resultatspridning från programmet väl har uppnått de planerade och förväntade målen. I den av utvärderarna genomförda enkäten var en av frågorna ”Upplever du att teknikspridningen nått ditt företag”. Svarsalternativen från 1 = inte alls, till 5 = i hög grad, gav det genomsnittliga svaret 4,26, vilket måste betraktas som väl godkänt. Skillnaderna i svaren från stora respektive små företag är marginella, likaså skillnaden mellan olika programområden. Vi har uppfattningen att grunden för en lyckad teknikspridning lades under planeringsfasen genom en mycket bred förankringsprocess där uppemot 200 personer, företrädesvis från industrin, var aktivt engagerade. Det breda plane-ringsarbetet gav en konsensus kring programmets fokuseringar. Det gjorde att intresset för rapporter och annan information blev stort. Vidare skapades breda kontaktytor genom att programmet organiserades med breda styr- och arbets-grupper för programområden och projekt. En förutsättning för den lyckade informationsspridningen har varit branschor-ganisationernas engagemang i programmet. Genom deras medverkan kunde redan upparbetade kanaler användas för att sprida information om MinBaS - arbetet, t ex vid årsmöten, kretsmöten, möten i tekniska utskott, sammandrag av projektrapporter på branschorganisationernas hemsidor, seminarier, distribu-tion av rapporter m fl. insatser. MinBaS – dagen är en årlig konferens som genomförts 2003 och 2004, och som planeras till hösten 2005. Den har årligen samlat 90-100 deltagare från fö-retag, forskarvärld, organisationer och myndigheter. Resultat från programmets arbeten har varit införda i fackpress, presenterade vid konferenser och publicerade i forskningsrapporter. Vid de intervjuer utvärderingsgruppen hållit har det genomgående lyfts fram att den allra viktigaste kanalen för informationsspridning varit de enskilda kontak-ter som programmet möjliggjort mellan företag, forskare och myndigheter på ett sätt som aldrig kommit till stånd utan MinBaS. Särskilt bör här understrykas den teknikspridning och den fördjupade diskussion mellan leverantörer och kunder som programmet medfört. Av stor betydelse har varit programmets in-riktning mot att optimera hela processkedjor från prospektering till slutprodukt hos kund. Detta har, i en bransch med traditionellt svag samverkan, öppnat för samtal som i framtiden har förutsättningar att fördjupas och utvecklas till klus-tersamarbeten.

35


Framtagningen av ”Stenhandboken”, som varit huvudaktiviteten i Programom-råde 4, har enligt de medverkande inneburit ett mycket stort informationsutbyte mellan olika företag som arbetar med natursten. I arbetet har 64 företag aktivt medverkat. Stenhandboken innebär dessutom en stor extern informationssprid-ning till kunder, utbildningssystemet, myndigheter, m fl. Programmets ledning, styrning, organisation och ar-betssätt Programmet har organisatoriskt drivits i form av ett aktiebolag, MinBaS AB. Bolaget har ägts till lika delar av Föreningen Mineralteknisk Forskning, Min-Fo, Stenindustrins Forskningsinstitut AB och Sveriges Bergmaterialindustri. Ägarnas åtaganden och ansvar har varit reglerade i ett avtal. Bolaget har varit avtalspart gentemot SGU. Programmet har totalt omfattat 49,3 Mkr, varav industrin bidragit med 34,3 Mkr (69,6 %) och SGU med 15 Mkr (30,4 %). Det har varit indelat i fem pro-gramområden:

Po 1 - Optimering av produktionsprocessen från täkt till färdig produkt Po 2 - Nya användningsområden för material från MinBaS - branscherna Po 3 - SMF - Mineral Po 4 - SMF – Stenindustrin Po 5 - MinBaS uppföljning och framtidsplanering

Område 1 och 2 utgjorde större utvecklingsområden av gemensam karaktär för alla delbranscher. För att tillgodose de små- och medelstora företagens behov har 30% av kostnadsbudgeten lagts på företags- och delbranschspecifika pro-gramområden. Område 4 har ägnats åt samverkansprojekt för naturstensföreta-gen och område 3 är speciellt inriktat på företagsspecifika projekt i mindre fö-retag. Ansvarig för att planera, fördela budget, leda och genomföra arbetet, samt följa upp programmet har varit styrelsen i MinBaS AB. Arbetet inom respektive programområde har letts av en styrgrupp som utsetts av MinBaS styrelse. Led-nings- och projektgrupper har sammansatts brett så att olika typer av aktörer representerats. Det administrativa arbetet har varit fördelat på de tre ägarorga-nisationerna. När planeringen startade fanns redan viss samverkan i branschen, vilket blev naturliga utgångspunkter för programmet. Under programmets planeringsfas var totalt ca 200 personer från främst industrin, men även forskarvärlden, en-gagerade. Den breda planeringsprocessen, och en medveten fokusering på frå-gor av kritisk betydelse för branschen, resulterade i en bred konsensus kring programplanen. De bantningar som gjordes i samband med neddragningen av anslag följde en prioriteringsordning som redan gjorts upp i programplanering-

36


en och kunde därför genomföras under ordnade former. Detta är imponerande mot bakgrund av att bantningen gjordes från en ursprunglig budget på totalt 300 MSEK till en tiondel av denna volym. Verksamheten har följts upp genom att programområdena rapporterat vid MinBaS styrelsemöten. Den ekonomiska redovisningen har följts upp och god-känts kvartalsvis och årsvis vid styrelsemötena. Rapporter från uppföljningar-na, såväl ekonomi som projektresultat, har tillställts SGU för godkännande dels kvartalsvis, dels årsvis. MinBaS styrelse har även avrapporterat vid muntliga genomgångar hos SGU samt vid MinBaS - dagarna, Bergsam-möten och andra konferenser. Under det pågående programmet har SGU skött den löpande kon-takten med Vinnova, NUTEK och ISA. I den enkätundersökning utvärderarna genomförde fanns frågan ”Har pro-grammets styrning och ledning fungerat effektivt”. Frågan kunde besvaras med en poäng från 1 till 5 där 1 = inte alls, 5 = i hög grad. Resultatet pekar på att deltagarna upplever att styrning och ledning fungerat mycket väl. Detta är den enskilda fråga i hela enkäten som fått den näst högsta genomsnittliga svarspo-ängen, 4,36. Skillnaderna mellan olika programområden och mellan svar från företag av olika storlek är små. Ingen svarande har angett mindre än 3 som svar på frågan, vilket betyder att enkäten inte lyckats hitta någon deltagare som varit missnöjd med programmets ledning och styrning. Den enkätfråga som fick det högsta genomsnittliga svarspoängen, 4,59, var ”Är en förlängning av programmet av intresse för ditt företag”. Även om det är na-turligt att branschen är positiv till en förlängning av ett utvecklingsprogram som syftar till att stödja branschens utveckling, så är svarspoängen anmärk-ningsvärt hög, vilket till stor del måste falla tillbaka på att programledningen, trots en inhomogen bransch, lyckats balansera olika intressen på ett gott sätt. Utvärderarna finner att programmets ledning lyckats mycket väl med att hålla ihop en inhomogen och fragmenterad bransch och att man lyckats lägga en grund för samarbeten i nätverk som i bredd och djup överskridit tidigare erfa-renheter i branschen. Detta har gjorts trots att stora delar av de ingående bran-scherna hade begränsad erfarenheter av kollektiv FoU. Vi menar att ett längre sammanhållet program hade varit önskvärt eftersom de frågor som programmet angripit såsom hållbar utveckling och nätverksbyggande är av en karaktär som förutsätter ett långsiktigt arbete för att ge bestående effekter. Vi konstaterar att programområdena arbetat mycket självständigt inom de övergripande riktlinjer och budgetramar som fastställts av MinBaS - ledningen. Vi finner att detta sätt att leda arbetet har varit framgångsrikt, och kanske en förutsättning för led-ningen av ett program med mycket inhomogen grupp deltagare. Vi konstaterar vidare att en mer omfattande medverkan från myndighetssidan troligen skulle ha stärkt det nätverkssamarbete som byggts upp på ett konstruk-tivt sätt. Vi hoppas att ett sådant triple helix perspektiv kan implementeras i ett eventuellt MinBaS II. Likaså hade enligt vår mening fasta resurser för admi-

37


nistration och ledning varit önskvärt eftersom det skulle ha gjort programmet mindre beroende av frivilliga insatser och enskilda eldsjälar. Vi konstaterar att de budgetramar som fastställdes under programmets plane-ring i all rimlig utsträckning hållits. Endast några smärre omdisponeringar har gjorts mellan olika projekt. Den största avvikelsen från den ursprungliga bud-geten har varit att företagen tillskjutit betydligt större resurser än budgeterat, en avvikelse som vittnar om att deltagarna upplevt en nytta med programmet. Synpunkter på branschens framtida utveckling Anslaget i MinBaS att utifrån ett utvecklingsperspektiv hantera de tre område-na industrimineral, bergmaterial, och natursten som en bransch, tror vi av flera skäl är ett fruktbart anslag. Det finns med säkerhet stora utvecklingsmöjligheter av teknisk ekonomisk ka-raktär på den direkta produktionssidan inom alla tre delbranscherna där syner-gieffekter kan slå igenom. Den tekniska produktionskedjan innebärande att specifikt utvalt berg genomgår en ständigt kontrollerad sönderdelning ner till att erforderliga kravnivåer på egenskaper och storlek är uppnådda, kan optimeras ytterligare. Detta gäller na-turligtvis framställning av högkvalitativa produkter men en stor utvecklingspo-tential finns även för högkvalitativ produktionsutrustning i form av kompletta produktionssystem som innebär mer mekanisering och robotisering, men även större flexibilitet för att möta kunders skiftande behov. Utrustning som tar fram dessa produkter av högsta kvalitet kan bli en svensk specialitet om standardise-ringsarbetet även skapar och understödjer ständigt ökad kompetens hos kun-derna. Det ger kunderna nya möjligheterna att ställa höga produktkrav och inte enbart fokusera på priset. En utveckling mot multitäkter, där man tar tillvara bergets skiftande kvalité genom uttag av flera olika produkter kan också för-väntas i framtiden. Det tidigare beskrivna systemtänkandet anger en gemensam riktning mot högre krav och mer högförädlade produkter. Tidigare har andra branscher undersökt behovet av högförädlade produkter, t ex. trävaror och papper. Ett vanligt hinder för att ta ut det fulla förädlingsvärdet inom landet har varit att det saknats en systemsyn så att företagen själva kunnat se att hela förädlingskedjan varit sub-optimerad. I sådana fall har heller ingen strukturomvandling skett mot ständigt nya mer lönsamma produkter utan omvandlingen har skett mot storskalig in-dustrialisering som gett ökad lönsamhet, men fortfarande lämnat stora delar av råvarornas totala förädlingspotential till aktörer i andra länder. Systemtänkandet i MinBaS skulle med fördel kunna utvecklas till taktiskt tek-niska ekonomiska målsättningar (TTEM) som ger möjligheter att komma in på nya marknader och även att möta konkurrens utifrån. Detta tänkande skulle kunna uttryckas som att MinBaS-företagens samlade styrka ständigt förbättras genom att de utgör delar i ett nätverk av regionala och

38


interregionala innovationssystem. De tre branscherna industrimineral, bergma-terial och natursten finns kvar och samlas i forsknings- och utvecklingssam-manhang till en stark mineralbransch som hela tiden utvecklar systemsynen och fångar upp nya kundkategorier och synergier som kommer fram. Det regionala perspektivet finns med som en stark komponent i MinBaS och vår bedömning är att den fokuseringen kommer att förstärkas än mer i framti-den i de involverade branscherna. Det är nödvändigt för att finna en god balans mellan regional industriell utveckling och nettoexport. Vi bedömer förutsätt-ningarna som goda att finna ny regionalt förankrad och utvecklingsbar produk-tion inom de tre delbranscherna. Utvecklingsmöjligheterna för tidigare gles-bygd kan bli stora om målmedvetna satsningar sker inte bara på metallfyndig-heter utan på att hela mineralområdet, såväl som konst- och designberoende material, involveras. En förädlingsvärdes modell kan möjligen ge indikationer på var utvecklingen kan gå snabbast. Det finns även tendenser hos andra exportländer att ställa högre krav på låg miljöpåverkan - och högre arbetsmiljökrav efterhand som tiden går. Här finns en särskild utvecklingsmöjlighet för svensk systemteknik. Det kommer att be-hövas allt mer avancerad teknik för att hantera ökade krav från internationella organ men även från särskilt börsnoterade kunder som har känsliga kundrela-tioner. Dessa behov kommer att vara särskilt framträdande vid utnyttjande fyn-digheter i naturkänsliga områden men även för fyndigheter och produktionsan-läggningar som ligger inom befolkningstäta utvecklingsområden.

39


Bilagor Bilaga 1 DahménInstitutet, DI, är ett fristående institut samägt av Linköpings och Öre-bros universitet. Det har bl.a. till uppgift att i Sverige främja och stimulera ut-veckling av internationellt konkurrenskraftiga regionala och sektoriella kluster och innovationssystem. Verksamheten omfattar policygrundande teoretisk och empirisk forskning, forskningsanknutna utvärderingar, samt rådgivning, pro-cesstöd, information och utbildning till klusteraktörer. MinFo är en intresseförening för forskning som stöds av nära samtliga av Nor-dens producenter av industrimineral samt större leverantörer av utrustning och tjänster till mineralindustrin. Naturstensföretagen deltar kollektivt via Stenin-dustrins Forskningsinstitut. Associerade medlemmar är mindre mineralföretag under utveckling. MinFo har sedan starten 1976 bedrivit en mängd forsknings-projekt och program för industrin och har ett stort nätverk av universitet, hög-skolor och universitet som varit utförare av forskningsarbetet. Speciella sats-ningar har gjorts på program riktade mot små- och medelstora företag. Sveriges Bergmaterialindustri har ett mycket stort antal medlemmar som ut-görs av ledande producenter av bergmaterial men även en mängd mindre före-tag och leverantörer av utrustning och tjänster till bergmaterialindustrin. SBMI har under många år bedrivit egen FoU-verksamhet kring produktion och an-vändning av ballast, täktbehandling samt standardiseringsfrågor i samarbete med forskningsorganisationer, högskolor och universitet. Stödet till forskning-en har varit långsiktigt och ett 20-tal licentiater och doktorander har utbildats vid KTH och Chalmers inom ramen för SBMI:s forskningsverksamhet. Sveriges Stenindustriförbund har ett mycket stort antal medlemmar, såväl producenter av natursten som leverantörer av produkter och tjänster till stenin-dustrin. Stenindustriförbundet har en egen organisation Stenindustrins Forsk-ningsinstitut som arbetat med utbildningsfrågor, information till kundgrupper samt teknikutveckling för branschen med speciell fokus på samarbete med ar-kitekter och byggare, där institutioner vid Lunds teknisk högskola, Kalmar högskola m fl utgjort forskningsutförare. Stenindustrin samarbete med MinFo och dess medlemsföretag startade genom ett gemensamt regionalt utvecklings-program som drevs under åren 1995 -1998.

40


Bilaga 2 MinBaS i ett perspektiv av kluster, nätverk och innovationssystem Utgångspunkter Det mest karakteristiska för MinBaS är mångfalden. Där finns mängder av företag, stora som små, som formerar sig i delbranscherna bergmaterial-, industrimineral- och stenindustrin. Där finns organisationer och sammanslutningar av olika slag, na-tionella, regionala och lokala myndigheter, FoU-institut, högskolor och forsknings-stiftelser, producenter och kunder, utrustningsleverantörer och underleverantörer till dessa, etc. Många små nätverk i MinBaS bildar metanätverk av högre ordning, som bildar meta-metanätverk, som i sin tur gränsar eller t.o.m. utgör delar av andra meta-metanätverk såsom anläggningsindustrin, pappersindustrin, kemiindustrin, stål- och metallindustrin, osv. Att försöka se logiken i mångfalder av det här slaget, att uppfatta dem som nationella system i ett globalt perspektiv, skiljer sig radikalt från tidigare decenniers enögda fokus på de enskilda företagens affärslogik. Den nya logiken, mångfaldens logik, har i dag många namn. Man talar om innova-tionssystem, om kluster, om triple-helix, om mode 2, osv. Innovationsforskarna ser mångfalden ur ett evolutionärt och institutionellt perspektiv. Klusterforskarna an-lägger ett strukturellt perspektiv, triple-helix forskarna har valt ett aktörsperspektiv, medan mode 2-forskarna mest intresserar sig för processpespektivet. Den gemen-samma nämnaren för alla dessa nya benämningar och forskningsriktningar är emel-lertid att man just försöker förklara och förstå mångfaldens utvecklingslogik. Ett annat sätt att uttrycka detta är att det för samtliga forskningsriktningar handlar om komplexa sociala system. Detta innebär att MinBaS inte entydigt kan sägas vara ett innovationssystem, eller ett kluster, osv. Beroende på vad man vill fokusera i Min-BaS kan man se systemet som det ena eller andra. Men man kan inte bortse från det systemiska perspektivet. Det kan man inte heller när MinBaS skall utvärderas. All slags utvärdering, alltså även denna, handlar om att jämföra något mot något annat, och att därefter värdera skillnaden. Det allra vanligaste, liksom i detta fall, är att jämföra resultat mot mål. Så långt är allt tämligen klart, men det hela komplice-ras så snart föremålet för utvärderingen kommer in i bilden. Att utvärdera ett litet företags resultat mot de i budgeten uppsatta målen är svårt nog, men här gäller det ett komplext system. Det här kapitlet handlar om vad som karakteriserar MinBaS som system, vad det finns för möjligheter att precisera och jämföra resultat mot mål i detta system, samt, sist men inte minst, mot vilken slags värdeskala man kan vär-dera skillnaden mellan resultat och mål i MinBaS. De centrala begreppen Innovationssystem MinBaS kallas stundom innovationssystem. Begreppet innovationssystem är noto-riskt svårt att definiera. Det användes första gången på 1840 talet, dök upp igen i

41


slutet av 1980-talet, togs i bruk i ett antal OECD-projekt i början av 1990-talet, sat-tes i centrum i den finska strategin för att rekonstruera landets ekonomi efter den djupa krisen 1992-93, och blev i övriga Norden något av en vetenskaplig "hype" i mitten av 1990-talet. Begreppet användes först om den nationella nivån som en möjlig förklaring på de japanska framgångar som inte stämde med då gängse uppfattningar om hur innova-tion och innovationspolitik skulle organiseras. Svårigheterna att på denna systemni-vå nationellt precisera alla aktörer, institutioner, strukturer och processer, osv, gjor-de emellertid att man mot slutet av 1990-talet alltmer kom att fokusera på regionala innovationssystem. Eftersom de ansågs vara mindre än de nationella systemen för-utsattes de vara lättare att "hantera". Dessa regionala innovationssystem, i sin tur, delades av forskare på området upp på sådana system som är territoriellt samman-hållna, och sådana som är funktionellt sammanhållna men geografiskt spridda. I Sverige har de förra varit något av utgångspunkten för regeringens initiativ med först regionala tillväxtavtal ((RTA) och därefter regionala tillväxtprogram (RTP)), medan de senare, som man snart började kalla för sektoriella innovationssystem, inte har fått samma politiska uppmärksamhet. Möjligen skulle man kunna se Min-BaS som ett sektoriellt innovationssystem. Slutligen talar man ibland om lokala in-novationssystem, och här blir ofta gränsen flytande till begrepp som kluster, indu-striklungor, industriella distrikt, osv. Det finns två svårigheter med det vetenskapliga begreppet innovationssystem. Det ena har med "system" att göra. Många forskare värjer sig för systembegreppet, men de som accepterar det betonar att system i det här sammanhanget skall förstås som komplexa socio-tekniska system. Här handlar det alltså om komplexitetsteori, och därmed om icke-linjära strukturer och processer. Detta i sin tur utgör en utmaning mot konventionell planeringsteori och styrningsfilosofi, och egentligen mot kon-ventionell organisations- och samhällsförståelse över huvud taget. Den andra svå-righeten har att göra med "innovation" i meningen ny och nyskapande, och då sär-skilt i betydelsen att ett komplext socio-tekniskt system anses kunna lära sig att skapa nytt genom s.k. självorganisation. Det är denna förmodade förmåga hos komplexa system att lära sig som är den stora vetenskapliga utmaningen att under-söka och förklara. Det är samtidigt den stora politiska utmaningen att understödja, och utnyttja för hållbar tillväxt, osv. Vi återkommer nedan till begreppet självorga-nisation. Även om det alltså finns en hel del vetenskaplig osäkerhet och kritik mot begreppet innovationssystem, kritik som går ut på att det hela egentligen bara handlar om re-torik och att det empiriskt sett inte finns några innovationssystem, så har begreppet blivit en politisk realitet i den meningen att man talar om innovationssystem, att planer upprättas, att projektgrupper arbetar, osv. Här är det viktigt att betona att det-ta alltså inte handlar om kejsarens nya kläder. Innovationssystem är ett analytiskt begrepp om en abstrakt och således icke gripbar verklighet. MinBaS finns inte som något man kan ta på, väga, mäta och över huvud taget empiriskt fullständigt hante-ra. Men ändå finns MinBaS som en abstraktion, som ett analytiskt begrepp för om-dömet att det är möjligt att utveckla branschens framtida konkurrenskraft. Man kan alltså se MinBaS som ett innovationssystem. Och i denna senare mening finns alltså

42


innovationssystem, såväl nationella som sektoriella, och eventuellt också regionala och lokala. Från samma politiska utgångspunkt har också VINNOVA inrättats, och har regeringen formulerat både en innovationsstrategi för Sverige (Ds 2004:36) och diskuteras landets innovationspolitik i den senaste forskningspolitiska propositio-nen (prop. 2004/05:80), osv. Vi återkommer strax till den här politiska aspekten. Triple-Helix Parallellt med idén om innovationssystem dök emellertid också begreppet "triple helix" upp. Det har på kort tid också politiserats och det används idag mest metafo-riskt för samarbete mellan "university-industry-government". Men ursprunget är vetenskapligt och även här är inflytandet stort från komplexitetsteori. Kärnan i tri-ple-helix ansatsen är att samhället utvecklas till följd av de tre aktörernas förvänt-ningar på varandra. Universiteten förväntar sig resurser av regeringen och företa-gen, regeringen förväntar sig att universiteten och företagen skall samverka för ökad tillväxt, och företagen förväntar sig infrastruktursatsningar av regeringen, allt ifrån väl fungerande högre utbildning till rimliga skattesystem. All denna ömsesidi-ga förväntan antas skapa dynamik och en spiralliknande utvecklingsprocess. Triple Helix-ansatsen är alltså en teoribildning om ett förväntansdrivet utvecklingssystem. Den här förväntansaspekten är värd att beakta även i MinBaS ;- företagen förväntar sig av högskolorna och myndigheterna, högskolorna i sin tur förväntar sig … osv. Mode 2 En tredje ansats för att förstå utvecklingsdynamiken i näringslivet och samhället i stort kallas Mode 2. Det är en idé om att kunskapen i samhället utvecklas och pro-duceras på ett nytt sätt, "the new production of knowledge". Mode 1, det gamla sät-tet, har karaktäriserats av att universitet och högskolor producerat kunskap åtskilt från resten av samhället, hit hör mycket tal om forskningens frihet, om kritisk di-stans, kunskapsöverföring, "technology transfer" osv. Men den internationella fors-kargruppen bakom Mode 2 hävdar att kunskapen på aggregerad nivå i samhället nu produceras i ett samspel mellan universitet, näringsliv och myndigheter; "knowled-ge is not transferred, but co-produced". Detta beror enligt forskarna inom denna te-oriansats på att förutsättningarna för alla tre parterna på kort tid, och framför allt ef-ter mitten av 1970-talet, drastiskt har förändrats till följd av globalisering och nya teknologier. Dessa nya förutsättningar leder i sin tur till väldiga konsekvenser såväl för universiteten och näringslivet som för regeringar, myndigheter och offentlig sektor överhuvud taget. Vi menar att denna aspekt även är intressant i ett MinBaS - perspektiv. Det är således redan klart att ett av de viktigaste resultaten av program-met är att ny kunskap har blivit "co-produced". Vi återkommer naturligtvis till det-ta. Kluster Begreppet kluster är som bekant i första hand knutet till Harvard-professorn Micha-el Porter. Det fick internationellt genomslag i början av 1990-talet. Porters grund-läggande fråga var varför företag i vissa länder har lyckats skapa en uthållig kon-kurrensfördel framför sina utländska konkurrenter inom utvalda områden. Hans hy-potes är att företagens hemmabas tycks spela en avgörande roll. Tyskland tycks så-ledes ha en hemmabas som skapar förutsättningar för världsledande företag som

43


producerar tryckpressar, lyxbilar och kemikalier. USA är hemmabas för världsle-dande företag inom persondatorer, programvara och filmindustri. Osv. Porter har pekat på fyra avgörande faktorer för nationella klusterbildningar av det här slaget: (1) Faktortillgångar, (2) Efterfrågeförhållanden, (3) Förekomst av län-kande och stödjande branscher, samt (4) Företagsstrategi, struktur och rivalitet. Politikens roll i skapandet av kluster sker via effekter på dessa fyra faktorer, t.ex. när det gäller regleringar av kapitalmarknaden, konkurrenslagstiftning och före-tagsbeskattning. Nästan alla politikområden påverkar på ett eller annat sätt företa-gens förutsättningar, men enligt Porter är dilemmat emellertid att denna påverkan är bieffekter av politikens egentliga mål. Det vill säga, frågan om näringslivets in-ternationella konkurrensförmåga går egentligen på tvärs mot den traditionella poli-tiska agendan. Företag och politik representerar två världar som styrs av olika logi-ker. För företagsledningen är det framgång i den internationella konkurrensen med åtföljande god lönsamhet som ger dem aktieägarnas stöd att fortsätta sitt arbete. Po-litikernas framtid däremot avgörs av populariteten hos väljarna. Den här aspekten på MinBaS som ett kluster skall vi också återkomma till när vi sammanfattar oss om branschens förhållande till den politiska sfären. Nå, den här korta skissen över fyra forskningsområden om mångfaldens utveck-lingsdynamik räcker för att peka på att begreppen innovationssystem, triple helix, mode 2 och kluster är starkt besläktade. De dök upp ungefär samtidigt i början av 1990-talet, de handlar alla om det komplexa samhällets utvecklingsdynamik, och de har alla fått stort genomslag i politiken och i samhällsdebatten över huvud taget. Det finns emellertid en likhet till som vi inte kan gå förbi: I den allmänna använd-ningen av dessa fyra begrepp förekommer också de två begreppen system och nät-verk. System och nätverk Detta är inte rätt plats att gå in på en djupare diskussion om skillnaderna mellan be-greppen nätverk och system. I det här sammanhanget torde det dessutom räcka med några relativt enkla konstateranden. Det finns nämligen, å ena sidan, en stark ten-dens att förstå nätverk som relationer mellan objektivt iakttagbara entiteter av olika slag (människor, företag, institutioner, flygplatser, osv.). När det gäller entiteter av detta objektiva slag kan man ofta bedriva empiriskt inriktad forskning i naturveten-skapligt klassisk mening, och man kan relativt enkelt matematiskt fastställa tätheten i nätverken, de kausala sambanden mellan orsak och verkan när nätverket påverkas i något avseende, osv. Å andra sidan finns redan en lång tradition inom samhällsve-tenskaperna och humaniora som handlar om aktörsnätverk ("actor network theory") och om icke-linjära kausala förhållanden i sådana nätverk. Inspirationen kommer från natur- och teknikvetenskaperna, men till skillnad från dessa kan samhällsvetar-na och humanisterna varken experimentera med eller i någon större utsträckning matematiskt modellera de komplexa aktörsnätverk de intresserar sig för. Här hand-lar det därför i stället om att beskriva och analysera nätverken med "vanligt" språk. Vi vill understryka två poänger med detta resonemang. För det första är det alltså i det senare fallet inte aktörsnätverk i största allmänhet det handlar om utan om icke-linjära och komplexa nätverk. Detta handlar i grunden om komplexitetsteori som historiskt sett har utvecklats ur systemteorin. Poängen är alltså denna: Det är kom-

44


plexitetsteori det handlar om vare sig vi talar om aktörsnätverk, innovationssystem, kluster, triple-helix eller Mode 2, åtminstone om man utgår från att de är icke-linjära och komplexa, vilket man definitivt bör göra när det gäller MinBaS. Vår andra poäng är att det är språket, det sagda, det skrivna och det tänkta, som blir det viktigaste verktyget när det gäller att utvärdera MinBaS, vare sig vi talar om detta som ett komplext aktörsnätverk eller ett komplext socialt system. Denna andra po-äng fordrar emellertid en särskild kommentar. Transdiskursiva termer och gränsöverskridande begrepp Som vi påpekat ovan är det notoriskt svårt att definiera begreppet innovationssy-stem, och det gäller för övrigt också de andra begreppen som vi här diskuterat. För-klaringen till denna svårighet är att alla dessa begrepp till att börja med har fått tjä-na som s.k. gränsbegrepp. Det vill säga, de har fått tjäna som "bryggor" mellan två eller flera vetenskapsområden. Det har då varit en fördel om begreppen ifråga åt-minstone till en början varit så luddiga att de tillåtit diskussion mellan forskare från olika kulturer, olika vetenskapliga ideologier, osv. Men begreppen har så småning-om också fått funktioner utanför det vetenskapliga området, t.ex. i diskussioner mellan högskolor och näringsliv. Det är det som är innebörden i begreppet transdis-kursivitet, dvs. trans = överskridande, diskurs = diskussion. Man talar här också om att vissa begrepp har "socio-epistemiska funktioner", dvs. de har på en gång både samhälleliga och kunskapsteoretiska funktioner. Detta gäller i hög grad alla de be-grepp som vi diskuterat ovan, och man talar i allmänhet om inte mindre än sex sam-tidiga funktioner hos transdiskursiva termer som de ovan nämnda, sex olika funk-tioner som det är svårt att i dagligt bruk hålla isär:

1 Transdiskursiva termer har traditionella epistemiska (kunskapsteoretiska) funktioner både som representationer av och som välgrundade uppfattningar om verkligheten. Detta är konceptens traditionellt vetenskapliga funktion.

2 Transdiskursiva termer fungerar emellertid också som epistemiska organisatörer ("bryggor"), dvs. de förenar termer som förut har betraktats som separata och de skapar därigenom nya kunskapsperspektiv.

3 De tillhandahåller dessutom en världsbild eller en diagnos av en epok. Detta var rent av en av de strategiska syftena med innovationssystemkonceptet när det lanserades i ett antal OECD-rapporter på 1990-talet, dvs. att ge policyskaparna ett nytt kontext, en ny världsbild och därmed ett nytt sätt att diagnostisera samtiden.

4 Därtill spelar transdiskursiva termer rollen som gränsöverskridare genom att de en-gagerar olika sociala grupper och institutioner i gemensamma diskussioner. Detta är kanske den allra viktigaste funktionen för en transdiskursiv term, och det innebär att den måsta vara kompatibel med många olika användningsområden.

5 Transdiskursiva termer har emellertid också ideologiska och konsensusskapande funktioner, och dessa hänför sig till de argument som användarna av termerna ut-nyttjar för att övertyga enskilda människor eller grupper om värdet eller nödvän-digheten hos en viss vision. Detta är rent retoriska funktioner.

6 Transdiskursiva termer tjänar slutligen syftet att mobilisera, skapa möjligheter och öka inflytandet för dem som använder det. Detta är rent politiska funktioner. Det kan alltså vara på sin plats att vara försiktig med transdiskursiva termer som t.ex. innovationssystem och kluster. Ty även om visionära termer som dessa är

45


kraftfulla verktyg för att öppna nya horisonter så är de ändå inte som begrepp till-räckliga för en ansvarskännande politik, och de räcker heller inte till som grund för att förstå samhället. Även om de alltså är effektiva för att organisera diskussioner kring nya frågor så erbjuder de inga färdiga lösningar utan de behöver fyllas med praktik och insiktsfulla policyåtgärder baserade empiri och långsiktig kunskapsut-veckling. Samtidigt är det så, att politiker och myndigheter naturligtvis inte kan vänta på definitiv faktisk kunskap eller väldefinierade koncept och begrepp för att orientera sig mot framtiden. Vi behöver koncept som diagnostiserar den tid vi lever i och som fångar vår fantasi och ger oss inspiration. Men det är viktigt att förstå dessa koncepts natur, funktioner och kunskapsteoretiska begränsningar när de skall användas i policyprocessen.1 Operativa slutsatser för MinBaS - utvärderingen Alltså: Vad är MinBaS för slags system, vad finns det för möjligheter att precisera och jämföra resultat mot mål i detta system, och mot vilken slags värdeskala kan man i MinBaS värdera skillnaden mellan uppnådda resultat och uppsatta mål? MinBaS är ett komplext socialt system. Det är viktigare att slå fast detta än att säga att MinBaS är ett kluster eller ett innovationssystem, eller något annat. Nå, att sy-stemet är komplext betyder att det är icke-linjärt. Detta betyder i sin tur att det har ett antal egenskaper som är avgörande både för hur det måste förstås, och hur det kan utvärderas. Vi kan inte gå djupt in på alla dessa egenskaper, men tre av dem framstår som särskilt viktiga i det här utvärderingssammanhanget. Till att börja med har varje element i ett komplext system ofullständig information om hur hela sy-stemet beter sig. Om varje element i systemet visste vad som händer i hela systemet skulle dess komplexitet behöva finnas i varje element, vilket är logiskt omöjligt. En konsekvens av den här egenskapen är att ingen enskild ledare eller ledningsfunk-tion, och inte heller någon s.k. samordningsfunktion, kan ha full kunskap om hela systemet. En konsekvens av detta förhållande, i sin tur, är att man bara kan närma sig, förstå eller påverka, komplexa system med komplexa resurser. Det vill säga, om MinBaS som komplext system kan sägas ha utvecklat gemensamma planer, strategier, fram-tidsbilder, osv, så har det inte skett som en följd av "vanlig" effektiv programled-ning utan därför att en mångfald av åtgärder och handlingar i tillräcklig utsträck-ning har skapat gemensam problemförståelse, gemensamt språk och gemensamma värderingar. En annan egenskap är att komplexa system har förmåga att lagra information om sin omgivning för framtida bruk. Detta handlar om s.k. representation som innebär att varje enskilt element i ett komplext system inte representerar någon särskild me-ning utan att det bara är en del av ett relationsmönster tillsammans med många andra element såväl inom som utom systemet. Meningen, kunskapen, informatio-nen, tilliten, etc. i systemet finns således inte representerad i det enskilda elementet utan i ett relationsmönster i systemet. Någon har t.ex. träffande sagt att det inte är "the fittest" som överlever i evolutio-nen, utan "the fitting", dvs. mönstret. Det här innebär inte att det är oväsentligt vad

1 Miettinen, R. a.a.

46


det enskilda företaget i MinBaS tycker i en viss fråga, eller vad den enskilde indivi-den i en av MinBaS projektgruppen driver för linje, men det betyder att MinBaS som system kan ha utvecklat ett systemiskt relationsmönster (resultat) som i sig kan utgöra kärnan i industrins framtida konkurrenskraft (mål). Att försöka konstatera om så är fallet, eller inte, är naturligtvis en viktig uppgift för utvärderingen. Slutligen måste ett komplext system när det behövs – t.ex. när det yttre omvand-lingstrycket av någon anledning blir stort - kunna anpassa sin struktur efter skiftan-de förhållanden. Detta kallas självorganisation och går ut på att systemet kan för-ändra och utveckla sin interna struktur utan att det a priori finns vare sig en extern designer till hands eller ett internt subjekt med förmåga att kontrollera (eller leda) systemet. Detta förefaller måhända mer egendomligt än vad det i verkligheten är, men komplexa sociala system består ofta av entiteter som är autonoma i förhållande till varandra, dvs. det finns ingen som kan hävda befälsrätt över hela systemet. När många företag, myndigheter, högskolor, som i MinBaS, skall uppnå ett gemen-samt mål, finns ingen som har myndighet att föra befäl över autonoma "partners", allt bygger istället på frivillig inordning i något som i bästa fall blir ett positivt ut-vecklingsmönster. Man brukar också säga att detta handlar om en process där ett system i bästa fall kan utveckla ett system mer komplext än sig självt. Detta betyder sammanfatt-ningsvis, att hela den konventionella idén om central kontroll eller ledning, vare sig utifrån eller inifrån, är obsolet när det gäller komplexa sociala system. Det betyder å andra sidan att sådana faktorer som socialt kapital, tillit, språk, och företags- och branschkultur i vid mening, blir desto viktigare. Det vill säga, begreppet social, när det gäller komplexa sociala system betyder att det inte bara är människor som kon-stituerar ett sådant system, utan även människors institutioner av olika slag, både "hårda" (banker, lagkomplex, valutor, demokratisystem, o.dyl.) utan också "mjuka" (normer, föreställningar, tankeordningar, företagskulturer, o.dyl). Att precisera in-stitutionerna inom MinBaS, såväl gamla som nya, och bedöma deras potential för industrins framtida konkurrenskraft är således också en viktig uppgift i utvärdering-en. Frågan vad det då finns för möjligheter att precisera och jämföra resultat mot mål i MinBaS - systemet kan först besvaras negativt: Det finns inga nyckeltal eller kvan-titativa indikatorer att ta till. Det positiva svaret är att resultaten bara kan preciseras språkligt i subjektiva termer när det gäller ökning (eller minskning) av socialt kapi-tal, tillit, språkförståelse och branschkultur. Slutligen, mot vilken slags värdeskala kan man alltså i MinBaS värdera skillnaden mellan uppnådda resultat och uppsatta mål. Vanligtvis håller vi oss i ett samman-hang som detta med en värdeskala som säger att det är bra att nå uppsatta mål, me-dan det omvänt är dåligt att inte nå sina mål. Självorganisation i komplexa sociala system innebär emellertid också att systemet kan lära sig att omvärdera sina mål till följd av förändrat omvärldstryck. De ursprungliga målen kan alltså ha blivit obsole-ta, eller de kan vida ha överträffats för länge sedan, osv. Hela idén med medel och mål kan dessutom i ett komplext socialt system ses från ett helt annat håll än i ett linjärt system. Mål och medel konstituerar inte sällan var-andra i icke-linjära system. Det vill säga, vi preciserar oftast våra mål i medvetande om vilka medel vi förfogar över. Men när vi väl börjar använda dessa medel inser

47


vi att de kan användas till mer än vad vi först förstod, dvs. vi kan revidera målen och göra dem mer realistiska. Men ju mer vi lär oss om målen desto mer förstår vi också vad vi kan använda medlen till, ja vi uppfinner rent av nya medel och förbätt-rar de gamla, vilket i sin tur leder till att vi får en ännu bättre uppfattning om våra mål, osv. Detta innebär, slutligen, att den värdeskala mot vilken vi skall bedöma skillnaden mellan resultat och mål också måste ses i ett dynamiskt lärperspektiv. Detta är en dynamik som i bästa fall leder till att både utvärderingsobjektet (MinBaS), utvärde-ringssubjektet (dvs. utvärderingsgruppen/DI) och uppdragsgivaren (SGU) tillsam-mans lär sig något av hela utvärderingsprocessen.

Documents

Programmets övergripande mål och måluppfyllelse · viktiga industrisektorer i landet, såsom bygg- och anläggningsindustrin, massa- ... Programmet har framgångsrikt lyckats hålla