12

I ett hörn av prästgårdsparken i Östra Sallerup ligger Karl XI:s stenar, ett mycket ovanligt

äreminne från 1600-talets senare del. Parken i sin helhet är också ett ovanligt kulturminne efter en lika ovanlig upphovsman, prästen Jöns Henriksson. Rätt snart efter hans död 1689 lät man emellertid området med sina minnesmärken växa igen till äng och skog, och mycket av dess historia förvandlades till förklaringssägner.

Genom att ha övergivits på ett så tidigt sta-dium har parken till skillnad från andra parker och trädgårdar från denna tid fått behålla sin ursprungliga plan och sina anläggningar i stäl-let för att bli omskapad efter modets växlingar. Prästgårdsparken har härigenom kommit att tillhöra en relativt liten skara av bevarade renässansparker i Europa. I Östra Sallerup ligger den inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården.1

Parken är ca 260x220 m (Ö-V). Planen ter sig som en kompromiss mellan renässansens rät-vinkliga ideal och eget nyskapande. Avgörande för den centrala perspektivgatans orientering har sannolikt varit dess visuella fortsättning rakt mot kyrkan i nordväst. Kungahyllningen i det sydvästra kvarteret är gjord av 8-9 m stora bokstäver av lagda stenar i dubbla rader. Den s k Kompassen i sydöst har en diameter av ca 90 m och består av runda stensättningsliknande anläggningar (RAÄ).

FöreningenDet var först på 1900-talet som man åter började inse parkens värde, och sedan 1920 har olika vårdande insatser företagits. Drygt trehundra år efter parkens tillkomst bildades föreningen Jöns Henrikssons Minne med syfte att främja minnet av mannen bakom verket och för restaurering av hans vid det laget grundligt förfallna park. Tack vare mångas frivilliga vårdinsatser 1992-1995 fick området en rejäl ansiktslyftning, framför allt genom slyröjning och slåtter. Raserade murpartier restaurerades. Tillgängligheten ordnades med stängselpassa-ger, broar och spänger. Parken blev uppmätt i samarbete med Lantmäteriet, och arkeologiska undersökningar gjordes. Den fick även en ny större uppdaterad upplysningsskylt av läns-styrelsen och Riksantikvarieämbetet.

Om allt detta och resultaten av en betydande arkivforskning finns redovisat i uppsats och artikel av projektledaren, trädgårdsarkeologen Katarina Frost.2

Tjugo år senare och efter en omfattande trädgallring på markägaren Magnus Jönssons initiativ hösten 2012 står nu området inför en

Parken och prästenav Stefan Wrang

Rekonstruktion av prästgårdsparkens ursprungliga utseende. Teckning av Katarina Frost 1994.

13

förnyad upprustning, den här gången tänkt att vara mera genomgripande än tidigare för att i möjligaste mån kunna svara mot innebörden hos begreppet restaurering, att återskapa det ursprungliga.

Att börja på nyttDagens restaureringsprojekt bygger på om-sorgsfulla förberedelser. Ett åtgärdsförslag blev upprättat av regionmuseet på länsstyrelsens uppdrag 2009.3 En iskall marsdag 2011 fick parken besök för samråd av representanter från länsstyrelsen, skogsstyrelsen, kommunen och hembygdsföreningen, åtföljda av markägaren och en handfull lokala föreningsmedlemmar. Cirka 80% av träden i det sydvästra kvarteret blev till att börja med stämplade för avverk-ning.

Syftet med avverkningen har förstås varit att förbättra siktbarheten i området och att förhin-dra ytterligare rotsprängning av anläggningarna i södra delen. Ökat ljusinsläpp kommer också att gynna gräsväxten till gagn för hungriga får – de erkänt bästa kulturminnesvårdarna.

Planen går vidare ut på att rensa områdets kanaler från sekler av ackumulerad humus och att återställa det nordvästra kvarterets fiskdamm, igenväxt till kärr. Inledningsvis

har det kvarteret befriats från ett heltäckande bestånd av al, ca 133 kubikmeter i avverkat tillstånd.4

Karl XI:s stenar utan trädI september 2012 rullade skogsmaskinerna in i Prästgårdsparken, och motorsågarnas vrål följ-des av måhända hjärtskärande brak av störtande trädbjässar. Några veckor och drygt 250 arbets-timmar senare var förvandlingen märkbar. Det sydvästra kvarteret med sin Kungahyllning hade haft närmare två hundra år på sig att bli till en lund av ek och bok, nu möjligen sörjd av en eller annan naturromantiskt lagd besökare. Att helhetsupplevelsen av kulturminnet har vunnit genom avverkningen är dock svårt att förneka. Kanske kan det även vara en tröst att ett flertal ekar visade sig vara skadade av ringröta, en följd av frysskador under 1940-talet. Den ut-tagna volymen av diverse kvalitet blev ca 149 kbm ek och ca 81 kbm bok.4

Närmast återstår en hel del bortstädning av en mångfald grenar med mera i området, som gjort för ideellt arbete för engagerade föreningsmedlemmar. Ett femtiotal timmar har hittills avverkats. Monumenten kommer att göras synligare genom varsam framrensning, åtföljd av omsorgsfullt betande får – år efter år.

Kungahyllningen efter trädgallringen i september 2012. Fr Ö.

14

Området kommer vidare att göras tillgängligt för så många som möjligt genom handikapp-anpassade leder och spångbroar.

CArolvs XI MonArChA sveCIAe Den unika hyllningen består av fyra latinska ord och är gjord av 23 8-9 m stora lika latinska bokstäver av satta stenar i dubbla rader med jordfyllning emellan. Installationen är ca 80x45 m (Ö-V), markytan mycket svagt nordslut-tande. Man frågar sig då gärna, hur det hela är tänkt att läsas – rakt uppifrån? Ett par möjligen lämpliga läsavstånd har föreslagits, från kyrk-tornet (ca 400 m) eller från ”prästgårdens sal” 5 (ca 150 m). Även ett lusthus med en viss höjd på holmen i det nordvästra kvarterets fiskdamm skulle ha kunnat erbjuda en skaplig utsikt.39 Annars går det förstås som alltid bra att vandra utmed bokstavsraderna och stava sig fram till orden och meningen. Att göra detsamma från hästryggen borde ge en något bättre överblick. I en rapport av regionmuseet om parkens utveck-lingsmöjligheter 2009 föreslås ett tillräckligt högt utsiktstorn i parkens mitt.6

”Säkert är att h:r Jöns på en mark nära präst-gården byggt Carl XI:s och riksrådens namn med bokstäfwer stora som hus ...”.7 Orsaken till det ovanliga företaget förklarar en sägen, i vilken prästen blev lovad så mycken mark (och tydligen litet till) som han kunde skriva kung-ens namn på. Den gamla ”fäladsängen”8 kom troligen under alla omständigheter att tillhöra prästgården vid denna tid, även om det äldsta belägget är en 1700-talskarta.9

De omtalade installationerna till minne av de fem riksråden förblir dock sedan dess ett osynligt mysterium. Idag kan ingenting som liknar bokstäver eller delar av bokstäver iakt-tagas på det angivna stället – strax norr om Kungahyllningen. Pastor Jacob Bergman finner dem alldeles oläsbara 183010, medan Herman Sätherberg, som var medicine doktor i Lund, tillika poet och författare, erinrar sig 1896 att han sett alla riksrådsnamnen vid ett besök i parken 56 år tidigare. ”Man kan tydligt läsa

skriften”, skriver han, men tyvärr glömde han att anteckna namnen.11

Med det Skånska kriget och freden i Lund 1679 hade skåningarnas hopp om dansk räddning falnat, och prästens avsikt med parkmonumen-tet sägs ofta numera ha varit att av omsorg om församlingarnas välgång få svenskarna på gott humör för att få dem att mildra deras vanligtvis hårda behandling av lokalbefolkningen. I egen-skap av fredsmonument skulle Karl XI:s stenar ha ansetts vara tillräckligt övertygande som lo-jalitetsförklaring till den svenske monarken och hans regim. Eventuellt fanns å andra sidan risken att bli anklagad för överdriven inställsamhet.

Som segermonument duger den väl också gott, Kungahyllningen. 1684 flyttar den förste ryttmästaren för Sallerups kompani (skvadron), Johan Orrfelt, in i gården bakom kyrkan. Mi-litärt folk i övrigt, som det är rätt gott om i Sallerup vid den här tiden, har säkert inte hel-ler något emot en monumental hyllning av sin hjältekonung. Kanske är Kungahyllningen inte helt och hållet Jöns Henrikssons idé. Kanske får han även hjälp vid själva bygget. På utförande och hållbarhet kan man knappast klaga, varje bokstav är ett verk med precision, både gra-fiskt och tekniskt. Latinet gör budskapet extra högtidligt, avsett att läsas av den som kan läsa och dessutom förstår latin.

ljus över KompassenParkens sydöstra kvarter dominerades tidi-gare av en skog av till stor del skottsjuk ask, nu helt avverkad. Resultatet är befriande, betydligt ljusare och med fri sikt över hela anläggningen. Genom upprepad slyröjning och slåtter samt bete framöver kommer förutsättningar att skapas för vidare vård av detta märkliga monument. Undersökningar står också på önskelistan, dels för att möjli-gen fastställa stensättningarnas föreslagna ursprungliga funktion som kantskoningar kring planteringsbäddar12, dels för att frilägga eventuella strukturer mellan dessa – må-hända en komplett kompassros av stigar och stenläggningar? Eller är det i själva verket

15

här som riksråden ligger och väntar på att uppenbaras?

Den vanligaste tolkningen av Kompassen är att den är anlagd för att föreställa just det, en kompasskiva eller kompassros – med osynliga, kanske dolda linjer. ’Missvisningen’, som för-modligen har sin naturliga förklaring, är endast ett par grader (av 360).

Man kan nog också lugnt utgå från att

Jöns gillade blommor, och vad vore en park utan vackra och intressanta växter, kanske även en eller annan matnyttig bärbuske? Att stensättningarna, nästan samtliga jordfyllda, skulle hysa planteringsbäddar är ju en tillta-lande tanke, som framtida undersökningar kan komma att belysa.14 Samma kan väl mycket väl ha gällt även för jättebokstäverna och deras tänkbara funktion som blomrabatter.

’Karl XI Sveriges konung’ ( fast på latin) skrivet med 23 jättebokstäver (av 12 typer) består av satta stenrader med jordfyllning emel-lan – inte otänkbara som blomrabatter. Stenarna kan även ha varit målade el-ler kalkade för att öka läsbarheten på avstånd. Foto förf 2012.

Kvarteret med Kom-passen är nu helt öppet, en klart upp-lyftande händelse i parkens historia. I förgrunden skymtar den sydvästligaste av de 25 stensätt-ningarna, än så länge maskerade av gräs och annat. Foto förf.

16

Om stensättningarna berättas, att man på dessa hade byggt pyramider med namn efter be-römda hjältar, vid festliga tillfällen krönta med ”vemplar af åtskilliga färgor” .15 En muntlig tradition av oviss ålder gör gällande att hjäl-tarna varit danska, kvarteret kallas därmed den ’danska sidan’ – mitt emot den tydligt svenska – och Kompassen har till och med ansetts vara en hyllning till den danske kungen Christian V.16 Stöd för dessa spekulationer saknas emellertid i kända historiska dokument.

vem var Jöns henriksson?Våren 1648, då Skåne ännu ett decennium skul-le förbli en del av det danska riket, Christian IV dog och Fredrik III blev kung, erhöll Jens Henrichsen kallelse till tjänst som kyrkoherde

i Östra Sallerup och Långaröd. Han var då lärd som få efter sex års studier vid universitetet i Köpenhamn, där han tjugo år gammal skrivits in under sitt latinska namn Janus Henrici Fride-riciburgensis17, vilket återkommer på gravmo-numentet. Födelseåret 1622 och födelseorten Fredriksborg är också det enda, vi säkert vet om hans härkomst. Mycket talar dock för att föräldrarna hette Johanne Jensdatter och Henrik Hermansen, uppskattad trädgårdsmästare vid Christian IV:s renässansslott18, bland annat känt för sina parker i samma stil – onekligen en lämplig uppväxtmiljö för en blivande träd-gårdsarkitekt.

Placeringen av Kompassens stensättningar blev klarlagd först genom Lantmäteriets uppmätning 1994.Jöns Henriksson hade en betydligt mindre motsva-righet hemma på gårdsplanen vid prästgården.13 Denna var endast tiondelen så stor, ca 9 m diam, men bestod av 32 väderstreck, till skillnad från Parkens 16.

En delundersökning av stensättningen i mitten gav kolblandad jord 14 – efter eldning ( i så fall när?) eller/och som jordförbättring? Ytterligare arkeo-logisk undersökning skulle kunna ge svar.

Fredriksborgs slott med strikt geometriskt ordnade planteringar enligt ett kopparstick 1680. I stugan (bildens övre högra hörn) bodde Henrik Hermansen och Johanne Jensdatter 19, och här föddes förmod-ligen Jens.

17

PersonenOm Jöns Henrikssons personliga egenskaper och förhållanden i Sallerup vet vi egentligen inte heller särskilt mycket. Han har av senare bedömare bl a beskrivits som en ytterst ori-ginell och påhittig man 20 eller något av en tusenkonstnär 21.

Källmaterialet består framför allt av några brev, gravinskriptioner samt vad ett par efter-trädare, Johan Wilhelm Corvin 1746-47 och Jacob Bergman 1830, har haft att rapportera i sina sockenrelationer. Från 1856 och 1958 finns dessutom Lunds Stifts Herdaminne av Severin Cavallin respektive Gunnar Carlquist med berättelser om kyrkoherdarna i stiftet alltsedan reformationen.

Frågan om Jöns Henrikssons eventuella svenska familj förblir obesvarad. En mycket osäker uppgift utpekar en viss Klara Ostridsdot-ter från Ulatofta som hans hustru.22

Modell för tillväxtsdamm för matfisk i boken Cheap and Good Husbandry av G Markham 1614/31. 27

Förmodligen hade Jöns Henriksson läst den.

En lantmäterikarta över Östra Sallerup från 1700-talet (odaterad) är den äldsta i sitt slag 9. Dammarna i parkens nordvästra hörn syns tydligt, även holmen i den större dammen. De östra kvar-teren ser ut att ha växt ihop till ett. I kartans nordöstra del är Klacks backe med sin hög, omgiven av åkrar, till stor del med röjnings-rösen eller odlingsrösen.

Prästens utseende kan vi möjligen bara gissa oss till. Det sedvanliga porträttet gick antagli-gen förlorat vid en prästgårdsbrand 1792, och något epitafium finns inte heller bevarat. Han kan dock i likhet med några kollegor i häradet (med epitafier) antagas ha haft skägg.

FiskodlarenFör Jens och hans nya församlingar blev den första tiden i Sallerup särskilt fattig med om-fattande missväxt och svält år efter år. Detta framgår bland annat av brev från Jens Hen-richsen och andra präster i Frosta härad med begäran om skattelindring 165123 och 165524. Mot den bakgrunden ter sig fiskodlingar som en extra bra idé, och det är antagligen nu som dammarna i prästgårdsparkens nordligaste del blir anlagda.

Ursprungligen fanns sex dammar, av vilka hälften med tiden har fyllts igen.25 En av dessa

18

låg strax utanför området i nordväst. En ännu befintlig större naturlig vattensamling i parkens nordöstra del har försetts med stödkant mot en stig utmed yttermuren. Närmast prästgården fanns tre dammar enligt ett jordrevningsproto-koll 1670 25, minst tio år innan parkens tillkomst i sin helhet, inklusive den s k sträckdammen i det nordvästra kvarteret och de södra kvarteren med sina monument.

Den nordvästra dammen är sannolikt in-spirerad av äldre motsvarigheter i England. Från holmen håvade man in sina karpar eller rudor, som lurats fram till ett dike, då dammen tömts på vatten. På den kvadratiska ca 15x15 m stora holmen fanns ett lusthus, där prästen understundom kunde divertera sig med sina gäster26 – och fånga fisk.

PrästenEnligt hustavlan i Luthers lilla katekes skulle prästen som andlig ledare av sin församling visa gott föredöme genom att bland annat vara nykter, förståndig, fridsam och fri från penningbegär. Man kan väl bara utgå från att även Jöns Henriksson levde efter dessa regler.

Hans syn på nykterhet och dess motsats finns dokumenterad 1680 genom ett brev till den nye svenske biskopen Knut Hahn i Lund, i vilket han beklagar sig över att ”en piga förorsakat förargelse genom brännvinsförsäljning äfven-som över det allmänna ohelgandet av sabbaten och kyrkornas förfall ... ”. I denna klagan in-stämde häradets övriga präster.28

Vår präst har dessutom sagts vara ”mycket fritalig i sina predikningar” 29, troligtvis genom att säga vad han tyckte, men om vad förtäljer inte historien. Att kritisera svenskar med rytt-mästaren närmast framför predikstolen kändes förmodligen inte så aktuellt. Tvärtom – Jöns var nog mån om att hålla sig väl med makterna, flexibel av politiskt nödtvång och med en kyrk-lig nit, som borde ha behagat den nye biskopen och hans monark. Ytterligare ett par brev under 1680-talet till och från biskopen i Lund präglas av en tydlig ömsesidig välvilja. 30

lärarenArbetet med att göra danska skåningar svenska tog fart på allvar under 1680-talet, och i den processen spelade kyrkan en avgörande roll. Svenska språket blev påbjudet i lag 1686, alla skulle lära sig att läsa – åtminstone i psalmbok och katekes. För undervisningen stod prästen och klockaren, och genom förhör i kyrkan kon-trollerades att man dessutom förstått det lästa. Som svensklärare lär dock Jöns Henriksson av medfödda skäl inte ha varit särskilt fram-gångsrik, till skillnad från efterträdaren Simon Palm och andra svenskättade ämbetsbröder i häradet. 31

runologenJöns Henrikssons grav är väl dokumenterad i sockenrelationerna, i synnerhet vad gäller mo-numentet, en rikt dekorerad kalkstenstumba, en symbolisk sarkofag (kenotaf). Inskriptionerna vittnar bland annat om prästens tidstypiska intresse för runor. Jens kan mycket väl ha undervisats i runkonst och annan förkristen historia av den framstående runforskaren m.m. Olaus Vormius (Ole Worm), en av lärarna vid universitetet i Köpenhamn 1642 17.

Tumban revs tyvärr vid kyrkans tillbyggnad på 1860-talet, och själva graven fylldes igen. Det kan förstås inte heller kallas särskilt pietets-fullt att låta de sista resterna av Jöns Henriks-sons gravmonument, uppställda vid kyrkans norra mur, bli mera än måttligt ockuperad av gulbrun lav. I samband med renoveringen av kyrkfasaden sommaren 2012 försågs det hela visserligen med ett eget tak för att förhindra vattenflödet från fönstret ovanför, men väder och vind tär fortfarande på de allt grundare in-skriptionerna, och lav ’äter’ sten. Professionellt omhändertagande med restaurering och kon-servering av detta märkliga kulturminne borde stå högt på önskelistan. En extra god gärning kunde vara att därefter ta in Jöns Henrikssons tumbahällar under tak, kanske rentav i kyrkan eller dess annex?

19

Astronomen I Skåne finns minst fyra Klackabackar. På en av dem, Klacks backe i Östra Sallerup, ett par tre hundra meter nordöst om kyrkan, ligger en hög. Den ser ut som en gravhög eller ättehög och är därför bedömd som sådan av Riksantik-varieämbetets fornminnesinventering, senast 1987. Den är i så fall antagligen från den äldre bronsåldern, över 3 000 år gammal.

På det upplysta 1700-talet kunde man i

stället tro att högen var ett av Jöns Henriks-sons verk från 1600-talet, åtminstone enligt 1747 års sockenrelationer, som bl a skall ha byggt på ”trovärdiga berättelser”.35 Uppgiften saknas därefter i källorna tills den återigen blir trovärdig i början av 1990-talet, åtminstone för länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet(?),

Runalfabetet fick en renässans på 1600-talet tack vare Johan(nes) Bure(us) (1568–1652). Den kristna trosbekännelsen på svenska finns bland annat att läsa i både runor och fraktur i hans ABC–bok från 1611 .Jöns Henrikssons intresse för runor framgår av gravtumbans inskriptioner.

Norra sidan av kalkstenstumban med runska inskriptioner över en dansk översättning. Basun-blåsande änglar och ”örtepåttor” 32 med tulpaner pryder flankerna, grundligt överväxta med lav. Foto 2012.

Rekonstruktion av tumban med gravkammare av Bertil Olofsson 2012. Monumentet revs i samband med kyrkans utvidgning åt söder 1866, och själva graven fylldes igen.

Graven öppnades vid kyrkans tillbyggnad åt söder 1962. Kammarens norra väggmur är riven, men det mesta av den ca 100 år gamla utfyllnaden lämnades utan vidare undersökning.33 Foto Evald Gustafsson 1962 ur Skånes Hembygds-förbunds bildarkiv. Fr N.

20

att döma av en mindre upplysningsskylt vid vägkanten i Sallerup sedan dess. Om uppgifts-lämnaren vet vi dock ingenting och om pastor Corvin inte så mycket mera än att han kom från Ronneby via Lund och var känd för sin goda hälsa och sitt muntra väsen.36 Hur ofelbar han var på att bedöma trovärdigheter är förstås svårbedömt, och även präster är ju människor.

Jöns Henriksson som påstådd högbyggare på Klacks backe ser alltför mycket ut som ett försök att skapa historia, en historiserande förklaringssägen. Man kan bland annat tycka, att ett torn direkt på backen hade varit lämpli-gare och enklare än att lägga upp en jordhög ”såsom en stor ättehög”37, om nu syftet varit att komma tre meter närmare himlen och om det inte redan hade funnits en hög på backen – som gjord för ett lust huus af annan invention37 några tusen år senare. Från det annorlunda lusthuset, förmodligen värt att kallas utsiktstorn eller ob-servatorium, lär prästen ha gjort astronomiska iakttagelser.38 Högst i byn har Klacks backe varit väl ägnad att bli ett eget tillhåll för guds-mannen och sanningssökaren Janus.

noter1 Kulturmiljövårdsprogram. Länsstyrelsen i Skåne län2 Katarina Frost, Prästgårdshagen i Ö Sallerup – märk-

lig renässansträdgård. Frostabygden & Lustgården 1993

Katarina Frost, Östra Sallerups prästgårdspark – ett trädgårdsarkeologiskt studieobjekt. C-uppsats, Lund 1996

3 Lotta Eriksson, Karl XI stenar – åtgärdsförslag för parkanläggningen. Regionmuseet 2009

4 Magnus Jönsson, Avverkningsresultat. Ö Sallerup 2012

5 Frost 1996 sid21

Högen på Klacks backe lät Jöns Henriksson bebygga med ett lusthus ”af annan invention” , troligen ett observatorium. Foto förf 2012 fr SV. Uppgiften blir tillräckligt trovärdig tack vare Gerhard von Buhrmans karta 1684.34 Av utrymmesskäl har högen med sitt lilla hus hamnat norr om Bráån.

21

6 Nils-Otto Nilsson, Sallerup 2:8 med Prästgårdspar-ken. Utveckling av fastighetens natur- och kulturvär-den. Regionmuseet 2009

7 Severin Cavallin, Lunds stifts herdaminne III. Lund 1856 sid3

8 Gunnar Carlquist, Lunds stifts herdaminne. Lund 1958 sid9

9 LMV 12-ÖSA-1. Lantmäteriets arkiv, länsstyrelsen10 Jacob Bergman, Sockenrelationer 1830. Lunds dom-

kapitel FIIja; 4411 Herman Sätherberg, Lefnadsminnen. Stockholm 1896

sid205f12 Frost 1993 sid1413 Bergman 183014 Frost 1996 sid2515 Gunnar Carlquist, Sockenbeskrivningar från Frosta

härad 1746-47. Lund 1920 sid152

16 www.linderodsasensturism.com/besöksmål17 Rigsarkivet, Köpenhamn: Köpenhamns Universitets

matrikel 1642 sid17318 Johannes Tholle, Haveanlaegene og Gartnere ved

Frederiksborg Slot. Köpenhamn 1958 sid819 Ibid sid1220 Carlquist 1958 sid 921 Evald Gustafsson, En kungahyllning i Prästgårdsha-

gen. SDS årsbok 1975 sid7922 Frost 1993 sid1223 Cavallin sid224 Carlquist 1958 sid925 Frost 1996 sid1826 Carlquist 1920 sid15227 Frost 1996 sid1928 Cavallin sid329 Ibid sid3f

Galileo Galilei dör 1642. Samma år blir Christian IV:s Runde Torn byggt i Köpenhamn och Jens Henrichsen inskriven vid universitetet. Astronomi hörde till Jöns Henrikssons speciella intressen.

22

30 Ibid 4f31 Olof och Gunnar Palme, Släkten Palme intill år 1815.

Lund 1917 sid31632 Carlquist 1920 sid15033 Evald Gustafsson, Undersökningsrapport. Skånes

hembygdsförbund 197034 Krigsarkivet, Kungsboken 1 Skåne. Gerhard von

Buhrman (1653-1701) var fortifikationsofficer och kartograf i Karl XI:s armé.

35 Carlquist 1920 sid16236 Palme sid 35937 Carlquist 1920 sid15238 Bergman 183039 Marie Hansson, De skånska trädgårdarna och deras

historia. Lund 1997 sid54