NR 4 2010

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNEHALLAND

OCHBLEKINGE

F

AleHistorisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekingeutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening ochLandsarkivet i Lund.Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund.

Redaktionskommitté!:e arkivarie fil. dr Elisabeth Reuterswärd, LundProfessor Sten Skansjö, LundFil.dr Bengt Söderberg, LundProfessor Anna Christina Ulfsparre. Lund

InnehållSid.

Pablo Wiking-Faria: Modern forskning daterar Bockstensmannentill 1 300-talets mitt

Caroline Ranby: Väsby kyrka och patronatsskapets betydelse förbyggnadshistorien

Peter Skoglund och Mats Dahlbom: ’It stort Tom oc Huse omkring’ -nya perspektiv på riksborgen Falkenberg

Aktuellt om antikvarisktHelsingborgs historia Del VIII: I

1

4

19

37

Tidskriften Ale utges med stöd från Vetenskapsrådet

TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2010

Modern forskning daterar Bockstensmannentill 1300-talets mittAv Pablo Wiking-FariaFil. dr. I :e antikvarie vid Länsmuseet Varberg

Vi har därmed lyckats precisera tiden från en100-årsperiod till en 20-årsperiod, och för¬modligen kommer vi inte att kunna bli merprecisa. Resultatet är utmärkt för analyserom Bockstensmannens tid och om vilkensorts person han kan ha varit.

Hur har vi då kommit fram till perioden1350-1370? Tre metoder har använts: a) Enny analys av klädedräkten, b) En ny analysav kol-14 resultaten, c) En analys av ekpålensom var driven genom Bockstensmannenskropp.

InledningDen omfattande forskning om Bockstens-mannen som utfördes på 1980-talet av blandandra Margareta Nockert ledde till mängaviktiga resultat. Men man ansåg sig intekunna datera Bockstensmannen mer precistän till 1300-talet - alltså en hundraårsperiod.För oss på Länsmuseet Varberg som arbetatmed Bockstensmannen under senare år harden dateringen inte känts tillfredsställande.Vi har velat få en mer exakt tid när Bock¬stensmannen levde, bland annat för att kunnasätta in honom i ett historiskt sammanhangoch kunna resonera om vilken sorts människahan kan ha varit.

År 2003 startade vi därför ett forsknings¬projekt för att med den senaste tekniken fåmer kunskap om Bockstensmannen. Vi villeveta mer om både mannen, kläderna och tid¬punkten när han levde. Ledande forskare iSverige inom osteologi, odontologi, DNA-analys, isotop-analys, kol-14 analys, dendro-kronologi, medeltida dräkt, sägner, land-skapsanalys, arkeologi och historia har enga¬gerats. Vi har även arbetat med att återskapaBockstensmannens ansikte. Dessutom har viförsökt ta reda på en mer precis tid för närBockstensmannen blev mördad och nergrävdi Bockstens mosse. Allt detta beskrivs utför¬ligt i boken Bockstensmannen och hans tid(Länsmuseet Varberg, 2008).

Här ska jag nu begränsa mig till att berättaom datering av Bockstensmannen. Resultatetblev att Bockstensmannen med största san¬nolikhet blev dödad under tiden 1350-1370.

KlädedräktenEva Andersson vid Institutionen för Histo¬riska studier i Göteborg lår idag räknas somSveriges ledande expert på medeltida kläder.Hon har på vårt uppdrag noga analyseratBockstensmannens dräkt. Med hjälp av sam¬tida bilder främst från kyrkor och böckersamt skriftliga källor har hon studerat mode¬dräktens skiftningar på 1300-talet. Modetskiftade nämligen även på medeltiden - intevarje år men ungefär i tjugoårsintervall.Kläders längd, urringningars storlek och såvidare kunde skifta.

Men vaiför skulle Bockstensmannen följamodet? Det var ju mest herremän som kundefölja med i de nya impulserna. Det visar sigvid analyserna av Bockstensmannens skelettatt han var just en herreman, eller att han stodnära en högt uppsatt person. Han hade rättsvaga muskler, vilket betyder att han inte varen kroppsarbetande bonde. Samtidigt visarliera tecken på skelettet att han var välnärd.

1

Kol-14 analysernaKol-14 analys kan vanligen datera ett objekttill en 40-årsperiod eller så. Men just under1300-talet finns det problem. När man mäterkol-14 så mäter man en radioaktivitet somavklingar från det att objektet dött. Normaltsett går kurvan för avklingande radioaktivitetrakt nedåt, men just på 1300-talet gör kurvanett litet hopp. Detta beror på att atmosfärenvid denna tid fylldes med mer radioaktivitetän vanligt. Ett givet mätvärde hamnar därförpå två ställen på kurvan och därmed blir tids¬intervallet mycket längre för objektets ur¬sprungliga ålder.

Vi har tidigare gjort ett flertal kol-14 ana¬lyser av Bockstensmannens olika dräktdelaroch olika delar av skelettet. De många analy¬serna ger utslag för både perioden 1275-1315och 1350-1390. Hur ska man då kunna vetavilken tid som är mest sannolik för Bock¬stensmannens dödsfall?

På vårt uppdrag har arkeologen Ulf Struckevid Riksantikvarieämbetet i Stockholm ana¬lyserat kol-14 resultaten enligt en ny metod.Istället för att föra samman alla resultat avkol-14 mätningar på både skelett och kläder,som man tidigare gjort, har Strucke delat uppdem. Proven från skelettet visar ju när man¬nen dött och proven från kläderna när ullenklipptes på de får som givit ull till tyget. Detär ju självklart att mannen måste ha döttsenare än ullen i kläderna är klippt. Därförkan man lägga alla kol-14 analyser av skelet¬tet senare än alla kol-14 analyser av kläderna,även om de i viss mån överlappar varandra.

Ulf Strucke har nu använt ett datorprogrammed en matematisk formel som skilt de olikaprovgrupperna åt. Fast proven överlapparvarandra kan man med hjälp av denna formel»rensa» och utesluta vissa delar av resulta¬ten. Med denna metod har Strucke kommitfram till att Bockstensmannen dog underåren 1350-1390.

-w

Den rekonstruerade Bockstensmannen i basutställning-en på Länsmuseet Varberg. Foto Charlotta Sandelin,Länsmuseet Varberg.

Han måste alltså tillhört samhällets överstaskikt, för 90 % av befolkningen var böndersom levde under mycket fattiga förhållanden.Slutsatsen är alltså att Bockstensmannenhade en samhällsposition, som gjorde att hanville följa modet.

När Eva Andersson analyserat dräktenmenar hon, att den påfallande väl stämmermed modet för perioden 1340-1370. Att detär en så genomförd modedräkt i många de¬taljer talar för att Bockstensmannen levtunder just denna tid. Dräkten är inte helleralls sliten.

De detaljer Eva Andersson främst har tittatpå är: kjortelns smala ärmar, kjortelns storaurringning, kjortelns täta passform, kjortelnslängd samt struthättans utseende både vadgäller strut och slag.

2

Ekpålen som var stuckengenom Bocktensmannenskropp. Det borrade håletvisar att pålen tidigare variten takryttare på ett halmtak.Foto Arne Persson, Läns¬museet Varberg.

giska avdelningen, Lunds universitet, harundersökt den. De 36 årsringama på ekpålenansåg Hans Linderson först vara för få för entidsbestämning. Men när kol-14 prov togsbåde vid den innersta och den yttersta års¬ringen kunde tidsspannet för dendroanalysenbegränsas, så att Hans Linderson kunde göraen säker datering. Eken som pålen kommerifrån är fälld år 1299 plus eller minus sju år!Räknar vi med att takryttaren suttit uppe icirka 30 år, så kan den inte ha använts till attpåla Bockstensmannen med förrän tidigast1330.

EkpålenOriginalpålen av ek som drevs genom Bock-stensmannens kropp, för att han inte skullebli en gengångare, finns kvar i mycket gottskick. Den har nu undersökts på ett nytt sätt,och resultaten kan stärka oss i dateringen avBockstensmannen.

Tidigare har man inte uppmärksammat attekpålen i sin spetsiga ände har rester av ettborrat hål (se bild). Storleken på pålen ochdet borrade hålet gör att ekpålen måste havarit en takryttare! Takryttare (kan ävenkallas »ryggaträ» eller »påll») användes föratt hålla halmtak på plats, och dessa ser lika¬dana ut idag. Takryttama ligger två och tvåmed en pinne emellan över nocken för atthalmen inte ska blåsa bort. Det är hålet tillpinnen som är borrat i den övre änden av tak¬ryttaren.

Halmtak var ytterst vanliga i Hallandunder medeltiden. Dessa höll ungefär i 30 år.När de skulle läggas om togs takryttama ner.Den takryttare vi här talar om - Bockstens-mannens påle - måste ha blivit lite murken iöveränden, för som syns på bilden är barahalva hålet kvar. Den kunde därför inte an¬vändas som takryttare längre. Men en ekpålekan vara bra att ha, så den måste ha blivit stå¬ende i något uthus. Sedan har den kommitväl till pass när Bockstensmannen skullepålas.

Hur kan nu denna påle dateras? Dendro-kronolog Hans Linderson vid Kvartärgeolo-

SlutsatserGenom dräktanalysen har Bockstensmannendaterats till 1340-1370. Genom den fördju¬pade kol-14 analysen har Bockstensmannendaterats till 1350-1390. Lägger vi dessaperioder över varandra får vi 1350-1370 somresultat. Dateringen av pålen säger att Bock¬stensmannen måste ha pålats efter 1330,vilket också stämmer med resultatet. Medmodern forsknings hjälp är vi idag alltså sågott som säkra på, att Bockstensmannendödades under åren 1350-1370. Det kanabsolut inte ha varit tidigare än 1330 ochabsolut inte senare än 1390.

LitteraturWiking-Faria, Pablo (red.), Bockstensmannen och hans

tid. Varberg 2008.

3

Väsby kyrka och patronatsskapets betydelse förbyggnadshistorienAv Caroline RanbyFil. mag., byggnadsantikvarte

Väsby kyrka har allt sedan medeltiden påverkats av både andligt och världsligt frälse.Flera historiskt intressanta personer, såsom lundakaniken Guido de Hallandia, astrono¬men Tycho Brahe och Höganäs Stenkolsverks gruvingenjör Thomas Stavvford, har påett eller annat sätt satt sina avtryck i kyrkobyggnaden. Kyrkan har genom jus patronatusvarit knuten till den numera försvunna huvudgården Tågalyckc och i kyrkobyggnadenförekommer flera företeelser som sannolikt har sitt ursprung i detta patronella förhål¬lande. Den mest anslående av dessa företeelser är det imponerande tornet med tvåtunnvälvda våningar och rester av ett högt beläget kapell.

Vid sidan av de välkända, omtalade och tvek¬löst viktiga skånska landsortskyrkoma, så¬som Dalby, S:t Olof, Gumlösa, Finja och Väför att ta några exempel, finns även ett stortantal tämligen anonyma kyrkor, vilka intedesto mindre besitter högst påtagliga kultur¬historiska värden. Flertalet skånska kyrkorrymmer, hur oansenliga de än tycks vara,någon historisk skatt. Dessa skatter kan hahögst varierande form, allt ifrån ett nästanorört medeltida taklag bestående av tunna,krokiga och silvergrå ckdelar, via en knapptanvänd 1600-talsmässhake av mönstrad, rödsammet med silverbeslag och broderier, tillen komplett 1800-talsinredning utförd medsådan hantverksskicklighet att man inte kanannat än falla i stum beundran.

I mitt arbete som byggnadsantikvarie harjag under ett antal års tid haft förmånen attingående studera ett 50-tal av Lunds stiftsnära 500 kyrkor och utröna dessas historia.Via klängande över valven på trånga ochmörka kyrkvindar och via djupdykningar isköra kyrkoräkenskaper från 1600-talet ochframåt, har jag funnit att varje kyrka, frånden mest namnkunniga till den mest oansen¬liga, alltid gömmer spännande historiska

sammanhang och uppseendeväckande om¬ständigheter.

En av dessa tämligen anonyma kyrkor, vil¬ken visat sig rymma mycket mer av historiskbetydelse än vad man först kunnat ana, ärVäsby kyrka strax utanför Höganäs i nord¬västra Skåne.1 Det som gör denna kyrka sär¬skilt intressant uppenbaras kanske inte förden ordinäre kyrkobesökaren eller turisten,även om här både finns intrikata, medeltidastjärnvalv, oförstörda gjutjärnsfönster ochsnickerier från 1895, vackra golv av cement¬mosaik och en hel rad intressanta gravmin¬nen. Nej, istället är det kyrkans äldsta ochendast fragmentariskt bevarade historia somkanske är allra mest spännande och som gerfog för att tro att Väsby kyrka inte alltid varitså vanlig och oansenlig som den idag kan gesken av att vara. Under 2009 och början av2010 har dessutom gjorts nya upptäckter,som ger ytterligare belägg för den betydelsekyrkan haft under medeltiden. I sambandmed takomläggning har smärre delar från etttidigmedeltida taklag påträffats, bl.a. en fintskuren, tidigmedeltida takstolsdel av högkvalitet. Delen utgörs med stor sannolikhetav en snedsträva från kyrkans äldsta taklag,

4

í

i$' ILV / ♦ ♦

Kyrkan sedd från sydost.

och har återanvänts som upphängningsbjälkeför predikstolens baldakin.2 I Höganäs mu-seimagasin har, ungefär samtidigt, en sand¬sten med romansk bildframställning åter¬funnits.3 Sandstenen är nordvästskånsk ochhärstammar från Väsby kyrka. Därtill har enav de bevarade delarna från kyrkans sannoliktursprungliga taklag kunnat dateras genomdendrokronologi. Kyrkan har härvid dateratstill cirka 1140-tal, vilket gör den ett halvse¬kel yngre än vad man tidigare förmodat.4

1800-talet bildat egna församlingar, återstårLerberget. Väsby kyrka är belägen i östradelen av byn, vilken har både ålderdomligstruktur och karaktär. Söder om och grän¬sande till kyrkan ligger prästgården, och ikyrkans närhet finns även klockaregården.Prästgården har en tvåvånings huvudbygg¬nad från 1859 med påtaglig högreståndsprä-gel, och omges av en parkliknande trädgård,vilken bidrar till den lummiga grönskan kringkyrkan.

Kyrkan omges av en kyrkogård, vars äldredelar kringgärdas av en delvis putsad ochtegelavtäckt gråstensmur. Från västra kyrko¬gårdsgrinden leder en gång kantad av täta,stora och formklippta idegranar upp till kyr¬kans huvudentré. Gången bidrar med en spe¬ciell, ombonad karaktär åt den även i övrigtrikt grönskande kyrkogården.

Den befintliga kyrkans exteriörByn Väsbys närmaste omgivningar utgörs avflackt odlingslandskap med närhet till havet.I äldre tid omfattade socknen förutom Väsbyby och en rad smärre bondbyar, även de trenärliggande fiskelägena Höganäs, Viken ochLerberget. Sedan de båda förstnämnda under

5

i.i + tTf tt lii

T lT

Tornets två nedre våningar och kyrkans huvudingång. Romansk rundbågsfris och reliefstenar i långhusetssödra fasad.

sekundärt, dvs. yngre än långhuset.6 Somsådant bör det ha tillkommit redan i slutetav 1100-talet eller under 1200-talet. Under1560-talet byggdes norra korsarmen som ettgravkor. Den östligaste delen av koret bygg¬des ungefär samtidigt. Tornets befintligaspira tillkom 1705, södra korsarmen uppför¬des 1819 och sakristian byggdes slutligen1833. Samtliga kyrkans fasader är spritput-sade och vitkalkade, gjutjärnsfönstren stora,rundbågiga och dekorerade med fyrpassfor¬mer och färgat glas, och den spetsiga, spån-klädda tornspiran har karakteristisk form, ettviktigt landmärke för alla som närmar sigHöganäs öster ifrån.

I fasaderna bevaras även medeltida bygg¬nadsdelar. I långhusets södra fasad finns enrundbågsfris av sandsten samt två sandstenarmed romanska bildframställningar i relief.Den ena stenen visar ett lejon med männis¬koansikte och fyra vingar. Den andra stenen

Väsby kyrka är helgad åt S:t Andreas. Denär en av få kyrkor på Kullahalvön som varitpatroneil och gynnades under medeltiden avbåde andligt och världsligt frälse. Detta möj¬liggjorde olika utbyggnader av kyrkan samtatt byggnaden försågs med påkostade detal¬jer. Idag består kyrkan av långhus, kor, kors-armar, tom och sakristia. Koret är lika brettoch högt som långhuset och korsarmamaansluter i söder och norr. Tornet i väster harformen av en långhusförlängning, på vilkentornets övre våningar rider. Sakristian utgörsslutligen av ett litet, rektangulärt utbyggemot öster.

Långhuset uppfördes med stor sannolikhetpå 1140-talet och korets västra del byggdesdrygt hundra år senare, i början av 1300-talet. Det ersatte då ett äldre kor. Tornet hartidigare daterats till omkring 1400, men harav senare forskning fastställts som ettromanskt, mittkvadratiskt västtom,5 dock

6

visar två människor vända mot varandra.Den sten som förvaras i Höganäs museima-gasin visar ett lejon. Huvudet är dock någotskadat, men manen är utförd med samma typav lockar som på det lejon som är inmurat ikyrkans fasad. Markeringen för lejonets rev¬ben överensstämmer också mellan de bådaframställningarna. Enligt museets katalogskänktes bildstenen till museet 1934 av enträdgårdsmästare i Väsby, som hade tillvara¬tagit stenen vid omändring i sitt stall. Denpåstås ha varit gravsten över Tycho Brahesson Claudius, som ligger begravd i Väsbykyrka, och dateras till 1500-talets senarehälft.7 De senare uppgifterna är naturligtvisfelaktiga. Stenen har ingått i kyrkans roman¬ska utsmyckning, rivits ut vid något tillfälleoch tydligen återanvänts i en stallbyggnad inärheten. Bildstenama kan ha ingått i någonportal och visar att kyrkan ursprungligen haften rik utsmyckning. Det faktum att man rivitut och kasserat de behuggna stenarna gör detju också tänkbart att flera bildstenar kan hagått förlorade under årens lopp.

Utöver rundbågsffis och bildstenar ingåräven ytterligare några romanska byggnads¬

delar i den nuvarande kyrkans murverk. Inorra långhusfasaden finns ett kvaderstens-omfattat, ursprungligt fönster samt rester avden likaledes kvaderstensomfattade nord¬portalen. Under putsen finns också spår avden medeltida kyrkan, vilka kommit i dageni samband med murverksdokumentationer.8Spåren består av en sandstensomfattad syd-portal, rester av ett sandstensomfattat, rund-bågigt fönster, delar av omfattningen tillännu en sydportal samt diverse återanvändaoch kvaderhuggna sandstenar. De senare in¬går i murverket, vilket i övrigt består avfältsten lagd i jämna skift. Även tornet beva¬rar romanska, ursprungliga byggnadsdelar.Det är liksom kyrkan uppfört av gråsten lagdi jämna skift med sandstenskvadrar i hörn-kedjorna. Mitt på södra fasaden finns tvåtroligen ursprungliga ljusgluggar med om¬fattningar av sandsten och gråsten.

InteriörenVia tornets träklädda pardörr från 1895 medstora, dekorativt formade gångjärn och kom¬binerade portklappar och nyckelskyltar avjärn, kommer man in i vapenhuset och däri¬från vidare in i kyrkorummet. Till över¬vägande del andas interiören sent 1800-tal,även om färgsättningen är från 1950-talet.De öppna bänkarna med konstfullt utforma¬de gavlar, altarskranket med genombrutnatrepassformer, den stjämdekorerade läktar-barriären, fyllningsdörrama med etsat möns¬terglas och golven, belagda med svarta ochockrafärgade, eller svarta och vita viktoria-plattor, eller med cementmosaik av detexklusivare slaget i svarta rutmönster medlöpande hund-bårder, härstammar alltsam¬mans från 1895. Detta år renoverades kyrkanunder ledning av ingenjör Erik Zetterström,bruksinspektör vid Höganäsbolaget ochverksam som lokal arkitekt. Denna välbeva-rade och vackra sena 1800-talsinredning

r*

v

Romansk relief från Väsby kyrka förvarad i Höganäsmuseums magasin.

7

hindrar emellertid inte att även medeltiden ärnärvarande i kyrkorummet. I långhuset finnstvå sinsemellan något olika stjärnvalv frånomkring 1430. Av kalkmåleri finns emeller¬tid inte mycket synligt. Vill man se något avdet måleri som en gång pTytt kyrkan, får manbege sig upp på vinden. På långhusets murarovan valven finns fragment kvar av medel¬tida målningar. På den östra murens norradel, ovan triumfbågen, finns romanska mål¬ningar, vilka kröns av en meanderlisl och pånorra väggen finns målningar som kan varanågot senare, från tidig gotisk period, blandannat i form av palmetter i halvmedaljonger.Av de idag försvunna målningarna har san¬nolikt de under sent 1400-tal tillkomna varitmest anslående. De beskrevs av prostenCaspar Schönbeck 1729. Bilder framstäl¬lande S:t Olof, Syndafallet, Jesu födelse ochberättelsen om Job omnämns. Schönbeckskriver: »Under hvalfvet i Choret och cendehl av kyrkian äro måhlade allehanda His¬torier såsom om skapelsen, sijnefallet, Hiobshistoria, Christi födelse etc. med gl. GroofMåhlning»9. Målningarna fanns i koret, menäven i långhuset. Detta sengoliska, figurativakalkmäleri har hänförts till den s.k. helsing-borgsmästaren,10 vars målningar finns bådei Helsingborgs Mariakyrka och i Brunnbykyrka. Målningar kan ha varil av samma typsom Brunnbys helgonmålningar. Därtill har1500-talsvalven i koret samt gravkoret (nu¬varande norra korsarmen) haft en ornamentaldekoration.

kan studeras. Det övre valvet är dock delvisoputsat. Det nås via en lucka i östra delen avdet nedre valvet, dvs. vapenhusets valv. Närman tar sig genom denna lucka och upp tilltornets andra våning, är det till en böljanganska svårt att få grepp om hur våningenursprungligen varit tänkt och hur den tagitsig ut. Utrymmet är mörkt och ljusstarkaficklampor en förutsättning för att kunna senågot. Båda valven är genombrutna på fleraställen på grund av sekundära trappor ochokänsligt utförda ledningsdragningar. Denandra våningen delas dessutom av ett äldrebjälklag med bilade bjälkar och under dettaen öst-västligt gående och en diagonalt gå¬ende dragbjälke. Ovan bjälklaget ligger ettbrädgolv och här är tornets urverk placerat,liksom trappan upp till klockvåningen. Detbetyder att utrymmet närmast över andratomvåningens golv är ganska lågt, endastkryphöjd, och att man får tänka bort samtligadessa sentida tillägg i form av bjälklag, sam¬manbindande dragbjälkar och urverk, för attkunna se den ursprungliga tomvåningen.

Om vi böljar med att krypa in under detsekundära bjälklaget i andra tornvåningenoch försöker se hur det nedre valvet, vapen¬husets valv, ser ut från ovansidan, kan vi kon¬statera att det tycks vara belagt med ett tegel¬golv. Stora mängder skräp som samlats underåren, gör det dock svårt att se. Golvet ochvalvet har en rund fördjupning som antyderen genombrytning i valvet, möjligen för upp¬hissande av klockor eller ringningsanord¬ning, sedan tornet byggts om för denna funk¬tion. Vi kryper en bit längre in och sitter nupå huk mitt i tornets ursprungliga andravåning. Om vi tittar upp och tänker bortbjälklag och golv ser vi de delvis putsade ochvitkalkade väggarna och tunnvalvet över oss.På flera ställen är putsen emellertid borta ochvalvets fint huggna sandstenskvadrar, elegantrundade för att bilda valvformen, framträder.Ser vi mot öster har vi en öppning i muren

TornetKyrkans mest spännande valv och byggnads¬delar ålcrfinns emellertid i tomel, vilket ärförsett med något så ovanligt som tunnvalvav sten i både första och andra våningen. Val¬ven är murade av sandsten och ursprungliga.Det nedre valvet är putsat och vitkalkat, var¬för valvets stenar och mumingsteknik inte

8

äs i\ iär v* 'ÁIfc v. 'Trappan i tornets södra mur.

torntrappa. Denna trappa har lett vidare frånden andra våningen och vidare upp i tornetoch utgörs även den av en spiraltrappa. Trap¬pan är mycket trång och har både steg ochspindel av tegel. Öppningen omfattas bådeav tegel och av en fint huggen stenpelare.Hade vi kunnat ta oss upp via denna trappahade vi kommit upp i tornets tredje våning,en våning som haft kullerstensgolv att dömaav de delar som idag är synliga. Även dettautrymme är emellertid lågt och svårt attbesiktiga, eftersom det bjälklag som numerabär klockstolen, är inlagt strax ovanför denmedeltida golvnivån.

Sandstenskvadrar tillhörande tunnvalvet över tornetsandra våning.

in till långhusets vind. Muröppningen är om¬fattad med kvaderhuggna sandstenar. I densödra väggen finns de två mindre gluggarsom vi redan noterat utifrån. Dessa gluggarhar formen av rektangulära ljusöppningarmed sneda smygar av sandstenskvadrar.Öppningarna smalnar av utåt och uppåt. Irummets sydvästra höm finner vi en öppningtill den i sydmuren löpande, ursprungligatorntrappan. Om vi på 1200-talet hade besöktsamma utrymme hade det varit denna väg vihade gått för att komma upp till tornets andravåning. Trappan är idag delvis bevarad ochutgörs av en spiraltrappa med steg i tegel ochspindel huggen i sten. Den har använts rela¬tivt långt fram i tiden och en utvändig ingångtill trappan i tornets sydmur finns fortfarandekvar. Ursprungligen har ingången till trappandock nåtts inifrån, från tornets nederstavåning. Mitt emot, i norra murens västra del,finns motsvarande öppning till ytterligare en

Kyrkans medeltida byggnadshistoriaGör vi ett försök att teckna kyrkans bygg¬nadshistoria kan vi konstatera, att stora delarav Väsby socken under medeltiden ingick idet ärkebiskopliga Väsby län. Socknen ut¬gjorde därmed en del av ärkebiskopens gods¬innehav. Väsby län var ett av de största läneni Lunds stift och till Väsby by hörde en skud-gård, dvs. en gård av central betydelse forlänets administration. Här togs skatten frånlänet upp och gården kunde ibland också ut¬göra residens för ärkebiskopens utsända.Väsby kyrka har haft en särställning bland

9

kyrkorna på Kullahalvön såsom patronats-kyrka. Vid 1300-talets början var patronats-skapet" delat mellan flera personer. Ärke¬biskop Isamus hade den största delen medanövriga delar innehades av kungen samt ettantal adelsmän. Bland dessa adelsmän märksJoen Joensen Litle till Tågalycke, en numeraförsvunnen huvudgård belägen intill Väsby.Litie var gälkare i Lund, dvs. högste kungligeämbetsman i Skåne. År 1305 fick lundakani-ken Guido de Hallandia Väsby i prebende.Som kanik tillhörde Guido de präster somansvarade för domkyrkans gudstjänster. Hanvar därtill kung Erik Menveds hovpredikantoch kom senare att bli dekan vid domkapitleti Lund, dvs. närmast underställd domprosten.År 1314 utnämndes han till kungens kansler.Prebendet innebar att Guido erhöll länets av¬kastning som inkomst.12

Vid den tidpunkt Guido de Hallandia fickVäsby i prebende hade kyrkan funnits i drygt150 år. Den uppfördes som en romansk an¬läggning med långhus och kor samt möjligenen avslutande absid mot öster. Murverket be¬stod av fältsten. Kyrkan hade en sandstens-

omfattad, rundbågig portal mot norr och enmot söder. Möjligen har de bevarade bild-stenarna ingått i sydportalen. Mot norr fannsett fönster, vilket också var sandstensomfat-tat och rundbågigt. Det är troligt, men inteklarlagt, att två likadana fönster fanns motsöder. På södra sidan av långhuset fannsdessutom en rundbågsfris och interiört hadekyrkan muralmålningar. Taklaget av ek kantänkas ha bestått av sparrar, en nivå hanband,bindbjälkar samt snedsträvor löpande mellanbjälkar och hanband. Snedsträvoma har varitdekorativt utformade. Även övriga takstols-delar kan ha varit omerade och taklaget harsannolikt varit av mycket hög kvalitet. Tornettillkom troligen ganska snart efter det att kyr¬kan uppförts, dvs. redan under sent 1100-taleller under 1200-talet. Det uppfördes avohuggen gråsten och bör ha haft tre våningarsåsom beskrivits ovan.

Det vore inte orimligt att relatera tombyg¬get till kyrkans patronus. Tornets sandstens-valv i två våningar, urspmngliga muröpp¬ningar samt muramas trappsystem som lederända upp till en tredje våning, tyder på att

'ÿ w4 1

%>

Medeltida muralmåleriovan långhusvalven.

10

någon av tornets övre våningar kan ha haft enliturgisk funktion, eventuellt har här funnitsett högt beläget kapell. Tornet kan även havarit försett med empor, herrskapsvåning,från vilken kyrkans patronus kunde övervaramässan. Exempel på ett högt beläget tomka¬pell finner man i det mäktiga 1 1OO-talstomcttill Husaby kyrka i Västergötland. Tomkapellplacerade i tornets andra våning, har inomLunds stift funnits i exempelvis Vä, Lyngsjö,V. Sallerup, N. Åsum och Simris kyrkor.

Redan i början av 1300-talet revs det ur¬sprungliga koret tillsammans med den even¬tuella absiden. Ett nytt kor uppfördes, vilketvar lika brett som långhuset, och den roman¬ska triumfbågen murades om till en spets-bågig genomgång. Det nya koret byggdes avtegel och var sannolikt rakt avslutat motöster. På vardera norra respektive södra fasa¬den fanns ett spetsbågigt fönster. Därtillfanns en ingång från söder, vilken fanns kvarända till 1819. Koret bör ursprungligen havarit försett med valv, då strävpclarc uppför¬des samtidigt med korets murar.13

Sannolikt kan även korets ombyggnadsättas i samband med patronatsskapet. Inteminst korportalen tyder på detta. Korut¬vidgningar brukar vanligen förklaras med attman antingen velat ha utökat utrymme för enstormannagrav eller att liturgiska förändring¬ar krävde mer utrymme. Korportaler i sin tur,anses innebära att kyrkan haft en speciellfunktion, oavsett om portalen ledde in till ensakristia eller ej. Sakristior tillkom i en del avstiftets kyrkor under perioden från 1200-talets mitt och framåt, och oftast tycks sakri¬stian ha inneburit att kyrkan hade en specielladministrativ funktion,14 något som skullekunna stämma i Väsby kyrkas fall. Hlera för¬klaringsmodeller är emellertid tänkbara, var¬för vi får nöja oss med att konstatera att koretoch korportalen, liksom tornet, utgör expo¬nenter för den roll kyrkan spelat, och for detsammanhang som den fungerat i. Vi kan

nämligen konstatera att korportaler, åtmins¬tone romanska sådana, men troligen även deyngre, har varit mycket ovanliga bland kyr¬korna i Lunds stift. Bland landsortskyrkormed ursprunglig korportal kan nämnas Häst-veda kyrka. I denna kyrka har portalen för¬klarats med närheten till småländska grän¬sen. I Småland har nämligen dylika portalervarit vanliga.15 En kyrka med korportal iVäsbys närhet är Farhults kyrka. Någondirekt förklaring till denna korportal finnsännu inte, men det kan konstateras att denursprungliga kyrkan också här varit mycketvälbyggd och påkostad med ovanligt finthuggna hömkedjor och sydportal med exklu¬siv utformning och profilerad omfattning.16

Omkring 1430 slogs stjärnvalv i Väsbykyrkas långhus och en enkel målningsdekorav ornamentalt slag utfördes i valven. Syd-och nordportalen sattes igen i samband medvalvslagningen och istället togs en ny dörrupp i sydmurens västra del. Utanför den nyadörren uppfördes ett vapenhus, vilket kan habyggts samtidigt med valvslagningen elleromkring 1500. Vid den senare tidpunkten,eller möjligen redan vid 1400-talets slut, för¬sågs även kyrkan med figurativt kalkmåleri ivalven.17

Från reformationen till 1800Under 1500-talet kom kyrkans utformningåter att påverkas av den lokale stormannen,vilken då var Anders Ulfeld till Tågalyckegård. I början av 1560-talet lät han bekostaen utbyggnad av kyrkan mot norr, vilken fickformen av ett gravkor. Vid ungefär sammatidpunkt förlängdes koret mot öster och nyavalv slogs. Detta innebar att det gamla koretsöstra mur revs och i det förlängda, rakslutnakorets östra mur sattes en dörr in. De gotiskafönstren kom delvis att döljas av de nya val¬ven. varför de ersattes med nya fönster.Korets och norra utbyggnadens valv försågs

11

tyngd gil till himlen, varest han ut i slällct t'ör knappttillmätta dagar lir delaktig i evignattens tidsrymderoch jublar i besittning av en ostörd frid. Dog i Her¬rens år 1577 den 7 januari. Född den 2:dre i sammamånad. Då vi födas börja vi dö, då vi dö födas vi. Åtsin lilla älskade son Claudius, som han ej sett, resteTycho Brahe denna sten till minne av hans hädan-lard till evigheten

Tycho Brahe skal) enligt cn osäker och hit¬tills obekräftad uppgift ha fått Tågalyckesom förläning under 1500-talets senare del,vilket skulle vara anledningen till att sonenbegravdes i Väsby kyrka.21 Även i andra in¬ventarier påminns man om kyrkans förhål¬lande till frälset. I början av 1600-talet erhöllkyrkan två betydelsefulla inventarier sonibåda påtalar kyrkans roll som prebende:altaruppsatsen och predikstolen. De bärbåda inskriptioner med prebendeinnehavaresnamn. På altaruppsatsen från 1622 nämnsAugustinus Sand, sockenpräst vid Tyska kyr¬kan i Helsingör och på predikstolen står attläsa Nicholaus Paschasius (Niels Paaske)1604. Paaske var slottsskrivare på Köpen¬hamns slott.22 Från 1656 var det biskopPeder Winstrup som var kyrkans patronusoch efter honom erhöll Gunnar Rosenkrantzjus patronatus. Domkyrkan behöll såledessitt inflytande långt efter reformationen.22

Vid 1600-talets slut omtalar räkenskaps-boken att kyrkan var i dåligt skick, blandannat beträffande golv och tak. Nytt blytaklades därför 1666.24 År 1694 togs tornspiranner, eftersom trävirket var dåligt och detförelåg »fara för nederfall som på slik hän¬delse kunnat förorsaka kyrkan en obotligskada».25 Två år senare reparerades tornet tillmur och grundval.

I början av 1700-talet var det främst kyr¬kans tak och tom som var i behov av under¬håll p.g.a. ålder och stormskador, Vid prost-visitationen 1703 konstaterades att tornet idess helhet borde lagas och »uppbyggas»och 1705 försågs tornet med befintlig spira.Kyrkoräkenskapema omtalar att tommurarna

med kalkmålningar föreställande stjärnoroch liljestänglar i brunt. Ribborna kalkadesblågrå.18

År 1689 fick kyrkan ny bänkinredningnär kyrkoherde Barck lät göra nya bänkar»öfver hela kyrkan». De gamla »uppstån-darna», dvs. gavlarna, återanvändes i den nyabänkinredningen. Dessa var av ek och för¬sedda med utskurna namn och märken samthela bibelcitat. Genom ovarsamhet hadeemellertid uppståndarna placerats i oordningoch vissa hade helt förkommit. Man kundedock uttyda att del på manssidan stod»Superintendenten, senior, Canik i Lund, harlåtit reparera dessa stolar i denna kyrka tilldet h. ämbetets, Guds ords och sakramentetsära år 1585».19 Därmed kan vi konstatera tvåsaker, dels att kyrkorummet redan vid 1500-talets mitt bör har haft en tämligen omfat¬tande bänkinredning och dels att kyrkan ännuvid 1500-talets slut gavs stöd från Lund. Detsenare bekräftas också av Lunds stifts lande-bok från 1570-talet, i vilken det framgåratt Väsby socken alltjämnt var kanikpre-bende.20

Inflytandet från både det världsliga ochdet andliga frälset var således påtagligt ännunästan 400 år efter kyrkans uppförande. BådeTågalycke gård och domkapitlet bidrog tillkyrkans förändring och hade inflytande överdess utformning, något som bl.a. avspeglas ide gravminnen som ännu finns kvar i kyrkan.Ett av dessa utgörs av en grå sandstensgrav-häll med fyra vapensköldar ovan en inskrip-tionskartusch. Stenen är lagd över AndersUlfeld till Tågalycke och hans hustru Marga¬reta Gage, vilka dog 1564 respektive 1577.Från 1577 finns också ett epitafium i mäss-sing över astronomen Tycho Brahes sonClaudius. Epitafiets text berättar att:

Här vilar fridfullt i sin lilla kista Claudius, som ilivet ej hade ro på hela jordens krets. En gång läthonom naturen framträda på jorden och tillstaddehonom att vara där ovan blott 6 dagar. Måtte han ispäd ålder fri från jordisk besmitta, utan hämmande

12

hade tagit »tämmelig skada» sedan den gam¬la spiran togs ner, varför även en del mur¬arbeten fick utföras. Dessa ombesörjdes avmurmästare Nils Nilsson Kopp från Helsing¬borg medan timmerarbetena verkställdes avtimmerman Bengt Trulsson från Skörpinge.Blytäckaren Per Johansson från Ängelholmlade bly på spirans nedre del och spåntäck-ama Jeppa Andersson och Anders Anderssonfrån Fagerhult täckte spiran med ekspån. Detomtalas att den nya spiran kom att utgöra ettviktigt landmärke för sjöfarande.26 År 1708beslöt man att ta ner den gamla, lilla spiransom fanns över koret. Denna spira var fördålig för att repareras och man hade intelängre någon nytta av den. Det bör ha rört sigom en takryttare som sannolikt hyst en prim¬klocka. Sådana införskaffades allmänt tillkyrkorna som en följd av transsubstantia-tionsläran, vilken antogs vid laterankonciliet1215. Primklockoma användes under mäss-san vid elevation av hostian.27

År 1729 beskrev prosten Caspar Schön¬beck kyrkan. Schönbeck nämner då att det pånorra sidan fanns ett kapell, dvs. AndersUlfeldts gamla gravkor. I detta kapell hadedet stått två altare, i det nordöstra och syd¬östra hörnet. På ett av altarna hade det ståtten altartavla med dörrar samt en skulptur avMaria med Jesusbarnet och ett antal andraskulpturer, bland andra S:t Jacob. Dettaskulpturförsedda altarskåp hade nu sin plats itornets nedre våning, tillsammans med ettgammalt repositorium28, i vilket kalk ochpatén hade förvarats. I detta rum var ävendopfunten placerad och rummet var avskiltfrån övriga kyrkan med ett gallerverk. I repo-sitoriet fanns ett gammalt rökelsekar av malmmed järnlänk. I koret fanns en klockarestoloch på den var målat Biörn Pedersen deign291607. Uppgiften om två sidoaltaren i norragravkoret är något tveksam med tanke på attdetta byggdes efter reformationen. Däremothar koret säkert haft sidoaltaren under medel¬

tiden. Det är sannolikt dessa som Schönbeckbeskriver.

Schönbeck skriver också att kyrkans torn¬spira var ganska hög och täckt med spån.Övriga delar av kyrkan var täckta med bly. 1tornet fanns ett gammalt slagur, till vilketman gjort en visare och tavla 1703. De bådaklockorna bar årtalen 1523 och 1608. Ikapellet låg Tycho Brahes son begraven och imuren ovanför satt en minnestavla i mässing.Över själva graven låg en liten sten utanskrift. På pelaren mellan kyrkan och kapelletfanns två vapenbilder målade på trä, NielsLauridsen Rosengieddes till Tågalyckefäderne och möderne vapen. Här stod äventvå bänkar som tillhörde Tågalycke gård.Kyrkans bänkar hade tillkommit 1689, mengavlarna av ek hade tagits tillvara från enäldre bänkinredning. På kyrkogården fannsinga gravstenar utan som brukligt var i trak¬ten, ramar och kors av ek, vilka var svärtadeoch försedda med den dödes namn, boställeoch årtal. Schönbeck nämner också att kyr¬kan alltid varit prebende till någon kanik iLund och att biskopen fortfarande åtnjöt 20skeppor råg årligen samt av pastorn 3 daleroch 14 öre silvermynt.30

Även Simon P Sundius beskriver delar avkyrkan i sin avhandling från 1754. Sundiusanser att kyrkan var präktigt smyckad. Hanbeskriver altaret, predikstolen samt de grav¬stenar som låg i golvet. Nära altaret fannsAnders Ulfeldts och Margrete Gages stenoch mitt i golvet låg Anna Herr Peders stensamt en sten lagd över kyrkoherde PederDaniel Pedersen Gemtzoe och dennes hustru.Anna Herr Peders sten från 1616 finns allt-jämnt kvar i kyrkan medan den sistnämndasaknas. Liksom Schönbeck beskriver Sun¬dius kyrkans sidokapell, vilket i äldre tid till¬hört Tågalycke. På en pelare tillhörande dettakapell fanns en mässingsplatta med en min-nestext över Tycho Brahes son. Sundius om¬talar även Niels Lauridsen Rosengieddes

13

vapen, och nämner att de tillhört Tågalyckesfoma herrskap, herr Gedda och hans makaUgla, således Rosengieddes föräldrar.31

Även på det musikaliska planet utmärktesig Väsby som en inte helt ordinär kyrka.Medan många kyrkor inte fick orgel förränframemot 1800-talets mitt, installerades enorgel i Väsby redan 1737. 1 sitt beslut rörandeorgelns införskaffande har sockenmännenmotiverat orgelinköpet genom att påpeka »attmånga resande besöka gudstjänsten», attkyrkan redan var försedd med »klockor, ur¬verk och annat som vid en bonde- eller landl-kyrka behörigt är» samt att kyrkan dessutomvar »vid förmöget tillstånd». Efter vederbör¬ligt tillstånd från Kungl landshövdingeämbe-tet installerades därför en orgel för 450 dalersmt. Orgeln hämtades från Lund med sexvagnar och en ridhäst. Den placerades på ennytillverkad läktare och från Malmö hämtademan en organist som granskade verket. In¬tressant att notera är, att det nu är socken¬männen tillsammans, och inte någon patro-nus, som driver orgelfrågan samt beslutar omgemensamt ansvar för organistens avlönan¬de.32

långa tider hade hotat att störta ner, muradesom. Fyra ekbjälkar samt åtskilliga ankarjämlades in. Jämbokstävema S B P sattes upp påvästra fasaden. De står för Sven Brask Prost,dåvarande kyrkoherden. Ett flertal fönsterut¬vidgningar genomfördes också under dennaperiod. År 1778 utvidgades två fönster motsöder och året därpå ett på korets södra sida.En fönsterluft togs upp i korets nordmur1780 och två fönster bröts upp i kapelletsmur 1785. Kapellet fick 1786 en direkt in¬gång utifrån. På gaveln sattes två järnbe¬slagna halvdörrar samt en innerdörr av brä¬dor in för att motverka drag. Därtill togsytterligare två fönster upp i kapellet, ett pågaveln och ett på norra sidan. Mot söder ut¬vidgades ett fönster. Samtidigt murades enliten dörr mot söder igen, oklart vilken dörrsom avses. Orgel- och drängläktaren flytta¬des och byggdes om. Nya stolar (bänkar)gjordes till kapellet och nya brädgolv ladesunder stolarna. De två valvbågarna mellankapellet och långhuset bättrades. Arbetena ikyrkan fortsatte året därpå med invändig vit¬mening. Troligen var det nu kyrkans kalk¬målningar kalkades över eller togs bort. Tioår senare hade man tröttnat på den pelare ochde valvbågar som skilde kapellet från lång¬huset. Pelaren skymde sikten mot prediksto¬len och gjorde mittgången trång. Den togsdärför bort av byggmästare Rosendahl frånHelsingborg.

Under 1700-talets senare hälft utfördes enrad arbeten på kyrkan, som inte minst be¬rörde tak och tom.33 År 1756 utfördes put¬slagnings- och kalkvittningsarbeten. Tegel¬taken krävde ständigt underhåll med skäll-ning och understrykning34. Detta år var detgravkoret som behövde åtgärdas och arbetetutfördes av smeden Måns Wiberg35, Smeds-torp i Brunnby socken, samt murmästareBorman i Landskrona. År 1757 förbättradesspirans spåntak och året därpå repareradessödra taket. Utanför södra dörren byggdes ettbislag (litet vindfångsutbygge) i korsvirke.Dåliga ekspån på tornspiran byttes ut 1767och spiran samt vapenhusets och bislagetsdörrar och luckor tjärades. Tre år senare ut¬fördes en större reparation av tornet när denvästra och halva södra sidan, som under

1800-talets byggnadsarbeten1800-talet skulle innebära omfattande för¬ändringar av kyrkan.36 Man började dockmed några mindre arbeten. Under sekletsförsta år installerades en ny orgel och läkta¬ren byggdes därför om. Tornspiran reparera¬des 1814 av åbon Sven Persson och drängenAssar Svensson. Den senare hade deltagitvid tomspirans reparation för 12 år sedanoch då genom »utmärkt skicklighet vid det

14

vågsamma arbete af nya stångens och flag¬gans uppsättande på spiren dymedelst för-värfvat sig sockeninbyggames fullkomligaförtroende».37 År 1819 genomfördes så detförsta större projektet när vapenhuset vidsydportalen revs och ingången till koret togsbort. Södra korsarmen uppfördes och anslötstill det tegelmurade korets två västra travéermitt emot det norra utbygget. Detta försågssamtidigt med nya fönster. De två västra val¬ven i koret ersattes av ett stort mittkryssvalv.Arbetena utfördes av byggmästare BengtMöllergren i Helsingborg. År 1833 var detdags för nästa tillbyggnad när sakristian upp¬fördes som en tillbyggnad till korets östrasida och troligen belädes med glaserat tak¬tegel. Århundradet fortsatte med en rad repa¬rationsarbeten. Taken lades om, sparrverketbyttes och tornet förstärktes. År 1857 beslötsockenstämman att en ny trappuppgångskulle ordnas från vapenhuset till tornet. Dengamla var »bristfällig, mörk och trång, så ihändelse av eldsvåda det vore omöjligt attkomma upp med vatten».38 Tanken var att enny trätrappa skulle dras över vapenhusets in¬gång till kyrkorummet och genom valvet.Domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius ytt¬rade sig över förslaget och menade att det var»grof vandalism» att bryta genom de medel¬tida valven. Han föreslog ny besiktning, vil¬ken genomfördes.39 Trappan kom emellertidtill utförande några år senare, 1862, sammaår som vissa delar av taket belädes med eng¬elsk skiffer.

År 1895 genomgick kyrkan så den omfat¬tande renovering som fortfarande präglar enstor del av kyrkorummet. Golven belädesmed ett av den tidens mest exklusiva material,Viktoriaplattor och cementmosaik med ele¬ganta mönster. Den slutna bänkinredningenbyttes ut och ersattes av befintlig öppen in¬redning. Under bänkarna lades plankgolv.Altare, altarring och läktarskrank tillkom,liksom invändiga dörrar, paneler kring väg-

skt

-»i-

Romanskt fönster samt jämfönster från 1895.

gama och skrank vid korsgångarna. Vid norraoch södra korsarmen anordnades vindfångoch de gamla dörrarna mellan koret ochsakristian flyttades till södra korsarmensvindfång. Träinredningen målades i ekfärg.Brädbeklädnaderna i taken under norra ochsödra läktaren vitmenades, liksom underorgelläktaren. Läktarnas 12 jämpelare måla¬des och bronserades. Predikstolen måladesom och kompletterades av A Nordström. Denorgelfasad som hade ritats redan 1885 komockså till utförande. Fönstren byttes mot be¬fintliga jämfönster med masverk, vilka måla¬des svarta, liksom fyra nummertavlor. Envarmluftsanläggning med kalorifer, varm-luftskanaler, från Kockums Mekaniska Verk¬stad ersatte kyrkans tre vedeldade ugnar.Kalorifem installerades i norra korsarmenoch kanaler för varmluft grävdes underkyrkan.40

15

manska kyrkan trots allt fått behålla en stordel av sin exklusivitet fram till våra dagar.Det har under århundradenas lopp funnits envilja att förse kyrkan med nymodigheter,högtstående hantverk och estetiskt tilltalandelösningar, och denna vilja har uppenbarligenstått i samklang med bakomliggande ekono¬miska resurser.

Ett industriellt patronatsskap?Därmed är vi framme vid en tid när patro-natsskapet definitivt borde ha spelat ut sinroll. Någon patronus som bestämde Överkyrkans utformning och bekostade dess för¬bättringar fanns inte längre. Frågan är emel¬lertid, om vi i kyrkans 1800-talshistoria inågon mån inte kan skönja ett nytt »patro¬natsskap». Sedan stenkolsbrytningen startadei Höganäs 1797 hade Höganäsbolaget växtsig starkt som maktfaktor med stort infly¬tande, inte bara över Höganäs utformning,utan även över de närmaste omgivningar¬nas.41 Fram till 1852 var det Väsby kyrkasom utgjorde gudstjänstlokal för hela Höga¬näs, och därmed också för bolaget och dessarbetare. Detta år bildade emellertid Höga¬näs stenkolsverk en egen bruksförsamling,till vilken samtliga anställda vid stenkolsver¬ket hörde, oavsett bostadsort. En särskildbrukskyrka tillkom inne i Höganäs. Först1919 bildade Höganäs egen, geografisktbaserad, församling. Kanske kan vi någottillspetsat se 1895 års kyrkorenovering, leddav Höganäsbolagets bruksinspektör, som ettuttryck för detta »industriella patronatsskap»eller åtminstone som uttryck för ett visstinflytande. Detta inflytande avspeglas även ivalet av bolagets produkter när man 1845bytte de gamla solbänkarna mot nya avHöganäs eldfasta tegel samt 1848 då kyrkansstora gångar belädes med samma material.Och även om Tågalycke gård och dess herr¬skap var försvunna, fanns det ändå ettherrskap som kunde sätta avtryck i kyrkangenom storslagna gravminnen. I kyrkansvapenhus står nämligen en gravhäll av gjut¬järn, lagd över Margaret Stawford 1819.Margaret var hustru till den brittiske gruvin¬genjören Thomas Stawford, som i slutet på1700-talet var med och utvecklade verksam¬heten vid Höganäsbolaget. Genom traditio¬nens makt levde således ett patronelit bete¬ende i viss mån kvar även under 1800-taletoch vi kan konstatera att den påkostade ro-

SummaryVäsby parish church, which dates back to ca1140, looks very much like other ancientchurches in the area. It holds a different his¬tory however, traces of which can be detectedin the actual structure of the building. Amajor antiquarian investigation of the build¬ing was conducted 2009 and at the beginningof 2010. It revealed the significance of vari¬ous fragments in the structure of the build¬ing, some parts which had been concealed byalterations made at various times during thepast centuries. The tower proved to be ofspecial interest. All these finds demonstratethe importance of advowson. The church inVäsby was patronized by the aristocracy andhigh dignitaries of the church during themiddle ages.

Noter1 Ranby 2007a.2 Takstolsdelcn uppmärksammades av 1:e antikvariePetter Jansson, Regionmuseet. Lund, och betecknas avhonom som en av de mer intressanta i stiftets kyrkor.Se Jansson 2010.1 Av konstvelare, docent Henrik Ranby.4 Meddelat av I :e antikvarie Petter Jansson, Regionmu¬seet, Lund. Dateringen har gjorts av forskningsingenjör,fil lic Hans Lindersson vid laboratoriet för vedanalotnioch dendrokronologi. Lunds universitet. Dateringen ären s.k. efterdatering, men tämligen säker eftersom pro¬vet bedömdes omfatta ved i princip ända fram till denyttersta splintveden. Se även Jansson 2010.5 Btt mittkvadratisk torn är ett tom med rektangulärgrundplan, vars övre våning/våningar har kvadratiskplan. Se Jacobsen 1093. s.14.6 Cronvall 1988; Jacobsen 1993, s. 119; Holmberg1990, s. 34.

16

'b LLA, Väsby kyrkoarkiv.37 Holm 1931, s. 47.38 Holm 1931, s. 59.39 LUHM, C G Brunius samlingan VF, Väsby kyrko¬arkiv.40 VF. Väsby kyrkoarkiv, ritningar och anbud; RA. rit¬ningar.41 Meddelat av konstveiarc. docent Henrik Ranby.

7 HM 1246.8 Cronvall 1988.9 Schönbeck 1729/1932, s. 16.10 Borelius 1954 och Banning 1976-82.11 Patronatsskap innebar att en person, patronus, haderätt att tillsätta präst i en församling, Patronatsrätteninnebar ofta även rätt till skatteintäkter samt viss skyl¬dighet all underhålla kyrkan. Rätten uppkom undermedeltiden, ofta i samband med att en adelsman byggdeeller ekonomiskt gynnade en kyrka. Jus patronatus reg¬lerades i kyrkolagen 1686 och upphävdes 1922.13 DD R5:253. Äldre skildringar av kyrkans byggnads¬historia återfinns i Hansén 1930 och Hansén 195.3.Angående kanikprebendet se Lunds slifts landebok III,s. 47 f.13 Hanscn 1930, s. 38.14 Jfr Holmberg 1990, s. 57.15 Holmberg 1990, s. 22.16 Ranby 2007b.17 Banning 1976-82; Cronvall 1988, RGA.18 Hansén 1930, s. 38.19 Holm 1931. s. 13.2,1 Lunds stifts landebok I, s. 543.21 Uppgiften om Tycho Brahes innehav av Tågalyckeåterfinns i diverse informationsmaterial rörande Braheoch Väsby kyrka. I Sundius 1754 (1962) återfinns ensvävande formulering rörande det eventuella ägandet,s. 148. Man kan konstatera att Brahe från sent 1570-talvar innehavare av ett flertal jordegendomar i både Väsbysocken och de intilliggande socknarna Brunnby ochJonstorp. Se t. ex. Hansén 1950.22 Se Hanséns kommentar till Schönbcck 1729/1932.23 Holm 1931, s. 8.24 LLA, Väsby kyrkoarkiv.25 Holm 1931, s. 14.26 LLA, Väsby kyrkoarkiv.11 Transsubstantiatinnsläran innebär enligt katolicismenatt Kristi kropp och blod verkligen finns i sakramenten iform av bröd och vin sedan brödet och vinet genomGuds makt transsubstantierais till kropp respektiveblod.28 Repositorium är del latinska ordet för bricka. I dethär fallet bör snarast avses en ask för förvaring av natt¬vardskärlen. Jfr det engelska repocitory.29 Deign eller degn är det danska ordet för klockare.30 Schönbeck 1729/1932, s. 15 ff.31 Sundius 1754(1962), s. 144 ff.32 Holm 1907, s. 26 ff.33 LLA, Väsby kyrkoarkiv.34 Dåtida tegeltak lades på öppen läkt och underslröksfrän insidan med kalkbruk för att bli täta. De delar somman inte kom åt att täta från insida, vid lakfot och nock.tätades från utsidan, dvs. skällnades.35 Ranby 2003. s. 637 ff.

Källor och litteraturOtryckta källorHöganäs museum (HM)

Landsarkivet, Lund (LLA)Väsby kyrkoarkiv

Lunds universitets historiska museum (LUHM)Kyrkoarkivet

Regionmuseets arkiv, Lund (RGA)Topografiskt arkivRapporter

Riksarkivet, Stockholm (RA)Ritningar

Väshy församling (VF)Väsby kyrkoarkiv

Tryckta källorDiplomatarium Danicum, utg. af Det danske Sprog- og

Litteraturselskab. København 1938 ff.Lunds stifts landebok I. Skånsk senmedeltid och renäs¬

sans 4. utg av K G Ljunggren och Bertil Ejder. Lund1950.

Lunds stifts landebok III.Skånsk senmedeltid och renäs¬sans 6, utg av K G Ljunggren och Bertil Ejder, Lund1965.

Schönheck. Caspar 1729. Wäsby socken i Luggudehärad. Med kommentar av Emil Hansén, Kullabygd1932. Helsingborg.

Sundius, Simon P 1754. Kullen, en beskrivning l'rån1700-talet. Kullabygd 1962. Höganäs.

LitteraturBanning. Knud. A Catalogue of Wall-Paintings in the

Churches of Medieval Denmark 1000-1600. Scania.Halland. Blekinge. /-/V, Copenhagen 1976-82

Borelius, Aron, Skånes medeltida monumentalmåleri.Fyra undersökningar.Stockholm 1954

Cronvall, Mabel, Byggnadsurkeologisk undersökning «vVäsby kyrka. (Stene) Skånes hembygdsförbund/Landsantikvarien i Malmöhus län. Lund 1988

17

Hansen, Emil, Något om Väsby kyrkas byggnadshisto¬ria. Kullahygä 1930, Höganäs 1930

Hansén, Emil, Bidrag till Kullabygdens historia. Kulla¬bygd 1950, Höganäs 1950

Hansén. Emil, Bidrag till Väsby kyrkas byggnadshisto¬ria. Kullabygd 1953, Höganäs 1953

Holm Carl Peter, Kantorer, klockare och organister iWäsby pastorat, Engelholm 1907

Holm, Carl Peter, Kyrkoherdar i Väsby pastorat. Kulla-bygd 1931, Helsingborg 1931

Holmberg, Rikard, Kyrkobyggnad, kult och samhälle.Landskyrkan i Lunds forna ärkestift genom tiderna.Lund Studies in Medieval Archaeology 8. Stockholm1990

Jacobsen, Henrik, Romanske vesttårne, deres indretningoch funktion - Vesttårne før 1300 i det middelalder¬lige Danmark øst for Storebcelt, Stockholm 1993

Jansson, Petter, Väsby kyrka. Bland taklagare och tak-låggare. Antikvarisk kontroll 2009. Rapport 2010:7.Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne

Ranby, Caroline, Krapperup mellan renässans och skif¬tesreformer. Borgen och byarna 1550-1850. Historiakring Krapperup. Gyllenstiernska Krapperupstiftel-sen 2003

Ranby, Caroline (2007 a), Underhållsplan.Väsby kyrka.Wikerstål Arkitekter, Helsingborg 2007

Ranby, Caroline (2007 b), Underhållsplan. Farhultskyrka. Wikerstål Arkitekter, Helsingborg 2007

18

’It stort Tom oc Huse omkring’ -nya perspektiv på riksborgen FalkenbergAv Peter Skoglund och Mats DahlbomFil. dr. Sydsvensk Arkeologi AB. Malmö resp. civJng., Falkenberg

Borgen Falkenberg vid Äirans mynning byggdes förmodligen ca 1290 och brändes1434. Den var i början av 1300-talet en viktig dansk riksborg. Om borgens funktioner,utseende samt relation till den viktiga bron över Ätran och bebyggelsen i anslutning tillbron är myckel litet känt och vi har genom studier av terräng, kartor och andra doku¬ment försökt klarlägga dessa förhållanden.

kommunikationsteknisk synpunkt är fortfa¬rande oklar. Inte minst gäller detta relationenmellan borgen och den närliggande bron överÄtran, som är dokumentariskt belagd årI310.5

I syfte att belysa de här frågorna har vi gåttigenom det historiska källmaterialet ochundersökningsresultaten. Vi har också ge¬nomfört kart- och terrängstudier i syfte attrekonstruera don ursprungliga topografinkring borgen.

Vi har försökt au klarlägga varför borgenbyggdes samt hur den såg ut och hur den varavsedd att fungera.

BakgrundSödra och Norra Halland utgjorde från 1 280-talet till ca 1360 två olika län, vars innehavareemellanåt låg i strid med varandra. BorgenFalkenberg, som troligen anlades i slutet av1200-talet, hade därför under denna tid enviktig roll som gränsfäste. Dess betydelse förförsvaret av det danska riket framgår av attden i Valdemar III:s handfästning 1326 1 om¬nämns som en av de tre kungliga borgar iSkåne och Halland, som inte skulle rivas. Deövriga var Helsingborg och Skanör.

Borgens historiska roll är belyst i ett 30-talnotiser i historiska källor.21dag finns endaslgrundmurar kvar av ett torn.

Borgen har varit föremål för två arkeolo¬giska undersökningar. År 1885 gjordes enpartiell utgrävning under stark tidspress isamband med att Mellersta Hallands Jernvägdrogs fram över tomruinen, vilken då delvisförstördes.3 En annan undersökning utfördes1937-38, då järnvägen genom Falkenbergfick en annan sträckning.4 Undersökningengjordes i första hand för att återställa ochkonservera resterna av borgtornets källare.

De båda undersökningarna har lämnat åt¬skilliga fynd och klarlagt borgtornets plan-mått, men borgens funktion ur försvars- och

Broar och hamnarDet framstår som rimligt att lokaliseringenav borgen till den vänstra Ätrastranden haftsamband med övergångar över ån. (EftersomÄtran slingrar sig genom staden, använder vibegreppen högra, respektive vänstra strandenoch förutsätter då att betraktaren tittar ned¬ströms.) Sådana övergångar, antingen de ut¬gjordes av vad eller broar, hade strategiskbetydelse, inte minst då Ätran under 1200-och 1300-talen tidvis blev gräns mellankungars och stormäns maktsfärer, något somman anakronistiskl skulle kunna kalla riks-

19

Väg mot Varberg, 1700-talet

irN rosliAGarvare- Tidigareforsen väg mot

HalmstadAS TullbronrgruinHeliga

korsetskapell \

5 rygga på 1700-talet-a

NuvarandeHalmstadvägenE

9 lalla-näsetHålanS:t Laurentii

kyrka

Bebyggelseca 1650

Fig. 1. Översiktskarta,Ätran genom Falkenberg.Bearbetning Lars Dahl-

100 200 300 400m

bom.

gräns. En schematisk bild av denna »riks¬gräns» och maktförhållandena visas i figur 2.

Längsgående vägar genom Halland ärkända långt tillbaka i tiden. Den kustnära sk»Kungsvägen», är känd sedan 1200-talet ochexisterade troligen samtidigt med en äldreväg, »Fomvägen» eller »Via Regia», somgick längre in i landet.6

Broar i Halland nämns i källorna förstagången i samband med stridigheter mellankungarna Christoffer I av Danmark ochHåkon Håkonsson av Norge.7 Efter ett miss¬lyckat försoningsmöte 1254 vid Göta älv redChristoffer genom Halland och rev broarnaefter sig för att försinka förväntade för¬följare. Det är oklart var broarna fanns, menuppgiften avslöjar att det fanns en etablerad

väg genom Halland med broövergångar viddenna tid.

En bro över Ätran var viktig, eftersomvaden var oberäkneliga. Ett exempel frånNordiska sjuårskriget är att då Daniel Rant¬zau med sin danska armé hösten 1565 såg sinreträtt söderut avskuren genom att bron vidFalkenberg rivits av svenskarna,8 tvingadeshan norrut för att söka en övergång. Dettaledde till det för svenskarna katastrofala sla¬get vid Axtoma.

Tullbron i Falkenberg byggdes 1756-61(figur 1 ). Dessförinnan fanns en bro ca 400m uppströms slottet vid Broslätt, strax ovan¬för Garvareforsen, där ån vid mynningen ärsom smalast och där det fortfarande finnsrester av ett landfäste. Stensamlingar på

20

Ar SÖDRA HALLAND || NORRA HALLAND1200

Förlänat till Niels I av Halland 1216 - ?:

Förlänat til Skule Jarl?1228-1240_

Förlänat till Niels II1241-1251

"Kaupthorp" vid Ätranförstörs 1254Danske kungen

Förlänat till greve Jacob(Norskt stöd)1283-1305

Förlänat till Erik Knudsen1284-1302

1300 Borgen byggsH■ m m—m ■Danske kungen_

Förlänat till Christoffer (2)1307-1318

Förlänat till Erik & ValdemarVästsvenskt rike 1305-17Ingeborg & Knud Porse1317-26_Ingeborg förlänat

Heine Brocksdorff Ätran blir tillfälligtstiftsgräns

Magnus Eriksson(1319)- 1366svenskt

Förlänat till RibbingMagnus Erikssonsvenskt

Mellanspel medBengt AlgotsonErik Magnusson

Valdermar Atterdag förlänat tillErik av Sachsen-Lauenburg1360-76_

iDanske kungen

Eskil Brahe 1380-talet? u1400

- 1Abraham Brodersen 1399?-10

Thottamas innehav av områdetgenom olika länsformer

från senast 1419 till ca 1466/69 Borgen rivs 1434

Ny Falkenberg grundas ?Danske kungen konfiskerat Thottarnas innehav

ca 1466 - 1472 (Norra H), 1473 (Södra H)Thottama

:

i1500Ovanstående schema är ett försök att översiktligt åskådliggöra Ätrans rollsom gräns mellan olika makthavare/regenter/administrationer.

Skuggad zon anger att området varit utom danske kungens direkta kontroll.

Dubbelstreckad linje markerar olika makthavare på ömse sidor om Ätran.

Fig. 2. Ätran som gränsflod.

21

'}>

4/•/rt,. ii5T\f /

'faigM Fig. 3. Bron vid Broslättuppströms Garvareforsenenligt Jacob Kanters kartafrån 1751. Observera attfiguren under bron inteär ett stöd utan siffran 4,som hänvisar till beskriv-ningen.

~ t5a:-,'y.i

I. yr'åbotten har iakttagits uppströms Broslätt9och kan ha utgjort ett tidigare broläge. Någraandra förmodade brolägen finns inte redo¬visade i litteraturen.

Broarna har inte varit långlivade. UrLandshövdingeberättelserna10 från 1700-talet framgår att de endast blev 20-25 årgamla. Klagomål tycks ha varit vanliga ochär dokumenterade från 1630" och 1721.12 Påen karta upprättad av Jacob Kanter år 1751anges att de vägfarande »med rädsla faraöver» den dåvarande bron och att en tidigarebro tagits av »is och flodvatten». Kanter skri¬ver att bron är rutten, men en titt på konstruk¬tionen (figur 3) visar att så inte behqver havarit fallet för att ha gett trafikanterna obe-hagskänslor. Bron låg upplagd på två »bro¬kar» (kallmurade brofästen) vid varderastrandbrinken. Avståndet mellan dem vardrygt 33 alnar, dvs spännvidden var cirka20 m. Någon sofistikerad fackverkskonstruk-tion är det inte tal om: brobanan vilade enligtKanters skiss på fritt upplagda brobalkar(»åsar»), möjligen med snedstöttor närmastbrokaren. Detta kräver mycket kraftigaträbjälkar, ca 50 cm tvärsnittshöjd meddagens dimensioneringsregler för att på ett

tryggt sätt föra över en hästdragen vagn medlast. Även om man mot förmodan skulle haanvänt sig av denna kraftiga dimension,skulle bron ha känts svajig. Det behövdesnog inte några ruttna balkar för att de väg¬farande skulle bli oroade.

Den första bron grundlagd på brokar vidBroslätt har troligen tillkommit någon gångefter 1610. Från detta år finns nämligen be¬lagt ett kungligt brev där de står att »Største¬parten af det Tømmer og de Sten, som behø¬ves til Falkenberg Bros Bygning, er framförttil Stedet» av traktens bönder.13 Kanter angeratt det »än i mannaminnet skal legat fram-fördt en myckenhet af huggna och eljest där-til utvalda stenar» som delvis använts tillbrokaren.

Andra uppgifter på Kanters karta ger osstankeställare. Brobanan ligger 6,5 m överåbotten. Vid lågvatten var vattenståndet 1,2 m,vid »flod» 5,4-5,7 m, alla mått över botten.Ätran var då orcglerad med stora vattenvaria¬tioner, som vid broläget förstärktes av denförträngning, som brokaren utgjorde. Ett skältill att man för den senare uppförda Tullbronvalde ett annat broläge var just variationernai vattenståndet. Att bygga en bro där ån var

22

s 'lliSSSSS1

III•I

LT' :ÿ.(

Fig. 4. 1500-tals bro (OlausMagnus, 1555, bok 9, kap. 6).

den sista forsen i Ätran,dvs nedströms dagensTullbron. En trolig slutsats är att det har gåtten träbro från borgudden till i närheten avHallanäset, en sträcka på ca 50 m (se figur 1).Sträckningen bör ha varit nästan identiskmed den järnvägsbro, som fanns där 1886-1936.

Förutom att detta är ett byggtekniskt braläge, har vi indikationer på en broförbindelsejust här. Från den senare bron vid Broslättgick vägen mot Varberg norrut i stort sett en¬ligt nuvarande Varbergsvägen, men så sentsom på en karta från 1855 utmärks en lokal-väg, som »Sandgatan eller gamla lands¬vägen». Denna väg pekar direkt på Halla¬näset. Den finns även med på en karta från1730, dvs före byggandet av Tullbron ochska alltså inte kopplas ihop med denna.Vägen bör ha gått från den medeltida bronnorrut och hamnat på bekvämt avstånd fråntvå av Falkenbergs medeltida kyrkobyggna¬der, S:t Laurentii kyrka och det Heliga kor¬sets kapell. Christina Rosén framför teorinatt S:t Laurentii-kyrkan ursprungligen variten gårdskyrka till borgherrens residens, somsålunda skulle ha legat nära brofästet.16 Före¬komsten av namnet »Slåttshagen», belagtfrån 1600-talet, skulle kunna styrka dettaantagande. (Namnet skulle dock kunna här¬

som smalast kan tyckas vara klokt, men destora vattenståndsvariationema, den högaströmningshastigheten samt den lösa åbott¬nen där innebar att det helt enkelt var ettdåligt broläge.

Tekniken att bygga broar på stöd av bro¬kar/stenkistor var känd i Norden under 1200-och 1300-talen, vilket visas bla av en bro vidLoholmen14 i sjön Anten i Västergötland,men vi tror inte att de tidigare broarna i Ätranvar byggda på detta vis. De borde i så fall halämnat spår efter sig. Troligen byggde manhär, liksom på så många andra ställen, trä¬broar på stöd av antingen pålar, där det varmöjligt att slå ner sådana i botten, ellerbockar, där man hade fast botten. Dessa broarkunde inte byggas särskilt högt över vatten¬ytan och var därför mycket känsliga för vat-tenståndsvariationer (figur 4).

Vattenståndet i havet vid Falkenberg pend¬lar normalt mellan +95 cm (MHW) och -65cm (MLW). Det finns ingen anledning attanta att förhållandena var mycket annorlundaomkring år 1300. Medelvattenytan (MW),som varierat avsevärt under de senaste 2000åren, kan med utgångspunkt från AndersÖdmans Skånekurva15 år 1300 beräknas halegat några dm lägre än i dag. Det fördelakti¬gaste broläget torde därför ha varit nedanför

23

ledas ur »slåtter», vilket dock är mindre san¬nolikt, eftersom platsen utgör läget för Fal¬kenbergs äldsta bebyggelse.) På den äldstakända Falkenbergskartan (troligen från 1600-talets mitt) finns en obebyggd plats, där bronbör ha landat på högra stranden, se figur 1.Platsen är obebyggd även på en karta från1754 och den betecknas då som »Halla-lyckan».

Förutom landsvägstrafiken var sjötrafikenviktig. Hallands kust saknade bra hamn¬lägen, Ätramynningen upp till forsnackenvid nuvarande Tullbron var dock ett sådant.På grund av strömningsbilden blir såväl bot¬ten- som slranderosionen störst vid den skHålans (observera namnet!) östra del och härhar sannolikt vattendjupet varit störst, vilketdet enligt sjökortet fortfarande är uppströmsden muddrade hamnen. På 1700-talskartor ärdet bara här som en brygga är markerad. Påen karta av Gustaf Ljunggren från 1855 ärHålans nordöstra strand betecknad som»Hamn för djupgående fartyg».

utvecklingen, som följde på mordet på ErikKlipping 1286, då greve Jacob Nielsen eta¬blerade ett autonomt grevskap med norsktstöd i sin nominellt danska förläning, Nord-halland, och därmed fronderade mot dendanske kungen. Borgen kan ha byggts somen följd av uppdelningen i Nord- och Sydhal-land med Ätran som gräns.19

Läget var väl valt. Borgen byggdes därlandsvägstrafiken korsade Ätran och vid etthamnläge strax nedströms åns sista fors. Detär samma skäl, som anförts för Lagaholmsetablering.20 Men för Falkenbergsborgenfanns ytterligare en fördel med den valdalokaliseringen.

Arild Huitfeldt,21 länsman på Lagaholm1583-86 och författare till »Danmarckis RigisKrønicke», påstår att borgen 1318 hade ett»stort tom». Med »stort» bör han ha menathögt; planmåtten ca 15 x 15 m imponerar juknappast. Varför bygga ett högt tom, när enmera utbredd muromgärdad anläggning avtyp Kaløhus, som ju även byggdes av ErikMenved, kanske bättre skulle ha fyllt sinuppgift som gränsfäste? Visserligen finns detballistiska fördelar med ett högt läge, mendessa fördelar avtar, då skyttarna kommerupp för högt och endast har angriparnashjälmar som måltavlor.

Ett högt tom nära havet indikerar någonform av kustbevakning. År 1283 hade Hansanmed Lübeck i spetsen deklarerat handels¬blockad mot Norge i avsikt att svälta landettill underkastelse. Krig utbröt 1284 och detbedrevs från norsk sida främst som kaperi-verksamhet mot Hansan. Året därpå blevdanska kungamakten inblandad i kriget påHansans sida, vilket utlöste norska anfall motdanska kuster, inte minst genom den legen¬dariske kaparkaptenen, jarlen Alv Erlingson(»Mindre Alf»). Även de herrar, som dömtsfredlösa för mordet på Erik Klipping, deltogi sjökriget. Först 1310 blev det fred. Men hal¬länningarna var inte själva främmande för

Borgens tillkomst och lokaliseringEn borg vid en bro över Ätran är med säker¬het känd 1310.17 På basis av ett par källupp-gifter anses borgen ha börjat uppföras någongång mellan 1288 och 1298,18

Vem byggde borgen? Sydhalland upp tillÄtran var förlänat till kungasläktingen ErikKnudsen 1284-1304. Det var en man, omvilken litet är känt.Att bygga en kunglig borginnebar en avsevärd resursallokering ochkrävde en stark förespråkare; kungen, ErikMenved, var tonårig (född 1274) under änke¬drottningens förmyndarskap. Som initiativ¬tagare kan man tänka sig kungens »högrahand», Niels Olufsen Bild, känd som drots1297, enligt osäkra uppgifter född 1265. Hanskulle för övrigt 1318 inta borgen för att där¬efter hamna i onåd, delvis på grund av detta.

Borgens tillkomst har tillskrivits händelse-

24

antas vara kungen släktegendom.25 Hjorts¬berg sträckte sig ända ner till stranden ochförmodligen har gården Herting avstyckatsfrån Hjortsberg.26

Halland var enligt jordeboken uppdelat i18 skipæn, eller skeppslag, som vart och ettleddes av en styresman inom ledingsorgani¬sationen. Alla är namngivna utom de två iÅrstad härad, dvs söder om Ätran. I Fauråshärad, som ligger norr om Ätran, hade Gud-fast ett skeppslag och kungen ett. På basis avjordebokens ganska betydande avgifter avkorn, 5 mk för Faurås och 10 mk för Årstad,motsvarande 25 respektive 50 mark silver,tänker sig Sture Bolin27 att kungen själv till¬handahållit två skepp i Årstad och ett i Fauråshärad och att komavgiftema tillfallit honom iegenskap av styresman. Ledingsorganisatio-nen var visserligen obsolet vid jordebokenstillkomst och hade då övergått till ett renttaxeringssystem, men det är rimligt att tänkasig att kungen själv i ett tidigare skede sattupp tre skeppslag i Ätramynningen. Kanskeåtminstone två av farkosterna var stationera¬de nedströms sista forsen vid den plats därborgen senare uppfördes.

sjöröveri. Från Varberg bedrevs kaperi ochen förlikning med Lübeck avseende gamlavåldsbrott är känd från Falkenberg 1336.22 Vitror att ett av skälen till att borgen ursprung¬ligen anlades och att den byggdes med etthögt torn var att den skulle bevaka sjö¬trafiken.

Även om ett borgtorn inte är belagt förrän1318 (Huitfeldt, se ovan) är det med hänsyntill den politiska utvecklingen rimligt attförutsätta att det varit en prioriterad del avborganläggningen och uppförts redan frånbörjan, möjligen som solitär kastal.

Förutom sin marinmilitära uppgift måstebron kunna bevakas och eventuell tull kunnautkrävas. Vid ett fientligt anfall skulle bronkunna stängas/brännas och ett uppehållandeförsvar upptas i avvaktan på förstärkningar.Att kontrollera hamnen var viktigt för tullaroch andra pålagor och man får förmoda attkungen eller borgherren gärna bedrev egenhandelssjöfart och kanske kaperi. Dessutomvar hamnen en viktig flyktväg, vilket visadesig då borgen under Engelbrektsfejden 1434erövrades, varvid borgbesällningen satte sig isäkerhet sjövägen.2-'

Att borgen har varit ett judiciellt och eko¬nomiskt förvaltningscentrum framgår av kor¬respondens samt det faktum att en fogde,Nicholaus diaconus aduocatus in Falken-bærgh, år 1298 speciellt nämns i sambandmed Hallands landsting i Getinge.24 Möj¬ligen har Nordhallands avfall efter mordet påErik Klipping medfört skärpta krav på säker¬heten kring förvaltningen, vilket medfört attadministrationen flyttat från en obefästkungsgård till ett säkrare ställe.

Borgen byggdes på mark, som senare låginom kronogården Hertings ägor. Kung Val¬demars jordeboks Hallandslista upptar engård, Hiortsbiarg (Hjortsberg), ca tre kmöster om borgen på Ätrans södra sida. Dennabetecknas som mansio. Sådana gårdar, sominte återfinns i jordebokens kungalevslista,

TornetEndast delar av grundmurarna till tornet ärkvar, men de ger oss tillsammans med fyn¬den från utgrävningarna en del ledtrådar.Ruinen utgör en del av ett källarrum, invän¬digt mått ca 5x5 m och med ca 5 m tjockamurar, dvs i stort sett samma mått som Kär¬nan i Helsingborg och grundläggningen ärutförd på liknande sätt (figur 5). Det är ocksåKärnan som blivit en förebild när det gällertolkningen av hur Falkenbergstomet sett ut.

Kärnan är väl daterad genom dendrokro-nologi. Bjälkarna över plan 2 och 3 är välbe-varade och fällningstiden har fastställts till1315/1316 respektive 13 1 6/1 317.28 Källaren(plan 1) i Kärnan har en höjd av ca 8 m, detta

25

VjL

.3i

Kg»EpAx

.

(ist'R»;'í

raaaeiiESK

Fig. 5. Borgruinen med Tullbron. Foto: Mats Dahlbom.

för att ingången, som låg på plan 2, skullehamna tillräckligt högt över markytan för attoönskad inträngning skulle kunna stoppas.Källarutrymmet kan ha använts till förråd,och möjligen även fängelse. Det har varit de¬lat genom ett sekundärbjälklag. Källarmurenär uppförd i natursten, endast kring ventil¬öppningar förekommer tegel. Det mestastämmer med vad vi vet om Falkenbergs-tomet. Möjligen skulle en uppgift från SvenPeter Bexell i hans verk från 1817/19 »Hal¬lands historia och beskrifning»29 om murarav tegel kunna tyda på att källarmuramasövre delar var utförda i tegel.

Kärnans tom är uppdelat i tre delar, somvarit avskilda av huggna gesimslister avsandsten. Liknande lister har hittats i Falken¬berg, både 1885 och 1939, och en liststen ärinmurad i Tullbrons östra landfäste, dessvär¬re upp- och ner. Tornet smalnar utvändigt avuppåt språngvis vid gesimsema och murarna

tunnas av uppåt, vilket leder till att det invän-diga utrymmet vidgas. Murarna är utfördasom skalmurar, men ovanför översta gesim¬sen är tornet fullmurat i tegel. Tomhöjden varföre restaureringen år 1893-94 ca 30 m,30 idag är höjden 34,5 m.

Kärnans planform har några utskjutandedelar, varav ett trapptorn går ända ner tillgranden. Något sådant är inte synligt på Fal-kenbergstomet. Möjligen skulle en murrest,som gick från södra yttermuren mot Ätran,kunna tolkas som grundläggning för etttrapptorn.

De bastanta väggarna i Kärnan, ca 4,5 m,är inte helt massiva, utan utnyttjades förmindre, tunnvälvda ram och utrymmen: för¬råd, mumischer, priveter, sovrum, kök (?),huskapell m m.

Bjälklagen bestod av 8 å 9 ekbjälkar, vin¬kelrätt lagda i förhållande till våningen un¬der. Avslutningen uppåt har troligen varit en

26

krenelerad observations- och försvarsplatt-form med utsprång. Den äldsta kända avbild¬ningen av Kärnan, ett kopparstick av GeorgBraun från 1580-talet, visar fyra tinnar åtvatje väderstreck. Rimligen har även Falken-bergstornet haft en sådan plattform, från vil¬ken man kunde beskjuta fienden och spana utöver havet. Fynden från utgrävningarna inne¬höll trissor till armborst, ett antal pilspetsarsamt tom en krutkammare till en bakladdadkanon, sk »föglare».31

Kärnan drabbades någon gång under 1300-talet av en förödande brand. Vid reparationenefter denna slogs mittrummen i plan 4 och 5samman och ett kryssvalv murades övervåningen. Resultatet blev en representativborgsal.32 Kritkonsoler från Stevns Klinttyder på en valvslagning före 1350.33

Även Falkenbergstomet påstås ha drab¬bats av förstörelse. Huitfeldt skriver att år1356 blev »Falckenberg Slot ødelagt oc ne¬derbrut aff Hertug Erich [Magnus Erikssonsson] udi Sverige som fortyckte at Her BentAlgudssøn skulde det inde haffue»,34 Hananger visserligen årtalet 1346, men detta ären uppenbar felskrivning. Fynd av ribbtegelvid utgrävningen 1885 tyder på förekomstenav kryssvalv i tornet och/eller i angränsandebyggnad.35 De kan ha tillkommit vid åter¬uppbyggnaden/reparationen efter den »öde-läggelse och nedbrytning», som troligen intevar alltför omfattande, därtill fordrades ettresurskrävande, långvarigt arbete och intebara en nyck från den 17-årige Erik Magnus¬son. Men valven kan ha varit äldre, teknikenvar känd: efter branden i Lunds domkyrka1234 försågs många kyrkor i Skåne medtegelvalv.

Kärnan har successivt byggts om till enstatusmässig bostad för slottsherren. Slottetgästades ofta av kungligheter och viktigamöten hölls där. Men Kärnan har förmod¬ligen inte varit kungens bostad eller mötes¬lokal. Det har andra lokaler på slottet varit.

98.

99.

Fig. 6. Sektion genom tomruinen (Gustafson 1885,s 195).

Tornet i Falkenberg kan ha inrymt bostads¬ytor. Att borgen inte uteslutande var en man¬lig miljö avslöjar fynd av lerkärlskärvor,sländtrissor, en fingerborg, en vävnål ochsaxar.

Vi kan anta att Falkenberg, som troligenvar äldre och inte förunnades ett så långt livsom Kärnan, var något primitivare, menbyggtekniskt kan Falkenbergstomet ses somen föregångare till Kärnan och likheterna ärså stora, att det är rimligt att tänka sig att debåda tornen har haft samma byggmästare.Förstörelse kan ha skett vid ungefär sammatid och ombyggnader ha utförts på liknandesätt med kryssvalv.

Det tog tid att bygga tomet och det harkrävt stora resurser. Christian Lovén36 angersom tumregel att uppförandet av ett murverkkrävt ca fem dagsverken per m3 förutomtransporter. Om vi antar en murvolym avca 5000 m3, motsvarande en höjd på 30 m,och en arbetsstyrka på 20 man, så skulle detbehövas ca fem år att bygga enbart tomet,vilket stämmer väl med antagandet om Kär¬nans byggtakt, baserat på bjälklagens date¬ring.37 Omgivande byggnader och befäst¬ningsverk har förmodligen krävt insatser isamma storleksordning. Även rivningen harvarit arbetskrävande, Gabriel Gustafson, somvar ansvarig för utgrävningen 1885, skriver:

27

»När 450 år därefter jemvägsarbetare fort¬satte arbetet, med något bättre hjelpmedel,men kanske något mindre ifver, fingo de lärasig, att byggnaden var solid och att nedbry¬tandet icke var utan svårighet».3*

Såväl vid 1885 som 1939 års utgrävningarpåträffades några pålskallar i anslutning tillmurfoten. År 1939 hittades dessutom resterav en svårförklarad plankvägg. Den tolkadesdå som en täckt gång från borgplatån nedmot åstranden. Det var logiskt med ett skydd,andra åstranden låg bara 85 m bort. Plankentillvaratogs för konservering på HallandsMuseum men är numera dessvärre för¬svunna.

Huitfeldts ovan nämnda uppgift om attFalkenbergs slott 1356 blev »ødelagt ocnederbrut» har gett upphov till antagandetatt en borg skulle ha byggts upp på annatställe.39 Bakgrunden till detta antagandetorde vara att bron enligt en källa från 131040låg vid borgen (»---ponte [pro] CastroFalkenbergh supra dictum fluuium situato---») och om man förutsätter att bron lågvid Broslätt, så innebär det, att borgen måsteha flyttats. Vi tror att borgen möjligen har ut¬satts för viss förstörelse men senare byggtsupp igen på samma ställe. Man bör beakta attett murat tom av Kärnans dimension är täm¬ligen svårrivet!

Det förefaller alltså mindre troligt att detfunnits flera borgar. Det må ha förekommitandra brolägen än de av oss antagna och detkan ha funnits enkla skansar vid dessa, mendet har nog bara funnits en större borg. Attborgen skulle ha flyttats har ifrågasatts avflera författare.41 Med vårt antagna brolägebehövs ingen dubbelborgsteori.

arkeologiska spår finns - den är konstateradgenom uppgifter på äldre kartor. Man kanförstå Gabriel Gustafsons frustration, dåhan trots ivrigt grävande inte fick fram enliknande mur i Falkenberg. Men fortifikato-riskt hade Falkenberg en annan funktion: denlåg på ett näs och avskärmades på landsidanav sandkullarna i öster och nordost. Områdetkallas i dag för Vallarna; namnet för tankarnatill försvarsverk och namn som Slåtts wallenförekommer i äldre dokument.42 Borgenskaraktär som castrum-curia anläggning harpåpekats av flera43 och beskrivits mera syste¬matiskt av Peter Skoglund.44

Terrängen har spelat en viktig roll när detgäller borgens fortifikatoriska funktion ochför att förstå denna måste man försöka re¬konstruera den medeltida topografin, vilketvi försökt göra genom studier av tillgängligakartor och andra dokument. Gustafson45 hargjort en skiss över området. Denna skiss åter¬finns i figur 7 och vi har i fortsättningen an¬vänt hans beteckningar för de olika kullarnaA-C. De första mer exakta uppgifterna omterrängens höjdförhållanden återfinns på enstadsplan sammanställd av Kommunaltek¬niska byrån 1919. Utöver dessa karteringarfinns värdefull information på äldre kartor, isynnerhet de från 1751 (Kanter), 1754 (Sö-derling), 1768 (Marin) och 1781 (Becke-man).

Terrängens grundformer är rester av Ätransdelta och skapades under den postglacialatransgressionen, vars maximum inträffadeför ca 6600 år sedan, då havsytan låg 12-13 möver dagens nivå.46

Sedan borgen övergetts har terrängen varitutsatt för stora förändringar:• Rivningen av borgen har, som ovan nämnts,

gett upphov till stora rasmassor, som om¬gestaltat terrängen närmast tornet. Mycketav dessa massor har försvunnit; tegel varåtråvärt och natursten kan ha hamnat istengärdsgårdar eller andra anläggningar.

VallamaEn väsentlig skillnad mellan Falkcnbergstor-net och Kärnan var att den senare var om¬given av en ringmur, av vilken visserligen få

28

F

*w>,JWK.•%.

w&á!r % • J"J:I 6rTÄ

m4v %c/.? S|( #ÿTSr-

W fI f«*» i ■’ . •». 2iP&fc ‘i J:'S TJWT»b --55\ ■_i_J :i*.ifi!iHj

"*ÿ 'I*/L*. 1pr c S-.‘m®a»I

Fig. 7. Kartskiss över borgområdet upprättad i samband med den arkeologiska undersökningen år 1885. A-C kullar,a-d synliga murlämningar, c-1 upptagna provschakt. Siffror anger höjd i meter över Ätrans högsta vattenstånd enligtGustafson. Tomruinen ar markerad med en svart fyrkant. (Gustafson 1885, s 194).

• Under 1700-talet var området söder omÄtran inom Skrea socken ökänt för sin

, sanddrift, Vägen till Falkenberg fick mar¬keras med »stänger och wijsare» enligt ensamtida skildring. Det är oklart när sand¬driften satte in på allvar, den är inte doku-

f menterad som problem före 1500-talet,men att den påverkat topografin är ställtutom all tvivel. Kulle B, som låg öster omtornet och delvis bestod av rasmassor, varotvivelaktigt påverkad av sanddriften,eftersom ingen borgherre skulle ha accep-

. terat en sådan höjd intill borgtornet. Det avsanddrift präglade landskapet framgår av

de äldsta fotografierna från området från1870- och 1880-talen (figur 8).

• År 1728 etablerades ett tegelbruk nordvästom minen, där nu Kapellkyrkogården lig¬ger och ifrån detta bedrevs cn omfattandelertäkt på de delar som ligger närmastÄtran. Omlagring av sand för att komma åtleran har säkerligen skett. Tegelbruket varigång så sent som 1836.

• 1 samband med att Tullbron uppfördes1756-1760 användes rivningsrester frånborgen som fyllnadsmassor till bron. Påområdet väster om minen byggdes fleraprovisoriska byggnader, m «r. m;#

I

29

• Två tullstugor mm på var sida om vägenvid Tullbrons östra landfäste uppfördes isamband med brobygget och har senarerivits.

• Under 1860-talet tillkom utmed Ätransvänstra strand den sk Doktorspromenaden.Dessutom etablerades Kapellkyrkogårdenöster om ruinen.

• År 1885 gjordes utgrävningen och därefterdrog järnvägen fram över området. Delarav kulle A togs bort och ett landfäste förjärnvägsbron samt omfattande tippning avfyllnadsmassor ner i ån förändrade strand¬linjen på udden, vilket framgår av figur 8.Övre delen av ruinen revs bort.

• I samband med att området förvandladestill en parkanläggning gjordes under tiden1915-1930 stora ingrepp i Vallarna, delvisunder ledning av Rudolf Abelin, Norr¬vikens Trädgårdar. Kullarna B och C togsbort ca 1925, varvid konstaterades att debestod av sand,47 vilket, när det gäller kulle

B, delvis motsägs av undersökningen 1885.Enligt uppgift skall kulle C inte ha varit såmarkerad som framgår av Gustafsonsskiss.48 Den imponerande backen nordostom kulle A skapades 1922 genom att enmindre kulle förhöjdes. Syftet var att kana¬lisera ungdomens kälkåkning.49 Vallarnahade då nämligen belagts med grästorv föratt förhindra sandflykten och den oregle¬rade kälkåkningen hotade detta skydds¬lager. Kullen har alltså inte tjänat som»borgbacke», vilket tidigare antagits.50

Kulle A hade, enligt Gustafson, en jämnplatå 50 x 25 m. På en karta av Beckemanfrån 1781 finns markerat »En uptagenåker» som sträcker sig upp över kulle A.En jämförelse mellan 1919 års karta ochdagens situation visar att kulle A har för¬höjts och fått en markerad topp. Denna för¬ändring har skett efter 1919 och troligen isamband med den ovan nämnda omgestalt¬ningen av området till park.

Tfti ni 'n*

Fig. 8. Foto av borgruinen från utgrävningen 1885. Raseringen för att dra fram järnvägsspåret har påbörjats.Till högersyns kulle B, delvis bortschaktad. Foto: N J Björsell.

30

WLN

\. *

Trolig medeltida bro k

,T&

Fig. 9. Terrängmodell över borgområdet med ett tom 15 x 15 x 30 m. Bearbetning: Anna Dahlbom.

• Efter järnvägens rivning 1936 frilädestomruinen och källarmuren återställdes tillsamma höjd som före 1885.51

• Vägen har varit utsatt för ett flertal änd¬ringar, såväl i plan- som höjdläge.

och kan ha varit förenade och delats först närvägen drogs fram här. De bör ha utgjort enyttre vall på vars östra och nordöstra krönuppförts någon form av skydd. Det kan havarit en palissad, kanske av plank av den typsom återfanns söder om ruinen, men en mur-konstruktion är inte utesluten. Kärnans ring¬mur tycks ju ha försvunnit »spårlöst». Utan¬för denna befästa vall bör ha funnits en torr-grav, som kan ha naturligt ursprung, mensom förmodligen fördjupats. Detta styrks avGustafsons uppgift att man vid grävning ijärnvägslinjen observerat att det vanliga lag¬ret av blålera saknades i »graven» medan detåterfanns såväl nordost som sydväst därom.53De slänter som haft försvarstekniskt funktionhar säkerligen varit brantare, vilket kan haåstadkommits genom staplade jordtorvoreller timmerkonstruktioner.

År 1318 erövrades borgen av Erik Men¬veds drots Niels Olufsen Bild och om dettaskriver Huitfeldt att »der vaar bygd it stortTom oc Huse omkring».5* Var låg husen?Skoglund55 placerar dem på kulle A och detär nog ett rimligt antagande. Gustafson skri-

Vi har med ovanstående uppgifter som un¬derlag försökt att skapa en terrängmodellfrån den tid borgen var i drift (figur 9 och 10)och har då bl a utgått från att borgplanet legatlägre än i dag; det fanns ingen anledning attbygga en hög källare för att få ingången högtupp om man sedan fyllde upp marken kringgrundmurarna. Möjligen har, pga den brantalutningen ner mot ån, marken vid borgensnorra del legat högre än i söder, vilket gettborgens källare ett suterrängläge. En obser¬vation om »en naturlig grusbacke»52 kanstyrka ett sådant antagande.

Den bild som framträder är en terräng,med flera, men inte lika