MASTERUPPSATSER FRÅN PEDAGOGISKA INSTITUTIONEN

Box 2136, 750 02 Uppsala

Idrott - ett verktyg för samhällsintegration?

av

Esbjörn Forss

Masteruppsats nr 2010:1 Handledare: John Davies

Abstract 

This study focuses on marginalized youths in Sweden and how sports and athletics, with a primary 

focus on boxing, can help socialize these youths into society.  

In 2009 in Sweden some suburbs and ghettos were struck by marginalized youths, who rioted 

because they felt the police abused their power. The rioting consisted of rock throwing at the police, 

burning of cars and assault and battery. The riots, which continued for several weeks, eventually 

ended as quickly as they had started. 

In the aftermaths of these riots, voices were heard arguing for more youth activities to keep these 

marginalized youths occupied, with an emphasis on boxing as a possible solution.  

Having written a previous master thesis in pedagogy on the subject of learning through boxing, I 

found myself interested in seeing how boxing could be used as a pedagogical instrument for 

changing marginalized youths’ behavior from socially unacceptable to socially acceptable, processing 

the socialization through boxing.  

For this dissertation I have interviewed five people, consisting of marginalized youths, the police and 

successful boxers, to see how sports in general and boxing in particular can help socialize these 

groups into society. Starting with the riots of 2009, I analyzed the events through interviews showing 

different perspectives. Using a theoretical framework consisting mainly of Loïc Wacquant’s views of 

society and Erving Goffman’s theory of dramaturgical perspective and stigma, I analyzed three 

primary concepts making out marginalized youth identity: namely, respect, power and masculinity.  

Analyzing the marginalized youth identity through these three concepts, I then applied these 

concepts to boxing, showing how these values are important aspects of boxing and sports in general 

as well. Finally, I used Goffman’s dramaturgical perspective to show how sports can redefine the 

meaning of these concepts, through the framework of rules agreed upon by participants of a sport. 

By redefining the concepts from a socially unacceptable meaning, e.g. acquiring respect within the 

group by disobeying society’s rules, to acquiring respect by following the rules of boxing, because a 

participant cannot break the rules of the game and maintain respect at the same time. Boxing can 

create a pedagogical platform for further socialization into society. 

Finally I discussed boxing in today’s society. With increasingly popular sports such as mixed martial 

arts appealing to a broader audience and youths in particular, I believe new sports will carry the 

responsibility of socialization that boxing has been associated with historically. This opens up greater 

possibilities, but also a greater responsibility, for many newly formed martial arts clubs as they 

should not neglect their importance as a possible pedagogical solution where traditional reforming 

instances such as schools and the penal system have failed to integrate youths into society.  

Keywords: Marginalized youth, ghetto, boxing, respect, power, masculinity, youth identity 

Nyckelord: Marginaliserade ungdomar, förorter, boxning, respekt, makt, maskulinitet, 

ungdomsidentitet 

  i   

 

Innehåll1.  Introduktion .................................................................................................................................... 1 

1.1 Ämnesvalet .................................................................................................................................... 2 

1.2 Förförståelse .................................................................................................................................. 3 

1.3 Kritiska utgångspunkter ................................................................................................................. 3 

1.4 Studiens fokus och avgränsning .................................................................................................... 4 

1.5 Tillgänglighet i språk och struktur ................................................................................................. 4 

1.6 Studiens upplägg ........................................................................................................................... 5 

1.7 Visualisering av samhällelig acceptans kontra utanförskap .......................................................... 5 

2.  Syfte och frågeställning ................................................................................................................... 7 

2.1 Studiens syfte ................................................................................................................................ 7 

2.2 Förändring av syftet ...................................................................................................................... 7 

2.3 Frågeställningen ............................................................................................................................ 7 

3.  Teoretisk utgångspunkt ................................................................................................................... 8 

3.1 Wacquant ...................................................................................................................................... 8 

3.1.1 Kritik av Wacquants samhällsbeskrivning ............................................................................ 11 

3.2 Goffman ‐ Dramaturgiska perspektivet ....................................................................................... 11 

3.2.1 Skådespelet .......................................................................................................................... 12 

3.2.2 Stigma ................................................................................................................................... 14 

3.2.3 Utvecklat stigmatiseringsbegrepp ........................................................................................ 15 

4.  Datainsamling ................................................................................................................................ 17 

4.1 Datainsamlingens upplägg .......................................................................................................... 17 

4.2 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt ............................................................................... 18 

4.3 Kodifiering av data ....................................................................................................................... 20 

4.4 Presentation av intervjupersoner ............................................................................................... 21 

4.4.1 Förorterna ............................................................................................................................ 21 

  ii   

 

4.4.2 Intervjupersonerna ............................................................................................................... 22 

5.  Förortsbeskrivning ......................................................................................................................... 24 

5.1 Boxningsbeskrivning .................................................................................................................... 27 

5.1.1 Boxning som idrott ............................................................................................................... 27 

5.1.2 Boxning och samhället ......................................................................................................... 28 

6.  Resultat och analys ........................................................................................................................ 30 

6.1 Kriget i förorten – Språkmetaforer .............................................................................................. 31 

6.1.1 Boxning och krig ................................................................................................................... 34 

6.2 Förorts och ungdomsidentitet ..................................................................................................... 34 

6.2.1 Förortsidentiteten ................................................................................................................ 40 

6.2.2 Medias identitetsskapande .................................................................................................. 44 

6.2.3 Rättssamhällets legitimitet ................................................................................................... 45 

6.2.4 Förödelsens symbolik ........................................................................................................... 48 

6.2.5 Åtgärdsproblematik .............................................................................................................. 50 

6.3 Boxning ........................................................................................................................................ 54 

6.3.1 Boxning som pedagogiskt redskap ....................................................................................... 54 

6.3.2 Boxningens identitetsskapande ........................................................................................... 55 

6.3.3 Synliggörande av individen ................................................................................................... 59 

6.3.4 Boxningens socialisering ....................................................................................................... 60 

6.3.5 Tränarens pedagogiska ansvar ............................................................................................. 63 

6.4 Slutsats, förändrad begreppsinnebörd i det dramaturgiska perspektivet .................................. 64 

7.  Diskussion ...................................................................................................................................... 70 

7.1 Fortsatta ämnesstudier ........................................................................................................... 73 

8.  Litteraturlista ................................................................................................................................. 74 

 

 

 

Förorten Almhed1, 2009

“A riot is the language of the unheard.” Martin Luther King, Jr.

”Ungdomar som kastar brandbomber satte eld på ett tiotal bilar” berättar reportern. Det är kväll och det börjar skymma, men elden och röken bryter mörkret och lyser upp den nästan öde parkeringsplatsen, där några brandmän från brandförsvaret arbetar med ett släckningsarbete av tre totalförstörda bilar. En av bilarna brinner

-de ryker, täckt under ett lager av brandskum.

-dade jämsides varandra bakom kravallsköldar, vita hjälmar och svarta uniformer, där enbart hjälmarna syns tydligt i mörkret. Ett femtiotal meter bort, på andra sidan vägen vid den lokala pizzerian, står en grupp med ungdomar, gruppen ökar

Flera av ungdomarna har huvorna från sina munktröjor på sig och några av dem har dragit upp sjalar över ansiktet så att bara ögonen syns.

Det ser ut som de står och väntar på varandra, ungdomarna och polisen. Väntar på att den andra sidan ska göra sitt drag, så att de kan agera därefter. De väntar med spänning på vad de inte vill, men som de vet att, kommer att hända.

Dagarna efter - Fler bilbränder, misshandelsfall, bränder i byggnader, stenkast-ning, ungdomar gripna och polisanmälningar om övervåld från ordningsmakten.

Boxning

“Violence isn't always evil. What's evil is the infatuation with violence.” Jim Morrison

Människorna har börjat samlas i lokalen. Sittplatserna har tagit slut och folk börjar ställa sig längs med väggarna för att kunna se. Mitten av lokalen tas upp av en stor boxningsring, en fyrkant omgärdad av rep upphöjd knappt en meter ovanför marken som fyller nästan hela rummet. Strålkastare lyser upp boxningsringen i den i övrigt mörklagda lokalen. Musiken som spelas i högtalarna hörs ljudligt och blandas med publikens småpratande.

I korridoren utanför trängs några personer för att försöka komma in i den nu full-satta boxningslokalen. Någon springer med ett par boxningshandskar som ska lämnas till kommande boxare när de ska upp i ringen och boxas.

I omklädningsrummet står tränaren och håller upp ett par mittsar, ett slags plat-tor man har på händerna som boxarna kan slå på. En boxare slår slagkombina-tioner på mittsarna efter tränarens kommando, ”- rak vänster, rak höger och en högerkrok”. ”Bam, bam, bam” låter det när slagen träffar plattorna i en snabb följd. Handsbäraren kommer inspringandes från korridoren med de matchhandskar som ska användas. Tränaren pratar taktik med boxaren samtidigt som boxaren får hjälp att sätta på sig handskarna och boxningshjälmen.

Strålkastarna som lyste mot ringen riktas mot ingången till lokalen och faller på de två boxarna som kommer injoggandes, den ena i röd och den andra i blå box-ningsutrustning. De går fram till varsin motsatt hörnsida av boxningsringen, mar-kerad i respektive boxares färg, och tar sig under repen som omgärdar scenen och kliver in i ringen.

1Fingerat namn, se kapitel 4.4.1 sid.21

  1   

 

1. Introduktion

Högt i lokalen hörs den sista signalen, 

när allt har försvunnit går jag ut på trottoaren. 

Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk, 

70‐tals institutionens stora sjukhus. 

Korthus av sten, men som är byggda på sand, 

packa ihop oss i en hög så vi kan bo på varann.  

                                     – Alexis (2006) 

Den 26 juni 1959 möter svenske Ingemar Johansson amerikanen Floyd Pattersson i en professionell 

boxningsmatch på Yankee Stadium i New York. Matchen gäller världsmästarbältet i tungviktsboxning 

och följs över radio av över tre miljoner svenska lyssnare. I den tredje ronden, efter två minuter och 

tre sekunder, stoppas boxningsmatchen och Ingemar Johansson koras till ny världsmästare i 

tungviktsboxning efter att ha slagit Pattersson till golvet sju gånger under matchens gång. Ingemar 

Johansson utsågs av Svenska idrottsakademin till 1900‐talets tredje främsta svenske idrottsman 

(www.idrottsgalan.com, 2010). 

Våld omsatt i system som understöds av samhället2 har förekommit i årtusenden. Romerska 

gladiatorspel, fornnordisk holmgång, medeltida tornerspel och modern kampsport (Engdahl och 

Larsson, 2008, Ponting, 2001) är ett antal exempel. Våld förekommer även i nutid, i vårt moderna 

samhälle. Det finns även ett regelverk avsett för att kontrollera former av våld, reglerad genom 

exempelvis Genèvekonventionen eller Sveriges rikes lag. Det av samhället reglerade våldet finns 

överallt omkring oss. Polis får bruka våld för att omhänderta en misstänkt brottsling, militär får 

använda våld för att nedkämpa en fientlig soldat och boxare får använda våld för att boxas. Våldet är 

regelstyrt och det har skapats ett ramverk för vad vi accepterar som legitimt våld vilket är 

situationsberoende. Håller vi oss inom ramverket och accepterar de regler som styr våldsutövandet 

uppfattas det som legitimt. Dilemman uppstår när vi går utanför det av samhället accepterade våldet 

och bryter mot de regler och normer som reglerar våldsutövandet. En soldat som skjuter en 

civilperson, en polis som brukar mer våld än situationen kräver, ungdomar som kastar sten mot 

polisen eller en boxare som sparkar sin motståndare eller slår motståndaren under bältet betraktas 

som en illegitim våldsutövare. 

Murray menar att alla människor har ett antal fördefinierade behov, varav aggression är ett av dessa 

behov, vilket kan ta sitt uttryck i form av våld (Daun, 1999). Våldsbehovet undertrycks dock av logiska 

resonemang konstruerade i en social struktur där våldshandlingar och intellekt betraktas som 

motpoler. Våldsrepressionen är så pass invand att brukandet av våld ses som ointellektuellt och 

primitivt i kontrast till det upplysta samhälle där logik och reson är grundläggande värderingar. När 

våld används trots våra sociala och logiskt uppbyggda spärrar visar det på strukturella problem i 

samhället i form av rasism, fattigdom och ohälsa etc. Våldet blir till ett medel för att medvetandegöra 

det övriga samhället kring de utsattas situation (Wacquant, 2008). 

                                                            2 Samhälle innebär i texten huvudsakligen samhällssystemet

  2   

 

I studien har jag valt att studera utanförskap3 i form av ungdomsvåld mot rättsväsendet, för att 

studera då utanförskapet tar sig uttryckta i extrema handlingar. Jag har studerat upplopp vilka tagit 

sig form av bland annat bilbränder och stenkastning mot polisen inom förorter i Sverige. I studien 

vidgas perspektivet till att även inbegripa studier av kamp‐ och styrkesporter generellt och boxning 

specifikt i relation till ungdomsvåld och utanförskap, för att förklara varför ungdomar i utanförskap 

ofta väljer att träna kampsporter. Jag studerar tränarens roll och boxningens påverkan till att 

förändra ungdomars beteende från ett socialt icke accepterat till ett socialt accepterat beteende. Det 

innefattar såväl våldsutövning som en anpassning till samhället där boxningslokalen kan omforma 

individer i utanförskap när samhällets andra instanser misslyckats med deras integrering. 

Genom studiens gång driver jag en hypotes gällande ungdomars möjlighet att socialiseras in i 

samhället genom boxning. Vilka former av beteendeförändring krävs samt vilken möjlighet har 

boxningen att påverka en sådan förändring för att integrera ungdomar i utanförskap in i samhället. 

Ämnesområdet är omfattande och frågeställningar kommer att lämnas obesvarade, exempelvis 

integrationspolitikens påverkan på integreringen och kampsportens etiska dilemman. Istället 

studerar jag de delar som jag uppfattar har påverkat situationen inom ramen för mitt 

intresseområde, vilket resulterat i en subjektiv bedömning utifrån de aspekter jag anser relevanta. 

Jag utgår från begreppen maskulinitet, makt och respekt (Se kapitel 4) vilka är övergripande begrepp 

för att skapa ett strukturellt ramverk utifrån vilken jag analyserar och förstår händelser. Begreppen är 

utvalda för att förtydliga strukturer hos marginaliserade ungdomsgrupper och visa vad de uppfattar 

som viktigt inom idrott och inom sin grupp. Examensarbetet är inte heltäckande inom ämnesområdet 

men målet är att lyfta fram aspekter vilka kan utvecklas i en diskussion kring kampsport, 

ungdomsvåld och ungdomskultur.  

Min valda tolkning av materialet som framkommit har varit en subjektiv utgångspunkt där jag 

presenterar olika synvinklar på samma problem, utifrån intervjupersoner, teoretiska utgångspunkter 

och personliga reflektioner. Mitt syfte har aldrig varit att söka en objektiv sanning utan presentera 

och analysera informanternas berättelser för att visa situationens komplexitet.  

1.1Ämnesvalet

I mitt examensarbete studerar jag två ämnen vilka innehar såväl likheter som skillnader: boxning och 

ungdomars utanförskap. Utanförskapet symboliseras i studien genom de kravaller och upplopp som 

skedde i förorter i Sverige under 2009. Ungdomarna som deltog i upploppen befinner sig enligt min 

uppfattning utanför delar av samhället och saknar ett av samhället accepterat beteende. 

”Innanförskapet” eller samhällig acceptans symboliseras i studien genom framgång inom boxning, 

där idrotten skapat ett förändrat beteende hos individen som nu accepteras av det övriga samhället.  

Jag är själv aktiv boxningsutövare och boxningstränare och har ett tidigare examensarbete om 

boxningstränare och tränarrollen ur ett pedagogiskt perspektiv i syfte att hjälpa ungdomar i deras 

lärande publicerat (Forss, 2008). När mediebevakningen av upplopp i förorter skedde under 2009 

höjdes röster kring ungdomarnas behov av struktur och fler boxningsklubbar lyftes fram som en 

                                                            3 Utanförskap innebär i studien att befinna sig i eller aktivt arbetande för en självvald eller påtvingad position där samhällssystemet inte fullt ut accepteras. Utanförskap är inte ett fullständigt exkluderingsbegrepp gentemot samhällssystemet utan individer kan vara inkluderade och exkluderade på olika nivåer. En hemlös kan exempelvis sakna bostad men betala skatt och inneha ett arbete, och då både vara en del av och vara utanför samhället.

  3   

 

potentiell lösning på utanförskapets socialisering. Ungdomarna skulle få utlopp för sina aggressioner 

och få en struktur i vardagen. Synen på boxning som ett socialiserande redskap intresserade mig, en 

sport som attraherar ungdomsbrottslingar med sociala problem. Boxning som underklassens sport 

visar sig vara en bild som aktivt upprätthålls av såväl samhället som ansvariga för boxningen som 

sport.  

Skillnaderna mellan socialt utanförskap och social acceptans uppfattade jag som intressanta att 

studera närmare i relation till boxningens förmåga att omforma individer i utanförskap till ett 

beteende av samhällelig acceptans.  

1.2Förförståelse

Jag själv är aktiv boxningsutövare och boxningstränare vilket har påverkat och format 

examensarbetet, från ämnesvalet till de utgångspunkter jag haft. Jag använder mig av en 

boxningsterminologi där begreppsinnebörden kan tydas svårförstådd för de utan kunskap inom 

boxning. Jag har förklarat de begrepp som förefaller ovanliga men också förutsatt att läsaren är 

införstådd med boxningens grunder. Den magisteruppsats som jag skrivit (Forss, 2008) ligger även 

som grund för de argument och reflektioner som gjorts under studiens gång. En vinkling har legat på 

ämnen vilka jag belyst i tidigare forskning där jag utvecklat eller omdefinierat resultat från tidigare 

studier. Söker man ökad förståelse för boxning som sport eller vill bli bekant med 

boxningsterminologin finns litteratur att tillgå, bland annat Ambertson, 2009, Arnold och Mee, 1998, 

Evans, 2005, Forss, 2008, Mullan and Mee, 2007, Oates, 2006, Säfve, 1990 och Wacquant, 2004a.   

Ett sätt att visa min förförståelse är genom de berättande beskrivningar som jag valt för att förtydliga 

och visualisera händelser. Jag har ämnat skapa en känsla av hur verkligheten kan framstå och min 

uppfattning av den vilket skapar subjektiva berättelserna för att skildra situationer.  

1.3Kritiskautgångspunkter

Som grund för min analys utgår jag ifrån subjektiva uppfattningar vilka jag inte ämnar motbevisa. 

Uppfattar ungdomar i Sverige idag sin situation som svår så är det en del av deras verklighet även om 

det svårligen kan jämföras med livsvillkoren i slumområden i Mogadishu, Somalia och därigenom 

mena att de ur ett globalt perspektiv saknar substans i sin kritik av svensk levnadsstandard. Den 

subjektiva utgångspunkten är viktig då flera personer jag intervjuat enligt min uppfattning haft en 

förmåga att överdriva verkligheten och drivit en egen agenda under intervjuernas gång, exempelvis 

ett svartmålande av rättssystemet (Wacquant, 2008). Den mediala bild som presenteras är också 

överdriven och saknar generellt verklighetsförankring. Jag menar att journalister haft för avsikt att 

presentera ett nyhetsvärde därmed fokuserat på problemen och underbyggandet av den negativa 

bild som upprätthålls. Den negativa förstärkningen av förorter projiceras utav samtliga intressenter i 

situationen, samhället, media och de boende i de utsatta områdena. Ett kritiskt förhållningssätt kring 

vad intervjupersonerna och andra intressenter säger rekommenderas.  

Studien är skriven inom ämnet pedagogik, men jag har valt att tolka pedagogik som ett bredare 

ämnesområde nära knutet till sociologi. Den pedagogiska vinklingen har fungerat som ett ramverk 

men studien tar också upp och diskuterar problem som tangerar andra ämnesområden.  

  4   

 

1.4Studiensfokusochavgränsning

Ämnet som jag studerar är omfattande och kräver viss medveten avgränsning för att bibehålla fokus 

genom uppsatsen. Valet att studera två separata ämnen, utanförskap och boxning, gör studiens 

potentiella omfattning större. Ämnena som behandlas är högaktuella där flera samhällsaktörer 

försöker att förklara och finna lösningar på den problematik som uppkommit. Utanförskapet och 

ungdomsvåldet förklaras genom bland annat föräldrarnas oförmåga att fostra ungdomarna, skolan 

och samhällets oförmåga att integrera ungdomarna genom fritidssysselsättningar eller bristande 

integrationspolitik i Sverige. Potentiella lösningar presenteras, men det är inte enskilda faktorer utan 

flera delar som utgör grunden till problemen. Jag väljer att exkludera delar av debatten gällande 

tänkbara anledningar och lösningar till ungdomars integrationsproblem i samhället. 

Integrationspolitiken eller skolan alternativt föräldrars ansvar för ungdomars socialisering i samhället 

är omfattande ämnen som kräver separata diskussionsforum. Däremot är det svårt att beskriva 

händelser utan att kommentera bidragande faktorer till händelseutvecklingen. Fokus ligger vid att 

visa en potentiell möjlighet till att socialisera in ungdomar i utanförskap i samhället genom boxning, 

men ämnen behandlas ifall de är relevanta i studien. 

Min utgångspunkt är boxning även om andra kampsporter och idrotter kan ligga till grund för ett 

liknande resonemang. Utanförskapet i formen våldsamt upplopp mot rättsväsendet, är en extrem 

form av utanförskap och jag kunde ha valt att fokusera på andra former eller typer av utanförskap 

och inte enbart ett socialt utanförskap.  

Tidsperspektivet bör nämnas. När analysen påbörjades utgick mitt material från kravaller och 

upplopp som förekommit i förorter i Sverige. Jag påbörjade studien efter det att upploppen ägt rum, 

vilket innebär att jag nu sitter inne med vetskapen om vilka samhällsinsatser som gav önskat resultat. 

Jag studerar inte de faktorer som initierade upploppen utan påbörjar studien när 

händelseutvecklingen eskalerat. Protesterna mot rättsväsendet hade flera bakomliggande orsaker 

vilka byggts upp under en längre tid och inte nödvändigtvis haft sin grund i ett uppfattat missnöje 

mot polisen. I uppsatsen nämner jag tänkbara möjligheter till upploppens initiering men jag kommer 

därefter inte göra en mer detaljerad analys av tänkbara scenarion eller behandla orsakerna 

utförligare. 

Gällande avgränsning kring informanter och datainhämtningsmetoder så behandlas de utförligare i 

kapitel 4. 

1.5Tillgänglighetispråkochstruktur

Ett ledord som genomsyrat arbetet är tillgänglighet, vilket främst tar sig som uttryck i språkbruket. 

Samtidigt som jag håller språket på en akademisk nivå har jag sökt att använda ett lättillgängligt och 

lättbegripligt språk.  

 

Strukturellt har jag hållit ett övergripande syfte genom uppsatsen, samt vid behov utvecklat och 

förtydligat min tankegång genom grafiska modeller eller berättande beskrivningar. Även om 

ämnesvalet kan göras mer omfattande genom att följa upp intressanta sidospår är förhoppningen att 

jag behållit fokus i utanförskapet i riktning mot samhällelig acceptans. 

  5   

 

1.6Studiensupplägg

Jag har delat upp uppsatsen i åtta kapitel. Inledningen till uppsatsen, samt presentationer av förorter 

och boxning i Sverige, visualiseras genom en berättande beskrivning där jag beskriver en händelse 

eller situation utifrån min subjektiva uppfattning.  

Kapitel ett behandlar uppsatsens inledning, ämnesvalet presenteras samt ett förtydligande av de 

ämnesval och utgångspunkter jag haft. Kapitel två behandlar uppsatsens syfte och frågeställning. 

I kapitel tre beskriver jag de teoretiska utgångspunkterna jag valt samt den litteratur som behandlar 

ämnet. Jag presenterar Loïc Wacquant och Erving Goffman samt den litteratur de skrivit för att skapa 

en förståelse för min syn på deras analyser samt hur jag använder deras litteratur för att analysera 

mitt eget dataunderlag. Kapitel fyra behandlar insamlingen av data och de problem som uppkommit 

gällande insamlandet av datamaterialet samt studiens genomförande. I kapitel fem beskriver jag 

situationen i förorter i Sverige idag och ger en historisk beskrivning av förortsbegreppet. Jag 

analyserar boxningen som idrott ur ett samhälls‐ och individperspektiv för att visa boxningens 

påverkan. I kapitel sex varvas analys och resultat av datamaterialet utifrån en uppdelning av 

förortsproblematik och boxning. Jag använder informanternas berättelser och analyserar dem utifrån 

teoretiska utgångspunkter samt egna slutsatser utifrån materialet för att visa områden där boxning 

kan påverka marginaliserade ungdomars integration i samhället. Kapitlet avslutas med en slutsats om 

boxningens förmåga att omdefiniera begreppsinnebörder av ord och språkbruk och därigenom skapa 

ett förändrat beteende och socialiseras in i samhället. I diskussionen i kapitel sju reflekterar jag 

kritiskt kring den samhälleliga debatten som förts samt de insatser som gjorts och den stereotypa 

bild av förorter och boxning som presenteras. Kapitel åtta presenterar litteraturen som jag använt. 

1.7Visualiseringavsamhälleligacceptanskontrautanförskap

För att tydliggöra relationen mellan samhälleligt accepterat beteende och utanförskap har jag valt att 

visualisera mina tankar genom en egenutvecklad figur. Figuren visar en förenklad bild av min 

uppfattning kring skillnaden mellan utanförskap och samhällelig acceptans.  

 

Figur 1: Egen figur, modell över samhällelig acceptans och utanförskap  

  6   

 

Varje stapel har numrerats utifrån siffrorna 1, 2 eller 3. 

Stapel 1 visualiserar utanförskapet i relation till samhällelig acceptans. Jag beskriver dem som två 

motpoler då dess extremer innebär att man antingen är samhälleligt accepterad eller befinner sig i 

ett utanförskap. Utanförskapet är mer komplext, man kan vara accepterad av samhället på ett plan 

men inte på ett annat eller ett visst beteende är accepterat eller inte, men figuren visualiserar min 

tankestruktur i stora drag. Figuren beskriver ytterligheter och linjen visar förändringen mellan de två 

polerna. Om man befinner sig mellan utanförskap och samhällelig acceptans så befinner man sig i 

mitten av linjen. Linjen ämnar täcka in olika nivåer av accepterat beteende. 

Stapel 2 beskriver de ungdomar skolan tilltalar. Den streckade linjen visar var skolan attraherar 

ungdomar. Skolan har lättast att nå ut till ungdomar med ett redan socialt accepterat beteende. 

Ungdomar närmare utanförskapet intresserar sig ofta inte för skolan och blir svåra att nå ut till då de 

kan vägra att lära sig eller frånvara från lektioner. 

Stapel 3 visar boxningen och då är den streckade linjen större i förhållande till stapel 2. Den beskriver 

min subjektiva och teoretiska erfarenhet av boxningens möjlighet att attrahera socialt utsatta 

ungdomar. Flera ungdomar i omfattande utanförskap ser boxningen som positivt, vilket innebär att 

boxningstränare har en mer heterogen grupp ungdomar gällande deras sociala acceptans. Den 

översta delen av stapeln har streckats då den motsvarar de i utanförskap som inte är mottagliga för 

förändring, exempelvis yrkeskriminella som vägrar förändras eller andra som uppvisar ett starkt 

motstånd mot beteendeförändring. 

En uppgift både för skolan och boxningen är att hjälpa ungdomar som befinner sig i utanförskap, den 

övre halvan av linjen, att förflytta sig från utanförskapet mot ett samhälleligt accepterat beteende.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  7   

 

2. Syfteochfrågeställning

I kapitlet beskrivs studiens syfte samt den frågeställning som jag har sökt att besvara. Jag beskriver 

även de ändringar som gjorts under arbetets gång avseende syfte från planeringsstadium till slutsats.  

2.1Studienssyfte

Mitt syfte med uppsatsen består av flera delar och behandlar två ämnesområden snarare än 

specifika frågor. Det övergripande syftet är ”hur boxning kan användas som resurs för att förändra 

identiteten från utanförskap till ett socialt accepterat beteende hos ungdomar”.  

Samtidigt som syftet är vägledande och ger en struktur till de delar jag beskriver är mitt syfte även att 

problematisera ett uppfattat utanförskap och en ungdomsidentitet med maskulinitet, respekt och 

makt i samspel med boxning som idrott för att visa verklighetens komplexitet.  

2.2Förändringavsyftet

Formulerandet kring ett klart syfte har varit ett tidskrävande process som förändrats under 

skrivandets gång då jag tillfogat mig mer kunskaper inom de ämnesområden som studien berör. 

Fokus har varit boxningen, och examensarbetet är i grunden en utveckling av en tidigare studie jag 

skrivit, ”Lärande inom boxning” (Forss, 2008). Jag ville studera boxningen som en del av samhället 

och inte som en isolerad instans utan verklighetsanknytning, då boxning som idrott sägs spegla 

samhällets oprivilegierades verklighet (Wacquant, 2004a).  

Initialt tänkte jag skriva om ungdomar som tränar boxning och hur de under träningen lär sig de 

normer och värderingar som accepteras i samhället, och här fokusera på boxning och inte söka mig 

utanför boxningslokalen. Parallellt pågick debatten kring ungdomsvåld och ungdomars utanförskap i 

samhället vilket fick medial uppmärksamhet där boxning ofta presenterades som en potentiell 

lösning på de problem med ungdomsvåld och utanförskap som finns. Andra kampsporter eller andra 

sporter, exempelvis tennis eller femkamp, nämndes sällan eller aldrig i debatten. Jag hade en 

möjlighet att presentera en studie utifrån två ämnesområden, boxning och ungdomsvåld, där 

ungdomsvåldet tog sitt uttryck i form av socialt utanförskap hos ungdomar i Sveriges förorter.  

Det är därmed två ämnesområden som intresserar mig: boxning och ungdomar i utanförskap. Då min 

kunskap inom ämnesområdena utvecklades, genom intervjuer med ungdomar, boxare och 

rättsväsendet, samt utifrån litteratur kring ämnena, avsåg jag att beskriva de händelser vilka fick 

medial uppmärksamhet under 2009 genom ungdomars konfrontation med polisen i svenska förorter. 

Syftet ändrades till att beskriva ungdomarnas situation i utanförskap i svenska förorter och hur de 

kan förflytta sig från ett socialt utanförskap till ett socialt accepterat beteende genom att omformas 

genom boxning. 

2.3Frågeställningen

Den frågeställning som ligger till grund för, och den fråga som jag i studien har sökt att svara på är: 

Kan boxning förändra ungdomar i utanförskaps socialt icke accepterade beteende till att bli ett 

socialt accepterat beteende? 

 

 

  8   

 

3. Teoretiskutgångspunkt

I litteraturen som används i analysen av datamaterialet kommer jag huvudsakligen att utgå ifrån två 

författare, Loïc Wacquant (2004a, 2004b, 2008, 2009) och Erwing Goffman (1959, 1963, 1981, 2009a, 

2009b, 2009c), Lemert och Branaman (2001). Wacquant refererar jag till för att beskriva och förklara 

förortsproblematik både globalt och lokalt för att ge en förståelse för hur levnadssituationen skiljer 

sig mot det övriga samhället4. Jag använder också Wacquant för att visa boxningens påverkan på 

förorterna och den roll som kampsporten spelar för marginaliserade ungdomar. Goffman kommer att 

utgöra den huvudsakliga teoretiska grunden med den psykosociala modellen över människors 

beteende i grupper (1959, 2009a). Goffman studerar även olika former av handikapp: fysiska, 

mentala och imaginära, som jag kommer att knyta till hur ungdomar i utanförskap upplever sina egna 

och andras syn på deras livssituation. 

I kapitlet kommer jag först att introducera Loïc Wacquant, hans ämnesområde och den litteratur som 

han har skrivit. Wacquants litteratur, som utgör ett fundament i analysen, kommer att ges en kortare 

sammanfattning av dess innehåll. Därefter skriver jag en kortfattad presentation över vad 

litteraturen specifikt tillför studien. Jag avslutar med att rikta kritik mot och belysa de oklarheter som 

framförts mot Wacquant vilka bör tas i beaktande under läsning av analysen. 

Efter Wacquant ges en presentation av Erwing Goffman. Här kommer jag att ge en beskrivning av de 

huvudsakliga dragen i Goffmans samhällssyn och hans dramaturgiska perspektiv (Goffman, 2009a). 

Jag kommer att beskriva Goffmans teori om stigma och stigmatisering (Goffman, 2009b). I avsnittet 

förklarar jag varför Goffmans teorier kan appliceras på min studie och varför Goffman lämpar sig för 

att förklara marginaliserade gruppers beteende i konkurrens med andra teoretiker inom 

beteendevetenskapen. Avslutningsvis nämner jag den kritik som jag och andra riktat mot Goffman 

och diskuterar de delar som bör ändras eller utvecklas i hans teoretiska modeller. 

3.1Wacquant

Loïc Wacquant – En fransk professor inom sociologi vid University of California samt forskare vid 

Centre de sociologie européenne i Paris. Wacquant är sociologen Pierre Bourdieus främste lärjunge 

och har påverkats av Bourdieus tankar om bland annat habitus (Wacquant, 2008). Wacquant har 

intresserat sig för grupper i utanförskap och skriver om situationen för människor i urbana områden, 

främst om fattigdom, kriminalitet och våld. Wacquant har genomfört fältstudier där han observerar 

livet på gatorna i världsmetropoler och han har ett intresse i boxning och hur kampsporten är rotad i 

underklassens medvetande. Han har tränat boxning i flera år och publicerat litteratur som beskriver 

hans upplevelser av utövandet.  

Wacquants texter behandlar utförligt syftet jag har med min uppsats. Han skriver om den 

förortsproblematik som finns och visar situationen från de utsattas perspektiv och använder 

boxningen och boxningslokalen som en plattform för att utveckla sina observationer. Då Wacquant 

                                                            4 Med ”övriga samhället” menar jag de delar i ett samhälle som inte klassas som förorter, problemområden eller marginaliserade områden. En klar avgränsning för var de gränsdragningarna innebär eller bör dras är svår att definiera, men som en fingervisning för att definiera övriga samhället syftar jag i huvudsak på den stereotypa medelklassen, ”Svenssons”. Vad begreppet innefattar och vilka värderingar som läggs i det får respektive läsare avgöra.

  9   

 

skriver om de frågor som jag behandlar, om än i ett globalt perspektiv, ser jag det som naturligt att 

utgå ifrån hans litteratur för att skapa ett teoretiskt perspektiv. 

Body and Soul – notebooks from an apprentice boxer (Wacquant, 2004a). Boken är Loïc Wacquants 

akademiska genombrott. Wacquant bestämmer sig för att under handledning av Pierre Bourdieu 

studera Amerikas svarta ghetton. Han genomförde en antropologisk studie i form av en deltagande 

observationsstudie med sig själv som huvudsakligt studieobjekt. Under tre års tid tränade han 

boxning i Woodlawn, Chicago, USA. I takt med att Wacquant lärde sig boxning utvecklade han även 

en förståelse för de förhållanden som är verkligheten för de tusentals människor som bor och lever i 

Chicagos fattiga slumkvarter. I "Body and soul" (2004a) varvas boxningsklubbens medlemmar och 

deras anhörigas berättelser och livshistorier med Wacquants egen utveckling som person och boxare. 

Boken är skriven i kronologisk ordning, där Wacquant går från att ha varit en ung student från 

Frankrikes medelklass som mötts med skepsis från Chicagos fattiga boxare till att accepteras in i 

gemenskapen och bli en utav dem. Från att ha varit en student vid ett elituniversitet och aldrig tränat 

boxning eller satt sin fot i en boxningsring deltar Wacquant avslutningsvis i Golden Gloves‐

mästerskapen5.  

Användningsområde: Body and Soul (2004a) är den huvudsakliga litteratur jag använder mig av, 

tillsammans med Urban Outcasts (Wacquant, 2008). Wacquant har en omfattande kunskap om 

marginaliserade gruppers situationer och kunskap om boxning som sport utifrån sin tid som praktisk 

utövare. I boken ger han möjlighet att förstå och förklara de situationer som jag kommit i kontakt 

med under mina egna studier och intervjuer med både marginaliserade ungdomar, rättsväsende och 

boxare. Body and Soul (2004a) är skriven utifrån upplevelser i Chicagos slumkvarter men även om 

områdena är fundamentalt olika i jämförelse med Sverige finns gemensamma nämnare med den 

förortsproblematik som finns här. Wacquant beskriver de frågor och funderingar som kommer upp 

under analysens gång och är ett naturligt val att basera den teoretiska utgångspunkten i. 

Urban Outcasts – A comparative sociology of advanced marginality (Wacquant, 2008). Wacquant 

studerar skillnaderna mellan ghetton i Chicagos södra delar och de franska banlieue (s.1) och 

utvecklar en komparativ studie mellan USAs och Europas förortsproblematik. Han visar på de 

skillnader och likheter som finns och visar två skilda problemområden starkt präglade av sin 

respektive kultur. I USA är ghetton, som de kallas, etniskt homogena områden i metropolernas 

centrum. Ord som hypersegregation myntas för att beskriva den totala etniska isolering som 

invånarna blir en del av. Europas förorter präglas istället av etniskt heterogena stadsdelar belägna i 

städernas utkanter där begrepp som multikultur och kulturell smältdegel används som beskrivning. 

Wacquant undersöker rädslan för utanförskapet och söker att svara på varför det övriga samhället 

undviker förorterna. Han belyser även den ungdomsidentitet som skapas och underhålls i 

stadsdelsområdena för att se hur och varför den konstrueras. 

Användningsområde: Urban Outcasts (2008) beskriver förortsproblemen i sin helhet ur ett globalt 

perspektiv. Framförallt media gör frekvent kopplingar mellan Sveriges förorter och USAs ghetton 

(http://www.aftonbladet.se, 2010) eller med den problematik som förekommer i franska 

förortsområden (http://www.aftonbladet.se, 2010). Wacquant menar att jämförelsen saknar 

signifikant grund då situationerna är fundamentalt och saknar en komparativ bas. Wacquant skriver 

                                                            5 Golden Gloves är ett amerikanskt årligt återkommande mästerskap för amatörboxare.

  10   

 

även här om hur observatörer skapar och underhåller förorternas rykte (Wacquant, 2008, s.48) och 

att förortsproblematiken inte är så pass allvarlig som ofta låts göra gällande. Han ägnar också en del 

av texten till analyser av ursprunget till upplopp vilket ger en förförståelse till den problematik som 

ligger till grund för den våldsyttring som sker.  

Punishing the poor – The neoliberal government of social insecurity (Wacquant, 2009).  Loïc 

Wacquant diskuterar i litteraturen de fattiga grupperingarna i utanförskapet och hur stadsapparaten 

konsekvent med folkligt stöd bestraffar och förtrycker samhällets svaga. Genom 

statssubventionerade korttids‐ och deltidsanställningar med minimilöner som riktade insatser mot 

minoritetsgrupper skapar samhället en beroendeställning och osäkerhet hos underklassen. Media 

skapar och bedriver en skräckpropaganda (s.245) mot samhällets fattiga vilket gör dem till enkla 

måltavlor för polisinsatser där politiker söker att tillägna sig politiska röster genom att lova hårdare 

tag mot kriminella och de samhällsgrupper som befinner sig i utanförskap. Wacquant menar att det 

bedrivs en förföljelse av de fattiga och utstötta i samhället, eller de grupper som inte är socialt 

placerbara för vad som ses som socialt accepterat och att dessa grupper då demoniseras och det 

skapas en negativ mytbildning vilken ger näring åt en kollektiv rädsla.  

Användningsområde: Punishing the poor (2009) visar allmänhetens uppfattning kring utsatta 

samhällsgrupper vilken påverkas genom mediebevakningen som sällan överensstämmer med 

objektiva fakta i sin beskrivning av marginaliserade grupper. Texten kommer jag att använda för att 

visa hur ungdomarnas förtroende för rättsväsendet brister och hur fattigdomen kan leda till extremt 

handlande för de drabbade. Den analysdel som behandlar behovet av respekt och allmänhetens och 

de marginaliserade gruppernas uppfattning kring förortsproblematiken kommer att ha sin grund i 

”Punishing the poor” (2009).  

Fattigdomens fängelser (2004b). Wacquant diskuterar de åtgärder som gjorts i flera länder baserat 

på olika modeller för minskandet av fattigdom och en hårdare linje mot kriminella. Wacquant visar 

hur grupper i utanförskap tilldelas hårdare straff och systematiskt felbehandlas av rättsväsendet 

genom kroppsvisitation och arresteringar utifrån en gärningsmannaprofil vilken i grunden är rasistisk 

och fördomsfull och saknar empirisk grund. Wacquant menar vidare att fattigdomen inte enbart är 

ett fysiskt tillstånd utan även ett mentalt fängelse vilket motverkar individernas vilja och förmåga att 

ta sig ut ur fattigdomen i sökandet efter ett nytt liv. Slumkvarteren blir inte bara tillhåll för fattiga 

utan fungerar även som gigantiska fängelser där samhällets underklass stängs in och övervakas av 

rättsväsendet med syftet att isoleras och förvaras utifrån en politisk agenda. 

Användningsområde: Fattigdomens fängelser (2004b) beskriver intressanta frågeställningar om 

varför förorter och ghetton skapas och underhålls och varför de marginaliserade grupperna inte 

integreras in i det övriga samhället. Litteraturen använder jag för att beskriva hur 

förortsproblematiken kan ha initieras genom motstånd mellan rättsväsendet och förortsinvånarna 

utifrån en social situation som skapats av en tredje part. Då tilliten till samhällets legitimitet och 

rättsväsendets förmåga att upprätthålla lag och ordning brister (s.107) påverkas även ungdomsvåldet 

vilket fått medial uppmärksamhet i Sverige under senare tid. Jag kommer även att använda 

litteraturen för att studera problematiken med våld mellan polis och ungdomsgrupper. 

  11   

 

3.1.1KritikavWacquantssamhällsbeskrivning

Wacquant har en socialistisk ideologi som grund för sina analyser och influeras av tänkare som Marx 

och Engels. I texterna syns en ideologisk grund där Wacquant menar att samhället bär ansvaret för 

individens situation och det råder en avsaknad av individuellt ansvar för handlingar. Individerna ses 

som offer för omständigheterna och deras handlande är ett resultat av ett system där de utsatta inte 

har någon möjlighet att förändra sin situation. Problemet finns i samhället i stort och är en 

konstruktion skapad framförallt av makteliten och det styrande etablissemanget vilka påverkar 

allmänhetens uppfattning: Politiker, media och rättsväsendet samt det övriga samhället. Den 

onyanserade analysen kring samhälleligt kontra individuellt ansvar (Wacquant 2004b, s.23) gör att 

texterna blir något obalanserade. 

Wacquant tar samhällets marginaliserade och utsattas parti. Värdegrunden leder till ett avkall på 

objektivitet i de beskrivningar som görs och presenterar en samhällsbeskrivning med syftet att 

utnyttja samhällets svaga.  

Wacquant skriver även om hur utanförskapet försvårar levnadsförhållandena för samhällets utsatta 

och kritiserar Erwing Goffman och hans stigmatiseringsbegrepp för att inte inkludera bostadsområde 

som territoriellt stigma. Wacquants kritik har en empirisk grund men är bristfällig då han inte nämner 

möjligheten att marginaliserade grupper medvetet förstärker den negativa bilden av förorterna där 

de huserar i syftet att exempelvis få respekt inom utvalda sociala grupper. 

Wacquant fokuserar även nästan uteslutande på rastillhörighet som gemensam nämnare för grupper 

i utanförskap, vilket har sin grund i de studier han genomfört i Chicago (Wacquant 2004a, 2008). När 

han beskriver europeiska förortsområden behåller han rastänkandet som huvudsaklig faktor istället 

för exempelvis klasstillhörighet som en motsvarande gemensam grund för europeiska förorter. 

Jämförelserna Wacquant gör visar påtagliga skillnader då de begrepp han brukar som grund för sin 

analys inte fullt ut har motsvarigheter i olika länder. 

3.2Goffman‐Dramaturgiskaperspektivet

Det dramaturgiska perspektivet är Erving Goffmans mest framstående bidrag till 

samhällsvetenskapen. Teorin utgår ifrån att ”social interaktion i sociala inrättningar” (Goffman, 

2009a, s.207) kan analyseras utifrån metaforer ifrån teatervärlden. Goffman menar att interaktionen 

mellan individer och grupper är ett skådespel där aktörerna presenterar en akt för varandra och för 

en eventuell publik. Målet med skådespelet är att genomföra ett så trovärdigt scenframträdande 

som möjligt och därmed dölja vem man egentligen är genom att presentera den rollkaraktär som 

man spelar (Goffman, 1959, 2009a, Lemert och Branaman, 2001). 

Jag kommer att använda Goffmans dramaturgiska perspektiv för att beskriva social interaktion inom 

både boxningsvärlden och förorter i Sverige. Teorin utvecklades för att beskriva interaktion i sociala 

inrättningar. Boxning kan på ett bra sätt anpassas in i den tänkta mallen med en tydlig gränsdragning 

med regler och normer som styr utövandet. Förorterna kan vara svårare att passa in i teorin utifrån 

de metaforer som Goffman använder när han speglar teatervärlden. Förorterna har dock ett tydligt 

ramverk som omgärdar och avgränsar dem gentemot det övriga samhället, inte fysiskt men 

tankestrukturellt. Vi värderar ordet förorter utifrån den betydelsen, ett problemområde, vilket 

innebär att vi även kan applicera Goffmans dramaturgiska perspektiv för att skapa en ökad förståelse 

  12   

 

för situationen. Den sociala interaktionen jag studerar är ungdomar och ungdomsgrupper som 

använder våld gentemot rättsväsendet samt polis och deras agerande i dessa situationer och utifrån 

den avgränsningen kan Goffmans teori appliceras även utanför sociala inrättningar. Goffman 

definierar en social inrättning utifrån att ”Inom den sociala inrättningens väggar finner vi ett team 

med agerande som samarbetar för att framställa en given definition av situationen för publiken. Det 

inkluderar uppfattningen av det egna teamet och av publiken och riktlinjer för den livssyn och 

moraluppfattning som ska upprätthållas” (Goffman, 2009a, s.207). 

Kritiken riktad mot Goffmans dramaturgiska perspektiv är att det fokuserar vid att framställa och 

förklara ageranden utifrån teatervärldens metaforer. Händelser tvingas in inom ett ramverk för en 

metafor som inte alltid är passande och ofta utelämnas det inom teatervärlden frekvent 

förekommande begrepp som inte har en motsvarighet inom sociala inrättningar. Svårigheterna att 

dra paralleller mellan teori och praktik noterar även Erving Goffman. ”Talet om att hela världen är en 

teaterscen är tillräckligt trivialt för att läsarna ska vara förtrogna med dess begränsningar och 

toleranta för dess användande, eftersom de vet att de när som helst med lätthet kan bevisa för sig 

själva att det inte är menat att tas på allt för stort allvar.” (2009a, s.220). Kritiken mot Goffmans 

dramaturgiska perspektiv gör att läsaren bör vara medveten om att metaforerna beskriver en 

verklighet och inte att verkligheten är metaforerna. Kritiken till trots är Goffmans teori om samspel 

och interaktion en god utgångspunkt för att ge ett teoretiskt perspektiv med syfte att beskriva 

förorter och boxning.  

3.2.1Skådespelet

Det dramaturgiska perspektivet liknar social interaktion med teatervärldens metaforer. Det innebär i 

praktiken att social interaktion mellan individer utgör ett skådespel. För att förklara vad Goffman 

menar med skådespel exemplifierar jag hur han menar att människor i samspel agerar. 

Alla människor består av två egentliga identiteter vilka Goffman benämner jaget och rollgestalten. 

Jaget är individens verkliga jag, inom teatervärlden den person som spelar en rollfigur, då den är sig 

själv. För att exemplifiera Goffmans resonemang använder jag mig av en förenklad bild utav verkliga 

scenframträdanden i ett skådespel från filmens värld. Här väljer jag att förklara med Mikael 

Persbrandt och rollgestalten Gunvald Larsson utifrån Beck‐filmerna för att tydliggöra resonemanget. 

Utifrån resonemanget kan man applicera idéerna till vardagslivets sociala interaktion. 

Det är en skillnad mellan privatpersonen Mikael Persbrandt och en av hans rollfigurer, Gunvald 

Larsson. Mikael Persbrandt som privatperson kan liknas vid vad Goffman kallar jaget, den individ som 

skådespelaren verkligen är då han inte agerar en skådespelarroll. Under en filminspelning försöker 

Persbrandt att spela rollgestalten Gunvald Larsson och försöker att dölja spår av privatpersonen 

Mikael för att få publiken, TV‐tittarna, att tro att Mikael Persbrandt är Gunvald Larsson. Persbrandt 

framför även ett skådespel när han är sig själv, vilket komplicerar modellen. Goffman menar att vi 

ständigt framför olika skådespel, eftersom dagens komplexa samhälle kräver det av oss. Därför är all 

social interaktion varianter av ett skådespel men de kan befinna sig olika långt ifrån jag‐identiteten. 

Till sin hjälp att dölja jag‐identiteten finns rekvisita. Här innebär det alltifrån makeup och uniformer 

till kroppsspråk och visuell bakgrund, allting som kan användas för att få tittarna att tro att Gunvald 

är en polis. Det kan räcka med att enbart bära en polisuniform för att man ska förmoda att någon är 

en polis, men om kroppsspråket, beteendet, den visuella bakgrunden eller interagerandet med andra 

  13   

 

bryter mot vår normativa uppfattning av ett polisiärt beteende uppstår en misstänksamhet. Om en 

polis befinner sig på en plats som förefaller ha osannolik koppling till yrket samtidigt som personen 

beter sig i sammanhanget underligt, exempelvis nervöst, kommer vi förmodligen bli misstänksamma 

mot agerandet och ifrågasätta om det verkligen är en polis bakom uniformen. Här menar Goffman 

att vi följer ett manus som är skrivet för rollen. Skådespelarna har ett färdigskrivet manus de ska 

förhålla sig till och det krävs att de följer detta för att presentationen ska fungera. 

Social interaktion har olika regioner vilka Goffman benämner bakre och främre region samt en publik 

som värderar skådespelet. Den främre regionen motsvarar då filmkamerorna spelar in och Gunvald 

Larsson agerar ut en scen. Det är det vi som publik ser. Det vi inte har tillgång till är den bakre 

regionen, där skådespelarna är ”ur rollen”, dvs. Mikael Persbrandt är inte längre Gunvald Larsson 

utan interagerar med övriga medlemmar i filmproduktionen bakom kulisserna. Här spelas inte 

framträdandet in och TV‐tittarna kommer inte att se vad som försiggår när kamerorna är avstängda. 

Då kan skådespelarna slappna av och de beter sig på ett annorlunda sätt. Här kan de diskutera 

inspelningen. Kanske kritiseras Peter Habers framträdande som Martin Beck, vilket inte kan göras då 

kamerorna spelar in scener. Aktörerna har möjlighet att interagera med varandra för att förstärka 

framträdandet och agerande som försvagar framträdandet kan diskuteras, exempelvis genom 

tillrättavisningar. Om Mikael Persbrandt säger ”Fan Peter, när du gör sådär liknar du inte Beck ett 

dugg” i den färdiga tv‐produktionen skulle vi uppleva det som märkligt samtidigt som vi inte längre 

identifierar Peter Haber med Martin Beck utan med Peter som privatperson. Istället kan liknande 

kommentarer ges i den bakre regionen för att behålla bilden av dem som rollfigurer under 

scenframträdandet. 

Det finns den bakre regionen när skådespelet inte pågår och den främre regionen när skådespelet 

pågår. Det finns ytterligare en aktör i sammanhanget vilket är publiken som ser på Beck‐filmen. Det 

är publiken som ger det slutgiltiga omdömet över Mikael Persbrandts skådespelarprestation och 

huruvida vi uppfattar honom som den rollfigur han spelar. Är skådespelet väl genomfört är vi som 

kritiker nöjda med utfallet, är skådespelet bristfälligt eller scenen felframställd blir vi misstänksamma 

och uppfattar inte Mikael Persbrandt som Gunvald Larsson. Det kan handla om alltifrån att han inte 

levererar sina repliker på ett trovärdigt sätt till att han går klädd i clowndräkt under hela 

filminspelningen utan märkbar anledning vilket då förstör helhetsintrycket av hans skådespel.  

Medverkande skådespelare och aktörer gör vad som är möjligt för att uppehålla bilden av 

rollkaraktärerna som verkliga där de inte tappar masken. Inom teatervärlden finns exempelvis ofta 

en sufflör som hjälper skådespelaren ifall denne glömt sina repliker. På liknande vis finns det 

telepromter som stöd när presentatören läser upp vinnarna till Oscars‐utdelningen. Under Oscars‐

utdelningen är presentatörerna ofta två och om den ena presentatören håller på att misslyckas med 

framträdandet kan den andre parten komma till undsättning genom att säga dennes repliker för att 

få framträdandet att fortgå utan komplikationer. I exemplet med polisen som uppträder 

misstänksamt kan flera poliser på platsen öka dennes legitimitet att uppfattas som en riktig polis och 

dennes kollegor kan ge förklaringar till omgivningen för att behålla tron på scenframträdandet, 

exempelvis att polisen är tillfälligt sjuk eller utför en komplicerad analysprocedur. 

 

  14   

 

Rollfiguren som spelas ändras konstant. Mikael Persbrandt spelar Gunvald Larsson i Beck‐serien, men 

axlar en annan rollgestaltning när han spelar Markus Haglund i Oskyldigt dömd‐serien. På samma sätt 

spelar en läkare en rollframställning i sin yrkesroll på ett sjukhus och en annan roll som make eller 

maka i sitt privata hem med sin familj. Ändras publiken kan även rollen ändras. Har läkaren gäster på 

besök kan han eller hon återigen axla yrkesrollen som läkare eller välja en annan roll ifall det är en 

gammal barndomsvän som kommit på besök. 

Agerandet i Goffmans teori bygger på stereotypa rollkaraktärer. I all social interaktion måste vi fylla i 

luckor och göra presumtiva antaganden om individer. Bär någon en polisuniform förutsätter vi att de 

agerar på ett visst sätt, bär de läkarrock eller punkarkläder antar vi att de beter sig på ett annat vis. 

Bilden förändras allt eftersom den sociala interaktionen fortgår, men det förklarar ofta de stereotypa 

idéer vi har om andra personer så som ungdomar i utanförskap.  

Goffmans dramaturgiska perspektiv handlar om att man alltid försöker att upprätthålla en roll i social 

interaktion eftersom samhället blivit alltmer komplext i den sociala interaktionen. Samtliga inom 

skådespelet, såväl aktörer som publik, gör sitt yttersta för att helhetsupplevelsen ska förefalla 

trovärdig och skådespelet fortgå. Det innebär att vi agerar utifrån hur andra människor förmodar att 

vi ska agera. Förmodar man att människor är på ett visst sätt initialt blir de den stereotypa bild vi har 

skapat förutfattade meningar om. 

3.2.2Stigma

Erving Goffman skriver också om ett begrepp som han kallar stigma i ”Stigma – Den avvikandes roll 

och identitet” (2009b). Stigma kan beskrivas som en social stämpling. ”Varje samhälle avgör vilka 

medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka egenheter som 

uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmar inom varje sådan kategori. […] Vi utgår från 

dessa första intryck och formar om dem till normativa förväntningar.” (2009b, s.11‐12). Stigma är ett 

karaktärsdrag som nedvärderar en individ och identifierar personen med karaktärsdraget negativt. Vi 

gör en indelning i samhället i de normala och de avvikande. De avvikande är människor med 

exempelvis fysiska defekter, avvikande hudfärg eller avvikande sexuell läggning i relation till 

normstandarden satt av det övriga samhälle de befinner sig i. En person utan näsa klassas som 

stigmatiserad i de flesta samhällen där normen är att människor har näsor. HBT‐personer ses som 

avvikande från normen i samhället där huvuddelen av befolkningen är heterosexuella. Det avvikande 

reduceras till enbart sitt stigma och även om personen utan näsa är som gemene man i samtliga 

övriga avseenden identifierar vi likväl personen som ”den utan näsa”. De normala är de som sätter 

normstandarden och kan sägas motsvara en generalisering av någon stereotyp ”normal” 

medelperson. ”På så vis reduceras han i vårt medvetande från en fullständig och vanlig människa till 

en kastmärkt, en utstött människa.” (2009b, s.12). 

 

Stigmatiseringen innebär också att den stigmatiserade personen förväntas följa ett speciellt 

beteende avsett för det specifika stigmat. Personen utan näsa förväntas av övriga samhället att dölja 

det avvikande karaktärsdraget, annars bryts skådespelet i det dramaturgiska perspektivet som vi sett 

ovan och ”de normala” blir förvirrade och upprörda över att en form av tabu brutits.  

 

  15   

 

 

Goffman nämner tre typer av stigman som är: 

‐ Kroppsliga missbildningar, exempelvis enbenta. 

‐ Fläckar på den personliga karaktären, exempelvis alkoholism eller fängelsevistelse. 

‐ ’Tribala stigman’, exempelvis rastillhörighet, nationalitet eller trosuppfattning. (2009b, s.14) 

Jag har valt att vidareutveckla Loïc Wacquants (2008) kritik mot Erving Goffmans 

stigmatiseringsindelning. Wacquant skriver ”It is remarkable that Erving Goffman (1963) does not 

mention place of residence as one of the ’disabilities’ that can ’disqualify the individual’ and deprive 

him or her of ’full acceptance by others’” (2008, s.238). Bostadsplats kan sägas inkluderas i kategorin 

‘tribala stigman’, men skillnader är bland annat att bostadsplatsen är föränderlig.  ”But, unlike these 

others stamps of dishonour, it can be easily dissimulated and attenuated – even annulled – through 

geographic mobility and minimal cultural disguising.” (2008, s.238). Goffman (2009b) nämner inte 

bostadsområde och Wacquant (2008) nämner det enbart flyktigt och noterar att det finns som 

stigma men vidareutvecklar inte resonemanget. Jag vill dock utveckla Wacquants tankegång utifrån 

Goffmans beskrivning av stigman med fokus på förorter som stigmatiserande karaktärsdrag.  

3.2.3Utvecklatstigmatiseringsbegrepp

Utvecklingen kring stigmatiseringsbegreppet fokuserar på ungdomar i utanförskap och deras 

situation i samhällshierarkin som ett potentiellt stigma. Praktiskt förekommer en 

tolkningsproblematik med att benämna ungdomar som uppfattar att de befinner sig i ett utanförskap 

som stigmatiserande, främst då ”de normala” inte nödvändigtvis delar den uppfattningen. Därmed 

har jag min utgångspunkt i de subjektiva uppfattningar kring utanförskap som ofta förekommer hos 

ungdomarna.  

Definitionen av stigma är att ungdomarna uppfattar att de misskrediteras utifrån bostadsområde. De 

uppfattar att samhället förknippar området där de bor med förutfattade negativa uppfattningar vilka 

projiceras över på ungdomarna som blir symbol för och associeras med den negativa 

stereotypbilden. Ungdomarna blir reducerade till den stadsdel de är boende i och ärver samtidigt 

stadsdelens negativa status. 

Förväntningarna på ett speciellt beteende hos förortsungdomar innebär att ungdomarna anammar 

det beteendet. Samtidigt som ”de normala”, dvs. övriga samhället lägger en negativ innebörd i vad 

det innebär att vara förortsungdom, skapar ungdomarna själva en negativ förstärkning av sin egen 

situation. Goffman nämner kortfattat (2009b, s.157) att det förekommer negativ förstärkning men 

vidareutvecklar inte tankegången. Det jag menar med negativ förstärkning är att ungdomar försöker 

få sin situation att framstå som sämre än den är i praktiken. Det kan framförallt ses i musiken som 

kulturyttring, en viktig del i ungdomsidentiteten, där genrerna rap och hip‐hop är frekvent 

förekommande (Hagedorn, 2008, Sernhede, 2002, Waquant, 2004b). Situationens allvar överdrivs av 

ungdomarna i förorter och lyssnar man på musiktexter om förorterna eller ber ungdomarna beskriva 

sin situation försöker de ofta få det att låta som hårdare och farligare än vad som objektiva fakta 

visar. Goffman noterar att ett stigma i en socialgrupp kan innebära någonting annat i en annan. ”En 

egenskap som stigmatiserar en viss typ av individer kan verka som bekräftelse på den fulla 

grupptillhörigheten för en annan typ av individer” (2009b, s.13). Därmed kan det vara positivt att få 

  16   

 

förorten att framstå som hård och farlig då de stigmatiserade ungdomarna representerar stadsdelen 

och förväntas förkroppsliga stadsdelens rykte (Wacquant, 2008). Det kan liknas vid hur kriminella kan 

se det som positivt att man spenderat tid i ett fängelse. Ju högre säkerhetsanstalt eller ju allvarligare 

brott, desto mer respekt får individen inom gruppen. Det innebär att individen förväntas agera på ett 

visst sätt och ha en speciell mentalitet då de spenderat tid i fängelse. Om en grupp kriminella ska 

rekrytera en ytterligare medlem för att begå ett värdetransportrån kan det vara positivare om 

rekryten avtjänat fängelsestraff på anstalter så som Kumla eller Hall istället för i hemmet med 

fotboja. Det kan även vara positivare för ändamålet att individen funnits skyldig till exempelvis grovt 

vapenbrott än för snatteri. 

Här kan man urskilja två orsaker till vissa ungdomars beteende i förorter. Först uppfyller de övriga 

samhällets förväntningar på stereotypt beteende. De kan även inom samhällsgruppen ungdomar i 

utanförskap vara positivt att få området att framstå som negativt. 

Det finns tillfällen då bostadsplatsen som stigma enbart är negativt, och det är oftast i kontakt med 

övriga samhället. Vid jobbansökan kan det vara negativt att skylta med en illa beryktad förort som 

bostadsplats, på samma sätt som invandrarklingande namn kan vara negativt i samma 

situation.”because the contemporary ghetto has become even more closely associated, in the public 

mind, with depravity and lawlessness, the mere facts of dwelling in a district […] has become an 

additional handicap” (Wacquant, 2008, s.74). En av intervjupersonerna beskriver situationen: 

”Grejen är att man sätter alltid fokus på det dåliga som händer. I … händer det bara bra saker, det är 

sådär. Alltså det är villaområden så det händer inte så mycket där. Men som Förorten Almhed, det 

händer mycket hela tiden. Ungdomar, ungdomar hela tiden. Dåliga saker som sker, inget bra. […] Det 

kommer alltid de dåliga sakerna och då får man den uppfattningen om Förorten Almhed. Tjejer vågar 

inte. Hade jag sagt att jag var från Förorten Almhed, tjejer hade inte vågat komma till mig, dom tror 

jag är världens kriminellaste människa. Men säger jag att jag är från …, ’Ja det här är en trevlig kille 

med en bra familj, rik familj och han mår bra. Så är det där.’” – Bertil 

Bostadsplats kan uppfattas som negativt, speciellt inom förorter. Samtidigt förstärker ungdomarna 

själva bilden av stadsdelen som farlig vilket gör att både de normala och de avvikande förstärker 

stigmat med separata mål. Skillnaden mot Goffmans (2009b) klassindelningar är hur de 

stigmatiserade själva förväntas uppfatta sitt stigma som negativt samt försöka dölja det vilket inte 

kan appliceras i sin helhet på de territoriala stigman och identiteterna ovan. 

 

 

 

 

 

 

 

  17   

 

4. Datainsamling

I kapitlet beskrivs de tillvägagångssätt jag använt mig av för att erhålla den data som ligger till grund 

för analys och resultat i studien. Jag beskriver problem som uppkommit under studiens gång i 

relation till datainsamlingen samt de val jag gjort för att behålla informanternas anonymitet.  

4.1Datainsamlingensupplägg

Som datainsamlingsmetod har jag främst valt att använda mig av en intervjustudie, även om 

datainsamlingen inte är kopplad till enbart en datainhämtningsmetod. Johannessen och Tufte (2003) 

menar att skiljelinjen mellan datainsamlingstekniker inte innebär en absolut gränsdragning och 

insamlingsmetoder integreras i varandra (2003, s.88). Utifrån det resonemanget är 

huvudinriktningen i min studie en intervjustudie med inslag av observationer. 

För att förklara valet av datainsamlingsmetod är det först lämpligt att presentera valet av 

informationskällor. Studien utgår ifrån fem stycken informanter som representeras av tre stycken 

kategorier. Uppdelningen av kategorier är gjorda utifrån modellen kring utanförskap och 

samhällsacceptans, visualiserad i figur 2 (se sid.17). Jag har valt att intervjua två ungdomar i 

utanförskap som varit aktiva i oroligheterna i förorten Almhed. Jag har valt att intervjua två numera 

socialt accepterade boxare som tidigare befunnit sig i ett utanförskap. Slutligen har jag intervjuat en 

polis med omfattande överblick och kunskap kring utanförskap och situationen med stenkastning i 

förorten Almhed. De fem informanterna delades upp efter kategorierna ungdomar i utanförskap, 

socialt accepterade boxare och rättsväsende, där varje informant får representera sin respektive 

kategori. 

De tre kategorierna med informanter har jag valt att studera utifrån figur 1 (se sid.5) där ungdomar i 

utanförskap motsvarar den ena polen, utanförskap. Rättsväsendet motsvarar motpolen, social 

acceptans, utifrån rättsväsendets värderingar att integrera medborgare i samhälleligt accepterat 

beteende och handlingar. Avslutningsvis har jag socialt accepterade boxare, som tidigare befunnit 

sig i utanförskap men numera är integrerade i samhället. De befinner sig mellan de två motpolerna 

och är därmed accepterade både av individerna i utanförskapet samt de socialt accepterade.  

Man kan även se indelningen från en annan vinkel. Här presenteras en progressionslinje med 

ungdomar i utanförskap som utgångspunkten i ett önskat förändringsbeteende. Socialt accepterade 

boxare motsvarar målet för ungdomarnas förändring då de är integrerade i samhället. Rättsväsendet 

motsvarar en tredje part som övervakar och påverkar förändringen från utanförskap till social 

acceptans. 

 Figur 2: Egen figur, illustration av informanternas kategorisering. 

Vid valet av informanter utgick jag från en tankestruktur liknande figur 1. Här valde jag två ungdomar 

i utanförskap som skulle ge information kring vad och varför de inte var socialt accepterade. Som 

  18   

 

motpart valde jag två framgångsrika6 boxare som presenterade den bild som samhället ofta ser som 

tänkbar lösning till utanförskapet, struktur genom boxning. Slutligen valde jag rättsväsendet 

eftersom polisen både har insikt i de upplopp som skett och själva är en aktiv aktör i upploppen mot. 

De får även presentera en objektiv tredje part i analysen av händelserna. Värt att notera i figur 2 är 

att i progressionslinjen har de socialt accepterade boxarna flyttat sig från vänstra sidan till högra 

sidan. Förhoppningen är att ungdomarna i utanförskap ska företa en liknande förflyttning. Figuren är 

förenklad men ger en grafisk överblick över de tankesätt som råder i synen på hur 

utanförskapsproblem ska kunna hanteras. 

Jag valde fem intervjuer där syftet var att begränsa antalet och göra informationen överskådlig. 

Intentionen var inledningsvis att hitta ytterligare en eller två informanter som kunde beskriva 

situationen i utanförskap, men det har inte alltid varit möjligt att finna samarbetsvilliga 

intervjupersoner, vilket påverkat andelen i urvalet. Jag har sökt att finna informanter som ger 

information av kvalitet och därmed lagt tid på att hitta informanter med omfattande kunskap om 

respektive område. Fem intervjuer är vad jag uppfattade som genomförbart utifrån dessa 

begränsningar i examensarbetets omfattning. 

4.2Datainsamlingsmetodochtillvägagångssätt

Intervjuer används som huvudsaklig datainsamlingsmetod, men jag ser inte en klar avgränsning 

mellan intervjustudier och observationsstudier. Under intervjuernas gång görs observationer som 

påverkar såväl frågornas utformning som senare bearbetande av datamaterial (Johannesson och 

Tufte, 2003). Under läsandets gång kompletteras intervjuer med observationer för att förklara och 

beskriva situationer.  

Valet av intervjuer som datainsamlingsmetod är utformat eftersom det stämmer väl överens med de 

respondenter jag valt samt eftersom några av de informatörer jag valt omöjliggjorde vissa 

insamlingsmetoder på forskningsetiska grunder. Det var exempelvis inte möjligt att genomföra 

deltagande observationsstudie eller att utnyttja kvantitativa datainsamligsmetoder.  

Jag har använt mig av öppna intervjuer där ett övergripande ramverk funnits inom vilket frågorna jag 

ställt förhållit sig, exempelvis teman så som utanförskap, idrott och socialisering. Dessa teman har 

varit gemensamma för samtliga fem personer som intervjuades. Intervjufrågorna och stukturen är 

sedan individuellt anpassade efter den information jag förmodat att informanten besitter samt den 

gruppindelning de tillhör: ungdomar i utanförskap, rättsväsende eller socialt accepterade boxare. 

Under intervjuernas gång har jag blivit mer insatt inom mitt ämne, vilket påverkat nästkommande 

intervjus struktur etc. med de frågor som jag valde att ställa. Under intervjuernas gång har jag varit 

en aktiv lyssnare och vidareutvecklat resonemang eller ställt följdfrågor där svaren öppnat upp för 

nya frågeställningar. I huvudsak har jag följt de intervjuguider som finns (Gustavsson, 2004, 

Johannessen och Tufte, 2003, Starrin och Svensson, 1994) gällande intervjuernas genomförande. Att i 

detalj beskriva intervjuprocessen kring makt och påverkan uppfattar jag inte som relevant att 

diskutera i detalj utan tidigare erfarenhet och med litteraturens hjälp uppfattar jag att jag undvikit 

traditionella fallgropar (ledande frågor, beroendeställning, inte klargöra studiens syfte etc.) samt 

behållit en balans och objektivt intervjugenomförande. 

                                                            6 Med framgångsrik menar jag här både att de blivit socialt accepterade men även gjort någon form av karriär idrottsligt eller yrkesmässigt som förefallit ovanlig utifrån de sociala förhållanden som de utgått ifrån.

  19   

 

Ungdomarna i utanförskap har vid intervjugenomförandet ägnat sig åt kriminella aktiviteter som 

fortfarande kan vara under utredning av polismyndigheten. Det innebär att jag mötts med skepsis 

hos gruppen respondenter i utanförskap då jag misstagits för myndighetsutövare med syfte att 

avslöja ungdomsbrottslighet. Tillvägagångssättet har varit invecklat, speciellt för att nå gruppen 

ungdomar i utanförskap.  

Jag sökte inledningsvis telefonkontakt med ungdomar i utanförskap, där jag förklarade att jag 

genomförde en studie vid Uppsala Universitet kring utanförskap och idrott med oroligheterna i 

förorten Almhed som grund. Ungdomarna var konsekvent negativt inställda och vägrade låta sig 

intervjuas. För att få kontakt med ungdomarna vände jag mig till en tredje part med relationer till 

flera av ungdomarna och genom ombud presenterades studiens syfte, vem jag var samt diskussion 

kring eventuellt möte oss emellan så att jag fick möjlighet att diskutera studien. Under mötet hade 

jag möjlighet att förklara studiens syfte samt presentera de etiska aspekter som ett examensarbete 

har (Johannessen och Tufte, 2003) vilket resulterade i att de lät sig intervjuas. 

Det har funnits negativa påtryckningar kring medverkan i oroligheterna från annat håll, vilket 

resulterat i att en hotbild funnits mot någon eller några av informanterna som intervjuats, en 

situation som i liknande sammanhang inte är ovanlig. Detta har resulterat i att jag gjort etiska 

ställningstaganden med potentiellt allvarliga konsekvenser som grund. Viss beskrivande information 

har jag utelämnat för att försvåra identifiering. När så förefallit nödvändigt har jag även varit 

medvetet diffus, generell samt hållit ett övergripande analysperspektiv.  

De två socialt accepterade boxarna kom jag i kontakt med genom egna kontakter eller kontakter 

genom tredje part och här har jag utgått ifrån den uppfattning jag och omgivningen har om dem som 

personer ifall de passar in utifrån de kriterier jag presenterar. Jag har även fått kontakt med 

intervjupersonen inom rättsväsendet ryktesvägen. Här har jag kontaktat intervjupersonerna direkt 

genom telefon för att stämma möte vartefter intervjuerna skett. 

Intervjuerna har skett i avgränsade rum vilka informanterna själva valt. Stämningen har jag uppfattat 

som avslappnad och jag har använt diktafon för att inte behöva föra anteckningar under intervjuns 

gång utan ha möjlighet att fokusera på vad informanten sagt samt driva konversationen framåt 

genom att ställa frågor. Före varje intervju har jag presenterat uppsatsens övergripande syfte och i 

generella drag beskrivit dess tänkta utformning. Därefter har jag nämnt de etiska regelverk som jag 

förhållit mig till gällande konfidentialitetskrav och hur intervjumaterialet kommer att behandlas. 

Därefter har intervjuerna genomförts samt avslutats med de eventuella egna frågor intervjupersonen 

kan ha haft.  

Frågorna har huvudsakligen cirkulerat kring uppfattningar om idrott och utanförskap. Inom 

fenomenet idrott har jag fokuserat på kampsporter och styrketräning7 generellt och boxning 

specifikt. Det har förekommit att intervjupersoner haft intresse av andra sporter, varvid fokus skiftat 

till en diskussion kring dem. Avgränsningen syftar till att behandla traditionellt maskulina 

träningsformer då det kommer att vara ett genomgripande tema under studiens analys och 

resultatdel. Inom utanförskap har jag fokuserat på frågor kring upploppen i förorten Almhed, dess 

initiering och vad som skedde under tiden de pågick samt varför de avstannade. Jag har även ställt 

                                                            7 Med styrka syftar jag på tyngdlyftning, gymträning och liknande.

  20   

 

frågor av generell karaktär om varför man befinner sig i utanförskap och om ett intresse finns att 

förändra sin situation för att socialiseras in i samhället. Intervjuerna har varit av varierande längd 

beroende på frågornas omfattning samt respondentens svar. De förhöll sig samtliga inom en tidsram 

av 30 till 50 minuter vardera.  

 

4.3Kodifieringavdata

Under analysens gång har jag valt att maskera såväl informanterna som de förorter som varit aktuella 

i studien för att hålla respondenternas identiteter dolda. Jag har förenklat systemet för att följa 

individerna genom att varje individ tilldelats en unik identitet att relatera till istället för en mer 

formell indelning som informant 1, informant 2 osv. Utgångspunkten är att varje informant ska ses 

som en individ. Samtidigt vill jag inte göra avkall på konfidentialiteten och jag har lagt vikt vid att 

dölja informanternas identiteter, speciellt då identifiering kan få potentiellt negativa konsekvenser 

för någon eller några av intervjupersonerna. 

Varje respondent har fått ett eget namn utifrån bokstaveringsalfabetet där jag valt att börja utifrån 

första bokstaven i alfabetet för första respondenten osv. Bokstaveringsalfabetet utgår ifrån manliga 

namn med två betoningar, exempelvis A‐dam, Bert‐il. Cea‐sar osv. Att bokstaveringsalfabetets namn 

är maskulina betyder inte nödvändigtvis att respondenten är manlig, men de kommer att benämnas 

som manliga och refereras till som han eftersom namnen är manliga. Namnen är svenskklingande 

men ingen etnicitetsvärdering läggs i namnen. Det är ingen inbördes rangordning i namnen utifrån 

när intervjuer skett utan de första två namnen innefattar ungdomar i utanförskap, det tredje namnet 

motsvarar rättsväsendet och det fjärde och femte motsvarar socialt accepterade boxare. Indelningen 

sker som följande: 

Adam – Ungdom i utanförskap 

Bertil – Ungdom i utanförskap 

Ceasar – Rättsväsende 

David – Socialt accepterad boxare 

Erik – Socialt accepterad boxare 

I analysdelen kommer varje person att ges en kortare presentation för att ge en bild av deras 

situation och potentiella värderingar. 

De förorter som nämns har jag valt att presentera som tre fiktiva förorter. För att förorterna inte ska 

identifieras har jag inte enbart ändrat namnet utan delar av vad som hänt i en förort kan ha 

integrerats med händelserna inom en annan förort. Samtliga händelser är korrekt beskrivna men 

utspelningsplats kan ha ändrats. De fiktiva förorterna har jag benämnt efter hur frekvent de 

förekommer i studien och benämns efter trädsorter kombinerat med traditionella markbenämningar 

om tre bokstäver. För att klargöra att det är fiktiva förorter som omnämns inleds stadsnamnen med 

”Förorten”. Därefter börjar namnet initialt på antingen bokstaven A, B eller C, där A är mest frekvent 

förekommande i beskrivningen. De beskrivs som följande: 

 

 

  21   

 

Förorten Almhed – Huvudsakliga förorten händelserna utspelat sig i.  

Förorten Bokmyr – Viss protestaktivitet mot polisen har förekommit, främst genom bilbränder, inga 

kravaller. Protester påbörjades som ett svar på situationen i förorten Almhed. 

Förorten Cederdal – Tidigare problemområde där stenkastning samt bilbränder förekommit i mindre 

skala. 

Förorterna omnämns efter invånarantal där förorten Almhed är mest frekvent förekommande Under 

analysdelen kommer även en beskrivning av förorterna att göras för att ge en detaljerad och 

beskrivande bild av hur situationen kan se ut i Svenska förorter. 

4.4Presentationavintervjupersoner

Jag ger en kort presentation av de förorter som analyseras i studien samt de personer som har 

intervjuats. Syftet är att beskriva både förorterna och intervjupersonerna i generella drag för att 

skapa en visuell bild av hur situationen kan uppfattas.  

4.4.1Förorterna

Studien har genomförts i en större svensk stad. Staden består av flera stadsdelar men jag har valt att 

enbart presentera tre stycken under de fiktiva namnen förorten Almhed, förorten Bokmyr och 

förorten Cederdal.  

Förorten Almhed är den förort där oroligheterna under 2009 huvudsakligen utspelades. Stadsdelen 

är en del av miljonprogrammet under 1960 och 1970‐talet och har likt flera andra miljonstadsdelar 

haft problem med arbetslöshet, integration och kriminalitet. Stadsdelen har under senare år 

betraktats som relativt lugn men har fortfarande ett rykte om hög kriminalitet sedan 1980 och 1990‐

talet. Förorten har ett centrum och goda kommunikationsmöjligheter med de centrala delarna av 

staden. Enbart en liten del av förorten ses som betongförort. Förorten Almhed har problem med 

ungdomsgäng och ungdomskriminalitet men det huvudsakliga problemet ligger i stadsdelens rykte 

som en kriminell förort. 

Förorten Bokmyr har flera likheter med förorten Almhed. Förorten har ett centrum och har likt 

förorten Almhed haft problem med arbetslöshet, integration och kriminalitet. Stadsdelen har 

generellt ett högre anseende än förorten Almhed men drabbades av uppmärksammade våldsbrott 

under tidigt 2000‐tal. 

Förorten Cederdal var länge avskild från resten av staden. Stadsdelen har ett omfattande centrum. 

Det har varit mindre kriminalitet i förorten Cederdal men uppmärksammad kriminalitet har 

förekommit.  

Under 2009 startade konfrontationer med rättsväsendet i förorten Almhed. Ett antal veckor förekom 

stenkastning mot polis och bussar, samt bilbränder frekvent. Oroligheterna spreds vidare och kom 

att innefatta förorten Bokmyr och förorten Cederdal där främst bilbränder genomfördes men även 

stenkastning mot polis och lokaltrafik förekom. De huvudsakliga upploppen genomfördes i förorten 

Almhed. 

  22   

 

4.4.2Intervjupersonerna

De fem intervjupersonerna kommer kortfattat att presenteras: Adam, Bertil, Ceasar, David och Erik. 

De kommer att ges en kort introduktion samt referens till den kategori utifrån indelningen av 

informanterna de placerats i.  

Adam är en ungdom boende i förorten Almhed som enligt honom själv var en av de som initierade 

upploppen från ungdomarnas sida. Adam är känd av såväl kriminella som av polisen i förorten 

Almhed.  

Ungdom i utanförskap 

Bertil är en ungdom från förorten Bokmyr med kontakter till förorten Almhed. Bertil var kriminell i 

ett ungdomsgäng men valde att lämna ungdomsgänget efter påtryckningar.  

Ungdom i utanförskap 

Ceasar är polis och en av hans uppgifter har varit att hålla sig uppdaterad kring oroligheterna i 

förorterna inom vilket Ceasar besitter goda kunskaper. 

Rättsväsende 

David har tidigare varit involverad i ungdomsbrottslighet. David har en framgångsrik 

amatörboxningskarriär och har tillhört Sverigeeliten i boxning. Socialt accepterad boxare 

Erik har en framgångsrik amatörboxningskarriär samt en internationell proffsboxningskarriär som 

meriter. Han har tillhört såväl Sverige‐ som världseliten inom boxning.  

Socialt accepterad boxare 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beskrivning, förorten AlmhedFörorten Almhed är ett område av motsatser, av fattiga och rika, radhus och hög-hus, betong och skog, utanförskap och socialisering. 1960 och 70-talens utopi som blev 2000-talets problemområde. Stadsdelen som vägrade följa planen.

När man kommer in från huvudgatan, som leder in mot förorten Almheds cen-trum, reser sig höghusen i grå betong upp längs kanterna. Flervåningshusen är byggda kring innegårdar med några buskar och ett och annat träd. Under bilvä-gen går en gångtunnel, nedklottrad med graffiti, målningar, tags och citat. Några av lamporna i tunneln lyser fortfarande, andra har slutat fungera eller har slagits sönder, det krossade glaset ligger kvar på marken. Skogspartier ligger längs med vägen och träden står i kontrast till betongbyggnaderna som döljs bakom.

På sidan av bilvägen finns en busskur, innehållandes en nedklottrad bänk. Bakom busskuren ligger den lokala pizzerian, en samlingsplats för stadsdelens invånare, stadsdelens centrala punkt. Pizzerians vägg som ses från vägen är full med reklamblad, politiska budskap och annonser, uppsatta i en form av ordnat kaos. Marken nedanför ser ut som en sophög, diverse bråte ligger i oordning på marken, omgärdat av ett lågt staket.

På andra sidan vägen finns ett parkeringshus. En stor betongbyggnad i flera vå-ningar där knappast några bilar står parkerade. Det tidigare gråa parkeringshuset har nästan bytt färg utanpå av graffiti och allt klotter. På parkeringens tak ligger en liten butik som säljer diverse, svår att se utifrån och ämnad främst för lokala köpare.

Svänger man av mot huvudvägen och följer vägskyltarna som visar ”Centrum” kommer man fram till en enorm parkeringsplats, på dagarna full med bilar, på kvällarna helt öde. Centrumbyggnaden sträcker sig längs med parkeringen och innehåller det mesta som kan behövas. Matbutiker, klädesbutiker, apotek, något café och någon restaurang med mera.

Fortsätter man förbi förorten Almheds centrum kommer man till skolan, en skola som ofta benämnts fängelset, både för dess utseendemässiga likheter med ett fängelse, och som ett uttryck för ungdomarnas syn på den obligatoriska skol-gången och bristen på deras frihet. Stålgaller täcker skolans fönster för att hindra inbrott, men flera krossade glasrutor finns ändå. Dörren till huvudingången är nedklottrad, men fönstren på dörren är hela. Runt skolan är buskar planterade och samsas om utrymmet med cykelställ och träbänkar.

På skolans långsida finns en grusplan, inhägnad med ett flera meter högt stålnät. Fotbollsmålen saknar nät och bara stålramen är kvar. Vid ena kanten av gruspla-nen är det asfalterat där det finns några bänkar, en soptunna och två basketkorgar.

Förorten Almhed är som vilken förort i Sverige som helst. Miljonprogrammet och ABC-strukturens ideal har lämnat stadsdelen delad. På vissa platser ett välfung-erande mikrosamhälle, på andra platser ett uttryck för marginalisering och utan-förskapets problem. Vandrar man genom förorten Almhed ser man båda delarna. Förorten Almhed är kanske närmare en spegling av hur Sverige ser ut i stort än man tror. En bild som visar såväl samhällets framsida som samhällets baksida.

  24   

 

5. Förortsbeskrivning

En klar definition av ordet förort finns inte då det är ett samlingsnamn inkluderande skilda begrepp. 

Definierat finns förortskommun (statistiska centralbyrån, SCB) men syftar då på en kommun där en 

majoritet av invånarna som arbetar natt tar sig till arbetet inom en annan kommun genom 

kollektivtrafik. Definitionen som används i studien syftar på folkmunsbegreppet betongförort vilket 

är en del av miljonprogramssatsningen som gjordes i Sverige under 1960 och 1970‐talen för att 

motverka den akuta bostadsbristen. 

Historiskt sett kan stadsplanering kring förorter härledas beroende på definitionen av ordet. När 

ringmuren kring medeltida städer inte längre fyllde någon funktion kunde städer expandera och 

förorter skapades (Harrison, 2003). Jag ger inte en överblick över förortsutvecklingen sedan 

medeltiden utan har utgångspunkten i Sverige under och efter bostadsbristen på 1950‐ och 1960‐

talen. 

Efter 1950‐talet var det bostadsbrist i Sverige och ett riksdagsbeslut 1965 ligger som grund för vad 

som kom att benämnas miljonprogrammet vars mål var att skapa en miljon bostäder under en 

tioårsperiod mellan åren 1965 till 1975. Inom miljonprogrammet byggdes förorter upp vilka 

inspirerats av ABC‐städerna: Arbete, Bostad och Centrum vilka populariserades under 1950‐talet. 

Syftet var att bygga funktionella städer med närhet till arbete och centrum och förorterna byggdes 

ofta kring ett centrum och blev själva mikrostäder. Stadsplaneringen kring förorterna var funktionellt 

inriktad med bilparkeringar, radhus, centrum och gångtunnlar för att separera fotgängare och 

trafikanter. (Magnusson, 2002).  

Betongförorter, vilka kommer benämnas enbart förorter och exkluderar andra förortsbegrepp, 

associeras ofta med arbetslöshet och en stor andel invånare som första eller andra generationens 

invandrare. Förorterna har generellt låg social status och anses ha hög kriminalitet. 

Det är samhället utanför som ofta skapar och underhåller bilden av förorterna. Wacquant skriver att 

”the reality of the ghetto as a physical, social and symbolic place in […] society is, whether one likes it 

or not, being shaped – indeed imposed – from the outside, as its residents are increasingly stripped 

of the means to produce their own collective and individual identities.” (2008, s.48). Förorter både i 

Sverige och i övriga världen associeras med mediebilden av förorterna och dess invånare. ”The 

feeling of insecurity that suffuses […] is fed mostly by the sense of seclusion of its residents, the 

degraded echology of the neighbourhood, and the nagging petty delinquency that makes youths the 

scapegoats for all the ills of the city.” (Wacquant, 2008, s.157) och förorterna “became one of the 

main topics of preoccupation of journalists, politicians and experts in urban planning.” (Wacquant, 

2008, s.138).  

Förortsuppfattningen i Sverige hämtas vanligtvis från andra delar av världen som Paris och 

upploppen 2005 men även från andra delar av världen och framförallt Amerikanska ”ghetton”. 

Skillnaderna är stora både jämfört med Europeiska förorter och Amerikanska motsvarigheter. Det är 

nödvändigt att inte göra en direktöversättning av Sveriges förorter med Amerikas ”suburbs” vilka är 

positivt värdeladdade orter med hög social status främst förbehållen en vit amerikansk mellan och 

överklass. Amerikanska motsvarigheten ur värderingssynpunkt är ghetto. Mellan europeiska och 

amerikanska förorter är skillnaderna tydliga. Wacquant (2008) skriver att förorter i Europa ”are 

fundamentally pluri‐ethnic zones where a multiplicity of nationalities rub elbows – resulting in well‐

  25   

 

documented frictions – the US ghetto is totally homogeneous in ethnoracial terms.” (s.152). 

Befolkningen i amerikanska ghetton består av etniskt homogena grupper: afro‐amerikaner, 

sydamerikaner, asiater, österlänningar etc. lever separerade. I Europa däremot ”urban pheriphery is 

typified on the contrary by a fundamentally heterogeneous population” (Wacquant, 2008, s.5) med 

etnisk mångfald med ursprung i massimmigration. Boende i USA är knutet till rastillhörighet medan 

bostadsplats i Europa beror på social status där förorterna innefattar människor med låg social 

status.  

Amerikanska och europeiska förorter skiljer sig även genom deras placering. Amerikanska ghetton 

finns nära centrala stadskärnan där bostadspriserna är låga. Europeiska förorter ligger i städernas 

utkant. ”this ’sociologically amorphous space’ spanning the periphery of the […] city which has 

served as ’dumping ground’ for the lower fractions of the working class since the 1960s” (Wacquant, 

2008, s.202).  

Den främsta skillnaden mellan amerikanska ghetton och europeiska förorter är den sociala välfärden 

i Västeuropa. Även människor i utanförskap i Europa har bra möjligheter att leva under goda 

förutsättningar ur ett globalt perspektiv. Det gör att våld och kriminalitet vilket är utbredd i 

Amerikanska ghetton statistiskt sett är vanligare än i Västeuropeiska städer (Wacquant, 2008). 

Jämför man franska banlieues med svenska och andra skandinaviska länders förorter är skillnaderna 

märkbara då välfärden och levnadsstandarden i skandinaviska länder är hög ur ett internationellt 

perspektiv. Sverige har lyckats tackla sociala problem och med ett välfungerande skolsystem har 

utanförskap hos ungdomar kunnat motverkas. Svenska förorter är också trygga även om 

förortsromantiker och media ”periodically draw up the frightful cartography of ’no‐go areas’” 

(Wacquant, 2009, s.245). I våldsbrott och kriminalitet är skillnaderna mellan svenska och franska 

förorter stor vilka i sin tur inte är i närheten av amerikanska städer som ”The murder capital of the 

world”, New Orleans (http://www.cbsnews.com, 2010) eller Detroit (http://www.infoplease.com, 

2010). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beskrivning, boxningEn bakdörr i byggnaden, med en stor skylt där det står ”Boxning” hängande ovanför, leder in till boxningslokalen. Utifrån ser byggnaden ut som vilken annan byggnad som helst, färgad i gråvitt med gallerförstärkta fönster kan man tro att tanken är att hålla människor instängda.

Korridoren när man kommer in leder en förbi de två omklädningsrummen. En dörr framöver leder in till ett mindre gym, där boxarna tränar kompletterande öv-ningar genom att lyfta vikter. Maskinerna och vikterna är ganska slitna, några är ur funktion och andra är trasiga på sina ställen, lagade med silvertejp för att hålla ihop dem. Golvet är täckt av en hård svart matta, väggen täcks av en stor spegel.

På motsatt sida av gymmet ligger själva boxningslokalen. Temperaturen är hög och det luktar instängt. Lokalen är full av människor i olika åldrar som tränar.

Framför den stora spegeln i boxningslokalen tränar några på att skuggboxas. De boxas i luften, låtsas att de slåss med en föreställd motståndare. De attackerar, blockerar, flyttar sig runt och tittar i spegeln för att korrigera sina rörelser. Det är som en riktig boxningssparring, fast de sparras bara mot sig själva.

Vid boxningssäckarna, i ena hörnet av lokalen, slår några på säckarna. De har spe-ciella säckhandskar på sig, något tunnare än vanliga boxningshandskar. De flyttar sig runt säckarna, slår kombinationer av slag, tränar in tekniken för att slagen ska bli perfektion. En tränare går runt bland utövarna och korrigerar, visar vad de gör för fel och vad de behöver förändra för att få till ett perfekt boxningsslag.

Bredvid boxningssäckarna hoppar någon med hopprep. En övning som vanligt-vis kopplas samman med boxning, där koordinationen och balansen är det som hopprepshopparna försöker att utveckla och bli bättre på.

På golvet finns en öppen yta, där håller en tränare i mittsar medan en av boxarna slår kombinationer. Tränaren ger kommandon, boxaren slår. Det ger tränaren möjlighet att rätta till utförandet i slagen genom att se precis hur boxaren slår. Så fort tränaren håller upp en av mittsarna ska boxaren slå olika slag, beroende på hur tränaren vinklar mittsen. ”Ett, två”, det betyder ett rakt vänsterslag följt av ett rakt högerslag, boxaren slår kombinationen.

Mitten av boxningslokalen fylls av det kanske viktigaste hjälpmedlet, boxnings-ringen. En fyrkant om cirka sex gånger sex meter, upphöjd knappt en meter ovanför marken. Rep sitter uppspända runt ringen för att markera var boxningen utövas, för att hålla boxarna inne och för att hålla andra utanför. I mitten av ring-en sparras två boxare under övervakning av en tränare som ständigt ropar kom-mandon, ”Ner med hakan”, ”Slå kombinationer”, ”Rör på fötterna”. Sparringen är som en boxningsmatch, utan att man tävlar. Boxarna slår på varandra, fast inte lika hårt, de försöker inte vinna och det finns inga domare eller publik. De flyttar runt i ringen, slår några slag mot varandra, flyttar, garderar.

Tidtagarklockan ljuder i lokalen. En stark signal. Det betyder vila, en minut. Hela lokalen stannar upp, några dricker vatten ur sina vattenflaskor, andra sätter sig ned och hämtar andan. En minut går fort, när tidtagarklockan låter igen är det ”time”, tid för nästa rond, tid att fortsätta träningen, tid för att boxas.

  27   

 

5.1Boxningsbeskrivning

I avsnittet kommer jag att ge en introduktion till boxning som idrott. Jag delat boxningsavsnittet i två 

delar, boxning som idrott och boxning och samhället.  

5.1.1Boxningsomidrott

”Consider the history of gladitorial combat as the Romans practiced it” skriver Joyce Carrol Oates 

(2006, s.41) och gör liknelser mellan antikens Roms gladiatorspel och modern boxning. Boxare slåss 

inför en publik i en boxningsring och kan liknas vid den moderna tidens gladiatorer (Oates, 2006, 

Schepher‐Hughes och Wacquant, 2002).  

Boxningsmatch ‐ Inom boxning finns ett regelverk. Man får använda händerna för att slåss med och 

man får bara attackera överkroppen. Det finns bestämt hur man får slå i boxning och hur man får 

gardera slag samt. Bryter en boxare mot regelverket riskeras poängavdrag eller diskvalificering 

(Mullan och Mee, 2007). Det finns också två typer av boxning: Amatörboxning och proffsboxning. 

Amatör‐ respektive proffsboxare syftar inte på utövarens skicklighet utan är benämningen på olika 

stilar. Proffsboxningen består av fler ronder än amatörboxningen och har en annan skyddsutrustning 

med ett annorlunda poängsystem och annan taktik. Även om båda sporterna benämns boxning kan 

de liknas vid skillnaderna mellan kampsporterna judo och karate eller bandy och ishockey. Inom 

proffsboxning finns mer pengar och alla större matcher sker oftast inom proffsboxning medan OS‐

boxning enbart är amatörboxning. En majoritet av alla boxningsutövare börjar som amatörboxare 

och i studien nämner jag enbart amatörboxning då jag skriver om boxning då ungdomar som tränar 

boxning i Sverige i princip enbart är amatörboxare. 

En boxningsmatch genomförs i en boxningsring, en fyrkant vilken är upphöjd någon meter ovan 

marken och omgärdad av rep för att hålla boxarna inne i ringen. I ringen finns enbart 

boxningsutövarna samt en ringdomare vars uppgift är att döma matchen och säkerställa att 

regelverket följs. Varje boxningsmatch går i en viktklass vilket innebär att boxarna inte får väga över 

eller under en viss vikt som är fastställd av boxningsförbundet. En match kan gå i mellanvikt vilket 

innebär att utövarna inte får väga mer än 75 kilo och inte mindre än 69,1 kilo. Systemet är utvecklat 

för att mindre boxare inte ska möta alltför stora boxare. (Mullan och Mee, 2007). En amatörmatchs 

längd kan variera vilken delas upp i ronder och i tid. Amatörboxningen har vanligtvis tre eller fyra 

ronder där varje rond är mellan två och tre minuter, med en rondvila mellan varje rond. (Mullan och 

Mee, 2007). 

Boxningsträning ‐ Boxningsträningen kan ske individuellt eller i grupp. En boxningslokal består 

generellt av en eller flera boxningsringar där utövarna kan ”sparras” dvs. träna boxning mot varandra 

”The point of sparring […] is to approximate the conditions of the fight, with the difference that the 

boxers wear protective headgear and heavily padded gloves and that […] the brutality of the 

confrontation is heavily attenuated.” (Waquant, 2004a, s.78). I boxningslokalen finns boxningssäckar 

som utövarna kan slå på samt vanligtvis traditionell gymutrustning. Wacquant (2004a) skriver om 

tiden och rummet i boxningen och hur de påverkar träningen. Moment under träningen delas in i 

rondtid. ”At the heart of apparatus of pugilistic apprenticeship stands the common rhythm that 

envelopes all of the gym’s activities and saturates them with its specific temporality.” (Wacquant, 

2004a, s.113). Rummet är viktigt då man tänker sig boxningsringen och den egna placering i den. 

  28   

 

Taktiskt tänkande blir en del av utövandet. Under träningen finns en boxningstränare som leder 

träningen. 

Regelverket inom boxningen är en tyst kunskap: ”knowledge is transmitted outside of his explicit 

intervention, through a ’silent and practical communication, from body to body” (Wacquant, 2004a, 

s.113). Den överförs genom utövarnas interaktion med varandra assimileras in i grupptänkandet med 

andra boxare. Boxning är individuellt men under träningen fungerar de som en grupp och 

sammanhållningen och kunskapsöverföringen blir ett viktigt inslag i träningen vilket påverkar 

utövarnas relation till varandra och tränaren. 

5.1.2Boxningochsamhället

Självförverkligande –Boxning har associerats med under‐ och arbetarklassen. Få idrotter är så 

sammankopplade med en social grupp vilket även påverkar boxningen idag. Boxningsgymmet 

beskrivs som en spegel av de socialt utsattas villkor vilket Loïc Wacquant skriver (2004a, s.41‐42) och 

tydliggör idrottens historiska resa från arbetarklassen i England till motståndsrörelse mot segregation 

i Amerika.  

Boxningen intresserar problemungdomar genom de förebilder de producerar och mytbildningen 

kring idrotten vilket är en bild som boxningsklubbar underhåller för att tilltala dessa målgrupper. 

Många ungdomar från förorter identifierar sig med framgångsrika boxare och drömmer om 

berömmelse, makt och respekt. Wacquant (2004a) tydliggör detta genom intervjuer med ungdomar i 

Chicagos slumkvarter som ser boxningen som en väg ut ur fattigdom.  

Maskulinitet – ”Boxing is a purely masculine activity and it inhabits a purely masculine world.” skriver 

Joyce Carrol Oates (2006, s.71) och även om boxning har flertalet kvinnliga utövare finns en tradition 

av maskulinitet. ”It has long been argued that sports have sustained and reproduced particular types 

of masculinity and have served to naturalize a variety of forms of male violence” (Wamsley och 

Whitson, 1998, s.419). Boxning ses som manligt då två motståndare kämpar mot varandra med målet 

att med fysiskt våld besegra den andre boxaren. Boxare ska vara fysiskt utvecklade, skrämmande och 

farliga. Namn som boxarna tilltalas med visar traditionellt maskulina kvaliteter. ”a ’killer,’ a ’mauler,’ 

a ’hitman,’ an ’animal’” (Oates, 2006, s.74).  

De maskulina attribut som tillskrivs boxning är egenskaper som marginaliserade ungdomar i förorter 

gärna söker (Sernhede, 2002). Att besitta färdigheten att kunna skada andra människor stärker 

självkänslan i vissa grupper. Den fysiska aspekten är viktig då kroppsidealet som finns kring boxning 

är positivt laddat hos ungdomar där stor och kraftfull är positiva attribut. ”The heavyweight 

champion is the most dangerous man on earth: the most feared, the most manly.” (Oates, 2006. 

S.70). 

Struktur – Loïc Wacquant beskriver boxningen som ”An island of order and virtue” (2004a, s.17). 

Boxningen har en relation till utanförskapet och träningslokalen blir en möjlighet att hitta 

gemenskap, ordning och struktur i ett samhälle som kan förefalla förvirrande. Boxningslokalen har 

bidragit med en icke‐dömande atmosfär utifrån social status. Tränarna fyller även ofta rollen som en 

fadersfigur alternativt mentor vid kvinnlig tränare (Forss, 2008, Wacquant, 2004a) som agerar 

rollmodell för ungdomar med problematiska familjeförhållanden.   

  29   

 

Jag kommer att studera boxningsstrukturens positiva inverkan på utsatta ungdomar och dess 

förmåga att socialisera dem in i samhället. Tränarrollen och boxningens individuella acceptans mot 

utövare kommer också att behandlas. Ur ett historiskt perspektiv finns det flertalet exempel inom 

boxningsvärlden på detta. Muhammad Ali som blir tränad i boxning av en polis eller Mike Tyson som 

ungdomsbrottsling som träffar en övervakare som leder in honom på boxningsutövandet (Arnold och 

Mee, 1998, Evans, 2005, Säfve, 1990). Att boxningen kan hjälpa ungdomar att få utlopp för 

aggressioner och en möjlighet att kanalisera sin ilska innebär att de också kan finna en struktur i livet. 

Debatten kring boxningens etiska aspekter väljer jag att inte diskutera. För en sammanfattning kring 

boxningens etiska aspekter finns Forss (2008) eller Mullan och Mee (2007) som ett urval.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  30   

 

6. Resultatochanalys

2009 – Förorten Almhed, under några intensiva veckor sker konfrontationer mellan polis och 

ungdomar. En längre tids missnöje med situationen i området föranleder att marginaliserade 

ungdomar tillgriper fysiskt våld gentemot rättsväsendet, privatpersoner och ägodelar. 

Konfrontationerna avtog lika snabbt som de startade. 

I resultat och analysdelen studerar jag händelserna i förorten Almhed och speciellt de delar visar på 

pedagogiska möjligheter att förändra eller förebygga liknande situationer. Därefter analyserar jag 

detta i relation till boxningen som idrott och hur den kan uppfylla vissa behov hos de marginaliserade 

ungdomarna. Avslutningsvis visar jag på hur ungdomarnas behov kan användas inom boxning för att 

förändra ett utanförskap och leda till en integrering i samhället. 

Tillvägagångssättet beskrivs med följande modell. ”Beskrivning och analys av samhällssituationen” 

(Kapitel 6.2) är analysen av förortsupploppen och marginaliserade ungdomars vardagssituation. I 

analysen noterar jag teman vilka kan utvecklas i en boxningskontext. Därefter sker en ”Utveckling av 

potentiella boxningsteman” (Kapitel 6.3) där jag i detalj analyserar varje separat tema och ser om och 

hur detta kan användas inom en boxningskontext. Avslutningsvis sker en ”Förändring av det 

dramaturgiska perspektivet” (Kapitel 6.4) där jag sammanställer de tidigare delarna av resultat‐ och 

analysdelen och visar hur en socialisering in i samhället kan förverkligas för marginaliserade 

ungdomar. 

 

Figur 3: Egen figur, förtydligande av kapitelstruktur 

Jag använder mig i analysen av informanternas berättelser vilka kommer att analyseras utifrån 

litteratur samt egna reflektioner kring berättelserna. Därefter placerar jag dem i en idrottslig kontext 

för att studera hur ungdomarnas beteende och värderingar kan förändras för att underlätta en 

integrering i samhället. I varje del av ”Beskrivning och analys av samhällssituationen” där jag hittar 

gemensamma nämnare för vidareutveckling av boxningsteman har jag fetstilmarkerat ”Boxning –” 

för att tydliggöra av följande stycke handlar om hur boxning kan appliceras på situationen. Denna 

applicering vidareutvecklas sedan i ”Utveckling av potentiella boxningsteman”. 

”Mass unemployment, both chronic and persistent […] Relegation to decaying neighbourhoods […] 

Heigthened stigmatization in daily life as well as in public discourse” (Wacquant, 2008, s.25) menar 

  31   

 

Wacquant är de tre huvudsakliga förklaringarna till varför grupper i utanförskap väljer att använda 

våld för att uttrycka missnöje mot staten. Teorier kring ungdomsupploppet jag beskriver har varit 

från misslyckad integrationspolitik sedan miljonprogrammens början till att ungdomarna inte hade 

fritidsgårdar eller att deras aggressivitet hade en religiös grund (http://www.aftonbladet.se, 2010). 

Utgångspunkten i analysen är att upploppen formades av ett missnöje beroende av flera skilda 

faktorer. Att förklara situationen kräver en historisk kontext där miljonprogrammens historia eller 

Sveriges integrationspolitik under ett flertal år bakåt ligger till grund för dagens samhällssituation. 

Det har funnits olika skäl hos ungdomarna när de utfört våldshandlingar. Ett uppfattat utanförskap, 

missnöje med rättsväsendet, ekonomisk vinning genom försäkringsbrott eller för att man tycker att 

det är roligt att bränna bilar. Orsaken är inte en specifik anledning till händelserna även om det 

funnits vissa starkare motiv än andra. Nedan följer berättelser från ungdomar och polis där de 

förklarar varför förorten Almhed drabbades av konfrontationer ”the only, weapon at their disposal, 

namely, direct confrontation with the authorities” (Wacquant, 2008, s.22).  

I den följande analysen börjar en analys av det språkbruk som använts för att beskriva situationen 

under kravallerna, för att skapa en förståelse för hur begrepp används och visualisera de inblandades 

syn på händelserna. Därefter utvecklas en beskrivning av ungdomsidentiteten där teman upprättas, 

respekt, makt och maskulinitet, för att skapa ett ramverk utifrån vilken upploppen och boxning 

analyseras. Därefter analyseras informanternas berättelser om händelser och situationer med 

utanförskapsidentiteten som grund. Jag belyser och bryter ut intressanta pedagogiska resonemang 

för att därefter studera dem utifrån hur boxning kan användas för att påverka en förändring. Kapitlet 

avslutas med en teori kring hur ungdomars utanförskap kan förändras till samhällsintegration. 

6.1Krigetiförorten–Språkmetaforer

”Förorterna brinner”, ”Hopplöshetens land”, ”Förortens fattiga har förklarat krig mot samhället” är 

rubriker som använts av presskåren för att beskriva situationen i svenska förorter under upploppen 

2009. Med bilbränder och stenkastning mot polisen som utgångspunkt gör media kopplingar till Paris 

i Frankrike, Bagdad i Irak och Kabul i Afghanistan. Kopplingen kan uppfattas som missvisande, främst 

mytbildningen kring den bild som förmedlas till allmänheten. Hagedorn (2008) nämner 

mytbildningen kring förorterna och Wacquant (2009) beskriver en snedvriden mediarapportering ”In 

this heated symbolic climate, everyday incidents of ’insecurity’ are turned into a lurid media 

spectacle and a permanent theater of morality.” (s.243) och hur förorter beskrivs som farliga ”they 

periodically draw up the frightful cartography of ’no‐go areas’” (s.245). En beskrivning som sällan 

överensstämmer med hur verkligheten ser ut: 

”Vi tycker att det var så beklämmande när vi såg medierna som gjorde den här 

jämförelsen med vissa stadsdelar i Paris och ... Det är fullständigt bullshit vill jag påstå 

och det går faktiskt inte alls att jämföra dem.” – Ceasar 

”Det där är någonting som vi tyckte var väldigt överdrivet och klart felaktigt. Tittar 

man på kvällspressen i synnerhet så gjorde man jämförelser som är fullständigt 

sanslösa. Sådana jämförelser går inte att göra. Alltså vi pratar om helt olika saker och 

det här är på en helt annan nivå. Tittar man på … kan man inte jämföra det med några 

stadsdelar, om vi tittar på den fysiska miljön och annat, med områden i Paris eller om 

tar lite mera närmare, här i … exempelvis.” ‐ Ceasar 

  32   

 

Trots att polisen menar att läget är överdrivet och att de jämförelser och liknelser som gjorts är 

felaktiga, har presskåran inte helt fel i sina beskrivningar om man jämför med det språkbruk 

ungdomar. Den negativa förstärkningen av situationen många ungdomar gör gällande sin egen 

situation är märkbar. ”It is fourth world conditions that produce angry young men and their 

rebellious identities” (Hagedorn, 2008, s.24). Påståendet förefalla generaliserande då Sverige som ett 

land i första världen svårligen kan jämföras med länder i tredje och fjärde världen8. Wacquant (2008) 

nämner att de boende I förorten måste ”bear the weight of the public scorn that is now everywhere 

attached to living in locales widely labeled as ’no‐go areas’” (s.29). Ungdomarnas försök att leva upp 

till mytbildningen kring den identitet som förknippas med förorterna blir tydlig (Hagedorn, 2008). 

Beskrivningen som följer är en analys av de ord och metaforer som användes vilket ger ett 

militärinspirerat språkbruk och visar hur situationen upplevdes av de inblandade, vilket skapar en 

förståelse för deras syn på verkligheten.  

”Om man säger så här, vi krigade tillbaka. Dom började med det hela men tillslut så vann vi typ. Dom fick be om ursäkt.” - Adam

Tittar man på orden som används kan paralleller dras till militärretorik. ”Krigade” och ”vann” är 

uttryck som används för att beskriva händelseförloppet. Ett slag mellan två fiender: de 

marginaliserade ungdomarna mot polisen.  

Krigsmetaforerna gäller inte enbart ungdomarnas språkbruk. Även militärtaktiska inslag som 

gerillakrigsföring förekommer. Informanten Adam beskriver hur ungdomar i utanförskap förberedde 

stenkastningen mot ordningsmakten. 

”Att bränna bilarna, det var inte till för att bränna bilar. Det var för att locka fram 

poliserna dit. Alltså vi säger att när en bil kom, den brinner, brandkåren kommer men 

det händer ingenting med brandkåren. Men sen när polisen kommer då kommer dom 

få stenar från alla olika håll. Cocktails, stenar, mobiler. Vi gör det för att locka fram 

polisen. Sen varje gång det var en bilbrand så kom dom med kanske tio polisbilar, dom 

visste att vi stod där.” ‐ Adam 

"Alltså vi visste att när det brann så kommer polisen dit. Då tog polisen skiten istället. 

Det var som ett krig. Varje gång som något hände så slår man bara tillbaka.” – Adam 

Attackerna mot polisen var medvetna och polisen var ett utvalt mål. Som Adam beskriver lät de 

brandkåren passera för att därefter attackera poliserna med tillhyggen när de anlände. De skapar 

medvetet situationer där de kan attackera polisen. Det råder skillnad på att kasta ett föremål mot en 

polisbil som av en händelse råkar passera och att ha en taktisk planering vilket tydliggör en 

medvetenhet vilket beskrivs nedan: 

”Vi vet att det var stenkastning som till och från var ganska intensiv. Vi vet att vi blev 

kallade till ställen där man försökte leda in polispatrullerna på bakgator eller att vi 

                                                            8 Indelning av länder i första, andra och tredje världen är en politisk terminologi som har sitt ursprung i kalla kriget. Något förenklat kan första världen sägas vara det vi idag ofta benämner västvärlden. Andra världen motsvarar forna östblocket. Med tredje världen menar man ofta fattiga utvecklingsländer. Fjärde världen är en term som kan syfta på flera saker, men i sammanhanget syftar det på slumområden och kåkstäder i underutvecklade länder.

  33   

 

hamnade i bakhåll där man laddade upp med arsenaler med stenar och tillhyggen som 

man hade samlat ihop. Det här var ett sätt för ungdomarna att visa ett missnöje med 

hur de upplever situationen där ute och det funkar ju så att när samhället som de 

upplever det har misslyckats med integration och hela den problematiken så blir det 

att det ligger i sakens natur att det blir polisen som blir måltavlan eftersom vi är den 

yrkeskår som hamnar direkt i frontlinjen för att hantera lag och ordning.” – Ceasar 

(Fetstil är författarens markering) 

Här framgör planeringen bakom attentaten mot polisen och att det inte rörde sig om slumpvis 

utvalda mål utan kalkylerade attacker. I det avseendet kan missnöjesuttrycket ses som ett 

organiserat och planerat motstånd. Ungdomarna ser det som ett krig mellan sig själva och polisen 

och använder de kunskaper och uttryck som de förknippar med krigsföring i både genomförandet 

och beskrivningen av situationen. Polisen noterar att taktiska militära inslag förekom under 

upploppen. De blev inledda på bakgator och hamnade i bakhåll för att sedan attackeras med 

tillhyggen. Däremot uppfattar Ceasar inte konfrontationerna som uttryck för ett krigstillstånd utan 

menar att det är en missvisande beskrivning. Wacquant (2008) och Hagedorn (2008) beskriver den 

identitet man vill skapa, upprätthålla och uttrycka (Goffman, 2009) samt ungdomarnas syn på sig 

själva. Krigsmetaforerna är positivt värdeladdade i de marginaliserade ungdomarnas uppfattning om 

sig själva och att revoltera mot samhället och ordningsmakten militärt inger respekt mot andra och 

självrespekt gentemot dem själva. Utifrån Goffman kan den dramaturgiska teorin om social identitet 

som grund för hur ungdomarna upprätthåller skådespelet om en krigsskådeplats beskrivas. Det är 

mot bakgrund av den scenen som vi kan förstå agerandet trots scenframträdandets.  

Ove Sernhede (2002) menar att spänningen är en bidragande faktor och att man känner samhörighet 

genom att tillsammans rikta krafterna mot ett fientligt mål. Sernhede studerade Hammarkullen i 

Göteborgsområdet och noterade där fientlighet och attacker mot polisen och även i hans 

beskrivningar noterar man krigstänkandet i ett ”vi mot dem” där han uppfattar att man har 

”militariserat polisen” (Sernhede, 2002, s.62).  

Ceasar nämner att tidigare erfarenheter och mytbildning kring polisers agerande tillsammans med 

det machoideal som upprätthålls av polisen gör att de uppfattas som militärer istället för en resurs 

för medborgarnas säkerhet.  

”Det kan finnas många förklaringar. En förklaring är att många av dom som vi nu talar 

om, de kommer från andra länder och har ett annat ursprung och kommer från länder 

där det alltså är mer eller mindre diktaturer eller där polisen är känd för att vara brutal 

och gå sin egen väg för att upprätthålla lag och ordning. Då har man en erfarenhet av 

en polisstat eller diktatur där polisens metoder till vardagen är brutala och när man 

kommer hit då ser man vissa jämförelser i sådana här lägen när polisen tvingas 

använda våld. Vi uppträder också i en mundering som närmast ser ut som det vore ett 

krigstillstånd, med polisens sätt att klä sig. (Syftar på den svarta klädsel som polisen 

bär)” – Ceasar 

 

Resultatet blir att oroligheterna i svenska förorter förklaras genom militärretorik vilket legitimerar 

våldshandlingar och förenklar situationens komplexitet genom att göra indelningar utifrån ett ”vi mot 

  34   

 

dom”‐tänkande (Fexeus, 2009). Polisen uppfattas inte som individer utan som legitima mål i en 

krigskontext och handlingar legitimeras vilka i civilsamhället ses som kriminella. Det ger även 

möjlighet att bortförklara handlande utifrån krigstillståndet, exempelvis skador på byggnader, då det 

är händelser förväntas ske i en krigszon. Polisen uppträder även frekvent som militärförband eller 

uppfattas så av ungdomarna bärandes mörka kläder, kängor och vapen. Polisen uppfattas som en 

ockupationsmakt vilka attackerar det ungdomarna uppfattar som sitt territorium och har man ett 

sådant tankesätt kan det resultera i att man legitimerar de egna handlingarna för att försvara vad 

som ses som personlig egendom. 

6.1.1Boxningochkrig

Även inom boxning används krigsmetaforer och liknelser görs mellan boxning och krig. Studeras 

idrotten utifrån sådana aspekter finns tydliga liknelser. Mackie Shilstone beskriver en boxningsmatch 

mellan Roy Jones Jr. och Bernard Hopkins: 

”It is a 20 by 20 ring. There will be a Geneva convention, rules. There will be a red 

cross, that’s the referee. You will be from this land, your opponent will be from that 

land. There will be rules of engagement. You assume this is a fight. War is about to 

break out.” – Mackie Shilstone 

Boxarna liknas vid två krigsmakter som utkämpar ett slag. Vinsten är äran eller det mästarbälte 

boxarna kan vinna genom att besegra motståndaren. Boxningsringen motsvarar krigsskådeplatsen 

där slaget utkämpas och boxningsgymmet eller träningslokalen symboliserar det militärförband där 

kombattanterna tränar inför slaget. Händerna är deras vapen. Före matchen har de studerat sin 

motståndare och formulerat en taktik för att besegra denne. Det finns sjukvårdare (ringläkaren). Det 

finns en befälhavare (sekonden) med vilken boxaren kan samtala en period mellan ronderna för att 

analysera sin taktik. Det finns regler, ”rules of engagement” som Shilstone säger, som i en 

krigssituation där Genèvekonventionen anger krigets spelregler samt en övervakare, ringdomaren, 

som ser till att reglerna efterföljs likt Förenta Nationernas internationella roll.  

6.2Förortsochungdomsidentitet

Att kategorisera och klassificera en specifik identitet utifrån en heterogen grupp individer är inte 

rimligt. Man behöver inte identifiera sig med subkulturen punkare för att man lyssnar på musik av 

”The Ramones” eller ”Velvet Underground”. Bärs en klädstil som i huvudsak brukas av de som anser 

sig tillhöra identiteten punkare är man inte per definition punkare. Det finns även varianter av 

punkaridentiteten etc. Jag har valt att kategorisera marginaliserade ungdomar utifrån vissa 

utmärkande drag, vilket inte innebär att samtliga ungdomarna delandes liknande attribut är 

marginaliserade. De som inte söker en liknande identitet kan också vara marginaliserad i samhället. 

Analysen är generell och kommer att inkludera undantag vilka inte följer denna indelning. 

Beskrivningen är generell och behandlar inte specifika delar av identitetsskapandet utan syftar 

enbart till att ge en övergripande beskrivning av vad jag menar med förortsidentitet. 

I förortsidentiteten, även benämnd ungdomsidentitet, marginaliserade ungdomar, ungdomar i 

utanförskap, ungdomsgrupper med mera ämnar jag beskriva generella drag vilka karaktäriserar 

ungdomarna som lever i Sveriges förorter. Då ungdomar beskrivs är det beskrivningen av 

förortsidentiteten i texten nedan som gäller. 

  35   

 

Sernhede beskriver förortens ungdomsidentitet som en ”protestidentitet” (Sernhede, 2002, s.205). 

Han skriver att ”Kritiken av makten, av auktoriteter, av polisen är ett av […] kulturens mer välbekanta 

teman” (s.145). Som Hagedorn skriver utifrån ett historiskt perspektiv ”the failure of the social 

movements […] provided the key element in this new sense of nihilist identity […] People were left 

’with no other choice but either to surrender or to react on the basis of the most immediate source 

of self recognition and autonomous organization: their locality. […] territorial ‘resistance identity’” 

(Hagedorn, 2008, s.60).  

Ungdomsidentiteten i förorterna är också knuten till hip‐hop kulturen och främst en underavdelning 

till musikgenren rap, gangsta‐rap eller gangsterrappen.”Gangsta rap is […] called a ’culture of 

urgency,’ filled with individualist values, destructive of the community and the self.” (Hagedorn, 

2008, s.111). Banden till rapkulturen är intressanta att studera utifrån värderingarna maskulinitet, 

makt och respekt (Wacquant, 2008). Även protestidentiteten med hat mot auktoriteter är 

framträdande delar i gangsterrapkulturen. Internationella musikexempel som musikgrupperna 

N.W.As ”Fuck da police”, Body Counts ”Cop Killer” eller KRS ones ”Sound of da police”(Hagedorn, 

2008, Sernhede, 2002, Wacquant, 2008, 2009) visar i text det hat mot auktoriteter som präglar 

identiteten. 

För att beskriva ungdomsidentiteten så kommer jag att analysera ett antal svar gällande identitet 

som informanterna gav under intervjuerna, för att sedan presentera tre teman vilka är utmärkande 

inom förortskulturen, begreppen makt, respekt och maskulinitet. De första citaten behandlar 

förebilder som två av de intervjuade hade, vilka besitter egenskaper som informanterna ser som 

positiva. Tredje citatet behandlar synen på ungdomskulturen och de förebilder ungdomarna 

identifierar sig med. 

”Någon jag ser upp till? Mig själv. Jag gillar mig själv” – Adam

”En Förebild? Muhammad Ali faktiskt. För attityden främst” ‐ Bertil 

”Dom kriminella förebilderna är ett stort hot mot dagens ungdomar. Det är flash, det 

är Mercedes och det är mycket framgångar som lyser. Hela livsstilen. Och man är fri. 

Det är en annan frihet att vara laglydig och vara en god förebild, det är att vara 

bunden vid vissa normer, sociala normer, det behöver inte kriminella lyda under och 

det tror jag är lockande för många. Att känna sig fri och så blir det på något sätt 

nostalgiskt att kriminella liksom kämpar gentemot staten och gentemot polis och allt 

det där och är man då redan på fel väg så är man lätt utsatt, man ser det som 

någonting positivt.” – David 

De första svaren gäller positiva egenskaper som intervjupersonerna ser hos sina förebilder. Det är 

intressant att se vilken förebild Adam respektive Bertil valt. Adam ser sig själv som sin förebild, vilket 

är intressant om förebilden förväntas representera en målbild som man personligen förhoppningsvis 

når. Därmed uppfattar Adam att han nått dit och därigenom inte har ett behov av förändra sin 

person. Det visar också en stark tilltro till den egna personen. Bertil svarar Muhammad Ali, nämnd 

som världshistoriens främste boxare (Mullan och Mee, 2007) som är känd för sin karismatiska 

framtoning och kritik mot samhällsstrukturen under andra hälften av 1900‐talet (s.70‐71). Ali är känd 

för sina åsikter och kritiserade ofta samhällets orättvisor vilket gav honom ett folkligt stöd men även 

  36   

 

flera fiender. Muhammad Ali har blivit en förebild för många ungdomar genom åren genom den 

respekt, maskulinitet samt makt att förändra som han ansågs ha. 

David beskriver en del av motståndskulturen och förkastandet av samhället. Ungdomarna väljer att 

”ladda upp en sviktande identitet genom att leva ut fantasier om respektlös aggression mot alla 

former av frihetskränkande överhet. Representanter för myndigheter uppfattas som motståndare 

och genom ett gemensamt subjekt att rikta aggressioner mot stärker de sin egen identitet och 

samhörighet inom gruppen.” (Sernhede, 2002, s.186). Det har enligt Sernhede ”naturligtvis sin grund 

i en identifikation med en rebellisk och romantisk outlaw‐identitet” (s.143).  

David beskriver det som lockande att inte vara bunden av samhället och inte tvingas att följa de 

regler som gäller för individer som erhåller samhällets beskydd. Ungdomarna ser det som någonting 

negativt att integreras in i samhället vilket innebär att den marginalisering som ungdomarna är del av 

är någonting som de själva också skapat. Sernhede (2002) skrev att utanförskap är ett sätt att stärka 

sin identitet. Sernhede beskriver inte ingående varför ett stärkande av identiteten sker genom 

skapandet av en motståndskultur riktad mot samhället. Wacquant (2009) presenterar en möjlig 

förklaring då han skriver att de marginaliserade ungdomarna måste ha förtroende för samhällets 

möjlighet att skydda dem för att kunna acceptera samhällets regler. Då de känner sig trakasserade av 

samhället väljer de istället att skapa en motståndsidentitet för att bekämpa vad de uppfattar som ett 

förtryck. Samhället uppfattar att ungdomarna motsätter sig vedertagna regler och försöker tvinga in 

ungdomarna i en integreringsprocess. Resultatet blir en misstro där marginaliserade ungdomar och 

samhällets klyftor ökar och försvårar kommunikation dem emellan.  

Min uppfattning är att ungdomskulturen i förorterna är influerad av det Sernhede kallar ”outlaw‐

identitet” vilket inkluderar många motorcykelgäng och rebellgrupper (Sernhede, 2002). Kulturen är 

också präglad av en romantiserad bild av kriminella och även av fängelsekulturen (Rhodes, 2004, 

Sernhede, 2002, Wacquant, 2004b, 2008, 2009). Utifrån den identiteten beskriver jag begreppen 

respekt, makt och maskulinitet som utmärkande delar i ungdomskulturen.  

De tre kategorierna, respekt, makt och maskulinitet blir det ramverk utifrån vilket jag analyserar 

händelserna i förorten Almhed. Jag kommer att definiera begreppen och visa en ungdomsidentitet 

grundad i utanförskap. ”The loss of faith in the state has been replaced by faith in […] the power of 

identity.” (Hagedorn, 2008, s.26). Det jag presenterar är en generalisering av en ungdomsidentitet. 

Begreppen respekt, makt och maskulinitet saknar tydligt definierade gränser och även om de 

presenteras som separata begrepp kommer de att interagera och komplettera varandra i 

begreppsinnebörd. 

Respekt 

”Respekt ‐ visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering (av person[s egenskaper] e.d.; ofta med 

bibetydelse av fruktan); ställning eller uppträdande som inger aktning.” (Nationalencyklopedin) 

”Respekt, värdighet och lokal identitet” (Sernhede, 2002, s.168) är centrala begrepp inom 

förortsidentiteten hos marginaliserade ungdomar. Min tolkning av betydelsen av respekt är inte ett 

entydigt begrepp utan en benämning med varierande innebörd beroende på sammanhang. 

Respektbegreppet i förorter menar jag består av tre indelningar vilka jag valt att benämna som 

självrespekt, grupprespekt och respekt utifrån.  

  37   

 

 

Självrespekt innebär den respekt som individen känner gentemot sin egen person. Självrespekten kan 

exempelvis öka genom att man som person uppfattar att man har gjort någonting som man 

uppfattar som positivt, exempelvis ett mål i en fotbollsmatch. Kriterierna för vad som ökar respektive 

minskar självrespekten är beroende av situation och individ. Att utsätta sig för förnedrande 

behandling minskar vanligtvis självrespekten, men inte alltid. Respekten man ger sig själv bestäms av 

hur väl man spelar rollen man agerar i skådespelet. Det inkluderar möjligheten att dupera sitt eget 

framträdande och lura sig själv att framföra en presentation av den egna personen som inte behöver 

stämma överens med vad som övriga agerande förväntar (Goffman, 2009a). 

Grupprespekten är en central del av ungdomsidentiteten och kan bytas ut mot benämningen 

lojalitet. Grupprespekt handlar om den respekt som individerna inom gruppen visar varandra inom 

det ”team” som skapats (Goffman, 2009a, s.73). ”Teamet väljer medlemmar som är lojala och 

disciplinerade” (s.191). Lojaliteten gentemot gruppen kan ta sig uttryck i symboler, tatueringar eller 

klädval som markerar en grupptillhörighet (Hagedorn, 2008). Grupprespekten eller lojaliteten visar 

hur väl den individuella viljan överensstämmer med övriga viljor i gruppen och hur de värderar 

gruppens behov i relation till sina egna (Granström, 2006). 

Respekt utifrån är den respekt som gruppen får från individer utanför gruppen. Respekten utifrån 

styrs av det syfte som gruppen har och hur väl de som kollektiv kan upprätthålla en gemensam bild 

med det målet (Goffman, 2009a). Respekten utifrån liknas i situationer med marginaliserade 

ungdomar främst med en rädsla för gruppen ifrån utomstående. Respekt för gruppen från andra 

människor uppfattas som respekt utifrån. Det kan även handla om vördnad eller respekt för 

gruppens syfte. Ungdomars kamp mot rättsväsendet kan ge respekt till gruppen inom en viss kontext 

men rädsla för den i en annan.  

Begreppet respekt innebär ”visad eller upplevd hög värdering, ställning eller uppträdande som inger 

aktning.” (Nationalencyklopedin) med tillägg av att det finns flera nivåer av respektbegreppet. Ordet 

aktning har i dessa grupper en annan betydelse vad vi normalt ser som ett ord av positiv karaktär. 

I följande text ges en beskrivning av hur informanterna uppfattar ordet respekt, vilka visar 

respektbegreppets innebörd också synen på begreppet som ett värdeladdat ord med central 

anknytning till marginaliserad ungdomskultur. Frågan som informanterna besvarat är 

respektbegreppets betydelse för dem personligen. 

”Ordet respekt är att ingen ska säga till dig vad du ska göra. Ingen ska komma och 

säga till dig ’Du, res dig upp från den där stolen’ till exempel. Eller ’Nu är det jag som 

ska prata, du ska inte prata’. När folk ser dig, du, den första dom ska hälsa på är du, 

dig. Det är den första dom ska hälsa på. Det är respekt. Det är den här respekten dom 

vill ha, att folk ska inte våga säga nej till dom.  Säger dom ’Gör det’ så ska dom göra 

det. Säger dom ’Hämta mobil till mig’ så ska du hämta mobil, det är deras respekt. 

Men min respekt, det är respekten som dom visar mig. Det är kompis, 

kompisrespekten, den gillar jag mest. Respekt är inte att jag och du, ifall du har bråkat 

med någon person, jag säger inte ’Kom jag och du vi slår honom’. Jag går dit själv. Jag 

går dit själv och tar hand om killen om jag respekterar andra, den respekten vill jag ha. 

Inte att jag som kompis sätter dig i skiten också. Eller om du inte vill själv gå dit ta bort 

  38   

 

din kompis från skiten, den respekten, det är respekt för mig att visa att det är inte så 

det ska gå till. Du ska ta bort din kompis från skiten, inte sätta dit honom.” – Bertil 

”Respekt får inte vara ett uttryck för rädsla. Man får inte vara rädd för polisen. Om 

man tror att man sätter respekt i människor genom att skrämma dom, då har vi 

misslyckats rent polisiärt. Respekt, det handlar om individen. Respekten för alla 

människors lika värde och sedan respekten för att vi måste ha förståelse för att många 

kommer ifrån mycket trassliga förhållanden, där vi utifrån vad vi upplevt tidigare, att 

det här blir ett naturligt fenomen och då ska man se respekten i att vi har en hjälpande 

uppgift utifrån. Bortsett från att vi är skyldiga att lagföra, vi är bundna av ett 

regelverk, men sen har vi också ett ansvar, en respekt, att vi måste se till att de här 

människorna ska få hjälp och stöd.” – Ceasar 

”Jag skulle nog kunna byta ut ordet respekt med förståelse faktiskt. Och då är det en 

förståelse för att, och inte en förståelse egentligen för dina åsikter eller vad du står för 

men en förståelse för att du är en människa och kan tycka annorlunda oavsett vad du 

tycker så behandlar jag dig med respekt, med förståelse. Och sen behöver vi inte dela 

åsikter, vi behöver inte vara överens om saker men jag respekterar dig ändå i din 

egenskap av medmänniska. Så det är på det sättet som jag skulle säga att man är 

människa, och i egenskap av människa så följer vissa konsekvenser, bland annat att 

jag då respekterar dig. Att jag ger dig värdighet. ”‐ David 

Som framgår av intervjuerna är respekt ett komplext begrepp som definieras olika beroende på vem 

som beskriver ordets innebörd. Det finns två typer av respekt de associerar till, en negativ och en 

positiv. Den negativa respekten handlar om maktutövning där man genom en dominant position får 

andra att lyda. I den positiva respekten värderar man empatiska handlingar utifrån den person man 

respekterar och de konsekvenser ens handlingar har för personen.  

Våldsutövandet mot rättsväsendet hos de marginaliserade ungdomarna visar en brist på respekt mot 

de lagar och förordningar som reglerar rätten till våldsutövande. Respekt är i studien ett centralt 

begrepp då det är en viktig grund för möjligheten att åstadkomma ett förändrat beteende och en 

socialisering in i samhället genom idrott.  

Makt 

”Makt är ett sociologiskt, teologiskt, organisationsteoriskt och filosofiskt begrepp som beskriver 

möjligheten att efter egen vilja fatta beslut som verkställs.” (Nationalencyklopedin) 

Makt i marginaliserade ungdomsgrupper är ett uttryck för maskulinitet och respekt. Sernhede (2002) 

menar att ”det finns högt ställda krav på att manlighet är knutet till makt.” (s.205). Makt syftar 

främst på möjligheten att få andra att genomföra beslut som tagits. Då är makt ett uttryck för hur 

andra fogar sig av rädsla för repressalier. Makt är för de marginaliserade ungdomarna personifierat i 

vem som styr i den subkultur som förekommer inom förorterna där ungdomarna, som Ceasar 

berättar ”tror att dom styr, fast dom gör inte det”. Sernhede beskriver det som att ”Alla grupper har 

inte samma status. I förorten finns också hierarkier, maktstrukturer och motsättningar.” (Sernhede, 

2002, s.91). Kampen om makten i förorterna pågår ständigt.  

  39   

 

Makt är positivt att ha dvs. förmågan att få andra att rätta sig efter sin vilja. Men makt är även något 

som är negativt att lyda under. Samhället representerar en negativ makt där motståndskulturen 

kämpar mot ”en frihetskränkande överhet” (Sernhede, 2002, s.186). David berättar ”att vara laglydig 

och att vara en god förebild det är att vara bunden vid vissa normer, sociala normer. Det behöver 

inte kriminella lyda under och det tror jag är lockande för många. Att känna sig fri”. Makt blir ett 

komplext begrepp eftersom det är situationsbundet beroende på ifall individen utövar makt eller 

lyder under någon annans makt.  

I ungdomarnas protestidentitet symboliserar polisen samhällets makt som begränsar deras 

frihetsbehov och attacker mot polisen kan tolkas som en frigörelseprocess från samhällsstyret 

(Wacquant, 2008, 2009). Då makt är en tankekonstruktion representeras det av andra, konkreta 

objekt. ”One of the most visible ways of exercising power, after all, is to occupy or to control space; 

architecture, meanwhile, makes power legible in material forms.” (Tonkiss, 2010, s.60). Objekt och 

yrkesgrupper som symboler för en maktstruktur diskuteras ingående i kommande kapitel i analysen. 

Tolkning av maktbegreppet innebär inte att studera vad ett objekt eller en grupp förefaller att vara 

utan hur de subjektivt uppfattas. Vid analysen av situationer genom innebörden i tankestrukturer 

kan förklaringar ses om varför ungdomar protesterar mot och attackerar specifika objekt eller 

grupper (Tonkiss, 2010). 

Boxning ‐ Ur ett boxningsperspektiv har makt en fysisk aspekt som innebär att någon med kunskap 

inom kampsporter har möjlighet att med hot om fysiskt våld få andra att lyda dess vilja. Idrott och 

kampsport har inte enbart positiva effekter ur en samhällssynpunkt och möjlighet att få fysisk makt 

kan vara anledningen till att välja att börja träna kampsport. I analysen kommer idén att 

problematiseras och visa vikten tränaren har att identifiera och agera i liknande situationer (Forss, 

2008). 

Maskulinitet 

Maskulin – Någon som har utpräglat manliga egenskaper; betecknar varelser av hankön. 

(Nationalencyklopedin) 

”The macho personality constellation […] consists of three behavioral dispositions justified by beliefs: 

(1) entitlement to callous sex, (2) violence as manly, and (3) danger as exciting” (Mosher och 

Tomkins, 1988, s.61). Förortsidentiteten är en maskulin identitet, där det maskulina är explicit och 

ständigt närvarande, en definiering av vad det innebär att vara man i förorten och hur maskuliniteten 

blir ett mätvärde för status (Ho, 2009). Sernhede beskriver det som ”en manligt dominerad kultur 

och de som i första hand dras till dess kulturuttryck är unga män.” (2002, s.179). Även om den 

marginaliserade förortsidentiteten är maskulin i sitt uttryck innebär det inte ett förtryck av kvinnor 

utan att identiteten är för och av manliga individer och inte gäller kvinnor. ”I den utsträckning flickor 

överhuvud befinner sig i gatukulturer (eller dess periferi) är denna närvaro i hög grad på pojkarnas 

villkor. […] kan i vissa avseenden jämföras med hur det t.ex. ser ut i skinnskallekulturen eller i 

motorcykelgäng. Dessa kulturer är också manligt dominerade gruppbildningar som alla roterar runt 

killarnas aktiviteter.” (Sernhede, 2002, s.181).  

Maskulinitet ”står alltid i relation till något” (Sernhede, 2002, s.203), vanligtvis det motsatta könet. 

Inom marginaliserade ungdomskulturer står maskuliniteten i relation till andra maskuliniteter, 

  40   

 

exempelvis maskulinitet inom den egna gruppen. Inom genusforskningen talas det om begrepp som 

homosocialitet (Sernhede, 2002, s.207) för att beskriva ”mäns behov av att upprätta intimitet och 

närhet till andra män” (s.207) utan att för den delen tala om homosexualitet eller homoerotiska 

böjningar.  

Maskuliniteten är viktig för den egna identiteten där karaktäristiskt maskulina attribut är symboler 

för respekt inom den egna gruppen (Goffman, 2009b). Framstående fysik, attityd och att vara orädd 

är exempel på positiva karaktärsdrag (Hagedorn, 2008). En maskulin framtoning påverkar också både 

självrespekten och respekten inom gruppen vilket som Wacquant beskriver som en ”masculine 

culture of physical toughness” (Wacquant, 2004a, s.56).  

Behovet av maskulinitet inom marginaliserade ungdomsgrupper är omdebatterad men den vanliga 

förklaringen är sökandet efter en identitet (Hagedorn, 2008, Sernhede, 2002, Wacquant, 2004a, 

2008, 2009) som bottnar i en saknad av en fadersgestalt att identifiera sig med.  

David berättar hur han uppmärksammat maskuliniteten som betydande faktor i upploppen i förorten 

Almhed. ”Det var inga tjejer som kastade sten. Så det här är väldigt manligt, ett manligt problem kan 

man säga. Det här hatet som finns mot polisen eller som i alla fall kom till uttryck under dom där 

kravallerna. Men det är ett pojkproblem uppenbarligen av något skäl. Så det är där man måste söka 

problemet. Det är ju tonårspojkar framförallt eller unga män som ligger bakom den här 

motsättningen som man kan se mellan myndigheter och ungdomar.”  

Boxning ‐ Kampsport och boxning förknippas ofta med en maskulin framtoning vilket påverkat 

rekryteringen. Genom att vara aktiv förväntar sig ungdomarna att erhålla de maskulina drag de 

associerar med boxning. Ungdomarnas bild av kampsport och den maskulina identiteten som präglar 

idrotten är stark vilket ger boxningsklubbar möjlighet att rekrytera ungdomar som söker en maskulin 

identitet vilket inte alla andra idrotter har möjlighet till.  

Jag visar hur förortsidentiteten hos marginaliserade ungdomar i svenska förorter är komplex och inte 

nödvändigtvis homogen eller oföränderlig utan definierad beroende på situation (Goffman, 2009a). 

Min uppfattning är att identitet är omfattande begrepp och därmed har jag valt att ha respekt, makt 

och maskulinitet som ett ramverk för att behålla fokus. Begreppen är inte oföränderliga eller tydligt 

definierade eller åtskilda utan interagerar och kompletterar varandra. Tanken är att skapa en 

förståelse för förortsidentitetens grund för att kunna studera hur potentiella förändringar kan ske 

och vilka centrala begrepp som bör analyseras för integrera ungdomar i utanförskap in i samhället.  

6.2.1Förortsidentiteten

Marginaliserade grupper i samhällets periferi identifierar sig ofta med de platser där de bor och ser 

sin identitet som en del av den förort de lever i. Sernhede (2002) beskriver kopplingen som en 

”stadsdelsnationalism” (s.190) där ”Den omgivande staden blir till farliga, osäkra och ibland också 

fientliga områden. Av detta följer att den egna stadsdelen laddas upp och mytologiseras.” (s.190). En 

förortsromantik skapas i relation till den egna stadsdelen och identiteten präglas och påverkas av den 

stadsdel där ens ungdomsgruppering befinner sig.  

Stadsdelsnationalismen är vanligt sett ur ett större perspektiv. Vi identifierar oss med den nation där 

vi är medborgare, med den stad vi bor i eller den stadsdel där vi är bosatta. Frågor som ”Var kommer 

  41   

 

du ifrån?” visar den kategorisering vi använder för att placera varandra utifrån hur vi förväntas 

uppträda. I studien studerar jag stadsdelsnationalismen i förorterna som en motsägelsefull bild som 

underhålls där två motpoler är viktiga samtidigt. Dels förortskärleken och mytbildningen i form av 

hyllandet av den egna förorten (Sernhede, 2002) men också den territoriell stigmatiseringen 

(Goffman, 2009b, Sernhede, 2002, Wacquant, 2008) som underhålls av media, det övriga samhället 

och de marginaliserade ungdomarna själva. Man försöker att få situationen att verka sämre än den 

faktiskt är. En ”negativ idealisering” (Goffman, 2009a, s.43). Situationen är intressant utifrån vilken 

mottagaren av budskapet är. ”Det kan hända att ett tecken som betyder en sak inom en grupp 

människor betyder någonting annat inom en annan grupp; det är i båda fallen samma kategori som 

åsyftas, men karakteristiken är olika. Så till exempel kan de speciella lappar på axeln som 

fängelsemyndigheterna tvingar rymningsbenägna fångar att bära komma att betyda en viss sak för 

vakterna, i allmänhet något negativt, medan vederbörandes fängelsekamrater uppfattar dem som ett 

hederstecken för bäraren.” (Goffman, 2009b, s.54). Nedan följer exempel från intervjupersonernas 

berättelser om stadsdelsnationalismen och attributen som tillskrivs förorten och dem själva som en 

del av förortsidentiteten.  

”Man identifierar sig med stadsdelen, det är så. Du kan ha känt personen hur länge du 

vill, du kan ha känt personen som en bror och åkt utomlands med dom, men är du inte 

en av dom och råkar göra ett fel då är du körd, alltså då händer det mycket grejer. 

Men alltså det är mest såhär: ’vart är du ifrån? Förorten Cederdal, då är han den 

delen’. Förorten Almhed håller sig där borta, förorten Bokmyr där. Kommer dom från 

förorten Bokmyr till förorten Almhed, dom kommer inte dit för en sak, om dom 

kommer, fem, sex personer, dom kommer inte dit för att spela fotboll va. Dom kommer 

dit för att göra upp om någonting. Alla etniciteter håller ihop alltså, för du är 

stadsdelen. ” ‐ Bertil 

”Nu har dom börjat med en annan grej som inte bara handlar om knark. Nu är det 

mycket bötfällning som på senaste tid har utökat jävligt mycket. Bötfällning, det är säg 

som exempel att jag kommer till dig nu, jag hittar på en anledning till att du ska 

bötfällas. Jag bötfäller dig. Jag som privatperson bötfäller dig. Jag säger du har gjort 

såhär mot den här killen, du är bötfälld. Hämtar du inte pengarna inom en månad 

kommer jag förbi dig. Inom en månad ska du ha lämnat in pengarna, det kan vara från 

5000 till 50000 kronor. Det är stora summor faktiskt. Jag känner en som har blivit 

bötfälld. Han var anledningen till att jag slutade, det höll på att bli ett krig i förorten 

Almhed bland många släkter som skulle köra ner hela förorten Almhed, dom skulle 

jämna förorten Almhed med marken, så illa var det.  

Med bötfällning, dom hittar på vad som helst. Dom kan komma fram till dig och säga 

’Jag behöver pengar’. Säg att jag behöver pengar, jag har den här stadsdelen bakom 

mig, förorten Almhed. Du som bor inne i stan vet vad förorten Almhed handlar om. Du 

har hört så mycket från tidningar, folk som misshandlar, folk som blir huggna, folk som 

skjuts till döds. Du riskerar ditt liv om du säger nej. Jag säger ’Jag är från förorten 

Almhed, du får hela gänget på dig om jag inte får mina 5000 eller 10000 eller 50000 

kronor’. Dom går upp så långt. Dom tar upp kniv mot dig, dom låtsas att dom ska 

hugga dig. Men dom kommer inte göra det förstår du. Det blir så att man blir ju, 

  42   

 

paniken man får, man vet inte vad man ska göra, det är bara betala pengar om du inte 

har någon som är stor bakom dig då.” ‐ Bertil 

”Det handlar om makt. Man vill ha status i de här sammanhangen, och just vid det här 

tillfället var det förorten Almhed. Vi har haft liknande problem i förorten Cederdal och 

liknande i förorten Bokmyr. […] Det handlar om att de söker en individuell status, att få 

den här trofén, att man får vara med på bild och se hotfull ut och visa att kommer ni 

hit så är det det här som gäller. Då vill man framställa stadsdelen som att här är det vi 

som bestämmer, fast det inte är på det sättet.” ‐ Ceasar 

Förortsidentiteten innebär att individerna i stadsdelen uppfattas inneha de karaktärsdrag som 

tillskrivs stadsdelen. Jag ser två anledningar till varför man projicerar den negativa bilden av 

stadsdelen på sig själv: En psykologisk aspekt och en nyttoaspekt. 

”Outsiders typically ’view the ghetto as a mysterious and unfathomable place that breeds drugs, 

crime, prostitution, unwed mothers, ignorance and mental illness’. […] ghetto is an opaque and evil 

territory to be avoided” (Wacquant, 2009, s.175). Sernhede (2002) beskriver den allmänna 

uppfattning av förorterna som “ett moderns elände” (s.69). Att samhällets bild av förorterna, med 

medias hjälp, skildrar en negativt bild är allmänt vedertaget. Ser man på situationen utifrån Goffmans 

(2009a) dramaturgiska perspektiv upprätthåller vi en bild utifrån hur vi förväntas agera i relation till 

scenframträdandets manus. Samhällets förväntningar på förorterna som en farofylld plats 

upprätthålls av de marginaliserade grupperingarna som ett svar på publikens förväntningar. Som 

individ kan man även ”bli helt duperad av sitt eget agerande” (Goffman, 2009a, s.26) och tro att man 

besitter de egenskaper som publiken projicerar och förväntar sig att man besitter. Sernhede (2002) 

beskriver det som att ”De olika ungdomskulturerna kan därför ses som kollektiva svar eller reaktioner 

på specifika levnadsvillkor.” (s.155) eller ”medvetet spela på eller leva upp till de bilder av farlighet 

som medierna producerar.” (s.60‐61). Detta kan tydas som ett svar på bilderna som samhället 

producerar och underhåller vilket innebär att ungdomarna lever upp till de förväntningarna som 

ställs på deras framträdande. 

Den andra anledningen som är en del av helhetsbilden är ett egenintresse från de marginaliserade 

ungdomarnas behov. Som Goffman (2009b) visade kan stigmatisering uppfattas som positiv 

beroende på sammanhang. Som exempel kan fängelsevistelse inom kriminella grupperingar 

uppfattas positivt samtidigt som samhället i övrigt uppfattar det som ett stigma. ”Past a certain 

threshold of penal penetration, the negative symbolic charge of conviction is inverted and sojourn at 

’the Graybar Hotel9’ becomes a badge of masculine honor and a vauled mark of membership in a 

peer group devoted to the culture and economy of the street.” (Wacquant, 2009, s.280‐281). De 

marginaliserade ungdomarnas respekt ökar genom att framställa förorten negativt eftersom deras 

identitet är knuten till förorten och i förlängningen innebär det att de själva uppfattas att ha 

kvaliteter av makt, respekt och maskulinitet.  

Analyseras Bertils berättelse behandlas förtroende. Kommer man från en stadsdel har man även ett 

förtroendekapital inom det området. Här finns liknelser med ”bikerkulturen” där man förväntas visa 

lojalitet mot sitt motorcykelgäng och som medlem i gänget förväntas man gå att lita på av andra 

                                                            99 Engelskt slanguttryck för fängelse

  43   

 

medlemmar. Någon som inte är medlem har inte det förtroendekapitalet (Sernhede, 2002). Är du 

född och uppvuxen inom ett område uppfattar andra som kommer från samma område att du går att 

lita på eftersom ni delat en liknande kultur. Här finns liknelser till hur uppväxt beroende på social 

situation formar individen. Delas uppväxtområde förväntas man dela flera gemensamma drag. 

Resultatet blir att den övriga gruppen uppfattar att de godkänner sig själva eller som Bertil säger ”du 

är förorten”.  

Bertil talar även om en praktisk fördel av att identifieras med sin stadsdel och att stadsdelen där 

uppfattas som farlig. Som exempel beskriver han en metod som kallas för ”bötfällning”. Genom att 

projicera stadsdelens rykte på sig själv uppfattas förövaren besitta makt och kan genom hot om våld 

tillfoga sig andras ägodelar. Människor förväntas vara rädda för den som kommer från förorten 

Almhed. Det rykte stadsdelen har räcker för att man ska göra det förövarens vill och vad hotet 

innebär är underförstått. Även att förorten uppfattas som en gemensam identitet är viktigt. Bertil 

berättar ”Jag säger ’Jag är från förorten Almhed, du får hela gänget på dig om jag inte får mina 5000 

eller 10000 eller 50000 kronor’”. Det innebär att förorten och de marginaliserade ungdomarna 

uppfattas som en homogen grupp. När de väljer att hota med repressalier från sitt bostadsområde 

innebär det att fler personer förväntas ställa sig bakom hotet ”du får hela gänget på dig”. Det innebär 

att ett större antal personer står bakom hotet. Man ser även den gemenskap och lojalitet vilket är en 

del av respekten, att man identifierar sig som en homogen grupp (Wacquant, 2004a). 

Gällande förortsidentiteten kopplat till boxningen studerar jag två aspekter. Först varför boxningen 

uppfattas som det David säger, ”boxning är rännstenens sport”. Jag väljer att studera uppfattningen 

genom yttre förväntan och inre behov.  

Samhället förväntar sig att de marginaliserade ungdomarna utövar en viss idrott och därmed 

försöker ungdomarna att leva upp till rollen som de uppfattar att de förväntas spela (Goffman, 

2009a). David säger ”Sen finns det en annan faktor och det är att det inte finns så många golfklubbar 

i förorten Cederdal. Det finns en boxningsklubb. Det är oftast alternativet till någonting. Det är det 

alternativet som finns.” Samhället förväntar sig att utanförskapet förknippas med boxningen vilket 

sker av historisk tradition (Mullan och Mee, 2007). Samhället skapar ungdomarnas identitet genom 

val av idrotter som ungdomarna inte har så stora möjligheter att påverka. Den första aspekten 

handlar om förväntningar av olika slag, yttre och inre, i rollen ungdomarna tillskrivs av sig själva och 

andra. 

Den andra faktorn, kallad inre behov, är förknippad med de förväntningar som ungdomarna 

medvetet har på sig själva. Färdigheter inom boxning innebär ett fysiskt övertag i olika situationer 

och makten som utövaren får kan missbrukas och fylla en funktion om hot vid exempelvis bötfällning. 

Boxningen innebär att utövaren gärna framstår som mäktig, respektingivande och maskulin vilket är 

attribut som uppmuntras i förortsidentiteten. Som Ceasar berättar om kampsport ”den kan alltså 

missbrukas och vi vet att en del väljer ju det här för att man ska få en viss status. Inte minst om man 

ägnar sig åt kriminallitet eller umgås i kriminella kretsar så är det en viss status att man också kan en 

del kampsport.” 

Boxning ‐ Inom boxning kommer jag beskriva de förväntningar och möjligheter samt bristen på 

möjligheter som boxningsutövandet ger marginaliserade ungdomar. Jag kommer att beskriva 

boxningen som en del utav den förortsidentitet som ungdomarna har samt möjligheten att byta 

  44   

 

identifikationsobjekt från förort till boxning eller skapa flera identiteter vilka kan interagera för ett 

samhälleligt accepterat beteende.  

6.2.2Mediasidentitetsskapande

“The media's the most powerful entity on earth. They have the power to make the innocent guilty 

and to make the guilty innocent, and that's power. Because they control the minds of the masses.” –

Malcolm X 

Mediabevakningen av förorter är intensiv när konfrontationer mellan polis och ungdomar i 

utanförskap pågår ”Until then […] the urban periphery hardly interested anyone, whether in the 

microcosm of politics or in that of the media” (Wacquant, 2008, s.138) vilket innebär att media har 

en framstående roll som nyhetsförmedlare och omvärldsbeskrivare. Mediabilden blir vad samhället 

baserar föreställningar på gällande exempelvis förorter vilket gjort att bilden som media förmedlar 

blir bilden som allmänheten ser. Medietolkningen av förortssituationen har kritiserats av såväl de 

boende i förorterna som av polisen. ”Även om rubrikerna basunerar ut behovet av kraftåtgärder mot 

förortsgängen och ungdomskriminaliteten så är polisens egna rapporter i realiteten ett 

ifrågasättande av den allmänt spridda föreställningen om de ’invandrartäta’ förorterna som styrda av 

kriminellt organiserade ungdomsgäng. Det finns en diskrepans mellan de faktiska förhållandena och 

de bilder av farlighet och kriminalitet som medierna presenterar.” (Sernhede, 2002, s.63). Medias 

ansvar i upploppen har betydelse, inte minst i hur ungdomarna identifierar sig som marginaliserade. 

Två av intervjupersonernas presenterar sin syn på mediebevakningen av upploppen i förorten 

Almhed: 

”Det här är någonting som vi tyckte var väldigt överdrivet och klart felaktigt, och tittar 

man på kvällspressen i synnerhet så gjorde man jämförelser som är fullständigt 

sanslösa, därför att sådana jämförelser går faktiskt inta att göra. Vi pratar om helt 

olika saker och det här är på en helt annan nivå. Tittar man på förorten Almhed kan 

man inte jämföra den med några stadsdelar, om vi tittar på den fysiska miljön och 

annat, med områden i Paris. Vi kan även ta lite närmare här, […] exempelvis. 

Utseendet är väldigt olika och det här handlar om att en handfull, alltså en liten grupp 

ungdomar där merparten är kända av oss, som, vill vi påstå, leddes av ett antal mycket 

tungt kriminella personer som fick med sig de här i en protestaktion. De allra flesta 

ungdomar som bor i förorten Almhed är förövrigt skötsamma ungdomar som vi inte 

har några som helst problem med.” – Ceasar 

”Dom gjorde så att ungdomarna fick som dom ville, faktiskt. Då var det såhär att fokus 

gick mot polisen, allting gick mot polisen, allting var mot polisen hela tiden. Istället för 

att hitta en ny lösning så var allting mot polisen hela tiden, så när ungdomarna såg att 

tidningarna stod på vår sida, det stod ett stort ’Ett rop på hjälp’. ’Rop på hjälp’ det var 

varför dom gör det här. Då tänkte dom såhär ’Ja men vi har kommit på typ 

Aftonbladet, varför fortsätter vi inte?’. Det var utrikes också, det kom ut på nyheterna 

också att det var sådana kravaller, det kom ut till Norge och allting. Det stärker deras 

självförtroende. ’Jävlar nu vet dom vilka vi är’. Det stärker beteendet ännu mer.” – 

Bertil 

  45   

 

Både Bertil och Ceasar menar att media påverkat händelserna i förorten Almhed under kravallerna 

och båda menar att media påverkat opinionen på ett negativt sätt. Ceasar talar om att media 

presenterade en överdriven och felaktig bild av de faktiska händelserna. ”This familiar media image, 

however, bears but a tenuous relation to the quotidian reality of the estate.” (Wacquant, 2008, 

s.205). ”converted into a paradigm for the sake of boosting audience ratings.” (Wacquant, 2009, 

s.245). Jämförelser görs med upploppen i Paris förorter 2005 vilka Ceasar menar är missvisande och 

ojämförbara ”conceal deep structural and functional differences such that one is compelled to assert 

that this is but a surface convergence and that we are in face comparing sociospartial specimens of 

different species – urban ’apples and oranges’ as it were.” (Wacquant, 2008, s.150). Anledningen till 

mediebevakningens bild av verkligheten menar Cesar är sensationsjournalistik som förekommer för 

att skapa rubriker och att sälja lösnummer.  

Bertil menar att media är ansvariga för att upploppen pågick under en längre tid genom att de gav 

legitimitet åt ungdomarnas agerande eftersom de presenterade dem på ett positivt vis. Genom att 

synliggöra ungdomarnas situation menar Bertil att ungdomarna kände sig sedda ”Massmedia spelar 

självfallet en central roll här, i det de ju gör det möjligt för en ’enskild’ person att övergå till att vara 

en ’känd’ person.” (Goffman, 2009b, s.78), ett behov som var en av anledningarna till upploppet 

(Sernhede, 2002, Wacquant, 2008, 2009). Mediebilden stärkte ungdomarnas makt och de uppfattade 

ett stöd från samhället i aktionerna mot polisen vilket gjorde att de fortsatte med att kasta sten och 

bränna bilar under en längre period. 

Mediebevakningen visar ungdomarnas syn på sig själva och hur de legitimerade sitt handlande. 

Analyser visar att ”individen sannolikt kommer att framställa sig själv i en så fördelaktig dager som 

möjligt” (Goffman, 2009a, s.16). Samtidigt är rollen som presenteras i behov av observatörer 

”individen gör sitt framträdande och spelar sitt spel ’till förmån för andra människor’. (2009a, s.25). 

Genom att publiken (media) i framträdandet ger en positiv bild av den ena skådespelargruppen 

(ungdomarna i utanförskap) uppmuntrar de ungdomarnas agerande.  

Problemet är mer komplext då en obefintlig mediebevakning inte skulle resultera i att upplopp aldrig 

förekommer. Behovet av att synliggöras (Daun, 1999) finns alltid och är ungdomarna i ett behov av 

att förändra sin situation kommer de att synliggöra sin situation med de medel de har oavsett 

medievinklingen.  

Boxning ‐ Ur ett boxningsperspektiv är behovet av att synliggöras (Daun, 1999) viktigt och behovet 

står nära respektbegreppet. Idrotter har en möjlighet att se individen och boxning som en 

individualistisk sport innebär att varje utövare synliggörs. Ungdomarna uppfattar sig som 

marginaliserade och utanför i ett samhälle som inte ser dem. ”Ett rop på hjälp” innebär, som Bertil 

beskriver, ett uttryck för synliggörande (Wacquant, 2004b, 2008) vilket är ett behov som idrotter har 

möjlighet att fylla hos ungdomarna.  

6.2.3Rättssamhälletslegitimitet

”Aina10 misshandlar invandrare när ingen ser, 

det är därför som polisstationer och socialkontor brinner ner” – Jacco, Vår Betong, (2008) 

                                                            10 Aina, slanguttryck för polis. Ursprungligen från turkiska slangordet aynasiz

  46   

 

Många marginaliserade ungdomar som bor i förorter saknar tilltro till rättssamhället. Wacquant 

skriver att de ”betraktar polisen som en våldsbenägen och fientlig maktapparat vilken i sig 

representerar ett hot.” (Wacquant, 2004b, s.30). Hagedorn beskriver hur rättsväsendets legitimitet 

brister och ett polishat skapas ”the state governs as much by force as by a declining legitimacy. […] 

youth […] see the police as the enemy and resist any formal control.” (Hagedorn, 2008, s.29). Polisen 

som representant för ett samhälle där ungdomar i förorterna känner sig felbehandlade är en 

uppfattning som flera ungdomar tar till sig av flera orsaker. Jag har valt att presentera 

informanternas syn på det ogillande mot polis som finns inom förorter både nationellt och 

internationellt och deras tankar kring den bristande tron på rättssamhällets legitimitet.  

”Dom började missbruka sin makt. […] Alltså, polisen försöker ju leka snällare nu, dom 

kommer bara ’Hur mår ni’ vi bara ’Pfft’. Vi ignorerar dom och fortsätter gå. Det är 

sådär alltså. Nu efter dom bad om ursäkt då har dom sagt att dom ska bli snälla, nya 

poliser. Dom snackar skit. Dom är fortfarande, alltså ingen gillar dom. Du har ju sett 

vad dom gör. Dom har ju tagit mig till XXX flera gånger. Till skogen där. Polisen, dom 

kastade in mig i bilen, kör upp mig dit, tar min kläder sen kastar mig där, sen får jag gå 

hem. Dom tar dina pengar, du måste gå hem. […]Eller jag har köpt precis nya skor. Ser 

jag en polis här ute, dom stannar mig. Kastar in mig i bilen, tar mina skor. Dom bara ’Vi 

ska se om det är du för något inbrott’: Jag bara ’...’ för att jävlas. Det är klart man inte 

vill hälsa på dom sen. Och jag känner igen alla poliserna. Dom känner igen mig också 

så jag brukar ignorera dom.” ‐ Adam 

”Polisen står för att ta bort kriminaliteten ju, eller hur. Kriminella tycker inte om det va. 

Dom förstör deras verksamhet, det är ju det som är meningen, dom förstör deras 

verksamhet och polisen kommer inte alltid in snällt emot dom. Förstår du. Det finns bra 

poliser och det finns dåliga poliser, det finns bra kriminella och dåliga kriminella. Det är 

alltid sådär vart du än åker, åker du till Turkiet är det likadant. Så jag tror mest att det 

är deras plan, dom är alltid ett steg före därnere.” – Bertil 

”Även om metoden är alldeles förkastlig att kasta sten och sådana saker så är det ju 

inte obefogat att dom känner en frustration i vissa kretsar, därför att dom från början 

är marginaliserade och det enda mötet med polisen är när dom hamnar på mage med 

handbojor, på rygg. När dom hamnar i domstol så blir dom oftast ännu mer 

marginaliserade för det finns ju undersökningar som visar att just den kretsen döms 

oftast hårdare och fler gånger, så att det är inte helt obefogat att man känner 

misstänksamhet och sen att någon viss händelse kan få situationen att knorras ännu 

mer och då börjar man kasta sten och bränner bilar. […] Jag tror att myndigheterna 

måste komma närmare ungdomarna och också ha förståelse för att man inte har 

tilltroende till det här rättsväsendet idag, många ungdomar. Även dom som inte är 

hardcore, alltså i kärnan av de här illfararna, så finns det ändå dom i utkanten som 

känner motsvarande känslor gentemot myndigheter, polis, åklagare och domstol och 

allt det där. […] Det är inte bara att ungdomarna ska skärpa sig för var det så lätt hade 

man kanske kunnat övertala dom, det är ju så att det handlar om tillit.” – David 

  47   

 

”Först är det oerfarenhet, det är ju det att när dom är ute och gör dom grejer dom gör 

om och om igen, till sist, dom är inte mer än människor utan dom blir ju trött på dom. 

Dom kanske slänger ut några ord eller blir lite hårdhänta och hoppas på att dom ger 

fan i att gå ut igen. Då det blir ju liksom ett litet hat. Men man får inte glömma att 

poliserna gör det här hela tiden, det är dagligen som dom råkar ut för det här och 

oftast är det samma människor och det är samma strul. Det är ingenting som är 

annorlunda riktigt” – Erik 

Ungdomarnas missnöje med rättsväsendet är välkänt ”has eroded the legitimacy of the law and 

inflamed relations between the police and marginalized youths from the declining urban periphery.” 

(Wacquant, 2009, s.279). Ogillande av polisen är en del av förortsidentiteten ungdomarna strävar 

efter att upprätthålla ”För att vara en viss individ räcker det alltså inte enbart med att man besitter 

de erforderliga attributen utan man måste också upprätthålla de normer för uppförande och 

uppträdande som ens sociala grupp förbinder med dem.” (Goffman, 2009a, s.71). Ungdomarna 

förväntas ogilla polisen och det är en del av identiteten som de upprätthåller, en identitet med 

förebilder inom kriminella kretsar (Rhodes, 2004).  

Vid en analys av intervjupersonernas berättelser ser vi såväl skillnader som samstämmighet. Adam 

beskriver misstron mot polisen med att ”ingen gillar dom” och att poliserna handlat orätt och sedan 

försöker ändra sitt beteende för att få ungdomarnas förtroende vilket Adam tycker är fel. Studeras 

beteendet utifrån Goffmans skådespel menar Adam att polisen har bytt masker men att det 

fortfarande är samma skådespelare som tidigare (Goffman, 2009a). Adam känner sig felbehandlad 

som marginaliserad ungdom. ”high concentration of young men saddled with criminal justice records 

offer easy judicial prey, and the powerlessness of the residents gives broad latitude to repressive 

action.” (Wacquant, 2009, s.62) Likheter finns mellan hur ungdomarna uppfattar polisen och vise 

versa, båda grupperna ser stereotypa grupper istället för enskilda personer, en generalisering som 

underlättar förväntningar på ett handlande utifrån identitet (Goffman, 2009a).  

Bertil menar att konflikten som uppstår mellan polis och kriminella ungdomar grundas i att 

ungdomarna och polisens syfte skiljer sig åt och inte kan samstämma, ungdomarna begår handlingar 

som polisen har som uppgift att förhindra (Wacquant, 2004b). Bertil ser händelserna utifrån tydliga 

uppdelningar. Konflikten står mellan kriminella och polis och det finns tydliga skillnader dem emellan. 

Bertil säger också att det finns ”bra” och ”dåliga” kriminella ungdomar och poliser. Bertils menar att 

den stereotypbild som presenteras blir till och underhålls av de båda parterna. Polisen anklagas för 

”systematiskt ofredande” (Wacquant, 2004b, s.27) och ”polisvåld och polisövergrepp” (Wacquant, 

2004b, s.29) av ungdomar i utanförskap som känner att de bemöts som kriminella.  

David visar förståelse för ungdomarnas situation och menar att rättssamhället systematiskt 

marginaliserar ungdomarna i utanförskap. Enligt David är den enda kontakten som ungdomarna har 

med rättsväsendet negativ och därmed skapas negativa associationer av polisen. De uppfattar även 

att de diskrimineras av rättssamhällets andra instanser. ”All tillgänglig forskning vad gäller rättsliga 

påföljder som är relaterad till medborgarnas sociala profil i de europeiska länderna indikerar 

dessutom att arbetslöshet och okvalificerat yrke oftast, liksom i USA, leder till strängare domar för de 

åtalade individerna.” (Wacquant, 2004b, s.88) Davids tolkning överensstämmer med Sernhedes 

observationer om att ”De hävdar att ingen lyssnar, att de offentliga institutionerna inte förstår dem, 

  48   

 

att polisen trakasserar dem, i korthet handlar det om att de unga själva upplever att de inte möts 

med respekt. Den frustration och vrede […] får inte sällan sitt uttryck i en glorifiering av stöld och 

våld.” (Sernhede, 2002, s.67). David beskriver behovet av respekt som ungdomarna uppfattar att de 

inte bemöts med (Daun, 1999). Med Goffmans teori (2009b) beskrivs polisen och ungdomarnas 

interagerande som en brist av respekt för skådespelet som de spelar. Polisen upprätthåller en fasad 

(s.28) av att skydda och tjäna medborgarna vilket är ett skådespel som de marginaliserade 

ungdomarna som publik och skådespelare inte finner trovärdigt (s.149). Ungdomarna känner att 

skådespelet som framförs av rättsinstanserna om lika rättigheter inte överensstämmer med 

verkligheten och då känner de en ilska och frustration över bristerna i skådespelets framförande 

(Goffman, 2009a).  

Erik menar att problematiken skapats under en längre tid genom småförseelser. Då mötet mellan 

polis och ungdomar i utanförskap ständigt uppfattas som negativt skapar det en negativ bild av 

respektive grupps uppfattning mot varandra. Kontakten med rättsinstanser skapar en negativ bild 

som generaliseras att inkludera all samhällsmyndighet (Wacquant, 2008, 2009).  

Att ange en specifik anledning till misstron som finns hos vissa ungdomsgrupper är svårt och att 

analysera samtliga delar är alltför komplext. Jag väljer istället att belysa gemensamma nämnare och 

delar av intresse att utveckla ur ett idrottsperspektiv. 

Ungdomarna ogillande av polisen kan härledas till makt och maskulinitet. Polisen utmanar 

ungdomarnas känsla av makt inom vad ungdomarna uppfattar som sitt territorium genom polisiär 

närvaro. (Goffman, 2009b). Polisen visar också en attityd där maskulina attribut uppfattas som 

positiva. En liknande maskulin attityd försöker ungdomarna att visa. Konfronterar polisen 

ungdomarna uppfattas det av ungdomarna som kränkande då de uppfattar att de fråntas sin respekt 

Boxning ‐ Misstron mot ordningsmakten är intressant ur ett idrottsligt perspektiv. Tränaren inom en 

idrott har möjlighet att påverka ungdomarnas synsätt och omforma deras beteende utan att möta 

ett aktivt motstånd. Idrotten kan också vara en plattform där ungdomar och poliser möts i 

träningslokalen och idrottar utan att påverkas av stereotypa mytbildningarna. Det skapar en 

möjlighet att se varandra som individer istället för en homogen grupp. Boxningen kan även ge 

ungdomarna en känsla av respekt i träningslokalen eller i matchsituationer där de inte känner sig 

diskriminerade utifrån ett socialt stigma (Goffman, 2009b). Boxningen kan även påverka manliga 

ungdomarnas maskulinitet där en bättre självkänsla kan reducera behovet av att söka respekt genom 

våldshandlingar i andra kontexter.  

6.2.4Förödelsenssymbolik

Bilbränder är inget nytt fenomen inom upplopp i stadsmiljö. I Paris 2005 brändes det flera bilar i 

samband med demonstationer och upplopp. Intressant ur ett utanförskapsperspektiv är om 

bilbränder bör tolkas som en symbolisk handling vilken representerar någonting.  

Inför analysen har jag valt att fråga intervjupersonerna om deras tankar kring varför bilar blivit ett 

selektivt mål under upplopp. Tankar och teorier skiljs åt och jag kommer även att använda litteratur 

för att förklara bilbrändernas symbolik. 

  49   

 

”Bilbränder är en symbolisk handling skulle man kunna säga. Just bilbränder är inget 

nytt, det har man sett från många platser i övriga Europa. En bilbrand får dessutom en 

väldig effekt. Det brinner, det blir en väldig rökutveckling, det blir något som ingen 

undgår att se och det väcker också starka känslor. Med lite medel kan man få en 

ganska stor effekt.” – Ceasar 

”Bränna bilar, det är mest för att, jag tror att det är ett rop på hjälp. Dom är 

förvirrade, ungdomarna är jävligt förvirrade, speciellt när det händer så mycket i deras 

liv. Flickvän kommer till och man måste försörja sig själv och man vågar inte fråga 

föräldrarna om pengar och studiebidraget hjälper inte till och dom är förvirrade, jävligt 

förvirrade.”  – Bertil 

”Just bilar, det är oftast oskyldiga människors bilar. Det är inte polisens bilar. Ja, det är 

svårt att förklara förutom att en bilbrand är tillintetgörande, den förstör ju allting 

totalt. Den får ju bilen att bli ett vrak, ett skelett. Det kanske finns en symbolisk 

handling i det. Totalförstörelse, ödeläggelse. Det kan man aldrig få om man bränner 

ett hus, man ser ju knappt branden om ett hus har brunnit ner. Men bilen som brinner, 

den blir ett skelett och då har man liksom fullbordat någonting. Det kanske är en 

symbolisk handling men det finns säkert psykologiska faktorer också.” – David 

”Det är lättast att bränna. Intervjuare: Men varför inte en skola eller någonting sådant? Vi gjorde ju en skola också. Vid XXX. Men grejen är, att bränna bilarna, det var inte till för att bränna bilar. Det var så här för att locka fram poliserna dit. […]Det är för att locka fram dom. Och alla bilbränder, då sa dom ’Åh det är så synd om dom, oskyldigt folk’. Dom som, alltså bilarna som brann, ägarna ville att dom skulle brinna. Det var för försäkringen. Alltså det är sådär, det var inte något så här ’Ja nu ska jag bränna bilar’.” ‐ Adam 

 

Svaren gällande varför bilar bränns är olika. Ceasar menar att bilbränder är till för att väcka 

uppmärksamhet. Med små medel skapas någonting som väcker starka känslor hos allmänheten och 

som inte undgås att se. Utifrån Ceasars syn kan bilbränderna förmodas vara ett uttryck för 

uppmärksamhet ”driften att slå sönder saker för att visa att man överhuvudtaget existerar” 

(Wacquant, 2004b, s.108), vilket fungerat om man ser till mediebilden som presenterats med 

rubriker som ”Förorten brinner”. Bilbränderna kan vara ett uttryck för den makt och respekt som 

ungdomar i utanförskap vill upprätthålla i sin stadsdel genom den negativa förstärkningen av ett 

territoriellt stigma (Goffman, 2009a, 2009b).  

Bertil ser bilbränderna som ett rop på hjälp, där ungdomarna i utanförskap är förvirrade och söker 

ledning för att få struktur i tillvaron. Att bränna bilar kan tolkas som en avsaknad av en yttre struktur 

och ett ramverk att förhålla sig till gällande samhällets regler och normer. Ungdomarna kanske inte 

uppfattar att de har ett behov av hjälp men ur ett samhällsnyttoperspektiv kan liknande handlingar 

ses som ett behov av struktur och vägledning då ungdomarnas preferenser för accepterat beteende 

satts ur spel.  

  50   

 

David presenterar bilbränderna som en symbolisk handling för total ödeläggelse. Genom att 

totalförstöra en bil och bränna den till ett skelett av metall associerar ungdomarna bilen till 

någonting. Bilen kan symbolisera rättsväsendet eller den samhällssituation de känner sig tvingade att 

leva i. Enligt David kan bilbränder vara känslomässigt betingade där förstörelsen inte fyller en 

praktisk funktion utan har det symboliska värdet, förstörelse, vilket inte uppnås på liknande vis 

genom att tända eld på exempelvis byggnader. Bilbränder blir ett uttryck för ilska ”the vandalism 

they commit, may be interpreted as a response to the socioeconomic and symbolic violence to which 

they feel subjected by being thus relegated to a defamed place stripped of life opportunities.” 

(Wacquant, 2008, s.173). 

Adam, som själv deltog vid bilbränder, ser bilbränderna ur ett praktiskt perspektiv. Adam menar att 

det är enklare att bränna en bil, det räcker med en tändsticka, tändmedel finns redan att tillgå i 

bilarna, till skillnad från byggnader vilka är svårare att tända eld på. Likväl tände Adam eld på en skola 

vilket kan tänkas representera en symbolisk handling där skolan kan vara uttryck för de val samhället 

väljer åt individen. Adam säger också att bilbränderna genomfördes av som försäkringsbedrägerier. 

Genom att tända eld på bilarna fick någon ut försäkringspengar samtidigt som ungdomarna fick 

polisen att rycka ut för att kunna attackera dem. Bilbränderna får ses som praktiska där bränderna är 

sekundära då de fyller ett annat primärt mål. 

Wacquant bilbränder som ett symboliskt uttryck för ungdomarnas levnadssituation. ”In more 

extreme cases, cars are set on fire in parking lots in a sort of inverted potlatch whereby local youths 

incinerate the instrument of the geographic and social mobility which is denied to them. Such 

delinquency has more to do with ‘getting a good laugh’, challenging authorities, and expressing one’s 

anger than with entering into a criminal career.” (Wacquant, 2008, s.209). Wacquant menar att 

bilbränder inte är avsedda som en kriminell handling utan ska tolkas som ett uttryck för missnöjet 

som finns hos ungdomarna i utanförskap med avseende på deras sociala situation.  

Det beskrivningarna visar är att anledningarna till bilbränderna anses vara flera. Det har inte nämnts 

att det skulle ligga en moralisk tanke bakom bilar som måltavlor. Byggnadsbränder kan resultera i 

mordbrand och bilbränder kan innebära ett ”säkrare” alternativ ur såväl moralisk som rättssynpunkt.  

Boxning ‐ Det jag visar är att bilbränderna har ett symboliskt värde och används som en uttrycksform 

för känslor. De uttryck för aggression och frustration, uppmärksamhet och behov av en struktur och 

gränser kommer att diskuteras vidare för att visa hur kampsport kan fylla behov av aggression, 

uppmärksamhet och struktur. Idrott kan även vara ett mål dit ungdomarna söker framgång för att 

kunna lämna den socialt utsatta situation de befinner sig i.  

6.2.5Åtgärdsproblematik

Samhällsdebatten som följt efter upploppen i förorten Almhed 2009 har cirkulerat kring 

händelseförloppet men även upploppens avslut, för att finna förebyggande åtgärder för att motverka 

liknande händelser igen. Fanns en universell lösning skulle den redan applicerats och jag har valt att 

låta informanterna associera fritt kring hur liknande situationer kan motverkas, för att sedan 

analysera deras tankar och presentera en potentiell lösning från ett idrottsperspektiv. 

”Jag skulle ha mycket mindre poliser. Alltså jag vet allt som händer där. Jag vet exakt 

vad som kommer och hända, jag vet vad om har hänt, vem som gör vad, vem, allting 

  51   

 

där. Jag vet ändå allt så jag vet att en bil aldrig skulle bli snodd bara sådär. Alltså 

polisen borde inte ens vara där förrän dom har fått ett larm. Dom ska inte gå och 

patrullera och gå av bilen och hälsa på folk. Det leder ändå inte någonvart. 

Fortfarande, alltså ingen gillar dom ändå. När det händer någonting, då ska dom 

komma. Alltså där, det har aldrig hänt en våldtäkt alltså inget sådant där, så dom 

borde inte komma så ofta. Alltså alla där kan sköta sig själva. Ta hand om sina grejor.” 

‐ Adam 

”En ide är att spela fotboll med oss, alltså vi spelar fotboll. […] Vi bjuder in ett polislag. 

Sen informerar vi ungdomarna såhär ’Vinn över poliserna på ett bra sätt, kasta inte 

stenar på dom. Gör en tunnel eller gör ett mål. Vinn över dom’. Och säg ’Ja vi vann 

över ett polislag ’. Då kan vi förnedra dom på det sättet. Men förnedra dom inte 

genom att kasta saker på dom. Sen när dom spelar tillsammans så ser dom att det här 

är också människor. Dom är också människor som vi kan respektera, då kan man 

beblanda dom. Man beblandar lagen, då är du tvungen att kommunicera, du är 

tvungen att säga till honom ’Passa bollen’. Du är tvungen att säga ’Bra kämpat’, det är 

så. Har han gjort ett mål måste du säga ’Det är bra’. Har du sagt bra till en polis då 

kommer man in i det där att poliser är också människor. Sen finns det dåliga poliser 

också men dom vet man inte vad man kan göra åt. Det är bara att acceptera. Det är 

bara så.”  –Bertil 

”Det handlar om en polisiär närvaro i vardagen. Det gäller överhuvudtaget, det gäller 

att polisen finns där människor är och där de bor. Vi ska vara ett naturligt inslag i 

samhället i förorten Almhed och i andra stadsdelar. Vi ska delta i 

föreningsverksamheten och bara finnas där och framförallt handlar det om att knyta 

kontakter med föreningslivet. Att prata med människorna där. Det finns ju många 

sådana exempel där det visar sig oerhört framgångsrikt. Vi ska inte vara anonyma 

utan vi ska ha polis där som lär sig känna dom boende i området, ungdomarna, skolan, 

socialtjänsten föreningslivet och så vidare. Det är bara det som på sikt kan göra att 

man undviker det eller i vart fall att man får den väldigt begränsat. Att kontakten inte 

alltid blir negativ, det är väldigt viktigt. Det där har ju varit en uppfattning som gäller i 

alla sammanhang, att ha den här sociala kontakten. Det hade vi ju förr i tiden med 

kvarterspolisen. Sen förändrades hela den här organisationen och det blev inte som 

man tänkt men vi måste nog gå tillbaka till det. […] Vi har inom polisen bedrivit olika 

bemötandeprojekt och helt klart är att här har vi i flera avseenden misslyckats. Det här 

har fått till följd att vi satsat ännu mer på förorten Almhed nu med fler poliser men 

med en helt annan inriktning. Vi hade ju ett uppdrag då med tanke på att det var 

mycket brott som inträffade i den där stadsdelen och det fanns ett krav att det här 

måste vi ta itu med. Vi måste utreda brotten, vi måste få folk lagförda och vi måste få 

ett stopp på det här. Nu är det nästa steg. Då satsar vi på att det är många poliser som 

ska vara där uppe och som inte ska göra annat än att skapa kontakter och ett 

förtroende för polisen.” – Ceasar 

”Positiva kontakter, det tror jag absolut. Vi ska ju initiera ett projekt där vi i 

träningarna bjuder in polisen så dom får komma och träna tillsammans med boxarna 

  52   

 

och sådär. Just för att skapa naturliga miljöer där inte yrkesrollen är utmärkande utan 

att människor träffas. Man ser mer till individen. Det tror jag att känner man polisen så 

kastar man inte sten på honom, känner man polisen vet man att det finns en människa 

där bakom och vet vad det innebär. Men det är klart, det är lättare sagt än gjort. Hur 

ska man få polisen ner hit på regelbunden basis.”‐ David 

”Ja jag tror nog man behöver patrullerande poliser lite mer. Dom måste nog gå tillbaka 

lite och inte komma i sina skrämselbussar om du förstår vad jag menar. Lite mer 

cyklande poliser och lite patrullerande poliser som går. Även dom kan gå med hundar 

för många är ju livrädda när dom ser hundar, det blir en liten stämpel men ibland 

kanske dom kan göra det. Det gör inget för när dom väl börjat få lite kontakt och ser 

att det inte är så jävla farligt så kanske dom börjar hälsa på hunden i alla fall. Man 

måste börja någonstans på det där men jag tror inte att man ska köra in där 

kravallstilarna utan man ska bara vara där, vara bland dom. Det är jävligt jobbigt men 

då blir det mer att man tonar ner det. Då är kontakten inte alltid negativ. Att bara 

komma in dit med polisbil, då blir det ju en reaktion.” ‐ Erik 

I liknande situationer som upploppen i förorten Almhed förespråkas generellt krafttag mot 

kriminaliteten. Globalt sett har ”nolltoleransen” (Wacquant, 2004b, s.22) marknadsförts som ett 

verktyg mot kriminalitet där även mindre förseelser bestraffas vilka rättsväsendet tidigare haft visst 

överseende. De kriminella ses som ansvariga för sitt beteende istället för att skuldbelägga samhället 

”’the tendency to blame crime on society rather than on the criminal. […] society itself doesn’t cause 

the crime – criminals cause the crime’” (Wacquant, 2009, s.9). Ceasar menar att polisen har fullföljt 

sin uppgift med att lagföra kriminella och att nästa fas påbörjats, där arbete med förebyggande 

åtgärder mot ungdomarna i utanförskap prioriteras för att undvika liknande situationer framöver. 

Hårdare tag mot kriminaliteten i förorter menar Wacquant är resultatlöst och kontraproduktivt sett 

till områden där nolltoleransen premierats, exempelvis i USA. Individer ska bestraffas för illgärningar, 

ett tankesätt som är dominerande i västvärlden, men de sociala strukturer som legat till grund för 

problematiken är kvar eller förstärks (Wacquant, 2004b, 2008, 2009).  

Informanternas förslag kretsar kring en förändrad attityd till rättsväsendet genom positiv stimulans 

genom polisiär närvaro och att få dem att betraktas som individer istället för representanter av en 

yrkesgrupp. Enbart Adam menar att det inte är möjligt att skapa goda relationer mellan polisen och 

ungdomarna i utanförskap och vill att de ska synas så lite som möjligt.  

Adam menar att polisen är överrepresenterad i förorten Almhed utan någon specifik anledning, en 

ståndpunkt som är vanlig inom vissa ungdomsgrupper (Sernhede, 2002). Ungdomarna ogillar polisiär 

närvaro och menar att interaktion mellan ungdomar och polis är resultatlös och inte fyller någon 

funktion. Adam menar att polisen ska komma när händelser av polisiär betydelse har inträffat och i 

övrigt hålla sig borta från förorterna. Analyseras Adams resonemang utifrån Goffmans dramaturgiska 

perspektiv (2009a) menar han att polisen ska befinna sig i den bakre regionen och inte på scenen i 

den främre regionen, förorten Almhed, om de inte uttryckligen inviterats att delta i skådespelet. 

Bertil menar att den misstro som finns mellan polis och vissa ungdomar kan försvinna genom ett 

successivt närmande genom idrott och han använder fotboll som ett exempel. Bertils idé är att bjuda 

  53   

 

in ett polislag i fotboll att möta ett ungdomslag. Genom att följa reglerna som sporten har 

(Wacquant, 2004a) accepteras de idrottsligt, dvs. de följer regelverket (Goffman, 2009a). 

Inledningsvis finns hatet hos ungdomarna mot poliserna kvar men spelreglerna som finns får dem att 

söka nya vägar för att demonstrera sin makt. Istället för att kasta sten så måste de göra mål på 

motståndarlaget för att visa sig dominanta. Målet är fortfarande detsamma men idrotten får dem att 

försöka nå det genom att finna andra vägar. Samtidigt menar Bertil att idrotten är en 

socialiseringsprocess. Spelet tar överhanden och där polishatet var den gemensamma nämnaren för 

grupptillhörigheten sker en förändring efter en tid och skådeplatsen byts till en fotbollsmatch där de 

axlar rollen som fotbollsspelare istället för den yrkes‐ eller identitetsroll som de vanligtvis associerar 

varandra med (Goffman, 2009a, 2009b). När de ser skådespelet utifrån idrotten, dvs. framträder som 

fotbollsutövare, menar Bertil att lagen bör blandas så att poliser och ungdomar deltar i samma lag 

för att gemensamt uppnå ett mål, att besegra motståndarsidan. Spelarna måste samarbeta för att 

vinna och tanken är att målet blir viktigare än de individuella gruppmotsättningarna. Resultatet blir 

att skådespelet flyttas från den främre regionen där grupperingarna spelar roller där de motsätter sig 

varandra till att förflyttas till de bakre regionerna eller till ett annat framförande i den främre 

regionen (Goffman, 2009a). Därmed ser de inte varandra utifrån ett skådespel där yrkesrollen eller 

gruppidentiteten är central utan som karaktären bakom masken vilken blir svårare att attackera 

fysiskt då de inte längre kan upprätthålla ett skådespel av motsättningar.  

Även Ceasar nämner en förändring av skådespelet som framförts av polisen. Från Ceasars beskrivning 

av polisen i förorten Almhed så spelar de två olika roller, en roll där de lagför kriminella och en roll 

som kontaktskapande individer. Skådespelet som lagförande poliser har skapat en negativ bild hos 

ungdomarna och tanken är att genom positiva kontakter med olika instanser i förorten ska 

rollframträdandet omformas (Goffman, 2009a) och polisen blir ett positivt inslag i vardagen. 

Förändringen är komplicerad eftersom skådespelarframträdandet som polisen framför kan uppfattas 

som motsägelsefullt för ungdomarna vilket Adam betonade. Adam ser polisen som den lagförande 

skådespelaren, vilken han ogillar, och ett förändrat beteende innebär att samma person är bakom 

masken. Polisen står inför en svår balansgång då framförandena uppfattas som motstridiga. Det kan 

bli aktuellt att försöka skapa relationer med övriga delar av förorterna som i sin tur som publik tar 

ställning för polisens framträdande och uppvisar ett missnöje mot ungdomarnas skådespel. Det kan 

tvinga ungdomarna till en förändring om de inte känner att framförandet är accepterat av publiken 

(Goffman, 2009a).  

David resonerar som Bertil. David menar att scenen bör ändras från en förortsmiljö till en idrottslig 

miljö för att inte relatera till yrkesrollen utan till skådespel som idrottsmän eller idrottskvinnor. 

Genom boxningen menar David att poliserna och ungdomarna återigen ser individen bakom masken 

och inte kommer att kasta sten på en person som de skapat kontakt med (Goffman, 2009a). David 

noterar att sammanförandet av ungdomarna och polisen inte blir en enkel uppgift då en förändring 

av den stereotypa rollkaraktär som skapats är en tidskrävande process. Det räcker inte att mötas i en 

träningslokal under en timme för det ger dem inte tid att se förbi maskerna. Ett problem är att få 

poliser väljer att närvara på träningen kontinuerligt och även att få ungdomarna som man vill 

omforma att delta på träningspassen.  

Erik menar att positiva kontakter mellan grupperna skapas genom en gradvis ökning av icke‐negativa 

kontakter. Genom att använda rekvisita, dvs. objekt på scenen som förknippas med yrkesrollen, men 

  54   

 

vilka inte är utmärkande, kan yrkesrollen avdramatiseras och möjliggöra kontakter dem emellan. Erik 

nämner polishunden som exempel. Genom att hälsa på polishunden skapas ett objekt som inte 

direkt förknippas med polisen i sin yrkesroll. Tanken som Erik framför är inte olik exempelvis kognitiv 

beteendeterapi inom psykologin där stegvisa närmanden till polisen i yrkesrollen genom andra objekt 

avdemoniserar dem och de blir ett positivt inslag genom positivt stimuli. Erik rekommenderar att 

polisen inte använder sig av objekt eller rekvisita som har en starkt negativ innebörd för de 

marginaliserade ungdomarna, så som piketbilar eller kravallmundering. Genom att ta bort störande 

objekt riktas fokus mot framförandet istället för rekvisita på scenen (Goffman, 2009a), vilket Erik 

menar skulle vara till polisens fördel ifall de vill uppfattas som individer istället för en yrkesgrupp. 

Boxning ‐ De presentationer som gjorts av informanterna visar intressanta delar utifrån både ett 

idrottsperspektiv och ett boxningsperspektiv. Genom en förändring av scenframförandet och ett 

aktivt utnyttjande av bakre och främre regionen i skådespelet finns möjlighet att se skådespelaren 

och inte yrkesrollen eller gruppen de representerar. Även om makt, respekt och maskulinitet är 

inslag inom idrotten så finns ett ramverk vilket grupperna måste acceptera ”an island of stability and 

order” som Wacquant (2004a, s.26) benämner det. Skådespelet som idrottare kräver att respekt 

visas för de regler som sporten har (Goffman, 2009a). Att få makt, respekt och att visa sig maskulin 

får nu en annan innebörd eftersom teaterns förändrade framförande skapar nya regler. Att bryta 

mot de normer som finns inom boxningen, exempelvis att sparka på sin motståndare, gör att man 

betraktas som icke‐maskulin och man förlorar respekt. För att uppnå maskulinitet, makt och respekt 

så kräver boxningen att man fogar sig efter regelverket. Man förlorar i respekt om man sparkar sin 

motståndare i fotboll eller vägrar att passa sina medspelare, oavsett vad man tycker om dem, 

eftersom manuset inte är detsamma som i konfrontationer på ”gatan”, dvs. vardagslivet i samhället.  

6.3Boxning

6.3.1Boxningsompedagogisktredskap

”Traditionally, boxing is credited with changing the lives of ghetto‐born or otherwise impoverished 

youths. It is impossible to gauge how many boxers have in fact risen from such beginnings but one 

might guess it to be about 99 percent – even at the present time. […] Indeed, one of the standard 

arguments for not abolishing boxing is in face that it provides an outlet for the rage of 

disenfranchised youths” (Oates, 2006, s.85‐86).  

Boxning har av tradition setts som en idrott utövad av grupper med låg social status. Inom boxning 

talar man ofta om ”hjärta”, viljan att ge allt för att nå ett mål, vilket ofta förklarats med att de som 

har mest att vinna men inget att förlora är beredda att offra allt för en förändring (Wacquant, 

2004a). För att bli framgångsrik inom boxning är en problematisk uppväxt inte ett krav men ofta är 

det personer med liknande erfarenheter som rönt störst framgång inom idrotten. David och Erik, de 

två framgångsrika och socialt accepterade boxarna berättar om sin ungdom. 

”Jag har varit mr.problem själv kan man säga. Ja absolut, jag har varit LVUad11 i flera 

år, alltså att man är omhändertagen av dom sociala myndigheterna. Om du minns så 

för många år sedan, jag var bara tonåring, men då fanns det värstingresor med båtar. 

Alla bodde på båten och så seglade vi runt sådär. Det var mycket skriverier om det där. 

                                                            11 LVU - Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU. (Lag 1990:52)

  55   

 

Folk drack på båtarna och det var ingen behandling, eller i alla fall inte den behandling 

som de hade förväntat sig när dom skickade iväg oss dit. Dom skickade iväg mig på 

sådana. Jag har varit inlåst i ungdomshem. Men det vände tvärt när jag blev femton‐

sexton år, när jag kom i kontakt med boxningen, och sen dess har det inte varit något 

som helst strul över huvud taget faktiskt. Men där före var jag en värsting kan man 

säga.” ‐ David 

”Jag hade, om man tar det från grunden, från början. Jag var ju adopterad till Sverige 

och hon, mamman, hade två egna barn och så blev det två till som blev adopterade: 

min bror, eller min halvbror, och en tjej från XXX. På något sätt så blev det problem 

mellan min syster och henne, mamman, och när hon flyttade iväg till fosterhem så kom 

problemet till mig. Sen försvann ju jag också till fosterhem. Sen har jag missat mycket i 

skolan tack vare det. Då går det utför i skolan. Man har inte sovit ordenligt och man 

har inte ätit ordentligt. Det var dom problemen jag hade och då blev jag väldigt 

aggressiv. Jag hade kort stubin om man säger så. […]. Som jag sa tidigare så var jag 

väldigt stökig när jag var liten, men det var ju för att jag litade inte så mycket på vuxna 

människor. Så kom en människa i mitt liv som i stort sätt vände på allting. Han hette 

XXX och han var en boxningstränare. När jag kom till klubben och tränade, för det 

första stod jag åt fel håll. Då sa han ’Prova att vända dig om och stå med den andra 

handen framåt’. Där började det, där började vår vänskap och pålitlighet.” ‐ Erik 

Både David och Erik hade problem att socialiseras in i samhället under ungdomsåren och den 

vändning som skedde vid kontakten med boxningen följer mönster som flera internationellt kända 

boxare ”LaMotta, Graziano, Patterson, Liston, Hector Camacho, Mike Tyson” (Oates, 2006, s.86).  

”It is common to hear a boxer exclaim that ’all the time in the gym is that much less time spent out 

on the street.’ […] Many professionals vwillingly confess that they would most likly have turned to a 

life of crime if not for the discovery of boxing.” (Wacquant, 2004a, s.27). Varför boxning attraherar 

ungdomar med sociala problem kan inte förklaras utifrån en förutbestämd modell men flera faktorer 

och likheter mellan framgångsrika boxare finns. Det behövs dock göras en uppdelning i varför de 

börjar boxas samt varför de stannar kvar.  

6.3.2Boxningensidentitetsskapande

Förväntat beteende från oss själva och andra påverkar hur vi agerar. Goffman (2009a) beskriver hur 

vi ikläder oss en roll och framför ett skådespel i interaktion med andra och hur vi spelar den roll som 

publiken och övriga aktörer förväntar sig att vi ska spela (s.26‐27). Även om vi initialt agerar efter en 

roll som tillskrivits oss utan att vi själva identifierar oss med rollkaraktären så förändras vår självbild 

över tid beroende på hur andra uppfattar oss fram till att vi själv ser oss som samma karaktär som 

publiken. Vi blir vad andra har gjort oss till (Goffman, 2009a).  Processen är en viktig del för att förstå 

den kultur och det beteende som marginaliserade ungdomar representerar (Tonkiss, 2010) men även 

för att förklara varför boxning som idrott attraherar ungdomar i utanförskap i högre grad än 

exempelvis integrerade överklassungdomar (Wacquant, 2004a).  

För att belysa boxning som attraktiv för ungdomsidentiteten i utanförskap som förekommer i 

svenska förorter belyser jag två delar, vilka är beroende av varandra och inte kan separeras: 

samhällets förväntan och den egna identitetens påverkan. 

  56   

 

Samhällets förväntan ‐ Wacquant (2008) menar att det övriga samhället definierar den bild som 

beskrivs av förorten. Ungdomarna definieras utifrån negativa attribut och reduceras från individer till 

representanter av dessa attribut och de blir då stigmatiserade (Goffman, 2009b, s.11). Därigenom 

skapas generaliseringar kring hur ungdomar i utanförskap förväntas bete sig (Goffman, 2009a). 

Marginaliserade ungdomars förväntan påverkar möjligheterna de har till att välja idrott. Ungdomarna 

förväntas uppskatta boxning i rollen som marginaliserade ungdomar. En boxningsklubb startas i 

förorten, inte en golfklubb, och den idrott som erbjuds är boxning (Tonkiss, 2010).  

David beskriver situationen då han berättar om varför ungdomar i utanförskap attraheras av boxning. 

”Dels varför det kan vara så är för att många i dom kretsarna av människor känner 

igen sig i dom som är framgångsrika inom boxningen. Det är oftast ”nobodys” som 

kommer från rännstenen och som tar sig upp och lyckas bli miljonärer, och i USA kan 

man bli grymt rik på det. Sen finns det en annan faktor och det är att det inte finns så 

många golfklubbar i förorten Almhed/Cederdal,Bokmyr men det finns en 

boxningsklubb. Det är oftast alternativet till någonting. Det är det alternativet som 

finns. […]  

Intervjuare: Tror du att det skulle fungera med golf? 

Ja om man hittar rätt förebilder. Men får man in det så tror jag absolut att det skulle 

kunna fungera, absolut. Kanske till och med mer lockande därför att det ger pengar 

också. I Sverige ger inte boxning några pengar. Så absolut, men det funkar inte riktigt 

så, för det finns inga från golfinstruktörerna som har sympati med oss här nere. Det är 

en annan värld, en annan typ av människor. Ingen av dom skulle komma ner till 

klubben fyra dagar i veckan och jobba helt ideellt bara för att ställa upp. Det är en helt 

annan mentalitet i den branschen, eller tennisklubbarna där man själv bekostar allting, 

medan vi betalar allting för boxarna bara de betalar medlemsavgiften. Men sen det 

här att boxning är rännstenens, att det är den typen av sport, det börjar bli lite av en 

myt.” – David 

David beskriver hur boxningen blir det enda alternativet då andra möjligheter inte finns. 

Förväntningarna kring förorten blir självuppfyllande då aktörer undermedvetet arbetar mot samma 

mål (Wacquant, 2008). David beskriver också två skilda världar inom idrotten där ”det finns inga från 

golfinstruktörerna som har sympati med oss här nere”. Idrott delas utifrån social status där man 

genom sin klasstillhörighet förväntas delta i vissa sporter. Historiskt sett har arbetarklassen ägnat sig 

åt boxning (Mullan och Mee, 2008) och under senare 1900‐tal har boxning kommit att attrahera 

delar av underklassen. På samma sätt har hästpolo eller golfutövare främst attraherat överklassen. 

Uppdelningarna påverkas över tid beroende på samhällets värderingar. Idrotten förväntas attrahera 

”den egna gruppen” vilket för boxningen innebär de socialt marginaliserade och tränare förväntas 

sympatisera med respektive grupp. Wacquant beskriver hur han som vit fransman valt boxning vilket 

avvek från normen gällande hudfärg och social position i Amerika under 1900‐talets slutskede. 

”Being the only white member in the club could have constituted a serious obstacle to my integration 

and thus amputated my capacity to penetrate the social world of the boxer” (Wacquant, 2004a, 

s.10).  

  57   

 

Samhällets och den egna förväntan påverkar vårt och andras agerande  i hög grad (Goffman, 2009a). 

De möjligheter som finns är begränsade och därmed väljer man idrott utifrån vilka möjligheter som 

finns samt de förväntningar som ställs på rollen man spelar. David berättar om hur han valde att 

börja på boxning. 

”Jag styrketränade på den tiden på XXX i XXX och XXX boxning låg på den tiden dörr i 

dörr med den här styrketräningshallen och jag gick förbi där varje dag. Så en dag så 

kom jag in där och så kom jag aldrig därifrån. Det var slumpmässigt. Det såg intressant 

ut och dörren, det var som en glasdörr, så alltid när man gick förbi där så stannade 

man till och tittade och jag var väl 15‐16 år då.” – David 

David anser att ett av de attribut som är viktigt för marginaliserade ungdomsgrupper är 

maskuliniteten. David berättar även hur boxningslokalens tillgänglighet påverkade. Han beskriver det 

som slumpmässigt att han började boxas då boxningslokalen helt enkelt fanns i närheten. Erik 

beskriver något av ett liknande scenario. 

”Jag hade egentligen ingen anledning att börja träna boxning. Vi var ett gäng stökiga 

killar som bodde i XXX och området hette XXX. Det var väldigt känt att området var 

stökigt. Det var väldigt blandat med ungdomar precis som förorten Almhed faktiskt, 

och så var det en dag och vi bara ’Nu måste vi göra någonting, nu måste vi hitta på 

någonting’. Då funderade vi om vi skulle börja på brottning eller boxning. Då kände vi: 

’Brottning äh det är lite bögigt, vi tar boxning istället.’” – Erik 

”Sen så blev jag lite stökig, jag tappade fästet. Sen rullade det på, jag kom in på ett 

fosterhem och så vidare. Till sist kom jag till XXX då. Där var vi dom här, vi var ungefär 

6 killar, men sammanlagt var vi en grupp om 25‐30 killar som var väldigt stökiga. Där 

höll man sig till en viss grupp som gick bra ihop, det var ”vi”. Vi sa att vi skulle börja 

träna, att göra någonting. Då blev diskussionen ’Ah men antingen brottning eller 

boxning’ och så blev det boxning.” – Erik 

Erik beskriver också boxningen som ett slumpmässigt val utifrån ett begränsat antal möjligheter. Han 

anger boxning och brottning som de alternativ som de var möjliga. Som exempel räknar 

Internationella Olympiska Kommittén (IOK) 28 unika sporter i sommar‐OS i Aten 2004 där exempelvis 

samtliga sporter inkluderande vatten räknades som en sport under samlingsnamnet vattensporter. 

Trots alla idrotter som finns valde de enbart mellan två kampidrotter. Både David och Erik uppfattar 

att de valt boxning slumpmässigt men jag menar att de agerat utifrån förväntningar från övriga 

samhället och sig själva baserat på rollen i skådespelet (Goffman, 2009a).  

Den egna identitetens påverkan – Ungdomarnas val att utöva boxning beror inte enbart på 

samhällets påverkan utan är också ett val för stärkande av den egna identiteten som maskulin och 

respektingivande. I en självuppfattat utsatt grupp i samhället blir kontrollen över den egna fysiken en 

möjlighet att erhålla både självrespekt och status inom den egna gruppen (Hagedorn, 2008, 

Wacquant, 2009). När intervjupersonerna får berätta vilka eventuella träningsformer de ägnar sig åt 

under fritiden visar det de attribut vilka ses som positiva. 

”Jag tränar på gym, ja.” – Adam 

 

  58   

 

”Jag kör styrketräning och gym i XXX” ‐ Bertil 

”Som yngre har jag hållit på mycket med kampsporter. Inget fotboll eller sånt. […] Jag 

ville bli stor och stark. Det var positiva attribut, ja.” – David 

”No sport is more physical, more direct, than boxing.” (Oates, 2006, s.30). Den fysiska aspekten blir 

lockande och att uppfattas som ”stor” och ”stark” är positivt. Genom att framstå som stor och stark 

ökar självrespekten, respekt inom den egna gruppen och makten och maskuliniteten. Intressant är 

att se vilka kroppsideal som är önskvärda för ungdomarna. En del av de marginaliserade ungdomarna 

är mer kroppsmedvetna och vältränade än ett genomsnitt av Sveriges unga. (Wacquant, 2004a) 

Det finns flera anledningar till varför kampsport attraherar ungdomarna: Den fysiska aspekten är en 

del. En annan anledning är våldet och att omsätta kunskaperna till självförsvar. 

”Sen alltså om du går ut i den riktiga världen, det är inte så att någon kommer slå dig 

med hantlar ändå. Om någon försöker råna dig, det är klart, då kan du försvara dig 

och... det är bra att kunna, det är bra att kunna. Taekwondo12, hur ska du göra? Någon 

kommer med kniv, hur ska du göra? Det är bättre med MMA13.” – Adam 

Adam beskriver att han väljer att träna kampsport för att kunna skydda sig vid ett rån. Ungdomarna 

anledningar beskriver de kriterier de söker inom idrotten, en kampidrott där de kan försvara sig. Den 

makt de känner av att ha kunskap inom en kampidrott blir viktig. ”It might be said that boxing is 

primarily about maintaining a body capable of entering combat against other well‐conditioned 

bodies.” (Oates, 2006, s.25). 

”Boxing is a purely masculine activity and it inhabits a purely masculine world.” (Oates, 2006, s.70). 

Maskuliniteten är viktig för identiteten. Erik beskrev sitt resonemang kring idrott ”Då kände vi: 

’Brottning äh det är lite bögigt, vi tar boxning istället.’”. Han tyckte att brottningen inte var maskulint 

vilket påverkar andras syn på honom som omanlig (Sernhede, 2002). Boxningen har trots kritik om 

homoerotiska inslag (Mullan och Mee, 2008) upprätthållit en machoidentitet. ”to suggest that men 

might love and respect one another directly, without the violent ritual of combat, is to misread man’s 

greatest passion – for war, not peace. Love, if there is to be love, comes second.” (Oates, 2006, s.33). 

Utövaren kritiseras då inte för en bristande maskulinitet (Oates, 2006, Schepher‐Hughes och 

Wacquant, 2002). 

Ungdomarna skapar en rollkaraktär att spela beroende på scen de framträder på. Framträdandet 

definieras både av publiken och andra aktörers förväntan på rollkaraktären såväl som av individens 

egen tolkning och synen på sig själv (Goffman, 2009a). Vill vi se en förändring hos ungdomarnas 

beteende och attityd behöver samhällets förväntan och ungdomarnas identitetsideal förändras. Ur 

ett pedagogiskt perspektiv är intressant att studera faktorer vilka påverkar identiteten. Vetskapen 

om de positiva attribut som söks och de tankestrukturer som begränsar ungdomarnas valmöjligheter 

ökar möjligheterna att skapa en förändring. Att ungdomarna söker sig till vissa idrotter innebär också 

att idrottsklubbarna har förmågan och ibland även ett ansvar att förändra marginaliserade 

                                                            12 Taekwondo – ”Foten och handens väg”, ursprungligen Koreansk kampsport med huvudsakligt fokus på självförsvar genom sparkar. 13 MMA – Mixed Martial Arts, kampsport som tillåter flera olika stilar, bland annat slag, sparkar och markkamp.

  59   

 

ungdomars beteende att bli socialt accepterat. Wacquant (2004a) beskriver att boxning lockar 

ungdomar med fysiska krav och struktur i ett område av kaos. Boxningen öppnar en dörr för 

möjlighet att skapa en förändring i beteendet hos de marginaliserade ungdomarna, men samtliga 

aktörer måste acceptera och arbeta mot förändringen för att den ska kunna ske.  

6.3.3Synliggörandeavindividen

Människor har ett behov av att synas (Daun, 1999). Att osynliggöras ses som skrämmande, att 

reduceras till ingenting och att förlora sin identitet. De marginaliserade ungdomarna hade behov av 

att synas och brukade våld för att nå dit (Wacquant, 2008). Kvällstidningarnas beskrivning av ”ett rop 

på hjälp” syftade på förändringsbehov men också ett behov av att synas i samhället. Där föräldrarna 

eller samhället inte uppfyller ungdomarnas behov av att synas söker ungdomarna andra vägar för att 

uppfylla behovet.  

Boxningen ger en möjlighet att synas. Få idrotter är lika individuella. Även under träning innebär 

boxningen att man som individ tränar mot någon annan, man har inte likt fotbollen eller ishockeyn 

lagkamrater som arbetar mot samma mål. Uppe i boxningsringen är man ensam med sin 

motståndare. (Wacquant, 2004a) 

Boxningen har historiskt sett även den aspekten att den inte segregerar. ”First of all, the egalitarian 

ethos and pronounced color‐blindness of pugilistic culture are such that everyone is fully accepted 

into it as long as he submits to the common discipline and ’pay his dues’ in the ring.” (Wacquant, 

2004a, s.10). Etnicitet spelar mindre roll när boxare väl konfronteras i ringen, vilket kan vara en av 

orsakerna till boxningens framstående position för att belysa samhällets etniska problem (ex. 

Muhammad Ali). David beskriver boxningen som en demokratisk sport ”Boxningen erbjuder ju ett bra 

sätt att vara någonting på jämlika villkor, faktiskt. Det är den som vinner sina matcher som oftast får 

framgångarna. Väldigt fair play, svart på vitt. Det spelar ingen roll om du är vit eller svart eller irakisk. 

Boxningen är demokratisk, exakt, det är på det sättet. Man kör på samma villkor och den som tränar 

hårdast vinner matcherna och det är den som når framgångarna.”.  

Möjligheten att synas oavsett vem man är innebär att boxningen lockar ungdomar i liknande 

situationer. De som tränar söker ofta en fadersfigur eller någon som ser dem i tränaren (Forss, 2008). 

Genom att tränaren tar den rollen och synliggör individen uppmuntras också boxaren att söka 

bekräftelsen genom exempelvis att boxas boxningsmatcher. Det kan vara viktigt att ta i beaktande 

vilka anledningar som finns kring varför exempelvis ungdomar väljer att gå en boxningsmatch, ifall 

det är något de själv vill eller ett medel för att nå ett mål, bekräftelse. 

David berättar om varför han valde att fortsätta boxas efter att han valt att börja träna. 

”Framgångarna tror jag mest. Det gick ganska bra för mig ganska med en gång. Jag 

var med på SM och junior‐SM och tog medaljer och gick alltid till final och vann många 

turneringar. Det var det positiva i de, att få bekräftelse, det är ett sätt at vara på 

någonting. Få någon bekräftelse. […] Boxning skiljer sig mot många andra sporter. Det 

är en ensamsport och man blir någon ensam. Man tar förlusten själv också i och för sig 

men man vinner vinsten alldeles själv också. Jag tror att människor i marginaliserade 

kretsar kanske finner ett större behag som det här ger som man får inom boxningen, 

det här att man får dunken i axeln själv för att man var så jävla duktig.” – David 

  60   

 

Vikten av att synas och få bekräftelse bör inte underskattas. Vi söker normalt bekräftelse hela tiden 

på flera olika sätt: hur vi väljer att klä oss, hur vi vill att andra ska uppskatta någonting vi gjort etc. Vi 

är i behov av andra för att bekräfta oss själva. Om någon säger att vi gjort någonting bra blir vi glada, 

om de säger att vi gjort något dåligt så blir vi ledsna vilket visar stimuleringens traditionella påverkan 

(Imsen, 2000).  

David beskriver ungdomarnas behov av att synas som potentiellt större, genom deras situation där 

de uppfattar att de osynliggjorts av samhället (Sernhede, 2002). Behovet av bekräftelse blir större 

och lagidrotter kanske inte räcker till för att fylla det behov av bekräftelse som finns, genom att de 

uppfattar att de därmed delar framgången med andra som en grupp och inte utifrån sig som individ. 

Wacquant beskriver hur boxare där han tränade kände behov av bekräftelse ”Guys like to have their 

picture on the wall. . . . They like seein’ posters with their pictures on ’em. Tha’s the first thing they 

show their buddies when they come in for the first time.” (2004a, s.37) genom de bilder som sattes 

upp på boxare som gått matcher. 

Skillnadens faktiska relevans kan tyckas marginell i vilket bekräftelsebehov ungdomarna har, men är 

av stor vikt. Har ungdomarna ett större behov av att synas (vilket ofta ses som förklaring inom 

exempelvis skolvärlden där stökiga ungdomar uppfattas ta större plats) tyder det på två ting. Dels 

uppfyller inte exempelvis skolan eller hemmet detta behov, och därmed kan man söka att synliggöra 

ungdomarna i högre grad ifall man vill få till en förändring eller förebygga liknande situationer som 

kravallerna i förorten Almhed. Samtidigt så visar det i vilken fortsatt riktning boxningen och liknande 

idrotter bör ta för att lyckas omforma ungdomar för att integreras i samhället. Genom synliggörande, 

bekräftelse och positiv uppmuntran kan tränare skapa förtroende och även få till en förändring hos 

ungdomarna.  

6.3.4Boxningenssocialisering

Bristen på en struktur i livet ses ofta som en förklaring till varför många ungdomar väljer att anamma 

en motståndskultur grundad i en brist på accepterande av samhällets normer, värderingar och regler 

(Sernhede, 2002). Tydligare gränsdragningar med en strängare uppfostran ses gärna som lösningen 

när äldre debatterar ungdomsfrågor. Det västerländska samhället idag har blivit ett samhälle där 

ungdomars rättigheter ökat genom lagar och förordningar vilket även påverkat konsekvenserna av 

deras agerande. Ett samhälle som tillåter en större frihet och ett större antal valmöjligheter påverkar 

också formandet av identiteten, som blir ett sökande efter att hitta sig själv, som beroende på 

individen kan ta skilda uttryck. Historiskt har tidigare liknande val varit förutbestämda och 

begränsade möjligheter har funnits att förändra situationen gällande exempelvis hur yrkesval gått i 

arv från generation till generation (Gustafsson, 1997). Bristen på riktlinjer i det moderna samhället 

med bredare valmöjligheter skapar ett sökande som kan ta för resten av samhället oönskade former. 

David berättar exempelvis om sin uppväxt som immigrant till Sverige och ett obeskrivbart sökande 

efter någonting. 

”När jag kom till Sverige, jag kom ju som flykting när jag var [...] år. Jag växte upp i en 

miljö, dels en miljö utanför hemmet som var helt olik den som var hemma. Mina 

föräldrar hade ju inte integrerats eller förstått samhället vid den tiden vilket gjorde att 

man var helt delad som ungdom och förstod inte riktigt vart man befann sig. Där 

någonstans så kanske man sökte någonting på fel väg då genom att slåss och göra allt 

  61   

 

det där. Men jag tror att den krocken var där. Sen så var vi ju i ett område som var 

ganska utsatt, jag växte upp i förorten Cederdal och det var ju ganska stökigt på den 

tiden och vi hade inga, alla föredömen var ju kriminella på den tiden. Inga av dom lever 

idag kan man ju också säga.” ‐ David 

David berättar om hur han ”sökte någonting” men preciserar inte i detalj vad som menas. Min tanke 

är att sökandet gäller en egen identitet samt struktur i tillvaron. Han beskriver hur han ”var delad 

som ungdom” och ”förstod inte vart man befann sig”, vilket jag menar är uttryck för identitet och 

struktur. David berättar även om kriminella ”föredömen”, vilket tyder på behovet av en identifikation 

med någonting.  

Sökandet efter struktur kan vara en av anledningarna till varför ungdomar väljer att träna idrott 

generellt och kampsport och boxning specifikt. I ett samhälle som uppfattas som kaotiskt 

representerar boxningslokalen den ”Island of order and virtue” som Wacquant talar om (2004a, 

s.17). Boxningen representerar för de marginaliserade ungdomarna den struktur och fasta punkt de 

behöver för stabilitet i tillvaron. Boxningen skapar ”a regularity of life, a sense of discipline” 

(Wacquant, 2004a, s.44) som ungdomarna söker.  

Att ungdomar behöver struktur och söker sig till boxning kan förefalla logiskt. Följdfrågan blir 

naturligtvis varför ungdomarna väljer boxningen att representera en struktur, eller idrott generellt, 

istället för andra möjligheter, exempelvis skolan, där de ofta förefaller motsätta sig strukturen. 

Förklaringen tror jag man kan söka både i boxningslokalen och i boxningen.  

Boxningslokalen  ‐ blir en punkt att identifiera sig med och någonting konkret dit man kan komma för 

att undkomma de vardagsproblem som uppstår. Som nämndes ovan blir boxningen den ö av struktur 

som finns i ett samhälle som uppfattas som svårt att förstå, ett kaos. I boxningslokalen behöver 

ungdomarna inte spela den roll de normalt iscensätter i sitt framträdande (Goffman, 2009a), genom 

att de värderas utifrån andra attribut inom sportutövning. Boxningslokalen blir därmed ofta mer än 

enbart en lokal att praktisera boxning i. Ungdomarna ser ofta lokalen som ett andra hem där de 

känner trygghet eftersom de är medvetna om de regler som gäller. Därmed är det inte ovaligt att 

flera utövare stannar kvar efter träningarna eller kommer före en träning för att socialisera eller 

betrakta andra utövare (Wacquant, 2004a). 

Boxningen – är en sport som är buden av ett omfattande regelverk utifrån vad som får och inte får 

göras, exempelvis hur, var och när man får attackera sin motståndare. Men hela boxningsträningen 

omfattas av ett övergripande strukturellt tänkande som genomsyrar alla handlingar. Träningen är 

uppdelad i tid som simulerar en traditionell boxningsmatch. Alla aktiviteter utförs normalt under 2 till 

3 minuter, beroende på vad som tränas, med 1 minuts vila mellan varje aktivitet. Varje slag och 

kombination följer en tydlig struktur och har ett korrekt genomförande som bara kan förändras 

minimalt. Regelverket kring boxningen finns även inom alla aktiviteter, hoppar någon hopprep utförs 

det med utgångspunkt i boxningssteg, och slår någon på en säck utförs det boxningsmässigt (Oates, 

2006, Wacquant, 2004a,) 

Strukturen inom boxning är viktig eftersom det skapar möjligheter att omforma individerna som 

utövar sporten genom att implementera mindre strukturella förändringar över tid. Strukturen inom 

idrotten är också någonting som ungdomarna själva inte explicit uppfattar att de söker, utan det blir 

  62   

 

ett undermedvetet sökande där boxningen representerar en väg att nå dit. Här har tränare inom 

boxningen stora möjligheter att påverka ungdomarna. Genom att ställa krav, exempelvis på sportsligt 

uppförande i boxningsringen och en anpassning till de boxningsregler som finns så kan tränaren 

eventuellt påverka utövaren att även applicera liknande strukturer i vardagen i mötet med andra 

människor.  

Boxningen har också en moralisk aspekt som stämmer väl överens med de marginaliserade 

ungdomarnas syn på maskulinitet och respekt. Likt de flesta idrotter innebär boxningen att man vid 

en bestämd tidpunkt gör ett val att mötas i en boxningsring för att klargöra vem som är den bättre 

kämpen, om man väljer att boxas matcher (Mullan och Mee, 2008). Paralleller kan dras till ritualer 

som dueller från 1500‐talet och framåt, där man i förväg bestämde tid och plats för att genomföra 

duellen som exempelvis en lösning på ett hedersrelaterat problem, och där genomförandet följde 

vissa strukturella krav och regler för att försäkra att det fortlöpte på lika villkor för de inblandade. 

Liknande beteende är inte ovanligt inom den marginaliserade ungdomskulturen där ungdomar 

bestämmer en tid och plats för att med våld lösa en tvist (Sernhede, 2002). Erik beskriver hur han 

uppfattar ungdomarnas moral. 

”Man får inte glömma att i det här finns det en moral som man inte kan rubba riktigt. 

Moralen är då att säger man att ’vi ska mötas där och göra upp’ så gör vi det. Det är 

det här som är lite intressant, som vi tar varandra hand i hand när det kommer 

ungdomar som ser lite tuffa ut men som är ute och cyklar. För har dom lite moral, och 

ofta har dom det för de vill ju, de ser ju upp till tuffa killar och vill vara en av dom. Dom 

har redan en inlärd moral i den biten och sen får man liksom visa dom en annan väg, 

det gäller inte bara att vara tuff och häftig utan det gäller att vara där på jobbet också 

klockan vad hon än är.” – Erik 

Det Erik beskriver är de tankestrukturer som ungdomarna har. Erik menar att om någon säger ”vi ska 

mötas där och göra upp” så skulle det påverka ungdomarnas identitet negativt i form av bristande 

respekt och maskulinitet om de väljer att inte anta utmaningen.  

På samma sätt kan man välja att se boxningen. När någon väljer att gå en boxningsmatch förväntas 

de också att närvara på den tid och den plats som matchen är avsedd att äga rum vid. Väljer de att 

inte närvara uppfattar de ofta att det minskar deras respekt och maskulinitet och därmed uppfattar 

de att det uppstår en brist i deras identitet.  

Vad det som Erik berättar om innebär är att ungdomarna gör moraliska värderingar och värnar starkt 

om andras uppfattning av dem som individer, där de ständigt försöker framstå i en för gruppen 

positiv dager (Goffman, 2009a). Det Erik menar är att idén finns och ungdomarna har egentligen inte 

en attityd där de inte bryr sig om vad andra tycker, vilket ofta är den allmänna uppfattningen. 

Faktum är att de är ytterst medvetna om den bild de projicerar över på andra och värnar om vilka 

attribut som förmedlas. Skillnaden ligger istället i vilka attribut som de uppfattar som positiva 

respektive vilka attribut som samhället värnar om. Här skiljer de sig ofta markant, men behovet av 

respekt, makt och maskulinitet genom sin identitet kvarstår.  

Erik menar att uppgiften inte ligger i att skapa en moralisk grund, vilken ungdomarna redan har, utan 

att utveckla den moraliska delen som de har till att inkludera även andra delar som tidigare inte setts 

  63   

 

som nödvändiga för att upprätthålla bilden av sin identitet i utanförskap. Om en ungdom i 

utanförskap därmed blir utmanad väljer de som nämnts oftast att acceptera och närvara vid rätt tid 

och plats och acceptera de regelverk av värderingar som styr händelsen. En öppning till förändring 

ligger därmed i att försöka utvidga moralen att inkludera för samhället viktiga värderingar. Uppgiften 

är naturligtvis inte enkel men med rätt pedagogisk metod över en längre tid med ett 

relationsskapande förtroende finns förmodligen stora möjligheter till förändring, där såväl David som 

Erik är bevis på att förändringen är möjlig om den genomförs 

6.3.5Tränarenspedagogiskaansvar

Inom boxning har tränaren ofta störst inverkan på utövarna. Då marginaliserade ungdomar söker en 

förebild kan de se upp till och försöka likna tränarens beteende och det budskap som förmedlas 

(Forss, 2008). Tränaren har därigenom möjlighet att påverka ungdomarna men de har även ett 

samhälleligt ansvar i att integrera ungdomarna i samhället. 

Ceasar, David och Erik ger sin syn på tränarrollen samt de möjligheter tränaren har att påverka 

ungdomarna till ett beteende så att det blir mer accepterat av samhället. 

”Det har att göra med vad det är för människor som är dom som är ledare, dom som 

lär ut den här typen av kampsport. Det finns ju en tradition och en god tanke även 

bakom en kampsport, men den kan alltså missbrukas och vi vet att en del väljer ju det 

här för att man ska få en viss status, inte minst om man ägnar sig åt kriminallitet eller 

umgås i kriminella kretsar. […] Men vi tror inte på förbud. Vi vill att det som finns, det 

ska man kunna utöva, utan det handlar mer om attityder och framför allt dom som nu 

driver den här typen av verksamhet och i föreningslivet, ledarna helt enkelt.” ‐ Ceasar 

”Som tränare har man ansvar naturligtvis och ansvaret ligger framförallt i tränarens 

roll i lokalen. Jag tror också det sammanhänger med hur man formas, särskilt dom 

unga, hur dom formas av träningsmiljön ute i det verkliga livet också. Här ska allting 

ske korrekt och folk ska uppföra sig på rätt sätt mot varandra och visa respekt, och det 

tror jag också bygger en karaktär så att det återspeglas utanför träningen. Men sen 

har man ju som tränare begränsade möjligheter att styra boxarna utanför lokalen, 

man gör det här ideellt, det är inget arbete utan man gör det framförallt för att det är 

kul. Och man har inga möjligheter att delta utanför boxningen, vilket hade kunnat vara 

viktigt för en del, för en del behöver extra stöd. Men jag tror att gör man ett gott 

arbete i boxningen och lyckas få dem till goda personer här så tror jag att det kan ge 

signaler för hur de ska bete sig utanför ringen och då börjar de tänka på vad de lärt sig 

här.” ‐ David 

”Man har ansvar inte bara när man är tränare utan man har ett ansvar också utanför 

träningslokalen, vare sig man vill det eller inte. Det är det många inte förstår, de tror 

man går in och utövar en idrott och sen är man klar med det. Nej man kommer väldigt 

nära personer och så är man där och hänger på dom för dom är bra killar innerst inne. 

Man ser det och man vet det, man ser deras kunskaper och vem dom är, men de har 

inte hittat rätt.” ‐ Erik 

  64   

 

Ceasar beskriver hur ungdomarna gärna väljer att vara aktiva inom kampsporter för att höja sin 

status i den egna gruppen, att träna kampsport innebär status. Det innebär att en större andel socialt 

utsatta generellt söker sig till kampsporter vilket ger möjligheter till förändring men även kräver 

kunskap hos tränaren i att hantera detta.  

David beskriver hur tränarens begränsas av att enbart kunna påverka ungdomarna i träningslokalen 

och inte utanför. David menar att tränaren inte har möjligheter att påverka ungdomarna då de inte 

befinner sig i träningslokalen men genom att påverka ungdomarna positivt under träningspasset vill 

David att ungdomarnas beteende ska förändras även utanför träningslokalen. Min tes är att Davids 

förklaring fungerar om ungdomarna identifierar sig med identiteten som boxare istället för 

marginaliserad ungdom (Goffman, 2009a). Beteendeförändringen måste innebära en positiv 

förändring för individen  

Erik nämner hur tränarrollen innebär ett ansvar både i och utanför träningslokalen. Boxarna 

förväntas se upp till tränaren och efterlikna dennes beteende. Det kräver att ungdomarna väljer att 

se tränaren som förebild och det tränaren förmedlar. Olika individer kan välja att se olika egenskaper 

i samma förebild. Muhammad Ali, Bertils förebild, kan vissa beundra för hans fysik men andra 

beundrar hans attityd. De kan även beundra Alis fysisk men ogilla hans attityd. Det är inte 

nödvändigtvis så att ungdomarna väljer att beundra de egenskaper tränaren förväntar sig eller att de 

alls ser tränaren som en förebild (Forss, 2008). 

Tränaren kan i många fall fylla bli en förebild i ungdomarnas identitetssökande, men för 

marginaliserade ungdomar krävs generellt vissa attribut för att de vill identifiera sig med tränaren. 

Tränaren ska uppfylla kravet på respekt, makt och maskulinitet, de egenskaper ungdomarna 

uppfattar som positiva. Tränaren får initialt inte ha en framstående samhälleligt fostrande roll vilket 

lärare har inom skolvärlden, tränaren ses då som del av det samhällsetablissemang ungdomarna 

motsätter sig (Sernhede, 2002).  

Genom egenskaper som respekt, makt och maskulinitet hittar ungdomarna någon att identifiera sig 

med. Tränaren uppfattas som en av dem eller i delande liknande erfarenheter och har förståelse för 

deras situation. Behovet av liknande egenskaper hos tränaren är nödvändiga initialt. Då de 

identifierar sig med boxarrollen uppfattar de istället andra egenskaper som relevanta för ett 

samarbete. Tränarens status kan variera över tid och inom gruppen. En tränare med tidigare hög 

status kan förlora statusen genom en alltför auktoritär roll. Ungdomarna uppfattar att tränaren inte 

identifierar sig med deras situation och boxningen blir ointressant om de tvingas ändra beteende då 

de fortfarande identifierar sig som marginaliserade ungdomar. 

6.4Slutsats,förändradbegreppsinnebördidetdramaturgiskaperspektivet

I studien har jag presenterat delar vilka påverkar socialiseringsprocessen för ungdomar i utanförskap 

samt hur boxning kan fokusera på detta. Syfte har varit att studera hur boxning kan förändra 

marginaliserade ungdomars beteende. I följande del presenterar jag att utifrån en omdefiniering av 

begreppen respekt, makt och maskulinitet inom boxning förändra ungdomarnas syn på sin identitet 

och skapa en plattform för förändring av ett icke accepterat beteende utifrån Goffmans (2009a) teori 

om det dramaturgiska perspektivet. 

  65   

 

Sport är ett samlingsnamn för tävlingsmoment som har någon form av fysisk aktivitet. Sport kan ske 

individuellt eller i grupp men tävlingsmomentet innebär att deltagarna ska nå ett mål i kamp med 

varandra eller mellan lag. Sport är mätbart då man kan se vem eller vilka som vid en viss tidpunkt är 

bättre än andra.  

Det gemensamma för sporter är det regelverk som definierar vad som är tillåtet och inte tillåtet inom 

sporten samt tävlingsmomentets syfte. Det är relevant att poängtera vikten av regelverket som styr 

handlingarna inom den enskilda sporten. Då utövarna utövar en sport accepterar de sportens 

regelverk, exempelvis att i fotboll enbart sparka bollen och inte kasta den med händerna. Bryter man 

mot regelverket bryter man mot de accepterade reglerna som deltagarna förbundit sig vid och 

förstör tävlingsmomentet. Goffman liknar idrotten vid ett skådespel där ”En generell målsättning för 

varje team är att upprätthålla den definition av situationen som dess framträdande uppmanar.” 

(Goffman, 2009a, s.126). I en boxningsmatch har vi scenen, boxningsringen, där aktörerna, boxarna 

samt ringdomaren framför ett skådespel i den främre regionen. Runtomkring befinner sig publiken 

som värderar framträdandet och definitionen av situationen. I bakgrunden har vi 

omklädningsrummen vilket representerar den bakre regionen där boxarna förbereder sig för 

framträdandet och byter om efter ett skådespel (Goffman, 2009a). Samtliga aktörer, publik som 

skådespelare förhåller sig till det manus som finns för att definiera boxning och upprätthålla en 

struktur inom situationsdefinitionen. Samtliga aktörer arbetar gemensamt för att upprätthålla 

definitionen av sporten som utövas. 

Bertil och David beskrev potentiella möjligheter till ett förändrat beteende hos de marginaliserade 

ungdomarna, deras tankar var: 

”En ide är att spela fotboll med oss, alltså vi spelar fotboll. […] Vi bjuder in ett polislag. 

Sen informerar vi ungdomarna såhär ’Vinn över poliserna på ett bra sätt, kasta inte 

stenar på dom. Gör en tunnel eller gör ett mål. Vinn över dom’. Och säg ’Ja vi vann 

över ett polislag ’. Då kan vi förnedra dom på det sättet. Men förnedra dom inte 

genom att kasta saker på dom. Sen när dom spelar tillsammans så ser dom att det här 

är också människor. Dom är också människor som vi kan respektera, då kan man 

beblanda dom. Man beblandar lagen, då är du tvungen att kommunicera, du är 

tvungen att säga till honom ’Passa bollen’. Du är tvungen att säga ’Bra kämpat’, det är 

så. Har han gjort ett mål måste du säga ’Det är bra’. Har du sagt bra till en polis då 

kommer man in i det där att poliser är också människor. Sen finns det dåliga poliser 

också men dom vet man inte vad man kan göra åt. Det är bara att acceptera. Det är 

bara så. ” –Bertil 

”Positiva kontakter, det tror jag absolut. Vi ska ju initiera ett projekt där vi i 

träningarna bjuder in polisen så dom får komma och träna tillsammans med boxarna 

och sådär. Just för att skapa naturliga miljöer där inte yrkesrollen är utmärkande utan 

att människor träffas. Man ser mer till individen. Det tror jag att känner man polisen så 

kastar man inte sten på honom, känner man polisen vet man att det finns en människa 

där bakom och vet vad det innebär. Men det är klart, det är lättare sagt än gjort. Hur 

ska man få polisen ner hit på regelbunden basis.”‐ David 

  66   

 

Deras resonemang illustrerar hur man genom en förändring av scenframträdandet kan påverka det 

skådespel och manus som ligger till grund för upprätthållandet av sporten. 

Mitt resonemang är inte bundet till en specifik sport men jag utgår ifrån boxning bland annat för att 

ungdomar i utanförskap attraheras av boxning och i boxningen förväntas få för dem positiva attribut 

som respekt, makt och maskulinitet.  

Sernhede skriver om hur marginaliserade ungdomar anammar en ”protestmaskulinitet” (2002, s.205) 

där ungdomarna motsätter sig samhällets sanktionerade auktoriteter (Hagedorn, 2008, Sernhede, 

2002). Den motståndskultur som ungdomarna identifierar sig med innebär inte att de motsätter sig 

samtliga regler och normer som finns utan det som rör samhällets kontrollerande funktion. En tydlig 

gränsdragning av vilka regler de accepterar och vilka de motsätter sig är svår att göra, men syftet är 

att visa att de accepterar regler och normer och inte revolterar mot allt utan upprätthåller ett 

skådespel som är reglerat. 

I studien har respekt, makt och maskulinitet använts som teman i marginaliserade ungdomars 

identitetsskapande. Genom att uppträda hotfullt, kasta sten mot polisen eller bränna bilar uppfattar 

ungdomarna att de stärker dessa delar av sin identitet och de uppfattas då som manligare, mäktigare 

och får mer respekt vilket är det scenframträdande som de själva och samhället förväntar sig 

(Goffman, 2009a). 

Väljer vi att flytta skådeplatsen från förortens gator till sport förändras begreppsinnebörden. 

Respekt, makt och maskulinitet är fortfarande centrala för ungdomarna när sporten är i centrum, 

framförallt inom boxning. Det är dessa begrepp de söker genom att vinna i sporten men här har 

begreppsinnebörden förändrats då kontexten är en annan och begrepp kan inte isoleras utanför den 

kontext de brukas i. 

Scenframträdandet har ändrats och manuset som styr interaktionen på scenen likaså. Att bryta mot 

regler, som i ungdomarnas ögon i en samhällelig kontext kunde skapa respekt och visa ett maskulint 

beteende får här motsatt effekt. Väljer en boxare att bryta mot den ordning som gäller genom att 

exempelvis sparka sin motståndare, eller att en fotbollsspelare sparkar eller slår sin motståndare, 

bryter de mot det accepterade regelverket och tappar istället anseende även hos den egna gruppen. 

Goffman förklarar hur man ”kommer att framställa sig själv i en så fördelaktig dager som möjligt” 

(2009a, s.16), vilket naturligtvis är beroende på det sammanhang man befinner sig i samt vilken 

grupp man söker attrahera. Eftersom individen samtidigt i samspel med övriga i framträdandet 

arbetar aktivt för att upprätthålla situationen kommer de att undvika att bryta mot sportens 

regelverk, i större omfattning, för att sjunka i anseende i den egna gruppen som kommer att reagera 

negativt om någon bryter mot skådespelets manus. Väljer boxaren att sparka sin motståndare 

kommer såväl den egna gruppen som publiken att reagera negativt och utövaren förlorar därmed i 

respekt, maskulinitet och makt eftersom han eller hon inte klarar av att mötas utifrån det tidigare 

uppsatta regelverket för sporten. Man blir reducerad med hjälp av begrepp som ”en dålig förlorare” 

eller ”en skam för sporten” och framställer sig därmed i negativ dager vilket påverkar den identitet 

som ungdomarna försöker upprätthålla där uppmärksamhet är viktigt. 

För att nå samma status gällande respekt, maskulinitet och makt inom sporten som de 

marginaliserade ungdomarna uppfattade att de gjorde i sin protest mot samhällets rättsinstanser, 

  67   

 

måste de acceptera sportens regelverk och aktivt arbeta för att uppfylla sportens syfte. Respekt 

inom idrotten får de genom att utifrån idrottens regelverk nå idrottens mål, exempelvis att vinna en 

boxningsmatch eller att vinna en fotbollsmatch. En fotbollsspelare som aldrig passar bollen får ingen 

respekt av sina lagkamrater, eftersom han eller hon minskar lagets chans att nå syftet med fotbollen 

som lagsport. Genom att samarbeta har utövarna större möjlighet att nå sitt mål. Som Bertil nämner 

ovan, så blir man tvungen att samarbeta aktivt för att upprätthålla situationen och framställa sig själv 

i positiv dager inom gruppen (Goffman, 2009a).  

Genom omformandet av begreppsinnebörden i de teman jag nämnt uppmuntras ungdomarna i 

utanförskap att acceptera och forma sig efter idrottens syfte för att stärka sin egen identitet. Därmed 

skapar idrotter goda möjligheter att socialisera in ungdomar i ett av samhället accepterat beteende. 

Eftersom de accepterar det regelverk som styr idrotten finns möjligheter att även utvidga 

begreppens omfattning och applicera den nya tankestrukturen även inom andra områden, som hur 

man bör agera gentemot andra människor.  

Problematiken ligger dock i att idrotten i sig måste locka ungdomarna att delta i högre grad än deras 

socialt icke accepterade aktiviteter. Såvida de inte är tvångskommenderade, vilket kan innebära att 

de inte bryr sig om att framställa sig i en positiv dager eftersom övriga aktörers acceptans inte är av 

intresse, är det nödvändigt att träningen blir en positiv upplevelse. Eftersom de själva gör ett aktivt 

val att delta i sportutövandet är det någonting som måste attrahera med sporten. Flera exempel har 

getts varför ungdomar väljer exempelvis boxning samt varför de väljer att stanna kvar, men blir 

upplevelsen mestadels negativ är chansen stor att de väljer att inte utöva idrotten. Här har varje 

idrottsklubb ett stort ansvar gentemot sina deltagare att skapa en vilja att träna.  

Såväl Bertil som David nämner också förhoppningen om att idrottsutövande där marginaliserade 

ungdomar tränar aktivt med polisen skulle leda till att de ses som individer istället för till sin yrkesroll. 

Den bakomliggande tanken är teoretiskt sett god, men kräver att båda grupperna är beredda att 

arbeta för att upprätthålla situationsdefinitionen vilket kräver att de har en respekt för sportens 

regler och väljer att följa dem, vilket förmodligen inom exempelvis boxning kräver att de tränat aktivt 

under en viss tid. Är det deras första träningspass finns stor chans att de har kvar tankarna kring 

respekt, maskulinitet och makt i protestidentiteten eftersom boxningens manus att förhålla sig till 

inte tilltalar dem. De har inte identifierat sig i rollen de förväntas att spela ännu (Goffman, 2009a). 

David berättar om hur det tagit sig uttryck inom boxningen. 

”Är man stökig och har haft problem dömer inte ut någon på förhand eller så, men sen 

så sållas ofta den typen av personer bort av sig själv genom miljön. För kan man inte 

anpassa sig efter de regler som gäller i lokalen, hur man beter sig gentemot andra, att 

man inte slåss utan att man boxas och följer dom regler som finns i boxningen och inte 

uppträder gott så försvinner man. Man pallar inte trycker. Det som är bra idag i våran 

verksamhet är att de absolut flesta är friska själar, det gör också att personer som 

kommer in med sociala problem av olika slag så antingen så smälter dom in i det goda 

eller så blir dom inte långvariga för trycket blir för stort. Det har man sett exempel på, 

att dom försvinner efter några veckor eller så formas dom och tycker att det är värt att 

ändra sig.” ‐ David 

  68   

 

Tanken är också att eftersom situationen förändras kommer beteendet att ändras likaså. Goffman 

menar att ”i den roll vi för tillfället spelar finner vi att det förekommer ’publiksegregation’.” (2009a, 

s.50). Vad Goffman menar är att vi beter oss olika beroende på situation och publik, exempelvis beter 

vi oss på ett visst sätt i hemmet och med nära bekanta, och på ett annat sätt inom vårt yrke. Militärer 

och poliser är exempel på yrken som kräver en liknande ”publiksegregation” eftersom 

yrkesinnehavarna förväntas upprätthålla en distans till andra, och de spelar därmed en yrkesroll och 

en roll privat, samtidigt som de naturligtvis spelar flera andra roller beroende på situation. Förväntan 

är därmed att exempelvis boxningen i boxningslokalen ska skapa ett framträdande där individerna 

kan ta nya roller och inte de yrkesroller eller ungdomsroller som de vanligtvis försöker upprätthålla. 

Idén kan fungera, men viss problematik finns. Möts exempelvis samma grupper fast på en annan 

scen, har de egentligen inga direkta anledningar att förändra sitt tidigare skådespel. Skillnaden här 

kan ligga i att yrkesrollen som exempelvis polisen representerar inte är utmärkande, men eftersom 

samma person står bakom masken finns en chans att problem uppstår om man tidigare haft konflikt 

mellan grupperna (Goffman, 2009a). Utgången beror här i hög grad på hur starkt man förknippar 

individen med den roll vederbörande spelar samt eventuella tidigare konflikter som kan finnas vilket 

kan ha föranlett att man väljer att ogilla individen och inte den yrkesgrupp de representerar. 

Som jag visat krävs att man accepterat definitionen av situationen, vilket vanligtvis görs över tid, men 

är väldigt individuellt, för att förhålla sig till skådespelet efter uppskrivet manus. Det måste finnas ett 

intresse hos samtliga inblandade att fortsätta skådespelet, och tränarens roll blir den huvudsakliga 

faktorn. Men genom den omformning av begreppen som sker vid det nya scenframträdandet kan 

deltagarna arbeta aktivt för att nå syftet med sporten. Därifrån finns sedan möjligheter att utveckla 

de regler som styr idrotten att innefatta av samhället accepterat beteende i takt med att individen 

identifierar sig med sin nya roll som idrottsutövare (Goffman, 2009a).  

Aktiv idrottsutövning har också en annan faktor som påverkat möjligheten till integrering i samhället. 

När man utövar en idrott innebär det att man fysiskt måste vara på en specifik plats, vilket 

naturligtvis innebär att man därmed inte kan vara på andra platser samtidigt. David beskriver hur 

boxningen innebär att man inte kan vara på andra platser och skapa oro, samt hur man blir alltför 

fysiskt trött för att orka vara ute. 

”Sen rent faktiskt så innebär ju boxning att när man börjar tävla så är man borta på 

alla helger också. Då slipper man helgerna på hemmaplan och varje kväll ligger man 

och sover för man är så jävla trött efter träningen, så den effekten har ju boxningen 

också faktiskt.” – David 

Att boxning innebär fysisk utmattning har beskrivits tidigare. I en studie kring vilken sport som 

räknades som den mest fysiskt krävande utförd av ESPN rankades boxning högst utav 60 välkända 

sporter (http://sports.espn.go.com, 2010). Wacquant beskriver den fysiska utmattningen vid den 

boxningsmatch han genomförde i Golden Gloves‐turneringen i Chicago ”We’re both running out of 

steam and getting tired. Three minutes in the ring is an eternity! […] Waking up the day after the 

fight is painful. […] I feel numb, psychologically drained, like a squeezed lemon left with only the 

withered yellow skin.” (Wacquant, 2004, s.243‐245).  

Att träna en idrott som ställer höga fysiska krav innebär därmed att ungdomarna inte orkar delta I 

andra aktiviteter. Utgår man ifrån exempelvis Maslows behovstrappa flyttas utövarna av idrott lätt 

  69   

 

ned ett antal trappsteg för att söka mer basala behov än identitetsutvecklande aktiviteter. Det i sin 

tur leder till att de efter en tid lätt bryter med tidigare ungdomsgrupper eftersom de helt enkelt inte 

har möjlighet eller ork att närvara vid protestaktioner mot rättsväsendet, och därmed efter en tid 

inte längre blir en del av den gruppen.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  70   

 

7. Diskussion

I diskussionskapitlet analyserar jag frågor och ställningstaganden som uppkommit under studiens 

gång och utvecklar några av de delar vilka begränsats av min frågeställning. Jag behandlar andra 

tänkbara lösningar på de problem som presenterats i analys‐ och slutsatskapitlet, samt diskuterar 

framtiden och det intresse och ansvar samhället har av att integrera ungdomar i utanförskap. 

Ungdomsbegreppet ‐ Begrepp som marginaliserade ungdomar eller ungdomar i utanförskap har jag 

kopplat ihop med utanförskapet eller marginaliseringen utan att definiera begreppet ungdom mer 

precist. Tonkiss (2010) skriver att ”youth is only present when its presence is a problem, or is 

regarded as a problem.” (s.78) och pekar på hur samhället skiljer på människor efter ålder och hur de 

förväntas uppträda och också bemöts därefter. Marginaliserade pensionärer innebär någonting 

annat än marginaliserade ungdomar. Ålderns inverkan på kategorisering påverkar förväntningarna på 

individers beteende. Tonkiss (2010) skriver ”the human being is the connecting creature who must 

always separate and cannot connect without separating.” (s.30). En precis definition av 

ungdomsbegreppet är svår att göra då betydelsen förändras beroende på sammanhang eftersom vi 

kategoriserar och inte betraktar varandra som individer. 

Etnicitet ‐ Etniciteten har enbart nämnts i förbigående trots att etnicitet är en central del av både 

förortssituationen och boxningen i Sverige. Etnicitet har varit framträdande i diskussionen kring 

identitet och påverkan, men jag har valt att inte vidareutveckla resonemangen kring detta i studien. 

Att etnicitet påverkar ungdomsidentiteten är tydligt men i vilken omfattning har jag inte undersökt. 

Boxning har kvaliteter som gör idrotten intressant att studera i ett perspektiv av ungdomar i 

utanförskap, främst boxningens roll i liknande sammanhang ur ett historiskt perspektiv. Syftet med 

boxning som förändrande redskap kan appliceras på i princip alla sporter där även andra 

samhällsinstanser har förmåga att omforma individer. Valet av boxning begränsar inte nödvändigtvis 

slutsatsen men vidare generaliseringar hur det kan appliceras på andra sporter lämnas utanför denna 

studie.  

Min utgångspunkt i arbetet är utanförskap och samhällelig acceptans, som ska enas genom en 

förändring av förhållanden genom boxningen. Målet är att ungdomarna i utanförskap ska integreras 

in i samhället. Frågorna som ställs är om ungdomarna vill integreras in i samhället samt om samhället 

vill integrera ungdomarna. 

På den första frågan har min utgångspunkt varit ett nej. Ungdomarna vill inte integreras i samhället 

utan de har valt ett utanförskap som de själva och övriga samhället upprätthåller (Wacquant, 2008). 

Genom en förändring av ungdomarnas identitet kan samhället omforma och tvinga in ungdomarna i 

ett av samhället accepterat beteende. I studien har jag valt att använda boxning som förändring av 

identiteten vilket är samma funktion som skolan, arbete eller kriminalvården har i dess förmåga och 

förväntning i att förändra beteenden. 

På den andra frågan har jag utgått från ett ja. Samhällen försöker alltid att integrera grupper i 

utanförskap till att bli en del av samhället. Som Sernhede (2002) skriver ”de behov som 

majoritetssamhället har av att ’integrera’” (s.64). ”Vi” vill få ”dem” att bli som ”oss”. Skälen till 

integreringen kan vara flera. Det övriga samhället ska känna sig tryggt, av ekonomiska orsaker eller 

brott mot samhällets regler och normer etc.  

  71   

 

I min analys och slutsats har jag visat en möjlighet för att förändra marginaliserade ungdomars 

beteende. Genom att acceptera ett idrottsligt regelverk med vilket ungdomarna är bekanta förväntas 

deras beteenden att förändras för att inte bryta mot scenframträdandet. Motivationen måste dock 

komma från individerna själva. Samhället kan skapa förutsättningar och vägledning för att personer 

ska förändra sitt synsätt, men om de vägrar kan inte en förändring ske. Därmed kan de resultat jag 

visar inte fungera i praktiken om de marginaliserade ungdomarna inte kan acceptera den egna 

förändringen. Metoden fungerar inte i alla lägen utan är situationsbunden. 

Boxningens framtida roll samt kampsporter i fokus 

Ungdomar i utanförskap som söker en maskulin identitet ser ”(2) violence as manly, and (3) danger 

as exciting” (Mosher och Tomkins, 1988, s.61). Synen på kampsportsutövning som ett uttryck för 

maskulinitet innebär att flera kampsporter med fokus på mental utveckling inte ses som attraktivt. 

Boxningen, med sin konfrontativa, direkta struktur där fysisk styrka samt förmåga att absorbera slag 

blir centrala egenskaper ses som mer maskulint (Oates, 2006).  

När riskaspekten blir central, vilket Mosher och Tomkins (1988) menar i en maskulin identitet, söker 

sig ungdomarna i utanförskap ofta till de kampsporter som betraktas som de mest riskfyllda och 

tuffaste, psykiskt och fysiskt. Även om boxningen haft en sådan position så har MMA14, sedan de 

valdes in som ett underförbund till riksidrottsförbundet (http://www.rf.se, 2010), haft förmåga att 

attrahera marginaliserade ungdomar och tagit den position boxningen traditionellt haft. MMA 

uppfattas som mer extremt, mer fysiskt och mer omfattande självförsvar vilket innebär mer av de 

attribut som många ungdomar söker när de väljer att utöva en fullkontaktskampsport. Det innebär 

att MMA‐klubbar kan komma att axla en del av det sociala ansvar som varit förknippat med 

boxningen. Därmed blir också MMA‐klubbar del i socialiseringsprocessen från utanförskap till 

samhällelig acceptans. 

Samtidigt talar historien emot en minskning av boxningens attraktion hos marginaliserade ungdomar. 

Under slutet av 1900‐talet skapade karatesparkar en moraldiskussion kring ungdomsvåld. Trots att 

karate uppfattades som en extrem variant av kampsport har den inte attraherat ungdomar i 

utanförskap i stor omfattning.  

Boxningen är förknippad med marginaliserade ungdomar även idag. Historiskt har boxning varit det 

naturliga valet för dessa ungdomsgrupper med störst andel utövare under andra halvan av 1900‐

talet. Bilden som upprätthålls underhålls på flera plan av flera aktörer, inte minst av 

boxningsklubbarna (Forss, 2008). 

Samtidigt kommer boxningen att dela ett ansvar med andra idrottsgrenar, inte minst andra 

kampsports‐klubbar, kring den socialiserande aspekten av träningen då fler ungdomar väljer att träna 

alternativa kampsporter. Kampsporter kombineras ofta med andra former av träning, exempelvis 

boxning, för att skapa bättre förutsättningar för tävling. Kampsportsklubbarna kommer att få en 

möjlighet att tillsammans forma individerna som tränar vilket ställer krav på att scenframträdandets 

manus inbegriper ett liknande skådespel. Därmed borde klubbar utforma ett gemensamt mål att 

socialisera in ungdomar i utanförskap vilket sträcker sig utöver specifika idrotter. 

                                                            14 MMA – Mixed Martial Arts, kampsport, se sid.58

  72   

 

Kampsporter men även andra sporter har möjlighet att ta ett socialt ansvar och vägleda ungdomar i 

utanförskap. Samarbete mellan idrottsgrenar skulle skapa bättre förutsättningar och öka kunskapen 

kring utanförskap. Diskussionen blir huruvida sporter har det sociala ansvaret eller ifall andra 

samhällsinstanser ska axla den rollen och låta idrotter fokusera på enbart sportslig utveckling. 

Skolan och idrottens ansvar 

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i 

samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” (Lpo94). Deltagande i samhällslivet är ett 

subjektivt begrepp, men min tolkning av Lpo94 är att skolans uppgift är att fostra goda 

samhällsmedborgare. Förortsungdomar i utanförskap betraktas inte som goda samhällsmedborgare 

och skolans fostrande funktion har misslyckats. Ansvaret för individens integrering är enligt 

skolverket en av skolans uppgifter. Om skolan inte klarar av sin fostrande funktion, har då andra 

instanser ett ansvar att integrera ungdomarna som befinner sig i ett utanförskap?  

Boxning har såväl internationellt som nationellt haft en fostrande roll för ungdomar i utanförskap. 

Detta då boxning i ofta tilltalat dessa ungdomsgrupper. Min uppfattning är att idrottsföreningar har 

ett ansvar att arbeta för integrering av ungdomar i utanförskap om de erhåller finansiellt stöd i form 

av skattemedel. Idrottsföreningar har däremot inte det huvudansvar för samhällsfostran som 

svenska skolan har.  

Skolans möjligheter till påverkan är begränsade bland annat beroende på skolplikten. Vissa grupper 

ser inte skolgången som någonting positivt. Skolan har också en heterogen grupp ungdomar att 

anpassa sig efter medan idrottsutövare delar ett gemensamt intresse, idrotten. Att genom skolidrott 

stärka begrepp som makt och respekt genom att skapa en mer tävlingsinriktad skolidrott skulle 

attrahera en grupp men stöta bort en annan. Anordnandet av skolkamper kan stärka samhörigheten 

inom en skola men samtidigt skapa ett ”vi” mot ”dom”‐tänkande som kan skapa grund för konflikter.  

Skolan och idrottsföreningar har fördelar respektive nackdelar gällande försök att integrera 

ungdomar i utanförskap. Min uppfattning är att ett närmare och bättre samarbete mellan skola och 

idrottsföreningar skulle gynna båda parter samt samhället och ungdomarna. Idag finns visst 

samarbete mellan skola och idrottsföreningar men de bygger ofta på lärares respektive 

idrottsföreningars kontakter och intresse.  

Ungdomars utanförskap 

Ungdomars utanförskap uppfattas generellt som ett problem som kan lösas genom olika insatser. 

Min uppfattning är att vissa ungdomsgrupper valt ett utanförskap där de befinner sig frivilligt. De 

kommer med stor sannolikhet att, som Wacquant skriver (2008), att integreras in i samhället senare i 

livet. Människor blir med åldern mindre extrema i sina åsikter och i sitt beteende jämfört med under 

ungdomsåren vilket även gäller ungdomar i utanförskap. Sökandet efter en identitet kan vara en av 

anledningarna till det sökta utanförskapet och efter en tid finner de sin roll i samhällssystemet. En 

förändring efter egen vilja är då ofta att föredra framför tvång.  

Att bryta bilden de marginaliserade ungdomarna har av sig själva är också svårt. Självvald territoriell 

stigmatisering innebär exempelvis att ungdomarna vill vara en del av utanförskapet och därmed är 

riktade insatser till att förbättra levnadsförhållandena inte enbart positivt. För att förändra 

  73   

 

ungdomarnas utanförskap till en social integration måste deras identitet förändras vilket inte enbart 

kan ske genom en förändring av yttre omständigheter. Någonting måste finnas som attraherar dem 

mer i att förändra sin identitet än att behålla densamma. En problematik i förändringen av 

scenframträdandet till boxning innebär dock att de yttre omständigheterna är oförändrade och 

därmed finns liten anledning att ändra sin identitet. Förändras de yttre omständigheterna förlorar 

istället boxningen sin attraktionskraft eftersom den inte fyller en direkt funktion. 

Upploppen till följd av ett utanförskap kan ses som positivt då ungdomarna synliggör den 

problematik som finns. Genom våldshandlingar försöker ungdomarna visa hur samhället brister i sin 

uppgift om att värna om sina medborgare. Då protester som genomförts genom demokratiskt 

accepterade medel inte får önskad effekt kan valet att bryta mot de lagar som styr samhället vara en 

utväg. Se exempelvis historiskt flera utsatta minoritetsgruppers kamp för rättigheter vilket inte sällan 

resulterat i våldsyttringar mot statsmakten vilket initialt kritiserats, för att sedan accepterats som en 

nödvändig väg mot en samhällelig förändring. Slavarnas och sydamerikanska indianernas 

frihetskamper är två exempel, även om de svårligen kan jämföras med den situationen 

marginaliserade ungdomar i Sverige befinner sig i, men med jämförelsen vill jag visa att 

lagöverträdelser ur ett historiskt perspektiv har kunnat legitimeras i vissa fall. Även om ungdomarna i 

utanförskapets beteende inte kan accepteras av samhället så bör det studeras varför upploppen 

ägde rum. Att avfärda oroligheterna som ett uttryck för ungdomars bristfälliga fostran är enkelt men 

man bör också se de bakomliggande orsakerna till varför upploppen ägde rum. Även om vissa 

ungdomar enbart tyckte att det var roligt att kasta sten på polisen så finnas ett samhällsproblem som 

inte synliggjorts och en frustration hos ungdomarna av att inte bli hörda. Även om att de bryter mot 

lagar i samhället så behöver det de försöker säga inte vara fel. Samhället kan också ha fel och sakna 

kanaler för att synliggöra problemet. 

7.1Fortsattaämnesstudier

I studien har jag ämnat presentera en del av en lösning på ett större problem. Under arbetets gång 

har jag noterat flera aspekter vilka kan vidareutvecklas både inom studier av förortsproblematik och 

även kampsporter. Det jag väljer är att presentera ett fåtal av de aspekter jag fann mest intressanta. 

Den negativa stigmatiseringen kan studeras utförligare. Vi förväntar oss att samtliga individer vill 

socialiseras i samhället och försöka arbeta för att skapa ett trivsamt område att bo i. Verkligheten 

bestrider här logiken och visar hur människor ibland självmant väljer att förvärra sin levnadssituation. 

Vidarestudier av detta fenomen kan studeras för en större förståelse för att se vilka samhällsinsatser 

som fungerar och vilka inte fungerar. 

Upplopp och motstånd mot samhället har studerats grundligt, men ett fokus på att se deltagarna i ett 

upplopp som individer istället för som en grupp med ett tydligt mål accepterat av samtliga deltagare 

skulle kunna generera intressant information. Istället för att söka en gemensam nämnare kan 

gruppens aktörer studeras individuellt för att därigenom finna någonting gemensamt bakom det 

uppenbara målet de strävar efter. 

Inom idrott kan man studera om specifika idrotter attraherar en speciell grupp individer och i så fall 

vad varje grupp söker inom sin specifika idrott. Finns det möjlighet att omforma idrotten till att 

attrahera andra grupper av utövare och i så fall på vilket sätt. Förändras de delar som attraherar 

utövarna över tid och beroende på hur väl införstådda de är med sin respektive idrott. 

  74   

 

8. Litteraturlista

 

Arnold and Mee (1998): Lords of the ring – The greatest fighters since 1950. Hamlyn, London 

 

Daun, Åke (1999): Det allmänmänskliga och det kulturbundna. Stocholm: Bokförlaget 

Prisma 

 

Goffman, Erving (1959): The presentation of self in everyday life. Random house, Inc. New York 

 

Goffman, Erving (1963): Stigma – Notes on the management of spoiled identity. Simon and Schuster, 

Inc. New York 

 

Goffman, Erving (1981): Forms of talk. University of Pennsylvania Press, Philadelphia.  

 

Goffman, Erving (2009a): Jaget och maskerna – En studie i vardagslivets dramatik. Nordstedts, 

Smedjebacken 

 

Goffman, Erving (2009b): Stigma – Den avvikandes roll och identitet. Nordstedts akademiska förlag, 

Stockholm 

 

Goffman, Erving (2009c): Totala institutioner, Nordstedts akademiska förlag, Stockholm 

 

Gustafsson, Harald (1997): Nordens historia – En europeisk region under 1200 år. Studentlitteratur, 

Lund 

 

Gustavsson, Bent (2004): Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Studentlitteratur, Lund 

 

Evans, Gavin (2005): Kings of the ring – The history of heavyweight boxing. Weidenfeld & Nicolson, 

London 

 

Fexeus, Henrik (2009): När du gör som jag vill – En bok om påverkan. Forum, Stockholm 

 

Forss, Esbjörn (2008): Lärande inom boxning, Uppsala Universitet, Uppsala 

 

Hagedorn, John. M (2008): A world of gangs – Armed young men and gangsta culture. University of 

Minnesota press, London 

 

Harrison, Dick (2003): Europa i världen ‐ Medeltiden. Liber, Lund 

 

Ho, Karen (2009): Liquidated – An ethnography of wall street. Duke university press, London 

 

Imsen, Gunn (2000): Elevens värld – Introduktion till pedagogisk psykologi. Studentlitteratur, Lund 

 

Johannessen, Asbjörn & Tufte, Per Arne (2003): Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 

  75   

 

Liber, Malmö 

 

Lemert, Charles och Branaman, Ann (2001): The Goffman reader. Blackwell Publishers Ltd. Oxford 

 

Magnusson, Lars (2002): Sveriges ekonomiska historia. Nordstedts akademiska förlag, Stockholm 

 

Mosher, Donald L och Tomkins, Silvan S (1998): Scripting the macho man: Hypermasculine 

socialization and enculturation. The journal of sex research, vol.25 no. 1 

 

Mullan, Harry och Mee, Bob (2007): The ultimate encyclopedia of boxing. Carlton Books, London 

 

Oates, Joyce Carol (2006): On boxing. HarperCollins publishers, New York 

 

Rhodes, Lorna A. (2004): Total confinement – Madness and reason in the maximum security prison. 

University of California press, London 

 

Scheper‐Hughes, Nancy & Wacquant, Loïc (2002): Commodifying bodies. Sage 

Publications, London 

 

Sernhede, Ove (2002): Alienation is my nation – Hiphop och unga mäns utanförskap I det nya Sverige. 

Ordfront förlag, Sockholm 

 

Skolverket (2010): Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 

Lpo94. Skolverket, Stockholm 

 

Säfve, Torbjörn (1990): En gentleman äntrar ringen – 10 berättelser om boxning. Prisma, Stockholm 

 

Tonkiss, Fran (2010): Space, the City and Social Theory – Social relations and urban forms. Polity 

Press, Cambridge 

  

Wacquant, Loïc (2004a): Body and Soul ‐ Notebooks of an apprentice boxer. Oxford university press, 

New York 

 

Wacquant, Loïc (2004b): Fattigdomens fängelser. Brutus Östlings bokförlag symposion, Eslöv 

 

Wacquant, Loïc (2009): Punishing the poor – The neoliberal government of social insecurity. Duke 

university press, London 

 

Wacquant, Loïc (2008): Urban Outcasts – A comparative sociology of advanced marginality. Polity 

Press, Cambridge 

 

Wamsley, Kevin B och Whitson, David (1998): Celebrating Violent Masculinities: The Boxing Death of 

Luther McCarty. Journal of sports history, volume 25, number 3, 

 

  76   

 

Internetkällor 

 

Aftonbladet, åtkommen 2010‐10‐04 på 

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5751491.ab 

 

Aftonbladet, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5753358.ab  

 

CBA News, åtkommen 2010‐10‐04 på 

http://www.cbsnews.com/stories/2008/01/01/national/main3665137.shtml 

 

ESPN Sports, åtkommen 2010‐10‐04 på http://sports.espn.go.com/espn/page2 

 

Idrottsgalan, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.idrottsgalan.com 

 

Riksidrottsförbundet, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.rf.se/RF‐tycker/Kampsport‐och‐

proffsboxning 

 

Safest and most dangerous U.S cities, åtkommen 2010‐10‐04 på 

http://www.infoplease.com/us/cities/safest‐dangerous‐cities.html 

 

Statistiska centralbyrån, åtkommen 2010‐10‐04 på http://www.scb.se