Kriminologiska institutionen

Rymlingarna och säkerheten

En jämförande studie av hur pressen har framställt tre olika rymningar från kriminalvårdsanstalt åren 1972, 1991 och 2004.

C-uppsats i kriminologi

Vårterminen 2006 Lotta Jagefjord

SAMMANFATTNING

Efter den intensiva debatt som följde efter fyra spektakulära rymningar under 2004, där det

förespråkades hårdare tag på grund av ett förändrat klientel, har syftet med denna uppsats

varit att jämföra hur pressen framställt andra rymningar som skett inom en period på trettio år.

Detta för att få en övergripande bild över hur debatten kring säkerheten på landets anstalter

har förändrats. Rymningar har, efter ett noga urval, kommit att bli den stora massrymningen

från Kumla 1972 där ”ambassadörmördarna” Miro Baresic och Andjelko Brajkovic var

inblandade, Ioan Ursuts och Martin Imandis flykt från Kumlabunkern 1991 samt Tony

Olssons rymning som skedde från säkerhetsavdelningen på Hall tillsammans med fyra andra

intagna år 2004. De fyra första frågeställningarna berör den framställning vad gäller

rymlingen och motivet till dennes handling samt hur diskussionen kring säkerheten sett ut

samt vilka aktörer som fått utrymme för sina åsikter. Den femte frågeställningen är sedan

huruvida resultaten kan förklaras utifrån den då rådande kriminalpolitiska diskursen. Metoden

för undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys av tidningsartiklar från landets fyra största

tidningar. Resultatet tolkas sedan efter en teoretisk ram där fokus ligger på den

kriminalpolitiska utvecklingen.

Det huvudsakliga resultatet, som visat sig i alla fyra tidningar, är att diskussionen har följt den

kriminalpolitiska utvecklingen från en behandlingsideologi till en politik som främst präglas

av lag och ordning där säkerheten sätts i första hand. Tydligt blir också att utvecklingen av

riskbedömningar inte längre gör att begreppet ”farlig” ifrågasätts. Att det även skett en

politisering, det vill säga en utveckling till att media numera är en plattform för politiker där

experter och sakkunniga fått en alltmer undanskymd roll, är mycket påtaglig.

Det mest påfallande kanske är dock hur fokus kommit att handla om hur rymningarna gått till

– inte varför. Och möjligtvis ligger förklaringen till just detta i den politisering som kommit

att bli där förebyggande åtgärder, som inte har någon grund i forskningsresultat, legitimerar

politikerna och där media bidrar till att förmedla en bild om förvärrade problem om dessa

åtgärder inte fullföljs.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

1.1 Syfte och frågeställningar 3

1.2 Disposition 3

2. TIDIGARE FORSKNING 4

2.1 Orsaker till rymning 4

2.2 Förebyggande åtgärder 4

2.3 Riskbedömningar 6

2.4 Brott och media 7

3. TEORETISK RAM 8

3.1 Utvecklingen av svensk kriminalpolitik 1972– 2004 9

3.1.1 Säkerhetens logik 10

3.1.2 Politisering 11

4. METOD OCH MATERIAL 11

4.1 Material 11

4.1.1 Händelse 11

4.1.2 Artiklar 12

4.2 Fallbeskrivningar 13

4.2.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic – 1972 13

4.2.2 Ioan Ursut – 1991 14

4.2.3 Tony Olsson – 2004 15

4.3 Metod 16

4.4 Validitet och reliabilitet 17

5. RESULTAT 18

5.1 Rymlingarna 19

5.1.1 ”Flydde från säkerheten” 19

5.1.2 ”Risk för våldshandlingar” 19

5.1.3 ”Skjuter mot polis” 20

5.2 Motiv till rymningen 20

5.2.1 ”Det var slumpen som avgjorde” 20

5.2.2 ”Maffian tar mig” 20

5.2.3 ”Det går inte att vara här” 21

5.3 Diskussion kring säkerheten 21

5.3.1 ”Liberaliseringen måste fortsätta” 21

5.3.2 ”Kriget om fångarna” 23

5.3 3 ”Politisk pajkastning” 24

5.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen 26

5.4.1 ”År 1972” 26

5.4.2 ”År 1991” 26

5.4.3 ”År 2004” 27

6. ANALYS AV RESULTATEN OCH AVSLUTANDE DISKUSSION 27

6.1 Rymlingarna 27

6.2 Motiv till rymningarna 29

6.3 Diskussion kring säkerheten 30

6.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen 32

6.5 Avslutande diskussion 33

7. REFERENSER 36

7.1 Litteratur 36

7.2 Tidningsartiklar 37

7.3 Internet 38

8. BILAGOR

8.1 Materialet

8.2 Kodschema till den kvalitativa analysen

1. INLEDNING

Under år 2004 inträffade fyra spektakulära rymningar från kriminalvårdsanstalter som

innefattade vapenhot och våld mot personal. Den första inträffade i januari när två personer

tog sig genom staketet och över fängelsemuren på Kumla för att där kunna frita tre intagna

som befann sig i promenadburen tillhörande säkerhetsavdelningen. Den andra händelsen

skedde i juli på Halls observationsavdelning. En vårdare som blev kallad till avdelningen

möttes då av en intagen som var beväpnad med skjutvapen. Här tvingade sedan den intagne

till sig nycklar och lämnade därefter avdelningen tillsammans med tre andra intagna varav

ytterligare en beväpnad. Även en vårdare togs som gisslan. En av de inblandade var Tony

Olsson, mest känd för sin medverkan i Malexandermorden där två poliser sköts ihjäl. Tredje

händelsen avser en fritagning från Norrtäljeanstalten i augusti och den fjärde ett gisslandrama

som ägde rum i september vid anstalten i Mariefred1.

Att två av dessa händelser skedde på landets båda säkraste kriminalvårdsavdelningar var

något som ledde till en stor mediastorm där fokus låg på bristande säkerhet och hårdare tag

mot de farliga brottslingarna, trots att färre rymningar sker nu än tidigare2. I en av tidningarna

kunde man bland annat läsa att ”när en av Sveriges allra farligaste brottslingar, den

livstidsdömde Tony Olsson, lyckas skjuta sig ut från Hallanstalten utanför Södertälje finns

inget annat ord att ta till än skandal. En fånge, som under en av sina permissioner har

medverkat i mord på två poliser, borde aldrig kunna få tag på ett vapen inne på fängelset.

Men det var precis det som skedde. Med vapenhot och skottlossning lyckades Tony Olsson fly

tillsammans med tre andra grova brottslingar”3.

För att bemöta den starka kritik som framfördes, av framförallt media, talade justitieminister

Tomas Bodström om behovet av ett nytt säkerhetsfängelse för ”det klientel som inte är berett

att återanpassa sig till samhället" 4 och belyste att säkerheten inte var en fråga om ekonomi

utan nu skulle alla säkerhetsanordningar som hittills bara diskuterats bli verklighet. Den

relativt nytillträdda chefen för Kriminalvårdsstyrelsen, Lena Häll-Eriksson, betonade också

vikten av ökad säkerhet men var dessutom noga med att påpeka ”att det behövs hittas

1 SOU 2005:6. s. 10f. 2 Se http://www.kvv.se för mer utförlig statistik. 3 Dagens Industri. 2004-07-29: Nederlaget på Hall. 4 Expressen. 2004-08-19: Förslag till superfängelse om tre månader.

1

billigare och bättre lösningar så att mer pengar kan gå åt arbete med klienterna”5. Några

dagar senare avgick Lena Häll-Eriksson med motiveringen att ”fokus nu kommer att ligga på

säkerheten”6.

Det fanns dock de som var kritiska mot en höjd säkerhet. Kriminologiprofessorn Jerzy

Sarnecki var en av dem. Han menade att ett ”väldigt kraftfullt säkerhetspräglat tänkande

leder till att atmosfären på anstalten påverkas” och fortsatte sedan att påpeka ”att om det inte

går att rymma på annat sätt, går det alltid att rymma med gisslantagning”7. Olika röster har

därmed varit engagerade i mediala diskussioner kring säkerhet efter de spektakulära

rymningarna år 2004, men hur såg debatten egentligen ut direkt efter Tony Olssons rymning

från Hall? Var det verkligen ett superfängelse som Tomas Bodström då förespråkade eller är

det en åtgärd som framkommit efter påtryckningar av media och politiker? Frågan är också

vilket utrymme som de olika rösterna fick samt hur dessa åsikter ställde sig mot rymlingarnas

egna motiv till att fly från anstalterna.

1991, tretton år tidigare än Tony Olssons rymning från Hall, beslöt sig en av landets då mest

beryktade våldsbrottsling Ioan Ursut att ta sig ut ur Kumlabunkern där han satt efter att ha

blivit dömd för att skjutit och allvarligt skadat två polismän på Mariatorget i Stockholm.

Ytterligare nitton år tidigare, 1972, rymmer ”ambassadörmördarna” Miro Baresic och

Andjelko Brajkovic tillsammans med tretton andra intagna från Kumlas säkerhetsavdelning.

Under de senaste decennierna har följaktligen liknande händelser inträffat där personer, som

varit dömda för grova brott, lyckats ta sig ut ur landets säkraste avdelningar. Frågan är vad

som då förmedlades i medierna? Talades det om bristande säkerhet och farliga brottslingar

eller låg fokus på andra orsaker, i sådana fall varför? Och vems åsikter var det då som fick det

största utrymmet?

Enligt flera forskare har den kriminalpolitiska diskursen ändrat fokus de senaste trettio åren,

från en behandlingsideologi till en politik som främst präglas av lag och ordning där

behandling och resocialisering fått gett vika åt risk- och farlighetsbedömningar8. Jag finner

det därmed vara av intresse att undersöka om denna utveckling även går att utläsa i pressen i

samband med dessa rymningar då det är media som har stora möjligheter att avgöra vilka 5 DN. 2004-08-08: Sveriges mest jagade chef. 6 www.sr.se/ekot. 2004-09-23: Lena Häll- Eriksson avgår. 7 www.svt.se. 2006-02-13: Säkerhet till vilket pris som helst. 8 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003.

2

frågor som skall tas upp till diskussion. Något som i förlängningen kan innebära att medierna

själva lanserar nya problem men också att man ökar känsligheten och oron för vissa

beteenden. Medierna utgör också en viktig kanal för andra aktörer som vill forma den

allmänna opinionen eller påverka synen på sociala problem och dess lösningar9. Detta innebär

att medierna kan ha stort inflytande när det gäller exempelvis lagstiftningsprocesser då den

opinionsbildning som förs via media kan få stor betydelse för politikernas agerande10.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att studera hur pressen framställt tre olika rymningar som skett

under en tid på trettio år. Detta för att få en bild av hur diskussionen kring säkerheten på

landets anstalter kan ha förändrats. Intressant är också hur förändringarna i diskussionen kring

säkerheten kan förstås utifrån den dåvarande kriminalpolitiska diskursen samt om hänsyn har

tagits till rymningarnas orsaker.

Frågeställningarna blir följande:

• Hur beskrivs rymlingarna ur säkerhetssynpunkt? Vilka säkerhetshot anses de utgöra?

• Vad anses vara motivet till rymlingarnas handlande?

• Vad präglas diskussionen som berör säkerheten på anstalterna av?

• Vems åsikter är det som framförs i säkerhetsdebatten?

• Kan svaren på dessa frågeställningar kopplas till den då aktuella kriminalpolitiska

diskursen?

1.2 Disposition

Denna uppsats är indelad i sex olika kapitel varav det som närmast följer behandlar tidigare

forskning om orsaker till rymning, förebyggande åtgärder, riskhantering samt brott och media.

Därefter följer en presentation av studiens teoretiska ram. Kapitel fyra innehåller en

redogörelse för datamaterial och val av metod. Resultaten redovisas därefter för att sedan

analyseras och knytas samman med den teoretiska ramen i kapitel sex. Uppsatsen avslutas

med ett diskussionsavsnitt.

9 Blomberg, H. Kroll, C. Lundström, T & Swärd, H. 2004. s. 13. 10 Pollak, E. 2004. s. 60.

3

2. TIDIGARE FORSKNING

Denna uppsats har sin grund i att ur ett säkerhetsperspektiv studera hur pressen framställt tre

olika rymningar som skett vid olika tillfällen under en period på drygt trettio år. Detta kapitel

tar därför kortfattat upp tidigare forskning om orsaker till rymning samt förebyggande

åtgärder. Vidare presenteras forskning vad gäller utvecklingen av riskbedömningar samt dess

för- och nackdelar. Kapitlet avslutas med en sammanställning av forskning gällande brott och

media med fokus på medias ökade betydelse för den kriminalpolitiska utvecklingen.

2.1 Orsaker till rymning

Richard Wortley nämner några orsaker till rymning i sin bok Situational prison control, i

vilken han ger en forskningsgenomgång. Han menar först och främst att man inte rymmer

bara för att möjlighet ges utan att det, i de allra flesta fall, ligger olika orsaker bakom varje

rymning. Den mest förekommande anledningen är, enligt Wortley, familjeproblem som kan

vara av kronisk natur eller en incident som den intagna just fått reda på. Andra orsaker

beskrivs vara hot och påtryckningar från andra intagna, beroende av alkohol eller droger,

konflikter med personal eller frustration och tristess11.

2.2 Förebyggande åtgärder

När det gäller förebyggande åtgärder så finns det två sidor av detta. Dels den sida som anser

att förhöjd säkerhet och hårdare miljö bara leder till ytterligare frustration och därmed ökar

incitamenten till att rymma dels den sida som motiverar ökade säkerhetsåtgärder med en bild

av ett nytt och farligt klientel som ses som extra rymningsbenägna.

Vad gäller de mer humana metoderna så hänvisar Wortley till en studie som menar att cirka

hälften av rymningarna skulle ha kunnat förebyggas om personalen hade uppmärksammat de

intagnas behov i form av humanare behandling, förbättrade besöksvillkor, utökade

möjligheter till utbildning samt snabbare reaktioner vad gäller bemötandet av klagomål12.

Mot bakgrund av tidigare forskning förespråkar Wortley situationellt brottsförebyggande

arbete vilket innebär att man ser till de ”situationer under vilka ordningsstörningar uppstår”.

Utgångspunkten blir därmed att skapa säkra situationer istället för säkra individer vilket

11 Wortley, R. 2002. s. 175. 12 ibid. s. 176.

4

innebär att man försöker skapa en balans mellan hårda och mjuka metoder 13. Åtgärder för att

förhindra rymningar ligger därmed i ökade restriktioner i den fysiska miljön men handlar

också om exempelvis meningsfull sysselsättning. Vad Wortley menar är alltså att den främsta

förebyggande åtgärden inte är att skapa ett helt rymningssäkert fängelse utan försöka reducera

den frustration hos de intagna som i sin tur kan leda till rymningar14.

Tittar man sedan på dem som förespråkar ökad säkerhet så tillsattes det i samband med de

spektakulära rymningarna år 2004 en statlig utredning. I utredningens betänkande, Säkert

inlåst, påpekar man att ”nya hot kräver nya åtgärder” och menar att det arbete som tidigare

lagts ner på att höja säkerheten inne på anstalterna och på så sätt förhindra rymningar inte

längre är tillräckligt. Med en ny typ av brottslighet – framförallt den grova, organiserade

brottsligheten – kommer också en ny typ av intagna vilket innebär att nya riskbedömningar

måste göras. Man menar vidare att det finns en ökad grupp av intagna med psykiska problem

samt många unga med en klar kriminell identitet. Slutligen så påpekar man att besparingskrav

och rekryteringsproblem är ett ytterligare hot mot säkerheten. De överväganden och förslag

som sedan presenteras är exempelvis fler riskbedömningar, ökade platser med förhöjd

säkerhet, förbättrad underrättelseverksamhet, specialisering av personalen samt tydligare

ledning och styrning15.

Att ökade säkerhetsåtgärder motiveras med förändringar i klientelet är också något som

Anders Nilsson tar upp i artikeln Vad är nytt med det ”nya klientelet”?. Här hänvisar han till

ett kommittédirektiv gällande ny svensk kriminalvårdslag från år 2002. Man ger där en bild av

ett mer hotfullt anstaltsklientel och beskriver en utveckling där andelen fångar med långa

strafftider, narkotikamissbruk och psykiska problem ökat och menar att man därför måste

ställa krav på minskade återfall och ökad säkerhet16. Nilsson frågar sig dock vad som

egentligen är nytt med det ”nya” klientelet och visar att det ”nya” klientelet snarare är en

fråga om mer av samma, det vill säga inga nya grupper av mer förhärdade och organiserade

brottslingar utan de mest straffmässigt och socialt belastade, ofta narkotikamissbrukare. Den

mest påtagliga förändringen är, enligt Nilsson, de försämringar som skett av de intagnas

sociala situation17.

13 Wortley, R. 2002. s. 3. 14 ibid. s. 188f. 15 SOU 2005.6. s. 13-17. 16 Nilsson, A. 2005. s. 148. 17 ibid. s. 156.

5

2.3 Riskbedömningar

Docent Martin Grann beskriver i Riskbedömningar – Möjligheter och omöjligheter den

utveckling som skett gällande riskbedömningar under de senaste 30 åren. Han menar att 70-

talet betonade behandlingsaspekter och solidaritetstänkande gentemot de kriminella och det

ansågs att farlighet inte går att förutse. Trots detta behövdes en farlighetsbedömning för att

exempelvis ta beslut för fortsatt tvångsvård. Bedömningar om risken för framtida

våldshandlingar hos varje enskild individ bedömdes av psykologer eller psykiatrer efter eget

godtyckligt bevåg, något som sedan kom att kritiseras. Under 80-talet drog sedan forskare

riktlinjer för en andra generationens farlighetsbedömningar där empirisk vetenskap låg till

grund. Begreppet farlighetsbedömningar ansågs också förlegat och kallades istället

riskbedömningar. Detta för att markera att det snarare handlar om en uppskattning av

sannolikhet, något som också kan förändras över tid, istället för en statisk egenskap hos

individen. ”Instrument” för att göra riskbedömningar togs fram där VRAG (Violence Risk

Appraisal Guide) är den mest kända. Även detta råkade ut för kritik då det ansågs att

”instrumentet” var alltför statistiskt där tolv eller tjugo faktorer skulle utgöra grunden till en

riskbedömning. Våldshandlingar bedömdes vara mer komplexa än så. Den avgörande

svagheten med den andra generationens farlighetsbedömningar var dock, enligt Grann, hur

man definierade själva uppdraget. Det menades att definitionen var sannolikhetsbaserad vilket

har lett till en utveckling av en tredje generationens synsätt där definitionen istället bygger på

ett process- och preventionstänkande. Detta innebär att de riskbedömningar som nu utförs är

en syntes av de båda tidigare modellerna och ”instrumentet” kallas HCR-20. Bedömningen av

risk i HCR-20 lösgörs nu inte från sitt sammanhang utan integreras med åtgärder som syftar

till att minska risken för framtida våldshandlingar. I den takt som samhällsklimatet förändrats

till att nu betona samhällsskyddsaspekten menar man alltså nu att farlighet faktiskt går att

bestämma18.

Kriminologen Magnus Hörnqvist sätter dock en del frågetecken vid grunderna för HCR-20 i

artikeln Risken med riskbedömningar. Exempelvis så påpekar han att det finns en hel del

forskning om riskbedömningsinstrumentets precision vad gäller återfall i brott efter straffets

avtjänande men inget om hur effektivt det är när det gäller att förutsäga misskötsamhet under

anstaltstiden – det som det faktiskt används till. Vidare så menar Hörnqvist att

riskbedömningar svarar mot ett administrativt behov där de används för att sortera de intagna

18 Grann, M. 2002. s. 203-208.

6

till befintliga avdelningar och program, vilket också motsvarar trenden av individualisering av

de intagna19. Han undersöker sedan på vilket sätt riskbedömningar används för att minska den

risk som personen utgör vid tiden för frigivningen och menar då att man rimligtvis borde ha

tillgodosett de intagnas behov på de områden som sammanhänger med brottsligheten i form

av någon rehabilitering. Resultatet visar dock på att bland de faktorer som prioriteras i

verkställighetsplanerna finns inga sociala faktorer, vilket innebär att bland annat de intagnas

levnadsförhållanden ignoreras – något som redan här omöjliggör en framgångsrik

rehabilitering. Det finns även faktorer som Hörnqvist anser att Cognitive skills-

programmen20 skall åtgärda, vilket dock inte nyttjas i de flesta fall. Inte heller används

riskbedömningsinstrumenten till något annat än att utforma restriktioner något som lägger

hinder i vägen för frigivningsförberedelser21.

2.4 Brott och media

I boken Samhällsproblem och socialpolitik i massmedier menar Ester Pollak att det som blir

uppmärksammat i media är det som avviker och bryter mot de normer och värderingar som

råder i samhället. Brottslighet blir därmed något som fyller dessa kriterier väl. Att brott blir ett

dominerande tema i nyhets- och underhållningsutbudet kan dock leda till problem och

samhällskonsekvenser då social avvikelse och brottslighet förvandlas till ett

”mediespektakel”22. Pollak beskriver vidare att media kan besitta ett stort inflytande när det

gäller lagstiftningsprocesser och ger exempel på tillkomsten av lagstiftningen om

rättspsykiatrisk vård och lagen om förbud mot innehav av barnpornografi. I dessa fall fick

opinionsbildningen via media en stor betydelse för politikernas agerande, något som visar hur

centrala medierna är för politiker och andra aktörer i frågor som berör brott och straff23. En

viktig forskningsfråga är därmed hur stor betydelse medierna egentligen har i formationen av

myndigheternas och medborgarnas uppfattning om kriminellt beteende och vilka åtgärder som

är lämpliga mot detta24.

När det sedan gäller uppmärksamheten för brott i media under 1900-talet blir artiklarna

visserligen fler och större men Pollak menar att det ligger en svårighet i att bedöma om detta 19 Hörnqvist, M. 2003. s. 102f. 20 Cognitive-skills beskrivs på Kriminalvårdens hemsida (2006-09-09) som ett kognitivt beteendeorienterat program där grundtanken är att det finns ett samband mellan tanke, känsla och handling och att det går att öva in ett nytt sätt att tänka. 21 Hörnqvist, M. 2003. s. 103-107. 22 Pollak, E. 2004. s. 57. 23 ibid. s. 60f. 24 ibid. s. 78.

7

faktiskt beror på ett ökat intresse. En rimlig förklaring skulle istället kunna vara att

tidningarna i sin helhet sväller vilket innebär fler sidor och mer utrymme för illustrationer. Ett

undantag för denna ökning är dock 60-talet då brottsligheten beskrevs i termer som ett allmänt

socialt problem och texter som berör brott blir färre än på både 50- och 70-talet. När texterna

sedan berör kriminalpolitiska frågor ökar dessa under 70-talet och år 1995 har detta fält

vidgats enormt. Vad detta beror på anses vara att kriminalpolitik i allt större utsträckning är en

plattform för att bedriva partipolitik istället för att vara en fråga för experter och sakkunniga25

(se också 3.1.2).

Pollak återger sedan kortfattat de resultat som framkommit i kvantitativa studier om svensk

brottsjournalistik. Hon menar att de stora frågorna har rört hur stor andel av nyheternas utbud

som berört brottslighet och vilka förändringar som skett över tid samt att det gemensamma

resultatet för ett flertal undersökningar är att populära medier har en större omfattning av

brottsrapportering än kvalitetsmedier26. Vad gäller forskning som berört just detta kan

exempelvis Felipes Estradas undersökningar om ungdomsbrottslighet i media nämnas.

Estrada har bland annat undersökt ledarsidors syn på ungdomsbrottslighet mellan 1970 – 1999

och resultatet visar på att det finns tydliga skillnader på hur olika partier betraktar

brottsligheten. Undersökningen bekräftar också en tidigare hypotes, ställd av andra forskare,

att brott är ett samhällsproblem som framförallt sätts på agendan av de konservativa då

Socialdemokraterna sitter vid makten27. I annan forskning gällande brott och media så påvisar

Henrik Tham att massmedia bland annat har varit mycket aktiv i att definiera narkotikan som

ett socialt problem samt att massmedia sedan i slutet av 70-talet varit aktiva med att skildra

brott som begåtts av invandrare på ett mer negativt sätt28.

3. TEORETISK RAM

För att kunna se om diskussionen kring säkerheten och rymlingarna kan härledas till

dåvarande kriminalpolitiska diskurs är det av vikt att känna till den övergripande

kriminalpolitiska utvecklingen under de senaste decennierna samt olika begrepp som närmare

beskriver några av dessa förändringar. De teoretiska utgångspunkterna som följer kommer 25 Pollak, E. 2004. s. 82. 26 ibid. s. 81. 27 Estrada, F. 2003. s. 150. 28 Tham, H. 1995. s. 96.

8

därefter att knytas samman med de resultat som framkommit från den kvalitativa

innehållsanalysen.

3.1 Utvecklingen av svensk kriminalpolitik 1972– 2004

Henrik Tham beskriver i Från behandling till straffvärde den kriminalpolitiska utvecklingen

under de senaste decennierna. Han menar att det sena 60-talet och det tidiga 70-talet

utmärktes av liberala hållningar och en tolerans mot avvikare. De kriminalpolitiska kraven,

som framförallt kom från KRUM (Riksförbundet för Kriminalvårdens humanisering), låg på

en humanare kriminalvård och genomförda reformer ledde till färre fångar och mindre slutna

fängelser29. Under denna tid såg man också oftare gärningsmannen som ett offer för uppväxt

och omständigheter samt att bestämningsfaktorer av brottsligheten låg på ett strukturellt

plan30. Tham påpekar sedan att det i slutet av 60-talet dyker upp ”nya” brott nämligen

narkotika, ekonomiska- och genderbrott, vilket leder till att de humanitära värdena inte

förefaller lika självklara längre och att ökade krav på hårdare kriminalpolitik uppstår31.

Exempelvis så börjar behandlingstanken att kritiseras under 70-talet för att bland annat

äventyra rättssäkerheten. Resultatet av detta blir ett Nytt straffsystem, en idéskrift publicerad

av Brottsförebyggande rådet, där huvudtanken är att påföljder inte ska motiveras av

gärningsmannens vårdbehov utan till handlingens klandervärde. Behandlingstanken ersätts

därmed med straffvärde och allmänprevention. Enligt Tham så beror förskjutningen mot

inkapacitering som påföljd också på den nya beskrivningen av fördelningen av brott bland

gärningsmännen. Under 60-talet och i början av 70-talet beskrevs ”alla” som potentiella

gärningsmän medan det under 80-talet ansågs att en minoritet stod för merparten av

brottsligheten32. Förklaringen till detta ligger i den vridning som skedde från strukturella till

individuella bestämningsfaktorer av brottsligheten, något som också förändrade synen på

gärningsmannen som offer för uppväxt och omständigheter till att nu ses som en hänsynslös

aktör med rationella tankar vilken kan välja fritt mellan lagliga och olagliga beteenden33.

Förändringarna anses bero på den utveckling som skett från en välfärdsstat till en

29 Tham, H. 1995. s. 96. 30 ibid. s. 100. 31 ibid. s. 96f. 32 ibid. s. 94f. 33 ibid. s. 100.

9

marknadsstat34 vilket också gjort att frågor som berör behandling och resocialisering fått gett

vika åt risk- och farlighetsbedömningar35 (se 3.1.1).

Vid en analys av de kriminalpolitiska förändringarna krävs det också en förståelse för det,

eller de, partier som innehaft makten under den period som avses undersökas. I detta fall blir

därmed en kortfattad analys av Socialdemokraterna central. Tham menar att Socialdemokratin

visat tydliga variationer under efterkrigstiden. Från att ha varit frånvarande fick

kriminalpolitiken stort utrymme från slutet av 60-talet till slutet av 80-talet. Under denna tid

förändrades också debatten från att ha ställt krav på humanisering inom kriminalvården till

krav på hårdare kriminalpolitik. I början av 90-talet utmärktes sedan debatten av sin

avsaknad36vilket också visar sig i artikeln Lag och ordning som vänsterprojekt där Tham

menar att Socialdemokraterna inför valet år 1991 valde att ligga lågt i frågor som berörde

brott och straff37. Från 1994 och framåt påpekar han dock att huvudintrycket av

Socialdemokraternas kriminalpolitik är ökad betoning av straff och kontroll vilket också blir

tydligt då regeringen exempelvis ställt sig positiv till nolltolerans38.

3.1.1 Säkerhetens logik

I Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik menar Magnus Hörnqvist att

”säkerhetstänkandet har sprängt juridiken”. Med detta avses att det är säkerheten – inte lagen

– som ligger till grund för tillämpandet av tvång i samhället. Den grundläggande frågan blir

”utgör personen en risk?” istället för ”har personen begått ett brott?” vilket leder till att nya

åtgärder kommer att byggas på sannolikheter, prognoser, profiler och riskbedömningar istället

för faktiska händelser och gärningar. Hörnqvist menar vidare att säkerhetslogikens genomslag

– jämfört med den traditionella rättsstaten – bygger på tre förändringar; grupptillhörigheten,

vad denna tillhörighet kan vara ett tecken på samt att ingripandet mot personen, eller gruppen,

blir en administrativ åtgärd där skuldfrågan endast är en av flera faktorer som vägs in i en

riskbedömning. Vad detta innebär är således att ”tvångsmetoder tillämpas mot grupper

snarare än individer, på grundval av ett riskbeteende och utan domstolsprövning”39.

Hörnqvist poängterar också att dessa säkerhetsrisker inte behöver stå i proportion till verkliga

hot utan att det snarare handlar om vem som lyckats driva igenom sin definition av situationen 34 Tham, H. 1995. s. 104. 35 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003. 36 Tham, H. 1995. s. 81. 37 Tham, H. 1999. s. 98. 38 ibid. s. 99. 39 Hörnqvist; M. 2003. s. 7ff

10

och där hotbilderna beskrivs mycket diffust. De åtgärder som sedan sätts in för att motsvara

dessa hot kan, ur ett Foucaultperspektiv, delas in i två kategorier; repressiv och produktiv

maktutövning. Repressiv maktutövning innebär att de som har makten eftersträvar passivitet

hos dem som är målgrupp för åtgärderna. Detta görs genom att tysta, utestänga eller krossa

målgruppen. Produktiv maktutövning innebär däremot att målgruppen involveras genom

exempelvis inskolning i beteendemönster. Inom säkerhetens logik är det således den

repressiva maktutövningen som dominerar40. Slutligen menar Hörnqvist att säkerhetshoten

förvärras när de sociala förhållandena försämras. Då målgruppens resurser blir sämre blir

också handlingsvägarna färre vilket leder till att säkerhetshotet ökar, något som därmed löser

åtgärdernas legitimitetsproblem41.

3.1.2 Politisering

Robert Andersson menar i Kriminalpolitikens väsen att kriminalpolitiken har blivit alltmer

politiserad. Detta innebär att den kunskap som nu styr kriminalpolitiken drivs oberoende av

experterna, något som gör att politikerna får en privilegierad tillgång till sanningen och kan

därmed införa åtgärder som inte bygger på en vetenskaplig rationalitet. Andersson menar

vidare att den roll som experterna tidigare trott sig ha numera besitts av media och får i och

med det ”… iklädda sig rollen av den allmänhet politiken säger sig vara riktad till”. Detta är

också något som kan tänkas vara en förklaring till den konflikt som råder mellan media och

experter och som blir extra tydlig när det handlar om just kriminalpolitik42.

4. METOD OCH MATERIAL

4.1 Material

4.1.1 Händelse

För att kunna jämföra rymningarna och därmed få en korrekt bild över hur rymningar

presenterats i pressen under en längre tid krävs det att dessa har vissa likheter med varandra.

Urvalet vad gäller vilka rymningar som denna uppsats bygger på baseras därmed på två

faktorer. För det första så handlar det om rymningar som skett direkt från anstalterna, det vill

säga att ingen av dessa rymningar handlar om avvikande från permissioner. För det andra så

40 Hörnqvist; M. 2003. s. 11f. 41 ibid. s. 28f. 42 Andersson, R. 2002. s. 172f.

11

handlar det om rymningar från landets säkraste avdelningar, något som i hög grad borde

påverka den mediala debatten angående säkerhet på anstalterna. Då alla tre rymningarna

inbegriper fler än en person så har sedan den rymling som valts att presenteras varit den som

fått mest uppmärksamhet i pressen, vilket visat sig ha flera gemensamma nämnare. Dels blir

alla män, som är dömda för mycket grova brott, gripna inom en vecka efter rymningen vilket

också är inom tidsramen för denna uppsats. Att de är dömda för mycket grova brott innebär

att de redan tidigare är väl kända för pressen vilket skulle kunna tänkas leda till en mer

intensiv och provokativ diskussion.

4.1.2 Artiklar

Det material som utgör grunden för denna uppsats är nyhets, debatt- och ledarartiklar hämtade

från fyra av Sveriges största tidningar som ges ut dagligen. Dagens Nyheter, Svenska

Dagbladet, Aftonbladet samt Expressen. De två förstnämnda lever främst på prenumerationer

och de två andra på lösnummerförsäljning, något som kan tänkas påverka utformningen av

artiklarna. Tidningarna representerar också olika politiska inriktningar, vilket är viktigt för att

kunna urskilja olika politiska vinklingar samt ge bredd åt materialet. Dagens Nyheter och

Expressen anses vara liberala, Svenska Dagbladet oberoende moderat och Aftonbladet

socialdemokratisk. Att både nyhets, debatt- och ledarartiklar valts att analyseras är dels

beroende på att uppsatsen är avgränsad tidsmässigt till att gälla från det att rymningen sker

och endast en vecka framöver, detta då pressens rapportering borde vara som mest intensiv

under denna period, och dels för att nyhets, debatt- och ledarartiklar skiljer sig åt i

utformningen. Ledarartiklarnas funktion är att diskutera och ideologiskt kommentera aktuella

samhällsfrågor medan nyhetsartiklarna snarare anses vara opinionsbildande och därmed

påverka den allmänna debatten. Det har också visat sig att då brottslighet utgör en stor del av

tidningarnas framsidor och nyhetssidor så spelar detta en undanskymd roll på ledarsidorna43,

något som även visade sig i genomgången av det insamlade materialet.

Insamlingen av materialet har gjorts manuellt på Kungliga biblioteket i Stockholm. Detta

innebär att de fyra tidningarna, som utkommit inom den tidsram som uppsatsen förhåller sig

till, noga har genomsökts efter artiklar som behandlar det uppsatsen ämnar granska. Att valet

föll på en manuell materialinsamling beror dels på att ingen databas har pressmaterial från

1972 samt att man på så sätt undviker de eventuella problem som sökningar i databaser kan

43 Estrada, F. 2004. s. 133f.

12

medföra, exempelvis användning av felaktiga eller icke kompletta sökord samt risken att

missa relevant data. Däremot så finns alltid risken att den mänskliga faktorn felar vid en

manuell insamling och på så sätt missar någon artikel vid genomläsningen.

Då denna uppsats bygger på en kvalitativ analys kan det ändock vara av intresse att se hur de

artiklar som legat till grund för denna uppsats frågeställningar fördelat sig över år respektive

tidning. För att få en överskådlig bild över detta presenteras resultatet i tabellform.

Tabell 1.0 – Fördelning av artiklar

1972 1991 2004 ----------------------------------------------------------------------

Aftonbladet 8 6 10

Dagens Nyheter 12 4 18

Expressen 10 12 11

Svenska Dagbladet 8 5 5

----------------------------------------------------------------------

Summa 38 27 44

4.2 Fallbeskrivningar

Då det är av betydelse att känna till rymningarnas händelseförlopp samt rymlingarnas

bakgrund följer här korta sammanställningar byggda på pressmaterial samt den statliga

utredningen, Säkert inlåst.

4.2.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic – 1972

Strax efter klockan två, natten till den 18 augusti 1972, öppnade en maskerad man Miro

Baresics och Andjelko Brajkovics celler. De fick därigenom en impuls att slå följe med tretton

andra intagna som beslutat sig för att fly från Kumlas säkraste avdelning. Rymningen

lyckades genom att dörrarna hade kunnat öppnas med hjälp av falska nycklar som de intagna,

troligtvis, fått från medhjälpare utifrån. Därför gick heller inget larm. Man tog sig sedan över

muren med egenhändigt tillverkade repstegar gjorda av bland annat ribbstolsribbor, delar av

en roddapparat och ett underrede till en motorcykel. Därefter har några av rymmarna haft bilar

13

som väntat utanför muren medan andra har flytt in i skogen. Två dagar efter flykten grips

Baresic och Brajkovic på ett havrefält utanför Mariefred. Helt utmattade44.

Miro Baresic och Andjelko Brajkovic som avtjänar livstidsstraff för mordet på Vladimir

Rolovic, Jugoslaviens ambassadör i Stockholm, sitter på Kumlaanstaltens isoleringsavdelning

av två skäl som båda grundas i deras involvering i den kroatiska extremnationalistiska

organisationen Ustasja. För det första så fruktar myndigheterna att de skall mördas av

Ustasjas fiender och för det andra anses risken för att Ustasja skall frita dem vara mycket

stor45.

4.2.2 Ioan Ursut – 1991

Den 9 maj 1991 avvek två intagna från Kumlas säkerhetsavdelning. Dessa två var Ioan Ursut

och Martin Imandi. Ioan Ursut var placerad på säkerhetsavdelningen efter att ha skjutit och

allvarligt skadat två polismän i samband med ett gripande då Ursut befann sig på fri fot efter

en lyckad rymning från Hall.

Men Ursuts kriminella karriär började tidigare än så. 1984 så mördades den italienska

gangsterledaren Italo Pagnutti och Ioan Ursuts misstänks för dådet. Han flyr då till Sverige

och får politisk asyl – de svenska myndigheterna visste då inte att han var misstänkt. 1986

häktas Ursut för förberedelse för rån och han döms till fängelse. Medan han satt i fängelse

lånades han ut till Italiensk domstol som dömde honom till arton års fängelse som skall

avtjänas efter det att det svenska straffet är klart. På grund av detta tror polisen att det är

därför som han hela tiden begår nya brott samt att han har erkänt fem mord på andra

exilrumäner i Skåne. Han avtjänade sitt första straff i Norrköping men dagen innan han skulle

utvisas rymde han med hjälp av en pistolatrapp. Efter gripandet förflyttades han till Hall där

han sedermera också rymde, denna gång genom en 17,5 cm smal ventil46.

Rymningen från Kumla gick i korthet till så att de två intagna befann sig ute på avdelningens

promenadgård då en annan intagen, som befann sig inne i studierummet, bad att få besöka

toaletten. För att undvika kontakt mellan de två ute på promenadgården och de som befann sig

i studierummet låstes dörren till promenadgården och de två intagna lyckades ta sig

44 Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen. 45 Expressen. 1972- 08-19: De flydde till ett liv i fruktan. 46 Expressen. 1991- 05-10: Han har erkänt fem svenska mord.

14

obevakade ut på byggnadens tak och därifrån ned på marken utanför säkerhetsavdelningen.

Därefter klättrade de över en sju meter hög mur för att sedan ta sig över omslutningsmuren

och ner på marken. Drygt hundra meter från muren var ett hagelgevär placerat som de sedan

kunde ta som hjälp för att tilltvinga sig en bil47. Efter fem dygns intensiv jakt kunde de båda

rymlingarna gripas.

4.2.3 Tony Olsson – 2004

Strax efter klockan 15 den 28 maj 1999 rånas en bank i Kisa av tre beväpnade och maskerade

rånare. Efter dådet försvinner rånarna söderut i en personbil med automatvapen stickandes ut

från bilrutorna. En timme senare dyker de upp i byn Malexander där två poliser väntar vid en

vägspärr. Eldstrid utbryter och de båda polismännen skjuts ihjäl48. Gärningsmännen är

Andreas Axelsson, Jackie Arklöw och Tony Olsson. År 2000 döms samtliga till

livstidsfängelse för dåden i Malexander49. Olsson var dock redan innan Malexander tungt

kriminellt belastad. Vid 31 års ålder hade han blivit dömd för 34 brott, varav flertalet av dessa

innebar olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel och stöld men det handlade också

om brott som förberedelse och stämpling till mord samt olaga vapeninnehav50. Olsson var

dessutom tidigt medlem i nazistiska Riksfronten där han senare blev ledare51.

Efter dåden i Malexander placeras Tony Olsson först på Kumlas säkerhetsavdelning men

förflyttas under våren 2004 till observationsavdelningen på Hall efter att ha deltagit i

omfattande skadegörelse. Vad detta handlade om var att Kumla infört hårdare restriktioner i

samband med den rymning som inträffat i januari samma år, något som ledde till att Tony

Olsson hungerstrejkade och satte eld på säkerhetsavdelningen52.

Den 27 juli 2004, strax innan midnatt, använder en av de intagna på avdelningen anstaltens

signalanordning för att be om en huvudvärkstablett. Detta då avdelningen är obemannad

nattetid och sköts vid behov från centralvakten. När två kvinnliga vårdare kommer fram möts

de av Tony Olsson som har ett skjutvapen. Han förstör signalanordningen och tilltvingar sig

nycklarna för att sedan låsa upp bostadsdörrarna till tre andra intagna, varav ytterligare en

beväpnad med pistol. De misslyckas att ta sig ut ur avdelningen med hjälp av nycklarna och 47 SOU 2005:6. s. 54 48 Aftonbladet. 1999-05-29: Dödsdramat minut för minut. 49 SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en. 50 Aftonbladet. 2004-08-01: Ett liv bakom lås och bom. 51 SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en. 52 Expressen. 2004-07-29: Olsson: De dödar mig.

15

tar med sig en av vårdarna. Därefter lämnar de observationsavdelningen och beger sig mot

centralvakten där en personbil kört fram med en, eller möjligtvis två män, beväpnade med

automatvapen som börjat såga sig igenom stängslet. Då de fyra intagna och vårdaren anländer

till centralvakten skjuter de ett antal skott mot en fönsterruta i syfte att ta sig ut den vägen.

Även detta misslyckas och därmed tvingas vakthavande, under pistolhot och visst våld, att

öppna dörrarna ut från anstalten. Innan de hoppar in i den väntande personbilen släpps dock

gisslan. Polisen, som varit på plats innan de intagna lämnat anstalten, valde att inte ingripa på

grund av de vapen som de intagna och deras medhjälpare förfogade över53. Den 30 juli grips

Tony Olsson på ett höloft, beväpnad med ett mindre skjutvapen54.

4.3 Metod

För att analysera pressmaterialet har en innehållsanalys valts då inriktningen är lämplig för att

finna mönster i större material eller jämföra olika texter med varandra55. Analysen är sedan av

kvalitativt slag där man dessutom betonar texten som helhet, något som skiljer sig från en

kvantitativ innehållsanalys där syftet är att få fram information som kan mätas och

standardiseras och därmed delas in i förenklade kategorier. Kvalitativa innehållsanalyser

bygger även på ett processtänkande och att dokumentet ingår i en social kontext. Forskarens

roll blir därmed att närma sig texten genom att förstå den kontext i vilken den skrevs samt att

”betrakta författaren som en självmedveten aktör som riktar sig till en publik under specifika

omständigheter”56. Jag anser därför att en kvalitativ innehållsanalys är en bra metod för att

kunna besvara uppsatsens frågeställningar.

För att underlätta arbetet med den kvalitativa analysen har ett kodschema (se bilaga)

utvecklats för de olika teman som uppsatsens frågeställning förhåller sig till. För skapandet av

detta schema har först en snabb genomgång av det material som skall undersökas skett och

utefter det har olika kategorier noterats. Kategorier som sökts har varit relevanta för en

säkerhetsdiskussion, som exempelvis för- och nackdelar med säkerhetsåtgärder, vems åsikter

som framförs samt hur rymlingen framställts. Detta har sedan prövats på delar av materialet

för att på så sätt notera tolkningsfel och oklarheter57. Inför användningen av det slutgiltiga

schemat har alla artiklar först noggrant gåtts igenom för att på så sätt sålla ut de som

53 SOU 2005:6. s. 72f. 54 Expressen. 2004-07-30: Greps med skjutvapen. 55 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 45. 56 May, T. 2001. s. 232. 57 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 49.

16

innehåller relevant information för uppsatsens syfte. Efter det har de utvalda artiklarna

återigen gåtts igenom för att bli kodade utefter det schema som skapats. Utgångspunkten har,

som också nämnts ovan, varit att titta på artiklarna som helhet och inte bara utifrån enstaka

meningar, något som inneburit att vissa artiklar blivit kodade under flera kategorier. Detta då

artiklarna exempelvis framhåller olika aktörer som får uttala sig om förslag till förebyggande

åtgärder. Att koda en sådan artikel utefter helheten skulle därmed innebära att någras åsikter

kom att falla utanför ramarna. En artikel kan dessutom innehålla både beskrivningar av

rymlingen samt en diskussion om åtgärder eller motiv till rymningen.

När sedan allt material har bearbetats tolkas resultaten för att se vilken betydelse det har för

uppsatsens frågeställningar. Vid närmandet av en text måste en medvetenhet av den egna

förförståelsen tas i beaktande. Detta innebär att det är många omständigheter som påverkar

den egna tolkningen, så som exempelvis tidigare upplevelser, utbildning och uppfattning om

världen. Utan en viss förförståelse blir tolkningen av en text omöjlig. Det är dock viktigt att

man relaterar, så gott det går, till det som finns utanför sig själv för att på så sätt skapa en

objektiv studie58.

Det bör dock påpekas att eftersom uppsatsen är av kvalitativt slag kommer inte resultatet

redovisas som statistik utan kodschemat har snarare underlättat läsandet av artiklarna och

resultatet skall därmed ses som en sammanfattning av den information som analysen gett.

4.4 Validitet och reliabilitet

När man utför en undersökning så är det av stor vikt att man strävar efter god validitet och

reliabilitet. Validitet innebär att undersökningen verkligen mäter det som den avser att mäta

och med reliabilitet menas att samma resultat skall uppnås genom samma mätningar vid olika

tillfällen59. Med hjälp av det utarbetade kodschemat som tagits fram för att svara mot

undersökningens syfte samt att undersökningen varit begränsad vad gäller material har en hög

reliabilitet försökt uppnås. Dock finns inga garantier för att det kodschema som utarbetats

frågar efter de rätta variablerna eller att dessa tolkats på ett korrekt sätt, något som blir extra

problematisk då detta är en kvalitativ undersökning, vilken till stor del bygger på forskarens

egen tolkning. Detta innebär att resultaten skulle kunna skilja sig något vid olika tolkningar

beroende exempelvis på vilken förförståelse som forskaren har. För att stärka reliabiliteten

58 Bergström, G & Boréus, K. 2005. s. 25. 59 May, T, 2001. s. 117f.

17

hade det därför varit föredömligt att låta flera personer bedöma materialet, och på så sätt

kunna tydliggöra kodschemat ytterligare, men på grund av tidsmässiga begränsningar så har

detta inte varit möjligt.

Vad gäller validiteten så har även en hög sådan försökt uppnås genom att finna rymningar

som har många faktorer gemensamt. Detta har dock varit problematiskt då alla tre rymningar

förvisso har likheter men också skiljer sig åt i många avseenden. Exempelvis så har

rymlingarna olika motiv bakom sina tidigare begångna brott och endast i en av rymningarna

var vapen inblandade. Detta blir därmed något som definitivt kan påverka resultatet och en

generell bedömning om detta kan ge en korrekt bild över hur säkerhetstanken följt den

kriminalpolitiska diskursen blir svår att dra. Uppsatsen får i och med det bidra till att belysa

en sida av problematiken när det gäller rymningar och säkerhet.

Vad som däremot kan anses representativt är huruvida urvalet av tidningar som uppsatsen

baseras på kan representera svensk press. Då valet av tidningar bygger på den princip att de är

olika typer av tidningar som når ut till en stor del av befolkningen samt att de har olika

politiska ståndpunkter kan det därmed anses att generaliserbarheten är hög. Att det dessutom

råder en konsensus vad gäller framställningen av de frågeställningar som utgör uppsatsens

syfte innebär att det är av mindre betydelse att ingen av tidningarna mer tydligt representerar

Norrland eller södra Sverige. Detta då dessa tidningar antagligen inte skulle ha skildrat

händelserna på ett annorlunda sätt.

5. RESULTAT

Här presenteras det som framkommit genom den analys och tolkning av artiklarna som skett

utifrån uppsatsens frågeställningar. Framställningarna av resultaten vad gäller de olika

rymningarna bygger på en disposition där skildringar av rymlingarna ur säkerhetssynpunkt

kommer först, för att sedan följas av eventuella motivet till rymningen. Därefter beskrivs den

diskussion som förts kring säkerheten för att sedan avslutas med att presentera de aktörer vars

åsikter fått utrymme i pressen då det handlar om säkerhet.

18

5.1 Rymlingarna

5.1.1 ”Flydde från säkerheten”

När beskrivningarna berör Miro Baresic och Andjelko Brajkovic får säkerhetsaspekterna två

sidor. Först så får man ta del av den säkerhetsrisk som de själva utgör då de under

fängelsetiden mordhotat en jugoslavisk familj vilka nu får hållas gömda. Sedan påtalas också

den säkerhetsrisk som de utsätter sig själva för då de valt att rymma från fängelset. Man

menar att Baresic och Brajkovic flytt från säkerheten till ett liv i fruktan då serbiska

extremister och ambassadör Vladimir Rolovics familj har lovat att hämnas på dem. Chefen på

Kumlaanstalten säger i Aftonbladet att han är ”mer bekymrad för deras säkerhet än för

allmänhetens gentemot de 13 andra rymlingarna”60.

När tidningarna sedan gör allmänna beskrivningar av de femton rymlingar som i augusti 1972

beslöt sig för att fly från Kumla, och där Baresic och Brajkovic kom att ingå, menar man att

alla rymlingarna är farliga. Exempelvis så skriver Aftonbladet att ”Sveriges farligaste fångar

rymde imorse!” och varnar sedan allmänheten för dessa desperata personer61. Dock är

farlighet något som problematiseras i ett flertal artiklar. I Aftonbladet så påstår bland annat en

psykolog att farlighet inte är en personlig egenskap utan ett samspel mellan individen och

samhället runt omkring och i en ledartikel i Dagens Nyheter ställer man sig frågan om vilka

som egentligen är de ”farliga klientelet”.

5.1.2 ”Risk för våldshandlingar”

I genomgången av artiklarna vad gäller Ioan Ursut finner man att den mest använda frasen för

att kommentera Ursut är ”en av Sveriges farligaste brottslingar”. Detta uttryck används flitigt

i alla fyra tidningarna. Vidare så florerar uttryck som ”våldsman” och ”desperat”. Ett flertal

artiklar menar också att det finns risk för våldshandlingar om Ursut skulle bli trängd. I

Expressen så förklarar exempelvis två spanare från Rikskriminalen att Ursut är en mycket kall

och rå person som i en pressad situation inte skulle tveka att skjuta sig fri. Om det skulle

misslyckas använder han sista skottet på sig själv. Spanarna menar dock att Ursut inte utgör

någon fara för allmänheten då han inte ”skjuter folk till höger och vänster”62.

60 Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv. 61 Aftonbladet. 1972-08-18: Sveriges farligaste fångar rymde imorse. 62 Expressen. 1991-05-12: - Han är redo att skjuta först.

19

5.1.3 ”Skjuter mot polis”

I beskrivningar av Tony Olsson får man ta del av det hat som han har mot samhället där han

anser att han är felaktigt dömd till livstid. Vidare så beskrivs han i samtliga tidningar som

mycket farlig och att han inte drar sig för att skjuta mot polisen vilket leder till att poliserna

vidtar extra försiktighet och jobbar i par. Man menar att ”det är klart att om man letar efter en

person som är känd efter att ha medverkat till att mörda två poliser/…/vore det idiotiskt om

man inte tog sig en funderare på hur man beter sig”63.

5.2 Motiv till rymningen

5.2.1 ”Det var slumpen som avgjorde”

Enligt Miro Baresic och Andjelko Brajkovic så var det aldrig meningen att de skulle få vara

med vid rymningen utan det var slumpen som avgjorde. De berättar att en maskerad man

öppnade deras celler och att de därigenom fick impulsen att slå följe med de övriga intagna64.

Det som också skulle kunna bekräfta att det hela bara var en slump är den medvetenhet de har

om att de svävar i livsfara utanför murarna. Enligt en artikel i Aftonbladet så har ”serbiska

extremister och ambassadör Vladimir Rolovics familj lovat att hämnas på dem65” vilket gör

en artikel i Dagens Nyheter förståelig där Baresic och Brajkovic förklarar att det känner sig

trygga på Kumlafängelset66.

5.2 2 ”Maffian tar mig”

Vad som kan tänkas vara orsaken till Ioan Ursuts rymning kan sammanfattas i två olika

förklaringsmodeller. Den första modellen är den som framkommer i en av artiklarna,

publicerad i Dagens Nyheter. Här meddelas det att dagen innan den inträffade rymningen så

har ett flertal fångar, däribland Ursut, skrivit ett brev till Justitiedepartementet. Skrivelsen går

ut på att de nuvarande reglerna, gällande besök på specialavdelningarna, leder till att de

intagna tappar kontakten med sina barn. De anser att ”de intagna alltför mycket avskärmas

från yttervärlden”67. Den andra modellen har större spridning bland artiklarna och handlar

om Ursuts rädsla för att bli utvisad. Man menar att Ursuts största mardröm är att bli utlämnad

till Italien där ett 18-årigt fängelsestraff på grund av ett mord på en gangsterledare väntar.

Enligt en av artiklarna har Ursut själv också sagt att om ”jag blir utlämnad till Italien så tar

63 Aftonbladet. 2004-07-30: Hittades av elitstyrkan. 64 DN. 1972- 08-21: Maskerad man öppnade cellerna. 65 Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv. 66 DN. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga. 67 DN. 1991-05-12: Fångar skickade klagobrev.

20

maffian mig”68. Samma artikel refererar sedan till en norsk tidning där en kriminalinspektör

kommenterar Ursuts beteende efter en vistelse i ett italienskt fängelse. Han menar att Ursut

var allvarligt skakad efter den kontrast som detta fängelse var mot den ”humanitära vård som

vår kriminalvård sysslar med”69.

5.2.3 ”Det går inte att vara här”

När det gäller orsaken till varför Tony Olsson valde att rymma framgår detta tydligt i en

artikel som publicerats i Expressen. Här redovisar tidningen ett samtal som Olsson hade med

en filmregissör några timmar innan rymningen där Olsson säger att han behandlas ”för

jäkligt” av kriminalvårdsstyrelsen. Han menar att ”det går inte att vara här. Det är dags att

dra”70. Filmregissören säger dock att han aldrig reagerade nämnvärt på det Olsson sagt utan

påpekar att detta är något han hört från honom en gång tidigare samt att han dessutom hört det

från en massa andra fångar. Att Tony Olsson var missnöjd med förhållandena på

säkerhetsavdelningarna visar sig också då han berättar om de kraftiga inskränkningarna i

besöksrätten som gjort att han fått alla sina besök indragna. Han säger att ”livet var svårt

redan innan och plötsligt blev det kolsvart”71.

5.3 Diskussion kring säkerheten

5.3.1 ”Liberaliseringen måste fortsätta”

Det som karaktäriserar den debatt som förs i pressen efter massflykten från Kumla 1972 är

ovissheten om det nu skall krävas hårdare tag på landets fängelser. Ordförande i Röda Korset

menar till exempel att han hoppas att ”rymningarna i Kumla inte skall försvåra

liberaliseringen av kriminalvården” 72 och en ledare i Expressen framhåller den problematik

som nu kan komma uppstå då massflykten kan driva specialavdelningen tillbaka till hårdare

och omänskliga förhållanden. Här menar man att målet för kriminalvården måste vara

återanpassning – även för denna grupp. Även kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör påpekar

detta genom reaktionen att ”det vore tråkigt om massrymningen framkallar en så överdriven

reaktion att berättigade strävanden att humanisera fångvården motverkas73”. Han framhåller

dock att något måste göras för att förhindra en upprepning av det som hänt.

68 Expressen. 1991-05-16: Ursuts mardröm: att bli utlämnad. 69 ibid. 70 Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”. 71 ibid. 72 DN. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta. 73 DN. 1972-08-19: En upprepning måste hindras.

21

Vad som sedan diskuteras är av två skilda slag. Dels har vi de som ställer sig kritiska till ett

rymningssäkert fängelse och man menar att Kumla borde rivas på grund av dess inhumanitet.

Det påpekas också att brottsligheten i Sverige har minskat och att detta skulle bero på

framgången av ett mjukare fängelsesystem. På andra sidan finns de som problematiserar den

balansgång som förts mellan säkerhetskrav och humanitära aspekter. Avdelningschefen på

kriminalvårdsstyrelsen menar exempelvis att de humanitära synpunkterna inneburit ett

”medvetet avsteg från maximal säkerhet74” då de bland annat tillåtit obevakade besök och

mer fysisk träning för de intagna. Han påpekar dock att det nu står klart att säkerheten måste

skärpas. Vad som skall göras framgår emellertid inte. Inte heller justitieministern har några

klara besked om vad som skall göras. Han förklarar dock att regeringen idag följer två linjer i

kriminalpolitiken. Dels den skärpning för det klientel som betecknas som farlig och dels en

liberalisering som sker för en stor kategori intagna där målet är återanpassning.

”Isoleringsavdelningen är därmed ett uttryck för den skärpta linjen och den kommer vi inte

att frångå75” påpekar han. Den mest kritiska rösten kommer från en biträdande

fångvårdsinspektör som framhåller svårigheten med att kombinera säkerhet och humanitet.

Han menar att på Kumla skall de intagna som domstolen anser samhällsfarliga förvaras

samtidigt som ”experiment med nya humanitära vårdformer pågår76”.

Vad som ytterligare förekommer i alla tidningarna är artiklar där den kritik som jugoslavisk

press riktar mot den svenska kriminalvården beskrivs. Man uttrycker en bestörtning över att

inte tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtagits för att förebygga varje möjlighet till flykt för de

brottslingar som begått vedervärdiga handlingar mot Jugoslavien. I Dagens Nyheter refereras

sedan ett uttalande där man anser att de ansvariga betett sig som ett agerande i en

kriminalkomedi där man hävdar att ”ambassadörmordet var ett vanligt brott, möjligen med

politisk bakgrund och inslag av obegripliga passioner från det fjärran Balkan, men inte ett

politiskt brott77”. I Dagens Nyheter följer kritiken och där refereras det bland annat från en

Sarajevotidning där man menar att ”massflykten har bekräftat misstankarna om att

humaniteten som visats mördarna Baresic och Brajkovic skulle tillåta dem att bli ännu mer

aggressiva78”.

74 Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag! 75 SvD. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse. 76 Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel – vi har fått för lite pengar. 77 DN. 1972-08-20: Indignation från Jugoslavien. 78 SvD. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.

22

Påpekas bör att det bestående resultatet av massrymningen emellertid blev att förekomsten av

säkerhetsavdelningen lagfästes och att motsvarande enheter även kom att inrättas vid

ytterligare några anstalter79.

5.3.2 ”Kriget om fångarna”

I frågan om vilka åtgärder som skall införas för att kunna förhindra framtida rymningar går

det i artiklarna, gällande Ioan Ursuts rymning, tydligt utläsa att den övergripande

diskussionen handlar om ett helt rymningssäkert fängelse. Dock så är detta inte något som de

flesta talar för, utan det pågår en het debatt mellan de som förespråkar hårdare tag med

rymningssäkra fängelser och dess motståndare som varnar för de konsekvenser som detta

skulle kunna medföra. De som talar för hårdare tag menar att rymningarna är en skandal för

svensk kriminalvård och att det nu ”måste sluta daltas med grova brottslingar” 80. För att

förhindra liknande händelser i framtiden föreslås därmed ett rymningssäkert fängelse för det

klientel som anses vara farliga för samhället. ”Om gravt kriminella personer kan rymma från

våra fängelser ökar också risken för att nya allvarliga brott skall begås”81 menar en moderat

rättsexpert i Svenska Dagbladet.

Mot detta ställer sig dock motståndarna och varnar för de konsekvenser som ett helt

rymningssäkert fängelse skulle kunna frambringa. Här menar man att fängelser inte skall vara

helt rymningssäkra för att fantasin måste kunna leka med tanken på att kunna rymma och att

fantasin på så sätt fungerar som en mental ventil. ”Fångar är också människor. Säkerhet får

inte skapas med vilka metoder som helst”82 påpekar exempelvis kriminalvårdens

generaldirektör i Aftonbladet. Vidare så tror man att helt rymningssäkra fängelser kan leda till

fler gisslandraman och fritagningar. ”Med för lite humanitet riskerar man en motreaktion”83

menar en forskare i Dagens Nyheter. I artiklarna poängteras dock att säkerheten på de svenska

fängelserna har ökat väsentligt de senaste åren men att detta arbete nu har hamnat i

skymundan på grund av en händelse som inte beror på dålig säkerhet utan på bristande

rutiner. En förändring av rutinerna gjordes därför direkt efter rymningen. Den åtgärd som

mest tas upp är emellertid att bygga ett tak över den bur som Ursut och Imandi befann sig i då

de påbörjande sin flykt från Kumlabunkern. Även förslag på kroppsvisitering istället för att

endast passera en metalldetektor vid rast diskuteras. 79 Amilon, C & Edstedt, E. 1998. s. 120. 80 Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna. 81 SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal. 82 Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna. 83 DN. 1991-05-12: Forskare stöder Weibo.

23

Ytterligare koppling till de åtgärder som diskuteras i samband med Ursuts rymning är frågan

om utvisning av utländska brottslingar. Den moderata rättsexperten säger till exempel i

Svenska Dagbladet att det ”måste bli lättare att utvisa utländska brottslingar ur vårt land”

baserat på att ”brottstatistiken visar att utländska medborgare är överrepresenterade när det

gäller bland annat mord, rån, narkotikabrott och våldtäkt”84. I Expressen informeras man

också om det förslag som en folkpartist tidigare inte fått något stöd för i riksdagen men som

nu tror på ett större gensvar. Han är inne på samma linje och menar att ”utländska

brottslingar som döms i Sverige ska omedelbart utvisas och avtjäna straffen i sina

hemländer”85.

Efter rymningen tillsattes sedan en utredning som vid redovisningen framhöll att det

inträffade främst var en följd av dålig byggnadsmässig säkerhet och dålig rutin på

avdelningen. Därmed ansågs det att ett starkt skalskydd86 var viktigt såväl för att höja

säkerheten som för att skapa en human miljö87.

5.3 3 ”Politisk pajkastning”

Vad gäller diskussionen om eventuella åtgärder som skall införas 2004 och på så sätt

förhindra framtida rymningar så utmärker sig denna genom det flertal artiklar där

oppositionens kräver justitieministerns avgång. Moderatledaren dömer exempelvis ut hela

kriminalvården och kräver att den högst ansvarige bör avgå, något som Kristdemokraternas

vice andre ordförande håller helt med om. Även Centerledaren påpekar att ”justitieministern

måste lämna sin post eftersom situationen visar att han inte klarar uppgiften”88. Folkpartiets

reaktioner skiljer sig dock lite åt då de istället kräver hela s- regeringens avgång. Här menar

man att rymningarna är ett bevis på ”tio års politiska misslyckanden”89. Ministern avfärdar

dock kraven som ”politisk pajkastning90” och talar om att han inte har några planer på att

avgå utan istället vill satsa på hårdare regler för interner som rymmer. Med detta efterlyser

han ”en hårdare och mer individuell kontroll över de brottslingar som uppenbarligen inte vill

84 SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal. 85 Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”. 86 Enligt Socialstyrelsens hemsida (2006-09-12) utgörs ett skalskydd av omslutande väggar, tak och golv med tillhörande byggnadsdetaljer och slussfunktioner. 87 Amilon, C & Edstedt, E. 1998. s. 124. 88 Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång. 89 Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå” 90 Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång.

24

återanpassa sig91” och menar att upprepade rymningar är ett sådant tecken. Kriminalvården

måste därmed bli duktigare på att kunna kartlägga de fångar som anses vara särskilt farliga

och rymningsbenägna. Vidare så framhålls det att han vill ha ett par års påbackning av

strafftiden för dem som rymmer, något som också finner stöd i ett flertal artiklar.

Ytterligare kritik mot ministern kommer från en moderat medlem i kriminalvårdsstyrelsen

som kräver hans avgång då han ”inte beviljat de pengar som behövs till kriminalvården”. Att

kriminalvården har för få resurser avspeglas i många av artiklarna som ett problem när det

gäller säkerheten. En säkerhetsansvarig säger exempelvis i Dagens Nyheter att alla fast

anställda kriminalvårdare inte genomgått den obligatoriska utbildningen och att detta är ett

”problem som beror på pengabrist”92. Vidare så påpekar Sekos ombudsman att han vädjat

till ledningen på Hall att inte dra ner bemanningen under sommaren men att de då resonerat

”att om inget händer har vi sparat ett par kronor”93. Att det handlar om bristande resurser är

en åsikt som även delas av justitieutskottet. Här menar man att ”kriminalvårdens resurser inte

har växt i den omfattning som uppdraget kräver” och att felet främst ligger hos regeringen

som verkar sakna ”genuint fokus och prioritering på kriminalvården”94.

Ännu ett problem vad gäller säkerheten är enligt flera artiklar inpasseringskontrollen. I

Dagens Nyheter så berättas det exempelvis om en visitation för personalen som infördes men

att metalldetektorn endast satt uppe i en vecka och i Svenska Dagbladet kan man ta del av att

de enda som nu passerar en metalldetektor är anhöriga som kommer på besök. Detta innebär

alltså att bland annat vikarier, personal från socialtjänst och frivård, advokater och

hantverkare slipper visitering. Vidare så påpekas det att kontakten mellan personal och de

intagna inte är kontrollerad överhuvudtaget och att det är tilliten som styr rutinerna.

För att diskussionen när det gäller förändringar inom kriminalvården inte skall bli ensidigt

belyst så har sedan fyra interner skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter. Här påtalar de att

hårdare bevakning och strängare åtgärder också innebär en mer inhuman miljö och att detta

kan skapa ”desperata och förtvivlade människor som inte ser någon väg ut från

isoleringen”95. De menar sedan att målet borde vara att skapa en förändring hos dem som

91 SvD. 2004- 07-30: Bodström vill att rymmare ska få utökat straff. 92 DN. 2004-07-29: Ny vakt får börja jobba direkt. 93 DN. 2004-07-31: Ledningen på Hall får stark kritik. 94 Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst. 95 DN. 2004-07-30: ”Isolerade blir desperata”.

25

dömts istället för att skapa rymningssäkra fängelser. Kriminalvården skulle därmed inriktas på

mer frigivningsförberedelser så som studier, behandling och yrkesinriktade utbildningar för

att på så sätt skapa en konstruktiv sysselsättning för den intagna som kan ge hopp och

förändring. Dessa åsikter är också något som framförs av KRIS (Kriminellas revansch i

samhället) i en debattartikel publicerad i Aftonbladet där de påpekar att ”en genomtänkt

kriminalvård är den bästa säkerheten, en kriminalvård som inger hopp och väcker

framtidstro och det gagnar hela samhället”96.

Den största åtgärden som dock kom att realiseras är ett inrättande av en ny säkerhetsanstalt i

Saltvik samt en utbyggnad av Kumla och Hallanstalten där gruppen av grovt kriminella

intagna kommer att placeras under en kortare eller längre tid97.

5.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen

5.4.1 ”År 1972”

Diskussionen som förs år 1972 karaktäriseras tydligt av den mångfald av uttalanden som

publicerats i pressen veckan efter massrymningen. Det är ett brett spektrum från en

överläkare, en psykolog och en kriminologidocent till rikspolischefen,

kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör och en fångvårdsinspektör. Även verksamma inom

Krum (Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering) och AMI (Aktionsgruppen mot

isoleringsstraff) får göra sig hörda. Utöver detta gör justitieministern ett flertal uttalanden.

Han är också den enda politiker vars åsikter förmedlas i pressen.

5.4.2 ”År 1991”

Vad gäller de som får utrymme i pressen för sina uttalanden år 1991 så utmärker sig detta

däremot genom det fåtal som kommer till tals. När det handlar om hårdare tag med ökad

säkerhet är det rikspolischefen och en borgerlig rättsexpert som gör sig mest hörda, något som

är genomgripande i alla tidningar. Expressen utmärker sig dock något och har även med en

omfattande debattartikel signerad den moderata partiledaren. När det sedan kommer till att

förespråka mjukare tag är det kriminalvårdens generaldirektör som står för de flesta

uttalandena. Utöver detta är det endast tre artiklar som framhåller andra personer som varnar

för de konsekvenser som ett helt rymningssäkert fängelse skulle kunna bidra till. I Dagens

Nyheter är det en forskare som gör uttalanden vilka stödjer generaldirektörens utlåtanden och

96 Aftonbladet. 2004-07-29: Se bortom straffet. 97 http://www.sweden.gov.se. 2005-06-06: Humanitet lika självklar som säkerhet.

26

i Svenska Dagbladet finns en artikel där en facklig företrädare för fångvårdarna delar dennes

åsikt. Aftonbladet refererar sedan en kriminolog och en tidigare anstaltschef som båda anser

att det inte går att göra helt rymningssäkra fängelser. Även justitieministern får mycket

utrymme i pressen men där handlar det mer om att ministern vägrar ta ställning och inte

kommer att uttala sig förrän en utredning har klarlagt vad som egentligen hände.

5.4.3 ”År 2004”

I diskussionen kring säkerheten år 2004 är det återigen ett flertal olika röster som får utrymme

i samtliga tidningar. Framförallt handlar det dock om politiker som förespråkar

justitieministerns avgång och utökad säkerhet på anstalterna. Att en omfattande kritik riktas

mot justitieministern innebär att denne också får ett betydande utrymme i pressen där det ges

möjlighet att bemöta motståndet genom att framföra förslag till säkerhetsåtgärder. Ökad

säkerhet krävs också från annat håll, som exempelvis hos rikskriminalens chef och en

säkerhetsansvarig på Kriminalvårdsstyrelsen. Som en motpol till dessa finns endast två

debattartiklar publicerade. Den ena återfinns i Dagens Nyheter och är skriven av fyra intagna

som betonar att kriminalvårdens mål borde vara att skapa förändringar hos de intagna istället

för att öka säkerheten, en inställning som också delas i den andra debattartikeln signerad

KRIS (Kriminellas revansch i samhället).

6. ANALYS AV RESULTATEN OCH AVSLUTANDE DISKUSSION

Syftet med den här uppsatsen har varit att granska den bild av säkerheten som pressen

förmedlat vad gäller tre olika rymningar skedda 1972, 1991 och 2004 med utgångspunkt i fem

frågeställningar. Nedan följer därmed en analys av de resultat som framkommit gällande

frågeställningarna utifrån uppsatsens teoretiska ram samt den tidigare forskning som

presenterats. Uppsatsen fullföljs sedan med en avslutande diskussion.

6.1 Rymlingarna

När det gäller framställningen av de olika rymlingarna så är den genomgripande

beskrivningen av alla fyra att de är farliga förbrytare vilka utgör en stor säkerhetsrisk för

samhället så länge de är på fri fot. I Miro Baresic och Andjelko Brajkovics fall utgör dessa en

risk mot den jugoslaviska familj som de hotat en gång under sin fängelsetid. Ioan Ursut anses

utgöra ett säkerhetshot mot polisen vid ett eventuellt gripande då han anses vara våldsam och

27

inte drar sig för att skjuta. Även i Tony Olssons fall är det polisen som skall vidta extra

försiktighet vid ett gripande då Olsson en gång tidigare skjutit ihjäl två polismän. I Baresic

och Brajkovics fall betonar man dock också den säkerhetsrisk som de själva utsätter sig för

genom rymningen då de lever under hot från serbiska extremister och ambassadörens familj.

Då de olika rymlingarnas tidigare situation skiljer sig åt blir det svårt att göra en jämförelse

mellan dessa. Man kan dock fråga sig om den oro som chefen på Kumlaanstalten känner för

Baresic och Brajkovics egna säkerhet är något som speglar den humana attityd som 70-talet

stod för där det också fanns en solidaritet gentemot de intagna98.

En diskussion som förs i ett flertal artiklar i samband med Baresic och Brajkovics rymning är

problemet med att kunna definiera begreppet farlig, något som varken görs år 1991 eller år

2004. Enligt Grann så har frågan om farlighetsbedömningar förändrats de senaste 30 åren.

Under 70-talet betonades behandlingsaspekter och solidaritetstänkande gentemot de

kriminella och det ansågs att farlighet inte gick att förutse. Farlighetsbedömningarna gjordes

utefter de sakkunnigas egna omdömen om risken för framtida våldshandlingar hos en enskild

individ. Sedan 90-talet menar han dock att samhällsklimatet och den allmänna opinionen har

förändrats till att nu betona samhällsskyddsaspekter inom kriminalvården och experter anser

att farlighet faktiskt går att bedöma. Definitionen av farlighet blir därmed de faktorer som

enligt publicerade forskningsresultat visats sig vara statistiskt associerade till risken för

våldshandlingar och som används som underlag för de ”instrument” som numer ligger till

grund för riskbedömningar99. Vilken definition av farlighet som media använder sig av i

framställningen av brottslingar är dock oklart. Att en riskbedömning, utförd av experter och

med hjälp av speciellt utformade ”instrument”, inte ligger till grund för definitionen förfaller

emellertid rimligt att anta.

I samband med detta blir det också svårt att inte fundera på hur dessa brottslingar, som under

den tiden de befinner sig på fri fot efter en lyckad rymning ses som ett hot mot säkerheten,

blir betraktade efter en frigivning. För att de inte längre skall ses som säkerhetsrisker så borde

fängelsetiden, rimligtvis, innebära att åtgärder mot exempelvis rymlingarnas våldsbeteenden

sätts in och på så sätt tillgodoser den intagnes behov på de områden som hänger samman med

brottsligheten. Om så är fallet med någon av rymlingarna i denna uppsats ligger dock utanför

syftet men vore intressant att granska vid ett annat tillfälle. Enligt Martin Grann så skall

98 Grann, M. 2002. s. 204. 99 ibid. s. 203ff.

28

bedömningen av risk nämligen integreras med dels säkerhetsåtgärder men också med olika

insatser så som behandling100. Sannolikt är emellertid att skönja att dessa rymlingar blir

siffror i återfallsstatistiken och därmed kommer ses som ett fortsatt säkerhetshot. Detta då

Hörnqvist menar att inga sociala faktorer prioriteras i den risk- och behovsprofil som skall

upprättas som en del av den intagnas verkställighetsplan – vilket redan här omöjliggör en

framgångsrik rehabilitering101.

6.2 Motiv till rymningarna

När artiklarna tar upp motiven till rymningarna så är det i Ioan Ursuts och Tony Olssons fall

mycket sparsamt. När det gäller Ioan Ursut så kan också endast en tolkning av artiklarna

göras för att förstå motivet, något som däremot inte behövs i Olssons fall då detta är mycket

tydligt uttalat av Olsson själv. Artiklarna som berör Miro Baresic och Andjelko Brajkovic

motiv är emellertid desto fler och även här är det tydligt uttalat av de båda rymlingarna själva.

Baresic och Brajkovic menar att det hela beror på en slump, att det inte alls var planerat från

deras sida utan snarare berodde på en impuls då möjlighet gavs. Något som också kan förstås

då deras liv utanför murarna var hotade. I Ioan Ursuts fall handlar det däremot inte om ett

slumpmässigt beteende. Här blir tolkningen till hans motiv att det snarare beror på rädslan för

att bli utvisad till Italien där ett långt fängelsestraff väntar samt att den kriminalvård som

Italien bedriver står i stor kontrast mot den svenska. Genom att ständigt begå nya brott så

förskjuter han därmed utvisningen till Italien. Vad gäller Tony Olssons motiv så är det, som

också nämnts ovan, tydligt uttalat. Han anser att han blir dåligt behandlad och att

inskränkningar i exempelvis besöksrätten gjort hans liv svårare. Att han känner en djup

frustration blir därmed inte svårt att förstå. Frustration som bidragande orsak till rymning är

också något som Wortley tar upp i sin bok.

Vid en jämförelse av dessa motiv kan det anas ett mönster där Baresic och Brajkovics samt

Ursuts motiv inte baseras på ett hårdare klimat inne på anstalten, något som däremot Olssons

gör. I Baresic, Brajkovics och Ursuts fall verkar det snarare finnas en tacksamhet över att få

vara intagna på grund av den humana fångvård som bedrivs. Det blir svårt att dra någon

generell slutsats angående detta men att klimatet inne på anstalterna har förändrats är tydlig,

vilket också följer den kriminalpolitiska utvecklingen som gått till att alltmer präglas av lag

100 Grann, M. 2002. s. 208. 101 Hörnqvist, M. 2004. s. 106.

29

och ordning där behandling och resocialisering fått gett vika åt risk- och

farlighetsbedömningar102.

6.3 Diskussion kring säkerheten

År 1972 präglas diskussionen av humanism. Det råder en strävan efter att återanpassa den

intagna och ett flertal, bland annat företrädare för KRUM, ställer sig mycket kritiska till den

nya isoleringsavdelningen som skapats på Kumla. Detta är något som kännetecknar den

kriminalpolitik som också fördes under tidigt 70-tal. Tham beskriver att det sena 60-talet och

tidiga 70-talet, allmänt sett, utmärktes av liberala och radikala hållningar samt en tolerans av

avvikare103. Tham påpekar också att de socialdemokratiska partikongresserna fram till år

1975 var tydligt påverkade av kritiken från KRUM104. Därav kan förklaringen ligga i att de få

som förespråkar ökad säkerhet saknar konkreta förslag vari dessa skulle ligga.

Att det tidiga 70-talet förespråkar humanitet visar sig också vid en jämförelse av Miro

Baresic, Andjelko Brajkovic och Ioan Ursut. Alla tre har utländskt medborgarskap men i

Baresic och Brajkovics fall så är en av anledningarna till att de sitter på säkerhetsavdelningen

myndigheternas fruktan att de skall mördas av Ustasjas fiender. De blir därmed skyddade,

trots sitt grova brott. I Ursuts fall handlar det däremot om viljan att kunna utvisa utländska

brottslingar. Detta oavsett att Ursut uttryckt en fruktan över att bli utvisad till Italien där han

är övertygad om han kommer att bli bragd om livet. Vidare så blir den svenska humaniteten i

början av 70-talet påtaglig i den kritik som kommer från den Jugoslaviska pressen. Där

fördömer de just den humanitet som visats Baresic och Brajkovic och tycker sedan att det är

bestörtande att inte högre säkerhet vidtagits när de gäller så pass farliga brottslingar.

Debatten som sedan förs år 1991 kännetecknas av uppdelningen mellan två olika åsikter vad

gäller förebyggande åtgärder. På ena sidan har vi rikspolischefen samt den moderata

rättsexpertern som förespråkar hårdare tag och på andra sidan befinner sig framförallt

kriminalvårdens generaldirektör men också en forskare samt en facklig företrädare för

fångvårdarna. Då den socialdemokratiske justitieministern gör sina uttalande handlar det om

en motvilja att ta ställning innan den tillsatta utredningen påvisar hur det hela gått till. Detta är

också något som tydligt karaktäriserar den kriminalpolitiska debatt som då fördes. Inför valet

102 Se exempelvis Tham, H.1995; Anderson, R. 2002; Hörnqvist, M. 2003. 103 Tham, H. 1995. s. 96. 104 ibid. s. 80.

30

år 1991 menar Tham nämligen att Socialdemokraterna saknade en kriminalpolitisk strategi

och därmed valde att ligga lågt och undvika debatt med oppositionen. Moderata

Samlingspartiet och det nytillkomna partiet Ny Demokrati hade däremot krav på en hårdare

kriminalpolitik och framförde i och med det omfattande kritik mot Socialdemokraterna105.

Den press, som framförallt kom från Moderaterna, ledde sedan till förändringar i den

socialdemokratiska kriminalpolitiken där betoningen av straff och kontroll ökade106. I den

debatt som förs år 2004 kan den socialdemokratiska utvecklingen som Tham beskriver också

utläsas då justitieministern förespråkar hårdare och mer kontroll över individer som inte är

beredda att återanpassa sig samt påbackning av strafftiden för dem som rymmer.

Granskar man därmed hur kriminalpolitiken har förändrats under trettio år så blir det ökade

säkerhetstänkandet mycket påtagligt. Att så också är fallet beskriver Magnus Hörnqvist i

Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik. Hörnqvist menar att den grundläggande

frågan blivit om ”personen utgör en risk” istället för om ”personen begått ett brott”107 vilket

blir tydligt i de uttalanden som justitieministern gör år 2004. Här finner man att

kriminalvården måste bli duktigare på att kunna kartlägga de fångar som anses vara särskilt

farliga och rymningsbenägna. För att anses utgöra en risk behöver därmed varken en lyckad

rymning eller ett misslyckat rymningsförsök ligga till grund utan riskbedömningen görs

utifrån sannolikheter och profiler. Det är också tydligt att de konsekvenser som en lyckad

rymning leder till inte bara drabbar rymlingen själv utan även de andra intagna på

säkerhetsavdelningen i form av exempelvis hårdare restriktioner i besöksrätten eller utökade

säkerhetsåtgärder. Vad detta innebär är således det som Hörnqvist sammanfattande beskriver

som att ”tvångsmetoder tillämpas mot grupper snarare än individer, på grundval av ett

riskbeteende och utan domstolsprövning”108. Hörnqvist menar också att de säkerhetsåtgärder

som sedan sätts in inte behöver stå i proportion till verkliga hot109. Vid en jämförelse av

säkerhetsåtgärder som förespråkas år 1972, 1991 och 2004 visar det på en tydlig ökning de

senaste trettio åren. Sätts detta i relation med den rymningsstatistik som finns att tillgå, och

som visar på en radikal minskning de senaste trettio åren, blir det därmed uppenbart att

säkerhetsåtgärderna inte står i proportion till verkliga hot. För att kunna legitimera åtgärderna

krävs därmed en annan lösning och detta är enligt Hörnqvist att försämra förhållandena för

105 Tham, H. 1995. s. 100. 106 Tham, H. 1999. s. 98 107 Hörnqvist, M. 2003. s. 7. 108 ibid. s. 7ff 109 ibid. s. 11.

31

målgruppen vilket innebär att handlingsvägarna för de intagna blir färre, vilket i sin tur leder

till att säkerhetshotet ökar110. Att så var fallet med Tony Olssons rymning är också påtagligt.

Motivet till denna var just den stora frustration han kände på grund av de hårda restriktioner

som tillkommit.

Vidare så menar Hörnqvist att kontrollåtgärderna inte når orsaken till att företeelserna

finns111, något som också stämmer på rymningar. Tidigare forskning menar nämligen att

orsaken till att vissa väljer att rymma beror på faktorer som familjeproblem, hot och

påtryckningar från andra intagna, beroende av alkohol eller droger, konflikter med personal

eller frustration och tristess112. Att öka säkerheten skulle därmed, förvisso, försvåra själva

utförandet men kan istället leda till mer ödesdigra konsekvenser så som gisslandraman eller

fritagningar utifrån genom vapenhot. Orsaken till att vissa väljer rymning som sista utväg

kommer troligen inte försvinna – trots fler övervakningskameror och högre murar.

Slutligen bör det tydligare uppmärksammas att ingen av diskussionerna runt förebyggande

åtgärder tar hänsyn till rymlingarnas egna motiv till deras handlande. I Baresic och Brajkovic

saknas dock ett motiv men där saknas också, förvisso, konkreta förslag till åtgärder. Ursusts

motiv var däremot ganska påtagligt där han visar en rädsla för att bli utvisad men trots detta så

talas det om utvisning av utländska brottslingar i ett flertal artiklar. Även Olssons motiv var

tydligt uttalat och byggde på en frustration över de utökade restriktionerna. Diskussionen som

följde hade likväl ett omfattande fokus på just utökade restriktioner och förhöjd säkerhet. Att

ingen tog notis om rymlingarnas orsaker blir därmed än mer påtagligt.

6.4 Aktörer vars åsikter får utrymme i pressen

Vid en jämförelse av vilka som fått utrymme i de diskussioner som förts kring säkerheten en

vecka efter rymningarna så skiljer sig dessa åt nämnvärt, något som med största sannolikhet

också påverkat valet av de åtgärder som tillsatts efter rymningarna. Till skillnad från de

diskussioner som förts 1973 och 1991 präglas 2004 av olika partiers medverkan. Vad detta

beror på är något som exempelvis Robert Andersson i Kriminalpolitikens väsen kallar för

politisering. Han menar att kriminalpolitik, i allt större utsträckning, är en plattform för att

bedriva partipolitik vilket leder till en uteslutning av experter och sakkunniga. Man kan

110 Hörnqvist, M. 2003. s. 12. 111 ibid. s. 26. 112 Wortley, R. 2002. s. 175.

32

därmed införa åtgärder som inte bygger på en vetenskaplig rationalitet, vilket också visar sig i

artiklarna. Enligt en studie som Richard Wortley hänvisar till i boken Situational prison

control skulle hälften av alla rymningar kunnat förebyggas om personalen hade

uppmärksammat de intagnas behov i form av humanare behandling, förbättrade besöksvillkor,

utökade möjligheter till utbildning samt snabbare reaktioner vad gäller bemötandet av

klagomål113. Vad Wortley själv sedan förespråkar är ett situationellt brottsförebyggande

arbete där man säkrar situationerna istället för individen. Med detta blir de främsta

förebyggande åtgärden inte bara att öka restriktionerna utan också försöka reducera den

frustration hos de intagna som i sin tur kan leda till rymningar114. Tidigare forskning har

därmed en hel del humanism i de förespråkande åtgärderna, något som inte speglas i den

partipolitiska debatten som pågick veckan efter Tony Olssons rymning år 2004 men som

däremot tydligt påpekades i de två debattartiklar signerade tidigare intagna och KRIS. År

1972 var de humanistiska inslagen i debatten vad gäller åtgärder istället mycket påtaglig.

Denna debatt gav också en stor möjlighet för sakkunniga och experter att komma till tals,

något som sedan minskat under år 1991 och nästan inte alls förekommer år 2004. Att det

handlar om en politisering blir i och med det uppenbart.

6.5 Avslutande diskussion

Att den diskussion som förts i pressen vad gäller säkerheten på landets anstalter efter de tre

lyckade rymningarna följer den kriminalpolitiska diskursen blir i denna uppsats tydlig.

Debatten har gått från att handla om humanisering till att förespråka hårdare tag och ökad

säkerhet. Det som dock kan anses uppseendeväckande är det ökade fokus som ligger just på

de förebyggande åtgärderna. Debatten har kommit att handla om hur det kunde ske – inte

varför. För att kunna förhindra framtida rymningar borde debatten, rimligtvis, också inkludera

motiven till rymningarna. Att så inte är fallet kan förklaras genom det som också tagits upp i

analysen av resultaten, nämligen att media har kommit att bli en politisk plattform där de

olika partierna går i strid med varandra och att det inte finns något utrymme för experter och

sakkunniga. Detta innebär också att bilden som pressen förmedlar lätt blir snedvriden och

skapar förväntningar om förvärrade problem i framtiden, något som blir till fördel för

politikerna som då kan legitimera både sig själva och de åtgärder de förespråkar. Exempelvis

så kan det påpekas att inte någon artikel kopplar ihop den minskade rymningsstatistiken med

den ökade fångpopulationen. Inte heller är det någon som problematiserar det faktum att även

113 Wortley, R. 2002. s. 176. 114 ibid. s. 188f.

33

de som ses som mest rymningsbenägna och farliga också skall ut i samhället en dag. Att

debatten inte berör återanpassning kan tänkas ligga i den problematik som uppstår redan vid

upprättandet av verkställighetsplanen där risk- och behovsprofilen nedprioriterar de sociala

faktorerna – något som försvårar återanpassningen radikalt115. Detta innebär med andra ord

att de faktorer som kan förändra individens risknivå under tiden på anstalten främjas medan

de faktorer som ligger till grund för att denna förändring skall bestå, även efter frigivning, inte

anses lika nödvändiga.

Intressant i denna debatt är också att det förslag som justitieminister Tomas Bodström hade

berörande ett superfängelse inte var något som påtalades veckan efter rymningen från Hall

utan tre veckor senare, och som nu har lett till ett inrättande av en ny säkerhetsanstalt i Saltvik

samt en utbyggnad av Kumla och Hallanstalten. Detta att jämföra mot den diskussion som

fördes veckan efter Ioan Ursuts rymning från Kumla år 1991 där inrättandet av ett

säkerhetsfängelse var det som debattens fokus riktades mot men som ”endast” utmynnade i ett

större skalskydd runt Kumlaanstalten. Vad som skiljer dessa åt var att år 2004 präglades

debatten av en ”politisk pajkastning” som Bodström själv valde att kalla den, något som den

debatt som fördes år 1991 saknade. Man kan därmed tänka sig att förslaget angående ett

superfängelse var något som Bodström, efter påtryckningar från media samt andra politiska

partier, slutligen kände sig mer eller mindre tvungen till att förorda för att inte helt tappa

ansiktet framför Sveriges väljarkår.

Avslutningsvis så anser jag att denna uppsats tydligt visat att man måste vara kritisk till

medias framställning och kanske ännu viktigare är det att experter och sakkunniga ger sig in i

debatten och bidrar med fakta för att på så sätt ge en mer nyanserad bild av problemet. Ett

problem som föreligger är dock den avsaknad av svensk forskning som kan hänvisa till

fungerande förebyggande åtgärder. Kanske beror detta på det som professor Bo Rothstein

skriver i en debattartikel, publicerad i Dagens Nyheter. Rothstein hypotes är nämligen att det

är den socialdemokratiska regeringen som detaljstyr forskningen inom ett stort antal områden

som är känsliga för partiet. Han antar med andra ord att det skett en politisering även inom

forskningsområdet där forskare inte längre styr vad som anses betydelsefullt att undersöka

och där resultaten kan komma och ifrågasätta den etablerade politiken116. Att det inte finns

mer svensk forskning inom detta område blir därmed, med denna förklaringsmodell, lättare att

115 Hörnqvist, M. 2004. s. 106. 116 Dagens Nyheter. 2006-06-05: ”S-märkta kommissarier styr den svenska forskningen”.

34

förstå. För vilket resultat hade ett framtida scenario där en undersökning byggd på en

intervjuundersökning med intagna som rymt från landets anstalter gett? Rimligtvis skulle

resultatet inte ligga i linje med den socialdemokratiska kriminalpolitiken där en betoning av

straff och kontroll får allt större fokus, utan kanske går det att ana att den gamla parollen ”Riv

murarna!” skulle få återupprättelse och därmed komma att ifrågasätta den kriminalpolitik

som nu utövas.

35

7. REFERENSER

7.1 Litteratur

Amilon, Claes & Edstedt, Eva (1998): Kriminalvård – insikter och utblickar. Norstedts

Juridik AB. Stockholm.

Andersson, Robert (2002): Kriminalpolitikens väsen. Kriminologiska Institutionen.

Stockholms universitet.

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2004): Textens mening och makt – Metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Studentlitteratur. Stockholm.

Blomberg, Helena. Kroll, Christian. Lundström, T & Swärd, Hans (2004): ”Medier och

samhällsvetenskap” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och socialpolitik i

massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.

Estrada, Felipe (2004): ”Brottslighetens politiska dynamik – Ledarsidors syn på

ungdomsbrottslighet 1970-1999” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och

socialpolitik i massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.

Grann, Martin (2002): ”Riskbedömningar – möjligheter och omöjligheter” i SOU 2002:26

Frigivning från livstidsstraff. Fritzes Offentliga Publikationer. Stockholm.

Hörnqvist, Magnus (2004): ”Risken med riskbedömningar” i Fängelseforskning. Nordiska

samarbetsrådet för kriminologi. Danmark.

Hörnqvist, Magnus (2003): Kriminalpolitikens omvandling till säkerhetspolitik.

Kriminologiska Institutionen. Stockholm. Stencil.

May, Tim (2001): Samhällsvetenskaplig forskning. Studentlitteratur. Stockholm.

Nilsson, Anders (2005): Vad är nytt med det ”nya” klientelet? En jämförelse av frigivna

fångar 1992 och 2002. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab.

Juli 2005, Årg 92(2), s. 147-161.

Pollak, Ester (2004): ”Medierade brott” i Blomberg, H (red.). Sociala problem och

socialpolitik i massmedier. Studentlitteratur. Stockholm.

SOU 2005: 6 (2005): Säkert inlåst? En granskning av rymningarna från Kumla, Hall,

Norrtälje och Mariefred år 2004. Fritzes Offentliga Publikationer. Stockholm.

Tham, Henrik (1995): ”Från behandling till straffvärde: Kriminalpolitik i en förändrad

välfärdsstat” i Victor, D (red.). Varning för straff: Om våndan av den nyttiga

straffrätten. Fritzes. Stockholm.

36

Tham, Henrik (1999): ”Lag och ordning som vänsterprojekt? Socialdemokratin och

kriminalpolitiken” i 8 reflektioner om kriminalpolitiken. Brottsförebyggande

rådet. Stockholm

Wortley, Richard (2002): Situational prison control. Crime prevention in correctional

institutions. Cambridge University Press. Cambridge.

7.2 Tidningsartiklar

Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen.

Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv.

Aftonbladet. 1972-08-19: Så blev de Sveriges farligaste fångar.

Aftonbladet. 1991-05-09: Kriget om fångarna.

Aftonbladet. 1991-05-10: ”Han skjuter för att döda”.

Aftonbladet. 1991-05-11: 222 fångar på rymmen.

Aftonbladet. 1999-05-29: Dödsdramat - minut för minut.

Aftonbladet. 1999-05-01: Clark- historien om en brottsling.

Aftonbladet. 2004-07-28: Tony Olsson, 31 år.

Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå”.

Aftonbladet. 2004-07-29: Se bortom straffet.

Aftonbladet. 2004-07-31: ”Skönt att han lever”.

Aftonbladet. 2004-08-01: Ett liv bakom lås och bom.

Dagens Industri. 2004-07-29: Nederlaget på Hall.

DN. 1972-08-19: En upprepning måste hindras.

DN. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga.

DN. 1972-08-20: Indignation från Jugoslavien.

DN. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta.

DN. 1972- 08-21: Maskerad man öppnade cellerna.

DN. 1991-05-12: Forskare stöder Weibo.

DN. 1991-05-12: Fångar skickade klagobrev.

DN. 2004-07-29: ”Färre rymningar från slutna anstalter”.

DN. 2004-07-29: Ny vakt får börja jobba direkt.

DN. 2004-07-30: ”Isolerade blir desperata”.

37

DN. 2004-07-31: Ledningen på Hall får stark kritik.

DN. 2004-08-08: Sveriges mest jagade chef.

Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel – vi har fått för lite pengar.

Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag!.

Expressen. 1972- 08-19: De flydde till ett liv i fruktan.

Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”.

Expressen. 1991- 05-10: Han har erkänt fem svenska mord.

Expressen. 1991-05-11: Så lurade Ursut sig kvar i Sverige.

Expressen. 1991-05-12: Ursuts brev till fästmön.

Expressen. 1991-05-16: Ursuts mardröm: att bli utlämnad.

Expressen. 2004-07-28: Flera grova brottslingar på fri fot i år.

Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst.

Expressen. 2004-07-28: Ett liv kantat av grova brott.

Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministerns avgång.

Expressen. 2004-07-29: ”Det gick snett tidigt, han har inte haft det lätt”.

Expressen. 2004-07-29: Olsson: De dödar mig.

Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”.

Expressen. 2004-07-30: Greps med skjutvapen.

SvD. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.

SvD. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse.

SvD. 1972-08-19: Kuppen i Kumla.

SvD. 1991-05-11: ”Fängelserna har blivit bättre”.

SvD. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal.

SvD. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en.

SvD. 2004- 07-30: Bodström vill att rymmare ska få utökat straff.

7.3 Internet www.sr.se/ekot. 2004-09-23: Lena Häll-Eriksson avgår.

www.svt.se. 2006-02-13: Säkerhet till vilket pris som helst.

www.sweden.gov.se. 2005-06-06: Humanitet lika självklar som säkerhet.

38

8. BILAGOR

8.1 Material

8.1.1 Miro Baresic och Andjelko Brajkovic 18 augusti 1972 – 25 augusti 1972

Aftonbladet. 1972-08-18: Sveriges farligaste fångar rymde imorse.

Aftonbladet. 1972-08-18: Efterlysta.

Aftonbladet. 1972-08-18: Så lyckades rymningen från säkraste avdelningen.

Aftonbladet. 1972-08-19: Detta är Kumla- fängelset alla vill riva.

Aftonbladet. 1972-08-19: Nu flyr de för sina liv.

Aftonbladet. 1972-08-19: Så blev de Sveriges farligaste fångar.

Aftonbladet. 1972-08-20: Brottsligheten har minskat: Det är en seger för ett mjukare

fångsystem

Aftonbladet. 1972-08-22: - Bara en slump att vi rymde.

Dagens Nyheter. 1972-08-19: Rymmare och andra.

Dagens Nyheter. 1972-08-20: Liberaliseringen måste fortsätta.

Dagens Nyheter. 1972-08-19: Bestörtning i Jugoslavien.

Dagens Nyheter. 1972-08-19: Läkare varnar för klappjakt ”Inte farliga”.

Dagens Nyheter. 1972-08-19: Jugoslaverna: Här är vi trygga.

Dagens Nyheter. 1972-08-19: En upprepning måste hindras..

Dagens Nyheter. 1972-08-20: Indignation i Jugoslavien.

Dagens Nyheter. 1972-08-21: Maskerad man öppnade cellerna.

Dagens Nyheter. 1972-08-22: Ingen har fått tala med Bosse…

Dagens Nyheter. 1972-08-23: Personalen kräver bättre nattbevakning.

Dagens Nyheter. 1972-08-23: Inga nya murar på Kumla.

Dagens Nyheter. 1972-08-24: Farliga fångar?

Expressen. 1972-08-18: De farliga 15 som rymde.

Expressen. 1972-08-18: Skandalernas fängelse.

Expressen. 1972-08-18: Kumla-chef: Det är myndigheternas fel.

Expressen. 1972-08-18: Nu blir det hårdare tag!

Expressen. 1972-08-18: Flykten planerad i veckor.

Expressen. 1972-08-19: Vårt största misslyckande.

39

Expressen. 1972-08-19: Massflykten hotar arbetet för humanare kriminalvård.

Expressen. 1972-08-19: Så blev de landets mest jagade män.

Expressen. 1972-08-20: ”Ni måste ge upp”.

Expressen. 1972-08-21: De greps i havreåkern.

Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Mästerrymmare kvar.

Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Jag fruktar för gripandet.

Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Farlig frihet för jugoslaver.

Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Kuppen i Kumla.

Svenska Dagbladet. 1972-08-19: Bestörtning i Belgrad.

Svenska Dagbladet. 1972-08-20: Jugoslavisk press kritiserar skarpt.

Svenska Dagbladet. 1972-08-22: Jugoslaviska familjen: Grät av lättnad.

Svenska Dagbladet. 1972-08-23: Isolering nödvändig för de farligaste i allmänt intresse.

8.1.2 Ioan Ursut 9 maj 1991 – 16 maj 1991

Aftonbladet. 1991-05-10: Jakten.

Aftonbladet. 1991-05-10: ”Han skjuter för att döda”.

Aftonbladet. 1991-05-11: Så blev Ursut en iskall mördare.

Aftonbladet. 1991-05-11: Kriget om fångarna.

Aftonbladet. 1991-05-15: Björn Weibo: Jag var en hårdning – ända tills i torsdags.

Aftonbladet. 1991-05-15: Hårdare tag mot Sveriges farligaste fångar.

Dagens Nyheter. 1991-05-10: Farligaste fångarna på flykt.

Dagens Nyheter. 1991-05-10: ”Fängelser ska inte vara helt säkra”.

Dagens Nyheter. 1991-05-10: Fängelse följs ofta av utvisning.

Dagens Nyheter. 1991-05-10: ”Fångvården mjukare trots råare brott”.

Expressen. 1991-05-10: ”De är livsfarliga”.

Expressen. 1991-05-10: Utbrytarkungen och kameleonten.

Expressen. 1991-05-10: Han har erkänt fem svenska mord.

Expressen. 1991-05-10: ”Ynkedom!”

Expressen. 1991-05-10: ”Visa ut utländska brottslingar”.

Expressen. 1991-05-10: Kriminalchefen: Nu blir det tak på rastgården.

40

Expressen. 1991-05-10: Rikspolischefen: De ansvariga borde byta yrke.

Expressen. 1991-05-10: Justitieministern: Detta är oerhört allvarligt.

Expressen. 1991-05-11: Så lurade han sig kvar i Sverige.

Expressen. 1991-05-11: Ursuts mardröm: Att bli utlämnad.

Expressen. 1991-05-11: Ursuts brev till fästmön.

Expressen. 1991-05-11: ”Vilket av paren åker dit först?”.

Svenska Dagbladet. 1991-05-10: Ökända våldsmän rymde från Kumla.

Svenska Dagbladet. 1991-05-11: ”Fängelserna har blivit bättre”.

Svenska Dagbladet. 1991-05-11: ”Ett stort misslyckande”.

Svenska Dagbladet. 1991-05-11: Rymlingarna.

Svenska Dagbladet. 1991-05-16: Rymningarna första klassens skandal.

8.1.3 Tony Olsson 28 juli 2004 – 2 augusti 2004

Aftonbladet. 2004- 07-28: De sköt sig fria från Hall.

Aftonbladet. 2004- 07-28: Mamman i natt: Ge dig.

Aftonbladet. 2004- 07-28: Tony Olsson, 31 år.

Aftonbladet. 2004- 07-29: Rymningen tyder på stora systemfel.

Aftonbladet. 2004- 07-29: Se bortom straffet.

Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Utöka strafftiden för alla rymlingar”.

Aftonbladet. 2004- 07-29: ”Bodström måste gå”.

Aftonbladet. 2004- 07-29: Han är rädd – och farlig.

Aftonbladet. 2004- 07-31: ”Skönt att han lever”.

Aftonbladet. 2004- 08-01: Ett liv bakom lås och bom.

Dagens Nyheter. 2004- 07-28: Tony Olsson fritagen från Hall.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Hur kunde det hända?

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Alla är dömda för grova brott.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Justitieministern tänker inte avgå.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: ”Det liknar ett skämt”.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Färre rymningar från slutna anstalter.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Utredare ifrågasätter personalkontrollen.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Metalldetektor monterades ner.

41

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: Ny vakt får börja jobba direkt.

Dagens Nyheter. 2004- 07-29: ”Inför bättre kontroll av vem som blir vårdare”.

Dagens Nyheter. 2004- 07-30: Ingen anstalt visiterar väktarna.

Dagens Nyheter. 2004- 07-30: Efter flykten kommer förlamande trötthet.

Dagens Nyheter. 2004- 07-30: ”Våra fängelser är nästan rymningssäkra”.

Dagens Nyheter. 2004- 07-30: ”Isolerade blir desperata”.

Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Ledningen på Hall får stark kritik från facket.

Dagens Nyheter. 2004- 07-31: ”Det blir ett rejält påslag på strafftiden”.

Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Bodström vill bestraffa rymlingar.

Dagens Nyheter. 2004- 07-31: Fångvården farsartad enligt polis och åklagare.

Expressen. 2004-07-28: Tony Olsson rymde inatt.

Expressen. 2004-07-28: Flera grova brottslingar på fri fot.

Expressen. 2004-07-28: Ett liv kantat med grova brott.

Expressen. 2004-07-28: Olsson: de dödar mig.

Expressen. 2004-07-28: ”Det gick snett tidigt, han har inte haft det lätt”.

Expressen. 2004-07-28: Beatrice Ask: Det är skandalöst.

Expressen. 2004-07-29: Polisen tror att fängelsepersonalen hjälpte rymmarna.

Expressen. 2004-07-29: ”Sånt här ska inte kunna ske”.

Expressen. 2004-07-29: Nu kräver oppositionen justitieministers avgång.

Expressen. 2004-07-30: Förnuftet som tog till rymmen.

Expressen. 2004-07-30: ”Det är dags att dra nu”.

Svenska Dagbladet:. 2004-07-29: Borgerliga kräver Bodströms avgång.

Svenska Dagbladet:. 2004-07-29: Justitieministern medger ansvar.

Svenska Dagbladet:. 2004-07-30: Rymmarna grips en efter en.

Svenska Dagbladet:. 2004-07-30: Bodström vill att rymmarna ska få utökat straff.

Svenska Dagbladet:. 2004-07-31 : Fångarna på Hall visiteras sällan.

42

8.2 Kodschema till den kvalitativa innehållsanalysen

1. Beskrivning av rymlingen

1.1 Koppling till begångna brott

1.2 Personliga egenskaper som lyfts fram

1.3 Risk för eventuella händelser

2. Motiv till deras handlande

2.1 Frustration

2.2 Rädsla

2.3 En slump

2.4 Inget motiv nämns

3. Faktorer som beskriver problemet

´ 4.1 Missnöjda fångar

4.2 Dålig kriminalvård

4.3 Det ”nya” klientelet

4.4 Oduglig säkerhet på anstalterna

4.5 Politisk okunnighet

4.6 Resursbrist

4. Förslag på åtgärder som skall lösa problemet

5.1 Inrättande av säkerhetsfängelse

5.2 Införande av fler säkerhetsåtgärder

5.3 Minskning av säkerhetsåtgärder

5.4 Politiska förändringar

5.5 Mer resurser till kriminalvården

5. Förslag på åtgärder som kritiseras

6.1 Inrättande av säkerhetsfängelse

6.2 Införande av fler säkerhetsåtgärder

6.3 Minskning av säkerhetsåtgärder

43

6. De vars åsikter förmedlas

7.1 Politiker

7.2 De intagna

7.3 Experter och sakkunniga

7.4 Polisen

7.5 Verksamma inom kriminalvården

44