Examensarbete i skogshushållning, 15 hp Serienamn: Examensarbete /SLU, Skogsmästarprogrammet 2020:02 SLU-Skogsmästarskolan Box 43 739 21 SKINNSKATTEBERG

Tel: 0222-349 50

Kantzoners påverkan vid bäverförekomst

The impact of the buffer zone on beaver

occurrence

DANIEL JOHANSSON

SEBASTIAN KJELLSTRÖM

ii

Kantzoners påverkan vid bäverförekomst The impact of the buffer zone on beaver occurrence

Daniel Johansson

Sebastian Kjellström

Handledare: Tommy Abrahamsson, SLU Skogsmästarskolan

Examinator: Johan Törnblom, SLU Skogsmästarskolan

Omfattning: 15 hp

Nivå och fördjupning: Självständigt arbete (examensarbete) med nivå och fördjupning G2E med

möjlighet att erhålla kandidat- och yrkesexamen

Kurstitel: Kandidatarbete i Skogshushållning

Kursansvarig institution: Skogsmästarskolan

Kurskod: EX0938

Program/utbildning: Skogsmästarprogrammet

Utgivningsort: Skinnskatteberg

Utgivningsår: 2020

Omslagsbild: Sebastian Kjellström vid Uggleboviken under fältundersökningen. Foto: Daniel

Johansson

Elektronisk publicering: https://stud.epsilon.slu.se

Serietitel: Examensarbete/SLU, Skogsmästarprogrammet

Delnummer i serien: 2020:02

Nyckelord: Castor fiber, död ved, sjöar

Sveriges lantbruksuniversitet

Skogsvetenskapliga fakulteten

Skogsmästarskolan

iii

Sammanfattning Bäver har historiskt sett varit en nyckelart för ekosystemet med dess förmåga att skapa naturliga

våtmarker. Efter utrotning på 1800-talet blev den återintroducerad i det svenska landskapet år

1920. Inom skogsbruket sparas numera oftast en kantzon intill vattendrag för att främja den

naturliga mångfalden. Bävrarnas föda består till stor del av lövträd från denna strandnära skog.

En studie har genomförts i syfte att få en bredare bild av bävrars påverkan på kantzoner i

sjölandskap. Fokus ligger på att undersöka hur bävern påverkar förekomsten av död ved och

trädslagsfördelningen i kantzonen.

Fältstudien har utförts vid tre sjöar i Västmanlands län. Totalt lades 90 provytor ut, fördelat på de

tre sjöarna. Inom ytan klavades alla stående och liggande träd och dessutom mättes alla stubbar för

att kunna rekonstruera hur kantzonen skulle sett ut, utan påverkan av bäver.

Om man jämför den faktiska nivån liggande död ved med den simulerade nivå man skulle haft

utan bäverpåverkan, så tyder undersökningen på att mängden död ved fördubblas med bäver. I

undersökningen gick volymen liggande död ved i genomsnitt från 6,0 till 11,3 m³/ha med bäver.

Trädlagsblandningen påverkades en del eftersom bävern i första hand gick på klena lövträd. Detta

gjorde att barrandelen i kantzonen ökade från 70,6 procent till 74,9 procent.

Fler av de klena än de grova stammarna var påverkade av bäver. Av de stammar över 25

centimeter i brösthöjd var endast 4,1 procent påverkade jämfört med de mellan 10 och 20

centimeter där 37,6 procent var påverkade av bäver.

Slutsatsen från studien är alltså att bävern påverkar lövandelen i kantzonen negativt men bidrar till

mer liggande död ved. Påverkan på de grova lövträden är däremot mycket låg och bävern orsakar

generellt få skador på levande träd.

Nyckelord: Castor fiber, död ved, sjöar

iv

Abstract

Beaver has historically been a key species for the ecosystem with the ability to create natural

wetlands. After its extinction in the 19th century, it was reintroduced in the Swedish landscape in

1920. The food of beavers consists largely of deciduous trees from shoreline forests. In forestry, a

buffer zone is usually saved adjacent to wetlands to promote natural diversity, which is often the

beaver's natural food source.

A study has been conducted with a view to getting a broader picture of the impact of beavers on

buffer zones in lake landscapes. The focus is on investigating how the presence of beavers affects

the occurrence of dead wood and tree species distribution in the buffer zone.

The field study has been carried out at three lakes in Västmanland County. A total of 90 test areas

were laid out, distributed over the three lakes. Within the surface all standing and lying trees were

clad and in addition all stumps were measured to reconstruct how the buffer zone would look

without the influence of beavers.

If one compares the actual level of dead wood with the simulated level one would have had

without beaver influence, the study indicates that the amount of lying dead wood is doubled with

beaver. In the study, the volume of lying dead wood on average from 6.0 to 11.3 m³ / ha with

beaver.

The tree species mixture was affected to some extent because the beavers impact was primarily on

small deciduous trees. As a result, the conifers in the buffer zone increased from 70.6 percent to

74.9 percent.

More of the smaller trees were affected by beavers than the large ones. Of the stems above 25

centimeters at breast height, 4.1 percent were affected compared to those between 10 and 20

centimeters where 37.6 percent were affected by beavers.

The conclusion from the study is thus that the beaver negatively affects the broadleaves part of the

buffer zone but contributes to more lying dead wood. However, the impact on the coarse

deciduous trees is very low and the beaver generally causes few damage to living trees.

Keywords: Castor fiber, dead wood, lakes

v

Förord Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Tommy Abrahamsson för god

vägledning, samt Eric Sundstedt som försåg oss med sjöar på Snefringe

häradsallmänning.

vii

Innehåll

1. INLEDNING .......................................................................................................... 1

1.1 EKOLOGI ................................................................................................................. 1 1.2 KANTZONER ............................................................................................................ 2 1.3 BÄVERS SAMBAND MED KANTZONER ............................................................................. 2 1.4 PROBLEMFORMULERING ............................................................................................. 3 1.5 AVGRÄNSNINGAR ..................................................................................................... 3

2. MATERIAL OCH METODER ...................................................................................... 4

2.1 UTFÖRANDE ............................................................................................................ 4 2.2 INVENTERING ........................................................................................................... 5 2.3 SAMMANSTÄLLNING .................................................................................................. 6

3. RESULTAT ............................................................................................................... 8

3.1 TRÄDSLAGSFÖRDELNING ............................................................................................. 8 3.1.1 URSJÖN ........................................................................................................................ 8 3.1.2 UGGLEBOVIKEN .............................................................................................................. 9 3.1.3 VÅLBOSJÖN ................................................................................................................... 9 3.1.4 SAMMANVÄGT RESULTAT ............................................................................................... 10 3.2 STÅENDE DÖD VED .................................................................................................. 11 3.3 LIGGANDE DÖD VED ................................................................................................. 11 3.4 PÅVERKAN PÅ GROVA LÖVTRÄD .................................................................................. 13 3.5 SKADOR PÅ LEVANDE TRÄD ........................................................................................ 14

4. DISKUSSION ......................................................................................................... 15

4.1 KANTZONERNAS FÖRÄNDRING ................................................................................... 15 4.2 KRITISK GRANSKNING ............................................................................................... 16 4.3 SLUTSATSER ........................................................................................................... 17

5. REFERENSER ......................................................................................................... 18

5.1 ICKE PUBLICERAT MATERIAL ....................................................................................... 20

6. BILAGOR .............................................................................................................. 21

BILAGA 1.................................................................................................................... 21 BILAGA 2.................................................................................................................... 22 BILAGA 3.................................................................................................................... 23 BILAGA 4.................................................................................................................... 24

viii

1

1. Inledning

Den europeiska bävern (Castor fiber) har sedan urminnes tider varit en nyckelart i

den skogliga miljön (Törnblom, 2008). Bäverns förmåga att dämma mindre

vattendrag har bidragit till strukturer och våtmarker som gynnat arter såväl

historiskt som idag (Rosell 2010). Under 1700- och 1800-talet minskade

förekomsten av bäver radikalt på grund av jakt, något som i sin tur berodde på

efterfrågan på skinn men huvudsakligen på deras eftertraktade bävergällpungar.

Bävergällen användes som botemedel mot fysiologiska sjukdomar, vilket ledde

till en utrotning på slutet av 1800-talet (Naturhistoriska riksmuseet, 2020).

Bävern fridlystes 1873 och återinfördes på 1920-talet i Sverige, vilket resulterade

i att arten levde i små populationer och successivt spred sig mellan grannländer

och Sverige (Naturhistoriska riksmuseet, 2020). Jakttrycket har minskat med tiden

och 100 år senare har populationen växt avsevärt. Vid en inventering av SLU

2005 uppskattades antalet bävrar till 130 000 individer i Sverige (Svenska

jägareförbundet, 2018). Dagens jakttryck är inte i samma utsträckning som för

hundra år sedan och antalet bävrar som skjuts uppskattas mellan 5000 - 10 000 om

året (Svenska jägareförbundet, 2018).

1.1 Ekologi Bävern anses vara en nyckelart i det ekologiska systemet och främjar den

biologiska mångfalden. Deras förmåga att skapa dämningar i mindre vattendrag

bildar naturliga våtmarker som med tiden leder till olika successionsstadier

(Puttock m.fl. 2017). Dammarna är ofta rika på stående och liggande död ved som

utgör naturliga miljöer för många arter och gynnar den biologiska mångfalden

(Jansson m.fl. 2004). Bäverns föda består till stor del av lövträd som även utgör

en övervägande del av dess byggmaterial till hyddor och dämningar (Artfakta

2020). Bävern är anpassad för att leva i anslutning till vatten och är som mest

sårbar på land av predatorer. Då livsmiljön finns i anslutning till vatten hämtas

också deras föda i närheten av sjöar och vattendrag (Graf m.fl. 2016).

Enligt Graf m.fl. (2016) finns det två sorters bävrar i världen, Castor fiber och

Castor canadensis även kända som europeisk- och kanadensisk bäver. De båda

besläktade arterna är monogama, vilket innebär att de lever i familjegrupper.

Alfaparet styr de övriga bävrarna och ungarna stannar i hyddan i två år innan det

skapar egen boplats i anslutning eller flyttar. Campell-Palmer m.fl. (2016)

beskriver att bäverns anpassning till vatten och land leder till att deras habitat

behöver en öppen vattenspegel. Deras livsmiljö är oftast i långsamt rinnande

vatten, vilket leder till att mindre vattendrag däms. När vattendragen blir bredare

än 10 m är förekomsten av dämningar låg. Behovet av dämningar bygger således

på vattenspegelns storlek samt tillgången på föda i anslutning till vattendraget.

Bäver är sämre anpassad för att vistas på land, vilket resulterar i att de lättare blir

ett byte för predatorer. Djupet på vattendraget fungerar som ett naturligt skydd,

2

även det är en faktor som avgör behovet av att dämma. Sjöar innehåller en större

vattenspegel och djup, vilket leder till att bävrar inte dämmer i samma

utsträckning eftersom det där redan finns föda och tillräcklig vattenmängd.

1.2 Kantzoner Kantzoner fyller en viktig funktion för sjöar och vattendrags ekologi och

produktion (Degerman m.fl. 2005). Under flera decennier sedan trakthyggesbruket

början var skyddszonerna ytterst bristfälliga, vilket resulterat i att vattendrag blev

påverkade. Exempel på hur skogsbruket påverkat är genom t.ex. markberedning,

dikning och övriga skogsbruksåtgärder. I takt med att den nya skogsvårdslagen

blev implementerad 1993 blev hänsyn till vatten mer i fokus (Bergquist, 1999).

Idag görs någon form av generell hänsyn eller åtgärd som bör uppfylla en kantzon

intill vatten (SFS.1993:1096). Det finns inget exakt mått för hur bred en kantzon

behöver vara. Föreskrifterna säger att du skall lämna hänsyn i sådan utsträckning

som behövs för att främja växt- och djurlivet (Bergquist, 1999).

En kantzon eller skyddszon uppfyller många funktioner för den biologiska

mångfalden. De bidrar till viktiga habitat och föda för olika arter och skapar b.la.

en minskad erosionsrisk, stabilare pH-värde och vattentemperatur (Länsstyrelsen,

2010). Bredden på den sparade zonen varierar beroende på förekomsten av

betydelsefulla träd och det anslutande vattendragets status (Dindaroğlu m.fl.

2014).

Övergången mellan land och vatten binder många gånger en högre

artsammansättning jämfört med en ren produktionsskog (Dindaroğlu m.fl. 2014).

En så kallad funktionell kantzon innehåller olika strukturer och trädslagsblandning

som skapar goda förutsättningar för djur och växter (Bleckert et.al, 2010). En

viktig del i skyddszonen är äldre träd då dessa skapar mer förna och med tiden av

naturliga skäl död ved (Barling & Moore 1994). Lövträd är oftast något som

eftersträvas i den sparade skyddszonen då dessa enklare bryts ner jämfört med

barrträd samt eftersom förekomsten av näring i förnan där är högre (Bergquist

1999).

1.3 Bävers samband med kantzoner I sjöar och vattendrag påverkar bäver många gånger strandnära skog då den alltid

lever i anslutning till vatten (Graf m.fl. 2016). En stor del av bäverns föda i

sjösystem är lövträd intill strandkanten, vilket gör att förekomsten på död ved

många gånger ökar (Törnblom m.fl 2008). Död ved är en viktig del i sjöar då det

bidrar med strukturer för vattenflöden och bibehåller näringsämnen för levande

organismer (Thompson m.fl. 2016). Den döda veden skapar även boplatser och

förekommer i olika nedbrytningsstadier något som insekter och fåglar kan vara

direkt beroende av (Degerman m.fl. 2005).

Enligt Graf m.fl. (2016) ökar bäverns påverkan på den strandnära skogen i sjöar

olika beroende på hur stort territorium de har. Territoriet utgör det område de

3

befinner sig inom och dess utbredning påverkas av olika faktorer som exempelvis

andra bävergrupper eller naturliga hinder. Graf m.fl. (2016) påvisar att vid större

territorier ökar påverkan i en den strandnära skogen medan i mindre territorier kan

bävrarna vara mer benägna att dra sig längre från strandlinjen. Samma studie visar

även att äldre bävrar tenderar att hålla sig närmare strandkanten jämfört med

yngre som patrullerar mer.

Det vanligaste förekommande avståndet för bäverpåverkan ligger inom 0 - 40

meter ifrån strandlinjen (Graf m.fl. 2016). Haarberg och Rosell (2016) styrker i

sin studie förhållandet mellan antalet fällda stammar och avstånd till strandkanten.

Bävrarna hade en större mängd fällda träd 0 - 10 meter från strandkanten jämfört

med 30 - 40 meter ifrån vattendraget. Det resulterar i att en potentiell kantzon kan

påverkas.

1.4 Problemformulering Sparade kantzoner inom trakthyggessbruket är något som varit bristfälligt under

andra halvan av 1900-talet (Bergquist, 1999). Samtidigt har bäverpopulationen

varit svag och till och med helt utrotad. Under samma period som sparade

kantzoner vid föryngringsavverkning blivit mer förekommande har

bäverpopulationen ökat kraftigt. Huruvida bäver påverkar kantzoner under en

längre tidsperiod som idag är därför svår att säga.

Syftet med studien är att se hur kantzonen påverkas och förändras vid förekomst

av bäver i sjölandskapet. Studien ska undersöka om det finns skillnader gällande

trädslagsblandning och andel död ved i kantzoner beroende på bäverförekomst.

1.5 Avgränsningar Studien inriktas på bäverns påverkan i kantzoner i sjölandskap, vilket innebär att

inga mätningar utförts i strömmande vattendrag eller dämningar. Ingen hänsyn har

tagits till storlek på population av bävrar. I valet av sjöar har ett fokus legat på

storleken i hektar för att få ett varierat urval.

De frågeställningar som ska besvaras är följande:

• Hur påverkas förekomst av död ved längs sjöns kantzon av bäverförekomst?

• Hur har bäverns aktivitet påverkat trädslagsblandningen?

• Påverkas förekomst av grova lövträd i kantzonen?

• I vilken utsträckning förekommer skador på levande träd orsakade av bäver?

Hypotesen är att vid bäverförekomst i en kantzon kommer andelen död ved, både

stående och liggande, att öka. Trädslagsblandningen kommer troligtvis blir mer

homogen och bestå av arter som bävern ej har som födokälla.

4

2. Material och metoder

Fältundersökning utfördes på Snefringe häradsallmänning som är ungefär 7 800

hektar sammanlagt. Häradsallmänningen har en inriktning på produktion, vilket

gör att skogen var relativt barrdominerad. Arbetet utfördes vid tre sjöar som är

belägna inom allmänningen. Vid val av område för fältundersökning fanns ett

urval av sjöar med bäverförekomst. De sjöar som valdes var Ursjön, Vålbosjön

och Uggleboviken i Surahammars kommun. Sjöarna var belägna i snitt 90 meter

över havet. Snefringe häradsallmänning har enligt Eric Sundstedt1 haft mycket

bäver överlag och ett högt jakttryck har förekommit tidigare.

Figur 1. De tre inventerade sjöarna. I nedre vänstra hörnet finns Uggleboviken, i den

mittersta ringen Ursjön samt i högra hörnet Vålbosjön. Flygfoto av Skogsstyrelsen.

2.1 Utförande För varje sjö lades ett förutbestämt antal provytor om 30 stycken ut, i förband

längs strandlinjen. Varje enskild yta var 25 kvadratmeter. Avståndet mellan ytorna

var strandlinjens längd runt sjön dividerat med antalet provytor. Strandlinjens

sträckning togs fram via SMHI:s sjöregisters definition (SMHI 2020). Utifrån

SMHI:s definition markerades ytorna i Avenza Maps med utgångspunkt i den

nordligaste delen av sjön. Alla ytorna fick samma avstånd och fördelades likt ett

pärlband runt sjön. Se bilaga 1.

1 Eric Sundstedt, universitetslektor, Skogsmästarskolan, SLU, föreläsning 2019-04-02.

5

2.2 Inventering Varje cirkelprovyta hade en koordinat i Avenza Maps som bestämde dess

position. För att ytans placering skulle godkännas fanns ett förkastningsunderlag

där olika kriterier var tvungna att uppfyllas (se bilaga 2). Valet av definitioner

uppsattes så bäverpopulationer haft förutsättning att påverka kantzonen tidigare

år.

Redskap som användes under fältinventeringen var:

20 meters måttband

Klave

Höjdmätare

Metspö

Kniv

Fältblankett

Mobil med GPS

Provytorna hade en radie på 2,82 meter vilket motsvarar 25 kvadratmeter. Radien

som användes valdes för att minimera risken att hamna utanför en eventuellt

skapad kantzon. All data fördes in i fältblanketten. Se bilaga 3.

Figur 2. Bild på mätning av bäverfällda stammar i Uggleboviken. Foto av Daniel

Johansson.

Inom ytan klavades alla träd större än tio centimeter i brösthöjd och stubbarna

som översteg 10 centimeter i diameter. Höjder togs kontinuerligt under

inventeringen för alla sjöars kantzoner. Höjden på trädslagen kopplades till

diametern för provträden. Sammanlagt togs 100 höjder för alla trädslag. Den

liggande veden klavades enligt Riksskogstaxeringens instruktioner (2018).

6

Topp- och rotdiametern registrerades på de delar som var helt inom ytan och som

var längre än en meter och större än tio centimeter i diameter.

Död ved som var rotad i ytan alternativt fallit in i ytan särskildes. De liggande

stammarna bedömdes utifrån en skala 0 – 4 som påvisar nedbrytningsgraden

(Riksskogstaxeringen, 2018), se tabell 1. Noll på skalan skulle ha gröna barr/blad

alternativt knoppbildning. Ett på skalan innebar inga gröna barr/blad. 2 – 4

bedömdes utifrån huruvida kniven trängdes igenom veden. Två var enbart spetsen,

tre halva knivbladet och fyra hela bladet eller mer. Stående träd som hade blottad

splintved orsakad av bäver bedömdes utifrån påverkan på en tregradig skala i

procent. Procentsatsen utgick ifrån omkretsen påverkad splintved. Se tabell 2.

Tabell 1. Riksskogstaxeringens bedömningskriterier för nedbrytningsgrad av död ved

0 Rå ved

1 Hård död ved

2 Något nedbruten död ved

3 Nedbruten död ved

4 Mycket nedbruten död ved

Tabell 2. Bedömning av skada på stående levande träd efter blottad andel av trädets

omkrets

2.3 Sammanställning I datorn via Microsoft Office Excel sammanställdes inventeringsmaterialet. Varje

sjö sammanställdes separat där alla provytor ställdes upp var för sig under

varandra för att underlätta för Excels filtreringsverktyg. Sedan kopplades data till

tabeller med bland annat formlerna ”antal.omf” och ”om.mfl” då många data

krävde att det togs hänsyn till flertalet variabler i fältblanketten. Resultatet ställdes

upp i två olika kategorier för att kunna jämföras. Första kategorin var det

nuvarande läget där bäver påverkat kantzonen och dess sammansättning. Andra

kategorin simulerades till hur kantzonen hypotetiskt skulle se ut utan bävers

påverkan. Simuleringen utgick från att alla träd som bäverpåverkats skulle

rekonstrueras och räknas om till stående friska träd. I det simulerade fallet blev

alltså den naturliga volymen död ved samma som från den nuvarande situationen.

Skadegrad Skada

1 0 – 33 %

2 34 – 66 %

3 67 – 99 %

7

Volymfunktioner som användes var Näslunds funktioner för södra Sverige för

gran, tall och björk (Näslunds, 1950). För klibbal användes Erikssons

volymfunktion (Eriksson, 1973). För asp användes Jonssons funktion (Jonsson,

1953). Övriga trädslag hade en gemensam funktion bestående av area gånger höjd,

multiplicerat med ett formtal på 0,5. Vid simulering från stubbdiameter till

brösthöjdsdiameter användes funktionen stubbdiameter multiplicerat med ett

formtal (Ager m.fl., 1964). Volymfunktionen för död ved utgick ifrån areans

medelvärde på rot- och toppdiameter multiplicerat med längden. Se bilaga 4.

Höjderna beräknades genom en insamling av höjdträd spridda efter diameter och

trädslag. Dessa lades in i Excel för varje enskilt trädslag. Genom att skapa ett

diagram räknade programmet ut en logaritmisk ekvation och trendlinje för

samtliga diametrar på alla trädslag. I Excel kopplades den skapade höjdkurvan till

provträdets diameter vilket gav en beräknad höjd.

8

3. Resultat

I resultatdelen kommer sammanställda data från studien att ställas upp i ordning

efter de fyra frågeställningarna. Resultaten redovisas för två kategorier. Dels hur

kantzonen ser ut idag med rådande bäverpåverkan och dels simulerade kantzonen

som visar hur det hypotetiskt skulle vara utan bäverpåverkan. Volymen i resultatet

är presenterat i enheten m³pb, vilket innebär kubikmeter fast på bark.

De inventerade provytorna hade i medeltal 6,6 m3pb död ved per hektar som var

skapad av bäver och 56,9 m3pb ej förorsakad av bäver. Fördelningen av den döda

veden som skapats av bäver var ojämn där 74 procent av de inventerade ytorna

hade mellan 0 och 25 m3pb per hektar, se figur 3.

Figur 3. Visar den procentuella andelen provytor efter dess volym död ved i m3pb per

hektar som var skapad av bäver.

3.1 Trädslagsfördelning

3.1.1 Ursjön

Ursjön är i den nuvarande kantzonen mot vattnet barrdominerad med en

volymvägd trädslagsfördelning på 74 procent barrträd och 26 procent löv.

Trädslagen som representerades på provytorna och registrerades vid

undersökningen var al, björk, gran och tall med björk som det dominerande

lövträdet på 26 procent. Barret hade en fördelning på 71 procent tall samt 3

procent gran. Se tabell 3 nedan. Det totala stamantalet per hektar i kantzonen

varierade men hade ett medelvärde på 1 832 stammar per hektar. Medeldiametern

för det stående lövet var 14,63 cm i brösthöjd. Barrträden hade en högre

medeldiameter på 21,39 cm i brösthöjd.

Vid simulering av utebliven bäverpåverkan blir Ursjöns kantzons volymvägda

trädslagsfördelning 71 procent barrträd och 29 procent lövträd vilket påvisar en

ökning med tre procentenheter på lövet och en minskning av barrandelen på

motsvarande procentsats. Tallen skulle vid utebliven tidigare bäverpåverkan stå

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

0-25 25-49 50-74 75-99 100-124 125-150

An

del

av

pro

vyto

rna

m3pb/hektar

9

för 68 procent av träden och björken 29 procent, se tabell 3. Medeldiametern för

lövträd skulle vid simulering bli 14,73 och barret 21,39 cm i brösthöjd. Antalet

stam ökade till 2 000 per hektar.

Tabell 3. Trädslagsfördelning med och utan bäverpåverkan i Ursjön

3.1.2 Uggleboviken

Ugglebovikens kantzon dominerades också av barrträd i den nuvarande kantzonen

med en volymvägd barrandel på 80 procent och lövandelen var 20 procent.

Trädslagen som registrerades på ytorna var asp, al, björk, sälg, gran, tall och en.

Av dessa var björk det dominerande lövslaget på 12 procent följt av aspen på 6

procent. Tallen var det barrträdslaget som var mest frekvent förekommande med

67 procent av totalvolymen medan granen hade 13 procent. Se tabell 4 nedan.

Stammantalet i kantzonen var 1 697 stammar per hektar. Det levande lövets

medeldiameter var 15,9 cm i brösthöjd och barret 23,35 cm.

I simuleringen påvisades en volymvägd lövandel på 26 procent samt 74 procent

barr. Skillnaden mellan bäverpåverkat och ej uppgår alltså till 6 procent mer löv i

den simulerade opåverkade kantzonen samt 6 procent mindre andel barr. Aspen

var det trädslaget som ökade mest med 4 procent till en andel på 10 procent.

Björken ökade även den till 14 procent medan tallen och granen sjönk till 62

procent samt 12 procent. Sälgen förblev oförändrad. Se tabell 4 nedan.

Stammantalet i kantzonen steg till 2 166 stammar per hektar. Lövets

medeldiameter var 14,57 cm och barret 23,35 cm i brösthöjd.

Tabell 4. Trädslagsfördelning med och utan bäverpåverkan i Uggleboviken

3.1.3 Vålbosjön

Vålbosjön hade i det nuvarande fallet en volymvägd fördelning på 41 procent löv

och 59 procent barr av de levande träden. De trädslag som fanns representerade på

ytorna var al, björk, gran och tall. Kantzonen dominerades av tall på 46 procent

tätt följt av björk på 41 procent. Granen på 12 procent och alen stod för 1 procent

av volymen. Se tabell 5 nedan. Stamantalet var 1 467 stammar per hektar. Lövets

medeldiameter var 14,54 cm och barrets 20,82 cm i brösthöjd.

10

Resultaten vid simuleringen av Vålbosjöns volymvägda trädslagsfördelning blev

55 procent barrträd och 45 procent löv vilket påvisar en minskning med 4 procent

på lövet och en ökning av barrandelen på motsvarande procentsats vid

bäverpåverkan. Björken skulle vid utebliven tidigare bäverpåverkan stå för 44

procent av träden och tallen 44 procent. Al visar ingen minskning i detta fall men

granen en minskning på 1 procent tack vare omfördelning av volym, se tabell 5.

Medeldiametern för lövträd skulle vid simuleringen bli 14,45 och barret 20,82 cm

i brösthöjd. Antalet stam ökade till 1 617 per hektar.

Tabell 5. Trädslagsfördelning med och utan bäverpåverkan i Vålbosjön

3.1.4 Sammanvägt resultat

Det sammanvägda resultatet av de tre sjöarna visar en sänkning av lövandelen

från 29,4 procent till 25,1 procent vid bäverförekomst samt en ökning av

barrandelen från 70,6 procent till 74,9 procent. De trädslag som påverkades mest

av bäverförekomsten var björk som sjönk med 2,7 procent samt tallen som ökade

med 3,9 procent. Se figur 4 nedan. När det gäller medeldiametern på trädslagen

kunde en generell minskning påvisas på lövet. Se figur 5 nedan. Även

stammantalet per hektar visade ett stadigt sänkt antal vid bäverförekomst, i snitt

sjönk stammantalet med 14 procent.

Figur 4. Visar den procentuella trädslagsfördelningen på artnivå i den nuvarande samt

den simulerade kantzonen, sammanlagt över de tre sjöarna Ursjön, Uggleboviken och

Vålbosjön.

3,0%

0,7%

21,0%

0,4%

9,2%

65,8%

0,0%4,8%

0,6%

23,7%

0,3%

8,7%

61,9%

0,0%

10,0%

20,0%

30,0%

40,0%

50,0%

60,0%

70,0%

Asp A

l

Bjö

rk

Sälg

Gra

n

Tall

En

Nuvarande Simulerad

11

Figur 5. Visar medeldiameter per träslag i den nuvarande kantzonen med bäverpåverkan

samt den simulerade.

3.2 Stående död ved Den stående döda veden i den nuvarande kantzonen med bäverpåverkan var 49,3

m3pb per hektar vid Ursjön. I den simulerade kantzonen blev volymen 46,2 m3pb.

Medeldiametern på den stående döda veden gick från 17,07 cm i nuvarande till 17

cm i brösthöjd i den simulerade kantzonen. Uggleboviken hade ingen stående död

ved i provytorna. Den tredje inventerade sjön Vålbosjön hade en stående volym

död ved av 117 m3pb per hektar. Medeldiametern var 19,08 cm i brösthöjd. I

Vålbosjön kantzon fanns ingen påverkan av bäver på de stående döda träden i

provytorna.

En likhet mellan sjöarna är medeldiametrarna av den stående döda volymen som

skiljde 2,1 cm i brösthöjd. Volymen stående död ved påverkades endast i Ursjöns

kantzon där den sjönk med 3,1 m3pb per hektar vid simuleringen.

3.3 Liggande död ved Den liggande döda veden som var rotad i provytorna vid de tre sjöarna i den

nuvarande kantzonen var 11,3 m3pb per hektar. I den simulerade var volymen

rotad i ytan 6,0 m3pb per hektar. Ursjön hade ett medel på 12,3 m3pb per hektar,

Uggleboviken 9,7 m3pb och Vålbosjön 11,9 m3pb. Medellängden på liggande ved

var 3,1 m och 59 procent var rotad i ytan resterande hade fallit in utifrån.

I den simulerade kantzonen hade Ursjön ett medelvärde på 8,5 m3pb per hektar,

Uggleboviken 0,4 m3pb och Vålbosjön 9,2 m3pb. Medellängden på veden var 3,6

m och 54 procent var rotad i ytan resterande träd hade fällts eller fallit in utifrån,

se tabell 6 nedan.

0

5

10

15

20

25

Asp Björk Sälg

Dia

met

er i

brö

sth

öjd

, cm

Nuvarande Simulerad

12

Tabell 6. Visar medelvärden för diameter, längd och volym per hektar både rotad och ej

rotad liggande död ved. Värdena är uppdelade för respektive sjö med och utan

bäverpåverkan samt sammanslaget för alla tre sjöar

Nuvarande med bäver

Simulerad utan bäver

Diameter,

cm

Längd,

m

m3pb/ha

rotad

m3pb/ha

ej rotad

Diameter,

cm

Längd,

m

m3pb/ha

rotad

m3pb/ha

ej rotad

Ursjön 15,5 3,1 12,3 5,4 15,5 3,8 8,5 5,4

Uggleboviken 13,9 2,7 9,7 7,4 8,0 2,7 0,4 0,0

Vålbosjön 15,9 3,5 11,9 10,5 19,7 4,2 9,2 9,8

Medelvärde: 15,1 3,1 11,3 7,8 14,4 3,6 6,0 5,1

Den liggande döda veden som hade vattenkontakt i ytorna mättes till 4,8 m3pb i

den nuvarande och 1,1 m3pb per hektar i den simulerade kantzonen. Av det totala

antalet stammar var det 28 procent som hade vattenkontakt och bäverförekomst

var orsak till 79 procent av dessa. Av de bäverfällda träden hade 44 procent

vattenkontakt medan de som hade stupat av annan orsak endast hade

vattenkontakt i 17 procent av fallen.

Veden dominerades i det nuvarande fallet av nedbrytningsgrad 2 med 20,28 m3pb

per hektar följt av grad 1 som hade 17,05 m3pb. I den simulerade kantzonen

förändrades fördelningen där grad 2 fick 15,76 m3pb och grad 1 2,43 m3pb vilket

visar en ökning av grad 1 med 14,62 m3pb per hektar. Bäverpåverkan bidrar med

mer volym i grad 0, 1 och 2 än det gör i grad 3 och 4, se figur 6. Alltså skapas mer

färsk död ved med bäver än utan bäver.

13

Figur 6. Visar nedbrytningsgraden i m3pb per hektar totalt över Ursjön, Uggleboviken

och Vålbosjön.

3.4 Påverkan på grova lövträd Träden som var påverkade av bäver i undersökningen hade en medeldiameter på

13,5 cm vilket påvisar att bävern i dessa fall föredragit klenare diametrar. Av de

mätta stammarna var 85 procent mellan 10 och 20 cm i brösthöjd och 37,6 procent

av dessa var påverkade av bäver. Det var 8,6 procent av lövträden i

undersökningen som hade en diameter över 25 cm. Av lövträden som hade en

diameter över 25 cm var endast 4,1 procent påverkade av bäver på något vis.

Tabell 7. Medeldiameter cm i brösthöjd för bäverpåverkade träd i Ursjön, Uggleboviken

och Vålbosjön

Ursjön Uggleboviken Vålbosjön

Fällda 16 13 12

Stubbar 12 12 15

Skadade 15 13 -

Max 35 37 32

Min 10 10 10

3,73

17,05

20,28

16,47

0,01,29

2,43

15,7614,19

0,00

5,00

10,00

15,00

20,00

25,00

0 1 2 3 4

m3 p

b/h

ekt

ar

Nedbrytningsgrad

Nuvarande Simulerad

14

3.5 Skador på levande träd De uppmätta skadorna på stående levande träd var lågt. Vid Ursjön var 8 procent

av träden skadade och i Uggleboviken endast 2 procent, Vålbosjön hade inget

skadat träd i de utförda ytorna. Totalt var 2,5 procent av träden skadade och

samtliga dessa var skadade av bäver.

Av de skadade träden i de tre sjöarna hade 58 procent av dem mellan 33,1 och 66

procent av splintvedens omkrets blottad. Närmst efter dem kom 0 till 33 procent

av splintveden som var 33 procent av stammarna. Se tabell 8 nedan.

Tabell 8. Andel av de skadade träden uppdelat i grad av skada. Graden av skada är

procent av trädets omkrets som blottats från bark

Grad av skada 0 – 33% 33,1 – 66% 66,1 – 100%

Ursjön 22% 67% 11%

Uggleboviken 67% 33% 0%

Vålbosjön 0% 0% 0%

Alla 33% 58% 8%

15

4. Diskussion

Sjöarnas kantzoner var barrdominerade med en låg andel löv. De lövträd som

utgör huvuddelen i undersökningens resultat var björk, asp, al och sälg.

Trädslagsfördelningen i de tre sjöarna förändrades som väntat vid bäverförekomst

där lövandelen i samtliga tre fall sjönk i genomsnitt med 4,3 procentenheter. Även

stamantalet sjönk med 14 procent till följd av alla fällda stammar. Tallen

gynnades mest av bäverförekomst vilket kan bero på att den inte ingår i bäverns

föda medan björken som var det dominerande lövslaget och en stor födokälla

gynnades minst. När det gäller medeldiametern på trädslagen kunde en generell

minskning påvisas på lövet.

4.1 Kantzonernas förändring Den liggande döda veden var i medeltal 11,3 m3pb vid bäverpåverkan och 6 m3pb

i den simulerade kantzonen. Detta visar en fördubbling per hektar vid

bäverpåverkan. vilket stöds av Thompson m.fl. (2015) som påvisade att platser

med bäver hade betydligt större volymer av död ved jämfört med de icke-

bäverpåverkade platserna. Bävern bidrar även till en större volym döda lövträd

med låg nedbrytningsgrad. Alltså skapas mer färsk död ved med bäver än utan

bäver vilket också påvisas i Thompson m.fl. (2015).

Av den liggande döda veden var det 28 procent som hade vattenkontakt och 79

procent av denna volym var fällda av bävern. Det visade sig att den ved som fallit

av annan orsak endast hade vattenkontakt i 17 procent av fallen medan de

bäverfällda träden hade det i 44 procent av fallen. Detta påvisar att träden bävern

fäller oftare hamnar i vattnet än vad de gör som faller av abiotiska faktorer.

Bäverns påverkan på grova lövträd var enligt studien ej markant. Endast 4,1

procent av de grövre träden som hade en brösthöjdsdiameter över 25 centimeter

var påverkade. Detta kan anses som väldigt lågt då det endast var 8,6 procent av

alla inmätta lövträd som hade en så hög diameter. Att utfallet blev detta kan

troligen ha att göra med den låga diameterspridningen i kantzonen längs de tre

sjöarna. Procenten av de grövre stammarna som är påverkade blev förvånansvärt

låg i förhållande till andelen av de med klenare diameter, vilket kan påvisa att

bävern föredrar stammar som är under 25 centimeter i brösthöjd. Till detta skall

tagas i beaktning att stammar under tio centimeter ej mättes in i undersökningen.

Haarberg och Rosell (2006) visar i sin studie att bävern föredrar stammar från

klenare diameterklasser vilket i sin tur stärker det framkomna resultatet.

Skadorna på de levande träden som stod på provytorna var väldigt få och fanns

endast i två av sjöarna samt uteslutande på lövträd. I Ursjöns kantzon var åtta

procent av de stående lövträden skadade medan det i Uggleboviken var två

procent. Att det visades vara så låg andel skadade träd kan påvisa att bävern fällt

de flesta träd som den börjat gnaga på och inte lämnat dem stående. Troligen är

detta också anledningen till den låga andelen stående död ved som bävern skapat.

16

Fenomenet kan kanske bero på att träden överlag i undersökningen hade en

ganska låg medeldiameter där 85 procent låg mellan 10 och 20 centimeter i

brösthöjd. Klena träd är enklare att fälla än grova träd. Den låga andelen

bäverpåverkad stående död ved har troligen också ett direkt samband med detta.

Resultatet visar att bävern kan åstadkomma en stor påverkan på koncentrerade

områden i sjöars kantzoner. Den hypotes som ställdes upp före studien om

homogenare trädslagsblandning bekräftades inte i resultatet. Trädslags-

blandningen är fortfarande heterogen, däremot har barrandelen ökat vilket på sikt

kan leda till en homogenare kantzon. Ökad andel död ved bekräftades i alla sjöar

vilket i sin tur bidrar till en mer heterogen kantzon.

4.2 Kritisk granskning Under fältstudien uppstod problem i form av att strandlinjen inte tar hänsyn till

impediment. Var den exakta gränsen går mellan impediment och produktionsskog

blev därför en subjektiv bedömning som i sin tur kan ha påverkat vår placering av

visa ytor. I Ursjön och Uggleboviken var det tydligt att en relativt hög mänsklig

aktivitet förekommit i området i form av fiskeanläggningar, hustomter och

båtplatser. Huruvida den mänskliga aktiviteten påverkar bäverns födosökande är

därför svår att kalkylera med.

Arbetets resultat påverkas av många faktorer, b.la. bäverpopulationens storlek.

Trädslagsblandningen har också en betydande roll i hur kantzonen påverkas.

Snefringe häradsallmänning har haft rikligt med bäver, vilket medfört att

produktionsskog har påverkats av dämningar etc. På grund av den ökade

bäverpopulationen har också jakttrycket ökat med tiden. Under fältarbetet har vi

noterat att förekomsten av färskt gnag har varit förhållandevis låg. Tidigare

nämnda faktorer kan i sin tur ha påverkat resultatet. Samtidigt så förekommer jakt

på bäver nästan överallt i olika omfattningar i Sverige. Resultatet är därför svårt

att spegla i ett större perspektiv eftersom så många faktorer påverkar utfallet.

Arbetets styrkor är att det finns få studier som inriktar sig på hur bäver påverkar

kantzoner. Både bäver och kantzoner är något som blivit alltmer förekommande

på senare år. Det kan därför vara svårt att se en påverkan under längre tidsperiod.

Vår studie kan förhoppningsvis ligga till grund för en mer detaljerad studie i

framtiden. En möjlighet hade varit att följa bävrar i ett område där varken

trakthyggesbruk eller jakt får förekomma. Alternativt skulle man kunna

introducera några bävrar i ett opåverkat sjölandskap och se vad det leder till. Det

skulle ge en tydligare bild av hur kantzonen kan påverkas förutsatt att det sker en

kontinuerlig inventering av populationen.

17

4.3 Slutsatser Resultatet visar att bäverns påverkan på kantzoner i sjölandskapet har positiva

effekter för ekosystemet. Den ökar andelen död ved såväl på land som i vatten,

vilket skapar en större heterogenitet. Kantzonerna blir mer funktionella för den

biologiska mångfalden. Den negativa aspekten av bäverförekomst är att större

delen av träden som påverkas är lövträd, vilket bidrar till att barrandelen i

kantzonen tenderar att öka.

18

5. Referenser

Ager, B, Nilsson, N-E., Segebaden, G. (1964) Beskrivning av vissa skogstekniskt

betydelsefulla bestånds och trädegenskaper samt terrängförhållanden. Studia

forestalia Suécica vol. 20. Skogshögskolan. Stockholm.

Barling, R.D., Moore, I.D. (1994). Role of buffer strips in management of

waterway pollution: A review. Environmental Management Vol. 18, ss 543–558.

Tillgänglig: https://doi.org/10.1007/BF02400858

Bergquist, B. (1999). Påverkan och skyddszoner vid vattendrag i skogs- och

jordbrukslandskapet. (Rapport/Fiskeriverket, 1999:3). Drottningholm:

Fiskeriverket.

Bleckert, S., Degerman, E., Henriksson, L. (2010). Skogens vatten. 1. Uppl.

Värnamo: Fälth & Hässler.

Campbell-Palmer, R., Gow, D., Campbell, R., Dickinson, H., Girling, S., Gurnell,

J., Halley, D., Jones, S., Lisle, S., Parker, H., Schwab, G., Rosell, F. (2016). The

Eurasian Beaver Handbook: Ecology and Management of Castor fiber. 1. Uppl.

Exeter: Pelagic Publishing. Tillgänglig:

https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=F93SDAAAQBAJ&oi=fnd&pg=PP

8&ots=PtnV7UCaGm&sig=mpKjOx-

diCk8WTMSIb5N9duOz20&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false[2020-04-27]

Degerman, E., Halldén, A., Törnblom, J. (2005) Död ved i vattendrag – effekten

av skogsålder och naturlig skyddszon på mängd död ved. Solna:

världsnaturfonden.

Dindaroğlu, T., Reis, M., Akay, A.E., Tonguç, F. (2015) Hydroecological

approach for determining the width of riparian buffer zones for providing soil

conservation and water quality. Int. J. Environ. Sci. Technol. Vol.12, ss 275–284.

https://doi.org/10.1007/s13762-013-0444-4

Eriksson, H. 1973. Volymfunktioner för stående träd av ask, asp, klibbal och

contorta-tall. Skogshögskolan, Inst. f. skogsproduktion, Rapporter och Uppsatser

26, 26 s., Stockholm

Graf, P.M., Mayer, M., Zedrosser, A., Hackländer, K., Rossell, F. (2016).

Territory size and age explain movement patterns in the Eurasian beaver. Mamm

Biol. Vol. 81, ss 587–594. Tillgänglig:

https://doi.org/10.1016/j.mambio.2016.07.046

Haarberg O, Rosell F. 2006. Selective foraging on woody plant species by the

Eurasian beaver (Castor fiber) in Telemark, Norway. Journal of Zoology. vol 270,

ss 201-208. Tillgänglig: https://doi.org/10.1111/j.1469-7998.2006.00142.x

19

Jansson, G., Seiler, C., Andrén, H. (2004) Skogsvilt III: Vilt och landskap i

förändring. 2 uppl. SLU: Riddarhyttan.

Jonsson, H. 1953. Hybridaspens ungdomsutveckling och ett försök till

framtidsprognos. Svenska Skogsvårdsförbundets Tidskrift 51, 73-96.

Länsstyrelsen. (2010). Ekologiskt funktionella kantzoner vid vatten. Tillgänglig:

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.1dfa69ad1630328ad7c62db5/1526068

565018/Kantzoner%20-%20Folder.pdf [2020-03-28]

Näslund, M. & Hagberg, E. 1950. Skogsforskningsinstitutets större tabeller för

kubering av stående träd. Tall, gran och björk i södra Sverige. Statens

Skogsforskningsinstitut, Experimentalfältet, 200 s., Stockholm.

Puttock, A., Graham, H.A., Cunliffe, A.M., Elliot, M., Brazier, R.E. (2016).

Eurasian beaver activity increases water storage, attenuates flow and mitigates

diffuse pollution from intensively-managed grasslands. Science of the total

eviroment. Vol 576, ss 430-443. Tillgänlig:

https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2016.10.122

Riksskogstaxeringen (2018). Fältinstruktion. Umeå: SLU.

SFS.1993:1096. Skogsvårdsförordningen. Stockholm: Näringsdepartementet

SMHI (2020). Vattenwebben-sjöregister. Tillgänglig:

https://vattenwebb.smhi.se/svarwebb/ [2020-03-31]

Svenska jägareförbundet. (2018). Bäver.

Tillgänglig:https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-

vetande2/artpresentation/daggdjur/baver/ [2020-03-29]

Thompson, S., Vehkaoja, M., Nummi, P.(2016). Beaver-created deadwood

dynamics in the boreal forest. Forest Ecology and Management. vol 360, ss 1-8.

https://doi.org/10.1016/j.foreco.2015.10.019

Törnblom, J., Henriksson, L., Angelstam, P., Sjöberg, G., Hartman, G. (2008)

Bävern- en nyckelart för vattenfövaltning. Fakta Skog, 10 oktober.

Naturhistoriska riksmuseet (2020). Däggdjur-bäver. Tillgänglig:

https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/gnagare/baver.273.

html [2020-03-25]

Rosell, F., Bozér, O., Collen, P., Parker, H. (2005). Ecological impact of beavers

Castor fiber and Castor canadensis and their ability to modify ecosystems.

Mammal Review, vol. 34, ss. 248-276. https://doi.org/10.1111/j.1365-

2907.2005.00067.x

20

5.1 Icke publicerat material Eric Sundstedt, universitetslektor, Skogsmästarskolan, SLU, föreläsning 2019-04-

02.

21

6. Bilagor

Bilaga 1

22

Bilaga 2

Förkastningsunderlag Stubbar: Det ska synas med blotta ögat tecken på gnag/flisor från stubben så

bedöms stubben som påverkad av bäver. Vi ska inte putsa eller skrapa bort

befintligt material på stubben för att göra en bedömning. Vid dessa fall förkastas

stubben. Diametern på stubbarna som klavas ska vara 10 > cm.

Kantzon: Vid bedömning av kantzonens gräns utgår fältundersökningen av

impedimentsgränsen det vill säga ”mark som ej uthålligt kan producera minst 1

m3sk per ha och år” förkastas. Vid otydlig gräns flyttas ytan 20 meter i medsols

längs strandlinjen tills ytan ligger belägen i ett godkänt område. Vid en 20 meter

förflyttning som fortfarande inte uppfyller kriterierna förkastas ytan helt.

Strandlinje: bedöms utifrån Smhi:s sjöregister före fältstudien.

Provytor: ytorna görs inom 2,82 m och ska vara belägna i kantzoner där mer än

fem träd över 25 år finns inom en fem meters radie. Vid träd som står på gränsen

till ytan måste minst 50 % av trädet eller stubben befinna sig inom provytan.

Träden som klavas ska vara över tio centimeter levande som döda. Vid liggande

död ved mäts alla delar längre än 1 meter och större än tio centimeter inom

provytan för att vara mätbar. Ytor som inte uppfyller kraven förkastas och flyttas

då 20 m medsols.

Liggande träd: träd som ligger ner räknas alltid som döda och redovisas separat

om det är av bäver eller annan orsak. Träd som blivit påverkade av bäver men ej

fällda bedöms skadan enligt en tregradig skala i procent.

Levande träd: Endast stående träd med knoppbildning eller gröna barr räknas

som levande.

Belägenhet: Hamnar impedimentsgränsen mer än 40 meter från vattnets kant

förkastas ytan.

Teknisk förkastning: Bedöms ytan ej vara möjlig att mäta tack vare

strukturhinder ex. brant, översvämning, tomtmark, överhängande risk från lutande

eller ruttna träd, pågående avverkning, beteshagar m.m. förkastas ytan.

Godkänt träd, Vid träd som står på gränsen till ytan måste minst 50 % av trädet

eller stubben befinna sig inom provytan. Träden som klavas ska vara över 10 cm

levande som döda. Vid liggande död ved/lågor mäts alla dem delarna som är

belägna inom ytan. Ytor som inte uppfyller kraven förkastas och flyttas då 20

medsols.

23

Bilaga 3

24

Bilaga 4

Gran: v = 0,01104𝑑² + 0,01925𝑑²ℎ + 0,018158𝑑ℎ² − 0,04936ℎ², Tall: v = 0,1072𝑑² + 0,02427𝑑²ℎ + 0,007315𝑑ℎ². Björk: v = 0,1432𝑑² + 0,008561𝑑²ℎ + 0,02180𝑑ℎ² − 0,06630ℎ² (Näslunds,

1950).

Klibbal: 0,1926𝑑² + 0,01631𝑑2ℎ + 0,003755𝑑ℎ² − 0,02756𝑑ℎ +0,000499𝑑2ℎ² (Eriksson, 1973).

Asp: 0,0355𝑑²𝐻 + 0,0205𝑑ℎ + 0,2177𝑑 − 0,0397 (Jonsson, 1953)

Övriga trädslag: 𝑟2 × 𝜋 × 𝑓𝑜𝑟𝑚𝑘𝑣𝑜𝑡 × 𝐻.

Stubbdiameter till brösthöjdsdiameter: 𝑠𝑡𝑢𝑏𝑏𝑑𝑖𝑎𝑚𝑒𝑡𝑒𝑟/1,325 (Ager m.fl. 1964).

Volymfunktion död ved: ((𝑑𝑟𝑜𝑡 2 𝑥 𝜋 / 4) + (𝑑𝑡𝑜𝑝𝑝 2 𝑥 𝜋 / 4)) / 2 𝑥 𝑙ä𝑛𝑔𝑑𝑒𝑛.