Kampen för ett bättre livFackföreningsrörelsens historia i Sverige

InnehållVår gemensamma framtid 4

Utgångsläget 7

Organisationsarbetet inleds 8

Arbetsgivarna svarar 8

Den första stora kraftmätningen 11

Återuppbyggnaden 11

De första framstegen 12

Tjänstemännens uppvaknande 12

Mellankrigstiden 12

Facklig konsolidering 14

TCO bildas 15

Efterkrigstiden 15

1970-talet – fackets skördetid 16

Ett nytt millennium 16

2000-talet – en backlash? 16

Internationellt samarbete 18

Gemensamma regler 19

Arbetare vid ett byggei Sverige, 1905.

Vår gemensamma framtidTillsammansblir vi starka och kan genomföra förändringar både lokalt och globalt.

LO-TCO Biståndsnämnd får ofta frågan vadfackföreningsrörelsen i det rika, välorgani-serade Sverige har gemensamt med organi-sationer i fattiga länder i Afrika, Asien ellerLatinamerika.

Med den här broschyren försöker vi geen del av svaret. Vi gör det genom att taavstamp i historien.

En del av det som skildras här kan kän-nas avlägset för oss som lever på 2000-talet.

Men faktum är att de förhållanden som våraförfäder upplevde i Sverige starkt påminnerom de som i dag råder i stora delar av värl-den. Rötterna för våra gemensamma orga-nisationer är alltså gemensamma, våra strä-vanden och mål likaså.

Även i dagens Sverige påminns vi om atttidigare uppnådda framgångar inte kan tasför givna. Globalisering, ökad rörlighet påarbetsmarknaden och frågan om EU:stjänstedirektiv har tvingat fram en förnyaddebatt om kollektivavtalet och dess värde.Än en gång måste svensk fackföreningsrö-relse ta upp kampen och försvara det manför länge sedan uppnått.

4

För varje dag som går blir det fackligavardagsarbetet allt mer globalt. Svenskastorföretag har tusentals anställda i andraländer runt om i världen. Etableringen avnya företag i andra världsdelar påverkar våraarbeten här hemma och skapar nya kon-taktnät.

Därmed blir det allt tydligare att detfackliga arbetet inte kan stanna vid nations-gränsen. Globaliseringen kräver nya fackli-ga verktyg, inte bara för att visa interna-tionell solidaritet utan också för att påverkaarbetslivet på hemmaplan.

Under senare år har flera sådana verktygtagits fram. Det handlar om internationellakonventioner, mer eller mindre förpliktandeutfästelser från företagen, globala avtal mel-lan parterna och certifieringsbevis för godaarbetsvillkor och socialt ansvarstagande.

Ett annat verktyg i fackets globala verk-

tygslåda är det utvecklingssamarbete sombedrivs genom LO-TCO Biståndsnämnd.LO, TCO och deras medlemsförbund haralltid stått för internationell solidaritet ochhar under årtionden satsat betydande resur-ser på att stödja och bygga upp demokratis-ka och oberoende fackföreningar i utveck-lingsländerna.

Men det handlar inte bara om att föravidare svenska erfarenheter, utan också omatt ta tillvara andras. Det är därför vi talarom utvecklingssamarbete.Tillsammans blirvi starka och kan genomföra förändringarbåde lokalt och globalt.

Vår förhoppning är att denna broschyrska bidra till att vi och våra kolleger i andraländer får ökad kunskap om varandra. Ochatt vi därmed får bättre möjligheter attbygga upp ett fruktbart samarbete, baseratpå ömsesidig förståelse och respekt.

Tegelbruk i Pakistan på 2000-talet. Tungtarbete, långa arbetstider och lite att säga tillom. Situationen påminner om hur arbetare iSverige hade det vid förra sekelskiftet.FOTO: JAN-ERIC NORLING

5

6

Bilderna, från vänster till höger.1. Kö till brödutdelning.2. Trångboddheten var stor kring sekelskiftet och iarbetarfamiljerna fanns ofta mellan åtta och tiobarn.3. Över en miljon människor emigrerade frånSverige till USA mellan åren 1850 och 1921.

4. Mackmyra Sulfit var en massafabrik. I anslut-ning till den fanns arbetarbostäder. Mackmyrablev rikskänt år 1906, när en konflikt mellanarbetarna som ville bilda en fackförening och företaget ledde till bråk och vräkningar av ett flertal familjer.

UtgångslägetUnder 1800-talet var Sverige främst ett jord-bruksland. Mot slutet av seklet sköt indust-rialiseringen fart. Arbetskraft rekryteradesbland de fattiga i städerna, bland de mångajordlösa på landsbygden och bland hantver-kare som blivit arbetslösa när maskinernatagit över.

Produktionsförhållandena ändradessnabbt, men levnads- och arbetsvillkorenförbättrades inte.

Legostadgan gav arbetsgivaren oin-skränkt makt över dem som var egendoms-lösa. Statarsystemet innebar bland annatatt lön utbetalades dels i pengar, dels innatura – ofta i form av brännvin. De sombåde var arbetslösa och saknade egendombetraktades som lösdrivare och kunde sät-tas i tvångsarbete eller fängelse.

Barnarbete står i dag högt upp på deninternationella fackföreningsrörelsens dag-ordning. I Sverige förbjöds barnarbete före12 års ålder redan 1846. Ändå förekom detfram till 1914.

I mitten av 1870-talet var ungefär enfjärdedel av arbetarna kvinnor. De arbetade

främst inom textilindustrin, men fanns äveni gruvor och på byggarbetsplatser. Bostä-derna var dåliga och trånga. I arbetarfamil-jerna fanns ofta åtta-tio barn. Löss ochannan ohyra, dåliga kläder och undernäringgjorde att sjukdomar var mycket vanliga.Stockholm betraktades som en av Europasfattigaste och smutsigaste städer. Medel-livslängden för dem som föddes runt 1850var knappt 45 år. Men de som klarade deförsta fem åren kunde väntas leva i 60 år.

Arbetstiden var oreglerad och mycket lång.Industrier som drevs dygnet runt tillämpadetolvtimmarsskift utan raster. Lönen var intehögre än att arbetarna klarade livhanken.Allt därutöver ansågs bara leda till lättja ochomoral. Att det fanns överskott på arbets-kraft gjorde att den som begärde minst fickjobbet, ofta till rena svältlönen.

I det här läget tappade många tron på enframtid i Sverige och utvandrade. Mellan1850 och 1914 lämnade drygt en miljonmänniskor landet. Det var mellan 20 och 25procent av hela befolkningen. Många varunga och ogifta. För de flesta var måletUSA.

Fackföreningsrörelsenshistoria i Sverige

ÅR FÖR ÅR

1846Barnarbete före 12 års ålderförbjuds officiellt.

1881De första fackföreningarna bildas.

1884Typografiska föreningen sätterupp den första arbetslöshets-kassan.

1887Svenska Bankmanna-föreningen bildas.

7

Organisationsarbetet inledsDe som blev kvar i landet började sökaandra sätt att bekämpa eländet. Inspirationkom från andra europeiska länder där arbe-tarna hade börjat organisera sig. I Sverigesåg de första fackföreningarna dagens ljus ibörjan av 1880-talet. Snickeriarbetare, plåt-slagare, litografer, målare och gjutare varbland pionjärerna.

Strejker var det enda sätt man hade attprotestera mot svältlön och outhärdligaarbetsförhållanden. Oftast utbröt strejkernaspontant, de saknade samordning och slogslätt ner av arbetsgivare och myndigheter. Desom pekades ut som ansvariga fick långvari-ga fängelsestraff. De strejkande ersattes medstrejkbrytare, ibland från andra länder.

Också arbetarnas nybildade organisatio-ner motarbetades. De som organiserade sighotades med avsked och vräkning – ett nogså effektivt vapen i det kalla Sverige.

Men trots allt var behovet av att försvarasig mot utsugningen starkare än rädslan förrepressalier. Fackföreningarna började sam-arbeta. 1883 bildades embryot till en lands-

organisation. Sex år senare bildade fackför-eningarna i Sverige det socialdemokratiskaarbetarpartiet (SAP). Under denna tid del-tog också svenska fackföreningar i bildan-det av fackliga yrkesinternationaler.

Den fackliga centralorganisationen LOföddes 1898. 268 ombud för 24 fackför-bund, 13 fristående fackföreningar och 19lokala organisationer samlades i Stockholmden 5 augusti 1898. Tre dagar senare hadede bildat en landsomfattande sammanslut-ning för Sveriges arbetare.

Det nybildade LO:s viktigaste krav varorganisations- och mötesfrihet, åtta tim-mars arbetsdag och allmän rösträtt för män.Kraven väckte snabbt uppslutning och LObörjade växa. År 1900 hade organisationen45 000 medlemmar.

Nu, mer än 100 år senare, har LO 2,1miljoner medlemmar – och det i ett landmed en befolkning på 9 miljoner invånare.

Arbetsgivarna svararUtvecklingen runt förra sekelskiftet oroademakthavarna. En särskild lag för att skydda

Det nybildade LO:s viktigaste krav var organisations- och mötesfrihet,åtta timmars arbetsdag och allmän rösträttför män.

1889Fackföreningarna bildar detsocialdemokratiska arbetarpar-tiet (SAP).

1898Landsorganisationen (LO) bildas.

1901Lag om ersättning vid olycks-fall i arbetet.

1902Svenska arbetsgivareförening-en (SAF) och Sveriges verk-stadsförening (VF) bildas.Politisk strejk för allmänrösträtt.

1905Det första verkstadsavtalet träffas mellan LO och VF.Föreningsrätten har blivit slutgiltigt godkänd.

8

9

Bilden: 1 maj 1910.

strejkbrytarna – eller ”de arbetsvilliga” somde kallades – kom 1899. Arbetsgivarna bör-jade organisera sig för att möta den växandearbetarrörelsen.

1902 bildades både Svenska arbetsgiva-reföreningen (SAF) och Sveriges verkstads-förening (VF). De drev en hård linje motfackföreningarnas kamp för högre löner ochrätt att organisera sig. Strejkerna var mångai början av seklet.

Ett genombrott skedde 1905. Efter att17 500 arbetare vid 101 verkstäder hadestrejkat i fem och en halv månader kundeLO och VF träffa det första verkstadsavta-let. Avtalet omfattade arbetare inom fleraförbundsområden. Det innehöll en för-handlingsordning som skulle bli normgiv-ande för framtiden och innebar framför alltatt föreningsrätten slutligen hade godkänts.

Denna framgång hindrade inte att bådefackföreningarna och dess medlemmarmotarbetades även i fortsättningen. Påmånga håll sattes strejkbrytare och militärin. Arbetarna dömdes till långa fängelse-straff efter oroligheterna.

Första maj-demonstration i Stockholm, 1910.

10

Norra Bantorget i Stockholm under storstrejken 1909. Strejken bröt ut när SAF ville ha lönesänkningar och 80 000 arbetare inomtextil-, sågverks- och pappersmasseindustrin blev lockoutade. Det fick LO att svara med en generalstrejk. Endast sjukvård och andraviktiga funktioner undantogs.

Den första stora kraftmätningenFackföreningarnas krav på bättre arbetsvill-kor bemöttes av arbetsgivarna med motkravpå sänkta löner och längre arbetstider. Mot-sättningarna kulminerade 1909. Av olikauttalanden framgick det att arbetsgivarnasavsikt var att driva fram en storkonflikt föratt slå sönder den fackliga rörelsen.

Efter fruktlösa förhandlingar och en radsmåkonflikter utbröt en storstrejk i augusti.Strejken blev nästan total. Som mest berör-des nästan 300 000 arbetare. Trots att bådeLO och förbunden hade strejkkassor – ochatt man dessutom fick omfattande stöd frånorganisationer i andra länder – kunde barade allra fattigaste få hjälp.

Strejken blev en svidande förlust förarbetarna. Den avblåstes den 1 decemberutan att man fått något avtal. Många arbe-tare vräktes och svartlistades. Tusentalslämnade fackföreningarna i besvikelse övermisslyckandet.

När strejken inleddes hade LO 162 000medlemmar. Två år senare fanns knappt80 000 kvar.

ÅteruppbyggnadenGanska snart påbörjades arbetet för attbygga upp organisationerna igen. Vid kon-gressen 1912 beslutade LO satsa på färremen starkare industriförbund.

Arbetarrörelsen insåg också att det varnödvändigt att utbilda medlemmarna. Denförsta folkhögskolan hade startat 1906.1912 startade LO en egen utbildning förfackliga funktionärer. Det skedde i form avstudiecirklar. Förutom ämneskunskap gavutbildningen träning i demokratiska arbets-metoder.

Ansträngningarna gav resultat.1917 hadeLO-förbundens medlemsantal vuxit till186 000 och ökningen fortsatte.

Sverige deltog inte i första världskriget,men drabbades ändå av svält och nöd.Många strejker utbröt, men de varade intelänge. På flera platser hölls demonst-rationer, ibland urartade de till våldsammakravaller. 1918 var läget så allvarligt att bas-födan, potatis, ransonerades. Folkhälsanförsämrades och antalet dödsfall i difterioch influensa ökade kraftigt.

När strejken inleddes hade LO 162 000 medlemmar. Två år senare fanns knappt 80 000 kvar.

1909300 000 arbetare deltar i denförsta storstrejken.Allmän rösträtt för män införs.

1912LO startar egen utbildning avfackliga funktionärer.

1913Lag om allmän folkpension.

1916Sveriges privatanställdas pen-sionskassa bildas.

1919Allmän rösträtt införs i Sverigenär kvinnor får rösträtt.

1920Åtta timmars arbetsdag förindustriarbetare.

1921Dödsstraffet avskaffas.

1926Den gamla legostadgan upp-hävs.

1928Lag om kollektivavtal medfredsplikt drivs igenom underfackliga protester.

11

De första framstegenOrganisationerna växte och kraven på för-ändringar i samhället blev allt starkare. Ivalet 1917 led det styrande högerpartiet ettstort nederlag. Med nyvunnen och ökandestyrka kunde arbetarrörelsen ta itu med tvåännu olösta frågor: åtta timmars arbetsdagoch allmän rösträtt.

Männen hade fått rösträtt 1909. 1919genomdrevs allmän rösträtt också för kvin-nor. Det första riksdagsvalet med allmänrösträtt för både män och kvinnor hölls1921. Åtta timmars arbetsdag infördes1920, men enbart för industriarbetare.

Ekonomiskt blev efterkrigstiden en periodmed tillbakagång. 1921 steg arbetslöshetenbland organiserade arbetare från 15 till 33procent. Den fackliga verksamheten koncen-trerades till att försvara det man uppnått.

Tjänstemännens uppvaknande Arbetslösheten drabbade även kontorsper-sonal, statsanställda och banktjänstemän.Det ledde till att tjänstemännen nu börjadeombilda sina så kallade intresseföreningar,som stått nära arbetsgivaren, till riktigafackföreningar och söka samverkan medvarandra.

Det var främst fyra problem som drevfram ett närmande mellan tjänstemanna-

föreningarna: arbetslöshet, sjunkande real-löner, urholkad social trygghet och svårig-heten att få ett avtal om förhandlingsrätt.Den officiella tjänstemannarörelsens födelsedateras till den 6 oktober 1929. Då möttesombud för 13 tjänstemannaorganisationer iStockholm och drog upp riktlinjerna förskapandet av en kommande centralorgani-sation, vars främsta uppgift skulle vara attförverkliga förhandlingsrätten.

MellankrigstidenDen internationella ekonomiska krisen islutet av 1920-talet drabbade Sverige hårt. Ibörjan av 1930-talet lamslogs stora delar avindustrin. Vissa orter slogs ut helt. Värstdrabbades sågverken och dess anställda. 65procent av de organiserade sågverksarbetar-na var arbetslösa. De som hade arbete fickslita för svältlön.

1931 blockerade arbetarna en fabrik iLunde vid Ådalen i protest mot att denskulle läggas ner. Strejkbrytare sattes in ochden liberala regeringen skickade dit militär.Situationen var mycket spänd och vid enfredlig demonstration beordrades soldater-na ge eld. Fyra demonstranter och en ungkvinna som stått och tittat på dödades.Dödsskotten utlöste enorma protester ochdemonstrationer över hela landet.

1929Tjänstemannaförbundenbestämmer sig för att samverka.

1931De privatanställda tjänste-männen bildar De anställdascentralorganisation (Daco).Fem personer skjuts ihjäl närden liberala regeringen sätterin militär för att skingra endemonstration i Ådalen.

1932Socialdemokraterna vinnervalet och blir kvar i regerings-ställning i 44 år.

1934Lag om arbetslöshetsförsäkring

1936Tjänstemännen får samma för-enings- och förhandlingsrättsom arbetarna.

1937Stats- och kommunalanställdatjänstemän bildarTjänstemännens central-organisation (TCO).

Åtta timmars arbetsdag infördes 1920, menenbart för industriarbetare.

12

13

Begravningen av dem som sköts till döds i Ådalen 1931. Händelsen ledde till enorma protester i hela landet.

Facklig konsolideringArbetarna lyckades via sina organisationerkanalisera sin ilska i politisk handling. Eftervalet 1932 kunde socialdemokraterna bildaregering.Det skulle visa sig att detta var bör-

jan på ett 44 år långt obrutet maktinnehav.För fackföreningsrörelsen var maktskif-

tet av stor betydelse. Arbetsgivarna hade nuförlorat en stor del av sitt övertag. Statensmöjligheter att ingripa för att skapa ordning

Efter förhandlingar i stockholmsförorten Saltsjöbaden slöt LO och SAF 1938 ett banbrytandeavtal som definierade spelreglerna på arbetsmarknaden – det så kallade Saltsjöbadsavtalet.

1938 slöt LO och SAF ett banbrytande avtal – Saltsjöbadsavtalet – som definierade spelreglerna på arbetsmarknaden.

1938LO och SAF träffar iSaltsjöbaden avtal om spel-reglerna på arbetsmarknaden.Saltsjöbadsandan föds.Lag om två veckors semester.

1941LO-kongressen beslutar att för-bundens lönepolitik ska sam-ordnas av LO.

1944Daco och TCO slås ihop till enorganisation under namnetTCO.

1945125 000 metallarbetare strej-kar i fem månader.Statarsystemet upphävs.

1946Centralt avtal om partssam-mansatta företagsråd i indust-rin.

1947Sveriges akademikers central-organisation (Saco) bildas.

1951Lag om tre veckors semester.

1952LO och SAF för samordnadeförhandlingar för första gång-en.

1955Lag om allmän sjukförsäkring.

14

på arbetsmarknaden började diskuteras.LOville dock inte ha någon lagstiftning. Manhade sett vad högerns tidigare försök med”samhällsskyddande lagar” hade inneburit.Inte heller arbetsgivarna, som nu mötte enstarkare politisk arbetarrörelse, var intresse-rade av sådana lagar.

Efter förhandlingar i Stockholmsföror-ten Saltsjöbaden slöt LO och SAF 1938 ettbanbrytande avtal som definierade spelre-glerna på arbetsmarknaden – det så kalladeSaltsjöbadsavtalet. Där fastslogs organisa-tions- och förhandlingsrätten definitivt.I fortsättningen skulle lönefrågorna regle-ras mellan parterna utan ingripande från staten. Det samförståndsklimat som sedanför lång tid kom att dominera umgängetmellan parterna brukar kallas för Salt-sjöbadsandan.

TCO bildasUnder 1930-talet växte också tjänstemän-nens fackliga organisationer sig starkare.1931 bildade de privatanställda tjänsteman-naförbunden sin första centralorganisation –De anställdas centralorganisation (Daco).Den hade 20 000 medlemmar bland gruppersom LO inte nådde. Daco var alltså ingenkonkurrent och välkomnades av LO som ettvärdefullt tillskott till den fackliga rörelsen.

Efter ett riksdagsbeslut 1936 fick tjänste-männen samma fackliga fri- och rättighetersom arbetarna. Tidigare hade arbetsgivarnavägrat att förhandla med tjänstemännen.

1937 bildades en centralorganisation förstats- och kommunalanställda tjänstemän

under namnet Tjänstemännens centralor-ganisation (TCO).

1944 slogs denna organisation ihop medDaco under det gemensamma namnetTCO. Det nya TCO hade då 175 000 med-lemmar. Organisationen växte snabbt tillbåde numerär och inflytande.

TCO, som i början av 2000-talet har 1,3miljoner medlemmar, har kallats världensstarkaste tjänstemannarörelse. Totalt sett ärungefär 80 procent av Sveriges arbetare ochtjänstemän fackligt anslutna.

EfterkrigstidenMånga fruktade att även det andra världs-kriget skulle följas av depression och högarbetslöshet. Men tvärtemot farhågornabörjade svensk industri blomstra. 1950- och60-talen var två gyllene decennier med sågott som full sysselsättning i industrin, enstark tillväxt av den offentliga sektorn ochett successivt uppbyggande av välfärdssta-ten. Utbildningssystemet byggdes ut, socia-la reformer som pension och sjukförsäkringgenomfördes, arbetstiden förkortades,semesterrätten förlängdes och så vidare.

Detta skedde dels genom framsteg vidförhandlingsbordet, dels genom lagstift-ning, där framför allt LO stod nära den sty-rande socialdemokratiska regeringen. LOoch SAF förde samordnade förhandlingar.Konflikterna var få, ”Saltsjöbadsandan”levde.

Ytterligare en facklig milstolpe uppnåd-des 1966 då de offentliganställda fick för-handlingsrätt.

1957Lag om 45 timmars arbets-vecka.

1959Lag om allmän tjänstepension.

1963Lag om fyra veckors semester.LO-SAF-avtal om gruppliv-försäkring.

1964LO-SAF-avtal om avgångs-vederlag och permitteringslön.

1966Offentliganställda får full förhandlings- och strejkrätt.

1969Gruvarbetarstrejk i Malmfälten.LO-SAF-avtal om 42,5-timmars arbetsvecka.

1971Lagstadgade pensionsåldernför arbetare sänks till 65 år.

1972Lag om facklig representation ibolagsstyrelser.LO-SAF-avtal om kollektiv sjukförsäkring.

1973Lag om 40 timmars arbets-vecka.LO-SAF-avtal om särskild tilläggspension.

15

1970-talet – fackets skördetid1970-talet har kallats fackets skördetid,men det innebar samtidigt att motsättning-arna mellan fackföreningarna och arbetsgi-varna åter kom i dagen. Tendensen att alltfler frågor löstes via lag i stället för avtal för-stärktes. Nya lagar om anställningsskyddoch medinflytande för de anställda antogsav Sveriges riksdag.

I löneförhandlingarna blev framför allttjänstemannaorganisationerna mer mili-tanta. Med hjälp av konflikt eller hot omkonflikt lyckades fackföreningarna i mittenav 1970-talet genomdriva stora löneök-ningar. Arbetsgivarna hävdade att detsvenska näringslivets konkurrenskraft ur-holkades.

SAF började därefter bjuda allt hårdaremotstånd mot de fackliga kraven. En kraft-mätning ägde rum 1980 då 575 000 lönta-gare i både privat och offentlig tjänst lock-outades från sina arbetsplatser. Ytterligare115 000 strejkade.

Denna storkonflikt utgjorde också bör-jan till slutet för perioden av centralt sam-ordnade löneförhandlingar. Allt mer för-handlingsarbete har sedan dess decentrali-serats till förbunden och ut till arbetsplat-serna.

Ett nytt millenniumHundra år efter att de första fackförening-arna bildades har facket erövrat en självklarplats i det svenska samhället. I kristider, somi början av 1990-talet, ägnade man kraft åtatt försvara uppnådda segrar, exempelvis

ersättningsnivåer i sjuk- och arbetslöshets-försäkringarna. I tider av tillväxt försökteman flytta fram positionerna ytterligare.

Samtidigt blev diskussionen om de egnaarbetsformerna och fackets roll allt viktiga-re. Att vara med i facket var inte längre likasjälvklart för de unga som tidigare. Nyametoder att locka ungdomen blev en fackligödesfråga.

Dessutom diskuterades hur den tillta-gande individualismen skulle finna utrym-me inom facket. Hur tillmötesgår man kravfrån allt självständigare medlemmar inomramen för den kollektiva idén?

Detta är kanske inte en relevant fråge-ställning i ett utvecklingsland där facketännu slåss för sin existens. Men det kanändå tjäna som en illustration till att detständigt finns nya frågor att tackla – ävenför en mogen fackföreningsrörelse.

2000-talet – en backlash?Men strax efter att 1900-talet övergått i2000-tal fick denna mogna fackförenings-rörelse en oväntad och ovälkommen påmin-nelse om att gårdagens segrar inte är förevigt vunna. Hundra år efter att förenings-rätten godkänts tvingades facket i Sverigein i en förnyad kamp för kollektivavtal ochkonflikträtt – rättigheter som man alltsåsedan länge hade uppnått.

Skälet till denna försvarskamp var ettförslag till nytt tjänstedirektiv inom Euro-peiska Unionen. Tanken med förslaget varatt underlätta för tjänsteföretag att verka ialla EU-länder och att därmed främja rör-

1974Lag om anställningsskydd.Lag om facklig förtroendemansställning.LO-SAF-avtal om yrkesskade-försäkring.

1977Lag om medbestämmande iarbetslivet.

1978Lag om fem veckors semester.Ny arbetsmiljölag.

1980Storlockout. 575 000 löntag-are utestängs från sina arbets-platser. 115 000 strejkar.

1984Löntagarfonder införs.

1990Lag om ytterligare två semesterdagar.

1991Sjukersättningen sänks till 75 procent.

1993En karensdag införs i sjukförsäkringen.De två extra semesterdagarnaavskaffas.Löntagarfonderna avskaffas.

1998Sjukersättningen höjs åter till80 procent.

16

17

Städstrejken 1974-75 berodde på missnöje med arbetsgivaren, det multinationella bolaget ASAB, som erbjöd ett tungt arbete till låglön och med dåliga arbetstider. Strejken började i Borlänge och spreds sedan till Malmfälten, Skövde och Umeå. Solidariteten medstäderskorna var stor i landet, många samlade in pengar och ordnade stödaktioner.

LO, TCO och deras förbund utvecklings-samarbete med målet att bygga upp demo-kratiska och oberoende fackliga organisa-tioner i Latinamerika, Asien, Afrika samt iCentral- och Östeuropa.

Av egen erfarenhet vet vi att bara om deanställda själva organiserar sig i starka fack-föreningar kan deras villkor förbättras. Defackliga utvecklingsprojekten handlar där-för oftast om grundläggande medlemsut-bildning. Projekten stöds till stor del av Sida– den statliga myndigheten för internatio-nellt utvecklingssamarbete. Det krävs dockalltid en egeninsats från de svenska fackligaorganisationerna.

Men det fackliga utvecklingssamarbetetär inte den enda formen av internationelltarbete, långt därifrån. I takt med den ökan-de globaliseringen av världsekonomin harockså annat fackligt samarbete ökat ochtagit sig nya former. Det bedrivs nu såvälmellan grupper av anställda i samma kon-cern som mellan nationella fackföreningar iolika delar av världen och i deras konfede-rationer. Ett viktigt forum är de europeiskaföretagsråden (EWC), som bygger på ettEU-direktiv om regler för samverkan mel-lan företagsledning och anställda i flerna-tionella koncerner. Vissa företag låter ävenpersonalrepresentanter från länder utanförEuropa delta.

Dessutom har allt fler aktörer utanförarbetsmarknaden börjat engagera sig ochställa krav på anständiga arbetsvillkor. Detgäller allt från FN-chefen till den enskildekonsumenten.

Här är några exempel på innehållet i den

1999Lag mot etnisk diskrimineringi arbetslivet.Lag om förbud mot diskrimi-nering av personer med funk-tionshinder.Lag om förbud mot diskrimi-nering i arbetslivet på grundav sexuell läggning.

2006Europeiska Unionen antar etttjänstedirektiv som innebär attarbetsmarknaden för tjänsteröppnas mellan EU-länderna,men att kollektivavtal ocharbetsrätt i det land där tjäns-ten utförs ska gälla.

2007Nya regler för arbetslöshets-försäkringen införs.Ersättningen sänks och för-säkringen blir dyrare.Förändringen är första ledet ien stor omläggning av arbets-marknadspolitiken som dennya borgerliga regeringen avi-serat. En direkt effekt är attflera hundra tusen människorlämnar a-kassan.

ligheten av arbetskraft. Det uppstod docksnabbt en konflikt om vilka villkor som skagälla för den arbetskraft som tillfälligt arbe-tar i ett annat land.

Det fall som fick symbolisera denna frågaägde rum 2004 i den svenska staden Vax-holm, där ett lettiskt byggnadsföretag anli-tats för att bygga en skola.Det svenska fack-et krävde kollektivavtal för de lettiska arbe-tarna. När man inte kom överens med före-taget försattes bygget i blockad. Företagetansåg att blockaden var olaglig och stämdefacket.

Den svenska arbetsdomstolen godkändestridsåtgärden, men vände sig ändå till EU:sdomstol i Luxemburg för att få ett klarläg-gande om den också är tillåten enligt EU-rätten. Fallet ledde till en häftig debatt.

I maj 2007 meddelade generaladvokateni EU:s domstol att blockaden inte står i stridmed EU:s regler. Så även om utslaget gickfackets väg blev fallet en tydlig illustrationtill att den fackliga kampen inte är över,utanatt den ständigt måste föras.

Internationellt samarbeteFackföreningsrörelsen har alltid varit inter-nationell. Redan under storstrejken 1909tog LO emot stöd från fackliga organisatio-ner runt om i världen. Inom svensk fackför-eningsrörelse har de internationella frå-gorna och samarbetet med organisationer iandra länder hela tiden utvecklats.

Solidaritet och fackligt utvecklingssam-arbete är alltså av gammalt datum. LO-TCO Biståndsnämnd fick sin nuvarandeform 1989. I denna organisation bedriver

18

19

internationella verktygslåda som fackli-ga organisationer i dag kan använda sigav:

� ILO-konventionerFN-organet ILO, som består av företrä-dare för arbetsgivare, fackföreningar ochregeringar, har antagit en mängd kon-ventioner om förhållandena i arbetsli-vet. Medlemsländerna är skyldiga attfölja de konventioner som de ratificerat.ILO saknar dock sanktionsmöjligheter.

� Globala avtalGlobala avtal sluts mellan ett multina-tionellt företag och ett globalt fack(branschvisa globala fackliga organisa-

tioner). De innehåller minimiregler förarbetsvillkor inom koncernen och blanddess leverantörer.

� SA 8000-certifieringFöretagen förbinder sig att följa vissadefinierade krav vad gäller sociala villkorpå arbetsplatsen. Om kraven inte efter-levs förlorar företaget sitt certifikat, vil-ket allvarligt kan skada dess varumärke.

� OECD:s riktlinjer för multinationella företag

Industriländernas ekonomiska samar-betsorganisation har antagit en rad fri-villiga riktlinjer för hur multinationellaföretag ska uppföra sig.

� Andra uppförandekoder/policiesFlera frivilligorganisationer har tagitfram modellkoder för företag inom olikabranscher, till exempel Rena Kläder(Clean Clothes Campaign). Ett annatexempel är Rättvisemärkt som är enetisk och social märkning med fokus påmänskliga rättigheter.

� KonsumentmaktAtt uppmärksamma konsumenterna påmissförhållanden i företagen kan varaett verksamt vapen för bättre arbetsvill-kor. Konsumenter som ställer krav är enmaktfaktor.

Gemensamma reglerDe fackliga organisationerna i Sverigehar satt upp flera mål för vad man villuppnå med sitt internationella engage-mang. Bland annat vill man verka förinternationellt bindande regler vidinternationella kapitalrörelser och eko-nomiska sanktioner mot dem somexploaterar arbetare. Man ska ocksåverka för enhetliga europeiska regler förarbetstagarnas inflytande och att arbets-villkor och kollektivavtal i landet därarbetet utförs ska gälla när arbetskraftflyttar över landgränserna.

Fackligt möte i Kenya.

FOTO

: DE

NN

Y LOR

EN

TZEN

Text: Bengt Rolfer, Kerstin Wallin Foto: Arbetarrörelsens arkiv där ej annat anges.Grafisk form: Eva Vaihinen / press art Tryck: Elanders Tofters, 2007Skriften är framtagen med stöd av Sida. Sidasvarar ej för innehållet.

Vad har fackföreningsrörelsen i det rika, välorga-niserade Sverige gemensamt med organisationeri fattiga länder i Afrika, Asien eller Latinamerika?

Den här broschyren försöker ge en del av sva-ret, genom att ta avstamp i den svenska fackför-eningsrörelsens historia. De svåra förhållandensom rådde i Sverige för hundra år sedan påmin-ner på många sätt om de förhållanden som i dagråder på arbetsplatser i stora delar av världen.

Den svenska fackföreningsrörelsen har sedan1880-talet fört en hård kamp för ett bättre liv försina medlemmar. Resultaten har kommit steg försteg och redovisas här år från år. Av egen erfaren-het vet vi att bara om de anställda själva organi-serar sig i starka fackföreningar kan deras villkorförbättras.

www.lotcobistand.org