BESLUTDatum Dnr

2008-02-26 8235-07-40

ERSÄTTNINGSANSPRÅK MED HÄNVISNING TILL HAND-LÄGGNINGEN AV DET S.K. BORDELLÄRENDET

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår, med hänvisning till preskription, Eva Bengtssons ochhennes kusins begäran om ersättning av staten.

Ärendet

Inledning

Eva Bengtsson och hennes kusin vistades under år 1974 på Ulvsunda ung-domshem i Stockholm. Under en tid – när de var 14 resp. 15 år gamla – äg-nade de sig åt prostitution och fick kunder genom den koppleriverksamhetsom Doris Hopp bedrev. Under utredningen av bro tten och senare har förtsfram att bl.a. ledande politiker var kunder hos Doris Hopp. Det har ocksågjorts gällande att det förekom mörkläggning med hänsyn till kända perso-ners inblandning samt att de personer som hade hand om brottsutredningar-na därvid utsattes för påtryckningar.

I detta beslut redogör Justitiekanslern först i en bakgrund i ko rthet för vadhär tillgängliga handlingar utvisar om främst den rättsliga handläggningenav brottsmisstankarna. Härefter anges Eva Bengtssons och hennes kusinsanspråk samt grunden för dessa. Den utredning som har gjorts här redovis as

i ett avsnitt. Under rubriken Justitiekanslerns bedömning anges skälen förJustitiekanslerns beslut. I slutet av det avsni ttet redovisas en sammanfattningoch slutsatser.

Bakgrund

Efter en tids spaning anhölls Doris Hopp den 11 maj 1976 som misstänkt förgrovt koppleri. Hon häktades av Stockholms tingsrä tt den 17 maj 1976.Tingsrätten angav att åtal skulle vara väckt senast den 31 maj 1976. Åklaga-ren begärde vid två tillfällen förlängd tid för a tt väcka åtal. Hos Polisen (då-varande Stockholms polisdistrikt) sköttes förundersökningen främst av då-varande kriminalinspektörerna Morgan Svensson och Ove Sjöstrand. Förun-dersökningsledare var dåvarande chefsåklagaren Eric Östberg. Förundersök-ningsprotokollet färdigställdes den 16 juni 1976. I protokollet finns förhör

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax

E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12

08-405 10 00 08-723 03 57

registrator a@justitiekanslem.se103 17 STOCKHOLM

2

med 28 namngivna kvinnor. Vidare anges att manliga kunder hade hörts iärendet samt att protokollen över dessa förhör inte medtogs i förundersök-ningsprotokollet. Sammandrag över de hållna förhören redovisades, va rvidde fem kunder som därvid nämndes betecknades med siffrorna 1– 5.

Dåvarande kammaråklagaren Torsten Wolff väckte den 24 juni 1976 åtalmot Doris Hopp för grovt koppleri enligt följande gärningsbeskrivning.

Doris Hopp har under i vart fall fem års tid och fram till dess hon greps den 11maj 1976 i Stockholm vanemässigt och för att bereda sig vinning främjat annansotuktiga levnadssätt genom att för sexuellt umgänge förmedla kontakt mellanmän och kvinnor. Doris Hopp har av sagda verksamhet haft ett utbyte inte un-derstigande 250 000 kr. Gärningen är att bedöma som grov enär Doris Hoppfrämjat otuktigt levnadssätt i större omfattning.

Huvudförhandlingen (mål B 209-76 i Stockholms tingsrä tt) hölls den 29 juni1976. Domen avkunnades samma dag. Doris Hopp dömdes därvid för grovtkoppleri till fängelse två år. Hon förpliktades att såsom förverkat värde utge200 000 kr avseende utbyte av koppleribrott. Do ris Hopp överklagade do-men till Svea hovrätt och yrkade att gärningen skulle rubriceras som kopp-leri samt att påfölj den och förverkandebeloppet skulle sättas ned väsentligt.Överklagandetiden gick ut den 20 juli 1976. Den 26 juli 1976 höll Ove Sjö-strand ett första förhör med Eva Bengtsson. I en vadeinlaga daterad den 27juli 1976 anslutningsvädjade Eric Östberg. H an yrkade därvid en väsentligstraffskärpning samt att ett högre belopp avseende utbyte av bro tt skulle för-klaras förverkat. Som grund för si tt yrkande angav han följande.

Doris Hopps koppleriverksamhet har pågått under mycket lång tid, avsett ettstort antal utnyttjade kvinnor och inbringat synnerligen stora belopp. Såsom nyomständighet rörande denna gärning far jag åberopa att bland de personer, varsotuktiga levnadssätt Doris Hopp främjat och utnyttjat, ingår minst två flickor un-der 15 år och minst två under 17 år. De unga flickorna har i stor omfattning avDoris Hopp ställts till äldre kunders förfogande för sexuellt utnyttjande. Sagdaomständigheter är av beskaffenhet att väsentligt böra skärpa påföljden.

Hovrätten höll huvudförhandling i målet (B 1350/76) den 16 augusti 1976.Till förhandlingen hade Eva Bengtsson och hennes kusin kallats att hörassom målsägande. Eva Bengtsson kom inte till förhandlingen. Åklagaren,Torsten Wolff, påkallade att hon skulle höras. Han ansåg dock att huvud-förhandlingen kunde påbörjas och fortsätta senare.

Doris Hopp angav som sin inställning att hon inte hade känt till att några avde målsägande som hon hade haft kontakt med i sin verksamhet var under-åriga. Vid huvudförhandlingen hördes kusinen som målsägande. Som vittnehördes en ungdomshemsassistent som hade varit övervakare för Eva Bengts-son under vistelsen på ungdomshemmet Ulvsunda. Efter en paus i förhand-lingen återkallade Doris Hopp härefter överklagandet. Eftersom överklagan-det hade återkallats förföll åklagarens talan. Hovrätten avskrev målet frånvidare handläggning.

3

Efter huvudförhandlingen i hovrätten inleddes förundersökning mot SigvardHammar och ytterligare två personer angående otukt med barn. Förunder-sökning i den delen tycks ha inletts den 23 augusti 1976.

Ett första förhör i denna förundersökning hölls med Eva Bengtsson den 25augusti 1976 för att – enligt vad som anges i förhörsprotokollet – klarläggavilka män som hade utnyttjat henne sexuellt och om dessa män hade gjo rt

sig skyldiga till koppleri . Enligt förhöret uppgav hon att hon hade haft sam-lag med Sigvard Hammar och ytterligare två män. Det framgår av förhöretatt hon även hade haft andra män som kunder. Förhör angående misstankeom otukt med barn hölls med Sigvard Hammar och de två andra männen idecember 1976. Sigvard Hammar gjorde gäll ande att det inte hade varit nå-got tal om flickornas ålder samt att han tog för givet att de var 17 –18 årgamla. De andra två männen bestred att de hade haft samlag med flickorna.Förundersökningsprotokollet i denna del är daterat den 29 december 1976.Förundersökningen lades ned den 8 juli 1977 med motiveringen a tt brott ejvar styrkt. Åklagaren preciserade inte närmare skälen för beslutet.

Under förundersökningen avseende otukt med barn utökades brottsmisstan-karna mot Sigvard Hammar till att omfatta koppleri alternativt medhjälp tillkoppleri . Åtal väcktes den 8 juli 1977 mot Sigvard Hammar för medhjälptill koppleri. I gärningsbeskrivningen angavs bl.a. att han under sommaren1974 hade medverkat till Doris Hopps bro ttslighet genom att, i avsikt att

flickorna därigenom skulle få kunder för sexuellt umgänge mot betalning,sammanföra Eva Bengtsson och hennes kusin med Doris Hopp, genom vil-ken flickorna därefter tillsammans hade fått i vart fall ett 70-tal kunder. Sig-vard Hammar erkände gärningen. Han bestred dock ansvar och gjorde där-vid gällande att omständigheterna var sådana att påfölj den borde eftergesoch att hans medverkan i vart fall var att bedöma som ringa. Tingsrättenfann att det inte förelåg några särskilda skäl för a tt det skulle vara uppenbart

att påföljd inte var erforderlig. Vidare angav tingsrätten att flickorna vid till-fallet var mycket unga samt att gärningen redan på grund därav inte kundeanses ringa. Tingsrätten dömde Sigvard Hammar för den åtalade gä rningentill villkorlig dom. Domen avkunnades den 22 november 1977 (mål nr B287/77). När det gäller misstanken om otukt med barn lades förundersök-ningen som sagt ned den 8 juli 1977.

Dåvarande justitiekanslern Ingvar Gullnäs gjorde en utredning som primärt

hade till syfte att klarlägga om rikspolischefen Carl Persson kunde anses hahaft tillräcklig anledning att lämna regeringen den information som fram-gick av en promemoria den 20 augusti 1976. Justitiekanslern fann i ett be-slut den 1 juni 1978 inte anledning till kritik mot Carl Persson i denna del(JK:s dnr 1225-78-22). Han fann inte heller någonting som tydde på a tt CarlPersson skulle ha haft något politiskt syfte med sin information till regering-en eller velat skada någon viss person.

Med anledning av anmälningar från två personer inledde Riksdagens om-budsmän (JO) en granskning av åklagarnas befattning med koppleriutred-

4

ningen (dnr 1933/76 och 2207/76). I en av anmälningarna hade hänvisats tillett uttalande som Torsten Wolff hade gjort i en intervju. Han hade, enligtanmälaren, hävdat att namnen på de "kända personer" som grovt utnyttjatminderåriga flickor kom i dagen först vid hovrättsförhandlingen. Anmälarengjorde gällande att detta enligt Polisen skulle vara os ant och ifrågasatte omTorsten Wolff hade medverkat till att tysta ned och förhindra rättvisansgång. I ett beslut den 4 mars 1977 hänvisade JO (justitieombudsmannenAnders Wigelius) i denna del till vad Morgan Svensson hade uppgett :

Vid de spaningar som föregått själva ingripandet mot H. hade det bl.a. fram-kommit att flickor i åldern 15 –18 år ingick i org anisationen. Trots stora försökfrån polisens sida hade dessa flickor icke kunnat identifieras. Östberg informera-des om detta förhållande och han framhöll för utredningspersonalen att det varangeläget att om möjligt få den situationen klarlagd, dvs, om H. anlitat flickorunder 18 år. Det lyckades dock inte för polisen att under själva förundersökning-en nå längre i den frågan. Först senare eller närmare bestämt efter semesterperio-den 1976 lyckades spaningspersonal identifiera en minderårig flicka som ingått iorganisationen. Ostberg informerades omgående om de tta förhållande.

JO angav i sitt beslut att han inte hade kunnat finna något stöd för anmäla-rens misstankar mot Torsten Wolff och företog ingen vidare undersökning isaken. Han angav vidare att Torsten Wolff, vilket hade framkommit i ett ytt-rande från Eric Östberg, skulle komma att pröva om åtal skulle väckas motnågon för att i sexuellt avseende ha utnyttjat minderåriga flickor.

Anspråket

Eva Bengtsson och hennes kusin har – genom advokaten Niclas Karlsson –begärt ersättning av staten med 1 miljon kronor vardera. De har också begärten ursäkt av staten. Till stöd för sin begäran om ersättning har de angett bl.a.följande. Eva Bengtsson och kusinen utny ttjades sexuellt i den av DorisHopp bedrivna koppleriverksamheten på 1970-talet. Flickorna var då endast14 år. Koppleriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet från tid till an

-nan. Åtskilligt har skrivits om händelserna, som oftast går under beteck-ningen "Bordellhärvan". Som referens kan nämnas boken "Makten, männen,mörkläggningen" av Deanne Rauscher och Janne Mattsson. Eva Bengtssonoch kusinen var brottsoffer, då de hade utsa tts för brott enligt bestämmelser-na i 6 kap. brottsbalken.

De har vidare anfört följande.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna för-hördes ingående av polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara ut-pekanden lämnades om förövarna.

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för att gåvidare i ärendet med ett åtal. Trots utredningsmaterialet har det ske tt en mörk-läggning, i syfte att skydda brottslingarna på grund av att de tillhört eliten inompolitik, stat och näringsliv. Flicko rnas rättigheter som medborgare och brottsof-fer har kränkts då staten trots sin kännedom om bro tten har underlåtit att beivrade brott och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som myndig-hetsmissbruk och rättsröta har sällan, om ens någon gång, varit så pass ande som

5

i detta fall. Statens svek mot flickorna har fått till följd e tt psykiskt lidande somalltjämt plågar dem och har deformerat der as liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersät tn ingom vardera en miljon kronor i skadestånd. Jag får utgå ifrån att staten ej åberoparpreskription då det vore synnerligen stötande för den allmänna rättskänslan .

Det yrkade skadeståndet är motiverat uti från att Eva och kusinen under hela si ttvuxna liv lidit psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtitatt agera mot brottslingarna. Deras förtroende för politiken och samhällets insti-tutioner har raserats. Varje gång de under årens lopp i media läst om och på TVsett de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka gärna talat sigvarma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De sex-uella övergreppen har följts av e tt rättsövergrepp som saknar motstycke i svenskmodern historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skydd as, tvärtom skyddarbrottslingarna – därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta attstifta och upprätthålla lagar som skulle ha skyddat dessa unga flickor. När perso-ner i ledande ställning och ansvarig position istället själva begår övergrepp ochstaten med kännedom om de tta blundar och vänder flickorna ryggen är statensskam – och ansvar för att söka ställa tillrätta – som allra störst.

Utredningen här

Justitiekanslern har tagit del av följ ande akter och handlingar.– Stockholms tingsrätts akt B 209/76 (åklagaren ./. Do ris Hopp),– Svea hovrätts akt B 1350/76 (Doris Hopp ./. åklagaren och omvänt),– Stockholms tingsrätts akt B 287/77 (åklagaren ./. Sigvard Hammar),– Stockholms polisdistrikts akt dnr K 70 946 -- 948-76 (förundersökningenangående otukt med barn m.m.),– Justitiekanslerns beslut den 1 juni 1978 i ärende dnr 1225-78-22,– Riksdagens ombudsmäns akt dnr 1933/76,– en promemoria som överlämnades av Carl Persson till regeringen den 21augusti 1976 samt ett koncept till denna promemoria, och– en promemoria daterad den 17 augusti 1976 upprä ttad av Morgan Svens-son.

Justitiekanslern har också tagit del av följande böcker och TV-program.– Deanne Rauscher och Janne Ma ttsson, Makten, männen, mörkläggningen,Vertigo förlag, 2004,– Carl Persson och Anders Sundelin, Utan omsvep, Norstedts förlag, 1990,och– "Studio S" den 2 maj 1978.

Under handläggningen har Justitiekanslern haft samtal med följande perso-ner (de titlar de hade i mi tten av 1970-talet anges här).– Olof Frånstedt (operativ chef, SÄPO),– Morgan Svensson (kriminalinspektör),– Ove Sjöstrand (kriminalinspektör),– Eva Bengtsson, och– kusinen.

6

Justitiekanslern har också haft korta telefonsamtal med dåvarande justitie-kanslern Ingvar Gullnäs och dåvarande rikspolischefen Carl Persson.

Vid samtalet med Eva Bengtsson och hennes kusin deltog der as ombud Nic-las Karlsson och författaren Deanne Rauscher.

Kortfattade anteckningar från samtalen, innefattande vad som har bedömtsvara av intresse för Justitiekanslerns bedömning, finns intagna i akten.Dåvarande chefsåklagaren Eric Östberg har på grund av sjukdom bedömtsinte böra höras. Deanne Rauscher har lånat ut inspelningar som innehåller deintervjuer som hon höll med E ric Östberg i samband med att hon och med-författaren skrev den tidigare nämnda boken. Justitiekanslern har tagit del avinspelningarna.

Dåvarande kammaråklagaren Torsten Wolff avled år 1999.

Rättslig reglering

Vissa processuella och straffrättsliga regler

Två processuella bestämmelser är av intresse i ärendet. Dessa gäller de fris-ter som gäller för överklagande. Tingsrättens dom i ett brottmål kan över-klagas inom tre veckor från den dag då domen gavs, se 51 kap. 1 § rätte-gångsbalken. Tidigare kallades överklagandeskriften för vadeinlaga. Om denena parten har överklagat tingsrättens dom får även motparten föra tal an motdomen, trots att han inte har klagat inom treveckorsperioden. En sådan talan

måste föras inom en vecka från det att överklagandetiden gick ut, se 51 kap.2 § rättegångsbalken. Ett sådant överklagande kallades tidigare anslutnings-vad. Ett sådant överklagande förfaller om det första överklagandet återkal-las.

Här bör också nämnas vissa straffrättsliga regler. De tas upp här i den lydel-se som är aktuell i detta ärende, dvs. lydelsen i mitten av 1970-talet.

6 kap. 3 § brottsbalken: "Har någon könsligt umgänge med barn under fem-ton år, dömes för otukt med barn till fängelse i högst fyra år."

6 kap. 8 § brottsbalken: "Den som genom att utlova eller giva ersättningskaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som ärunder aderton år eller, om han är av samma kön, under tjugo år, domes förförförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader."

I 6 kap. 9 § brottsbalken anges att ansvar som är föreskrivet i kapitlet förgärning som begås mot någon under viss ålder "skall ådömas även den somicke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre ej uppnått sådan

ålder".

7

Påföljd fick inte ådömas om den misstänkte inte hade häktats eller fatt delav åtal för ett visst brott inom två år om det inte var föreskrivet svårare straffän fängelse i ett år. Den preskriptionstiden gällde således för brottet förförel-se av ungdom. För brottet otukt med barn, där det svåraste straffet somnämnts var fängelse fyra år, var preskriptionstiden tio år. Dessa bestämmel-ser fanns i 35 kap. 1 § brottsbalken.

Vissa skadeståndsregler

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta personskada,sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelsevid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen ska bestämmelserna om skyldighet att

ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogarnågon annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofre-dande som innefattar brott, vissa andra i lagrummet angivna brott eller lik-nande brottsliga gärningar. Denna bestämmelse är nu upphävd, men en be-stämmelse med väsentligen samma innebörd finns numera i 2 kap. 3 § ska-deståndslagen.

Justitiekanslerns bedömning

Utgångspunkter

Min granskning har begränsat sig till det som jag har bedömt vara relev antför prövningen av Eva Bengtssons och kusinens skadeståndsanspråk. Ut-gångspunkten är därvid att det kan bli aktuellt att betala skadestånd till demom det får anses ha varit ett skadeståndsgrundande fel av polis och åklagareatt avstå från att beivra sexualbrott som Eva Bengtsson och kusinen hadeutsatts för. I den mån beslutet grundade sig väsentligen på en bedömning avmöjligheterna att nå framgång med lagföringen fordras för skadestånd, i en-lighet med rättspraxis, att det var en uppenbart oriktig bedömning. Därtillfordras för att de ska ha rätt till ersättning för kränkning a tt ett eventuellt felär att se som ett tjänstefel, alltså ett brott . För att de ska ha rätt till ersättningför personskada eller ekonomisk skada fordr as att det står klart att dennaskada är en följd av felet, och därtill en rimligt närliggande följd.

Eftersom de fel som kan ha förekommit inträffade för mer än tio år sed an ären eventuell skadeståndsskyldighet för staten preskriberad. Rent rättsligtfinns det alltså inte någon skyldighet för staten a tt betala skadestånd. Att

skadeståndsanspråk preskriberas fyller framför allt det syftet att anspråk skaframföras i rimlig tid för att prövningen inte ska behöva ske långt i efterhandmed den försvagning av minnen m.m. som då naturligen har inträffat. M an

brukar också säga att den skadeståndsskyldige efter viss tid ska kunna läggadet inträffade bakom sig och inte hur länge som helst behöva räkna med ris-ken av ett skadestånd.

8

Det är sålunda möjligt för mig att hänvisa till preskription för att avslå ska-deståndsanspråket. Om Justitiekanslern väljer att göra invändning om pre-skription är det inte heller möjligt att fa skadestånd efter en domstolspröv-ning.

I särskilda undantagsfall anser sig emellertid Justitiekanslern böra avstå frånatt åberopa preskription. Några regler om när detta närmare bestämt kan el-ler bör ske finns inte. För min del anser jag det rimligt att avstå från pre-skriptionsinvändning när det står klart att en person har utsatts för ett allvar-ligt skadeståndsgrundande fel som staten är ansvarig för och har drabbatshårt av det. Med en mer generös praxis än så skulle riskerna vara alltför sto-ra att Justitiekanslern ofta tvingades granska och pröva gamla händelser.

Den fråga som jag har ställt mig, och som har utgjort ramen för min under-sökning, är alltså denna: Står det klart att Eva Bengtsson och kusinen harutsatts för ett allvarligt skadeståndsgrundande fel genom att polis och åkla-gare avstod från att beivra sexualbrott som de hade utsatts för, och har de iså fall drabbats hårt av detta fel? Jag har ansett mig böra undersöka ärendetså långt att jag efter en rimlig insats av tid och arbete kan bedöma om denangivna förutsättningen är uppfylld.

Med den angivna utgångspunkten har jag inte haft någon anledning a tt för-söka utreda vilka personer som var flickornas kunder. Denna omständighetkan visserligen ha haft betydelse för om det förekom några ovidkommandeeller obehöriga hänsyn i samband med beslutet att inte gå vidare med brotts-utredningen. Men det som i första hand är av betydelse är om det faktiskt varett allvarligt fel att inte gå vidare med denna utredning. E tt klarläggande nu,helt eller delvis, av kundkretsen kan enligt min bedömning inte tillmätas nå-gon betydelse vid den prövning som jag därvid har att göra.

Vad som framkommit i utredningen av skadeståndsfrågan

Utredningen visar enligt min mening att det inte finns någon anledning att

betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för en stor mängd sex-ualbrott. Eva Bengtsson var bara 14 år när övergreppen började och utsattessålunda för det brott som då kallades otukt med barn. Sedan hon hade fyllt15 år (den 10 november 1974) var brottet mot henne – liksom mot kusinen –

förförelse av ungdom. Kusinen var 15 år när övergreppen började. Hon ärfödd den 11 juli 1959.

Brottsutredningen inriktades på a tt lagföra Doris Hopp för koppleri, seder-mera också Sigvard Hammar för medhjälp till koppleri. Frågan om att lagfö-ra prostitutionskunder för otukt med barn aktualiserades inte förrän i sam-band med hovrättsförhandlingen i målet mot Doris Hopp, tydligen bl.a. föratt det i början inte var klart att underåriga flickor hörde till de prostituerade.Så småningom stod detta emellertid klart för utredarna, vilket bl.a. visadesig i att åklagaren särskilt åberopade denna omständighet när målet mot Do-ris Hopp togs upp i hovrä tten.

9

Eric Östberg har uttalat i huvudsak följande i e tt samtal år 2003 med DeanneRauscher angående de underåriga flickornas roll i utredningen samt eventu-ell mörkläggning e.d. (här sammanfattat av Justitiekanslern och indraget föratt markera var referatet börjar och slutar):

Som han minns det hade utredarna före åtalet misstankar om att det hadefunnits småflickor bland de prostituerade. Men som åklagare måste han

ha bevis, han måste kunna styrka sina påståenden i domstolen. Det kan

inte ha varit någon bevisstyrka i påståendena om underåriga flickor, fördå hade han absolut tagit med det i åtalet. Det var ju något som ökadestraffvärdet avsevärt. Eftersom Doris Hopp satt häktad brådskade detmed åtalsbeslutet, så det gällde att få saker och ting ur händerna. Att ut-redarna säger att de fick besked om att de inte skulle gå närmare in på enutredning om småflickorna kan bero på att deras chef inom polisen (RolfBångerud) kan ha sagt så. Denne kan ha haft order från "högre ort". Där-med avser han rikspolischefen Carl Persson. Själv skulle han inte ha satt

sig på tvären om det hade funnits uppgifter av någon substans om otuktmed barn .

Det var efter att han kom tillbaka från semestern som han fick reda på att

polismännen hade hi ttat två av småflickorna och a tt man nog kunde styr-ka att Doris Hopp använde underåriga. Det var därför han lämnade in e tt

anslutningsvad till hovrätten och yrkade på ett strängare straff. Att DorisHopp inte blev åtalad i efterhand för att ha använt småflickor beroddenog på att detta brott konsumerades av det som hon redan hade dömts för.

Om det är som någon polis (Ku rt Nyblom) tydligen har berättat, a tt detkom direktiv uppifrån att mörka "Hopp-historien", så är det skandalöst.Han hade dock aldrig någon känsla av att det hade gått sådan politik iärendet. Om man skulle ha hållit inne med uppgifter för att det inte skullekomma fram någonting som skadade valet är det oerhö rt. Men det finnsingen möjlighet att regeringens företrädare skulle ha vågat lägga sig i enpågående brottsutredning, i varje fall inte genom att vända sig till honom.Om man hade kommit till honom som åklagare, hade han gått till tid-ningarna och sagt att han var utsatt för påtryckning och ministerstyre.

Han visste att Säpo hade en lång lista över prominenta kunder, bl.a. stats-råd och andra politiker, men den listan fick han inte se. Han hade DorisHopps adressbok och där fanns inte dessa namn. Någon so rts informationfick han om att även andra namn än kunderna i adressboken förekom, detkan ha varit när poliserna sa tt och lyssnade på några band. Men hela lis-tan har han aldrig fatt se.

Eric Östberg fick inte någon fråga angående den utredning om otukt medbarn som förekom mot andra personer än Doris Hopp. Det är därvid a tt mär-ka att det var Torsten Wolff som fattade beslut i den delen.

10

Kammaråklagaren Torsten Wolff anförde i denna del följande i JO:s utred-ning:

Vid huvudförhandlingen [i tingsrätten, JK:s anmärkning] hävdade jag att gär-ningen skulle bedömas som grov på grund av den långa tid, fem år, som verk-samheten pågått, det stora antal flickor som utnyttjats, 28 flickor hade hörts iförundersökningen samt det stora utbytet, 250 000 kr. Det var då inte känt a ttminderåriga flickor utnyttjats.

/.../

Jag erfor senare, när jag själv var på semester, a tt chefsåklagare Östberg anslut-ningsvädjat mot domen med yrkande om väsentlig straffskärpning, enär detframkommit, att Doris Hopp i sin verksamhet utnyttjat två flickor under 15 åroch två flickor under 17 år.

Kompletterande utredning innefattande förhör med tre av dessa flickor, en ung-domshemsassistent på det ungdomshem flickorna tillhört, samt två berörda mäninkom till åklagarmyndigheten den 11 augusti. Östberg var då åter på semestermedan jag återkommit i tjänst. Påföljande dag begärde jag i hovrä tten förhörmed två av flickorna och ungdomshemsassistenten.

En av flickorna och ungdomshemsassistenten var tillstädes och hördes vid hu-vudförhandlingen i hovrätten 16 augusti 1976. Efter dessa förhör begärde jag a ttäven den andra flickan skulle höras innan målet avgjordes. Doris Hopp återkal-lade då efter överläggning med sin advokat sin vadetalan till följd varav tingsrät-tens dom vann laga kraft.

Efter hovrättsförhandlingen tog jag kontakt med kriminalinspektör Morg anSvensson, och meddelade att berörda män skulle inlottas som misstänkta förotukt med barn, vilket också skedde. Denna förundersökning leddes av chefs-åklagare Ostberg.

I TV-programmet Studio S den 3 maj 1978 uttalade Torsten Wolff i huvud-

sak följande:

I utredningen om otukt med barn hördes bara tre personer. Det är riktigtatt det förekom många andra kunder till flickorna. Han kan inte svara påvarför de inte blev hörda trots att några namn tydligen blev kända. Skullehan nu [år 1978, JK:s anmärkning] få veta namnen på kunderna skullehan höra dessa personer.

Han gjorde bedömningen att det inte skulle gå att styrka otukt med barn .För detta fordrades att kunderna hade "skälig anledning att anta" att flick-orna eller någon av dem var under 15 år. Han träffade dem inte förränunder utredningen år 1976, och då verkade de väldigt avancerade. Utifrånvad han då kunde se ansåg han det "omöjligt att längre bevisa" att kun-derna skulle ha haft anledning anta att de var under 15. Han kände sigalldeles säker på att det inte skulle gå att få en fällande dom.

I "bordellmammeutredningen" förekom inga politiker. H an vet att Säpogjorde en egen utredning men kände inte till detta då och hade ingentingmed den utredningen att göra.

11

Torsten Wolff fick inte några frågor om varför man inte försökte hinnaväcka åtal för förförelse av ungdom.

Bedömning av skadeståndsfrågan

Enligt Justitiekanslerns mening är det, sett i efterhand, svårt att se något an

-nat godtagbart skäl för att inte gå vidare med brottsutredningen avseendeotukt med barn än det som Torsten Wolff nämnde, nämligen att det inteskulle gå att styrka brottsligt uppsåt hos de berörda pro stitutionskunderna.Mot en invändning från kunderna att de utgick från att Eva Bengtsson varminst 15 år kunde åklagarna sålunda få svå rt att styrka att kunderna, ellernågon av dem, förstod eller hade skälig anledning anta att hon inte hade fyllt15.

Av det sagda framgår vilket det subjektiva brottsrekvisitet var. I 6 kap. 9 §brottsbalken angavs sålunda att ansvar för bl.a. brottet otukt med barn skulle"ådömas även den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att denandre ej uppnått sådan ålder", dvs. 15 år. För bedömningen av frågan omåtal borde väckas var det alltså avgörande om den misstänkte "hade skäliganledning antaga" att – i detta fall – Eva Bengtsson var under 15 år. I förar-betena till bestämmelsen (prop. 1962:10 s. B 171) angavs bl.a. att "den val-da formuleringen far anses innefatta krav på en tämligen hög grad av oakt-samhet", och i ett exempel hänvisades till den kroppsliga utvecklingen hosbarnet i fråga. Och det uttalades: "Det är i gränsfallen som han ej skall und-gå ansvar genom att hänvisa till att han icke haft säker kännedom om bar-nets verkliga ålder."

Det angivna skälet – att brott skulle bli svårt att styrka – kan enligt min me-ning inte anses ha varit en godtagbar anledning att avstå från att ens drivautredningen så långt att ytterligare ett antal personer förhördes och därvidfick frågor om flickornas ålder. Det fotografi som har företetts av EvaBengtsson från den tiden ger enligt min mening i varje fall inte grund för ensäker slutsats att hon då hade fyllt 15. Det måste ha framstå tt som fullt möj-ligt att någon man som utnyttjade henne förstod eller hade skälig anledningatt anta att hon var under 15. Med hänsyn till brottets art hade det då rimli-gen funnits skäl att försöka styrka brott genom ytterligare utredning.

Det hittills sagda gäller brottet otukt med barn. Därtill kommer att EvaBengtsson och hennes kusin utsattes för f'örf'örelse av ungdom. För dettabrott skulle nämligen den dömas "som genom a tt utlova eller giva ersättningskaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som ärunder aderton år". Brotten begicks under år 1974 och förundersökningenavseende otukt med barn var färdig i slutet av december 1976. Som harnämnts preskriberades brottet förförelse av ungdom efter två år. Det var allt-så för sent att väcka åtal för ett sådant brott i början av år 1977. Det förstaförhöret med Eva Bengtsson hölls dock red an den 26 juli 1976, och det mes-ta talar för att hon prostituerade sig en bit in på hösten 1974. Med en snabb

12

utredningsinsats borde det därför ha varit möjligt att förhöra och kanskeväcka åtal i tid mot någon eller några personer för förförelse av ungdom.

När det gäller detta brott kan dock ett godtagbart skäl för att avstå från ut-redning ha varit att man bedömde det svårt att i tillräcklig tid föra utredning-en så långt att det fanns grund för ett åtal. Åtminstone beträffande SigvardHammar borde det dock ha stått klart i tid – även om han kom att höras försti december – att det skulle gå att uppnå en fällande dom för förförelse avungdom. Såvitt avsåg honom kan dock ett acceptabelt skäl för att avstå frånett sådant försök ha varit att man ville pröva möjligheten att få honom fälldför det allvarligare brottet otukt med barn. Utredningen pågick ju också be-träffande medhjälp till koppleri. Åtminstone se tt i efterhand har jag intrycketatt man inte tillräckligt omsorgsfullt prövade möjligheten att fa honom ochkanske ytterligare någon fälld för förförelse av ungdom, men det går knap-past att säga säkert att åklagarna här begick ett fel.

Även med beaktande av svårigheterna att mer än 30 år i efterhand korrektbedöma de beslut som fattades och motiven för dem, anser jag mig kunnakonstatera att man borde ha gjort större ansträngningar för att utreda ocheventuellt beivra bro tten mot Eva Bengtsson och hennes kusin. Det gäller ivarje fall brottet otukt med barn mot Eva Bengtsson, som var 14 år gammalsommaren 1974 medan hennes kusin var 15.

Enligt min uppfattning är det den sistnämnda försummelsen som skullekunna vara skadeståndsgrundande. I övrigt anser jag mig sålunda inte ha till-räcklig grund för att säga att det begicks skadeståndsgrundande fel mot EvaBengtsson eller kusinen.

Frågan är då om det var skadeståndsgrundande a tt inte gå vidare med utred-ningen om otukt med barn. Därvid har det betydelse vilka bevekelsegrundersom låg till grund för åklagarens beslut. Rörde det sig om en vanlig åklagar-bedömning om t.ex. möjligheterna att nå framgång med ett åtal, eller togsdet ovidkommande eller rentav obehöriga hänsyn? I det förstnämnda falletfordras för skadestånd att bedömningen var uppenbart felaktig. Om det togsovidkommande hänsyn – som t.ex. att utredningen skulle bli mycket omfat-tande eller väcka stor uppmärksamhet – får beslutet anses ha varit ska-deståndsgrundande redan om det i sak var oriktigt. Och om det förekomobehöriga hänsyn far beslutet anses ha varit skadeståndsgrundande red an

om det kan ifrågasättas från sakliga utgångspunkter.

Utifrån den utredning som jag har kunnat göra anser jag mig inte kunna säganågot säkert om åklagarens motiv. Det kan ha handlat om att han antog siginte kunna styrka bro ttet otukt med barn, eller att chanserna i varje fall intevar så stora att det fanns tillräckliga skäl att gå vidare med utredningen. Mendet går enligt min mening inte att utesluta att det åtminstone till en del fannsäven andra skäl, t.ex. att utredningen för vad den kunde komma att avslöjaoch leda till tedde sig mindre lockande, något som i så fall får betraktas somovidkommande för beslutet.

13

Det finns däremot inte något stöd i den utredning som jag har gjort för att

det förekom otillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lätsig påverkas av sådana påtryckningar. Inte heller finns det något stöd förobehöriga hänsynstaganden i övrigt (jfr JO:s ovannämnda beslut avseendeTorsten Wolff). Jag anser mig därför i den fortsatta bedömningen böra bort-se från den möjligheten.

Det går enligt min mening inte att nu dra någon säker slutsats i frågan omfelet var skadeståndsgrundande. För min del lutar jag närmast åt att så varfallet. Anledningen är att bedömningen att man inte skulle gå vidare medutredningen längre än som skedde framstår – i varje fall i dagens ljus – somytterligt diskutabel även om inga ovidkommande hänsyn togs. Rimligenborde man åtminstone ha försökt ta reda på namnen på y tterligare någrakunder och förhört dem.

Bedömning av preskriptionsfrågan

Jag utgår fortsättningsvis från att beslutet att inte gå vidare med utredningenom otukt med barn i och för sig var skadeståndsgrundande för staten. Somtidigare har sagts är dock skadeståndsansvaret presk riberat. För att Justitie-kansler ska avstå från att åberopa preskription fordras då, som också harsagts tidigare, att det står klart att Eva Bengtsson utsattes för ett allvarligtskadeståndsgrundande fel och att hon har drabbats hårt av det.

Min utredning har inte gett något svar på frågan om det rörde sig om ett all-varligt fel. Ett sådant fel skulle det vara t.ex. om det förekom någon form avmörkläggning som påverkade beslutet, eller om det annars togs obehörigahänsyn. Det skulle också kunna vara e tt allvarligt fel om beslutet grundadesig på en grav felbedömning eller en ovilja att ta sig an en i olika hänseen-den besvärlig utredning.

Utredningen har som sagt inte ge tt något svar på frågan om det förekom nå-got sådant allvarligt fel. Det betyder att det inte står klart att det var frågaom ett sådant fel, vilket som framgått krävs för att jag ska kunna avstå frånpreskriptionsinvändning. Jag bedömer att jag med en fortsatt utredning inomrimliga resursramar inte kommer att kunna nå fram till slutsatsen att det stårklart att det rörde sig om ett allvarligt fel. Det innebär a tt jag far konstateraatt det kan ha rört sig om ett allvarligt fel, men att detta inte kan sägas ståklart .

I det läget anser jag mig, i enlighet med vad som tidigare har sagts, inte böraeller kunna avstå från att åberopa att skadeståndsanspråket är preskriberat.Jag vill tillägga att jag inte av t.ex. generositet kan avstå från en sådan in-vändning. Lika fall måste behandlas lika, och i så fall skulle jag riskera att

skapa en praxis som innebar att Justitiekansler, och kanske andra myndig-heter, i framtiden skulle anse sig behöva granska och pröva klagomål avse-ende gamla händelser i en omfattning som inte är önskvärd. Härtill kommer

14

att en sådan generositet skulle strida mot den bundenhet till skadeståndsrät-ten som Justitiekanslern i p rincip har att iaktta. Det är bara regeringen somhar rätt att utge ersättning ex gratia, dvs. ut an stöd i lag.

Jag har alltså kommit fram till att staten inte bör avstå från att åberopa pre-skription.

Med denna bedömning saknar jag anledning att gå in på frågan om vilkenskada som Eva Bengtsson eller kusinen har drabbats av, liksom på frågan

om det har förekommit ett tjänstefel som grundar rätt till ersättning förkränkning.

Sammanfattning och slutsatser

1. Det finns inte någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och henneskusin utsattes för en stor mängd sexualbrott, Eva Bengtsson för otukt medbarn och förförelse av ungdom, hennes kusin för förförelse av ungdom.

2. Enligt Justitiekanslerns bedömning borde utredningen för otukt med ba rn

ha drivits längre än som skedde med sikte på åtal. Att detta inte skedde in-nebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel.

3. Åtminstone sett i efterhand är intrycket att åklagarna inte tillräckligt om-sorgsfullt prövade möjligheten att få en eller flera personer fällda för förfö-relse av ungdom. Det finns dock inte tillräckligt stöd för att säga att i så falldenna försummelse också var skadeståndsgrundande.

4. Justitiekanslerns utredning har inte ge tt något stöd för att det förekomotillbörliga påtryckningar mot åklagarna, än mindre att dessa lät sig påver-kas av sådana påtryckningar. Inte heller i övrigt finns det någon grund för a tt

säga att det togs obehöriga hänsyn vid beslutet att inte gå vidare med utred-ningen.

5. Eva Bengtssons och hennes kusins anspråk är preskriberade. Det kan inteanses stå klart att det begicks allvarliga fel mot henne eller kusinen. Justitie-kanslern har då inte skäl att avstå från att åberopa preskription. Skadestånds-anspråken ska därför avslås.

Önskemålet om en ursäkt

Eva Bengtsson och kusinen har begärt en ursäkt för det som myndigheternahar utsatt dem för.

Det finns inte några regler för ursäkter från staten och det kan anläggas enrad synpunkter på lämpligheten av en ursäkt när fel har begåtts. Justitiekans-lern är i princip positiv till att staten ber om ursäkt när det är befogat menanser sig inte ha någon behö righet att framföra ursäkter för fel som statligamyndigheter eller tjänstemän må ha begå tt . Justitiekanslern bör i varje fall

15

inte be om ursäkt för statens räkning när det gäller händelser som inte harkunnat utredas med tillräcklig grad av säkerhet.

Jag konstaterar dock att Eva Bengtsson och kusinen utsattes för en hänsyns-lös behandling när de var unga och att rättsväsendets myndigheter delvis sy-nes ha brustit i sitt ansvar mot dem.

Borde JK:s utredning ha drivits längre?

Jag har övervägt om jag av andra skäl än för att kunna bedöma skadestånds-frågan borde försöka komma längre i utredningen om vad som faktiskt före-kom i olika hänseenden. Därvid har jag funnit att det inte finns skäl att för-söka ta reda på vilka personer som var kunder till de prostituerade, vare sigtill Eva Bengtsson och kusinen eller till andra. Vidare har jag bedömt att detinte heller utan särskilt uppdrag bör ankomma på Justitiekanslern att försökautreda vad som förekom i övrigt. Det kan i det sammanhanget konstaterasatt det nu sannolikt inte går att skapa full klarhet kring allt, eller ens detmesta, av det som från ett allmänt perspektiv kunde vara av intresse att veta.

ran Lambertz culari Lundbergj

Exp. till

Advokaten Niclas KarlssonJuristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström ABBox 2106103 13 STOCKHOL

JULT 1 rl E Y,A. '`iSf..ERN

lnl.:. 2007 ..j2-

;.I y

Dnr oss- a- -1()

U RI STUSET

LclW11Uu1eADVOKATFIRMANSIOSTRUM AD Illrlill l l

Advokat Henning SjöströmAdvokat Kerstin SandalsAdvokat Johan LindboAdvokat Anders Göran RybergAdvokat Johan CahpAdvokat Michael PlschbeinAdvokat Nlclas KarlssonAdvokat Per-Anton OlssonAdvokat Kjell Norden3aAdvokat Ivan FialdiniAdvokat Rolf KllntforsJur.kand. Pride WallinJur.kand. Rama SarraftanProf Jur Dr Carl M. Elwing

Stockholm 2007-12-05

Till Staten

05-DEC-2007 ONS 11 14 JURISTHUSET FAX NR +46 86795505+46 66795505

S. 01/02

Framställande av ersättningsanspråk

I egenskap av ombud för Eva Bengtsson och hennes jämnåriga kusin far jag härred tillskriva Er.

Eva och kusinen utnyttjades sexuellt i den av Doris Hopp bedrivna koppleriverksamheten på

1970-talet. Flickorna var då endast 14 år. Kopp leriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet

från tid till annan, åtskilligt har skrivits om händelserna som oftast går under namnet

"Bordellhärvan". Med hänsyn härtill förcljupar jag mig här inte närmare kring sakförhållandena,

men , säsom referens i angelägenheten kan jag nämna boken "Makten, männen, mörkläggningen"

av Deanne Rauscher och Janne Matsson, utkom 2004 på Vertigo Förlag.

Det kan konstateras att Eva och kusinen varit bronsoffer då de utsatts fair brott enligt dåvarande

bestämmelserna i 6 kap brottsbalken. Brottet otukt mod barn respektive ungdom kunde på den

tiden ge fängelse i upp till fyra år. Idag skulle brotten sannolikt anses vara våldtäkt med barn. Att

ge ersättning för tillfälliga sexuella förbindelser med någon som var under 18 ar kunde betraktas

som förförelse av ungdom, med fängelse i straffskalan.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna förhördes ingående av

polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara utpekandes lämnades om förövarna.

Juristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström ABÖsterlånggatan 43, Box 2106, 103 13 Stockholm

Tel: 08-679 19 30. Telefax: 08-679 55 05www. juristhuset. se

DEC-2007 ONS 11:14 JURISTHUSET FAX NR +46 86795505 S. 02/02+46 86795505

URISTUSET

LawhousenD V() KAT FIRM fN51OSTRCiM AB IlU ll

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för att gå vidare i ärendet

mot ett åtal. Trots utredningsmaterialet har det skett en mörkläggning, i syfte att skydda

brottslingarna på grund av att de tillhört eliten inom politik, stat och näringsliv. Flickornas

rättigheter som medborgare och brottsoffer liar kränkts då staten trots sin kännedom om bro tten

har underlåtit att beivra de brott och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som

myndighetsmissbruk och rättsröta har sällan, om ens någon gång, varit så passande som i detta

fall. Statens svek mot flickorna har fätt till följd ett psykiskt lidande som alltjämt plågar dem och

har deformerat deras liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersättning om vardera en

miljon kronor i skadestånd. Jag far utgå ifrån att staten ej åberopar preskription då det vore

synnerligen stötande för den allmänna. rättskänslan.

Det yrkade skadeståndet är motiverat utifrän att Eva och kusinen under hela sitt vuxna liv lidit

psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit a tt agera mot brottslingarna.

Deras förtroende för politiken och samhällets institutioner har raserats. Varje gång dc under Arens

lopp i media läst om och på tv sett de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka

gärna talat sig varma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De

sexuella övergreppen har följts av ett rättsövergrepp som saknar motstycke i svensk modern

historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skyddas, tvärtom skyddar brottslingarna -

därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta a tt stifta och upprätthålla lagar som

skulle ha skyddat dessa unga flickor. När personer i ledande ställning och ansvarig position

istället själva begär övergrepp och staten med kännedom om detta blundar och vänder flickorna

ryggen är statens skam - och ansvat för att söka ställa tillrätta - som allra störst.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIr:illr : nr 711 al

.jU'STTTTEKt1NSLERN

Lk. 2007 -12- 0

ge 0A35 V")- - tJ

VRISTHUSETLawhouseADVOKATFIRMANSJÖSTRÖM AB 111E111

Advokat Henning Sjös trömAdvokat Kerstin SandelsAdvokat Johan LindboAdvokat Anders Göran RybergAdvokat Johan CahpAdvokat Michael FischbeinAdvokat Niclas KarlssonAdvokat Per-Anton OlssonAdvokat Kjell NordenåsAdvokat Ivan FialdiniAdvokat Rolf KlintforsJur.kand. Frida WallinJur.kand. Rama SarrafianProf Jur Dr Carl M. Elwing

Stockholm 2007-12-05

Till Staten

Framställande av ersättningsanspråk

I egenskap av ombud för Eva Bengtsson och hennes jämnåriga kusin far jag härmed tillskriva Er.

Eva och kusinen utny ttjades sa xuell` i den av Doris Hopp bedrivna koppleriverksamheten på

1970-talet. Flicko rna var då endast 14 år. Koppleriverksamheten har rönt stor uppmärksamhet

från tid till annan, åtskilligt har skrivits om händelse rna som oftast går under namnet

"Bordellhärvan". Med hänsyn härtill fördjupar jag mig här inte närmare kring sakförhållandena,

men såsom referens i angelägenheten kan jag nämna boken "Makten, männen, mörkläggningen"

av Deanne Rauscher och Janne Matsson, utkom 2004 på Vertigo Förlag.

Det kan konstateras att Eva och kusinen varit brottsoffer då de utsa tts för brott enligt dåvarande

bestämmelserna i 6 kap brottsbalken. Brottet otukt med barn respektive ungdom kunde på den

tiden ge fängelse i upp till fyra år. Idag skulle bro tten sannolikt anses vara våldtäkt med barn. Att

ge ersättning för tillfälliga sexuella förbindelser med någon som var under 18 år kunde betraktas

som förförelse av ungdom, med fängelse i straffskalan.

Brotten har varit kända, brottsoffren och gärningsmännen likaså. Flickorna förhördes ingående av

polisens utredare varvid detaljerade uppgifter och klara utpekanden lämnades om förövarna.

Juristhuset Lawhouse Advokatfirman Sjöström ABÖsterlånggatan 43, Box 2106, 103 13 Stockholm

Tel: 08-679 19 30. Telefax: 08-679 55 05www. juristhuset. se

JURISTHUSETLawhouseADVOKATFIRMANSJÖSTRÖM AB JIll III

Polisen under ledning av åklagaren hade fullt tillräckligt med material för att gå vidare i ärendet

mot ett åtal. Trots utredningsmaterialet har det skett en mörkläggning, i syfte att skydda

brottslingarna på grund av att de tillhört eliten inom politik, stat och näringsliv. Flicko rnas

rätt igheter som medborgare och brottsoffer har kränkts då staten trots sin kännedom om bro tten

har underlåtit att beivra de brott och lagföra de män som förgripit sig på dem. Begrepp som

myndighetsmissbruk och rättsröta har sällan, om ens någon gång, varit så passande som i detta

fall. Statens svek mot flickorna har fatt till följd ett psykiskt lidande som alltjämt plågar dem och

har deformerat deras liv.

Eva Bengtsson och kusinen fordrar en ursäkt av svenska staten och en ersättning om vardera en

miljon kronor i skadestånd. Jag far utgå i från att staten ej åberopar preskription då det vore

synnerligen stötande för den allmänna rä ttskänslan.

Det yrkade skadeståndet är motiverat utifrån a tt Eva och kusinen under hela sitt vuxna liv lidit

psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit a tt agera mot brottslingarna.

Deras förtroende för politiken och samhällets institutioner har raserats. Varje gång de under årens

lopp i media läst om och på tv se tt de tidigare kunderna, politikerna/samhällstopparna, vilka

gärna talat sig varma i moraliska spörsmål, har de smärtsamt påmints om övergreppen. De

sexuella övergreppen har följts av ett rä ttsövergrepp som saknar motstycke i svensk modern

historia.

Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga ska skyddas, tvärtom skyddar bro ttslingarna -

därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta att stifta och upprätthålla lagar som

skulle ha skyddat dessa unga flickor. När personer i ledande ställning och ansvarig position

istället själva begår övergrepp och staten med kännedom om de tta blundar och vänder flickorna

ryggen är statens skam - och ansvar för att söka ställa tillrätta - som allra störst.

Advokat

Sida 1 av 2

Britt-Mari Lundberg

Fran: Göran Lambertz

Skickat: den 9 december 2007 22:23

Till: Britt-Mari Lundberg

Ämne: VB: Tack m.m.

Från: Göran LambertzSkickat: sö 2007-12-09 21:08Till: gullnas.ingvar@telia.comÄmne: Tack m.m.

Bäste Ingvar

Sto rt tack för boken som Du skickade mig för d rygt en månad sedan! Margit och jag har turats om a tt läsa denoch är överens om att det var väldigt roligt a tt Du tog Dig an detta projekt. Det är verkligen intressant a tt läsadet Du skriver från JK-tiden, inte minst reflektionerna i slutet av boken. Även mycket av det övriga ärspännande, åtminstone för mig. Berättelsen om Din tid i depa rtementet hade jag t.ex. stor behållning ay.

Jag måste också säga a tt jag har stor sympati för Din syn på JK-ämbetet, mediekontakter, förhållningssättettill myndighetschefer och mycket annat. För min del tycker jag att Justitiekanslern gott kan hålla ihop sommyndighet i nuvarande form, men där finns kanske vår enda lilla meningsskiljaktighet.

Du var verkligen oförvägen som JK, mycket djärvare än jag någonsin har varit. Inte minst Di tt engagemang ioljeskadeärendet från den lettiska kusten imponerar stort på mig. Det hade jag aldrig vågat mig på.

Som Du möjligen kan ana skulle jag också vilja växla några ord med Dig om bordellhärvan. Vi talade ju liteom detta när Du var på besök i samband med invigningen av våra nya lokaler i Birger Jarls torn. Men jagskulle gärna vilja fråga Dig bl.a. om några saker med koppling till de små undersökningar som jag har tänktgöra innan jag avgör det skadeståndsärende som Eva Bengtsson har väckt, kvinnan som var 14 år när detbegav sig och som anser sig drabbad av mörkläggning och uteblivna åtalsbeslut för otukt med barn. Jag hartänkt tala med Eric Östberg för att höra vad han säger i frågan om eventuell mörkläggning; skulle det haförekommit något så spektakulärt kan det möjligen finnas skäl för skadestånd och kanske rentav tillräckliganledning att avstå från preskriptionsinvändning. Kanske talar jag också med någon polis och möjligenytterligare någon om det visar sig befogat.

Och eftersom Du har e tt minne som överträffar det mesta skulle jag vilja fråga Dig:

1. Fick Du någon gång skäl a tt tro a tt det förekom något slags obehöriga hänsyn vid ställningstagandet tillfrågan om åtal för otukt med barn?

2. Finns det, som Du minns det, något i Din akt som kan innehålla något av värde när det gäller frågan omnågon mörkläggning ägde rum som kan göra att myndigheterna inte tog si tt ansvar i förhållande till de flickorsom var underåriga? - Ko rt sagt: Finns det anledning att hämta fram akten ur Riksarkivets gömmor?

3. Om vi bo rtser från misstankarna mot Lenna rt Geijer, brydde Du Dig i övrigt om frågan om vilka personersom gick till prostituerade?

4. Är det något råd Du vill ge mig när det gäller hanteringen av de tta ärende?

Om Du vill kan Du svara i skrift, t.ex. här nedan. Men det Du i så fall skriver blir ju en allmän handling (liksomdetta e-brev), och kanske är det bättre att vi talar på telefon. Det kan nog Du avgöra bäst. Jag ringer i allahändelser om jag inte har hört av Dig före onsdagen (12.12).

Tack igen för den mycket trevliga och intressanta boken! Den kommer a tt få en hedersplats i Justitiekanslernsbibliotek.

Bästa hälsningarGöran L.

2007-12-10

/tIekanserl Göran Lambertz2308, 103 17 STOCKHOLMtnr 08 - 100999, mobil 070-3128831n.Iambertzgik.se

Sida 2 av 2

2007-12-10

Göran Lambertz 2007-12-12

Anteckning vid telefonsamtal i dag med Ingvar Gullnäs

Han fick inte någon gång skäl att misstänka att det förekom några obehörigahänsynstaganden vid ställningstag andet till frågan om åtal för otukt med barn.Den saken var aldrig uppe till diskussion i hans utredning. Han vet vilka perso-ner som fanns på listan över kunder och han hörde talas om småflickorna. Menhan fick aldrig tanken att det skulle ha tagits några obehöriga hänsyn, vare sigefter påtryckningar eller genom egna överväganden från åklagarnas sida. Ochhan har mycket svårt att tänka sig att det förekom några obehö riga hänsynsta-ganden.

I JK-akten finns knappast något som kan vara av värde för det nuvarande ären-det. Allt av värde finns i beslutet. Han ville inte ha några papper. Han hördenaturligtvis talas om en hel del, men det sparade han bara i sitt huvud.

(--i)0_1/7) e

Pa/me_

7)6coldeA-/ora--/,_

17/Lle_ /^

rt-Vacie- 7- 2 '1 cC^

/:(//i/fc/4//5 r-

/7( AL1/71fir

Tros---// a C 17'i e

ELtJ F i^^,^^s^öh dia r

Datum Dnr

2007-12-18 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Ove Sjöstrand den 18 december 2007(f. 1931)

Han sysslade tidigare med narkotikaspaning och tillfrågades om han villevara med i utredningen. Utredningen skö tte han tillsammans med Morgan

Svensson. Morgan S. var "chefen".

Doris Hopps verksamhet hade pågått länge, i vart fall över tio år. Hon toghälften av vad flickorna tjänade. Ca 30 flickor var "anställda". De fick direk-tiv om att höra fem kunder. Dessa skulle nämnas med nummer i förunder-sökningen.

Eric Östberg ansåg att det varken skulle göra till eller från med småflickor-na. Det gick inte att ta upp det, enligt Östberg. H an upplevde Östberg somöverlägsen och svår att komma till tals med. — Han fick aldrig någon förklar-ing från Eric Östberg om varför inte fler åtalades.

Torsten Wolff gillade han bättre. Det ryktades om att Eric Östberg självskulle ha varit en av Doris Hopps kunder. Det nämndes även att en domare,en advokat och en polischef skulle ha varit kunder. Han funderade mycketöver dessa uppgifter och om de — ifall de var sanna — kunde ha någon bety-delse för hur målet handlades.

Det ryktades om att det fanns fler småflickor än Eva och hennes kusin, menhan vet inte detta. Efter semestern letade Ove Sjöstr and på eget initiativfram småflickorna. Han höll två förhör med Eva Bengtsson. Enligt hansuppfattning såg Eva B ut som en tolvåring. Doris Hopp blev "galen" i häktetnär hon konfronterades med uppgifterna om småflickorna.

Han var inte med i handläggningen av förundersökningen gällande SigvardHammar och de övriga två männen.

Britt-Mari Lundberg

Postadress Gatuadress

Telefon (växel) Telefax

E-postBox 2308 Birger Jarls Torg 12

08-405 10 00 08-723 03 57

registrator@j ustitiekanslern. se103 17 STOCKHOLM

Datum Dnr

2008-01-10 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Olof Frånstedt den 10 januari 2008(f. 1930)

Han var under perioden 1966 –1978 operativ chef på SÄPO.

Vid telefonkontroll kom det fram att vissa utländska diplomater hade kon-takt med prostituerade. Samma flickor hade kontakt med personer inom detsvenska försvaret. Kriminalavdelningen underrä ttades om bordellnätet ochom att Lennart Geijers namn nämndes i de tta sammanhang. Men det visadesig att avdelningen redan visste om detta.

Han underrättade Carl Persson om påståendena om a tt Lennart Geijer gicktill prostituerade.

Han hörde "gnäll" på polissidan om att namnen på de prostituerades kunderinte skulle anges.

Britt-Mari Lundberg

Postadress GatuadressBox 2308 Birger Jarls Torg 12103 17 STOCKHOLM

Telefon (växel) Telefax08-405 10 00 08-723 03 57

E-postregistrator@j ustitiekanslern. se

Datum Dnr

2008-01-22 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Morgan Svensson den 22 januari 2008(f. 1934)

Han arbetade på våldsroteln när han till frågades om han ville komma övertill sedlighetsroteln för att ta hand om ett stort kopplerimål. Han arbetadetillsammans med Ove Sjöstrand. Morgan Svensson var den som hade hu-vudansvaret för utredningen. Både han och Ove Sjöstrand var kriminalin-spektörer. Det var han, Ove Sjöstrand och en kvinna som han har glömtnamnet på som hade hand om utredningen. Varje morgon fick de flera b andfrån SÄPO som de lyssnade på. Det var e tt omfattande arbete. Chefsåklaga-ren Eric Östberg var förundersökningsledare. Efter a tt Doris Hopp hade an

-hållits hölls förhör med flera kvinnor och män. Han hörde själv inget påbanden om att några "småflickor" var inblandade. Men även Ove Sjöstrandoch den kvinnliga kollegan lyssnade på band. Inför att förundersökningspro-tokollet skulle sättas ihop hade han kontakt med Eric Östberg. Han och EricÖstberg var överens om att kundernas namn inte skulle tas med i protokolleteftersom dessa inte hade gjo rt sig skyldiga till något brott. Men uppgifternaskulle sparas och finnas tillgängliga om rätten skulle vilja se dem.

Vid ett tillfälle var han och Ove Sjöstrand hemma hos Sigvard Hammar föratt förhöra honom. Sigvard Hammar svarade inte på något som tillförde ut-redningen något. Han är osäker på när i tiden detta förhör ägde rum.

Det var senare efter att de var klara med förundersökningsprotokollet snackom att flickor hade hämtats på Ulvsunda. Flickorna skulle ha hämtats av Do-ris Hopps fästman. Ove Sjöstrand intresserade sig för småflickornas in-blandning.

Morgan Svensson deltog inte i utredningen som gällde Sigvard Hammar.Han hade nog återvänt till våldsroteln när den pågick.

Lennart Geijers namn nämndes. Morgan Svensson skrev med anledning avdetta en promemoria som han överlämnade till sin kontaktman på SÄPO,Karl-Hugo Jansson. Senare efter att han hade lämnat sin promemoria gick

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax

E-postBox 2308 Birger Jarls Torg 12

08-405 10 00 08-723 03 57

registrator@j ustitiekanslem. se103 17 STOCKHOLM

2

han in till chefen på sedlighetsroteln, Bångerud, och talade om vad han hadegjort. En timme senare ringde Hans Holmer och sade att han ville se pro-memorian. Men Morgan Svensson hade ingen kopia och skrev en ny pro-memoria. Hans Holmer sade att han ville veta om Geijer var med. Morgan

Svensson svarade att han inte kunde veta det. Hans Holmer ansåg att Mor-gan Svensson först borde ha vänt sig till honom innan han gick till andrainom SÄPO. Morgan Svensson anser i efterhand att det var dumt av honomatt tala om det hela för Bångerud. Det hade varit bättre om färre hade infor-mationen. Att det blev publicitet om den s.k. Geijer-affären gjorde honominget. När han nu har blivit kontaktad av journalister har han avfärdat dem.Han har dock pratat med Deanne Rauscher.

Han fick intrycket att åklagarna inte var så förtjusta i målet. H an hörde ingetom några påtryckningar. Åklagarna eller länspolismästaren styrde inte h ansutredning eller hade några synpunkter på den. H an hade inga problem medatt arbeta tillsammans med Eric Östberg eller Torsten Wolff.

Britt-Mari Lundberg

Göran Lambertz 2008-02-01

Anteckningar från telefonsamtal med Carl Persson (tel. 7558993)

Han hänvisar till sin bok och till den framställning han gjorde om tillsättandeav en kommission. Mer har han inte att säga.

Han minns inte när informationen om "små flickor" kom eller hur den diskute-rades. Men att småflickor fanns med framgick ju bl.a. i målet mot SigvardHammar. Och han hade kännedom om saken, osäkert bara när han fick vetadet.

Det är riktigt att det han fick veta gjorde att han ansåg att det borde tillsättas enkommission för att granska den rättsliga processen. Man gick ju inte vidaremed utredningen om småflickorna, och det ansåg han var konstigt.

Han kan inte minnas om det fanns något egentligt belägg för ryktena eller miss-tankarna att Eric Ö skulle ha varit med bl and kunderna. Det var ju det a tt hanavskrev misstankarna om otukt mot barn, vilket verkade konstigt.

Han upplevde att han råkade väldigt illa ut och blev rejält orättvist beh andlad.

Vi får ringa om vi har något att fråga.

11. FEB. 2C08 10:42 RIKSAKLAGARE^dgp^^6B8HG t J obXt Tedäy u1 CAiA,.•...

a9are

• _... ..^......... _ ... ....... .. .......

Mm Dal- -1ttmi

_^ . ....... ..... ..._..... I ^^^ i

... ... ..

Brottsrubricering

ra^: 2008...-O2-....t..t. ..- --

— Ö ^ —Y^

Brott (ruby och tid) slier millera ert

4

^n d 1 Anm 1 Fu pro[ ett prat IW Nk irk inK , ...wit

^^ å ,760827. gig Oltukt med. barn

31 315-V R. 7490% ^S. 2—,^^ f

pt ^ Akl } P-bladrot Poliatnyod der kod

8 170947 -76 ^ ^- ^70-384298

._.^..y..,. •, ....._. .......w.e.^.Y.. -..

w. Wnswr«a_ _..........-...

n.._...........

AklkodFu pror

utstållt

.7" 6082 71-^I^ukt._msd ..na3.txå sz^-^x'^.^.

,...''e...^., _..._..r^..^.---.... ...

5E8 .. -I--f 0–p4296

IMO IV

'a

Datum BrotlerlrbrioeringAcdkcd Aid Datum,

^-i..1.•^•T+*+'

..J...Yw.

11. FEB. 2008{;10:42 RIKSA(LAGAREN•31 , R' Sigvard. August 360211_ VR. 7490c 6S. 3},-76:1

11. FEB, 2C(8 10:42 RIKSAKLAGAREN

7146ii

'f.09 d7T.ef

...e4 6 -OCC717,?.a.ed

0_21.Ala:el:441 lacy 4444 .

674,

likl2V/T • -

... p." duVA,,

1?JIu1 i .. •P71I6U

9 .7/l, 4.1-707:?, „ efef/ . eVez7.4.7 '

ezo

67,e thAver7 '

Efter. och

.01)ES4Enlarc

Orel Aink

'76082

NR. 7490

RIKSAUGAREN' L v «~/»^^Zw'— ^

09I2l?~{ UQ 7490` ^' 6-

'^^^- .

jno(iftivn Fu prot~"

Ft, prat Dr Aw*m ^^

2 740827.~.--'~~"_--~-~-^-~~^~^^Otukt s^^ barn—^~'-'- --^--^ "------

70946-76 ^^/y-

7C^^0^2^?^

^ ^°^^- --~-~-' -'- --'--'^'-^--^--'--'----^-- ."~-| ^-~^--- - --- ..--

Aam Datum Brottsrubricering Avdkod Aid Datum Dornotals tuarn viler beslut .

-- ' --_—.~-- '—'.---_.—. -- ~---_—.'—~---~—_'—. _

---- ^—'.' _—.—'^._—._._--- MD. —^--^_'-~— • --~--------.--'--~_—.---_'_'—~ --.—~._.... ..... ~—.—~'—'_~_ '--_'—... --'_^ ... ----._.—_~--~_

••--.—'~----'—__--_'_—.-- .... —~—_ ... --_--------.—'~

-gel-, —_~_~.• .'._.—_~_~--.—__

... ~_—_~—... -``---.—. . ^_—^~_~_

_^_......errom ....• ... • r • . as. __Ir. r .. •••_- -_~

• _•--

Polismyndigheteni Stockholms länRättsenheten

0 /-e-6 cree,e.

et h 1-te--4.,-

g. 4-3 ,e--t---4/ eatoe--crt

V e4.4 7"-V1

r-z-z

(

Med vänlig hälsning /7 /6Z 0'

Post: 106 75 STOCKHOLMBesöksadress: Norra Agnegatan 33-37

Telefon: 08-401 00 65, Telefax: 401 00 66

-poliadiotrikt(utdelningsadress och ortsadress) samt telefon bostad och arbete

25.0$751:070946Handläggare, sektion/rotel

Svensson(innan än målsägande) Brottskod

Ord person

!!/

tomt brottsobjekt

Klockan Klockan^V-dagg Brottsdatum Målsnr (överlämnat ärende)BROTTSTID

Platskod

RedovisningBeslutsdatumI Datumgenom Sign

Anmälan 2

Undersökningsledarens beslutFuinleds ej

Lottn-datum

^^^J ^°

Fu nedläggs a ^^V^^ dAtal ej påkallatur allmän synpunkt

BDAnrr/Akl

/&V/Häkln-datum

Pro%okd11

Anteckningar

Rapport

Promemoria

Anmälan

Angivelse sakn/Aterk

Brott preskriberat

Misstänkt avliden

Ulan åtgärd

Ej spaningsresultat

Brott ej styrktO

Misstänkt oskyldi

Gärningen ej brott Rapporteltergilt

Misst minder&r 1-10 år Annat:

Redov-datum

Missl nunrler3r 11-- 1 4 ar2

. :!

Ink datum nrF-ar -man -dag

poliedistriktiuldelningsadress och ortsadress) samt teleton bostad och arbete

2 5. 08.7 6 K07094?Ha läggare, sektion(rotel

2 ^ åv+anssoaIipt 8 4794

;e an än mälsägande) Brottskod

3rd person

John Teddy Francis

samt brottsobjekt----•-----.,... ... .....

Klockan Målsnr (överlämnat ärende)IV-dagj Brottsdatum ( KlockanBROTTSTID

< r

genom Undersökningsledarens beslut BeslutsdatumDatum j Sign

Anmälan 2Fuinleds ej (1 Fu nedläggs

l.ottn-datum

bCl ^'^`^ BDAnr/Akl

` L (01--( "R6Häktn-datum

nrAtal ej påkallatur allmän synpunkt

Angivelse sakniaterk

Brott preskriberat

Misstänkt avliden

Rapporteftergift

Annat:

f Rag

Utan algärd

Ej spaningsresultat

Brott ej styrkt F40 .r

Misstänkt oskyldig

Gärningen ej brott —

Misst mindorar 1-10 ar

Misst minderar 11-14 ar

I Personnummer Ink datum I K ^•

Redovisning

t Protokoll

Anteckningar

Rapport

Promemoria

AnmälanRedov-datum

02 Distriktskod PERSONBLAD 4 03 Referensnrr

^^b^ ,

^ --. _ . -P 4-7Q

:_._;- : :06'ajfskri,ftsäatum; t "^_

, 2 ]-°r'^I ^J.3 /

ccuj

a.W_

6—

—-

08 Efte rnamn och alla förnamn (i rätt0 ...

..

följd, tilltalsnamnet markeras) 09 Personnummer- I ; -

^ r10 Minderårig

-1 beträffandesamtliga brott

11 Yrke/Titel -

dörrvaktmästarem12 Tidigare efternamn 13 Ar för namnbyte 1 Fo e seort for utländsk medb (ort, statsnamn)

15 Kyrkobokföringsort (församling)

Polkärna 20 Körkort (kläss/nr)

M 310315-4310 ,-

länsbokstav

Kopt arbe llgslånsöokstav ' - '

AB XXX

1 16 Medborgare i (betr

21'Träfikkört

—1 Ja n Nej -

uti) 17 Kön (betr uti)

l Mann Kv22'0knemri (anges utan oitatronsfecken)

I t. ;. -r !-1P,.,i.-";-

18 Sv medb år 19 Civilstånd

O

23 Postadress (utdelningsadress och ortsadress,, telefon bostaden" ""r -. -EFI 1 +

... 1

1 24 Misstänkt för (vid flera •rott behöver en.ast'det grövs a • •ttet • anges) ohs 1..i. :;. F..- `•' 25 Tid/Tidsperiod för brottet/brotten _ - ..a ,- =. ,'} ;

r-kod i Dnr-Ar Brottskod Antal=---

r

Distr-kod 'Dnr Ar Brottskod Antal=-- Distr-kod Dnr-Ar - ' Brottskod <Antai

im/ 31 = 32

avFdz—O33 Identitetskontroll (ange hur., identiteten sty kts: t ex id-handlings a rt, nr, år/namn, på person som styrkt identiteten) • I Id-kontr utförd

__

W

W ':.

<

-_„_,.

35 Foråidrars namn och adress (ifylls endast bdtr misstänkt som,ej_fyllt 20 år samt betr utlämning) , _ " i j'.enso John`Verner Holmber "'g _ d _hu._Molli_ f._ Eöhdii_ __, : ^` P ______-__ _ _. _ _ - _ . __ _ _

36 Skolutbildningfolkskola och 3 klasser i arealskola

1 ^ f

37 Anställning (nuvarande och tidigare: tid, art, -arbetsgivare) -,_ central sjömansregistrering . ,- . i.—

=1.955 - -1970 ° turrieledåre 'å _KnäU 1971 — t v dörrvaktmästare på hotel Sheraton _ ---___. _

..38 Genomgångna svårare sjukdomar (slag,:_ årj, nuvarande hälsötrllstånd och arbetsfdrhet, ev handikapp

}

2

Uioz

>0¢

CD

=LL

39 Inkom Omhän- datum, kl I enligt beslut av--j påMed- der- Ham- Gri-X j kall n tagens tagens tad II pen 761203 14.00

40 Införd (datum, kl)- ,

41 Medtagen/Omhändertagen/Hämtad/Gripen av 42 Plats för medtagande/omhändertagande/hämtande/gripande

43 Införd av 44 Gripande anmält till åk1 (datum, kl) 45 Förhör jml RB 24:8 (datum, kl)

46 Anhållen (datum, kl) I av 47

n Anhållen isin frånvaro

48 Häktn-framst den 49 Häktad den 50 Foto år 51 Dakt år

52 Reseförbud den l meddelat av 53 hävt den 54 Frigiven/Lämnade stn (datum, kl)761203 15.20

enligt beslut av

öco¢Lua

55 Åklagare

Chefsåkl . Eric östbergg

f;:.. , _R.: -

56 Akl-intr den

76082760. Handläggare

t;:._ _.,- - _.

57 BDAn

C 6404-76 I

^= 1,. _;.. '^.,,:= .

58 Försvarare

önskades el0

-61 Enhetskod

01768 59 Undersökningsledare

^:,. _

CC

-IaLLÖ 0Yaa

62 Aliasnamn, 63 Aliasfödelsetid/-personnr, 64 Förpassning till häkte/anstalt. övervakare e d; Komplettering till annat fa ' nr (a ge fältnr före kompl)

C6•

z2cc;w2Z- z¢

65 Medgärningsmän (efternamn och alla förnamn)

-

Personnummer

FZ o°Q

66 Uppgifter i fälten 08-09 och 15 kontr av-

krkom` Yngve Edenwall

Begått 167 Kodbrott underrymning

70Forts -blad

I (RPS 441.2)

71 Utr redov den

76 12 29• 72 Farlighet (t ex medfört/använt skjutvapen e d, tendens att bruka våld mot person etc; ko rt beskrivning)

cclLJ

ill .distrikt

US Arbetsenhet

etti 112"i

PERSONBLAD 4 (fö rvaras i persondossier/registerbladssamling enligt any)VAND

4^%

K t!vSPANINGSADRLSSER

CA...101,1C-17:'S:3:-;:,

Anhöriga. umgänge (namn, adress), vanliga uppehållsplatser m m (ej Obligatorisk uppgift)C.\ .

fl• „.21. • h _ , • ,•

!'••-. 4 P;" .i�."

14/ "-,Z9aist- '4'..r'''''I,"•,.4f,i-''''''fA,-.:ls.J•g."'"' 1. - ',1131d Vi.F,” tiV1 1 :.:1 ::.4.-tr,;e•tiM ;!..' t- _ i

.?...;-,....r,,.---„,„:1..: 1, t=:„.,:'',0..It(-kcid :•.1.)rif-Nt --: — - ,5,7W:BrottsIcyclieental ,Kod

." *.

o

g,"2, •

• • •Malet rie• agt/Nertivt : a sbes ut p. grund av-;--:- ---,------ :-- - ,----.-----r------ ------. , , ,---:– -------

-- Gärningen w Brott (-1 Angivelse • , ,r--7,.. Bratt- . „ r–i. Misitänkt - —r Misstänkt ; 'IkAie,S,.tårikt . , r--1 'Mal ej Plkallat IA I ej brott .7 - styrkt I C I saknaslIts prealcribErati.01..P I 'liden.) 0 'EGninlietbi.21g. ..tiatzbeildir ill.) Ul Vol . iliff synpunkt •

-7 Annan anted- H I ning (anges): : • I

t.-1,7-,:nbalVi.-.."1'..• at

.s c r a r s 9t ± •leacs3.1:-.,,: don .s10,1m110I ' r - , -- Beslut att ej tala a brott meddelat jml . _

L I 1 st, p4 1 M I unga lagövertr FN1 Bvi.. 69 § r 17I NvL 57 § 1 Q.,1-11. - ..

L I 1 st, p4 1 M I unga lagövertr FN1 Bvi.. 69 § r 17I NvL 57 § 1 Q.,1-11. - .. st,-P,te ....1

—j RB 20:7 r— Lag 1964 om (---1 RB 20:7 --I RB 20:7 1 st, p 2, betr förut till r--1 RB 20:71 st,—j RB 20:7 r— Lag 1964 om (---1 RB 20:7 --I RB 20:7 1 st, p 2, betr förut till r--1 RB 20:71 st,-3,rN. "'-j.. un-g0

:,:t41;•,.:.;&-a.-tamds 1.7-,t4-:': :-. .s ..'.2 .".'!-..s ,/-. 8 ,:el p gibt t fl-;,.., i.",briLi...:Vi...": ''' "•• i i . Jr .:, ."-: -",...,"

-f-400g--'1,1eWrtdialrso.r) 7 o r 1,-Z l liodra fall iin 11-. ;Jr .:, ."-: -",...,"

-f-400g--'1,1eWrtdialrso.r) 7 o r 1,-Z l liodra fall iin 11-. ;

-edAnnan -edAnnan....1 ;

anl richtslesla 19‘-1-0;!.. J'-?...7 f.-/ .1alimvaadf) v i - .[Vel ./ > 1

U I ning (anges): I to I

....1 ;anl richtslesla 19‘-1-0;!.. J'-?...7 f.-/ .1alimvaadf) v i - .[Vel ./ > 1

U I ning (anges): I to I--1--1

K-regpåföljd om Ate! skett 1 Byn :- a ntec nf' 1n7/111/

-7-1- -ja— ---. - n Nej :"0-1;.:bra..•rt '. 41 :t4-•::;'z'.-i7.-s -t.:: -_, i. i• .;.. , ,4•1•.:77 -7- if ir '0'7 ,_ f • ,.":-.'

K-regpåföljd om Ate! skett 1 Byn :- a ntec nf' 1n7/111/

-7-1- -ja— ---. - n Nej :"0-1;.:bra..•rt '. 41 :t4-•::;'z'.-i7.-s -t.:: -_, i. i• .;.. , ,4•1•.:77 -7- if ir '0'7 ,_ f • ,.":-.'; C3; C3

Ant I Tidpunkt för brottet Objekt I Benämning -1 Lagrum i

!:ii ,"-' i. :,, ', -.. i., . -...:1•..i'.1"J., : .i:1-1" i .:'• "JifJ;::". , .nk'Ji-irri,".".! :71,7",,iPi i--:i ,

-

Ant I Tidpunkt för brottet Objekt I Benämning -1 Lagrum i

!:ii ,"-' i. :,, ', -.. i., . -...:1•..i'.1"J., : .i:1-1" i .:'• "JifJ;::". , .nk'Ji-irri,".".! :71,7",,iPi i--:i ,

-

i

r\O ? r Fos r 0- --- : :- . .‘ . , i 1 - : 1 - ..! 1 -i t.: ,..i.• • •e--.,. ..,_ j --I- 1 71 . i '. r.f : J.,.."",J11 , k-ii,l,' ..i'''' 7,

. — .. ';.• J • ir, t:-..:,;i.: :. --•": '

_ .. _ ...,„.................„

i

r\O ? r Fos r 0- --- : :- . .‘ . , i 1 - : 1 - ..! 1 -i t.: ,..i.• • •e--.,. ..,_ j --I- 1 71 . i '. r.f : J.,.."",J11 , k-ii,l,' ..i'''' 7,

. — .. ';.• J • ir, t:-..:,;i.: :. --•": '

_ .. _ ...,„.................„

•

.2i r-7•3,

01 Distrikt UL UISrrIKI5K00 7- - PER5oN6LAD 4 "' ^"""""' .71,11

- ^'^^ •- :•-, —

P 4-7034097^

05 Arbetsenhet _ 06 lJtskriftsdatum - - , -07; Nr arr-ligg

414600SetS /7/20 q.

.

C7

uiFw—

08 Efte rnamn och alla förnamn (i rätt följd, tilltalsnamnet markeras) 09 Personnummer

gs le ^"Ti

10 Minderårigäffande

n sambetr

tliga brott11 Yrke/Titel 1 12 Tidigare e fternamn 13 Ar för namnbyte 14 Födelseo rt för utländsk medb (ort, statsnamn) `

15 Kyrkobokföringsort (församling) j länsbokstav 16 Medborgare i (betr utl)17 Kön (betr utl)

I-1 Mann Kv I

18 Sv medb ar 19 Civilstånd

i20 Körko rt (klass/nr) [ länsbokstav

__ --21 Trafikkort

n Ja n Nej

22 liknamn . (anges utan citationstecken) ` "

• e. y 1; 3 .. -

23 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden " "°'"""`-

5

_ _tir _. - ,.

Y, I

p EOal—

-r>._t.

24 Misstankt för (vid flera bro tt behover endast det grövsta bro ttet ang=s) '." R° i 25 Tid/Tidsperiod för bro ttet/brotten . s;

Distr kod ; Dnr Ar27 -..^. , a

rottskod Antal = Distr-kod 28

Dnr-Ar Brottskod Antal1°

-,Distr-kod Dnr-Ar Brottskod29

Antal _—.

30 - =31 ,:.;' =32.

F¢.- 33 Identitetskontroll (ange hur identiteten sty kts: t ex id-handlings a rt, nr, år/namn på person som styrkt klentiteten) 1 Id-kontr utförd av

ccw

.,.Z

-d

D' -

35 Föräldrars namn och adress (ifylls endast bdtr misstänkt som, ej _ fyllt 20 år samt betr utlänning) -" ' _.

36 Skolutbildning - -'

-_-. . _,.__..,.. .-..-...• _,- ... _ -, .,. ... ...... .. _. _._ -..

37 Anställning (nuvarande och tidigare: tid, art, arbetsgivare), central sjömansregistrering _ ...

• - -- -- -

1

- ,1_. -. .. •

----38 Genomgångna svårare sjukdomar (slag, år), nuvarande hälsotillstånd och arbetsförhet, ev handikapp _ .-

^

m0z

>DEU

rmcn

=LL

39 Inkom Omhän-^"( pa n Med-n doge n

liar-^ I kali ta en ta en tad

1 datum, kl 1 enligt beslut avGri-

76-12-15pen

140 Införd (datum, kll

41 Medtagen/Omhände rtagen/Hämtad/Gripen av 42 Plats för medtagande/omhändertagande/hämtande/gripande,.

43 Införd av 44 Gripande anmält till åkl (datum, kl) 45 Förhör jml RB 24:8 (datum, kl)

46 Anhållen (datum, kl) j av 47å

n Anhsin frånva

lleniro

48 Häktn-framst den 49 Häktad den 50 Foto år 51 Dakt Ii

52 Reseförbud den' meddelat av 53 hävt den 54 Frigiven/Lämnade stn (datum, kl) enligt beslut av

öcoccwa

55 Aklagare

chefsåk). Eric östberg56 Akl-intr den

76082757 DDAnr

t' 6404-7658 Försvarare

adv. Leif Silbersky59 Undersökningsledare

sR ; ,a

60 Handläggare

.••- VIC it61 Enhetskod

0176862 Aliasnamn, 63 Aliasfödelsetid/-personnr, 64 Förpassning till häkte/anstalt. övervs are e d; Komple ttering till annat fältnr (ange fältnr

Qa_

(\JY d000VVIIS-

fore komp))

65 Medgärningsmän (efternamn och alla förnamn)z --m

wz^z

2'¢o

Personnummer

¢ö 66 Uppgifter i fälten 08-09 och 15 kontr av Begått 67 Kodbrott under

Ow rymning

70Forts-blad

n (RPS 441.21

71 Utr redov den76-12-29

2=72 Farlighet (t ex medfört/använt skjutvapen e d, tendens att bruka våld mot person etc; ko rt beskrivning)

¢_all

PERSONBLAD 4 (fö rvaras i persondossier/registerbladssamling enligt any)VAND

er k „ ".1-*SPANINGSADRESSEPt

_ -Ma I et ned agt/ ega :talsbes p . grun• av .;-...,7,---,•,';::., ...:;:, ii —.5 ,7':, ...,-;--..,-..,:-.-. ..: :: ,,-1;''a-'--;',-':'..5-'",‘;.- -. -- .2 — Görningen Brott r-7 Angivelse r--1 Br 'off r—i MisStänkt r—j Misstänkt 1 Misstänkt 1 Åtal er Påkallat !

6 E A ej brottI • g . ej styrkt j C I saknas/återk I E I preskriberat I F 1 avliden 1 D 1 minderårig j I I oskyldig i V I ur allm synpunktzo , -- -- ---- ----..-71

H I fling (anges): ---j Annan anted- ; • i

Bes ut att ej ta a , • rott meddelat jrn1 !:.",:5.--"1,:-.:;.-., 'crl,:5•2 ,-e..: :,•:,..:.?":;:a.r.:.1-::,-, :. 1.-!.:•.7 ,,,zr•;',..: ^,--.1-,s..-.:::::, • :77 ,; ,-, : u, — RB 20:7 r—j Lag 1964 om • r—j RB 20:7 E-1 RB 20:7 1 st, p 2, betr förut till 1-1 R8 20:7 1 st, p 21 :5 L I 1 st. p4 I M I unga lagövertr rill BvL 69 § r1;1 NvL 57 § j(1 I 1 st, p 1 j T I ungd-fängelse dömd person I Z f andra fall fin sT.

a' —1 Annan anted- o

U I ning (anges): / z K-regpåfolid om Ate' skett Byn : -. sdatum Namntec i ng ,.,/'''""TiMI ' ---m

—1 Ja n " :::%":::,..b,F,71 %.,3 .:,:." .,:,..-,:7.'‘i ef,' ) i i :T. ' .4ii Alirt2Niffr - - - — - ' -IAnt idpun ör •rottet 'b ekt Benämning Lagrum - I/ lb

2.1;22 , ::,-; ., sz :1-!: ._':• : ..-,. !... :: • ! -•,11,..--.,-. C.

. . 2 0 . ...7--._ -T. '...r ..'"*7:: I ,.; 7 : 1- ',.`5.- ! ! F...:',; ' , .• . I :' -,;.... - ;

<7., _ _

Anhöriga, umgänge (namn, adress), vanliga uppehållsplatserm m (ej obilgatorisk uppgift)r‘., •

• , •••-4.1;

1-. n1","r.L,r,:-.C: nag

4,7" :s•S: k

1!.

. .

.,"P 770 22 Straff-; överlämn till71 Åtalsbeslut S,4:föreläinaudeT.A"• litiäridsk 'rnyndistr,kod Dnr-Ar BrottskodAnte, .:Kod Antal KodDist:57-4d 2i-1.2nr:74e

29 :-Brottskod

•

32"7.

Datum Dnr

2008-02-14 8235-07-40

Anteckningar från samtal med Eva Bengtsson och hennes kusin den 14februari 2008

Vid mötet var även advokaten Niclas Karlsson och författaren Deanne Rau-scher närvarande.

Eva Bengtsson: Hon kom till Ulvsunda ungdomshem när hon var 14 år.Trots att hon berättade för flera personer vad hon hade varit med om händeinget. Inte heller polisförhören som hölls med henne ledde någon vart. Honfick inte reda på att hon var kallad till hovrätten. Hennes liv blev förstört pågrund av vad hon utsattes för. Detta är delvis Polisens och åklagarnas fel.Hon är nu förtidspensionerad.

Eva Bengtsson visade ett foto som föreställer henne som 13-åring.

Kusinen: Hon upplevde det som att ingen vågade ta tag i ärendet. När honhördes i hovrätten tyckte hon inte att hon fick berätta allt hon kände till.Handläggningen av ärendet gjorde att hon helt tappade förtroendet för rätts-väsendet.

Under mötet redogjorde Justitiekanslern för sin preliminära bedömning iskadeståndsfrågan. Niclas Karlsson redovisade sina synpunkter och argu-menterade i bl.a. frågan om preskription.

Britt-Mari Lundberg

Postadress GatuadressBox 2308 Birger Jarls Torg 12103 17 STOCKHOLM

Telefon (växel) Telefax08-405 10 00 08-723 03 57

E-postregistratorgustitiekanslern.se

JUSTTI'IEKANSLERN

Ink. 2008 -02- 15

Dar t.Z S - 0 4 -YO

Samtal med Erik ÖstbergDu sjukskrev dig vid själva gripandet och Torsten Wolff fick ta över. Kommer du ihåg det?Jag minns att det blev diskussioner om att jag skulle ha dragit mig ur på något sätt.

Jaa alla jag har pratat med är förundrade över att du försvann hela tiden.

Det ska du få lite andra synpunkter på också.

Det är därför så underbart att äntligen ha dig här. Det var ju åxå många frågetecken kring turernai den juridiska processen. Jag kan börja med att berätta att allt material om Doris har försvunnitfrån tingsrättens arkiv.

Det hade jag inte en aning om. Det är helt fantastiskt, säger han häpet! Jag har aldrig nånsin hö rt

talas om att en domstolssakt skulle ha försvunnit. Men det som var smaskigt fanns inte idomstolsakten. Nämligen adressregister å...

Jo kvinnornas, säger jag. Alla damernas personnummer.

Men kundpärmen blev väl kvar i polisens försorg. Den hade jag på mi tt skrivbord åxå. Det sa jagskämtsamt till mina kollegor...om jag nu hittar min nya segelbåt här nere vid riddarhuskajen såvet ni att jag har sålt pärmen till Expressen. Jag var utsatt för ett enorm tryck för att jag pratademed tidningarna men sa: aldrig nånsin!

Kommer du ihåg några av namnen där?

Ja det gör jag! Det gör jag. Några prominenta personer men de tänker jag inte berä tta om.

Kommer du ihåg att Björn Tarras Wahlberg var med?

Neej

Han är med.

Jaaa, mmmm

Det var inte så många prominenta personer... några professorer docenter och...

Ja just det, framförallt medicinare.

Ja från Karolinska.

Jaa just det

Sen var det flera av hennes kompisar t.ex. Roy Andersson.

Jaa just det han var med.

Det var en kammarherre vid hovet. Tillika godsägare.

Bonde menar du? Hörningeholm?

Ja det var det nog. Han ringde mig å frågade: Säg chefsåklagaren tänker ni kalla mig somvittne, kommer ni att tillkännagiva mitt namn? Neej sa jag den vittnesbevisningen behövsinte. Kunder behövs inte för att styrka det här brottet. Så vitt jag kan bedöma. Och jagkommer inte att kalla er till förhandling. Inte tänker jag höra er heller. Framföralltkommer jag inte att kungöra ert namn. Vad trevligt sa han. Då hade jag inte haft mångamöjligheter kvar. Då hade jag fått skjuta mig. Då sa jag a tt det behöver du inte göra då.Åtminstone ska jag inte hjälpa till med det.

Jag berättar att Bonde åkte dit som kund1986.

Östberg blev chefsåklagare för knark å sedlighet 1974.

Jag läser upp vad Carl Persson skrev till Palme: Det spekuleras i om vad som var syftet medöverklagandet å anslutningsvadet kunde vara och ett eventuellt möte mellan åklagare Doris åhennes advokat. Det här tar han upp som e tt problem. Jag berättar att de träffades på häktet å drogupp riktlinjer om hur rättegångens upplägg.

Det är inte så ovan ligt säger Erik å tror att jag menar att bara Silbersky å Wolff träffades.

Är det inte?

Nää man har en liten konferens å diskuterar hur man ska göra hur lång tid det kan ta etc. Vad viär överens å inte överens om.

Med den åtalade?

Att den åtalade är med tycker jag är oerhört ! Var hon själv med?

Ja Doris var med.

Jaa det är udda, det har jag aldrig varit med om.

Jag berättar om Wolffs samtal till Morgan.

Jaa det är udda det håller jag med om. Men det var väl jag som hade häktningsförhandling?

Jaa det hade du, men när hon anhölls försvann du.

Ja sen är jag väl borta över huvudförhandlingen.

Du kommer tillbaka efter anhållandet. Du var faktiskt sjukskriven några dagar.

Jaaa javisst.

Sandhamnsligan var slut den ca 10 — 11 precis innan det här med Doris börjar.

Var ni klara med Sandhamnsmålet då?

Ja ni var precis klara.

Jaa det hade varit huvudförhandling. Det hade varit en lång å slitsam process. Det är mycketmöjligt men när jag ser retrospektivt på mitt liv så har jag inte varit sjukskriven mer än 40 dagarsammanlagt.

Några av de dagarna var just då

men det är klart att man har flunsan någon gång. Sen vet jag a tt min familj bestående av hustruå fyra barn å vi hade sommarställe på Fårö, och det här måste ha varit under, vilken månad vardet?

Maj juni å juli. Rättegången låg i slutet av juli.

Jaa just juni.

Ja just det å då är det så att man har.. i synnerhet på den tiden så har man.. i januari beställabåtplats men skulle ha med bilen å likadant för återfärd å sånt. Det var relativt heliga perioder förfamiljen när vi reste till Fårö så reste vi på allvar, alltså. Vi flyttade å barnen som var små på dentiden var där hela sommaren. Så gick det till man flyttade helt enkelt till landet.

Du var borta fem komma åtta veckor. ©

Var det så länge?

Sen tog du semester igen innan målet skulle upp i hovrätten.

Det kan ju ha varit en bekvämlighetsåtgärd. Det hade jag inte behövt ta semester för det är kla rtatt samma kille skulle gå i hovrätten.

Doris dömdes till två års fängelse å 200.000 kr förverkande. Hon dömdes i juni. Dagen efterdomen så överklagade hon. En vecka efter det lämnar Torsten Wolff in e tt genmäle. Vad innebärdet. Han överklagade ju inte i sin tur. Doris överklagade..

Visst då far åklagaren via domstolen vadeinlagan som det heter med föreläggande a tt inkommamed yttrande över vadeinlagan. Eller han kan vädja själv om h an vill vädja mot domen. Och harena parten vädjat först kan han anslutningsvädja. Det som kall as anslutningsvad.

Det står bara att han lämnade in ett genmäle. Ett svar?

Jaa han svarade på det.

Men det innebär inte att han överklagade?

Nää det innebär inte att han överklagade. Men domstolen kräver då av den som utfärdat åtalet närdomen har kommit, när någon vädjar så far man ju den inlagan för y ttrande. A då far man taställning till ska jag åxå vädja eller ska jag svara.

Han tog då ställningen att han inte tyckte att det här var något att bråka om.

Näää nää

Så att om hon hade ratt ett mildare straff i hovrätten så hade han inte haft någon möjlighet att

påverka det?

Nää nää det hade han inte kunnat.

Hade han haft den möjligheten om han hade överklagat??

Systemet är ju uppbyggt så att om man själv yrkar, så visst så att sen kunde de...men du kan jualdrig hindra... stäng av den där ska jag tänka lite. Innebörden av e tt anslutningsvad är att dendömde i hovrätten k an få ett högre straff. Om jag inte anslutningsvädjar, eller vädjar själv då kandet aldrig bli till försämring för den dömde. Den k an aldrig få mer i straff än vad hon fick iunderrätten. Så är det.

Men det som är viktigt i den här historien å vad som framkom redan innan Doris blev dömd itingsrätten är att hon använde småflickor i sin verksamhet.

Jaa det kommer jag ihåg. Det kom in som e tt tema under....jag tror att vi fick kännedom om detefter... att det kom fram efteråt.

Det kom fram under utredningstiden. Via band, ett par kvinnor vi ttnade om det.

Jaa just det. Jag minns att det kom fram att det var småflickor med men då tror jag a tt det varefter det att jag formulerade första, första för att jag har säkert skrivit gärningsbeskrivningen, jaghar väckt åtalet, jag har lämnat in häktningsframställningen. Och vad som sen hände medsjukdom å sådant kommer jag inte ihåg. A så var jag borta på en sammanhängande semester å dåtog Torsten över. Det är mitt minne å han höll väl i någon telefonkontakt med mig.

När du kommer tillbaka får du reda på a tt polismännen har hittat två av de här underåriga

småflickorna.

Ja just det. Då kom det farm att man kunde styrka det. Dessförinnan så var det väl bara snack. Dåkunde det kanske s6tyrkas att hon använde småfl ickor.

A då lämnar du in ett anslutningsvad?

Jaa det låter mycket rimligt. För då blev jag väl uppvaktad om den verksamheten å det a tt de intekunde styrka det i det första sammanhanget. Då skriver jag e tt anslutningsvad.

A yrkar på mycket strängare straff?

Jaa jaa, det liknar mig. Det liknar mig.

Det gjordes en vecka för sent för att man har ju, åklagaren har ju tre veckor på sig.

Ja just det men anslutningsvadet förlängs ju e fter den treveckorsperioden. (som om Wolff hadeanslutningsvädjat istället för att bara lämnat ett genmäle så hade man kunna döma Doris försmåtjejerna)

Men det blir inte som att åklagaren överklagar?

Joo, visst anslutningsvad jag hade rä tt till anslutningsvad ytterligare en vecka. För jag fick redapå att den andra hade vädjat först. Sen har jag ju tid från den tidpunkten. Så att jag antar att jagföljt lagen å kommit in med anslutningsvadet inom rä tt tid.

Jag vet inte för att i domstolen när man bl.a. förhör föreståndaren på hemmet där de varplacerade, och en av fl ickorna. Sen har man hunnit att göra en utredning. Så efter en överläggningmed sin advokat drar Hopp tillbaka sin överklagan å förklarar sig nöjd.

Jaa då faller anslutningsvadet åxå. Så är lagen.

Men om du hade vädjat själv?

Ja då hade det inte förfallit. Neeej. Men då var det inte känt när jag vädjade mot domen, då vardet inte känt att det kunde styrkas att de här med de unga flickorna för då hade jag ju vädjat själv.Då hade jag inte anslutningsvädjat9997999 Det låter inte logiskt. (Kolla upp detta???)

Det låter jättekonstigt. Det är lite olika saker i det här. Poliserna påstår a tt det på olika sätt varkänt att det fanns småbarn i hennes verksamhet. Genom 1, 2, 3, 4. Det sägs a tt du sa i från och attdu tyckte att du hade tillräckligt mycket för att åtala henne för grovt koppleri ändå. Det fanns intetid att gå in i det här med småflickorna.

Det kan hända det fanns...jag kan juridiskt förklara det hur det ligger till om det finns misstankarsom polisen kommer med. Nu minns jag den här Morgan Svensson.

Sjöstrand å Svensson.

Är de båda i livet??

Jaa oja! Morgan var väl den som du hade mest kontakt med?

Jaa just det. Men dom var, de var..jag har inte bara trevliga minnen av dom om jag nu tänkertillbaka. Det var mycket springande fram å tillbaka å misstankar hitan å ditan. Jag måste ju habevis! Det är jag som ska styrka i domstol att någonting har inträffat.

De sa till dig att det fanns småflickor i verksamheten innan...

Det är möjligt, det kan jag inte svara på. Men jag kan säga så mycket i alla fall att det kan inte havarit styrkt, bevisstyrka i det för då hade jag absolut tagit med det. Det är någonting som ökarstraffvärdet avsevärt, va.

Det fanns inte bevis (fel) men samtidigt så fick de inte införskaffa bevisen, för sina överordnade.Utan de sa att det där har vi inte tid med nu. Vi har tillräckligt med material på Doris för a tt åtalahenne för grovt koppleri så det där med små...

Skulle den uppgiften ha kommit från åklagarsidan då eller var det polisen? Jag tror a tt det var enkommissarie.

De säger att både du å Bångerud...

Jaa just det Bångerud, säger Östberg. Jag minns a tt det var det som åxå var märkligt i den härutredningen. När vi nu talar om det väcks det en del minnen hos mig, det hade jag alldeles glömt.Men nu kommer jag ihåg det. För att Bångerud kom med andra besked än vadutredningsmännen kom med! A sa a tt det där kan....så att jag hade...det är ju osedvanligt.Jag har två utredningsmän, deras uppgifter är att utreda det här brottet att förse mig med materialför att jag ska kunna fatta ett beslut. Och beslut brådskar ju när en person är häktad då finns dettider för när ett åtal senast ska vara väckt. Det ska man åxå hålla i minnet. A då har man ju dentidsramen på sig. A då gäller det a tt få saker å ting ur händerna. Men då minns jag nu att då harman två utredningsmän å det var de här två och så till min förvåning kommer deras chef och villdiskutera någonting som jag naturligtvis inte kommer ihåg. Men det är en udda händelse. Det ärmycket sällan som mans sitter å har en utredning då utredningsmännens chef kommer utansamband med utredningsmännen å berä ttar att vi har problem med det här. Av någon anledningså hade man skrämt upp som det framkommer av Perssons PM som jag strax ska återkomma till.Att de gjorde en säkerhetshistoria av det här åxå. Så Säpo var med å det var ju naturligtvis därförBångerud fick en slags övergripande uppgift a tt hålla reda på att vad är det som sker här. A att

lämna Carl P uppgifter om att vad kunde det här ha för implikationer på rikets säkerhet. Dettalade de inte om för mig.

Så du blev inte insatt i det här med säpo?

Neeej inte ett dugg.

Visste du att Holmer sprang på sedlighetsroteln under pågående utredning?

Det har jag fått reda på efteråt. Jag kommer inte riktigt ihåg av vem, men han var ju chef på säpodå. Jag har ju i efterhand förstått att Säpo var involverat. Jag föreställer mig att jag i efterhandfick klart för mig...inte då när det pågick. Men i efterhand fick jag klart för mig a tt Holmer hadevarit där å snokat i den här utredningen.

Jag beskriver att Säpo var inblandat på två olika sätt, 1. Holmer som snokade och 2.Morgan K-Hugo.

Som var på Säpo?

Jaa som hade Olof Frånstedt som chef.

Du ska få slutfinessen på det här så småningom. Men jag förstod a tt det var någonting. Jag sa att

det här är ett brottmål. Vi har ett grovt koppleri här och jag förstår a tt ni har ett bekymmereftersom det är så många personer som kan vara av intresse i detta. Men vad jag ska hålla på medär att se om jag kan styrka grovt koppleri. Jo men det var ju bra om vi kunde avverka det. Numinns jag... vad var det han hette? Bångerud som jag minns utseendet på en mager lockig man.Honom kan jag se framför mig. Var å skulle pumpa mig på hur det här skulle utveckla sig. Vadjag hade för synpunkter å vad jag visste om det här. Men hur han sedan rappo rterade det vidarehar jag inte klart för mig. Det fick jag inte klart för mig långt efteråt. Hur dom hade hållit på å hurmina utredningsmän som jag förlorade allt förtroende för. Morgan å Sjöström de sprang å stöddede här misstankarna att jag på nåt sätt skulle vara inblandad i det här. A tt jag skulle varahorkund. Det fick jag så småningom kla rt för mig hela efterspelet. Det var ju tur för Carl Perssonatt jag fick reda på det så sent. Annars hade jag anmält honom för förtal! Jag tyckte a tt hansuppträdande var makalöst. Jag kan ge dig en bild om jag berä ttar för dig hur jag så småningomfick reda på det här med Perssons PM. Jag var då chef för den här åklagarkammaren. A chef vardå Berndtsson som var överåklagare. Allt var frid å fröjd på myndigheten. Så efterträds han avCleas Zeime. Vi kände varandra från ungdomen. Vi hade varit i lund samtidigt å han kallade migKirre som alla mina kompisar kallade mig. Och han var mycket öppnare än andra då hade varit.Han sa till mig att Du, jag måste snacka med dig. Jag har ett papper här. Som är från CarlPersson. 80-talets början. Vaddå säger du för något. Magnus Sjöberg hade blivit ny riksåklagare.A då sa han att Magnus har föreslagit att du ska byta kammare. Då hade jag su ttit där i sex år(från 1974). A kände mig i en stabil position. Vad faan säger du för någonting frågade jag. A dåberättade han å visade mig PM/et. Magnus ville flytta dig till någon mindre utsa tt position sägerhan. Jag frågade hur det hade gått till så berättade han att den PM/et, då sa Palme a tt jag lyssnarinte på skvaller! Så berättar han om när Fälldin fick PM/et m.m.. å Gullnäs.Så berättade Heime/Zeime för mig historien om hur det här pappret hade vandrat. Från Person tillPalme Fälldin till Gullnäs å Gullnäs....Å då hade han väl berättat för Magnus a tt en av dinaåklagare på hög nivå har varit misstänkt för att vara kund i den affären som han sen självhandlade. A då hade det gått sex år A då sa jag till Heime att nu ringer du till Magnus å hör omhan är inne. Så sätter vi oss i en taxi å så åker vi upp till Magnus Sjöberg å det gjorde viomedelbart. Jag var glad för min beslutsamhet. Magnus såg lite skakad ut. Varför har du aldrigtalat med mig om det här å hur länge har du vetat det? Det kanske jag borde ha gjo rt sa han. Dettaär oerhört ! Vet du vilken lön du betalar mig för den här verksamheten, tror du a tt jag har råd att

gå på horhus i två tre fyra tusenkronors klassen?? Nej det tror jag inte, sa han.Det är oerhört att Carl Persson skriver detta sa jag utan någon fakta kontroll. Att han ska lyssna

på en nyss anhållen misstänkt, säger jag.

Det ar inte hon det var andra, berättar jag.

Neeej det var hon som sa det invänder Erik. När hon hörde att jag var förundersökare så sahon...Bing0000000o Det var kul a tt se honom igen å då blev de ju flata de här Morgan åSjöstrand antar jag

Det var andra uppgi fter åxå, berättar jag.

Jasååå

Att det skulle ha varit en stor mullrig skånsk åklagare med som kund. Någon annan kalladeåklagaren som skulle ha varit med för Stig Östberg.

Är det någon annan som skulle??

Jaa

Det är mig obekant, obekant!.

Som jag har fått berättat för mig så var det Doris själv som sa just bingo.

Jaa det vet jag.

Men slutpunkten blev när jag hade talat en lång stund med Magnus om de tta att man för vidare enuppgift som inte kan beläggas med... Att han bara sväljer det utan att tala med mig. Så slutadedet hela med att nu drar vi ett stort sträck över allt det. Aldrig mer nämner vi det.Min karriär hade ju aldrig inträffat om inte Clas hade berä ttat för mig. Då hade det blivit a tt nästatjänst jag sökte som överåklagare för speciella mål, den hade jag aldrig fa tt . Jag blev så förbannadför jag har ju alltid tyckt illa om Calle Persson kan jag säga. Hela hans stil har stö rt mig. Menhade detta varit inom ramen för förtalsbrott hade kunnat aktualiserats, då hade jag absolut sattigång en aktion emot honom.

Hade du någon beröring med Calle Persson?

Inte någon personlig alls. Jag tror att vi har hälsat på varandra men..

Vad var det i hans stil som du inte gillade?

Han var den pompöse, rikspolischefen som gjorde rikspolisen till något de inte skulle ha varit. Deskulle mera vara en nämnd till stöd för polisen men han skulle gå sto rt ut å ha helikopterplatta påtaket å..Det var en stor mäktighet å otillgänglighet för..men jag hade inte låtit mig generas om jaghade fatt det här medan han ännu var rikspolischef. Men han var inte det längre utan Romanderhade kommit in i bilden. Men hade han varit med som rikspolischef hade jag ställt till med ettherrans hallå! Jag tycker att det är oerhört att bete sig så mot en ämbetsman. Det är ju bra att

Palme behandlade honom efter förtjänst. Och inte brydde sig om det där.

Men det tycker jag är lite märkligt för jag har forskat i det här under e tt par års tid och har väldigtmycket annat material som styrker mycket av det som stod i PM:en. Jag har pratat med mångaolika personer inom olika områden. Jag har en annan bild.

Jag förstår men den hade jag naturligtvis inte då. Den kommer dessa för mig då naturligtvis,negativa omständigheter, att sjukdom kan jag inte göra mycket åt å det har jag inget minne avheller. Men semester var det ju ingen fråga om. A så när det gäller hovrätten så var det ju jag sombestämde arbetsordningen på kammaren och en av principerna för a tt det inte ska blidubbelarbete så skulle ju samma person som hade det i underrätten ha det i hovrätten.

Det var någon som uttryckte förvåning över a tt ett sånt spektakulärt mål, att du inte tog det själv.

Jaa visst men det sammanhänger med en sedan halvår tillbaka planerad semester. Det var inte såanmärkningsvärt tyckte jag. Så bedömde inte jag det. Det kan m an se och säga i efterhand, detvar ju märkligt att han hade säkert något att dölja. Jag menar vi hade jätteknarkmål å vi hade juSandhamnsligan å vi hade massor av tunga tidskrävande mål. A detta är en kopplerihistoria. Detser man inte som särskilt anmärkningsvä rt .

Det var ju många ingredienser som inte kom fram. H an var tillsamm ans med Barbara Mincbergsom under perioder fungerade som Doris högra h and. Hon var föremål för Säpos spaning. Honingick i den polska ambassadens stall av flickor å var bl.a. tillsammans med väldigt högaskyddsklassade militärer.

Jaa jag minns ju stövelknekten.

Nu återvänder jag till hovrätten. Doris tog tillbaka sitt överklagande å nöjdade sig med sin dom.

Då blir det alltså att hon vädjar och med kännedom att det kommit fram det här med småflickornaså anslutningsvädjar jag. Och sen reser jag väl antagligen ifrån, kan jag tänka mig.

Du yrkade på väsentlig straffskärpning. Men hade du kunnat överklaga? På samma sä tt som hon?

Javisst hon fick två...det är därför jag tror a tt det till min kännedom kom om att det gick a ttstyrka att det fanns småflickor kom mellan överklagandetiden och möjligheten a tt göra ettanslutningsvad. Varför skulle jag annars anslutningsvädja? Då hade jag vädjat själv om jag hadevetat allt det där.

Jaha alltså att tiden hade gått för att du hade överklagat en vecka för sent

Jaa just det å då men det fanns ändå tid för a tt anslutningsvädja. Men då står man naturligtvisrisken att återkallar hon så faller det. A det är klart att hon återkallar när hon visste vad somskulle komma ytterligare.

Varför blev hon inte åtalad för det här i efterhand? Kan man inte åtala henne om hon har varitindragen i det här.

Det är frågan om det är inom ramen för samma gärning för då är det ju åtalshinder.Mellankommande dom binder ju på ett sätt så man inte ska kunna väcka nytt åtal om det s.a.s.ryms inom samma gärning. A detta att det var småflickor är ett led i hennes XXXX så jagskulle nog säga att det prjudicata???Att man inte kunde väcka något åtal i efterhand. Det liggerinom den s.k. ?desjuridicata cirkeln. Om målet för henne om grovt koppleri avdöms så kommerhon in i en ny omständighet så är inte det tillräckligt då får jag söka resning.

Även om det skulle ha givit henne väsentlig straffskärpning?

Det är en risk man står på åtalssida. Är huvudgärningen dömd å om det kommer upp en nyomständighet i samband med gärningen som skulle ha gjo rt den grövre om den hade varit kändvid tillfället så kommer man inte a tt kunna bryta det sydikata???? Så förhåller sig det juridiska.Annars hade det naturligtvis gått bra om det hade varit en annan gärning. Men det är detju inte det var ett led i samma gärning.

Kunde inte hon bli åtalad för otukt med barn eller förförelse av ungdom? Eller var det barakunderna som hon förmedlade?

Att då ska hon åtalas för den omständigheten att hon åxå bland sina kvinnor som hon ställer tillförfogande hade underåriga? Om det hade funnits bevisning för det eller styrkande vid tiden föråtalets väckande så hade jag otvivelaktigt tagit med det.

Jag berättar för Erik att jag har hört henne tala om hur de har "provat" småtjejer.

Det hade varit intressant att höra det men det hade de aldrig talat om för mig. Det måste du tamed det i din bok att de höll på med "illegal" avlyssning. Det är bra a tt sånt kommer fram. Mendet brukar ju alltid polisen neka till. Hade jag fått reda på det hade jag ställt till med e tt våldsamtliv.

Kurt Nyblom var väl en hedervärd person?

Jaa det tror jag att han var, säger Erik.

Jag berättar om intervjun med honom där han berä ttar att de fick direktiv uppifrån a tt mörka"Hopp historien".

Det är skandalöst, det har jag aldrig haft en känsla av att man stoppat in sån politik i det här.Vilken valrörelse talar vi om?

76 — De var säkert livrädda för att Doris skulle si tta å läcka uppgifter. Eller att hon skulle si tta åberätta om sina kunder vilket hon faktiskt gjorde.

Och målet var uppe 76 undrar Östberg å svävar helt plötsligt på målet. A därför skulle man hahållit inne med uppgifter för att det inte skulle bli någonting som skadade valet. Det är oerhö rt,oerhört upprepar han.

Visste inte du att Säpo fick en lång lista över prominenta kunder statsråd politiker bl.a.?

Joo det visste jag men den fick jag inte se. Men jag hade boken där med hennes grejer. Denhade jag ju tagit i beslag. Adressboken.

Men hon kodade å hade smeknamn på sina viktiga kunder så det gick väl inte att u ttolka det.

Neej det gick väl inte för mig att uttolka det men någon sorts information fick jag väl. Men heladen här listan har jag aldrig fått se.

Berättade inte förhörspersonalen om vissa prominenta personer som de hörde om på band?

Det kan hända jag har något minne av att jag har varit uppe på utredningsavdelningen å lyssnat, åBångerud å de här två andra lyssnade på några band. Jag har något minne av a tt jag har tagit delav det på det sättet.

En gång när Morgan hade hö rt ett band så kom han in till Ove å sa "Faan Ove, det kommer intebli något val om det här kommer fram".

Någon kombination med detta å valrörelsen kan jag överhuvudtaget inte föreställa mig. Vitsenmed det var väl att jag skulle hållas utanför sådant som kunde skada, som skulle komma fram viden rättegång före valet. För kom det till mig så skulle jag väl gått med det till domstol. Ellerkunnat använda det i rätten. Det finns ingen som skulle våga... att regeringens företrädare skullelägga sig i en pågående brottsutredning. Om de hade kommit till mig som åklagare så hade jaggått till tidningarna å sagt att jag är utsatt för påtryckning och ministerstyre.

Men varför tror du att de vågade gå på polisen?

Joo den är ju mer direkt underställd dem.

Anonymisering av kunderna:

Jaa det var en stor grej, säger Erik å det var det som Expressen (Pelle Wendel journalist på E)hatade mig så för å jag hamnade på första sidan.

Har ni ett horn i sidan på varandra ?

Neeej vi är jättegoda vänner. Han hälsade ofta på mig i Haag. Näää nää vi har alltid varitkompisar. Så jag har ingenting mot Per Wendel.

Han berättade att du försökte sätta dit honom någon gång.

Jaa det kanske jag gjorde.

Berättar om utpressningshistoria på Solvalla å a tt Östberg trodde att det var P. Wendel.

Neeej det har jag aldrig gjort. Jag har aldrig anhållit Per Wendel. Aldrig Någonsin. Det måste

vara en skröna. Det är fullkomligt... skulle jag anhållit Pelle Wendel.

Inte anhållen då men misstänkt.

Skulle jag misstänka honom så måste jag ju anhålla honom. Det måste vara en jou rnalistiskvinkling för att göra det lite mer spännande. Vi har råkats massor av gånger å jag har aldrig haftnågra kontroverser med honom.Det är mycket av det som du berättar för mig nu som är totala nyheter, säger han lite omskakad.Jaa att Säpo sprang å luskade men att Holmer själv, men det är kla rt att han, det var ju åxå enkonspirationsteoretiker.

A Ebbe

Men han gick väl knappast på horhus?

Neej men han var pressekreterare åt en som gjorde det.

Du säger det rakt ut som en verklighet. Jag har åxå ratt de uppgifterna men inte som om det varen realitet. - - - Så fo rt fangarna inom kriminalvården kallade så kom Geijer bums å ställde upppå samtal å så där.

Kvinnorna blev ju uthängda till deras stora förtret och förtvivlan. Nästan tre ttio kvinnor medpersonnummer adress osv.

Morgan å Ove var kallade å kom till dig med förundersökningsprotokollet. Med männensnamn, som var brukligt. I andra rättegångar där männen har hörts som vittnen har de ståttmed på samma sätt som kvinnorna.

Förhåller det sig så, undrar Östberg?

Oja å enligt rättegångsbalken ska de inte vara några anonyma vi ttnen, iförhörsprotokollen. Det här slår åxå JO ner på.

De hörda kunderna som står där, ta bort dom sa jag.

Nää du sa att det far ni göra om och sedan numrera dem, e tt, två, tre, osv.

Jaaa, säger han lite tveksamt. För jag gjorde det jag fo rtfarande tycker är ett klokt beslut. Vad äratt vinna på...vad ska jag gör som åklagare? Jag ska bevisa e tt brott . Kan jag bevisa brottet bättreom jag tar med kunderna? Den link som jag ska visa är ju a tt Doris har bedrivitkoppleriverksamhet. Och skaffat kunder åt de här kvinnorna. Vad är den juridiska poängen?

Då hade man väl kunnat stryka männen helt då?

Att de kom med i förundersökningsprotokollet det skulle de ju naturligtvis inte ha gjo rt. De skulleinte ha varit med där. Skulle JO ha....?

Ja han yttrade sig om det.

Min mening då som jag minns den var, som jag har i dag åxå var a tt kan jag styrka ett brott medett mindre antal vittnen än ett större om dom kvinnorna berättar att det är Doris som har skaffatmig det här. Då har ju jag styrkt mitt brott .

Hade man inte kunnat anonymiserat kvinnorna åxå?

Anonyma vittnen kör vi ju inte med i Sverige.

Men det gjorde ju du i den här rättegången. Männen anonymiserade du.

Joo jo men de hördes inte i domstol. Men det var ingen kvinna som hördes i domstolenheller.

Gjorde vi inte det?

Neej ni fällde henne på hennes eget erkännande. För det förutsa tte jag att det skulle kunnabehövas yrkas med förhör av kvinnorna.

Neej det var ingen kvinna som förhördes.

Jassåå? Men tanken bakom mitt beslut a tt inte ta med en massa vittnen var att det här brottet gåratt styrka med kvinnornas berättelser. Det var de som berättade vad Doris gjort. Och intekunderna.

En av poliserna sa att han tyckte det var märkligt för "det finns väl inga horor utan kunder å ingakunder utan horor".

Nää det är väl inte märkligt när det var kvinnor som sa a tt Doris har hållit mig med kunder.Doris ska alltså åtalas för koppleri.

Hade man inte kunnat ta, låt säga, tio kvinnor å tio kunder?

Man hade kunnat göra allt möjligt men det behövdes ju inga kunder för a tt styrka brott. Senerkände hon ju tydligen allt så behövdes det ingen någon alls. Det hade jag glömt. Jag varövertygad om att det hördes några kvinnor. Nu var jag inte i rätten som sagt men om du skullefråga mig nu så skulle jag säga a tt visst hade jag åberopat dem som vittnen i domstol.

Det gjorde inte Wolff.

Det gjorde han inte, nää? Men det kan väl stå i stämningsansök an?

Man förhörde ju vittnen under förundersökningsperioden.

Jaa men jag menar i domstol?

Näää inte i domstolen.

I stämningsansökan skulle det väl ha stått att jag önskar förhör med X; Y; Z.

Neej det var ingen som kallades.

Hade hon erkänt innan? Ja kommer inte ihåg att hon erkände för då behövdes väl inte någotspeciellt. Jag vet inte i vilket stadium hon erkände. Det har jag glömt.

Men under förhören hade de ju åxå tagit upp det här med småflickor å då hade hon blivitalldeles galen när hon insåg att hon kände till det och börjat hota med att hon minsannskulle berätta saker.Det är många som undrar över varför man inte tog upp det här med småflickorna när detändå fanns så många indikationer på att de existerade.

Jaa det kan jag åxå fråga mig. Det kan jag inte svara på. Det här med anslutningsvadettyder ju på att jag få tt den informationen å då reagerat.

Det är klart att man måste yrka på mycket strängare straff när det väl blir o ffentligt att

hon använt småflickor.

Det tyder ju uteslutande på en enda sak a tt jag har fått reda på det efteråt.

Då visste du alltså ingenting innan?

Jag visste... misstankar är ingenting jag kan skriva en stämningsansökan på. Jag behövdebevisning. Och jag kan tänka mig a tt det vid den tidpunkten inte förelåg någon bevisning.Men det kan föreligga misstankar å då kan jag ju inte agera.

Poliserna säger att de blev förhindrade att leta reda på de här småflickorna. Ove t.ex, somvar den som tog initiativet till att hi tta småflickorna, sa att det inte tog många dagar förhonom att på de uppgifter de hade på våren, hitta de här småflickorna. Det hade ju kommitmed i tingsrätten om han hade fått tillstånd av sin chef Bångerud, a tt leta fram dem. MenBångerud satte sig på tvären.

Jag skulle bli förvånad om jag satte mig på tvären. Det skulle jag inte ha gjort. Men Bångerud...jag tror att han måste ha haft någon instruktion från allra högsta ort.

Menar du departementet?

Neej från Calle Persson.

Inte Calle heller. Det var han som talade om "märkliga" förhållanden på kriminalavdelningen.Han kände att det pågick en massa saker som han inte fick någon information om. Han pratade juom rättsröta! Han undrade var det var som hände.

Östberg låter undrande å undrade när jag tar upp Holmer å Ebbe så frågar han om Ebbe var med

nu åxå. "var han med å kom å gick som om det var hemma i stugan". Efter det här när detbörjade mullra kring det här, å pressen skrev, då kände jag mig på något sä tt förråd av den härSjöstrand å Svensson. Att de sprang å berättade allt möjligt och hade konspirationsteorier om minsjukdom å min semester att det var något lurt .

Morgan säger i en intervju i Expressen att han kände sig "stoppad" i utredningen, för att det varkom upp kända namn.

Men det framställdes ju som att det var jag som hade stoppat det. Att jag i min tilltänkta roll somhorkund skulle skydda mig själv å mina kompisar.

Det kom ju aldrig upp i tidningen.

Nää det kom aldrig fram men någon gav dem i uppgift...jag kommer inte ihåg om det varBångerud eller någon annan att hålla mig som förundersökningsledare å åklagare under uppsikt åse till eller lyssna av om det var någonting som inte lät bra å rappo rtera det vidare. Det minns jag.

Att vem?

Att de här två Svensson å Sjöstrand hade fått till uppgift av någon på chefssidan a tt varaobservant på förundersökningsledaren å chefsåklagaren Östberg sa å gjorde för a tt se om det varnågonting som var lurt där.

Hade de fått direktiv av någon överordnad??

Jaaa jaa.

Men låter inte det väldigt märkligt??

Jaa det låter märkligt å från vem vet jag inte men för att se om det var något sant i t.ex. det somPersson skriver i sin PM.

När är den datera?

I Augusti 76.

Ja det är efter målet så då är det fullt sannolikt att det var antingen någon från rikspolisstyrelseneller någon inom polishuset, e ftersom någon har ju fört vidare uppgiften att jag skulle varainblandad. Någon. Vem vet ju inte jag. Om det är Sjöstrand eller Svensson. Det måste ju ha varitnågon som har hört henne. Som har hö rt henne säga Bingo å någon måste ha fört det vidare.

Morgan hade ju som uppgift a tt föra uppgifter vidare till Karl-Hugo Jansson på säpo, som i sintur rapporterade till Calle.

Så Morgan han var dels Säpospion å dels utredningsman i målet? Jag försöker a tt klara ut hansroll. Han är ju utredningsm an å håller förhör men samtidigt ska han rapportera till någon som skarapportera till...

Det handlade om att flera av de här kvinnorna hade varit tillsammans med skyddsklassade män urtotalförsvaret.

Men inte informerades jag om att Morgan Svensson hade rapporteringsplikt till någon på Säpo.

Det visste inte Holmer om heller. Han blev asförbannad.

Som dock var Säpochef.

Han sprang i ...

I sina ärenden å någon annan sprang i andras ärenden. Jaa det är märkligt.

Björn Tarras Wahlberg: Vi talar om att han jobbade åt SAF å deras man i riksdagen.

Intressant sidouppgift i länken.

Han finnsju med i pärmen

Jaaa j000 jag kan ju säga att när du nämner honom så kommer jag ihåg honom på den här listan.Men namnen har jag i stort sätt förträngt. Jag kommer t.ex. inte ihåg att den här adelsmannenhette Bonde. Och jag minns ju Tarras Wahlberg åxå.

Först nekade han all kännedom om Hopp överhuvudtaget.

Jaaaaa

Han har hotat att stämma mig på en halv million om jag tar med honom.

Kan han det höll jag på att säga. Det är möjligt att han kan. Om det skulle vara förtal av honom.

Om man bara konstaterar fakta.

Det tror jag inte, det tror jag inte. Historiebeskrivning kan man väl få ägna sig åt. Det tror jag intekan bli förtal. Men det kanske ändå går bra a tt skriva boken utan några namn.

JOutredningen JO utredning koncentrerar sig på två olika frågor. Det ena skulle ha varit att utredningspersonalenskulle ha hindrats att söka efter småflickorna å det andra handlar om anonymisering av kunderna.Så läser jag upp vad de säger till JO. A vi resonerar om det motstridiga i berä ttelserna. Hansvarar:Jaa jaa säger Erik. Jag påpekar att Morgan sa att det förkom uppgifter om småflickor innantingsrätten. Erik däremot säger att han förhörde sig om detta å att Morgan hade nekat till att detfanns uppgifter om småflickor.Östberg: Jag kan väl ha frågat honom att är det något som vi kan styrka, neej inte för

närvarande kanske han svarade då. Jag kan ju inte skriva en lögn där.

Så läser jag då upp att Wolff svarat nekande på samma fråga som Östberg fått. Han svarade attdet innan tingsrätten inte var känt att minderåriga småflickor utnyttjats. Men det var ju känt sägerjag till Östberg. Känt var det ju.

Jaa men var det känt för oss svarar han. Hade de kommit med det till oss? Det vet jag inte mendet kan ju ha varit så lösa uppgifter att vi inte har kunnat använda dem i ett åtal. Jag minns ju denhär diskussionen från den här tiden...är det yttrandet till JO?

Jameen då kommer man ju inte med en lögn, alltså. Det kan ju vara så att de kan ju ha haftspaningsuppgifter men inte någon som helst bevisning eller någonting sånt. Jag måste ju ha ti ttatpå det juridiska. Jag minns ju a tt det var snack om det här.

Det överåklagaren säger stämmer inte säger jag. Han påstår att en fortsattförundersökning inte skulle ha tillfört något som hade påverkat straffpåföljden. Detstämmer inte, eller hur.

Mmmm.

Du yrkade ju senare på VÄSENTLIG straffskärpning.

Jaaa säger han det blir ju lite motsägelsefullt.

Visst är det motsägelsefullt.

Ja säger han korthugget.

Förelåg misstanke om förförelse av ungdom å otukt med ba rn läser han vidare ur JO:s utredning åsäger att det måste de väl ha svarat nej på för det kan de väl inte ha kunnat styrka.

Om man nu ska tala om konspirationsteoretiskt tänkande så kan jag föreställa mig a tt mångasäkert trodde att ni hade fatt direktiv uppifrån. Därför att om Doris hade åtalats för det här medsmåflickorna så hade hon ju fatt betydligt strängare straff. Hon satt inne med så oerhört mycketkunskap om "kundstocken" så hon hade ju kunnat läcka hur mycket som helst. A framför alltställa till med mycket elände innan valet.

Men jag skulle aldrig kunna uttrycka mig på det här sättet om herrar Sjöstrand å Svensson hadesagt att vi har uppgifter som vi kan plocka fram. Det vore ju tjänstefel a tt göra något annat. Jaadet är alldeles uppenbart a tt jag sen fick klart för mig att det var någonting med småflickorna.Annars skulle jag inte göra ett anslutningsvad. Hade jag vetat det i ett första skede så hade jag jubegagnat mig av det. Jag tror att deras uppgifter till mig har varit för suddiga eller så har de varitför explicita när de hördes i efterhand.Östberg läser Jo-utredningen: den 26 när jag återkom från semester blev jag informerad avMorgan Svensson om att Kritiserar JO oss

Jaa han säger att det här med anonymiseringen inte hör till vanligheten.

k

Datum Dnr

2008-02-15 8235-07-40

Sveriges televisionProgramsekretariatetKent Wännström105 10 STOCKHOLM

Begäran om att få ta del av ett program

Justitiekanslern handlägger i vissa fall skadeståndsanspråk som riktas motstaten.

I ett anspråk som nu handläggs här har två personer begärt skadestånd avstaten och som grund åberopat händelser som har samband med den s.k.bordellhärvan på 1970-talet. Justitiekanslern utreder ärendet och har att taställning till statens skadeståndsansvar. Under utredningen här har Justitie-kanslern tagit del av olika handlingar, bl.a. akter från Stockholms tingsrättoch Svea hovrätt samt tidigare beslut härifrån och från Riksdagens om-budsmän (JO).

Under handläggningen har det kommit fram att ett Studio S-program somsändes den 2 maj 1978 kan vara av intresse för vår utredning. Programmethade titeln "Papperen på bordet" och har – enligt en tjänsteman hos Er –produktionsnummer 60-77/3528.

Enligt tidigare telefonsamtal hemställer Justitiekanslern om att få ta del avprogrammet. Om så är möjligt vill vi gärna ta del av programmet via en CDROM-skiva eller liknande.

Göran Lambertz i

Exp. även via e-post:

kent. wännström @ svt. s e

Postadress Gatuadress Telefon (växel) Telefax

E-post

Box 2308 Birger Jarls Torg 12

08-405 10 00 08-723 03 57 registrator uCj'ustitiekanslem.se

103 17 STOCKHOLM

Sveriges Television AB

105 10 Stockholm StockholmJU5,.^.

TH-E22

2006 -.t,A-2 Org. nr: 556 033-4285

Plusgiro: 154749-6

1)nrBankgiro:

www.svt.se

5555-0594

Stockholm 2008-02-20

Kent Wännström

Chef programsekretariatetSveriges Television

105 10 Stockholm

Dnr 82235-07-40

På JK s hemställan översändes programmet Studio S som sändes den 2 maj1978 för påseende som DVD. Programmet levereras med bud.

OKozz(

l lW^^ /6. 0-\1 /

-^^

d'.235-03-YD

2008-02-24

Anteckning från Deanne Rauschers utskrift av hennes samtal den 20 sep-tember 2003 med Eric Ostberg

Det är ett långt samtal som tar upp bl.a. Eric Östbergs sjukskrivning och se-mester i anslutning till förhandlingarna i målet, de misstankar som fanns mothonom själv för att ha varit kund och hans reaktioner på dessa misstankar, vil-ka personer i övrigt som var misstänkta och hur dessa personer hanterades i ut-redningen, överklagandet till hovrätten och vad det innebar att det var ett s.k.anslutningsvad, Säpos inblandning i utredningen och att han inte fick veta nå-got om den, hans ibland bristande förtroende för utredningsmännen, deraschefs (Bångerud) inblandning, Eric Östbergs syn på Carl Persson samt miss-tankarna om att småflickor hade funnits bland kunderna och hur dessa miss-tankar hanterades. Eric Östberg fick inte någon fråga om varför det inte i efter-hand väcktes åtal mot någon för otukt med barn (detta beslut var TorstenWolffs), bara om varför detta bro tt inte togs med i åtalet mot Doris Hopp.

Följ ande antecknas om det som Eric Östberg sa angående "småflickor" (sam-manfattat här, delvis med undertecknads ord):

Det var mycket springande fram och tillbaka från utredarnas sida och misstan-kar "hitan och ditan". Som åklagare måste h an ha bevis, han måste kunna styr-ka i domstol att någonting har inträffat. Det är möjligt att det talades om små-flickor innan åtal väcktes, men det kan inte ha varit någon bevisstyrka i det fördå hade han absolut tagit med det i åtalet. Det är ju någonting som ökar straff-värdet avsevärt. – Beslut brådskar ju när en person är häktad, då finns det tiderför när ett åtal senast ska vara väckt. Då har m an ju den tidsramen på sig, ochdå gäller det att fa saker och ting ur händerna.

Han minns inte detaljerna så väl, men att utredarna säger a tt de fick besked omatt de inte skulle gå närmare in på en utredning om småflickorna k an bero påatt deras chef (Bångerud) kan ha sagt så. Det var något märkligt, för iblandkom Bångerud med andra besked än utredningsmännen. Och det gjordes ju ensäkerhetshistoria av det här också. Så Säpo var med, och det var naturligtvisdärför som Bångerud fick en slags övergripande uppgift att hålla reda på vadsom skedde i utredningen, och att lämna Carl Persson uppgifter om vilka im-plikationer som kunde finnas för rikets säkerhet. A tt detta pågick talade ingenom för mig. – Han skulle bli förvånad om han satte sig på tvären om utredarnaville gå vidare med småflickorna. Det skulle han inte ha gjort. Men Bångerud... han måste nog ha haft någon instruktion från allra högsta ort, t.ex. från CarlPersson.

Efter att han kom tillbaka från semestern fick han reda på att polismännen hadehittat två av småflickorna. Och då kom det fram att man kunde styrka att DorisHopp använde småflickor. Det är nog riktigt att det var därför han lämnade inett anslutningsvad till hovrätten och yrkade på ett strängare straff. Att DorisHopp inte blev åtalad i efterhand för att ha använt småflickor berodde nog påatt detta brott konsumerades av det som hon redan hade dömts för.

Han skulle aldrig kunna uttrycka sig på det sätt som han gjorde till JO om utre-darna hade sagt att det fanns uppgifter om småflickor som de kunde plockafram. Det vore ju tjänstefel att göra något annat. Det måste vara så att han eftertingsrätten fick klart för sig att det var någonting med småflickorna. Annarsskulle han inte ha anslutningsvädjat. Hade han vetat detsamma i ett första ske-de så hade han begagnat sig av det.

Har Torsten Wolff svarat nekande på samma fråga som Östberg fått om små-flickor och svarat att det före tingsrätten inte var känt något sådant? Det verkarkonstigt, för känt var det ju. Men det kan ha varit så lösa uppgifter att det integick att använda dem i ett åtal. Det kan vara så att polisen kan ha haft spa-ningsuppgifter men inte någon som helst bevisning eller någonting sånt.

Om det är som Kurt Nyblom berättat, att det kom direktiv uppifrån att mörka"Hopp- historien", så är det skandalöst. Det hade han aldrig någon känsla av,att man hade stoppat in sådan politik i ärendet. Om man skulle ha hållit innemed uppgifter för att det inte skulle bli någonting som skadade valet är detoerhört .

Han visste att Säpo hade en lång lista över prominenta kunder, bl.a. statsrådoch andra politiker, men den listan fick han inte se. Han hade Doris Hoppsadressbok och där fanns inte dessa namn. Någon sorts information fick han välom att även andra namn förekom, det kan ha varit när poliserna satt och lyss-nade på några band. Men hela listan har han aldrig fått se.

Någon kombination mellan utredningen och valrörelsen kan han över huvudtaget inte föreställa sig. Vitsen med det var väl att han skulle hållas utanför så-dant som kunde skada, som skulle komma fram vid en rättegång före valet. Förkom det till honom så skulle han väl ha gått med det till domstol. Det finnsingen som skulle våga ... att regeringens företrädare skulle lägga sig i en pågå-ende brottsutredning. Om de hade kommit till honom som åklagare så hade h an

gått till tidningarna och sagt att han var utsatt för påtryckning och ministersty-re. Om de gick till polisen med såd ant så kan det ha berott på att polisen är merdirekt underställd dem.

Göran Lambertz

17r//L

t)1.3-04-yo

2008-02-25

Anteckningar från TV-programmet Studio S den 2 maj 1978

(Vår version av programmet slutar när räknaren står på drygt 28 minuter. Dåavbryts intervjun med Torsten Wolff. De viktiga svaren torde ha getts vid detlaget. Helt säkert är det visserligen inte att inte ytterligare något viktigt sägs,men man kan enligt min bedömning vara säker på att slutsatserna inte påver-kas.)

Åklagaren Torsten Wolff säger följande i programmet:

I utredningen om otukt med barn hördes bara tre personer. Det är riktigt att detförekom många andra kunder till flickorna. Han kan inte svara på varför deinte blev hörda trots att några namn tydligen blev kända. Skulle han nu få vetanamnen på kunderna skulle han höra dessa personer.

Han gjorde bedömningen att det inte skulle gå att styrka otukt med barn. Fördetta fordrades att kunderna hade "skälig anledning att anta" att flickorna ellernågon av dem var under 15 år. Han träffade dem inte förrän under utredningenår 1976, och då verkade de väldigt avancerade. Utifrån vad han då kunde seansåg han det "omöjligt att längre bevisa att de haft anledning anta att hon varunder 15". Han kände han sig alldeles säker på att det inte skulle gå att få enfällande dom.

(Han får inte några frågor om varför man inte försökte hinna väcka åtal för för-förelse av ungdom.)

I "bordellmammeutredningen" förekom inga politiker. H an vet att Säpo gjordeen egen utredning men kände inte till detta då och hade ingenting med den ut-redningen att göra.

Göran Lambertz

SVt db

JKRegistrator

Birger Jarls Torg 12Stockholm

JUS'11'1'1EKANSLERN

Ink. 2008 -02- 2 6

Dnr

Sveriges Television AB

105 10 Stockholm Stockholm

TH-E22

Org. nr: 556 033-4285

Plusgiro: 154749-6

Bankgiro: 5555-0594

www.svt.se

Stockholm 2008-02-26

Kent WännströmChef programsekretariatetSveriges Television105 10 Stockholm

Översänder kopia av Studio S på JK:s begäran. Programlängd 44 minuter.

Med vänlig hälsning

Kent Wännström