Information från Läkemedelsverket supplement 2014 · INFORMATION FRÅN LÄKEMEDELSVERKET SUPPLEMENT:2014 • 5 BEHANDLINGSREKOMMENDATION Tabell I. Översikt av substanser mot nematoder,

Information frånLäkemedelsverketÅrgång 24 • supplement • september 2013

Information frånLäkemedelsverketÅrgång 25 • supplement • november 2014

Ekto- och endoparasiter hos hund och katt– behandlingsrekommendationDenna rekommendation berör behandling och förebyggande behandling av infektion med endo- och ektoparasiter hos hund och katt. De rekommendationer som ges berör huvud-sakligen behandling av parasiter som förekommer i Sverige, men information ges även om parasiter som inte är stationära i landet, mot bakgrund av att behandling och/eller före-byggande behandling kan vara aktuell vid resande och import av djur. Behandlingsrekommenda-tionen har tagits fram utifrån ett expertmöte som Läkemedelsverket anordnade våren 2014.

sid 4

www.lakemedelsverket.se

approvals • authorisation • clinical trials • communication • competence • cosmetics • dialogue • directives • efficacy • environment • evaluation • guidelines • harmonisation • health economics • herbals • homeopathics • information • inspection laboratory analysis • market surveillance • medicinal products • medical devices • narcotics • public health • quality • registration • regulations • reliability • risk/benefit • safety • scientific • standardisation • transparency • vigilance • approvals • authorisation • clinical trials • communication • competence • cosmetics • dialogue • directives • efficacy • environment • evaluation • guidelines • harmonisation • health economics • herbals • homeopathics • information • inspection • laboratory analysis • market surveillance • medicinal products • medical devices • narcotics •

Som nyutsedd generaldirektör för Läkemedelsverket är mitt huvuduppdrag att verka och arbeta för en bättre folk- och djurhälsa. Därför är det här special-numret viktigt för mig eftersom det andra benet som Läkemedelsverket står på är just den svenska djur- hälsan. Jag är av den uppfattningen att om vi tar väl hand om våra djur, där rekommendationer för korrekt läkemedelsbehandling kan utgöra ett viktigt bidrag, skapar vi också goda förutsättningar för såväl god djur-omsorg som bra och säkra livsmedel. Det i sin tur tror jag leder till en bättre folkhälsa. Allt hänger ihop.

Jag är sedan några veckor ny generaldirektör på Läkeme-delsverket i Uppsala och jag känner stor glädje och stolthet över att få det här uppdraget. Läkemedelsverkets speciella kunskaper och uppdrag blir allt mer efterfrågade av allmän-heten, professionen, expertorgan, media och från våra upp-dragsgivare regering och riksdag. Samtidigt har vi en led-ande roll internationellt. Det är ansvarsfullt och positivt att vi är efterfrågade men det innebär också nya utmaningar för oss som arbetar på myndigheten.

Jag kommer under den närmaste tiden att sätta mig in i myndighetens arbete och framför allt lära känna dess ledar-skap och medarbetare. Jag har ännu ingen färdig plan för framtiden men jag kan redan nu lova att det inte blir någon revolution – snarare evolution.

I det här specialnumret som är riktat till dig som är veter-inär, kommer du att få läsa om flera olika nya behandlings-rekommendationer kring antiparisitära läkemedel. När det gäller ansvarsfull användning av antiparasitära läkemedel är det speciellt viktigt att poängtera att det under senare år har kommit allt fler kombinationsläkemedel och det är viktigt att dessa används endast då det finns behov, det för att undvika onödig exponering och eventuellt utveckling av resistens.

Rekommendationerna ger också mer detaljerade råd om behandling och förebyggande av parasitinfektioner för para-siter som inte finns naturligt i Sverige. Detta mot bakgrund av allt öppnare gränser där djurägare fått en större möjlighet att ta med sig sina djur på resa, och också att impor-tera djur från andra länder.

2 • INFORMATION FR ÅN L ÄKEMEDELSVERKET SUPPLEMENT: 2014

LEDARSIDA

Information från LäkemedelsverketBox 26, 751 03 UppsalaTelefon 018-17 46 00Telefax 018-54 85 66E-post: [email protected]

Ansvarig utgivare: Catarina Andersson Forsman

Redaktion: Kristina Bergström, Christina Hambn, Ulrika Jonsson, Sophia Persson Käll och Pernilla Örtqvist.

Ytterligare exemplar kan rekvireras från: Medicinsk information

ISSN 1101-7104 Tryck: Taberg Media AB, 2014

Har du ändrat adress? Vill du ha tidningen till en ny adress ber vi dig skicka både din nya och gamla adress till oss via e-post eller brev.

God djurhälsa viktig för svensk folkhälsa

Foto

gra

f: F

red

rik

Per

sso

n.

Catarina Andersson ForsmanGeneraldirektör

– Behandlingsrekommendation .................................................. 4

Inledning ............................................................................................................. 4Parasitologi ..................................................................................................... 4Antiparasitära läkemedel ...................................................................... 4Resande och import ................................................................................. 7Zoonoser ............................................................................................................ 7Inledning – endo- och ektoparasiter hos hund och katt ............................................................................................................... 7Endoparasiter hos hund ........................................................................ 8Endoparasiter hos katt ........................................................................... 12Ektoparasiter hos hund ........................................................................ 13Ektoparasiter hos katt ........................................................................... 18Zoonotiska aspekter på parasiter hos hund och katt ............................................................................................................. 21Deltagarlista .................................................................................................. 23

– Bakgrundsdokumentation ........................................................... 24

Parasitära infektioner hos hund och katt – en bakgrund................................................................................................. 25Antiparasitära medel till hund och katt – farmakologi och biverkningar ..................................................... 27Endoparasiter hos hund ....................................................................... 37Endoparasiter hos katt .......................................................................... 42

Ektoparasiter hos hund och katt ................................................... 45Detektion och selektion för anthelmintikaresistens ...... 51Parasiter som normalt inte förekommer i Sverige .......... 54Spolmask hos hund och katt: förekomst, klinik, terapi och zoonosrisk ............................................................................. 57Cryptosporidium och Giardia hos hund, katt och människa ............................................................................................... 61Zoonotiska aspekter på toxoplasmainfektion hos katt .............................................................................................................. 64Echinococcus granulosus – hundens dvärgbandmask ............................................................ 66Echinococcus multilocularis – rävens dvärgbandmask .................................................................. 68

Biverkningsrapportering, djur ............................................................ 71

Tidigare utgivna nummer ...................................................................... 72

INFORMATION FR ÅN L ÄKEMEDELSVERKET SUPPLEMENT: 2014 • 3

INNEHÅLL

Ekto- och endoparasiter hos hund och katt

Tidigare utgivna nummer

Innehåll

Biverkningsblankett

InledningÅr 2001 gav Läkemedelsverket ut en behandlingsrekommen-dation för parasitära infektioner hos hund, katt och häst. Lä-kemedelsverket anordnade ett expertmöte den 27–28 mars 2014 för att uppdatera behandlingsrekommendationerna avseende behandling och förebyggande behandling av infek-tion med endo- och ektoparasiter hos hund och katt. Av praktiska skäl berörs inte häst. Läkemedelsverkets tidigare re-kommendation avseende häst är inte aktuell i alla delar. För aktuell information inom området avseende djurslaget häst hänvisas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

De rekommendationer som ges berör huvudsakligen be-handling av parasiter som förekommer i Sverige, men infor-mation ges även om parasiter som inte är stationära i landet, mot bakgrund av att behandling och/eller förebyggande behandling kan vara aktuell vid resande och import av djur.

ParasitologiParasiter indelas traditionellt i tre huvudgrupper: • Helminter – inälvsmaskar som i sin tur kan indelas i

rundmaskar (nematoder), plattmaskar (trematoder) och bandmaskar (cestoder).

• Protozoer – urdjur som är en samlande beteckning för olika encelliga eukaryoter.

• Artropoder – leddjur som omfattar parasitiskt levande insekter (till exempel loppor och löss) och kvalster (akarider, till exempel skabbdjur och fästingar).

Beroende på om värddjuret infekterats utvärtes på kroppsytan eller invärtes i organ/hålrum benämns parasit-erna ekto- respektive endoparasiter. Hos sällskapsdjur är protozoer och helminter vanligen endoparasiter, medan ar-tropoder i huvudsak är ektoparasiter. De flesta parasiter av klinisk betydelse för hund och katt är värdspecifika. Det finns dock exempel på parasiter med ett bredare värddjurs-spektrum varav ett fåtal även kan infektera människa (se av-snitt om zoonoser).

Antiparasitära läkemedel De antiparasitära läkemedlen indelas i: 1) medel mot proto-zoer, 2) anthelmintika (medel mot nematoder, cestoder och trematoder), 3) medel mot ektoparasiter (insektsdödande och repellerande medel), samt 4) endektocider (läkemedel som är aktiva mot både vissa endoparasiter och ektoparasit-er). Aktivitetsspektrumet för de substanser som idag är godkända i Sverige framgår av Tabell I. Makrocykliska lak-toner som tillhör gruppen endektocider har ett brett verk-samhetsspektrum, och flera läkemedel som innehåller denna substansklass är godkända för att behandla såväl olika ekto-parasiter som nematoder. En del läkemedel innehåller en kombination av substanser med syftet att bredda det tera-peutiska spektrumet eller förbättra effekten i något avseende. Ett exempel är läkemedel där substanser kombinerats för att uppnå effekt mot både nematoder och cestoder. Ett annat exempel är när en substans med aktivitet mot vuxna loppor kombinerats med en substans verksam mot loppans ägg och larver för att mer effektivt bekämpa loppangrepp.

Antiparasitära läkemedel förekommer i många olika bered-ningsformer såsom tablett, injektionslösning, oral pasta, suspension, granulat, spot-on-beredning, kutan lösning, örongel och halsband. Beredningsformen kan vara utformad för att stödja en lång effektduration (halsband), för att för-säkra exakt dosering, och/eller för att vara enkel att admi-nistrera. De olika beredningsformer som finns att tillgå ger möjlighet att, utöver att välja läkemedel med väl avpassad effekt i förhållande till den infektion man avser att behandla, anpassa behandlingen även efter olika praktiska övervägan-den. För ytterligare information avseende klassificering och verkningsmekanismer av antiparasitära medel för hund och katt hänvisas till bakgrundsdokumentationen.


BEHANDLINGSREKOMMENDATION

Ekto- och endoparasiter hos hund och katt– behandlingsrekommendation

Läkemedelssäkerhet, regeländringar, medicinteknik eller något annat – vad vill du läsa om i Information från Läkemedelsverket? Tipsa redaktionen via [email protected]

”I syfte att bredda terapeutiskt spektrum eller förbättra effekten kombineras substanser”



Tabell I. Översikt av substanser mot nematoder, cestoder, artropoder och protozoer hos hund och katt.

Substanser Parasiter hos hund Parasiter hos katt

Nematoder Cestoder Artropoder Protozoer Nematoder Cestoder Artropoder Protozoer

Bensimidazoler

och relaterade

substanser

Fenbendazol × × × × × ×

Flubendazol × × × ×

Febantel × ×

Pyrantel × ×

Prazikvantel × ×

Emodepsid × ×

Pyretroider

Permetrin ×

Deltametrin ×

Flumetrin × ×

Fipronil × ×

Pyriprol ×

Imidakloprid × ×

(S)-metopren × ×

Amitraz ×

Lufenuron × ×

Fluralaner ×

Makrocykliska

laktoner

Selamektin

Milbemycinoxim

Moxidektin

Eprinomektin

× × × ×

× × × ×

× × × ×

×

Toltrazuril × ×

Sulfonamider

och

trimetoprim

× ×

Nitroimidazoler

Metronidazol × ×

Ronidazol ×

Klindamycin × ×

Förskrivning/behandling De flesta endoparasitmedel och många ektoparasitmedel till hund och katt är för närvarande receptfria i Sverige, vilket innebär att veterinärer sällan är involverade vid behandling mot framför allt endoparasiter hos hund och katt. Genom välgrundad och opartisk information om lämpliga behand-lingsstrategier och val av läkemedel kan dock veterinären bidra till en ändamålsenlig användning av antiparasitära medel och därigenom minska risken för onödig och/eller felaktig exponering. I Faktaruta 1 anges grundläggande principer för ändamålsenlig och ansvarsfull behandling mot parasiter.

Exempel på profylaktisk, rutinmässig och diagnostisk be-handling som kan var motiverad är fästingprofylax och dia-gnostisk behandling vid misstanke om till exempel Cheyleti-ella-infektion hos katt, där man inte kunnat konfirmera diagnosen genom undersökning av hudskrap. Även vid in-försel av hundar och katter från områden med endemisk endoparasitsmitta som är ovanligt förekommande i Sverige rekommenderas rutinmässig förebyggande avmaskning. I dessa fall kan provtagning efter behandling vara av värde för att verifiera att parasitinfektion inte föreligger.

ResistensVid exponering för en viss antiparasitär substans selekteras parasiter som utvecklat resistens mot den aktuella substans-en. Om resistens är förknippad med en överlevnadsfördel kommer den att spridas i parasitpopulationen över tid. Me-kanismerna bakom utveckling av resistens bland parasiter är bara delvis kända. Förekomst av resistens mot vissa antipara-sitära substanser har för närvarande framför allt verifierats hos nematoder hos gräsätare. Exempel i Sverige är minskad känslighet för bensimidazoler hos små blodmaskar hos häst och stora magmasken hos får, och minskad känslighet för makrocykliska laktoner hos spolmask hos häst. Otillfreds-ställande klinisk effekt vid behandling med vissa ektopara-sitmedel har dock också noterats i några europeiska länder, vilket kan vara tecken på resistensutveckling. Ett exempel är nedsatt känslighet mot pyretroider hos loppa. I Faktaruta 2 anges faktorer som kan bidra till resistensutveckling.

Det finns för närvarande inget belägg för att det före-kommer resistenta stammar bland ekto- och endoparasiter



Foto: Shutterstock.

Faktaruta 1. Generella riktlinjer för ändamåls- enlig användning av antiparasitära medel.

• Behandlingen ska endast ske på klar indikation, det vill säga efter fastställd diagnos, välgrundad miss-tanke om parasitinfektion, som ett led i ett strategiskt behandlingsprogram eller som profylaktisk behandling där epidemiologisk kunskap ger stöd för att behov föreligger.

• Läkemedel som innehåller en kombination av olika antiparasitära medel ska om möjligt bara användas då det finns behov av att behandla med samtliga ingående komponenter.

• Behovet av samtidig miljösanering ska alltid beaktas. • Generell, rutinmässig avmaskning av vuxna hundar

och katter saknar vetenskaplig grund.

som lever stationärt hos hund och katt i Sverige. Det saknas dock validerade metoder som är lämpliga för att övervaka resistensläget hos dessa djurslag och det är således angeläget att praktiskt användbara metoder utvecklas.

BiverkningarBiverkningar som uppstår hos det behandlade djuret är som regel relaterade till substansernas verkningsmekanismer. De flesta antiparasitära medel har en relativt stor terapeutisk bredd, det vill säga skillnaden mellan terapeutisk dos och den dos vid vilken biverkningar kan uppkomma är relativt stor. Enstaka substanser har dock en snäv terapeutisk bredd, till exempel organiska fosforföreningar. Dessutom kan art- eller rasspecifika skillnader förekomma hos värddjuret. Detta gäller till exempel ivermektin där collies och besläkta-de raser är känsligare än andra hundraser. Informationen om biverkningar vid bruk av läkemedel till djur behöver förbättras. Det är därför viktigt att praktiserande veteri-närer rapporterar biverkningar till Läkemedelsverket. Ef-tersom de flesta läkemedel inom detta behandlingsområde är receptfria bör djurägare informeras om betydelsen av att rapportera biverkningar, genom kontakt med en vete-rinär eller direkt till Läkemedelsverket via webbplatsen, www.lakemedelsverket.se.

Resande och importSedan EU-inträdet 1 januari 1995 noteras ett ökande antal parasitarter som inte tidigare påträffats i Sverige. Djur som förts in i landet eller återkommer efter utlandsvistelse kan bära med sig olika parasitsmittor, sådana som ibland har på-visats tidigare och sådana som inte är etablerade i Sverige, till exempel Ancylostoma caninum, Trichuris vulpis, Echinococ-cus multilocularis, Dirofilaria immitis, D. repens, Babesia spp., Rhipicephalus sanguineus, Dermacentor reticulatus, D. variabilis, Linguatula serrata, Leishmania infantum och Dipylidium caninum. Flera av dessa parasiter kan orsaka sjukdom hos djur och i vissa fall även hos människor. Efter-som import kan leda till spridning av nya och icke önskade agens är det väsentligt att djurägare informeras om dessa risker, särskilt i samband med adoption/köp av hundar med okänd bakgrund. Allmänt innebär den ökade rörligheten över gränserna att man vid hanteringen av parasitinfektioner behöver uppmärksamma möjligheten att en aktuell infek-tion kan vara orsakad av arter som inte är stationära i Sverige, eller som tidigare inte diagnostiserats. Risken för import av oönskade parasiter beror på flera faktorer, såsom var djuret har vistats, uppehållstid, kontakt med djur på platsen, samt eventuella förebyggande och terapeutiska åtgärder i det be-rörda landet. För att minska riskerna är det viktigt att veteri-

närer kan ge information och råd. När det gäller importerade sjukdomar kan det vara aktuellt att behandla med läkemedel som normalt inte är godkända eller tillgängliga i Sverige. I denna behandlingsrekommendation och i bakgrundsdoku-menten ges mer detaljerad information om de parasiter som nämnts ovan.

Information om aktuella krav och regler vad gäller import och gränspassering kan erhållas från Statens jordbruksverk (www.jordbruksverket.se).

ZoonoserEn del av de parasiter som infekterar hund och katt har zoonotisk potential och detta behöver särskilt uppmärksam-mas vid den kliniska hanteringen. En del av dessa parasiter är väletablerade i Sverige sedan lång tid (till exempel Toxoplas-ma gondii, Toxocara canis/mystax [cati] och Cryptosporidi-um parvum), medan andra endast diagnostiserats under se-nare tid, och ibland bara bland vilda djur (till exempel Echinococcus multilocularis). Information om symtom, dia-gnos och behandling av parasiter med zoonotisk potential följer under avsnitten om endoparasiter respektive ektopara-siter hos hund och katt. Dessutom ges i ett separat avsnitt sist i rekommendationstexten information om de zoonotiska aspekter som särskilt behöver beaktas för dessa parasiter. Utöver det finns i bakgrundsdokumenten som följer efter rekommendationen mer detaljerad information.

Inledning – endo- och ektoparasiter hos hund och katt Det finns bara ett fåtal systematiska undersökningar avse-ende förekomsten av parasiter hos hund och katt i Sverige. Med undantag av spolmaskangrepp hos valpar anser expert-gruppen att infektion med olika ektoparasiter är ett vanli-gare kliniskt problem än endoparasitinfektioner. Vissa en-doparasiter har dock zoonotisk potential vilket innebär speciella risker som behöver uppmärksammas. I samband med utredning av klåda hos hund och katt är infektion med ektoparasiter en viktig differentialdiagnos att beakta. Infek-tion med ektoparasiter utgör dessutom en risk för överföring av vektorburna sjukdomar. I Sverige förekommer dock bara ett mindre antal vektorburna sjukdomar såsom TBE, bor-relia och granulocytär anaplasmos.

Här följer beskrivning av förekomst, klinik, diagnostik och behandling (profylax och terapi) för de viktigaste para-siterna hos hund och katt i Sverige, samt för några av de parasiter som kan påvisas hos hund och katt efter utlands-vistelse eller import.



Faktaruta 2. Faktorer som kan bidra till resistensutveckling.• Ensidig användning av en viss antiparasitär substans• Underdosering• Felaktigt behandlingsintervall• Felaktig tidpunkt för behandling

”Import av djur kan leda till spridning av nya oönskade agens”

Endoparasiter hos hundHelminterNematoderSpolmask (Toxocara canis, Toxascaris leonina)Förekomst: Förekomsten av äggutskiljande vuxna hundar är låg i Sverige eftersom vuxna hundar utvecklar immunitet. Vilande larver reaktiveras hos dräktiga tikar och överförs (intrauterint och galaktogent) till valparna. Tiken utgör så-ledes den vanligaste smittkällan för valparna. Prevalensen kan därför vara hög redan hos väldigt unga valpar. Spolmask är en zoonotisk parasit vars vandrande larver i sällsynta fall kan framkalla sjukdom hos människor.

Klinik: Infektion med spolmask är ofta asymtomatisk hos vuxna hundar men kan vid massiv infektion ge gastroin-testinala symtom (kräkningar och/eller diarréer) och/eller avmagring. Migrerande larver kan ge symtom från luftvä-garna hos valpar. Vid kraftig infektion kan valpar även få ascites, och dödsfall kan förekomma.

Diagnostik: De vuxna maskarna kan ibland ses i uppkast-ning eller avföring. Maskäggen påvisas i träckprov.

Behandling: Om spolmask påvisats eller om misstanke finns (till exempel i kennelmiljö) bör alla valpar och tiken avmaskas vid flera tillfällen innan valparna lämnar uppföd-aren. Då det finns flera substanser som ensamt är aktiva mot spolmask behöver kombinationsläkemedel inte användas. Första behandlingen bör ske under andra till tredje levnads-veckan och därefter, beroende på substans, varannan (py-rantel) eller var fjärde vecka (fenbendazol, flubendazol och

febantel) tills de lämnat uppfödningsmiljön. Vid behandling används den dosering som anges i produktresumén för resp-ektive läkemedel. För att undvika intrauterin eller galakto-gen överföring av spolmasklarver från smittad dräktig tik behandlas tiken med fenbendazol (50 mg/kg) dagligen från dag 40 i dräktigheten till och med 14 dagar efter valpning. Valpar efter tikar som behandlats under dräktigheten behöv-er inte avmaskas om inte miljön är belastad med spolmask-smitta, vilket den kan vara exempelvis i kennelmiljö.

Rutinmässig fortsatt avmaskning av unghundar (yngre än ett år) och vuxna hundar är endast motiverad i miljöer med högt smittryck, exempelvis i kennlar och draghundsbe-sättningar. I dessa fall bör ett avmaskningsprogram som baseras på regelbunden träckprovstagning utarbetas i sam-råd mellan veterinär och uppfödare. Godkända substanser för behandling är bensimidazoler (flubendazol, fenbendazol och febantel), pyrantel, makrocykliska laktoner (milbemy-cinoxim, moxidektin och selamektin) och emodepsid. Första-handsvalet är läkemedel som innehåller någon av ovan nämnda substanser, men som inte samtidigt innehåller pra-zikvantel, toltrazuril eller imidakloprid, eftersom de senare saknar effekt mot spolmask.

Några fall av missbildningar hos valpar (gomspalt) har rapporterats vid avmaskning av tiken med bensimidazoler tidigt under dräktigheten. Undvik därför att behandla dräktiga tikar med bensimidazoler under den första tredje-delen av dräktigheten.

Hakmask (Uncinaria stenocephala, Ancylostoma caninum)Förekomst: Infektion med hakmask förekommer sällan.

Klinik: Diarré, anemi och nedsatt allmäntillstånd kan förekomma vid kraftig infektion. Dermatit och trampdyne-hyperkeratos kan förekomma till följd av kutan penetration av larver.

Diagnostik: Infektionen verifieras genom påvisande av ägg i träckprov. Hos hundar som äter andra djurs avföring finns det risk för att tarmpassanter misstolkas som positivt fynd. Tarmpassanter kan vara ägg/oocysta/larv som inte härrör från parasitinfektion hos den undersökta individen, utan kommer från ett djur vars avföring hunden ätit innan provtagning. Ägg av till exempel hästens blodmaskar och fårets mag-tarmparasiter liknar hakmaskägg.

Behandling: Ska endast utföras efter påvisad infektion. Ett flertal substanser är godkända för behandling mot hak-mask såsom bensimidazoler (flubendazol, fenbendazol och febantel), pyrantel, emodepsid och makrocykliska laktoner (milbemycinoxim, moxidektin och selamektin). Resultatet av behandlingen bör följas upp med träckprovsundersök-ning efter cirka fyra veckor.

Lungmask (Crenosoma vulpis, Eucoleus [Capillaria] aerophila, Oslerus osleri)Förekomst: Det finns flera maskarter som lever i luftvägarna hos hund. Lungmaskinfektioner är sannolikt underdiagnos-tiserade i Sverige.

Klinik: Lungmask kan orsaka kroniska luftvägssymtom såsom hosta och dyspné.

Diagnostik: Riktad parasitologisk träckprovsundersök-ning. Då larverna inte utsöndras kontinuerligt rekommen-



Foto: Shutterstock.



deras att man baserar undersökningen på träckprover som insamlats under tre dagar i följd. Larver kan ibland påvisas vid trachealsköljning, men expertgruppen har begränsad er-farenhet av denna metod. O. osleri ger upphov till patogno-moniska knutor i slemhinnan vid luftstrupens bifurkation och dessa kan ses vid bronkoskopering. Misstanke om infek-tion kan även väckas vid thoraxröntgen.

Behandling: C. vulpis kan behandlas med läkemedel inne-hållande moxidektin eller milbemycinoxim enligt godkänd dosering. Det saknas godkända läkemedel för behandling av O. osleri och E. aerophila, men enligt litteraturuppgifter kan E. aerophila behandlas med bensimidazoler eller ivermektin och O. osleri med fenbendazol i högre dos än den godkända (50 mg/kg i 14 dagar). Expertgruppen har inte någon erfa-renhet av dessa behandlingsalternativ.

Fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum) Förekomst: Fransk hjärtmask, Angiostrongylus vasorum, finns lokalt i Sverige och påvisas ibland även hos importerade hundar.

Klinik: De vanligaste symtomen är kronisk hosta, dyspné, trötthet och koagulationsrubbningar, men hjärtsvikt, inapp-etens och neurologiska störningar kan också förekomma. Persisterande eosinofili i kombination med symtom från luftvägarna eller förlängd koagulationstid kan ge misstanke om infektion.

Diagnostik: Riktad undersökning av träckprov som in-samlas tre dagar i följd. Vid fynd av larver artbestäms dessa morfologiskt och differentieras från lungmasklarver av Cre-nosoma vulpis. Viktigt att notera är också att larver av fårets lilla lungmask (Muellerius capillaris) och kaninens/harens lungmask (Protostrongylus pulmonalis) är snarlika Angio-strongylus. Det är alltid mycket viktigt att hundar hindras från att äta avföring från annat djurslag innan provtagning. Cirkulerande antigen eller antikroppar mot parasiten kan påvisas med serologiska metoder. Larver kan även påvisas genom trachealsköljning.

Behandling: För närvarande finns två läkemedel godkända i Sverige för behandling av A. vasorum där de aktiva substans-erna är milbemycinoxim respektive moxidektin. Substans-erna ingår i kombinationsläkemedel som även innehåller prazikvantel (tillsammans med milbemycinoxim) respektive imidakloprid (tillsammans med moxidektin). Behandling sker enligt godkänd produktresumé. I endemiska områden kan hundar under snigelsäsong behandlas förebyggande en gång per månad enligt godkänd dosering med moxidektin eller milbemycinoxim.

Anmälningsplikt: Konstaterad infektion med A. vasorum är anmälningspliktig (SJVFS 2012:24).

Tropisk hjärtmask (Dirofilaria immitis)Förekomst: Denna hjärtmask, som överförs till hund via mygg-or, förekommer framför allt i Medelhavsområdet och Portu-gal. Det blir sällan tillräckligt varmt under så lång tid som krävs för att utvecklingen av larvstadierna ska äga rum i Sverige. Om lämpliga vektormyggarter finns i Sverige är okänt.

Klinik: Infektion med ett fåtal maskar och infektion i ti-digt skede är generellt asymtomatisk. Hos hundar som är infekterade med många maskar ses nedsatt allmäntillstånd och motionsintolerans. Kronisk hosta, dyspné, ödem och ascites karakteriserar senare stadier av sjukdomen.

Diagnostik: Dirofilarios är en differentialdiagnos vid hjärt-lungsymtom och vid nedsatt allmäntillstånd hos djur som införts från Sydeuropa. Blodprov krävs för att diagnos-tisera infektionen. Det finns ett flertal serologiska metoder (ELISA) som kan påvisa antigen av vuxna maskhonor med god känslighet. Alternativt kan mikrofilarier påvisas genom mikroskopi. PCR kan användas för att särskilja larverna från andra, liknande filarier. Viktigt att notera är att man inte kan påvisa antigen/mikrofilarier tidigare än sex månader efter infektion.

Behandling: Terapeutisk behandling kan vara komplice-rad och riskfylld, och det saknas godkända läkemedel i Sve-rige. Profylax under myggsäsongen med månatliga behand-lingar med makrocykliska laktoner enligt godkänd dosering bör tillämpas vid vistelse i endemiska områden. För närmare information se www.heartwormsociety.org.

Anmälningsplikt: Konstaterad dirofilarios är anmälnings-pliktig (SJVFS 2012:24).

Piskmask (Trichuris vulpis)Förekomst: Piskmask påvisas ytterst sällan i Sverige.

Klinik: Infektion ger inga eller ospecifika symtom. Smitta påvisas oftast i samband med import av hundar från Central-europa och Medelhavsområdet.

Diagnostik: Riktad undersökning av träckprov.Behandling: Det finns flera läkemedel godkända för be-

handling av piskmask (bensimidazoler och makrocykliska laktoner). Behandling, som sker vid konstaterad infektion, kan behöva upprepas efter fyra veckor. Då parasitens ägg kan leva kvar länge i smittad miljö bör behandlingens effekt följas upp efter tre till fyra månader.

CestoderDvärgbandmaskar (Echinococcus spp.)Förekomst: Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilo-cularis, har hittills aldrig diagnostiserats hos hund i Sverige. Däremot har masken påvisats hos räv i fyra olika områden (Västra Götaland, Småland, Södermanland och Dalarna) under åren 2011–2014. I en studie påvisades E. multilocula-ris även hos sork i Södermanland 2014. Den epidemiologiska bilden kan dock komma att förändras. För aktuell informa-tion om smittläget i Sverige hänvisas till Jordbruksverkets och SVA:s webbplatser. Där parasiten är etablerad lokalt i landet löper hundar risk att smittas om de äter sork, som är mellanvärd för parasiten. Hundens dvärgbandmask, Echino-coccus granulosus, har aldrig påvisats hos hund i Sverige. Hydatidcystor har dock isolerats från ren och älg, senast under 1990-talet.

”Hundens och rävens dvärg-bandmask har hittills aldrig diagnostiserats hos hund i Sverige”



Klinik: Infektion med dvärgbandmaskar ger inte upphov till symtom hos hund och räv. Rävens och hundens dvärgband-mask har betydelse på grund av att människa i sällsynta fall kan utveckla alveolär respektive cystisk ekinokockos vid oralt intag av parasitägg (se bakgrundsdokument om ekino-kockos).

Diagnostik: Dvärgbandmaskar avger sällan ägg i påvisbar mängd och de kan inte skiljas morfologiskt från ägg av Tae-nia spp. Rävens dvärgbandmask påvisas genom detektering av DNA med PCR-teknik och sekvensering.

Behandling: Hundar i endemiska områden kan avmaskas med prazikvantel. Hundar som förs in i Sverige från länder där smittan finns endemiskt bör avmaskas med denna sub-stans. Aktuella rekommendationer finns på Jordbruksver-kets webbplats, www.jordbruksverket.se.

Anmälningsplikt: Konstaterade infektioner med E. mul-tilocularis och E. granulosus är anmälningspliktiga (SJVFS 2012:24).

Övriga bandmaskar (Taenia spp., Mesocestoides spp., Diphyllobothrium latum, Dipylidium caninum) Förekomst: Infektion med bandmask förekommer sporadiskt i den svenska hundpopulationen. Förekomsten är avhängig smittrycket hos infekterade mellanvärdar. Vissa hundar drabbas dock av återkommande infektioner, sannolikt bero-ende på speciella jakt- eller matvanor. Dipylidium caninum finns normalt inte i Sverige men kan vara aktuell i samband med införsel av hund från andra länder. Diphyllobothrium latum kan förekomma vid förtäring av vissa insjöfiskar (ab-borre, gädda, gärs och lake) i rått tillstånd.

Klinik: Infektion med vuxna bandmaskar förlöper oftast asymtomatiskt.

Diagnostik: Artbestämning bör göras då det kan ha bety-delse vid val av terapi. Infektionen kan i vissa fall verifieras makroskopiskt och genom påvisande av proglottider i träcken. Prepatensperioden (tid från infektion till dess köns-mogna maskar utvecklats som producerar och sprider ägg) för Taenia-arterna är i genomsnitt längre än för Dipylidium caninum som har loppor som mellanvärd. Sker återinfektion inom tre veckor ska terapin även omfatta loppor. Ägg och/eller segment av dessa bandmaskar kan påvisas i faeces. Ne-gativa provresultat utesluter dock inte bandmaskinfektion.

Behandling: Prazikvantel som engångsdos är godkänt för behandling av bandmaskinfektion, men bör enligt aktuella produktresuméer ges i åtta gånger högre dos vid behandling av D. latum. Behandling med denna höga dos är endast möjlig genom användning av läkemedel som bara innehåller prazikvantel. Fenbendazol är godkänt för behandling av vissa bandmaskar, till exempel Taenia pisiformis, T. hydati-gena, T. ovis, T. cervi, T. serialis och Mesocestoides spp.

Protozoer Isospora spp. (I. canis och I. ohioensis)Förekomst: Parasiten uppträder sporadiskt hos hund i Sverige och kan orsaka koccidios, vilket kan utgöra ett problem i enskilda kennlar.

Klinik: Kliniska symtom ses i stort sett bara hos valpar; drabbade kullar uppvisar vattnig, ofta grön diarré, kräkning-ar, buksmärtor och inappetens. Infektionen kan även någon

gång förekomma i samband med annan sjukdom. Diagnostik: Oocystor kan påvisas vid träckprovsunder-

sökning. Behandling: Koccidios är enligt litteraturen ofta självbe-

gränsande. Isospora kan behandlas med toltrazuril som ingår i ett godkänt kombinationsläkemedel tillsammans med emodepsid. Läkemedlet är verksamt mot parasiten och minskar utskiljning av oocystor, men påverkar inte den tarmskada som redan kan ha uppkommit eller diarrén som är en följd av skadan. Alternativt, om godkänt preparat inte bedöms vara lämpligt att använda, kan läkemedel innehål-lande sulfa användas, till exempel sulfatiazol (0,2 g pasta/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 2–3 dagar) eller trimetoprim-sulfa (15–30 mg/kg kroppsvikt 1–2 gånger dagligen i 5 dagar). I samband med eventuell behandling i drabbade kennlar ska närmiljön alltid saneras på lämpligt sätt för att förhindra återinfektion.

Giardia intestinalis Förekomst: Giardia intestinalis är globalt sett en vanlig en-doparasit hos hund. Enligt en svensk studie som genomför-des år 2008 var cirka 30 % av valpkullarna (5–8 veckor) och 10 % av tikarna infekterade.

Klinik: Giardia intestinalis förekommer ofta som oppor-tunist vilket innebär att det som regel krävs någon form av predisponerande faktor, såsom plötsligt foderbyte eller stress, för att infektionen ska ge upphov till kliniska symtom. Vanligen ses då krämig diarré och avmagring.

Diagnostik: Riktad undersökning av träck. Behandling: I Sverige saknas godkända substanser för

behandling av denna infektion hos hund. Enligt litteratur och klinisk erfarenhet är följande behandlingar effektiva: fenbendazol (50 mg/kg kroppsvikt 1 gång dagligen i 3–5 dagar, denna substans är godkänd för behandling av Giardia spp. i flera europeiska länder) eller humanläkemedel innehål-lande metronidazol (25 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 5–7 dagar). Giardia-cystorna överlever länge i omgivning-en. Därför är god hygien, schamponering av hunden och miljösanering viktigt vid återkommande sjukdom.

Cryptosporidium spp.Förekomst: Okänd. Oocystor kan förekomma i träckprover utan att ge upphov till kliniska symtom.

Klinik: Unga individer och immunosupprimerade djur kan drabbas av diarréer.

Diagnostik: Riktad träckprovsundersökning. Behandling: Är i första hand understödjande med avsikt

att lindra de kliniska symtomen. Det finns ingen medicinsk behandling med dokumenterad effekt hos hund.

”Giardia intestinalis förekommer ofta som opportunist”

Sarcocystis spp.Förekomst: Hund kan fungera som huvudvärd för många Sarcocystis-arter som har nötkreatur, får, get, ren och andra växtätande djur som mellanvärdar. Smitta sker genom kon-sumtion av muskelvävnad från smittade djur. SVA påvisar parasiten i färre än tio träckprov per år.

Klinik: Förloppet är subkliniskt hos hund.Diagnostik: Påvisas i träckprov.Behandling: Behandling är knappast aktuell.

Neospora caninumFörekomst: Ovanlig; i en svensk studie från 1994 påvisades antikroppar mot N. caninum hos 0,5 % av de undersökta hundarna. Hund kan vara både mellanvärd och huvudvärd.

Klinik: Parasiten kan ge bakdelspares hos unga individer som infekterats intrauterint eller post partum. Hos vuxna djur uppträder främst neurologiska symtom men även sym-tom från andra organsystem kan förekomma, till exempel myokardit, myosit och dermatit.

Diagnostik: När hund är huvudvärd kan oocystor påvisas i faeces, men dessa är svåra att skilja från vissa andra koccidier. Antikroppar mot parasiten kan påvisas genom serologisk undersökning. Organismer i vävnader kan påvisas med histo-patologiska metoder och infektionen verifieras med immu-nohistokemisk undersökning.

Behandling: Godkända behandlingsalternativ saknas. I lit-teraturen anges trimetoprim-sulfonamid peroralt i dosen 15–20 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen (alternativt 10–15 mg/kg kroppsvikt 3 gånger dagligen) i 4–8 veckor, eller klindamycin peroralt i dosen 7,5–15 mg/kg kroppsvikt 3 gånger dagligen i 4–8 veckor. Expertgruppen har inte någon erfarenhet avseende ovan nämnda behandlingsalternativ.

Toxoplasma gondiiFörekomst: Vanlig som subklinisk infektion. I två svenska studier från åren 1990 och 1994 hade 23 % respektive 30 % av hundarna antikroppar mot T. gondii.

Klinik: Förloppet är vanligen subkliniskt men kliniska fall med till exempel neurologiska symtom förekommer.

Diagnostik: Serologisk undersökning; påvisande av IgM och/eller titerstegring kan tyda på att hunden nyligen infek-terats. PCR-teknik och immunohistokemi kan användas för att påvisa parasiten i vävnadsprov.

Behandling: Godkända läkemedel saknas. Enligt litteraturen kan klindamycin användas och administreras pero-ralt eller intramuskulärt i dosen 10–25 mg/kg kroppsvikt 1 gång dagligen i 4 veckor. Expertgruppen har inte någon erfarenhet avseende denna behandling.

Leishmania Förekomst: L. infantum är allmänt utbredd i länderna omkring Medelhavet och i Portugal där hunden är huvudvärd och smittreservoar för människan. Den normala smittvägen är via sandmyggor (Phlebotomus spp.) som inte finns i Skandinavien.

Klinik: Resultatet av infektionen beror på immunsvaret. Vid cellförmedlat immunsvar är hunden skyddad och visar inga symtom. Om humoralt immunsvar dominerar utvecklas kliniska symtom. Inkubationstiden varierar mellan fyra må-

nader och flera år. Det finns två former av sjukdomen, en kutan och en visceral. Vid den senare är symtomen förstoring av lymfknutor, utmattning, muskelatrofi, avmagring, inter-mittent feber, polyuri och polydipsi. Vid den kutana formen ses mjällig dermatit, onykogryfos, alopeci (hårlöshet) kring ögonen (formen som glasögon) eller generell alopeci, kutana noduler, ulcerationer med mera. Andra symtom kan vara anemi, näsblod och artropati. Analys av serumproteiner kan visa en minskad albumin/globulin-kvot.

Diagnostik: Diagnos ställs med molekylära och serologiska metoder. Förekomst av parasiter i vävnadsprover och blod kan påvisas med PCR. Serologisk titrering av antikroppar med immunofluorescens, ELISA eller Western blot kan användas både för diagnos och för terapeutisk uppföljning. Det finns också möjlighet att påvisa parasiten i cytologiprover från benmärg, lymfknutor och affekterad hud, samt vid histopato-logisk undersökning av biopsier från nämnd vävnad.

Behandling: Det finns inget läkemedel i Sverige som är godkänt för behandling av leishmanios hos hund. Idag sker behandling vanligen med allopurinol, eventuellt i kombina-tion med andra substanser, till exempel megluminantimonat. Det finns emellertid ingen behandling som eliminerar para-siten. Leishmanios är en kronisk sjukdom och trots behand-ling är hunden potentiell smittbärare för resten av livet. Aktu-ell information om Leishmania finns på www.leishvet.info.

Anmälningsplikt: Konstaterad infektion är anmälnings-pliktig (SJVFS 2012:24).

Babesia spp. Förekomst: Parasiten förekommer inte i Sverige men i Sydeu-ropa och sprids med fästingar.

Klinik: Infektionen kan förlöpa subkliniskt men även ge symtom relaterade till anemi. Kliniska symtom uppkommer normalt en till tre veckor efter infektion. Detta innebär att hundar som blivit smittade vid utlandsvistelse kan visa klin-iska symtom först en tid efter att de anlänt till Sverige.

Diagnostik: Genom undersökning av blodutstryk, under-sökning med PCR-teknik eller serologi.

Behandling: Behandling kan ske med substansen imi-dokarbdiproprionat i dosen 5–6,6 mg/kg kroppsvikt subku-tant eller intramuskulärt som engångsdos eller med upprepad dosering efter 14 dagar. Det finns inget i Sverige godkänt läkemedel som innehåller denna substans varför förskrivning via licens är aktuell. Behandlingen har visat sig ha god effekt mot till exempel B. canis, medan B. gibsoni och andra små Babesia-arter är svårbehandlade.

Anmälningsplikt: Konstaterad infektion är anmälnings-pliktig (SJVFS 2012:24).

ArtropoderNoskvalster (Pneumonyssoides caninum)Förekomst: Noskvalstret lever i näshålan eller i bihålorna hos hund.



”Konstaterad leishmanios hos hund är anmälnings-pliktig”

Klinik: Infektion kan ge symtom från övre luftvägarna men kan även förlöpa symtomfritt.

Diagnostik: Tillförlitliga diagnostiska metoder saknas. Noskvalster kan i enstaka fall ses på nosspegeln hos hundar. Diagnostisk terapi är motiverat vid stark klinisk misstanke.

Behandling: Milbemycinoxim, som hör till gruppen makrocykliska laktoner, är godkänt för behandling av nos-kvalster i dosen 0,5–1 mg/kg kroppsvikt 3 gånger med 1 veckas intervall. Det godkända läkemedlet finns dock för närvarande inte tillgängligt på den svenska marknaden. Se-lamektin som också är en makrocyklisk lakton, administre-rat som spot-on-beredning i dosen 6–24 mg/kg kroppsvikt 3 gånger med 2 veckors intervall, har i en svensk studie visats ha effekt. I en annan svensk studie administrerades med viss framgång moxidektin 2 gånger med 4 veckors intervall. Den använda minimidosen var 2,5 mg/kg kroppsvikt.

Endoparasiter hos kattHelminterNematoderSpolmask (Toxocara mystax [cati], Toxascaris leonina)Förekomst: T. mystax antas vara relativt vanlig hos utekatt, speciellt hos unga djur. Det sker ingen intrauterin överföring men galaktogen smitta till kattungar är vanlig. Den zoono-tiska betydelsen är osäker. De flesta fall av visceral och okulär larva migrans hos människa brukar vara förorsakade av hundens spolmask (T. canis).

Klinik: Infektion med spolmask är ofta subklinisk hos vuxna katter, men kan vid massiv infektion ge symtom från mag-tarmkanalen (kräkningar och/eller diarréer) eller av-magring. Migrerande larver kan ge symtom från luftvägarna hos kattungar. Vid kraftig infektion kan de även få ascites, och dödsfall kan förekomma.

Diagnostik: Vuxna maskar kan ibland ses i uppkastning eller avföring. Ägg av masken påvisas i träckprov.

Behandling: Första behandlingen bör ske under fjärde till sjätte levnadsveckan. Efter första behandling ska avmask-ningen upprepas varannan (pyrantel) eller var fjärde vecka (fenbendazol, flubendazol) fram till leverans. Visar kattung-arna symtom på spolmaskinfektion som uppkastade maskar, diarré eller ascites ska djuren avmaskas med ett läkemedel som innehåller bensimidazol. Då det finns flera substanser som ensamt är aktiva mot spolmask behöver kombinations-läkemedel inte användas. Vid behandling används den god-kända doseringen som anges i respektive läkemedels pro-duktresumé. Kattan behandlas samtidigt med ungarna. Vuxna katter avmaskas bara efter påvisad infektion. Katter som lever strikt inomhus smittas inte med spolmask. Eprino-mektin, flubendazol, milbemycinoxim, moxidektin, pyran-tel och selamektin och är godkända för behandling av spol-mask hos vuxna katter. Vissa av dessa läkemedel finns bara som kombinationsläkemedel.

CestoderBandmaskar (Hydatigera [Taenia] taeniaeformis, Mesoces-toides spp., Diphyllobothrium latum, Dipylidium caninum) Förekomst: Bandmaskinfektion med H. taeniaeformis är re-lativt vanligt förekommande hos utekatter med tillgång till infekterade mellanvärdar, medan övriga bandmaskar mycket sällan påvisas i Sverige. D. caninum finns normalt inte i Sverige.

Klinik: I regel förlöper infektionerna subkliniskt.Diagnostik: Bandmasksegment av H. taeniaeformis kan

ses av ägaren vilket ofta föranleder behandling. Övriga arter kräver speciell träckprovsundersökning.

Behandling: Prazikvantel som engångsdos (5 mg/kg kroppsvikt) finns godkänt för behandling av bandmask hos katt. För D. latum administreras prazikvantel i åtta gånger högre dos (40 mg/kg kroppsvikt) enligt godkänd rekom-mendation. Behandling med denna höga dos är endast möjlig genom användning av läkemedel som bara innehåller prazikvantel. Även fenbendazol är godkänt för behandling av H. taeniaeformis. Rekommendationen är att så riktad te-rapi som möjligt ska användas.

Protozoer Isospora rivolta och I. felisFörekomst: I de faecesprover från katt som undersökts vid SVA har endast ett fåtal prov varit positiva avseende denna parasit.

Klinik: Infektionen kan vara subklinisk men kan framför allt hos unga djur i samband med stress ge symtom i form av diarré (koccidios).

Diagnostik: Påvisande av oocystor i träckprov.Behandling: I Sverige finns inga substanser godkända för

behandling av denna infektion hos katt. Det finns emellertid studier som visar att toltrazuril i samma dos som till hund (9 mg/kg) eller högre (18 mg/kg) som engångsdos ger god behandlingseffekt hos katt. Alternativt kan läkemedel inne-hållande sulfa användas, till exempel sulfatiazol (0,2 g pasta/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 2–3 dagar) eller trimetoprim-sulfa (15–30 mg/kg kroppsvikt 1–2 gånger dagligen i 5 dagar). Eftersom oocystorna kan överleva länge är god hygien, schamponering och miljösanering viktigt för att undvika återkommande problem hos kattungar.

Giardia intestinalisFörekomst: Parasiten är vanlig hos unga katter.

Klinik: Infektionen är ofta subklinisk men kan i kombi-nation med stress orsaka diarré och avmagring.

Diagnostik: Riktad undersökning av träck. Behandling: I Sverige finns det inga läkemedel godkända

för behandling av denna infektion hos katt. Enligt littera-turen och klinisk erfarenhet är följande substanser effektiva; fenbendazol (50 mg/kg kroppsvikt 1 gång dagligen i 3–5 dagar, denna substans är godkänd för behandling av Giar-dia spp. i flera europeiska länder) eller humanläkemedel innehållande metronidazol (25 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 5–7 dagar). Giardiacystorna kan överleva länge. Därför är god hygien, schamponering av katten och miljösa-nering viktigt vid återkommande problem. Mer information om Giardia finns i dokumentet ”Parasitorsakade kroniska diarréer i kattbesättningar” på www.sva.se.



”Vuxna spolmaskar kan ibland ses i kattens uppkastning eller avföring”

Tritrichomonas foetusFörekomst: Parasiten är vanlig i katterier men förekommer även i andra miljöer.

Klinik: Infektionen kan vara subklinisk men kan ibland, framför allt hos unga djur i samband med stress, ge intermit-tenta diarréer.

Diagnostik: Parasitologisk undersökning av träck med PCR-teknik. Parasiten utskiljs intermittent och därför kan upprepad provtagning behövas för att ställa diagnos. Tritri-chomonas kan även diagnostiseras genom odling i ett speci-fikt odlingsmedium, eller genom direktutstryk och mikro-skopering. Sensitiviteten är dock lägre med de sistnämnda metoderna än med PCR.

Behandling: Ronidazol är för närvarande den enda sub-stans som har effekt. Det finns dock inga läkemedel god-kända i Sverige som innehåller denna substans, vilket gör att licensförskrivning är aktuell. Gruppens erfarenhet är dock att vissa katter, trots behandling, fortsätter att utskilja para-siten. I litteraturen anges dosen 30 mg/kg kroppsvikt 1 gång dagligen i 2 veckor. Substansen kan i vissa fall ge neurolo-giska biverkningar. På grund av en teratogen effekt bör roni-dazol hanteras med försiktighet (handskar). Det förefaller som om infektionen kan självläka, men det kan emellertid ta flera år. Mer information om Tritrichomonas finns i doku-mentet ”Parasitorsakade kroniska diarréer i kattbesättningar” på www.sva.se.

Cryptosporidium spp.Förekomst: Det är inte känt i vilken utsträckning denna para-sit förekommer hos katt i Sverige. Parasiten kan förekomma i träckprover utan att det ger upphov till kliniska symtom.

Klinik: Unga individer och immunosupprimerade djur kan drabbas av diarréer.

Diagnostik: Riktad träckprovsundersökning. Behandling: Behandlingen är i första hand understödjan-

de med avsikten att lindra de kliniska symtomen. Det finns ingen medicinsk behandling med dokumenterad effekt hos katt.

Toxoplasma gondiiFörekomst: Katt är huvudvärd för parasiten och kan utsöndra oocystor med avföringen, oftast under en relativt kort period. Efter sporulering kan oocystorna infektera flera olika arter av däggdjur och fåglar liksom människa. Infektionen är därför en viktig zoonos. En annan viktig smittkälla är otillräckligt upphettat kött från infekterade mellanvärdar såsom får och gris. Parasiten är globalt sett mycket vanlig. I en svensk un-dersökning från år 1990 hade 42 % av de undersökta katterna antikroppar mot T. gondii.

Klinik: Det är sällsynt att T. gondii ger symtom hos katt. Kattungar som infekterats transplacentalt kan drabbas av allvarlig, generaliserad toxoplasmos. Även vuxna katter kan drabbas av klinisk toxoplasmos vilket anses bero på någon form av immunosuppression.

Diagnostik: Antikroppar kan påvisas serologiskt. Ett posi-tivt resultat betyder dock endast att katten varit i kontakt med parasiten och innebär inte att katten nödvändigtvis var smittförande vid provtagningstillfället, eller att eventuella kliniska symtom orsakas av parasiten. Dock kan påvisande av

IgM eller titerstegring ihop med kliniska symtom tyda på att katten nyligen infekterats. Oocystor kan påvisas i faeces.

Behandling: I Sverige finns inga substanser godkända för behandling av denna infektion hos katt. Vid klinisk toxoplas-mos kan enligt litteraturen behandling ske med klindamycin 10–12 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 4 veckor eller 8–17 mg/kg kroppsvikt 3 gånger dagligen i 4 veckor. Alter-nativt kan behandling ske med trimetoprim-sulfa peroralt i dosen 15 mg/kg kroppsvikt 2 gånger dagligen i 4 veckor. Expertgruppen har inte någon erfarenhet av ovan nämnda behandlingsalternativ.

Ektoparasiter hos hund ArtropoderInsekterInsekter har segmenterad kropp och tre benpar. De omfattar bland annat loppor och löss, som är vinglösa.

Loppor (Ctenocephalides felis felis, C. canis) Loppor är insekter som saknar vingar. De är bruna, blanka, generellt 2–6 mm (katt- och hundloppan är något mindre; 2–4 mm) och har en kropp som är hård och tillplattad från sidorna. De sex benen är långa och gör att loppan kan ta sig fram fort och även hoppa mellan värddjur. C. felis felis och C. canis är mellanvärdar för bandmasken Dipylidium cani-num. Livscykeln är från två veckor upp till ett och ett halvt år, vanligast cirka en månad. Loppan lägger ägg efter blod-måltid, och lägger sedan några ägg per dag under ungefär en månad. Äggen ramlar ner från djuret, vilket även loppans avföring gör. Äggen kläcks efter en till tio dagar. Larven, som liknar en liten fluglarv, livnär sig framför allt på loppav-föring. Larverna förpuppas inom en vecka till tre månader. Pupporna är mycket härdiga och kan leva i över ett år. Pup-pan kläcks om den känner av värme, vibrationer, en passe-rande skugga eller ökad koldioxidhalt.

Förekomst: Det finns mer än 2 000 arter av loppor. Hund kan angripas av en mängd olika lopparter, men det är bara katt-, hund-, räv- och människoloppan som kan föröka sig med hjälp av blod från hund. Den art av dessa som är kliniskt mest förekommande är kattloppan Ctenocephalides felis felis. Alla stadier av loppan dör om temperaturen understiger 0°C i mer är 24–36 timmar. I varmare klimatzoner överlever loppan och dess utvecklingsstadier även utomhus och är därför vanligt förekommande. I Skandinavien förekommer kattloppan i Danmark samt i södra Sverige och Norge. I de fall hundar inte behandlats profylaktiskt mot loppor i sam-band med resor söderut, förekommer det att loppinfektion kan påvisas efter hemkomst. Spridning till kontaktdjur kan då ske. I de flesta andra fall när loppor påvisats hos hund i Sverige rör det sig om angrepp av till exempel fågelloppa, igelkottloppa eller råttloppa. Alla lopparter kan föda sig med blod från vilket varmblodigt djurslag som helst, men kan endast föröka sig efter blodmål från ”rätt” värddjur.

Klinik: Beroende på hur känslig individen är för loppans



”Toxoplasma gondii är en viktig zoonos”

saliv, orsakar loppangrepp varierande grad av klåda. Klådan involverar ofta ländryggen, där mjällbildning och tunnhår-ighet ofta ses. Hunden kan även utveckla pyotraumatisk dermatit (hot spots, fukteksem) och svårt angripna hundar kan uppvisa anemi. Symtomfria bärare är inte ovanligt. Ägaren kan också bli biten och uppvisa kliande papler. Pep-tider i loppsaliven är kraftigt allergena och kan ge upphov till loppallergi, den internationellt sett vanligaste formen av all-ergi hos hund.

Diagnostik: Med finkam kan parasiten eller dess exkre-menter påvisas. Exkrementerna är mörka och formade som ett kommatecken. Fuktade och placerade på vitt hushålls-papper framträder en rödbrun färgton på grund av exkre-menternas innehåll av blod. För artbestämning krävs mikro-skopering av själva loppan. Huvudets form samt förekomst och utseende på de borst som finns på nacke (pronatala ctenidier) och kind (genala ctenidier) är karakteristiska för respektive art. Direktmikroskoperingen underlättas om lopp an först placeras i kaliumhydroxidlösning (10 %) eller klorfenolac. Parasiter kan i vissa fall också återfinnas i träck.

Behandling: Vid loppangrepp av andra lopparter än katt- och hundloppa är problemet spontant övergående då dessa arter inte kan föröka sig med hjälp av blod från hunden. Be-handling med någon form av adulticid kan dock övervägas, eftersom loppan överlever cirka tre till fyra månader. Exem-pelvis kan adulticiderna deltametrin, fipronil, fluralaner, permetrin, selamektin, moxidektin med imidakloprid, eller amitraz med fipronil och metopren användas. Om katt- eller hundloppa har konstaterats behöver behandlingen komplet-teras med lufenuron, en kitinhämmare som förhindrar kläckning av loppägg. Samtliga pälsdjur i hushållet och alla katter och hundar i närmiljön behöver behandlas. Alla hun-dar och katter i närmiljön bör behandlas. I endemiska områ-den kan parasiten inte utrotas, utan regelbunden profylaktisk behandling med adulticida produkter bör övervägas.

Miljösanering: Preadulta loppstadier, det vill säga ägg, larver och puppor, finns i riklig mängd i omgivningen och utgör upp till 95 % av den totala loppopulationen. Det inne-bär att miljösanering är viktig. Mekanisk rengöring och dammsugning bör ske minst två gånger per vecka och dammsugarpåsen slängs för att förhindra återinfektion. Textilier tvättas i maskin i 60°C. Miljöbehandling med hjälp av saneringsfirma kan ibland behövas. I de fall loppor från igelkott, fågel, råtta eller ekorre har konstaterats, behöver hunden hindras från att åter komma i kontakt med dessa djur eller deras boplatser.

Löss (Linognathus setosus, Trichodectes canis) Lusen är ljust brun, 1–2 mm lång och tillplattad dorso-ven-tralt. När den blodsugande lusen (L. setosus) har sugit blod blir bakkroppen blågrå. Äggen (gnetterna) sitter fastlimmade på hårstrån och är blanka, ovala och cirka 0,5 mm långa med ”hamrad” yta. Lössen har hela sin utveckling med alla ut-vecklingsstadier på värddjuret. Livscykeln tar tre till fem veckor och en vuxen lus kan leva fyra till sex veckor. Utanför värddjuret överlever lusen endast kortvarigt, under maximalt gynnsamma omständigheter i två veckor, men vid rumstemp-eratur endast några dygn.

Förekomst: Löss tillhör de vanligast förekommande ekto-parasiterna hos hund i Sverige. Blodsugande lus (Lino- gnathus setosus) är väsentligt vanligare än pälsätande lus (Trichodectes canis), som däremot är den vanligaste utanför Skandinavien.

Klinik: Hundar med lusangrepp har vanligen en mild till måttlig klåda som oftast involverar området bakom öronen och på halsen. Hunden kan även utveckla pyotraumatisk dermatit (hot spots, fukteksem). Helt asymtomatiska hundar med löss förekommer. Svårt angripna hundar kan uppvisa anemi. Lusangrepp är vanligast på unga hundar och smittar via direktkontakt, kammar, borstar och filtar. Löss är värd-djurspecifika och smittar alltså inte mellan djurslagen och inte heller till människa.

Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av löss och gnetter. Parasiten eller ägg kan i vissa fall också återfinnas i träck.

Behandling: Insekticida läkemedel avdödar löss men inte ägg. För behandling rekommenderas till exempel deltame-trin, fipronil, permetrin eller selamektin enligt godkänd dosering. Läkemedlets effektduration behöver vara minst tre veckor för att uppnå god effekt.

KvalsterKvalster har en odelad kropp. De utvecklas från ägg till larv (tre benpar), vidare till nymf (fyra benpar) och adult (fyra benpar). Kvalster omfattar bland annat fästingar, sarcoptes-skabb, öronskabb, demodexskabb, mjällkvalster och skörde-kvalster.

Fästingar (Ixodes ricinus, Haemaphysalis punctata, Rhipicephalus sanguineus) Förekomst: I Sverige är fästingar av arten Ixodes ricinus van-ligt förekommande, med geografiska variationer över landet. Haemaphysalis punctata förekommer på Öland och Got-land. Rhipicephalus sanguineus påträffas ibland hos hundar som smittats utomlands och den kan överleva och föröka sig inomhus.



Samtliga behandlingsrekommendationer finns publicerade på www.lakemedelsverket.se

Klinik: Parasiten kan ge lokal inflammation runt infäst-ningsstället. Fästingar som angripit ett värddjur bör av-lägsnas snarast för att minska risken för överföring av smittämnen.

Diagnostik: Parasiten påvisas makroskopiskt medan art-bestämning sker mikroskopiskt.

Behandling: Fästingen avlägsnas mekaniskt. Fästingpro-fylax kan användas då hundar vistas i områden där fästingar är vanligt förekommande, för att hindra angrepp och minska risken för överföring av fästingburna smittämnen. Eftersom enstaka fästingar kan fästa sig i huden vid användning av lä-kemedel med profylaktisk indikation kan risk för överföring av sjukdom inte helt uteslutas. För profylaktisk behandling av hund mot fästingar finns godkända substanser såsom fi-p-ronil, pyriprol och syntetiska pyretroider. För avdödande ef-fekt mot fästingar kan fluralaner peroralt användas. Eftersom fästingen måste fästa sig i huden för att exponeras för flura-laner som administrerats peroralt, kan risk för överföring av smittämnen inte uteslutas. Spot-on-beredningar innehåll-ande amitraz (finns för närvarande i kombinationsläkemedel som även innehåller fipronil) har orsakat ett fåtal fall av im-munologisk biverkning i form av lokal eller generell pemphi-gus foliaceus.

Schamponering kan reducera effekten och effektduratio-nen av utvärtes läkemedel mot fästingar.

Utlandsresa, import: R. sanguineus följer ibland med im-porterade eller hemvändande hundar och orsakar problem i bostadshus. Andra fästingarter som förekommer i Central- och Östeuropa är Dermacentor reticulatus, och i Medelhavs-området Haemaphysalis och Hyalomma, vilka också kan överföra olika hundpatogener. Det är inte önskvärt att R. sanguineus införs i Sverige då den, i motsats till I. ricinus, kan överleva inomhus och orsaka stor plåga för både djur och människor. Hund och katt bör därför vid införsel noggrant undersökas för fästingar.

För att minimera risken för införsel av dessa fästingarter rekommenderas användning av fästingprofylax under ut-landsvistelser.

Sarcoptesskabb (Sarcoptes scabiei) Sarcoptesskabb är ett runt kvalsterdjur, cirka 0,2–0,4 mm med korta ben. Efter parning gräver honan ner sig i det för-hornade lagret av huden där hon lägger äggen. Äggen kläcks och larven gräver sig upp genom huden till ytan, där den utvecklas vidare till nymf och adult. Livscykeln tar 17–21 dagar. Vuxna djur lever i två till fyra veckor och parasiten överlever två dygn till tre veckor utanför värddjuret, bero-ende på omgivningens temperatur och fuktighet.

Förekomst: Parasiten är vanligt förekommande i hela Sve-rige och påvisas ofta hos hund i områden med infekterade rävar. Sarcopteskvalster kan orsaka kliande utslag på männ-iska (skenskabb) och i enstaka fall även leda till infektion. Primär skabbinfektion hos människa smittar bara mellan människor. Samtidig infektion hos hund och djurägare med förökning hos både hunden och människan har noterats, dock utan att smittvägen kunnat fastslås.

Klinik: Parasitangreppet ger som regel kraftig klåda, även om det förekommer fall med minimal eller ingen klåda. Klådan är som regel kraftigast på nätter eller morgnar, när hunden har legat och sovit eller när den kommer in i värme

från kyla. Parasiten trivs bäst på tunnhåriga områden och föredrar öronkanter, armbågsregionen, huden ovanför hasarna och ventralt på bröst och buk. Huden uppvisar varierande grad av papler, krustor, hårlöshet och rivskador (exkoriationer).

Diagnostik: En positiv klådreflex i öronkanterna är starkt indikativ för sarcoptesinfestation. Påvisande av parasiten, ägg eller fekala pellets vid mikroskopering är diagnostiskt. Skrapprover tas bäst på områden med papler eller krustor på öronlappar, armbågar, ovanför has eller ventralt på bröst och buk. För att optimera fyndchanserna bör omgivande hår klippas och en slö skrapskalpell användas. För direktmikro-skopering kan man applicera olja på skrapskalpell och hud för att lättare fånga upp representativt material. Ska man där-emot behandla det uppsamlade materialet med kaliumhy-droxid 10 % för att lösa upp hudrester ska olja inte användas. Mer än ett skrapprov kan behöva tas och granskas systema-tiskt. Negativt resultat vid hudskrap utesluter inte infektion.

Antikroppar mot parasiter kan påvisas med serologisk undersökning, men man bör vara uppmärksam på att det tar två till fyra veckor efter smitta innan antikroppar påvisas i serum. Antikroppsnivån är förhöjd i flera månader efter en genomgången infektion. Falska negativa serologiprov kan förekomma. Påvisande av parasiten eller fullt utvecklade ägg med en larv i träck är också diagnostiskt, men sannolikheten för att påvisa dem på detta sätt är låg.

Behandling: Foxim, milbemycinoxim, moxidektin med imidakloprid, samt selamektin är samtliga godkända för be-handling av sarcoptesinfektion. Behandling bör pågå under minst tre veckors tid. För att undvika behandlingssvikt kan selamektin enligt klinisk erfarenhet behöva användas två gånger med två veckors intervall.

Mjällkvalster (Cheyletiella yasguri) Mjällkvalster är en parasit som är cirka 0,4 mm och lever yt-ligt på överhuden där den gör tunnlar i de lösa, avlossade skikten av förhornade epitelceller. Mjällkvalster har tydligt framträdande krokar på vardera sidan om munnen. Äggen är något mindre jämfört med lusägg och är inte lika hårt fast-limmade vid hårstråna. Livscykeln är ungefär tre veckor.

Förekomst: Mjällkvalster är relativt vanligt förekomman-de, framför allt på valpar och på rasen boxer.

Klinik: Infektionen kan förlöpa helt asymtomatiskt men kan också orsaka lindrig till måttlig klåda och mjällbildning, framför allt på ländryggen. Parasiten är inte strikt värddjurs-specifik. Samtliga arter av Cheyletiella kan infektera hund, katt och kanin. Mjällkvalster kan tillfälligt angripa männ-iskor, dock utan att föröka sig.

Diagnostik: Parasiten påvisas vid direktmikroskopering av ytliga hudskrap eller tejpprover och kan sporadiskt också påträffas i träck. Tejpprover kan inte användas för artbestäm-ning inom släktet Cheyletiella. Även mikroskopering eller



”Sarcopteskvalster kan orsaka kliande utslag på människa (skenskabb)”




inspektion med förstoringsglas av material samlat med dammsugare eller finkam har visat sig vara användbara dia-gnostiska metoder.

Behandling: Behandling med antiparasitärt medel bör pågå under minst tre veckors tid. I hushåll med många djur eller där smittan kan antas ha funnits under lång tid är det lämpligt att behandlingstiden förlängs till två till tre måna-der. Rapporter finns om att parasiten överlevt i miljön under betydligt längre tid än tio dagar och därmed varit en källa till återsmitta. Om behandlingstiden utsträcks tillräckligt länge behövs inte omfattande miljösanering. Samtliga hund ar, katter och kaniner i närmiljön bör behandlas. Foxim och permetrin är godkända för behandling av Cheyletiella hos hund. Fipronil och selamektin har också vid klinisk an-vändning visats ha god effekt vid godkänd dosering. Vidare visar klinisk erfarenhet att lime sulfur (svavelkalk), en vatt-enlösning av kalciumpolysulfid (lösning, 2 %), kan användas till hund med god effekt. Behandlingen upprepas då en gång per vecka. Notera att svavelkalk luktar illa och missfärg-ar både textilier och metall (till exempel smycken). Handskar bör användas vid hantering av substansen.

Hårsäckskvalster (Demodex canis, D. injai, D. cornei)Hundens vanligaste hårsäckskvalster är Demodex canis. Det finns en kortsvansad form, D. cornei, samt en med extra lång, slank kropp, D. injai. För närvarande är det oklart om den kortsvansade typen är en egen art eller bara en variant av D. canis. Gemensamt för dessa kvalster är att de är cigarrform ade med små, korta ben. Den adulta parasiten och nymfen har fyra benpar, medan larven har tre. D. canis är cirka 0,2 mm lång och äggen är citronformade. Kvalstren lever i hårsäckar och talgkörtelgångar där de livnär sig på talg, debris och epitelceller.

Förekomst: Hårsäckskvalster förekommer hos alla djur med hårsäckar och tillhör hudens normalflora. Med PCR-teknik kan de påvisas hos alla hundar om tillräckligt många ställen provtas. Friska hundar härbärgerar dock ett så spar-samt antal att påvisande av parasiten vid direktmikroskope-ring av hudprover eller trikogram (hårprover) inte anses normalt. Sjukdomen demodikos uppstår när parasiten fått möjlighet att föröka sig abnormt. Sjukdomen är relativt vanlig och en genetisk predisposition med tydligt ökad pre-valens inom vissa raser föreligger för den juvenila formen. Till överrepresenterade raser hör bland andra Staffordshire bullterrier och mops, men även hos andra raser kan en över-representation av fall noteras.

Klinik: Fokal, multifokal eller mer generaliserad spontan alopeci med varierande grad av inflammatorisk reaktion i huden, ibland även med klåda, karakteriserar demodexan-grepp. De hårlösa områdena ses initialt vanligen i ansikte och på frambenen. Pododermatiter med furunkler kan

också höra till symtombilden. Lymfknuteförstoring är van-ligt förekommande. Demodikos förekommer i en juvenil form (debutålder före 18 månaders ålder med en majoritet debuterande mellan 6–8 månaders ålder) och en adult form (debutålder medelålders till äldre hund). Den juvenila form-en är genetiskt predisponerad och har visats associerad till vissa typer av hundleukocytantigen. Den adulta formen är oftast associerad med annan immunosupprimerande faktor, till exempel kortisonbehandling, hyperadrenokorticism, hypothyreos eller neoplastiska sjukdomar. Demodikosen delas vidare in i lokal och generaliserad form, beroende på utbredning. Sekundära pyodermier är vanliga och bidrar till ytterligare proliferation av kvalstren. Demodikos ska alltid finnas med som differentialdiagnos vid utredning av orsaken till recidiverande pyodermier och pododermatiter.

Diagnostik: Parasiten påvisas genom direktmikroskopi av djupa hudskrap eller plockade hår (trikogram). Även tejppro-ver tagna efter att huden klämts ihop och histopatologisk undersökning av hudbiopsier kan användas för att påvisa parasiten. Den sistnämnda metoden är användbar framför allt om huden är kraftigt svullen. Vid den generaliserade formen kan parasiten eller dess ägg ibland påvisas även i faeces (mikroskopiskt).

Behandling: Behandlingen är avhängig symtombilden. Lokal demodikos hos unga hundar läker vanligen spontant medan generell demodikos ofta kräver långvarig behand-ling. Vid generell demodikos ska behandlingen, oavsett substansval, fortgå tills hunden varit fri från demodexkval-ster vid minst två provtagningstillfällen med minst fyra veckors intervall. En spot-on-beredning som innehåller en kombination av moxidektin och imidakloprid är godkänd för behandling av demodikos och appliceras med ned till en veckas intervall. Även tabletter med milbemycinoxim är godkända för behandling av demodikos. Behandlingen bör följas med månatliga kontroller för att se att antalet kvalster (framför allt juvenila stadier) minskar. Om behandlingssvikt misstänks bör ändring av behandlingsprotokoll övervägas. I de fall läkemedel godkända för behandling av demodexkval-ster inte förmår kontrollera demodikosen, kan ivermektin injektionslösning administreras dagligen peroralt (SIC!). Doser mellan 0,3 och 0,6 mg/kg har visats ha god effekt. Notera att ivermektin kan orsaka allvarliga neurologiska bi-verkningar, framför allt hos raser där mutation av MDR1-genen förekommer (collie, sheltie, old English sheepdog, bordercollie, English shepherd, schäfer, långhårig whippet, Australisk shepherd, Silken Windhond, McNab). Hundar av dessa raser kan testas för förekomsten av den muterade genen före eventuell behandling. Även hundar av andra raser kan få neurologiska biverkningar av denna behandling, dock inte orsakade av mutationen i MDR1-genen. Av den anledningen rekommenderas en successiv upptrappning av dosen från 0,05 mg/kg till måldosen 0,3–0,6 mg/kg under

en till två veckors tid, under det att förekomst av eventuella biverkningar uppmärksammas noggrant. Samtidig behand-ling med andra läkemedel som är substrat för P-glykoprotein ökar risken för neurologiska biverkningar och ska därför undvikas.

Även amitraz tvättlösning kan användas till hundar som inte har svarat på behandling med moxidektin i kombination med imidakloprid eller till hundar som inte tål ivermektin. Eftersom detta läkemedel inte är godkänt i Sverige är licens-förskrivning aktuell. Lösningen används i koncentrationen 0,025–0,05 % och appliceras med en till två veckors intervall. Långhåriga hundar bör klippas före behandling. Lösningen baddas in och får torka på hunden. Amitraz kan ge allvarliga biverkningar hos både hund och den som behandlar hunden, vilket noga bör uppmärksammas.

Moxidektin injektionslösning peroralt, liksom doramek-tin peroralt eller subkutant, har använts, men har visats medföra större biverkningsrisker utan att uppnå bättre be-handlingseffekt jämfört med ivermektin. För kombinations-läkemedel med milbemycinoxim och prazikvantel saknas säkerhetsdata för daglig, upprepad behandling.

Sekundära pyodermier bör förhindras med hjälp av anti-bakteriella bad eller behandlas i enlighet med rådande anti-biotikapolicy. All användning av kortikosteroider är kontra-indicerad.

Hundar med adult demodikos bör utredas avseende un-derliggande immunosupprimerande faktor.

Öronskabb (Otodectes cynotis) Otodectes cynotis är ett ganska stort och mycket rörligt kval-sterdjur.

Förekomst: Öronskabb förekommer relativt sällan hos hund. Parasiten kan möjligen uppträda oftare hos hundar som lever tillsammans med katter. Parasiten kan även infek-tera iller.

Klinik: Infektionen orsakar varierande grad av inflamma-tion, sekretproduktion och klåda i hörselgången (extern otit). Öronsekretet kan variera från grynigt, svartaktigt till smetigt, brunaktigt. Klåda och mjällbildning på huvudet förekommer. Asymtomatiskt infekterade individer förekom-mer ibland.

Diagnostik: Parasiten är relativt stor och rörlig och kan ofta ses vid otoskopering. Alternativt kan direktmikroskop-ering av sekret från örat påvisa skabbkvalstret.

Behandling: Substansen selamektin och ett läkemedel som innehåller moxidektin och imidakloprid är godkända för behandling av öronskabb hos hund. Dock har imidaklo-prid ingen effekt mot parasiten och kombinationsläkemedlet behöver därmed inte användas för att behandla öronskabb. Vid infektion bör även eventuella kontaktdjur (hund, katt, iller) behandlas. Som regel försvinner den inflammatoriska reaktionen i hörselgången när parasiten har eliminerats, men rengöring av hörselgången samt i vissa fall även lokal antiin-flammatorisk behandling kan behövas.

Skördekvalster (Neotrombicula autumnalis) N. autumnalis är ett frilevande kvalster vars ena larvstadium är aktivt på sensommaren (från juli till september) och suger blod från ett varmblodigt djur under några få dagar. Efter

blodmåltiden släpper parasiten spontant. Larven är cirka 0,5 mm och rödorange i färgen.

Förekomst: Skördekvalstret återfinns i vegetation som håll er på att vissna och förmultna och förekommer framför allt i de södra delarna av landet, på Gotland och upp till Mälardalen.

Klinik: Lokal hypersensitivitetsreaktion kan uppstå på angreppsstället, med rodnad, klåda, röda små utslag (papler) och små krustor. De ställen som inte har tät behåring och som kommer i kontakt med marken är mest utsatta, till ex-empel den interdigitala huden, ben, buk, nosrygg och öron-lappar.

Diagnos: Parasiten syns som en liten orangeröd prick på huden och direktmikroskopering av tejpprov eller skrapprov kan identifiera kvalstret.

Behandling: Ett mindre antal parasiter kan avlägsnas me-kaniskt. Det finns inget läkemedel godkänt för behandling av skördekvalster. Dock visar klinisk erfarenhet att exempel-vis fipronil eller syntetiska pyretroider kan användas. Be-handling är aktuellt framför allt vid kraftiga angrepp, men även då en överkänslighetsreaktion noteras vid ett mildare angrepp. För att dessutom hindra att nya larver angriper hunden under riskperioden är till exempel fipronil-spray an-vändbart. I vissa fall kan en lokal hypersensitivitetsreaktion behöva dämpas med topikal kortikosteroid.

Straelaensia cynotis Detta är larvformen av ett frilevande kvalster som har rap-porterats infektera hundar i sydvästra Europa och ge kliniska symtom i form av kraftigt kliande dermatit med papler på hundens rygg. Fastställd behandling saknas.

Kutan myiasisKutan myiasis förekommer sommartid och orsakas av flugor som lagt ägg, vilka utvecklats till larver i fuktig, nedsmutsad, tovig päls eller i sår. Vanligen återfinns larver från spyflugor (Lucilia spp.), köttflugor (Sarcophaga spp.) eller husflugor (Musca spp.).

Klinik: Lokalt ses nekrotiserande och illaluktande hud-skador med fuktande fistelgångar. Vanligen kan fluglarver ses i den skadade huden. Skadorna ger upphov till smärta och ofta uppkommer sekundärt påverkan på allmäntillståndet såsom feber och trötthet.

Behandling: Klippning, rengöring och manuellt avlägs-nande av larver så långt som möjligt. I de fall det är svårt att avlägsna alla larver kan en insekticid användas, till exempel fipronil, eller en endektocid i dosen som anges i produktre-sumén. Notera att det inte finns något läkemedel godkänt för behandling av kutan myiasis.

Myiasis kan också orsakas av styngflugelarver, vanligen



”Imidakloprid har ingen effekt mot öronskabb och kombinationsläkemedel med den substansen behöver inte användas”

renstyng eller olika arter av nosstyng, vilka söker lägga ägg i hundens nos eller ögon. Larverna kan fästa i nosslemhinnan och ge klåda, eller så kan de börja migrera subkutant på hu-vudet. Lämplig behandling är en systemiskt administrerad endektocid enligt anvisningarna i produktresumén.

Ektoparasiter hos katt ArtropoderInsekterInsekter har segmenterad kropp och tre benpar. Insekter omfattar bland annat loppor och löss, som är vinglösa.

Loppor (Ctenocephalides felis felis, C. canis) Loppor är insekter som saknar vingar, är bruna, blanka, 2–4 mm och har en kropp som är hård och tillplattad från sidorna. De sex benen är långa och gör att loppan kan ta sig fram fort och även hoppa mellan värddjur. Livscykeln är från två veckor upp till ett och ett halvt år, vanligast cirka en månad. Loppan lägger ägg efter blodmåltid, och lägger sedan några ägg per dag under ungefär en månad. Äggen ramlar ner från djuret, vilket även loppans avföring gör. Äggen kläcks efter en till tio dagar. Larven, som liknar en liten fluglarv, livnär sig framför allt på loppavföring. Larv-erna förpuppas inom en vecka till tre månader. Pupporna är mycket härdiga och kan leva i över ett år. Puppan kläcks om den känner av värme, vibrationer, en passerande skugga eller ökad koldioxidhalt.

Förekomst: Det finns mer än 2 000 arter av loppor. Katter kan angripas av en mängd olika lopparter, men det är bara katt-, hund- och människoloppan som kan föröka sig med hjälp av blod från katt. Den art av dessa som är kliniskt mest förekommande är kattloppan Ctenocephalides felis felis. Alla stadier av loppan dör om temperaturen understiger 0°C i mer är 24–36 timmar. I varmare klimatzoner överlever lopp ans alla stadier även utomhus och är därför vanligt före-kommande. I Skandinavien förekommer kattloppan i Dan-mark samt i södra Sverige och Norge. I de fall katter inte behandlats profylaktiskt mot loppor i samband med resor söderut, förekommer det att loppinfestation kan påvisas efter hemkomst. Spridning till kontaktdjur kan då ske. I de flesta andra fall när loppor påvisats hos katt i Sverige rör det sig om angrepp av till exempel ekorrloppa, fågelloppa, igel-kottloppa eller råttloppa. Alla lopparter kan föda sig med blod från vilket varmblodigt djurslag som helst, men kan endast föröka sig efter blodmål från ”rätt” värddjur.

Klinik: Loppangrepp kan orsaka varierande grad av klåda, seborré och diffus alopeci framför allt på ländryggen. Katter kan även utveckla miliär dermatit och/eller lesioner tillhörande eosinofila granulomkomplexet (eosinofila gra-nulom, plaque och även indolent ulcera). Loppans saliv innehåller peptider som kan fungera som allergen och orsaka loppallergi, den internationellt sett vanligaste formen av all ergi hos katt. Infektionen kan även förlöpa helt asymtoma-

tiskt. Kraftiga loppangrepp kan orsaka anemi. Loppan kan bita människa.

Diagnostik: Med finkam kan parasiten eller dess exkre-menter påvisas. Exkrementerna är mörka och kommaform-ade. Fuktade och placerade på vitt hushållspapper framträder en rödbrun färgton på grund av exkrementernas innehåll av blod. För artbestämning krävs mikroskopering av själva loppan. Huvudets form samt förekomst och utseende på de borst som finns på nacke (pronatala ctenidier) och kind (genala ctenidier) är karakteristiska för respektive art. Di-rektmikroskoperingen underlättas om loppan först placeras i kaliumhydroxidlösning 10 % eller i klorfenolac. Parasiten och dess ägg kan ibland även påvisas i träckprover.

Behandling: Det finns flera godkända substanser till-gängliga för profylaktisk eller terapeutisk behandling. Ex-empelvis kan fipronil, fipronil med metopren, flumetrin med imidakloprid, eller selamektin användas. Om katt- eller hundloppa har konstaterats behöver behandlingen komplett eras med lufenuron, en kitinhämmare som förhin-drar kläckning av loppägg. Samtliga pälsdjur i hushållet och alla katter och hundar i närmiljön behöver behandlas. Ob-servera att permetrin är toxiskt för katt och därför inte ska användas. I områden där loppor förekommer endemiskt kan parasiten inte utrotas, utan regelbunden profylaktisk be-handling med adulticida produkter bör övervägas. Artfräm-mande loppor (bland annat från igelkott, fågel och ekorre) kan också uppträda hos katt men ger endast sporadiskt pro-blem. Behandling med någon form av adulticid kan dock övervägas, eftersom loppan överlever i cirka tre till fyra må-nader. Vid kvarstående problem bör smittkällan avlägsnas.

Miljösanering: Preadulta loppstadier, det vill säga ägg, larver och puppor, finns i riklig mängd i omgivningen och utgör upp till 95 % av den totala loppopulationen. Det innebär att miljösanering är viktig. Mekanisk rengöring och dammsugning bör ske minst två gånger per vecka och dammsugarpåsen slängs för att förhindra återinfektion. Tvätta textilier i maskin i 60°C. Miljöbehandling med hjälp av saneringsfirma kan ibland behövas.

Löss (Felicola subrostratus) Kattens lus är en pälsätare, med dorso-ventralt tillplattad kropp, cirka 1–3 mm stor.

Förekomst: Löss påvisas inte ofta hos katt i Sverige. Lusen är värddjurspecifik och lever hela sitt liv på värddjuret. En vuxen lus är mycket rörlig och kan leva i två till tre månader, men överlever endast maximalt två veckor utanför värddju-ret. Äggen sitter fastlimmade på hårstråna och hela livscyk-eln tar ungefär två till sex veckor.

Klinik: Infektionen kan förlöpa asymtomatiskt eller ge varierande grad av klåda, som regel mest uttalad på huvud, hals och rygg. Seborré, miliär dermatit och lesioner tillhör-ande eosinofila granulomkomplexet förekommer i samband med infestation. Det kan ibland se ut som om peppar strötts på pälsen.

Diagnostik: Makroskopiskt påvisande av löss och gnetter. Påvisande av parasiten i träckprov.

Behandling: Fipronil och selamektin är godkända för behandling av löss hos katt, men även lime sulfur (svavel-kalk) kan användas enligt klinisk erfarenhet (se avsnitt om Cheyletiella hos hund).



”Miljöbehandling med hjälp av saneringsfirma kan ibland behövas”

Kvalster Kvalster har en odelad kropp. De utvecklas från ägg till larv (tre benpar), vidare till nymf (fyra benpar) och adult (fyra benpar). Kvalster omfattar bland annat fästingar, sarcoptes-skabb, öronskabb, demodexskabb, mjällkvalster och skörde-kvalster.

Fästingar (Ixodes ricinus) Förekomst: Fästingar av arten Ixodes ricinus är vanligt före-kommande, med geografiska variationer över landet.

Klinik: Parasiten kan ge lokal inflammation runt platsen för infästning. Fästingar som angripit ett värddjur bör av-lägsnas snarast för att minska risken för överföring av smitt-ämnen.

Diagnostik: Fästingar påvisas makroskopiskt medan art-bestämning sker mikroskopiskt.

Behandling: Fästingen avlägsnas mekaniskt. Risken för överföring av fästingburna smittämnen minskar om fäst-ingen tas bort snabbt. Fästingprofylax i endemiska områden är viktig för att minska risken för överföring av fästingburna smittämnen. Eftersom enstaka fästingar kan fästa sig i huden vid användning av läkemedel med profylaktisk indikation, kan risk för överföring av sjukdom inte helt uteslutas. Sub-stansen fipronil och läkemedel innehållande både fipronil och (S)-metopren, respektive flumetrin och imidakloprid är godkända som förebyggande behandling av fästingar på katt. Substanserna metopren och imidakloprid har ingen ef-fekt mot fästingar, och kombinationsläkemedel innehållande dessa substanser behöver därmed inte användas i de fall syftet endast är att förebygga fästingangrepp.

Utlandsresa, import: Katter kan i Europa komma i kon-takt med fästingarterna Rhipicephalus sanguineus och Der-macentor reticulatus, och i Nordamerika med arten Derma-centor variabilis. Även dessa arter kan överföra patogener till katt.

Öronskabb (Otodectes cynotis) O. cynotis är ett ganska stort och mycket rörligt kvalsterdjur.

Förekomst: Parasiten är den vanligaste ektoparasiten hos framför allt unga katter, med undantag för områden där loppor förekommer endemiskt. Öronskabb utgör den vanli-gaste orsaken till extern otit hos katt. Parasiten kan smitta till hund och förekommer även hos iller.

Klinik: Den kliniska bilden varierar från asymtomatiskt förlopp till extern otit med varierande grad av klåda i öron och på huvud. I hörselgången ses som regel svart, grynigt sekret.

Diagnostik: Påvisande av parasiten vid direktmikroskopi av innehåll från hörselgången.

Behandling: Substanserna ivermektin (örongel) och se-lamektin, samt ett läkemedel som innehåller moxidektin i kombination med imidakloprid är godkända för behandling

av öronskabb. Imidakloprid har inte någon effekt mot para-siten vilket innebär att kombinationsläkemedlet inte behöver användas för att behandla öronskabb.

Sarcoptesskabb (Sarcoptes scabiei)Sarcoptesskabb är ett runt kvalsterdjur, cirka 0,2–0,4 mm med korta ben. Efter parning gräver honan ner sig i det för-hornade lagret av huden där hon lägger äggen. Äggen kläcks och larven gräver sig upp genom huden till ytan, där den utvecklas vidare till nymf och adult. Livscykeln tar 17–21 dagar. Vuxna djur lever i två till fyra veckor och parasiten överlever två dygn till tre veckor utanför värddjuret beroende på omgivningens temperatur och fuktighet.

Förekomst: Parasiten är vanligt förekommande i hela Sve-rige, men infektion hos katt är inte vanligt. Sarcopteskvalster kan orsaka bett på människa (skenskabb) och i enstaka fall även infektion.

Klinik: Parasitangreppet ger kraftig klåda och kan orsaka tjocka krustabildningar på öron och i ansikte.

Diagnostik: Påvisande av parasiten, parasitägg eller fekala pellets vid direktmikroskopering är diagnostiskt. Skrappro-ver tas bäst på områden med krustor på öronlappar och i ansikte. För att optimera fyndchanserna bör omgivande hår klippas och en slö skrapskalpell användas.

För direktmikroskopering kan man applicera olja på skrapskalpellen och på huden för att lättare fånga upp repre-sentativt material. Ska man däremot behandla det uppsam-lade materialet med kaliumhydroxidlösning 10 % för att lösa upp hudrester ska olja inte användas. Mer än ett skrapprov kan behöva tas och granskas systematiskt. Negativt resultat av hudskrap utesluter inte infektion. Antikroppar mot para-siten kan påvisas med serologisk undersökning, men man bör vara uppmärksam på att det tar två till fyra veckor efter smitta innan antikroppar påvisas i serum och att serologisk undersökning ibland kan ge falskt negativt resultat. Anti-kroppsnivån är förhöjd i flera månader efter en genomgången infektion. Påvisande av parasiten eller ägg i träckprov är också diagnostiskt.

Behandling: Substanserna selamektin och moxidektin (som ingår i ett kombinationsläkemedel tillsammans med imidakloprid) administrerade i enlighet med godkänd dose-ring är effektiva, men de är inte godkända för behandling av sarcoptesskabb hos katt. Behandling bör pågå under tre veckors tid. Imidakloprid har ingen effekt mot parasiten.

Notoedres cati Denna parasit förekommer huvudsakligen i östra Europa och enstaka fall har setts i Sverige. Notoedres cati är mindre än sarcoptesskabbdjuren (cirka 0,2–0,3 mm) och kvalstren saknar de dorsala spinae som utmärker adulta Sarcoptes sca-biei. Antikroppstester för S. scabiei korsreagerar med anti-kroppar för Notoedres cati. För klinik, diagnostik och be-handling, se avsnitt om sarcoptesskabb.

Mjällkvalster (Cheyletiella blakei) Cheyletiella blakei är en parasit som är cirka 0,4 mm och lever ytligt på överhuden där de gör tunnlar i de lösa, avlossade



”Vid öronskabb hos katt ses som regel svart, grynigt sekret i hörselgången”

skikten av förhornade epitelceller. Mjällkvalster har tydligt framträdande krokar på vardera sidan om munnen. Äggen är något mindre jämfört med lusägg och är inte lika hårt fast-limmade vid hårstråna. Livscykeln är ungefär tre veckor.

Förekomst: Det är inte känt i vilken utsträckning parasiten förekommer hos katter i Sverige. Infektionen är dock san-nolikt underdiagnostiserad eftersom symtomfria bärare är vanliga.

Klinik: Infektionen kan förlöpa helt asymtomatiskt, men orsakar ibland lindrig till måttlig klåda och mjällbildning, framför allt på ländryggen. Parasiten är inte strikt artspeci-fik. Samtliga arter av Cheyletiella kan infektera hund, katt och kanin. Mjällkvalster kan tillfälligt angripa människor, dock utan att föröka sig.

Diagnostik: Parasiten påvisas vid direktmikroskopering av ytliga hudskrap eller tejpprover och kan också sporadiskt identifieras i träckprov. Tejpprover kan inte användas för artbestämning inom släktet Cheyletiella. Även mikroskope-ring eller inspektion med förstoringsglas av material samlat med dammsugare eller finkam har visat sig vara användbara diagnostiska metoder.

Behandling: Substanserna fipronil, selamektin, samt flu-metrin (som ingår i ett läkemedel i kombination med imida-kloprid) är effektiva, men är inte godkända för att behandla cheyletiellos hos katt. Imidakloprid har inte någon effekt mot parasiten, vilket innebär att ovan nämnda kombina-tionsläkemedel inte behöver användas för att behandla mjällkvalster. Dessutom har lime sulfur (svavelkalk) visat sig vara effektivt (se avsnitt om Cheyletiella hos hund). Dia-gnostisk behandling kan motiveras eftersom parasiten kan vara svår att påvisa. Behandling med antiparasitärt medel bör pågå under minst tre veckors tid. I hushåll med många djur eller där smittan kan antas ha funnits under lång tid är det lämpligt att behandlingstiden förlängs till två till tre månader. Enligt publicerad information kan parasiten ibland överleva i miljön under betydligt längre tid än tio dagar och därmed vara en källa till återsmitta. Om behandlingstiden utsträcks tillräckligt länge, behövs inte omfattande miljösa-nering. Samtliga katter, hundar och kaniner i hushållet bör behandlas. Kanin ska inte behandlas med fipronil.

Hårsäckskvalster (Demodex spp.) Demodex cati liknar hundens vanliga cigarrformade D. canis, medan D. gatoi är en kortsvansad variant som lever ytligt i fördjupningar i stratum corneum, hudens förhornade, yt-tersta lager. Ytterligare en art, ännu inte namngiven, har be-skrivits i ett fåtal fall. Äggen är citronformade (D. cati) eller ovala (D. gatoi) och larven har tre benpar, medan nymf och vuxen parasit har fyra benpar.

Förekomst: Demodexkvalster påvisas sällan hos katt. Den kortsvansade, ytliga D. gatoi förekommer framför allt hos raskatter som importerats eller varit utomlands på utställ-ning eller parning, och är inte associerad till underliggande immunosupprimerande sjukdom. D. cati ses däremot fram-för allt i samband med immunosuppression, till exempel vid infektion med felint leukemivirus (FeLV), felint immuno-suppressivt virus (FIV), diabetes eller maligniteter som plattepitelscarcinom in situ.

Klinik: Demodikos hos katt kan förlöpa asymtomatiskt eller med varierande grad av klåda. D. gatoi orsakar ofta klåda och smittar från katt till katt. En vanlig klinisk bild är sym-metriskt bortputsad päls på buken. Huden kan vara reaktions-lös eller erytematös (rodnad) och flagande. Lesioner tillhö-rande eosinofila granulomkomplexet kan förekomma. D. cati kan orsaka hårlösa områden med lätt flagande hud som även kan vara erytematös, hyperpigmenterad och krustig.

Diagnos: Påvisande av parasiten vid direktmikroskopering av hudskrap, trikogram (hårplock) eller ibland i träckprov. D. gatoi är tunn och lite genomskinlig och är därför lätt att missa om preparatet inte granskas i mikroskop under ×10-objektivet med kondensorn stängd för att ge bra kon-trast i bilden. Där pälsen är bortputsad finns risk att också parasiten putsats bort och prover bör därför tas från kring-liggande hudområden.

Behandling: Det saknas godkända läkemedel för att be-handla hårsäckskvalster hos katt.

Lime sulfur (svavelkalk) har enligt litteraturen och klinisk erfarenhet oftast god effekt mot D. gatoi, men behandlingen behöver upprepas varje vecka under minst sex veckor. Samt-liga kontaktkatter behöver behandlas. Moxidektin i kombi-nation med imidakloprid har i enstaka fall gett tillfredsstäl-lande resultat.

Om D. cati diagnostiserats är den viktigaste åtgärden att identifiera och, om möjligt, korrigera bakomliggande orsak. Svavelkalk eller moxidektin i kombination med imidakloprid kan användas för behandling.

För båda typerna av demodikos kan behandling dagligen eller varannan dag med ivermektin injektionslösning per-oralt (SIC!) utgöra ett andrahandsalternativ, som emellertid visats ge varierande behandlingsresultat. Klinisk erfarenhet visar att ivermektin sällan ger upphov till biverkningar hos katt. Amitraz tvättlösning i låg koncentration (0,0125 %) applicerad en gång per vecka tills parasiten inte längre kan påvisas har använts i begränsad omfattning med varierande effekt. Eftersom detta läkemedel inte är godkänt i Sverige är licensförskrivning aktuell. Observera att amitraz kan ge all-varliga biverkningar hos såväl katten (dödsfall har rapporte-rats) som hos den som hanterar läkemedlet.



Samtliga behandlingsrekommendationer finns publicerade på www.lakemedelsverket.se

Skördekvalster (Neotrombicula autumnalis) N. autumnalis är ett frilevande kvalster vars ena larvstadium är aktivt på sensommaren (från juli till september) och suger blod från ett varmblodigt djur under några få dagar. Efter blodmåltiden släpper parasiten spontant. Larven är cirka 0,5 mm och rödorange i färgen.

Förekomst: Skördekvalstret återfinns i vegetation som håller på att vissna och förmultna och förekommer framför allt i de södra delarna av landet, på Gotland och upp till Mälardalen.

Klinik: Lokal hypersensitivitetsreaktion kan uppstå på angreppsstället, med rodnad, klåda, röda små utslag (papler) och små krustor. De ställen som inte har tät behåring och som kommer i kontakt med marken är mest utsatta, framför allt öronlappar.

Diagnos: Parasiten syns som en liten orangeröd prick på huden och kvalstret kan identifieras genom direktmikro-skop e ring av tejpprov eller skrapprov.

Behandling: Ett mindre antal parasiter kan avlägsnas mekaniskt. Det finns inget läkemedel godkänt för behand-ling av skördekvalster. Dock visar klinisk erfarenhet att ex-empelvis fipronil-spray kan användas vid kraftiga angrepp. Fipronil-spray är även användbart för att hindra att nya larver angriper katten under riskperioden. I vissa fall kan en lokal hypersensitivitetsreaktion behöva behandlas med to-pikal kortikosteroid.

Zoonotiska aspekter på parasiter hos hund och katt Generellt om parasitära zoonoserGod hygien och tillräcklig värmebehandling av kött är hörn-stenar för att förebygga överföring av parasiter från djur till människor. För de flesta zoonotiska parasiter hos hund och katt som förekommer i Sverige sker överföringen genom oavsiktligt oralt intag av ägg eller (oo)cystor som utsöndras med djurens avföring.

Det finns även parasitära zoonoser som kan överföras genom direktkontakt (till exempel sarcoptesskabb), indirekt via en mellanvärd (till exempel Toxoplasma, Diphyllo-bothrium) eller via vektorer (till exempel Leishmania). Kun-skap om aktuella agens och deras livscykler, inkluderande mellanvärdar, vektorer och prepatenstider, är en förutsätt-ning för mer målinriktade insatser. Detta gäller i hög grad både för de parasiter som förekommer i Norden och för dem som kan komma in vid import av djur eller återinförsel av sällskapsdjur som hund och katt. Nedan beskrivs epidemio-logi och riskerna för människa avseende de parasiter med zoonotisk potential som kan vara av betydelse under svenska förhållanden.

ProtozoerToxoplasma gondiiMånga katter som har möjlighet att fånga och äta smågnag-are och småfåglar blir infekterade med denna parasit, medan katter som vistas inomhus och aldrig utfodras med rått kött inte blir infekterade. Cirka 40 % av vuxna katter i Sverige har antikroppar mot T. gondii. Katter som infekteras visar van-ligtvis inga specifika kliniska symtom, men skiljer ut oocystor med avföringen i stora mängder under en till två veckor. Ef-

tersom utskiljning av oocystor pågår under en begränsad period har den aktiva infektionen oftast upphört innan den är diagnostiserad och behandling blir därmed inte aktuell. Oocystorna är motståndskraftiga och kan överleva i omgiv-ningen under lång tid. Hos katter etablerar sig parasiten också i vävnader utanför tarmen, vilket är förenat med ut-veckling av god immunitet mot återinfektion och förnyad oocystutskiljning. Även om oocystor utgör en smittkälla för oss människor anses den vanligaste smittkällan, åtminstone i Europa, vara får- och griskött som inte har varit fruset (> –20ºC) eller tillräckligt värmebehandlat (> 65ºC). Den viktigaste riskgruppen är seronegativa gravida kvinnor, på grund av risken för fosterskador vid primärinfektion under havandeskapet. Genomgången infektion ger skyddande im-munitet. Förebyggande åtgärder är handtvätt, värmebe-handling eller djupfrysning av kött, tvätt av grönsaker samt hygienisk hantering av kattavföring. Vidare bör åtgärder vidtas för att förhindra att produktionsdjur smittas av oocyst-or från kattfaeces eller genom förtäring av smågnagare.

Giardia intestinalis Det är omdiskuterat huruvida Giardia kan smitta från hund och katt till människa och förorsaka sjukdom. Hundar och katter är oftast infekterade med Giardia av genotyp C och D respektive F, vilka är värddjursspecifika för dessa djurslag. Det förekommer dock även infektion med genotyp A och B som båda är vanliga hos människa. Även om giardia-infektion hos hund och katt sannolikt inte utgör en viktig smittkälla för människor bör denna parasit betraktas som potentiellt zoonotisk. Vid stark misstanke om zoonotisk överföring kan genotypning genomföras.

CryptosporidiumHund är oftast infekterad med C. canis och katt med C. felis. Båda dessa Cryptosporidium-arter anses vara värddjursspeci-fika men har i sällsynta fall påvisats även hos människa. Im-munosupprimerade personer löper ökad risk att bli sjuka på grund av dem. Cryptosporidios hos människa orsakas oftast av C. hominis (humanspecifik) eller C. parvum (zoonotisk). Även om zoonotisk överföring från hund och katt sannolikt är sällsynt bör man inte bortse från möjligheten.

HelminterToxocaraSpolmasken T. canis kan förorsaka larva migrans hos männ-iskor vilket innebär att larver migrerar till olika organ, bland annat ögat, och orsakar inflammation och vävnadsskada. Om detta även gäller T. mystax (cati) är omdiskuterat. Stu-dier i såväl Sverige som Holland har visat en seroprevalens på cirka 7 % hos människor. Enstaka fall av klinisk sjukdom är kända i Skandinavien. Det är viktigt att förhindra smitta i miljön (avlägsna fekalier i synnerhet där barn leker). Valpar anses vara den viktigaste smittkällan.



”Giardia intestinalis bör betraktas som potentiellt zoonotisk”

Echinococcus granulosus (hundens dvärgbandmask)Parasiten utgör en risk för människa genom att larverna kan bilda mycket svårbehandlade cystor i framför allt lever och lungor (cystisk ekinokockos). Parasiten förekom tidigare i vissa samebyar där den cirkulerade mellan ren och vallhund. Infektionen eliminerades genom rutinmässig bandmaskbe-handling av vallhundar och förbättrad slakthygien. Inga nya fynd har gjorts sedan 1990-talet.

Echinococcus multilocularis (rävens dvärgbandmask) Infektion med parasitens larvstadier tillhör en av de mest fruktade parasitära zoonoserna på grund av risken för ut-veckling av alveolär ekinokockos med multipla cystor som kan spridas mellan olika organ. Rävens dvärgbandmask fö-rekommer fläckvis på europeiska fastlandet men är främst utbredd i europeiska bergsområden, liksom i vissa städer i Centraleuropa och i Baltikum. I Sverige och övriga Skandi-navien är prevalensen i rävpopulationen alltjämt låg och pa-rasiten har aldrig påvisats hos hund. Jakthundar löper viss risk att smittas av rävens dvärgbandmask. De kan exempelvis komma i kontakt med smittan genom att hunden fångar de sorkar som är mellanvärdar. Förekomsten hos sorkarna lig-ger dock stadigt på en låg nivå i Sverige (≤ 0,1 %).

Parasiten är betydligt vanligare i vissa andra europeiska länder. Därför rekommenderas att hund och katt ska be-handlas med prazikvantel mot E. multilocularis och E. gra-

nulosus innan införsel till Sverige, framför allt från Baltikum och vissa delar av Frankrike, Tyskland och Schweiz. Parasiten påträffas även lokalt i Danmark, Belgien, Holland, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Rumänien, Polen och Italien. Den har ännu aldrig påvisats på de brittiska öarna, Iberiska halvön, i övriga Skandinavien, Grekland, Turkiet eller Kroatien.

ArtropoderÄven om de ektoparasiter som förekommer hos hund och katt inte har människa som naturligt värddjur så kan de orsaka klåda och obehag hos människor, speciellt efter upprepade kontakter med infekterade djur. Symtom hos människa kan uppkomma vid infektion med loppor, mjällkvalster, sarcop-teskvalster och skördekvalster. Då hunden och katten be-handlas försvinner vanligtvis också symtom hos djurägaren.

Falska zoonoserEnterobius vermicularis (människans springmask) förekom-mer inte hos hund och katt utan är en humanspecifik infektion, liksom människans huvudlus (Pediculus humanus capitis).




Leg. veterinär, dipl. ECVD Kerstin Bergvall Sveriges lantbruksuniversitet, SLUBox 7028750 07 UppsalaochDjurAkuten ABKungstensgatan 58113 29 Stockholm

Laborator Dan Christensson Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA 751 89 Uppsala

T.f. statsveterinär, VMD Lotta Gunnarsson Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA 751 89 Uppsala

Assistent Malika Hadrati LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Senior professor Åke Hedhammar Sveriges lantbruksuniversitet, SLUBox 7028750 07 Uppsala

Leg. veterinär, docent Fredrik Hultén LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Professor Johan Höglund Sveriges lantbruksuniversitet, SLUInstitutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF)750 07 Uppsala

Leg. veterinär, VMD, dipl. EVPC Eva Osterman-Lind Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA 751 89 Uppsala

Leg. veterinär, VMD, dipl. ECVS Karl Ljungvall LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Leg. veterinär, VMD, dipl. EVPC, docent Anna Lundén Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA 751 89 Uppsala

Leg. veterinär, VMD Susanne Stenlund LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala

Senior professor Hans Tjälve LäkemedelsverketBox 26751 03 UppsalaochSveriges lantbruksuniversitet, SLUAvdelningen för patologi, farmakologi och toxikologiBox 7070750 07 Uppsala

Leg. veterinär, dipl. ECVD Katarina Varjonen DjurAkuten ABKungstensgatan 58113 29 StockholmochUniversitetssjukhuset vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLUBox 7028750 07 Uppsala

Leg. veterinär, VMD Frida Hasslung Wikström LäkemedelsverketBox 26751 03 Uppsala



Deltagarlista

Expertmötesdeltagarnas jävsdeklarationer har före mötet gåtts igenom och godkänts av Läkemedelsverket. Jävsdeklarationerna finns tillgängliga på förfrågan till Läkemedelsverket ([email protected]).

Nedanstående har bidragit med bakgrundsmanus men deltog inte på mötet:Charlotte Axén, Giulio Grandi, Marianne Lebbad, Karin Troell, Arvid Uggla, Helene Wahlström.


BAKGRUNDSDOKUMENTATION

Parasitära infektioner hos hund och katt – en bakgrundJohan Höglund, Arvid Uggla

Antiparasitära medel till hund och katt – farmakologi och biverkningarHans Tjälve

Endoparasiter hos hundEva Osterman Lind

Endoparasiter hos kattLotta Gunnarsson

Ektoparasiter hos hund och kattKerstin Bergvall

Detektion och selektion för anthelmintikaresistensJohan Höglund

Parasiter som normalt inte förekommer i SverigeGiulio Grandi

Spolmask hos hund och katt: förekomst, klinik, terapi och zoonosrisk Johan Höglund

Cryptosporidium och Giardia hos hund, katt och människaCharlotte Axén, Marianne Lebbad, Karin Troell

Zoonotiska aspekter på toxoplasmainfektion hos kattAnna Lundén

Echinococcus granulosus – hundens dvärgbandmaskHelene Wahlström

Echinococcus multilocularis – rävens dvärgbandmaskHelene Wahlström

Artiklar publicerade under rubriken Bakgrundsdokumentation är författarens enskilda manuskript.Budskapet i dessa delas därför inte alltid av expertgruppen i sin helhet.

Ekto- och endoparasiter hos hund och katt– bakgrundsdokumentation



BakgrundEn parasit är en organism som lever och intar sin näring från en annan organism (ett värddjur). Traditionellt delas parasi-ter in i tre huvudgrupper: protozoer (encelliga, eukaryota organismer), helminter (inälvsmaskar) och artropoder (para-sitiskt levande leddjur) (1). Beroende på om värddjuret in-fekteras utvärtes på kroppsytan eller invärtes i inre hålrum, organ och vävnader talar man om ekto- respektive endopa-rasiter. Artropoder är i allmänhet ektoparasiter, medan protozoer och helminter är endoparasiter. För att sprida sig från en värd till en annan har parasiter utvecklat olika strate-gier som inte sällan kräver deltagande av flera värddjur. Slutvärd är definitionsmässigt en art hos vilken parasitens könliga förökning äger rum. De flesta parasiter är värddjurs-specifika och den huvudsakliga slutvärden är då dess huvud-värd. Parasitens utvecklingsförlopp kallas livscykel. Vissa parasiter har bara ett värddjur och då är dess livscykel direkt. För att parasiterna ska kunna spridas finns det vissa stadier (ägg och larver) som är frilevande. Andra parasiter uppvisar en komplicerad livscykel med specifika mellanvärdar som är nödvändiga för att parasitens olika larvstadier ska kunna utvecklas. De allra flesta parasiter är anpassade till vissa specifika värddjur. Ett fåtal parasiter uppvisar dock ett bredare värdspektrum, och dessa så kallade generalister kan infektera flera olika djurslag. Parasiter som infekterar både djur och människor, antingen som mellan- eller hu-vudvärd, är zoonotiska.

Prepatensperioden är den tid som förlöper från det att slutvärden infekterats till dess parasiten kan återisoleras ex-empelvis i dess avföring eller råmjölk. Begreppet används mest när man diskuterar olika typer av inälvsmaskar, men också vissa tarmprotozoer, till exempel koccidier. Generellt sett är unga djur känsligare för parasitinfektioner än äldre djur. I vissa fall utvecklas gradvis immunitet som kan vara total eller partiell mot de olika smittämnena. Immunitetslä-get i en population av djur kan vara avgörande för i vilken utsträckning olika smittor etableras och sprids. Utbrott av parasitsjukdomar förekommer ibland i områden där djuren möter smittor som de inte tidigare varit i kontakt med. En annan väldigt viktig faktor är risken för kontakt med olika smittämnen. Innekatter som utfodras med kommersiellt

foder löper till exempel långt mindre risk att infekteras än utekatter som kan jaga smågnagare som fungerar som mel-lanvärdar. Däremot sällskapsdjur som vistas tillsammans på små ytor och har tillgång till rastgårdar med en låg grad av biosäkerhet, löper naturligtvis större risk att smittas med parasiter än djur som lever isolerat.

Parasitsjukdomars svårighetsgrad är i regel beroende av värddjurets kondition och ålder samt infektionsdosen, det vill säga antalet organismer som lyckas etablera sig i djuret. Hos vilda djur orsakar parasitinfektioner ofta endast lind-rig, latent infektion, medan tamdjur som hålls i stora grup-per på begränsade ytor drabbas svårare av infektioner. Smittrycket i kombination med värddjurens mottaglighet är alltså avgörande för graden av sjukdom i samband med parasitinfektioner.

Artropoder Till de parasitiska leddjuren hör insekter (loppor och löss), fästingar och kvalster inklusive skabbdjur (2). Flertalet av dessa är ektoparasiter, som exempelvis loppor och löss som lever i värddjurets päls. Olika skabbkvalster, som Sarcoptes och hårsäckskvalstret Demodex, gräver sig däremot djupare ned i de översta hudlagren. Andra arter, som öronskabbdju-ret Otodectes, lever i de yttre hörselgångarna. Noskvalstret Pneumonyssoides lever i näsan och bihålorna hos hundar och är därmed definitionsmässigt en endoparasit.

Många blodsugande artropoder är bärare av och kan överföra andra mikroorganismer. De fungerar därmed som vektorer för olika smittämnen (3). Olika arter är vektorer för vissa maskar och protozoer, men ofta även för bakterier och virus. För vissa helminter och protozoer är vektorfunktio-nen ett nödvändigt led i parasiternas utveckling. Hjärtmas-ken Dirofilaria immitis utvecklas exempelvis bara i en viss mygga som också hjälper till att sprida smittan till andra hundar. Leishmania är ett exempel på en vektorburen pro-tozo som måste ha tillgång till specifika sandmyggor för att kunna fortleva och spridas. Flygande insekter som flugor, knott och bromsar kan både vara ett irritationsmoment samtidigt som de kan vara passiva bärare eller transportvär-dar för olika smittämnen. Det finns även en viss typ av bandmask, Dipylidium, som sprids med loppor och/eller löss.

Löss, skabbkvalster och noskvalster smittar genom direkt kontakt, även om indirekt smitta via frilevande stadier i djurens omgivning också kan förekomma. Det senare är särskilt viktigt för loppor som har sin larvutveckling utanför värddjuren, i skrymslen och vrår i deras närhet. Smittsprid-

”De flesta parasiter är värd-djursspecifika”

Parasitära infektioner hos hund och katt – en bakgrund Johan Höglund, Arvid Uggla

SammanfattningPrecis som hos andra djurslag påträffas ett flertal pa-rasiter även hos hund och katt. Parasiter utgörs av en tämligen heterogen grupp organismer. I denna översikt beskriver vi vad som är utmärkande för de olika organismgrupperna som lever som parasiter hos sällskapsdjur. Vi redovisar även den terminologi som används för att beskriva deras levnadssätt och ut-vecklingsförlopp.

ningen sker följaktligen genom att djuren vistas i de miljöer där dessa parasiter trivs. Också fästingar har sin tidiga ut-veckling utanför värddjuren. Det finns globalt sett flera olika fästingar som sitter permanent fästade med sin sugsnabel vid olika värddjur. Den absolut vanligaste arten i Skandinavien är Ixodes ricinus som är ett exempel på en generalist som kan angripa de allra flesta varmblodiga djur, inklusive hund och katt. Detta innebär att den är en mycket viktig vektor för flera mikroorganismer.

HelminterInälvsmaskarna brukar i sin tur delas in i rundmaskar (nema-toder), plattmaskar (trematoder) och bandmaskar (cestoder). Parasitära rundmaskar uppvisar antingen en direkt eller indi-rekt livscykel, medan alla band- och plattmaskar behöver olika mellanvärdar för att kunna utvecklas (4).

Många rundmaskar av veterinärt intresse påträffas som vuxna i mag-tarmkanalen hos sina värddjur. De smittar vanligtvis oralt genom att värddjuret sväljer infektiösa tre-djestadielarver (L3-larver) som utvecklats från eller finns i parasitäggen som spridits till omgivning med värddjurens avföring. Larverna kräver normalt sett en temperatur i inter-vallet 5–30°C för att utvecklas. Därefter är de relativt tåliga mot torka och temperaturväxlingar och kan under gynn-samma förhållanden överleva flera år i miljön, utanför en värd. Extrem torka missgynnar larvernas överlevnad. Vä-sentligast för dessa maskars möjlighet att spridas är förekom-sten av kroniskt smittade äldre djur (symtomfria smittbärare) som utan att visa tecken på sjukdom sprider infektionen till omgivningen. Den viktigaste gruppen rundmaskar hos hund och katt är spolmaskarna. Hur dessa parasiter sprids redovi-sas i ett annat bakgrundsdokument.

Bland rundmaskarna finns det arter som är vektorburna. Flera av dessa, som hundens hjärtmask, sprids som redan nämnts bland annat med blodsugande insekter. Till denna grupp hör även andra rundmaskar, som exempelvis den franska hjärtmasken som sprids med olika sniglar. Frånvaro av dylika vektorer förklarar många gånger avsaknaden av vissa maskinfektioner hos våra sällskapsdjur.

Bland bandmaskarna finns det arter som lever som vuxna i tarmen hos hund och hos katt. Flera arter är gemensamma för olika hund- respektive kattdjur. Exempel på sådana mas-kar är olika Taenia-arter och Echinococcus-arter (dvärgband-maskar) med larvstadier (dynt) som kan påträffas i vävnads-cystor, inte sällan i levern hos olika bytesdjur som är dess mellanvärdar. Mellanvärdarna smittas vanligtvis genom att de får i sig bandmaskägg som spridits via träcken från infek-

terade huvudvärddjur. Ibland kan synliga delar (proglotti-der) från bandmaskarna återfinnas i träcken och/eller pälsen hos slutvärden. De mikroskopiska äggen från olika dvärg-bandmaskar som är zoonotiska syns däremot ej för blotta ögat. I detta fall är människor att betrakta som en oegentlig mellanvärd.

Sugmaskar, till exempel leverflundror, är en typ av platt-mask som oftast utnyttjar vattenlevande snäckor som mel-lanvärdar. Den vanligaste plattmasken hos svenska hundar är Alaria alata vars ägg kan påvisas i träcken, men bara efter sedimentation. Denna parasit har en komplicerad livscykel med två mellanvärdar (både snäckor och grodyngel).

ProtozoerParasitära protozoer förekommer hos sina värddjur antingen i blodet, vävnader och/eller fritt i tarmen (5). Många proto-zoer är intracellulära parasiter i blodkropparna och sprids med blodsugande insekter eller fästingar. De arter som är lokaliserade i mellanvärdens vävnader, exempelvis Toxoplas-ma, överförs genom predation av infekterade bytesdjur. Toxoplasma kan i form av vävnadscystor behålla sin infek-tionsförmåga under värddjurets hela levnad. Koccidier inom släktena Isospora och flagellaten Giardia har däremot mot-ståndskraftiga stadier, så kallade oocystor respektive cystor, som utvecklas i tarmepitelet men som sedan frigörs i tarmlu-men och sprids med avföringen. Detta gäller även Tritricho-monas som är en relativt nyupptäckt parasit som orsakar långvarig diarré framför allt hos katt. Genom att förorena omgivningen kan dessa arter oralt infektera andra mottagliga individer, bland annat via vatten. Både Isospora och Giardia har långlivade stadier som kan överleva under lång tid i mil-jön, något som saknas hos Tritrichomonas. Bland Toxoplas-ma, Cryptosporidium och möjligen Giardia, finns det vissa genotyper som är zoonotiska. Flertalet är, med undantag av Toxoplasma, dock relativt artspecifika.

Referenser 1. Taylor MA, Coop RL, Wall RL. Veterinary Parasitology, Tredje uppla-

gan. Hong Kong. Blackwell Publishing. ISBN 978-1-4051-1964-1. 2007.

2. European scientific council for companion animal’s guideline (ESC-CAP). Control of ectoparasites in dogs and cats. The Mews Studio, Portland Road, Malvern, Worcestershire. ISBN 978-1-907259-33-3, Andra upplagan. 2012.

3. European scientific council for companion animal’s guideline (ESC-CAP). Control of vector-borne disease in dogs and cats. The Mews Studio, Portland Road, Malvern, Worcestershire. ISBN 978-1-907259-32-6, Andra upplagan. 2012.

4. European scientific council for companion animal’s guideline (ESC-CAP). Worm control in dogs and cats. The Mews Studio, Portland Road, Malvern, Worcestershire. ISBN 978-1-907259-16-6, Andra upplagan. 2010.

5. European scientific council for companion animal’s guideline (ESC-CAP). Control of intestinal protozoa in dogs and cats. The Mews Studio, Portland Road, Malvern, Worcestershire. ISBN 978-1-907259-24-1, Första upplagan. 2011.



”Den viktigaste gruppen rundmaskar hos hund och katt är spolmaskarna”



InledningDe antiparasitära läkemedlen kan delas in i medel mot en-doparasiter (anthelmintika, det vill säga medel mot nema-toder, cestoder och trematoder), medel mot ektoparasiter (artropoder), medel mot både endo- och ektoparasiter (en-dektocider), samt medel mot protozoer. Detta är en heterogen grupp substanser med mycket varierande verkningsmekanis-mer. I många fall interfererar substanserna i biokemiska/biologiska förlopp som är specifika för parasiterna. I några fall är specificiteten mot parasiterna mindre, vilket gör att man kan få en interferens i processer gemensamma för parasiterna och värddjuret. Då kan farmakokinetiska fak-torer göra att man får effekter som är specifikt riktade mot parasiterna (1,2).

Biverkningar som dessa substanser ger kan ibland ha en allergisk genes, men oftast är de relaterade till substansernas verkningsmekanismer. Det medför att substansernas benä-genhet att ge biverkningar, liksom de organ/vävnader där biverkningarna erhålls, kan variera mycket för olika anti-parasitära medel.

I detta bakgrundsdokument beskrivs de substanser mot parasiter som är godkända för hund och katt i Sverige (3). För protozoer beskrivs även några substanser som kan an-vändas via licensförskrivning eller off-label. För de olika substanserna anges verkningsmekanism och omsättning i kroppen, samt de biverkningar som kan förekomma.

Medel mot endoparasiter (anthelmintika)I denna grupp finns substanser som är aktiva mot nematoder (rundmaskar) och cestoder (bandmaskar). Fenbendazol an-vänds också mot vissa protozoer. En del bensimidazoler är även aktiva mot trematoder (flundror), till exempel albenda-zol mot leverflundra hos får. Nedan beskrivs de olika sub-stanser i denna grupp som används hos hund och katt. En översikt av dessa medel ges även i Tabell I.

BensimidazolerVerkningsmekanism och omsättning i kroppenBensimidazolerna tillhör en stor grupp av bredspektrum-anthelmintika som har haft en utbredd användning under många år till olika djurslag. De är främst aktiva mot nema-toder men verkar också mot cestoder och i några fall även

mot trematoder. För närvarande finns bensimidazolerna fenbendazol och flubendazol registrerade mot nematoder hos hund och katt.

Till gruppen bensimidazoler räknas även febantel. Det är en probensimidazol som in vivo snabbt metaboliseras till bensimidazolerna fenbendazol och oxfendazol. Febantel är registrerat för hund och även för användning till häst, nöt och svin.

Bensimidazolerna verkar genom att binda till β-tubulin i mikrotubuli. Mikrotubuli är intracellulära organeller som finns både hos däggdjur och parasiter och deltar i olika cel-lulära processer. Viktiga funktioner är att de utgör struktu-rella skelett för cellerna, att de svarar för att intracellulära organeller kan röra sig i cellerna, inkluderande organellför-flyttning i samband med endo- och exocytos, samt att de leder rörelserna i kromosomerna under celldelningen. Mik-rotubuli består av α- och β-tubulinenheter. Det sker en kontinuerlig polymerisering i ena änden av mikrotubuli och en depolymerisering i andra änden. Hos nematoder och cestoder påverkar bensimidazolerna denna process genom att de har en hög affinitet för β-tubulinet. Affiniteten för mammalt β-tubulin är lägre. Resultatet blir en hämning av bildningen av mikrotubuli hos parasiterna. Detta ger en mer långsamt insättande effekt än för till exempel anthelmintika som verkar på neurotransmittorfunktioner. Förlust av mik-rotubuli i tegment och intestinala celler leder till upphörd transport av sekretoriska vesikler, minskat glukosupptag och ökad användning av lagrat glykogen. Man kan även få en hämning av äggproduktionen.

Bensimidazoler är svårlösliga och ges därför som regel oralt. De flesta bensimidazoler absorberas endast i begrän-sad utsträckning och utövar sin huvudsakliga effekt i mag-tarmkanalen. De utsöndras i faeces, huvudsakligen i oför-ändrad form. Detta gäller flubendazol, fenbendazol och febantel, som är registrerade för hund och katt. Albendazol, som är registrerad för får, absorberas bättre än andra bensi-midazoler.

Användning av fenbendazol mot protozoerFenbendazol är i de flesta europeiska länder registrerat mot Giardia spp. Fenbendazol används också mot Isospora spp. (se under ”Medel mot protozoer”). Mekanismen är troligen densamma som dess anthelmintiska effekt, det vill säga en bindning till β-tubulin i mikrotubuli hos parasiterna.

Antiparasitära medel till hund och katt – farmakologi och biverkningarHans Tjälve

SammanfattningI detta bakgrundsdokument beskrivs de aktiva substan-ser som finns i preparat mot endoparasiter, ektoparasiter och protozoer som används för hund och katt i Sverige. För de olika substanserna anges verkningsmekanism och omsättning i kroppen, samt vilka biverkningar som kan förekomma.

”De antiparasitära läkemedlen är en heterogen grupp med varierande verknings-mekanismer”



Tabell I. Översikt av medel mot endoparasiter hos hund och katt.

Samtliga bakgrundsdokumentationer finns publicerade på www.lakemedelsverket.se

Preparat Parasitspektrum Verkningsmekanism och omsättning i kroppen

Biverkningsprofil

Bensimidazoler

Fenbendazol Axilur vet, tabletter, oral suspension, granulat (till hund och katt).

Flubendazol Flubenol vet, oral pasta (till hund och katt).

Febantel Ingår tillsammans med prazikvantel och pyrantel i Drontal Comp vet, tabletter (till hund), Drontal Comp Forte vet, tabletter (till hund) och Strantel vet, tabletter (till hund) och tillsammans med pyrantel i Welpan vet, oral lösning (till hund).

Nematoder och cestoder.

Fenbendazol används också mot vissa protozoer.

En del bensimidazoler är även aktiva mot trematoder (t.ex. albendazol mot lever-flundra hos får).

Binder till β-tubulin i mikrotubuli.

Absorberas endast i begrän-sad omfattning och utövar sin huvudsakliga effekt i mag-tarmkanalen.

Tolereras som regel bra.

Kan vara teratogena.

Pyrantel Banminth vet, oral pasta (till hund och katt).

Ingår även tillsammans med prazikvantel i Drontal vet, tabletter (till katt), tillsammans med prazikvan-tel och febantel i Drontal Comp vet, tabletter (till hund), Drontal Comp Forte vet, tabletter (till hund) och Strantel vet, tabletter (till hund) och tillsammans med febantel i Welpan vet, oral lösning (till hund).

Nematoder Agonist till nikotinreceptorer (katjonkanaler som är perme-abla för kalium och natrium).

Absorberas i ringa utsträck-ning från mag-tarmkanalen.

Som regel fri från biverkningar även efter doser som överstiger den terapeutiska.

Prazikvantel Droncit vet, tabletter, injektionsvätska (till hund och katt).

Ingår även tillsammans med pyrantel i Drontal vet, tabletter (till katt), tillsammans med pyrantel och febantel i Drontal Comp vet, tabletter (till hund), Drontal Comp Forte vet, tabletter (till hund), och Strantel vet, tabletter (till hund), tillsammans med emodepsid i Profender spot-on (till hund och katt), tillsammans med milbemycin i Milbemax vet, tabletter (till hund och katt) och tillsammans med fipronil, (S)-metopren och eprinomektin i Broadline spot-on (till katt).

Cestoder Ökar inflödet av kalcium över tegmentmembraner och in i muskelceller (via kalciumkanaler).

Absorberas snabbt och full-ständigt. Utsöndras huvud-sakligen via urinen.

Har en bred säker-hetsmarginal.

EmodepsidIngår tillsammans med prazikvantel i Profender (spot-on till katt; tabletter till hund), och tillsam-mans med toltrazuril i Procox, oral suspension (till hund).

Nematoder Binder till presynaptiska s.k. latrofilinreceptorer, vilket ger frisättning av en inhibitorisk neuropeptid.

Tas upp i olika vävnader. Ut-söndras främst via faeces.

Överdos kan ge salivation, kräk-ningar och tremor.

Emodepsid är ett substrat för P- glykoprotein.Collies och relaterade hundraser som har ett defekt P- glykoprotein kan vara känsliga för emodepsid.



BiverkningarBensimidazolerna tolereras som regel bra och det är ganska ovanligt att man får biverkningar vid terapeutiska doser. I den svenska biverkningsrapporteringen har ganska få biverkningar anmälts för dessa substanser. I de fall som finns har främst kräkningar och apati observerats.

Experimentella undersökningar har visat att en del bensi-midazoler, bland annat albendazol, är teratogena, vilket antas bero på att substanserna hämmar celldelning och celldifferentiering genom att binda till mikrotubuli i foster-vävnaderna. Albendazol tas upp relativt effektivt från tar-men, fördelas i olika vävnader och går över till fostret. För fenbendazol är det osäkert om den kan framkalla missbild-ningar eftersom den tas upp relativt dåligt från tarmen. Det finns i den svenska biverkningsrapporteringen flera medde-landen om att tikar fött missbildade valpar (främst med gomspalt) när de avmaskats med fenbendazol under den känsliga delen av dräktigheten (den första tredjedelen). Det är i dessa fall möjligt att det är fenbendazol som har orsakat missbildningarna, även om andra orsaker inte kan uteslutas. Man bör vara observant på att bensimidazoler kan ge miss-bildningar och man kan avstå från att avmaska djur under den känsliga delen av fosterutvecklingen.

PyrantelVerkningsmekanism och omsättning i kroppenPyrantel är registrerad mot nematoder hos hund och katt och även mot nematoder och cestoder hos häst.

Pyrantel tillhör gruppen tetrahydropyrimidiner, som verkar som agonister på synaptiska nikotinreceptorer hos maskar. Receptorerna utgörs av katjonkanaler som är per-meabla både för Na+ och K+. Receptorinteraktionen leder till kontraktion följt av paralys. Tetrahydropyrimidiner är hu-vudsakligen aktiva mot nematoder.

Det i Sverige registrerade preparatet utgörs av pamoatsal-tet av pyrantel. Pyrantelpamoat är svårlösligt i vatten och absorberas endast i ringa utsträckning. Det utövar därför sin huvudsakliga effekt i mag-tarmkanalen och är aktivt även i nedre delarna av grovtarmen.

BiverkningarDet anges att pyrantel som regel är fri från biverkningar även efter doser som överstiger den terapeutiska. I den svenska biverkningsrapporteringen finns ett fåtal meddelanden om biverkningar (främst nedsatt allmäntillstånd och diarré) både hos hundar och katter som fått pyrantel. Även dödsfall finns rapporterade.

PrazikvantelVerkningsmekanism och omsättning i kroppenPrazikvantel är ett isokinolin-pyrazin-derivat som är regist-rerat mot bandmask hos hund och katt (bland annat Echino-coccus hos hund). Prazikvantel är även aktivt mot en del trematoder, inklusive blodflundror (schistosomer) som ger bilharzia (schistosomiasis) hos människa. Den används dock inte mot stora (Fasciola hepatica) eller lilla (Dicrocoelium dendriticum) leverflundran hos nöt och får.

Prazikvantel ökar inflödet av kalciumjoner över parasiter-nas tegmentmembran och in i muskelcellerna. Det antas att verkningsplatserna är kalciumkanaler. Resultatet blir en snabb muskelkontraktion följt av en vakuolisering av teg-mentet. Man får även en exponering av antigena vävnads-strukturer hos parasiterna. Det resulterar i en aktivering av immunsystemet hos värddjuret, vilket anses vara av bety-delse för den antiparasitära effekten av prazikvantel.

Efter oral tillförsel absorberas prazikvantel snabbt och nästan fullständigt. Substansen fördelas i olika vävnader och metaboliseras i levern till inaktiva former. Halveringstiden i plasma vid en terapeutisk dos till hund är cirka 40 minuter. Cirka 80 % av en tillförd dos utsöndras inom 24 timmar, huvudsakligen via urinen.

BiverkningarPrazikvantel anges ha en bred säkerhetsmarginal. Fem gånger terapeutisk dos anges tolereras utan negativa effekter. Vid tio gånger terapeutisk dos har kräkningar och nedsatt allmäntillstånd beskrivits hos hund och katt. I den svenska biverkningsrapporteringen finns endast ett par biverknings-rapporter för prazikvantel (lokala reaktioner på injektions-platsen, allergi/angioödem).

EmodepsidVerkningsmekanism och omsättning i kroppenEmodepsid är ett anthelmintikum som är aktivt mot nematoder.

Emodepsid tillhör gruppen depsipeptider, som är sub-stanser som förutom peptidbindningar även innehåller icke-peptidbindningar i molekylen. Emodepsid binder i den neuromuskulära förbindelsen till presynaptiska recep-torer tillhörande sekretinreceptorfamiljen (så kallade la-trofilinreceptorer), vilket leder till en frisättning av en in-hibitorisk neuropeptid, som ger paralys och avdödning av nematoderna.

Emodepsid tas upp i olika vävnader. Den utsöndras hu-vudsakligen via faeces.

Emodepsid är ett substrat för P-glykoprotein, som finns uttryckt i olika vävnader där det begränsar upptaget av olika substratmolekyler (se diskussionen under avsnittet om mak-rocykliska laktoner). Samtidig behandling med emodepsid och andra substrat för P-glykoprotein, som till exempel makrocykliska laktoner, erytromycin, prednisolon och ci-klosporin, kan ge upphov till farmakokinetiska läkeme-delsinteraktioner. Collies och colliebesläktade raser, såsom Australian shepherd och Shetland sheepdog, kan ha ett de-fekt, icke-fungerande P-glykoprotein, och därför ha en ökad känslighet för negativa effekter av emodepsid.

”Collies och närbesläktade raser kan ha ett defekt P- glykoprotein och därmed ökad känslighet för vissa läkemedel”

BiverkningarBiverkningar som kan ses hos känsliga individer eller vid överdosering är salivation, kräkningar och neurologiska symtom (tremor). De neurologiska störningarna kan vara svårare hos collies och besläktade hundraser som har ett de-fekt P-glykoprotein.

Medel mot ektoparasiterInom denna grupp finns substanser som är aktiva mot artro-poder, det vill säga insekter (löss, loppor, myggor) och akari-der (fästingar, skabbdjur). Nedan beskrivs de olika prepara-ten inom denna grupp. En översikt av dessa medel ges även i Tabell II.

PyretroiderVerkningsmekanism och omsättning i kroppenPyretriner är en grupp substanser med insekticida och akari-cida effekter som är naturligt förekommande i vissa krysan-temumarter. Pyretroiderna är syntetiska analoger till pyre-trinerna. De pyretroider som är registrerade för hund och/eller katt är permetrin, deltametrin och flumetrin.

Pyretroiderna utövar sin effekt genom att öppna natri-umjonkanaler i nerver hos artropoder. Det leder till en neu-ronal membrandepolarisering. Man får en snabb knock-down-effekt och artropoderna paralyseras och dör.

Hos hund anges att pyretroider absorberas genom intakt hud endast i ringa grad. Katter blir allvarligt förgiftade om permetrin appliceras på huden, vilket visar att denna substans hos katt kan passera transdermalt.

BiverkningarPyretroiderna har som regel en stor terapeutisk bredd hos däggdjur. Katter har dock visats ha en mycket stor känslighet för permetrin och det finns ett avsevärt antal rapporter om allvarliga förgiftningar hos katter som av misstag behandlats med denna pyretroid. Katterna drabbas av kramper och ataxi och många katter dör. Det är inte klarlagt varför katter är mer känsliga för permetrin än hundar. En möjlighet är att perme-trin lättare passerar huden hos katt. En annan möjlighet är att katter är dåliga på att metabolisera permetrin.

FoximVerkningsmekanism och omsättning i kroppenFoxim är en kolinesterashämmare som tillhör gruppen orga-niska fosforföreningar. Den är registrerad som kutan lösning mot artropoder hos hund, och även hos får och svin.

Hos artropoder, och även hos nematoder, är acetylkolin en neuronal transmittor. Hämning av acetylkolinesteras leder till förhöjda halter acetylkolin hos parasiterna, vilket

påverkar transmissionen i de kolinerga neuronen. Detta re-sulterar i att parasiterna dör.

Foxim som appliceras på huden absorberas i viss utsträckning, varför systemeffekter kan erhållas. Foxim me-taboliseras via oxidation och hydrolys under inverkan av bland annat cytokrom P450-enzymer.

BiverkningarFoxim har en relativt god säkerhetsmarginal. Hos känsliga individer eller vid överdosering kan biverkningar erhållas som en följd av hämmad nedbrytning av acetylkolin där denna är transmittor, det vill säga i ganglier i parasympatiska och sympatiska nervsystemet, i parasympatiska nervsyste-mets postsynaptiska nervändslut (muskarinreceptorer), i so-matiska nervsystemets postsynaptiska nervändslut i skelett-muskulatur och sinnesorgan (nikotinreceptorer) samt i CNS. Symtom som kan ses är kolik, urinering, kräkningar, mios, nystagmus, andnöd, muskelkramper och koma. Atropin kan ges som antidot.

Fukteksem på huden har även rapporterats.

FipronilVerkningsmekanism och omsättning i kroppenFipronil tillhör gruppen fenylpyrazoler och finns registrerad som spot-on-lösning och kutan spray mot artropoder hos hund och katt.

Fipronil verkar som antagonist till GABA-reglerade klo-ridjonkanaler i nerver hos artropoderna, vilket leder till att artropoderna dör.

Det anges att cirka 15 % av en terapeutisk fipronildos som appliceras på huden absorberas hos hund. En liknande ab-sorptionsgrad antas föreligga hos katt.

BiverkningarDet anges att fipronil som regel tolereras väl. I den svenska biverkningsrapporteringen till Läkemedelsverket kommer det årligen in cirka 5–10 rapporter om biverkningar i form av neurologiska effekter och hudlesioner hos hundar och katter som behandlats med fipronil. De neurologiska bi-verkningar som ses är tremor, ataxi, beteendeförändringar och kramper. De hudbiverkningar som ses är erytem, alopeci, sår och klåda över delar av kroppen. Det finns även rapporter om allvarliga purulenta dermatiter. Även kräkningar och di-arré har rapporterats.

PyriprolVerkningsmekanism och omsättning i kroppenPyriprol tillhör, liksom fipronil, gruppen fenylpyrazoler och finns som spot-on-lösning, registrerad mot fästingar och loppor hos hund.

Verkningsmekanismen för pyriprol är densamma som för fipronil, det vill säga att den är en antagonist till GABA-reglerade kloridjonkanaler i nerver hos artropoderna.

Efter kutan applikation sker en viss perkutan absorption av substansen.



”Hos artropoder och nematoder är acetylkolin en neuronal transmittor”



Preparat Parasit- spektrum

Verkningsmekanism och omsättning i kroppen

Biverkningsprofil

Pyretroider

Permetrin: Exspot vet, spot-on (till hund).Deltametrin: Scalibor vet, halsband (till hund).Flumetrin: Ingår tillsammans med imidakloprid i Seresto vet, halsband (till hund och katt).

Insekter (löss, loppor, myggor),akarider (fästingar, skabbdjur).

Öppnar Na-jonkanaler i nerver i parasiternas neuron.

Absorberas i ringa grad genom hud hos hund; troligen mer hos katt.

Pyretroider har som regel en stor terapeutisk bredd.Biverkningar som kan ses: neurologiska biverkningar och hud-biverkningar.

Katter är mycket känsliga för permetrin, som ger mycket allvarliga förgiftningar, inklusive dödsfall.

Foxim: Sebacil vet, kutan lösning; organisk fosforförening (till hund; även till får och svin).

Insekter, akarider; även nematoder

Kolinesterashämmare. Hämmar nedbrytningen av acetylkolin.Absorberas till viss grad genom hud.

Har en relativt bred säkerhets- marginal. Biverkningar erhålls på platser där acetylkolin är transmittor. Exempel: kolik, urinering, kräkningar, mios, nystagmus, andnöd, kramper, koma.

Fipronil:Frontline vet, kutan spray och spot-on, Effipro spot-on, Exproline vet spot-on (till hund och katt). Även tillsammans med S-metopren i Frontline Comp spot-on (till hund och katt; även till iller) och tillsammans med S-metopren och amitraz i Certifect spot-on (till hund).

Insekter, akarider.

Antagonist till GABA-reglerade Cl-jonkanaler i parasiternas neuron.

Cirka 15 % av en kutan dos absorberas.

Tolereras som regel väl. Biverkningar som kan ses: hudlesioner (erytem, alopeci, sår, klåda) och neurologiska effekter (tremor, ataxi, beteende- förändringar, kramper).

Pyriprol:Prac-tic spot-on (till hund).

Loppor, fästingar.

Antagonist till GABA-reglerade Cl-jonkanaler i parasiternas neuron.

Viss perkutan absorption.

God säkerhetsmarginal. Kan ge neurologiska symtom (ataxi, kramper), hudaffektioner (erytem, dermatit, alopeci) och kräkningar, diarré och letargi.

Imidakloprid: Ingår tillsammans med flumetrin i Seresto vet, halsband (till hund och katt) och tillsammans med moxidektin i Advocate spot-on (till hund och katt; även till iller).

Loppor Binder till postsynaptiska acetyl-kolinerga nikotinreceptorer hos parasiterna. Mycket låg perkutan absorption.

Har en mycket god säkerhets- marginal. Biverkningar som kan ses: neurologiska symtom; kramper.

(S)-metopren: Ingår tillsammans med fipronil i Frontline Comp spot-on (till hund och katt; även till iller), tillsammans med fipronil och amitraz i Certifect spot-on (till hund) och tillsammans med prazikvantel, fipronil och eprinomektin i Broadline spot-on (till katt).

Loppor Imiterar juvenilt hormon (insect growth regulator).

Mycket låg absorption via huden.

(S)-metopren anses vara en säker substans ur biverkningssynpunkt.

Amitraz: Ingår tillsammans med (S)-metopren och fipronil i Certifect spot-on (till hund).

Akarider (särskilt fästingar).

Agonist till presynaptiska oktopaminreceptorer hos parasiterna.

Oklart hur mycket som tas upp via huden.

Verkar som en α-2-receptoragonist hos däggdjur. Kan som biverkan ge sedering. Antidot: atipamezol (Antisedan vet; en α-2-receptor-antagonist). Kan även ge pemphigeus foliaceus i sällsynta fall.

Lufenuron: Program vet (till hund och katt; tabletter och oral suspension).

Loppor Blockerar kitininkorporering i tegmentet. Lipofil. Absorberas väl. Långsam omsättning i kroppen.

Ovanligt med biverkningar. Biverkningar som kan ses är mag-tarmstörningar, hudreaktioner och CNS-påverkan.

Fluralaner:Bravecto, tuggtabletter för hundar.

Loppor,fästingar.

Antagonist till GABA- och glutamatreglerade Cl-jonkanaler. Tas upp i olika organ. Parasiterna dödas då de suger blod.

Övergående gastrointestinala reaktioner (diarré, kräkning, aptitlöshet och dreglande) kan förekomma.

Tabell II. Översikt av medel mot ektoparasiter hos hund och katt.

BiverkningarDet anges att biverkningar är sällsynta (mindre än en biverk-ning per 10 000 behandlingar). Då de förekommer kan man få neurologiska symtom (ataxi, kramper), hudaffektioner (ery-tem, dermatit, alopeci), kräkningar och diarré, samt letargi.

ImidaklopridVerkningsmekanism och omsättning i kroppenImidakloprid är aktivt mot loppor.

Imidakloprid har hög affinitet för postsynaptiska acetyl-kolinerga nikotinreceptorer i loppornas nervsystem. Interak-tionen med dessa receptorer gör att lopporna paralyseras och dör. Imidakloprid verkar på såväl loppornas larvstadier som på vuxna djur.

Efter topikal applikation på huden anges systemabsorp-tionen vara mycket låg.

BiverkningarDet är svårt att urskilja biverkningspotentialen hos imidaklo-prid eftersom den för närvarande endast finns i kombina-tionspreparat. Tidigare fanns kutan lösning med enbart imidakloprid registrerad mot loppor hos hund och katt. För detta preparat finns endast några enstaka biverkningsrap-porter (neurologiska symtom, hudreaktioner). Imidakloprid tycks således ha en god säkerhetsmarginal.

(S)-metoprenVerkningsmekanism och omsättning i kroppen(S)-metopren är en så kallad insect growth regulator som till-hör klassen juvenila hormonanaloger, vilka hämmar utveck-lingen av immatura stadier av insekter.

Hos artropoder imiterar (S)-metopren verkningsmekanis-men hos juvenilt hormon, vilket leder till hämmad utveckling och död. Den har också en ovicid effekt.

Absorptionen av (S)-metopren via huden är mycket låg.

BiverkningarTroligen är (S)-metopren en säker substans ur biverknings-synpunkt.

AmitrazVerkningsmekanism och omsättning i kroppenAmitraz verkar som agonist till presynaptiska oktopaminre-ceptorer hos artropoder.

Oktopamin är hos många artropoder en neurotransmit-tor som finns i presynaptiska vesikler och frigörs vid nervsti-

mulering. Amitraz är en agonist till presynaptiska oktopa-minreceptorer och hämmar frisättningen av oktopamin. Som en följd av detta minskar oktopamins interaktion med de postsynaptiska receptorerna, varvid nervfunktionerna störs och artropoderna skadas och dör.

Det är oklart hur stor del av en kutant applicerad dos av amitraz som tas upp via huden. Det amitraz som når blodet har en relativt lång halveringstid.

BiverkningarDe presynaptiska oktopaminreceptorerna är homologa till de ɑ2-adrenerga receptorerna hos däggdjur. Amitraz kan hos hund ge biverkningar genom att verka som agonist till de presynaptiska ɑ2-adrenerga receptorerna. Dessa biverkning-ar liknar de effekter som ɑ2-adreno-receptoragonister ger (främst sedering). Dessa biverkningar kan behandlas med ɑ2-adreno-receptorantagonisten atipamezol.

Det har nyligen publicerats en artikel från en forskargrupp i USA där de beskriver att de har diagnostiserat pemphigus foliaceus hos hundar som behandlats med ett preparat som innehåller amitraz (4). Vid pemphigus foliaceus uppstår en hudaffektion orsakad av att det bildas anti-keratinocyt auto-antikroppar. Det bildas då blåsor i huden som spricker och snabbt leder till erosioner och krustor som kan sprida sig, framför allt till huvudet, öronen och trampdynorna. I rap-porten hade åtta hundar fått lesioner som var begränsade till applikationsplatsen för läkemedlet, medan det hos elva hun-dar sågs generaliserad (spridd) pemphigus foliaceus. Det har till Läkemedelsverket kommit in en rapport om ett misstänkt fall av pemphigus foliaceus hos en hund som hade behandlats med amitraz. Sådana fall har även uppmärksammats i den biverkningsövervakning av veterinärmedicinska läkemedel som kontinuerligt pågår vid den europeiska läkemedelsmyn-digheten EMA. Pemphigus foliaceus är en allvarlig sjukdom som kräver immunsuppressiv behandling. Man bör vara uppmärksam på denna sällsynta biverkan och rapportera alla misstänkta fall till Läkemedelsverket.

LufenuronVerkningsmekanism och omsättning i kroppenLufenuron är registrerat mot loppor hos hund och katt.

Lufenuron blockerar kitininkorporeringen i tegmentet i exoskelettet hos artropoder. Detta gör att loppans livscykel bryts både på ägg- och larvstadiet. Lufenuron har ingen ef-fekt mot vuxna loppor.

Lufenuron är lipofil och då den absorberas från mag-tarmkanalen tas den upp i olika organ. Den lagras i fettväv-nad under lång tid och efter en terapeutisk dos kvarstår tera-peutiska blodkoncentrationer (> 50 ppb) under en månad.

BiverkningarBiverkningar efter behandling med lufenuron är ovanliga. Det anges att mag-tarmstörningar, hudreaktioner och CNS-påverkan kan ses i sällsynta fall. I den svenska biverk-ningsrapporteringen finns endast någon enstaka rapport för lufenuron.



”(S)-metopren är en så kallad insect growth regulator och hämmar utvecklingen av immatura stadier av insekter”



FluralanerVerkningsmekanism och omsättning i kroppenFluralaner, som tillhör substansgruppen isoxazoliner, har nyligen godkänts för användning mot loppor och fästingar hos hund. Preparatet finns i form av tuggtabletter och verkar systemiskt.

Fluralaner verkar som en antagonist till GABA- och glu-tamatreglerade kloridjonkanaler i parasiternas neuron. Detta leder till att parasiterna dör.

Fluralaner absorberas effektivt och har en lång halve-ringstid i kroppen. Maximala plasmakoncentrationer erhålls inom ett dygn. Fluralaner når de högsta nivåerna i fett, följt av lever, njure och muskel. Fluralaner utsöndras företrädes-vis via faeces, huvudsakligen utan att ha metaboliserats. Det anges att en behandling med fluralaner ger verkningsdura-tioner på 12 veckor mot loppor och 8 veckor mot fästingar.

Eftersom fluralaner verkar systemiskt måste loppor och fästingar för att dödas först bita hunden och suga tillräckligt med blod, så att den aktiva ingrediensen tas upp och dödar dem. Det är ännu inte känt om de dör snabbt nog för att hindra överföring av smittsamma agens, som borrelia, anaplasma och TBE.

BiverkningarDet anges att fluralaner tolereras väl och att de vanligaste biverkningarna är milda och övergående gastrointestinala reaktioner (diarré, kräkning, aptitlöshet och dreglande). Preparatet har nyligen introducerats i Sverige och sedan dess har flera rapporter om biverkningar av det slag som angetts ovan kommit in till Läkemedelsverket.

Afoxolaner är en annan substans som tillhör gruppen isoxazoliner, som nyligen har godkänts centralt av den euro-peiska läkemedelsmyndigheten EMA som tuggtabletter till hund. Verkningsmekanism och parasitspektrum för afoxo-laner är samma som för fluralaner, men verkningstiden är kortare (5 veckor mot loppor och 4 veckor mot fästingar). Det är inte känt om afoxolaner kommer att marknadsföras i Sverige.

EndektociderInom denna grupp finns de makrocykliska laktonerna som är aktiva både mot nematoder (rundmaskar) och ektoparasi-ter/artropoder (insekter och akarider). En översikt av dessa medel ges i Tabell III.

Endektocider är inaktiva mot cestoder och trematoder. Till gruppen hör avermektinerna och milbemycinerna. Mil-bemyciner saknar en disackaridgrupp som avermektiner har.

Avermektiner som är registrerade för veterinärt bruk i Sverige är ivermektin, doramektin, eprinomektin och se-lamektin. Av dessa är selamektin och eprinomektin registre-rade för hund och katt. Milbemyciner som är registrerade för veterinärt bruk i Sverige är milbemycin och moxidektin. För båda dessa finns preparat som är registrerade för hund och katt.

Verkningsmekanism och omsättning i kroppenDe makrocykliska laktonerna är agonister till postsynaptiska GABA- och glutamat-reglerade kloridjonkanaler i parasiter-nas neuron. Detta leder till ökat neuronalt inflöde av kloridjoner, vilket ger en hyperpolarisering av neuronen, som i sin tur hindrar propageringen av normala aktionspotentialer. Resultatet blir att parasiterna paralyseras och dör. Cestoder och trematoder saknar GABA- och gluta-matreglerade neuron och de makrocykliska laktonerna är därför inaktiva mot dessa parasiter.

De makrocykliska laktonerna omsätts relativt långsamt i kroppen och avsevärda koncentrationer kan finnas i olika vävnader under relativt långa tidsperioder efter tillförseln. De högsta halterna har rapporterats i lever och fett och de lägsta i hjärnan. Då substanserna ges oralt absorberas de ef-fektivt från mag-tarmkanalen. En avsevärd del utsöndras via galla, och även direkt via tarmväggen, tillbaka till tarmlu-men och utsöndras sedan via faeces. En mindre mängd ut-söndras via njurarna.

De makrocykliska laktonerna är substrat för P-glykopro-tein, som finns uttryckt i olika vävnader, som till exempel i tarmslemhinnan, i hepatocyternas gallkanaliculi, i proxi-mala tubuli i njuren och i de kapillära cellerna i blod-hjärn-barriären. P-glykoprotein verkar på dessa ställen som en ut-transportör av substratmolekyler. Dessa kan då transporteras tillbaka från blodet över tarmväggen till tarmlumen, ut-söndras via gallan och urinen samt transporteras från CNS över blod-hjärnbarriären tillbaka till cirkulationen.

P-glykoprotein har en bred substratspecificitet och anses vara en viktig skyddande faktor vid exponering för olika främmande ämnen, inklusive läkemedel. Samtidig behand-ling med makrocykliska laktoner och andra substrat för P-glykoprotein, såsom emodepsid, erytromycin, prednisolon och ciklosporin, kan ge upphov till farmakokinetiska läkeme-delsinteraktioner.

BiverkningarDe biverkningar som kan erhållas har ett liknande spektrum av symtom för de olika makrocykliska laktonerna. Symtom som ses är nedsatt allmäntillstånd, oro, flåsighet, ataxi, let-argi, nystagmus, pares och kramper. Vid spot-on-applikatio-ner kan lokala reaktioner erhållas på applikationsplatserna i form av klåda, utslag och sårbildning.

Hos däggdjur begränsar normalt blod-hjärnbarriären upptaget av de makrocykliska laktonerna i hjärnan. I de fall där djuren reagerar med CNS-symtom får man anta att det tagits upp så mycket av substanserna över blod-hjärnbarriä-ren att detta inhiberar neuronal transmission. Detta antas ske via en agonistisk effekt på postsynaptiska GABA-reglerade kloridjonkanaler i hjärnan.

Av stort veterinärmedicinskt intresse är att vissa collies och vissa hundar av colliebesläktade raser, såsom Australian shepherd och Shetland sheepdog, på grund av en mutation i den gen som kodar för P-glykoprotein (MDR1-genen), har ett defekt, icke-fungerande P-glykoprotein. Sådana hundar visar en ökad känslighet för en del makrocykliska laktoners neurotoxicitet (mest studerat för ivermektin). Detta beror på att man får ett ökat upptag av substanserna i hjärnan när den P-glykoproteinberoende uttransporten över blod-hjärnbar-riären inte fungerar. Emodepsid är ett annat substrat för P-glykoprotein (se ovan).

”Makrocykliska laktoner är aktiva mot både nematoder och artropoder”



Tabell III. Översikt av endektocider (makrocykliska laktoner) till hund och katt.


Biverkningsprofil

Avermektiner

Selamektin Stronghold vet, spot-on (till hund och katt).

EprinomektinIngår tillsammans med prazi-kvantel, fipronil och (S)-meto-pren i Broadline, spot-on (till katt).

Milbemyciner

Milbemycin Interceptor vet, tabletter (till hund).Milbemycin ingår även tillsammans med prazikvantel i Milbemax vet, tabletter (till hund och katt).

Moxidektin Ingår tillsammans med imida-kloprid i Advocate, spot-on (till hund och katt; även till iller).

Nematoder, såsom spolmask, hakmask, lungmask och hjärt-mask.

Artropoder, såsom löss, loppor, sarkoptesskabb, öronskabb, demodex och noskvalster.

De makrocykliska laktonerna är agonister till postsynaptiska GABA- och glutamatreglerade Cl-jonkanaler som finns i neuron hos nematoder och artropoder. Cestoder och trematoder saknar GABA- och glutamatreglerade neuron och de makrocykliska laktonerna är därför inaktiva mot dessa parasiter.

De makrocykliska laktonerna absorberas effektivt från mag-tarmkanalen och tas upp i olika organ.

De makrocykliska laktonerna är substrat för P-glykoprotein, vilket kan begränsa deras upptag från tarmen, öka deras utsöndring via galla och urin samt hindra deras upptag i CNS.

Symtom som ses vid biverk-ningar är nedsatt allmän- tillstånd, oro, ataxi, letargi, nystagmus, pares och kramper.

Blod-hjärnbarriären begrän-sar normalt upptaget av de makrocykliska laktonerna i hjärnan. Om upptaget i hjärnan blir för högt erhålls biverkningar som antas bero på agonistiska effekter på de GABA-reglerade Cl-jon- kanalerna som finns i CNS hos däggdjur.

Collies och besläktade hund-raser kan ha ett defekt P-glykoprotein. Detta kan leda till ett ökat upptag av de makrocykliska laktonerna i CNS och en ökad känslighet för deras neurotoxicitet.

Medel mot protozoerInom denna grupp finns både godkända substanser, sub-stanser tillgängliga på licens och substanser som används off label. Nedan beskrivs de olika preparaten inom denna grupp. En översikt ges även i Tabell IV.

ToltrazurilVerkningsmekanism och omsättning i kroppenToltrazuril är verksam mot koccidier av arterna Eimeria och Isospora. Indikationen hos hund är Isospora canis och Isospora ohioensis. Toltrazuril finns även registrerat för behandling av koccidios hos nöt, får och svin.

Under den oxidativa fosforyleringen sker i mitokondrierna en fosforylering av ADP till ATP. ATP används i nästan alla sammanhang då koccidierna behöver energi. Toltrazuril undertrycker den oxidativa fosforyleringen vilket resulterar i att denna process inte fungerar. Det leder till en hämning av koccidiernas energiproduktion. Både celldelning och ämnes-omsättning hos koccidierna påverkas, och effekter erhålls både på den sexuella reproduktionsfasen (gametogonin) och på den asexuella reproduktionsfasen (schizogonin).

Toltrazuril absorberas långsamt efter oral administrering. Vid en terapeutisk dos erhålls en maximal koncentration av toltrazuril i blodet efter cirka 18 timmar. Huvudmetaboliten är toltrazurilsulfon.

BiverkningarDet anges att toltrazuril har en bred terapeutisk bredd.

Övriga medel mot protozoerFörutom toltrazuril finns ett par substanser mot protozoer hos hund och katt som kan användas via licensförskrivning eller off-label. Nedan beskrivs ett par sådana substanser.

Sulfonamider och trimetoprimVerkningsmekanism och omsättning i kroppenSulfonamiderna är strukturella analoger till paraaminoben-soesyra (PABA). Protozoer, liksom sulfakänsliga bakterier, behöver PABA för att kunna syntetisera dihydrofolsyra, som är nödvändigt för bildning av RNA och DNA. Sulfonami-derna hämmar det enzym (dihydropteroatsyntetas) som ombesörjer det näst sista steget vid syntesen av dihydrofol-syra. Sulfonamider kan användas i kombination med trime-toprim, som förhindrar bildningen av dihydrofolsyra genom att blockera dihydrofolsyradehydratas. Då blockeras bild-ningen av dihydrofolsyra i två steg och man får en synergis-tisk effekt.

Sulfonamider kan användas vid olika protozoinfektioner, till exempel Isospora spp., Giardia spp., Toxoplasma gondii och Neospora caninum. För peroral tillförsel kan ett licens-preparat som innehåller sulfatiazol användas. Sulfatiazol är svårlösligt och endast en mindre del av en oral dos absorberas. Sulfametoxazol är en sulfonamid som finns i kombination med trimetoprim i humanpreparat. Sulfametoxazol och tri-metoprim absorberas snabbt och effektivt efter oral tillförsel.

”Protozoer kan behandlas med godkända substanser, licenspreparat och läkemedel som används off label”



BiverkningarSulfonamider kan hos hund ge biverkningar, såsom trombo-cytopeni, artrit och keratokonjunktivitis sicca. För sulfatia-zol, som har en begränsad absorption, är dock biverkningar sällsynta.

NitroimidazolerVerkningsmekanism och omsättning i kroppenNitroimidazoler är en grupp substanser som verkar genom att under anaeroba förhållanden bioaktiveras till metaboli-ter, som binder till och skadar protozoernas DNA (ger DNA-strängbrott och hämmar DNA-reparation). Som en följd av detta påverkas även olika metaboliska processer. Via dessa verkningsmekanismer är nitroimidazolerna även aktiva mot vissa anaeroba bakterier.

Till gruppen hör metronidazol som kan användas till hund och katt mot Toxoplasma gondii och Giardia spp. Metronidazol används inom humanmedicin mot Trichomo-

nas vaginalis, amöbiasis och giardiasis, samt även mot intra-abdominella, gynekologiska och dentala infektioner orsa-kade av anaeroba bakterier, till exempel Clostridium spp. och Helicobacter pylori.

Ronidazol (licenspreparat) är ett annat nitroimidazolde-rivat som kan användas mot Giardia spp. och Tritrichomo-nas foetus hos katt.

Nitroimidazolerna absorberas nästan fullständigt från tarmen. Halveringstiden i serum är ett par timmar.

BiverkningarNitroimidazoler ger få biverkningar vid terapeutiska doser, men gastrointestinala störningar och neurologiska biverk-ningar finns rapporterade. För ronidazol finns misstanke om teratogenicitet.

Det finns rapporter om att höga doser av nitroimidazoler till försöksdjur kan ge carcinogena effekter. Substanserna får därför inte användas till livsmedelsproducerande djur.


Biverkningsprofil

ToltrazurilIngår tillsammans med emodepsid i Procox, oral suspension. Ett preparat mot bland- infektion av koccidier och nematoder hos hund.

Toltrazuril är verksam mot koccidier av arterna Eimeria och Isospora (Eimeria spp. och Isospora spp.).

Emodepsid är verksam mot nematoder.

Toltrazuril är en urkopplare av den oxidativa fosforyleringen i mitokondrierna hos koccidierna.

Toltrazuril absorberas långsamt från tarmen.

Toltrazuril anges ha en bred terapeutisk bredd.

Emodepsid är ett substrat för P-glykoprotein. Collies och hundar av besläktade raser bör inte behandlas med Procox pga. risk för biverkningar.

Sulfonamider och trimetoprim

Sulfatiazol: Socatyl vet (licenspreparat). Till hund och katt.Sulfametoxazol + trimetoprim: Bactrim, Eusaprim (humanpreparat). Till hund och katt.

Sulfonamider och trime-toprim används mot t.ex. Isospora spp. och Giardia spp.

Sulfonamider, liksom trimetoprim, blockerar bildningen av dihydrofolsyra.

Sulfatiazol är svårlösligt och endast en liten del av en oral dos absorberas. Sulfametoxazol och trimetoprim absorberas snabbt efter oral tillförsel.

Sulfonamider kan hos hund ge biverkningar såsom trombocyto-peni, artrit och keratokonjunktivitis sicca.

Nitroimidazoler

Metronidazol: Flagyl, Metronidazol Actavis (humanpreparat). Till hund och katt.

Ronidazol: Licenspreparat. Till katt.

Metronidazol används mot Toxoplasma gondii och Giardia spp hos hund och katt. Metronidazol är även verksam mot anaeroba bakterier. Ronidazol används mot Giardia spp. och Tritricho-monas hos katt.

Nitroimidazolerna bioaktiveras till meta-boliter som skadar protozoernas DNA.

Nitroimidazolerna absorberas nästan fullständigt.

Gastointestinala biverkningar och CNS-effekter finns rapporterade. Nitroimidazoler kan hos försöksdjur ge carcinogena effekter och substanserna får därför inte användas till livs-medelsproducerande djur.

Klindamycin:Antirobe vet, Clinacin vet, Clindabuc vet, Clinda- septin vet. Till hund och katt

Klindamycin används mot Toxoplasma gondii och Giardia spp.

Klindamycin antas hämma proteinsyntesen hor protozoerna.

Klindamycin absorberas nästan fullständigt.

Kräkningar och diarré kan förekomma. Kan också ge neuromuskulär blockad, med symtom i form av muskel-svaghet.

Fenbendazol:Axilur vet, tabletter, oral suspension,granulat (till hund och katt).

Fenbendazol används mot Giardia spp. och Isospora spp.

Fenbendazols verkningsmekanism hos protozoer är troligen densamma som dess anthelmintiska effekt, dvs. en bindning till β-tubulin i mikrotubuli.

Tolereras som regel bra.Kan vara teratogen.

Tabell IV. Översikt av medel mot protozoer hos hund och katt.

Klindamycin Verkningsmekanism och omsättning i kroppenKlindamycin är ett linkosamidantibiotikum som finns i flera godkända läkemedel till djur.

Klindamycin är aktiv mot grampositiva bakterier via en hämning av proteinsyntesen, troligen via en reaktion med 50 S-subenheten i ribosomerna. Klindamycin används också mot vissa protozoinfektioner, såsom Toxoplasma gondii och Giardia spp. hos hund och katt. Verkningsmekanismen mot protozoer kan antas vara densamma som mot bakterier.

Klindamycin absorberas snabbt och nästan fullständigt. Halveringstiden vid en terapeutisk dos är cirka 5 timmar.

BiverkningarKräkningar och diarré kan förekomma. Klindamycin har också visats kunna ge neuromuskulär blockad, med symtom i form av muskelsvaghet.

FenbendazolFenbendazol är i de flesta europeiska länder registrerat mot Giardia spp. Fenbendazol är också aktivt mot Isospora spp. Mekanismen är troligen densamma som dess anthelmintiska effekt, det vill säga en bindning till β-tubulin i mikrotubuli hos parasiterna. Preparat och egenskaper för fenbendazol har beskrivits tidigare.

Referenser1. Martin RJ. Modes of action of anthelmintic drugs. Vet J. 1997; 154:

885–932. 2. Lynn RC. Antiparasitic drugs. In: Bowman DD, ed. Georgi s Parasito-

logy for Veterinarians. 9th ed: Saunders Elsevier: 2009: 254–94. 3. FASS VET. 2014, Farmaceutiska specialiteter i Sverige för veterinärme-

dicinsk bruk. LIF, Stockholm.4. Oberkirchner U, Linder KE, Dunston S, et al. Metaflumizone-amitraz

(Promeris)-associated pustular acantholytic dermatitis in 22 dogs: evi-dence suggests contact drug-triggered pemphigus foliaceus. Veterinary Dermatology; 2011; 22: 436–48.






TarmparasiterSpolmaskFörekomstTvå arter spolmask finns hos hund, Toxocara canis och Tox-ascaris leonina. Hos valpar är T. canis betydligt vanligare än T. leonina. I en studie där träckprov från 365 vuxna hundar undersöktes påvisades spolmask hos 2,5 % (1). Av de träck-prov som analyserades vid Statens veterinärmedicinska an-stalt (SVA) 2012–2013 påvisades spolmask i 3 % av proven från vuxna hundar och i 10 % av proven från valpar och unghundar.

Vuxna hundar smittas genom att de slickar i sig ägg från miljön eller genom att de äter så kallade parateniska mellan-värdar, till exempel smågnagare. Den viktigaste smittvägen till valpar är från tiken. Valparna kan som tidigast börja ut-skilja ägg från och med sextonde levnadsdagen. Larver överförs även laktogent till valparna. Flest larver finns i mjölken under de första veckorna efter valpning men larver har påvisats ända till dag 38 (2).

KlinikSymtomen hos valparna är beroende av mängden mask. Ascites, hosta och näsflöde hos valpar är tecken på kraftig spolmaskinfektion. En lindrig till måttlig spolmaskinfektion orsakar mer ospecifika symtom som avmagring, diarré, dålig tillväxt och ruggig päls. Vuxna hundar visar sällan kliniska symtom.

DiagnostikVuxna spolmaskar påvisas ibland i avföringen. Det händer också att hundar kräks upp maskar. Spolmaskägg kan påvisas vid träckprovsundersökning med flotationsteknik (3).

Behandling Dräktiga tikar med förmodad förekomst av inhiberade spolmasklarver och valpar bör avmaskas profylaktiskt. Tiken kan ges fenbendazol dagligen från dräktighetens 40:e dag till och med 14 dagar efter valpning. Alternativt behandlas valparna vid 14 dagars ålder, innan maskarna når vuxet, äggproducerande utvecklingsstadium. Tiken bör då under-sökas på förekomst av maskägg strax före beräknad valpning eller avmaskas vid samma tidpunkt som valparna. Valparna avmaskas därefter regelbundet till och med sin tolfte levnads-vecka.

Äldre unghundar och vuxna hundar avmaskas vid konstaterad parasitförekomst. Vuxna hundar i större popula-tioner som kennlar kan behöva ett regelbundet, profylaktiskt avmaskningsprogram.

Hakmask FörekomstTvå hakmaskarter finns hos hund, Uncinaria stenocephala och Ancylostoma caninum. I Sverige är det endast U. steno-cephala som påvisas. Hakmask hos hund är något mindre vanligt förekommande än spolmask; ägg påvisas i 2–3 % av undersökta träckprov. Det är ovanligt att kennlar är infekt-erade med hakmask. U. stenocephala finns däremot hos fler-talet vilda rävar.

Smittvägen för U. stenocephala är vanligen peroral genom upptag av ägg från miljön (4).

KlinikDe kliniska symtomen är mest framträdande hos unga hund-ar (5). Vuxna hakmaskars näringsupptag sker genom blodsugning i tunntarmen, vilket kan leda till lindrig anemi och diarré som kan vara blodtillblandad. Vidare kan man se trötthet, avmagring och kräkningar. Hundar som tidigare exponerats för hakmask kan uppvisa hypersensitivitetsreak-tion i form av interdigital dermatit (4).

DiagnostikVid träckprovsundersökning med flotationsteknik kan hak-maskägg påvisas. Det bör påpekas att ägg av hundens hak-maskar är mycket lika ägg av vanliga tarmmaskar hos hästar och idisslare. Därför är det mycket viktigt att en hund hind-ras från att äta andra djurs avföring ett till två dygn innan provtagning.

BehandlingBehandling sker endast efter påvisad förekomst av parasiten. Det finns flera anthelmintika registrerade för att användas mot hakmaskinfektion. Behandlingsresultatet bör följas upp med träckprovsundersökningar efter två till fyra veckor då larver kan ha utvecklats till vuxna maskar. Ibland krävs upprepad behandling med anthelmintika.

Endoparasiter hos hundEva Osterman Lind

SammanfattningI Sverige har cirka 25 olika arter av endoparasiter dia-gnostiserats hos hund, varav färre än tio påvisas regel-bundet. Hos flertalet hundar påvisas vanligen inga para-siter. Behandling är med några undantag bara indicerad vid påvisad förekomst av parasiter.

”Hakmask hos hund är något mindre vanligt förekommande än spolmask”

PiskmaskFörekomstPiskmask, Trichuris vulpis, är ovanlig hos svenska hundar. Endast enstaka fall påvisas årligen.

KlinikVid kraftiga infektioner ses aptitlöshet, vattnig, eventuellt blodtillblandad diarré och uttorkning. Eftersom prepatenspe-rioden är lång (74–90 dagar) kan infekterade djur uppvisa symtom innan ägg kan påvisas i träckprov (6). Vanligare är dock subkliniska infektioner med inga eller ospecifika symtom.

DiagnostikDe typiska piskmaskäggen kan påvisas vid träckprovsunder-sökning, till exempel genom flotation med socker/salt eller genom sedimentationsteknik.

BehandlingAvmaskningsmedel innehållande bensimidazoler, milbemy-cin och moxidektin är godkända för behandling av piskmask. I rekommenderade doser har avmaskningsmedlen effekt mot vuxna piskmaskar men inte larvstadier. Behandlingen bör upprepas tre gånger med en månads intervall (7).

BandmaskarFörekomstHos hundar förekommer flera arter av bandmaskar, vilka även ses hos vilda rävar. I Sverige förekommer Mesocestoides spp. (mellanvärdar: gnagare, grodor, fåglar och hund!), Ta-enia hydatigena (större gräsätare, allätare), T. pisiformis (harar, kanin, gnagare), T. cervi (hjortdjur), T. multiceps (får, gräsätare, eventuellt människa) och Diphyllobothrium latum (sötvattenfiskar).

KlinikInfektion med bandmask ger sällan kliniska symtom.

Larvstadier av Mesocestoides spp. kan i sällsynta fall orsaka allvarlig sjukdom/död på grund av asexuell förökning av larvstadier i peritoneum (8). Drabbad individ uppvisar då ascites, avmagring, kräkningar och nedsatt allmäntillstånd.

DiagnostikOftast uppmärksammas infektionen av att djurägaren ser enstaka proglottider i avföringen eller runt anus. Bandmask-ar avger ägg oregelbundet, Taenia-arterna endast undan-tagsvis. Ägg av D. latum kan dock påvisas i träckprov. Både flotations- och sedimentationstekniker bör användas.

BehandlingBandmask behandlas vid påvisad förekomst, helst bör artbe-stämning göras först. För prazikvantel redovisas mycket god effekt mot samtliga bandmaskar. Engångsdos är som regel tillfredsställande. Även bensimidazoler har effekt mot vissa

grupper av bandmask. Mot D. latum ska förhöjd dosering av prazikvantel (8 × normaldosen) användas.

DvärgbandmaskarFörekomstVarken rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, eller hundens dvärgbandmask, E. granulosus, har påvisats hos hund i Sverige. År 2011 påvisades de första inhemska fallen av rävens dvärgbandmask hos räv i Västra Götaland, Södermanland och Dalarna. I smittade områden löper hund-ar risk att smittas om de äter infekterade smågnagare, före-trädesvis sork.

KlinikDvärgbandmaskar ger inte upphov till symtom hos hund eller andra värddjur. Parasiterna är viktiga på grund av att människa i sällsynta fall smittas och då kan utveckla alveolär respektive cystisk ekinokockos. Även hund kan i ovanliga fall utveckla alveolär ekinokockos (9).

DiagnostikDvärgbandmask avger sällan ägg i påvisbar mängd och de kan då inte skiljas morfologiskt från ägg av Taenia spp. Den säkraste metoden är att påvisa DNA i träck genom PCR.

BehandlingPrazikvantel har god effekt mot dvärgbandmask. För att minimera risken för att människa infekteras med E. multilo-cularis kan hundar som äter gnagare i smittade områden av-maskas var 26:e dag (10).

Giardia intestinalisFörekomstGiardia är en vanligt förekommande parasit, speciellt hos valpar. Cirka 25–30 % av friska valpar utskiljer Giardia (11). I vilken utsträckning smittade hundar kan överföra smitta till människa är omdiskuterat. G. intestinalis delas in i olika så kallade genotyper eller assemblages, där hund oftast har de hundspecifika typerna C och D som inte är zoonotiska (12).

KlinikGiardia kan förekomma som opportunist, det vill säga det krävs någon form av predisponerande orsak för att infektion-en ska ge symtom, exempelvis plötsligt foderbyte eller stress. Infektionen kan ge kronisk intermittent diarré, framför allt hos unga individer i uppfödningsmiljöer där djurtätheten är hög.



”Giardia är en vanligt före-kommande parasit, speciellt hos valpar”



DiagnostikVid direktutstryk och mikroskopering kan ibland trofozoi-ter påvisas. En säkrare metod är dock påvisande av cystor i träckprov genom immunofluorescens eller sedimentations-teknik. Flotationsmetod med zinksulfat fungerar också bra för att detektera Giardia. Antigen i träck kan även påvisas genom ELISA eller PCR. För genotypning krävs molekylära metoder.

BehandlingSpecifika preparat för behandling av Giardia hos djur saknas i Sverige, varför fenbendazol och humanpreparatet metronid-azol är de som huvudsakligen används, ibland samtidigt.

Cryptosporidium spp.FörekomstPrevalensen hos svenska hundar är inte känd. Olika arter finns av Cryptosporidium och de som förekommer hos hund är inte strikt värddjursspecifika utan kan även infektera män-niska. Den vanligaste arten hos hund är Cryptosporidium canis men även C. parvum kan förekomma (13).

KlinikI allmänhet förlöper infektion med Cryptosporidium subklin-iskt men symtom kan uppträda hos unga eller försvagade in-divider. Då ses vattnig diarré och avmagring.

DiagnostikCryptosporidium kan påvisas i träckprov genom Ziehl Neel-sen-färgning av ett utstryk, immunofluorescens, antigen-ELISA eller PCR. Molekylära metoder krävs för artbestäm-ning och subtypning.

BehandlingBehandlingen är i första hand understödjande. Det finns ingen medicinsk behandling med dokumenterad effekt hos hund.

Isospora spp. (I. canis respektive I. ohioensis)FörekomstIsospora spp. uppträder sporadiskt hos svenska hundar, framförallt hos valpar. Parasiten kan utgöra ett problem i uppfödningar där sjuka valpar utskiljer stora mängder oo-cystor till omgivningen.

KlinikOfta är valparna i ålder för leverans när de drabbas av koccidios orsakad av Isospora. Prepatensperioden är 7–10 dagar (14). Infektion kan ge symtom i form av diarré, ned-satt aptit och kräkningar. Infektion förlöper ibland också utan symtom.

DiagnostikOocystor påvisas i träckprov med flotationsmetod.

BehandlingKoccidios läker ofta av med understödjande behandling. Toltrazuril är godkänt för användning mot Isospora hos hund. Förebyggande åtgärder inkluderar avlägsnande av avföring så ofta som möjligt samt god hygien.

Lungmaskar och fransk hjärtmaskCrenosoma vulpisFörekomstCrenosoma diagnostiseras regelbundet hos hund. Vid SVA var 11 % av de undersökta proven positiva åren 2012–2013.

KlinikInfekterad hund uppvisar symtom i form av torr kronisk hosta som tilltar vid ansträngning.

DiagnostikFörsta stadiets larver (L1) av lungmask kan påvisas genom träckprovsundersökning med Baermann-teknik. Eftersom larverna utskiljs intermittent med avföringen rekommend-eras att prov tas tre dagar i följd.

BehandlingAvmaskningsmedel med god effekt finns registrerade för behandling mot C. vulpis. Eftersom hund smittas genom att äta sniglar, vilka är mellanvärdar för parasiten, finns risk för återsmitta hos individer som fortsätter slicka på/äta sniglar.

”Behandling mot Cryptosporidium är i första hand understödjande”


Oslerus (Filaroides) osleriFörekomstO. osleri lever i luftstrupen och bronkerna hos hund. Masken förekommer sporadiskt i stora delar av världen men påvisas sällan hos svenska hundar.

KlinikMaskarna lever i vårtliknande noduli i luftstrupen/bronk-erna, ofta i bifurkationen. O. osleri orsakar attacker av hård torr hosta som förvärras vid motion eller kyla. Hos en del hundar påverkas allmäntillståndet.

DiagnostikDe karaktäristiska gråvita nodulerna anses vara patognomon-iska för O. osleri och de kan ses vid bronkoskopi (6). Ibland är nodulerna genomskinliga så att masken tydligt ses. Larver kan även påvisas vid flotation av träckprov.

BehandlingDet finns inget läkemedel registrerat i Sverige med indikation-en O. osleri. Bensimidazoler lär kunna ha effekt mot masken och ge en klinisk förbättring. Noduler kan avlägsnas i samband med bronkoskopi. Infektionen kan överföras direkt från hund till hund via saliv eller avföring. Infekterad hund bör därför avhållas från att träffa andra hundar innan be-handling är slutförd.

Fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum)FörekomstI Europa kan förekomsten av fransk hjärtmask lokalt vara hög. Det första rapporterade fallet i Sverige var en hund som 2003 insjuknade efter att ha smittats på ön Sydkoster. På Sydkoster har sedan ytterligare fall påvisats hos räv. Det för-sta fallet av fransk hjärtmask hos hund på fastlandet diagnos-tiserades i Dalsland 2012. Sedan dess har infekterade hundar påträffats på flera håll i landet, bland annat i Medelpad, Uppland, Gästrikland, Västmanland och Södermanland. Under 2013 rapporterades fem fall till Jordbruksverket.

KlinikVuxna maskar av A. vasorum lever i lungartärerna och höger hjärtkammare där få maskar inte behöver ge symtom. Vid måttlig till kraftig infektion ses kronisk hosta, dyspné, trött-het, nedsatt aptit och viktnedgång (15). Emellanåt ses även ökad blödningstendens och ascites. Stress, till exempel jakt, kan utlösa en akut försämring av allmäntillståndet.

DiagnostikSäker diagnos ställs lättast genom att påvisa larver (L1) i träckprov med Baermanns trattmetod. Eftersom larver ut-skiljs intermittent bör träckprov insamlas tre dagar i följd. Vid fynd av larver artbestäms dessa morfologiskt och diffe-rentieras från lungmasklarver av Crenosoma vulpis. Också små lungmaskar hos får (tarmpassanter) liknar Angiostron-gylus (16). Det finns även serologiska metoder för att påvisa antigen/antikroppar av parasiten.

BehandlingFlera anthelmintika finns registrerade för användning mot A. vasorum. Det kan vara befogat att påbörja behandling på stationärvårdsavdelning på grund av risk för anafylaktiska reaktioner.

Övriga organToxoplasma gondiiFörekomstT. gondii förekommer hos hund som latent infektion. Hund kan infekteras peroralt via kontaminerat kött eller sporul-erade oocystor i omgivningen. Infektion kan även ske transplacentalt.

KlinikFörloppet är vanligen subkliniskt men kliniska fall förekommer, även om det är ovanligt hos hund (6). Klinisk toxoplasmos ses oftast hos djur som är immunosupprim-erade. Organ som drabbas är lymfknutor, lever, lungor, CNS och ögon. Exempel på symtom är tremor, muskelsvag-het, vinglighet, retinit och uveit.

DiagnostikPCR och immunohistokemi kan användas för att påvisa tachyzoiter i vävnadsprover. Antikroppar, IgG och IgM, kan påvisas i serum eller annan kroppsvätska.

BehandlingGodkända preparat saknas. Om behandling är aktuell kan sulfonamider i kombination med pyrimetamin eller klinda-mycin i monoterapi prövas.

Neospora caninumFörekomstHund kan vara både mellanvärd och huvudvärd för Neospora. De vanligaste smittvägarna tros vara transplacental överför-ing av tachyzoiter från tiken eller genom oralt intag av brady-zoiter i smittad vävnad från nöt, till exempel placenta.

KlinikParasiten kan ge bakdelspares hos valpar/unga individer som infekterats intrauterint eller post partum. Hos vuxna djur ses främst neurologiska symtom, men symtom från andra organ-system kan förekomma.



”I Europa kan förekomsten av fransk hjärtmask lokalt vara hög”



DiagnostikNär hund är huvudvärd kan oocystor påvisas i avföring, men dessa är ovanliga och svåra att skilja från andra koccidiearter. Antikroppar kan påvisas genom ELISA. Organismer i väv-nader kan påvisas med histopatologiska metoder och infek-tionen verifieras med immunohistokemisk undersökning.

BehandlingTrimetoprim-sulfa eller klindamycin under några veckor kan förbättra det kliniska tillståndet (6). Alternativt kan sulfonamider kombineras med pyrimetamin.

Referenser1. Skarman, O. Förekomst av magtarmparasiter hos vuxna hundar i Sve-

rige. Svensk Veterinärtidning 1999;51:805–9. 2. Overgaauw PA, van Knapen F. Veterinary and public health aspects of

Toxocara spp. Vet Parasitol 2013;193(4):398–403.3. Foreyt WJ. Veterinary Parasitology Reference Manual. 5th ed. Ames,

IA: ZBlackwell publishing; 2001.4. Taylor MA, Coop RL, Wall RL. Veterinary Parasitology. 3rd ed. Ox-

ford: Blackwell publishing; 2007.5. Soulsby EJL. Helminths, Arhtropods and Protozoa of Domesticated

Animals. Ballière Tindall, London 7th ed. 1986.6. Companion Animal Parasite Council [internet]. USA; 2014-03-16:

http://www.capcvet.org/capc-recommendations/7. Merck Veterinary Manual [internet]. USA; 2014-06-20: http://www.

merckmanuals.com/vet/index.html

8. Boyce W, Shender L, Schultz L et al. Survival analysis of dogs diagno-sed with peritoneal larval cestodiasis (Mesocestoides spp). Vet Parasi-tol 2011;180:256–61.

9. Maeyer A, Conraths FJ, Schneemann C et al. Lethal alveolar echino-coccosis in a dog: clinical symptoms and pathology. BerlMunch Tie-rarztl Wochenschr 2013;126:408–14.

10. Hegglin D, Deplazes P. Control of Echinococcus multilocularis: strategies, feasibility and cost-benefit analyses. Int J Parasitol 2013;43:327–37.

11. Florén A. Förekomst av Giardia i symtomfria valpkullar. Examensar-bete SLU 2008.

12. Tangtrongsup S, Scorza V. Update on the diagnosis and management of Giardia spp infections in dogs and cats. Topics in Companion Ani-mal Medicine 2010;25:155–61.

13. Tangtrongsup S, Scorza V. Update on the diagnosis and management of Cryptosporidium spp infections in dogs and cats. Topics in Compa-nion Animal Medicine 2010;25:163–9.

14. Lappin MR. Update on the diagnosis and management of Isospora spp infections in dogs and cats. Topics in Companion Animal Medi-cine 2010;25:133–5.

15. Koch J, Willesen JL. Canine pulmonary angiostrongylosis: an update. The Veterinary Journal 2008;179:348–59.

16. Petersen S, Dahl Joensen K, Monrad J et al. Forekomst af involdsorm hos hunde på Færøerne. Dansk Veterinærtidsskrift 2008; 91(12):28–33.


FörekomstDe flesta uppgifter i facklitteratur om förekomst av endopa-rasiter hos katt grundar sig på förhållanden i länder utanför Skandinavien. För att ge en uppfattning om vilka endopara-siter som förekommer hos katter i Sverige redovisas i Tabell I en sammanställning av de arter som diagnostiserats i prover från katt insända till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Uppsala, under åren 2012 och 2013. De vanligaste endoparasiterna, som spolmask och bandmask, behandlas oftast rutinmässigt utan att laboratoriediagnostik utförts. Katter som har gastrointestinala problem i form av diarré behandlas många gånger tidigt i utredningsskedet med någon typ av antiparasitärt preparat i diagnostiskt syfte, utan föregående provtagning. Detta innebär att det är svårt att få en rättvisande bild av endoparasitförekomsten hos katter i Sverige.

KlinikKliniska tecken vid endoparasitinfektioner hos katt varierar beroende på vilka parasiter som är inblandade, men är även beroende av andra faktorer såsom infektionsdosens storlek, värddjurets ålder, allmäntillstånd med mera (1). Många in-fektioner, exempelvis med olika typer av protozoer, kan vara asymtomatiska.

EndoparasiterHelminterDen vanligast förekommande spolmasken hos katt i Sverige är Toxocara mystax (cati). Immunitet utvecklas med åren, vilket innebär att spolmaskinfektion framförallt förekommer hos yngre individer. Infektion kan ske antingen genom intag av embryonerade ägg eller genom intag av larver. Överföring av larver kan ske galaktogent eller via intag av mellanvärdar som bär på parasiten i sina vävnader, så kallade parateniska mellanvärdar. Både trakeal och somatisk migration kan före-komma. Kliniska tecken på spolmaskinfektion, såsom dålig tillväxt, dålig pälskvalitet, bukighet och symtom från gastro-intestinalkanalen, kan ses vid infektioner hos unga djur. Vid kraftiga infektioner kan det finnas risk för tarmperforation. Katt kan också infekteras med spolmasken Toxascaris leonina. Denna art anses dock vara mindre allvarlig eftersom det inte sker någon migration i värddjuret. Smitta sker genom intag av embryonerade ägg eller av larver i bytesdjur (1).

Hydatigera (Taenia) taeniaeformis är den vanligaste bandmasken hos katt i Sverige. Eftersom infektion sker genom intag av parateniska mellanvärdar som smågnagare, är ofta utekatter som äter bytesdjur infekterade. Andra band-maskar såsom Diphyllobothrium latum och Dipylidium cani-num diagnostiseras mycket sällan i Sverige. Gemensamt för dessa maskar är att de har en indirekt livscykel och kräver någon form av mellanvärd. För D. caninum fungerar lopp-arterna Ctenocephalides canis och C. felis som mellanvärdar, vilket innebär att effektiv lopprofylax minskar risken för in-fektion med denna bandmaskart. Bandmaskinfektioner är oftast asymtomatiska. Proglottiderna är mobila och observ-eras ibland runt anus eller i avföringen (1). Nyligen har lungmasken Aelurostrongylus abstrusus konstaterats i ett träckprov analyserat vid SVA. För mer information om denna parasit se bakgrundsdokumentetartikeln som rör Parasiter som normalt inte förekommer i Sverige.



Endoparasiter hos kattLotta Gunnarsson

SammanfattningVanliga endoparasiter hos katter i Sverige är Toxocara mystax (cati), som orsakar problem framför allt hos unga katter, och Hydatigera (Taenia) taeniaeformis som ofta drabbar jagande katter eftersom infektion sker via bytesdjur. Katter kan även infekteras med olika slags protozoer, bland annat Isospora spp., Cryptosporidium spp., Toxoplasma gondii, Giardia spp. och Tritrichomon-as foetus.

Infektion med endoparasiter hos katt kan många gånger förlöpa utan att djuret ifråga visar några kliniska symtom. Graden av kliniska symtom är beroende av flera olika faktorer såsom ålder och allmäntillstånd hos djuret ifråga, infektionsdos och typ av parasit. Generellt kan man konstatera att de individer som ofta uppvisar mest symtom är unga och/eller immunosupprimerade djur.

Vid misstanke om parasitangrepp bör adekvata pro-ver tas för att, om möjligt, verifiera misstanken. Rutin-mässig avmaskning är i regel endast motiverad när det gäller kattungar och unga katter mot spolmask. Även i vissa andra situationer såsom vid förekomst av band-mask hos jagande katter och vid införsel av katt till Sverige kan det vara aktuellt. I övrigt gäller att avmask-ning ska ske på klar indikation och att behandling ska vara så riktad som möjligt.

Syftet med detta bakgrundsdokument är att ge läsar-en en uppfattning om vilka de vanligaste endoparasit-erna hos katter i Sverige är, vilka symtom de kan orsaka, vilken typ av diagnostik som kan vara aktuell och vad som kan vara viktigt att tänka på vid eventuell behand-ling. Sist i artikeln ges tips på informativa webbsidor med ytterligare information.

”Vid misstanke om parasitangrepp bör adekvata prover tas”



ProtozoerOlika slags protozoer, som koccidier och flagellater, före-kommer hos katt. Gemensamt för infektioner med dessa parasiter är att de kan vara asymtomatiska. Vanligen är det framför allt unga och/eller immunosupprimerade djur som får kliniska symtom. Stress, exempelvis i samband med mil-jöbyte, kan vara en utlösande faktor. Till koccidierna hör bland annat Isospora-arter, Cryptosporidium-arter och Toxo-plasma gondii.

Isospora felis och I. rivolta kan smitta både direkt via oo-cystor och indirekt via exempelvis gnagare. Infektion är vanligast hos unga katter som vid kraftiga infektioner kan få gastrointestinala symtom såsom buksmärta, inappetens, kräkningar och diarré som kan vara blodig. I Sverige finns inget godkänt preparat med aktuell indikation för katt men i litteraturen anges flera olika substanser ha effekt, exempel-vis toltrazuril och trimetoprim-sulfa (2,3). Oocystorna kan överleva länge i miljön vilket innebär att god hygien, scham-ponering och miljösanering är viktigt för att undvika uppre-pade problem i exempelvis ett katteri.

Infektion med Cryptosporidium felis förlöper ofta subklin-iskt men kan, framför allt hos unga eller immunosupprimer-ade individer, orsaka symtom från mag-tarmkanalen såsom vattnig tunntarmsdiarré samt eventuellt viktnedgång. Det finns inget preparat godkänt för ändamålet men i litteratur-en finns olika behandlingsförslag såsom azitromycin och tylosin (2,3). Ingen substans har emellertid visats kunna eliminera infektionen utan endast lindra de kliniska symtom-en. Kliniska symtom orsakade av C. felis kan självläka. Oocystorna överlever länge i miljön och vid återkommande problem bör schamponering och miljösanering ingå i åtgärdsplanen.

Toxoplasma gondii har en indirekt livscykel med kattdjur som huvudvärd och alla däggdjur inklusive människa som potentiella mellanvärdar. Hos katter ger infektion med T. gondii sällan upphov till klinisk sjukdom. I de fall kliniska symtom uppstår varierar de beroende på vilket eller vilka organ som är affekterade. Det kan bland annat röra sig om luftvägssymtom, tecken på leversjukdom och CNS-rubb-ningar. Kattungar som infekterats transplacentalt och katter med kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel på grund av annan sjukdom, kan drabbas av allvarlig, generaliserad toxo-plasmos. I Sverige finns det inget godkänt läkemedel för behandling av klinisk toxoplasmos hos katt. I litteraturen anges flera substanser vara effektiva behandlingsalternativ, exempelvis klindamycin eller trimetoprim-sulfa (2–4). Para-siten tillmäts stor betydelse eftersom den bland annat kan orsaka fosterskador hos människa.

Infektioner med tarmflagellaten Giardia intestinalis (syn. lamblia, duodenalis) förlöper oftast asymtomatiskt,

men kan ge upphov till gastrointestinala symtom i form av tunntarmsdiarré och viktminskning. Smittan sprids via ex-empelvis infekterat vatten eller föda. Det finns inget läkeme-del godkänt med denna indikation i Sverige men i litteratu-ren uppges en rad olika substanser, såsom fenbendazol och metronidazol, ha effekt (2,3,5). Även dessa cystor överlever länge i miljön och god hygien, schamponering och miljösa-nering är en viktig del i bekämpningsstrategin i de fall pro-blemen återkommer.

Under senare år har en annan tarmflagellat, Tritrichomon-as foetus, uppmärksammats allt oftare som orsak till grov-tarmsdiarré och, i allvarliga fall, även fekal inkontinens hos katt. Problem ses framförallt i hushåll med flera katter. In-fektion med T. foetus kan också vara asymtomatisk. Katter smittas genom kontakt med avföring från infekterade katter. Eftersom parasiten sprids via avföringen rekommenderas att man iakttar mycket noggrann hygien vad gäller kattlådor. Det finns inget godkänt läkemedel med aktuell indikation. I litteraturen rekommenderas ronidazol i de fall behandling är aktuell (2,3,6). Erfarenhetsmässigt verkar dock behandling inte alltid eliminera infektionen, men om det beror på be-handlingssvikt eller reinfektion är oklart. Detta i kombina-tion med att preparatet kan ge neurologiska biverkningar bidrar till att man inte rekommenderar att rutinmässigt be-handla symtomlösa katter. Ronidazol ska inte ges till dräk- tiga eller digivande kattor på grund av misstanke om terato-gena effekter. Preparatet ska inte heller ges till små kattungar. På grund av biverkningsriskerna bör man vara försiktig när man hanterar preparatet. Infektionen kan troligen självläka även om det, i vissa fall, kan ta flera år. Modifierad utfodring i form av lämpligt dietfoder kan också provas.

Diagnostik För att diagnostisera endoparasiter hos katt görs vanligen någon form av träckprovsundersökning (1). Val av metod påverkas av aktuell frågeställning. Antikroppar mot T. gon-dii kan påvisas med olika serologiska metoder, men vid ut-värderingen av provsvaret bör man beakta att många friska katter är seropositiva. Immunohistokemi och PCR kan an-vändas för att påvisa parasiter i till exempel vävnadsprover, cerebrospinalvätska och lungsköljvätska (1).

Behandling Rutinmässig avmaskning med avseende på spolmask är bara indicerat för kattungar och unga katter. Även utekatter som äter bytesdjur och därmed utsätts för bandmaskinfektion kan behöva avmaskas regelbundet. För behandling av spol- och bandmaskinfektioner hos katt finns flera godkända läke-medel (7). Val av preparat avgörs i praktiken ofta av hur djurägaren föredrar att administrera behandlingen, exem-pelvis i form av tablett, mixtur, spot-on eller pasta. Prazi-kvantel finns även i form av injektionslösning.

Vad gäller övriga endoparasiter bör beslut om behandling fattas av veterinär efter bedömning av provtagningsresultat i kombination med djurets kliniska symtom. Oavsett vilken eller vilka parasiter som ska behandlas ska behandlingen vara så riktad som möjligt. Beroende på parasit är ibland även miljösanering nödvändig.

”God hygien, schampo-nering och miljösanering är en viktig del i bekämpnings-strategin”

Informativa webbsidor för vidare läsning:www.esccap.org, www.capcvet.org

Referenser 1. Barr SC, Bowman DD. Canine and feline infectious diseases and para-

sitology. Andra upplagan. Wiley-Blackwell Publishing; Oxford, UK. 2012.

2. Sykes EJ. Canine and feline infectious diseases. Första upplagan. Saunders Elsevier Publishing, St Louis; USA. 2013.

3. Greene CE. Infectious diseases of the dog and cat. Fjärde upplagan. Saunders Elsevier Publishing, St Louis, USA. 2012.

4. Hartman K, Addie D, Belák S et al. Toxoplasma gondii infection in cats, ABCD guidelines on prevention and management. J Feline Med Surg 2013;15:631–7.

5. Gruffydd-Jones T, Addie D, Belák S et al. Giardiasis in cats, ABCD guidelines on prevention and management. J Feline Med Surg 2013;15:650–2.

6. Gruffydd-Jones T, Addie D, Belák S et al. Tritrichomoniasis in cats, ABCD guidelines on prevention and management. J Feline Med Surg 2013;15: 647–9.

7. FASS vet. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, Linfo, Stockholm. 2014.



Tabell I. Procentuell fördelning av fynd i faecesprover från katt insända till SVA under åren 2012 och 2013. Beroende på frågeställning varierar det vilken undersökningsmetod som har använts.

Parasitfynd Positiva prover (%)

Tritrichomonas foetus 56,2

Giardia spp. 28,5

Toxocara mystax (cati) 9,9

Isospora spp. 2,2

Hydatigera (Taenia) taeniaeformis 1,7

Cryptosporidium spp. 0,7

Capillaria spp. 0,6

Toxoplasma gondii 0,2




FörekomstDet finns endast sparsam mängd publicerad data avseende prevalensen av olika ektoparasitoser hos hund och katt i Sverige. Baserat på klinisk erfarenhet är dock fästingen Ixo-des ricinus, sarcoptesskabb (ofta kallad rävskabb, Sarcoptes scabiei), blodsugande lus (Linognatus setosus), mjällkvalster (Cheyletiella spp.), hårsäckskvalster (Demodex canis) och olika typer av loppor vanligt förekommande hos hund. Öronskabb (Otodectes cynotis) är vanligt hos unga katter. I en svensk studie från 2013 baserad på drygt 100 katter från två olika geografiska områden (Stockholm och Alingsås) visade det sig dock att prevalensen var låg (10 %) hos de kat-ter som kom in till klinik för kastration. Subklinisk infektion kunde inte konstateras hos någon av katterna och tillgång till utevistelse utgjorde en riskfaktor för infektion (1). Den svenska fästingen, Ixodes ricinus, är en parasit som är vanligt förekommande hos katter i alla åldrar som har tillgång till utevistelse. Olika typer av loppor, Cheyletiella spp. och pälsätande lus (Felicola subrostratus) är exempel på ytterlig-are parasiter som också kan infektera katt.

Övriga ektoparasiter med klinisk relevans utgörs av andra varianter av Demodexkvalster (D. injai och D. brevis hos hund, samt D. gatoi och D. cati hos katt) och det blodsug-ande livsstadiet av det frilevande skördekvalstret (Neotrom-bicula autumnalis), som kan orsaka hudbesvär hos hund och katt.

De flesta ektoparasiterna är strikt värdspecifika och an-griper bara ”rätt” djurslag. Sarcoptes scabiei infekterar dock både räv, lodjur, hund, katt och iller (2–4). Cheyletiella spp. smittar mellan hund, katt och kanin, och öronskabb kan överföras mellan katt, hund och iller. Loppor kan föda sig med blod från vilket varmblodigt djur som helst, men det är bara katt- och hundloppan (Ctenocephalides felis felis, C. canis), samt räv- och människoloppan som kan föröka sig med hjälp av blod från hund och katt och därmed bli ett stationärt problem.

Ur zoonotisk synpunkt har Sarcoptes scabiei, Cheyletiella samt olika typer av loppor betydelse, då de kan smitta från affekterat djur och orsaka symtom hos människa (5–9).

KlinikKliniska tecken vid ektoparasitoser hos hund och katt vari-erar beroende på vilka parasiter som är inblandade. Det vanligaste symtomet är klåda och pälsförändringar med eller utan påvisbara inflammatoriska lesioner i huden. Den klas-siska lokalisationen av klåda samt distributionen av kutana lesioner är olika för de olika parasiterna. Till exempel är öronlappskanter, armbågsregioner, hasar och ventralsida av bålen typiska lesionsområden vid sarcoptesskabb hos hund, medan ländryggen ofta är affekterad vid infektion med mjällkvalster och loppor. Eftersom ektoparasiter som regel smittar till andra kontaktdjur av samma art, kan symtom förekomma hos flera djur i en grupp. Symtomfria, infekt-erade djur förekommer dock. Hudsjukdom orsakat av de-modexkvalster smittar inte mellan olika djur, med undantag av den ytligt levande, kliande D. gatoi hos katt (10).

DiagnostikInspektion och luskamMed hjälp av okulär inspektion eller kamning med finkam (luskam) kan större parasiter som fästingar, löss, loppor och även loppavföring påvisas.

SkrapproverDirektmikroskopering av skrapprover, tejpprover eller triko-gram (hårplock) är de vanligaste sätten att påvisa ektopara-siter som inte kan ses med blotta ögat. Skrapprover tas lämpligen med en skrapskalpell som inte har en vass egg. Detta för att undvika onödig traumatisering eller skärsår i huden. För att undvika att hopsamlat material fastnar på omgivande hårstrån kan eventuell behåring på det område som ska skrapas först klippas kort med sax. Lite mineralolja

Ektoparasiter hos hund och kattKerstin Bergvall

SammanfattningInfektioner med ektoparasiter är vanligt förekommande hos både hund och katt. Parasiterna kan delas in i insekt-er (löss och loppor), kvalster (till exempel mjällkvalster, sarcoptesskabb, öronskabb och demodexkvalster) och i undantagsfall ses även hudinfektion med maskar (till exempel hakmasklarver).

En korrekt diagnos förutsätter, förutom kännedom om de kliniska symtom som kan uppstå vid infektion, en ingående kunskap om vilka diagnostiska metoder som kan vara till hjälp för att verifiera en misstänkt ek-toparasitos. Många parasiter är strikt värdspecifika medan andra kan infektera mer än ett djurslag, något som har stor betydelse för utformning av behandlings-protokoll i förekommande fall. Eftersom vissa parasiter utgör en zoonosrisk behöver information avseende detta kommuniceras med djurägaren. Korrekt informa-tion om smittrisk är lika viktig som information om att ägaren inte behöver vara orolig för överföring av parasit-en när så är fallet. Ett stort antal antiparasitära substan-ser för behandling av ektoparasiter hos hund och katt finns idag tillgängliga på den svenska marknaden. Vid val av preparat för behandling behöver indikation, eventuella kontraindikationer, livscykel hos parasiten och ägarens preferens för typ av administrering beak-tas. Generellt rekommenderas behandling endast i de fall infektion verifierats eller då kraftig misstanke före-ligger. Profylaktisk behandling kan dock rekommende-ras mot fästingar och bör alltid rekommenderas om hund-en eller katten ska befinna sig där loppor före-kommer, samt mot den leishmaniaöverförande sandflu-gan inför vistelse i endemiskt område.

på skrapskalpell och hud underlättar uppsamling av material som sedan överförs till objektglas för att undersökas i mikro-skop (direktmikroskopering). Tillsats av kaliumhydroxid eller klorfenolac till provet löser upp keratin och debris, vilket kan underlätta påvisande av parasiten vid mikroskopering. För Cheyletiella och den ytligt levande formen av demodex-kvalster hos katt (D. gatoi) räcker ytliga skrap, medan mikro-skopering av krossade krustor och skrap som når ner genom det förhornade överhudslagret stratum corneum krävs för påvisande av Sarcoptes. Djupa skrapprover, ner till kapillär blödning, påvisar övriga typer av demodexkvalster (11,12).

TrikogramInspektion av hårstrån under mikroskop kallas trikogram. Att rycka ut ett antal hårstrån så att hårroten följer med, medför att hårsäckslevande demodexkvalster kan råka följa med och därmed påvisas (12). Lämpligt är att lägga de loss-ade hårstråna med roten åt samma håll i lite mineralolja som placerats på ett objektglas. Ett täckglas appliceras sedan ovanpå före granskning under mikroskop.

TejpproverProver från huden kan även tas med hjälp av genomskinlig tejp. Tejpen monteras sedan på ett objektglas för inspektion i mikroskop. Dessa prover lämpar sig väl för att fånga upp makroskopiskt misstänkta lusägg, löss, loppor och skör-dekvalster. Även Cheyletiella kan identifieras på detta sätt. Om huden först kläms ihop och uppressat material sedan fångas upp på tejp, kan testmetoden även användas för påvi-sande av demodexkvalster (13).

TopsproverÖronsekret kan spridas ut på objektglas för påvisande av Otodectes cynotis. Dessa parasiter kan också vara påvisbara vid otoskopering (1).

SerologitestSerologiskt kan antikroppar mot Sarcoptes påvisas med ELISA-test (14,15).

HistopatologiBiopsering för histopatologi kan vara till hjälp för att påvisa demodexkvalster. Mer ovanliga parasitangrepp i huden (Di-rofilaria, Pelodera) som kan vara svåra att påvisa i skrap, ger upphov till histopatologiskt karakteristiska förändringar i form av pyogranulom med varierande grad av eosinofil infilt-ration respektive pyogranulomatös inflammation i och runt intakta och brustna hårsäckar. I båda fallen kan som regel delar av själva parasiten påvisas i lesionerna.

DammsugareHud och päls kan dammsugas med ett filter som samlar upp material från huden. Uppsamlat material undersöks sedan i mikroskop. Detta har visat sig vara en känslig metod för på-visande av Cheyletiella (16,17).

TräckprovFör alla ektoparasitoser som medför klåda gäller att hund eller katt som slickar sig på affekterat område kan råka slicka i sig parasiten. Denna kan då bli påvisbar med hjälp av under-sökning av träckprover (18).

BehandlingBehandling mot ektoparasiter ska ske vid konstaterad före-komst men kan ibland vara relevant vid kraftig klinisk miss-tanke. Ett antal olika preparat för behandling av ektoparasiter finns registrerade som godkända läkemedel. Aktiva substans-er i dessa preparat är deltametrin, fipronil, fipronil tillsam-mans med metopren, fipronil tillsammans med metopren och amitraz, fipronil tillsammans med metopren och eprino-mektin och prazikvantel, flumetrin tillsammans med imida-kloprid, fluralaner, foxim, ivermektin, lufenuron, moxidektin tillsammans med imidakloprid, permetrin, pyriprol, och se-lamektin. Val av preparat avgörs i praktiken av vilken parasit som diagnostiserats, vilket djurslag och vilken individ som ska behandlas och hur djurägaren föredrar att administrera behandlingen (se Tabell I) (19–31).

Beroende på vilken parasit som ska behandlas är ibland även miljösanering nödvändigt.

ProfylaxProfylaktiska åtgärder mot fästingangrepp och mot loppor är relevant vid vistelse i endemiska områden. Vid resa till leishmaniosendemiskt område bör medel med repellerande effekt mot sandflugan rekommenderas.



”Det vanligaste symtomet är klåda och pälsförändringar”




Substans/er Beredningsform/er Indikation/er Djurslag Kontraindikation/er

Pyretriner, pyretroider

Permetrin

Exspot vet Spot-on Acaricid FästingarMjällkvalsterInsekticidLössLoppor

Hund Ej till katt

Flumetrin + imidakloprid

Seresto vet för hund Halsband AcaricidFästingarInsekticidLopporPälsätande lus

Hund Ej till djur < 7 veckor

Seresto vet för katt Halsband AcaricidFästingarInsekticidLoppor

Katt Ej till djur < 10 veckor

Deltametrin

Scalibor vet Halsband AcaricidFästingarInsekticidMygg (Culex) Fjärilsmygg (Phlebotomus)

Hund Ej till kattEj till djur < 7 veckorEj till djur med hudskadorSka ej kombineras med organiska fosforföreningar

Organiska fosforföreningar

Foxim

Sebacil Kutan lösning AcaricidFästingarSarcoptesskabbMjällkvalsterInsekticidLöss (blodsugande och pälsätande)

Hund Ej till kattEj till djur < 3 månaderEj till digivande tikar och till tikar i sista dräktighetsveckanSka ej kombineras med andra kolinesterashämmare, med fentiazinderivat eller muskel- relaxerande medel

Fenylpyrazoler

Fipronil

Effipro Spot-on, spray AcaricidFästingarInsekticidLoppor

Hund, katt Ej till katt < 2 månader/< 1 kgEj spot-on till kattEj till hund < 2 månader/< 2 kgEj till kanin

Exproline vet Spot-on AcaricidFästingarInsekticidLopporPälsätande lus

Hund, katt Ej till katt < 2 månader/< 1 kgEj till hund < 2 månader/< 2 kg Ej till kanin

Frontline vet Spot-on, spray AcaricidFästingarInsekticidLopporLöss (blodsugande och pälsätande)

Hund, katt Ej till kanin

Tabell I. Förteckning över antiparasitära substanser tillgängliga i Sverige och som är registrerade för, eller i litteraturen använts för behandling av ektoparasitinfektioner hos hund och katt.

Fipronil + metopren

Frontline comp Spot-on Adulticid, larvicid, ovicid effektAcaricidFästingarInsekticidLopporPälsätande lus

Katt, iller Ej till katt < 8 veckor/1 kgEj till iller < 6 månaderEj till kanin

Fipronil + metopren + eprinomektin + prazikvantel

Broadline Spot-on Adulticid, larvicid, ovicid ef-fektAcaricidFästingarInsekticidLopporEndoparasitocidNematoderCestoder

Katt Ej till kanin

Fipronil + metopren + amitraz

Certifect Se nedan under Formamidiner

Isoxazoliner

Fluralaner

Bravecto Tuggtablett AcaricidFästingarInsekticidLoppor

Hund

Formamidiner

Amitraz + fipronil + metopren

Certifect Spot-on Adulticid, larvicid, ovicid ef-fektAcaricidFästingarInsekticidLopporLöss

Hund Ej till kattEj till kaninKan orsaka pemphigus foliaceus

Kitinhämmare

Lufenuron

Program vet Tablett, oral suspension Larvicid, ovicid förloppa

Hund, katt

Makrocykliska laktoner: Avermektiner

Ivermektin

Otimectin vet Örongel AcaricidÖronskabb

Katt Ej vid perforerad trumhinnaEj om trumhinnan inte kan sesEj vid blockerad yttre hörsel-gång

Bimectin

Ej registrerat till hund eller katt

Ivomec

Noromectin

Vectia

Virbamec






Ivermektin + prazikvantel

Equimax Ej registrerat till hund eller katt

Ivomec comp

Doramektin

Dectomax Ej registrerat till hund eller katt

Eprinomektin + fipronil + metopren + prazikvantel

Broadline Se ovan under Fenylpyrazoler

Eprinomektin

Eprinex Ej registrerat till hund eller katt

Selamektin

Stronghold Spot-on AcaricidSarcoptesskabbÖronskabbMjällkvalsterInsekticidLopporLössEndoparasiticid

Hund, katt Ej till djur < 6 veckor

Makrocykliska laktoner: Milbemyciner

Milbemycinoxim

Interceptor vet Tablett AcaricidSarcoptesskabbDemodexNoskvalsterEndoparasiticid

Hund Ej till djur < 2 veckorTillhandahålls för närvarande ej

Milbemycinoxim + prazikvantel

Milbemax Tablett Endoparaciticid Hund, katt Ej till hund < 2 veckor/< 0,5 kgEj till katt < 6 veckor/< 0,5 kg

Moxidektin+imidakloprid

Advocate Spot-on AcaricidSarcoptesskabbDemodexÖronskabbInsekticidLopporLössEndoparaciticid

Hund, katt, iller

Ej till hund < 7 veckorEj till katt < 9 veckor Försiktighet till hund och katt < 1 kgFörsiktighet till hundar med risk för genetisk MDR-mutationFörsiktighet till iller < 0,8 kg

Pyriprol

Prac-tic Spot-on AcaricidFästingarInsekticidLoppor

Hund Ej till hund < 2 månader/< 2 kgEj till kattEj till kanin





Referenser1. Lindberg E. Prevalens av Otodectes cynotis (öronskabb) hos svenska

tamkatter. Examensarbete 2013:10 http://epsilon.slu.se ISSN 1652-8697.

2. Bornstein S. Sarcoptes scabiei infections of the domestic dog, red fox and pig: clinical and serodiagnostic studies. Doctoral Thesis. Uppsala, Sweden: Swedish University of Agricultural Sciences and the National Veterinary Institute, 1995.

3. Phillips PH, O’Callaghan MG, Moore E et al. Pedal Sarcoptes scabiei infestation in ferrets (Mustela putorius furo). Aust Vet J 1987;64(9):289–90.

4. Bornstein S, Pettersson Å, Näslund K. Serological diagnosis of sarcop-tic mange in cats. Selected Abstracts from ESVD and ECVD 18th Annual Congress in Veterinary Dermatology 2003;14:240–3.

5. Aydıngöz IE, Mansur AT. Canine scabies in humans: a case report and review of the literature. Dermatology 2011;223(2):104–6.

6. Bandi KM, Saikumar C. Sarcoptic mange: a zoonotic ectoparasitic skin disease. J Clin Diagn Res 2013;7(1):156–7.

7. Currier RW, Walton SF, Currie BJ. Scabies in animals and humans: history, evolutionary perspectives, and modern clinical management. Ann N Y Acad Sci 2011;1230:E50–60.

8. Cohen SR. Cheyletiella dermatitis. A mite infestation of rabbit, cat, dog, and man. Arch Dermatol 1980;116(4):435–7.

9. Wagner R, Stallmeister N. Cheyletiella dermatitis in humans, dogs and cats. Br J Dermatol 2000;143(5):1110–2.

10. Miller WH, Griffin CE, Campbell KL. Small ani mal dermatology 7th ed. Philadelphia: W.B. Saunders Company, 2013:284–342.

11. Ihrke, PJ. Skin scraping for ectoparasites in small ani mal practice. Compend Contin Educ Anim Health Tech 1981;2:5–11.

12. Fondati A, De Lucia M, Furiani N et al. Prevalence of Demodex canis-positive healthy dogs at trichoscopic examination. Vet Dermatol 2010;21(2):146–51.

13. Pereira AV, Pereira SA, Gremião ID et al. Comparison of acetate tape impression with squeezing versus skin scraping for the diagnosis of canine demodicosis. Aust Vet J 2012;90(11):448–50. doi: 10.1111/j.1751-0813.2012.00994.x. Epub 2012 Sep 19.

14. Bornstein S, Thebo P, Zakrisson G. Evaluation of an enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) for the serological diagnosis of canine sarcoptic mange. Veterinary Dermatology 1996;7:21–8.

15. Lower KS, Medleau LM, Hnilica K et al. Evaluation of an enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) for the serological diagnosis of sarcoptic mange in dogs. Vet Dermatol 2001;12(6):315–20.

16. Klayman E, Schillhorn van Ueen TW. Vacuum clea ner method for di-agnosis of ectoparasitism. Mod Vet Pract 1981;62:767–71.

17. Saevik BK, Bredal W, Ulstein TL. Cheyletiella infestation in the dog: observations on diagnostic methods and clinical signs. J Small Anim Pract 2004;45(10):495–500.

18. McGarry JW. Identification of Cheyletiella eggs in dog faeces. Vet Rec 1993;132(14):359–60.

19. Chadwick AJ. Use of a 0.25 per cent fipronil pump spray formulation to treat canine cheyletiellosis. J Small Anim Pract 1997;38(6):261–2.

20. Gunnarsson L, Christensson D, Palmér E. Clinical efficacy of selamec-tin in the treatment of naturally acquired infection of sucking lice (Linognathus setosus) in dogs. J Am Anim Hosp Assoc 2005;41(6):388–94.

21. Hanssen I, Mencke N, Asskildt H et al. Field study on the insecticidal efficacy of Advantage against natural infestations of dogs with lice. Parasitol Res 1999;85(4):347–8.

22. Endris RG, Reuter VE, Nelson J et al. Efficacy of a topical spot-on containing 65% permethrin against the dog louse, Trichodectes canis (Mallophaga:Trichodectidae). Vet Ther 2001;2(2):135–9.

23. Pollmeier M, Pengo G, Jeannin P et al. Evaluation of the efficacy of fi-pronil formulations in the treatment and control of biting lice, Tricho-dectes canis (De Geer, 1778) on dogs. Vet Parasitol 2002;107(1–2):127–36.

24. Kužner J, Turk S, Grace S et al. Confirmation of the efficacy of a novel fipronil spot-on for the treatment and control of fleas, ticks and che-wing lice on dogs. Vet Parasitol 2013;193(1–3):245–51.

25. Shanks DJ, Gautier P, McTier TL et al. Efficacy of selamectin against biting lice on dogs and cats. Vet Rec 2003;152(8):234–7.

26. Fourie LJ, Heine J, Horak IG. The efficacy of an imidacloprid/moxi-dectin combination against naturally acquired Sarcoptes scabiei in-festations on dogs. Aust Vet J 2006;84(1–2):17–21.

27. Feather L, Gough K, Flynn RJ et al. A retrospective investigation into risk factors of sarcoptic mange in dogs. Parasitol Res 2010;107(2):279–83.

28. Krieger K, Heine J, Dumont P et al. Efficacy and safety of imidacloprid 10% plus moxidectin 2.5% spot-on in the treatment of sarcoptic mange and otoacariosis in dogs: results af a European field study. Parasitol Res 2005;97 Suppl 1:S81–8.

29. Shanks DJ, McTier TL, Behan S et al. The efficacy of selamectin in the treatment of naturally acquired infestations of Sarcoptes scabiei on dogs. Vet Parasitol 2000;91(3–4):269–81.

30. Six RH, Clemence RG, Thomas CA et al. Efficacy and safety of se-lamectin against Sarcoptes scabiei on dogs and Otodectes cynotis on dogs and cats presented as veterinary patients. Vet Parasitol 2000;91(3–4):291–309.

31. Mueller RS. An update on the therapy of canine demodicosis. Com-pend Contin Educ Vet 2012;34(4):E1–4. Review.



BakgrundDet finns flera former av inälvsmaskar (helminter) som lever i olika organ hos sina värddjur (1). Dessa indelas i sin tur i rundmaskar (nematoder), flundror eller plattmaskar (trema-toder), och bandmaskar (cestoder). Gemensamt är att de kan kontrolleras med bredspektrumverkande avmaskningsme-del (anthelmintika) som finns representerade inom olika substansgrupper med olika verkningsmekanismer (2). Av-maskningsmedel verksamma mot rundmaskar finns bland: 1) bensimidazoler och relaterade substanser (albendazol,

febantel, fenbendazol, med flera), 2) emodepsid (monen-pantel), och 3) tetrahydropyrimidiner (pyrantel).

Bland dessa finns det vissa substanser som förutom att de är aktiva mot rundmaskar, vid förhöjd dos även har effekt mot vissa bandmaskar (pyrantel), samt mot enstaka band-maskar och flundror (albendazol). De avmaskningsmedel som används specifikt mot flundror kallas med ett gemen-samt namn för flukicider. Till denna grupp hör triklabend-azol och klosantel. På motsvarande vis används prazikvantel vid specifik behandling mot bandmaskinfektion. Prazikvan-tel är ett kinolinderivat och som tillsammans med andra ämnen ingår som en beståndsdel i flera kombinationsprepa-rat. De flesta kombinationspreparat uppvisar alltså effekt både mot rund- och bandmaskar. Ytterligare en huvudgrupp kallas makrocykliska laktoner (ML; ivermektin, doramek-tin, eprinomektin och moxidektin) och påverkar i första hand olika rundmaskar. Gemensamt för ML-preparaten är att de även uppvisar effekt mot yttre levande parasiter (artro-poder), det vill säga olika leddjur som loppor, löss, kvalster och fästingar. Dessa anthelmintika är alltså effektiva både mot inre (endo) och yttre (ekto) parasiter och benämns därför endektocider.

AvmaskningsmedelAvmaskningsmedel tas upp och binder till specifika målmo-lekyler på cellulär nivå och påverkar därigenom centrala funktioner hos parasiterna (3). Avmaskningsmedlets effekt (farmakodynamik) påverkas även av dess farmakokinetiska egenskaper, det vill säga hur det tas upp och fördelas över tid. Bensimidazoler inaktiverar proteiner som bygger upp mikrotubili i tarmcellerna, men hämmar även enzym som påverkar glukosupptaget vilket nedsätter energiomsätt-ningen (4). Även prazikvantel hämmar glukosupptaget, men endast hos bandmaskar. Tetrahydropyrimidiner stimulerar kolinerga nervbanor. Makrocykliska laktoner stör GABA-funktionen i motoriska nervbanor. De binder också till glut amatreceptorer och påverkar därmed permeabiliteten för kloridjoner. Även emodepsid är ett nervgift verksamt mot rundmaskar. Det har dock till skillnad från de makro-cykliska laktomerna en unik verkningsmekanism. Emodep-sid finns på den svenska marknaden i två kombinationspre-parat, bland annat i ett medel som även innehåller prazikvantel (2). Detta läkemedel kan användas vid samtidig behandling av rundmask och bandmask hos katt. Motsvar-ande läkemedel avsett för hundar innehåller en kombination med toltrazuril och har följaktligen effekt även mot kocci-dier.

Gemensamt för moderna avmaskningsmedel är att de uppvisat dokumenterad effekt och har en väl tilltagen säker-hetsmarginal. Oavsett substansval varierar den dos som krävs för att döda målorganismen (parasiten) mellan olika arter. Det finns alltid en parasitart (dose limiting species) som kräver den högsta dosen. Det är bland dessa arter risken är störst att resistens ska utvecklas (5).

Detektion och selektion för anthelmintikaresistensJohan Höglund

SammanfattningAnthelmintikaresistens är ett växande globalt problem, med inälvsmaskar som tolererar dödliga anthelmintika-doser. Resistensen är kopplad till genetiska föränd-ringar i maskarnas genom, vilket ger de resistenta mask arna en överlevnadsfördel vid avmaskning. De re-sistenta maskarna ökar exponentiellt och kommer följ-aktligen att sprida sina gener till nästa generation i högre utsträckning än mottagliga maskar i samma po-pulation. Fenomenet finns framför allt beskrivet mot substanser inom grupperna bensimidazoler och makro-cykliska laktoner hos vissa strongylida rundmaskar som infekterar livsmedelsproducerande betesdjur och häs-tar. Internationellt sett är resistens även dokumenterad mot triklabendazol som är en så kallad flukicid som används mot stora leverflundran.

Anthelmintikaresistens var tidigare främst känt från södra halvklotet och i synnerhet bland mag-tarmnema-toder hos får. Under senare år har fenomenet blivit uppmärksammat allt mer i Europa och även bland rundmaskar hos nötkreatur. Ännu saknas vetenskapliga rapporter som visar att problemet förekommer bland sällskapsdjur, vilket indikerar att resistensproblematik-en är kopplad till driftsform. Det saknas dock standard-iserade och validerade metoder för detektion av anthel-mintikaresistens hos spolmaskar och andra parasiter hos sällskapsdjur. Detta är olyckligt eftersom det är viktigt att resistensen upptäcks i tid. När den väl är ut-bredd är det i regel för sent att vidta åtgärder. För att motverka selektion är det viktigt att vara varsam med de olika avmaskningsmedlen och eftersträva en så korrekt användning som möjligt. Det är också viktigt att inte underdosera och man bör även vara restriktiv med an-talet avmaskningar, eftersom varje avmaskningstillfälle selekterar för resistens. Andra tumregler är att endast använda preparat ur samma substansgrupp vid maxi-malt fyra tillfällen per år och att årligen växla mellan olika substansgrupper. Ytterligare en viktig förklaring till plötslig uppkomst av resistens kan vara att problemet har importerats vid inköp av djur som varit infekterade med resistenta maskar.

DefinitionAnthelmintikaresistens är definitionsmässigt genetiskt be-tingad. Betecknande är en nedsatt känslighet hos maskarna jämfört med normalpopulationen som är mottaglig mot ett visst antiparasitärt medel (6). Resistens nedärvs och leder till en överlevnadsfördel som gör att resistenta maskar sprids i parasitpopulationen över tid. Normalt sett är ökningen ex-ponentiell och i experimentella selektionsförsök har man sett att resistens kan förvärvas inom mindre än tio generations-växlingar. Återgång till den mottagliga ”normaltypen” sker endast i liten utsträckning, även vid långvarigt uppehåll av exponering för det aktuella avmaskningsmedlet. Uppstår resistens mot en substans utvecklas även resistens mot andra preparat med samma verkningsmekanism (sidoresistens). Exempelvis om en mask utvecklar resistens mot ivermektin är den i allmänhet också resistent mot doramektin. På mot-svarande vis om parasiten är resistent mot febantel är den det även mot albendazol och fenbendazol. I fall där ett visst lä-kemedel saknar effekt av andra orsaker talar man istället om tolerans, vilket inte ska förväxlas med resistens.

FörekomstI Sverige har resistensläget kartlagts systematiskt framför allt bland parasiter inom fårnäringen och hästuppfödningen (2). Det är mer än tjugo år sedan som resistens mot bensimid-azolderivat påvisades hos de små blodmaskarna hos svenska hästar. Detta ledde till en kraftigt minskad användning av dessa preparat. Uppföljande studier visar dessvärre att läget har förvärrats ytterligare och numera uppvisar de små blod-maskarna även resistens mot pyrantel i vissa fall (7). Nyligen genomfördes en systematisk undersökning som även visade på en bristande behandlingseffekt mot tunntarmsmask vid behandling av nötkreatur med pour-on preparat innehål-lande avermektiner (ivermektin och doramektin) (8). Under 2011 noterades även bristande effekt vid behandling av stora leverflundran hos får med albendazol (9). För några år sedan noterades även utebliven behandlingseffekt av ivermektin mot hästens spolmask (10). Om detta är frågan om genetisk resistens är oklart. Vad beträffar resistensläget bland parasiter hos sällskapsdjur (hund och katt) saknas det i brist på lämplig undersökningsmetodik välgrundade faktaunderlag.

Selektion för resistensMan har under experimentella förhållanden visat att det är möjligt att selektera för resistens genom att avmaska med gradvis ökande koncentrationer avmaskningsmedel (6). Detta understryker att risken för återinfektion med selekt-erade parasiter efter avmaskning är en viktig grundförutsätt-ning. Sannolikheten för resistensutveckling hänger även samman med hur stor andel av maskpopulationen som expon-eras för avmaskningsmedlet vid behandlingstillfället. Natur-

ligtvis påverkas endast de stadier av parasiten som finns i värddjuret när man avmaskar. Är betingelserna för parasitens frilevande stadier gynnsamma motverkar detta selektions-processen. Man har under senare år allt mer börjat tala om vikten av att det finns oselekterade parasiter i refugia, exem-pelvis ägg och larver som finns i utomhusmiljön, men även vilande (hypobiotiska) stadier som ej nås av avmasknings-medlet i värddjuret, hör till denna grupp. Olika maskarters förmåga att gå i vila och överleva utanför värddjuret varierar stort. Risken för resistensutveckling är teoretiskt sett störst hos arter med en hög reproduktionsförmåga och när överlev-nadsförmågan utanför värddjuret är låg (5). Detta förklarar sannolikt varför fenomenet främst finns beskrivet hos den stora löpmagsmasken (Haemonchus contortus) och bland andra rundmaskar som angriper betesdjur.

VerkningsmekanismerBland faktorer som påskyndar resistensutveckling kan nämn as underdosering, men även behandlingsintensitet och behandlingsintervall spelar in (Faktaruta 1). Ensidiga och frekventa avmaskningar med preparat ur en och samma substansgrupp är därmed två riskfaktorer (5, 6). Som tidi-gare nämnts hänger sannolikheten för att resistens ska utveck-las även samman med hur stor andel av den totala parasitpopulationen som avmaskas. Därmed påverkas sannolikheten för resistensutveckling även indirekt av parasitens livscykel och rådande klimatförhållanden. Även uppfödningsförhåll-andena är viktiga och risk för resistensutveckling föreligger främst i djurtäta populationer som delar samma parasiter som hos betesdjur. Erfarenheten har också visat att resistenta parasiter hos dessa kan transporteras över långa sträckor och spridas aktivt genom djurförflyttningar.

Diagnostik”Faecal Egg Count Reduction Test” (FECRT) är standard-metod för att utvärdera effekten av olika avmaskningsmedel hos levande djur (11). Metoden utvecklades ursprungligen för undersökning av rundmaskar hos får och beräkningen bygger på äggutskiljningen före, respektive 7–10 dagar efter, utförd avmaskning. När äggutskiljningen understiger 95 % (90 % hos häst) och med ett nedre konfidensintervall på 90 %, betecknas parasitisolatet som resistent. Man bör vara



”Återgång till den mottagliga normaltypen sker endast i liten utsträckning”

Faktaruta 1. Faktorer som kan påverka resistensutveckling.

• Hög risk för återinfektion med selekterade parasiter efter avmaskning

• Avmaskningsrutiner– Underdosering– Behandlingsintervall– Ensidig anthelmintikaanvändning– Tidpunkt för behandling

• Parasitens livscykel– Klimatförhållanden– Uppfödningsförhållanden

• Import av resistenta maskar



uppmärksam på att det finns flera beräkningsmetoder för att bedöma FECRT. Enligt standardutförandet ska minst tio djur per substans ingå i undersökningen. Utgångsvär-det för äggutskiljningen hos dessa bör överstiga 200 epg (ägg per gram träck). I realiteten tummas det ofta på dessa kriterier.

En kritik som kan riktas mot FECRT är att det är en in-direkt metod som i själva verket mäter behandlingseffekten hos olika substanser snarare än förekomst av äkta genetisk resistens. Eftersom FECRT bygger på en kvantitativ be-dömning av antalet ägg är den valda äggräkningsmetoden av betydelse. Det bör också observeras att FECRT är näst intill omöjlig att tillämpa vid rutinmässig verifiering av re-sistensutveckling för maskinfektioner hos sällskapsdjur (12). Detta beror på att det i de allra flesta situationer är svårt att identifiera tillräckligt många infekterade djur. Även kopro-fagi i samband med undersökning av spolmaskinfektion kan ställa till problem. Man har därför sökt efter alternativ till FECRT.

Ett alternativ till FECRT är den så kallade ”Egg Re- appearance” (ERP) metoden, som framför allt har använts vid bedömning av resistensläget hos små strongylider hos häst. ERP bestäms av parasitens prepatensperiod och är den tid som förflyter mellan avmaskning tills det att äggutskilj-ningen påbörjas på nytt. Vid angivelse av ERP måste man vara uppmärksam på att prepatensperioden varierar mellan olika maskarter. Även detektionsnivån för antalet ägg varie-rar mellan olika studier. Andra alternativ som har testats baseras på olika in vitro-tester (bioassays). Både ”Egg Hatch Test” (EHT) och ”Larval Developmental Test” (LDT) är exempel på sådana metoder och har använts vid resistensbe-dömning hos strongylida rundmaskar hos både idisslare och hästar (13). När det gäller rundmaskar hos sällskapsdjur finns det dessvärre ännu inga publicerade studier som base-ras på dessa metoder (14).

Även metoder för detektion av genetiska förändringar med olika PCR-tekniker har använts (6). När det gäller bensimidazolresistens hos fårets stora löpmagsmask (Hae-monchus contortus), har man exempelvis sett att den är kopplad till punktmutationer i betatubulin-genen (15). Ty-värr har det visat sig att samma mutationer inte är inblanda-de i motsvarande resistensutveckling hos spolmask hos häst (16). Detta innebär att man kan befara att detta även är fallet för de spolmaskar som angriper hund och katt. När det gäl-ler andra genetiska markörer som kan användas för bedöm-ning av resistens mot andra substanser saknas också metoder som kan användas rutinmässigt. Tills vidare är dessvärre de

flesta alternativ till FECRT fortfarande att betrakta som forskningsverktyg. Eftersom det i dagsläget saknas valide-rade metoder för resistensövervakning är det av naturliga skäl omöjligt att företa systematiska undersökningar bland parasiter hos sällskapsdjuren.

Referenser1. Taylor, M.A., Coop, R.L., Wall, R.L. Veterinary Parasitology, Tredje

upplagan. Hong Kong. Blackwell Publishing. 2007. 2. FASS vet. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, Linfo, Stockholm.

2014.3. James, C.E., Hudson, A.L., Davey, M.W. Drug resistance mechanisms

in helminths: is it survival of the fittest? 2009: Trends in Parasitology, 25, 328–335.

4. Beech, R.N., Skuce, P., Bartley, D.J., Martin, R.J., Prichard, R.K., Gilleard, J.S. Anthelmintic resistance: markers for resistance, or susceptibility? 2011: Parasitology. 138, 160–174.

5. Kaplan, R.M. Drug resistance in nematodes of veterinary importance: a status report. Trends in Parasitology. 2004: 20, 477–481.

6. Wolstenholme, A.J., Fairweather, I., Prichard, R., von Samson-Him-melstjerna, G., Sangster, N.C. Drug resistance in veterinary helminths. 2004: Trends in Parasitology, 20. 469–6.

7. Höglund J., Ljungström, B., Gustafsson, K. Sviktande avmasknings-effekt av pyrantelpamoat hos häst. Svensk Veterinärtidning. 2011: 6, 19–21.

8. Areskog, M., Ljungström, B.L., Höglund, J. Limited efficacy of pour-on anthelmintic treatment of cattle under Swedish field conditions. International Journal for Parasitology: Drugs and Drug Resistance. 2013: 3, 129–134.

9. Novobilský, A., Averpil, H., Höglund, J. The field evaluation of alben-dazole and triclabendazole efficacy against Fasciola hepatica by copro-antigen ELISA in naturally infected sheep. Veterinary Parasitology. 2012: 190, 272– 276.

10. Lindgren, K., Ljungvall, Ö., Nilsson, O., Ljungström, B-L., Lindahl, C., Höglund, J. Parascaris equorum in foals and in their environment on a Swedish stud farm, with notes on treatment failure of ivermectin. 2008: Veterinary Parasitology, 151, 337–343.

11. Coles, G.C., Jackson, F., Pomroy, W.E. Prichard, R.K., von Samson-Himmelstjerna, G., Silvestre, A., Taylor, M.A., Vercruysse, J. The de-tection of anthelmintic resistance in nematodes of veterinary im-portance. 2006: Veterinary Parasitology, 136, 167–185.

12. Thompson R.C.A., Roberts, M.G. Does pet helminth prophylaxis increase the rate of selection for drug resistance? 2001: Trends in Pa-rasitology, 12, 576–578.

13. Taylor, M.A., Hunt, K.R., Goodyear, K.L. Anthelmintic resistance detection methods. 2002: Veterinary Parasitology 103 183–194

14. ESCCAP. Work control in dogs and cats. European scientific councel for companion animals guideline 01 second edition. Malvern Wor-chestreshire. 2010: 24 pp.

15. Höglund, J., Gustafsson, K., Ljungström, B. L., Engström, A., Don-nan, A, Skuce, P. Anthelmintic resistance in Swedish sheep flocks based on a comparison of the results from the faecal egg count reduc-tion test and resistant allele frequencies of the beta-tubulin gene. 2009: Veterinary Parasitology, 161, 60–68.

16. Tydén, E., Engström, A., Morrison, D.A., Höglund, J. (2013). Se-quencing of the tubulin genes in the ascarid nematodes Parascaris equorum and Ascaridia galli. Molecular and Biochemical Parsitology, 190, 38–43.


InledningDjur som förts in i Sverige eller återkommer efter utlandsvis-telse kan bära med sig parasitsmitta. Detta kan förorsaka sjukdom hos djur eller människor och kan leda till spridning av nya och icke önskade agens. Det är väsentligt att djurägare informeras om dessa risker. I samråd med veterinär i Sverige bör alltid fästing- och hjärtmaskprofylax övervägas för hund, liksom eventuell repellent mot sandmyggor som kan överföra leishmanios. För att förhindra att man för in nya parasitarter till Sverige och för att befria hunden eller katten från eventu-ella smittor, bör man avmaska mot bandmask och rundmask samt behandla mot ohyra, gärna redan på avreseorten, eller efter en kortare utlandsvistelse direkt efter hemkomst.

Information om gällande krav och regler kan erhållas från Jordbruksverket (www.jordbruksverket.se).

Risken för import av oönskade parasiter beror på flera faktorer, såsom var djuret har vistats, uppehållstid, kontakt med djur på platsen samt eventuella förebyggande och tera-peutiska åtgärder i det berörda landet. För att minska riskerna är det viktigt att veterinärer kan ge information och råd. När det gäller importerade sjukdomar kan det vara aktuellt att behandla med läkemedel som normalt inte är godkända eller tillgängliga i Sverige.

Babesia spp.Babesios hos hund orsakas av en blodparasit, Babesia spp. Babesia gibsoni har påvisats hos utlandssmittade hundar. Den vanligaste arten i Europa är dock Babesia canis. Det finns tre olika subtyper av B. canis, nämligen B.canis canis, B.canis vogeli och B.canis rossi, som har särskilda vektorer och varierande patogenicitet. Babesia förekommer bland annat i Sydeuropa och sprids med fästingar av arterna Der-macentor reticulatus, Rhipicephalus sanguineus (brun hund-fästing), Haemaphysalis laechi och Haemaphysalis bispinosa som normalt sett inte finns i Sverige (11). Man bör vara in-förstådd med att smittade hundar kan vara kliniskt friska vid införsel och insjukna först efter en tid. Hunden får två till tre veckor efter infektion feber, anemi, kraftig mjältförstoring och levercellsdegeneration. Kronisk infektion med anemi

som huvudsakligt symtom förekommer. Diagnosen kan fastställas med undersökning av blodut-

stryk, serologi eller PCR. Verksamt terapeutikum är imido-carb 0,25–0,5 mL/10 kg kroppsvikt.

Smitta kan förebyggas genom effektiv fästingprofylax (11).

LeishmaniaLeishmania infantum är en encellig parasit som lever i de vita blodkropparna samt i lever, mjälte, lymfkörtlar och benmärg.

Leishmania infantum är allmänt utbredd i länderna om-kring Medelhavet och i Portugal där hunden är huvudvärd och utgör reservoar för smitta till människa (11). Leishma-nios påvisas regelbundet i Sverige hos importerade hundar. Enligt Jordbruksverkets statistik rapporterades 32 fall 2010, 24 fall 2011 och 23 fall 2012. Den huvudsakliga smittvägen är via sandmyggor (Phlebotomus spp.) som inte finns i Skan-dinavien.

Hos en smittad hund uppträder sjukdomen vanligen som visceral leishmanios. Hos hund ses vanligen hudförändring-ar, ofta på huvudet som vita fjäll, sedan små sår med början längs ögonlockens och läpparnas kant, och senare lymfkör-telförstoring, feber, kronisk avmagring och rörelsestörningar. Infektionen kan vara lokaliserad i något av de parenkymatösa organen och symtomen blir då beroende av vilket organ som skadats. En infekterad hund kan vara kliniskt symtomfri under kortare eller längre tid. Spontan avläkning anses kunna ske hos hundar med mycket gott cellulärt immunför-svar, ibland utan att symtom har uppträtt (11).

Hos människa tycks också subkliniskt förlopp förekomma. Sjukomen är då, till skillnad från hos hund, vanligen be-handlingsbar.

Diagnos sker genom att påvisa parasiter i blodutstryk från hudskrap, genom lymfkörtelpunktat, benmärgsbiopsi, histo-logisk undersökning med immunhistokemisk teknik eller antikroppar i blodprov. PCR-teknik finns tillgänglig vid flera laboratorier och är den känsligaste metoden för att påvisa parasiter (10).

Det vanligast använda läkemedlet mot leishmanios hos hund är allopurinol som kan användas ensamt eller i kombi-nation med andra substanser, till exempel megluminantimo-nat (licenspreparat) (9). Miltefosin har införts på senare tid, och detta läkemedel har fördelen att administreras oralt. Andra mer effektiva läkemedel som representerar det första valet i humanmedicin (till exempel amfotericin B), bör inte användas för att undvika selektion av resistenta parasiter. Även behandlade hundar kan förbli smittbärare för resten av livet (10).

Den viktigaste åtgärden för att förhindra infektion med Leishmania är att använda medel med repellerande effekt mot mygg samt att hålla hunden inne tidiga morgnar och sena kvällar då myggorna är som mest aktiva. I profylaktiskt syfte mot sandmyggorna kan halsband med deltametrin användas.



Parasiter som normalt inte förekommer i SverigeGiulio Grandi

SammanfattningRisken för introduktion av nya parasitarter till Sverige är relaterad till import av djur samt resor med hundar och katter till andra länder. De vanligaste importerade parasiterna är de vektorburna infektionerna varav Babe-sia, Leishmania, Dirofilaria spp. är de viktigaste. Andra parasiter som kan föras in i landet är Aelurostrongylus (kattlungmask), Hepatozoon, Taenia, Dipylidium och Linguatula serrata. Exotiska artropoder kan importe-ras med sina värdar speciellt från länder med varmare klimat.



Sedan 2013 finns ett vaccin mot Leishmania hos hund på den svenska marknaden. Samma vaccin har funnits tillgäng-ligt i några år i södra Europa (7). Det kan uppstå ett diag-nostiskt problem vid serologisk undersökning av vaccinerad hund, då inte alla metoder kan särskilja antikroppar bildade vid infektion från dem som bildas efter vaccination.

Dirofilaria och andra filarierDirofilaria immitisDirofilaria immitis är en 10–30 cm lång rundmask som lever i hundens högra förmak och lungartär. Förutom hund och räv kan ibland katt och andra djur, även människa i ovanliga fall, smittas.

Den vuxna masken avger mikrofilarier som kan leva i cirka ett halvt år i blodet. Den vuxna masken kan leva i fyra till fem år (11).

Hjärtmask är spridd i flera delar av världen. Den är relativt utbredd i Medelhavsområdet och Portugal. Om några av de aktuella vektormyggorna också finns i Skandinavien är okänt, men det blir sällan tillräckligt varmt för att utveck-lingen av de infektiösa larvstadierna ska äga rum. Under de sista tjugo åren har emellertid parasiten etablerat sig till ex-empel i delar av Kanada, vars klimat inte är helt olikt vårt. I de områden där smitta förekommer ges hundarna profylak-tisk terapi under myggsäsongen (6,13).

Närvaro av hjärtmask i lungartär och höger hjärthalva förorsakar andnings- och cirkulationsstörningar som lung-ödem och förstoring av höger hjärthalva. Hos katt utvecklas ett kliniskt syndrom (heartworm-associated respiratory di-sease, HARD), med svåra pulmonella symtom orsakade av larvala stadier (1,2).

Diagnos ställs genom att påvisa antingen cirkulerande antigen i blod eller påvisande av mikrofilarier. För antigen-undersökning sänds serum. För undersökning avseende mikrofilarier sänds blod med antikoagulantium in till SVA. Val av test beror på var i maskens livscykel undersökningen görs. Mikrofilarier visar förekomst av könsmogna adulta maskar. Påvisade antigener visar förekomst av adulta mask-honor minst fem till sex månader efter infektion (1).

Diagnos av sjukdom hos katt är komplicerad eftersom vuxna maskar sällan utvecklas, och därför kan nästan aldrig antigen eller mikrofilarier påvisas (2).

Dirofilarios kan vara en differentialdiagnos vid hjärt-lungsymtom och vid nedsatt allmäntillstånd hos djur som införts från annat land.

Innan terapi med adulticid påbörjas ska hundens allmän-tillstånd undersökas, framför allt hjärta, lunga, njurar, och i förekommande fall förbättras så långt som möjligt eftersom terapeutisk behandling kan vara komplicerad och riskfylld. Det finns ett läkemedel med effekt mot Dirofilaria, me-larsomin (som i Sverige är ett licenspreparat), vilket ska ges strikt intramuskulärt i ländryggens muskulatur. Cirkule-rande mikrofilarier bör därefter börja avta inom sex till sju månader (1).

Profylax med makrocykliska laktoner (milbemycinoxim eller ivermektin) bör tillämpas vid vistelse i endemiska om-råden. Hundar som besöker ett smittat område kring Me-delhavet bör påbörja en sådan profylax en månad efter an-komst och fortsätta en månad efter hemkomst. I dessa endemiska områden finns även långtidsverkande makrocy-

kliska laktoner i injektionsform, vilket ibland misstolkas av hundägare som vaccin (1).

Dirofilaria repensDirofilaria repens är en 5–15 cm lång rundmask som lever i subkutana vävnader på olika djurslag (hund, katt, räv, björn) och ibland människor. D. repens har nästan samma livscykel, mellanvärdar och utbredning som D. immitis. Parasiten or-sakar förekomst av subkutana noduler och klåda.

Smittade hundar har cirkulerande mikrofilarier som lik-nar hjärtmaskens mikrofilarier, och därför behövs moleky-lära metoder för att säkert särskilja de två arterna. Antigen-test för hjärtmask kan inte påvisa infektion med D. repens (11).

Några av de profylaktiska preparat som är registrerade mot D. immitis är aktiva (men inte registrerade) också mot D. re-pens-larver (12). Ingen medicin har god effekt mot vuxna maskar och därför avlägsnas parasitära noduler kirurgiskt.

Acanthocheilonema reconditum och Cercopithifilaria spp.Det finns andra, mindre betydelsefulla, filarier som lever i hundens subkutana vävnader. De är Acanthocheilonema re-conditum, som har loppor och löss som mellanvärdar, och tre olika Cercopithifilaria-arter (C. grassi, C. bainae och Cercopithifilaria sp. II) som har brun hundfästing, Rhipi-cephalus sanguineus, som mellanvärd. Alla dessa arter är spridda i flera delar av världen och de är relativt utbredda i Medelhavsområdet. Patogeniciteten anses vara låg.

Mikrofilarier från A. reconditum cirkulerar i blodet, medan de från Cercopithifilaria spp. sätter sig i dermis. Genom molekylär undersökning kan man säkert särskilja mikrofilarier av D. immitis, D. repens och A. reconditum (4,8).

Ingen profylax eller behandling finns mot dessa maskar.

Aelurostrongylus Aelurostrongylus abstrusus är en lungmask hos katt i Europa, bland annat i Danmark. På vissa lokaler kan flertalet frilev-ande katter vara infekterade. Vuxna maskar finns i bronker och alveoler. Mellanvärdar är snäckor, transportvärdar är möss, grodor och fåglar med flera. Kliniskt ses olika grader av symtom från andningsvägarna beroende av mängden mask. I lungorna bildas grå, stoppnålshuvudstora härdar. Behandling med fenbendazol i gängse dosering har visats vara verksam (3).

Hepatozoon Hepatozoon canis är en koccidie vars huvudvärd är fästingar, den bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus. Parasi-ten påvisas sällan i Sverige men då hos importerade hundar. Mellanvärd är hund (men katt kan också drabbas). Parasiten finns i Europa i Medelhavsområdet.

Hundar smittas då de äter en infekterad fästing. Den vi-dare utvecklingen, första schizogonin, sker i mjälte, lunga, lever och hjärta med flera organ. Andra schizogonin sker i leukocyterna.

De kliniska symtomen varierar beroende på i vilka organ första schizogonin sker. Ofta dör hundarna redan under första schizogonin, varför diagnosen är svår. Schizonter kan dock påvisas i utstryk från angripet organ. I sjukdomens av-läkningsstadium kan gamonterna påvisas i leukocyterna på vanligt blodutstryk (11).

Imidokarb (5–6 mg/kg kroppsvikt) kan ges varannan vecka mot schizontstadierna tills de försvinner. Tio dagars behandling med doxycyklin kan ges till infekterade katter.

Taenia Taenia ovis är en bandmaskart som ofta finns i länder där fårskötseln har en större omfattning. Dynten utvecklas i tvärstrimmig muskulatur hos får. Sådant infekterat kött går inte att sälja till konsument. Diagnosen ställs vanligen vid besiktningen på slakteriet. Behandling av hund sker med prazikvantel eller med bensimidazol (11).

Dipylidium Dipylidium caninum är en bandmaskart som nyligen har introducerats i Sverige. Den vanligaste mellanvärden är katt- eller hundloppa. Diagnosen ställs genom påvisande av ty-piska äggkokonger i träckprov eller proglottider. Upprepad behandling med prazikvantel kan göras i kombination med loppsanering (3,11).

Linguatula serrata (tungmask)Tungmask är en parasit som när den är vuxen sätter sig i näshålan på rävar, hundar och katter. Där kan den leva i upp till 15 månader. Hundar smittas av att äta rått slaktavfall med larver i. Infektion sprids sedan vidare till en så kallad mel-lanvärd sker när äggen sprids genom hundens nossekret eller avföring. Framför allt idisslare blir mellanvärdar, men de flesta varmblodiga djur kan drabbas. Även människa kan in-fekteras av ägg, men får sällan besvär. Parasiten är inte livsho-tande för människor, men den är obehaglig då de vuxna maskarna kan sätta sig i människans näshåla (3,11).

I Sverige hittades parasiten tungmask för första gången på en hund vintern 2010. Hunden var importerad från Rumänien.

Diagnos utförs genom att påvisa äggen i träck eller i snor. Det finns ingen effektiv medicin mot den här parasiten, utan parasiterna kan behöva avlägsnas manuellt. Infektion kan förebyggas genom att hundar/katter hindras från att äta rått slaktavfall.

FästingarRhipicephalus sanguineus, Dermacentor reticulatus och Haemaphysalis spp. är vanliga arter hos hund utanför Skan-dinavien och fynd av dessa görs allt oftare i Sverige. I motsats till Ixodes ricinus, kan R. sanguineus (brun hundfästing) överleva inomhus och orsaka stor plåga för både djur och människor (5). Hund och katt bör vid införsel noggrant

undersökas för fästingar. Eftersom fästingar kan bära på di-verse infektionsagens rekommenderas alltid fästingprofylax i samband med utlandsresa (11). Fipronil, flurulaner eller flu-metrin (halsband) används preventivt mot fästingangrepp i samband med införsel av hund och katt. Pyriprol och perme-trin kan även användas till hund, men får inte användas till katt. Vid fynd av fästingar efter utlandsresa är det viktigt att artbestämning utförs.

LopporHundar och katter som uppehåller sig i andra europeiska länder kan bli smittade av kattloppan, Ctenocephalides felis. Den förekommer också i Sydsverige. Fipronil, imidakloprid, fluralaner eller flumetrin (halsband) används preventivt mot loppor i samband med införsel av hund och katt. Pyriprol och permetrin kan även användas till hund, men får ej använ-das till katt. Precis som fästingar bör loppor artbestämmas (11).

Referenser1. American Heartworm Society. Current Canine Guidelines for the

Prevention, Diagnosis, and Management of Heartworm (Dirofilaria immitis) Infection in Dogs. 2014. American Heartworm Society, Wilmington, USA. (www.heartwormsociety.org)

2. American Heartworm Society. Current Feline Guidelines for the Pre-vention, Diagnosis, and Management of Heartworm (Dirofilaria im-mitis) Infection in Cats. 2014. American Heartworm Society, Wil-mington, USA. (www.heartwormsociety.org)

3. Bowman D.D. Georgi’s Parasitology for Veterinarians 9th ed. W.B. Saunders Elsevier, St. Louis, USA. 2009.

4. Brianti E., Gaglio G., Napoli E. et al. New insights into the ecology and biology of Acanthocheilonema reconditum (Grassi, 1889) causing canine subcutaneous filariosis. Parasitology. 2012 139(4):530-536.

5. Forshell U. Invasion i villa av brun hundfästing. Svensk Veterinärtidn. 2012 (6), 15-17.

6. Larsson E. Hjärtmask hos hund i Sverige. Svensk Veterinärtidn. 2000. 5-10.

7. Moreno J., Vouldoukis I., Schreiber P. et al. Primary vaccination with the LiESP/QA-21 vaccine (CaniLeish) produces a cell-mediated im-mune response which is still present 1 year later. Vet Immunol Immu-nopathol. 2014. 158:199-207

8. Otranto D., Varcasia A., Solinas C. et al. Redescription of Cercopithi-filaria bainae Almeida & Vicente, 1984 (Spirurida, Onchocercidae) from a dog in Sardinia, Italy. Parasit Vectors. 2013. 6:132

9. Slappendel R.J., Teske E. The effect of intravenous or subcutaneous administration of meglumine antimoniate (Glucantime R) in dogs with leishmaniasis. A randomized clinical trial. Veterinary-Quarterly. 1997 19:1:10-3.

10. Solano-Gallego L., Miró G., Koutinas A. et al. LeishVet guidelines for the practical management of canine leishmaniosis. Parasites and Vec-tors 2011. 4:86

11. Taylor M.A., Coop R.L., Wall R.L. Veterinary Parasitology. 3rd ed. Blackwell Publishing, Oxford, UK. 2007.

12. Traversa D., Mazzi A., Di Cesare A. et al. Potential efficacy of monthly administrations of spot-on moxidectin 2.5%/imidacloprid 10% in the simultaneous prevention of major canine filarioses. Parasitol Res. 2013. 112(11):3753-3756.

13. Villeneuve A., Goring J., Marcotte L. et al. Seroprevalence of Borrelia burgdorferi, Anaplasma phagocytophilum, Ehrlichia canis, and Diro-filaria immitis among dogs in Canada. Can Vet J. 2011. 52(5): 527-30.





BakgrundSpolmaskar inom släktet Toxocara förekommer allmänt hos hundar och katter. Hundar är infekterade främst med T. canis medan katter smittas med T. (cati) mystax. Båda arterna är i huvudsak värddjursspecifika, men de angriper också andra hund- eller kattdjur i den vilda faunan (1). I Sverige förekommer exempelvis spolmaskar både hos rävar och lodjur (egna observationer) och de kan liksom hundar och katter även smittas av den närbesläktade arten Toxascaris leonina (1). När T. leonina påvisas hos sällskapsdjur är det främst hos äldre hundar (2). Det är dock i dagsläget oklart i vilken mån den vilda faunan fungerar som smittreservoarer för de spolmaskar som finns hos våra sällskapsdjur.

Olika Toxocara-arter uppvisar en snarlik livscykeln. Hos hundar finns fyra smittvägar beskrivna (3). De kan antingen infekteras: a) oralt via intag av maskägg som finns i miljön innehållande en fullt utvecklad tredjestadielarv (L3), b) via L3 hos parateniska hjälpvärdar som exempelvis daggmaskar, insekter, fåglar och/eller olika smågnagare, c) laktogent via larver som överförs till valpen med kolostrum under dess första levnadsmånad, och d) intrauterint/prenatalt genom larver som överförs placentalt till valpen med början under dräktighetens 42:a dag. Samtliga smittvägar, utom den in-trauterina, finns även beskrivna för kattens spolmask.

Valpar och kattungar är därmed mer exponerade för spolmaskinfektion än de vuxna djuren, eftersom de kan

drabbas av både vertikal (från tiken) och horisontell överfö-ring (från såväl de vuxna djuren som från ungdjuren) och/eller vid intag av parateniska mellanvärdar. Efter att djuren har smittats börjar larverna vandra (visceral larvae migrans) via levern och över till lungorna hos det nya värddjuret (4). Larverna hostas upp, sväljs och återvänder på så sätt till övre delen av tunntarmen. Här utvecklas de till könsmogna äggproducerande maskar varvid livscykeln fullbordas. De vuxna maskarna fäster inte vid tarmväggen, utan livnär sig på tarminnehållet hos värden. Tidsperioden från infektions-tillfället tills ägg kan påvisas i träcken (prepatensperioden) är hos hundar som är yngre än tre månader cirka 4–5 veckor medan infektionsförloppet tar upp till åtta veckor hos katter (5). När smittan sker laktogent eller genom intag av parate-niska hjälpvärdar når maskarna tarmen direkt. Vid oral in-fektion hos äldre hundar vandrar larverna ut i olika vävnader (somatisk migration), däribland juvervävnad där de går in i ett dvalliknande vilostadium (hypobios). De vilande larverna aktiveras hos den dräktiga tiken cirka tre veckor före och upp till tre veckor efter förlossningen (4). Det har visat sig att hundar som exponerats för spolmask vid några enstaka tillfällen laddas upp med ett stort antal larver och att dessa sedan överförs via modersmjölken under tikens resterande livstid. Hos valpar pågår den laktogena överföringen under 38 dagar efter födseln, men anses underordnad den intra-uterina. Även larverna hos T. cati överförs med mjölken, men endast om kattan är akut infekterad under slutet av graviditeten (6). Hypobiotiska larver verkar alltså inte vara en källa till laktogen överföring hos katter.

FörekomstSpolmaskar kan vara talrika framför allt hos yngre individer och i större populationer som exempelvis hundkennlar och katterier. Med stigande ålder utvecklar djuren åldersresistens varvid larverna övergår till somatisk migration. Enligt en amerikansk studie var prevalensen patent (äggutskiljande) spolmaskinfektion högst hos valpar i åldersspannet två veckor till två månader och hos kattungar i intervallet två till sex månader (4). Äldre djur bär följaktligen bara undantags-vis på vuxna äggutskiljande parasiter och dessa orsakar säl-lan kliniska symtom. Man har dock sett att immunodepres-siva tillstånd framkallade av stress och tumörer kan leda till att vilande spolmasklarver reaktiveras och återetablerar sig i tarmen. Förekomsten av vuxna spolmaskar tycks också van-ligare hos vuxna hundar av vissa raser, exempelvis greyhound (men inte hos andra vinthundar).

Generellt saknas uppgifter om förekomsten av spolmask från systematiskt genomförda svenska studier utförda under

Spolmask hos hund och katt: förekomst, klinik, terapi och zoonosrisk Johan Höglund

Sammanfattning Spolmaskinfektion påträffas hos valpar och kattungar, framför allt i större djurgrupper som kennlar och katterier. I det här bakgrundsdokumentet avhandlas aspekter vad gäller parasitens smittvägar och avmask-ningsrutiner vid kontroll av spolmaskangrepp hos hund och katt. Även zoonotiska aspekter med relevans för svenska förhållanden redovisas. Uppgifterna bygger på en sammanställning av information i läroböcker och vetenskapliga artiklar publicerade de senaste 15 åren. Det finns idag flera avmaskningsmedel som är verk-samma mot spolmask varav merparten försäljs recept-fritt på svenska apotek. Bland dessa är flera bredspek-trumverkande kombinationspreparat. I de fall när avmaskningarna utförs mot monospecifika spolmask-infektioner hos valpar och kattungar är detta utbud överfödigt. Även avmaskning av äldre djur, med un-dantag av dräktiga tikar, är i de flesta fall onödigt. Av-maskning av äldre med undantag av tikar bör om möj-ligt föregås av räkning av antalet spolmaskägg i träcken. Risken för att människor ska drabbas av spolmask i Sverige bedöms som liten eftersom de allra flesta hundägare i stadsmiljöer är noggranna med att ta hand om hundens fekalier. Det är också omdiskuterat om människor kan smittas av kattens spolmask.

”Olika Toxocara-arter uppvisar en snarlik livscykel”

senare år. Enligt den senaste publicerade undersökningen är mindre än fyra procent av vuxna hundar i tätort infekterade med äggutskiljande maskar (7). När det gäller förekomsten av spolmask hos katt är uppgifterna än mer bristfälliga. Det är ändå känt att spolmask är bland de vanligaste inälvsparasi-terna hos utekatter och i synnerhet vid god tillgång till infek-terade smågnagare. Självfallet exponeras inte strikta innekat-ter som utfodras med kommersiellt foder.

KlinikDe skadliga effekterna av spolmaskangrepp ökar med mask-bördan. Djuren magrar av och blir bukiga (ascites) vid massiv infektion. Tillväxten avtar och pälsen blir raggig och glanslös (1). De migrerande larverna kan orsaka eosinofil pneumoni med hosta och näsflöde (verminös pneumoni). I njurarna kan det bildas kortikala granulom innehållande larver. Larv-erna tillväxer i tunntarmen från cirka en millimeters längd hos de nyfödda djuren och blir upp till flera centimeter långa som vuxna maskar. Kraftigt infekterade värdar uppvisar tecken på trötthet, nedsatt aptit, kräkningar och slemmig avföring. De får försämrad tarmmotorik och kan bli förstop-pade. Vid kraftig infektion kan spolmaskar orsaka dödsfall både hos valpar och kattungar.

DiagnostikSpolmaskar är som vuxna centimeterstora gulvita maskar som syns makroskopiskt med blotta ögat i träcken eller efter att de har kräkts upp. Hundens spolmask blir 10–18 cm medan kattens är något mindre, 3–10 cm (5). Man kan även analysera avföringen avseende förekomst av spolmaskägg med kvalitativa metoder genom flotation i mättad koksalt.

Äggen är brunaktiga, ovala, tjockskaliga och 70–90 μm i diameter. Under senare år har man tagit fram PCR-baserade tekniker för att kunna skilja mellan de olika äggtyperna, som utseendemässigt är snarlika (8).

Oavmaskade valpkullar bör undersökas avseende före-komst av ägg från spolmask under sin fjärde levnadsvecka eftersom de i första hand smittas intrauterint. Hos katter måste man vänta upp till åtta veckor. Noterbart är att avsak-nad av maskägg i träcken, framför allt hos vuxna individer, inte behöver betyda frihet från smitta.

Zoonotiska aspekterMänniskor, liksom många andra ryggradsdjur, kan smittas med spolmask, även om maskarna inte utvecklas till vuxna äggläggande maskar (9). Framför allt T. canis kan om det vill sig illa nå ögat (okulär larva migrans, OLM). Detta fenomen har framför allt beskrivits för hundens spolmask (10). Om detsamma även gäller för kattens spolmask är alltjämt oklart (10,11). När larverna kläckts ur äggen migrerar de ut i män-niskokroppen (visceral larvae migrans, VLM) och orsakar inflammation i olika organ (toxocariasis). Har människa fått i sig spolmasklarver kan vandringen i kroppen orsaka lever- och lungskador vilka vanligen läker utan men. Typiskt för infektion hos människa är feber, buksmärtor, och luftvägs-problem. Enligt olika studier har cirka 14 % av befolkningen antikroppar mot Toxocara som ett tecken på att de är expo-nerade (9). Åren 1994–2000 rapporterades endast sju fall i Sverige. Parasiten är dock inte anmälningspliktig och det kan inte uteslutas att toxocariasis är en underdiagnostiserad sjukdom.



Tabell I. Anthelmintika med indikation mot spolmask hos hund (H) och/eller katt (K) listade i Fass vet 2014.

Aktiv substans/er Indikation Varunamn Djurslag

Bensimidazoler

Flubendazol Rund- och bandmaskar Flubenol H + K

Fenbendazol Rund- och bandmaskar Axilur H + K

Tetrahydropyrimidiner

Pyrantel Rundmaskar Banminth H + K

Kombinationer

Febantel, pyrantel, prazikvantel Rund- och bandmaskar Drontal comp H

Febantel, pyrantel, prazikvantel Rund- och bandmaskar Drontal comp forte H

Febantel, pyrantel Rundmaskar Welpan H

Febantel, pyrantel, prazikvantel Rund- och bandmaskar Strantel H

Depsipeptider i kombination

Emodepsid + toltrazuril Rundmaskar och koccidier Procox/Profender H

Emodepsid + prazikvantel Rund- och bandmaskar Procox/Profender K

Avermektiner

Selamektin Rundmaskar och ektoparasiter Stronghold H + K

Milbemyciner i kombinationer

Milbemycinoxim + prazikvantel Rund- och bandmaskar Milbemax H + K

Moxidektin + imidakloprid Rundmaskar och ektoparasiter Advocate H + K



Terapi och profylaxAvmaskning är motiverat främst hos valpar och kattungar. Det finns flera avmaskningsmedel med indikation mot spolmask som säljs receptfritt på svenska apotek (Tabell I). De aktuella substanserna är fenbendazol, flubendazol och pyrantel, som även ibland påverkar vanliga bandmaskar (ex-empelvis Taenia spp.). Dessutom finns olika kombinations-preparat varav flertalet är för avmaskning av hundar. De innehåller antingen febantel och pyrantel, eller febantel, pyrantel och prazikvantel. Det finns också receptbelagda makrocykliska laktoner (ML) att tillgå. De aktiva substan-serna i ML-preparaten är selamektin, milbemycinoxim och moxidektin.

Febantel, fenbendazol och flubendazol tillhör gruppen (pro)bensimidazoler, som inaktiverar proteiner som bygger upp mikrotubili i bland annat tarmceller hos spolmaskarna, men även hämmar enzym som påverkar glukosupptaget. Den antiparasitiska effekten utövas genom en metabolisk störning som tömmer maskarnas energireserver (12). I en spansk studie testades effekten av fenbendazol genom att följa äggutskiljningen hos naturligt infekterade gatuhundar (13). Fenbendazol gavs en gång per dag under tre dagar och det visades att preparaten minskade antalet ägg i träcken med cirka 80 % dag 9 och 100 % dag 16.

Pyrantel tillhör gruppen tetrahydropyrimidiner som binder till och stimulerar kolinerga nervbanor hos maskar-na, vilket leder till spastisk paralys varvid spolmasken stöts ut ur tarmen. Försök med kombinationer, bland annat av pyrantel och prazikvantel, visar på hög effekt (14). I en svensk studie minskade antalet ägg hos valpar med cirka 90 % efter avmaskning antingen med Welpan eller Banminth (15). Ändå var cirka 40 % av valparna (n = 24) äggutskiljande vid sju veckors ålder trots att de hade avmaskats vid två till-fällen.

Det finns två kombinationspreparat med emodepsid. Ett vardera för katt (Profender) och hund (Procox), som även innehåller prazikvantel respektive toltrazuril. Emodepsid är en ny substans inom gruppen depsipeptider som enligt för-sök har 100 % effekt mot vuxna spolmaskar hos hund (16). Selamektin är en avermektin som utövar effekt genom att störa maskarnas neurotransmission, varvid parasiten paraly-seras och/eller dör. Resultat från fall-kontrollstudier, an-tingen med naturligt eller experimentellt infekterade hundar och katter, visar på hög effekt mot spolmask (17,18). Även två substanser inom gruppen milbemyciner finns i kombina-tionspreparat med prazikvantel respektive imidakloprid. Exempelvis milbemycinoxim finns som kombination (Milbemax) med den bandmaskspecifika substansen pra-zikvantel. Resultat från en fall-kontrollstudie där man un-dersökte effekten av denna kombination hos experimentellt infekterade katter och kattungar, visade att reduktionen var 97 % mot de vuxna maskarna och något lägre mot omogna stadier (18).

Aktivitetsspektrumet hos enkla respektive kombinations-preparat är av förklarliga skäl olika (Tabell I). Det finns också skillnader mellan de traditionella avmaskningsmedlen och endektociderna. Ektoparasiter och bandmaskinfektion är dock sällsynta hos valpar som är yngre än fyra veckor men i allmänhet även hos äldre hundar. Användning av bred-spektrumverkande kombinationspreparat är därmed sanno-likt inte nödvändigt i de allra flesta fall.

En viktig grupp är de dräktiga tikarna som kan bära på ett stort antal vilande inhiberade spolmasklarver som över-förs intrauterint till valpen. Vissa substanser saknar indika-tion mot de vilande larverna (12). Det är därför viktigt att påbörja behandlingen efter att larverna har reaktiveras vilket sker efter dräktighetens 40:e dag. För att uppnå avsedd ef-fekt är det också angeläget att välja rätt preparat och att an-passa dosen till djurets kroppsvikt. Det är dessutom viktigt att vara medveten om att ett preparat (Welpan) inte ska an-vändas till dräktiga eller digivande tikar.

Även tikar och unghundar kan utskilja maskägg i miljön. Förebyggande avmaskningsprogram av vuxna djur är dock endast motiverat i miljöer med större djurgrupper som ex-empelvis i kennlar och draghundsgrupper. Frågan är trots allt om det finns skäl för att bekosta förebyggande avmask-ningar av tikar eftersom valparnas bidrag är långt viktigare. Tikarna bör i så fall undersökas strax före beräknad valpning och endast avmaskas vid påvisad förekomst. Vid konstaterad spolmaskförekomst hos vuxna hundar rekommenderas upp till två behandlingar med några veckors mellanrum (20).

Det är långt viktigare att avmaska valparna än de vuxna djuren. Detta bör ske kring den tredje levnadsveckan innan maskarna är äggproducerande. Valparna bör lämpligen av-maskas flera gånger från andra upp till tolfte levnadsveckan. Tidsintervallen är beroende av ett preparats effekt på de immatura stadierna. Exempelvis måste avmaskning med fenbendazol utföras tre dagar i följd för att uppnå fullgod effekt (12). Kattungar smittas till skillnad från valpar främst via mjölken (laktogent), vilket innebär att avmaskningen påbörjas tidigast kring den sjätte levnadsveckan. Smittade valpar och kattungar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsas skull utan även för att bryta smittcykeln. Äggen överlever dock under mycket lång tid i miljön (4).

Avmaskning kan också göras med hänsyn till att framför allt hundens spolmask kan smitta till människa (9). I sandlå-dor och barns lekplatser bör hundfekalier tas omhand för att därigenom eliminera smittrisken. I kennlar kan mekanisk rengöring ske med högtryckstvätt och/eller hett vatten. Det finns också specifika desinfektionsmedel som tar död på äggen.

AnthelmintikaresistensMånga rundmaskar har utvecklat resistens mot en viss grupp av anthelmintikum till följd av frekvent, upprepad använd-ning av samma substansgrupp. Fenomet är dock idag främst beskrivet hos vissa rundmaskar (strongylider) hos betesdjur (får, get och nötkreatur), även i Sverige. Än så länge saknas rapporter om anthelmintikaresistens hos Toxocara canis och/eller T. (cati) mystax (20). Det är viktigt att kontinuer-ligt testa effekten hos olika substanser för att i tid upptäcka förekomst av anthelmintikaresistens så att en eventuell fortsatt spridning ska kunna förhindras. Dessvärre saknas det tills vidare lämplig övervakningsmetodik.

”Det är långt viktigare att avmaska valparna än de vuxna djuren”



Referenser1. Taylor, M.A., Coop, R.L., Wall, R.L. Veterinary Parasitology, Tredje

upplagan. Hong Kong. Blackwell Publishing. 2007. 2. Barutzki, D., Schaper, R. Endoparasites in dogs and cats in Germany

1999-2002. Parasitology Research. 2003; 3, 148-50.3. Overgaauw, P.A.M., Nederland, V. Aspects of Toxocara Epidemiology:

Toxocarosis in Dogs and Cats. 1997: Critical Reviews in Microbiology, 23, 233–251.

4. Atlas, R.M. Aspects of Toxocara epidemiology: toxascariosis in dog and cats. Critical Reviews in Microbiology. 1997: 23, 233-251.

5. Kassai, T. Veterinary helmithology, Butterworth-Heinemann, Oxford. 1999.

6. Coati, N., Schnieder, T., Epe, C. Vertical transmission of Toxocara cati Schrank 1788 (Anisakidae) in the cat. Parasitology Reserach. 2004: 92, 142-146.

7. Skarman, O. Förekomst av magtarmparasiter hos vuxna hundar i Sve-rige. SvenskVeterinär Tidning. 1999: 51, 805-809.

8. Li, M.W. PCR tools for the verification of the specific identity of asca-ridoid nematodes from dogs and cats. 2007: Molecular and Cellular Probes 21, 349–354.

9. Lee, A.C.Y., Schantz, P.M., Kazacos, K.R et al. Epidemiologic and zoonotic aspects of ascarid infections in dogs and cats. 2010: Trends in Parasitology, 26, 155–161.

10. Taylor, M.R.H. The epidemiology of ocular toxocariasis. 2001: Jour-nal of Helminthology, 75, 109–118.

11. Fisher, M. Toxocara cati: an underestimated zoonotic agent. 2003: TRENDS in Parasitology, 4, 167–170.

12. FASS vet. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, Linfo, Stockholm. 2014.

13. Miro, G., Mateo, M., Montoya, A. et al. Survey of intestinal parasites in stray dogs in the Madrid area and comparison of the efficacy of three anthelmintics in naturally infected dogs. 2007: Parasitology Research, 100, 317–320.

14. Schmid, K., Rohdich, N., Zschiesche, E. et al. Efficacy, safety and pa-latability of a new broad-spectrum anthelmintic formulation in dogs. 2010: Veterinary Record, 167, 647–651.

15. Nilsson, K. Spolmaskförekomst hos åttaveckorsvalpar. 2010: Exa-mensarbete inom veterinärprogrammet ISSN 1652-1697.

16. Schimmel, A., Schroeder, I., Altreuther, G. et al. Efficacy of Emodep-side plus Toltrazuril (Procox® Oral Suspension for Dogs) against Toxocara canis, Uncinaria stenocephala and Ancylostoma caninum in Dogs. 2011: Parasitology Research, 109, 1–8.

17. McTier, T., Siedek, E., Clemence, R. Efficacy of selamectin against experimentally induced and naturally acquired ascarid (Toxocara canis and Toxascaris leonina) infections in dogs. 2000b: Veterinary Parasito-logy, 91, 333–345.

18. McTier, T., Shanks, D., Wren, J. et al. Efficacy of selamectin against experimentally induced and naturally acquired infections of Toxocara cati and Ancylostoma tubaeforme in cats. 2000a: Veterinary Parasito-logy, 91, 311–319.

19. Schenker, R., Bowman, D., Epe, C. et al. Efficacy of a milbemycin oxime–praziquantel combination product against adult and immature stages of Toxocara cati in cats and kittens after induced infection. 2007: Veterinary Parasitology, 145, 90–93.

20. ESCCAP. Work control in dogs and cats. European scientific councel for companion animals guideline 01 second edition. Malvern Wor-chestreshire. 2010: 24pp.




IntroduktionCryptosporidium och Giardia är två grupper av zoonotiska protozoer som kan överföras mellan djur och människa och vice versa. Världshälsoorganisationen (WHO) har både Cryptosporidium och Giardia på listan över negligerade in-fektioner eftersom de orsakar stora lidanden och har en enorm socioekonomisk påverkan i tredje världen (1,2). Smitta sker genom kontakt med infekterade individer eller via kontaminerad miljö, mat eller vatten. På grund av sin förmåga att spridas via vatten ses dessa parasiter som ett ökande hot mot folkhälsan i och med de klimatförändringar, med bland annat ökade vattenflöden, som förutspås (3).

Smittvägar och diagnostikCryptosporidium och Giardia är intestinala parasiter med fekal-oral smittväg. Oocystorna (Cryptosporidium) och cys-torna (Giardia) som utsöndras i avföringen är härdiga i miljön och okänsliga mot vanliga desinfektionsmetoder som vattenklorering, men är känsliga mot värme, UV-ljus och uttorkning. Cryptosporidium-oocystorna mognar i tarm-slemhinnan och är infektiösa vid utsöndringen. Även Giar-dia-cystor är vanligtvis infektiösa när de utsöndras, men vid

kraftig diarré kan omogna cystor och till och med trofozoi-ter finnas i avföringen. Så få som tio viabla oocystor/cystor kan räcka för att orsaka infektion.

Diagnostik sker framför allt med mikroskopi både på human- och djursidan. Andra alternativ är antigen-ELISA eller immunkromatografiska tester. PCR-baserade metoder har hittills mest använts för molekylär typning i epidemiolo-giska studier och i utbrottssammanhang, men kommer tro-ligen på sikt att bli rutin även för primärdiagnostik.

Cryptosporidium i världenDe första arterna som beskrevs, Cryptosporidium muris och C. parvum, påvisades hos möss redan 1907 och 1912 (4). Parasiten associerades med sjukdom först 1955, då C. melea-gridis angavs orsaka diarré hos kalkon, och 1971 började veterinärmedicinen få upp ögonen för parasiten då C. par-vum hittades hos en kviga med kronisk diarré. När C. par-vum påvisades hos människa 1976 vaknade även intresset inom humanmedicinen och idag finns tusentals publikatio-ner om parasitgruppen (4).

Cryptosporidium har en direkt livscykel med en asexuell och en sexuell förökningsfas. Diarréorsakande arter infekte-rar framför allt distala tunntarmen. En del av oocystorna kan autoinfektera värden och upprätthålla infektionen yt-terligare en tid. Tidigare baserades artbestämning på oocys-tornas morfologi i mikroskop och på grupp av värddjur. Till exempel ansågs cirka 5 μm ø oocystor från däggdjur vara C. parvum. Idag används DNA-analys, och det finns totalt 26 arter och över 60 genotyper (potentiella nya arter) be-skrivna (4,5,6,7).

Människa infekteras oftast med C. hominis eller C. par-vum. C. meleagridis, C. canis och C. felis förekommer i < 5 % av fallen globalt sett, men prevalensen varierar stort mellan olika studier. Ett antal andra arter har påvisats sporadiskt. Hos hund ses främst C. canis; enstaka fall med C. parvum och ett fall med C. meleagridis har visats (4). Hos katt är C. felis vanligast, och C. muris har påvisats i ett fåtal fall (4). Tyvärr är antalet isolat som har typats lågt för både hund och katt (4,8).

Cryptosporidium-infektion ses idag framför allt som diarré-orsak hos kalvar och lamm och som en orsak till turistdiarré hos människor. Oftast uppstår en akut infektion som självlä-ker på 1–2 veckor. Infektionen kan vara allt från symtomlös till associerad med vattentunn diarré, buksmärtor, illamå-ende, kräkningar och smärtor i muskler och leder. Vid im-

Cryptosporidium och Giardia hos hund, katt och människaCharlotte Axén, Marianne Lebbad, Karin Troell

SammanfattningCryptosporidium och Giardia är två grupper av diarré-orsakande parasiter som kan överföras mellan djur och människa (zoonotisk smitta). Båda parasiterna är van-liga orsaker till turistdiarré men inhemsk smitta före-kommer. Merparten av humana Cryptosporidium-in-fektioner med zoonotisk potential orsakas av arten Cryptosporidium parvum (C. parvum). Hund och katt anses inte vara någon stor smittkälla för människa, men de Cryptosporidium-arter som påvisas hos hund (främst C. canis) och hos katt (C. felis) påvisas i upp till 5 % av humanfallen globalt sett. Ett fåtal humanfall av C. felis, varav ett verifierat som smitta från katt, och ett fall av C. canis har upptäckts i Sverige. Därutöver har ett antal fall av C. meleagridis, som har fåglar som huvudvärd, påvisats, varav ett inhemskt fall med höns och kycklingar som smittkälla. Giardia-infektion hos människa orsa-kas av Giardia intestinalis (G. intestinalis) genotyp A eller B, båda med zoonotisk potential. I svenska studier har enbart genotyp C och D påvisats hos hund och F hos katt, och den zoonotiska potentialen för infekterade katter och hundar bedöms därmed som mycket liten. Båda infektionerna orsakar akut vattentunn diarré som ofta går över på 1–2 veckor, men sjukdomarna kan bli kroniska. Både Cryptosporidium och Giardia är upp-satta på Världshälsoorganisationens (WHO) lista över negligerade sjukdomar.

”Både Cryptosporidium och Giardia är uppsatta på WHO:s lista över negligerade sjukdomar”

munosuppression kan kroppen inte läka ut infektionen, utan en kronisk diarré med påföljande malnutrition utvecklas. Genomgången infektion ger inte immunitet, men möjligen ger upprepade infektioner ett skydd mot kliniska symtom. Något som talar för detta är andelen subkliniska bärare i områden med dåliga sanitära förhållanden (4). Hundar och katter är oftast subkliniskt infekterade. Hundar kan få akut diarré, vilket oftast drabbar valpar med samtidig infektion av till exempel parvovirus eller valpsjuka (4). Katter drabbas snarare av persistent diarré, och Cryptosporidium bör därför betänkas som möjlig etiologi i sådana fall (4).

Cryptosporidium i SverigeDen första publicerade svenska studien är från 1987, då 3 % av patienterna med akut gastroenterit var infekterade (9). Infektionen blev anmälningspliktig 2004 och 2012–2013 rapporterades drygt 200 fall/år, varav ungefär hälften hade smittats i Sverige. År 2010 inträffade det hittills största kända europeiska vattenburna utbrottet i Östersund, med upp-skattningsvis 27 000 fall, följt av ett nytt vattenburet utbrott i Skellefteå i april 2011 med cirka 20 000 fall. Båda utbrotten orsakades av C. hominis. En studie utförd i Stockholmsom-rådet 2006–2008 visade dock att merparten av typade spo-radiska fall med inhemsk smitta hade C. parvum, medan enbart ett fåtal inhemska sporadiska fall hade C. hominis. Vidare fann man att 2/193 fall hade C. felis och ingen var infekterad med C. canis (10). Hela 11 av fallen orsakades av C. meleagridis, men alla var smittade utomlands (10). Sedan dess har ytterligare en handfull humana C. felis-fall diagnos-tiserats, och vid ett tillfälle har zoonotisk smitta mellan katt och kattägare kunnat verifieras med DNA-analys (manu-skript). Ett humanfall med verifierad C. canis-infektion har förekommit och då rörde det sig om utlandssmitta. Under 2013 påvisade SVA ett fall vardera av Cryptosporidium hos hund och katt.

Enbart C. hominis är humanspecifik, men även C. parvum kan smitta antroponotiskt. Zoonotisk smitta med C. parvum förekommer till exempel efter direktkontakt med infekterade djur, framför allt kalvar, eller via kontaminerad mat. Zoono-tisk C. canis-/C. felis-smitta är sannolikt associerad med hantering av infekterade hundar/katter, men baserat på hur ovanlig humaninfektion är bedöms risken för zoonotisk smitta från hund eller katt som liten (11).

År 2011 påvisades det första kända inhemska fallet med C. meleagridis hos en människa som arbetade på en gård, och zoonotisk överföring från gårdens fjäderfä visades med hjälp av DNA-analys (12).

Under 2013 har ett antal svenska myndigheter arbetat med att ta fram ett gemensamt strategidokument för hante-ring av human Cryptosporidium-infektion. Arbetet publice-rades den 1 september 2014 (13).

Giardia i världenTrots att Giardia beskrevs för mer än 300 år sedan dröjde det ända till 1970-talet innan den betraktades som en pato-gen organism med diarré och malabsorption som de vanli-gaste symtomen. Symtomlösa bärare förekommer. Immun-försvaret kan själv ta hand om infektionen och symtomen varar omkring 1–2 veckor, men kroniska infektioner med upprepade diarréepisoder är inte ovanliga (1).

Giardia lever på tarmslemhinnan i övre tunntarmen. Pa-rasiten har två olika stadier i sin livscykel och växlar mellan dessa för att möta växlingar i miljön. I värddjurets tunntarm är parasiten i en vegetativ form, trofozoit, som delar sig och stör tarmens normala funktion. När parasiten känner av en förändring i miljön, orsakad av att den spolas längre ner i tarmen, kapslar den in sig och bildar en cysta. Cystan är ett vilostadium där parasiten är tålig för att möta miljön utanför sin värd (1).

Giardia är globalt sett en av de vanligaste orsakerna till vattenburen sjukdom och den vanligaste diarréorsakande parasiten, särskilt i områden med låg omgivningshygien. Uppskattningsvis infekteras årligen cirka 250 miljoner människor världen över, merparten i tredje världen.

Det finns sex erkända arter av Giardia men endast en av dessa, Giardia intestinalis (syn. G. lamblia, G. duodenalis) är intressant ur ett zoonotiskt perspektiv. Giardia intestinalis kan delas in i åtta olika assemblages/genotyper (A–H), som är morfologiskt identiska men som skiljer sig på molekylär nivå. Enbart genotyp A och B har zoonotisk potential. De övriga genotyperna är värdspecifika, varav C och D återfinns hos hundar och F hos katter. Då genotyperna skiljer sig både genetiskt och med avseende på värdspecificitet kommer de troligen framöver att omskrivas till olika Giardia-arter.

Giardia i SverigeEn svensk studie som utfördes 1996–1997 visade att 2 % av patienterna med diarré hade Giardia-cystor medan ingen av de 203 kontrollerna var infekterad (14). I Sverige blev human giardiasis anmälningspliktig 1989 och årligen rapporteras 1 200–1 500 fall. De flesta fallen blir infekterade i samband med utlandsresa men även inhemsk smitta förekommer. Under 2013 var cirka 8 % av de prover från hund och 9 % av de prover från katt som undersöktes för Giardia vid SVA positiva för parasiten. Genotypning genomförs inte som rutin och det är därför okänt om dessa fall har zoonotisk potential. WHO inkluderade Giardia på listan över poten-tiella zoonotiska sjukdomar redan 1979 efter flera stora vatten-burna utbrott i USA där vilda djur, i synnerhet bävrar, miss-tänktes spela en betydande roll. Tidiga molekylärbiologiska studier flaggade också för en relativt stor risk för zoonotisk smitta, då speciellt genotyp A men även genotyp B påvisades hos ett flertal djurslag. I två svenska studier har Giardia-isolat från människor och djur genotypats. Av över 200 un-dersökta patienter påvisades djurspecifika subvarianter av genotyp A enbart hos tre medan övriga förföll ha humanspe-cifika subvarianter (15). Fem av 18 infekterade katter och en av 28 hundar hade genotyp A, övriga hade djurspecifika va-rianter (C, D, E, F) (16). Dessa studier talar därmed för att zoonotisk smitta med Giardia är sällsynt förekommande i Sverige.



”Giardia är globalt sett den vanligaste diarréorsakande parasiten”



Referenser1. Luján H.D., Svärd S.G. Giardia - A model organism. Springer Wein,

New York, 2011. ISBN 978-3-7091-0197-1.2. Savioli L, Smith H, Thompson A. Giardia and Cryptosporidium join

the ‘Neglected Diseases Initiative’. Trends Parasitol. 2006;22(5):203-8.

3. Anonym. Klimat- och sårbarhetsutredningen, SOU 2007:60, kap 4.6, 453-460. http://www.regeringen.se/sb/d/8704/a/893342.

4. Fayer & Xiao, eds. Cryptosporidium and Cryptosporidiosis, 2nd ed. CRC Press, Boca Raton, 2008. (5)

5. Elwin K., Hadfield S.J., Robinson G. et. al. Cryptosporidium via-torum n. sp. (Apicomplexa: Cryptosporidiidae) among travelers retur-ning to Great Britain from the Indian subcontinent 2007-2011. Int J Parasitol 2012; 42(7): 675-82.

6. Kváč M., Hofmannová L., Hlásková L et al. Cryptosporidium erinacei n. sp. (Apicomplexa: Cryptosporidiidae) in hedgehogs. Vet Parasitol 2014;201(1-2): 9-17.

7. Kváč M., Kestřánová M., Pinková M. et al. Cryptosporidium scrofa-rum n. sp. (Apicomplexa: Cryptosporidiidae) in domestic pigs (Sus scrofa). Vet Parasitol. 2013;191(3-4): 218-27.

8. Yoshiuchi R., Matsubayashi M., Kimata I. et al., Survey and molecular characterization of Cryptosporidium and Giardia spp. in owned com-panion animal, dogs and cats, in Japan Vet Parasitol2010; 174(3-4): 313-6.

9. Atterholm I., Castor B., Norlin K. Cryptosporidiosis in southern Sweden. Scand J Infect Dis 1987; 19(2): 231-4. (3)

10. Insulander M., Silverlås C., Lebbad M. et al. Molecular epidemiology and clinical manifestations of human cryptosporidiosis in Sweden. Epidemiol Infect. 2013 May; 141(5):1009-20.

11. Lucio-Forster A., Griffiths J.K., Cama V.A. et al. Minimal zoonotic risk of cryptosporidiosis from pet dogs and cats. Trends Parasitol 2010; 26(4):174-9.

12. Silverlås C., Mattsson J.G., Insulander M. et al. Zoonotic transmis-sion of Cryptosporidium meleagridis on an organic Swedish farm.Int J Parasitol 2012; 42(11): 963-7.

13. Anonym. Infektion med Cryptosporidium - Ett nationellt strategido-kument. Socialstyrelsen, Jordbruksverket, folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt. 2014

14. Svenungsson B., Lagergren A., Ekwall E. et al. Enteropathogens in adult patients with diarrhea and healthy control subjects: a 1-year prospective study in a Swedish clinic for infectious diseases. Clin In-fect Dis. 2000; 30(5): 770-8.

15. Lebbad M., Petersson I., Karlsson L. et al. Multilocus Genotyping of Human Giardia Isolates Suggests Limited Zoonotic Transmission and Association between Assemblage B and Flatulence in Children. PLoS Negl Trop Dis 2011; 5(8): 1262.

16. Lebbad M., Mattsson J.G., Christensson B. et al. From mouse to moose: multilocus genotyping of Giardia isolates from various animal species. Vet Parasitol 2010; 168(3-4): 231-9.




Zoonotiska aspekter på toxoplasmainfektion hos kattAnna Lundén

InledningToxoplasma gondii är en intracellulär protozo som är vanligt förekommande i hela världen och som kan infektera många olika djurslag – sannolikt alla däggdjur och fåglar, liksom människa. Även om en stor andel av de djur och människor som är infekterade inte uppvisar några sjukdomstecken så kan parasiten i vissa situationer orsaka allvarlig sjukdom. Till exempel är T. gondii en av de viktigaste orsakerna till infek-tiös abort hos små idisslare (1). Vidare betraktas human toxoplasmos som en av de viktigaste zoonoserna, åtminstone i Europa och USA (2,3). Detta bakgrundsdokument belyser kattens roll för smittspridning till oss människor medan andra aspekter på toxoplasmos hos hund och katt, såsom dia gnostik och behandling, tas upp i behandlingsrekom-mendationen och i andra bakgrundsdokument.

LivscykelKattdjur är huvudvärdar för T. gondii vilket innebär att de spelar en central roll i parasitens livscykel. Det är bara i deras tarmkanal som parasitens sexuella utveckling sker vilket re-sulterar i att mikroskopiska oocystor utskiljs med kattens träck. Andra djurslag och människor utgör potentiella mel-lanvärdar som kan smittas om de får i sig oocystor vilket leder till att mikroskopiska vävnadscystor bildas i olika delar av kroppen, till exempel i muskulaturen och hjärnan. Dessa vävnadscystor utgör i sin tur en smittkälla för såväl huvudvärden som för andra mellanvärdar om de äter kött eller organ från ett infekterat djur. En tredje smittväg är

transplacentalt från mor till foster, vilket kan ske hos både människor och djur efter en primärinfektion under gravidi-tet/dräktighet (4).

Kattens roll som smittkälla jämfört med intag av smittat köttEpidemiologiska studier av möjliga smittkällor för human toxoplasmainfektion visar att förtäring av otillräckligt upp-hettat kött som kan innehålla vävnadscystor, samt olika vanor och beteenden som kan leda till infektion med oocys-tor, till exempel hantering av jord och sand, är signifikant förknippade med en förhöjd infektionsrisk (se till exempel referens 5). Även om den inbördes betydelsen mellan dessa smittvägar varierar i olika undersökningar, så är det ingen tvekan om att båda bör beaktas vid rådgivning för att förhind ra smitta. De grupper av människor som löper störst risk för allvarliga följder av en toxoplasmainfektion är icke-immuna gravida kvinnor och personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.

Kött från olika djurslag – relativ betydelseOfta utpekas kött från får och gris som de viktigaste smitt-källorna (4) medan nötkött anses mer eller mindre ”säkert” eftersom levande toxoplasmacystor ytterst sällan påvisats i nötkött (4,6). Men även förtäring av rått nötkött har fallit ut som en riskfaktor i epidemiologiska studier, och i en nyligen genomförd riskanalys utförd i Holland utföll otillräckligt tillagat nötkött som den viktigaste smittkällan (7). Frågan om vilken roll nötkött spelar kompliceras dock av svårigheter att säkert diagnostisera/identifiera nötkreatur som bär på infektiösa parasiter. Därför är det lämpligt att råda personer i riskgrupperna att inte äta något kött som inte värmebe-handlats ordentligt eller varit djupfryst. Detsamma gäller rekommendationen att inte utfodra katter med rått kött eller råa organ från något djurslag.

Smittspridning från katterKatter smittas genom att äta infekterade bytesdjur som smågnagare eller fåglar, eller om de utfodras med rått kött från andra infekterade djur. När katten infekterats för första gången förökar sig parasiten i kattens tarmslemhinna vilket resulterar i produktion av mycket stora mängder oocystor (miljontals per gram träck) som utsöndras under några veck-ors tid. Dessa är dock inte omedelbart infektiösa utan först

SammanfattningKatten är huvudvärd för den encelliga parasiten Toxo-plasma gondii, som kan orsaka sjukdomen toxoplasmos hos djur och människor. Parasiten sprids via oocystor i avföring från katter, men också via kött från infekterade mellanvärdar som till exempel får och gris. Däremot är risken att smittas genom direktkontakt med katter mycket liten. Spridning av oocystor sker framför allt när en katt för första gången äter en infekterad smågnagare eller fågel, eller om den blir utfodrad med rått kött från ett infekterat djur. Infekterade katter blir immuna och utsöndrar sällan oocystor. Oocystorna kan överleva ut-omhus i flera månader. För att undvika infektion re-kommenderas handtvätt, tvätt av grönsaker och daglig tömning av kattlådor. Eftersom intag av kött från infek-terade djur är en minst lika viktig smittkälla som smitta via oocystor är värmebehandling eller djupfrysning av kött också viktiga åtgärder för att förebygga infektion. Dessa råd riktar sig framför allt till gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

”Parasiter sprids via oocystor i avföring från katter”



efter att de sporulerat, vilket tar en till fem dagar. Dessa sporulerade oocystor är mycket motståndskraftiga och kan under gynnsamma betingelser förbli infektiösa under flera månader upp till något år. Parasiten sprider sig även till andra vävnader hos katten och genomgången infektion re-sulterar i ett skyddande immunsvar. Således är det framför allt efter primärinfektion som det produceras stora mängder oocystor (8). Graden och durationen av immuniteten varie-rar men det har visats experimentellt att den kan bestå i sex år (9). Även om en seropositiv katt utsöndrar oocystor vid reinfektion så är mängden kraftigt reducerad jämfört med den hos en primärinfekterad katt. Därför är det de unga katterna som i störst uträckning bidrar till spridningen av oocystor.

Andelen infekterade katter varierar i olika seroepidemiolo-giska studier men som exempel kan nämnas en svensk studie där 42 % av katterna hade antikroppar mot T. gondii (10) och en finsk studie där seroprevalensen var 48 % (11). Risk-faktorer för infektion med T. gondii hos katt har identifierats i flera studier och de viktigaste är: möjlighet att jaga, utom-husvistelse, utfodring med rått kött samt vuxen ålder (11–13). Det bör dock observeras att orsaken till att vuxen ålder identifierats som en riskfaktor är att när katten en gång in-fekterats förblir den seropositiv hela livet vilket leder till att seroprevalensen ökar med stigande ålder. Andelen katter som utsöndrar oocystor vid ett givet tillfälle är betydligt lägre; exempelvis påvisades i några europeiska studier T. gondii-oocystor hos 0,1–0,8 % av katterna (11,14,15).

Det finns visserligen flera substanser/läkemedel som kan förhindra oocystproduktion hos infekterade katter, men ef-tersom detta skulle kräva kontinuerlig medicinering är det inte en realistisk strategi för att minska smittspridning. Med tanke på den effektiva immunitet som utvecklas efter infek-tion skulle vaccination av katter, åtminstone teoretiskt sett, kunna minska oocystproduktionen i en kattpopulation. Experimentella levande vacciner har visats kunna förebygga oocystproduktion, men levande vacciner har flera nackdelar och ännu finns inget kommersiellt tillgängligt vaccin (16).

Risken att smittas genom direktkontakt med katter anses vara mycket liten. Dels är katter renliga djur och dels är de nyutsöndrade oocystorna inte infektiösa förrän efter cirka ett dygn (16). Detta antagande stöds av resultaten från en studie där experimentellt infekterade katter klipptes efter att de utsöndrat oocystor. Inga infektiösa oocystor kunde påvi-sas i hårfällen (9).

Som nämnts är intag av kött från infekterade djur en minst lika viktig smittkälla som smitta via oocystor. Infektion kan därför undvikas framför allt genom värmebehandling eller djupfrysning av kött innan konsumtion, men risken kan även minskas genom att förebygga infektion hos produk-tionsdjuren. De främsta smittkällorna för dessa är oocystor och för svin även infekterade smågnagare (1,17). Att förhind ra smitta hos produktionsdjuren är således möjligt vid strikt inomhusuppfödning, men så gott som omöjligt vid utomhusvistelse.

Referenser1. Innes EA, Bartley PM, Buxton D et al. Ovine toxoplasmosis. Parasitol

2009;136:1887–94.2. Havelaar AH, Haagsma JA, Mangen M-J et al. Disease burden of

foodborne pathogens in the Netherlands, 2009. Int J Food Microbiol 2012;156:231–38.

3. Hoffmann S, Batz MB, Morris Jr JG. Annual cost of illness and quali-ty-adjusted life year losses in the United States due to 14 foodborne pathogens. J Food Protection 2012;75:1292–1302.

4. Tenter AM, Heckeroth AR, Weiss LM. Toxoplasma gondii: from ani-mals to humans. Int J Parasitol 2000;30:1217–58.

5. Cook AJC, Gilbert RE, Buffolano, W et al. Sources of toxoplasma in-fection in pregnant women: European multicentre case-control study. Br Med J 2000;321:142–7.

6. Dubey JP, Hill DE, Jones JL et al. Prevalence of viable Toxoplasma gondii in beef, chicken, and pork from retail meat stores in the United States: risk assessment to consumers. J Parasitol 2005;91:1082–93.

7. Opsteegh M, Prichaerts S, Frankena K et al. A quantitative microbial risk assessment for meatborne Toxoplasma gondii infection in The Netherlands. Int J Food Microbiol 2011;150:103–14.

8. Lappin MR. Update on the diagnosis and management of Toxoplasma gondii infection in cats. Top Companion Anim Med 2010;25:136–41.

9. Dubey JP. Duration of immunity to shedding of Toxolasma gondii oocysts by cats. J Parasitol 1995;8:410–5.

10. Uggla A, Mattson S, Juntti N. Prevalence of antibodies to Toxoplasma gondii in cats, dogs and horses in Sweden. Acta Vet Scand 1990;31:219-22.

11. Jokelainen et al. Feline toxoplasmosis in Finland: Cross-sectional epi-demiological study and case series study. J Vet Diagn Invest 2012;24:1115–24.

12. Györke A, Opsteegh M, Mircean V et al. Toxoplasma gondii in Roma-nian Household cats: evaluation of serological tests; epidemiology and risk factors. Prev Vet Med 2011;102:321–8.

13. Opsteegh M, Haveman R, Swart AN et al. Seroprevalence and risk factors for Toxoplasma gondii infection in domestic cats in The Netherlands. Prev Vet Med 2012;104:317–26.

14. Schares G, Vrhovec MG, Pantchev N et al. Occurrence of Toxoplasma gondii and Hammondia hammondi oocystd in the faeces of cats from Germany and other European countries. Vet Parasitol 2008;152:34–45.

15. Berger-Schoch AE, Herrmann DC, Schares G et al. Prevalence and genotypes of Toxoplasma gondii in feline faeces (oocysts) and meat from sheep, cattle and pigs in Switzerland. Vet Parasitol 2011;177:290–7.

16. Elmore SA, Jones JL, Conrad PA et al. Toxoplasma gondii: epidemio-logy, feline clinical aspects, and prevention. Trends Parasitol 2010;26:190–6.

17. Dubey JP. Toxoplasmosis in pigs – the last 20 years. Vet Parasitol 2009;164:89–103.

”Risken att smittas genom direktkontakt med katter anses vara mycket liten”

IntroduktionCystisk ekinokockos (CE) eller cystisk hydatidos är en av de mest spridda och viktigaste zoonotiska parsitära sjukdomar-na i världen. CE är en sjukdom som går att förebygga. Lycka-de utrotningsprogram har baserats på rutinmässig avmask-ning av hundar i kombination med omhändertagande av slaktavfall från animalieproducerande djur. Framför allt många låginkomstländer har problem med utrotning och kontroll av CE eftersom ekonomiska resurser för att imple-mentera ett kontrollprogram saknas (1).

Smittvägar och diagnostikEchinococcus granulosus, eller hundens dvärgbandmask, är en cirka 2–7 mm lång bandmask. Parasiten behöver en hu-vudvärd där den vuxna masken utvecklas i tunntarmen, och mellanvärdar där parasiten (metacestoder) utvecklas i inre organ. Den vanligaste huvudvärden är den domesticerade hunden men även andra hunddjur kan infekteras. De vanli-gaste mellanvärdarna är domesticerade animalieproduce-rande djur som får, getter, nötkreatur, grisar och renar. Men även vilda djur kan fungera som huvud- respektive mellan-värdar (1,2).

Cirka en månad (34–58 dagar) efter att huvudvärden in-fekterats har en vuxen mask utvecklats och produktion av maskägg börjar. Begränsade studier på hundar visar att en mask lever cirka åtta månader upp till ett år. Mellanvärdar infekteras genom att de får i sig ägg från betesmarker kontaminerade med avföring från huvudvärden. I mellan-värden utvecklas en cysta, vanligen i levern. Efter cirka ett år är cystan infektiös och om djuret slaktas och ett hunddjur äter upp slaktavfall har livscykeln fullbordats (1,2).

Inga kliniska symtom ses hos huvudvärden. Hos mellan-värden utvecklas cystan långsamt över tid och ger symtom först efter flera år (1,2).

Äggen är mycket motståndskraftiga och de kan överleva i mer än ett år i fuktig miljö vid låga temperaturer. De dör inte vid vanlig djupfrysning utan det krävs tre till fyra dagar vid –80°C innan de avdödas. Äggen är däremot känsliga för värme och uttorkning; de dör inom några minuter vid 60–80°C (2).

Människor kan infekteras accidentellt med dvärgbandmask om de sväljer maskens ägg, vilket kan leda till att parasiten etableras framför allt i lever och lunga. Där bildas inkapslade cystor som innehåller maskens larver. Parasitcystor utvecklas långsamt och det kan dröja många år innan symtom uppträ-der. Symtomen orsakas då i regel av det tryck som cystan åstadkommer på sin omgivning. Vid infektion med E. gra-nulosus, till skillnad från med E. multilocularis, är cystorna i regel välavgränsade. Men cystorna kan spontant brista, vilket kan orsaka en spridning av sjukdomen och också en akut al-lergisk reaktion. Behandlingen är kirurgisk, men ofta be-handlar man med läkemedel dessförinnan för att försöka döda cystinnehållet (3).

I huvudvärden diagnostiseras parasiten genom att påvisa masken eller maskägg i tarmen eller ägg i träckprov. Tarmun-dersökning sker genom sedimentation och räkning av mas-kar (sedimentation and counting technique [SCT]) och veri-fiering sker genom PCR. Maskägg i tarmen eller i träckprov påvisas genom PCR. Metoden MC-PCR (semi automated magnetic capture probe based DNA extraction and real-time PCR) som utvecklats vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har en hög känslighet som gör den mycket användbar. Hos mellanvärd (animalieproducerande djur) sker diagnos genom besiktning av inre organ vid köttbesiktning eller ob-duktion, mikroskopisk undersökning och verifiering med PCR (4). Hos människa ställs diagnos med hjälp av typiska fynd på ultraljud/röntgen, i kombination med att påvisa antikroppar mot parasiten i blodet. Diagnosen kan bekräftas genom mikroskopisk undersökning av cystinnehåll (5).

Echinococcus granulosus i världenE. granulosus är spridd över världen och rapporteras från alla kontinenter. Den högsta förekomsten hos människor ses i områden där man har en nära kontakt med animalieproduce-rande djur och vallhundar. Inälvor från infekterade mellan-värdar, till exempel får, är en vanlig smittkälla för hundar som i sin tur utgör en smittkälla för människor. Förekomsten är högst i länder med låg utbildningsnivå, där veterinärvä-sende och medicinsk vård är inadekvat och där hemslakt är



Echinococcus granulosus – hundens dvärgbandmaskHelene Wahlström

SammanfattningEchinococcus granulosus, eller hundens dvärgbandmask, är en av de viktigaste zoonotiska parsitära infektionerna i världen. E. granulosus kan orsaka infektion hos män-niska, men till skillnad från E. multilocularis (rävens dvärgbandmask) som växer infiltrativt är parasitcystor-na i regel välavgränsade. Inga inhemska fall av smitta till människa har rapporterats. Parasitens livscykel in-volverar framför allt domesticerade djur vilket gör det möjligt att kontrollera och utrota parasiten i popula-tionen. Hundens dvärgbandmask förekom i Sverige hos renar på 1970-talet men efter att adekvata åtgärder vidtagits har smittan eliminerats. Enstaka sporadiska fall har dock rapporterats, det senaste på 1990-talet hos frilevande älg.

”Cystisk ekinokockos är en sjukdom som går att förebygga”



vanlig. I vissa områden kan upp till 50 % av hundarna vara infekterade och samma eller ännu högre andel av fåren vara smittade.

Echinococcus granulosus i SverigeSporadiska fall av infektion med E. granulosus har påvisats hos importerade hästar och dessa bedöms ha blivit smittade utomlands. Under 1970-talet var parasiten vanlig bland renar i norra Sverige – cirka 2 % av slaktade renar uppvisade parasitära förändringar. Rutiner för köttbesiktning av ren reviderades och alla inälvor som inte var godkända för hu-mankonsumtion destruerades. Detta kombinerades med avmaskning av hundar. Åtgärderna var effektiva och smitt-cykeln bröts. Under 1996–97 påvisades dock tre sporadiska fall hos ren. Två sporadiska fall har påvisats hos frilevande älg, ett på tidigt 80-tal och ett under 1990-talet, båda i centrala delar av Sverige (4).

Hos människor har mellan 8 och 29 fall rapporterats år-ligen sedan ekinokockos blev anmälningspliktigt 2004. Samtliga fall hittills har bedömts vara utlandssmittade (2014) (6).

Referenser1. Eckert J, Deplazes P, Kern P. Alveolar echinococcosis (Echinococcus

multilocularis) and neotropical forms of echinococcus (Echinococcus vogeli and Echinococcus oligarthrus) in Oxfored Textbook of Zoono-ses, Biology, Clinical practice, and Public Health Control, S.R. Palmer, et al., Editors. 2011, Oxford University Press: New Yourk. p. 873.

2. Eckert J et al. WHO/OIE Manual on Echinococcosis in Humans and Animals: a Public Health Problem of Global Concern. 2001; 265. Avai-lable from: http://whqlibdoc.who.int/publications/2001/92904 4522X.pdf.

3. SVA VET, Tema:Rävens dvärgbandmask. 2011; Available from: http://www.sva.se/upload/Redesign2011/Pdf/Om_SVA/publikationer/1/SVAvet_2_2011_dvargbandmask_webb.pdf.

4. Anonymous, Trends and sources of zoonoses and zoonotic agents in humans foodstuffs animals and feedingstuffs in 2013. 2014.

5. Folkhälsoinstitutet. Sjukdomsinformation om hundens dvärgband-mask, Echinococcus granulosus. Available from: http://www.folkhals-omyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smitt-samma-sjukdomar/echinococcus-granulosus/.

6. Folkhälsomyndigheten. Sjukdomsstatistik, Echinokockinfektion. [cited 2014 8 September]; Available from: http://www.folkhalsomyn-digheten.se/amnesomraden/statistik-och-undersokningar/sjukdoms-statistik/echinokockinfektion/.

”Hos människor har mellan 8 och 29 fall/år rapporterats sedan ekinokockos blev anmälningspliktigt 2004”


IntroduktionEchinococcus multilocularis kan orsaka en mycket allvarlig sjukdom hos människa. Den karakteriseras av en infiltrativ tumörliknande växt av parasiten i framför allt levern. Parasi-ten förekommer i den norra hemisfären. Till skillnad från Echinococcus granulosus (hundens dvärgbandmask) finns för närvarande ingen möjlighet att kontrollera och utrota smitt-ämnet i populationen (1).

Smittvägar och diagnostikRävens dvärgbandmask är cirka 1,5–4,5 mm lång och lever i tunntarmen hos hunddjur. Den naturliga livscykeln för para-siten är genom smitta mellan räv (huvudvärd) och smågna-gare (mellanvärd). Även andra hunddjur som hund, varg och mårdhund kan fungera som huvudvärd för dvärgbandmask. Katter kan infekteras men det är tveksamt om de kan föra smittan vidare. En rad olika gnagare fungerar som mellan-värdar, framför allt sorkar av underfamiljen Arvicolinae, till exempel åkersork, vattensork, långsvansad skogssork och bisam (1,2).

Cirka en månad efter att huvudvärden infekterats kan masken börja producera ägg som utsöndras med avföringen och deponeras i miljön. Infektiösa ägg kan även finnas i hu-vudvärdens päls. Utsöndring av ägg sker under cirka två till tre månader och en mask kan producera upp till 400 000–500 000 ägg. Ägg kan sedan ätas upp av en mellanvärd där parasiten utvecklas vidare i levern. Blåsor innehållande pro-toscolici, förstadier till bandmaskhuvuden, bildas och sprider sig i levern. En ansamling av sådana blåsor kan innehålla många tusen protoscolici, vilka var och en kan ge upphov till en ny mask. Livscykeln fullbordas när en huvudvärd äter upp en infekterad mellanvärd. (1,3). Äggen är mycket motstånds-kraftiga och de kan överleva i mer än ett år i fuktig miljö vid temperaturer mellan +4°C och +15°C. De dör inte vid vanlig djupfrysning utan det krävs tre till fyra dagar vid –80°C innan de avdödas. Äggen är däremot känsliga för värme och

uttorkning; de dör inom några minuter vid 60–80°C (4).Människor infekteras accidentellt med dvärgbandmask

om de sväljer maskens ägg. I de flesta fall utvecklas inte sjukdom men i ovanliga fall drabbas infekterad människa av så kallad alveolär ekinokockos (AE) eller alveolär hydatidos. Parasiten bildar blåsformigt förgrenade cystor som växer tu-mörartat, oftast i levern men kan även påträffas i andra organ. Inkubationstiden hos människa är lång; den anses vara fem till femton år. Behandling av AE är svår och en etablerad konsensus med precisa riktlinjer för behandling saknas. I tidigt skede kan radikal kirurgi bota patienten. Om kirurgi inte är möjligt ges vanligen livslång behandling med maskmedel som hämmar förökning av parasiterna utan att avdöda dessa. Obehandlad eller underbehandlad sjukdom har dålig långsiktig prognos med hög dödlighet (3).

I huvudvärden diagnostiseras parasiten genom att påvisa masken eller maskägg i tarmen eller ägg i träckprov. Tarmun-dersökning sker genom sedimentation och räkning av mas-kar (sedimentation and counting technique [SCT]) och veri-fiering sker genom PCR. Ägg påvisas genom PCR. Metoden MC-PCR (semi automated magnetic capture probe based DNA extraction and real-time PCR) som utvecklats vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har en hög sensiti-vitet. Hos mellanvärd (sorkar) sker diagnos genom obduk-tion, mikroskopisk undersökning och verifiering med PCR (5). Diagnostik av sjukdomen hos människor bygger på en kombination av kliniska symtom, påvisande av typiska cystor i organ med ultraljudsundersökning eller annan medicinsk avbildningsteknik och påvisande av antikroppar i blod (sero-logi). Diagnos kan också ställas genom histopatologisk un-dersökning av bortopererad vävnad med mikroskopi eller genom PCR-analys av vävnad (3).

Echinococcus multilocularis i världenE. multilocularis förekommer i den norra hemisfären och omfattar områden i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa ansågs fram till 1980-talet att parasiten var begränsad till de klassiska områden där humana fall av AE påvisats: Tyskland, Schweiz, delar av Österrike och östra Frankrike (1). I slutet av 80-talet började studier publiceras som visade att parasiten fanns inom ett större område, och idag har pa-rasiten rapporterats från Sverige i norr till södra Polen och från mellersta Frankrike till Baltstaterna. Förekomsten av parasiten har ökat i Europa men det är fortfarande oklart om utbredningsområdet har ökat eller om fynden i nya områden beror på en utökad övervakning (1,6,7).



Echinococcus multilocularis – rävens dvärgbandmaskHelene Wahlström

SammanfattningEchinococcus multilocularis, eller rävens dvärgband-mask, kan orsaka en mycket allvarlig sjukdom hos människa. Inga inhemska fall av smitta till människa har rapporterats. Parasiten finns i Sverige, men före-komsten är mycket låg. Det är oklart om förekomsten kommer att förändras över tiden eller om den kommer att förbli låg. I centrala Europa har förekomsten ökat under senare år och eventuellt har även utbrednings-området ökat. Eftersom livscykeln involverar vilda djur, hunddjur (framför allt räv) och gnagare (framför allt sorkar) finns det med dagens kunskap ingen möjlighet att kontrollera och utrota parasiten från populationen.

”Olika gnagare fungerar som mellanvärdar för rävens dvärgbandmask”



Echinococcus multilocularis i SverigeRävens dvärgbandmask påvisades för första gången i Sverige 2011 (8). Efter att smittan påvisats i Danmark år 2000 ini-tierades en övervakning av rävar i Sverige. Efter 10 år, när cirka 3 000 rävar undersökts, påvisades parasiten för första gången. Därefter har flera undersökningar genomförts, och pågår fortfarande (2014), för att klarlägga smittans utbred-ning. Bedömningen är för närvarande att parasiten är spridd i landet, möjligen med undantag av landets norra delar där rävpopulationen är glesare och förutsättningarna för parasi-tens överlevnad sämre. Andelen smittade rävar i landet är låg, cirka 0,1 %, men förekomsten varierar geografiskt. Före-komsten är mycket lägre än i centrala delar av Europa (3). Huruvida smittan introducerats till Sverige med hundar från smittade områden i Europa som inte varit adekvat av-maskade eller om smittan förekommit länge i Sverige utan att upptäckas är oklart. Det är också oklart om och i så fall hur förekomsten av parasiten kommer att ändras framöver (9). År 2014 påvisades smitta för första gången i en mellan-värd i Sverige, vattensorken (Arvicola amphibius), men mer forskning behövs för att klarlägga vilken/vilka som är de viktigaste mellanvärdarna i landet (10). Två fall av AE har påvisats hos människa, båda 2012. Båda fallen bedöms vara smittade utomlands (11). Inga inhemska fall av AE har påvi-sats i Sverige (2014).

Referenser1. Eckert J, Deplazes P, Kern P. Alveolar echinococcosis (Echinococcus

multilocularis) and neotropical forms of echinococcus (Echinococcus vogeli and Echinococcus oligarthrus) ) in Oxfored Textbook of Zoono-ses, Biology, Clinical practice, and Public Health Control, S.R. Palmer, et al., Editors. 2011, Oxford University Press: New Yourk. p. 873.

2. Kapel CM et al. Reproductive potential of Echinococcus multilocularis in experimentally infected foxes, dogs, raccoon dogs and cats. Int J Pa-rasitol 2006;36(1):79–86.

3. SVA VET, Tema: Rävens dvärgbandmask. 2011; Available from: http://www.sva.se/upload/Redesign2011/Pdf/Om_SVA/publika-tioner/1/SVAvet_2_2011_dvargbandmask_webb.pdf.

4. Eckert J et al. WHO/OIE Manual on Echinococcosis in Humans and Animals: a Public Health Problem of Global Concern. 2001; 265. Avai-lable from: http://whqlibdoc.who.int/publications/2001/9290445 22X.pdf.

5. Anonymous, EFSA (European Food Safety Authority) and ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control), The European Union Summary Report on Trends and Sources of Zoonoses, Zoonotic Agents and Food-borne Outbreaks in 2012. . EFSA Journal 2014; 12(2):3547, 312 pp., 2014.

6. Combes B et al. Westward Spread of Echinococcus multilocularis in Foxes, France, 2005-2010. Emerging Infectious Diseases 2012; 18(12):2059–62.

7. Staubach C et al. Bayesian space-time analysis of Echinococcus multilo-cularis-infections in foxes. Veterinary Parasitology, 2011.

8. Osterman Lind E et al. First detection of Echinococcus multilocularis in Sweden, February to March 2011. Euro surveillance, 2011. 16(14).

9. Wahlstrom H et al. Investigations and actions taken during 2011 due to the first finding of Echinococcus multilocularis in Sweden. Euro sur-veillance : bulletin europeen sur les maladies transmissibles = European communicable disease bulletin, 2012. 17(28).

10. Miller A et al. Echinococcus multilocularis in Sweden: First identifica-tion in an intermediate host and ongoing research. 11th European Wildlife Disease Association Conference. 25-26 August 2014. Edin-burgh, United Kingdom.

11. Folkhälsomyndigheten. Sjukdomsstatistik, Echinokockinfektion. [cited 2014 8 September]; Available from: http://www.folkhalsomyn-digheten.se/amnesomraden/statistik-och-undersokningar/sjukdoms-statistik/echinokockinfektion/.




BIVERKNINGSBL ANKET T

Postadress/Postal address: P.O. Box 26, SE-751 03 Uppsala, SWEDEN. Besöksadress/Visiting address: Dag Hammarskjölds väg 42, Uppsala

Telefon/Phone: +46 (0)18 17 46 00 Fax +46 (0)18 54 85 66 Internet: www.lakemedelsverket.se E-mail: [email protected]

approvals • authorisation • clinical trials • communication • competence • cosmetics • dialogue • directives • efficacy • environment • evaluation • guidelines • harmonisation • health economics • herbals • homeopathics • information • inspection laboratory analysis • market surveillance • medicinal products • medical devices • narcotics • public health • quality • registration • regulations • reliability • risk/benefit • safety • scientific • standardisation • transparency • vigilance • approvals • authorisation • clinical trials • communication • competence • cosmetics • dialogue • directives • efficacy • environment • evaluation • guidelines • harmonisation • health economics • herbals • homeopathics • information • inspection • laboratory analysis • market surveillance • medicinal products • medical devices • narcotics •

Foto: Shutterstock

B

Tidigare nummer

Tema:Att förebygga aterosklerotisk hjärt-kärl- sjukdom med läkemedel

Monografier:Aubagio (teriflunomid)Bexsero (vaccin mot meningokockinfektion grupp B [rDNA, komponent, adsorberat])Mirvaso (brimonidin)Ritalin (metylfenidathydroklorid) – ny indikationXolair (omalizumab) – ny indikation

5: 2014

Information från Läkemedelsverket 2014(25)5

Tema:Läkemedelsanvänding

Monografier:Eylea (aflibercept) – ny indikationLucentis (ranibizumab) – ny indikationPicato (ingenolmebutat)RoActemra (tocilizumab)Zostavax (vaccin mot herpes zoster) – uppdaterad versionEquip Rotavirus (vaccin mot ekvint rotavirus)Seresto vet. (imidakloprid + flumetrin)

6: 2013


Tema:Rekommendationer för antibiotika- behandling i tandvården

Monografier:ADCETRIS (brentuximab vedotin) Helixor (extrakt av Viscum album L. [mistel])Iscador (extrakt av Viscum album L. [mistel])Veregen 10 % salva (extrakt av Camellia sinensis (L.) Kuntze, folium [grönt te, blad])

1: 2014


Tema:Antikonception

Monografier:Lemtrada (alemtuzumab)Sinupret och Sinupret forte

2: 2014


Tema:Behandling av barn i samband med smärtsamma procedurer i hälso- och sjukvård

Monografier:Aprokam (cefuroxim)Esmya (ulipristalacetat)Stribild (elvitegravir/kobicistat/ tenofovirdisoproxil/emtricitabin)Nobivac L4 (vaccin mot leptospiros hos hund)Vetzin (zinkoxid 1 000 mg/g)Svensk sammanfattning av EU-gemensam monografi för Aesculus hippocastanum L., semen (hästkastanjfrö)

3: 2014


Tema:Behandling av akne

Monografier:Betmiga (mirabegron)Tivicay (dolutegravir)Tresiba (insulin degludek) Ultibro Breezhaler (indakaterol/glykopyrronium)

4: 2014


Documents

Information från Läkemedelsverket supplement 2014 · INFORMATION FRÅN LÄKEMEDELSVERKET SUPPLEMENT:2014 • 5 BEHANDLINGSREKOMMENDATION Tabell I. Översikt av substanser mot nematoder,