Idrottsrörelsen och folkrörelsemyten Idrottens utveckling i Stockholm 1860-1898

Leif Yttergren

I slutet av 1800-talet var Stockholm landets största stad, dess ledande administrat iva, kulturella och finansiella centrum. I likhet med många andra huvuds t äde r i Europa genomgick s taden en dramatisk omvand­ling v id denna tid. Industrialiseringen, urbaniseringen och modernise­r ingen påverkade s taden vad gällde bebyggelse, geografisk utbredning, kommunikat ioner , handel och produkt ion.

• • • Samhällsomvandlingen in-verkade inte bara på stadens yttre struktur utan även människors sätt att tänka och leva förändra­des. Den moderna, urbaniserade människan skapades, vars attityd öll kropp, arbete och tid skilde sig från tidigare generationers.

1800-talets samhällsomvandling skapade de yttre förutsättningar­na for uppkomsten av skilda fri­tidssysselsättningar för majorite­ten av befolkningen. Människor började i ökad utsträckning att till­fredsställa sina sekundära behov när det primära var sörjt för. Ett visst materiellt överflöd är en gnmdförutsättning för att en fri-ödssysselsättnmg som idrott skall utvecklas till en regelbundet utö­vad massföreteelse. I slutet på 1800-talet hade embryot till detta skapats.

Det var i detta dynamiska samhäl­le som idrottsrörelsen växte fram. Dess koncentration öll städerna, främst Stockholm och Göteborg, var stark, även om hänsyn tas öll befolkningsunderlaget. Bakom idrottsföreningarna stod personer ur den unga borgerligheten. Idrottsrörelsen hade, i likhet med staden, ett expansivt och föränder­ligt förlopp och två parallella ut­vecklingslinjer kan urskiljas.

Dels skedde en omfattande orga­nisering, en stark kvanötaöv ök­ning av antalet idrottsföreningar och utövare, dels ägde kvalitaöva förändringar rum inom själva idrotten: den moderna idrotten växte fram.

År 1860 existerade endast ett fåtal idrottsföreningar i Stockholm. Antalet utövade idrottsgrenar var begränsat. Även den icke före-ningsbundna idrottens omfång och livaköghet var föga omfattan­de. Inom den offentliga undervis­ningen var idrottsämnet svagt ut­vecklat, trots att Kungliga gym­nastiska centralinsöötutet (GCI, nuvarande Idrottshögskolan i Stockholm) funnits sedan 1813.

År 1898 var bilden annorlunda. Idrottslivet i Stockholm hade ge­nomgått en dramatisk förändring, över 100 idrottsföreningar hade bildats med mängder av medlem­mar och en livlig verksamhet I speciella idrottsödningar och i dagspressen rapporterades det re­gelbundet om idrott Idrottsutbu­det var rikare och mer differenöe-rat bland annat på grund av att nya idrottsgrenar hade introduce-

Stoc&Wms anwtör/orenzng Dar en ao Äwzn/dstadens ledande idrottsföre­ningar pdl890-(aZef.

råts från utlandet En intensiv or­ganisering av idrotten pågick och tävlingar bedrevs inom ramen för en gemensam yttre struktur med mästerskapstävlingar av skilda slag som höjdpunkter. Lokala, na-öonella och internationella id-rottsorganisaöoner hade bildats. Åskådare, ibland i öotusental, be­vittnade populära idrottsevene­mang. Resxiltat och rekord ned­tecknades och rapporterades öll allmänheten. Regelsystem hade utarbetats med syfte att skapa största möjliga enhetlighet och rättvisa.

Att klarlägga och analysera denna genomgripande tillväxt- och om­vandlingsprocess av idrotten i Stockholm xmder perioden 1860-1898 var huvudsyftet med av­handlingen. Uöfrån detta övergri­pande syfte behandlades tre pro­blemområden: idrottsrörelsens or-ganisaöonstyp, idrottsrörelsens kvanötaöva tillväxt, sportifie-ringsprocessen.

I denna artikel belyses av utrym­messkäl endast det förstnämnda problemområdet. Det orms all an­ledning att antaga att Stockholms utveckling inte var unik. Därmed råder goda möjligheter öll jämfö­relser med andra små och stora städer. Storstäderna är ofta start­punkten för nya trender och livs-sölar som sedan sprids öll mindre befolkningscentra.

Idrottsrörelsen var i sitt inled­ningsskede främst ett storstadsfe­nomen och detta bidrog öll att just Stockholm valts som studieobjekt.

S/n&gymnastzx i 1800-tafets Sfoct/zofm. foto nr Idrotts-WgsÄ^/ans mf?-Ziotek.

Idrottens organisationstyp

I vilket organisaöonshistoriskt sammanhang skall idrottsrörelsen placeras? Var den ödiga idrottsrö­relsen i Stockholm en del av asso-öaöonsväsendet eller en folkrörel­se? Med andra ord: Initierades idrottsrörelsen uppifrån av sam­hällsetablissemanget eller växte den fram underifrån som en folk­lig rörelse? Kring dessa frågor fo­kuserades avhandlingen.

I princip kan två separata organi-saöonstyper i 1800-talets allmänna föreningsliv xirskiljas, nämligen assodaöonema och folkrörelser­na. Jag har med hjälp av en typo-

logi karakteriserat ett sällskap av associatiorxstyp respektive en folk rörelseförerxing på lokalplanet Ansikten ^ar att testa den på för­hållandena i Stockholm för att klassificera idrottsrörelsens karak tärstyp. (Se tabell)

tidigare idrottshistoriskforskxxing och, inte xninst, idrottsrörelsen själv har hävdat att idrottsrörelsen vargar en folkrörelse, hlågra for­skare ställer sig av olika skäl tvek samma till idrottsrörelsens folkrö­relsekaraktär. Eva Olofsson menar att körxsaspekten inte beaktats till rääckligt Hon visar att kvirmoma inte var särskilt engagerade i den tidiga idrottsrörelsen, vilket de

borde vara i en verklig folkrörelse: ^ Den svenska idrotten kan således sägas ha skapats av män för män, och dessutom beskrivits av män.^ I andra sammanhang har det också fraxnhållits att idrottsrörelsens ge ografiska spridrxing var otillräcklig före 1915. Enligt ̂ an Lindroth mås-te folkrörelsen ha en reell förank­ring i både urbana och ruralaxnil jöer. Eram till första världskriget var idrottsrörelsen ett utpräglat stadsfenomen med ringa eller ing en spridning på den rena lands bygden. En arman aspekt är själv­ständighetskravet, folkrörelsens relaöon tm staten. Im folkrörelse skall vara fri från statlig inbland ning och kontroIL Idrottsrörelsen

Verksamhetens mål

Medlemstal

Medlemsengagemang

Medlemsbeteckning

F"rhtllande t i l l statsmakten

Demokratisk uppbyggnad

Initiativ

Geografisk spridning

Associations­sällskap

bevara samhället

stort

svagt

ledamot

positivt

styrelsedominans

uppifrån

stor spridning

Folkrörelse­förening

förändra samhället

litat

t * k t

medlem

negativt

medlemsdominans

underifrån

lokal begränsning

hade tidigt nära samröre med statsmaktens både personligt och ekonomiskt, främst via statsbidra­gens detförsta utgick l ^ B .

g ä r d e t gäller situationenir^orge och Einland har forskningen för övrigt visat att idrottsrörelsen i dessa länder initierades uppifrån. Den rörde s ig ie t t läge mellan fri­villig verksamhet och myxxdig hetsutövning. Efterhand skedde emellertid enförändring ochde t utvecklades en rörelse av viss folklig karaktär

Det faxms en stark parallellitet mellan stadens och idrottsrörel­sens expansion Denkraf t igaur-haniseringenxxnderl^OO-talets an­dra hälft gjorde att Stockholm fy­siskt bredde ut sig och idrotten följde efter. De första föreningarna b i ldades! och kring stadskärnarx ^amlaStan^Eål^O- ta le t skedde en spridning ut på malmama^ där främst arbetarklassen levde.

Även iandra hänseenden är 1^00-

talets tvåsista decennierviktiga att frarxxhålla, när det gäller idrottsrö-relsens inre utveckling. Då lades nämligen grunden för den sentida idrottsrörelsens föreningsstruktur, avseendeolikaföreningskategori-ersuppkomst.Dessutomupptogs och integrerades en rad nya grenar ide t lokala idrottslxvetvilka kom attdomineraidrottsuthudet långt inpå 1900-talet

Folkrörelse eller inte?

Att ge sig själv karaktär av folkrö­relse har varit högsta modeiorga-nisationssverige uxxder 1^00-talet och varje rörelse med självaktning och ett visstkvantitativt omfång kallar sig gärna folkrörelse, så även idrottsrörelsen, resultaten från Stockholm tyder emellertid på att den tidiga folkrörelsekarak­tären måste ifrågasättas. Eör det första påminde de äldre förening arna, bland armat genom sin tydli ga främjandekaraktär och kopp­ling till de statshärande skikten, mer om associationsväsendets för-enxngsliv.Eör det andra har kon-

s^e t . f o to

^a^ismn-

staterats att idrottsrörelsen växte framisamklangmed samhällseta­blissemanget inte som en protes­trörelse till skillnad från de tre klassiska folkrörelserna ^arbetar-, frikyrko-och nykterhetsrörelsens Därmed tillkommer ytterligare en faktor som diskvalificerar idrotts­rörelsen som folkrörelse.

Eål^O-talet skedde emellertid en förändring. En ny typ av förening växte fram med arman struktur, verksamhet och social samman­sättning. Denna föreningstyp re­presenterade något nytt inom xdrottsrörelseniStockholmiflera avseenden x̂ ill sin karaktär på­minde den mer om de typiska folkrörelseföreningamaB även om kopplingen till de statsbärande skikten bestod, dock inte lika tyd­ligt Slutsatsen är att idrottsrörel-seniStockholm till och med 1^9^ var en heterogen rörelseisocial t organisatoriskt och ideologiskt hänseende.Den kan inte u tanvi-dare karakteriseras som en folkrö­relse. Snarare påminde den mer om en statsdirigerad intresserörel­se av samma karaktär som den av­somnande skarpskytterörelsen.

Varför just idrott?

^arförväxtedåidrottsrörelsenfram islutetavx^0-talet?1^0-talsmän-niskans idrottsengagemang skall sesmotbakgrxmd av vilkenbety-delse^vxlketvärde,idrottenhadeför henne. Lars-lvlagnus Engström me­nar, inspirerad av l^ourdieu^ att idrotten generellt omfattas av flera olika värden som kan delas i n i t vå huvudgruppers egenvärde och in­vesteringsvärde, ^vled egenvärde avses de värdensom ärkopplade till den omedelbara idrottsupple­velsen. Investeringsvärdet ligger däremot utanför själva idrotten och är mer en följd av engagemanget. Det är medel att uppnå något utan för idrotten till exempel hälsa eller social status.

Inånga av föreningarnas medlem­mar såg id ro t tensomen investe­rings främstihälsa, social gemen-skap och ett sätt att markera social position Att vara mediexx idrotts­förening, helst någon av de mer framträdande äldre föreningarnas var ett sätt att befästatillhörighet til lerxsocxalgemenskap,elleratt investera i socialt kapital för att

använda bourdieus terminologi.

ne rvos i t e tens tidsåldern

Ide dominerande samhällsskikten råddeislutetavl^OOtaletenstark oro över det alimärma hälsoläget träffande har derma tid kallats "nervositetens tidsålder". Det fanns enut ta ladföres täuningat t man genom idrott befrämjade häl­san. Därför syftade idrottsengage-manget, framför alltipionjärföre-ningama, till att ge medlemmarna den psykiska och fysiska hälsan åter, vilken exxligt den gängse dok trinen hade brutits ner av det framväxande moderna industri­samhället Som ett resultat av den pågående samhällsomdaningen uppstod före sekelskiftet flera mer eller mindre uttalat stads och ci­vilisationskritiska samhällsrörel-ser. tillkomsten av Svenska turist­föreningen ^ ^ E r i l u f t s f r ä m j a n det ^ 9 ^ och även andra enskilda sarrxrnanslutrxingar kan delvis ses ur detta perspektiv.L^ckså den ti­diga idrottsrörelsen, till största de­len en kombinerad idrotts-ochfri luftsrörelse med stark hälsoinrikt-ning, hör hemma i denna krets. Engagemanget, framför allt i de äldre föreningarna, hade inget el­ler ytterst lite att göra med medal­jer, rekord och andra attribut som hör den moderna tävlingsidrotten till. Det tidiga föreningsbildandet kan också, som här konstaterats, ses som ett resultat av initiativ uppifrån, f r ånde "nervösa" kret samaisamhälls toppen

Linder 1^90talet skedde en förän­dring. Eöreningar tillkom som ett resultat ä v e n efterfråganunderi-f rån , f råne t tak t iv tbasp lan . Eör med lemmarna ide nya förening arna var investeringsvärdet av viss, men underordnad betydelse. Däremot var idrottens egenvärde centralt Aktiviteterxisig och den sociala gemenskapen s todi fokus för engagemanget, möjligen kan manockså se engagemanget som en v i l j a t i l l a t t uppnå framgång och erkärmande utanför den egna sociala gemenskapen Denna för­ändring berodde ytterst på att idrottsrörelsens sociala samman sättning ändrade karaktär Eersoner ur arbetarklassen börja-d e a t t bilda förerxingarochdessa ingick i n t e i d e t redan etablerade föreningsmönstret. De valde att

starta egna föreningar av ny typ, d ä r e n mer tävlingsbejakande in­ställning till idrotten gjorde sig gällande.

Oisciplinering underifrån

Arbetarnas organiseringiidrotts-rörelsenpå 1^90-taletkansesur ett vidare perspektiv.riistorikern 13jörnrlorgby menar att deras or-ganiseringsvilja under 1^00-talet varendel iarbe tamasdisc ip l ine-ring och skapandet av en egen xdexxtitet.Eörenmgsengagemanget gav "självkänsla, värdighet och identitet". Även de arbetardomi-nerade idrottsföreningarna var en de l idenna process.Det gällde att sköta sig ochbetala medlemsav­giften, annars riskerade man att uteslutas. Arbetarna lät sig inspi reras till föreningsbildning av pionjärföreningarna, men verk-

l^atr^

^I^s^ors^a

na .^dx^r ^I^-nytt

sarxxheten utformade man sedan utifrån sina egna villkor och erfa-rerxheter. Eörmodligen var detta en medveten strategi underifrån. Arbetarkiassenvarinteenpassiv aktör som påtvingades överhetens fritidsvanorutan tvärtom utgjorde kanske idrotten den enda sam-hällssektomislutetavl^OO-talet, där arbetarklassen kunde organi­sera sig,accepteras ochbli fram­gångsrik på sina egna villkor. Klasstillhörighetenavgjorde såle­des^ valet av förening, sättet att idrotta och valet av idrottsgren Det är här vi har uppkomstmiljön för dagens AIK, Djurgården och riammarby.

Denna arfi&eZ är ett sammandrag wr min do#ors«wk*7MdI%Mg; Tä/Ian är Zif-cef. Idrottens organisering odi sportz-