AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV Avdelningen för socialt arbete och psykologi

Husbys låga brinner

En kvalitativ studie om unga vuxna som är uppväxta i Husby och deras tankar kring bostadsområdet, invånarna och framtiden

Frida Jonsson och Marcus Walter

2014

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Socialt arbete

Socionomprogrammet

Handledare: Monica Skrinjar

Examinator: Inger Linblad

Abstract

The purpose of this study was to find out what some young adults who have grown up in

Husby themselves for perception of the area, what do they think they brought with them of

their childhood there, and find out what they think others do not live in Husby has view of the

area. In our study we also tried to find out what the young adults raised in Husby think about

the media's influence on public perception of the area Husby, and what they think about the

neighborhood's future. The main results that we believe we have come up with is that the

media seems to have a big role in the creation of our beliefs. The respondents indicate that

they think the media portrays an unfair picture of the suburb and its inhabitants. We believe it

is very important that people meet to avoid the categories "us" and "them" to be formed. We

have also seen that the boys stamp as suburban guys have both advantages and disadvantage

depending on context. Several of the guys expressing a frustration that they sometimes needs

to take responsibility for the actions of others just because of their appearance or the area they

live in. They also tell that they mostly have negative reactions when they say that they come

from Husby. Sometimes they feel that they are not beeing seen for the person they are. Some

positive things they have brought with them from their childhood in Husby is the

multicultural mix and they have learned to meet people from different cultures. Other benefits

they have brought with them is the love and the community that childhood was marked by.

There are different opinions about Husby's future in our interviews. Everyone likes the area

but many of the interviewees say that they do not want to live there in the future when they

start families. because they want their children to grow up in a more integrated setting than

what they think Husby is today.

Keywords: Segregation, integration, suburb, immigrant, Husby

Förord

Vi vill först och främst tillägna ett stort tack till alla de unga vuxna som deltagit i våra

intervjuer. Tack för att ni delade med er av era tankar och erfarenheter och att ni tog er tid att

delta i vår studie. Vi vill också tacka Kribba Bergersen och Tommi Vaiho som hjälpt oss med

att få kontakt med intervjupersoner till vår studie. Sedan vill vi rikta ett tack åt Akalla by som

gjorde det möjligt att utföra en av våra intervjuer i er lokal. Samt Johanna Olsson och Håkan

Olsson som hjälpte oss med att fixa en lokal där vi kunde genomföra vår fokusgruppsintervju.

Vi vill också tacka Emil Stavf för korrekturläsning av vårt arbete. Sist men inte minst vill vi

tacka vår handledare Monica Skrinjar som har varit till extremt stor hjälp under arbetets gång

och som gett oss den positiva energi som vi behövt när saker och ting inte gått som det varit

tänkt.

Frida Jonsson och Marcus Walter

Stockholm 2014-06-06

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Bakgrund 1

1.2 Problemformulering 2

1.3 Syfte och frågeställningar 4

1.4 Avgränsningar 4

1.5 Centrala begrepp 4

1.5.1 Invandrare 4

1.5.2 Segregation/Bostadssegregation 5

1.5.3 Integration 5

1.5.4 Representation/Identitet 6

2. Tidigare forskning 6

2.1 Identitet och tillhörighet 7

2.2 Medias framställning av miljonprogram 7

2.3 Hur ser bilden av förorten ut och hur påverkar den identitetsutvecklingen? 8

2.4 Förorten i huvudet 9

3. Teorianknytning 11

3.1 Socialkonstruktivism 11

3.2 Poststrukturalism 12

4. Metod 12

4.1 Fokusgrupper 12

4.2 Individuell samtals intervju 13

4.3 Tillvägagångssätt 13

4.3.1 Urval 13

4.3.2 Intervjuerna 14

4.3.3 Bearbetning av material 15

4.4 Uppsatsens trovärdighet 15

4.5 Etiska ställningstaganden 16

5. Resultatredovisning och analys av empiri 16

5.1 Medias bild av Husby 17

5.2 De unga vuxnas uppfattning av Husby 20

5.3 ”Andras” uppfattning av Husby och dess invånare 22

5.4 Hur har uppväxten i Husby påverkat er? 28

5.5 Husbys framtid 32

6. Diskussion 34

6.1 Sammanfattning och resultat 34

6.2 Slutsatser 35

6.3 Koppling till socialt arbete och avslutande reflektioner 38

6.4 Förslag till fortsatt forskning 40

7. Litteraturförteckning 42

8. Bilagor 44

8.1 Bilaga 1 44

8.2 Bilaga 2 45

1

Texten nedan är poesi från en husvägg i grannförorten Akalla som ligger ett stenkast från

Husby. Akallapoeten med taggen Max Miliciano, som skrivit denna text, gör ofta poesi om

orättvisorna i samhället som gör att människorna inte kan nå sina drömmar.

1. Inledning

Våra tankar om att göra en studie om Husby uppkom då vi båda har varit bosatta i

närområdet. Frida är uppvuxen i grannförorten Akalla och Marcus bodde under en 5-årsperiod

i ett miljonprogramshus i Husby. Vi har därför egna erfarenheter och tankar kring området.

Husby har under längre tid blivit stämplat av media som en problematisk förort. Inte minst var

det stor mediebevakning i Husby i maj 2013 under det som media beskrev som kravaller och

upplopp. Vi tycker att Husby har fått en framtoning av media som inte stämmer överens med

våra egna uppfattningar av området. Vår egen bild av Husby är att det är en trevlig och social

förort med ett myllrande folkliv. Vi har alltid blivit positivt bemötta i området och detta har

gjort att vi har fått ett intresse av att veta vad unga vuxna som är uppväxta i Husby själva har

för uppfattning utav området och dess invånare. Vi anser att det är viktigt att de individer som

själva kommer ifrån Husby får komma till tals och tycker att det är intressant att få ta del av

deras upplevelser och tankar kring bostadsområdet och dess invånare.

1.1 Bakgrund

Husby är en förort i västerort i Stockholm som tillhör Stockholms kommun och

stadsdelsområdet Kista-Rinkeby (Stockholms Stad, 2012, s 2). Förorten ligger på norra

2

Järvafältet ungefär en mil från centrala Stockholm och var tidigare ett militärt övningsområde

som idag har många kulturhistoriska arv (Lilja, 1999, s 70). Husby byggdes mellan åren 1972-

1974 som en del av miljonprogrammet (Stockholms Stad, 2012, s 2). När området byggdes

hade flera andra miljonprogramsområden redan byggts och Husby var och är fortfarande ett

av Svenska bostäders största bostadsområden (Lilja, 1999, s 70). År 1974 kunde de första

personerna börja flytta in i Husby och området var det första som byggdes i ett så kallat

bandstadsprojekt där Kista, Husby och Akalla ingick (Stockholms Stad USK, 2005, s 50).

Bostadsområdet Husby var ett mycket attraktivt område att flytta till på 1970-talet när

området var helt nybyggt. Det var status att bo på norra Järvafältet och folk köade för en

våning i Husby (Svenska bostäder, 1975). Området är i de flesta aspekter ett typiskt

miljonprogramsområde och i mitten av Husby ligger ett gångstråk som sammanbinder

grannförorterna Akalla och Kista. I samband med stråket ligger också all typ av service som

butiker, caféer och tunnelbanan (Lilja, 1999, s 70). De tre olika områdena har olika karaktär

där Husby är mer eller mindre en renodlad bostadsförort till skillnad från Akalla och Kista där

det finns stora arbetsplatsområden (Stockholms Stad SK, 1997, s 2). Från år 1971 hade Husby

gått från att ha 28 invånare till att ha 11 352 invånare år 2004 (Stockholm Stad USK, 2005, s

51). År 2010 var det 84 % av de som bodde i Husby som tillhörde första eller andra

generationens ”invandrare” (Stockholms Stad, 2012, s 4). De vanligaste nationaliteterna som

var bosatta i Husby under 2010 var människor ifrån Iran, Irak, Turkiet, Somalia, Eritrea samt

Finland (Stockholms Stad, 2012, s 5). Den senaste statistiken från slutet av år 2012 visar att

det då bodde 12 203 personer i Husby (Skarman m.fl. 2013, s 31).

1.2 Problemformulering

Sverige är idag ett land som består av en befolkning med många olika etniska bakgrunder.

Under många år har Sverige varit ett land som andra länder i Europa har haft som förebild när

det gäller jämställdhet och integrationspolitik. Under senare tid har Sverige dock fått en allt

mer negativ framtoning inom EU eftersom Sverige går mot att vara ett segregerat samhälle

med sociala problem som behandlar invandrare som ”andra klassens medborgare” (Åhlund,

2010, s 293). Under 1950-talet var förorten förknippad med positiva förändringar och

framsteg. Idag förknippas Sveriges förorter snarare med sociala problem, fattigdom,

arbetslöshet och kriminalitet. De så kallade miljonprogramsområdena har fått mycket kritik

för sin arkitektur och man menar på att något liknande projekt aldrig skulle genomföras igen

p.g.a. de konsekvenser som det har fått (Peterson m.fl. 2003, s 12-13). Det var efter

miljonprogrammens uppkomst som förorten fick en negativ framtoning som de aldrig hittills

3

har lyckats återhämta sig ifrån (Lilja, 1999, s 5). Dessa områden präglas idag av segregation

och dåligt rykte och de som bor där blir till viss del stigmatiserade (Peterson m.fl. 2003, s 12-

13). Segregation handlar om skillnader som styrker en hierarkisk olikhet mellan minst två

grupper (Franzén 2001, s 25). Det är tydligt att segregation är ett samhällsproblem, inte minst

politiskt (Franzén, 2001, s 23). Segregation leder till att människor inte blir sedda för dem

som de är, utan utsätts för bl.a. kränkning i olika sammanhang (Franzén, 2001, s 28).

Människor med invandrarbakgrund har haft det tufft på arbetsmarknaden sedan slutet av

1980-talet och det förekommer ständigt diskriminering inom arbetsliv, utbildning och på

boendemarknaden av invandrare, detta kan pågå i flera generationer. Att ständigt behöva stå

ut med detta utanförskap och denna diskriminering gör att dessa människor till slut känner sig

exkluderade ifrån samhället och det skapas en frustration (Åhlund, 2010, s 293). I olika typer

av sammanhang möter man varje dag olika föreställningar om vad som är ”svenskt” och

”normalt”, då utvecklas en föreställning utav “de andra”, de som inte är svenskar och därmed

annorlunda och främmande. De som uppfattas som främmande blir således också ansvariga

för olika sociala problem som kopplas till ett segregerat samhälle (Åhlund, 2010, s 294).

Invandrarnas brist på arbete förklaras bl.a. genom kulturell moral. Bostadssegregationen

förklaras genom föreställningar om att människor som invandrat vill bo med likasinnade

(Åhlund, 2010, 298). Men segregerade bostadsområden kanske egentligen borde kallas för

svenskglesa områden istället för invandrartäta då svenskfödda personer generellt har högre

valfrihet när det gäller bostadsområde och de i sin tur bidrar till segregationen (Peterson m.fl.

2003, s 39). Massmedia har också en stor roll när det gäller kategorisering av människor, de

utelämnar inte sällan viktiga aspekter som t.ex. social bakgrund (Åhlund, 2010, s 298). Bilden

från massmedia är ofta att unga invandrarkillar förknippas starkt med våld och brott. Det

skulle behövas mer forskning kring ungdomars sociala förutsättningar, kultur, etnicitet och

identitet då denna typ av forskning är en bristvara i den svenska och andra länders

ungdomsforskning. De fördomar som idag finns kring ungdomar med invandrarbakgrund

påverkar dessa individer i deras utveckling och identitet (Åhlund, 2010, s 300).

Husby beskrivs ofta som en problematisk förort med en negativ framtoning i media, som ofta

rapporterar om t.ex. kravaller och vandalisering. Området förknippas ofta med arbetslöshet

och sociala problem. Vi vill med detta arbete belysa vad det kan innebära för unga vuxna att

växa upp i ett segregerat bostadsområde som Husby genom att låta personer som själva är

uppväxta där komma till tals. Vi tycker att det är viktigt att alla människor, inte minst

socialarbetare, är medvetna om sina fördomar och inte dömer människor utifrån klass, kön

4

och etnicitet. Hur skulle man som socialarbetare kunna bidra till en positiv utveckling i

segregerade bostadsområden som t.ex. Husby?

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad några unga vuxna individer som är

uppväxta i Husby själva har för uppfattning av området, vad de skulle vilja lyfta fram om

Husby samt vad de har fått med sig av sin uppväxt där. Hur tror de att ”andras” syn på

området ser ut och har det påverkat våra intervjupersoner i deras identitetsskapande. I vår

undersökning vill vi också ta reda på vad de tror om medias påverkan på allmänhetens syn på

området Husby, samt vad de tror om bostadsområdets framtid.

- På vilka sätt anser de att media påverkar allmänhetens syn på Husby och dess invånare?

- Vilka föreställningar har de om bostadsområdet Husby, vad skulle de vilja lyfta fram om

området och vad har de fått med sig av sin uppväxt där?

- Vad tror de att andra människor, som inte har någon koppling till Husby, har för uppfattning

av området och de som bor där och hur har det påverkat våra intervjupersoner i deras

identitetsskapande?

- Vad tror de om bostadsområdet Husbys framtid?

1.4 Avgränsningar

Vi har valt att göra vår studie med unga vuxna individer som är uppväxta i Husby. Med unga

vuxna menas i detta fall personer som är mellan 23-30 år gamla och vi har valt att avgränsa

oss till personer som är uppväxta i Husby, några av dem bor fortfarande kvar i området.

1.5 Centrala begrepp

1.5.1 Invandrare

Vem ”är” egentligen invandrare? Invandrare är, precis som andra kategoriseringar socialt

konstruerade i en social och kulturell kontext. Begreppet invandrare är enligt Statistiska

centralbyråns definition följande; ” Personer som planerar att stanna i Sverige i tolv månader,

har fått uppehållstillstånd och är folkbokförda i landet”. Personer med utländsk bakgrund är

enligt Statistiska central byråns definition; ”utrikes födda och personer som är födda i Sverige

med två utrikes födda föräldrar”. Tidigare ingick även inrikes födda personer med en

utlandsfödd förälder i begreppet utländsk bakgrund men detta ändrades år 2003 (SCB, 2014).

När man använder begreppet ”invandrare” i dagens vardagsspråk syftar man ofta på personer

5

som kommer från sydligare länder och som skiljer sig från skandinaver när det kommer till

hud och hårfärg (Sarnecki, 2006, s 48). Jerzy Sarnecki skriver i rapporten ”Är rättvisan

rättvis?” att han tycker att begreppet ”invandrare” egentligen är en ”meningslös kategori mot

bakgrund av gruppens enorma heterogenitet” (Sarnecki, 2006, s 350). Statistiska

centralbyråns definition av begreppet ”invandrare” stämmer alltså inte överens med hur

begreppet används idag. Invandrare har istället blivit ett slags permanent begrepp som kan

följa människor genom hela deras liv. Då och då pratar man om att ordet invandrare bör tas

bort från språkbruket eftersom man kan fråga sig varför man ska skilja på individer beroende

på om man är född i ett annat land, eller hur länge man har bott i Sverige (Magnusson, 2001, s

12). Begreppet blir dock meningsfullt eftersom vissa personer som har mörk hud eller mörk

hårfärg blir stämplade. Begreppet invandrare kan idag användas på en rad olika sätt och det

finns inget rättsligt korrekt sätt att använda begreppet (Regeringskansliet, 2000, s 19-20). Vi

har valt att använda oss av Jerzy Sarneckis definition av begreppet ”invandrare” i vårt arbete

dvs. personer som skiljer sig från skandinaver i form av hud och hårfärg.

1.5.2 Segregation/Bostadssegregation

Bostadssegregation betyder att grupper i samhället lever och bor både geografiskt och socialt

åtskilda ifrån varandra. Ordet segregation innefattar även de förlopp och rörelser som bevarar

skillnaderna. Boendesegregationen kunde man tidigare se i ett fåtal områden men den har

spridit sig allt mer och omfattar ibland hela stadsdelar (Magnusson, 2001, s 14). Det är tydligt

att segregation är ett samhällsproblem, inte minst på en politisk nivå (Magnusson, 2001, s 19).

Det är dock först när segregationen upplevs som ett problem som studier kring den blir

väsentligt för samhället (Franzén, 2001, s 23). Enligt Franzén är skillnader ledordet för

segregation och handlar om att bevara och intyga hierarkiska skillnader mellan åtminstone två

grupper. Segregation står för överläge och underläge, insiders och outsiders. Det handlar om

makt och förhållanden mellan grupper eller enskilda människor (Franzén, 2001, s 25).

1.5.3 Integration

Integration kommer från början från det latinska ordet ”interger” som betyder oskadad eller

hel. I det svenska språket betyder det att någonting enas till en helhet dvs. att ena olika delar

till en enhet utan att varje enskild del försvinner (Popoola, 2001, s 184).

6

1.5.4 Representation/Identitet

Identiteter skapas i olika sammanhang genom representationer och därför är begreppet

representation ett centralt begrepp när man pratar om identitet. Representationer kan vara

symboler som t.ex. språk, bilder eller texter som är del av ett system där betydelse skapas och

vi placerar oss (Hammarén, 2010, s 76). Representationer blir en typ av betydelsebärare som

hjälper oss att tolka vilka vi är, vilka vi kommer och vilka vi kan bli. Detta i sin tur etablerar

både egna och kollektiva identiteter och symboler i systemet som kommer med svar som;

Vem är jag? Vem vill jag vara? Identiteten är alltså inte något klart resultat som man ”har”

eller som man ”är” utan är någonting som hela tiden skapas (Hammarén, 2010, s 77). Det är

viktigt att uppmärksamma representationernas makt och på vilket sätt vissa symboliska

betydelser anses bättre än andra. Representationer har på så vis en stor betydelse för hur

individer konstruerar sina identiteter och ifall de är föremål för inkludering eller exkludering.

Ett exempel på detta är hur media lyfter fram maskulinitet som normerande, coolt eller tufft

och andra blir då underordnade, töntiga och kanske till och med stigmatiseras (Hammarén,

2010, s 78). Det är denna definition av representation och identitet som vi har valt att använda

oss av i vårt arbete.

2. Tidigare forskning

Vi har sökt efter forskning via databaserna LIBRIS, SwePub, Web of science samt artikelsök.

De sökord som vi främst har använt oss av är; utanförskap, förort, Husby, miljonprogram,

segregation, integration, exkludering, inkludering, bostadssegregation, suburb och alienation.

Vi har även tittat på programmet Uppdrag granskning som handlade om dödsskjutningen av

en man i Husby i maj 2013 och Uppdrag granskning som i ett senare program handlade om

Husbyupploppen som också ägde rum i maj 2013. Sedan har vi varit på ett seminarium på

Stockholms Universitet som utgick från rapporten ”Bilen brinner men problemen finns kvar”

som tar upp Husbyinvånarnas egna upplevelser från Husbyhändelserna 2013. Vi har också

tittat på vad tidningar som Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter samt Svenska Dagbladet

har skrivit om Husby. Nedan kommer vi redogöra för fyra olika forskningsrapporter som vi

tycker är relevanta för vår studie. Vi har försökt att använda oss av så aktuell forskning som

möjligt inom Sverige när vi har valt och valt bort tidigare forskning. Vår uppfattning är att det

finns mycket forskning kring det ämne vi har valt, dock inte kring just förorten Husby. Den

forskning som finns fokuserar bl.a. på hur media framställer förorter och miljonprograms-

7

områden samt hur stereotypa bilder och stigmatisering påverkar personers identitetsskapande i

dessa områden.

2.1 Identitet och tillhörighet

I forskningsrapporten Ungdomar i vardagens väv som är en sociologisk studie skriver

författarna Peterson, Svensson och Addo om hur viktiga kamratrelationer och kompisar är för

ungdomar, och hur ungdomar skapar sin tillhörighet med hjälp av dem. En grupps

sammansättning beror till stor del på den omgivning som ungdomarna lever i och aspekter

som skola och bostadsområde blir centralt. Syftet med studien är att se hur ungdomsgrupper

blir till (Peterson m.fl. 2003, s 5). Studien är en fallstudie som utgörs av 15 ungdomars vardag

som bor i en storstadsförort (Peterson m.fl. 2003, s 51). De har även intervjuat 11 personer

som jobbar aktivt i området t.ex. socialarbetare, en rektor, polis osv. samt gjort

observationsbesök i området Klövermo som studien handlar om (Peterson m.fl. 2003, s 58-

59). Ungdomarna som ingår i studien är mellan 15-17 år och representerar den etniska

mångfalden som finns generellt i Sveriges förorter idag dvs. vissa är födda här, andra inte,

vissa är etniska svenskar, och andra har en förälder med utländsk bakgrund (Peterson m.fl.

2003, s 74). Det är en etnografisk studie som de tre forskarna har gjort (Peterson m.fl. 2003, s

51). Studien kommer fram till att identitet och tillhörighet kan kopplas starkt till kultur,

livsstil och samhälle. Olika anknytningar så som anknytning till familj, område eller arbete är

helt klart centrala när det gäller identitetsskapande. Idag kan man dock se att många

ungdomar har en vekare anknytning till dessa aspekter och på så sätt kan kamrater och andra

jämnåriga med koppling till skolan få en större betydelse när det gäller skapandet av känslan

”vi och ”dem”. Ungdomar med olika etniska bakgrunder, och som bor i förorter, söker hela

tiden en känsla av samhörighet och ungdomarna passerar genom många olika grupper för att

hitta och söka sin tillhörighet (Peterson m.fl. 2003, s 11). En uppfattning som är

återkommande i studien är att ungdomarna har en stark förankring till den stadsdel där de bor

och lever med ett stort avstånd mot andra delar av staden, även fast många av ungdomarna

säger att de tror att de kommer att lämna den nuvarande stadsdelen i framtiden (Peterson m.fl.

2003, s 15). Sökandet efter identitet sker hos ungdomar genom olika sociala samspel i livet,

men även genom t.ex. massmedia (Peterson m.fl. 2003, s 32).

2.2 Medias framställning av miljonprogram

I rapporten Miljonprogram och media som är utgiven av Integrationsverket och

Riksantikvarieämbetet (Ericsson m.fl. 2000, s 29-30) har tre forskare fått i uppdrag att studera

8

och analysera hur massmedia förmedlar bilder av några miljonprogramsområden inom

storstadssatsningen på Järvafältet, där Husby är en av dem. Syftet med rapporten är att

synliggöra och uppmärksamma vad medias bild av miljonprogrammen kan leda till för

konsekvenser osv. (Ericsson m.fl. 2000, s 13). Rapporten presenterar uttalanden om områdena

kring Järvafältet i form av pressbilder och tidningsartiklar. Källmaterialet till studien består av

ca 650 artiklar från de största dags- och kvällstidningarna tryckta mellan år 1998 till år 2000

(Ericsson m.fl. 2000, s 20). Metoden som de har arbetat utifrån är diskursanalys (Ericsson,

2000, s 21). Rapporten visar att det sällan är medborgarna själva i ett område som berättar om

negativa upplevelser i bostadsmiljön, utan ofta är det andra utifrån som tolkar området

(Ericsson m.fl. 2000, s 12). Det blir ett ”vi” och ”dem”-perspektiv som media förmedlar. Det

finns problem i alla bostadsområden men det är främst förorter som man fokuserar på att

rapportera om när det gäller just problem. Media vänder sig främst till en ickeinvandrar publik

och får förorten att framstå som farlig och fylld med problem. Författarna menar att förorten

ofta framställs som “det andra” eller det “icke normala” och de som bor där tilldelas vissa

oönskade egenskaper (Ericsson m.fl. 2000, s 29-30). Dessa stereotypa bilder av förorten och

dess invånare kan få negativa konsekvenser eftersom läsaren, som kanske aldrig själv varit i

förorten, till slut kan få en negativ bild av dessa områden. Stigmatiseringen leder i sin tur till

negativa konsekvenser för personer med invandrarbakgrund när det gäller arbete, bostad osv.

(Ericsson m.fl. 2000, s 7-8). Några exempel som rapporten tar upp är att man i media redan

under 1970-talet kan läsa återkommande artiklar om hur smutsigt och ovårdat det är i vissa

förorter kring Järvafältet. Under sena 1970-talet ändras medias rapportering av

miljonprogrammen och lägger nu fokus kring kriminalitet och sociala problem och förorter

förs fram som problemområden. Under 1980-talet etablerar sig invandrare mer och mer som

representanter av förorten och blir också då ”problemet”. På så sätt sker en stigmatisering av

dessa förorter (Ericsson m.fl. 2000, s 18-19). Husby var t.ex. ett av de

miljonprogramsområden som fick mycket positiv uppmärksamhet av media precis när

området var helt nybyggt på 1970-talet (Ericsson m.fl. 2000, s 16). Rapporten kommer fram

till att det handlar om en omfattande och mycket långsiktig förändring som måste ske i media

för att kunna förändra den etablerade negativa bild som finns idag, och som media på många

olika sätt bidragit med att skapa under de senaste trettio åren (Ericsson m.fl. 2000, s 10).

2.3 Hur ser bilden av förorten ut och hur påverkar den identitetsutvecklingen?

Rapporten Bilden av förorten som är utgiven av Integrationsverket, Gring och TCO har som

syfte att ta upp hur individer som bor i invandrartäta förorter själva ser på medias bild av

9

förorten. Den kvantitativa studien är gjord utifrån ett slumpmässigt urval av telefonintervjuer

under perioden 15 februari till 5 mars 2005. Totalt gjordes 334 telefonintervjuer i respektive

område (Wingborg, 2005, s 8). De visade att drygt hälften av invånarna i förorterna Rinkeby i

Stockholm, Rosengård i Malmö och Hjällbo i Göteborg tycker att den egna förorten framstår

som negativ i media (Wingborg, 2005, s 5). Den största andelen av de tillfrågade tycker att

media rapporterar en felaktig bild av deras förort. Av de tillfrågade tycker de flesta att det är

invandrarkillarna som är de som framställs mest negativt i media. Man menar att

framställningen i media av invandrarkillar som våldsamma kan leda till att de till slut agerar

på det sätt som de förväntas (Wingborg, 2005, s 5-7). Det är ca 56 % av de tillfrågade som

tycker att medias framställning av invandrartjejer och invandrarkillar är felaktig, och det råder

helt klart ett stort missnöje när det gäller medias framställning av förorter över lag (Wingborg,

2005, s 14).

2.4 Förorten i huvudet

Avhandlingen ”Förorten i huvudet”, skriven av Nils Hammarén, är en forskningsstudie som

rör unga män, kön och sexualitet, både generellt och kopplat till ett mångkulturellt

sammanhang (Hammarén, 2008, s 27). Det är en kvalitativ studie som bygger på både

gruppintervjuer och individuella intervjuer (Hammarén, 2008, s 79). Intervjuerna är gjorda

med unga män med olika etniska bakgrunder som är bosatta i olika förorter i Göteborg

(Hammarén, 2008, s 45). Studien har genomförts under ett par års tid och Hammarén har

intervjuat ett fyrtiotal unga män i gymnasieåldern som bor i miljonprogramsområden i

Göteborg (Hammarén, 2008, s 82). Hammaréns syfte är inte att jämföra ”invandrarkillar” med

”svenska” killar, vilket det i annat fall kan vara lätt att man halkar in på. Han säger att hans

syfte med avhandlingen är att studera ungdomar i olika mångkulturella sammanhang

(Hammarén, 2008, s 46). Hammarén utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv

(Hammarén, 2008, s 53). Inom socialkonstruktivismen menar man att fenomen som klass, kön

och etnicitet inte är någonting man föds med utan det är någonting som skapas genom

interaktion mellan människor och sammanhang. ”Invandrarkillar” och ”svennar” är alltså

någonting som konstrueras. Identiteter, tankar och sociala grupper är alltså inget som

härstammar från människans natur utan skall istället ses som någonting som skapas, upprepas

och etablerar sig och kan skilja sig i olika sammanhang (Hammarén, 2008, s 68-69). Idag har

begreppet ”invandrare” blivit ett begrepp som används om individer som ser ut på ett visst

sätt, som kommer från en viss kultur, ”svartskallarna”, mer än att man pratar om människor

som verkligen har invandrat hit till Sverige. Idag förknippas begreppet ”invandrare” med en

10

föreställd homogen grupp som antas begå avvikande handlingar och antas ha avvikande

inställningar (Hammarén, 2008, s 39).

Avhandlingen tar också upp medias bild och på vilket sätt som media förmedlar ”svenskhet”

och ”invandrarskap” som två kontraster till varandra (Hammarén, 2008, s 39). Ofta

framställer media invandrare som problem (Hammarén, 2008, s 40). Media har en stor roll när

det gäller spridningen av information och har också en stor effekt när det gäller hur de för

fram och tolkar olika händelser samt hur våra identiteter och föreställningar bildas. På så sätt

kan media välja vad de vill förmedla och på vilket sätt som de vill vinkla saker och ting

(Hammarén, 2008, s 41). Media har alltså en stor roll när det kommer till föreställningar om

”invandrare” och indelningen av ”vi” och ”dem”. Dessa representationer kan få konsekvenser

för unga män i förorten (Hammarén, 2008, s 116). Killarna i avhandlingen är själva medvetna

om de föreställningar som finns om ”förortskillar” (Hammarén, 2008, s 117). De beskriver det

som en kamp att själva få definiera representationerna av dem och det område som de bor i

(Hammarén, 2008, s 118). ). De föreställningar som finns om att deras eget bostadsområde är

farligt osv. blir en central del i killarnas identitetsarbete och det blir till viss del också tvungna

att förhålla sig till den. Det finns vissa fall där de upplever att de kan utnyttja sin föreställda

roll som ”macho” och då kan ryktet fungera som en resurs (Hammarén, 2008, s 119).

Resursen kan bidra till att folk får respekt för dem (Hammarén, 2008, s 120). Man kan se det

som en revansch mot det stigma som de har blivit tilldelade (Hammarén, 2008, s 121).

Avhandlingen tar också upp konsekvenser som finns i och med de stängda geografiska

gränserna i många storstäder. Vissa platser blir främmande för dem säger killarna i

Hammaréns avhandling och de känner sig mest trygga i sitt eget område där de säger att ”alla

känner varandra” (Hammarén, 2008, s 133).

Ett centralt begrepp som Hammarén använder i sin avhandling är ”desidentifikation” som

innebär att om man själv tillhör en stigmatiserad kategori, kan man tillägna sig de som inte är

stigmatiserades ställning. Om man själv t.ex. upplever att man är stigmatiserad som

”förortskille” kan man istället tilldela andra den rollen (Hammarén, 2008, s 146).

Desidentifikation kan vara att man uttrycker sig som ”sådan är inte jag” eller på annat sätt

döljer underordningen (Hammarén, 2008, s 147). Ingen vill väl framstå som fattig eller dålig

och på så sätt kan man också förstå killarna i Hammaréns avhandling när de bl.a. ger kritik till

”invandrarkillen” som en desidentifikation med den underordnade positionen (Hammarén,

2008, s 148). Desidentifikationen kan också ses genom intervjupersonernas förhållningssätt

11

till de killar som bor i villaområdena som intervjupersonerna från Hammaréns avhandling ser

som töntiga och omogna (Hammarén, 2008, s 150).

3. Teorianknytning

Vi har valt att tillämpa perspektiven socialkonstruktivism och poststrukturalism och har

hämtat mycket inspiration till dessa teorier ifrån Hammaréns avhandling ”Förorten i

huvudet”. Socialkonstruktivismen har vi valt för att den menar att en människas identitet inte

är någonting man föds med utan att den skapas av olika sociala, kulturella, ekonomiska och

historiska faktorer (Hammarén 2008, s 69). Dessa teorier anser vi kommer att ligga till bra

grund för vår studie och för analysen av våra intervjuer, då mycket av det som tas upp i analys

och resultat handlar om sociala konstruktioner. Ett exempel på en social konstruktion är

”förortskillen” som är skapad av omgivningen. Vi anser också att språkliga konstruktioner är

centrala i vår studie och därför passar poststrukturalismen in. Ett exempel på språkliga

konstruktioner i vårt arbete är begreppen ”invandrare” och ”svensk”. Dessa ord får sin

betydelse när de ställs mot varandra. Nedan kommer vi att redogöra tydligare för vad dessa

teorier innebär.

3.1 Socialkonstruktivism

Socialkonstruktivismen har sina rötter från socialpsykologin. Socialpsykologin handlar om

hur grupprelationer bidrar till den sociala identiteten och vidmakthåller de sociala

identiteterna. Den innehåller idéer om hur människor beter sig i förhållande till varandra.

Generellt sägs socialpsykologin vara central när det gäller att förstå förtryck och

diskriminering av grupper (Payne 2010, s 239). En av de viktigaste grundpelarna inom

socialkonstruktivismen är att olika identiteter så som klass, kön eller etnicitet är socialt

skapade (Hammarén, 2008, s 68). Med andra ord är en människas identitet inte någonting som

man föds med utan en individs identitet är någonting som skapas av olika sociala, kulturella,

ekonomiska och historiska faktorer (Hammarén, 2008, s 69). Man kan säga att jaget är

beroende av sin omgivning och alltså del av kontexter. Identiteten är förbunden till den syn en

person har på sig själv och den syn som omgivningen tillskriver personen och dess agerande.

Det är någonting som konstrueras i samband med omvärlden och blir en förutsättning för

jaget och identiteten (Lilja, 1999, s 12).

12

3.2 Poststrukturalism

Denna teoretiska utgångspunkt har bl.a. Michel Foucault, Roland Barthes och Jacques Derrida

grundat. Genom att man analyserar hur betydelser bildas i och med språkliga konstruktioner

vill poststrukturalismen pröva att dekonstruera mönster och på så sätt ändra på de normerande

maktrelationerna som de ingriper. En fransk språkvetare vid namn Ferdinand Saussure

utvecklade under 1900-talets början en teori som handlar om språkets mening. Enligt honom

är språket ett system som innehåller ord och tecken och dessa ord och tecken får sin mening

genom relationer och skillnader. Med andra ord får ett ord sin betydelse i och med att de

skiljer sig från ett annat ord. Ett exempel på det är ”invandrarkille” som är en kille med

utländsk bakgrund, då ordet inte representerar en kille med svensk bakgrund. En kille med

svensk bakgrund betecknas oftast enbart med det neutrala ordet ”kille” (Hammarén, 2010, s

72). ”Invandrarkillen” blir till först när han kommer till Sverige och jämförs med en svensk

kille. Begreppsparet behöver alltså inte studeras som motpoler till varandra utan det är snarare

viktigt att se dem som beroende av varandra (Hammarén, 2010, s 73). Vi vet hela tiden vad vi

är genom att veta vad vi inte är t.ex. kvinna eller man. En symbolisk markering kan t.ex. vara

att man rakar benen eftersom det skiljer sig från att ha orakade ben (Hammarén, 2010, s 70).

Enligt detta perspektiv kan alltså en och samma person vara både underordnad och

överordnad, beroende på vilket sammanhang personen befinner sig i (Hammarén, 2010, s 76).

4. Metod

Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning med hjälp av en fokusgrupp, samt en

samtalsintervju. Den kvalitativa metoden är forskning som ger en beskrivande information

och fokuserar på människors egna berättelser (Larsson, 2005, s 91). Syftet är att förklara och

förstå en annan individs upplevelser i ett specifikt studerat område och att individer eller

situationer studeras utifrån ett helhetsperspektiv. Med detta menar man att individer som

studeras inte analyseras utifrån enstaka variabler utan ifrån ett större sammanhang (Larsson,

2005, s 92).

4.1 Fokusgrupper

En fokusgruppsintervju är en form av diskussion som genomförs i grupp där deltagarna

diskuterar ett bestämt ämne. Med hjälp av en fokusgrupp kan vi som intervjuare få fram data

som på annat sätt inte vore möjligt då värderingar, attityder och identiteter formas i grupper

(Billinger, 2005, s 169). Vi valde att använda oss av denna metod för att vi genom en

13

fokusgruppsintervju hoppades på att få fram intressant information och diskussion kring vårt

ämne. En risk med en fokusgruppsintervju är att den riskerar att hindra intervjupersonerna att

tala om ”icke tillåtna” föreställningar som finns inom gruppen men en fokusgruppsintervju

ger ofta ett extra spännande resultat då de påminner mer om ett vanligt samtal för deltagarna

(Hammarén, 2008, s83). Vi fick ihop en grupp av killar uppväxta i Husby och tog del av hur

de resonerar och diskuterar kring olika teman som vi utgått från i vår fokusgruppsintervju. Vi

som intervjuare spelade en mindre roll under fokusgruppen än vad vi t.ex. gjorde under den

individuella intervjun men hade fortfarande en liten roll genom att vi presenterade de olika

ämnena samt styrde över diskussionen (Billinger, 2005, s 171). Genom fokusgruppsintervjun

fick vi en kollektiv bild av vad deltagarna har för generella uppfattningar och erfarenheter

kring våra teman. Det kan låta som att alla i en fokusgrupp då bör tycka likadant, men en

fokusgrupp strävar snarare efter att man tillsammans ska komma fram till vart värderingarna

ligger, eller hur samband förklaras när det gäller olika fenomen (Billinger, 2005, s 170).

4.2 Individuell samtalsintervju

Vi har även genomfört en kvalitativ samtalsintervju med en tjej som är uppvuxen i Husby

men som också är nyckelinformant eftersom hon bl.a. har jobbat med ungdomar i Husby. En

samtalsintervju är bra eftersom den bl.a. ger stora möjligheter till uppföljning om man vill att

den intervjuade personen utvecklar sitt svar eller berättar någonting som intervjuaren vill veta

mer om. En samtalsintervju ger också potential till samspel mellan forskaren och den som blir

intervjuad (Esaiasson m.sl. 2012, s 251). Vi upplever att vår koppling till Husby gjorde att

samspelet mellan oss och intervjupersonen blev naturlig och öppen.

4.3 Tillvägagångssätt

4.3.1 Urval

Vi har gjort ett snöbollsurval för att komma i kontakt med aktuella personer till vår studie.

Detta innebär att vi har kontaktat lämpliga personer som vi är bekanta med som i sin tur har

kontaktat personer som de känner, som har en koppling till Husby. De personer som vi har

kontaktat från början har alltså själva inte varit aktuella för intervjuer utan de har hjälpt oss att

få kontakt med personer som de i sin tur ansett vara lämpliga till vår studie (Larsson m.fl.

2005, s 103). Tack vare en fritidsledare och en nära bekant fick vi kontakt med främst två

personer som i sin tur ordnade flera kompisar som skulle kunna tänka sig att delta i studien.

14

4.3.2 Intervjuerna

Vi valde att göra en kombination av strukturerad och ostrukturerad fokusgruppsintervju då vi

ville ha kontroll över att de frågor som vi ville ha svar på skulle tas upp, samtidigt som vi lät

intervjupersonerna att relativt fritt diskutera runt de aktuella ämnena. Detta i hopp om att de

skulle komma med nya aspekter som vi som forskare inte hade tänkt på tidigare (Billinger,

2005, s 173). Vi utformade en intervjuguide som bygger på fem teman som vi valde att utgå

ifrån (se bilaga 2).

När vi hade kommit i kontakt med de aktuella intervjupersonerna började vi med att

informera kort vad studien skulle handla om för att se om det fanns ett intresse. Vi började

även titta efter någon lämplig lokal i närområdet av Husby där vi kunde genomföra

intervjuerna. Vi tyckte att det var viktigt att intervjuerna skulle ske i närområdet till Husby

eftersom vår studie handlar om Husby och personerna känner till området. Båda intervjuerna

genomfördes i grannförorten Akalla.

Vi skickade sedan ut ett informationsbrev där vi redogjorde tydligt för syftet med

undersökningen och intervjun samt vilka som står bakom undersökningen (Esaiasson, 2012, s

267-268). I informationsbrevet (se bilaga 1) stod det också annan viktig information till

intervjun samt vart vi skulle träffas, tid och datum.

Fokusgruppen bestod av fyra personer vilket vi tyckte var passande då en mindre grupp

riskerar att bli för intim och man kan få sämre fokus på frågorna, samtidigt som en större

grupp kan riskera att mer blygsamma personer kan känna sig obekväma och inte får någon

plats i diskussionen (Billinger, 2005, s 173). Gruppen var en så kallad naturlig grupp, vilket

innebär att individerna känner varandra sedan tidigare. Detta är positivt på det sättet att det

skapar en viss trygghet (Billinger, 2005, s 174). På grund av flera avhopp slutade det med att

det endast blev en fokusgrupp och vi fick göra en enskild intervju. Eftersom vi fick reda på att

endast en person skulle komma till fokusgruppsintervjun med tjejgruppen precis innan den

skulle äga rum utgick vi ifrån samma teman och samma frågor på den individuella intervjun

som i fokusgruppsintervjun. Båda intervjuerna började med att vi gick igenom viktig

information som etiska riktlinjer, syftet med studien, att intervjun skulle spelas in och

informerade om konfidentialitet. Vi informerade även intervjupersonerna om vår koppling till

området och vi upplever att detta gjorde att intervjupersonerna kände sig mer bekväma och

15

vågade berätta mer öppet om deras erfarenheter och tankar. Fokusgruppsintervjun pågick i en

och en halv timme och den individuella intervjun pågick i ungefär en timme.

4.3.3 Bearbetning av material

Efter att vi genomfört intervjuerna transkriberade vi dem och sorterade in dem i de olika

teman som vår intervju utgick ifrån. Vi valde sedan ut de citat som var mest relevanta och

intressanta att ha med i arbetet och som förtydligar de mönster som vi funnit i materialet. Vi

har tänkt på att hela tiden skydda intervjupersonernas identitet och gett dem fiktiva namn och

tagit bort vissa delar som skulle kunna leda till att deras identiteter skulle kunna avslöjas.

Sedan har vi analyserat citaten från intervjuerna med utgångspunkt från våra teorier och med

hjälp av tidigare forskning och annan relevant litteratur.

4.4 Uppsatsens trovärdighet

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet använder man som kvalitetskriterier i sitt

forskningsarbete. Många forskare anser att det finns många svårigheter när det gäller

reliabilitet och validitet inom kvalitativ forskning. Exempelvis att olika forskare tolkar

materialet olika. I kvalitativ forskning vill man främst upptäcka och beskriva ett visst

fenomen (Larsson 2005, s 115-116). Med validitet avses att man verkligen undersöker det

som är avsett att undersökas. Det är viktigt vid kvalitativa undersökningar att intervjufrågorna

är utformade så att de verkligen berör det som man har avsett att beröra (Larsson 2005, s 116).

När det gäller validitet vid intervjuutskrifter kan det vara språkliga komplikationer vid

övergången från muntligt till skriftligt språk. Man frågar sig vilken utskriftsform som lämpar

sig för forskningssyftet. Är det exempelvis en språklig analys krävs ordagranna återgivningar.

Vi valde att transkribera varsin intervju och skrev ut båda intervjuerna ordagrant för att de

skulle se ut på samma sätt och för att vi ville ha med många citat i analysen (Kvale, 2010, s

203). När det gäller reliabilitet i kvalitativa intervjuer kan man göra så att två personer skriver

ut samma intervju oberoende av varandra. Sedan jämför man utskrifterna för att på så vis få

en kvantifierad reliabilitetskontroll. På grund av tidsbrist kunde vi tyvärr inte göra detta.

Däremot bestämde vi innan att vi skulle skriva ut intervjuerna likadant och skriva ut dem

ordagrant och även att skriva ut skratt o.s.v. Detta för att få bättre reliabilitet (Kvale, 2010, s

200). Om resultaten från intervjustudien anses vara tillförlitliga och giltiga (reliabla och

valida) är frågan om resultatet är generaliserbart? Enligt den humanistiska uppfattningen är

varje intervjusituation unik. I studien använder vi oss av en analytisk generalisering. Då gör

man en välövervägd bedömning om resultatet i en studie kan visa vad som skulle kunna hända

16

i en annan studie. Vi har tydligt klargjort hur vi har gått till väga för att genomföra våra

intervjuer. Läsaren får sedan bedöma i vad mån resultatet i vår studie är generaliserbart

(Kvale 2010, s 282). Vi anser att vår studie kan ge en uppfattning av vad unga vuxna

uppväxta i Husby anser om vårt frågeområde men att den inte kan generalisera vad hela

befolkningen i Husby anser.

4.5 Etiska ställningstaganden

Vi har tagit hänsyn till informationskravet genom att informera deltagarna i vår studie om

syftet med vår studie, att det är frivilligt att delta samt berättat att den information som vi

samlar in enbart kommer att användas i forskningssyfte. Deltagarna har fått kontaktuppgifter

till oss så att de kan komma i kontakt med oss (Vetenskapsrådet, s 7). En annan viktig faktor

som vi har tagit hänsyn till är samtyckeskravet som innebär att det ska finnas ett samtycke

från deltagarna i undersökningen (Vetenskapsrådet, s 9). Deltagarna informerades om att de

hade rätt att själva bestämma under vilka villkor som de ville medverka i studien och de

kunde avbryta ifall de ville (Vetenskapsrådet, s 10). Den tredje aspekten gäller

konfidentialitetskravet som innebär att de individer som deltagit i vår forskning har getts

konfidentialitet samt att deras personuppgifter har tagits om hand på ett professionellt sätt

(Vetenskapsrådet, s 12). Ett problem är dock att vi inte kan garantera att deltagarna inte för

vidare vad som sagts i fokusgruppen. Vi kan också se brister när det gäller konfidentialiteten

p.g.a. att personer som varit inblandade med att ordna lokaler kan ha sett vilka personer som

vi har intervjuat. Den fjärde och sista aspekten som vi tagit hänsyn till är nyttjandekravet. Det

innebär att den information som vi som forskare samlat in under studien enbart kommer att

användas i samband med vår forskning (Vetenskapsrådet, s 14).

5. Resultatredovisning och analys av empiri

I denna del kommer vi att redovisa de resultat och citera utsagor som kommit fram i våra

intervjuer. Vi kommer att analysera vår empiri och relatera till tidigare forskning och annan

relevant litteratur. Temat är hur intervjupersonerna förhåller sig till medias bild av området,

hur de själva ser på området och dess invånare, hur de tror att andra som inte har någon

koppling till Husby ser på området och de som bor där, samt vad de unga vuxna själva tror om

Husbys framtid.

17

De unga vuxna som vi har intervjuat är i sena eller i mitten av 20-årsåldern. Alla är uppväxta i

Husby och har bott där i stort sett hela sin barndom. Det är fyra killar som har medverkat i

fokusgruppsintervjun. Alla dessa killar har högskoleutbildning eller läser idag på högskola.

Tjejen som vi har intervjuat är nyckelinformant eftersom hon både är uppväxt i Husby och har

jobbat med ungdomar i Husby. Alla intervjupersoner har utländskt påbrå och totalt är det två

av de intervjuade personerna som bor kvar i Husby, de andra har flyttat därifrån. För att kunna

hålla de intervjuade personerna anonyma har vi valt att ge dem fiktiva namn när vi redovisar

citat.

5.1 Medias bild av Husby

Vi började med att fråga deltagarna vilka bilder som de tycker att media för fram av Husby.

Den första spontana reaktionen blev att de flesta började tänka på de kravaller och upplopp

som media rapporterade om i maj 2013.

Yasmine: Jag tycker de överdriver jättemycket. Speciellt förra året när det med

kravallerna hände och upploppet och allting. Då var de där konstant varje dag. Man

såg Aftonbladet, Expressen och utländska medier t.o.m. Jag tycker att de överdrev

jättemycket. Okej, det var lite kaos i början, men sen släppte det ju. Och jag vet inte

vad de tänkte med, de hade nog en annan bild. De tyckte det skulle hända något mer

så de peppade folk och nu är det ju snart ett år sedan. Nu frågar man sig vad kommer

att hända, vi måste göra någonting. Det är som att de vill trigga igång någonting. De

vill det ska hända någonting, tycker jag i alla fall. Man borde släppa det.

Karim: Helt plötsligt så var det inslag från England och.. jag minns inte om det var

på CNN och sådär men det blev som man fan Husby? Det kändes lite eftersom man är

ändå uppvuxen där. Och så mycket på Facebook och de sociala medierna om Husby

men..

Ayo: Men jag tror att de förstorade upp det som fan alltså.

Amado: Absolut.

Karim: Ja, det är det. Det kändes som om att det var krig i Husby.

Ayo: Jajaja (instämmande)

Karim: Men, sen när man..jag själv var ju inte där just den dagen eller de dagarna

men när man liksom började liksom prata med folk som man känner så kände man ju

att aa men det är ju inte så.. Okej det är en relativt stor sak men det är inte VÄRSTA

grejen.

Amado. Nej, alltså det var ju sensationsnyheter, alltså rakt av. Jag tittade ju på Tv

och haha först skrattade jag, det här kan ju inte vara sant. Och sen så ser man BBC

rapporterar live och jag ringde till mina kompisar och frågade vad är det som händer?

Så visade de mig på Skype ut genom fönstret. De är typ precis som såhär lugnt. Men

ser jag på TV så *PANG* *SKRIK* ”Jag är här vid Husby Gård, herregud vad är det

som händer?” Ja ba ja men alltså lägg av. Och det var ju precis det här att när

Expressen ”Vi sänder live härifrån” och de har ju aldrig haft något, de här online att

de här Aftonbladet och Expressen har sänt live, att de sänder live, det ska ju sälja

18

löpsedlar, så enkelt var det. Om jag frågade folk som bodde här så var det liksom

visst vi gick ner till centrum och det var lite..

Gabriel: Ja det är sant, Aftonbladet hade såhär live. Jag var såhär va?

Ayo: Ja, det var skrattretande.

Gabriel: De har aldrig ens hört talas om förorten förut och så plötsligt har de live.

Alltså det är såhär okej..

Karim: Alltså hade det inte blivit en sådan bevakning av det som hände på Expressen

och det här live och Aftonbladet och på BBC och så då hade det liksom, då hade man

bränt den första bilen och sen fine.

Gabriel: Ja, jag tror att jag håller med Karim. De var de (media) som uppmuntrade

det hela.

I samhället idag har massmedia en stor roll när det gäller förmedling av ”bilder av

verkligheten”. Vi får t.ex. ofta information om att brottsligheten ökar, att den blir grövre och

att det är fler och fler yngre personer som ägnar sig åt brottslighet. Media skapar då en bild av

verkligheten som fordrar att människor reagerar. En stor skillnad från förut är att idag finns

helt andra nyhetskanaler, vi kan t.ex. ta del av nyheter live i vårt vardagsrum och vi kan följa

polisens arbete på ett helt annat sätt än vad man kunde göra förut. Detta har förändrat synen

och uppmärksamheten på brottslighet och massmedia har utan tvekan en stor roll i detta

(Estrada, 2010, s 327). Det har längre varit känt att personer med ”invandrarbakgrund” är

överrepresenterade när det gäller registrerade brott i Sverige. I den offentliga debatten syns

ofta ”invandrarungdomar” som förknippas med våldsbrottslighet. Men bakomliggande

faktorer till brottshandlingarna, så som socioekonomiska förhållanden, familjeförhållanden,

stigmatisering och bostadssegregation är en stark påverkan snarare än etniciteten i sig. Idag

förknippas dock inte allt för sällan brottsproblemet med hur ”invandrare” ”är” och man ger

”de andra” skulden istället för att brottsproblemet ses som samhällsproblem och att det behövs

förändringar för att förbättra livsvillkoren för utsatta grupper. Detta kan i sin tur göra att

grupperingarna ”vi” som lyder lagen och ”dem” som är brottslingar blir ännu tydligare

(Estrada, 2010, s 320). I rapporten ”Bilen brinner men problemen är kvar” har man intervjuat

personer i Husby om deras upplevelser från kravallerna i maj 2013. Många uttrycker en

frustration över hur de journalister som varit på plats under händelsen agerade samt hur

politiker valde att uttala sig. De säger att ingen har brytt sig om förorten Husby förut och nu

när de rapporterat överdriver de och spär på den negativa bilden av området (de los Reyes

m.fl. 2014, s 19). En annan intervjuperson berättar precis som killarna ifrån vår fokusgrupp

om att det var journalister i Husby från hela världen, och de rapporterade som om det vore

krig i Husby. Men intervjupersonen menar själv att det är en överdriven bild och att det var

långt ifrån krig i Husby (de los Reyes m.fl. 2014, s 48-49). Flera Husbybor säger att de inte

19

känner igen sig i den mediala bilden och det skapas en frustration över att de själva inte kan

göra någonting åt den (de los Reyes m.fl. 2014, s 49).

Yasmine: Det jag har sett det är bara negativt tyvärr. Det har varit massa debatter på

tv också. Många som är irriterade. Många som är irriterade som tycker vräk deras

föräldrar. Någon som fått bilen bränd drog alla över en kant. Jag har inte hört

någonting positivt.

Media framställer ofta invandrare och svenskar som två motpoler till varandra (Hammarén,

2008, s 39). Media visar nästan alltid upp invandrare som problem (Hammarén, 2008, s 40).

Media vänder sig främst till en icke-invandrar publik och framställer förorten som farlig och

problemfylld (Ericsson m.fl. 2000, s 29-30). Personer som aldrig har varit i förorten och som

läser om upprepade negativa händelser i t.ex. Husby kan tillslut få en negativ uppfattning av

området utan att egentligen ha varit där (Ericsson m.fl. 2000, s 7-8). Media beskriver ofta

invandrarkillar som kriminella, arbetslösa och macho som hänger i gäng. Och precis som

intervjupersonerna säger så kan media välja hur de vill att saker och ting ska framställas och

hur det ska vinklas till mottagarna av informationen. På så sätt har media och en stor roll när

det gäller skapandet av föreställningar och identiteter. Det blir tydligt att media jobbar för att

bekräfta den bild om förortskillar och förorten som redan finns etablerad och för att ytterligare

ge bekräftelse till omgivningen om att den bilden skulle stämma (Hammarén, 2008,s 41). Det

är precis som Gabriel säger i det här citatet.

Gabriel: Jag tror att det här med tidningar du vet, man försöker på något sätt hävda

sina egna fördomar vilket gör att liksom att ee de kanske påverkar att köpa det. Typ

som att ”Ja, jag visste det, jag hade rätt, jag visste det”. Typ jag tror inte att folk hade

köpt en tidning om det stod bara massor bekräftelser på ”Du har fel, du har fel, du har

fel, du har fel” liksom aha men skit i det här dåra. Så jag tror liksom att det är lite

sådär manipulativt att de riktar sig på att på något sätt bygga upp dina egna fördomar

så att på något sätt få någon självrättfärdighet. Någonting sådant.

En av de andra killarna säger lite senare:

Ayo: Man stigmatiserar ju Husby med invandrare som är arbetslösa och mycket bråk

och när de ser att det är kraveller så älskar de ju det här media och då är det perfekt

och det kommer ju att sälja för det bekräftar ju det hära med att invandrare bråkar och

är stökiga och ja så de säljs ju. Det är prefekt för dem.

De intervjuade killarna ifrån Hammaréns avhandling säger att det står alltid om det negativa i

tidningen. T.ex. att några män med invandrarbakgrund rånade en bank och det gör så att folk

tror att invandrare är kriminella men om en invandrare har gjort något bra då står det inte i

20

tidningen (Hammarén, 2008, s 39). Trots att medierna är lite försiktigare idag genom att ofta

undvika att skriva t.ex. nationalitet eller invandrarbakgrund så kan kultur ofta genomskådas

på andra sätt. De kan t.ex. skriva att personen hade svensk medborgarskap och genom det kan

man underförstått förstå att personen i fråga har ”utländsk bakgrund” (Hammarén 2010, s 40).

Gabriel: Men om jag ska vara helt ärlig så har jag aldrig brytt mig om medias syn på

Husby eller någon annan förort för vi har aldrig fått någon uppmärksamhet förrän nu

typ och de bara råkade vara de här kravellerna så och om det inte är någonting

negativt då får de ingen uppmärksamhet så därför har jag aldrig brytt mig om medias

åsikter, jag har aldrig gjort det. Om man googlar Husby så ser man det här (syftar på

bilder från kravaller som vi pratat om tidigare) så inte för att vara taskig men de kan

dra åt helvete i så fall media. Jag har inget mer att säga om det dära.

Ayo: Nej men om man har fördomar så är det mycket lättare att hitta dåliga saker

alltså i Husby än positiva. För tar man ett varv dära så alltså en vanlig svensk som har

lite fördomar såhära skulle ju såklart bara hitta dåliga saker, det är svårt att hitta bra

saker alltså om man tar ett varv i Husby som svensk som aldrig varit i Husby eller

förorten för allt man ser typ såhära det är, de kanske tycker att det är oorganiserat

eller folk som jobbar inte fast de inte vet. Man måste typ gräva lite för att hitta det

riktigt positiva och media vill inte ta fram det alltså, de tjänar ingenting på det. De

orkar inte kanske, undersöka kanske lite extra för att hitta någonting positivt för jag

tror inte att det säljer lika bra.

Precis som de personer som blivit intervjuade i studien ”bilden av förorten” så menar också

intervjupersonerna från vår studie att media rapporterar om en negativ och felaktig bild av

deras förort. De menar också att det är invandrarkillar som får den mest negativa

framställningen i media (Wingborg, 2005, s 5-7). Det är nästan aldrig invånarna själva som

berättar om negativa händelser från deras stadsdel utan oftast är det andra som gör en tolkning

utav området (Ericsson m.fl. 2000, s 21).

Media har alltså utan tvekan en stor roll i hur de väljer att framställa ”invandrare” och

fördelningen som de gör av ”vi” och ”dem”. Det existerar föreställningar som säger ”vi skiljer

oss från dem”. Men det är viktigt att vara medveten om att deras representationer kan få

konsekvenser för t.ex. unga män ifrån förorten (Hammarén, 2008, s 116).

5.2 De unga vuxnas uppfattning av Husby

När vi frågar de intervjuade vad deras bild av Husby är och vad de skulle vilja att t.ex. media

skulle förmedla om området, får vi följande svar:

21

Yasmine: Så fort jag åker någon annanstans, så fort jag kommer tillbaka hem till

Husby. Då känner jag verkligen den där lukten och allt att ååå jag är i Husby. Jag

tycker att det är en jätteunderbar känsla. Det är så mångkulturellt också. Alla känner

alla, ställer upp för varandra och sådär tycker jag. Sen har vi ju ungdomsgårdar för

både äldre och yngre, så det finns ju grejer här också. Vi har ju badet, ishallen,

Husbyhallen, det är nära till Kista och till Järvafältet och allting. Så jag tycker att det

är ett fint ställe att bo på. Jag tycker om det jättemycket. Jag skulle säkert bo här om

jag gifte mig eller flyttar ihop med min kille eller någonting sådant. Jag tycker om det

här stället jättemycket!

Gabriel: Förut så var det mer typ såhär att när du gick ifrån typ här är Kista, här är

Husby och här är Akalla (visar med händerna på bordet), du kunde inte gå från A till

B utan att liksom hälsa på 10-20 pers och det är för att alla känner varandra, alla

KÄNDE varandra. Och så är Husby för mig typ att den där solidariteten, jag vet inte

om det fortfarande finns kvar, men så var det förut i alla fall.

Intervjuer som gjordes år 1994 och som presenteras i boken ”Den ifrågasatta förorten” visar

att människor som då bodde i Husby redan tyckte att ”vi känslan” hade börjats suddas ut och

att det var helt annorlunda nu om man jämför med när området var nybyggt och de personer

som bodde där då. Så fort utflyttningen började bli hög blev ”vi känslan” svagare och svagare

(Lilja, 1999, s 73). På en femårsperiod är det ungefär hälften av de bosatta i ett

miljonprogramsområde som består av hyresrätter som flyttar därifrån (Andersson, 2001, s

139). Många ger en helt annan bild av Husby nu än vad de hade gjort när området var helt

nytt (Lilja, 1999, s 72). Bilden av Husby och gemenskapen ser dock mycket olika ut när man

ser på de svar som intervjupersonerna berättat ovan.

Amado: Trygghet skulle jag vilja säga. Jag har aldrig någonsin känt mig rädd.

Gabriel: Aa faktiskt.

Amado: Oavsett vilken tid på dygnet, jag har aldrig någonsin känt såhär att okej nu är

jag i en obekväm situation. Inte en chans. För mig de.. jag menar trygghet ja. Och jag

menar jag har bott i ställen där typ folk, du kan inte släppa bort din sjuåring ner till

gården och leka för att då kan man bli kidnappad. Här var det typ vid fyra tre ”Gå ut

och lek, vad gör du här inne?” det är inga problem så, föräldrarna skulle inte oroa sig

om en fyraåring gick ut på gården och lekte och som sagt, det har alltid varit tryggt.

Majoriteten av de intervjuade personerna från 1994 i boken ”Den ifrågasatta förorten” säger

precis som Amado att de upplever Husby som en mycket trygg plats där de aldrig känt sig

rädda oavsett vart de befunnit sig i Husby. De fanns dock några som menade att de brukade

undvika Järvafältet och Husby centrum samt Husby tunnelbana under nattetid eftersom de

upplevde att det fanns en otrygghet just där (Lilja, 1999, s 73).

Ayo: Vi hade inte sociala medier på vår tid t.ex. Så vi behövde aldrig bevisa

någonting för folk typ som att lägga upp bilder som var häftiga eller typ försöka vara

22

gangsters eller någonting. Vi, man var bara med sina kompisar och spelade fotboll,

sen gick man hem.

Amado: Ja alltså vad var det värsta som vi gjorde, kastade snöboll på en buss?

*Alla säger ja instämmande*

Karim: Palla äpplen?

Amado: De var såhär WOW, Oh my god, nu nästa håll är anstalten såhär, vi var jätte

kriminella. De var ju typ det värsta som man kunde göra. Liten adrenalinkick och sen

tillbaka till fotbollsplanen.

Karim: Jag tycker att det är skillnad på vår generation som är födda på mitten på 80-

talet alltså 80, fan vet jag tre till 86-87 någonstans där. Att det är skillnad på den

generationen jämfört med ee motsvarande generation idag alltså de som är födda på

början på 90-talet. Jag vet inte vad det är men det är någonting som inte, det stämmer

liksom inte.

Killarna från fokusgruppen talar om sig själva som skötsamma i kontrast till de andra som är

födda på 90-talet som de själva porträtterar som stökiga. Detta kan man se som en typ av

desidentifikation då de uttrycker ”vi är inte som dem” (Hammarén, 2008, s 147). I

Hammaréns avhandling kan man se exempel på desidentifikationen genom t.ex. killarnas

förhållningssätt till de unga killar som bor i villaområdena som de ser som töntiga eller

omogna, de menar också att “de är inte som dem” (Hammarén, 2008, s 150). Yasmine ger

dock ett helt annat svar:

Yasmine: Jag tror att de unga som vi har idag, den generationen. Jag tror att de

kommer att ta över faktiskt. Dom är så smarta och det är många som vill plugga och

så. Jag tror att de kommer att göra något åt sin lilla ort. För jag har fått höra mycket

om att när jag blir stor ska jag bli ingenjör och jag ska göra något i Husby. Så jag tror

de kommer att starta något här, kanske en verksamhet för ungdomar som har varit i

deras situation och så där. Det är ju mycket engagemang som sagt.

5.3 ”Andras” uppfattning av Husby och dess invånare

Sedan frågade vi de unga vuxna vad de brukade få för reaktioner i olika situationer när de

säger att de kommer ifrån Husby. I vår fokusgruppsintervju var en av killarna snabb att

komma med ett exempel.

Ayo: Ee en rolig grej, vi har ett Korpen lag som ja vi brukar spela varje fredag så

förra året ee precis efter kravallerna så hade vi match, då sa vi till domaren att vi

kommer ifrån Husby, så va han lite snällare med du vet..

*Mycket skratt

Ayo:..man märkte att hans attityd ändrades under matchen, de va såhära, han

ändrades helt såhära. Han blev typ rädd för oss såhära.

Gabriel: Vi fick mycket frisparkar och sådant.

Ayo: Allting alltså.

Karim: Fick vi inte den där straffen den matchen?

*Mycket skratt

23

Karim: Det var helt sjukt.

Ayo: Det är enda gången som det är positivt.

Amado: Jag tror att det finns vissa situationer när man spelar på deras fördomar, för

de tror per automatik, du är från Husby – du är hård och jag bara damn, jag är hård, är

det något som du ville? Så bara (med pipig röst) ”neej det var inget” liksom seriöst,

de tror att den här killen han är från Husby han är en riktig tuffing från gatan och då

spelar man med på deras fördomar så det är positivt på det sättet, tror man är mycket

hårdare än vad man verkligen är.

Detta visar tydligt att killarna själva är väl medvetna om vad de finns för fördomar och

föreställningar om dem eller rättare sagt om ”förortskillar” (Hammarén, 2008, s 117). De blir

på olika sätt tvingade att förhålla sig till de föreställningar som finns men i vissa fall går det

att t.ex. utnyttja eller använda föreställningarna som någonting positivt. Med andra ord kan

de, annars negativa föreställningarna alltså också fungera som en resurs. Detta bekräftar också

det intervjuade från Hammaréns avhandling, de brukar ibland spela på problembilden

(Hammarén, 2008, s 119). Den stigmatiserade bilden kan alltså vara en resurs i och med att

den bl.a. kan inbringa respekt från människor utifrån. Bilden av ”förortskillar”, som är socialt

konstruerad, kan också utnyttjas genom att killarnas rörelser, handlingar och ”attityder” bidrar

till att de utstrålar ”coolhet” och ”farlighet” och de bildar i sin tur en bild av

”förortsmaskulinitet” (Hammarén, 2008, s 120). Denna process kan man kopplas genom att

förstå relationen mellan de föreställningar som finns kring ett visst område och de som bor

där. Hade t.ex. killarna ifrån Hammaréns avhandling bott i ett annat område hade de kanske

inte kunnat agera på detta sätt med samma resultat. Identitetsarbetet sker alltså i samband med

det sammanhang som man befinner sig i (Hammarén, 2010, s 121). Man skulle kunna se det

som en revansch till det stigma som man har blivit tilldelad som man beskriver det i

Hammaréns avhandling (Hammarén, 2008, s 121). Tyvärr leder detta inte till att stigmat

försvinner, men det visar att föreställningen om ”förortskillar” som tuffa eller kriminella

faktiskt kan ha två sidor (Hammarén, 2008, s 122).

Ayo: I andra situationer typ om man ska söka jobb eller, det finns ju statistisk alltså,

att är man från förorten så är det ju mindre chans att du blir kallad till intervju kanske.

Ee och andra situationer också, allmänt om du ska börja snacka med någon främling i

stan och du säger att du är från Husby då ändras det helt alltså, det spelar ingen roll

hur trevlig du har varit innan så får du den här andra bilden, eller han får en annan

bild av dig liksom att man är kriminell eller du kanske är typ, du ska försöka råna

personen eller aa man får i alla fall, det blir lite sådär awkward stämning i alla fall.

Och man måste alltid såhär bevisa att man är en bra människa.

*Instämmande

24

Ayo: Och det kan vara lite tröttsamt till slut, det är lite tjatigt såhära, att va fan ska jag

alltid behöva bevisa att jag, att inte jag är kriminell eller att jag, att inte jag är farlig.

Så det är aa, det är sällan positivt i alla fall. Så ibland säger man Kista såhär.

*Instämmande skratt

Amado: *Skratt* Handen på hjärtat, det har hänt.

I avhandlingen ”Förorten i huvudet” berättar Kasim att han ibland inte vill säga att han är från

Bergsjön om någon frågar för han säger att då kommer de tänka att han är en farlig kille

(Hammarén, 2008, s 129-130). En annan tjej från boken ”Ungdomar i vardagens väv” berättar

en liknande historia där hon säger att hon brukar få konstiga miner eller kommentarer när hon

säger att hon kommer ifrån Tensta. Detta gör att hon ibland känner sig dålig eller skäms fast

hon menar själv att egentligen har hon inget att skämmas för. Vidare berättar hon att om man

säger att man kommer från t.ex. Tensta som är en stigmatiserad förort tror folk automatiskt att

man inte kan språket bra och att man inte pluggar (Peterson m.fl. 2003, s 54). Detta stämmer

bra överens med vad killarna från fokusgruppen också säger. Med andra ord blir

invandrarkillen alltså till innan han överhuvudtaget har börjat handla (Hammarén, 2008, s

139). I somliga situationer kan alltså personer försöka undanhålla att man bor i ”fel område”

eftersom ett erkännande att man bor i ”fel område” kan leda till att man får en negativ

reaktion av personer i olika situationer (Franzén, 2001, s 30). Personen i fråga blir alltså inte

sedd och respekterad för den personen han är utan ses istället som en representation av sin

plats. Platsen som har ett negativt rykte som problemförort ställer sig i vägen för dem i olika

situationer (Franzén, 2001, s 36). I vissa fall är det alltså så att man då väljer att säga ett mer

positivt klingande namn för det området som man bor i för att man ska slippa bli

stigmatiserad utifrån den plats som man bor på t.ex. vid en arbetsintervju (Andersson, 2001, s

142). Flera av killarna från Hammaréns avhandling påpekar också det som Ayo säger att man

hela tiden måste bevisa att man är bra, för att bli behandlad jämlikt med t.ex. en svensk

(Hammarén, 2008, s 272). Och en annan kille, Samir berättar att han varit med om liknande

situationer som Ayo har, nämligen att han börjat prata med folk som varit jättetrevliga mot

honom ända tills det att de fick reda på att han var invandrare och bodde i förorten, då ville de

inte vara hans kompis längre och han hörde hur det pratade skit om honom bakom hans rygg

(Hammarén, 2008, s 273).

Amado: Reaktionerna som jag brukar få, och jag brukar, jag brukar göra en scen utav

det. För jag gillar inte reaktionen är att ”Vart var du ifrån, Husby?” Och det här är det

klassiska ”Är det sant, gud vilken bra svenska du har, men herregud alltså va bra att

det har lyckats för dig?” och jag ba men vadå, varför då? Varför skulle jag inte ha bra

svenska? Jag menar. Och de tror rakt av då att jag är typexemplet av en kille som

25

lyckades kravla sig ur misären och såhär WOW titta på honom, han pratar ordentligt

och han beter sig som en människa och jag brukar bara men alltså jag är bara toppen

på isberget, jag menar möt alla mina kompisar. Självklart, varför skulle man inte

kunna svenska? Husby är i Sverige! Reality check. Okej, varför skulle jag inte bete

mig som en normal människa? Och det är hela den biten som jag då brukar göra en

scen av och jag brukar göra dem obekväma och säga ja men okej förklara varför jag

inte skulle vara en sådan. Det blir såhär WOW kom och titta här han är från Husby,

han kan det här bra vettu. Och då brukar jag bara göra dem lite obekväma för att se

vad är det de försöker säga egentligen, vad är det som de försöker komma till? Och

dem jag möter ba, åh shit det är inte bara du, du är inte typexemplet, för alla mina

kompisar som sagt kan ju självklart svenska och beter sig som människor ska bete sig

och är. Som sagt, vi är inte minoritet, vi är faktiskt majoritet de har bara sett de okej,

han är från Husby, han är kriminell men det är ju bara en liten procent utav ja.. Som

sagt titta bara på vår årskull när jag kommer tillbaka och vi alla träffas och vi är 20-30

personer och alla beter sig som vilken annan människa som helst och gör normala

grejor.

Den här typen av reaktion som Amado beskriver som handlar om föreställningar om hur en

svensk och en invandrare ska vara skriver även Hammarén om i sin avhandling. En förklaring

till denna reaktion kan vara att konstruktionen av invandrare och svensk blir hotad om en

invandrare framträder som man föreställt sig att en svensk bör framträda. I flera exempel från

killarnas berättelser i ”Förorten i huvudet” beskriver de hur den ”goda invandraren” då

konstrueras som ett undantag av majoriteten. Med andra ord är den ”goda invandraren” inte

som hen förväntas vara. För att förstå denna process kan det vara så att skillnaderna mellan

”vi” och ”dem” blir hotade då ”dem” helt plötsligt framträder på samma sätt som ”vi”

förväntas göra. På så sätt kan svensken se drag av invandraren i sig själv och skillnaden

mellan ”vi och ”dem” suddas ut och leder till identitetsproblem för svensken. Men genom att

göra den ”goda invandraren” till ett undantag, bibehåller man den föreställda olikheten mellan

”vi” och ”dem” och ordningen är återställd (Hammarén, 2008, s 319). Det som är förvirrade

är det att invandraren uppmanas att på ett sätt bli svensk och integrerad men på ett annat sätt

tillåts invandraren aldrig att bli helt och hållet svensk eftersom svenskheten alltid hålls utom

räckhåll (Hammarén, 2008, s 319-320). En kille från boken ”Ungdomar i vardagens väv”

säger ”Om inte folk tar mig som svensk, hur ska jag kunna känna mig som svensk?” (Peterson

m.fl. 2003, s 144).

Karim: Men som…det blir alltid, alltid, alltid, alltid alltså och det kommer alltid att

vara så tror jag också att man får någon typ av reaktion när man alltså det är det

klassiska när man byter avdelning, man börjar på ett nytt jobb. I alla olika situationer

där man liksom är ny, det är det klassiska man liksom, det första ”Vart kommer du

ifrån då?” ja så drar man hela den där ja mamma är därifrån, pappa är därifrån.

”Aha”, vart är du från alltså typ ”Är du född i Sverige eller inte född i Sverige?”

26

såhär, ”Ja jag är född i Sverige”, ”Aha, vart är du ifrån då?”, då kommer ”Ah, jag är

uppvuxen i Husby”, ”Aha, Husby”. Alltså det finns alltid, det är liksom alltid samma

sak. Det är alltid liksom, en annan som ser mer svensk ut får aldrig de frågorna man

får alltid liksom ge en förklaring, jag förstår inte.. eller jag förstår men jag.. man har

helt enkelt accepterat att det är så. Jag känner ibland att jag hamnar på något sätt alltid

i en försvarsposition, speciellt när jag var lite yngre alltså när jag precis var klar med

plugget och liksom.. nu är jag inte jättemycket äldre men jag känner att de här senaste

åren har jag blivit mer mogen på något sätt, mer bekväm i liksom mig själv och min

roll som jag har så nu är jag inte liksom.. förut hamnade jag alltid i försvarsposition

”Jag är ifrån…” och så var det alltid det här klassiska, ska jag säga Husby eller ska

jag säga Kista?

*Skratt

Karim: Nu jag säger som det är, jag är från Husby, jag är stolt över det. Jag har

ingenting att skämmas för bara för att jag kommer ifrån Husby, det har jag inte alltså

verkligen inte men jag erkänner att jag för ett par år sedan, då var jag liten den här,

ska jag dra Husby eller ska jag Kista och om jag drar Husby ska jag säga såhär ja men

det var bara tillfälligt eller..

*Skratt

Karim: Det är på något sätt såhär inbyggt i kroppen.

En av killarna från Hammaréns avhandling säger att han känner sig som en invandrare på alla

sätt och vis eftersom han varje dag får en bekräftelse på att det med utgångspunkt i det sätt

som han blir bemött (Hammarén, 2008, s 65). Detta påminner om det som Karim redogjorde

för i tidigare citat. Trots att alla från fokusgruppsintervjun kommer från olika bakgrunder, ser

olika ut osv. har alla liknande erfarenheter och kan i flera liknande situationer identifiera sig

med den föreställda bilden som invandrare, som en föreställd homogen grupp vilket också

killarna från ”Förorten i huvudet” bekräftar (Hammarén, 2008, s 66).

Gabriel: Så det känns såhär hopplöst du vet okej men oavsett hur bra jag presterar så

kommer jag alltid att associeras med folk som typ ser ut som mig.

Karim: Men det jag tror att du är ute efter är att du skulle vilja att i olika situationer,

på olika tillfällen att bara bli bemött som Gabriel?

Gabriel: Exakt.

Karim: På ett blankt papper, ingenting annat.

Gabriel: Ja, precis!

Karim: Ja men per automatik blir det alltid liksom det första man ser ja du ser inte ut

som en svensk.

Gabriel: Nej, precis.

Karim: Och då kommer frågan okej, ”Är du född här? När kom du hit? Vart bor du?

Aha Husby” och så kommer det liksom exakt det blir..

Gabriel: Du kan vara så bra som möjligt på det du gör men på grund utav vad andra

gör så kommer du alltid att associeras med dem så fort någonting negativt någon

annan gör och det gör att man känner sig en aning hopplös. Jag vill ta ansvar för det

jag gör.

Karim: Du smittas av, du blir liksom på något sätt indirekt eller ansvarig eller

representant för det som skedde i Husby. Vi säger att du hade bott i Bredäng, då hade

27

du fortfarande fått ansvar för det som hände eller du skulle bli associerad med

förorten med tanke på hur du ser ut. Men om man vänder på det hade det börjat

brinna i typ, säg på Östermalm och kravaller på Östermalm så hade inte de som bor

uppe på Odenplan eller gärdet eller så haft någonting med det att göra men nu när det

händer i Husby *PANG*, Tensta, Bredäng, alla förorter i Stockholm.

Flera av de intervjuade från Hammaréns avhandling berättar att branden på Hisingen i

Göteborg, mordet på Fadime Sahdal eller till och med händelser som terrorattacken den 11

september 2001 är händelser som de ibland känner att de måste ta ansvar för. Det gör att de

hamnar i någon sorts försvarsposition när de möter sin omgivning. Några av killarna som har

rötter från Iran säger att det var jättesvårt och att de skämdes när det kom fram att det var

iranier som hade orsakat branden på Hisingen i Göteborg. Under den tiden utnyttjade en kille

sin dubbla identitet som turk-iranier för att kunna passera som icke iranier (Hammarén, 2010,

s 279). Ett annat exempel är Rissnevåldtäkten där några unga män med utländskt påbrå

sexuellt utnyttjade en svensk tjej. Då framställde media förorten som en rasifierad plats med

sexistiska unga män (Hammarén, 2010, s 42). Media framställer alltså själva platsen som en

symbol för det brott som begåtts (Hammarén, 2010, s 42-43). De människor som bodde i

området fick då yttra sig i och med att de var ”invandrarkillar” eller ”förortsbor” och blev

också ställföreträdare för de personer som hade begått brottet. Media visade på att det inte var

underligt eller någon slump att brottet tog plats just i en ”mångkulturell förort”. Det hemska

med brottet placeras hos ”de andra” och förklarades med hjälp av kulturkrockar. Killarna som

begick brottet ger en allmän karaktär som på så sätt inkluderar alla unga killar i förorten

(Hammarén, 2010, s 43). Ifrån intervjuer som presenteras i rapporten ”Bilen brinner men

problemen finns kvar” säger personer som bor i Husby att de känner att de blir behandlade

som gradens medborgare. De säger också att de ibland känner sig orättvist behandlade, inte

minst av polisen (de los Reyes m.fl. 2014, s 30). De menar t.ex. att om man ser ut på ett visst

sätt riskerar man att bli stoppad och kontrollerad av polisen vilket upplevs kränkande. En

intervjuperson säger att polisen menar att det är stickprov men han undrar hur det kommer sig

att stickprovet alltid faller på en arabisk muslim? Han säger också att det är killarna i förorten

som har utländsk bakgrund eller ett mörkt utseende som är de personer som är mest utsatta

från myndigheternas sida och att kvinnorna inte har samma utsatthet (de los Reyes m.fl. 2014,

s 35-36). En man som var ute med sin fru under en av kvällarna när det var kravaller i Husby

säger att han skulle ta sig över en bro för att gå hem till sin lägenhet tillsammans med hans fru

och deras två barn. Bron hade blockerats av polisen och när mannen gick fram till polisen och

frågade ifall han fick gå över bron med sin familj eftersom de skulle hem så skrek polisen åt

dem att de skulle gå åt andra hållet och slog mannen med en batong i ryggen så att han

28

ramlade omkull. Sedan slog det med batongen på hans fru för att de skulle backa säger han,

det var hemskt. Han säger också att det var barn som grät och folk som skrek och polisen kom

emot dem med deras hundar (de los Reyes m.fl. 2014, s 52-53). Det är viktigt att vara

medveten om att det var en viss typ av berättelser som gavs plats i medierna och att det är en

bidragande faktor till människors generella uppfattning av händelsen (de los Reyes m.fl. 2014,

s 53).

Gabriel fortsätter sedan att prata om hur det hade varit ifall man inte behövde ta ansvar för

saker och ting bara för att han ser ut på ett visst sätt eller kommer från ett visst område. Han

vill att människor som han möter i olika situationer bara ska se honom för den som han är, att

de ska ge honom en chans. Han orkar inte svara på samma frågor som han får i varje ny

situation bara för att han ser ut som han gör eller bor där han bor.

Gabriel: Och det sjuka är att de lämnar dig ifred efteråt, det är det som är så sjukt, de

lämnar dig ifred. Om jag typ skulle skoja och säga ”Jag är adoptiv” typ. Jag är

adopterad, då blir man såhär VA, kom jag på det här nu, jag kunde ha kommit på det

för länge sedan och besparat mig på massor av huvudvärk, så liksom, då skäms man,

hänger ni med? På vägen hem då blir det typ såhära alltså ärligt talat, jag kan inte

hålla på såhär längre.

Precis som hos Hammaréns killar handlar det om en kamp om att själva få vara de personer

som definierar representationen av dem och sitt bostadsområde (Hammarén, 2008, s 118). De

personer som bor i förorten är inte bara medvetna om vilka föreställningar som finns om

förorten utan blir också ständigt tvingade att förhålla sig till dessa föreställningar (Hammarén,

2008, s 119).

5.4 Hur har uppväxten i Husby påverkat er?

Amado: Det är rätt enkelt för jag tror en sak som jag har lärt mig som jag tycker av

vårt 18 åriga snack om okej nu ska jag bo själv ute i världen och hela den biten ee och

så åker man ut dit och så aja typ ser hur folk är och hur folk bor och sådär och de

tyckte att jag var så exotisk på grund av att går jag på gatan i New York och ser en

person som är från Eritrea så kan jag direkt identifiera att han är från Eritrea och ska

jag hälsa på honom på tigrinia och ”Wow wow du är från Sverige alltså”, om det

kommer en chilenare så kan jag göra samma sak och de bara ”men vem är du för

hybrida människa?”

*Skratt

Amado: Sånt där kan du inte köpa, det är en sak som du kan lära dig i Husby verses

om du växte upp i Lidingö är det sånt du behöver lära upp dig sen. Du går och tar en

kurs på hur man mottar människor. Ett konkret exempel på det var, jag var i Dubai

med jobbet och vi skulle ha något event där och hela den där biten och vi sa en

bestämd tid att vi ska vara där klockan två. Och de som vi ska möta, alltså dubaierna

29

då de dyker inte upp förän klockan fem. Och mina kollegor bara svettades och ba

”Herregud vad är det som händer?” och jag bara liksom det här är ju A och O, jag ba

de här människorna alltså i den här kulturen så är det inte så är klockan inte så viktig,

det är mer relationen.

*Skratt

Amado: Ja, alltså vi säger två det kan betyda när vi känner för det, men det är mer

kommer jag att tycka om dig som person ja, då kommer vi att göra business, enkelt.

Jag ba oroa er inte för tiden, ta en dricka och lugna ner er. Kommer vi dit och har det

personliga mer än att vi ska vara strikta, då kommer vi att göra affärer och de bara

”Alltså fan alltså, du är fan guld värd” och jag tänkte alltså det här är inget som jag

lärt mig på plugget, det är någonting som jag lärt mig när jag umgås i ett

multikulturellt Husby. Så det är absolut en sak som man absolut inte kan köpa någon

annanstans.

Flera av de unga männen från Hammaréns avhandling beskriver också att den mångkulturella

förorten har gjort att de har lätt för att anpassa sig och möta olika människor i olika

situationer. Den erfarenheten beskriver de ha fått med sig tack vare att de har växt upp i ett

område som representeras av många olika kulturer (Hammarén, 2008, s 134). I ”Ungdomar i

vardagens väv” skriver författarna om hybrida identiteter som är ett utlopp för individer som

vistas mellan två rivaliserande identiteter t.ex. hemlandets identitet och en svensk identitet

(Peterson m.fl. 2003, s 127-128). Hammarén tar också upp begreppet hybriditet som syftar på

en kulturell instabilitet (Hammarén, 2010, s 63).

Amado: Ska vi spela Tv-spel, då gör vi det alla tillsammans, om vi skippar en

lektion, då gör vi det alla tillsammans, den här solidariteten. Vad kunde man göra, det

var inte så att hälften skippade och de andra bara ”Titta de ska skippa lektionen” utan

grabbar ska vi skippa? JA, hela klassen bara, tomt. Och ee..

*Skratt

Karim: Det skulle aldrig kunna hända att grabbarna i klassen, alltså att hälften, som

du säger att hälften skulle kunna skippa en lektion. Alltså i alla beslut så vi delade

dem, det var som en familj alltså.

Amado: Vi ska spela Curling för första gången, det är en sport som vi aldrig provat,

vi har aldrig tittat. Så rycker vi ut och ba WOW det här är ju kul. Okej vi ska sopa,

sopa och en av oss får för sig aha men om jag hackar ner i isen kommer klotet att

stanna mycket snabbare. Så han bara hackar på och hackar på och instruktören

kommer och ”Herregud vi ska ju ha EM här imorgon, vad har ni gjort?”

*Skratt

Amado: Okej så vi bara men han ska inte få ta smällen så vi hackar på allihopa. Så

ledare bara ”Vet du hur mycket det här kommer att kosta, vem var det här?” och vi

bara neej vi hackade allihopa, vi visste inte reglerna. Och du vet sådana typer av

grejor, alltså seriösa grejor. Hon skulle ha typ inomhus SM eller var det var nästa dag

och det var ingen som tänkte tanken okej ska vi goola på Daniel utan nej såhär okej

visst alla tar smällen.

30

Karim: Det kändes som att Husby var en stor, stor familj. Man kände liksom allihop

och man visste liksom att alla tog hand om varandra.

Yasmine: Allt var kul. Många är så här, du bor i Husby, du är så stolt att bo i Husby.

Du skryter alltid, kom på nått negativt, men jag vet inte. Alla är som en stor familj

och känner alla. Så går du på torget får du alltid hej, hur mår du och familjen och så

där.

I rapporten ”Bilen brinner men problemen finns kvar” beskriver fler av de intervjuade

personerna en liknande bild av Husby som våra intervjupersoner gör i tidigare citat. De

beskriver en stark gemenskap och en ”Husbyanda” som Husby representeras av. En

personer säger i en intervju från rapporten att personer som är uppväxta i Husby backar

upp varandra. Han säger att detta delvis beror på att de inte kan lita på samhället och att

de då är bättre att det tar tag i saker och ting själva. Kan den starka gemenskapen alltså ha

med att göra att det övriga samhället svikit vid flera tillfällen och samhället tycks inte

värna om invånarnas behov i detta område? (de los Reyes m.fl. 2014, s 28).

Amado: Då var det ändå multikulturellt i och med att det fanns också svenskar,

svenskfödda här, jag menar jag minns min granne Janne, han är en kille som var alltid

på sin cykel, han lärde mig den biten av Sverige som jag kanske inte såg varje dag

och ee så alla andra lärde mig allt annat och det var multikulturellt med också bra

med andra svenskar. Minns ni första klass?

*Ja instämmande

Amado: Det var fifty fifty, det var fifty fifty i vår klass, jag minns Camilla och Anna.

Gabriel: Ja, alltså det är som att vår generation, de va inte liksom bara folk med

invandrarpåbrå, det var också massor av svenskar så de va liksom sådär blandat och

det var jag vet inte.. Det här utanförskapet och de här klyftorna som finns nu de fanns

inte då, de var som en egen värld känns det som och men nu det känns inte som om

det där finns kvar typ.

Yasmine: Mina brorsor har kollat i mina skolkataloger och de tycker att WOW, det

har verkligen gått svenskar i Husbyskolan. Dom har inga svenskar i klassen, det är

synd. Jag kan åtminstone säga att jag hade svenska kompisar. Då kan man ju också få

en bild av hur svenskar är. Ungarna idag vet inte, de tror att svenskar är snåla och

dom är tråkiga och torra och sådär. Men om man får chansen att lära känna dom, då

känner man ju dom. Dom vågar ju inte heller. De tycker det är för långt att gå på bio i

stan utan vill gå i Kista. De vågar inte träffa nya människor och upptäcka nya ställen

heller. För de vet inte hur folk ska ta emot dom.

Marcus: Att det blir tryggt på nått vis?

Yasmine: Ja, att det här är mitt område och de känner sig lost om de åker in till stan

eller nån annanstans. Ungar jag har pratat med i Rinkeby, de har ju bestämt sig för

Tensta gymnasium. För att det är en station och alla våra vänner kommer ändå att gå

där och sådär. Men varför inte pröva på nått nytt och börja om från början liksom?

Lära känna nya människor och gå sin egen väg. Varför måste man gå där kompisarna

går? Men det är tryggare. ”Jag orkar inte träffa nya människor, ja vågar inte, tänk om

jag blir ensam i klassen”, får man höra.

31

Frida: Är det de som de är rädda för tror du, att de inte ska bli välkomnade eller vad

man ska säga?

Yasmine: Ja, sen de flesta vågar inte ens säga att dom är ifrån Rinkeby när dom åker

in till stan för att de tycker att det är lite pinsamt. Dom orkar inte ta emot det här att

kommer du från Rinkeby eller? Starta den här argumentationen om att kommer du

ifrån Rinkeby. Dom har ju sagt flera gånger att folk särbehandlar oss och så. Det är

inte kul.

Marcus: De upplever att det är så om de säger att de är ifrån Rinkeby?

Yasmine: Ja precis.

Frida: På ett negativt sätt, särbehandling?

Yasmine: Ja precis. Så de tycker att det är bättre att stanna i Rinkeby. Varför ska vi

åka in till stan. Vi kan ta bussen till Kista och kolla på filmen där.

Det finns konsekvenser med olika stängda geografiska gränser eftersom vissa platser då blir

främmande. De unga männen i Hammaréns avhandling berättar att det inte bara är de ”rika

områden” som de känner sig främmande inför utan det är egentligen så att det är främst i sitt

eget område som de känner sig trygga. De beskriver sitt område som en plats där ”alla känner

alla”. (Hammarén, 2008, s 133). Uttrycket ”alla känner alla” återkommer även i uttalanden av

ungdomar från ”Ungdomar i vardagens väv” (Peterson m.fl. 2003, s 128). I den boken berättar

de också att de anser att livet är tryggt i sin stadsdel och för många utav ungdomarna är det i

stort sett bara i sitt eget område som de vistas (Peterson m.fl. 2003, s 126). Multikulturella

förorter kan alltså ses som gränsområden både på grund av att de ligger i utkanten av stadens

gränser men också på grund av att invånarna inte känner sig som en del av det svenska

samhället (Peterson m.fl. 2003, s 127). En kille från Hammaréns avhandling beskriver det

som en ögonöppnare när han började i gymnasiet i en annan stadsdel eftersom han hade varit

mer eller mindre isolerad i sin egen stadsdel tidigare och inte vistats speciellt mycket i andra

stadsdelar (Hammarén, 2008, s 125). Liknande berättelser om att börja gymnasiet i en annan

stadsdel vilket gjorde att ens vänskapskretsar breddades enormt, finns också i intervjuer med

ungdomar i boken ”Ungdomar i vardagens väv” (Peterson m.fl. 2003, s 112). I samma bok

berättar några av de intervjuade ungdomarna också liknande berättelser som Yasmine gör.

Några ungdomar säger att de tycker att svenskar är töntiga och saknar stil men detta visar sig

vara en generell bild av svenska personer som de egentligen inte känner. De kommer sedan

fram till att de faktiskt hade en svensk kompis förut, men säger att ”hon beter sig inte som en

svensk” (Peterson m.fl. 2003, s 150). Detta kan man alltså se som ett resultat av

segregationen, den leder till att människor inte blir sedda för de personer som det är och detta

kan alltså ske åt båda hållen. Detta beror på att människor hålls isär och inte möts och då

tolkas ofta det som man inte känner till, som ”det andra” (Franzén, 2001, s 20).

32

Bostadsområdet har en stor betydelse för livet i stort och det är där som individers

världsbilder blir till (Magnusson, 2001, s 16).

5.5 Husbys framtid

Karim: Jag tror tyvärr att det inte kommer att bli så mycket bättre.

Ayo: Alltså det beror ju på hur mycket det satsas. Det har ju inte bara enbart, det är

inte bara upp till folk som bor där bara. Det handlar ju om ee politikerna om hur

mycket de satsat, precis som alla andra ställen. Hur mycket jobb som finns där ja hur

mycket det satsas helt enkelt. Det har ju blivit sådär att de som ”lyckats” eller som det

går lite bättre för flyttar från Husby. Eftersom dem ee vill bli förknippade med dem

som har det bra och tror att de kan utvecklas bättre om de bor med en omgivning som

har högre utbildning eller har bättre jobb. Men egentligen är det ju så, om man tänker

efter alltså. Man ee ja man blir ju som man..

Amado: Så har det inte alltid varit förut alltså nu helt plötsligt när man flyttar ut, det

är ett steg upp men så var det inte nödvändigtvis förut ja det var väl någon som vann

såhär typ på lottot två miljoner, det betydde inte per automatik att han skulle sticka

från Husby och varför? Jag har det bra där. Och folks föräldrars vars söner blev

fotbollsproffs det var inte ja men vi ska flytta, varför? Fortfarande, men alltså nu ja

men nu har jag klarat mitt, dags att dra härifrån.

Yasmine: Jag tror det kommer bli många satsningar och jag hoppas att det kommer

vara så här fortfarande att folk är glada och känner varandra och tycker om varandra.

Sen hoppas jag att samhällsklyftorna går bort. Det hoppas jag verkligen. Och att

människor har en bättre bild av Husby. Man måste ta bort allt det negativa när man

skriver om Husby och berättar om Husby. Att man tar in lite mer positiva grejer och

inte bara att det är ”jävla ungdomar som stjäl och bränner bilar” och sådär. Att man

lyfter lite av det som är positivt också. Så kan folk se att det finns ett stort fält och

massa natur och t.o.m. rådjur och allting. Dom har bad och ishall. Bra att flytta hit

med barn.

I boken ”Den ifrågasatta förorten” intervjuade man flera personer bosatta i Husby 1994,

redan då var det många av de boende som precis som Yasmine berättade att det var närheten

till naturen och de stora grönområdena som var en sak som lockade de boende till att bo i

Husby (Lilja, 1999, s 72). Intervjuade personer från rapporten ”Bilen brinner men problemen

är kvar” betonat också att det tycker att det är fint i Husby, naturen är fin och det finns allt

möjligt där säger dem. Men tyvärr är det nästan aldrig den bilden som syns, i alla fall inte i

media (de los Reyes m.fl. 2014, s 49-50).

Avslutningsvis ville vi fråga deltagarna ifall de tror att de kommer att bo kvar i Husby eller

om de som flyttat ifrån Husby skulle kunna tänka sig att flytta tillbaka.

Ayo: Jag har min familj kvar hära men jag vet inte om jag ska vara ärlig alltså. Det är

många av mina kompisar som har flyttat härifrån. Men alltså ja varför inte, jag skulle

33

kunna bo här men någonting säger mig såhära ”Gå inte tillbaka dit” såhära. Asså inte

än typ, jag vet inte.

Gabriel: Varför?

Ayo: Jag vet inte alltså, det känns bara typ som att ee alltså ibland så känns det som

att Husby håller kvar dig typ, drar ner dig typ såhära. Alltså det är en känsla bara, jag

vet inte. Det är omedvetet. Men..det är lättare kanske om man, när man väl har

lyckats och är rik kanske och gå tillbaka än när man försöker att komma upp, då blir

det lätt att man, man försöker att samhället eller kanske någon, kanske kompisar

därifrån försöker typ hålla kvar dig så att du inte utvecklas. Förstår du typ?

Karim: I den situation, alltså den fasen jag är i mitt liv nu och jag är lite tveksam om

jag ska vara ärlig eftersom för mig är det viktigt att när jag växte upp, i alla fall i

början när vi gick i skolan så var vi ju som vi sa alltså det var mycket mer blandat än

vad det är nu i Husby. För jag tycker att det är otroligt viktigt att det ska vara

integrerat, det ska finnas både nyanlända invandrare, kan finnas svenskar, per

definition svenskar. Det ska liksom finnas en bra mix och hade det varit så, ja absolut.

Med tanke på att det är geografiskt perfekt, det är nära, skit bra kommunikationer, det

ligger liksom klockrent, allting är klockrent. Men just den hära, jag tycker nu att om

jag liksom kommande år ska skaffa barn och bilda familj och allt det där så nej jag

vill inte att mina barn ska växa upp enbart med invandrare, även om jag själv är det

eller liksom ja ni förstår så samtidigt vill jag inte att mina barn ska växa upp

någonstans där det inte finns några invandrare.

Gabriel: Det måste vara bägge sidor.

Karim: Ja, ja det är skitviktigt alltså, jag tycker att det är perfekt blandning om det

finns en del av alltihopa så att därför är mitt svar nej som det är nu.

Gabriel: Jag skulle förmodligen också känna så om jag hade barn om jag hade vetat

att det ska växa upp hära för jag tror inte att de skulle ha den dära självdisciplinen

som vi hade och hållas undan den hära ja sakerna som ja de här negativa sakerna som

vi pratade om, jag tror inte att våra barn skulle kunna liksom ha den hära, det hära

drivet att hålla sig undan de där sakerna för den disciplinen fick vi ifrån den här

kärleken.

Några av killarna från vår fokusgruppsintervju beskriver alltså att de inte vill flytta tillbaka till

Husby på grund av att de tycker att det bor enbart invandrare där idag och att de vill att deras

barn framöver ska få växa upp i ett blandat området där det finns både invandrare och

svenskar. På ett liknande sätt uttrycker sig flera ungdomar från Hammaréns avhandling, de

beskriver att de tror att de kommer att flytta ifrån sitt bostadsområde i framtiden när de bildar

familj och får barn eftersom de tycker att det är för många invandrare och problem i det

bostadsområde som de bor i nu. De säger att de tror att man måste vara stark för att inte

hamna snett (Hammarén, 2008, s 143). Även ungdomarna från ”Ungdomar i vardagens väv”

säger att de förmodligen inte kommer att vilja bo kvar i sin stadsdel resten av livet, inte när de

bildar familj och sådant. De tycker att de blir trist och de vill se något nytt säger de (Peterson

m.fl. 2003, s 123).

34

Ayo: Det enda man kan säga är att Husby behöver, det behöver satsas annars kommer

folk flytta därifrån, folk som vill lyckas eller folk som lyckas kommer att flytta

därifrån om inte det börjar satsas. Och att man ser att någonting börjar göras till det

bättre annars så kommer folket dra därifrån och de ee som ligger lägst i

samhällsklasserna kommer att vara kvar. De som lever på bidrag eller kriminella eller

ja vad de nu är.

I boken ”den ifrågasatta förorten” skrev man för flera år sedan om Husbys framtid. Redan då

svarade folk som bodde i Husby vid den tidpunkten (1994) att visioner för framtiden hade en

stor påverkan på ifall människor skulle välja att bo kvar i området. Några av de intervjuade

trodde att Husby skulle försämras i och med den onda cirkel som många förorter hamnat i,

medan vissa svarade att de trodde att området skulle fortsätta att vara bra. Majoriteten av de

som svarade trodde dock precis som Ayo säger, att det kommer att bero helt på hur mycket

satsningar som kommer att göras i området i framtiden (Lilja, 1999, s 77). Yasmine har dock

en annan syn på detta:

Yasmine: Alltså jag vet inte men vill verkligen. Jag vill att mina barn också ska växa

upp här. Även om jag flyttar härifrån så vet jag ändå att jag kommer att ha någon

slags relation till Husby. Jag känner nästan alla här och har jobbat här och så. Jag har

ju familjen här och de vägrar ju att flytta ut, så jag kommer alltid bo här vad som än

händer. Jag kommer ändå kunna ta mina barn och visa mitt fritids och skola, för det är

nått jag är stolt över. Jag vill visa upp det. Jag har sagt till min kille att kan inte vi

liksom hitta någon lägenhet här, men han vill inte bo här. Vi får se hur det blir. Men

jag kommer ha en stark relation till Husby i alla fall!

6. Diskussion

6.1 Sammanfattning och resultat

Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på vad några unga vuxna individer som är

uppväxta i Husby själva har för uppfattning av området, vad de anser att de fått med sig av sin

uppväxt där, samt ta reda på vad de tror att ”andra” som inte har någon koppling till Husby

har för syn på området och dess invånare. I vår undersökning har vi också försökt ta reda på

vad de tror om medias påverkan på allmänhetens syn på Husby, samt vad de tror om områdets

framtid. Det viktigaste med denna studie anser vi har varit att låta våra intervjupersoner få

komma till tals och berätta om sina tankar och erfarenheter med koppling till Husby.

Intervjupersonerna säger att de tycker att media visar en orättvis bild av förorten och dess

invånare, och media tycks ha en stor roll i skapandet av våra identiteter. Vi anser att det är av

stor vikt att människor möts för att undvika att kategorierna ”vi” och ”dem” bildas. Vi har

också sett att killarnas stämpel som ”förortskillar” kan vara både till för- och nackdel

beroende på kontext. Flera av killarna uttrycker en frustration över att ibland behöva ta ansvar

35

för andras handlingar bara p.g.a. sitt utseende eller området de bor i. De berättar också om att

de främst får negativa reaktioner när de säger att de kommer från Husby. Ibland känner de att

de inte blir sedda för den personen som de är utan att de blir en representation för sin plats.

Några positiva saker som de har fått med sig från sin uppväxt i Husby, är det mångkulturella

och att de har lärt sig att möta människor från olika kulturer. Andra fördelar de har fått med

sig är kärleken och gemenskapen som uppväxten har präglats av. Det råder skilda meningar

kring Husbys framtid i våra intervjuer. Alla gillar Husby som område men många av de

intervjuade menar att de inte vill bo där i framtiden när de bildar familj, eftersom de vill att

deras barn ska växa upp i ett mer integrerat område än vad de anser att Husby är idag.

6.2 Slutsatser

I både fokusgruppen och den individuella intervjun börjar deltagarna direkt att prata om de

kravaller och upplopp som media menade ägde rum där i maj 2013. Detta utan att vi nämnde

något specifikt om kravallerna utan enbart ställde en fråga kring medias bild av Husby. Detta

tyder på att kravallerna har satt djupa spår i både Husby som område men också i

människorna som bor eller har bott i Husby. De menar att helt plötsligt uppmärksammades

Husby i hela världen. Ryktet om området som stökigt och farligt menar de blev ännu mer

etablerat. Intervjupersonerna menar också att media hade en bidragande roll till att kravallerna

blev så pass omfattande. De tycker att media förstärkte människors redan etablerade fördomar

om området. Media överdrev de händelser som pågick där och såg man på tv kunde man

nästan tro att det var krig i Husby. Alla intervjupersoner som befunnit sig i Husby under tiden

för kravallerna berättar dock om en helt annan mer nedtonad upplevelse. Om media inte hade

gett kravallerna så stor uppmärksamhet tror intervjupersonerna att händelserna inte hade blivit

så omfattande och pågått i flera dagar. Media har en stor roll när det gäller skapandet av våra

fördomar om förorten och dess invånare och de har också en stor roll i framställandet av t.ex.

förorten och hur allmänheten uppfattar saker och ting. Människor som inte har varit i Husby

och inte har kunnat skapa sig en egen uppfattning av området och dess invånare, blir

påverkade av det media skriver då det kan vara den enda informationskällan som de har tagit

del av. Vi tycker att media skulle kunna rapportera om mer positiva händelser i förorten. Detta

för att bilden av förorten ska få en chans att förändras till det bättre. Men precis som rapporten

”Miljonprogram och media” säger kommer det att krävas en omfattande förändring av

massmedia för att kunna förändra den etablerade negativa bilden som finns idag. En annan

reflektion som vi har gjort är att det oftast verkar vara invandrarkillarna som framställs

negativt av media och på så sätt verkar det också som att invandrarkillarna är mest utsatta och

36

dem som det finns mest fördomar kring. Även t.ex. politiker kan bidra till att skapa denna

negativa framställning av ”förortskillar”. Ett exempel på detta är ett uttalande från en högt

uppsatt politiker efter Husbyhändelserna ”Jag ska understryka att kärnan utgörs av unga arga

män som tror på våldet som metod” (Expressen, 2013). Alla dessa reaktioner från

omgivningen skulle kunna vara en orsak till att killarna från vår fokusgrupp uttrycker mer

negativa reaktioner som de har stött på än vad Yasmine gör. Detta är ytterligare ett tecken på

att media och även politikerna har en stor roll när det gäller våra föreställningar, fördomar och

vårt identitetsskapande.

När det gäller intervjupersonernas uppfattning om Husby idag skiljer den sig åt då Yasmine

har en positivare uppfattning än vad killarna har. Vi funderar på vad denna skilda uppfattning

kan bero på. Kan det bero på att Yasmine har en närmare kontakt med ungdomarna som idag

växer upp i Husby bl.a. eftersom hon har bröder som går i skolan i området och att hon har

jobbat med ungdomar i Husby? De andra intervjupersonerna verkar enligt vår uppfattning

inte ha någon närmare kontakt med de ungdomar som växer upp i området idag. Många har

även flyttat från Husby. Det är intressant hur killarna lyfter fram sin egen generation jämfört

med dagens generation som en typ utav disidentifikation, ”vi skiljer oss från dem”. Hade det

kanske sett annorlunda ut om de hade bott kvar i området eller haft en närmare kontakt med

de ungdomar som växer upp där idag? Vart har de fått sina bilder av dagens ungdomar i

Husby? Vår uppfattning är att de precis som alla ”andra” skapar sig sina föreställningar om

dagens ungdomar i Husby utifrån bl.a. medias bild och den vardagliga diskursen mellan

människor. Trots att de själva är från Husby eller till och med bor kvar i Husby skapas

föreställningar om de ”andra” som bor där. Det här visar på hur viktigt det är att människor

möts och hur lätt det är för kategorierna ”vi” och ”dem” att skapas.

Killarna från Hammaréns avhandling uttrycker precis som killarna från vår fokusgrupp att de i

vissa sammanhang kan välja att understryka en viss identitet om den kan vara till deras fördel

och att de i andra situationer kan välja att tona ner samma identitet och istället understryka en

annan. Samma identitet kan med andra ord vara till både för- och nackdel helt beroende på

vilken kontext man befinner sig i. Den föreställning vi har om oss själva kan se olika ut

beroende på i vilket sammanhang och i vilken situation som vi befinner oss i och hur vi själva

väljer att agera (Hammarén, 2010, s 328). Både killarna från Hammaréns avhandling och

killarna från vår fokusgrupp har redogjort för att de är väl medvetna om att de kan beskådas

som ett problem och det har varit en stor roll i deras identitetsskapande (Hammarén, 2010, s

37

328). Vi tycker att det är intressant att vår fokusgrupp påvisar liknande berättelser som

ungdomarna i Hammaréns avhandling. De pratar mycket om att de kan använda de

föreställningar som finns om dem eller rättare sagt om ”förortskillar” som en resurs i vissa

situationer då de vill inge respekt, ”coolhet” och ”farlighet”. Det kan alltså vara till både för-

och nackdel att vara ”förortskille”. En nackdel med att de utnyttjar sitt stigma kan dessvärre

vara att de därmed reproducerar den negativa föreställningen om ”förortskillar”. En annan

nackdel som det kan innebära är att de i vissa sammanhang inte blir sedda för den personen de

är eller för vad de har åstadkommit, utan de ses istället som en representation av sin plats.

Säger de att de kommer från Husby tror folk ofta att de är kriminella eller farliga. Detta kan

ge konsekvenser för killarna i olika sammanhang. Därför berättar de att ibland väljer de att

säga att de kommer från Kista eftersom det klingar bättre. En av killarna har till och med

funderat på att säga att han är adopterad för att slippa alla frågor och bli sedd för den personen

som han är. Killarna från både Hammaréns avhandling och från vår fokusgrupp berättar hur

de i olika sammanhang känner att de får ta ansvar för handlingar som exempelvis upploppen i

Husby och mordet på Fadime Sahdal. De känner att omgivningen associerar dem med sådana

händelser exempelvis p.g.a. deras utländska påbrå. Det är viktigt att man är medveten om sina

egna fördomar och att man tänker sig för och behandlar alla människor lika. Alla kan bara ta

ansvar för sina egna handlingar och ska inte behöva ta ansvar för andras handlingar.

När personerna i intervjuerna berättar om hur uppväxten i Husby har påverkat dem

framkommer det många positiva berättelser. De säger bl.a. att de lärt sig att anpassa sig till

olika kulturer och sammanhang i och med uppväxten i ett mångkulturellt område. Detta

nämner även killarna i Hammaréns avhandling, de säger att de tycker att det är bra på att

anpassa sig och möta olika människor i olika situationer. En annan fördel är kärleken och

sammanhållningen som de beskriver. Alla intervjupersoner säger att det var mer ”etniska

svenskar” som bodde i området när de växte upp. Yasmine säger att hennes bröder tror att

svenskar är snåla, tråkiga och torra, utan att de egentligen känner några ”svenskar”. Vi tänker

att detta visar på vikten av integration. Om ”svenskar” och ”invandrare” inte möts leder det

inte bara till att svenskar skapar fördomar om invandrare, utan även att invandrare skapar

fördomar om svenskar. Är begreppet ”invandrare” överhuvudtaget nödvändigt? I Sverige

använder man sig utav två kategorier, antingen är man ”invandrare” eller så är man ”svensk”.

Kategorierna ”invandrare” och ”svensk” är egentligen sociala konstruktioner, det är någonting

som vi själva har skapat. Är det inte konstigt att människor från så många olika länder i

världen ingår i en och samma kategori? Istället borde man ta vara på det mångkulturella som

38

faktiskt finns gömt i begreppet ”invandrare”. I Husby bor det människor från minst 20 olika

nationaliteter som representerar alla världsdelar (Stockholms Stad, 2012, s 5). Kommer vi i

framtiden alla vara världsmedborgare?

Angående Husbys framtid så drar vi slutsatsen, utifrån svaren som vi har fått, att det är ingen

av intervjupersonerna som tycker att det är något fel på Husby som område eller på de

individer som bor där. Problemet ligger i hur andra ser på Husby, områdets rykte och de

föreställningar som finns om de individer som bor där. Alla intervjupersoner har en önskan

om att det ska vara en blandning av svenskar och invandrare som det var i Husby under deras

egen uppväxt. Detta stämmer överens med vad killarna i Hammaréns avhandling säger. Vi

tror att killarna i både vår fokusgrupp och i Hammaréns avhandling yttrar sin ovilja att flytta

tillbaka till sin stadsdel när de har bildat familj, grundar sig i en rädsla att deras barn ska

behöva vara med om samma fördomar som de själva har tvingats att bemöta i olika

situationer. Som vi uppfattar det, har Yasmine inte blivit bemött på samma negativa sätt som

killarna ibland har blivit när hon berättat att hon bor i Husby. Kan bemötandet de har fått från

omgivningen vara anledningen till att de tänker olika kring att bo i Husby i framtiden? Alla

strävar efter integration och att känna delaktighet i samhället. Bor man i ett segregerat

bostadsområde försvåras integrationsprocessen. Här ser vi också att svenskfödda personer har

ett ansvar då de ofta har en större valmöjlighet när det gäller val av bostadsområde. Det är

viktigt att inte välja bostadsområde utefter rykte. Vi tycker dock att huvudansvaret ligger hos

politikerna att se till att utvecklingen inte går mot ökade samhällsklyftor och en ökad

segregation.

6.3 Koppling till socialt arbete och avslutande reflektioner

På seminariet till rapporten ”Bilen brinner men problemen finns kvar” pratade forskarna som

står bakom rapporten om att de ökade samhällsklyftorna i Sverige inte enbart kan ses på en

individuell nivå utan måste även ses på en strukturell nivå. Vid Husbyhändelserna valde man

att skicka integrationsministern till Husby istället för någon annan minister, det är ett tecken

på att man såg kulturella förklaringar till Husbyhändelserna istället för att se på händelserna

som en konsekvens av de rådande socioekonomiska förhållandena (de los Reyes m.fl. 2014).

En stor del av invånarna i Husby upplever ett demokratiskt underskott, alltså att deras

möjlighet att påverka är begränsad. De upplever att de inte har lyckats få fram sina åsikter till

bl.a. politikerna. Flera av forskarna bakom rapporten uttrycker på seminariet att det fanns

främst tre orsaker till Husbyhändelserna, dessa är: det politiska underskottet, rasism och

39

ojämlikheter. De menar att samhället måste förstå att det kan finnas ett samband mellan dessa

faktorer och Husbyhändelserna. Händelserna säger någonting om vårt samhälle (de los Reyes

m.fl. 2014).

Som socialarbetare är det viktigt att ständigt vara medveten om sina fördomar och att jobba

med dessa. Det här arbetet har gjort det nödvändigt för oss att tänka igenom våra egna

fördomar och vi hoppas att den här studien kan få andra att bli medvetna om sina fördomar.

Som blivande socialarbetare kommer man att arbeta med människor från olika kulturer och

från olika bakgrunder. Det är viktigt att man inte behandlar människor olika beroende på

intersektionalitet, dvs. klass, kön och etnicitet.

En metod man kan jobba med i detta område skulle t.ex. kunna vara social mobilisering.

Social mobilisering är organisering av grupper i samhället som kan hjälpa till att skapa

utveckling och förändring (Denvall 2012, s 11). Människor går kollektivt samman och utifrån

brister i samhället tar de initiativ och agerar för en social förändring. Med social mobilisering

vill man förändra samhället i en rättvis och icke diskriminerande riktning (Stadsmissionen

2014). Det här kan vara ett bra sätt för Husbyborna att känna att de får mer demokratiskt

inflytande och få fram sina åsikter. Att gå samman och organisera sig kan vara ett sätt i rätt

riktning för att få sin röst hörd. Ett annat sätt att motverka social exkludering är med hjälp av

empowerment. Empowerment handlar om att ta sig igenom hinder för diskriminerade eller

utsatta grupper och individer, det innebär också att individer eller grupper skall känna att de

har makt över sin egen situation (Denvall 2012, s 26).

Avslutande reflektioner efter att ha gjort denna studie är att det är viktigt att ta hänsyn till våra

intervjupersoners berättelser, men att det inte är hela bilden, utan det finns även andra

berättelser. Man måste förstå dessa berättelser för att kunna sätta sig in i intervjupersonernas

olika situationer. Det framkommer att vissa bostadsområden och de individer som bor där

stigmatiseras både via massmedia, men också via individuella personers vardagsdiskurser

(Molina, 2001, s 70). I princip är nog alla beredda att med ett kritiskt öga testa våra attityder

som ett verktyg till att minska våra fördomar. Men fördomar som man har är ofta kopplade till

kraftfulla känslor och därför blir vi inte av med dem över en natt. Trots att man försöker

bortse från de fördomar som man har för ett ögonblick och man inser att ”de andra” har

rättighet till att bli bemötta precis som ”oss”, och att ”vi” faktiskt har någonting att lära från

”dem”, hotar alltid fördomarna att komma tillbaka. Det räcker alltså inte med att göra det

40

moraliska valet en enda gång utan det måste göras aktivt hela tiden för att den skapade

föreställningen ska kunna suddas ut. Segregation finns mitt ibland oss och varje liten

uppmuntran blir ytterligare ett litet steg som bidrar till att segregationen består (Franzén,

2001, s 41). Man kan börja med att försöka identifiera sig med ”den andra” för att se sig själv

i hen eller kanske ännu viktigare är att kunna se ”den andra” i sig själv. Om man förmår att

göra det kan det bli problematiskt att se ”den andra” som ”dem”, om man då förstås inte vill

kategorisera sig själv som ”dem”. Klarar man av detta kan man inte längre se ”vi” och ”dem”

(Franzén, 2001, s 45).

6.4 Förslag till fortsatt forskning

Det vore intressant att forska vidare på varför många svenskfödda personer som bodde i

Husby under intervjupersonernas uppväxt har sökt sig därifrån. Samt vad som skulle kunna få

svenskfödda att återvända till Husby. Annan intressant forskning skulle vara att intervjua

personer som aldrig ha varit i Husby för att se vad de har för föreställningar om området och

de som bor där. Stämmer deras föreställningar överens med vad våra intervjupersoner tror att

”andra” tänker om Husby? Avslutningsvis skulle vi tycka att det vore intressant att studera

vidare på begreppet ”svensk”. Vilka kriterier tycker allmänheten att man bör uppfylla för att

egentligen vara eller bli svensk?

41

Efter att ha gjort denna studie och vistats mycket i Husby, har vår positiva syn på området

förstärkts. Atmosfären, människorna, naturen, det mångkulturella och gemenskapen gör att

man känner sig välkommen till Husby. Alla borde åka hit. Vi upplever alla våra

intervjupersoner som väldigt engagerade, positiva och driftiga. Vi hoppas att Husby och

människorna som bor där fortsätter med sitt engagemang och får sina röster hörda. Då tror vi

Husby kommer att gå mot en ljus framtid!

Bilden är tagen i Husby Centrum

42

7. Litteraturförteckning

Andersson, R (2001) ”Skapandet av svenskglesa bostadsområden” i Magnusson, L (red) Den

delade staden: segregation och etnicitet i stadsbygden, Umeå: Boréa

Backman, J (2011) Rapporter och uppsatser, Lund: Studentlitteratur

Billinger, K (2005) ”Fokusgrupper – en datainsamlingsmetod” i Larsson m.fl. (red)

Forskningsmetoder i socialt arbete, Lund: Studentlitteratur

De los Reyes m.fl. (2014) Bilen brinner men problemen finns kvar, Stockholmia förlag

Denvall, V (2012) Social mobilisering – en utmaning för socialt arbete Malmö: Gleerups

utbildning AB

Ericsson, U m.fl. (2000) Miljonprogram och media - föreställningar om människor och

förorter, Stockholm: Riksantikvarieämbetet [Elektronisk]

http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/miljonprogram.pdf Hämtad: 2014-04-

09

Esaiasson, P m.fl. (2012) Metodpraktikan: 4:e rev. Uppl, Stockholm: Nordstedts Juridik

Estrada, F (2010) Våld som samhällsproblem, Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab

Expressen (2013) Se upp för männen på Sveriges botten [Elektronisk]

http://www.expressen.se/debatt/se-upp-for-mannen-pa-sveriges-botten/ Hämtad: 2014-05-20

Franzén, M (2001) ”Problemet segregation: en orättvis jämförelse” i Magnusson, L (red) Den

delade staden: segregation och etnicitet i stadsbygden, Umeå: Boréa

Hammarén, N (2008) Förorten i huvudet - unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige,

Stockholm: Bokförlaget Atlas

Kvale, S (2010) Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur

Larsson, S m.fl. (red) (2005) Forskningsmetoder i socialt arbete, Lund: Studentlitteratur

Lilja, L (1999) Den ifrågasatta förorten, Borås: Centraltryckeriet AB

Magnusson, L (red) (2001) Den delade staden: segregation och etnicitet i stadsbygden,

Umeå: Boréa

Molina, I (2001) ”Den rasifierade staden” i Magnusson, L (red) Den delade staden:

segregation och etnicitet i stadsbygden, Umeå: Boréa

Payne, M (2010) Modern teoribildning i socialt arbete, Stockholm: Natur och kultur

Peterson, A m.fl. (2003) Ungdomar i vardagensväv: en sociologisk studie av ungdomars

gruppbildande i en storstadsförort, Lund: Studentlitteratur

43

Popoola, M (2001) “Hyresvärdarnas inflytande över segregationen” i Magnusson, L (red) Den

delade staden: segregation och etnicitet i stadsbygden, Umeå: Boréa

Regeringskansliet, Kulturdepartementet (2000) Begreppet invandrare – användning i

myndigheters verksamhet [Elektronisk]

http://www.regeringen.se/content/1/c4/18/78/6e54e14b.pdf Hämtad 2014-03-27 Hämtad:

2014-04-09

Sarnecki, J (2006) Är rättvisan rättvis? SOU 2006:30, Stockholm: Edita Sverige AB

SCB – Statistiska central byrån (2014) [Elektronisk] http://www.scb.se/sv_/Vara-

tjanster/Regionala-statistikprodukter/Fardiga-tabellpaket/Definitioner/#Statund Hämtad:

2014-03-27

Skarman, C m.fl. (2013) Statistik om Stockholm - befolkningsprognos 2013, Stockholm

Stadsmissionen (2014) Social mobilisering [Elektronisk]

http://www.stadsmissionen.org/detta-gor-vi/social-mobilisering/ Hämtad 2014-05-20

Stockholms Stad (2012) Rinkeby-Kista 2012 – stadsdelsområdet, stadsdelsnämnden och

stadsdelsförvaltningen [Elektronisk]

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CCsQFjAA&u

rl=http%3A%2F%2Fwww.stockholm.se%2FPageFiles%2F272435%2FRinkeby-

Kista%25202012%2520xlight.pdf&ei=o_4mU4HNGumI4gTP54G4CA&usg=AFQjCNEov0f

XnBINvE2qutSRby-9hC-sJg&bvm=bv.62922401,d.bGE&cad=rja Hämtad 2014-02-17

Stockholms stad USK - utrednings och statistikkontoret (2005) Befolkningen i Stockholm

1252-2005 [Elektronisk]

http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/USK/historisk_befolkning_web.pdf Hämtad: 2014-

02-17

Stockholms stad SK (1997) Områdes program Kista [Elektronisk]

http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/SSA/Arkiv/SE_SSA_0000/0000%20SBK%20Prog

ram%2097/OmradesProgram01_Kista.pdf Hämtad: 2014-02-17

Svenska Bostäder (1975) Klippboken om Husby/Akalla, [Elektronisk]

http://www.stockholmskallan.se/ContentFiles/KB/Trycksaker/Husby1.pdf Hämtad: 2014-02-

18

Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer - inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning, Elanders Gotab

Wingborg, M (2005) Bilden av förorten - så ser medborgarna i Hjällbo, Rinkeby och

Rosengård på förorten, invandrare och diskriminering, Integrationsverket, TCO och Gringo

[Elektronisk] http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/bilden_av_fororten.pdf

Hämtad: 2014-04-09

Åhlund, A (2010) ”Sociala problem i kulturell förklädnad” i Meeuwisse, A & Swärd, H (red)

Perspektiv på sociala problem, Stockholm: Natur och kultur

44

8. Bilagor

8. 1 Bilaga 1

Informationsbrev

Hej hej!

Marcus och Frida heter vi och studerar sjätte terminen på Socionomprogrammet. Just nu

skriver vi vårt examensarbete som handlar om Husby. Syftet med detta arbete är att ta reda på

vad några unga vuxna individer som är uppväxta i Husby själva har för uppfattning av

området och dess invånare samt ta reda på vad de tror att andra som inte bor i Husby har för

syn på området. I vår undersökning vill vi också ta reda på vad de unga vuxna uppväxta i

Husby tror om bostadsområdets framtid när det gäller allt från boende, miljö, skola och andra

viktiga aspekter. Anledningen till att vi valt att skriva om detta är för att Frida är uppväxt i

närförorten Akalla och Marcus har bott i Husby under en 5års period och vi tycker bl.a. att

medias rapportering av området ger en vinklad bild av Husby. Därför vill vi låta personer som

bott eller bor i Husby att själva ge sin bild och sina tankar av området. Vi är jätteglada för att

just du vill ställa upp i en fokusguppsintervju. Det är en typ av gruppintervju som syftar till

diskussion mellan deltagarna. Vi kommer att spela in fokusgruppsintervjun för att därefter

transkribera (skriva ut) den. Detta för att lättare kunna använda oss av det som kommit fram i

fokusgruppen och för att undvika missförstånd. Deltagande i fokusgruppen sker anonymt,

inga andra än vi och deltagarna kommer att veta vilka som har deltagit och inga namn

kommer att framkomma i vårt examensarbete. Vi kommer även i övrigt tänka igenom vad vi

skriver för att informationen inte ska gå att koppla till någon enskild person. All information

som vi kommer att samla in kommer enbart att användas till vårt examensarbete och efter att

vårt arbete fått ett godkänt betyg kommer utskriften och inspelningen av fokusgruppsintervjun

raderas. Fokusgruppintervjun kommer att äga rum *dag* den *datum* mellan kl. *tid* på

*plats*. Om du skulle få förhinder är vi tacksamma för om du hör av dig till någon av oss.

Vi bjuder på fika!

Vid frågor så är det bara att ta kontakt med någon av oss:)

Mvh Frida Jonsson och Marcus Walter

Frida Jonsson

Telefon: 073-963 51 81

Mail: fridajonsson88@hotmail.se

45

Marcus Walter

Telefon: 073-838 16 97

Mail: marcus_walter@hotmail.com

8.2 Bilaga 2

Fokusgruppsintervju guide Inledning Vi presenterar oss och berättar lite kort om hur fokusgruppsintervjun kommer att gå till.

- Intervjun kommer att ta ca. 2h.

- Vi kommer at spela in intervjun, detta för att kunna analysera och undvika

missförstånd.

- Ingen mer än vi i rummet kommer att veta vilka som deltagit i intervjun.

- Viktigt att ni som deltagare inte pratar i munnen på varandra.

- Syftet med fokusgruppsintervjuer är att ni som grupp ska diskutera olika teman och

frågor som vi ger er. Vår uppgift är att fungera som moderatorer, dvs fördela ordet,

ställa följdfrågor osv. Tanken är att det i huvudsak är ni som ska diskutera med

varandra.

- Det kan hända att ni har olika uppfattningar om vissa frågor – värdefullt att detta

kommer fram. Tänk dock på att behandla varandra respektfullt! Det kan också hända

att ni ändrar uppfattning gällande vissa frågor, det är ganska vanligt i

fokusgruppsintervjuer. Det centrala är vad gruppen diskuterar, inte vad enskilda

individer säger.

- Vi kommer snart att sätta på inspelningen och börja med att ta en runda där ni kort får

presentera er. Skälet till att vi vill spela in detta är för att det kommer att underlätta för

oss när vi ska skriva ut intervjun att vi tydligt kan höra vem som ska kopplas ihop med

vilken röst. Urskiften kommer dock att vara avidentifierad – vi kommer skriva A, B, C

osv.

- Vi låter sedan alla deltagare att presentera sig med namn, ålder, sysselsättning,

bostadsort när och hur länge de har bott i Husby osv. Detta dels för att värma upp

deltagarna lite men också för att lära känna dem bättre.

Tema 1: Medias bild av Husby - Vilka bilder tycker ni att media för fram av Husby?

- Om ni var journalister, vad skulle ni då vilja skriva om Husby?

- Vilka medier syftar ni på när ni pratar om medias bild av Husby? Är det tidningar, tv,

radio eller sociala medier och i så fall vilka.

Tema 2: Er bild av Husby och dess invånare

- Hur skulle ni vilja beskriva området Husby?

- Hur ser ni på de individer som bor i Husby? Tycker ni t.ex. att medias bild stämmer

överens med den bilden som ni har.

Tema 3: Hur andra människor som inte har någon koppling till Husby ser på området

- Vilka reaktioner brukar ni få ifrån människor i olika situationer när ni säger att ni

kommer ifrån Husby?

Tema 4: Hur har er uppväxt i Husby påverkat er som individer

- Hur skulle ni säga att det har varit att växa upp i Husby?

- Vad har varit bra med att växa upp i Husby?

46

- Finns det något som har varit mindre bra med att ha växt upp i Husby?

Tema 5: Framtiden

- Hur tror ni att Husby kommer att utvecklas i framtiden?

- Vad har ni för förhoppningar när det gäller Husby i framtiden?

- Om det är personer som bor kvar i Husby i vår fokusgrupp, tror de att de kommer att

bo kvar i framtiden eller kommer de att flytta därifrån och i så fall varför?

Övrigt:

- Om det är så att alla eller många har flyttat från Husby är det jätte spännande att ta

redan på varför?

- Är det någonting annat som någon vill tillägga som ni anser är viktigt och som vi inte

tagit upp här idag?