Grammatik steg 1

1. Grundläggande skillnader mellan svenska och japanska

Jag tänker börja med att lista fyra särtecken med japanska jämfört med svenska.

Det mest kännetecknande är att verbet alltid kommer sist i meningen. Alltid!

Svenska: Jag ser på film hemma med mina kompisar klockan sju.

Japanska: Jag med mina kompisar klockan sju hemma på film ser.

Det andra är systemet med partiklar. Partiklarna styr vilken funktion orden får i mening. Eftersom subjektet kommer före verbet och objektet efter verbet i svenskan behöver vi inga partiklar för att markera vad som är vad, utan det framgår av var i meningen orden placeras. På japanska kommer som sagt var verbet alltid sist. Detta gör att vi måste visa vad som är subjekt respektive objekt med hjälp av partiklar. (De övriga partiklarna fungerar i mångt och mycket som prepositioner i svenskan så de ställer i allmänhet inte till lika mycket bekymmer ur inlärningssynpunkt).

Svenska: Jag ser på film.

S V O

Japanska: 私わたし

は 映画えいが

を 見み

る。

S O V

Det tredje kännetecknet är att japanska är ett så kallat agglutinerande språk. Detta innebär att man fogar ändelser till slutet av verbet. För att kunna göra detta måste man i många fall böja verbet till en viss form eftersom de olika ändelserna är knutna till specifika verbformer. I steg 1 har ni bara lärt er en verbform, nämligen verbstam. På denna verbform har ni sedan

lagt till ます i olika tempus.

Ett fjärde kännetecken är stilnivåer. På 60-talet i Sverige genomfördes något som kallades för du-reformen vilket innebar att alla blev du med varandra. Det innebar också att tydliga språkbundna artighets- och respektsmarkerande ord och uttryck föll ur bruk till förmån för en mer informell, kamratlig ton. Detta har också gjort att många svenska japanskastudenter har svårt att förlika sig med tanken att det kan behövas olika stilnivå på språket i olika

sammanhang. När ni lägger till ます på verbstammen så blir det artigt.

2. Grundläggande om verb och böjningar

Olika verbformer

I japanska har man olika verbformer. Detta hänger ihop med att japanska, som jag skrev tidigare, är

ett agglutinerande språk. Det hade ju kunnat fungera lättare för den sakens skull men som det är nu

så finns det specifika verbformer som går ihop med specifika ändelser. På svenska är det ingen

skillnad på formen på verbet om vi säger ”vill åka”, ”kan åka”, måste åka” och så vidare, men på

japanska måste man böja verbet till den form som ändelsen hör till.

Exempel:

飲む ことができる

飲み ます たい に行く

飲ま ない なくてもいい

I steg 1 har ni bara lärt er två stycken; lexikonform och i-form (ofta kallad verbstam eller masu-

form).

Lexikonform är den form verbet har när ni slår upp det i ett lexikon. Denna form kan även kallas för

grundform. Eftersom den är som den är är det väl lite starkt att säga att ni har lärt er den. Ni har

snarare fått reda på att den existerar.

i-form är en form som ni böjer verbet till för att bland annat kunna lägga till den artiga ändelsen ま

す.

Olika artighetsnivåer

Ni måste lära er att böja till i-formen om ni skall kunna tala artigt. På japanska markerar man respekt

genom språkliga finesser som specifika verbböjningar på ett helt annat sätt än på svenska. Om ni

skall tala formellt så måste ni ändra verbet till verbstam och sedan lägga till ”masu”. Om ni väljer att

avsluta med lexikonformen så betyder meningen exakt samma sak, men den blir inte lika artig.

Exempel:

Informellt tal

Formellt tal

私わたし

はテレビを見み

る

Jag ser på TV

私わたし

はテレビを見み

ます

Jag ser på TV

Båda sätten att säga meningen på är lika korrekta sett till grammatiken, men beroende på

sammanhang lämpar sig det ena bättre än det andra.

Anledningen till att jag har valt att endast lära ut formellt tal först är tvådelad. Det första är att det är

bättre att tala artigt än oartigt. Det andra är att det är lättare att böja i artighetsformen i de fyra

tempus (”tidsformer”) som finns i japanskan. När det gäller de informella formerna är det svårare

eftersom olika tempus läggs på olika verbformer. Alla tempus i artighetsform utgår däremot från

samma verbform; i-formen.

ます i olika tempus

Betydelse

飲みます

飲みません

飲みました

飲みませんでした

dricka

inte dricka

drack

drack inte

Jämför med hur det blir i kortform.

Kortform i fyra tempus verbböjning betydelse

飲の

む

飲の

まない

飲の

んだ

飲の

まなかった

Lexikonform

a-form

ta-form

a-form

Dricka

Dricker inte

Drack

Drack inte

Hur man böjer verbet till i-form

För att kunna böja verbet korrekt måste ni känna till om det är ett e-dan/i-dan-verb, ett u-verb eller

ett oregelbundet verb. Har ni väl koll på det så kan ni böja alla verb korrekt eftersom

böjningsreglerna är regelbundna.

1) e-dan/i-danverb

E-dan/i-danverb slutar alltid på る i lexikonform och det är alltid en e- eller i-stavelse framför る.

Ibland förekommer det dock att ett verb som har en i- eller e-stavelse framför る inte är ett e-dan/i-

dan-verb men i 90% (min gissning) av fallen fungerar det. Regeln är egentligen bättre för att tydligt se

vilka som inte är e-dan/i-dan-verb. Om stavelsen som är före る inte är en e- eller i-stavelse så vet

man med 100% säkerhet att det är ett u-verb.

2) u-verb

U-verb kan sluta på vilken som helst av u-stavelserna utom ゆ. Det finns vissa u-verb som slutar på る

och har en i- eller e-stavelse framför る, men de är få och i regel är den typen av verb e-dan/i-dan-

verb.

3) Oregelbundna verb

Det finns bara två stycken oregelbundna verb i japanskan. Dessa är くる (komma) och する (göra).

Det som gör dem oregelbundna är att det inte bara är sista stavelsen som ändras utan även den

första. När man väl har gjort om verbet till i-form är det emellertid bara att sätta på masu i valfritt

tempus precis som vanligt.

Exempel på böjningar för e-dan/i-dan-verben; ta bort る。

lexikonform

Verbstam

Artigt/formellt

食た

べる

居い

る

見み

る

食た

べ

居い

見み

食た

べます

居い

ます

見み

ます

Exempel på böjningar för u-verb

Ändra u-stavelsen till dess motsvarande i-stavelse

lexikonform Verbstammen Artigt /formellt

書か

く

飲の

む

ある

死し

ぬ

書か

き

飲の

み

あり

死し

に

書きます

飲みます

あります

死にます

De orgelbundna ändras helt. Man tar både bort る och ändrar den stavelse som blir kvar.

lexikonform

Verbstam

Artigt/formellt

来く

る

する

来き

し

来ます

します

Partiklar

Partiklarna är småord vars funktion är att vissa hur ordet skall förstås i meningen eftersom ordens

roll inte bestäms av var i meningen de står. De placeras alltid efter det ord de hör till. Förutom は och

を går alla partiklar att översätta till en svensk preposition (till, med och så vidare).

は markerar den/det vi talar om

を markerar det direkta objektet

も även, också (blanda inte ihop det med ”och”)

の genitiv (min, din o.s.v.)

と tillsammans med (sätts efter kompisar, arbetskamrater osv. Blanda inte ihop det med

det と som man sätter mellan substantiv)

で 1) med (om det står bakom ett redskap av något slag).

2) markerar den plats en handling utförs på/i (om det står bakom en plats)

に 1) markerar tid och placeras bakom veckodagar, tider osv.

2) markerar plats något befinner sig på (blanda inte ihop det med で som markerar

platsen där något händer)

3) markerar riktning dit någonting/någon färdas.

から från (plats eller tid).

まで till (plats eller tid).

Formellista för de meningsstrukturer som ni kommer att lära er.

1 Något är något.

S は S です

S の S です

S も S です

S と S です

2 Något finns på en plats

Plats に Sak がある

Plats に Sak が居い

る

3 Göra något med något (Subjekt Objekt Verb)

Ngn は Ngt を V

4 göra något på en plats

Ngn は Plats で Ngt を V

5 Färdas till en plats

Plats に V

Plats に Fordon で V

6 Gör något med hjälp av ett redskap

S で S を V

7 Åker för att göra ngt

8. Gör något en viss tid

V-stam+に行く

Tid に V

1 Något är något.

Det vi började med på steg 1 var att lära oss självintroduktion och hälsningsfraser. I samband med

det lärde ni er på ett naturligt sätt den grundläggande meningsstrukturen på japanska.

S は S です = Något är något

För att säga att något är något använder ni er av ”S wa S desu”. ”S” kan vara vilket substantiv som

helst. Tänk på att は bara har som funktion att markera vad vi talar om. Verbet kommer som jag

nämnt tidigare alltid sist så det är です som betyder ”är”.

私わたし

は生徒せいと

です。 Jag är student.

私わたし

は日本人にほんじん

です。 Jag är japan.

Samma meningsstruktur går även att göra om till en fråga genom att sätta ”ka” på slutet av

meningen. Ni kan, som i första meningen, ha med frågeord som ”nan/nani” eller, som i andra

meningen, göra det till en fråga genom att helt enkelt lägga till か.

これは何なん

ですか。 Vad är det här?

私は日本人ですか。 Är jag japan?

Om ni vill ändra tempus på påståendet så måste ni böja です till respektive tempus. Det är bara på

slutet av meningen som det ändras.

私わたし

は生徒せいと

です Jag är student

じゃありません Jag är inte student

でした Jag var student.

じゃありませんでした Jag var inte student

S も S です = Något är också något

För att säga att ”något också är något” använder ni も istället för は. Tänk på att ”mo” alltid måste

kunna kopplas till något som har sagts tidigare.

私わたし

も生徒せいと

です。 Jag är också student

私わたし

も日本人にほんじん

です。 Jag är också japan.

Om ni böjer です till nekande form så ändrar も betydelse från ”även/också” till ”inte heller”

これもりんごじゃありません Det här är inte heller ett äpple

私わたし

も日本人にほんじん

じゃありません Jag är inte heller japan.

S の S です = Någots något

De har inte possessiva pronomen i japanskan, men det går att bilda sådana genom att ta till

exempel ”watashi” och lägga till ”no” efter. Betydelsen ändras då från ”jag” till ”min”.

私わたし

のペンぺ ん

です。

これは山田やまだ

さんの本ほん

です。

Min penna

Det här är Yamadas bok.

Partikeln ”no” kan även användas för att visa på tillhörighet. Det kan underlätta att tänka på

engelskans ”of”.

私わたし

は Hvitfeldtska の教師きょうし

です。

日本語にほんご

の教科書きょうかしょ

です。

Jag är lärare på Hvitfeldtska

En japansk lärobok/japanskabok

S と S です = Något och något

För att rada upp flera substantiv så kan ni använda と. Tänk på att ”to” endast kan användas för att

säga flera substantiv på raken. Om ni vill säga flera adjektiv eller verb på raken så måste ni dessvärre

böja dessa till speciella former som kallas för ”te-form”.

これは消け

しゴムご む

と教科書きょうかしょ

です。

Det här är ett suddgummi och en lärobok.

Tänk på att inte blanda ihop ”mo” och ”to”. ”mo” betyder ”också/även” medan ”to” helt enkelt

betyder ”och”.

2 Plats に Ngt が V = Något finns på en plats

När vi väl hade fått kläm på ”S +partikel+ S”-strukturer var det dags att introducera användningen av

verb. Det jag började med för att få så god användning som möjligt för de olika ord ni hade lärt er i

tidigare moment var att lära ut hur man säger att ”något/någon finns på en plats”.

På japanska skiljer man på levande varelser (som dessutom kan röra sig av egen vilja) och döda

föremål och använder två olika verb där vi bara använder ”finnas”. Verbet ある används för ting

medan 居い

る används för levande varelser.

Plats に Sak がある = Något finns på en plats

Ni börjar med att säga platsen som något finns på följt av partikeln に och sedan lägga till Sak + ga

aru.

町まち

に郵便局ゆうびんきょく

がある I staden finns ett postkontor.

日本にほん

に東京とうきょう

がある I Japan finns Tokyo.

教室きょうしつ

に黒板こくばん

がある Det finns en svarta tavla i klassrummet.

ある är ett u-verb så ni böjer det genom att ändra ”ru” till ”ri”.

町まち

に郵便局ゆうびんきょく

がありました Det fanns ett postkontor i staden.

日本にほん

に Stockholm がありません Stockholm ligger inte i Japan.

教室きょうしつ

に黒板こくばん

がありませんでした Det fanns inte en svarta tavlan i klassrummet.

Plats に Sak が居る = Någon finns på en plats

Om ni skall säga att det finns någon levande varelse som en elefant, en kamel, en elev eller varför

inte en lärare så behöver ni använda 居い

る istället för ある.

教室きょうしつ

に先生せんせい

が居い

る Det finns en lärare i klassrummet

日本にほん

に日本人にほんじん

が居い

る Det finns japaner i Japan

動物園どうぶつえん

に像ぞう

と駱駝ら く だ

が居い

る I djurparken finns en elefant och en kamel.

居い

る är till skillnad mot ある ett e-dan/i-dan-verb. Detta innebär att ni tar bort る helt och lägger till

tempusböjningarna.

教室きょうしつ

に先生せんせい

が居い

ません Det finns inte en lärare i klassrummet

動物園どうぶつえん

に像ぞう

と駱駝ら く だ

が居い

ました I djurparken fanns en elefant och en kamel.

3 Ngn は Ngt を V = Göra något med något (Subjekt Objekt Verb)

Om ni skall säga att ni gör något med något så måste ni markera objektet med partikeln を. Vi

behöver inte använda någon partikel på svenska för att markera objektet eftersom det markeras

genom att vi sätter det efter verbet. Objektet är alltid det substantiv som kommer efter verbet. Så

fort man har ett direkt objekt så behövs partikeln を på japanska.

Svensk ordföljd

japansk ordföljd

Jag äter äpple

Jag dricker kaffe

Jag äpple äter

Jag kaffe dricker

Allt är inte guld som glimmar. Jag har sagt att objektet alltid kommer efter verbet men det är inte

alltid att man har ett objekt i meningen. Alla verb kan nämligen inte ta objekt. Ni behöver därför vara

medvetna om vilken typ av verb det är som ni har att göra med. Ett direkt objekt i mening är alltid ett

föremål eller en person som blir direkt påverkad av den handling som utförs.

Exempel på verb som tar direkt objekt är äta, dricka, läsa, skriva, se, höra och så vidare. Exempel på

verb som inte tar direkt objekt är stiga upp, lägga sig, sova, brinna, återvända och så vidare. De verb

som tar direkt objekt kallas för transitiva verb. De verb som inte tar direkta objekt kallas för

intransitiva verb. Ni kan bara använda objektsmarkören ”wo” i meningar där ni har ett transitivt verb.

Det finns många par med transitiva och intransitiva verb.

Brinna Bränna

Sjunka Sänka

Vakna Väcka

Om ni testar att göra en mening på svenska så märker ni om det verb ni använder är transitivt eller

intransitivt och om det går att använda tillsammans med ett objekt. Om det inte låter rätt på svenska

så vet ni att ni inte kan använda ”wo” i den japanska meningen. Ett problem är dock att det finns fler

transitiva/intransitiva verbpar på japanska än svenska. Se appendix för en mer utförlig lista än den

ovanstående.

Rätt Fel

Jag vaknar klockan sju.

Båten sjunker

Jag väcker klockan sju

Jag sjunker båten.

Det vi talar om markeras med は och det vi gör något med markeras med を. Kom ihåg att verbet

alltid kommer sist.

先生せんせい

は日本語にほんご

を教おし

える Läraren lär ut japanska

私わたし

はぶどうを買か

います Jag köper vindruvor

Kalle は映画えいが

を見み

る Kalle ser på film

4 Plats で Ngt を V = Göra något på en plats

För att markera att en handling utförs på en plats använder ni partikeln で efter platsen. Tänk på

skillnaden mellan att göra något på en plats och att något finns på en plats. Att vara på en plats

kräver ingen aktiv handling.

会社かいしゃ

で友達ともだち

と話はな

す Jag pratar med en kompis på företaget

喫茶店きっさてん

でコこ

ーヒひ

ーを飲の

む Jag dricker kaffe på ett kafé

パンぱ ん

屋や

でパンぱ ん

を買か

う Jag köper bröd på bageriet.

Tänk på att det inte alltid blir ” で” bara för att ordet ”på” är med i den svenska meningen. Vi

använder nämligen på ibland när vi syftar till ett direkt objekt. Om det är en mening med ett direkt

objekt så skall ni använda を istället.

テレビて れ び

で見み

る Jag ser på (platsen) TV/ Jag ser med TV

テレビて れ び

を見み

る Jag ser på TV

5. Sak で V= använda ett redskap för att göra något

Det finns ett annat sätt att använda で, nämligen att markera att ni använder ett redskap för att

utföra handlingen. Ni sätter då partikeln で efter föremålet ni använder. で kan i dessa fall

direktöversättas till ”med hjälp av” på svenska.

バスば す

で行い

く åker med (hjälp av) buss

ペンぺ ん

で書か

く skriver med (hjälp av) penna

6 Plats に V = Färdas till en plats

Om ni skall markera riktning så behöver ni använda riktningsmarkören に. Ni sätter に efter platsen

ni färdas till. Verbet ni använder måste vara ett som uttrycker rörelse. De verb som ni har lärt er som

uttrycker rörelse är åka, komma och återvända.

山本やまもと

さんは木曜日もくようび

に東京とうきょう

に Yamamoto åkte inte till Tokyo i torsdags

行い

きませんでした。

宇宙人うちゅうじん

は地球ちきゅう

に来き

ました Utomjordingen kom till jorden

私わたし

は家いえ

に帰かえ

ります。 Jag skall återvända hem.

Det går givetvis att kombinera platsen med fordonet ni använder för att ta er dit.

山本やまもと

さんは木曜日もくようび

に東京とうきょう

から京都きょうと

まで電車でんしゃ

で行い

きませんでした。

Yamamoto åkte inte tåg från Tokyo till Kyoto i torsdags.

7 V-stam+に行く = Åker för att göra ngt

På grund av hur språket är uppbyggt så kommer ni inte att lära er att binda ihop huvudsats och bisats

under steg 1. Det finns dock ett sätt att använda två verb i samma mening. Om ni utgår från

verbstammen och lägger till に行く så säger ni att ni åker för att göra något. Meningsuppbyggnaden

är likadan som tidigare fast ni lägger till に行く på verbstammen istället för ます.

私わたし

は食た

べます。 Jag äter

私わたし

は食た

べに行い

きます。 Jag åker för att äta.

Om ni skall markera vad ni skall göra på en plats ni åker till blir det som exemplet nedan.

私わたし

は町まち

に行い

きます。 Jag åker till staden.

私わたし

は町まち

に食た

べに行い

きます。 Jag åker till staden för att äta.

8. Tid に V =Gör något en viss tid.

”Ni” går bara att lägga till efter tid som är kvantifierbar. Det vill säga om det lika gärna kan vara vid

flera tillfällen. ”Varje dag” sätter ni alltså inte partikeln ”ni” efter. I sin enklaste form tar ni bara och

lägger till ett verb efter en tid något sker.

8はち

時じ

に起お

きる。 Stiger upp klockan 8.

1 0じゅう

時じ

に寝ね

る。 Lägger mig klockan 22.

Ni kan lägga till ett subjekt framför tiden om ni vill.

映画えいが

は七時しちじ

に始はじ

まる。 Filmen börjar klockan sju.

授業じゅぎょう

は9く

時じ

に終お

わる。 Lektionen slutar klockan nio.

Eller så kan tiden stå framför handlingen.

日曜日にちようび

に喫茶店きっさてん

でコーヒーを飲の

みました。Jag drack kaffe på ett kafé i söndags

Kooooooombooooooootajm

Det är givetvis möjligt att kombinera alla olika delar och bygga längre meningar. De är ju sanningen

att säga lite otympliga men det är bra mycket bättre än att säga en mening åt gången och upprepa

samma verb hela tiden.

私わたし

は行い

く

Jag åker.

私わたし

は七時しちじ

に行い

く

Jag åker klockan sju.

私わたし

は七時しちじ

に友達ともだち

と行い

く

Jag åker klockan sju med en kompis

私わたし

は七時しちじ

に友達ともだち

とバスば す

で行い

く

Jag åker buss med en kompis klockan sju.

私わたし

は七時しちじ

に友達ともだち

とバスば す

で町まち

に行く

Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju.

私わたし

は七時しちじ

に友達ともだち

とバスば す

で町まち

に食た

べに行い

く

Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju för att äta.

私わたし

は七時しちじ

に友達ともだち

とバスば す

で町まち

にすしを食た

べに行い

く

Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju för att äta sushi