AD

HISTORIAM ARTIS HOMILETrCiE IN SVECIAOBSERVATIONES

QUAS

CONSENSU AMPL. FAC. PHILOS. UPSAL.PRiESID E

doct. erico mich.EKG. ORD. DE STELLA POLARI MEMBRO

HISTOR. PROF RKG, ET ORD. ACAD. REG. LITTER. HÜM.H1STOR. KT ANTIQUIT, STOCKHOLM. SOC. REG. SCIKNT«

UPSAL. ET SCAN DI NAV. HAFNIEN S. SOCIO.

PRO GRADU PHILOSOPHICOPUBLICO DEFERT EXAMINI

georgius ulricus schruderheimA SACRIS, NOB. HOLM. ST1P. LEYEL.

IN AUD. GUSTAV. DIE II MAJ. MDCCCXII.H. A. M. S.

UPSALIjE,EXCUDEBANT STENHAMMAR ET PALMBLAD.

REG. ACAD. TYPOGRAPHI

viro

in sacram regiam majestatem

maxim/e fidei

status secretario

provincjae gubernatori

regii ordinis de stella polari commendatortregia: academia: svecanje octodecimviro

perillustri et nobilissimo domino

.v.ROSENSTEI

In memoriam Patrui, Tibi olim devincTsfimi, tenue

«i. s

offero nominis Tibi devoti Sacramenlim. Quod fi eodem, quo

ille j ubi in vivis efTet, snimo exceperis; non ex vana conivetu-dine; Ted ex vero pietatis officio T« interpretaturum fore confido

Perilluflris Tui Nominis

cultor devotisfimus

Georg. Ulr. Schröderheim.

AD HISTORIAM ARTIS HOMILETICiE IN SVECIA

OBSERVATION ES.

§. i. oft max. Reverendum Theol. Dolorem et Ar-chipraepolitum Vexionenfem Svenonem Balter, qui in li-bro de Cerimoniis Ecclcfiafticis ed. See. p. 311 fuccinctamtradit artis concionandi in Svecia Hiftoriam, arque Rev,Prtepofitum Carlshamnienfem Joh. Chrijl. Stricker, qui inSpeeimine Bibliotheca Homilitica Svecana plenam exhibetconcionum in Patria editarum enumerationem j Reverendis-fimus, qui jam Eccleli* Sviogothicar praeeft, Archiepifco-pus Dom. l)o£t. Jacobut Lindblom, in orations inaugurali,coram R. Academia Lirrerarum Humanioruni Stockhol-mienfi habita, fata artis homileticae ante et proxime poftRefbrmationem, quae ipfi propria eft, rerum copia atquefermonis elegantia tra£tavir. Ejus vero nutu cum nobisinjun£tum fit, telam ab ipfo exorfam pertcxere atque per-brevem ad noftra usque tempora elegantisfimae hujus ar¬tis condere hiftoriam; licet non line formidine ejus vefti-gia legere adgrediamur, qute longe fequi arque femperpotius adorare conveniret; tarnen tanto ere£li patrocinio,quantum tenues permiferint vires, periculum facere atquenonnulla fairem proponere colle£lanea, futurae operis exi-mii continuationi infervitura, praefenti in fpecimine Aca-demico nobis propofuimus.

§. 2. Et ad Johannis Pauli Poftillam primum quodattinet, quam in laudara Oratione, Aftis R. AcaderniaeA Stock-

) a (

Stockholm. Tomo VIII inferra, p. 406 commemorjt Re-verendisfimus Archiepifcopus, cum, inrer codices Biblio-thecfe Upfalieniis, perpetuis, quas forte meretur, damna-ta fore tenebris videatur; haud abs re efTe judicamus,nonnulla ex dedicatione ad Olaum Magni, Archiepifco-pum, ftarum aevi, quo conf ripta, illuftratura, publici ju¬ris facere. Ha.'C vero ita habet.

Reverendisßimo in Chriflo patri ac domino, domino ma-

gißro olavo divina miferaiione Archiepifcopo Upfalienfl. Obc-dietitiam debitam cum humili commendatione\ reverendisfltmein Chriflo pater, totius eccleßaßicce digniiatis ornament Jim acSvecorum omnium vemurum folatium. Quemadmodum debilesomnes a potentioribus erigi foverique opus habent, necesfltateurgente, ita, pater reverende, patria noflra in omnibus jamfere debiliiata duc mus veftrce patemitaiis reditu defldcrabilinon folum erigi verum etiam opus habere et renovar i. Soletufu Venire plerumque maJum quodpiam, diverfis moventibuscaußs, res perturbare prcegrandes, divina juflitia hoc exigen-te j que in amisfam redigt felicitatem potenti ßne patrono nonqueunt. Non igitur, ut opinor veflram lätet paurnitaicm,quantis patria noflra fuperioribus ann is efi pcrtttrbata, imopremebatur r/iaiis, omni ecclefiaflica digniia'e dcflituta. Nectum exterorum nonnulli defunt, ut reor, qui audita t anta calamitate, notris ajfliftionibus non poflfunt non compati. Ta-metß egregit tanten norim, Veflram graciojam paterniteiemcorporali prefentia procul a patria jam diu abfuitje, nihilominus eum miferiis nobis haud mediocriter non defuisje com-vatientem. Stupidam profeélo et non minus perniciofam ani-marum flragcm in hoc disßdio ßbi Sathanas lucrifecerat. Opericulofum tempus, cujus crudelitaies Jupra modum txperi-mur miferi ,* rimam, per quam elabi phas efl, non habentesminimam. In tribulationibus, fl quidem labt tolerabile efl,dummodo non deefl oportunus eidjutorqui Jubveniendi a que

P°-

N3 'J 3 v.

poteßaiem, ac propenfam habet voluntatem. Infuper ant/qua-rum promisfionum quadam fervida fpe erefti, nobis egregiafgna fecundioris feculi prophctaverunt, in quo defolata omnia,frda: o frhisma'e, forent rejlauranda. Cererum, pattr reve-rendisßme, dicifacilc non pmcfl, quantum iliud cenobium vad-ßenenfe praclati fimtim jam patiiur trucidatum, omnis mali-tie venlo pervium. Aluha quidem inhoneßa deteßabiliaque in-ibi hetcticorum operabatur fmultas, qua pios homines difpu-det loqui, primum quidem anno noßrce Jalutis 15J4 /?fr-paucos ibi fratres fcptem duniaxat numero trucu-lenter invadere tion Junt vet iti, eo.r Janfio religionis habituexuentes ac dimum veluti impoßores execrabiler extra fanclcmanfionis litnina extt ujerunt, eorum caniciei nihil ommno par-Center. O dolorofus dies, o tempus momijet um, quod multo-rum caniciem adeo repente multiplicajii, non efl mortaliumquis, ut ingenue fat tor, eloquentie — — vel fando facile adunguem tant am explicabit crudelitatem, qua — — tam Je•nes irruit patres. Injuper hujusmodi ctudeliiatis auttoreSme, eorum fchismati validisftme obluftantem non inteniatumtandem reliquerunt. lniiio me quidem intus habuerunt exo-Jum, quod filvam haud parvam tion pudebat tos corraderemtttdaciorum, quibus ffi me, tamquam crudclisfima mortisreum, et non vita dignum magifirami tradiderunt occiden-dum, cujus revera inclemeutia Jupt a modum Jtx annos cumdimidio jum extenuatus, nec erat quodpiam vinculorum ge¬nus, cujus fcrutinium non Jum experius, uipote mantcas fer-reas, compactes prcegrandes et drniqitc carceres opacos. Hocfiquidem eo faäum eß, quod quam habet romana ecclefia au-Ciorilaicm dtftndi pro virili. Hoc enim magne locohabtnt, qui pojfuni tam petieS populum exaudorare et prima¬tum pet) i djiCife nichtli. riandtm eo mecum ventum e[f,quodin txilium fura relegatus, anno videlicet virginet partus 1554die pentheeojies. lJoßrtmo orientfili trajeftus marc in caßel-lum lavaßahus veniens frme eußodie [um mancipaius. In¬

te

) 4 (terim tam peregrini idiomatis imperitus atque omnibus inco-gniius menfes aliquot cgi more exulantis captivi. Divinaetiam bonitas, cujus eß in humiliurn orationes rejpicere et nenfpernere preces eorum, meum exulantis vifere tandemnon dedignata eß, Prafdem loci una cum conjuge Junmansvetum reddens, quorum opera concionandi munus paulopoß, invitis inimicis omnibus fum adeptus. Non igitur Ja*va rabies inimicorum, mihi concredebat evangelium nec Jacro-rum eodicum uti finebat. Et hoc omnium maxime memale habuit, quod libros, quos magnis impendiis acquifiviyComites habere non potui. Idcirco quospiam undecumque mu-tuari fum coattus. Neque defuerunt viri religiofi, qui mihiin hac re promtam voluntatem prafliterint, Jcientes me here-ticorum librorum oforem intrepidumfore. Proinde catholicoslibros fideles internuncios clandeßme miferunt» quorum qui-dem ufu exilii tedium commodius pertuli atque dierum eßiva-liuut hiemaliumque nottium longitudinem tranfegi. Ne igiturjatturam temporum admodum facerem — adpuli ac inierfcri-bendum hane poßillam — cotilinentem e Janélorum patrumlucubrationibus — eam meis compatrioiis pro tempore profu-turam. Nihil revera — quod non catholicum eft et ver itat iecclefia confonum in ca ut opinor patebit, quocirca veßre ce-leberrime reverendisfimeque paternitatis examini, quodd humi'liter poffum, eam commendabo. Quapropter reverende paterni*tati veßre, quam teneor fupra omtiia reverert\ fupplico ajfec•tione animi quanta poffum, quatenus perparvam ißam defwdationem velit boni cmfulere 8ff. Raptim ex Thavaßahusvel alio nomine Cronaborch vigilia penthecoßes, que eß 24Maji anno virginei partus 1#6.

§. §. Georgius Norman, nobilis Rtigienfis, qui, ex-clufo Archiepifcopo Laurentto Petri Nericio, a R. GU-STAVO I. Superinrendens totius rei ecclefiafticse in Sve-ci-

) 5 (cia conftiruebatur atque fimul Regni erat Senator, mantr-du£lionem concionum Sacrarum in ufum Cleri elabora-vit. Adfuit olim in R. Archivo Srockholmienfi, Palm-fkioldio obfervatum, XXVIII plagularum ejus autographon rcui titulus: Ein kurz, anleitung, wie man ein Evangeliumund Epißtl, bcy ordentlicher form und geßalt foll dem gemei¬nen man für t ragen, aller einfallichen Predikanten dienlichgeßellet durch Georg Norman, k. Rath /549, Aug. 20. In-fra haec verba leguntur: Thetta Normans Tyjka Concepthafver jag transfercrat in på Svenßa, och gjort min ßit der-tili; fei mycket Gud nåden gifvit hafver ach mitt ringa for-flånd tillflga kunde , dndock jag ej alleßddes hafvsr kunnatfulleligen forßätt meningen, och ther några, fådana fel dro,hafver jag forteknat thet med fådana Omdrke, hvilken Gudsmennißa det revidera vill, om mig for ßackot blefve, förreinjag kan fjelf ßirifvat i rent, eller låter fkrifvat, efter nudr en do Jelig verld, få mel then veta, for hvad orfak fåda-ne ßgna ßdlde dro.

'Titulus exemplaris- hujus Svetice traditi hic erat:En kort tillgång och undervisning, huru man ett Evangeli¬um och Epißel uti fin rdtta form och Jkick den menige manförkunna ma, allo enfaldiga predikanter tjenlig, författad utiTio Reglor, hvilka i Evangeliernas och Epifilarnas utlägg¬ning hela aret igenom ßückligen måga anlaggde varda; der-efter accommodation på alla reglor uti ett Evangelio och E-pifiel allenaß exempelvis blifver ßdlldt, theruti man kan fe,huru thet ment dr och huru man Jddana undervisning bru¬ka fkall.

§. 4. Prima, quae feorlim edita eft, Concio Sveca-na, Olai Petri in felto coronationis R» GUSTAVI I. an.

1528*

) 6 (

if2g, eodem anno edita in 4-0. a) Ejusdem de jurcmtn-tis tum uju vulgaribns, quae Regem ipfum increpat atquepropterea ejus ineurrebat offenfam, prodiir an. m ip.Laurcmii Pctri in coronatione R. ERICl XIV an. i{6i,reeufa elt in Colle&ione Svederiana: Homileii/ha lötjck,Fol. XII. In praeceptum Decalogi V.tum concionem edi-dir 1562 atque in paslionem & mortem Dominicam /57;*Praeter has autem & Johannis Brandmilleri Conciones fu-nebres 1584? Johannis Pctri in Dominicain Palmarutn1596 •& binas Petii Jona blelfingt an. 1600, nullas patrioidiomate cxhibet beculum XVI. Tanto vero feracius e-

jusmodi opufculorum fuit (equens Seculum. Ur enim tumnullum penitus funus efferre licirum fuit fine concione;ira harum myriades fere habebantur atque excudebanrur.Epifcopi L incopenlis Johannes Boihvidi, Stregnefenfes Jo¬hannes Maihia & Ericus Emporagrius, Arolienfis OlausLaurelius & Aboenfis Johannes (yeTielius filius in primishoc nomine citari merentur. Erat autem hoc tempore fa-milians mos, di£ta S riprurae Sacrae accumulare, loca expatribus, profanis audoribus atque Theologis Latino idi-omate fubinde infpergere, ad eruditionem multa, pauca

ad

a) Praeter Poftilhm Olai Petri, editam 1530, afqne LaurentiiPetri 1555, a Revpr^ndisfimo Archiepjfcopo ii laud.ita Oratiorie p*410, 411 in notis memoratas; aliam in Bibliutheca Acadenuca fuperes-fe, me monuit fel. D. Prof. Aurivillius, qnae forte prima omrinmeft, quae in patria prodiere. Titulus habet: En nyttog Foßilla ofuernåghor fåå EuongÄia , ther man må thaga jtt ,åte och grund aff»huru all Euangelia, fom här icke injätt are uthlågias och forclaras (ko.le. TjjäS- StocholfT» -4:0. Auftoris mmen r,or> exlfat. 1'raefatio incipip.Epter månge enfalhtge haffioi b claghat fielt, atli the icke vel kundebehjelpa fuh nt'dh Motta te\t>n t Euangelio, oth ther epter predikafor tlieras almo-ho &c. Ad finem lepitur^ Når then andra Po/lilla»uthgår Jk til thm nä (i guds hjtlp bättre upjeende pä vara. Forfanetjam haec fuit Olat Petri.

) 7 (

corch audiforurn movenda & excirandos animos adferre,Fmt autem v^rbi Divini Minifter Ericus Svenonis Lemvik,qui in edita concionum collectione: Saft af Ccdertrd paLibanon, altam ingresfus efl methodum atque ingenium pro-didit, in aevo etiam noftro exempli infhr futurum. Bi-blicas quippe focutiones ita adhibuit, ut vividis coloribushumanam miferierji divinamque gratiam depingeret, fecu-ris aniiiiis incureret terrorem, conrritis iolatium inftillaretatque adeo omni loco er tcmpori infervire posfit. Ex-ritir etiam Comninifter ad .dulem S. Ciarae StockholmlaeDaniel Anander, qui Wittenberg«; edidir an. 1683 Meiho-dum Concionandi, quam inter libros in Svecia piohibitosreferre perperam piaeuit nonnullis. Prodiit cenfura Fa-cultatis Theologie«; Wittenbergeniis atque privilegio Re¬gio munita multaque continet leefu & oblervatu dignaauddorisque de praxi Chriftianismi zelum teüantia. In pri-mis urget, ur, loco fterilis textuum explicationis, cujusplura adfert excmpla , doefrina de fide et farisfa&ioneChrifti auditoribus, cum applicarione ad ufum er pieratisexercitium, inculcétur. Ad edißurn autern Regium quodattiner, quo feripra Anandri, nulla eorum fjgillatim faedamenrione, prohibentur; fpe&asfe illud cenfendum eftmanufcripium : Svea Rikes Bancolnyfvcl, quod in Bibliothe-ca Academica Upfahenfi adhuc fervatur & cujus causfaAu£Vor in Xenodochio Danvicenfi ulrimis vitse annis fuis.derentus, ubi obiir an. 1687.

§. 5. Cum Seculo proxime prteterlap fo srque conci-onatore Aulae Regice Ecclefueque Riddarholmenlis Paftore,Johanne Posßeih novum in Suggeftibus Svecanis exorie-batur jubar. Singularia hujus viri hiere fata. Natus inparcecia Carlskyrka Roflagiae an. 1667, patre ad offici-nam ferrariam Rationario, XVII annos natus Schokm

Up-

) 8 CUpfalienfem frequentare occccpu & M.^gifterii gradumXXX:mo aetat^s anno adeprus eft. Ad Acadenuarn I)o-cens Coriarii dfrvitis Berg viduam in matrin onium duxitet perperua cum patipertate antea lu&atus eam confecu-rus eft rerum copiam, ur X Sripendiariis in Academia noftrainfervienrem pccuniae fiimmam teftamento legare potue-rir. Supra bis mille conciones facras habuerat, cum an.1729 e vita migrarer. Ex his plures edirae funr. Unamin memoriam liberationis Srockholmiae a minantibus Rus-forum armis an. 1719 memorabimus. Conftei nationernaudirorum die IIIpoenitenriali in Templo congregaiorum,cum flamma fumusque villarum circa Srockholmiam in-cendio delerarum rerribile omnibus pncberent fpe£tacu-luin, vividis coloribus depingit : For Jexton dagar jedan ,iriquit, nemligen näfiledne Stot böndag, voren 1 uti dettaHerrans hus forfamlade; men med hvad hjerta, må hjerte-ranfakaren döma. V i kunde då icke annat förmoda, dn attvar -Storböndag /kulle ofs blifva en mor k dag , en bißer dag,en mulen dag, en dimbog dag, ja en Guds hemfökeljes ochvår ödeläggelfes dag. Fid Jolens upkomfl önflcade vårt fruck-tände hjerta: Ack, att icke dagen lyckades för mig, förränaftonen kommer. Och åter vid fölens ncdergång, då foglar-na hade fttt näße, då de höga bet g blefvo de Stengetters till-flygt och ßenklyftorna de kunilers , tänkte vårt af dödsfai anbeträngda hjerta: Måtte jag dock lcfva till morgonen. De 10Spetdljke män (Textus erat hujus diei; ropade fordom : Je-fu Mäßarl varkunna Dig öfver ofs, men knappaß var dendigen någon ibland ofs,Jbm icke fuckadel Gud Zebaothvdnd

dig dock, fkåda neder af himmeltn &c. Se dcrtill och fl rof¬fat t att på det brännande och rifvande må en ände vardaöc. Det var ock en Anglaglddje att Je, hurulcdes månge dendagen här närvarande Guds mennifkur , Jörn en förkrosjad ochödmjuk anda hade, med fammanknäppta händer, med uplyftaögon till himmelcn, med tårbegjutna anflgten bådo: Herre flåttupp,

) 9 (

upp, hjelp ofs &c. Det var en hiertejägnad att mdrka ,hu-ruledes Edra bönehjerfan endrdgteliga med famlad kraft efterytterßa förmåga ville fora våld pd himmelen och rifva ho¬nom till fg, på det Guds hjerta måtte brißa af barmhertig-het Qfc. Det var en Sjdlaluß, att förnimma, hut uledes nä-gre Herrans Naitvardsgdßer på den dagen begynte vid dettaAltar, att gå i byte och delning med JeJu Chrift ; i thy, ndrde af JeJu hand med det vdlfignade brödet anammade Jefu le¬kamen, Ja öfverantvardade de åter uti Jefu hand ett bedröf-vadt och förkrosjadt hjerta. Ndr de dxueko af Jefu kaik,Jefu heliga blod, Jä runno af d ras ögnakdllor varma bdt-tringstårar. Ett byte, hvarvid Gud dr odes, Änglarna glöd¬des, djeflarne förfkrdektes och Altarets tjenare högeligen fäg¬nades &c. Et nonnullis interje&is: Ack Stockholm, Stock¬holm, du uthulpna brand af eldenom, du utryckte lamm afulfvens flrupa, du befriade fogel från jdgarens Jnara, dufrdl-lie David frän Sauls hand, du bevarade Daniel från lejonensmun, du förfkonta Samaria från de Syrers obarmhertighet,du jörlosfade Bethulia från de Asfyriers våldfamhet, pri/aGud med höga röß och fdg honom denna tackfdgelje &c. AckStockholm, Stockholm, din mun vare full med Herrans lof.Ja om alla ßenar i dina murar, om alla bjtlkar i dina trofs-ningar, om alla vattudroppar i dina ßrdnder, om alla fand•korn i dina berg hade munnar och hvar din innevånarehade fu många tungor i munnen, jom han dger b-odsdrop¬par i fina ädror, jä måga de alle för denna dig bevißa nå-devdlgerning prifa Gud med höga roß. — His vero verbis,apta voce & decoris cum geftibus prolatis, nefcio 3naptiora ad affe£lus ciendos tali ex occalione inveniri po-tuerint.

§. 6. In aula R. FREDERFCI cum jun&am operampraeftarent David Evedfon, Samuel Troilius, Gabriel Lu-

B tke-

) I© ctkeman, Svcno Bdlter, Georgius Schröder, Abraham Petterfon,Gabriel Rofén, Michael Fant, non mal« de Saeris aSumfuisfe, reli&a illorum monumenta loquuntur. Neque R.ADOLPH1 FREDERICI Concionarores aulici Andreas Mon-telius, Johannes Vingård, Andreas Nohrborg, Gußavus Ene-bom, Johannes Fant, Olaus Lindbom, fe tantis praedecesfo-ribus indignos penitus raonftr3runt. Qui codi o ajvo con-cionandi arte inclaruere, fuere certeoon pauci. Cum ve-ro ab uca parte calculum non pofTumus-non addere obferva-tionibus, quae in hodierni acvi homilias in folio hebdomada-rio Polyphem haud ita pridem fa£tae fuere; ab altera tarnen,licet Lutheri fpiritum, tarnen di&ionem ejus revivifcere non

optamus. QuiPoftillam ejus e volverit Evangelicam, primain concione ftatim animadverrit, quae fortasfis non li-benter imitanda cuivis proponeret. Ita vero illa:

Härunder fSr/las de Lärare, fom af fkrymtare gjortgrundgoda Helgon, pä hvilka Chriflus hädanefter rider, detdr, hvilka han med fin nåd regerar• Men här dr en frågatom han ock red på bägge Åsnorna, Somlige mena, att hanförft ridit på få lan ; men medan hon var får yr och ofiyrig,/kall han hafva Smfat och fedan ridit på Åsninnan. Vi tro,att han ridit allenaß på falan, och aldeleS icke på Åsninnan.Men att Math&us Jäger att han ridit på dem bägge, det drdet man kallar Synechdoche. Låter ojs nu befe det andeligaRidandet. Chrißus rider på fålan och Åsninnan följer efter.Det är y Chrißus bor i vår invärtes mennila; men den ut-värtes rider han intet på, dock följer hon likväl med. Me•dan fålan bär Chrißum, få måfle Åsninnan, det år köttet,hållas i tygeln och ledas efter. Han måfle till filt inridandehafva bägge; ty kropp och fjäl måfle blifva faligeu Kroppenmåfle tåla, att andan, den Chrißus rider uppa, drager ochleder honom med fig. Ur pectus eft. quod difertos facitquodque ex torde proiiufcitux, ad corda penetrat, ita

) II (

primumj quod in Oratore Sacro requiritor, procul dubioeft, ut ipfe fentiat, quac inculcet aliis ncque ftudiofusfit illorum, quae titilient aures brevemque, fed cito tranfi-turam, excitent commotionem. Non philofophica rario-cinia, non oratoria lumina quaerunt & defideranr, quitempla adeunr eum in finem, ut aedificeotur. SimplicisChriftianismi dogmata & praccepta, decenti modo expüca-ta & propofita, auditorura plurimis, quorum ratio fraben-da, fe infiauant melius, quam ftudio quxfirce argumento¬rum tricae vel verborum lenocinia.