Upload
global-utmaning
View
221
Download
3
Embed Size (px)
DESCRIPTION
http://www.globalutmaning.se/wp-content/uploads/2014/04/Del-5-V%C3%A4gar-ut-ur-den-ekonomiska-krisen.pdf
Citation preview
SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR
VI TAR DEBATTEN OM
FRAMTIDENS
EUROPA
VÄGAR UT UR DEN EKONOMISKA
KRISENINLEDNING | CARL SCHLYTER
D et är uppenbart att något är allvarligt fel med
den ekonomiska politiken när Europeiska
centrumet för förebyggande och kontroll av sjuk-
domar känner att de måste studera hur nedskär-
ningarna och den ekonomiska politiken gör oss
sjuka. Den senaste skadliga epidemin i Europa är
inte bakteriell, den är ekonomisk.
I naturen brukar ständig ohämmad tillväxt
vara ett säkert tecken på cancer, där den inte
slutar växa förrän värdorganismen går under.
För den ekonomiska politiken är det istället
en e�ersträvansvärd norm.
Under e$erkrigstiden var det ett Europa i ruiner
som behövde byggas upp, trångboddhet byggas
bort och materiella behov tillfredsställas. Folk %ck
råd att köpa bostad, transportmedel samt nya klä-
der och mer lyxig mat. Tillväxt gick hand i hand
med materiell välfärd och skatteintäkterna ökade så
även den o&entliga välfärden byggdes upp. Vi blev
lyckligare och det fanns en tydlig koppling mellan
ökad rikedom och lycka. Denna koppling är dock
bara tydlig på relativt låga nivåer, redan på 70-talet
hade vi nått samma upplevda lycka som idag fastän
vi nu är 'erfaldigt rikare.
(atcher och Reagan släppte lös %nansen för att få
fart på ekonomin. Vi belönades med nya ord som
yuppie, %nansvalpar med nalle (NMT-telefon) i
hand. Det fanns ingen hejd på vilka nya spännande
%nansiella instrument grabbarna kunde hitta på.
Med hjälp av allt generösare Fractional Reserve
Banking kunde bankerna öka utlåningen radikalt.
Ekonomin pumpas upp av ständigt ökande lån
som enbart kan betalas med ständigt ökande till-
växt som bara kan uppnås med ständigt ökande lån,
d.v.s. ett klassiskt pyramidspel.
79VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISEN CA R L SCH LY T ER
När krisen kom slog nedskärningarna ut Sydeu-
ropa. Den nuvarande kreditexpansionen kommer,
om den mot förmodan fungerar, rent ekonomiskt
endast leda till kra�igt höjda råvarupriser och
miljöförstöring, som i sin tur ytterligare en gång
kraschar tillväxten och
ekonomin. Denna gång
med än mer lån.
Som tur är �nns det an-
dra vägar att gå. Denna
ständiga jakt på tillväxt
beror på att vi är �nur-
liga varelser som gör att
vi e�ektiviserar det vi gör hela tiden. Det innebär att
vi inte behöver arbeta lika länge för samma mängd
varor (samt vissa tjänster). Då växer arbetslösheten
om vi inte ständigt producerar mer, d.v.s. har till-
växt. Detta bygger dock på antagandet att vi alltid
måste jobba lika länge. Tar vi ut e�ektiviserings-
vinster i form av kortare arbetstid kan vi undvika
arbetslöshet, även om det inte blir någon tillväxt.
E�ektivitetsvinsterna är det som ger oss höjda löner
men sedan 1980 så har en allt större del av dessa
vinster sipprat uppåt, mer och mer blir till ränte-
betalningar på lån samt aktieutdelningar och ka-
pitalvinster.
Hade löneandelen av ekonomin varit densam-
ma som då hade vi tjänat 6000-7000 kr/mån
mer. Lånebaserad tillväxt hotar alltså inte bara
miljön, den ökar också kly�orna. Det är för
mig obegripligt att Europas socialdemokrati
inte tidigare tagit strid mot låneekonomins
osolidariska sätt att skapa tillväxt.
Idag arbetar det ekonomiska systemet för att vi ska
reduceras till homo economicus som markerar sin
betydelse genom konsumtion som sy�ar mer till
statusmarkering än att fylla reella behov. Kortar
vi arbetstiden kan vi människor ges tid och kra�
att växa som kulturella
och sociala varelser, is-
tället för enbart ekono-
min. Kopplingen mel-
lan ökad köpkra� och
ökad lycka är i princip
bruten och allt!er av
oss känner att bristen
på tid för barn, vänner,
relationer och kultur hämmar oss mer från att ut-
vecklas än bristen på pengar. Gör vi en arbetstids-
reform så �nns en risk att de sämst betalda hamnar
i fattigdom, därför bör en sån reform kombineras
med skattesänkningar för dem.
När vi mha arbetstidsförkortning inte längre be-
höver ständig låneexpansion för tillväxt så kan vi
börja reglera kapitalmarknaderna utan risk för sys-
temkollaps. Då kan vi införa Tobinskatt mot speku-
lation. Terminskontrakt/derivathandel ska sy�a till
att stabilisera och säkra tillgång till vad man behö-
ver för sitt företag, inte som idag nästan uteslutande
som spekulation mot valutor, mat, råvaror mm.
Vi bör förbjuda spekulation på råvaror och
mat samt införa en progressiv bankomsätt-
ningsskatt som tvingar banker att inte bli
så systemkritiska att skattebetalarna blir
ruinerade i sina försök att hjälpa bankerna.
Delar vi dessutom upp dem i sparbanker (med in-
8 0 VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISENCA R L SCH LY T ER
KORTAR VI ARBETSTIDEN
KAN VI MÄNNISKOR GES TID
OCH KRAFT ATT VÄXA
SOM KULTURELLA OCH
SOCIALA VARELSER
sättningsgaranti mm) och investmentbanker utan
skydd så får äntligen spekulanterna betala för miss-
lyckade risktaganden. Idag är det vinst varje gång
e�ersom staten betalar dem när de dragit en nitlott.
Detta bör kombineras detta med kra�igt höjda ka-
pitaltäckningskrav eller hela vägen till full reserve
banking. Med dessa förändringar kan �nanssyste-
met omvandlas till ett smörjmedel i ekonomin istäl-
let för en girig gökunge som svälter ut resten. I Stor-
britannien går endast 12-13% av lånen till verkliga
investeringar, resten går till spekulation eller reka-
pitalisering av �nansiella tillgångar, då har systemet
helt �ärmat sig från sitt eget sy�e.
Vi behöver även lösa problem med energi-
omställning och infrastruktur samt massiv
energibesparing. I premiepensionssystemet
�nns idag 471 mdr i tillgångar. 97 procent
av de nya fondspararna hamnar i AP7 Såfa,
d.v.s. de som inget väljer. Systemet gör
föga nytta som en ytterligare spekulant på
börsen samt faktiskt skada som �nansiär
till riskkapitalbolag. Om vi istället använde
dessa pengar till att bygga förnybart, spara
energi mm så skulle pengarna dels skapa
jobb dels lösa miljöproblem, som extra bonus
skulle investeringarna ge avkastning. Här
�nns alltså resurser för hållbar omställning,
utan nya lånebehov.
Vi borde följa EU-kommissionens förslag ”Bortom
BNP” där man mäter utvecklingen av det som är
viktigt och sätter upp mål för det istället för ensi-
digt fokus på BNP. Mäter man kly�or, fattigdom,
biologisk mångfald, jämställdhet, utsläpp mm så
tenderar vi också att åtgärda dessa problem. Mäter
man BNP och sätter det i fokus är det lätt hänt att
man blundar för andra risker.
Det �nns många positiva vägar ur krisen i
detta kapitel. De jag har beskrivit handlar
om att mäta den utveckling vi vill ha, för att
lättare nå dit. Satsa på livskvalité med mer tid
för att vara människa. Reglera �nanssystemet
till att återfå sin roll. Vi har pensionspengar
som kan användas bättre än till spekulation
redan idag. Det �nns många olika varianter
till utveckling, några beskrivs i denna bok,
men vad vi säkert vet är att varianter på
Reagans och "atchers politik är dömda att
misslyckas, vi måste överge dem snarast.
Med kortare arbetstid, bättre investeringspolitik
och fokus på samhällsutvecklande mål ökar chan-
sen till att nå både jämställdhet och andra mål för
minskande kly�or. Detta genererar i sin tur ökat
välmående och lycka. Mer jämlika samhällen ten-
derar också till att åtgärda miljöproblem bättre.
Därför är dessa förändringar önskvärda vare sig
vi har en kris eller inte, men insikten om behov av
förändring ökar vid en kris, det �nns inga skäl att
vänta!
CARL SCHLYTER (MP)
EU-PARLAMENTARIKER OCH 2:E VICE ORDFÖRANDE I ENVI
81VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISEN CA R L SCH LY T ER
E uropa står inför enorma påfrestningar. Den
sociala väven slits itu och en generation står
utanför arbetsmarknaden. Europa har genomgått
en djup skuldkris som fört med sig rekordhög ar-
betslöshet, fallande investeringar och lägre förtro-
ende för framtiden.
Svaret har hittills varit att strama åt o�entliga ut-
gi�er, med högre arbetslöshet och ytterligare fall i
konsumtion och investeringar. Krisen har känne-
tecknats av olika faser, och den senaste tiden av på
sina håll ihållande tillväxt.
Trots det kvarstår Europas största problem:
låga investeringar, svag köpkra� och hushåll
utan marginaler.
Politikens svar har varit passivitet och en ovilja att
konfrontera den rådande ekonomiska hegemonin.
Dessutom saknas ett samtal med sammanhäng-
ande analyser och konkreta reformer för stimulan-
ser, långsiktig !nansiell stabilitet och tätare poli-
tiskt samarbete. Eller annorlunda uttryckt: Samma
idéer som skapade krisen står oemotsagda. Krisen
har också medfört att politiska ledare riktat blicken
inrikes: Politiken har helt enkelt blivit mer avskild
från omvärlden.
Vad som behövs är ett ekonomiskt och
politiskt reformpaket med dubbla sy�en.
Både för att reformerna är verkningsfulla
i sig, det vill säga ökar investeringar och
skapar jobb i Europa. Men lika mycket för att
det är en överlevnadsfråga för det europe-
iska projektet. Utan svar på vår tids största
utmaningar är EU dömt att misslyckas.
Under !nanskrisen 2008 kritiserades de teorier som
EUROPA
BEHÖVER ETT
EKONOMISKT SAMTAL
DANIEL MATHISEN
82 EU ROPA BEHÖV ER ET T EKONOM ISK T SA M TA LDA N I EL M AT H ISEN
skjutit världens ekonomier i sank. Inom loppet av
några månader ski�ade forskarvärldens och beslut-
fattares fokus från neoklassiska ekonomiska ideal
till idéer som tycktes varit dödförklarade sedan de-
cennier. Det talades om John Maynard Keynes igen,
den brittiske ekonomen som i verket ”�e General
�eory of Employment, Interest and Money” ut-
vecklade nya teorier för att möta depressionen un-
der 1930-talet. Fler och �er insåg att hans analyser
och insikter berättade något viktigt om vår samtid.
Samtalet såg ut att ski�a och marknaden snarare än
politiken blev boven i det europeiska dramat.
Men när skulderna skenade och Grekland
stod på randen till kollaps vände maktha-
varna. Nu blev svaren i stället åtstramningar
och moraliskt betingade nedskärningar.
Snarare än att peka på en spekulativ tillväxt,
med lu�slott till värdeökningar, blev
välfärdsstaten själva problemet.
E�er snart fyra år av extrema ekonomiska huskurer
är resultaten tydliga. Konsumtionen har minskat
och den djupa lågkonjunkturen saknar ljusning.
Samtidigt växer skulderna snarare än minskar och
kly�an mellan medlemsstater ökar. Det har också
fört med sig att förtroendet för EU som politiskt
projekt rasat.
2009 hade Europa och USA mer eller mindre lika
stor andel arbetslösa, omkring tio procent. Men
USA – till skillnad från Europa – satsade på !-
nanspolitiska stimulanser lyckades vända tren-
den. I Europa förvärrades tvärtom läget. Trots att
lågkonjunkturen på pappret är över är tillväxten i
många länder mycket låg. Tillväxtprognoser i mer-
parten av Europa ligger strax under en procent de
närmaste åren – med en hög arbetslöshet.
Under motsvarande period förvärrades den europe-
iska ungdomsarbetslösheten. Rejält. Vid tidpunk-
ten för !nanskrisen 2008 var omkring 15 procent
av unga i Europa arbetslösa, i dag är samma andel
närmare en "ärdedel av den unga arbetskra�en.
Joseph Stiglitz, ekonomiprofessor vid Columbi-
auniversititet, har sammanfattat de ekonomiska
reformerna på följande sätt:
”Överdriven åtstramning har ha� den förutsägbara
(och förväntade) e�ekten av depressioner och lågkon-
junkturer – till den punkt där hela Europa förväntas
ha negativ tillväxt. BNP har, liksom skatteintäkter-
na, minskat och de förväntade förbättringarna i de
o�entliga �nanserna har inte förverkligats. O�entli-
ga skulder som andel av BNP har tvärtom ökat. Med
tanke på den långa historien av brister hos sådana
åtgärder borde det gått att förutse.”
Situationen i Europa förändras snabbt. För ett år
sedan stod EU på randen till kollaps. Ännu !nns
hot om länder som lämnar unionen, eller ett ekono-
miskt läge som göder nya kriser. Att åtstramningar
i kristid riskerar ytterligare kriser visade 1930-talet
med all önskvärd tydlighet. Lösningen på Europas
kris är en ödesfråga där passivitet inte är ett alter-
nativ.
DANIEL MATHISEN
JOURNALIST OCH FRILANSSKRIBENT
83EU ROPA BEHÖV ER ET T EKONOM ISK T SA M TA L DA N I EL M AT H ISEN