SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR

VI TAR DEBATTEN OM

FRAMTIDENS

EUROPA

VÄGAR UT UR DEN EKONOMISKA

KRISENINLEDNING | CARL SCHLYTER

D et är uppenbart att något är allvarligt fel med

den ekonomiska politiken när Europeiska

centrumet för förebyggande och kontroll av sjuk-

domar känner att de måste studera hur nedskär-

ningarna och den ekonomiska politiken gör oss

sjuka. Den senaste skadliga epidemin i Europa är

inte bakteriell, den är ekonomisk.

I naturen brukar ständig ohämmad tillväxt

vara ett säkert tecken på cancer, där den inte

slutar växa förrän värdorganismen går under.

För den ekonomiska politiken är det istället

en e�ersträvansvärd norm.

Under e$erkrigstiden var det ett Europa i ruiner

som behövde byggas upp, trångboddhet byggas

bort och materiella behov tillfredsställas. Folk %ck

råd att köpa bostad, transportmedel samt nya klä-

der och mer lyxig mat. Tillväxt gick hand i hand

med materiell välfärd och skatteintäkterna ökade så

även den o&entliga välfärden byggdes upp. Vi blev

lyckligare och det fanns en tydlig koppling mellan

ökad rikedom och lycka. Denna koppling är dock

bara tydlig på relativt låga nivåer, redan på 70-talet

hade vi nått samma upplevda lycka som idag fastän

vi nu är 'erfaldigt rikare.

(atcher och Reagan släppte lös %nansen för att få

fart på ekonomin. Vi belönades med nya ord som

yuppie, %nansvalpar med nalle (NMT-telefon) i

hand. Det fanns ingen hejd på vilka nya spännande

%nansiella instrument grabbarna kunde hitta på.

Med hjälp av allt generösare Fractional Reserve

Banking kunde bankerna öka utlåningen radikalt.

Ekonomin pumpas upp av ständigt ökande lån

som enbart kan betalas med ständigt ökande till-

växt som bara kan uppnås med ständigt ökande lån,

d.v.s. ett klassiskt pyramidspel.

79VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISEN CA R L SCH LY T ER

När krisen kom slog nedskärningarna ut Sydeu-

ropa. Den nuvarande kreditexpansionen kommer,

om den mot förmodan fungerar, rent ekonomiskt

endast leda till kra�igt höjda råvarupriser och

miljöförstöring, som i sin tur ytterligare en gång

kraschar tillväxten och

ekonomin. Denna gång

med än mer lån.

Som tur är �nns det an-

dra vägar att gå. Denna

ständiga jakt på tillväxt

beror på att vi är �nur-

liga varelser som gör att

vi e�ektiviserar det vi gör hela tiden. Det innebär att

vi inte behöver arbeta lika länge för samma mängd

varor (samt vissa tjänster). Då växer arbetslösheten

om vi inte ständigt producerar mer, d.v.s. har till-

växt. Detta bygger dock på antagandet att vi alltid

måste jobba lika länge. Tar vi ut e�ektiviserings-

vinster i form av kortare arbetstid kan vi undvika

arbetslöshet, även om det inte blir någon tillväxt.

E�ektivitetsvinsterna är det som ger oss höjda löner

men sedan 1980 så har en allt större del av dessa

vinster sipprat uppåt, mer och mer blir till ränte-

betalningar på lån samt aktieutdelningar och ka-

pitalvinster.

Hade löneandelen av ekonomin varit densam-

ma som då hade vi tjänat 6000-7000 kr/mån

mer. Lånebaserad tillväxt hotar alltså inte bara

miljön, den ökar också kly�orna. Det är för

mig obegripligt att Europas socialdemokrati

inte tidigare tagit strid mot låneekonomins

osolidariska sätt att skapa tillväxt.

Idag arbetar det ekonomiska systemet för att vi ska

reduceras till homo economicus som markerar sin

betydelse genom konsumtion som sy�ar mer till

statusmarkering än att fylla reella behov. Kortar

vi arbetstiden kan vi människor ges tid och kra�

att växa som kulturella

och sociala varelser, is-

tället för enbart ekono-

min. Kopplingen mel-

lan ökad köpkra� och

ökad lycka är i princip

bruten och allt!er av

oss känner att bristen

på tid för barn, vänner,

relationer och kultur hämmar oss mer från att ut-

vecklas än bristen på pengar. Gör vi en arbetstids-

reform så �nns en risk att de sämst betalda hamnar

i fattigdom, därför bör en sån reform kombineras

med skattesänkningar för dem.

När vi mha arbetstidsförkortning inte längre be-

höver ständig låneexpansion för tillväxt så kan vi

börja reglera kapitalmarknaderna utan risk för sys-

temkollaps. Då kan vi införa Tobinskatt mot speku-

lation. Terminskontrakt/derivathandel ska sy�a till

att stabilisera och säkra tillgång till vad man behö-

ver för sitt företag, inte som idag nästan uteslutande

som spekulation mot valutor, mat, råvaror mm.

Vi bör förbjuda spekulation på råvaror och

mat samt införa en progressiv bankomsätt-

ningsskatt som tvingar banker att inte bli

så systemkritiska att skattebetalarna blir

ruinerade i sina försök att hjälpa bankerna.

Delar vi dessutom upp dem i sparbanker (med in-

8 0 VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISENCA R L SCH LY T ER

KORTAR VI ARBETSTIDEN

KAN VI MÄNNISKOR GES TID

OCH KRAFT ATT VÄXA

SOM KULTURELLA OCH

SOCIALA VARELSER

sättningsgaranti mm) och investmentbanker utan

skydd så får äntligen spekulanterna betala för miss-

lyckade risktaganden. Idag är det vinst varje gång

e�ersom staten betalar dem när de dragit en nitlott.

Detta bör kombineras detta med kra�igt höjda ka-

pitaltäckningskrav eller hela vägen till full reserve

banking. Med dessa förändringar kan �nanssyste-

met omvandlas till ett smörjmedel i ekonomin istäl-

let för en girig gökunge som svälter ut resten. I Stor-

britannien går endast 12-13% av lånen till verkliga

investeringar, resten går till spekulation eller reka-

pitalisering av �nansiella tillgångar, då har systemet

helt �ärmat sig från sitt eget sy�e.

Vi behöver även lösa problem med energi-

omställning och infrastruktur samt massiv

energibesparing. I premiepensionssystemet

�nns idag 471 mdr i tillgångar. 97 procent

av de nya fondspararna hamnar i AP7 Såfa,

d.v.s. de som inget väljer. Systemet gör

föga nytta som en ytterligare spekulant på

börsen samt faktiskt skada som �nansiär

till riskkapitalbolag. Om vi istället använde

dessa pengar till att bygga förnybart, spara

energi mm så skulle pengarna dels skapa

jobb dels lösa miljöproblem, som extra bonus

skulle investeringarna ge avkastning. Här

�nns alltså resurser för hållbar omställning,

utan nya lånebehov.

Vi borde följa EU-kommissionens förslag ”Bortom

BNP” där man mäter utvecklingen av det som är

viktigt och sätter upp mål för det istället för ensi-

digt fokus på BNP. Mäter man kly�or, fattigdom,

biologisk mångfald, jämställdhet, utsläpp mm så

tenderar vi också att åtgärda dessa problem. Mäter

man BNP och sätter det i fokus är det lätt hänt att

man blundar för andra risker.

Det �nns många positiva vägar ur krisen i

detta kapitel. De jag har beskrivit handlar

om att mäta den utveckling vi vill ha, för att

lättare nå dit. Satsa på livskvalité med mer tid

för att vara människa. Reglera �nanssystemet

till att återfå sin roll. Vi har pensionspengar

som kan användas bättre än till spekulation

redan idag. Det �nns många olika varianter

till utveckling, några beskrivs i denna bok,

men vad vi säkert vet är att varianter på

Reagans och "atchers politik är dömda att

misslyckas, vi måste överge dem snarast.

Med kortare arbetstid, bättre investeringspolitik

och fokus på samhällsutvecklande mål ökar chan-

sen till att nå både jämställdhet och andra mål för

minskande kly�or. Detta genererar i sin tur ökat

välmående och lycka. Mer jämlika samhällen ten-

derar också till att åtgärda miljöproblem bättre.

Därför är dessa förändringar önskvärda vare sig

vi har en kris eller inte, men insikten om behov av

förändring ökar vid en kris, det �nns inga skäl att

vänta!

CARL SCHLYTER (MP)

EU-PARLAMENTARIKER OCH 2:E VICE ORDFÖRANDE I ENVI

81VÄGA R U T U R DEN EKONOM ISK A K R ISEN CA R L SCH LY T ER

E uropa står inför enorma påfrestningar. Den

sociala väven slits itu och en generation står

utanför arbetsmarknaden. Europa har genomgått

en djup skuldkris som fört med sig rekordhög ar-

betslöshet, fallande investeringar och lägre förtro-

ende för framtiden.

Svaret har hittills varit att strama åt o�entliga ut-

gi�er, med högre arbetslöshet och ytterligare fall i

konsumtion och investeringar. Krisen har känne-

tecknats av olika faser, och den senaste tiden av på

sina håll ihållande tillväxt.

Trots det kvarstår Europas största problem:

låga investeringar, svag köpkra� och hushåll

utan marginaler.

Politikens svar har varit passivitet och en ovilja att

konfrontera den rådande ekonomiska hegemonin.

Dessutom saknas ett samtal med sammanhäng-

ande analyser och konkreta reformer för stimulan-

ser, långsiktig !nansiell stabilitet och tätare poli-

tiskt samarbete. Eller annorlunda uttryckt: Samma

idéer som skapade krisen står oemotsagda. Krisen

har också medfört att politiska ledare riktat blicken

inrikes: Politiken har helt enkelt blivit mer avskild

från omvärlden.

Vad som behövs är ett ekonomiskt och

politiskt reformpaket med dubbla sy�en.

Både för att reformerna är verkningsfulla

i sig, det vill säga ökar investeringar och

skapar jobb i Europa. Men lika mycket för att

det är en överlevnadsfråga för det europe-

iska projektet. Utan svar på vår tids största

utmaningar är EU dömt att misslyckas.

Under !nanskrisen 2008 kritiserades de teorier som

EUROPA

BEHÖVER ETT

EKONOMISKT SAMTAL

DANIEL MATHISEN

82 EU ROPA BEHÖV ER ET T EKONOM ISK T SA M TA LDA N I EL M AT H ISEN

skjutit världens ekonomier i sank. Inom loppet av

några månader ski�ade forskarvärldens och beslut-

fattares fokus från neoklassiska ekonomiska ideal

till idéer som tycktes varit dödförklarade sedan de-

cennier. Det talades om John Maynard Keynes igen,

den brittiske ekonomen som i verket ”�e General

�eory of Employment, Interest and Money” ut-

vecklade nya teorier för att möta depressionen un-

der 1930-talet. Fler och �er insåg att hans analyser

och insikter berättade något viktigt om vår samtid.

Samtalet såg ut att ski�a och marknaden snarare än

politiken blev boven i det europeiska dramat.

Men när skulderna skenade och Grekland

stod på randen till kollaps vände maktha-

varna. Nu blev svaren i stället åtstramningar

och moraliskt betingade nedskärningar.

Snarare än att peka på en spekulativ tillväxt,

med lu�slott till värdeökningar, blev

välfärdsstaten själva problemet.

E�er snart fyra år av extrema ekonomiska huskurer

är resultaten tydliga. Konsumtionen har minskat

och den djupa lågkonjunkturen saknar ljusning.

Samtidigt växer skulderna snarare än minskar och

kly�an mellan medlemsstater ökar. Det har också

fört med sig att förtroendet för EU som politiskt

projekt rasat.

2009 hade Europa och USA mer eller mindre lika

stor andel arbetslösa, omkring tio procent. Men

USA – till skillnad från Europa – satsade på !-

nanspolitiska stimulanser lyckades vända tren-

den. I Europa förvärrades tvärtom läget. Trots att

lågkonjunkturen på pappret är över är tillväxten i

många länder mycket låg. Tillväxtprognoser i mer-

parten av Europa ligger strax under en procent de

närmaste åren – med en hög arbetslöshet.

Under motsvarande period förvärrades den europe-

iska ungdomsarbetslösheten. Rejält. Vid tidpunk-

ten för !nanskrisen 2008 var omkring 15 procent

av unga i Europa arbetslösa, i dag är samma andel

närmare en "ärdedel av den unga arbetskra�en.

Joseph Stiglitz, ekonomiprofessor vid Columbi-

auniversititet, har sammanfattat de ekonomiska

reformerna på följande sätt:

”Överdriven åtstramning har ha� den förutsägbara

(och förväntade) e�ekten av depressioner och lågkon-

junkturer – till den punkt där hela Europa förväntas

ha negativ tillväxt. BNP har, liksom skatteintäkter-

na, minskat och de förväntade förbättringarna i de

o�entliga �nanserna har inte förverkligats. O�entli-

ga skulder som andel av BNP har tvärtom ökat. Med

tanke på den långa historien av brister hos sådana

åtgärder borde det gått att förutse.”

Situationen i Europa förändras snabbt. För ett år

sedan stod EU på randen till kollaps. Ännu !nns

hot om länder som lämnar unionen, eller ett ekono-

miskt läge som göder nya kriser. Att åtstramningar

i kristid riskerar ytterligare kriser visade 1930-talet

med all önskvärd tydlighet. Lösningen på Europas

kris är en ödesfråga där passivitet inte är ett alter-

nativ.

DANIEL MATHISEN

JOURNALIST OCH FRILANSSKRIBENT

83EU ROPA BEHÖV ER ET T EKONOM ISK T SA M TA L DA N I EL M AT H ISEN