EST110 ulkokannet EST ulkokannet - Ekonomiska Samfundet · ledare Finanstillsynens utmaningar i belysning av krisen est 1/10 henrik palmén 3 förluster och prisfluktuationer. Och

E K O N O M I S K AS A M F U N D E T ST I D S K R I F T

The Journal

of the

Economic

Society

of Finland

12 0 1 0 Å r g å n g 6 3 t r e d j e s e r i e n

F I - I S S N 0 0 1 3 - 3 1 8 3

20

10

:

1

Ek

on

om

is

ka

S

am

fu

nd

et

s

Ti

ds

kr

if

t

pu

bl

ic d

es

ign

oy

/ ek

en

äs

tr

yc

ke

ri a

b 2

01

0

INNEHÅLLMaria Holmlund & Tanja Harju:Vad utvärderar konsumenter i e-tjänster

Harry Leinonen:Fördelaktigare betalsystem genom transparent

prissättning

Peter Sarlin:Den självorganiserande kartan – ett sätt att visualisera

tidiga varningssignaler för valutakriser

Fredrik Sjöholm:Protektionism och utländska direktinvesteringar

i den globala ekonomiska krisen

EKONOMISKA SAMFUNDET I FINLAND (grundat 1894)

Samfundets syfte är att underhålla och vidga intresset för den ekono-miska vetenskapen samt arbeta för tillämpningen av denna veten skap i det ekonomiska livet. Samfundet anordnar diskussioner och föredragom aktuella ekonomiska ämnen med fram trädande personer i närings -livet, den offentliga förvaltningen och den ekonomiska forskningen sominbjudna före dragshållare. Samfundet utger tidskriften Ekonomiska Sam fundets Tidskrift. Medlemmar i Ekonomiska Sam fundet får tids-kriften som medlemsförmån. Ansökan om medlemskap riktas till skatt - mästaren.Styrelse 2010:Styrelsemedlemmar: Forskare Edvard Johansson (ordförande), över -lärare Annika Sandström (vice ordförande), nationalekonom, journalistMax Arhippainen, bergsråd Tor Bergman, styrelseordförande Kim Lind ström, professor em. Leif Nord berg, kommunikationsdirektör Satu Perälampi, ekon. dr., överlärare Carl-Johan Rosenbröijer, avdelningschef Kjell Peter Söderlund och direktör Henrik Winberg.

Sekreterare: ekonomie magister Johan WikströmSvenska handelshögskolan, PB 479, 00101 HelsingforsTelefon: +358 40 511 6825E-post: [email protected]

Skattmästare: diplom ekonom Markus SmedsKrokuddsvägen 16 B 7, 02230 EsboTelefon: +358 40 040 7679E-post: [email protected].

Ekonomiska Samfundets hemsida: www.ekonomiskasamfundet.fi

EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT (grundad 1913 och åter 1923)

Redaktörer: professor em. Leif Nordberg (Åbo Akademi), ED Ralf Eriksson (Åbo Akademi), PD Tom Björkroth (Konkurrensverket) och lektor Henrik Palmén (Svenska handelshögskolan)Ansvarig utgivare: professor em. Leif NordbergAssocierade redaktörer: docent Rita Asplund (Näringslivets forsk nings - institut, ETLA), professor HC Blomqvist (Svenska handels hög skolan),professor Markus Jäntti (Åbo Akademi), professor Martin Lindell (Svenska handelshögskolan), professor Anders Löflund (Svenska handels hög skolan),professor Gunnar Rosenqvist, professor Rune Stenbacka (Svenskahandels hög skolan), professor Stefan Sundgren (Svenska handels hög -skolan) och professor Lars-Erik Öller (Statistiska central byrån, Sverige).

Redaktionssekreterare:

Politices magister Malin Wikstedt (Svenska handelshögskolan)

Artikelbidrag sänds per e-post i överenskommet program till någon av redaktörerna.

Redaktionens adress:professor em. Leif Nordberg, Åbo Akademi, Institutionen för samhällsekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4163. Telefax: 02-215 4677E-post: [email protected] Ralf Eriksson, Åbo Akademi, Institutionen för samhällsekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4529. Telefax: 02-215 4677. E-post: [email protected].

PD Tom Björkroth, Konkurrensverket, PB 332, 00531 HelsingforsTelefon: 09-7314 3350. E-post: [email protected]

Lektor Henrik Palmén, Svenska handelshögskolan, Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik, PB 479, 00101 Helsingfors.Telefon: 09-431 33294. Telefax: 09-43133 393.E-post: [email protected]

Manuskripten skall vara utformade i enlighet med Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift som publiceras på omslagets insida.

Recensionslitteratur sänds till redaktionssekreteraren, Malin Wikstedt,Svenska handelshögskolan, PB 479, 00101 HelsingforsTelefon: +358 40 352 1286. E-post: [email protected]

Prenumeration: Prenumerationspris 2010 (3 nummer): 25 Euro. Prenumerationen kan göras genom alla tidningsombud och bok handlareller direkt genom redaktions sekreteraren, Malin Wikstedt, adress ovan.Prenumerationen är för ett kalenderår.

Lösnummer och äldre årgångar: Lösnummerpris: 10 Euro. Lös nummer och äldre årgångar erhålls av redaktionssekreteraren, Malin Wikstedt, adress ovan.

Adressändring: Anmälan om adressändring görs till samfundets sekreterare Johan Wikström, eller genom att skicka e-post till: [email protected].

Annonser: Redaktionssekreteraren, Malin Wikstedt, adress ovan. Bakpärm 500 Euro, 1/1 sida 330 Euro, 1/2 sida 250 Euro.

Ekonomiska Samfundets Tidskrift utges tre gånger om året av Ekonomiska Samfundet i Finland.

THE JOURNAL OF THE ECONOMIC SOCIETY OF FINLAND (founded 1913 and again 1923)

Editors: Professor em. Leif Nordberg (Åbo Akademi University), Dr Ralf Eriksson (Åbo Akademi Uni versity), Senior research officerTom Björkroth (Finnish Competition Authority), Lecturer Henrik Palmén(Hanken School of Economics).

Editorial Secretary: Malin Wikstedt (Hanken School of Economics)

The articles should be sent in electronic format to one of the editors:Professor emeritus Leif Nordberg, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland. Dr Ralf Eriksson, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland.Senior research officer Tom Björkroth,Finnish Competition Authority, PB 332, FIN-00531 Helsingfors. Senior lecturer Henrik Palmén, Hanken School of Economics,P O Box 479, FIN-00101 Helsingfors, Finland.

Books for review should be sent to:The Editorial Secretary, Malin Wikstedt, Hanken School of Economics, PO Box 479, FIN-00101 Helsingfors, Finland.

Subscription: Subscription Price 2010 (3 issues): 25 Euro. Orders may be sent to any subscription agent or bookseller or directly to the editorial secretary, Malin Wikstedt, address above. Subscript ions are supplied on a calendar year basis.

Single Issues and Back Issues: Single Issue Price: 10 Euro. Single issues including back issues are available from the editorial secretary,Malin Wikstedt, address above.

The Journal of the Economic Society of Finland is published three times a year by The Economic Society of Finland.

EST110_siskannet_EST_sisäkannet 25.3.2010 21.41 Sivu ks2

2 0 1 0 : 1

Redaktörer: Professor em. Leif Nordberg

ED Ralf Eriksson

PD Tom Björkroth

Lektor Henrik Palmén

Associerade Docent Rita Asplundredaktörer: Professor H.C. Blomqvist

Professor Markus Jäntti

Professor Martin Lindell

Professor Anders Löflund

Professor Rune Stenbacka

Professor Gunnar Rosenqvist

Professor Stefan Sundgren

Professor Lars-Erik Öller Redaktions- sekreterare: Pol.mag. Malin Wikstedt

Editors: Professor em. Leif Nordberg

Dr Ralf Eriksson

Senior research officer Tom Björkroth

Senior lecturer Henrik Palmén

Editorial Secretary: M.Sc. Malin Wikstedt

E K O N O M I S K A S A M F U N D E T S T I D S K R I F T

The Journal of the Economic Society of Finland

i n n e h å l l 2 0 1 0 : 1

L E D A R E

Henrik Palmén : Finanstillsynens utmaningar i belysning av krisen .............................................................. 3

A R T I K L A R

Maria Holmlund & Tanja Harju:Vad utvärderar konsumenter i e-tjänster ............................................................................... 5

Harry Leinonen:Fördelaktigare betalsystem genom transparent prissättning

Den nuvarande affärsmodellen leder till ineffektivitet. ......................................... 13


tidiga varningssignaler för valutakriser .............................................................................. 29


i den globala ekonomiska krisen ....................................................................................... 41

F Ö R E D R A G

Bo-Erik Ekström & Ilkka Haavisto: Kommunerna och marknaden ................................................................................................. 51

Keijo Suila: Solidium – business eller politik? ......................................................................................... 61

R E C E N S I O N E R

Honkapohja, Koskela, Leibfritz, Uusitalo: Economic Prosperity Recaptured.

The Finnish Path from Crisis to Rapid Growth

(Jan Otto Andersson: Finlands mirakulösa återhämtning – ett exempel

för omvärlden) .......................................................................................................................... 63

Henrekson, Magnus (red): Sju decennier av forskning om ett näringsliv i utveckling.

(Benny Carlson: Vital 70-åring med industri i blick) .......................................................... 67

Ekonomiska Samfundet i Finland:

Nya medlemmar 2009 .................................................................................................................. 71Pris för bästa artikelbidrag ......................................................................................................... 71Innehåll 2009 ................................................................................................................................ 72

Contents in brief ....................................................................................................................... 73

est 1/10

2

l e d a r e

Finanstillsynens utmaningar i belysning av krisen

est 1/10 henrik palmén

3

förluster och prisfluktuationer. Och då är detju klart att då det uppstår störningar av ettslag som inte tidigare skådats, så kommer hi-storiska modeller inte att gälla.

Detta problem kan hanteras på två sätt.Genom att öka kapitalkraven givet risknivånoch/eller genom att förbättra metoderna föratt förutspå ”utseendet” av framtida störning-ar. Att bara öka kapitalbufferten är inteoproblematiskt eftersom det samtidigt mins-kar på och/eller gör utlåningen dyrare. Troligtär således att de reglerande myndigheternakommer att öka kraven på att bankerna görvälmotiverade scenarioanalyser och stress-tester, vid beräkning av minimikapital. Myn-digheternas proaktiva roll i att konstrueradessa ”katastrofscenarier” för stresstest kantänkas öka, vilket bl.a. kan försvåra ”re-gleringsarbitrage” (utnyttjandet av kryphål).

Ett kännetecken för den pågående fi-nanskrisen är problem som sammanhängermed kraftigt ökande ”värdepapperisering”. Isig är det en nyttig och fungerande mekanismför riskspridning, men instrumentens roll ikrisen uppdagade åtminstone tre brister i re-gleringen.

Den första var att värdepapperiseradekrediter bokförts som likvida värdepapper ibankernas handelsbok, och inte som långfris-tiga krediter i låneboken vilket varit falletutan värdepapperisering. Det i sin tur leddetill lägre kapitaltäckningskrav för kreditrisk,eftersom handelsboken uppfattas bestå av

I många länder togs de nya riktlinjerna förbankernas riskhantering i bruk 2007. Debyggde på den internationella standar-

den Basel II, som var en uppgradering och re-jäl utvidgning av Basel I (1988). Men hur fun-gerar reglerna? Först är det skäl att konstate-ra att införandet av de nya modellerna inte bi-drog till finanskrisen. Fröna till den plantera-des långt tidigare. Men varför förhindradeinte reglerna krisen? Kanske de faktiskt gjor-de det, till en del. Bankerna gick faktisktoskadda genom många ekonomiska kriser,(asienkriserna, teknobubblan, 9/11), vilketinte nödvändigtvis varit fallet utan Basel-reg-lerna.

Utgångspunkten för reglerna är helt kor-rekt. Summan eget kapital och övrigt riskka-pital måste bindas till bankernas risktagning,och bankerna skall ha ett starkt egenintressei att hantera sina risker i enlighet med såvälägarnas som samhällets intressen.

JUSTERING AV REGLERNAFinanskrisens lärdomar kommer att leda tillett bättre regelverk, trots att även vissa poli-tiskt betingade förhastade beslut kommer atthänga med en tid. En viktig observation är attminnas att all riskhantering i grund och bot-ten bygger på historiska riskobservationeroch nyckeltal. Basel II reglerar för närvarandehantering av kreditrisker, marknadsriskeroch operativa risker. Detta görs långt på ba-sen av statistik över historiska sannolikheter,

est 1/10 henrik palmén

4

samarbete över nationsgränser. Hittills harde reglerande myndigheterna begränsat deenskilda bankernas riskkoncentration. Mennu måste man fästa större uppmärksamhetvid att kontrollera hela branschers riskexpo-neringar och ställda säkerheter – för olika ty-per av finansbolag liksom även för bolag utan-för finanssektorn. Ett ganska fungerande al-ternativ för detta är handel via marknadsplat-ser med oberoende clearingcentraler, som irealtid följer upp varje deltagares position ochsäkerheter.

Det finns även spekulativare idéer förhur regleringen skall förnyas. En av dem äratt de relativa kapitalkraven skulle öka medbankens storlek för att delvis råda bot på

”too big to fail” syndromet. Staten kan i all-mänhet låta små banker gå under, men de sto-ra konkursernas effekter på systemrisken kanbli ödesdigra, vilket beslutet att låta Lehman

Brothers gå i konkurs av många anses varaett bra exempel på.

En annan systemriskrelaterad tanke äratt på något sätt införa fler inslag av konjunk-turpolitik i bankregleringen. Penning- och in-flationspolitikens syfte är att utjämna kon-junkturerna och att bromsa då ekonomin ris-kerar att överhettas och stimulera om utsik-terna försämras.

I bankvärlden skulle detta bl.a. innebäraatt kraven på säkerheter och riskkapital skul-le öka då kreditmarknaden eller någon del avden överhettas, för att minska i det motsattafallet. Även den här krisen handlar nämligenmest om fartblindhet; ohämmad skuldsätt-ning och otroligt högt uppskruvade värdenpå företag, aktier och framförallt fastigheter(igen!), och därpå följande tvärbromsning.Kruxet med dylika ”konjunkturmodeller” ärnaturligtvis att det inte är speciellt lätt attuppfatta trenderna förrän efteråt, och då kandet i värsta fall tänkas att man bara förvärrarproblemen.

HENRIK PALMÉN

Lektor

kortfristiga tillgångar som lätt kan säljas påkort varsel. Myndigheterna har redan reage-rat och föreslagit införande av striktare reglerför att beakta kreditrisker i handelsboken.

Det andra problemet som de värdepap-periserade instrumenten uppdagade har letttill att man antagligen kommer att införa enfjärde riskkategori, nämligen likviditetsrisk, iregelverket. Det visade sig nämligen att de in-vecklat strukturerade produkterna var svåraatt sälja. Då för många ville bli av med demsamtidigt sjönk priserna drastiskt och leddetill stora förluster och nedskrivningar. Nya ka-pitalkrav för likviditetsrisk är alltså att vänta.Sammantaget kan kapitalkravet för mark-nadsrisker mer än fördubblas om föreslagnaregler för likviditetsrisk, kreditrisk och stress-tester införs.

Det tredje problemet med värdepapperi-seringar var att bankerna beviljade lån somde antagligen inte skulle ha beviljat utan möj-ligheten att sälja dem vidare. Lösningen pådetta är i princip lätt: säljande banken påtarsig en större självrisk.

Många anser att krisen i stort handlar omgiriga bankirer och deras bonusar, och det villman nu fixa genom lönetak och rentav medspecifika bank- och bankirskatter. Det ärknappast vettigt. Mycket viktigare vore attse till att löner, och framförallt bonusar, ärkopplade till risker på ett sätt som förenhet-ligar de privata och allmänna intressena. Så-dana element kommer antagligen reglerandemyndigheterna att överväga.

NY REGLERINGDet mest unika med krisen 2008 var dock ef-fekten av att finansmarknaden idag är mersammansvetsad globalt – alla berörs samti-digt av störningar. Systemrisken är global sna-rare än regional eller nationell. Vår egenfinanskris 1990 var i den bemärkelsen lättareatt vi kunde låna från länder som inte drab-bats.

Systemrisken måste således monitorerasbetydligt mer än tidigare och den uppgiftenkommer delvis att skötas genom myndighets-

INLEDNING

E -tjänstekvalitet har definierats som kun-dens utvärdering av process- och utfalls-kvalitet på interaktionen med en tjäns-

televerantörs elektroniska kanal (Gumme-rus, Liljander, Pura, och Riel, 2004, s. 177).Kon sumenter använder inte länge en e-tjänst som de upplever vara av låg kvalitet(bl.a. Guenther, 2004; Collier och Bien stock,2006). En bra e-tjänst däremot skapar intres-se för företaget och dess erbjudanden, ochdessutom inverkar kundupplevd kvalitet påkundernas tillfredsställelse, lojalitet och köp-beteende (Santos, 2003). Hanson (2000) me-nar vidare att en upplevt hög e-tjänstekvali-tet medför möjlighet till högre prissättningoch större försäljning. Detta låter lovande förföretagen, men för att kunna nå detta bör fö-retag förstå kvalitetsdimensionerna. Detfinns en del studier på olika e-tjänsters kva-litetsdimensioner (t.ex. Santos, 2003; Collieroch Bien stock, 2006), men vad tidigare stu-dier däremot sällan har fokuserat på är vad

dessa innebär på mera detaljerad nivå. Medandra ord, vilka egenskaper eller såkalladeattribut utvärderar konsumenterna i en e-tjänst?

STUDIENS SYFTE OCH METODSyftet med denna studie är att upptäcka ochanalysera attribut som konsumenter utvär-derar i e-tjänster. Attributen kategoriserasenligt fyra kvalitetsdimensioner som tidigarestudier funnit centrala: design, innehåll, an-vändarvänlighet, och förtroende. Studien ut-mynnar i en sammanfattning av attribut ochen rekommendationslista för vad företag börbeakta, överväga och undvika vid utvecklingav existerande e-tjänster och skapandet avnya e-tjänster.

Den empiriska studien gjordes i juli-au-gusti 2009 och är en fördjupning på en tidi-gare liknande undersökning om hur använ-dare upplever ett valt företags internetsidor.Resultaten i den antydde bl.a. att det finns 5

* Maria Holmlund är professor vid Institutionen för marknadsföring, Hanken Svenska Handelshögskolan.** Tanja Harju är utexaminerad från Institutionen för marknadsföring, Hanken Svenska Handelshögskolan.

est 1/10 maria holmlund & tanja harju

Vad utvärderar konsumenter i e-tjänster

Maria Holmlund* Tanja Harju**Professor Ekonomie magister

Hur kunderna upplever kvaliteten på e-tjänster inverkar bl.a. på deras tillfredsställelse, lojalitet ochköpbeteende. För att utveckla användarvänliga e-tjänster är det därför viktigt för företag att kännatill internetanvändares och kunders åsikter. I denna studie analyseras resultat från en undersökningav tretton informanter och tjugofyra e-tjänster. Resultaten illustrerar attribut till tidigare funna cent -rala kvalitetsdimensioner på e-tjänster: design, innehåll, användarvänlighet, och förtroende. Likasåundersöks vad konsumenter uppskattar respektive inte uppskattar i e-tjänster. Implikationer görs iform av en rekommendationslista som är ett verktyg som hjälper företag att utveckla nuvarande ochskapa nya e-tjänster.

a r t i k l a r

betydligt fler attribut i en e-tjänst än tillgäng-liga studier indikerar. Denna upptäckt inspi-rerade till denna studie. Tidigare studier(t.ex. Cristobal, Flavián och Guinalin, 2007)har i samma anda efterlyst kvalitativa studierför att skapa mera djupgående förståelse omanvändning av e-tjänster. Vi ansåg att det ärmest ändamålsenligt att välja en kvalitativstudie eftersom syftet är att upptäcka nya at-tribut snarare än att mäta åsikter på en påförhand fastställd attributlista. De flesta stu-dier gällande e-tjänstekvalitet är av det sena-re slaget och baserar sig på kvantitativa data.I kvalitativa studier liksom denna är måletinte erhålla generaliserbara resultat utan attutveckla en djupare förståelse för det valdatemat. Det är m.a.o. inte informanterna somsådana eller målpopulationen som de kantänkas representera som är intressanta utandet viktigaste är att komma åt åsikter och er-farenheter.

För att kunna triangulera (Saunders, Le-wis, och Thornhill, 2007), d.v.s. jämföra in-formation och därmed öka resultatens tro-värdighet valdes observation och intervjusom datainsamlingsmetoder. Med tanke påstudiens tema, d.v.s. e-tjänster, bedömde videt som både praktiskt möjligt och ändamåls-enligt att informanterna skulle ha tillgång tillinternet samtidigt som studien utfördes. Var-je datainsamlingstillfälle räckte ungefär entimme och började med att informanten ”sur-fade” på internetsidor och samtidigt ”tänktehögt” varefter intervjun ägde rum. Detta sättoptimerade informanternas möjligheter attåterkalla sina åsikter. De blev ombedda attinte bara berätta vad de uppskattar respek-tive inte uppskattar utan också att ange anledningar till sina åsikter. Deras verkligainternetbeteende jämte deras emotioner re-gistrerades.

Intervjuerna var semistrukturerade dådet från början fanns fyra specificerade kva-litetsdimensioner, men de var flexibla för attkunna fånga upp så många olika attribut sommöjligt. Observationernas uppgift var attupptäcka vad som är enkelt/svårt och bra/då-ligt angående e-tjänsternas design, innehåll,

användarvänlighet och förtroende, samt attobservera ifall informantens åsikter stämmeröverrens med deras beteende och reaktioner.Två e-tjänster inkluderades nämligen Finn-matkat och MTV3 som är bekanta för mångafinländska konsumenter, även informanter-na, samt 22 övriga e-tjänster som dessa självafick välja. Många olika e-tjänstekategoriertäcktes in då en del innefattar t.ex. enbart in-formation (t.ex. Aftonbladet och Iltasano-mat), medan andras fokus ligger både på för-säljning och information (t.ex. Fortum ochElisa). De valda e-tjänsterna är riktade tillstora konsumentgrupper och informanternahör till deras målgrupper. Allt empiriskt ma-terial renskrevs för analysen där det katego-riserades/kodades. I analysen spjälktes ma-terialet upp och kategoriserades i de olikakvalitetsdimensionerna. Attribut utgåendefrån det empiriska materialet skapades ochde nya attributen kategoriserades i dimen-sionerna och justerades i många omgångarända tills de motsvarade materialet så hel-täckande som möjligt.

Det finns två huvudstrategier vid val avurval, slumpmässigt urval och ändamålsen-ligt urval. I kvalitativa studier väljs stickpro-vet ofta ändamålsenligt (Patton, 2001), därforskaren själv bestämmer vilka kriterier ur-valet skall uppfylla. Visserligen kan kvalitati-va stickprov väljas slumpmässigt, men dettaär enligt Eisenhart (1989), som är en välre-nommerad forskare inom kvalitativa meto-der, varken nödvändigt eller att rekommen-dera. Enligt Sousa, Yeung och Cheng (2008)spelar heterogena eller demografiska skillna-der ingen roll då det gäller viktigheten av oli-ka kvalitetsdimensioner. Ålder eller kön spe-lar sålunda egentligen ingen större roll i den-na studie, men urvalet bestod av ungefär likamånga män och kvinnor och informantersom är över 20 år gamla, mestadels mellan25 och 36 år. De motsvarar den konsument-grupp som de flesta e-tjänster riktar sig till.För tillgänglighetens skull är informanternabosatta i södra Finland. Deras yrkesprofilmotsvarar typiska regelbundna internetan-vändare och inkluderar t.ex. studerande, un-

6


1 Mejla författaren ([email protected]) för en detaljerad summering av vad informanterna uppskattar och inteuppskattar i e-tjänster.

derhållsingenjör, marknadsföringskoordina-tor, och kundchef. Ingen av dem har inter-netutbildning eller -arbete. Alla informantervar såkallade informationsrika fall, d.v.s. dehade omfattande erfarenhet av olika e-tjäns-ter och kunde artikulera sina åsikter. Efter-som de inte fick någon belöning och studieninte handlade om något specifikt företags e-tjänster kan man anta att de var neutralt in-ställda till studien som sådan.

Informanterna valdes så att 15 personerförst kontaktades per telefon och de fickange namn på andra personer som kundekontaktas. Efter att ha blivit informerade omstudiens syfte gick tio personer med på attträffas för intervju/observation. Dessa perso-ner uppgav namnet på andra personer ochtre av dessa ingick slutligen i studien. Dennaurvalsstrategi kallas av bl.a. Saunders, Lewis,och Thornhill, (2007) snöbollseffekt. Antaletinformanter bestämdes inte i förväg men ef-ter åtta stycken verkade önskad mättnad imaterialet vara nådd. De nästa fem informan-terna upprepade mest vad de tidigare sagtoch därför blev det totalt tretton informanter.Möjligen hade helt andra grupper av infor-manter kunnat ge andra insikter, men vi an-ser att vi med dessa informanter har fått till-räcklig djup och bred för att kunna presen-tera tentativa resultat på vad typiska inter-netanvändare utvärderar i e-tjänster. Gene-ralisering skall man dock som vanligt varaförsiktig med och framtida studier rekom-menderas för att utveckla resultaten vidare.Speciellt intressant kan det vara att studerae-tjänster som anses speciellt användarvän-liga och jämföra dem med andra mindre lyck-ade, liksom att välja olika användargrupperför att förstå deras utmärkande preferenser.

E-TJÄNSTEKVALITETTidigare studier har påvisat att olika kvali-tetsdimensioner är viktiga för företag i olikaindustrier (t.ex. Trabold, Heim, och Field,2006). Eftersom den här studiens fokus lig-ger på den process då konsumenterna är ikontakt med e-tjänsten är det viktigt att välja

kvalitetsdimensioner som konsumenter ut-värderar just då. Som första kvalitetsdimen-sion valdes design vilken innefattar e-tjäns-tens utseende och som finns i ett stort antaltidigare modeller (Yoo och Donthu, 2000;Collier och Bienstock, 2006). Innehåll i e-tjänsten som innefattar kvaliteten på infor-mationen (Loiacono, Watson och Goodhue,2000; Barnes och Vidgren, 2002; Santos,2003) är den andra dimensionen. Användar-

vänlighet som ibland anses vara en bland deviktigaste kvalitetsdimensionerna (Yoo ochDonthu, 2001; Barnes och Vidgen, 2002; San-tos, 2003; Collier och Bienstock, 2006) är föl-jande dimension. Den fjärde och likaså vikti-ga dimensionen är enligt tidigare studier(bl.a. Lee och Lin, 2005) förtroende, som re-presenterar hur väl e-tjänsten förmedlar enkänsla av professionalitet, sakkunnighet ochförtroende. Dessa fyra kvalitetsdimensioneranvändes i empirianalysen och i det följandeför att illustrera och analysera informanter-nas utvärdering av e-tjänstekvalitet.

VAD UTVÄRDERAR INFORMANTERNA I E-TJÄNSTERTabell 1 sammanfattar attribut som framkomi den empiriska studien1.

DesignkvalitetsdimensionenAttribut som påverkar utvärderingen av de-signkvalitet är struktur, färger, fonter, bak-grund, bilder, placering av reklam samt pla-cering och design av navigationsbalken. Föratt skapa positiva associationer gällande designen bör e-tjänsten vara klart strukture-rad och organiserad. Detta innebär bl.a. atte-tjänsten har tydliga kolumner och lådor organiserade i en logisk ordning. Rekommen-derat antal kolumner uppgick till två eller tre.Alla informanter tyckte att e-tjänsterna börantingen fylla hela skärmen eller t.o.m. hellreplaceras på mitten (tomrum på båda si dor -na). Neutrala färger prefererades; klara ochfräscha färger som t.ex. blå, grön (ljus), gul,beige och grå. En bra rekommendation är att välja en färg (t.ex. från egen logo) och

7


Kvalitets-dimension Attribut i empiriska studien

Design D1: StrukturD2: FärgerD3: FonterD4: BakgrundD5: BilderD6: Placering av reklamD7: Placering och design

av navigationsbalken

Innehåll I1: Text och språkbrukI2: InformationI3: ReklamI4: Möjlighet till att dela

med sig erfarenheterI5: Länkar

Användar- A1: Navigationsbalkvänlighet A2: Sökverktyg

A3: SpråkutbudA4: SidokartaA5: LaddningstidA6: SkrollandeA7: Placering av information

och reklamA8: RuttA9: Hjälpverktyg

Förtroende F1: DesignF2: InnehållF3: AnvändarvänlighetF4: Reklam


8

förstör designen. Gällande antalet bilder varåsikterna delade; de flesta var överens omatt ett för stort antal bilder påverkar design-kvaliteten negativt. Mängden reklam påver-kade också designen, speciellt placeringenav reklamen. Bästa platsen för reklam (ifallsådan skall finnas) ansågs vara högra kantenoch lägst nere på sidan. Högra kanten fickdock mest stöd. Allra helst önskar informan-terna att ingen reklam förekommer överhu-vudtaget. Horisontella balkar prefereradesframom vertikala. Ifall e-tjänsten är indeladi många huvudkategorier menade en del in-formanter att vertikala navigationsbalkar ärbättre. Klara stora huvud kategorier ansågsbättre än många mindre.

InnehållskvalitetsdimensionenAttribut som leder till positiva och negativaassociationer gällande innehållskvalitet ärbl.a. text och språkbruk, information, och re-klam. Alla informanter ansåg att informationtillgängligt via e-tjänster bör skrivas kort ochkoncist. Ifall längre information är nödvän-digt menade informanterna att företag börskriva korta (två till tre rader) inledare medmöjligheten att läsa mera. Dessutom ansåginformanterna att såväl lögner som överdriv-na rubriker bör undvikas. Det viktiga är attinnehållet går ihop, att bilder, texter och ru-briker stöder varandra. Utöver detta ansågalla att företag bör använda korrekt språkutan skrivfel. Uppdatering är ytterst viktigt.Två informanter rekommenderade företagatt publicera datumet då när informationskrivits eller uppdaterats. Den viktigaste in-formationen skall finnas först på sidan.

Utöver detta menade de flesta att företagbör hålla sig till saklig information. Alla infor-manter blev irriterade av onödig information,eftersom det bl.a. försvårar sökandet av vik-tig och intressant information som de villläsa. Utöver detta rekommenderas varje fö-retag erbjuda information om sig själv samtsina kontaktuppgifter. Kontaktuppgifternabör placeras synligt, högst upp på sidan elleri navigationsbalken. För mycket reklam or-sakade negativa associationer gällande inne-hållskvaliteten. Det verkade som om egen

använda flera nyanser av denna färg. Sombakgrundsfärg rekommenderas användningav en färg från företagets logo eller en färgsom passar ihop med företagets tema ellert.ex. aktuell årstid. En del informanter ansågatt företag bör använda klara kontraster mel-lan bakgrund och text. Vit bakgrund rekom-menderas inte, eftersom den anses vara trist.

Bilder ansågs vara viktiga och bör använ-das för att väcka intresse. Bilder med män -niskor, speciellt barn, familjer och människo-ansikten, skapar allra mest positiva känslor.Rörliga bilder fick däremot mycket kritik dåde orsakar en känsla av orolighet och därmed

Tabell 1. Empiriskt funna attribut för varje

kvalitetsdimension för e-tjänstekvalitet.


9

taget kan tillägga länkar till liknande e-tjäns-ter med relaterande information/produkter/service på de andra språken.

Informanterna hade mycket tudeladeåsikter gällande sidokartor. En del ansåg attde påverkade användarvänligheten positivtmedan andra avskydde sidokartor och ansågatt de påverkade användarvänligheten nega-tivt. Största delen av informanterna uppskat-tade dock sidokartor och ansåg att de under-lättar sökandet betydligt. Olika slags hjälp-verktyg som ger råd och hjälper konsumen-ter att t.ex. fylla i en blankett ansågs påverkaanvändarvänligheten positivt. Likaså före-slog två informanter att e-tjänster kunde visarutten hur man rört sig på sidan (t.ex. de tresista stegen man tagit). Ytterligare påverka-de såväl e-tjänstens längd och bredd använ-darvänligheten. Långa sidor medför mycketskrollande neråt, medan breda sidor medförskrollande åt sidorna. Skrollandet åt sidornakritiserades kraftigt. För övrigt föreslog endel informanter att ”läs mera” texter kundeöppnas direkt under inledaren istället för attladdas upp på en ny sida.

FörtroendekvalitetsdimensionenFörtroende verkar påverkas främst av upp-levd professionalitet och sakkunnighet somi sin tur påverkas av de kvalitetsdimensionersamt attribut som leder till design, innehålloch användarvänlighet. Med andra ord på-verkas förtroende av helheten. Det verkadesom om att förtroende är en hygienfaktor. Sålänge som förtroende finns upplevs det intepåverka e-tjänstekvaliteten positivt eller ne-gativt, men ifall det uppstår problem angå-ende förtroende påverkar det starkt den to-tala uppfattningen. Det verkade som om de-sign påverkar allra starkast förtroende. At-tribut (relaterade till design) som minskarförtroende är bl.a. färger, bilder, bakgrundoch struktur. Ifall en e-tjänst har för mångaolika färger och bilder påverkar detta nega-tivt på förtroende. Ytterligare ansåg en delinformanter att ifall bakgrunden eller struk-turen kontinuerligt ändras då man rör sigfrån en sida på e-tjänsten till en annan lederdetta till negativa associationer. Färggranna

reklam är mera acceptabel än utomstående.Utöver detta menade en del informanter attdet är bra med möjligheten att dela erfaren-heter med andra konsumenter. Tre informan-ter rekommenderade bl.a. att företag germöjlighet till diskussion på webben.

Användarvänlighetskvalitets-dimensionenAttribut som påverkar användarvänlighets-dimensionen såväl positivt som negativt ärbl.a. navigationsbalken, sökverktyget, språk-utbudet och sidokarta. Av alla attribut sompåverkar användarvänlighet var navigations-balken den centralaste. Navigationsbalkenpåverkar alltså användarvänligheten mycketstarkt. För att göra navigationsbalken lättareatt använda är det viktigt att indela informa-tionen klart i stora och beskrivande huvud-kategorier. Utöver detta ansåg en del infor-manter att underkategorierna kunde kommafram då konsumenterna för musen på huvud-kategorin., d.v.s. att konsumenten inte förstbehöver klicka på huvudkategorin för att se-dan se den fortsatta indelningen.

Ytterligare påpekade en del informanteratt de kategorier som finns i navigationsbal-ken inte borde föra konsumenten till en an-nan e-tjänst. Sökverktyg ansågs också påver-ka användarvänligheten. De flesta informan-ter menade att sökverktyg är bra att ha påen e-tjänst. Några informanter var dock p.g.a.dåliga erfarenheter skeptiska till sökverktyg.En del informanter uppskattade egna sök-verktyg, d.v.s. sökverktyg som enbart sökerinom företagets e-tjänst, medan andra pre-fererade Googles sökverktyg. För att under-lätta användningen av en e-tjänst rekommen-derades erbjudandet av olika språk. Infor-manterna ansåg att de tre centralaste språ-ken (finska, svenska och engelska) borde er-bjudas för det första på grund av att Finlandär ett tvåspråkigt land och för det andra pågrund av att här finns många utlänningarsom eventuellt inte kan varken finska ellersvenska. Designen bör inte förändras bero-ende på vilket språk man väljer. Om ett före-tag inte har resurser till att erbjuda olikaspråkalternativ tyckte en informant att före-


10

dationslistan uppdelad in tre delar (se Tabell2). Listan utgår från kvalitetsdimensionernaoch är baserade på informanternas åsikterför a) vad företaget skall undvika, b) nogaskall beakta och överväga, och c) skall beaktavid utvecklande av e-tjänster.

Företaget kan stegvis enligt sammanfatt-ningen i Tabell 1 gå igenom de olika kvalitets-dimensionerna och deras attribut. Till exem-pel, ett företag kan först analysera designenpå sin e-tjänst. Designdimensionens förstaattribut (D1) berör e-tjänstens struktur. Fö-retaget kan använda rekommendationerna ilistan för att kontrollera ifall den existerandee-tjänstens struktur stämmer överrens medkonsumenters preferenser. Konsumenterkan t.ex. uppleva det som negativt om e-tjänsten är placerad på vänstra eller högrasidan och företaget kan på basen av rekom-mendationen antingen placera e-tjänsten påmitten av sidan eller täcka hela skärmen. Ifallden existerande e-tjänsten saknar klara ko-lumner kan detta påverka konsumenternasuppfattning av designkvaliteten negativt. Föratt förbättra strukturen och därmed desig-nen kan företaget omstrukturera sin e-tjänsttill två eller tre kolumner.

Ifall ett företag vill skapa en ny e-tjänstkan sammanfattningen tillsammans med re-kommendationslistan användas. Företagetkan nämligen först kolla vilka attribut sompåverkar design, innehåll, användarvänlighetoch förtroende. Sen kan företaget få rekom-mendationer gällande vad som leder till för-bättrad och försämrad uppfattning angåendesåväl varje kvalitetsdimension som attribut.

STUDIENS KONTRIBUTION Tidigare studier har främst studerat kund-upplevda e-tjänstekvalitetsdimensioner(t.ex. Loiacono et al., 2000; Yoo och Donthu,2001; Barnes och Vidgen, 2002; Santos,2003). I Lee och Lins (2005) undersökningvisade det sig dock att design inte påverkadesignifikant e-tjänstekvaliteten. Den här un der sökningen stöder inte detta, då det visade sig att design har en stark inverkan påden totalt upplevda e-tjänstekvaliteten.

färger, neon färger samt gul färg tillsammansmed röd ihop upplevdes negativt. Likaså an-ses ”sexiga/naken” bilder dra ner på förtro-ende.

Det är viktigt att företagets e-tjänst serseriös ut, att den är enkel och att strukturenär klar. För att skapa förtroende via en e-tjänst bör företagets kontaktuppgifter finnaspå e-tjänsten, tydligt och synligt antingenhögst upp på e-tjänsten eller i navigations-balken. Utöver kontaktuppgifter ansåg infor-manterna att företag bör berätta om sig själv,sin verksamhet, affärspartner, sinservice/sina produkter etc. för att skapa ocht.o.m. öka förtroende. Utöver dessa attributansåg informanterna att uppdatering av in-formation är ytterst viktigt och påverkar för-troende. Dessutom ansågs e-tjänster medlögner och irrelevant information eller över-drivna rubriker påverka förtroendet negativt.Detta på grund av att e-tjänsten och därmedockså företaget upplevdes bete sig olämpligtoch t.o.m. omoraliskt. Reklam påverkadeockså starkt förtroende; e-tjänster med ing-en eller enbart egen reklam verkade ingemest förtroende.

Enbart bra design och bra innehåll räckerinte till att skapa förtroende. E-tjänsten mås-te också vara lätt att använda och teknisktfungerande, d.v.s. användarvänlighetskvali-teten påverkade också förtroendet. Kortaladdningstider och en tekniskt bra e-tjänstär nödvändiga ifall ett företag vill skapa för-troende bland konsumenter. Företag som vi-sar att de bryr sig om konsumenters åsikteroch kommentarer kan enligt några informan-ter öka på förtroendegraden. Att uppmuntrakonsumenter att dela med sig av erfarenhe-ter skapar positiva känslor bland informan-terna. Förutom design, innehåll, reklam ochanvändarvänlighet har också tidigare erfa-renheter, företagets storlek och företagetsimage inverkan på förtroendet.

IMPLIKATIONER Rekommendationer för ett företag rörandehur det kan använda resultaten från dennastudie presenteras i form av en rekommen-

BEAK

TA –

REKO

M M

ENDE

RAS

BEAK

TA –

ÖVER

VÄG

NOGA

UNDV

IK H

ELT

OCH

HÅLL

ET

11


Tabell 2. Rekommendationer vid skapandet eller utvecklandet av e-tjänster.

Design (D1-D7)

D1: Placering av e-tjänsten på endera sidan

D1: Många kolumner och lådorD1: Långa sidorD1& D4: Byt lyout/struktur/bak-

grund enligt temaD2: Neon eller många olika färgerD2: Rött och gult ihop � billigt

och dåligtD2: Bara svart och vitt � tråkigtD2, D3, D5: Bilder, fonter etc.

blir större och mindre, färgerändras då man för musen över � skapar känsla av orolighet

D2, D3 & D5: För många olikafonter och font storlekar, färger och bilder

D3 & D4: Svart bakgrund och vittext, el. grå font på vit bak-grund

D4: Reklam som bakgrundD6: Placera reklam mellan innehållD6: Placera reklam hit och ditD5 & D6: Rörliga bilder/reklamD7: Liten & otydlig navi gationsbalk

D6: Placera reklambanderoll högstupp på sidan + på högrakanten

D5: Enstaka rörlig bild

D1: Placera webbsidan på mitteneller täck hela skärmen

D1: Få (2 el. 3) klara kolumner och lådor

D1 & D4: Kontinuerlig layout/struktur/bakgrund

D2: Neutrala färger (grå, beige, blå, fräsch grön)

D2: Användning av samma färgnyans kontinuerligt

D2: Färger som passar med före-tagets tema/logo

D2: Färger för att grupperaD2 & D4: Tydliga kontrasterD3: Användning av en font stil,

några få font storlekarD5: Placera logon högst uppD5: Stilla bilder (antal ca 3–4)

� satsa på kvalitet, relateratill tematMänniskobilder � Familj &barn bra!

D6: Ingen reklam eller ifall måste� placera reklam tydligt påhögra kanten el. ner

D7: Tydliga grupperingarD7: Placerad på synligt ställeD7: Utförlig navigationsbalk nere

Innehåll (I1-I5)

I1: Långa texterI1: SkrivfelI1: Överdrivna

rubrikerI2: Bild utan textI2: För mycket

onödig infor -mation

I2: LögnerI3: För mycket

reklamI3: Reklam bland

innehålletI3: Reklam som

följer med dåman skrollarneråt

I3: Reklam somsticker i ögat förmycket

I5: Hela textenunder en bildsom Link

I2: Omfattande information �mera än vadsom är nödvän-ligt

I1: Intresse -väckande och sägande rubriker

I1: Klart och korrektspråk

I1: Kort och koncistext

I2: ”Less is more!”I2: Datum när pub-

licerats/upp -daterats

I2: Kontaktupp -gifter

I2: Omfattande information somhålls inom rele-vanta ämnen

I2: UppdateratI3: Ingen reklamI4: Möjligheter till

diskussion ellerkommentarer

I5: Inledningar och”läs mera” Link

I5: Länkar till relaterande e-tjänsterInformation om företaget

Användarvänlighet (A1-A9)

A1: För många rubriker i navinA1: Ingen Link till hemsidanA1: Navin för liten, syns dåligtA1: Navin försvinner då man surfar

på sidanA1: Oklara grupperingar � vet inte

vad som hör vart, svårt att hitta.A2: Sökverktyg som inte fungerarA3: Då man ändrar på språket ser

webbsidan totalt annorlunda ut el. man kastas till en ny sida

A4: En ostrukturerad och roddigsidokarta

A5: Långa laddningstiderA6: Skrollande � speciellt åt sidanA7: Pop up reklamA9: Hjälpverktyg som inte fungerar

eller hjälper (onödiga)

A1: Navin vertikalt (lista)A1: Underkategorierna kommer

fram då man för musen på huvud grupperna i navin

A2: Google sökverktygA4: SidokartaA7: Ifall en inledare + ”läs mera”-

knapp � då man trycker kommertexten direkt under, dvs. behöver inte laddas på en ny sida

A7: Pop up (egen reklam)A8: Visa rutten hur man rört sig

A1: En mera omfattande navi allra lägst ner på sidan (om mycket information)

A1: Horisontell navi med klara rubriker/indelningar � uppe på sidan & hålls på samma ställe

A1: Om mycket information �huvud- och undernavi

A1: En Link till framsidanA2: Eget sökverktygA3: Placera språkutbudet på ett

synligt ställe (upp)A3: Språkutbud � åtminstone det

centralaste översatt, el. even-tuellt länkar till liknande sidor på annat språk

A5: Kort laddningstidA6: Lite skrollandeA7: ”Läs mera” � sidan behöver

inte laddas på nytt, utan texten tilläggs direkt under

A7: Viktigaste först och tydligtA9: Hjälpverktyg

Förtroende (F1-F4)

F1: Undermålig design• För mycket bilder, färger• Om bakgrundsfärgerna

byts varje gång manklickar sig vidare

• Färggranna färger, neonfärger

• Gul och röd färg ihop• För mycket små rutor hit

och dit• ”Sexiga/naken” bilder

F2: Innehåll• Mycket onödig infor mation• Överdrivna rubriker• Inte kontaktuppgifter• Inte uppdaterat

F3: Användarvänlighet• Feedback ruta inte

tillräckligt synlig• Pop up reklam• Lång laddningstidF4: Mycket reklamF4: Reklam i stil med Seiska

och Pikavippi

F2: Samarbetning medbanker (bankkoder behövsför att logga in)

F1: Ser seriös utF1-F3: Enkel och klar

e-tjänstF1-F4: Sidan ger en profes-

sionell och sakkunnigbild av företaget � hel-heten påverkar (design,användarvänlighet, information)

F2: Bank logor F2: Information om

företaget F2: Kontaktuppgifter synligtF2: Medge egna fel och

rätta till demF2: Omfattande informationF3: Fungerande sida

(tekniskt)F3: Möjlighet att chatta

eller skriva kommen-tarer; dela med sig erfarenheter

F4: Ingen reklam (förutomegen)

F4: Seriös reklam el. egenreklam

Tidigare studier har främst poängterat desig-nens viktighet, men inte förklarat vad konsu-menterna egentligen uppskattar. Innehålls-kvaliteten har också ansetts vara viktigt vidutvärdering av den totala e-tjänstekvalitetenvilket även denna undersökning finner. Den-na dimension ansågs dock påverka minst dentotala e-tjänstekvaliteten i jämförelse medde övriga kvalitetsdimensionerna. Det verkarsom en del konsumenter betonar innehållmedan andra betonar design. Den här studi-en stöder tidigare studier (Barnes och Vid-gen, 2002; Collier och Bienstock, 2008) somfunnit att användarvänlighet starkt påverkarden totalt upplevda e-tjänstekvaliteten. An-vändarvänlighet tillsammans med design vi-sade sig vara de två starkaste dimensionernasom påverkade den totala uppfattningen ave-tjänstekvaliteten. I denna studie liksom iSantos (2003) undersökning kom det framatt navigationsbalken är det centralaste sompåverkar användarvänligheten och navige-ringen. Förtroendekvalitet har ansetts varaden viktigaste kvalitetsdimensionen i flera ti-digare studier. I denna studie däremot visadesig förtroendedimensionen vara en hygien-faktor som helt enkelt i dagens läge tas somgiven. Ifall problem angående förtroendeuppstår, påverkas den upplevda e-tjänstekva-liteten mycket kraftigt (på ett negativt sätt).Det visade sig att helheten främst påverkarförtroende. Designkvaliteten i synnerhet ochinnehållskvaliteten och användarvänlighets-kvaliteten påverkade alla starkt förtroende.I studien visade sig de övriga kvalitetsdimen-sionerna (design, innehåll och användarvän-lighet) påverka förtroende.

REFERENSER

Barnes, S. & Vidgren, R. (2002): “An IntegrativeApproach to the Assessment of E-Commerce Qua -lity”. Journal of Electronic Commerce Research 13,

ss. 234–249.

Collier, J. & Bienstock, C. (2006): “MeasuringService Quality in E-Retailing”. Journal of Service

Research 8, ss. 260–275.

Cristobal, E., Flavián, C. & Guinaliu, M. (2007):

“Perceived E-service Quality (PeSQ) MeasurementValidation and Effects on Consumer Satisfaction andWeb Site Loyalty”. Managing Service Quality 17, s.

317–340.

Eisenhart, K. (1989): “Building Theories from Case Study Research”. Academy of Management

Review 14, ss. 532–550.

Guenther, K. (2004): “Pull Up a Chair and Stay Awhile: Strategies to Maximize Site Stickiness”. Online 28, ss. 55–57.

Gummerus, J., Liljander, V., Pura, M. & van Riel,

A. (2004): “Customer Loyalty to Content-BasedWeb Sites: The Case of an Online Health-Care Serv -ice”. Journal of Services Marketing 18 ss. 175–186.

Hanson, W. (2000): Principles of Internet Marke-

ting. South-Western College Publishing, Cinncinati,Ohio.

Lee, G. & Lin, H. (2005): “Customer Perception ofE-service Quality in Online Shopping”. International

Journal of Retail & Distribution Management 33,

ss. 161–176.

Loiacono, E., Watson, R. & Goodhue, D. (2002):

“WEBQUAL: A Measure of Website Quality”. Ameri-

can Marketing Association Winter Educators‘

Conference Proceedings 13, ss. 432–437.

Patton, M. Q. (2001): Qualitative Research &

Evaluation Methods. 3dje upplagan, Sage Publica-tion, Thousand Oaks.

Santos, J. (2003): “E-Service Quality: A Model ofVirtual Service Quality Dimensions”. Managing

Service Quality 13, ss. 233–246.

Saunders, M., Lewis, P. & Thornhill, A., (2007):

Research Methods for Business Students. 4rde upplagan, Prentice Hall, London.

Sousa R., Yeung A. & Cheng T. (2008): “CustomerHeterogeneity in Operational E-Service Design Attri-butes: An Empirical Investigation of E-Service Quali-ty”. International Journal of Operations & Produc-

tion Management 28, ss. 592–614.

Trabold, L., Heim, G & Field, J. (2006): “Com-paring E-service Performance Across Industry Sec-tors, Drivers of Overall Satisfaction in Online Retai-ling”. International Journal of Retail & Distribu-

tion Management 34, ss. 240–257.

Yoo, B. & Donthu, N. (2001): “Developing a Scaleto Measure the Perceived Quality of an InternetShopping Site”. Quarterly Journal of Electronic

Commerce 2, ss. 31–46.

12


HUR BETALAS INKÖPEN I DAG?

D e vanligaste betalningsmedlen vid dagli-ga inköp är kontanter och olika formerav kort. Marknadsandelarna för de olika

korttyperna och kontantbetalningarna i Fin-land framgår av Tabell 1.

I Finland gjordes totalt ca 2 300 miljonerinköp i affärerna med kontanter och kort tillett sammanlagt värde av ca 51 miljarder euro2007. Av tabellen framgår att största antaletbetalningar görs med kontanter, nästan 60procent, men värdemässigt mest med vanli-ga bankkort. Medelinköpet med kontanterär ca 12 euro och med bankkort 35 euro. Deinternationellt gångbara bankkortens andelhar ökat snabbt, som ett led i SEPA-utveck-lingen2, och deras marknadsandel är ca 8–9procent på basis av både antal och inköps-

värde. Kreditkort används vid ca 6 procentav inköpen motsvarande 15 procent av in-köpsvärdet och medelinköpet är betydligthögre (ca 62 euro) än med andra betalnings-medel. Den totala inköpsomsättningen öka-de med 9 procent och kontanternas andelminskade med ca 2 procent 2007. Använd-ningen av kreditkort ökade med 28 procentmedan användningen av vanliga bankkortökade endast med 8 procent. Trenden harvarit liknande under flera år.

Internationellt hör Finland till den gruppav länder med mycket hög kortanvändningsom består av alla nordiska länder, Nord -amerika, Nya Zeeland och Australien. Ty-piskt för de fennoskandinaviska länderna äratt kreditkortsanvändningens andel är låg,ca 10–15 procent av kortbetalningarna.

13

* Harry Leinonen är rådgivare till Finlands Banks direktion med specialområdet betalningssystem och avvecklingssystem för värde-papperstransaktioner.

1 Artikeln baserar sig på ett föredrag vid Ekonomiska Samfundets möte den 10 mars 2009 samt forskningsmaterial som utkommit i artikelform i Finlands Banks populärvetenskapliga serie Expository Studies A:113 Harry Leinonen (red.) Evolving Payment Habits, Proceeding of the Bank of Finland Payments Habits Seminar 2008, kapitel7 ”Hidden payment charges at point of sale andpossible impact of increased transparency”. De framförda åsikterna är personliga och sammanfaller nödvändigtvis inte med Finlands Banks officiella ståndpunkter.

2 SEPA = Single Euro Payment Area, ett gemensamt eurobetalningsområde med enhetliga betalningsstandarder och förfaranden, vilket kräver att de rent nationella korten ersätts av internationellt gångbara kort. Mer SEPA-information finns på www.sepa.eu.

est 1/10 harry leinonen

Fördelaktigare betalsystem genomtransparent prissättningDen nuvarande affärsmodellen leder till ineffektivitet.1

Harry Leinonen*

Ekonomie Magister

Konsumenterna saknar tillräcklig information och beaktat därför sällan kostnaderna för olika betalningsmedel vid valet mellan kontanter, bankkort och kreditkort. Orsaken är att våra vanligastebetalningsmedel är en av de sista serviceformerna som står utanför normal priskonkurrens. Den nuvarande affärsmodellen bygger till största delen på en dold prissättning där betalningskostnadernaär ”inbakade” i de inhandlade produkternas pris. Avsaknaden av transparent prissättning begränsarkonkurrensen, styr mot en mindre effektiv användning av nuvarande serviceformer och fördröjerutvecklingen. En transparent affärsmodell för betalningar skulle göra fördelarna av utveckling ochförändring synliga och därför med stor sannolikhet leda till inbesparingar genom effektivare val ochökad konkurrens.


3 Se t.ex. Banco de Portugal (2008), Bergman et al (2007) för Sverige, Brits & Winder (2005) för Holland, Gresvik & Haare (2009) för Norge och National Bank of Belgium (2006) och Humphrey et al (2003) för Spanien och USA. De undersökta kostnads -faktorerna utgör 0,7–1,5 procent av BNP men vissa kostnadstyper och betalningsinstrument är uteslutna i de olika under -sökningarna.

4 Andersson & Guibourg (2001) för Sverige, Humphrey et al (2000) för Norge och Paunonen & Jyrkönen (2002) för Finland.

14

Specifika kostnader vid betalning medkort är att butiken behöver en kortterminalför avläsning av korten och skapande av enbetaltransaktion. Bankerna behöver ett sy-stem för att ta emot betalningstransaktioner-na. Olika sorts missbruk av kort leder till kre-ditförluster och kostnader för bankerna ochdelvis för köpmännen.

Vid betalning med kontanter utgörs destörsta specifika kostnaderna i dag av under-håll och service av bankautomatnätverket,sortering och transport av sedlar till automa-terna, från butikerna och mellan kontantcen-tralerna. Butikerna behöver växelkassa i bör-jan av dagen och deponerar dagskassorna islutet av dagen.

Säkerhetskraven för värdetransporternaav kontanter ökar kontinuerligt och därmedäven kostnaderna för transporterna. Den se-naste tidens spektakulära rån av penning-transporter och uppräkningscentraler pekarpå en tydlig ökning av brottslighet som är di-rekt förknippad med kontantförsörjningen.Kontanternas anonymitet stöder också an-nan slags brottslighet, t.ex. narkotikahandel,utpressning och skattefusk. I de nordiska län-derna har centralbankerna gjort undersök-ningar som visar en ”oförklarad” användningav kontanter i storleksordningen 40–60 pro-cent av kontanterna i omlopp.4

VILKA ÄR KOSTNADERNA FÖR BETALNINGAR?

Det kostar att betala fastän konsumenternasällan ser de direkta kostnaderna. Enligt vis-sa internationella undersökningar utgör dedirekta betalningskostnaderna ca 1–2 pro-cent av BNP.3 Alla parter – konsumenten,konsumentens bank, affären och affärensbank – har kostnader för betalningsproces-sen.

I dag betalar konsumenterna i Finland alltvia sitt bankkonto på ett eller annat sätt ef-tersom konsumenterna får nästan alla sinalöner och andra inkomster inbetalda på sinabankkonton via bankgiro. Konsumenternakan göra betalningar direkt som kontotrans-aktioner med till exempel bankkort eller in-direkt genom att först ta ut kontanter via enbankautomat (nästan 90 procent av alla kon-tantuttag) för senare betalningar. Gemen-samma kostnader för betalning i butik, bådemed kort och kontanter, är därmed banker-nas kostnader för kort, kortsystem och inlå-ningssystem inklusive kostnaderna för fram-ställning av kontoutdrag. I butiken tar självakundbetjäningsprocessen vid betalningen imedeltal lika lång tid för kort som för kontan-ter, men det är avsevärda skillnader i denbakomliggande verksamheten.

Tabell 1. Marknadsandelar för de vanligaste betalningsmedlen i Finland 2007.

Källor: Leinonen (red.) 2009, s. 202, Finansbranschens Centralförbund och Kreditlaget. Författarens uppskattning av kontanter på basisav kontantuttag och handelns medelinköpsstatistik.

Andel av Andel av Värdeförändring Genomsnitts-antal trans- inköpsvärdet 2006–07 inköp. (€)

aktioner

Vanl. bankkort 27 % 44 % +8 % 35Int. bankkort 9 % 8 % +38 % 20Kontanter 59 % 32 % –2 % 12Kreditkort Visa/MC 5 % 13 % +28 % 62Kreditkort övriga 1 % 2 % >+28 %? 63

Totalt 2 316 mn 50 600 mn € +9 % 21


5 Kreditkorten är en blandning av betalning och kredit. Kostnaderna för själva betalningsprocessen är desamma. Skillnaderna i kostnader mellan korttyperna beror på den anslutna kreditmöjligheten. Kreditkostnaderna tas ut i priserna för bankerna och kreditkortsföretagen har en samlad prissättning av de vanligaste kreditkorten så att kreditkostnaderna och kortavgifterna inte kan separeras.

6 Banco de Portugal (2008), Bergman et al (2007) för Sverige, Brits & Winder (2005) för Holland, Gresvik & Haare (2009) för Norge och National Bank of Belgium (2006) för Belgien.

15

Break-even-punkten minskar gradvis pågrund av växande kortvolymer och ökade lö-nekostnader för de manuella processerna.Om konsumenterna valde betalningsmedlenrationellt på basis av de verkliga kostnaderna,skulle kontanter främst användas för deminsta betalningarna under ca 2–3 euro vidnuvarande kostnadsnivå och kortanvänd-ningsvolymerna skulle öka avsevärt.

NUVARANDE DOLDA AFFÄRS- OCH PRISSÄTTNINGSMODELLBanker och kreditkortsföretag som tillhan-dahåller olika betalningsmedel prissätter ser-viceformerna till största delen genom doldprissättning (se figur 1) i form av lägre räntorpå transaktionskonton, räntelösa transak-tions- och valuteringsdagar (= float) och in-bakade påslag i försäljningspriserna. Den nu-varande prissättningsmodellen uppkom närkontanterna var det klart dominerande be-talningsmedlet, men betalningstekniken harutvecklats och effektiviserats sedan dess.Trots det har prissättningsmodellen inte änd-rats, utan den dolda prissättningens andelav bankernas betalningsinkomster har i stäl-let ökat med åren.

Största delen, över 80 procent, av banker-nas betalningsinkomster debiteras via detalj-handeln (se Tabellerna 2 och 3). Bankernaoch kreditkortsföretagen har prissatt alla be-talningsinstrument mot butikerna så att in-sättningarna av betalningsmedel är prissatta,dvs. när butiken sätter in 100 euro i kontan-ter så blir nettoinsättningen 99,00–99,40euro och mot ett kreditkortsköp om 100 eurofår butiken endast 97–99 euro. Totalt har de-taljhandeln fakturerat ”inbakade” bankavgif-ter till ett värde av ca 270 miljoner euro 2007,vilket utgör ca 0,53 procent av den totala om-sättningen i genomsnitt för varje inköp.

Utöver indirekta betalningar via detalj-handeln har konsumenterna också betalatdirekta avgifter till bankerna i form av ”paket -

VILKA ÄR EFFEKTIVITETSSKILLNADERNAMELLAN OLIKA BETALNINGSSÄTT?Den stora skillnaden är att kortprocessernaär helt automatiserade medan kontanternakräver en ansenlig mängd manuella och fy-siska sorterings-, förpacknings- och trans-portprocesser, vilket resulterar i skillnader ikostnadsstrukturen och därmed till att kon-tanter är fördelaktigare ur kostnadssynpunktför små betalningar (under 2–3 euro) ochkort för medelstora och stora betalningar.

Kostnaderna för kortbetalningar5 är fördet mesta fasta adb-kostnader (maskin- ochprogramvara): ju större volymerna är, destolägre blir genomsnittskostnaden per trans-aktion. Kostnaderna för kontantbetalningarär till en stor del rörliga, vilket gör att genom-snittskostnaden per transaktion varierarmindre vid volymförändringar. Kostnadernaför en bankkortsbetalning är oberoende avinköpets storlek, medan kontantkostnadernaökar nästan linjärt med inköpets storlek.Över tiden ökar de manuella kostnadernamedan adb-kostnaderna visar en klart sjun-kande trend.

En annan betydande skillnad är att varjekortinköp registreras i bankernas system me-dan endast kunduttag och köpmännens dag-liga insättningar registreras för kontanter.Ett automatuttag kan därför användas till fle-ra mindre betalningar, varvid endast betala-ren och butiken har kostnader för enskildamindre betalningar.

Bankautomatuttagens uppspjälkning påflera mindre kontantbetalningar och fördel-ningen mellan rörliga och fasta kostnader le-der i dag enligt centralbankernas kostnadsun-dersökningar6 till en break-even-punkt mellankontanter och kortbetalningar där kortbetal-ningar är ekonomiskt fördelaktigare för störreinköp och kontanter är förmånligare för mind-re inköp. Enligt undersökningarna liggerbreak-even-punkten på ungefär 5–7 euro mednuvarande volymer och kostnadsnivåer.

Tabell 2. Uppskattning av detaljhandelns betalningsavgifter 2007.8

Källor: Leinonen (red.) 2009, s. 202, Finansbranschens Centralförbund och Kreditlaget. Författarens uppskattning av kontanter på basis av kontantuttag och handelns medelinköpsstatistik samt uppskattning av användningen av övriga kreditkort (främst Amex och Diners) genom enkätundersökningar.


16

sumenterna därmed 0,18 euro/betalnings-transaktion eller 0,82 procent av den inhand-lade varans värde. Största delen av dessa, ca65 procent, tas ut av konsumenterna via bu-tikernas betalningspåslag. Av alla avgifter kanendast månads-/årsavgifterna anses vara syn-liga och dessa utgör endast 20 procent av allaavgifter. De nuvarande månadsavgifterna ärfasta och oberoende av konsumentens val avbetalningsinstrument, vilket gör att valet avbetalningsinstrument inte påverkar konsu-menternas betalningsavgifter.

av gifter” för kortservice och i form av ute -bliven ränteinkomst på transaktionskontonfastän bankerna hela tiden har disponeratkontopengarna på något internt konto. Tabell3 innehåller en uppskattning av bankernastotala inkomster på basis av betalningsvoly-merna, bankernas offentliggjorda avgifter ochen räntemarginalsskillnad7 på 3 procent.

Av Tabellerna 2 och 3 framgår att banker-na får intäkter om totalt ca 420 miljoner euroför betaltjänster som gäller betalningar medkontanter eller kort. I genomsnitt betalar kon-

7 Räntemarginalsskillnaden mellan transaktionskonton och 3 månaders inlåning var 2007 ca 3 procent, vilket motsvarar det lång -variga genomsnittet. Under den nuvarande bankkrisen med mycket låga räntor är skillnaden tillfälligt mycket mindre. Kontot för inlåning med en fast löptid på 3 månader har tagits som jämförelsegrund eftersom 3 månader är den kortaste statistikperiodenför konton som inte används för betalningar. (Om bankerna debiterade betalningskostnaderna separat och synligt, skulle de ha medel att betala en i motsvarande grad högre inlåningsränta.)

8 I Tabell 2 innehåller kolumn 2 information om avgifterna, kolumn 3 antalet transaktioner i miljoner och kolumn 4 den totalainköpsomsättningen i miljoner euro. Kolumn 4 med detaljhandelns totala bank- och kreditkortsavgifter för de olika betalnings -sätten är beräknad på basis av genomsnittsuppgifterna i de föregående kolumnerna.

Direkta:Konsumentavgifter,synliga eller dolda

Banker, kreditkortsföretag

Konsumenter

Detaljhandeln

Indirekta:Detaljhandelns avgifter, synliga eller dolda

Detaljhandelns betalningspåslag:Synliga eller dolda (=inbakade påslag i försäljningspriserna)

Figur 1. Den nuvarande ”dolda” prissättningsmodellen för betaltjänster.

Källa: Leinonen (red.) 2009, s 189.

Detaljhandels Avgiftet per Antal Värde Genomsnitts-bankavgifter transaktion (mn st.) (mn €) kostn. (mn €)

Vanl. bankkort 3–5 cent/tr 628 22 500 35Int. bankkort 0,33 % 199 4 000 13Kontanter 0,6–1,0 % 1 366 16 400 131Kreditkort Visa/MC 1,0 % 108 6 700 67Kreditkort övriga 2,7–4,0 % 15 1 000 34

Totalt 2 316 50 600 270

0,53 % av omsättningen


17

cent av värdet). Tabell 5 innehåller en beräk-ning av transaktionsavgifterna baserade påmedelinköpen 2007. Avgifterna för interna-tionella bankkort i absoluta belopp är lägreän för vanliga bankkort på grund av lägre ge-nomsnittsinköp. Situationen kommer troli-gen att förändras i framtiden då de flesta van-liga nationella bankkort ersätts med interna-tionella kort, vilket gör att genomsnitts in -köpen kommer att öka. Den procentuella de-taljhandelsavgiften för internationella korthöjer då den absoluta genomsnittsavgiftenoch därmed troligen också den totala avgif-ten. En fast transaktionsavgift för bank-kortsinköp skulle vara att föredra ur en hel-hetsekonomisk synpunkt eftersom process-kostnaderna för bankkortstransaktioner ärdesamma oberoende av transaktionens stor-lek. En ökad användning av en procentuellbankkortsavgift kan leda till att köpmännenföredrar andra mindre effektiva betalnings-medel för större belopp på grund av skevprissättning. Konsumenter som köper med kreditkort

(vanligen Visa, MasterCard, Amex eller Di-ners) betalar samtidigt som de automatisktfår en betalningstid på 35–45 dagar (flerabanker och kreditkortsföretag har gått in förden kortare tiden för konsumenterna). De-taljhandeln betalar då kreditkortsföretaget

DOLDA AVGIFTER OMRÄKNADE TILL SYNLIGA AVGIFTERDe nuvarande avgifterna kan omräknas tillgenomsnittsliga transaktionsavgifter genomatt dividera de totala avgifterna med trans-aktionsvolymerna och medelvärdet av trans-aktionen. Tabell 4 innehåller en beräkningav nuvarande kontantavgifter omvandladetill transaktionsavgifter för automatuttag2007 på basis av genomsnittsuttag om 86euro i automater i Finland.

Om bankerna i stället debiterade en mot-svarande avgift när konsumenterna tar utpengarna, skulle det innebära en uttagsavgiftpå 0,52–0,86 euro (kolumn 2 i Tabell 4). Sam-manlagt betalar konsumenterna i Finland idag 0,77–1,11 euro per automatuttag närman lägger till bankernas direkta avgifter.Om bankerna betalade högre inlåningsränta(3 procent), skulle det motsvara en transak-tionsavgift om 0,14 euro (kolumn 3), och omden månatliga kontoavgiften om 2 euro om-vandlades till en transaktionsavgift på basisav genomsnittsvolymen, så skulle det mot-svara 0,11 euro (kolumn 4 i Tabell 4).

Detaljhandels avgifter för inhemska bank-kort har varit låga, dvs. 3–5 cent per transak-tion oberoende av transaktionsvärdet. Vidövergången till internationella kort blir detalj -handelsavgifterna procentuella (0,33 pro-

9 I tabell 3 innehåller kolumn 2 genomsnittsliga avgifter för de olika avgiftstyperna. Kundernas månatliga kontopaketsavgift är ca 2 euro, varav 40 procent kan hänföras till kortbetalningar och kontantuttag på basis av de totala betalningsvolymerna.Genomsnittsavgiften för kreditkort är ca 25 euro. Kolumn 3 innehåller antalet bankkorts- och kreditkortskonton. Betalningarnabinder ett genomsnittskapital som motsvarar den totala årliga betalningsvolymen fördelat på 12 månader och inom månadenjämnt fördelat under antagande att konsumenterna får inkomster (löner, pensioner etc.) i genomsnitt en gång per månad.

Tabell 3. Bankernas och kreditkortsföretagens synliga och dolda kortkundsavgifter.9

Källa: Leinonen (red.) 2009, s. 197–198.

Bankens Antal Värde Genomsnitts-konsumentavgifter (mn st.) (mn €) kostn. (mn €)

Kontoavgift/månad 2 e*12*40 % 4,1 39

Kreditkortsavgift/år ca 25 € 1,8 45

Räntemarginal 3 % 50 600 633 mån. inl.–trans. konto /12 mån./2

Totalt 147

0,29 % av omsättningen

Tabell 4. Kontantavgifterna omvandlade till automattransaktionsavgift.10

Källa: Leinonen (red.) 2009, s. 200.


18

från bankerna på basis av ett längre kundför-hållande ter sig dessa omvandlade räntesat-ser höga.

GENOMSNITTLIG SUBVENTIONSEFFEKTEftersom detaljhandeln lägger till ett genom-snittligt påslag uppstår en korssubventione-ringseffekt, där de fördelaktigare betalnings-medlen (med avgifter under genomsnitts-påslaget) täcker kostnaderna för de dyrarealternativen (se den schematiska beskriv-ningen i figur 2). Kunderna ser inte genom-snittspåslaget eller de bankavgifter ba kompåslaget som på basis av volymerna resulte-rar i ett genomsnittspåslag.

eller banken en provision som täcker bådaserviceformerna. För Kreditlagets kort (Visaoch MasterCard) är provisionen ca 1 procentoch för Amex och Diners varierar provisio-nen per köpman. Krediteringen till köpmän-nen är också långsam, dvs. längre än envecka 2007 (ett kreditkortsföretag har gåttin för att förkorta krediteringstiden under2010). I Tabell 6 har köpmannaprovisionernaomvandlats till effektiv (årlig)ränta med be-aktande av kortkundens kredittid på 35 re-spektive 45 dagar samt köpmännens fördröj-da kreditering. Jämfört med räntesatsernaför konsumtionskrediter (vanligen med enräntemarginal på 1,7–3,0 procent11) direkt

10 Uträkningen i tabellen är gjord för två olika kontantavgifter i detaljhandeln (0,6 och 1,0 procent) som motsvarar prisskillnadernai bankernas avgifter (kolumn 1). Bankerna debiterar butikerna främst för kontanterna i dagens slutkassa som transporteras tillbankerna (i de flesta fall till Automatia Oy:s uppräkningscentraler) för avräkning och insättning. Om bankerna i stället debi -terade motsvarande avgift när konsumenterna tar ut pengarna, skulle det innebära en uttagsavgift på 0,52–0,86 euro per genom - snittsuttag om 86 euro (kolumn 2). Om bankerna betalade högre ränta (3 procent) på inlåning, skulle det motsvara en trans -aktionsavgift om 0,14 euro (kolumn 3), och om den månatliga kontoavgiften om 2 euro omvandlades till en transaktions avgift påbasis av genomsnittsvolymen, så skulle den motsvara 0,11 euro (kolumn 4). Kolumn 5 innehåller summan av de före gåendekolumnerna.

11 Kokko (2009).12 Kolumn 1 innehåller information om avgifterna. Kolumn 2 innehåller en omräkning av kundernas medelinköp för de båda kort -

typen. Räntemarginalen i kolumn 3 är beräknad utgående från antagandet att konsumenterna får inkomster i medeltal en gångper månad och betalar kontinuerligt under månaden. Den månatliga avgiften i kolumn 4 är beräknad på basis av en månatligkontoavgift om 2 euro och kortbetalningarnas andel av de totala betalningsvolymerna.

Detaljhandelsavgifter Detaljhandels- Räntemarginal Månatlig Avgifteravgift per uttag för uttag på 86 € avgift/trans. per uttag

(€) (€) (€) (€)

0,6 % omsättning 0,52 0,14 0,11 0,77

1,0 % omsättning 0,86 0,14 0,11 1,11

Tabell 5. Bankkortsavgifterna omvandlade till transaktionsavgift.12

Källa: Leinonen (red.) 2009, s. 199–200.

Detaljhandelsavgifter Detaljhandels- Räntemarginal Månatlig Avgifter/avgift per för ett inköp på avgift/trans. kortinköp

medelinköp om 35 resp. 13 € (€) (€)35 resp. 13 € (€)

(€)

Vanl. bankkort 3–5 cent/tr 0,03–0,05 0,06 0,11 0,20–0,22

Int. bankkort 0,33 % 0,04 0,02 0,11 1,17

Tabell 7 innehåller en uträkning av nivånpå subventionseffekten på basis av 2007 årsavgifter och volymerna för hela detaljhan-deln på basis av de totala volymerna.

De lägre avgifterna för bankkort gör attbankkorten subventionerar alla övriga betal-ningsmedel. Vid ett vanligt bankkortsinköpvar subventioneringen 2007 ca −0,38 pro-cent, dvs. vid ett genomsnittsinköp om 35euro täcker bankkortsanvändaren med 0,13euro betalningsavgifterna för kunder som an-vänder andra betalningsmedel. Den genom-snittsliga subventionen för internationellabankkort är −0,15 procent. Subventionen för

kontantinköp är +0,17 procent, som absolutsett är tämligen låg, 2–3 cent, på grund avmedelinköpens ringa storlek. Kreditkortsan-vändarna får betydande subventioner försina inköp, 0,52–2,72 procent eller 0,32–1,72euro beroende på korttyp. Subventionen in-nebär att kreditkortköparnas kreditkostna-der och övriga förmåner till största delen be-talas av andra kunder.

SYNLIGA AVGIFTER PÅVERKAR KONSUMENTERNAS VALKonsumenterna är känsliga även för små synliga avgifter, men vid avsaknad av synliga

19


13 Kolumn 2 anger provisionsnivåerna för korttyperna och köpmannakategorierna (låg och hög) för Amex och Diners. Kolumn 3 och 4 innehåller omräkningen till effektiv (årlig) ränta på basis av den kredittid som beviljas av kreditkortsföretagen med avdragför en fast transaktionsavgift motsvarande den inhemska bankkortsavgiften. Uträkningen innehåller inte en uppskattning avvärdet av möjliga bonuspoäng och andra förmåner, t.ex. reseförsäkringar som kreditkortsföretagen möjligtvis beviljar. Dessa ärsvåra att uppskatta men de skulle sänka räntenivån till den del de används.

Tabell 6. Detaljhandelns kreditkortsavgifter omvandlade till effektiv (årlig) ränta.13


Detaljhandelsavgift/ Effektiv ränta vid Effektiv ränta vidprovision 45 dagars kundkredit 35 dagars kundkredit

Visa och MC 1,0 % 10 % 14 %

Amex, Diners låg 2,7 % 27 % 39 %

Amex, Diners hög 4,0 % 40 % 58 %

Figur 2. Subventionseffekter av systemet med genomsnittspåslag.

Erhållensubvention

Bank-korts-avgift

Kontant-avgift

Kredit-kort 1avgift

Kredit-kort 2avgift

Genom-snitts-påslag

Prisutanbetaln.påslag





Konsument-priset

Betaladsubvention

14 Kolumn 2 innehåller information om avgifterna och kolumn 3 genomsnittsinköpen som tillsammans med inköpsvolymerna liggertill grund för subventionsuppgifterna i kolumn 4 och 5. Ändras medelinköpen och inköpsvolymerna så förändras ocksåkortsubventionseffekterna. De genomsnittliga butiksvisa påslagen varierar alltefter specifika volymer och eventuella variationer ibank- och kreditkortsavgifterna.

15 Weiner & Wright (2005). I Europa har Polen och Ungern förbjudit bankernas interna förmedlingsavgifter för kort, Spanien harbegränsat dem och EU-kommissionen har begränsat MasterCards internationella förmedlingsavgifter och förhandlar med Visa omett motsvarande avtal.

Tabell 7. Genomsnittlig subventionseffekt mellan olika betalningsmedel 2007.14

Källa: Leinonen (red.) 2009, s 203.

Genomsnitts- Genomsnitts- Genomsnittslig Genomsnitts-avgift inköp (€) subventions- subvention per

procent transaktion (€)

Vanl. bankkort 0,035 € 35 –0,38 % –0,13Int. bankkort 0,33 % 20 –0,15 % –0,03Kontanter 0,65 % 12 0,17 % +0,02Kreditkort Visa/MC 1 % 62 0,52 % +0,32Kreditkort övriga 3,2 % 63 2,72 % +1,71

Totalt 0,48 % 21


20

PROBLEMATIKEN KRING BANKERNAS INTERNA ÖVERFÖRINGSAVGIFTER OCH NÄTVERKSMONOPOLOckså två speciella faktorer styr betalnings-instrumentens prissättning: bankernas inter-na överföringsavgifter och nätverksmonopo-len. I en öppen, neutral och konkurrensfräm-jande nätverkstruktur skulle dessa faktorerinte existera.

För kreditkort och en del bankkort (de-bitkort) har konkurrerande banker och kre-ditkortsföretag gemensamt förhandlat framöverföringsavgifter för att överföra avgiftsin-komster från köpmännen via köpmannensbank till kortkundens kreditkortsföretag el-ler bank (se figur 4).

Överföringsavgiften ökar köpmannaavgif-terna och därmed de avgifter som är doldaför kunderna eftersom köpmannens banklägger förmedlingsavgiften till sin egen han-teringsavgift. Det att konkurrenter kommeröverens om en gemensam avgift har likhetermed en kartell. Konkurrensmyndigheternahar därför i ett flertal länder förbjudit sådanaavtal eller begränsat överföringsavgiftensstorlek15.

avgifter väljer konsumenterna betalnings -medel på basis av andra faktorer. Räntemed-vetna kunder använder gärna kreditkort ef-tersom de får gratis kredit som till största de-len bekostas av andra kunder. Kontantbeta-larna ser inte sina extra kostnader och förde-larna med effektivare betalningsmedel utanfortsätter därför med sina invanda betal-ningsrutiner. När bankerna prissatte check-blanketterna i slutet av 1980-talet övergickkunderna mycket snabbt till bankkort. Pris-sättningen av plast- och papperspåsar isnabbköpen har avsevärt minskat deras över-användning.

Finland Bank genomförde en enkätun-dersökning på hösten 2005 om möjliga syn-liga prissättningseffekter (se figur 3a+b).

Enligt enkätundersökningen skulle ensynlig prisskillnad om 10 cent ha en klar ef-fekt, medan än differens på 50 cent per trans-aktion skulle ha en mycket stor effekt. En ra-batt om 1 procent för valet av ett effektivt be-talningsinstrument skulle styra en stor delav kunderna, medan en rabatt om 2,5 pro-cent skulle få över 80 procent av konsumen-terna att övergå till det fördelaktigare instru-mentet.

16 Se t.ex. Evans & Schmalensee (2005) och Rochet & Tirole (2004).

Jag skulle övergå till ett nytt betalningsinstrumentom jag sparade 10 resp. 50 cent per transaktion.

Jag skulle övergå till ett nytt betalningsinstrumentom jag fick en rabatt på 1 % resp. 25 %

%40

30

20

10

01 2 3 4 5 6 7

1 2 3 4 5 6 7

50

40

30

20

10

0

0,1 € inbesp.0,5 € inbesp. 1 % rabatt

2,5 % rabatt

Instämmer inte alls Instämmer helt Instämmer inte alls Instämmer helt

Figur 3a+b. Effekter av synliga prisdifferenser enligt enkätundersökningen 2005.

Källa: Leinonen (red.) 2009, s. 210, och Dahlberg & Öörni 2006.

Figur 4. Bankernas och kreditkortsföretagens överförings- eller förmedlingsavgift.

Kortbeviljande bank

Köpmannens bank

Multilateral överens-kommelse mellan bankerna

Köpmanna-avgift

Hanteringsavgift

ÖverföringsavgiftÖverföringsavgift (eller förmedlingsavgift)


21

kostnadsbörda via en överföringsavgift såkan det endast minska köpmännens intresseatt ta emot bankkort. Detta kan t.ex. bli re-sultatet av den nya procentuella bankkorts-avgiften för internationella kort som innehål-ler också en procentuell överföringsavgiftsom ”beskattar” större bankkortsbetalningar,för vilka den tidigare avgiften var 0,03–0,05euro per transaktion oberoende av transak-tionsbeloppet. Kortkundernas intresse ökarheller inte eftersom överföringsavgiften integer några synliga fördelar som kunde öka in-tresset för att använda bankkort.

Situationen är densamma vid en jämförel-se mellan bank- och kreditkort. Ju högreöverföringsavgiften för kreditkortet är, destomer minskar köpmännens intresse att taemot korten. Betalningseffektiviteten och

Bankerna och kreditkortsföretagen på-står att överföringsavgifterna behövs förfrämja kortanvändningen på bekostnad avkontanter och därigenom höja kostnadsef-fektiviteten för betalningar i butikerna. Dethar också uppkommit en akademisk forsk-ning om betalningsplattformar (two-sidedpayments market)16 till stöd för detta krav.Dessa påståenden och teorier ter sig dockverklighetsfrämmande. När man jämför an-vändningen av kontanter och bankkort (de-bitkort) så minskar de kortbeviljande ban-kernas kostnader när kunderna använderkorten direkt i butiken i stället för att förstlyfta kontanter med korten från automaterna(såvida transaktionsbeloppet ligger överbreak-even-punkten, vilket det gör i dag).Ifall bankerna påför köpmännen en extra

17 www.europeanpaymentscouncil.eu.


22

verk och fatta prissättningsbeslut centralise-rat för hela nätverket och dess kunder.

Det inhemska bankkortssamarbetet mel-lan bankerna var också ett öppet, neutralt,standardiserat och konkurrensfrämjandenätverk utan överföringsavgifter. De interna-tionella Visa- och MasterCard-kortsystemenopererar med överföringsavgifter för allakorttyper, vilket innebär att övergången tillinternationella SEPA-kort i Finland sannoliktmedför ökade dolda betalningspåslag i affä-rerna, ifall myndigheterna inte kräver att deinternationella överföringsavgifterna ska sänkas ytterligare. Användningen av kortskulle främjas av öppnare, standardiseradeoch neutralare nätverksstrukturer.

DEN DOLDA PRISSÄTTNINGENS NEGATIVA EFFEKTER En marknad med dold prissättning ochstarkt subventionerade priser sätter de nor-mala marknadskrafterna ur spel. Detta ledervanligtvis till negativa helhetsekonomiskaföljdverkningar. De största problemen inombetalningsbranschen är att

− kostnads- och prisskillnaderna mellan ser-vicealternativen och serviceproducenter-na döljs

− användarna saknar inbesparingsincita-ment (jämför gratis plastpåsar eller bostä-der där vatten eller el ingår i hyran)

− användningsvolymen av ineffektiva betal-ningsmedel är överstor, vilket ökar de to-tala kostnaderna i ekonomin och minskarskaleffekterna för de effektiva instrumen-ten

− priskonkurrensen är låg, vilket lätt ledertill dold överprissättning

− svårt för nya och effektivare instrumentoch leverantörer att etablera sig när de intekan påvisa att de är kostnadseffektiva

− utvecklingen av betalningstjänsterna hind-ras och fördröjs, när det saknas utveck-lingsincitament.

funktionen är densamma för kredit- ochbankkort, skillnaden består i den betalnings-tid som gäller för kreditkorten. Köpmännenkan bevilja sina kunder kredit på flera olikasätt och kunderna kan själv få kredit på fleraolika sätt. Alla kreditkanaler är enkla attkoppla till olika sorters kort, t.ex. ett trans-aktionskonto med kredit. En hög förmed-lingsavgift baserad på bankernas multilate-rala avtal innebär därför en hög inbakad kon-sumtionsränta utan förhandlingsmöjlighe -ter för kunderna. Att använda bankkort ochförhandla direkt om konsumtionskrediträn-torna skulle leda till en förmånligare ränte -nivå. Kreditkorten ger i den nuvarande for-men kreditkortsanvändarna fördelar på be-kostnad av alla användare och till ett prissom är högre en gängse marknadspris. Dennuvarande modellen styr därför kreditkorts-användningen i en ineffektiv riktning ur ge -nom snitts konsumentens synpunkt.

Olika nätverksserviceformer förmedlartransportservice mellan nätverkskunder. Iett öppet, neutralt och konkurrensfrämjandenätverk betalar båda användarna (sändarenoch mottagaren) för servicen till sitt nät-verksföretag och leverantörerna kan vidare-befordra transportuppdragen till varandrautan begränsningar eller förmedlingsavgifter(jämför till exempel förmedlingen av e-postmellan e-postleverantörer). Sändnings- ochmottaggningsservicen kan på en öppen ma rk nad prissättas oberoende av varandra.Ett sådant neutralt nätverksförhållande harfastställts för bankgiron i EPC:s bankgiro-tjänst (SCT17) och reglerats i betaltjänstdi-rektivet (2007/64/EG), dvs. alla banker för-medlar bankgiron till varandra enligt gemen-samma standarder utan förmedlingsavgifteroch gottskriver kunderna det fulla beloppet.De internationella kortnätverken har där-emot byggt upp egna processnätverk medegna regelverk enkom för de egna kortenmed en blandning av internationella ochegna tekniska standarder. Separata ”märkes-nätverk” innebär en monopolliknande ställ-ning för nätverket, som kan införa egna regel -


23

delse. Den volym betalningar som kan utfö-ras begränsas av den egna budgeten. Konsu-menterna gör inte fler inköp när de övergårt.ex. från kontanter eller checker till bank-kort. Ur betalningsleverantörens synpunktter sig därför den nuvarande situationen somett kannibalistiskt nollsummespel utan inve-steringsfördelar. En investering ökar kostna-derna och riskerna men volymerna och dedolda intäkterna förblir desamma eller mins-kar i värsta fall. Bankerna har därför ett in-tresse att investera endast i innovationersom klart minskar deras egna kostnader.Kundernas möjliga kostnads- eller konkur-rensfördelar är av mindre intresse, eftersomkunderna endast kan välja mellan de betal-ningsalternativ som erbjuds via bankernassamarbete.

MÖJLIGA EFFEKTER AV GENOMSKINLIGPRISSÄTTNINGDen nuvarande prissättningsmodellen haruppkommit när kontanterna var det klart do-minerande betalningsmedlet gällande bådeanvändning och kostnadseffektivitet. Betal-ningstekniken har utvecklats avsevärt ochde elektroniska alternativen är klar effekti-vare. Den dolda prissättningens andel av to-talinkomsterna har också ökat med åren. Etteventuellt införande av genomskinlig pris-sättning skulle medföra att

− en ökad priskonkurrens skulle driva nerprisnivån under den nuvarande överpris-sättningen

− konsumenterna skulle välja instrument påbasis av konkreta inbesparingsfördelar, vil-ket sänker samhällets totala betalnings-kostnader

− konkurrensen kunde öka när nya leveran-törer har det lättare att etablera sig påmarknaden

− utvecklingen skulle ta fart när utvecklings-incitamenten ökar.

De konkreta effekterna är svåra att förutspåeftersom de är beroende av flera faktorer ochspeciellt av konsumenternas attityder och

En subventionerad prissättning snedvridermarknaden och därmed användningsvoly-merna. Användningen av ineffektiva betal-ningsmedel understöds och ökar därmedmer än vad som hade varit fallet vid genom-skinlig prissättning. Detta leder till att de to-tala kostnaderna i ekonomin ökar. Kostnads-skillnaden mellan ineffektiva och effektivainstrument skulle också växa eftersom enökad volym skulle öka skaleffekterna för ef-fektiva instrument, medan en sjunkande vo-lym skulle ha den motsatta effekten för inef-fektiva instrument.

Situationen för nya leverantörer är svårpå betalningsmarknaden. Även om de villeskulle det vara svårt att införa det mest ef-fektiva betalningsinstrumentet, när det integår att prissätta servicen mot kunderna så-som på vanliga marknader genom synlig pris-sättning. För att kunna motivera investering-en ekonomiskt borde de nya leverantörernaha liknande möjligheter till dold prissättningoch korssubventionering som bankerna ochkreditkortsföretagen. Detta begränsar betyd-ligt antalet potentiella nya leverantörer.

Utvecklingen hindras också av att den nu-varande dolda prissättningsmodellen tillhan-dahåller de nuvarande leverantörerna en gi-ven vinstnivå med den befintliga kostnadsni-vån inom det existerande betalningsnätver-ket. För att betalningarna skall kunna ske börleverantörerna samarbeta för att bygga ochupprätthålla ett gemensamt nätverk för över-föring av betalningar mellan leverantörernapå marknaden. Vanligtvis är varje enskild le-verantör (oftast en bank) så liten på mark-naden att det inte finns en tillräcklig efter-frågan på specifika betalningsformer där be-talaren och mottagaren skulle använda enoch samma bank. Utvecklingen av betaltjäns-ter kräver därför leverantörssamarbete ochgemensamma (nätverks)standarder.

Betalningsmarknaden är speciell ocksådärför att servicen är en tilläggstjänst varsvolym är helt beroende av externa faktorer.En betalning är alltid slutresultatet av ettekonomiskt beslut, där kostnaden för betal-ningstransaktionen i sig inte har någon bety-

18 På basis av Finlands Banks enkätundersökning skulle nuvarande prisskillnader leda till en minskning av mängden kontantermed ca 33 procent och en minskning av mängden kreditkortsinköp med 50 procent. Enligt nollsummeantagandet harminskningen kompenserats med en motsvarande ökning i bankkortsanvändningen. Den ökade priskonkurrensen skulle påverkaframför allt avgifterna för kontanter och kreditkort, för vilka de mycket grova antagandena om minskningar på 0,2, 0,1 och 1,4procentenheter har gjorts. (Om den nuvarande låga räntenivån fortsätter håller i sig kunde kreditkortsavgifterna sänkasbetydligt, men detta sker sällan vid dold prissättning.) Kolumn 2 innehåller de nya uppskattade avgifterna, kolumn 3 och 4 denya volymerna med oförändrad total volym och kolumn 5 de nya totala avgifterna.

Tabell 8. Uppskattning av möjliga konkreta effekter av transparent prissättning.18


Nya tariffer Antal köp Värde Detaljhandels-(mn) (mn €) tariffer (mn €)

Vanl. bankkort 0,04/trans 675 30 410 27Int. bankkort 0,15 % 214 5 406 8Kontanter 0,6 % 1 367 10 933 66Kreditkort Visa/MC 0,9 % 54 3 350 30Kreditkort övriga 1,8 % 7 500 9

Totalt 0,28 % 2 316 50 600 140

Minskningfr. 0,53 %

Minskningfr. 270 mn €


24

För bankerna och kreditkortsföretageninnebär den nuvarande affärsmodellen mind-re konkurrens och därmed högre marginaler.En enskild köpman har mycket svårt att på-verka bankernas prissättningspolitik och harvant sig vid den nuvarande avgiftsnivån sommestadels är lika för alla köpmän. Detaljhan-deln har på senare tid visat ett ökat intresseför att understödja effektiva betalsystem ochen transparent prissättning av betalningarna.Konsumenterna kan efter betalningssätt de-las in i några huvudgrupper: kontantbetalare,kreditkortsanvändare och bankkortsanvän-dare. Kontantbetalarnas situation skulle för-bli densamma eller förbättras något av enändrad affärsmodell ifall den synliga priskon-kurrensen sänker kontantavgifterna. Omkontantbetalarna ändrade sina betalningsva-nor, skulle de erhålla större fördelar. Kredit-kortsanvändarna skulle gå miste om störstadelen av sina nuvarande ”gratis” kreditmöj-ligheter och andra fördelar som subventio-nerats av andra konsumenter. Den nuvaran-de affärsmodellen premierar och lockar tillöveranvändning av kreditkort, men det gag-nar endast den del av konsumenterna somkan och vill använda kreditkort. Bankorts -

beteende vid valet av betalningsmedel samtsnabbheten i förändringarna. Tabell 8 inne-håller ett exempel på ett möjligt utfall undervissa antaganden om volym- och avgiftsför-ändringar18.

Dessa antaganden skulle leda till enminskning, nästan en halvering, av detaljhan-delns betalningspåslag, från 0,53 till 0,28 pro-cent, och en betalningsavgiftsminskning omca 130 miljoner euro per år. Den totala betal-ningsvolymen skulle förbli densamma, menden skulle omfördelas. På samma sätt skulleen stor del av kunderna med kreditbehovskaffa sig krediterna från mer fördelaktigakällor.

FÖRÄNDRINGSMÖJLIGHETER OCH -MOTSTÅNDDen nuvarande affärsmodellen för betaltjäns-ter har visat sig vara mycket bestående, ef-tersom majoriteten av ”marknadskrafterna”motsätter sig en förändring eller anser denvara av liten betydelse. En allmän förändringskulle kräva ett gradvis införande både i Fin-land och internationellt på grund av de ökadeinternationella kontakterna inom betalnings-infrastrukturen.


25

rande förbud har gällt redan tidigare (t.ex.Australien) har kreditpåslagen införts lång-samt och stegvis av köpmännen och lett tillen relativ ökning av bankkortsbetalningarna.Den större betydelsen av lagändringen liggertroligen i förbättrade förhandlingsmöjlighe-ter för detaljhandeln gentemot kreditkorts-företagen.

Det finns två möjligheter till ökad genom-skinlighet och ändrad affärsmodell för betal-ningsverksamheten:

1) en betydande del av köpmännen övergårtill synliga påslag eller rabatter baseradepå sina instrumentvisa bankavgifter ochdirekta kostnader

2) bankerna och kreditkortsföretagen över-går från olika dolda till synliga avgifter.

Ifall affärerna övergår till synliga påslag be-hövs det tydlig konsumentinformation omden nya prissättningen, som sannolikt skullebestå av ett påslag för kreditkort, rabatt förbankkort (debitkort) och kontantpriser en-ligt ”prislapparna”. Affärerna behöver i en så-dan situation kunna argumentera tillräckligtväl för förändringen gentemot sina kunderför att övervinna förändringsmotståndet.Förändringen påskyndas om ett större antalledande affärer ändrar praxis ungefär samti-digt. Priskonkurrensen är kraftig speciellt ilågpris-/lågmarginalssektorn, och synliga be-talningspåslag kan leda till fördelar genomatt kostnadsnivån sänks om konsumenternaanvänder effektivare betalningsmedel.

Ifall bankerna övergår till synliga avgifterskulle konsumenterna se alla sina betalnings-kostnader direkt och transparent via sinegen bank. Ur konkurrenssynpunkt skulledetta vara den effektivaste lösningen. Kon-sumenterna kunde förhandla direkt med sinegen bank om sina avgifter. I detta alternativskulle affärernas betalningspåslag minska be-tydligt eftersom bankernas förmedlingsav-gifter skulle försvinna och kontantavgifternamestadels skulle gälla konsumenternas uttagoch inte köpmännens insättningar. En ned-skärning av de dolda avgifterna skulle ocksåinnebära att konsumenterna skulle erhålla

användarna skulle se en fördel med en trans-parent affärsmodell, eftersom deras subven-tioner till andra kunder skulle minska.

Konsumenternas största psykologiskamotstånd mot ökad transparens verkar varakonsumenternas misstro mot betydelsen ochkraften av tillräcklig konkurrens. Man litarinte på priser som är flexibla nedåt, dvs. manantar att en genomskinlig prissättning en-dast innebär en avgiftsökning utan att dendolda prissättningen minskar i samma ut-sträckning. Denna misstro mot prisflexibili-tet nedåt är djupt rotad, fastän bil- och mer-värdeskatteexemplen under den senaste ti-den har resulterat i prisflexibilitet nedåt. Sä-songvarornas fluktuationer och kontinuerligtsjunkande priser på digitaliserade produktertyder på att konkurrensen är tillräcklig på deflesta delmarknaderna för att en flexibilitetnedåt ska fungera. Överlag har konkurren-sen ökat i Finland efter EU-medlemskapet.Generellt är det också svårt att hänföra han-delns möjliga överstora marginaler på en vissinköpt resurs som betaltjänster, dvs. om vis-sa affärer kan upprätthålla breda marginalerp.g.a. för liten konkurrens så gör de det obe-roende av betalningspåslagets storlek.

Juridiskt har kreditkortsföretagen hittillskunnat kräva att köpmän som tar emot deraskort förbinder sig att sälja till kreditkortskun-derna till samma pris som till andra kunder,dvs. köpmännen får inte tillämpa synliga kre-ditkortpåslag eller ge rabatter till andra kun-der på basis av det använda betalningssättet(”no-surcharge-rule”). Ett sådant kontrakt-system gör att köpmännen endast har möj-ligheten att godkänna eller låta bli att god-känna kreditkort. Möjligheten till sådana på -slagsförbud i kreditkortsföretagens avtalupp hävdes inom EU (om inga nationella för-behåll hade anmälts) när betaltjänstdirekti-vet (2007/64/EG) trädde i kraft 1.11.2009(med genomförande i Finland sannolikt i maj2010). Enligt grundelementen i den nuvaran-de konkurrenslagstiftningen bör handeln hamöjlighet till fri prissättning oberoende av le-verantör. Lagändringen öppnar därmed förökad genomskinlighet. I länder där motsva-

19 Weiner & Wright (2005). Betaltjänstdirektivet (2007/64/EG) förbjuder det också i Europa med undantag för vissa kontraktstyper i vissa länder.

20 Norge har helt förbjudit float- och valuteringsdagar. Betaltjänstdirektivet (2007/64/EG) begränsar handläggningstiden till en dag.21 Europeiska kommissionens pressmeddelande.


26

a) öka de synliga direkta avgifterna

b) öka korssubventionerna från andra serviceformer

c) sänka kostnaderna för betaltjänsterna.

De kommer troligen att använda sig av enmix av alla tre. Möjligheten att öka korssub-ventionerna är troligen begränsad eftersomkonkurrensen har ökat i bankernas alla produktsegment. Det är svårt att uppskattabankernas inbesparingspotential på förhand.Potentialen kan vara tämligen stor på grundav att den dolda prissättningen och bristenpå konkurrens har utvidgat effektivitetsga-pet inom betaltjänsterna. En gradvis ned-skärning ökar möjligheterna för bankerna attutnyttja inbesparingsalternativet så långtsom möjligt för att anpassa sig till den nyamer transparenta affärsmodellen. Inbespar-ingar uppkommer både genom interna ratio-naliseringar och via kundernas övergång tillmer effektiva betalningsvanor.

SAMMANFATTNINGVid avsaknad av synliga prisskillnader väljerkonsumenterna betalningsmedel på basis avandra faktorer. Kreditkorten lockar med”gratis” kredit och andra förmåner, som tillstörsta delen betalas av andra kunder. Kon-tantkunderna ser inte sina extra kostnaderutan forsätter med sina inrotade vanor.

Den nuvarande affärsmodellen för betal-ningsinstrument (kontanter och olika kort)med dold prissättning skyddar ineffektivitetoch begränsar konkurrensen, vilket leder tillen oändamålsenlig användning av betalnings-instrumenten, högre kostnader och högremarginaler. Den nuvarande affärsmodellenär speciellt ineffektiv när den tekniska ut-vecklingen ökar effektivitetsskillnadernamellan betalningsalternativen. En utdragenanvändning av en förlegad teknik ökar sam-hällets totala kostnader. En effektiviseringskulle redan vid måttliga förändringar ledatill avsevärda årliga inbesparingar, i bästa fallöver 100 miljoner euro per år, bara genom in-

gängse inlåningsränta på sina betalningskon-ton. Men bankernas motivation för att självavidta förändringar, som skulle öka konkur-rensen, är förståeligt nog låg och de långran-diga förhandlingarna om SEPA och överfö-ringsavgifter i Europa tyder på att detta al-ternativ är orealistiskt.

MYNDIGHETERNAS ROLL OCH POLITIKEn övergång till en konkurrensfrämjande af-färsmodell inom bankbranschen kommer attkräva stöd från myndigheterna. En klar glo-bal ökning av ett sådant stöd kan skönjas,som en följd av myndigheternas ökade inter-esse för betalningseffektivitet och ökad kon-kurrens inom nätverksbranscherna.

Påslagsförbud i kreditkortföretagens köp-mannaavtal har förbjudits i flera länder ochöverföringsavgifterna har reglerats nedåt iflera länder.19 Float-dagarna har begränsatsi en del länder.20 EU tar ett sort steg motökad genomskinlighet i och med betaltjänst-direktivet, som upphäver kreditkortsföreta-gens möjlighet till påslagsförbud, som före-skriver att bankavgifterna bör faktureras se-parat (och inte som nettoavdrag från kredi-teringarna), förbjuder ”osynliga” valuterings-dagar och förskriver att överföringstiden börvara kortare än en dag mellan bankerna.EU:s konkurrensmyndighet har förhandlatmed MasterCard om förmedlingsavgifter ochlagt ett tak på MasterCards internationellaförmedlingsavgifter (0,2 procent för debit-kort och 0,3 procent för kreditkort) och mot-svarande förhandlingar har påbörjats medVisa.21

Myndigheterna i Europa har valt en vägmed gradvis nedskärning av de dolda avgif-terna, vilket sätter tryck på bankerna att er-sätta de bortfallande dolda avgifterna medandra inkomstkällor. Bankerna har tre gene-rella alternativ i en sådan situation om de villupprätthålla de tidigare vinstmarginalerna:


27

REFERENSERAndersson, M. & Guibourg, G. (2001): The use ofcash in the Swedish economy. Sveriges Riksbank

Economic Review 2001:4.

Banco de Portugal (2007): Retail Payment Instru-

ments in Portugal: Costs and Benefits. Juli 2007.

Banque Nationale de Belgique (2005): Coûts,

avantages et inconvénients des diffrents moyens

de paiement (Costs, advantages and drawbacks of

the various means of payment).

Bergman, M., Guiborg, G. & Björn, S. (2007):

The Costs for Paying – Private and Social Costs ofCash and Card. Sveriges Riksbank Working Paper

Series No 212 September 2007.

Brits, H. & Winder, C. (2005): Payments are nofree lunch. De Nederlandsche Bank, Occasional

studies Vol. 3, Nr. 2.

Dahlberg, T. & Öörni, A. (2006): Finnish con-sumers’ expectations on developments and changesin payment habits. Bank of Finland Discussion

Paper 32/2006.

European Commission (2006): Interim Report I,

Payment Cards. Sector Inquiry under Article 17

Regulation 1/2003 on retail banking.

European Commission (2007): Report on the retail banking sector inquiry – Inquiry into the Euro-pean retail banking sector pursuant to Article 17 ofRegulation 1/2003. Competition reports.

European Commission Press release (2007):

Antitrust: Commission prohibits Master-Cards’s

intra-EEA Multilateral Interchange Fees.

Evans, D.S. & Schmalensee, R. (2005): The Eco-nomics of Interchange Fees and Their Regulation: An Overview. Proceedings from Payments Systems

Research Conferences, Federal Reserve Bank of

Cansas City, issue May 2005, s. 73-120.

Gresvik, O. & Haare, H. (2009a): Costs in the Norwegian Payment System. Staff Memo No 4 2009,

Norges Bank.

Gresvik, O. & Haare, H. (2009b): Costs in the Norwegian Payment System: Questionnaires. Staff

Memo No 5 2009, Norges Bank.

Guibourg, G. & Segendorf, B. (2004): Do PricesReflect Costs? A study of the price- and cost struc-ture of retail payment services in the Swedish bank-ing sector 2002. Working paper series, 172. Sveriges

riksbank.

H.M. Treasury (2000): Competition in PaymentSystems. A Consultation Document.

van Hove, L, (2004): Cost-based pricing of pay-ment instruments: the state of the debate. De Econo-

mist Netherlands Economic Review, Vol. 152, Nr. 1,s. 79–100.

van Hove, L, (2007): Central Banks and PaymentInstruments: A Serious Case of Schizophrenia. Com-

municatrions & Strategies No. 66.

förande av direkta betalningskostnader i Finland.

Ökad genomskinlighet skulle leda till ensnabbare förändring i riktning mot förmånli-gare betalningsätt, dvs. bankkortsanvänd-ningen skulle öka på bekostnad av använd-ningen av kontanter och kreditkort. Konsu-mentkrediternas räntekostnader skulle sjun-ka när de blir synliga och betalas huvudsakli-gen av kredittagaren. Kontanterna skullefrämst användas för små ”minibetalningar”(under 2 euro) och på inköpsställen där kortär svårare att hantera. Därtill är kontanter all-tid ett bra reservbetalningssätt när kortsyste-men av någon orsak inte fungerar, men kor-ten kan också fungera som reservsystem förkontanter i vissa situationer. På längre siktkan även effektiva elektroniska betalnings-sätt ersätta kontanterna för små betalningarnär effektivitetsskillnaderna blir synliga ochden tekniska utvecklingen ytterligare sänkerkostnaderna för elektroniska betalningar.

Myndigheterna i EU har tagit de förstastegen mot ökad genomskinlighet och ökadkonkurrens inom denna sektor och resulta-ten kan utvärderas under de kommandeåren. Myndigheterna i olika delar av världenhar valt delvis olika vägar och varierande tak-ter för att uppnå samma mål, vilket kommeratt ge en möjlighet att jämföra de valda re-gleringsprinciperna. Myndigheternas roll ärviktig för ökad konkurrens inom betaltjäns-ter. Övergången till en ny affärsmodell bety-der att marknaden bör anpassa sig till dennya situationen. Konsumenterna behöveralltmer konkurrensutsätta sina betalningaroch ändra på sina invanda betalningsrutiner.Bankerna bör anpassa sin prissättningspoli-tik men deras största anpassningsåtgärderkommer att gälla interna rationaliseringaroch stöd till kunderna i deras anpassningsamt utveckling av moderna och effektiva be-talningsformer. Finländska banker är ledan-de på detta område i Europa men det finnsännu utrymme för förbättringar.

Det finns inga gratistjänster; någon beta-lar alltid och i sista hand är det konsumen-terna som gör det, synligt eller osynligt.

Humphrey, D., Kaloudis, A. & Øwre, G. (2000):

Forecasting Cash Use in Legal and Illegal Activities.Norges Bank Arbeidsnotat 2000/14.

Humphrey, D., Willeson, M., Lindblom, T., &

Bergen dahl, G. (2003): What does it cost to makea payment? Review of Network Economics, Vol2, Issue 2, juni 2003.

Jyrkönen, H. & Paunonen, H. (2003): Card, Inter-net and mobile payments in Finland. Bank of

Finland Discussion Paper 8/2003.

Kokko, O. (2009): Kulutusluotolla on monta hintaa.Taloussanomat 15.12.2009. (www.taloussanomat.fi).

Leinonen, H. (2008): Payment habits and trends inthe changing e-landscape 2010+. Bank of Finland Expository studies A:111, 2008.

Leinonen, H. red. (2009): Evolving PaymentHabits. Bank of Finland Expository studies A:113

(forthcoming), 2009.

Macfarlane, I.J. (2005): Gresham’s Law of Payments. Talk by Governor of the Reserve Bank of

Australia, to the AIBF Industry Forum, 23 mars.

National Bank of Belgium (2006): Cost, advan-tages and drawbacks of the various means of pay-ment. Economic Review, 2Q 2006.

OECD (2006): Competition and Increased Effici -ency for Retail Payment Cards. Background paper

by the Secretariat. Working Party No. 2 on Competi-

tion and Regulation.

Office of competition and consumer protection

in Poland (2007): Press release on Decision on

determining the interchange fee in Visa and Mas-

terCard system. Januari.

Paunonen, H. & Jyrkönen, H. (2002): Cash usagein Finland – How much can be explained? Bank of

Finland Discussion Paper 10/2002.

Rochet, J.-C. & Tirole, J. (2004): Two-Sided Markets: An Overview. Institut d’Economic

Industri elle working paper 2004.

Weiner, S.E. & Wright, J. (2005): InterchangeFees in Various Countries; Developments and Deter-minants. Payment System Research Department, Federal Reserve Bank of Kansas City, Working

Paper 05-01.

28


INTRODUKTION

Den under 1980-talet påbörjade avregle-ringen av de internationella kapitalrörel-serna har fungerat som ett startskott för

upprepade globala finansiella kriser, specielltfem svårartade vågor under 1990-talet: eu-ropeiska ERM-krisen 1992–93, mexikanskapesokrisen 1994–95, Asienkrisen 1997–98,ryska krisen 1998 och latinamerikanska kri-sen 1999. Under 2000-talet har den allt merglobaliserade världsekonomin upplevt bl.a.Argentinakrisen 2002 och den år 2007 på-började globala bolånekrisen. Kriserna orsa-kar både höga direkta kostnader för de mestdrabbade länderna och kostsamma föränd-ringar i deras ekonomier.

Den upprepade förekomsten av valutakri-ser har influerat antalet teoretiska studierinom ämnesområdet. Trots att dessa model-ler ofta är förklaringar ex-post, är de ofta för-knippade med tidiga varningssignaler för va-

lutakriser (Chowdhry & Goyal, 2000). De te-oretiska förklaringarna av valutakriser harindelat forskningen om tidiga varningsmo-deller i tre olika kategorier, eller närmaresagt så kallade generationer, av vilka de tvåförsta kan anses vara dominerande.

Första generationens modeller baserarsig på Krugmans (1979) grundläggande arti-kel om betalningsbalanskriser, i vilken en li-ten öppen ekonomi, där inhemsk kredit ex-panderar oavbrutet, upprätthåller sin fastavalutakurs med landets utländska valutare-server. Som ett resultat av att inhemska ak-törer, p.g.a. obalansen mellan expanderandeinhemska krediter och den konstanta efter-frågan på pengar, ständigt köper utländsk va-luta, kommer landet att stegvis tömmas påvalutareserver. Närmare sagt förstår speku-lanterna i Krugmans modell när de funda-mentala makroekonomiska variablerna är

Den självorganiserande kartan – ett sätt att visualisera tidigavarningssignaler för valutakriser1

* Gästdoktorand vid Stockholms universitet, Institutet för social forskning (SOFI), Stockholm, Sverige.1 Tack till Dorina Marghescu, Tomas Eklund och Kristian Koerselman för kommentarer gällande denna forskning

samt Jubileumsfonden 1968 vid Åbo Akademi för finansiellt understöd.

Peter Sarlin* Ekonomie magister

Sedan avregleringen av de internationella kapitalrörelserna har upprepade finansiellakriser drabbat världsekonomin, speciellt de svårartade krisvågorna under de två senaste de-cennierna. För övervakning av den finanisella stabiliteten och prognostisering av kriser ärdet av största vikt att utvecklingen av obalanser i möjliga indikatorer framförs på lättbegrip-liga sätt. I denna artikel presenteras en modell som visar hur den självorganiserande kartanunderlättar tolkningen av tidiga varningssignaler för nära förestående valutakriser. Model-len visar hur den självorganiserande kartan både ordnar och kategoriserar flerdimensionellatidsseriedata på ett tvådimensionellt plan. Dessutom används modellen till att visualiseraförändringar i de makroekonomiska variablerna över tid samt till att kartlägga länder påbasis av deras sårbarhet för en förestående krisperiod vid en given tidpunkt.

est 1/10 peter sarlin

29

tivt anfall inte kommer att ske. Med andra ordantyder andra generationens modeller att va-lutakriser uppstår genom förändringar av för-väntningar och, till skillnad från första gene-rationens modeller som endast analyserarmakroekonomiska variabler, är krisernas ex-akta tidpunkt väldigt svår att förutse.

Asienkrisen 1997–1998 förorsakades inteav monetära underskott, vilka vanligtvis ut-löser en valutakris i första generationens mo-deller, eller regeringarnas motvilja att bekäm-pa långdragna spekulativa anfall, vilket antasi andra generationens modeller. Sedan Asi-enkrisen har det uppstått en ny tredje gene-ration av teoretiska förklaringar som förenarvalutakriser med den finansiella sektorns sår-barhet. Under förkristiden poängterar dessatredje generationens modeller bl.a. de finan-siella institutionernas och tillgångsprisernasbetydelse (Krugman, 1998b). Till exempelbetonar modellerna effekten av problem i ba-lansräkningar med valutakriser. Närmaresagt har företag på tillväxtmarknader ofta va-lutaskillnader i sina balansräkningar efter-som de lånar in utländsk valuta och lånar utinhemsk valuta (Eichengreen & Hausmann,1999). De utsätter sig dessutom för likvidi-tetschocker eftersom de finansierar långfris-tiga projekt med kortfristiga depositioner(Chang & Velasco, 2004).

Det gemensamma för de ekonomiskastormarna under 1990-talet är att de har för-värrats av en så kallad smitta i den finansiellavärlden. Denna smittoeffekt kan orsakas avflera olika faktorer. En orsak till smittan äratt höjda världsräntor kan leda till att detuppstår en kris i länder som är sårbara förhöga räntor (Masson, 1999). En kris kan ock-så orsakas i ett annat land genom så kalladespilleffekter. Då orsakar till exempel ettlands devalvering av valutan negativa effek-ter som sedan läcker över till andra länder.För länder som antingen för handel med var-andra eller konkurrerar om tredje markna-der kan dessa effekter bl.a. innebära bristfäl-lig extern efterfrågan respektive en förlustav konkurrenskraft (Gerlach & Smets, 1995).

I denna artikel presenteras visualiserin -gar av tidiga varningssignaler för nära före-

i ett kritiskt läge. Och med väl informeraderationella spekulanter kommer anfallet påvalutan att ske då övergången från fasta tillflytande valutakurser genererar tillräcklig av-kastning åt spekulanterna. I själva verket ärdet exakt denna tidpunkt som första genera-tionens modeller huvudsakligen försöker för-utse.

Undergången av valutakurssystemetERM 1993 och den mexikanska krisen 1994ledde till att de förklaringar som den existe-rande ekonomiska litteraturen gav togs i för-nyat övervägande. Traditionella modellerhade problem med att förklara kriserna pågrund av två orsaker. För det första var fleraav ERM-kriserna till sin natur både oförvän-tade och oförklarliga, vilket tyder på att själv-uppfyllande förväntningar kan ha spelat enbetydande roll. För det andra var orsaken tillatt övergå från fasta till flytande valutakurser– speciellt under ERM-krisen – inte uttömdautländska valutareserver, utan närmast re-geringarnas motvilja att bekämpa långdragnaspekulativa anfall med höga räntor (Obstfeld& Rogoff, 1995).

Andra generationens modeller baserarsig huvudsakligen på sambandet mellan re-geringens värdering av kostnaderna för attupprätthålla den fasta växelkursen och denprivata sektorns förväntningar för valuta-kursregimens kollaps (Obstfeld, 1994). Ifallde privata investerarna förväntar sig att lan-det i fråga antingen kommer att övergå frånfasta till flytande valutakurser eller att deval-vera valutan, blir regeringens kostnader föratt upprätthålla den fasta valutakursen hög-re, varefter förväntningarna om valutakurs-regimens kollaps åter höjs. Därmed leder för-ändringar i de privata förväntningarna till enond cirkel, vilken slutligen leder till en över-gång från fasta till flytande valutakurser elleren devalvering av valutan.

Däremot betyder inte möjligheten att kri-ser kan vara orsakade av självuppfyllande för-väntningar att fundamentala variabler är irre-levanta för sannolikheten för ett spekulativtanfall. Därför brukar andra generationens mo-deller oftast också inkludera ett urval ”starka”fundamentala variabelvärden, då ett spekula-


30

stående valutakriser. Visualiseringarna görsmed den självorganiserande kartan (Self-or-ganizing map, SOM), en typ av artificiellaneuronnät. Det huvudsakliga syftet är inteatt bygga en allmän modell för att förutse kri-ser i allmänhet, utan att testa både hur braSOMen klarar av att kategorisera tidsserie-data av tidiga varningssignaler och att utfors-ka hur bra klustren sammanfaller med olikatidsperioder i och med en valutakris.

DEN SJÄLVORGANISERANDE KARTANSOMen är ett neuronnätsbaserat datautvin-ningsverktyg, vars egenskaper förenklat på-minner om människans nervsystem. SOMenhar, till skillnad från andra sorters neuralanätverk, endast två neuronlager: ett inputla-ger och ett outputlager bestående av neuro-ner enligt antalet inputvektorer respektivekartans dimensioner. Dessa två lager av neu-roner (motsvarigheten till hjärnans neuro-ner) är sammanbundna med hjälp av viktadelänkar (motsvarigheten till människans sy-napser). Genom att ändra på länkarnas vik-ter, och därmed till vilken outputneuron eninputvektor når fram, ändras egenskapernaav outputlagret.

Algoritmen för SOMen utvecklades redanpå 1980-talet av finländaren Teuvo Kohonenoch används ofta till att bilda en tvådimensio-nell topografisk karta av flerdimensionelladata. SOMen använder sig av oövervakad in-lärning, vilket innebär att den kategoriserarinputdata utan att det först har specificeratsvad utgången skall bli. Därmed kan SOMenmed fördel användas vid explorativa dataana-lyser, d.v.s. för att upptäcka okända och ovän-tade egenskaper i inputdata. Under den oö-vervakade inlärningen lärs varje neuron att at-trahera data med liknande egenskaper, me-dan närliggande neuroner lär sig att attraheraliknande data av mindre vikt. Därför uppstårdet områden på kartan som består av vissaspecifika egenskaper, och därmed kan kartanockså indelas i kluster av likartade neuroner.I denna artikel har SOM-analysen gjorts medprogrammet Viscovery SOMine 5.0.2 – ett pro-gram som framför allt är bra på klustrering avkartor och visualisering av slutresultatet.

Tillämpningsområdena för SOMen är väl-digt varierande. Huvudsakligen har analys-metoden tillämpats inom ingenjörsvetenska-per och medicin (Oja m.fl., 2003), medanden nuförtiden allt oftare också användsinom finansiella tillämpningar (se t.ex. Ek-lund m.fl. (2003) samt Eklund (2005)). Ävenom artificiell intelligens, och därmed ocksåSOMen, kan anses vara en nyttig analysme-tod inom makroekonomisk forskning har densällan utnyttjats. Den främsta tillämpningenav SOMen inom analys av ekonomiska kriserär Liu et al. (2010). De presenterar med hjälpav SOMen en visualisering av Finlands mak-roekonomiska variabler under förkris-, kris-och efterkrisperioden för Finlands valutakris1992–93.

Kohonens (2001) två-stegs träningsmo-dell fungerar som ett fundament för alla va-rianter av SOM-algoritmen. Modellen kom-mer att förklaras i sin korthet i denna artikel(för närmare beskrivning, se Kohonen(2001)). Det första steget börjar med att an-talet neuroner i kartan specificeras, varefteren egen parametrisk referensvektor alloke-ras till samtliga neuroner. Denna vektor be-står av samma dimensioner (mängden vari-abler) som själva datamaterialet, och dessvärden bestäms slumpmässigt. Kartorna be-står antingen av rektangulära neuroner medfyra tangerande granneuroner eller av hexa-gonala neuroner med sex tangerande gran-neuroner.

Då kartan är initierad kan algoritmen bör-ja jämföra varje inputvektor med varje neu-rons referensvektor för att hitta den sommest liknar inputvektorn. Med andra ord ärden vinnande neuronen (best-matching unit,BMU) den vars referensvektor är närmast in-putvektorn. Jämförelsen görs så att avstån-den mellan inputvektorerna och den para-metriska referensvektorn för neuronerna för-liknas med den euklidiska distansen. Medhjälp av en specifierad inlärningskoefficient”lär sig” neuronen av de data neuronen i frågahar vunnit, d.v.s. neuronens referensvektormodifieras enligt inlärningskoefficienten.Därmed börjar neuronen allt mera likna dedata som den har vunnit.


31

I det andra steget lär sig även de närlig-gande neuronerna inom en viss specificeradradie av de data som den vinnande neuronenhar vunnit. Inlärningen avtar med ökande av-stånd från den vinnande neuronen. Sålundakategoriseras data bättre och enhetliga klus-ter av data bildas på kartan. Båda stegen upp-repas antingen ett specificerat antal gångereller tills ett så kallat korrekthetsmått nås.

SOMine-programmet som använts i denhär artikeln använder batch-algoritmen – enaningen avvikande version av SOM-algorit-men. Batch-algoritmen är på samma sätt ite-rativ som den grundläggande SOM-algorit-men, men till skillnad från att enskilt jämföravarje inputvektor med varje neuron börjarförsta steget med att varje inputvektor parasihop med en BMU innan noggranna juster-ingar av kartan har skett. I det andra stegetjusteras varje referensvektor enligt medel-värden på de vunna inputvektorerna, inklu-sive inlärningen av de närliggande neuroner-na. För batch-algoritmen som används i SO-Mine-programmet, specificerar användarenett så kallat spänningvärde som mått på ra-dien kring BMU. Ett högt spänningvärde re-sulterar i en karta som avrundar resultaten,medan mindre värden möjliggör en detalje-rad karta.

VISUALISERING AV TIDIGA VARNINGS SIGNALER

DataDatamaterialet som visas i Tabell 1 är en re-produktion av följande fyra variabler ur Berg& Pattillo (1999): utländska valutareserver-nas procentuella tillväxt, exportens procen-tuella tillväxt, valutakursens avvikelse fråntrenden och bytesbalansen som procentuellandel av BNP. Variablerna är förenliga medförsta generationens modeller och utgår där-med från att en obalans i makroekonomiskavariabler förklarar förekomsten av valutakri-ser. Modellen består av månatliga tidsserie-data för 23 länder för perioden 1971–1997.Syftet med analysen är inte att prognostiseravalutakriser utan att visualisera utvecklingenav makroekonomiska variabler. Därmed har

datamaterialet inte uppdelats i ett tränings-och ett testsett för att kontrollera modellen,utan istället används så långa tidsserier sommöjligt. För att underlätta tolkningen av kar-tan har reservernas och exportens tillväxtsamt bytesbalansen i relation till BNP multi-plicerats med –1. Därmed leder en ökning avsamtliga variabelvärden (mörk skala på kar-tan) till en ökning av sannolikheten för ennära förestående valutakris.

Den så kallade förklarade variabeln, d.v.s.ifall en valutakris äger rum inom 24 månader,är en binär variabel definierad enligt Kamin-sky m.fl. (1998). En krisperiod anses ägarum då det vägda medelvärdet av den månat-liga procentuella valutakursdeprecieringensamt månatliga procentuella minskningen avvalutareserverna överskrider dess genom-snitt med mer än tre standardavvikelser. Där-med kan förkrisperioderna definieras som de24 föregående månaderna innan en krisperi-od. Läsaren hänvisas till Berg & Pattillo(1999) och Kaminsky m.fl. (1998) för engrundligare diskussion kring variabeldefini-tionerna.

Träningen av modellenKartan tränades med de variabler som visasi Tabell 1. För att underlätta tolkning av kar-tan associerades två ytterligare variabler,närmare sagt förekomsten av en förkris-samt krisperiod. Associeringen innebär attdessa binära variabler inkluderas i modellenutan att ha en inverkan på träningen av mo-dellen. Detta underlättar förståelsen av derespektive tidsperiodernas fördelning på kartan.

Kartan tränades med månatliga data,men vid visualisering av tidsserier användsendast data för januari för respektive år.Enda förbehandlingen som gjorts på datama-terialet är normalisering enligt variansen.För modellen valdes slutligen, efter att ettantal kartor tränats med olika parametervär-den, en karta på basis av dess läsbarhet ochett kvantitativt kvalitetsmått, närmare sagtden genomsnittliga euklidiska distansen mellan varje inputvektor och dess BMU. Denslutgiltiga kartan tränades med spänning -


32

ResultatTrots att det finns flera olika sätt, samtligamed olika fördelar, att presentera SOM-algo-ritmens slutresultat, används i denna artikelkomponentplanen för ett ytterst lättförståe-ligt resultat. I denna artikel har komponent-planen framställts i gråskala, där mörk skalarepresenterar höga värden samt ljus skalalåga värden. De fyra första komponentpla-nen i Figur 1 visar hur variablerna i Tabell 1är fördelade i både neuronerna och klustren.Till exempel komponentplan för valutakur-sens avvikelse från trenden visar att de högs-ta värdena är grupperade i vänstra nedre hör-

värdet 1,5 och består av 137 neuroner i ettnätverk av storleken 13x11. Kartan tränadesi 7 sekvenser, vilket minimerade det kvanti-tativa kvalitetsmåttet till 0,07.

För att ytterligare underlätta tolkningenav kartan indelades den i fyra kluster medlikartade neuroner. Klustreringen har i den-na artikel gjorts enligt Wards (1963) hierar-kiska metod. För att skilja åt neuronerna en-ligt deras likhet med förkrisperioder, krispe-rioder och lugna perioder har klustreringengjorts endast med avseende på de associera-de binära variablerna som indikerar före-komsten av förkris- samt krisperioder.


33

Tabell 1. Datamaterialet.

Variabler Observationer Medelvärde Standardavvikelse MIN MAX

Reservernas tillväxt 7700 -0.27 0.77 -13.12 0.06Exportens tillväxt 7679 -0.15 0.31 -5.18 0.12Valutakursens avvikelse 7689 0.05 0.26 -0.78 -0.07Bytesbalansen / BNP 7570 1.83 4.68 -22.53 19.27

Figur 1. Komponentplanen samt klustren för valutakrismodellen.

Valutareservernas tillväxt Exportens tillväxt Valutakursens avvikelse

Bytesbalansen / BNP Krisperioder Förkrisperioder

net, medan de lägsta befinner sig uppe i mit-ten på kartan. Däremot visar de två sistakomponentplanen i Figur 1 värden för de associerade variablerna, d.v.s. kris- och för -krisperioder. Höga värden i dessa två kom-ponentplanen innebär att en stor andel avvektorerna antar värdet 1 för respektive tids-period. Till exempel komponentplan förförkrisperioder visar att största delen avförkrisvektorerna antar variabelvärden somliknar värden i vänstra nedre hörnet på kar-tan. För att ytterligare förbättra förståelsenav kartan följer nedan en närmare beskriv-ning av klustren.

Kluster A (hädanefter varningsklustret)representerar en förkrisperiod, d.v.s. en höjdobalans i de makroekonomiska variablerna,och kan uppfattas som en varningssignal fören valutakris. Detta kan också bekräftas avhöga värden i komponentplanen förförkrisperioder. Neuronerna i klustret antarlåga värden för valutareservernas och expor-tens tillväxt, genomsnittliga värden för by-tesbalansunderskottet i relation till BNP, me-dan valutakurssens avvikelse från trendenantar höga värden (övervärdering).

Neuronerna i Kluster B indikerar en me-delmåttig obalans i de makroekonomiska va-riablerna och kan uppfattas som en svag var-ningssignal för en valutakris. Detta bekräftasav genomsnittliga värden för förkrisperioder

i komponentplanen. Neuronerna skiljer sigfrån Kluster A genom att exportens tillväxtoch valutakurssens avvikelse från trendenantar genomsnittliga värden samt genom attbytesbalansunderskottet i relation till BNPantar högre värden i övre vänstra hörnet avklustret.

Kluster C representerar omständigheterunder en valutakris, vilket också bekräftasav höga värden för krisperioder i komponen-planen. Jämfört med Kluster B, känneteck-nas neuronerna i Kluster C av lägre värdenför valutakursens avvikelse från trenden,stundvis till och med en undervärdering ijämförelse med trenden. Med andra ord re-presenterar klustret huvudsakligen tidsperi-oder efter en devalvering eller en övergångfrån fasta till flytande valutakurser.

Neuronerna i Kluster D representerarvärden under lugna perioder. Låga värden ikomponenetplanen för både krisperiod ochförkrisperiod bekräftar detta. Klustrets neu-roner skiljer sig från Kluster C genom lägrevärden för samtliga variabler.

Till näst presenteras en visualisering avförändringar i de makroekonomiska variab-lerna för fyra olika länder på den tränade kar-tan. Detta görs genom att projicera på kartanett lands vektorer över tid och genom attsammanbinda vektorerna med en så kalladprojektilbana. Figur 2 visar utvecklingen av


34 Figur 2. Kartor med tidsseriedata för Argentina (vänster) och Mexiko (höger).

1995

1974

B

C

D

1973

1974–75

1980–81

1993–96

C

A

1971

1978

1982 1972 1986

19891991

1992

1979 1977

1997 1973

B D

1992

1975

A

1990

1979

1994

1976 1981

1971

1997

1977

19891988

1972

1991

1978

1980

1984

1996

1985

1993

1982

1983 1986

19871983

1985

1987

1990

1976 1984

1988

ekonomiska förhållanden under perioden1971–1997 i Argentina (vänster) och Mexiko(höger).

De två första krisperioderna som Argen-tina upplevde var år 1975 och 1982. Denvänstra kartan i Figur 2 visar att datapunk-terna åker in i varningsklustret år 1974 re-spektive 1979. Under krisen år 1989 betersig däremot inte variabelvärdena på sammasätt, och därmed åker inte datapunkterna ini varningsklustret. Generellt kan det sägasatt datapunkterna rör sig ungefärligen i entriangel med hörnpunkter i Kluster A, C samtD, vilka också representerar krisperioder,förkrisperioder respektive lugna perioder.Utöver dessa tolkningar bör det också näm-nas att datapunkterna åker in i varningsklust-ret år 1992 och stannar där ända tills slutetav den analyserade perioden. Enligt fleraforskare, bl.a. Krugman (1998a) samt Dorn-busch & Werner (1994), är Argentinas mak-roekonomiska variabler redan år 1992 i oba-lans, vilket slutligen år 1999 leder till en all-varlig kris. Därmed förklaras klassificeringenav de makroekonomiska variablerna.

Den högra kartan illustrerar förändringari Mexikos makroekonomiska variabler. Kar-tan klassificerar alla förkrisperioder rätt un-der den analyserade perioden. De två förstakriserna sker år 1976 och 1982. Under denförsta förkrisperioden befinner sig landet år1974 i Kluster B, varefter det åker in i KlusterA år 1975, medan under den andra förkris -

perioden befinner sig landet år 1981 i KlusterB, varefter det år 1982 åker in Kluster A. Dentredje krisen, den så kallade mexikanska pe-sokrisen, bröt ut år 1994 och under hela dessförkrisperiod, åren 1992–93, befinner sig lan-det i Kluster A. Trots att förkrisperiodernapräglas av liknande variabelvärden visar kar-tan att variabelvärdena under krisperiodernainte befinner sig i Kluster C. Dock känneteck-nas både den första och den andra krisperi-oden av en kraftig depreciering av valutan,trots att den andra inte helt och hållet nårKluster C, medan den tredje krisperiodenkännetecknas av gradvisa förflyttningar motKluster D. Det bör emellertid märkas att devisualiserade data representerar januari förrespektive år. Därmed kan extrema variabel-värden under korta krisperioder, vilket valu-takriser ofta också präglas av, alltemellanåtbli obemärkta.

Figur 2 illustrerar kartor med tidsserie-data för Brasilien (vänster) och Sydafrika(höger). Brasilien upplevde tre krisperioderunder den analyserade perioden: år 1979,1982–83 och 1990–91. Under den förstaförkrisperioden befinner sig variabelvärdenai varningsklustret redan år 1977, varefter de,via Kluster B, inträder Kluster C. Tre år där-efter, åren 1981–83, befinner sig variablevär-dena i Kluster B, tills huvudsakligen en de-preciering av valutan leder till en förflyttningtill Kluster C. Däremot präglas den sistaförkrisperioden av variabelvärden som inte


35

Figur 3. Kartor med tidsseriedata för Brasilien (vänster) och Sydafrika (höger).

1989

1987 1992

1986

1988 1979

19811977 1990

1997 1972 1996 1995

1978 1973

1983

1980

1991 1993–94

1974 1975

A

B

C

D

1983

1982

1981

1996 1979 1974 1975

C

A B

1982

1971

1985 1976

1984

197819951997

1990 197119921994

1989

1991 1985

1980 1972

1988 1973

1993D

1977

1986

1976

19841987

Tabell 2. Sammanfattning av modellens prestation.

Argentina Mexiko Brasilien Sydafrika'75 '82 '90–91 '76 '82 '94 '79 '82–83 '90–91 '75 '84–85

t-2 D A C B D A D D D D At-1 A A D A B A A B D B Bt A B C-D B A B B B D B Ct+1 C C A D C D D C D C Dt+2 D C A D D D B D D B D

der, tränades i Sarlin (2009) kartor med en-dast data för dessa länder. Kartorna beaktarmer precist landspecifika reaktioner för variabelförändringar, men visade att dettainte förbättrade de visuella resultaten för län-derna i fråga. Dessvärre influerades kartornaav heterogeniteten mellan kriserna, och där-med blev de landspecifika kartorna, med av-seende på deras funktion, t.o.m. sämre än degenerella kartorna.

Modellens prestation sammanfattas i Ta-bell 2 där det för samtliga exempelländersamt kriser anges i vilket kluster de makro-ekonomiska variablerna befann sig undersjälva krisperioderna t samt förkrisperioder-na t-2 till t-1 och efterkrisperioderna t+1 tillt+2. Detta illustrerar grovt SOMens precisionför exempelländerna under den så kalladevalutakriscykeln. Sammanfattningen är groveftersom tabellen endast beaktar de makro-ekonomiska variablerna i januari respektiveår. För mätning av exaktare precision bör allamånader under respektive perioder beaktas.

I Figur 4 illustreras två kartläggningar avländerna i datamaterialet vid givna tidpunk-ter. En kartläggning kan användas som entyp av på engelska så kallad benchmarkingav länder baserat på deras sårbarhet för enförestående krisperiod.

I den vänstra och högra kartan i Figur 4projiceras data för samtliga länder i börjanav år 1996 respektive slutet av år 1997. Dataför december år 1997 projiceras eftersom viddenna period når Asienkrisen sin kulmen,medan data för januari år 1996 projiceras ienlighet med definitionen av en förkrispe-riod, d.v.s. ifall en valutakris äger rum inom24 månader.

direkt indikerar en nära förestående valuta-kris. Utöver krisperioderna i den analyseradeperioden bör det nämnas att den brasilianskarealen devalverades i början av år 1999, vil-ket förklarar klassificeringen av de makro-ekonomiska variablerna under de sista åren.

Den högra kartan, som representerarSydafrikas makroekonomiska evolution, vi-sar däremot att samtliga förkrisperioder iSydafrika inte präglas av variabelvärden i en-lighet med klustreringen. Under den analy-serade perioden upplever landet två krispe-rioder: år 1975 och åren 1984–85. Under denförsta förkrisperioden befinner sig de mak-roekonomiska variablerna först i Kluster Aår 1982 och under det påföljande året i Klus-ter B. Den andra förkrisperioden präglas där-emot av variablevärden som ger svagare var-ningssignaler för en nära förestående valuta-kris. Under åren 1974–75 befinner sig landeti Kluster B, varefter främst en kraftig depre-ciering av valutakursen leder till en förflytt-ning till Kluster C. Utöver förkrisperiodernaligger datapunkterna på gränsen av KlusterA i januari år 1996. Trots att denna tidpunktinte klassas som en krisperiod enligt defini-tionen i den här artikeln identifierar blandannat Aron & Muellbauer (2000) händelser-na i februari samma år som en krisperiod.

Trots att datapunkterna inte åker in i var-ningsklustret inför samtliga krisperioder vi-sar kartan tydligt att enda gångerna data-punkterna är i, eller nära, varningsklustrenär åren precis före krisperioderna. Detta kantolkas som ett fenomen för länder som rea-gerar på mindre förändringar i de makroeko-nomiska variablerna. För att testa ifall detgår att bygga en bättre modell för dylika län-


36

I början av år 1996 projiceras de flesta län-der, speciellt de sydostasiatiska, i det nedrevänstra hörnet, vilket därmed kan uppfattassom en indikation på en nära förestående glo-bal våg av valutakriser. Länderna som inteprojiceras i varningsklustret är Chile, Vene-zuela, Uruguay samt Taiwan, varav det sist-nämnda är det enda sydostasiatiska landet.De resterande sydostasiatiska länderna pro-jiceras i varningsklustret. En intressant iakt-tagelse är att av de mest drabbade ländernai Sydostasien år 1997 var Taiwan det sistalandet som devalverade sin valuta. Därmedkan den oväntade apprecieringen, samt denefterföljande devalveringen, av taiwanesiskadollarn till en stor del ha orsakats av smittanfrån grannländer.

I slutet av år 1997 projiceras inte länder-na lika enhetligt som två år tidigare. En för-ändring av variabelvärden som förklarar fleraländers förflyttning till Kluster C och KlusterD är att deras valutakurs har kraftigt depre-cierat. Detta illustreras genom låga värden ikomponentplanen för valutakursens övervär-dering. Därmed projiceras de flesta sydost-asiatiska länderna, i enlighet med att Asien-krisen skedde under år 1997, antingen i Klus-ter C eller Kluster D. Däremot projiceras delatinamerikanska länderna, med undantagav Argentina och Venezuela, denna gång iklustren som indikerar en nära föreståendevalutakris. Detta kan uppfattas som en indi-kation på den förestående vågen av finansi-ella drabbningar i Latinamerika, innehållan-

de en devalvering av den brasilianska realeni början av år 1999.

SAMMANFATTNINGAtt förutse kriser, oavsett om det är valuta-,bank- eller skuldkriser, intresserar besluts-fattare inom flera yrkesgrenar: företagsleda-re är intresserade av detta eftersom de villanpassa produktionen, politiker eftersom devill undvika lågkonjunkturer, placerare efter-som de vill tjäna pengar samt forskare efter-som de har en lång fascination för finansiellamanier. För alla dessa ändamål är det avstörsta vikt för beslutsfattarna att ha en klaroch tydlig förståelse av utvecklingen av deanalyserade variablerna.

I denna artikel presenterades en visuali-sering av tidiga varningssignaler för valuta-kriser med hjälp av SOMen. För det första an-vänds kartan till att klassificera och beskrivaförkris- och krisperioder samt lugna perioder.För det andra visas hur utvecklingen av ettlands makroekonomiska variabler över tidkan visualiseras på kartan. Och för det tredjepresenteras en typ av kartläggning av länderbaserat på deras sårbarhet för en föreståen-de krisperiod vid en viss tidpunkt.

Slutligen kan det sägas att SOMen produ-cerar en tydlig och lättbegriplig visualiseringav de valda tidiga varningssignalerna. Medandra ord kan SOMen både ordna och kate-gorisera makroekonomiska tidsseriedata en-ligt sårbarhet för nära förestående krisperi-oder. Dessutom kan icke-parametriska och

37


Filippinerna Jordanien

Bolivia

Indien

Korea

Israel

Thailand

Pakistan Chile

Peru

Sri Lanka

Turkiet

Mexiko

Uruguay

Brasilien

Colombia

Malaysia

Taiwan

Zimbabwe

Argentina

Indonesien

Sydafrika

Venezuela

Taiwan

Venezuela

Chile

Malaysia TurkietPakistan Indien

Sydafrika Indonesien

Thailand Bolivia

Colombia Jordanien

Sri Lanka Brasilien

Israel Peru Korea

Filippinerna Zimbabwe Argentina Mexiko

Uruguay

Figur 4. Kartor med data för samtliga länder år 1996 (vänster) samt år 1997 (höger).


38

Kaminsky, G., Lizondo, S. & Reinhart, C. M.

(1998): “Leading indicators of currency crises”. IMF Staff Papers 45, ss. 1–48.

Kohonen, T. (2001): Self-Organizing Maps,Springer Verlag, Berlin.

Krugman, P. (1979): “A model of balance-of- payments crises”. Journal of Money Credit and

Banking 11(3), ss. 311–325.

Krugman, P. (1998a): “Currency crises”. Massa chusetts Institute of Technology, Cambridge.http://web.mit.edu/krugman/www/crises.html

Krugman, P. (1998b): “What Happened to

Asia?”. Massachusetts Institute of Technology, Cambridge. http://web.mit.edu/krugman/www/ DISINTER.html

Liu, S., Eklund, T., Collan, M. & Sarlin, P.

(2010): “A Visualization and Clustering Approach toAnalyzing Early Warning Signals of Currency Crises”.In Business Intelligence in Economic Forecasting:

Technologies and Techniques (eds. S. Wang & J.Wang). IGI Global.

Masson, P. (1999): “Multiple equilibria, contagionand the emerging markets”. IMF Working Papers

164, ss. 1–25.

Obstfeld, M. (1994): “The logic of currency crises”.Cahiers Eqonomiques et Monétaires 43, ss. 189–213.

Obstfeld, M. & Rogoff, K. (1995): “The mirage offixed exchange rates”. Journal of Economic Perspec-

tives 9, ss. 73–96.

Oja, E., Kaski, S. & Kohonen, T. (2003): “Biblio -graphy of self-organizing map (som) papers: 1998–2001”. Neural Computing Surveys 3, ss. 11–56.

Sarlin, P. (2009): A Visualization Approach to

Analyzing Early Warning Signals of Currency and

Debt Crises, Pro gradu-avhandling, Åbo Akademi,Åbo, Finland.

Ward, J. (1963): “Hierarchical grouping to optimizean objective function”. Journal of the American

Statistical Association 58, ss. 236–244.

icke-linjära egenskaper av SOMen öka förstå-elsen för utvecklingen av kriser, men på sam-ma gång bör det beaktas att SOM-modelleni denna artikel inte är ett komplement till öv-riga metoder. För optimal krisprognostise-ring bör SOMen användas tillsammans medövriga metoder, och sist men inte minst, till-sammans med mänskligt förnuft.

REFERENSERAron, J. & Muellbauer, J. (2000): ”EstimatingMonetary Policy Rules for South Africa”. Central

Bank of Chile Working Papers 89.

Berg, A. & Pattillo, C. (1999): “What caused the Asian crises: An early warning system approach”.Economic Notes 28(3), ss. 285–334.

Chang, R. & Velasco, A. (2001): “A model of finan-cial crises in emerging markets”. Quarterly Journal

of Economics 116, ss. 489–517.

Chowdhry, B. & Goyal, A. (2000): “Understandingthe financial crisis in Asia”. Pacific-Basin Finance

Journal 8(2), ss. 135–152.

Dornbusch, R. & Werner, A. (1994): “Mexico: stabilization, reform, and no growth”. Brookings

Papers on Economic Activity 25(1), ss. 253–316.

Eichengreen, B. & Hausmann, R. (1999):

“Exchange rates and financial fragility”. NBER

Working Paper No. 7418. Cambridge, MA.

Eklund, T. (2005): “Finansiell benchmarking medden självorganiserande kartan – en metod för visuellbenchmarking”. Ekonomiska Samfundets Tidskrift

58(3), ss. 137–147.

Eklund, T., Back, B., Vanharanta, H. & Visa, A.

(2003): “Using the self-organizing map as a visual -ization tool in financial benchmarking”. Information

Visualization 2(3), ss.171–181.

Gerlach, S. & Smets, F. (1995): “Contagious speculative attacks”. European Journal of Political

Economy 11, ss. 45–63.


39

Bilaga 1: Länderna samt krisperioderna i datamaterialet.

Länder Antal kriser Krisperioder

Argentina 4 1975, 1982, 1989–’90

Bolivia 3 1982–’83, 1985,

Brasilien 5 1979,1982–’83, 1990–’91

Chile 3 1972–’74

Colombia 3 1985, 1995, 1997

Indien 2 1991, 1993

Indonesien 4 1978, 1983, 1986, 1997

Israel 4 1974, 1977, 1983–’84,

Jordanien 2 1988-’89

Korea 2 1980, 1997

Malaysia 1 1997

Mexiko 3 1976, 1982, 1994

Pakistan 1 1972

Peru 2 1976, 1987

Filippinerna 4 1983–’84,1986, 1997

Sydafrika 3 1975, 1984–’85,

Sri Lanka 1 1977

Taiwan 3 1970, 1987, 1997

Thailand 2 1981, 1997

Turkiet 2 1980, 1994

Uruguay 3 1971–’72, 1982,

Venezuela 6 1984, 1986, 1989, 1994–’96

Zimbabwe 4 1982, 1991, 1994, 1997

Totalt 67


40

INLEDNING

Utländska direktinvesteringar stod för enstor del av de senaste decenniernas öka-de globalisering. Tillväxten i utländska

direktinvesteringar var högre än tillväxten iinternationell handel och multinationella fö-retag står i dag för ungefär 10 procent av värl-dens produktion och 30 procent av handeln(UNCTAD 2007).

Ökningen i utländska direktinvesteringarberodde till viss del på teknologiska framstegoch fallande transportkostnader, men kan-ske framförallt på länders ändrade och merpositiva attityd till multinationella företag(Oxelheim 1996).

I samband med den finansiella krisen harmängden utländska direktinvesteringarminskat betydligt. Det finns även tecken påen begynnande protektionism i världen vil-ket inkluderar en reserverad attityd till ut-

est 1/10 fredrik sjöholm

ländska investeringar i allmänhet och en di-rekt negativ attityd till vissa typer av utländs-ka företagsuppköp.

En eventuellt förändrad syn på utländskadirektinvesteringar är en fråga av stor eko-nomisk betydelse för Finland, Sverige ochför världsekonomin i stort, då ökningen avmultinationella företags globala verksamhethar ökat världens ekonomiska tillväxt, mins-kat fattigdomen, och gett högre löner.2

Finland och framförallt Sverige är län derdär multinationella företag har stor betydel-se. För finska och svenska företag med enförhållandevis liten hemmamarknad är öka-de svårigheter för utländska företagsförvärvbekymmersamt då det begränsar möjlighe-ten att växa på utländska, större, marknader.Finlands stock av utgående utländska direkt-investeringar ökade från ungefär åtta pro-

41

* Fredrik Sjöholm är programchef vid Institutet för Näringslivsforskning i Stockholm (IFN) och professor i internationellekonomi vid Örebro universitet.

1 Jag är tacksam för värdefull hjälp av Selva Baziki och Aron Berg och för synpunkter och kommentarer från MagnusHenrekson, Lars Oxelheim och Lars Persson. Detta är en del av IFNs forskningsprogram Globaliseringen och Företagen somstöds finansiellt av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.

2 Se t.ex. följande studier: Blomström och Sjöholm (1999), Lipsey (2004), Lipsey och Sjöholm (2004), Sala-i-Martin (2006),Heyman, Sjöholm, Gustavsson-Tingvall (2007), Hakkala, Heyman och Sjöholm (2008), Herzing, Norbäck och Persson(2008).

Protektionism och utländskadirektinvesteringar i den globalaekonomiska krisen1

Fredrik Sjöholm*Professor

Det finns tecken på en tilltagande protektionism i världen. När det gäller regelverk kring företagsupp-köp ser vi en förskjutning bort från en politik som syftade till att attrahera utländska företag. Dennauppsats undersöker utvecklingen av utländska direktinvesteringar under senare år. Vi fokuserar påhur länders politik gentemot utländska direktinvesteringar förändras och försöker förklara de vikti-gaste bestämningsfaktorerna till denna utveckling. Slutligen diskuterar vi möjliga sätt att motverkaen utveckling mot ett mer restriktivt klimat för utländska direkt investeringar och utländska företags-uppköp.

cent av BNP 1990 till 42 procent 2008 ochSveriges från 21 till 67 procent (UNCTAD2009).3

Denna artikel undersöker utvecklingenav utländska direktinvesteringar under sena-re år. Studien fokuserar på hur länders poli-tik gentemot utländska direktinvesteringarförändras och försöker även förklara de vik-tigaste bestämningsfaktorerna till denna ut-veckling. Mer specifikt inleds studien meden genomgång av mängden direktinvester-ingar i världen och hur länders regelverkkring utländska direktinvesteringar har för-ändrats. Vi fortsätter sedan med en genom-gång av policyklimatet för utländska direkt-investeringar i de fyra största mottagarlän-derna – USA, Frankrike, Storbritannien ochKina. Slutligen diskuterar vi möjliga sätt attmotverka en utveckling mot ett mer restrik-tivt klimat för utländska direktinvesteringaroch utländska företagsuppköp.

VARFÖR MINSKAR DIREKTINVESTERINGARNA?Synen på multinationella företag har blivitpåtagligt mer positiv under de senaste de-cennierna och de flesta länder spenderar av-sevärda resurser på att försöka attrahera ut-ländska multinationella företag (Te Velde

2001). Vidare har fallande transportkostna-der och teknologiska framsteg underlättatmultinationella företags verksamhet (Världs-banken 2009). Denna utveckling ligger för-modligen bakom den kraftigt ökade mäng-den utländska direktinvesteringar under desenaste årtiondena (Figur 1). Ökningen varganska blygsam under 1970-talet (ca 70 pro-cent) och takten tilltog endast något under1980-talet (ca 140 procent). Sedan början av1990-talet har emellertid ökningen varitmycket stor, ungefär 600 procent i fasta pri-ser mellan 1991 och 2000.4 IT krisen leddetill att direktinvesteringar minskade medöver 60 procent mellan 2000 och 2003 varef-ter de åter började öka. Det tog dock ändatill 2007, året innan den globala krisen, innanmängden direktinvesteringar var större änunder det tidigare toppåret 2000.

Mängden utländska direktinvesteringarhar minskat betydligt under 2008−09. Efteren kontinuerlig ökning under perioden2003−07 minskade mängden direktinvester-ingar med 14 procent under 2008. Utveck-lingen är speciellt påtagligt i industrialisera-de länder med en minskning på 29 procent2008 och en fortsatt nedgång under 2009(UNCTAD 2009).


42Figur 1. Totalt inflöde av utländska direktinvesteringar i världen.

3 Ökningen i EU var från ungefär 11 procent 1990 till 44 procent 2008.4 Siffrorna har deflaterats med amerikanskt konsumentprisindex men användandet av löpande priser ger en likartad bild.

1970–2008 (miljarder dollar, 2005 års priser)

Milj

arde

r US

$

2000

1800

1600

1400

1200

1000

800

600

400

200

0

1970

1972

1974

1976

1978

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

Förändringar på utbudssidan är den vikti -gaste förklaringen till minskade direktin -vesteringar. Multinationella företag vill ellerkan inte investera i samma omfattning somför några år sedan.

När det gäller viljan till investeringar harden gått ner i takt med att konjunkturen vi-ker och därigenom efterfrågan på varor ochtjänster. När priset på extern finansieringdessutom ökar så blir allt färre investerings-projekt lönsamma. En rationell kalkyl förmultinationella företag blir att avveckla elleri varje fall inte expandera verksamheten mednya utlandsinvesteringar.

En ekonomisk kris innebär att somliga fö-retag kommer på obestånd vilket normaltborde öka mängden företagsförvärv. Att dennuvarande krisen är annorlunda beror på attäven om viljan skulle finnas så kan mångaföretag i dag inte genomföra omfattande in-vesteringar. Det är i dag betydligt svårare attfinansiera företagsförvärv med lån än vad detvar innan krisen. Banker har blivit mer re-striktiva i sin utlåning och situationen är änvärre i andra typer av finansiella institutioner.

Efterfrågesidans effekt på utlandsinve-steringar – viljan att attrahera utländska fö-retag – är av relativt mindre betydelse för deminskade direktinvesteringarna. Samtidigtär det möjligt att förändringar på efterfråge-sidan kommer att få mer bestående effekter.Förändringar som genomförs i dag kan kom-ma att påverka mängden investeringar underlång tid framöver, även när krisen har blåst

över och företagen återigen är intresseradeav att öka sina utlandsinvesteringar.

Ett sätt att mäta efterfrågan på utlands-investeringar är att undersöka hur länder för-ändrar sitt regelverk för utländska företag.En allmän översikt av förändringar som an-ses underlätta och försvåra för utländska di-rektinvesteringar visas i Tabell 1. Indelning-en är grov och ger exempelvis ingen informa-tion om hur viktiga och omfattande de olikaförändringarna är. Ej heller vet vi i vilken om-fattning som nya och gamla lagar och reglerverkligen implementeras, en aspekt som ärviktig inte minst i många utvecklingsländer.Siffrorna måste därför tolkas med viss försik-tighet men visar att krisåret 2008 inte skiljersig åt från 2007. Båda dessa år har drygt 50länder genomfört policyförändringar och un-gefär 76 procent av dessa förändringar ansesunderlätta direktinvesteringar. Ett exempelpå en positiv förändring under senare år ärsänkt bolagsskatt i Singapore och ett exem-pel på en negativ förändring är nya restrik-tioner på utländska köp av kinesiska företag.

I ett längre perspektiv har andelen nega-tiva förändringar ökat. Antalet positiva för-ändringar har minskat från en topp på 234under 2004 till endast 85 under 2008. Samti-digt har antalet negativa förändringar gåttfrån under 10 per år kring sekelskiftet till 25under 2008.

Ovanstående siffror (Tabell 1) tyder påen trend mot mer restriktiv politik gentemotutländska direktinvesteringar. Det tycks där-


43

43 56 49 63 66 76 60 65 70 71 72 82 103 92 91 58 55

77 100 110 112 114 150 145 139 150 207 246 242 270 203 177 98 110

77 99 108 106 98 134 136 130 147 193 234 218 234 164 142 74 85

0 1 2 6 16 16 9 9 3 14 12 24 36 41 35 24 25

Källa: UNCTAD (2009) Tabell 1.14.

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

Antal länder som introducerat

nya policies

Antal nya policies

Mer välkomnande till utländska

direktinvesteringar

Mindre välkomnande till utländska

direktinvesteringar

Tabell 1. Förändringar i regelverket för utländska direktinvesteringar, 1992−2006.

emot inte av dessa siffror som om krisen i sighar fått någon stor påverkan på regelverketför utländska direktinvesteringar. Man kandock inte utesluta att så kommer att ske.

För det första så har krisen inneburit enallmänt förändrad attityd till statlig ekono-misk inblandning. Det som lite slarvigt kanbenämnas en anglosaxisk modell med rela-tivt lite statlig inblandning har fått träda till-baka för en mer positiv syn på statens möj-ligheter att intervenera på diverse ekonomis-ka områden. Staten har i de flesta länder gåttin med betydande stimulanspaket i form avökade offentliga utgifter och minskad skatt.Staten har också försökt stabilisera det finan-siella systemet genom att ställa ut ekonomis-ka garantier och skjuta till krediter.5 Det äringen överdrift att påstå att vi under de se-naste två åren runt om i världen sett en om-fattning av statlig intervention som för baranågra år sedan hade tett sig otänkbar.

Denna syn på statens ekonomiska rollkan komma att bestå även efter krisen, vilketskulle resultera i en ökad grad av statliga in-terventioner på en rad olika ekonomiska om-råden. Detta kan även komma att påverkaförvärv av utländska företag (UNCTAD 2009,s. 31)

Dessutom så har debatten om utländskadirektinvesteringar i många länder slagitöver till att allt mer handla om dess riskersnarare än om dess fördelar. Denna utveck-ling kan komma att påverka den faktiskt för-da politiken framöver.

POLICYKLIMATET FÖR DIREKTINVESTERINGARNedan gör vi en kort sammanfattning av po-licyklimatet för utländska direktinvestering-ar i de fyra största mottagarländerna – USA,Frankrike, Kina och Storbritannien (UNC-TAD 2009). Dessa länder stod 2008 för om-kring 38 procent av världens totala inflödeav direktinvesteringar. Förändringar i inve-steringsklimat i dessa länder har även storpåverkan på regleringar i övriga delar av värl-den.

StorbritannienEtt fall som väckt stor uppmärksamhet är enintervju i Wall Street Journal med Peter Man-delson i september 2009.6 Den brittiske när-ingsministern uttryckte oro för att utländskaförärv av landets företag inte gagnade syssel-sättning och ekonomisk utveckling:

I am keeping a weather eye on this area, be-cause I have started to become concernedthat over a lengthy period of time, certainlynot overnight, U.K. manufacturing could be aloser.

Uttalandet fick stor spridning i andra medieroch frågan om utländska företagsförvärv dis-kuterades även i det brittiska parlamentet.En anledning till att uttalandet väckte storuppmärksamhet är att Storbritannien harhaft en jämförelsevis öppen attityd till ut-ländska förvärv av brittiska företag och ävenav exempelvis hamnar och flygplatser. Densistnämnda typen av förvärv är i mångaandra länder en omöjlighet.

Det har spekulerats om Mandelsons ut-spel har stöd av premiärminister GordonBrown som tidigare dryftat likartade tanke-gångar, exempelvis vid Labours kongress2007 då han talade om ”British jobs for Bri-tish workers”. En direkt koppling till GordonBrown har inte kunnat beläggas men där-emot har andra betydelsefulla brittiska poli-tiker gett uttryck för likartade tankegångar.Finansmarknadsminister Paul Myners hart.ex. hävdat att det är allt för enkelt för ut-ländska finansiella intresse att förvärva brit-tiska företag och att det vore värt att beaktainförandet av röstdifferentierade aktier därnya investerare får mindre inflytande (Trea-nor 2009). Ett problem med utländska ägareär enligt Paul Myners att de inte är intresse-rade av att bibehålla det brittiska företagsar-vet. Det är dock oklart vad detta arv exaktbestår av.

Någon konkret förändring av den ekono-miska politiken har inte Mandelsons uttalan-de lett till och regeringen har inte gjort någotoffentligt ställningstagande mot utländskaföretagsuppköp. Tvärtom så tycks de skriftersom kommer ut från det brittiska regerings-


44

5 Se t.ex. Nordiska Konkurrensmyndigheterna (2009) för en genomgång av åtgärdspaketen i de nordiska länderna.6 MacDonald (2009).

de i slutändan inga av dessa uppköp (Mar-chick och Slaughter 2008, s. 30). Vidare bördet också noteras att Frankrike år 2008 varvärldens näst största mottagare av direktin-vesteringar, en position som landet inte tidi-gare har haft och som understryker att de be-gränsningar som diskuterats inte har haft nå-gon betydande effekt.

Debatten i Frankrike skiljer sig från deni många andra länder i så måtto att franskamultinationella företags utlandsverksamhethar kommit i fokus. President Sarkozy väck-te stort missnöje i Europeiska Unionen närhan i mars 2009 ställde som villkor för statligtstöd till fransk bilindustri att arbetsstyrkanskulle behållas intakt i Frankrike. Däremotvar neddragningar i franska bilfabriker utom-lands inget som hindrade statligt stöd. Detunderförstådda budskapet undgick inte le-dare i exempelvis Tjeckien, där Peugeot harverksamhet, vilka uttryckte stor förbittringöver den franska politiken. Att mottagarnaav stödet också var införstådda med budska-pet visades när Renault tillkännagav att manflyttade hem verksamhet från Slovenien tillFrankrike.

I Frankrike har debatten sålunda handlatom eventuella negativa effekter på fransksysselsättning av franska företags invester-ingar utomlands. Det är en gammal debattsom stundtals dyker upp i olika länder ochsom grundar sig på en oro för att inhemskaföretag flyttar jobb utomlands.

USAUSA har en förhållandevis öppen attityd tillutländska investeringar och till utländska fö-retagsuppköp. Efter den 11 september 2001har emellertid situationen ändrats något dåutländskt ägande har fått en säkerhetspoli-tisk laddning. Detta blev tydligt när ett kine-siskt företag 2005 försökte köpa ett ameri-kanskt oljebolag och när ett företag från Du-bai året därpå försökte köpa ett brittiskt fö-retag som kontrollerade ett antal amerikans-ka hamnar. Båda händelserna utlöste en intensiv politisk debatt som till slut fick ki ne -serna att ta tillbaka sitt uppköpsbud och som

kansliet fortfarande diskutera hur man bästattraherar utländska företag snarare än hurman säkerställer inhemskt ägande.7

Peter Mandelsons uttalande bör ses motbakgrund av en stundande valrörelse. Det ärtroligt att en stigande arbetslöshet bidrar tillanklagelser om att utländska företag på nå-got sätt bidrar till den svåra situationen. Detär därför inte förvånande att det är just sys-selsättningseffekter av utländska företags-förvärv som har varit i fokus.

FrankrikeI Frankrike lanserar president Sarkozy kon-tinuerligt tankegångar om vikten av att skyd-da ”det franska”. När det gäller inkommandedirektinvesteringar så lanserades redan 2005ett nytt dekret som påbjöd större statliggranskning av uppköp av franska företag ielva sektorer som sades vara av speciellt na-tionellt intresse. Dessa sektorer är främst för-svarsrelaterade. Europeiska Unionen hargett uttryck för oro för utvecklingen och föratt de nya franska reglerna kan bryta motEUs regler för den gemensamma inre mark-naden. En anledning till att de nya franskadirektiven väcker oro är att Frankrike har enhistoria av att använda klassificeringen ”stra-tegisk sektor” något okonventionellt. Exem-pelvis klassificerades yoghurtindustrin somstrategisk när det amerikanska företagetPepsi 2005 försökte köpa det franska företa-get Danone.

Under 2008 påbörjades också planernapå att sätta upp en statlig investeringsfondpå 20 miljarder euro. Syftet med denna fondska bl.a. vara att skydda strategiska franskatillgångar från utländska uppköp (Sauvant2009).

Dock tycks det än så länge som om denfranska utvecklingen endast haft en margi-nell påverkan på de faktiska investeringarna.Antalet fall av utländska direktinvesteringarsom tvingades genomgå en särskild under-sökning ökade något från 25 under 2005 till31 året därpå när det nya regelverket var påplats. Nästan samtliga fall rörde försvarsre-laterad industri och myndigheterna stoppa-


45

7 Se t. ex. House of Commons (2009).

fick företaget från Dubai att sälja vidare kon-trollen av hamnarna.

Debatten ledde dessutom till en allmänthårdare attityd gentemot utländska företags-uppköp. En konsekvens var att kongressen2007 röstade igenom en ny lag som ger ut-ökade befogenheter åt kommittén för ut-ländska direktinvesteringar att granska ochstoppa utländska uppköp av amerikanska fö-retag. Som ett tecken på en mer restriktivpolitik ses att kommittén behandlade 65 fallunder 2005, 113 under 2006, 147 under 2007och 165 under 2008 (Sauvant 2009). Dessut-om skedde en markant ökning av antalet falldär kommittén beordrade en mer djupgåen-de undersökning.

Dock tyder preliminära siffror på att an-talet underökningar sjunker under 2009,eventuellt som en följd av en mer positiv synpå utländska investeringar. Detta är i så falltroligen relaterat till ett stort behov av kapi-tal i näringslivet. Under 2008 har t.ex. statli-ga investeringsfonder investerat 60 miljarderdollar i amerikanska och europeiska banker(Fotak och Megginson 2009).

Det är, som nämnts tidigare, främst dennationella säkerhetsaspekten av utländskauppköp som numera betonas i USA. Exakthur denna säkerhet definieras eller vilka fö-retag som inkluderas är oklart och bedömsfrån fall till fall. Det förefaller emellertid klartatt uppköp av företag med försvarsanknyt-ning är uteslutet och uppköp av företag inomenergiområdet eller inom viss infrastrukturär svårt (Marchick och Slaughter 2008).Även informationsteknologi tycks vara enkänslig industri. Enligt Graham och Mar-chick (2006) täcks hela 25 procent av när-ingslivet av de nya restriktionerna på före-tagsuppköp.

Sektorn som det eventuella uppköpetsker i är sålunda av vikt, men lika viktigt ärvem som är köparen. I princip alla kontrover-siella fall i USA har varit fall där köparen ärett statligt företag eller en statlig invester-ingsfond.

Denna typ av förvärv är kontroversiella imånga länder och är de som granskas allra

närmast av olika regeringars myndigheter. Idag finns det ungefär 50 statliga investerings-fonder från fler än 40 länder (UNCTAD 2009,s. 29).

Kritiker mot statliga investeringsfonderriktar oftast in sig på att dessa fonder tende-rar att brista i transparens och att de even-tuellt kan ha politiska, snarare än ekonomis-ka, motiv. Oro finns att syftet är att tillgodo-göra sig försvarsrelaterad teknologi eller möj-ligheten att utöva påtryckningar på motta-garländerna. Detta är anledningen till att sä-kerhetspolitiska aspekter allt mer kommitatt beaktas vid statliga investeringsfondersföretagsförvärv.

En annan försvårande omständighet äratt de flesta fonder kommer från länder somtenderar att ha odemokratiska regimer. I syn-nerhet gäller detta när det är investeringarfrån Mellanöstern och Kina. Det finns ävenandra typer av placerare såsom hedgefonderdär graden av transparens är liten, men detär just kombinationen låg transparens, stat-ligt ägande och icke-demokratiska regimersom gör statliga investeringsfonder kontro-versiella.

KinaI Kina ser vi också tecken på en ökad grad avekonomisk nationalism och en mer restriktivsyn på utländska företag (Lundin, Sjöholm,He och Qian 2007). Kina har alltid varit se-lektivt i att ge etableringstillstånd åt multi-nationella företag. I en studie av 42 länderför 2006 finner Koyama och Golub (2006) attKina tillsammans med Indien har mestrestriktionetr för utländska direktinvester-ingar. Sedan dess har regimen i Kina blivitännu mer restriktiv.8 Det ställs t.ex. allt stör-re krav på att utländska företag samarbetarmed lokala kinesiska företag, använder loka-la underleverantörer, bedriver forskning ochutveckling i Kina, och använder den senasteteknologin i sin kinesiska verksamhet.

Sedan ett nytt regelverk för utländska in-vesteringar lanserades under 2006 har detframförallt blivit svårare för utländska aktö-rer att förvärva kinesiska företag (Sauvant


46

8 Förhållandena skiljer sig dock markant åt inom Kina och vissa provinser snarast ökar öppenheten för utländska företag.

2009, s. 12). Dessutom har myndigheternahelt stängt ett antal sektorer för utländskaföretag. Dessa sektorer är dels sådana somanses vara viktiga ur ett nationellt säkerhets-politiskt perspektiv, men under senare år haräven det nya kriteriet ekonomisk säkerhetbörjat användas för att hindra utländska fö-retagsetableringar. Detta har lett till att detär mycket svårt för utländska företag att ver-ka i bl.a. fordonsindustrin, kemisk industri,och stål och järnhantering.

I augusti 2008 blev regimen än mer re-striktiv då en ny konkurrenslagstiftning in-fördes som kan stoppa direktinvesteringarom lokala statsägda företag hotas. Ett fall närdet refererats till denna lag var när Coca-Co-las planerade köp av Huiyuan Juice för 2,3miljarder US dollar stoppades i mars 2009.9

Den förändrade kinesiska politiken är tillstor del orsakad av vad man i Peking uppfat-tar som ett för stort beroende av utländskaföretag. Det är framförallt kinesiska högtek-nologiska företag som man hoppas kunna fåfram genom en lämplig kombination av sub-ventioner och skydd (Sjöholm och Lundin2009). Detta blev tydligt i handlingsplanenför teknologisk utveckling som antogs 2006(Chinese Ministry of Science & Technology2006). I denna betonas vikten av högtekno-logisk utveckling, i synnerhet i lokala kinesis-ka företag.

DISKUSSION OCH POLICYFÖRSLAGVår genomgång ovan visar att det finns pro-tektionistiska strömningar i samtliga ländersom diskuterats. Utländska företag är fortfa-rande välkomna men den offentliga debatteni dessa länder har allt mer kommit att handlaom eventuella problem med, framförallt, ut-ländska förvärv av inhemska företag. Givetatt utländska direktinvesteringar har variten viktig kraft bakom ökad globalisering ochtillväxt vore det olyckligt om en mer protek-tionistisk och restriktiv investeringsregim ärunder uppsegling. Somliga internationellabedömare hävdar att vi redan står mitt uppei en ny protektionistisk era (Marchick och

Slaughter 2008; Evenett 2009; Sauvant2009). Denna åsikt ter sig något överdriven.Som tidigare nämnts ser vi i realiteten myck-et få mer betydande nya hinder för direktin-vesteringar. Kina är möjligen ett undantag.Vad vi ser är en något förändrar attityd tilldessa investeringar, framförallt företagsupp-köp, och ett nytt institutionellt ramverk somkan komma att bli ett framtida hinder. Det ärnaturligtvis viktigt att detta inte sker utanatt öppenhet för utländska direktinvestering-ar består. För att säkerställa en fortsatt öp-penhet är det viktigt att en rad åtgärder vid-tas.

LEDARSKAP FÖR ÖPPENHETDet första som krävs är ett tydligt ställnings-tagande bland världens ledare för fortsatt öp-penhet och mot protektionism. Ett exempelpå sådant ställningstagande är när ministrar-na i OECD-länderna i juni 2008 fastslog attökad protektionism skulle undvikas och attinvesteringar av statliga investeringsfonderinte skulle hindras. Vidare hävdades att na-tionella säkerhetsaspekter inte ska tas somursäkt för att förhindra internationella inve-steringar och företagsförvärv (OECD 2008).Vid G-20 mötet i november samma år gjordede samlade ledarna ett uttalande där manslog fast att man skulle avhålla sig från attsätta upp nya hinder för direktinvesteringaroch handel (UNCTAD 2009, s. 35). Dettaupprepades sedan vid G-20 mötet i april2009.

Denna typ av uttalande är som sagt vikti-ga men de är inte tillräckliga. Det finns alltiden risk för att de är uttryck för en läpparnasbekännelse snarare än ett uttryck för en fak-tisk politik. Evenett (2009) hävdar t.ex. attG-20 länderna inte hörsammar sina egna pro-påer och att de i genomsnitt har brutit motett stopp för protektionistiska åtgärder un-gefär var tredje dag. På samma sätt noterarVan Aaken och Kurtz (2009) i en genomgångav åtgärdspaket i samband med den ekono-miska krisen, att i många länder diskrimine-rar dessa paket utländska aktörer.

47


9 Att det kan vara svårt att verka i Kina fick även Coca-Colas huvudkonkurrent, Pepsi, erfara då de nyligen blev stämda för märkes -intrång av en kinesisk konkurrent. Pepsis logotyp sades vara allt för lik den kinesiska!

INTERNATIONELLA AVTALTill skillnad från internationell handel harvärldssamfundet inte lyckats samordna ge-mensamma riktlinjer för hur utländska di-rektinvesteringar och utländska företagsköpska behandlas. Tidigare försök att inkluderainvesteringar i globala handelsavtal har miss-lyckats. Detta gäller både förhandlingar omett multilateralt investeringsavtal under pe-rioden 1995−98 och försöken att inkluderainvesteringar i WTOs Doha-runda (Kom-merskollegium 2009). Vissa ansträngningarhar dock gett resultat, såsom VärldsbankensMIGA initiativ (Multilateral Investment Gua-rantee Agency), och WTOs tjänstehandels-avtal (GATS) och direktiv för handelsrelate-rade investeringar (TRIMs). Dessa försök ärdock ofullständiga och lämnar mycket stordiskretion till de individuella länderna attgenomföra diverse egna regleringar. Det ärockså problematiskt att det i allmänhet intefinns någon påföljd för brott mot öppenhetför utländska direktinvesteringar.

OECD har också gjort ansträngningar föratt få fram generella riktlinjer för direktinve-steringar, framförallt när det gäller reglering-ar baserade på nationell säkerhet. Detta ärett viktigt arbete som måste fortgå eftersomnationell säkerhet ofta inte klart definierasav mottagarländer. Från en ganska snäv de-finition av nationell säkerhet, som framföralltinkluderade försvarsrelaterad industri, ärdet nu allt vanligare att infrastruktur och na-turtillgångar inkluderas. Detta skapar onödigosäkerhet om hela investeringsklimatet. Detvore önskvärt att arbetet breddades och attriktlinjer utarbetas även för andra vanligt fö-rekommande argument för restriktioner såsom ”central infrastruktur” och ”strategiskasektorer” (Sauvant 2009, s. 17).

OECD har också, i samarbete med andrainternationella organisationer, initierat ett”Freedom of Investment Roundtable” somsyftar till att bevaka utvecklingen av restrik-tioner på utländska direktinvesteringar. Det-ta är ett vällovligt initiativ som skulle kunnakompletteras med ett tydligare mandat attkontinuerligt publicera information om län-

ders regelförändringar och hur detta slårmot utländska företag.

REGLER FÖR STATLIGA INVESTERINGSFONDERSom beskrivits ovan kretsar en stor del avkontroversen med direktinvesteringar kringstatliga investeringsfonder. Vidare har vi be-skrivit att detta till stor del beror på att dessafonder kommer från (icke-demokratiska)länder som är relativt nya investerare och attstatliga investeringar kan tänkas ha politiskaoch säkerhetspolitiska målsättningar. För attundvika denna typ av kontroverser vore detönskvärt med en högre grad av transparensi dessa fonders verksamhet.

EU och IMF har varit verksamma i att tafram uppförandekoder för statliga invester-ingsfonder. Frågor som diskuteras är bl.a.hur fonderna ska visa större öppenhet i re-dovisning av mål, ägarstyrning, samt portfölj-allokeringar (Ganslandt 2008, s. 46). Statligainvesteringsfonder har naturligtvis noteratden tilltagande oron för deras verksamhetoch agerat därefter. Under 2008 kom manöverrens om ett regelverk för verksamhetensom beaktar frågor såsom transparens ochnationell säkerhet. Det är främst transpa-rensfrågan man har behandlat och försökerförbättra. De nya riktlinjerna är rekommen-dationer och dessa har följts av somliga meninte av alla statliga investeringsfonder.

SLUTSATSERDet tycks finnas skäl att befara att utländskaföretagsuppköp kan komma att försvårasframöver. Detta gäller framförallt när dessainvesteringar sker av statliga aktörer och iförsvarsrelaterade industrier, infrastruktur,och naturtillgångar. Många länder har de se-naste åren byggt upp nya institutionella ram-verk för att granska och godkänna utländskauppköp av inhemska företag. Samtidigt skerdet en ideologisk förskjutning med större be-toning på statliga interventioner och mindrebetoning på fria marknader och fria kapital-flöden. Slutligen är kriterier för vilka före-tagsuppköp som anses strida mot nationella

48


regler ofta mycket diffusa och det finns enfara för att de kan komma att användas i enstörre omfattning framöver.

En minskad öppenhet för utländska di-rektinvesteringar vore olycklig för alla parter.Utländska direktinvesteringar har varit enviktig del av de senaste årtiondenas ökadeglobalisering och har haft positiva effekterpå ekonomierna i både hem- och mottagar-länder (Herzing, Norbäck och Persson 2006).För Finland och Sverige är en sådan minskadöppenhet kanske speciellt bekymmersam.Ökade regleringar av utländska företagsför-värv skulle innebära en ökad svårighet förlandets multinationella företag att uppväganackdelen av en relativt liten hemmamark-nad genom att expandera utomlands.

För att motverka en ökad protektionismoch ökade regleringar av utländska direktin-vesteringar krävs en samlad ansats av värl-dens ledare och av internationella organisa-tioner. Av världens ledare krävs att utfästel-ser om fortsatt öppenhet för utländska di-rektinvesteringar också efterföljs i praktiskhandling. För att underlätta denna hållningkrävs vidare en större transparens hos stat-liga investeringsfonder, den allra mest kon-troversiella aktören i utländska företagsför-värv. Slutligen är det önskvärt att arbetetmed internationella avtal om utländska di-rektinvesteringar skyndas på och fördjupas.

REFERENSERBlomström, M. & Sjöholm, F. (1999): “Technolo-gy Transfer and Spillovers: Does Local Participationwith Multinationals Matter?”. European Economic

Review 43, ss. 915–23.

Evenett, S. J. (2009): Broken Promises: A G20

Summit Report by Global Trade Alert. CEPR ochGlobal Trade Alert, London.

Fotak, V. & Megginson, W. (2009): “Are SWFsWelcome Now?”. Columbia FDI Perspectives 9.

Ganslandt, M. (2008): Internationellt statligt

ägande och konkurrens.

Underlagsrapport nr 17 till Globaliseringsrådet,Stockholm.

Graham, E. M. & Marchick, D. M. (2006): US

National Security and Foreign Direct Investment.

Institute for International Economics ,WashingtonD.C.

Hakkala, K, Heyman, F. & Sjöholm, F. (2008):

Arbetsmarknadseffekter av utländska direktin-

vesteringar. Underlagsrapport nr 16 till Globali -seringsrådet, Stockholm.

Herzing, M, Norbäck, P. J. & Persson, L. (2008):

”Utländska direktinvesteringar: Effekter på det inhemska näringslivet”. Ekonomisk Debatt 36(2), ss. 57–72.

Heyman, F, Sjöholm, F. & Gustavsson Tingvall,

P. (2007): “Is there Really a Foreign OwnershipWage Premium? Evidence from Matched Employer-Employee Data”. Journal of International Econo -

mics 73, ss. 355–376.

House of Commons (2009): Risk and Reward:

Sustaining a Higher Value-Added Economy. Houseof Commons, Business and Enterprise Committee,London.

Kommerskollegium (2009): Öppen handel eller

protektionism? Utvecklingen sedan 1995. Kom -mers kollegium, Stockholm.

Koyama, T & Golub, S. (2006): “OECD’s FDI Regulatory Restrictiveness Index: Revision and Extension to more Economies”. Working Paper 525,Economics Department, OECD, Paris.

Lipsey, R. E. (2004): “Home- and Host-Country Effects of Foreign Direct Investment”. In Challenges

to Globalization (red. R. E. Baldwin & L. A. Winters).University of Chicago Press, Chicago.

Lipsey, R. E. & Sjöholm, F. (2004): “Foreign Direct Investment, Education, and Wages in Indo -nesian Manufacturing”. Journal of Development

Economics 73, ss. 415–422.

Lipsey, R. E, Sjöholm, F. & Sun, J. (2009):

Foreign Ownership and Employment Growth in

Indonesian Manufacturing. Stencil, Institutet FörNäringslivsforskning, Stockholm.

Lundin, N, Sjöholm, F, He, P. & Qian, J. (2007):

“FDI, Market Structure and R&D Investments in China”. Working Paper nr 708, Institutet FörNärings livsforskning, Stockholm.

MacDonald, A. (2009): “UK Reviews Foreign Ownership of Firms”. The Wall Street Journal, 28september 2009.

Marchik, D. M, & Slaughter, M. J. (2008):

“Global FDI Policy: Correcting a Protectionist Drift”.Council Special Report No 34, Council on ForeignRelations, New York, NY.

Nordiska Konkurrensmyndigheterna (2009):

Competition Policy and Financial Crises.

(http://www.kilpailuvirasto.fi/tiedostot/Competition-Policy-and-FinancialCrises.pdf).

OECD (2008): OECD Declaration on Sovereign

Wealth Funds and Recipient Country Policies.

Meeting of the Council of Ministerial Level, 4–5 Juni,Paris.

Oxelheim, L. (1996): Financial Markets in

Transition. Globalization, Investment and Eco -

nomic Growth. Routledge, London och New York.

49



50

Sala-i-Martin, X. (2006): “Comment”. In Global-

ization and Poverty (red. A. Harrison). University ofChicago Press, Chicago.

Sauvant, K. P. (2009): “FDI Protectionism is on theRise”. World Bank Policy Research Working Paper

nr 5052. The World Bank, Washington D.C.

Sjöholm, F, & Lundin, N. (2009): ”The Role ofSmall Firms in the Technology Development of China”. The World Economy, under publicering.

Te Velde, D. W. (2001): Policies Towards Foreign

Direct Investment in Developing Countries: Emerg-

ing Best-Practices and Outstanding Issues. Over-seas Development Institute, London.

Treanor, J. (2009): “Too Many UK Firms in ForeignHands, Says Myners”. The Guardian, 23 september2009.

UNCTAD (United Nations Conference on Trade

and Development) (2007): World Investment

Report. Förenta Nationerna, New York och Genève.

UNCTAD (United Nations Conference on Trade

and Development) (2009): World Investment

Report. Förenta Nationerna, New York och Genève.

Van Aaken, A, & J. Kurtz (2009): “The Global Fi-nancial Crisis: Will State Emergency Measures Trig-ger International Investment Disputes?”. Columbia

FDI Perspectives, nr 3, 2009.

Världsbanken (2009): World Development Report

2009: Reshaping Economic Geography. The WorldBank, Washington D.C.

Bo-Erik Ekström* Ilkka Haavisto**ForskningschefRådgivare inom strategi,

organisation och finans

Kommunerna och marknaden1

est 1/10 bo-erik ekström & ilkka haavisto

* B&MANs Ab.** Näringslivets Delegation, EVA.1 Artikeln baserar sig på ett föredrag hållet vid Ekonomiska Samfundets medlemsmöte den 5.11.2009.2 Se Ekström (2004), Ekström, Pohjonen & Haavisto (2007), Ekström, Pohjonen & Haavisto (2008) samt Ekström & Jurvelin (2008).

51

av vad den kommunala sektorns kostnads-massa egentligen består av, varför den växersnabbt och på vilka sätt denna utvecklingkunde och borde avvärjas.

Utgående från våra tidigare analyser2 häv-dar vi att Finlands sätt att driva den kommu-nala ekonomin har kommit till en återvänds-gränd. De existerande reforminitiativen kom-mer inte att räcka till och utan ett radikaltnytänkande kommer vår kommunala sektoratt glida in i en allt djupare ekonomisk kris.Till all lycka existerar det en omfattande för-bättringspotential på många områden inomden kommunala sektorn vilket vi här vill på-tala. Utmaningen är att vidta de åtgärder somkrävs. Tyvärr kan man inte räkna med att dei ett politiskt perspektiv skulle vara specielltpopulära.

INGEN VET HUR STOR DEN KOMMUNALASEKTORN EGENTLIGEN ÄRVår kommunala sektor består inte enbart avkommuner som organiserar och producerartjänster för sina invånare. Snarare är det frå-ga om ett omfattande och förhållandevis slu-tet nätverk av produktion och marknadersom omfattar hälften av den finländska ser-vicesektorn men även rent industriella verk-samheter (bl.a. inom energisektorn och fas-tighetsservice).

Det som man i vardagsspråk kallar för”kommun” (enheten i mitten av figur 1) för-valtas i de flesta fall som två olika helheter –

F inlands ekonomi befinner sig i ett i kris -tillstånd. Exportindustrin har upplevtden snabbaste nedgången i efterfrågan

någonsin och återhämtningen låter vänta påsig. Statens åtgärder för att stimulera ekono-min har tillsammans med fallande skattein-täkter lett till en snabbt ökande skuldsätt-ning. Dessutom är vår ekonomi även i någotsom kan betecknas som en strukturell kris.Våra viktigaste industribranscher är mitt i enstrukturomvandling samtidigt som arbets-kraften har börjat krympa när de stora ål-derskullarna går i pension.

Prognosen är inte munter: den framtidaekonomiska tillväxten kommer att vara lång-sam och den offentliga ekonomin kommeratt präglas av ett svårbemästrat strukturelltunderskott. Möjliga åtgärder för att motver-ka underskottet har diskuterats flitigt i of-fentligheten. Främst på tapeten har varit för-slaget att förlänga arbetskarriärerna. Andraåtgärder som har framförts är höjda skatteroch nedskärningar av de offentliga utgifterna.

Den instans som står för den största de-len av de offentliga utgifterna – dvs. kommu-nerna – har däremot inte diskuterats lika fli-tigt i det här sammanhanget. Givetvis harman noterat att kommunerna behöver merapengar. Den ekonomiska krisen har stryptkommunernas inkomster samtidigt som de-ras kostnader fortsätter att växa. Vad somdock saknas i den finländska debatten omkommunernas ekonomi är en helhetsanalys

F Ö R E D R A G

Figur 1. En stadskoncern inom den kommunala marknaden.


52

även inkludera alla dotterbolag (enhetenpå den högra sidan av Figur 1) som kommu-nen äger direkt, tillsammans med andra kom-muner eller via samkommuner. Vi uppskattaratt kommunerna har mellan 1450-1500 dot-terbolag. Dotterbolagsverksamheten inomden kommunala sektorn följs upp mycketbristfälligt i Finland. Det innebär, att det ärutmanande att på enskild kommunnivå, ochrent av omöjligt att på total kommunsektor-nivå få reda på hur de kommunala dotterbo-lagens affärsverksamhet fördelar sig mellanden privata och den kommunala sektorn. Dådetta inte är möjligt har inte vi eller någonannan heller svaret på hur stor den kommu-nala sektorn egentligen är i Finland.

DEN KOMMUNALA MARKNADEN ÄR FÖR SLUTENDet existerar alltså en omfattande kom-

munal intern sluten marknad: inom kom-munen i sig, mellan kommunen och desssamkommuner, inom samkommunerna i sig,mellan kommuner/samkommuner och dessdotterbolag och även mellan kommuner/samkommuner/dotterbolag. Den kommu -

nala öppna externa marknaden blir sedan

för det första själva grundkommunen somäven kallas driftsekonomin och för detandra ett antal olika affärsverk. Den drifts-ekonomiska verksamheten har bl.a. ansvarför att organisera och driva de lagstadgadetjänsterna. Affärsverken producerar och säl-jer varor eller tjänster till den driftsekono-miska verksamheten men även till andrakommuner samt till den privata marknaden.Affärsverkens antal och affärsvolym har un-der de senaste åren ökat av många olika or-saker.

Till de enskilda kommunerna måste viockså lägga de samkommuner (enheten påden vänstra sidan av Figur 1) som enskildakommuner är delägare i och köper tjänsterav samt därmed även finansierar. Det finns226 samkommuner i Finland varav de störstai omfattning är sjukvårdsdistrikten, vilka an-svarar för specialsjukvården. Även inom stör-re samkommuner har man organiserat verk-samheten i en motsvarande struktur som ikommunerna – d.v.s. innefattande en drifts-ekonomisk verksamhet och samkommunalaaffärsverk.

För att slutligen komma till den totala om-fattningen av vår kommunala sektor bör vi

Privata sektorn

Kommunsektorn (andra städer|kommuner|samkommuner och dotterbolag)

Skatter/transfereringar

Transfereringstat/kommun

Enskildkommun

Andel i olika sam-kommuner

Internhandel

Internhandel

Internhandel

Internhandel

Internhandel

Internhandel

Internhandel

Stad/kommun

Kommunenäger >50 %

Dotte

rbol

ag

Affä

rsve

rk

Drift

seko

nom

in

Drift

seko

nom

in

Affä

rsve

rk

Dotte

rbol

agDo

tterb

olag

Dotte

rbol

ag

Kommunal-skatt

Fastighets-skatt

Tabell 1. Den kommunala sektorns kostnadsmassa.Källa: Statistikcentralen, B&MANs4


3 För närmare analys av konkurrensneutralitetsproblem, se Ekström, Pohjonen & Haavisto (2008).4 Gäller samtliga tabeller och figurer i denna artikel.5 Den kommunala sektorns kostnadsmassa kan inte räknas fram i sin helhet. Som vi tidigare nämnde kommer vi inte åt kommuner-

nas egna dotterbolags kostnadsmassor samt den interna affär kommunerna gör med sina egna dotterbolag.

53

san uppgick år 2008 till 33,6 miljarder euro,varav tre fjärdedelar består av personalkost-

nader och upphandlade tjänster. Utveck-lingen av dessa två kostnadsposter kommeratt vara avgörande för hur den kommunalasektorn klarar sig i framtiden.

Den kommunala sektorns personalkost-nader uppgick år 2008 till totalt 18,6 miljar-der euro och sektorn sysselsatte 454 000 per-soner. Personalkostnadernas andel uppgicktill 55,4 % av den totala kostnadsmassan.Den andra stora kostnadsposten, upphand-lade tjänster, uppgick i kommunerna år 2008till totalt 11,5 miljarder euro och i samkom-munerna till totalt 2,0 miljarder euro. Efter-som kommunerna och samkommunerna säl-jer och köper tjänster av varandra för 6,9 mil-jarder euro, uppgick tjänster upphandladeexternt till 6,6 miljarder euro (se Tabell 2).Den kommunala sektorn upphandlar såledesöver hälften av sina tjänster internt och an-delen är högst sannolikt högre om vi skullebeakta i sin helhet även de interna affärersom sker mellan kommuner, samkommuneroch kommunalt ägda dotterbolag. Den storaaffärsvolymen finns mellan sjukvårdsdistrikt

den affärsverksamhet som den kommunalasektorn har med den privata sektorn.

En central fråga är givetvis huruvida denkommunala marknaden fungerar effektivt.Den politiska och administrativa styrningenförsvåras av att denna marknad på grund avsin omfattning och splittrade karaktär är ex-tremt komplicerad. Marknadskrafter ochkonkurrens kan, åtminstone inte för tillfället,heller råda bot på eventuella ineffektiviteteroch snedvridningar. Den största delen av af-färerna inom den interna marknaden är juinte konkurrensutsatta och det existerar enhel del konkurrensneutralitetsproblem – dvs.situationer där de kommunala och privataaktörerna inte fungerar på lika villkor. Dettagäller även på den externa marknaden.3

Frågan om konkurrensneutralitet är avstor betydelse, eftersom den kommunalamarknaden är stor. Vi har i Tabell 1 ovan räk-nat fram den kommunala sektorns kostnads-massa5 genom att slå ihop alla kommunersoch samkommuners enskilda kostnadsmas-sor samt eliminera de interna affärer somkommunerna gör med andra kommunala en-heter. Den totala kommunala kostnadsmas-

Kommunala sektorn totalt Sam KommunalaResultaträkning (keur) Kommuner kommuner sektorn

2008 2008 intern 2008Anställda (antal) 330 252 124 099 omsättning

454 351

Personalkostnad/anställd 39 688 € 44 252 € 40 934 €

Personalkostnader 13 106 931 5 491 685 18 598 616 55,35 %

Upphandlade tjänster 11 531 646 1 958 603 6 932 755 6 557 494 19,52 %

Material och förnödenheter 2 291 306 1 369 697 3 661 003 10,90 %

Bidrag 1 850 767 56 668 1 907 435 5,68 %

Övriga kostnader 678 454 271 370 949 824 2,83 %

Avskrivningar 1 563 792 361 927 1 925 719 5,73 %

Kostnadsmassa 31 022 896 9 509 950 33 600 091 100,00 %

Tabell 2. Den kommunala sektorns

upphandling av tjänster.


6 Begreppet entreprenad har redan länge använts i Sverige inom den kommunala sektorn för att dels beskriva vad det egentligen är fråga om dels för att undvika förvirring med begreppet privatisering. En kommun som upphandlar viss service på entreprenad innebär att tjänsten produceras av en extern part men finansieras av kommunen. Begreppet privatisering innebär att både produktion och finansiering sker av externa parter.

7 Den pågående Kommun- och servicestrukturreformen (KSSR) har i viss mån styrt kommuner till att producera tjänster i samarbetemed varandra och därmed i viss mån begränsat enskilda kommuners möjligheter att bestämma hur tjänsterna produceras.

54

DEN KOMMUNALA KOSTNADSMASSAN OCH DESS FINANSIERINGI Finland har staten och kommunerna ettgemensamt finansieringsansvar vad gällerlagstadgade tjänster. Kommunen bestämmersjälv om dessa tjänster produceras i egenregi eller via extern upphandling.7 Staten ka-naliserar sin finansieringsandel av de lagstad-gade tjänsterna till kommunen främst i formav statsandelar. Totalt transfererades 7,9 mil-jarder euro i form av statsandelar till denkommunala sektorn under år 2008. Andelar-na beräknas skilt för varje enskild kommunoch samkommun via rätt komplicerade algo-ritmer.

Staten kanaliserar även medel till kom-munerna för vissa större investeringar, samti form av olika slags stöd. Totalt transferera-des, utöver statsandelarna, ytterligare 1,1miljarder euro till den kommunala sektornunder år 2008. På detta kommer ytterligareöronmärkt överföring av samfundskatten,varav kommunens andel är i runda termer20 %. Totalt uppgick kommunernas sam-fundsskatteintäkter år 2008 till 0,9 miljardereuro. Sammanlagt transfererades alltså 10miljarder euro ifrån staten till den kommu-nala sektorn under år 2008 (Tabell 3 nedan)

Tabell 3. Kommunernas totala skatte -

intäkter år 2008.

och våra kommuner, men som tabellen visar,finns det på den interna marknaden en af-färsvolym på 650 miljoner euro som inte hän-för sig till denna typ av upphandling.

Denna volym på 650 miljoner euro bordekonkurrensutsättas då den omfattar även så-dana tjänster som den privata sektorn skullevara intresserad av och ha goda förutsätt-ningar att producera. Vi har utvecklat ett relationstal, entreprenadandel, som beskri-ver hur stor del av kostnadsmassan som upp-handlas externt.6 Relationstalet beskriverdels till vilken grad den enskilda kommunenköper tjänster externt, dels ger talet påaggregerad nivå en bild av i hur stor utsträck-ning sektorn som helhet utnyttjar den priva-ta servicemarknaden. Såsom vi kan utläsa avTabell 1 utgör externt upphandlade tjänster19,5 % av den totala kostnadsmassan. Dettainnebär att sektorn upphandlar 19,5 % av detjänster de behöver och omvänt – den kom-munala sektorn producerar 80,5 % av sek-torns totalt levererade tjänster i egen regi.

2008 Köp Köp(keur)

Sam-Sälj Kommuner kommuner Totalt

Kommuner 304 334 52 067 356 401

Samkommuner 6 265 998 310 356 6 576 354

Internaupphandling 6 570 332 362 423 6 932 755 51,39%

Externa 4 961 314 1 596 180 6 557 494upphandling

Upphandling 11 531 646 1 958 603 13 490 249av tjänster

keur 2008

Kommunalskatt 15 080 694

Fastighetskatt 1 533 321

Transferering stat till kommun 7 364 550Transferering stat till samkommun 1 686 899Andel av samfundsskatten 914 488Transfereringar totalt 9 965 937

Kommunala skatteinkomster totalt 26 579 952

Tabell 4. Utvecklingen av kommunernas kostnadsmassa åren 2006 –2008.


55

munala sektorn gjorde en rörelsevinst på 0,9miljarder euro år 2008. Detta, som senarekommer att visas utgör en slags dold kommu-nalskatt. Rent matematiskt kan man alltsåpåstå att kommunernas aggregerade skatt-grad år 2008 var för hög.

DEN KOMMUNALA KOSTNADSMASSANSFRAMTIDA UTVECKLINGÄven om den finansiella krisen har minskatkommunernas intäkter, kan man med fogsäga, att kommunernas ekonomiska probleminte beror på minskade intäkter utan på desnabbt växande kostnaderna. Dessa ökademed närmare 2,4 miljarder euro (7,9 % ) mel-lan 2007 och 2008. Denna ökning var betyd-ligt snabbare än den mellan 2006 och 2007,då ökningstakten var 4,9% (Tabell 4). En bi-dragande orsak till detta var den löneuppgö-relse sjuksköterskorna gjorde under år 2007.Personalkostnaderna för år 2008 stod för 1miljarder euro av den totala ökningen ochvar 250 miljoner euro större än året innan.Resterande ökning på 1,4 miljarder måsteförklaras av att levererade tjänster var till sinvolym mera omfattande och/eller dyrare.

Å ena sidan får man hoppas, att år 2008var ett ovanligt år – en anomali – och att vikan få ner tillväxttakten till traditionella ni-våer som fallet var mellan åren 2006 och2007 (+4,9 %). Nivån motsvarar en trend visett kostnadsmassan öka med under de se-naste åren. Å andra sidan borde kostnads-massans ökning kunna pressas till en ännulägre nivå, eftersom den förväntade ekono-miska tillväxten inte kommer att vara ensnära fem procent. Skräckscenariot är en ond

Kommunernas egna skatteintäkter be-står av två skatter: kommunalskatt som år2008 uppgick till 15,0 miljarder euro samtfastighetskatt som uppgick till 1,5 miljardereuro. Totalt uppgick kommunernas egnaskatteintäkter till 16,5 miljarder euro underår 2008.

Under år 2008 kanaliserades alltså skat-temedel till ett totalbelopp på 26,6 miljardereuro till den kommunala sektorn varav kom-munerna själv stod för knappa två tredjede-lar (62,5 %) och staten för en dryg tredjedel(37,5 %). Statens finansieringsandel har hit-tills inte egentligen använts som en konkretstyrmekanism. I framtiden kan styrningsmöj-ligheten dock visa sig vara livsviktig då statenhar många goda orsaker att lägga tyglar påkommunernas kostnader och framför allt de-ras ökningstakt.

Det är också skäl att notera att skatte-medlen inte räcker till för att täcka kommun-sektorns utgifter som år 2008 uppgick till33,6 miljarder euro. Samma år var skillnadenmellan utgifterna och de totala skatteintäk-terna 7 miljarder euro. Denna skillnad täck-tes med medel från kommunernas övriga in-komstkällor, vars betydelse för den kommu-nala ekonomin ständigt har ökat. Samman-lagt hade kommunsektorn år 2008 icke-skat-tebaserade inkomster på 7,9 miljarder euro.Den största delen av dessa var olika typer avförsäljningsinkomster (4,2 miljarder euro)och olika typer av avgifter som invånarna be-talar (1,8 miljarder euro). En stor inkomst-källa för kommunen utgör även inkomsterfrån försäljning av planerade markområden.Intressant i sammanhanget är att den kom-

keur 2006 2007 2008

Den kommunala sektorns kostnadsmassa 29 692 441 31 152 249 33 600 091

4,9 % 7,9 %

59,8 %Tillväxttakt

Tabell 5. Entreprenadandelens utveckling åren 2006–2008.

Tabell 6. Statens finansiering till den kommunala sektorn 2006–2008.


56

re och stabilare privat servicemarknad växerfram i Finland. Samtidigt vore det farligt attaxiomatiskt anta, att privat produktion auto-matiskt är effektivare än offentlig produk-tion. Vad som är speciellt viktigt i det härsammanhanget är att den privata sektorn be-reds möjligheter att konkurrera med denkommunala på exakt samma villkor. I taktmed att privata aktörer framgångsrikt lyckasinträda på marknaden minskas den offentli-ga sektorns andel samtidigt som konkurrens-hotet från utomstående tjänsteleverantörertvingar fram en effektivering av de kvarva-rande offentligt ägda tjänsteleverantörerna.

DEN KOMMUNALA EKONOMIN KAN VÄLTA BÅTENGemensamma frågor för alla parter som fi-nansierar den kommunala sektorn är: (1)vad behövs för att kontrollera kostnadsmas-sans utveckling, (2) vilka tjänster kan ratio-naliseras bort och i så fall när, samt (3) kaneller måste skatterna höjas? Som konstate-rats redan tidigare kanaliserar staten omfat-tande belopp till den kommunala sektorn. AvTabell 6 nedan kan utläsas, hur detta belopphar utvecklats under 2006–2008.

spiral, där den kommunala sektorn konstantväxer snabbare än nationalekonomin, sugerresurser ur den privata sektorn och belastarden ekonomiska tillväxten ytterligare. Beho-vet av lösningar som skulle öka den kommu-nala sektorns produktivitet är därför skrian-de just nu.

Ett alternativ vore att i en ökande takt an-vända den privata sektorns kunnande ochpotential för effektivitetsförbättringar i tjäns-teproduktionen. Entreprenadandelen harockså ökat under de senaste åren. Då kom-munsektorn år 2006 själv producerade 82,3% av tjänsterna (upphandlade 17,8 %), mins-kade denna andel med 0,8 % under år 2007och ytterligare med 1,0 % under år 2008 (Ta-bell 5). Detta betyder att entreprenadande-len under de tre senaste åren haft en tillväxt-takt på 21 % per år. Den kommunala sektornupphandlar en allt större del av sina tjänsterexternt.

Om man utgår ifrån, som mången studieantyder, att den privata sektorn är effektiva-re än den kommunala vad beträffar ett brettfält av serviceproduktion, är detta givetvisen positiv utveckling. En högre entreprenad-andel kan också lägga grunden för att en stör-

2006 2007 2008

Entreprenadandel 17,78 % 18,57 % 19,52 %

0,78 % 0,95 %

21,20 %Tillväxttakt

keur 2006 2007 2008 2008/2007förändring

Transfereringar stat till kommun 6 339 511 6 658 468 7 364 550 706 082

Transfereringar stat till samkommun 1 486 905 1 538 641 1 686 899 148 258

Andel av samfundsskatten 1 247 882 1 472 318 1 914 488 – 557 830

Transfereringar totalt 9 074 298 9 669 427 9 965 937 296 510

Tabell 7. Statens transfereringar och en expanderad öronmärkning.


8 Kommunernas öronmärkta andel av samfundsskatten har i år höjts till 40 %, vilket de facto redan var fallet redan år 2008.

57

upp till den totala summan som transferera-des till kommunerna år 2008.

Enligt detta tankeexperiment kanalisera-des alltså inkomst- och kapitalskatterna i sinhelhet tillbaka till kommunerna under år2008. Men detta var inte tillräckligt, utan yt-terligare 23 % av samfundsskatten (utöverkommunernas öronmärkta andel) behövdesför att komma upp till den totala summa somtransfererades under år 2008. Detta innebaratt statens andel av dessa tre skatteslags in-täkter var endast 19 % och kommunala sek-torns verkliga andel av dessa var hela 81 %.8

Läget har varit i stort sett detsamma un-der de tre senaste åren. Varje år har hela in-komstskatten och i snitt 86 % av kapitalskat-ten transfererats tillbaka till kommunerna.Staten har i snitt fått behålla 30 % av alla des-sa tre skatteslags intäkter, men trenden ärkraftigt sjunkande och accentueras av sam-fundsskatteintäkternas fluktuationer i rela-tion till de två övriga skatteslagen. Totalt in-bringade dessa tre skatteslag 3,4 miljardereuro mindre under år 2008 jämfört med åretinnan. Hela 88 % av minskningen härstam-made samfundsskatten.

Det finns även andra sätt att belysa utma-ningen i den kommunala sektorns finansie-ring. År 2008 var kommunsektorns genom-snittliga kommunalskattesats 19,15 %, vilket

Den statliga finansieringen av kommun-sektorns verksamheter har ökat med 900 mil-joner euro under de två senaste åren. Dåsamfundsskattens belopp varierat kraftigt(558 miljoner euro mindre år 2008 än året in-nan), har staten blivit tvungen att öka de öv-riga transfereringsposterna och allokeraandra typer av skatter till kommunerna föratt balansera den kommunala ekonomin.

Staten har många inkomstkällor varav en-dast kommunernas andel av samfundsskat-ten är öronmärkt för kommunerna. Den fi-nansiella börda som den kommunala sektornutgör för staten kan åskådliggöras i konkretatermer genom att visa vad den kommunalasektorns verksamhet förbrukar i termer avde skattemedel som samlas in i Finland ge-nom beskattning av arbetsinkomster, kapi-talinkomster och företagens vinster. Kommu-nerna beskattar arbetsinkomster med kom-munalskatten. Därtill kommer att summansom staten transfererar till kommunernamotsvarar till stora delar det sammanlagdabeloppet av a) statens inkomstskatt b) kapi-talskatt och c) samfundsskatt. Med andraord kan man säga att statens egna utgifteregentligen finansieras med omsättningsskat-ten och övriga indirekta skatter – och skuld-pengar. Tabell 7 ovan visar hur stora andelarav olika skatteslag som behövs för att komma

Statens Transfererat Skatteslagen2008 andel till k-sektorn totaltkeur Andel som Öronmärkt

saknas andel

Inkomstskatt 0 6 221 503 0 6 221 503 6 221 503

Kapitalskatt 0 1 869 389 0 1 869 389 1 869 389

Samfundsskatt 2 290 820 960 557 914 488 1 875 045 4 165 865

Totalt 2 290 820 9 051 449 914 488 9 965 937 12 256 757

18,69 % 81,31 % 100,00 %

Tabell 8. Den hypotetiska totalkommunalskattesatsen.


9 Sverige har ett skattesystem där även landstingen har skatterätt. Landstingen har i Sverige ansvaret för att organisera ochfinansiera landets specialsjukvård och den offentliga trafikverksamheten inom landstinget. Landstingsskatten har legatkring 10–11% och är lika stor som vad vi kalkylerat ovan vad gäller transfereringar mellan staten och den kommunala sektorn i Finland.

58

kostnadsmassa. Dilemmat är givetvis att detblir svårt för staten att hålla sina egna finan-ser i skick om någon annan part, d.v.s. kom-munerna bestämmer om nivån på och till-växttakten för en allt tilltagande del av de to-tala offentliga utgifterna.

Staten kan försöka trygga den lokala kom-munala ekonomin med att öka sina transfe-reringar, men det finns gränser för hur långtstaten kan gå med detta utan att riskera deoffentliga finansernas hållbarhet på nationellnivå. Staten kan t.ex. försöka bedriva ekono-misk politik genom att sänka sina egna skat-ter. Men slutresultatet kan bli plus minusnoll, om kommunerna kvittar sänkningarnaav statsskatten med höjningar i kommunal-skatten.

HITTAR KOMMUNERNA OCH MARKNADENVARANDRA? Kalkylmässigt kan vi räkna fram vad en 5 %årlig ökning av kostnadsmassan skulle inne-bära och vilket personalbehov den kommu-nala sektorn skulle ha för att kunna produce-ra tjänsterna i egen regi om tio år. Med enfemprocentig kostnadsökningstakt skulleden kommunala sektorns kostnadsmassa år2018 uppgå till 54,3 miljarder euro. Som jäm-förelsetal kan man ta t.ex. statsbudgetens

innebar, att en procent i kommunalskatt mot-svarade 788 miljoner euro. Om vi konverte-rar övriga skattemedel som kanaliserats tillkommunerna med detta relationstal, får vireda på vad kommunskattesatsen borde havarit om kommunernas alla skatteintäkterskulle ha uppburits direkt via kommunalskat-ten, d.v.s. inte indirekt via transfereringarfrån staten etc. (Tabell 8).

Kommunerna skulle ha varit tvungna atthöja kommunalskatten med hela 11,5 pro-centenheter för att klara sig utan transfere-ringar från staten.9 Erhållna fastighetsskat-ter motsvarar 1,95 procentenheter i kommu-nalbeskattningen, och skulle den kommuna-la sektorn inte erhållit sin andel av samfunds-skatten skulle man ha varit tvungen att höjakommunalskatten med ytterligare 1,16 enhe-ter. Denna hypotetiska totalkommunalskat-tesats landar således slutligen på 33,75 %.

Anmärkningsvärt är att ökningen av den-na totala skattesats mellan åren 2007 och2008 har varit nära på två procentenhetermätt i kommunalskatt samtidigt som denverkliga kommunalskatteökningen endastvar 0,15 procentenheter. Denna delvis dolda

kommunalskatteökningen understryker, var-för det ligger i statens intresse att försöka på-verka utvecklingen av kommunernas totala

2008 2008/2007förändring

Kommunalskatt (vägt medeltal) 19,15 0,15

Fastighetskatt 1,95 0,78

1,52Transferering stat till kommun 9,35Transferering stat till samkommun 2,14 0,30

Transfereringar totalt 11,49 1,82

Andel av samfundsskatten 1,16 – 0,84

Kommunal bruttoskattegrad 33,75 1,91


59

slutsumma som år 2009 uppgick ”endast” till46,3 miljarder euro. Tillägger man det fak-tum att 112 500 personer inom sektorn gåri pension under de kommande tio åren, kom-mer man snabbt till insikten att ekvationeninte har en lösning utan att kraftigt höja påentreprenadandelen. Innebörden blir alltsåatt den privata servicesektorn skulle kommaåt att spela en avgörande roll i att bevara vårtvälfärdssamhälle.

Den kommunala sektorn står för välfärds-samhällets viktigaste tjänster. Därför kanden inte tillåtas att hamna i en allt djuparekris. Vi har i denna artikel konstaterat att denkommunala ekonomins problem inte kan lö-sas med att kanalisera mera skattepengar ini systemet. Den kommunala ekonomin kaninte konstant växa snabbare än vår national-ekonomi. Den kommunala sektorn måstedärför bryta sin stigande kostnadstrend.Trots pågående reformförsök, är marknadenav kommunala tjänster fortfarande ett kom-plicerat och alldeles för slutet nätverk av in-ternt producerade tjänster. Kommunerna be-höver mera konkurrens och innovativa lös-ningar från privat serviceproduktion. Kom-munerna och marknaden behöver varandra.För att de skall hitta varandra i tid måste detfinnas vilja och mod att inom en snar framtidstarta behövliga reformer för att bryta neråterstående barriärer.

REFERENSEREkström, B. (2004): Pelastakaa Helsinki –

Globalisaatiostrategia kuntataloudelle. Taloustieto,Helsingfors.

Ekström, B., Pohjonen, M. & Haavisto, I.

(2007): Kunnat ja markkinat, EVA Analys 2. Näringslivets Delegation, Helsingfors.

Ekström, B., Pohjonen, M. & Haavisto, I.

(2008):

Kilpailuneutraliteetti kuntapalvelujen tuotannossa,memorandum 10.9.2008. Näringslivets Delegation,Helsingfors.http://www.eva.fi/files/2313_EVA_muistio_%20kilpai-luneutraliteetti_1009.pdf .

Ekström, B. & Jurvelin, K. (2008): Paras

kaupunki – Kuusi suurinta vertailussa. Talous -tieto, Helsingfors.


60

Keijo Suila*Styrelseordförande,Solidium Oy

* Föredraget hölls vid Ekonomiska Samfundets möte den 1 oktober 2009 och sålunda är all ekonomisk information från den tidpunkten.

61

Solidium – business eller politik?•Solidium främjar värdeutvecklingen i sina

portföljbolag genom att vara en aktiv ägare.Aktivt ägande innefattar enligt vår meningatt vi är krävande (inte slapphänta) ochagerar nära bolaget. Vi måste förstå bola-gens affärsverksamhet för att kunna moti-vera för oss själva varför vi äger aktier i bo-laget.

•Solidium agerar självständigt på marknads-villkor – är inte en politisk aktör. Vi är ingeträddningsverk och vi bedriver inte regio-nalpolitik.

•Solidiums placeringsbeslut baserar sig påekonomiska och nationella kriterier. De na-tionella kriterierna är svåra att exakt defi-niera.

•Solidium är en långsiktig ägare, placerarinte på kort sikt.

•Solidium äger och förvaltar, köper och säl-jer, kan använda främmande kapital, deltari företags- och branschomstruktureringar.

•Solidium strävar efter samarbete med öv-riga betydande ägarinstanser. Även om vii de flesta bolag är den största enskilda äga-ren måste vi komma ihåg att vi inte är en-samma.

Beträffande befogenheterna kan man konsta-tera att statsrådet beslöt om överförandet avaktierna till Solidium. I samma veva fastställ-de det finanspolitiska ministerutskottet rikt-linjer för Solidiums verksamhet. Jyri Häkä -mies är för tillfället ansvarig minister för ägar-

est 1/10 keijo suila

Solidium är ett nytt bolag med kort track re-cord, men mycket har skett under de gång-na 10 månaderna. Bakgrunden var att sta-

ten kategoriserade sina aktieinnehav i tregrupper: i) börsnoterade strategiska majori-tetsposter (Finnair, Fortum, Neste Oil), ii)börsnoterade finansiella minoritetspostersamt iii) övriga icke-noterade bolag såsom Altia, Destia, Itella och VR. Till Solidium överfördes de finansiella minoritetsposternai nio börsbolag..

Vi har definierat vår mission på följandesätt: Solidiums uppgift är att förstärka ochstabilisera det inhemska ägandet i nationelltsett viktiga företag samt öka innehavens eko-nomiska värde på lång sikt. Vi vill alltså varaen slags blåvit ankarägare.

Det är viktigt att komma ihåg skillnadenmellan ägande och operativ ledning dvs. attansvaret för ett bolags ledning alltid liggerhos bolagets styrelse och operativa ledning.Solidium verkar för inhemskt ägande, märkväl att vi inte talar om statligt ägande. Någraav de principer vi efterföljer (verksamhetsra-mar) är följande:

•Solidium är ett effektivt redskap för flexi-bel förvaltning och utveckling av statensminoritetsposter i börsbolag (jämför medde tidigare tunga processerna i riksdagen).

•Solidium vill äga välskötta bolag med hem-ort i Finland.

frågor. Samarbetet med ministern har varitgott och lätt så här långt. Alla placerings- ochförsäljningsbeslut fattas av bolagets styrelsesom består av Keijo Suila (ordförande), EijaAilasmaa (viceordförande), Jouni Hakala,Antti Herlin, Lauri Ihalainen, Marketta Kok-konen och Anni Vepsäläinen. Styrelsen be-står sålunda av en god mix av erfarenhet ochkompetens. Solidiums operativa ledning an-svarar för förberedelse och verkställande avstyrelsens beslut och ansvarar även för ut-vecklingen av bolaget. Ledningsgruppen be-står av VD, chefsjurist och tre placeringsdi-rektörer. Därutöver har bolaget anställt treanalytiker och tre assistenter dvs. bolagetspersonal uppgår till totalt 11 personer. Tea-met är professionellt och kan utveckla Soli-diums egna synpunkter i alla de saker vi del-tar i.

Solidiums aktieinnehav består fortfarandeav det ”arv” vi erhöll av staten, men underkommande år kommer innehaven troligtvisatt förändras. Vi har nio bolag i portföljen: Eli-sa, Kemira, Metso, Outokumpu, Rautaruukki,Sampo, Sponda, Stora Enso och TeliaSonera.Bolagens totala omsättning var ca 47 miljar-der euro år 2008 och antalet anställda upp-gick till ca 128 000 i slutet av juni 2009. 83procent av bolagens omsättning uppstodutanför Finland. Vår ägarandel varierar mel-lan 10 procent (Elisa) och 39,7 procent (Rau-taruukki).

De nio portföljbolagen har sammanlagtöver 1,1 miljoner aktieägare; TeliaSonera harflest ägare (ca 650 000) och Sponda minst(under 10 000). Det mesta utländska ägandetfinns i TeliaSonera (80 %) och minst i Kemira(13 %).

Aktieportföljens värde uppgick till 7,4 mil-jarder euro i slutet av september 2009. Över40 procent av värdet består av aktier i tele-kombolag dvs. TeliaSonera och Elisa. Sampo,Rautaruukki och Outokumpu står var för sigför över 10 procent av portföljen. Portföljvär-det uppgick som högst till nästan 14 miljarderunder år 2007 för att sedan sjunka till 4,3 mil-jarder i mars 2009.

I jämförelse med nordiska finansbolag kannoteras att Solidium med sitt eget kapital på5,7 miljarder euro är en tämligen stor aktör.SEB:s, Sampos, Investors och Swedbanksmarknadsvärde uppgår till 6–10 miljardereuro, medan t.ex. Industrivärden har egetmarknadsvärde på 3 miljarder och PohjolaBank 2,5 miljarder. I jämförelse med de störs-ta bolagen på Helsingforsbörsen är det endastNokia, Nordea, TeliaSonera, Fortum, Sampooch Kone som har ett högre marknadsvärdeän Solidiums eget kapital.

Summa summarum: Vi vill för vår del ar-beta så att vi även i fortsättningen har starka,konkurrenskraftiga företag med hemort i Fin-land. Vi arbetar utgående från två stora frå-gor: vad vill vi äga och vem skall sköta om vårtägande? Solidium är en professionell aktörmed ekonomiskt tänkande som basis för allabeslut. Vi betonar en sund nationell självkäns-la och strävar till att undvika en ytterligareutveckling mot dotterbolagsekonomi. In-hemskt ägande, som vi vill förstärka, skall inteförstås som statligt ägande. Solidiums verk-samhetsramar har fastställts av politiker – ra-marna kan ändras som en följd av politiskaprocesser. Vår målsättning är att etablera vårverksamhet på ett professionellt sätt och påså sätt bygga upp förtroende.

est 1/10 keijo suila

62

r e c e n s i o n e r

63

Finlands mirakulösa återhämtning –ett exempel för omvärlden?

Seppo Honkapohja, Erkki A. Koskela, Willi

Leibfritz och Roope Uusitalo:

Economic Prosperity Recaptured. The Finnish Pathfrom Crisis to Rapid GrowthCESifo Book series, the MIT Press 2009, 145 sid.ISBN 978-0-262-01269-0

re 160 år 2005. Den andra figuren visar hurarbetslösheten varierat, med en för Finlandsdel svindlande försämring under krisåren,följd av en långsam minskning av arbetslös-heten under det följande decenniet. Men fort-farande är arbetslöshetsgraden mer än dub-belt så hög under 2000-talet som på 1980-ta-let. Den tredje figuren är den mest remarkab-la. Den visar de högteknologiska produkter-nas andel av totalexporten, som låg under 10procent på 1980-talet, men växte till 30 pro-cent kring millennieskiftet och sedan i stortsett behållit den nivån. Författarna kallar dethela en ”mirakulös återhämtning”.

1990-talskrisen har analyserats grundligttidigare och det är därför lätt för författarnaatt sammanfatta resultaten av den forskning-en med hjälp av talande figurer och en trovär-dig orsaksanalys. Kapitlet om krisen innehål-ler också två mer originella avsnitt.

Det ena behandlar sambandet mellan kri-ser och utländsk skuldsättning respektive il-likviditet. Av tabellerna och den korta beskriv-ningen är det dock svårt att få en klar uppfatt-ning om orsakssambandens karaktär. Denstörsta nettoskuldsättningen i relation tillBNP hade Finland 1999 och den högsta inter-

est 1/10 jan-otto andersson

E conomic Prosperity Recaptured är be-rättelsen om ett land som på ett drama-tiskt men till slut lyckosamt sätt genom-

gått en omställning till ett världsmarknadsin-riktat IT-samhälle. Den är avsedd för en inter-nationell och nationalekonomiskt bildad läse-krets. Syftet är att med Finland som exempelvisa hur ett land kan hamna i en djup kris ochklara en nödvändig strukturomvandling avekonomin. Eftersom Finland lyfts fram somen fascinerande förebild av utländska förfat-tare är det helt på sin plats att också finlän-dare tar sig an uppgiften. Seppo Hon kapohjaoch Erkki Koskela, som lett forskningen inomForskningscentret för ekonomiska struktureroch tillväxt vid Helsingfors universitet, kansägas stå för en halvofficiell själv uppfattningav vår mirakulösa ekono miska närhistoria.

Tre figurer i det inledande kapitlet angervad det handlar om.

I den första jämförs BNP-utvecklingen iFinland, Sverige och EU15. Under 1980-taletstiger kurvan brantast för Finlands del. Densjunker häftigt under 1990-talets första år, föratt sedan växa i betydligt snabbare takt än detvå andra kurvorna. Från ett index på drygt80 1980 stiger Finlands reala BNP till närma-

nationella illikviditeten 1986 – inte strax in-nan eller under den värsta krisen. Ändå tyck-er sig författarna se ett tydligt mönster i för-hållandet mellan kriser och internationellskuldsättning.

Det andra avsnittet, som är betydligt läng-re och mer detaljerat, försöker utreda om fö-retagen var förhindrade att investera pågrund av finansieringssvårigheter. Den i dettasammanhang onödigt omständliga analysenleder emellertid inte till större upptäckter änatt de undersökta företagens finansiella lägevar sämst under åren 1992-1994, för att se-dan gradvis förbättras. Den ekonometriskastudien visar också att hushållens konsum-tion påverkades av skuldsättningsgraden ochräntenivån.

Den stora gåtan idag är kanske inte varförkrisen i Finland uppstod och blev så djup,utan snarare hur det var möjligt att återhämt-ningen blev så stark och så långvarig. Ensnabb ökning av arbetsproduktiviteten ochen lyckad strukturomvandling gav upphov tillen BNP-tillväxt som hörde till de högsta iOECD-området. Finland övergick från en ka-pitalkrävande tillväxt till en på innovationeroch humankapital baserad tillväxt.

Om man jämför hur snabbt totalproduk-tionen vuxit med beaktande av insatsen avbåde arbete och realkapital under 1980- och1990-talen, är det de anglosaxiska och nor-diska länderna som gått framåt – med Irlandoch Finland som de två framstående stjärn-skotten – medan Kontinentaleuropa och Ja-pan tappat terräng. Samtidigt har struktur-omvandlingen på arbetsmarknaden i Finlandvarit snabb och företagen internationaliseratsså att över en tredjedel av de finska industri-företagens arbetskraft blivit utländsk. Under2000-talet har de årliga utländska direktinve-steringarna från Finland varit mångfalt störreän under tidigare decennier.

Economic Prosperity Recaptured ger enbra sammanfattning av detta ekonomiska re-gimskifte. Boken lyfter fram humankapitaletsoch ICT-sektorns betydelse för utvecklingeni Finland. Ansatsen att mäta kvalitetsutveck-lingen hos arbetskraften och hur den påver-

kat produktivitetsutvecklingen är lovvärd.Särskilt intresse ägnas Pisa-resultaten, de om-fattande satsningarna på forskning och ut-veckling och ICT-investeringarnas snabba till-växt. Nokias framgångssaga presenteras i ettsärskilt avsnitt.

I det avslutande kapitlet behandlas tre”återstående politiska utmaningar”: arbets-lösheten, den åldrande befolkningen och kon-kurrensen från de nya industriländerna. För-fattarna oroar sig för en avtagande tillväxtoch vill därför försnabba studierna, göra ar-betsmarknaden mer flexibel och i möjligastemån senarelägga pensioneringarna. Detta ärförslag som redan omfattats av det officiellaFinland, men som bromsats upp av motvilligamedborgare.

Det finska ekonomiska miraklet är onek-ligen värt att presentera för internationellaläsare. I jämförelse med många andra länderhar vi trots allt klarat oss mycket bra. Samti-digt är det på sin plats att visa på de problemsom en snabb liberalisering av kreditmarkna-den kan leda till. I två avseenden tycker jagdock att boken borde ha fördjupats för att geen internationell läsekrets en större förståel-se av vad det rört sig om.

En viktig fråga är om välståndet verkligenär återvunnet i en vidare mening än att till-växten varit snabb. Varför har vi inte fått buktmed långtidsarbetslösheten? Varför har in-komstskillnaderna vuxit så snabbt just i Fin-land? Innebär försämringarna av de offentligatjänsterna inte något för välståndet? De flestafinländare oroar sig också för den regionalapolariseringen och för den växande osäker-heten i arbetslivet. Visst hade jag velat se enstörre medvetenhet om förhållandet mellan”tillväxt” och ”välstånd”. Är det faktiskt så attfortsatt tillväxt i ett land som Finland är detviktigaste för att återvinna välståndet? I dethär avseendet var ETLA-studien The Nordic

Model, som jag recenserade i EST 2008:1 mergivande, men numera finns ett stort antal ar-beten som visat på att tillväxt ingalunda be-höver innebära ett större välstånd. Det senas-te betydelsefulla bidraget är Tim JacksonsProsperity without Growth.


64


65

Att tillväxten är beroende av innovationeroch utbildning är klart, men visst skulle en läsare vilja veta lite mer om hur Finland be-drivit innovations- och utbildningspolitik. Vadär det som gjort att just vi har lyckats, trotsatt också andra gjort liknande satsningar?Hur ser egentligen ”den finska modellen” ut?Vilken roll spelar den starka fackliga organi-seringen för lönebildningen nationellt och ifråga om företagens innovationspotential? Ärde långa studietiderna bara ett tecken på in-effektivitet eller på att studerandena i högregrad tar magisterexamen och deltar i arbets-livet, vilket i sin tur gör att steget ut i förvärvs-livet inte är så långt som i många andra län-der? Det finska ekonomiska miraklet kanknappast förstås utan att den institutionellaoch kulturella bakgrunden också lyfts fram.Utan den bakgrunden är det riskfyllt att rekommendera andra att följa Finlands ex-empel.

JAN OTTO ANDERSSON

Akademilektor, Åbo Akademi


66

est 1/10 benny carlson

67

Sundén, Ingvar Svennilson, Erik Dahmén, Jo-nas Nordenson, Jan Wallander, Ragnar Bent-zel, Lars Nabseth, Lars Wohlin, Gunnar Elias-son, Ulf Jakobsson och Magnus Henrekson.Institutets ordföranden behandlas i ett kapi-tel av (nyligen framlidne) Robin Douhan ochhär handlar det om idel näringslivstungvikta-re: Sigfrid Edström (drivande kraft bakom in-stitutets tillkomst), Ernst Wehtje, Sven E.Lund berg, Sven Schwartz, Marcus Wallen-berg (ordförande 1950–75, alltså i hela 25 år),Erland Waldenström, Curt Nicolin, Håkan Mo-gren och Björn Hägglund.

Efter ett kapitel av Carl-Johan Åberg omlångtidsutredningarna, kring vilka IUI och sta-ten under ett par årtionden samarbetade,framträder ett 20-tal tidigare IUI-forskare(födda mellan 1920 och 1944) med betraktel-ser över vad tiden vid institutet betytt för de-ras personliga och professionella utveckling.En namnuppräkning skulle tyvärr bli alltförlångrandig men vi får strax skäl att återkom-ma till några av namnen. Vidare diskuterarHenrekson och Jakobsson vad IFN kan till -föra Svenskt Näringsliv och andra finansiäreroch Henrekson redogör för hur institutet påsenare år försökt öka sin slagkraft.

De fyra programområden som i nuet do-minerar forskningen inom IFN – Globalise-ringen och företagen, Entreprenörskapets

År 1939 – sju år före sin finländska mot -svarighet ETLA – bildades svenska Indu-striens Utredningsinstitut (IUI) med fi-

nansiering av SAF och Industriförbundet isyfte att bedriva långsiktigt utredningsarbete,biträda finansiärerna vid behandling av indu-stripolitiska uppgifter samt bedriva sakligupplysningsverksamhet. Snart nog utveckla-des IUI under Ingvar Svennilsons ledning frånutredningsbyrå till fullfjädrat forskningsinsti-tut. Sedan dess har ett hundratal forskare va-rit verksamma vid IUI och insupit ”IUI-andan”för att därefter besätta nyckelpositioner i aka-demi, näringsliv och stat. IUI, som 2006 byttenamn till Institutet för Näringslivsforskning(IFN), har alltså hunnit bli 70 år och har, somsig bör i en vältrimmad forskningsapparat,med anledning därav producerat en volym på560 sidor om sin egen historia, IFN/IUI 1939–

2009: Sju decennier av forskning om ett

näringsliv i utveckling, redigerad av IFN-chefen Magnus Henrekson..

Jubileumsvolymen är resultatet av en kol-lektiv ansträngning. Låt oss börja med enöverblick av innehållet. Efter en inledning avHenrekson följer åtta kapitel om eller avIUI/IFN:s genom tiderna tolv verkställandedirektörer. Enbart en uppräkning av dessanamn säger något om institutets akademiskatyngd och inflytande: Ivar Andersson, Ragnar

Henrekson, Magnus (red):

IFN/IUI 1939-2009. Sju decennier av forskning om ett näringsliv i utveckling.Ekerlids Förlag/Institutet för Näringslivsforskning.Stockholm 2009. ISBN 978-91-7092-115-5

Vital 70-åring med industri i blick


68

landevis stabil och homogen miljö där histo-rien om den egna organisationen odlats ochförts vidare. Talet om ”IUI-andan” har uppen-barligen fog för sig och förefaller ha vissa up-penbara förklaringar: IUI skulle vara en”plantskola” för forskare med inriktning påoch förståelse för näringslivets förhållanden.Forskarna handplockades inte sällan av che-fen för att efter en tid i IUI:s drivhus gå vidaretill akademi, näringsliv eller stat.

De flesta forskarna har föga förvånandekänt sig väl omhändertagna under och karri-ärmässigt gynnade av sin tid vid IUI. Någramän har visserligen – för att ta språnget frånväxt- till djurriket – känt sig som främmandefåglar på grund av sina ämnes- eller metod-mässiga bakgrunder, men i de fallen har främ-lingskapet knappast varit problematiskt. Där-emot kunde det uppenbarligen vara svårt attsom kvinna med viss känslighet för grabbigjargong smälta in i miljön, vilket med all önsk-värd tydlighet framgår av Siv Gustafssonsuppgörelse med ”gossarna”.

IUI etablerades och utvecklades i en tidnär gamla klassbarriärer bröts ner till förmånför en mer meritokratisk samhällsmodell. Fle-ra av Törnqvists kriterier passar in på dennamodell: egalitarism, elitism, rörlighet. I någonmån kan nog åtskilliga av de män som gjortklassresor under efterkrigstiden känna igensig i berättelsen om IUI. Det bildades lite var-stans manliga miljöer präglade av en (emel-lanåt illusorisk) känsla av jämlikhet. Kvinnor-nas avancemang kom steget efter och dehade den inte alltid tacksamma uppgiften atttränga in i miljöer som i steget före homoge-niserats. Ytterligare ett steg efter har invand-rarna stångat sina pannor blodiga i miljöersom homogeniserats av jämlikhets- och jäm-ställdhetsarbete.

Att IUI lyckades etablera sig som ett le-dande forskningsinstitut hävdas med beskedi de olika inläggen. Enligt John Skår kundeIUI på 1960-talet bara jämföras med NBER iUSA, enligt Ove Granstrand, verksam vid IUIpå 1980-talet, bara med Stanford. Inte minstnär det gäller entreprenörskapsforskning harIUI spelat en pionjärroll inte bara i Sverige

ekonomi, Tjänstesektorns ekonomi och El-marknadens ekonomi – presenteras av hu-vudansvariga forskare. Avslutningsvis finnsförteckningar över IFN:s personal och affilie-rade forskare i nuläget samt alla forskare somgenom åren varit verksamma vid IUI/IFN.

De biografiska och självbiografiska kapit-len om och av chefer, styrelseordförandenoch forskare utgör en skattkista av informa-tion om individuella öden, ekonomisk forsk-ning, näringslivsförhållanden och ekonomiskpolitik under efterkrigstiden. Här finns alltfrån korthuggna faktaredogörelser till konst-fulla minimemoarer. Vad man fäster sig vidbland allt som glimmar i en sådan kista berori huvudsak på tycke, smak och personliga in-tressen. Själv fångades jag framför allt av defylligare personliga skildringarna: Mats Pers-sons och Claes Henrik Sivens insiktsfulla por-trätt av Ingvar Svennilson, Jan Wallanders lev-nadsvisa memoarkapitel, Göran AlbinssonBruhners medryckande och Per-Martin Mey-ersons kamplystna texter, Åke Ortmarks ela-ka attacker på statsvetare och historiker, Bir-gitta Swedenborgs redogörelse för sitt enga-gemang i debatten om Milton Friedman ochSiv Gustafssons vittnesbörd om hur svårt detkunde vara att som kvinna platsa i gänget.

Att skaffa sig en helhetsbild av IUI/IFN:sutveckling och betydelse är i det närmasteomöjligt. Även med jubileumsvolymen i handär det som att lägga ett tusenbitarspussel.Men det finns några bitar som gör det möjligtatt skönja vissa mönster: Henreksons sam-manfattande inledning, Gunnar Törnqvistskapitel som karakteriserar IUI utifrån kriteri-er på en kreativ forskningsmiljö och det för-hållandet att vissa formuleringar om IUI:s kva-liteter återkommer i kapitel efter kapitel.

Låt oss börja i sistnämnda ände. Bokensupplägg borgar för att man ska få möjlighetatt betrakta IUI ur många synvinklar. De över-lappningar som då uppstår får ofta karaktä-ren av upprepningar eftersom vissa karakte-ristiker och episoder återkommer i snarlikatappningar. Detta tyder på att IUI, trots deni jämförelse med andra forskningsmiljöer sto-ra personalomsättningen, utgjort en förhål-


1 Dahmén har spelat en betydande roll även inom finländsk ekonomisk-historisk forskning genom sina böcker Ekonomisk utvecklingoch ekonomisk politik i Finland: En undersökning av åren 1949-1962 (1963) och Ekonomi i omvandling: Utländska och finländskaerfarenheter (1984).

69

genom att styrelsen fram till början av 1990-talet godkände forskningsprojekt och av attforskarna gjorde föredragningar för styrelsenoch studiebesök vid olika företag.

Ett av IUI:s adelsmärken var, som AndersKlevmarken uttrycker det (s 363), ”kravet attforskarna skulle kunna beskriva och förklarasin forskning och sina resultat på ett för lek-män begripligt sätt”. ”Vid IUI-seminariernafick man lära sig att inget annat dög än att hatorrt på fötterna, kunna fokusera på det vä-sentliga och uttrycka vad man ville säga påklar svenska.” De många kapitlen i IUI-bokenbär vittnesbörd om denna skolning, utövadav bland andra Ragnar Bentzel och JanBröms.

Världen har emellertid – tyvärr, frestasman tillägga – förändrats. Numera är det pub-licering i amerikanska topptidskrifter somgäller och texterna ska helst vara för lekmänobegripliga. IUI ställs därmed, som så mångaandra forskningsmiljöer, inför kravet att i för-sta hand producera för en snäv internationellinomvetenskaplig krets, i andra hand fram-ställa populärversioner för en bredare natio-nell publik. Vad som en gång i tiden var denfrämsta uppgiften har – för att inte alldelesförsvinna i det akademiska poängsamlandet– kommit att betonas som ”den tredje uppgif-ten”.

För den konspiratoriskt lagde framstårIUI/IFN kanske som en farlig konstruktion.Här har i årtionden begåvade forskare hand-plockats, skolats och ”planterats” på ledandeposter i samhället och på så sätt kommit attutgöra ett inflytelserikt nätverk med benä-genhet att visa förståelse för näringslivets vill-kor. Mot en sådan tolkning kan anföras delsatt IUI-forskarna tvingats ”ha torrt på fötter-na”, dels att andra samhällsintressen somstat, politiska partier och fack har haft sinaegna skolor och nätverk. Forskare med IUI-bakgrund som Bengt-Christer Ysander ochVilly Bergstöm låg rent av bakom tillkomstenav Fackföreningsrörelsens Institut för Eko-

utan också internationellt genom Erik Dah-mén,1 Gunnar Du Rietz, Bo Carlsson och Gun-nar Eliasson.

Vad ligger bakom dessa framgångar? Någ-ra av de nyckelord som återkommer i berät-telserna om institutet är oberoende gentemotfinansiärer och andra påtryckare, vetenskap-lig kvalitet och relevans för näringsliv ochsamhälle. Det är naturligt att ett institut i när-ingslivets sold måste slå vakt om sådana egen-skaper för att framstå som en trovärdig leve-rantör av forskningsresultat. Wallander pre-ciserar (s 67) en springande punkt: ”Man kansäga att principen om publicering är den heltavgörande. Följer man den blir det snart up-penbart för omgivningen att kvalitetskravenuppfylls och misstankar om att mindre ’lämp-liga’ resultat undertrycks kan aldrig uppstå.”

Flera gånger figurerar episoder som de-monstrerar institutets vilja och förmåga atthävda sin integritet mot påtryckningar: LarsNabseth försvarade Lars Vinell mot SAF:s vdBertil Kugelberg, Marcus Wallenberg försva-rade Lars Wohlin mot skogsindustrin och As-sar Lindbeck mot sockerindustrin, Axel Ive-roth backade upp Bengt Rydén mot textilin-dustrin.

Wallenbergs intresse och betydelse för IUIframhålls åtskilliga gånger. Med en så respek-terad, fruktad och inflytelserik industrialistbakom ryggen är det inte undra på att IUI fickråg i densamma. IUI kallades internt emellan-åt för ”Dodde School of Economics”. Wallen-berg läste visserligen inte forskningsrappor-terna men fick det väsentliga förklarat för sigav sin rådgivare Dahmén. Vid ett tillfälle för-sökte Wallenberg själv undertrycka ett obe-kvämt resultat (i frågan om var Stockholmsnya flygplats skulle placeras) men slog tillreträtt inför Wallanders omutliga uppsyn.

Kvaliteten säkrades genom noggrann in-tern granskning av de texter som producera-des, av medarbetarnas vistelser vid utländskauniversitet och av internationella forskarbe-sök. Relevansen för näringslivet upprätthölls


70

nomisk Forskning (FIEF) och flera IUI-fors-kare har kommit från eller gått till FIEF. IUIsamverkade också, som nämnts, länge medstaten om långtidsutredningarna. IUI:s bidragtill samhällsutvecklingen kan alltså karakte-riseras i termer av såväl balans som samver-kan.

BENNY CARLSON

Professor, Ekonomihögskolan,

Lunds universitet

PRIS FÖR BÄSTA ARTIKELBIDRAGPris till minne av J.V. Tallqvist för bästa artikel publicerad

i Ekonomiska Samfundets Tidskrift

Styrelsen för Ekonomiska Samfundet i Finland har fattat beslut om att årligen i maj utdela ett

pris på 4 000 € för bästa artikel publicerad i Ekonomiska Samfundets Tidskrift under två

föregående år. Priset kallas för Priset till minne av J.V. Tallqvist och är avsett att öka intresset

för att publicera artiklar i ekonomiska frågor på svenska. Professor J.V. Tallqvist hörde till grun-

darna av Samfundet och han ansvarade ensam för utgivningen av Ekonomiska Samfundets

Tidskrift under åren 1923 – 1947, alltså i det närmaste ett kvartssekel.

Beslut om vem eller vilka som erhåller priset fattas av styrelsen på förslag av redaktionen.

Vid val av pristagare beaktas artiklar publicerade under de två föregående åren. I den händelse

ingen av de aktuella artiklarna kan anses uppfylla tillräckliga kvalitetskrav, kan styrelsen besluta

om att låt bli att dela ut priset. I undantagsfall kan priset också utdelas för en serie artiklar

publicerade under flera år.

För närmare uppgifter om inlämnandet av artikelbidrag se Samfundets hemsida www.eko-

nomiskasamfundet.fi/est/ eller kontakta redaktionssekreteraren Malin Wikstedt (e-mail adress:

[email protected]).

Följande medlemmar hälsas varmt välkomna:

Kenneth Ahlqvist

Michael Bask

Fredrik Borgström

Susanne Homén

Torbjörn Jakas

Harry Leinonen

Karl-Johan Lindborg

Stefan Palmgren

Marcus Räder

Henrik Sjöblom

Thomas Stenius

e k o n o m i s k a s a m f u n d e t i f i n l a n d

Nya medlemmar år 2009

est 1/10 ekonomiska samfundet

71

Innehåll 2009

ARTIKLAR:TOM MORING:Vem betalar för god journalistik?Hotbilder i en medievärld i förändring .......... 15

KARL ERIK GUSTAFSSON:Dagspressens affärsmodeller.......................... 23

STAFFAN SUNDIN:Trender på den nordiska mediemarknaden .. 29

LARS LUNDSTEN:Från medialisering till naturalisering ............ 39

EDVARD JOHANSSON:Invandring, utvandring och arbetsmarknads -framgång – lider Finland av brain drain? ...... 57

FINN OLESEN:Heterodoks skepsis og matematisk formalisme– en metodologisk kommentar ....................... 75

JOACIM TÅG:Policies och regleringar i telekommunikations-,media- och teknologiindustrierna .................. 83

HENRIK VIRTANEN:Ensam är sällan stark – samarbete i export ringar ................................................. 89

BENGT BENGTSSON:Redovisning till verkligt värde eller redo-visning till anskaffningsutgift?Ett val mellan relevans och tillförlitlighet ... 113

CATHARINA VON KOSKULL:Konsumentens roll och inflytande i produkt- och tjänsteutveckling .................. 119

LARS OXELHEIM OCH CLAS WIHLBORG:Kreditbedömning och rekonstruktion av före -tag i tider av makroekonomisk turbulens:Fallen General Motors och Ford ................. 125

ANNIKA RAVALD:Hur uppkommer värde för kunden – lärdomar från axiologin ................................ 133

SUSANNA STÉN:Utvecklingen av de forskarutbildades situation på arbetsmarknaden i Finland 1990–2004 .................................................... 143

FÖREDRAG:ERKKI LIIKANEN:Om finanskrisen och centralbankspolitiken ................................... 99

SEMINARIERAPPORT:

LARS LUNDSTEN:Mediernas framtid .......................................... 99

RECENSIONER:

William Easterly: The White Man’s Burden

(H.C.BLOMQVIST: Varför fungerar inte u-landsbiståndet?) ........................................ 105

Börje Ljunggren: Kina: Vår tids drama.

Erja Kettunen, Jyri Lintunen, Wei Lu och RiittaKosonen: Suomalaisyritysten strategiat Kiinan muuttuvassa toimintaympäristössä

(H.C.BLOMQVIST: Kina som global aktör och affärspartner)......................................... 155

72

est 1/10 innehåll 2009

MARIA HOLMLUND & TANJA HARJU (Department of Marketing, Hanken School of Economics)

Consumer perception of e-service quality ...................................................................... 5

How consumers perceive e-service quality influences for example their satisfaction, loyaltyand buying behavior. It is therefore central for companies offering e-services to be familiarwith internet users’ and customers’ opinions. This study analyzes findings from a study amongthirteen informants and of twenty-four e-services. It examines what consumers appreciate andnot appreciate in e-services. Findings illustrate attributes to fundamental e-service qualitydimensions: design; content; user friendliness, and trust. Implications are a summary of foundattributes and a recommendation list which is a tool for companies that want to develop currentand create new e-services.

HARRY LEINONEN (Bank of Finland)

Increased efficiency in payments via transparent pricing.

Current business model promotes inefficiency. ....................................................... 13

Consumers lack sufficient information and therefore seldom consider the costs of differentmeans of payment when selecting to use cash, debit cards or credit cards. This is because ourcommon means of payment are one of the last services to remain outside normal pricecompetition. The current business model is based on a hidden pricing convention in which thecosts of paying are embedded in the prices of purchased goods and services. The lack oftransparent pricing limits competition, steers towards a less efficient use of payment alter -natives and delays payment service developments. A transparent business model for paymentservices would make the benefits of development and change visible and, as a result, wouldmost likely lead to cost savings via more efficient selection of instruments and increasedcompetition in the market.

PETER SARLIN (Swedish Institute for Social Research, Stockholm University)

Self-Organizing Maps – A Visualization Approach to Analyzing Early

Warning Signals of Currency Crises .......................................................................... 29

Since the deregulation of the international capital flows, the repeated occurrence of financialcrises has shaken the world economy. Throughout the 1990s, five series of global economicstorms occurred: the European ERM crisis, the Mexican peso crisis, the Asian crisis, theRussian crisis and the Latin American crisis. Likewise, the beginning of the 21st century hassuffered from several crisis episodes, including the severe Subprime crisis. Thereby, to datethe forecasting and monitoring results are still disappointing. This paper examines whethernew insights can be gained from the application of the Self-Organizing Map (SOM); a neuralnetwork-based visualization tool. The paper presents a visualization of early warning signalsof currency crises using the SOM. The results indicate that the SOM is a feasible visualizationtool for analyzing both the evolution of macroeconomic variables over time and for bench -marking countries based on their vulnerability for an imminent crisis on a given point in time.

Contents in brief

73

est 1/10 contents in brief

est 1/10 contents in brief

74

FREDRIK SJÖHOLM (Research Institute of Industrial Economics and Örebro University)

Protectionism and Foreign Direct Investments

in the Global Economic Crisis .............................................................................................................. 41

There are signs of increasing protectionism in the world. Foreign direct investment regimesare in many countries gradually shifting away from the past policies of providing incentives toattract foreign multinational firms. Instead, various new regulations are implemented to providethe ability of host country to stop foreign acquisitions of domestic firms. This article examinesthe development of foreign direct investments in recent years. We focus on recent policychanges and try to explain the most important determinants to these changes. We end theanalysis by discussing how the development towards a more restrictive investment regime canbe reversed.

75

est 1/10

76

est 1/10

Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift

Ekonomiska Samfundets tidskrift utkom-mer med tre nummer per år, i mars, julioch november. Material bör inlämnas i godtid och senast fyra månader i förväg.Bifoga namn, adress och telefonnummer

samt en kort författarpresentation därt.ex. forskningsinriktning och institutionframgår.

Särtryck på artikeln fås avgiftsfritt i 20exemplar.

MODELL FOR LITTERATUR -FORTECKNING OCH REFERENSER

Referenser i texten görs enligt modellSmith (1776) eller (Smith, 1776) beroen-de på sammanhanget.

Litteraturförteckningen görs enligt följande:

Böcker:Kiefer, N. M. & Neumann, G. R. (1989):

Search Models and Applied Labor Economics.

Cam bridge University Press, Cambridge.

Galai, D. (1983): A Survey of Empirical Tests of Option Pricing Models, i Option Pricing, Brenner,M. (ed). Lexington Books, Massachusetts.

STK-SAK (1988): Näin on käynyt.

Työmarkki noiden ja taloudellinen kehitys Suo-

messa 1900-luvulla. STK ja SAK.

Artiklar:Topel, R. & Welch, F. (1980): Unemployment Insurance: Survey and Extensions. Economica 47,s. 351–379.

Artikelbidrag och recensioner till Eko -nomiska Samfundets Tidskrift sändsper e-post till huvudredaktörerna.Artiklarna skall vara högst 20 mas kin -

skrivna sidor med rad avstånd 2. Till ar -tiklarna skall bifogas ett svenskspråkigtsammandrag samt ett en gelskspråkigt ”abs t ract”. Dessa skall vara högst 100 ord.

Inlämnade artiklar behandlas av redak-tionsrådet. Eventuella ändringar görs avskribenterna i samråd med redaktionen.Den reviderade versionen sänds till redak-tionen per e-post samt vid behov även pådiskett.

Överst skall skrivas författarens titeloch namn. Namnet skrivs med versaler. Där efter kommer huvudrubriken. Huvud -rubriken skall skrivas med versaler ochmed fet stil. Eventuella mellanrubrikerskrivs med små bokstäver och kursiveras.Vid förkortningar används punkt. Sid-numrering skall inte förekomma i tex-ten. Tabeller betecknas med Tabell XX,figurer Figur XX. Litteraturförteckning-en skall upp göras enligt modellen nedan.Fotnoter görs nere på sidan. Observerakursivering etc.

Figurer kan placeras inne i texten somskrivs i överenskommet program ellerockså skilt i ett separat dokument. Indi-kera dock i så fall ungefär var i texten figu-ren skall placeras.

För mera information se:www.ekonomiskasamfundet.fi

EST110_siskannet_EST_sisäkannet 25.3.2010 21.41 Sivu ks3

E K O N O M I S K AS A M F U N D E T ST I D S K R I F T

The Journal

of the

Economic

Society

of Finland

12 0 1 0 Å r g å n g 6 3 t r e d j e s e r i e n

F I - I S S N 0 0 1 3 - 3 1 8 3

20

10

:

1

Ek

on

om

is

ka

S

am

fu

nd

et

s

Ti

ds

kr

if

t

pu

bl

ic d

es

ign

oy

/ ek

en

äs

tr

yc

ke

ri a

b 2

01

0

INNEHÅLLMaria Holmlund & Tanja Harju:Vad utvärderar konsumenter i e-tjänster

Harry Leinonen:Fördelaktigare betalsystem genom transparent

prissättning


tidiga varningssignaler för valutakriser


i den globala ekonomiska krisen

Documents

EST110 ulkokannet EST ulkokannet - Ekonomiska Samfundet · ledare Finanstillsynens utmaningar i belysning av krisen est 1/10 henrik palmén 3 förluster och prisfluktuationer. Och