Ekonomiska effekter av invandring

1

Jan Ekberg – Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning vid Växjö universitet

Manus till SN:s konferens Integration och mångfald 2002-10-09 Ekonomiska effekter av invandring Jan Ekberg, professor i nationalekonomi Inledning Under efterkrigstiden har antalet invandrare i Sverige ökat snabbt. Andelen utrikes

födda av landets totalbefolkning var endast cirka 1 procent 1940. Den ökade sedan till

cirka 4 procent 1960, till nästan 7 procent 1970 och till 11 procent vid ingången av

2000-talet. Till invandrarpopulationen brukar ofta också räknas de s.k. andragenera-

tionsinvandrarna. Det är inte självklart hur dessa skall avgränsas. Används en vid defi-

nition inkluderas personer födda i Sverige med minst en förälder född utomlands. För

närvarande uppgår denna grupp till cirka 800 000 individer. Drygt hälften av dessa har

en förälder född i Sverige.

Invandringsmönstret har starkt förändrats. Fram till mitten av 1970-talet var invand-

ringen till Sverige väsentligen en arbetskraftsinvandring och i huvudsak från de övriga

nordiska länderna och Europa. En stor andel av dessa invandrare gick som arbetare till

industrin och servicesektorn. År 1970 var cirka 60 procent av de utrikes födda boende i

Sverige födda i något annat nordiskt land och mer än 90 procent födda i Europa. Efter

1975 har invandringen ändrat karaktär. Andelen flyktingar och anhöriga har ökat kraf-

tigt. Många av de nya invandrarna var födda utom Europa. Samtidigt har många av de

tidigare arbetskraftsinvandrarna återutvandrat. Sammansättningen på invandrarbefolk-

ningen boende i Sverige har därför förändrats. Vid ingången av 2000-talet var av de

utrikes födda knappt 30 procent födda i något annat nordiskt land, cirka 35 procent

födda i övriga Europa och knappt 40 procent födda utom Europa.

Trots att invandringen ändrat karaktär så finns det en omständighet som är tämligen

densamma för både arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring. I båda fallen är den

demografiska sammansättningen på invandrarna helt annorlunda än för den infödda

befolkningen. Koncentrationen till yngre förvärvsarbetande åldrar (20-40 år) är fort-

farande stark. Av exempelvis 1969 års invandrare var endast 1.1 procent över 65 år vid

invandringsögonblicket. Motsvarande var 1.9 procent för 1994 års invandrare och 2.1

2


procent för invandrarna år 2000 dvs fortfarande en mycket låg andel åldringar. I den

infödda svenskbefolkningen är motsvarande andel för närvarande 18 procent. Det kan

också nämnas att av invandrarna år 2000 så var 68 procent i åldern 20-59 år. Motsva-

rande i den infödda svenskbefolkningen är 53 procent. Internationell migration är så-

ledes i hög grad en fråga för den yngre produktiva delen av befolkningen. Invandrarnas

annorlunda ålderssammansättning är en viktig faktor vid beräkning av ekonomiska

effekter av invandring.

Enbart storleksordningen på den invandring som förekommit borde göra den intressant

för den ekonomiska forskningen. Forskningsområdet invandring och ekonomi avgränsas

vanligen till följande tre frågeställningar:

I : Invandringens ekonomiska orsaker.

Det är främst frågan om vilken betydelse skillnader i inkomster och sysselsättningsläge

mellan in och utvandringsländerna har för flyttningsrörelserna.

II: Invandringens ekonomiska effekter.

Härvid kan urskiljas följande tre centrala frågeställningar.

a) Hur påverkas den ekonomiska tillväxten av invandring?

b) Hur påverkas relativa faktorpriser (kvot mellan lön och vinst samt lönerelationer

mellan olika grupper) och sysselsättning av invandring? Inkomstfördelningen inom

ursprungsbefolkningen kan således påverkas.

c) Hur omfördelar den offentliga sektorn i invandringslandet inkomster mellan

invandrarbefolkning och landets ursprungsbefolkning? Får ursprungsbefolkningen

ett positivt eller negativt inkomsttillskott genom denna omfördelning? Riktning och

storleksordning på omfördelningen är i huvudsak beroende av invandrarnas ålders-

sammansättning och sysselsättningsgrad.

3


III: Invandrarnas ekonomiska assimilering i invandringslandet.

Hur integreras invandrarna på arbetsmarknaden med avseende på sysselsättning, yrkes-

karriär och inkomstutveckling?

Det finns naturligtvis starka kopplingar återkopplingar mellan de olika frågorna. Exem-

pelvis är invandringens ekonomiska effekter i hög grad beroende av invandrarnas egen

ekonomiska assimilering. Dessutom kan både invandringens ekonomiska effekter och

invandrarnas egen ekonomiska assimilering antas vara beroende av orsakerna till

invandringen.

Eftersom speciellt invandringens ekonomiska effekter är starkt beroende av invandrar-

nas egen integrering på arbetsmarknaden så kommer vi att behandla båda dessa fråge-

ställningar. Vad kan svensk forskning säga om vad som har hänt under efterkrigstiden i

Sverige? Vi kommer också att göra internationella forskningsutblickar innebärande jäm-

förelser med andra länder. Den fortsatta framställningen organiseras på följande sätt:

Först görs en beskrivning av invandrarnas sysselsättningsutveckling i Sverige under

efterkrigstiden. Vissa jämförelser sker med andra länder. Därefter presenteras forsk-

ningsresultat om invandringens ekonomiska effekter. Avslutningsvis diskuterar vi

eventuellt behov av framtida arbetskraftsinvandring.

Invandrarna på arbetsmarknaden Målsättningar Full sysselsättning och jämn inkomstfördelning har under efterkrigstiden varit centrala

mål för den ekonomiska politiken. På nationell nivå är hög sysselsättning en resurs för

att erhålla en stor nationalprodukt vilken är grunden för den materiella välfärden. Dess-

utom gör en stor nationalprodukt sannolikt det lättare att nå de fördelningspolitiska

målen. På individnivå är tillgång till ett arbete av central betydelse för individens väl-

färd. Genom arbetet erhåller man i allmänhet sin försörjning. En ojämn fördelning av

sysselsättning i befolkningen kan således antas bidra till en ojämn fördelning av

inkomster.

4


Målsättningarna kan kopplas till frågan om invandrarnas villkor på svensk arbetsmark-

nad. Av olika politiska dokument om invandring och integration som producerats sedan

lång tid framgår att invandrare bör få ta del av nämnda målsättningar i samma utsträck-

ning som infödda. Redan 1975 formulerade Riksdagen de invandrarpolitiska målsätt-

ningarna om jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jämlikhetsmålet innebär bl a att

invandrare (även flyktingar) skall beredas samma levnadsvillkor och ha samma möjlig-

heter på arbetsmarknaden och därmed till egenförsörjning som infödda. Liknande

formuleringar har sedan varit återkommande. Även måldokument från Integrations-

verket och måldokument för arbetsmarknadspolitiken innehåller väsentligen samma

målsättningar se exempelvis Regeringens proposition 1995/1996:222. Även i direktiven

till den av Regeringen nyligen tillsatta Integrationspolitiska maktutredningen betonas

vikten av invandrares möjligheter till självförsörjning för att därigenom få möjligheter

att påverka sin egen vardag se Dir 2000:57.

Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att granska invandrarnas position på

arbetsmarknaden under efterkrigstiden jämfört med infödda. En sådan jämförelse kan

naturligtvis göras på olika sätt. I en översikt som måste vi dock begränsa oss till några

enkla mått. Det ena måttet avser nivå på sysselsättningsgrad. Med sysselsättningsgrad i

en befolkningsgrupp menas hur stor andel av individerna i gruppen som förvärvsarbetar.

Låg sysselsättningsgrad i en befolkningsgrupp följs vanligtvis av hög arbetslöshet i

gruppen. Det andra måttet avser nivå på årsarbetsinkomst. Arbetsmarknaden för en be-

folkningsgrupp är naturligtvis något mer mångdimensionellt än enbart en fråga om

sysselsättningsgrad och arbetsinkomster. De båda måtten säger ändå något väsentligt.

Vi måste även göra andra begränsningar. Olika delgrupper av invandrare har högst olika

ställning på arbetsmarknaden. Även här måste en begränsning göras. Vi koncentrerar

oss på vad som hänt i genomsnitt för hela gruppen utrikes födda. Det finns dock vissa

uppgifter i texten som visar på de stora skillnaderna i arbetsmarknadsposition mellan

olika invandrargrupper.

Sysselsättningsgrad I tabell 1 görs ett försök att kvantifiera utvecklingen för utrikes födda. Deras sysselsätt-

ningsgrad jämfört med inföddas visas med ålders och könsstandardiserat index. Stan-

dardisering har skett för skillnader i ålders och könssammansättning mellan invandrare

5


och infödda inom åldersklassen 16-64 år. Om värdet på index är högre än 100 så är

invandrarnas sysselsättningsgrad högre än för infödda och om värdet på index är lägre

än 100 så är invandrarnas sysselsättningsgrad lägre än för infödda. En sammanfattande

iakttagelse från tabellen är att de utrikes föddas sysselsättningsgrad minskat över tiden

jämfört med infödda. Speciellt stora är förändringarna för utländska medborgare. Natu-

raliserade invandrare (dvs invandrare som erhållit svenskt medborgarskap) har legat

närmare inföddas sysselsättningsgrad och försämringen för naturaliserade är också

mindre än för utländska medborgare. Bidragande till det sistnämnda är sannolikt att

naturaliserade invandrare har längre vistelsetid i landet och hunnit förvärva de ”Sverige-

specifika” kunskaper som kan vara av betydelse för framgång på arbetsmarknaden.

På 1950 och 1960 talen samt början av 1970-talet var invandrarnas sysselsättningsläge

mycket gott. Detta var under en period då invandringen i huvudsak bestod av arbets-

kraftsinvandring. Index i tabellen översteg då värdet 100. Sysselsättningsgraden var

således under långa perioder högre än bland infödda. 1950 var index så pass högt som

120 för utländska medborgare dvs deras sysselsättningsgrad var hela 20 procent högre

än bland infödda. Väsentligen berodde detta på att de utländska kvinnorna då förvärvs-

arbetade i så hög grad jämfört med infödda kvinnor. Index låg på värdet 100 eller där-

över fram till ungefär mitten av 70-talet. Även den tidens flyktingar (dvs flyktingar som

kom vid krigsslutet, flyktingar från Ungern på 1950-talet och flyktingar från Östeuropa

på 1960-talet) kom väl in på arbetsmarknaden, se Ekberg [1985, 1994]. För vissa grup-

per arbetskraftsinvandrare visar undersökningar att index i slutet av 1960–talet troligen

låg så pass högt som på nivån 120-130 se Wadensjö [1972]. Detta gäller exempelvis

invandrare från Finland och Jugoslavien. Under denna period hade utländska med-

borgare också högre sysselsättningsgrad än naturaliserade vilket kan förklaras med att

nyinvandrare då ofta var direktrekryterade till svensk arbetsmarknad.

Bilden började ändras under slutet av 1970-talet och därefter har invandrarnas syssel-

sättningsläge trendmässigt försämrats trots 1980-talets långvariga högkonjunktur i

Sverige med stor efterfrågan på arbetskraft. Vid slutet av 1980-talet hade index för ut-

ländska medborgare fallit till 83 dvs deras sysselsättningsgrad var 17 procent lägre än

bland infödda. Den neråtgående trenden förstärktes ytterligare under den första delen av

1990-talets. År 1994 var index så lågt som 62 för utländska medborgare. Vi hade under

90-talets början en kombination av lågkonjunktur och stor flyktinginvandring från

6


främst Bosnien. För vissa utomeuropeiska invandrargrupper måste 1990-talets arbets-

marknad anses ha varit katastrofalt dålig. En beräkning av index 2000 för födda utom

Europa visade att flera grupper hade så pass låga index som 40-50. En öppen arbets-

löshet på 30-40 procent är inte ovanlig. De stora skillnaderna mellan olika invandrar-

grupper visas av att index 2000 för födda i övriga nordiska länder låg på cirka 94 dvs en

sysselsättningsgrad ganska nära för vad som gäller för infödda.

Dessutom finns stora regionala skillnader i Sverige i invandrares arbetsmarknadsinte-

grering. Detta gäller även flyktingar. En region med mycket god arbetsmarknadsinte-

grering av flyktingar är det sk småföretagsdistriktet i västra Småland (Gnosjö, Gislaved,

Vaggeryd, Värnamo). Trots att regionen tagit emot många flyktingar så är arbetslös-

heten mycket låg bland dessa, se Ekberg & Ohlson (2000). Exempel på en region med

mycket svag arbetsmarknadsintegrering av flyktingar är Malmö-Landskrona området.

Från mitten av 1990-talet har en viss stabilisering skett och under de allra senaste årens

konjunkturuppgång i svensk ekonomi så har det också skett någon förbättring. Förbätt-

ringen ligger helt på de utländska medborgarna och bland dessa i betydande grad kon-

centrerad till en förbättring för den bosniska gruppen. De utländska medborgarnas

sysselsättningsgrad är dock fortfarande mycket lägre och arbetslösheten mycket högre

än bland infödda. Det kan ha sitt intresse att notera att för naturaliserade invandrare så

har ingen återhämtning skett (snarare ytterligare någon försämring) under slutet av

1990-talet men nivån på deras sysselsättningsgrad är fortfarande klart högre än för ut-

ländska medborgare. Att positionen för den naturaliserade gruppen inte har förbättrats

under slutet av 1990-talet kan tyckas förvånande men kan beror sannolikt på att många

av 1980-talets flyktingar troligen har naturaliserats under 1990-talet dvs att den naturali-

serade gruppen har fått tillskott av individer med svagare position på arbetsmarknaden

än tidigare naturaliserade. 1980-talets flyktingar har haft en kvardröjande låg sysselsätt-

ningsgrad.

Med lägre sysselsättningsgrad för invandrare följer också allt lägre årsarbetsinkomster

för dessa. Under slutet av 1960-talet var årsarbetsinkomsten per capita i åldern 16-64 år

till och med högre bland utrikes födda än bland infödda. Förklaringen var den dåva-

rande höga sysselsättningsgraden bland utrikes födda vilket gav höga årsarbetsin-

komster när dessa fördelades ut bland samtliga i åldersklassen. Vid slutet av 1990-talet

7


hade årsarbetsinkomsten bland utrikes födda fallit till endast drygt 60 procent av de

inföddas, se Ekberg & Hammarstedt (2002).

Tabell 1 Index för sysselsättningsgrad bland utrikes födda i ålder 16-64 år (för 1967 gäller åldern 16-66 år). (Standardiserat för ålders och könssammansättning.*) Med utländskt Naturaliserade Samtliga Medborgarskap utrikes födda 1950 120 102 - **) 1960 105 102 104 1967 110 - **) -**) 1975 99 102 100 1987 84 99 92 1992 74 96 83 1994 61 92 75 2000 70 88 77 2001 72 90 79 *) Hur index avläses framgår av följande exempel. År 1960 var index för utländska medborgare 105, vilket betyder att utländska medborgare, vid samma ålders och köns-sammansättning som infödda inom åldersintervallet 16-64 år, hade 5 procents högre sysselsättningsgrad än infödda. År 2000 var index för utländska medborgare 70 vilket betyder att de utländska medborgarna detta år hade 30 procent lägre sysselsättningsgrad än infödda. Genom att index är ett relativt index så kan det också påverkas av variationer i de in-föddas sysselsättningsgrad. Minskningen i index under 1970-talet beror på en kombina-tion av lägre absolut sysselsättningsgrad bland invandrare och högre absolut sysselsätt-ningsgrad bland infödda (infödda kvinnor) under detta årtionde. Efter 1980 förklaras nedgången i index helt av minskningen i invandrarnas absoluta sysselsättningsgrad. **) Inga data föreligger. Källor: Ekberg & Gustafsson [1995], Ekberg [1999], Wadensjö [1972], SCB Folk och bostadsräkningarna 1950, 1960 och 1975, specialbearbetningar av AKU 1978, 1987, 1992, 1994, 1999 och 2000. Förklaringar Den svaga anknytningen till arbetsmarknaden gäller i huvudsak invandrare som anlänt

efter 1980. En betydande del av de invandrare (flyktingar) som anlände i början/mitten

av 1980-talet hade ännu vid slutet av 1980-talet inte kommit ut på arbetsmarknaden.

Dessa har inte heller kommit ut under 1990-talets lågkonjunktur se Ekberg & Rooth

8


[2000 a]. Det är visserligen förståeligt att det tar längre tid för flyktingar än för tidigare

arbetskraftsinvandrare att komma ut på arbetsmarknaden och att det finns flyktingar

som bär på traumatiska upplevelser som gör att man inte kan gå ut på arbetsmarknaden.

Det är dock knappast rimligt att stora invandrar (flykting) grupper efter kanske 10-15

års vistelse i Sverige endast har en svag anknytning till arbetsmarknaden.

Från några utgångspunkter är det förvånande att 1980-talets invandrare integrerats så

dåligt på arbetsmarknaden. För det första upplevde Sverige under en stor del av 1980-

talet en extrem högkonjunktur med stor efterfrågan på arbetskraft. Flyktingarna borde

således ha hunnit ut på arbetsmarknaden innan 1990 lågkonjunktur. För det andra var

1980-talets invandrare bättre utbildade än tidigare invandrare. Den genomsnittliga

utbildningsnivån var minst i nivå med inföddas. För det tredje har det sedan lång tid

pågått en internationalisering av svensk ekonomi. Därvid borde flerkulturell kompetens

vara av värde vid inträde på arbetsmarknaden. För det fjärde finns de nämnda invand-

rarpolitiska målsättningarna.

Utvecklingen är dock inte något specifikt för Sverige Även i andra invandringsländer

som Australien, Danmark, Kanada, Tyskland och USA finns i varierande grad liknande

observationer se Strömback [1986], Coleman & Wadensjö [1999], Richmond [1992],

Ulrich [1994] och Borjas [1991]. Det förefaller dock som om förloppet varit speciellt

negativt i några länder bl a Sverige. OECD (2001) visade att Nederländerna och Sverige

hade den högsta arbetslösheten för invandrare jämfört med infödda bland 24 undersökta

länder. I en motsvarande OECD undersökning några år tidigare uppvisade Danmark,

Nederländerna och Sverige den högsta arbetslösheten bland invandrare.

Likartade observationer från flera länder tyder på att finns gemensamma omständigheter

i flera av västvärldens invandringsländer som sannolikt bidrar till svårigheterna på

arbetsmarknaden för relativt sent anlända invandrare. En sådan är att tjänsteinnehållet i

produktionen ökat vilket torde ha skärpt kraven på arbetskraften att besitta kunskaper

som är specifika för invandringslandet (behärska skriftspråket, ha kunskaper om regel-

system och andra institutionella förhållanden i invandringslandet) för att klara kraven på

kommunikation i en tjänsteproducerande ekonomi. Detta är krav som det kan ta lång tid

att nå upp till. Det finns också forskning som visar att sådana strukturella förändringar

har betydelse, se Bevelander (2000) och Scott (1999).

9


En annan omständighet är att de nya invandrarna har en mer ”avlägsen bakgrund" än

tidigare. Detta kan skapa osäkerheter hos svenska arbetsgivare om innehållet i den

kompetens som förvärvats i ett helt främmande utbildningssystem. Detta ökar risken för

sk statistisk diskriminering. För speciellt invandrare från utom Europa finns sannolikt

också en förhöjd risk för diskriminering på etnisk och rasmässig grund. Även om före-

komst av diskriminering är svårt att undersöka forskningsmässigt så finns det ändå stu-

dier som indikerar diskriminering. Av Arai, Regner & Schröder (1999) framgår att en

stor del av både invandrare och infödda anser att utseende och namn har betydelse för

möjligheterna på arbetsmarknaden. Även en studie av le Grand & Szulkin (2000) och en

studie av Rooth (2001) tyder på diskriminering.

Det kan naturligtvis finnas många andra förklaringar. Låt oss stanna vid integrations-

politiken. Frågan är om det funnits brister i integrationspolitiken som kan ha bidraget

till den uppkomna situationen. Låt oss betrakta två inslag i integrationspolitiken. Det

ena är den sk ”Hela Sverige strategin”. Det andra är den arbetsmarknadspolitik som

riktats till invandrare.

Vid mitten av 1980-talet flyttades ansvaret för mottagandet av flyktingar från AMS till

Statens Invandrarverk. Så länge AMS hade ansvaret, gällde arbetslinjen. När Invandrar-

verket tog över blev tonvikten annorlunda. I den praktiska politiken betonades då mer

flyktingars sociala integrering i Sverige (i de politiska dokumenten kvarstod dock

arbetslinjen). Det förefaller sannolikt att omläggningen fördröjde tiden mellan ankomst

till Sverige och den första kontakten med svensk arbetsmarknad. Dessutom infördes vid

mitten av 1980-talet en strategi för geografisk utplacering av flyktingar som enligt ny-

ligen gjorda undersökningar försämrat flyktingars möjligheter på arbetsmarknaden.

Strategin kallas ofta ”Hela Sverige strategin” och var i bruk framförallt från mitten av

1980 talet till början av 1990-talet men fanns i praktiken delvis kvar långt senare. Syftet

med strategin var att sprida ut nyanlända flyktingar över hela landet. Genom att undvika

geografisk koncentration så förväntades att förvärv av svenskkunskaper skulle under-

lättas vilket i sin tur antogs förbättra chanserna på arbetsmarknaden. Praktiken blev

dock annorlunda. Flyktingar fördelades ofta ut till olika kommuner mer efter var bo-

städer fanns och mindre efter var sysselsättningsmöjligheter fanns. Detta kan antas ne-

10


gativt ha påverkat deras möjligheter att få arbete. Åslund (2000) visade i sin doktors-

avhandling att Hela Sverige strategin negativt påverkat flyktingar sysselsättningsmöj-

ligheter och arbetsinkomster. Rooth (1999) visade att snabb första kontakt med arbets-

marknaden för flyktingar är mycket viktig även för deras långsiktiga framgång på

arbetsmarknaden.

Syftet med arbetsmarknadspolitiska åtgärder är att underlätta inträdet på arbetsmark-

naden. Arbetsmarknadspolitiken blir därmed en del av integrationspolitiken. I en under-

sökning till Riksdagens revisorer visade Ekberg och Rooth [2001a, b] att det finns in-

slag i de arbetsmarknadspolitiska insatserna för invandrare som kan tyckas förvånande.

Enligt olika officiella dokument exempelvis Regeringens proposition 1995/1996: 222

skall speciellt svaga grupper prioriteras till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Exempel

som nämns är ungdomar och invandrare. Innebörden av att en grupp prioriteras är att

gruppens andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara högre än deras

andel av samtliga arbetslösa. Även i detta fall har verkligheten blivit annorlunda för

invandrarna. Undersökningen till Riksdagens revisorer avsåg läget 1995 och 1998 och

visade att olika invandrargrupper är mycket ojämnt representerade i arbetsmarknads -

politiska åtgärder. Det finns grupper som är klart prioriterade men det finns också grup-

per med mycket hög arbetslöshet som inte alls tycks vara prioriterade. Exempel på den

förstnämnda gruppen är de bosnier som anlände under 1990-talet. Exempel på den sist-

nämnda gruppen är invandrare från Mellersta Östern. Vi vet inte vad denna ojämnhet

beror på. Det är möjligt att ojämnheten kan bidra till att förklara varför de senaste årens

förbättring av invandrarnas sysselsättningsläge varit så starkt koncentrerad till invand-

rare från Bosnien medan invandrare från Mellersta Östern stannat kvar på sin tidiga låga

sysselsättningsnivå.

. Ekonomiska effekter av invandring Allmänt I Sverige har forskningen kring invandring och ekonomi under lång tid endast delvis

skett i kontakt med invandrings och integrationspolitiken. I offentliga utredningar kring

invandrings och integrationspolitiken har det visserligen funnits ett klart intresse för

frågan om invandrarnas egen ekonomiska (arbetsmarknads) integrering (pkt III ovan)

men forskningen om invandringens ekonomiska effekter (pkt II ovan) har fram till helt

11


nyligen i huvudsak stannat som en intern fråga i forskarvärlden. Det intresse som

funnits utanför forskarvärlden har istället förekommit i massmedia och bland allmän-

heten samt ibland också inom intresseorganisationerna. I de olika offentliga departe-

mentsutredningarna på 1960, 1970 och 1980-talen om invandring blev frågan om

invandringens ekonomiska effekter aldrig föremål för någon ordentlig studie. Kanske

ansågs frågan som alltför "känslig" eller som helt ointressant för invandringspolitiken

och integrationspolitiken. Ändå borde det inte vara konstigare att beräkna ekonomiska

effekter av invandring än att beräkna ekonomiska effekter av interna befolkningsom-

flyttningar inom Sverige. I sistnämnda fall finns ett stort antal studier genomförda inom

ramen för offentligt utredningsarbete.

Även i ett så pass viktigt ekonomisk-politiskt dokument som finansdepartementets

långtidsutredningar har det inte funnits någon djupare belysning av invandringens eko-

nomiska effekter. I utredningarna har invandrarna endast ingått som ett beräknat arbets-

kraftstillskott via Statistiska Centralbyråns befolkningsprognoser.

Under senare delen av 1990-talet har dock ett klart intresse börjat visa sig för invand-

ringens ekonomiska effekter bland beslutsfattare. Intresset har visat sig både i direktiv

som givits till offentliga utredningar och i det faktiska utredningsarbete som utförts.

Exempelvis ägnades ett kapitel i Invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande, se SOU

1996:55, frågan om hur den offentliga sektorn omfördelar inkomster mellan invandrare

och infödda. Påverkas den infödda befolkningens disponibla inkomster positivt eller

negativt av denna omfördelningseffekt? Samma fråga återkom i den senaste långtidsut-

redningen, se SOU 2000:7. I sistnämnda fall gjordes koppling till frågan om vi om 5-10

år behöver en ny period med arbetskraftsinvandring för att den offentliga sektorn skall

klara sina åtaganden gentemot en åldrande inhemsk befolkning. Även frågan om even-

tuella effekter av invandring på löner mellan olika löntagargrupper för den i landet

redan bosatta befolkningen och på relationen mellan löner och vinster har också fått

ökat intresse i offentligt utredningsarbete och i direktiven till utredningen EU´s utvidg-

ning och arbetskraftens rörlighet. Dessutom finns från intresseorganisationernas sida ett

klart intresse för frågan om invandringens effekter på relativa löner och på relationen

mellan vinster och löner.

12


Omfördelning genom offentlig sektor Svenska studier Det finns två omständigheter som är av speciellt intresse när det gäller hur den offent-

liga sektorn omfördelar inkomster mellan invandrare och infödda. Den första är skillna-

den i åldersfördelning mellan grupperna. Den andra är sysselsättningssituationen för

invandrare jämfört med infödda.

Den offentliga sektorn i Sverige fungerar som ett löpande fördelningssystem. De årliga

offentliga utgifterna finansieras med direkta och indirekta skatter samt socialförsäk-

ringsavgifter som betalas ut samma år (De medel som fonderas eller är avkastning från

fonder; ex AP-fonden) är tämligen obetydliga i detta sammanhang. En betydande del av

den offentliga sektorn omfördelar inkomster mellan olika åldersgrupper i befolkningen.

Omfördelningen sker väsentligen från personer i förvärvsarbetande åldrar (20-64 år) till

den övriga delen av befolkningen (ungdomar och åldringar).

Tunga offentliga utgifter är riktade till unga (barnomsorg och utbildning samt vissa

transfereringar som barnbidrag) men speciellt till äldre (sjukvård, åldringsvård insatser

för handikappade och pensioner). Samtidigt bäres finansieringsbördan väsentligen av

den förvärvsarbetande delen av befolkningen. Ålderssammansättningen på en befolk-

ningsgrupp får därför stor betydelse för gruppens bidrag till respektive användning av

den offentliga sektorn. Omfördelning inträffar också inom befolkningen i förvärvsaktiv

ålder; exempelvis från sysselsatta till arbetslösa, från friska till sjuka och från individer

med höga inkomster till individer med låga inkomster.

Ålderssammansättningen bland invandrarna skiljer sig från ursprungliga svenska be-

folkningen. Som framkom ovan är invandrarna mer koncentrerade till åldrar då man

vanligtvis förvärvsarbetar. Detta har varit fallet under hela efterkrigstiden. Det kan där-

för förväntas att i en ekonomi med full sysselsättning (för både invandrare och infödda)

och med inte alltför låga arbetsinkomster bland invandrarna jämfört med infödda så

kommer invandrarnas bidrag till den offentliga sektorn genom skatter och socialförsäk-

ringsavgifter att vara större än vad de tar i anspråk av den offentliga sektorn. Mellan

skillnaden tillfaller den infödda befolkningen vars disponibla inkomster därmed blir

högre än annars dvs det blir en positiv inkomsteffekt för infödda.

13


Som framkom ovan har invandrarnas sysselsättningsgrad starkt ändrats under efter-

krigstiden. Detta påverkar också omfördelningen genom offentlig sektor. Om invand-

rarnas sysselsättningsgrad blir alltför låg och därmed deras behov av offentliga transfe-

reringar ökar samtidigt som deras bidrag till skattesystemet minskar så motbalanserar

detta effekten av deras gynnsamma ålderssammansättning.

I Sverige har några empiriska undersökningar gjorts om hur den offentliga sektorn om-

fördelar inkomster mellan invandrare (vissa av studierna inkluderar även andra-

generationens invandrare) och infödda. Den första studien gjordes av Wadensjö (1972)

som fann att invandrarna bidrog med mer till den offentliga sektorn genom skatte-

systemet än vad man tog i anspråk av den offentliga sektorn. De inföddas disponibla

inkomster blev högre dvs det blev en positiv inkomsteffekt för infödda. Den andra

studien gjordes av Ekberg (1983) som beräknade omförde lningseffekten för åren 1970

och 1976. Slutsatsen blev densamma som för Wadensjö dvs det blev en positiv

inkomsteffekt för infödda. En tredje studie utfördes av Gustafsson (1990) för läget i

slutet av 1980-talet. Gustafsson fann att inkomsteffekten var neutral dvs att invandrarna

bidrog med lika mycket till den offentliga sektorn som man tog i anspråk därifrån. En

fjärde studie gjordes av Ekberg (1999) och som avsåg läget vid mitten av 1990-talet. Nu

hade invandrarnas sysselsättningsläge försämrats så mycke t att dessa bidrog med

mindre till den offentliga sektorn genom skattesystemet än vad de tog i anspråk där-

ifrån. Det betyder att de inföddas disponibla inkomster blev lägre dvs en negativ

inkomsteffekt förelåg för infödda. Den negativa inkomsteffekten uppgick till 1-2

procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket också ungefär är läget i dagsläget.

En sammanfattning av efterkrigstiden visar följande: Under perioden fram till omkring

1980 så erhöll den infödda svenskbefolkningen årliga positiva inkomsttillskott genom

den offentliga sektorn på grund av invandrarna. Detta var under en period då invand-

rarna hade en gynnsam ålderssammansättning samtidigt som man hade ett bra arbets-

marknadsläge. I början av efterkrigstiden var denna positiva inkomsteffekt säkerligen

mycket liten. Invandrarbefolkningen var då liten liksom den offentliga sektorn. Den

offentliga sektorns förmåga att omfördela mellan olika befolkningsgrupper var därför

begränsad. I takt med att både invandrarbefolkning och offentlig sektor växte så ökade

den positiva inkomsteffekten för infödda men blev endast av måttlig omfattning.

14


Mycket tyder på att den årliga positiva inkomsteffekten för infödda kulminerade någon

gång i början av 1970-talet men stannade ändå troligen på måttliga 1-2 procent av BNP.

Därefter började den positiva inkomsteffekten för infödda att minska och fortsatte att

minska i takt med att invandrarnas sysselsättningsläge försämrades och från

mitten/slutet av 1980-talet förelåg ett neutralläge eller en svagt negativ inkomsteffekt

för infödda. Under 1990-talet växte den årliga negativa inkomsteffekten i takt med

ytterligare försämringar i invandrarnas sysselsättningsläge (invandrarnas ålderssam-

mansättning är fortfarande gynnsam) och uppgick vid mitten/slutet av 1990-talet till 1-2

procent av BNP dvs 20-30 miljarder kr. Detta är ungefär situationen även i dagsläget.

Ovannämnda studier är sk tvärsnittsstudier dvs beräkningarna utförs för ett visst år i

taget. Ett annat tillvägagångssätt är försöka beräkna den offentliga sektorns omfördel-

ningseffekt summerat över en del av eller ett helt livsförlopp för en invandrargrupp. Ett

sådant försök är Storesletten (1996) som med hjälp av en simuleringsmodell beräknade

nuvärdet av omfördelningseffekten genom offentlig sektor för en tänkt invandrargrupp

som anlände till Sverige. Kalkylperioden var 100 år framåt i tiden. Utfallet av beräk-

ningarna var starkt beroende av invandrarnas ålder vid invandringstillfället och av

invandrarnas integration på arbetsmarknaden (deras sysselsättningsgrad). Från denna

studie kan vi naturligtvis inte säga något om det vad om faktiskt förkommit under efter-

krigstiden. Ett annat exempel är Gustafsson & Österberg (2001) som beräknade omför-

delningseffekten för invandrarkohorter som följdes under ett antal år. Även här var ut-

fallet starkt beroende av position på arbetsmarknaden.

Tvärsnittsstudier ger ändå en ganska god bild av vad som faktiskt hänt historiskt under

efterkrigstiden. Hur den offentliga sektorn kommer att omfördela mellan invandrare

och infödda under låt oss säga de närmaste 10-20 åren beror i stor utsträckning på ut-

vecklingen av sysselsättningssituationen för invandrarna. I ett sådant tidsperspektiv

kommer invandrarnas åldersstruktur fortfarande att vara gynnsam. Om den svenska

ekonomin återvänder till ett läge med full sysselsättning för både invandrare och in-

födda så kan positiva inkomsteffekter förväntas för infödda. På mycket lång sikt kom-

mer utfallet också att vara beroende av hur ålderssammansättningen i invandrar-

befolkningen förändras relativt infödda. Invandrarbefolkningen kommer att bli allt äldre

och ålderssammansättningen kommer att konvergera mot den infödda befolkningens

ålderssammansättning. I vilken utsträckning detta kommer att ske är beroende av storlek

15


och ålderssammansättning på framtida invandring, återutvandring samt åldersspecifika

födelsetal och dödstal bland invandrarna.

Utländska studier Även flertalet utländska studier är av tvärsnittskaraktär. Några av dessa sammanfattas

nedan. Resultaten från de utländska studierna varierar något. Detta beror på några

grundläggande omständigheter. En är att kvalitén på data varierar starkt från ett land till

ett annat. Det torde vara svårt att finna något land med bättre datatillgång än Sverige. En

annan är att de olika studierna avser olika perioder. Precis som i Sverige har invand-

rarnas position på arbetsmarknaden varierat över tiden. Ett tredje omständighet är att

definitionen på "invandrare" varierar. Vissa studier avser utländska medborgare medan

andra studier avser utrikes födda.

För USA fann Simon (1984) en positiv inkomsteffekt för infödda dvs invandrarnas

bidrag, genom skattesystemet, till den offentliga sektorn var större än deras anspråks-

tagande av den offentliga sektorn. Borjas (1990) menade att invandrarnas anspråk på

den offentliga sektorns välfärdsystem ökat över tiden genom att senare invandrar-

kohorter har en sämre ställning på arbetsmarknaden än tidigare invandrarkohorter vilket

gör att inkomsteffekten idag för infödda är osäker. För Kanada fann Akbari (1989) en

positiv inkomsteffekt för infödda. Detsamma fann Kakwani (1986) för Australien och

Straubhaar & Weber (1994) för Schweiz samt Giseck, Heileman & Loeffelholz (1994)

för Tyskland.

Påverkan på relativa faktorpriser Invandring kan påverka kvoten mellan vinster och löner. Genom invandring ökar

arbetsutbudet vilket skulle kunna medföra långsammare löneökningar än annars.

Invandring kan också påverka lönerelationerna mellan olika löntagargrupper. Detta kan

bli fallet om invandrare koncentreras till vissa yrken på arbetsmarknaden. Arbetsut -

budet till dessa yrken ökar. Samtidigt använder invandrarna sina inkomster till att köpa

varor och tjänster som produceras på andra delararbetsmarknader där det endast finns

svensk arbetskraft. Detta ökar efterfrågan på denna svenska (kanske välutbildad) arbets-

16


kraft. Under 1960-talet fanns en oro i Sverige för att den tidens invandring till lågin-

komstyrken skulle försvåra den då pågående löneutjämningen mellan olika grupper.

Hittillsvarande empiriska studier tyder dock endast på små sådana effekter. Den första

studien i Sverige var Ekberg (1983). I en simuleringsmodell med bl a ingående ekono-

metriskt beräknade löne- och sustitutionselasticiteter befanns påverkan på kvoten

mellan vinster och löner för hela ekonomin och på lönerelationer vara mycket liten.

Senare studier i andra länder går i samma riktning, se Borjas (1994) för USA och

Pischke J & Velling J (1997) för Tyskland samt Gang & Baitiz (1994) för flera länder i

Europa. Speciellt på lite sikt är effekterna små. Detta beror på att invandrare över tiden

rör sig yrkesmässigt. Med längre vistelsetid i landet så närmar man sig de inföddas

yrkesfördelning. Detta hindrar inte att vissa effekter kan finnas på mer diagregerad nivå

dvs för små yrkesgrupper.

Invandring förefaller inte heller ha haft någon effekt att tala om på den totala sysselsätt-

ningsnivån för infödda. Visserligen kan vissa undanträngningseffekter finnas gentemot

infödd arbetskraft som är substitut till invandrarna (har samma yrken som invandrare)

men å andra sidan kan positiv sysselsättningseffekt finnas för infödd arbetskraft som är

komplement till invandrarna (har andra yrken än invandrarna) på grund av ökad efter-

frågan på de varor och tjänster som denna arbetskraft producerar. Även undersökningar

i Tyskland och USA pekar i samma riktning. Efterkrigstidens invandring till Sverige

torde således inte ha haft någon betydelse för den infödda svenskbefolkningens totala

sysselsättningsnivå. Däremot kan invandringen i någon mån ha förändrat strukturen på

denna sysselsättning.

Påverkan på ekonomisk tillväxt Kunskapsläget är relativt bra när det gäller frågan om hur den offentliga sektorn omför -

delat inkomster mellan invandrare och infödda och när det gäller frågan om hur invand-

ring eventuellt påverkat relativa faktorpriser. Däremot får det empiriska kunskapsläget

anses vara sämre när det gäller frågan om invandrings påverkan på ekonomisk tillväxt.

Ännu så länge finns mest ett antal hypoteser understödda av vissa empiriska iaktta-

gelser.

17


I Simon (1989) presenteras ett antal undersökningar som för flera av västvärldens länder

visar på ett positivt samband mellan befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt (tillväxt

i BNP/capita). Simon drar slutsatsen att snabb befolkningstillväxt medför ekonomisk

tillväxt. Anledningen skulle vara att snabb befolkningstillväxt ökar takten i nyinvester-

ingar vilket blir produktivitetshöjande genom att det i huvudsak är genom nyinvester-

ingar som effektivare produktionsteknik kan införas. En växande befolkning brukar

också vara yngre en stagnerande befolkning. I en yngre befolkning kan arbetskraften

antas vara geografiskt och yrkesmässigt rörligare vilket underlättar tillväxthöjande om-

vandling av en ekonomi. Eftersom invandring både ökar och föryngrar befolkningen

drar Simon slutsatsen att invandring kan antas ha en tillväxtbefrämjande effekt. Även

Kindleberger (1967) argumenterar på samma sätt. Dessutom visar en undersökning av

Ekberg (1983) avseende arbetskraftsinvandrare till Sverige att dessa hade högre rörlig-

het på arbetsmarknaden även jämfört med infödda på samma åldersnivå. En sådan

entydig slutsats framkommer dock inte i en sammanfattningsartikel av Friedberg och

Hunt (1995). Här pekar man mer på betydelsen av invandrarnas humankapital (utbild-

ningsnivå och entrepreneurskap).

Med hjälp av en kombinerad demografisk-ekonomisk modell för en ekonomi av svensk

storlek och med endogena tekniska framsteg studerade Ekberg (1977, 1983) effekten av

invandring på BNP/capita och konsumtion/capita med invandring under en 40 års

period. Den årliga invandringen låg på den nivå som var vanlig under 1950 och 1960-

talen. Effekterna på BNP/capita och konsumtion/capita var små.

Nämnda typer av undersökningar är mycket grovhuggna. Arbetskraften behandlas ofta

som homogen. Vilka inkomsteffekter för infödda som blir konsekvensen genom att

invandring kan påverka tillväxten är beroende av invandringens struktur, invandrarnas

beteende på arbetsmarknaden, deras sparbenägenhet och antagande om underliggande

produktionssamband. Om både invandrararbetskraftens sammansättning och deras spar-

benägenhet är densamma som bland infödda så kommer landets arbetskraft och kapital-

stock att expandera proportionellt. Är makroproduktionen linjärt homogen kommer

motsvarande tillskott i faktorinkomster att tillfalla invandrarna själva och inkomstsitua -

tionen för infödda bli densamma som utan invandring.

18


För att invandring genom ekonomisk tillväxt skall påverka inkomstsituationen för in-

födda krävs att invandrararbetskraften är annorlunda och/eller att produktions-

sambanden ej är linjärt homogena. Högre utbildningsnivå, högre sparbenägenhet och

högre rörlighet på arbetsmarknaden bland invandrare än infödda är exempel på egen-

skaper att vara "annorlunda" som verkar i inkomsthöjande riktning för infödda.

Framtiden Enligt den senaste långtidsutredningen, se SOU 2000:7, så kommer Sverige om 5-10 år

att behöva arbetskraftsinvandring för att klara försörjningen av en åldrande befolkning.

Att invandring skulle underlätta försörjningen av den infödda befolkningen är det-

samma som att säga att infödda skulle få ett positivt inkomsttillskott (slippa skatte-

höjning eller få mindre skattehöjning för att försörja en åldrande befolkning) från

invandrarna genom omfördelning över offentlig sektor. Som nämnts är invandrare och

speciellt arbetskraftsinvandrare starkt koncentrerade till förvärvsarbetande åldrar. Det

framkom också i avsnitt 3.2 att under 1950, 1960 och 1970-talen så erhöll den infödda

befolkningen ett positivt inkomsttillskott genom omfördelning över offentlig sektor.

Förklaringen var en kombination av gynnsam ålderssammansättning bland invandrarna

och att dessa hade ett gott arbetsmarknadsläge.

För närvarande utgör gruppen 65 år och äldre 17.5 procent av Sveriges befolkning.

Enligt SCB´s senaste befolkningsprognoser kan denna andel förväntas stiga till 21-22

procent år 2025. Låt oss göra tankeexperimentet att andelen 65 år och äldre idag hade

varit på sistnämnda nivå. Hur mycket större skulle då de offentliga utgifterna idag be-

höva vara för att denna grupp skulle få försörjning (främst pensioner) samt vård och

omsorg på dagens nivå? Uppskattningsvis skulle de offentliga utgifterna behöva vara

80-100 miljarder kr högre i dagsläget än den faktiska nivån. Detta motsvarar 4-5

procent av dagens bruttonationalprodukt. Nettobeloppet blir något lägre genom att skatt

också utgår på pensioner. Om man genom invandring skulle åstadkomma en årlig

omfördelningseffekt (så att den i landet redan boende befolkningen slipper

skattehöjningar) motsvarande kanske 3-4 procent av bruttonationalprodukten så skulle

uppenbarligen behövas en mycket stor invandring och med stark koncentration till

åldrar med vanligtvis hög sysselsättningsgrad (ålder 25-45 år). När vi i början av 1970-

talet hade en omfördelning på knappt 2 procent av bruttonationalprodukten uppgick

19


invandrarbefolkningen till knappt 600 000 individer varav nästan 70 procent befann sig

i den vanligtvis förvärvsarbetande åldersklassen (20-64 år).

Mot denna bakgrund har vi behov av att både få ut på arbetsmarknaden de invandrare

som i dagsläget är arbetslösa och att förbereda för en framtida arbetskraftsinvandring.

Referenser Akbari, AH [1989] "The benefits of Immigrants to Canada: Evidence on tax and public services." Canadian Public Policy 15 s 424-435. Arai, M, Regner H & Schröder L [1999] Är arbetsmarknaden öppen för alla? Bilaga 6, Långtidsutredningen 2000. Fritzes. Stockholm. Bevelander, P [2000] ”Immigrant Employment Integration and Employment Change in Sweden:” Lund Studies in Economic History no 15. Lund. Borjas, G J [1991] ”Immigrants on the US Labour Market: 1940-1980.” American Economic Review 81 s 287-291. Borjas, G J [1994] "The Economics of Immigration." Journal of Economic Literature 32 s1667-1717. Coleman, D & Wadensjö, E [1999] Immigration to Denmark. International and na-tional perspectives. Aarhus University Press. Aarhus. Ekberg, J [1983] ”Inkomsteffekter av invandring”. Lund Economic Studies. Nr 27. Lund Ekberg, J [1985] ”Yrkeskarriär under 70-talet. Invandrare i Stockholms län.” Rapport till Regionplanekontoret Stockholms läns landsting. Stockholm. Ekberg, J [1994] ”Economic Progress of Immigrants in Sweden.” Skandinavien Journal of Social Welfare no 3. Ekberg, J [1997] ”Hur är arbetsmarknaden för den andra generationen invand-rare.”Arbetsmarknad och arbetsliv nr 1. Ekberg, J [1999] ”Immigration and the Public Sector. Income Effects for the Native Population in Sweden.” Journal of Population Economics no 3. Ekberg, J & Gustafsson, B [1995] Invandrare på arbetsmarknaden. SNS förlag. Stockholm.

20


Ekberg, J & Ohlson, M [2000] "Invandrarnas arbetsmarknad är inte alltid nattsvart”. Ekonomisk Debatt nr 5. Ekberg, J & Rooth, D-O [2000] ”Unemployment and Earnings for Second Generation Immigrants.” Insänt till Journal of Population Economics. Ekberg, J & Rooth, D-O [2001a] Arbetsmarknadspolitik för invandrare. Rapport till Riksdagens revisorer. Växjö universitet. Växjö. Ekberg, J & Rooth, D-O [2001b] ”Är invandrare oprioriterade inom arbetsmarknads-politiken”? Ekonomisk Debatt nr 4. Giseck A, Heileman V & Loeffelholz H [1994] " Economic Implications of Migration into the the Fedrel Republic Of Germany 1988-1992." In: Spencer S (ed) Immigration as an economic asset. Trentham Books. Staffordshire. Gustafsson B, & Österberg T [2001] "Immigrants and the public sector budget-accounting. Exercises for Sweden." Journal of Population Economics no 4. Hammarstedt, M [2001] ”Making a living in a new country.” Doktorsavhandling. Acta Wexionensia. no 9. Växjö. Jonung, C [1982] ”Immigrant Women in the Swedish Labour Market.” Report DEIFO. Stockholm. Kakwani N [1986] Analysing redistribution policies. A study using Australien data. Cambridge university Press. Cambridge. Kindleberger CP [1967] Europes` post-war growth. The role of labour supply. Harward university Press. Cambridge. Mass. OECD [2001] Trends in International Migration. SOPEMI. Paris. Pischke, J & Velling, J [1997] "Employment effects of immigration to Germany: An analysis based on local labour markets." The Review of Economics and Statistics 79 s 594-604. Richmond, A H [1992] ”Immigration and Structural Change. The Canadien Experiance 1971-1986.” International Migration Review 26 s 1200-1221. Rooth, D-O [1999] ”Refugee Immigrants in Sweden. Educational Investment and Labour Market Integration.” Doktorsavhandling. Lund Economic Studies no 84. Scott, K [1999] ”The Immigrant Experiance: Changing Employment and Income Patterns in Sweden, 1970-1993.” Lund Studies in Economic History no 9 Lund. Simon J [1984] "Immigrants, taxes and welfare in the United States." Population and Development Review 10 s 55-69.

21


SOU 1996:55 Sverige framtiden och mångfalden. Slutbetänkande av invandrarpolitiska kommittén. Stockholm. SOU 2000:7 Långtidsutredningen 1999/2000. Stockholm. Straubhaar T & Weber R [1994] "On the economics of immigration: Some empirical evidence for Switzerland." International Review of Applied Economics 8: 107-129. Strömback, T [1986] ”Migrants in the Australien Labour Market.” Report. Bureau of Labour Market Research. Camberra. Ulrich, R [1994] ”The Impact of Foreigners on Public Purse.” In: Spencer (ed) Immi-gration as an Economic Asset. Trentham Books. Staffordshire. Wadensjö, E [1972] ”Immigration och samhällsekonomi”. Doktorsavhandling. Nationalekonomiska institutionen. Lunds universitet. Wilhelmsson, R [2000] ”Etnic Differences in the Swedish Youth Labour Market” Fil.lic avhandling. Institutet för Social Forskning. Stockholm. Åslund, O [2001] ”Health, Immigration and Settlement Policies.” Doktorsavhandling. Economic Studies no 53. Natinalekonomiska institutionen. Uppsala. Österberg, T [2000] ”Economic Perspectives on Immigrants and Intergenerational Transmissions.” Doktorsavhandling. Ekonomiska Studier nr 102. Handelshögskolan. Göteborg.

Documents

Ekonomiska effekter av invandring