Foto

: an

de

rs

alm

Att leva med ständig trötthet tema – sidorna 5–7

Ann-Britt är barnens bästa vän sidan 10

Margit Schiött – en skapande kraft sidan 16

no 1 | 2009

De vårdrelaterade infektionerna minskar

i Norrbotten. Men det finns mer att göra. Det

ultravioletta ljuset i handchecken avslöjar allt…

sidan 3

Så rena är dina händer

nr 1 · februari 20092

Redaktör:ulrika englund0920 – 28 43 64070 – 32 55 750

Ansvarig utgivare:barbro Lindbergh

Grafisk form:Tor-arne Moe, Moe Media ab

Besöksadress:norrbottensläns landstingskansli, roberts-viksgatan 7, Luleå

Postadress:Landstings-tidningennLL971 89 Luleå

E-post:landstingstid-ningen@nll.se,ulrika.eng-lund@nll.se

Upplaga: 12 900 ex.

Teknisk produktion:Tryck i norrbotten ab, Luleå

Distribution: nSD

Detta nummer är presslagt 19 feb 2009Årgång 38

alla prenu-meranter gör anmälan om ändrad adress till: nSDabonnemang0920 – 26 30 00

innehållet i Landstings-tidningen får gärna citeras om källan anges.

nästa nummer av Landstings-tidningen utkommer

28 mars 09

n av mina första

dagar som landstings-

anställd kom ämnet

sömn upp i fikarum-

met. Kommentaren

”Du ser trött ut!” från

en kollega till en an-

nan, uttalad med medkänsla och värme,

utlöste en stafett av sova-illa-historier

som till slut fick mig att fundera på hur vi

överhuvudtaget lyckats ta oss till

arbetet.

Det var intressanta

och tragikomiska skild-

ringar, men egentligen

berättade situationen

ännu mer om sömnbrist

som fenomen. i dag är

det socialt accepterat

att tala om och erkänna sin trötthet. Det

kan till och med fungera som ett socialt

kitt att jämföra sina sömnproblem. i stäl-

let för lyckade matrecept utbyter man tips

på rogivande teer. namn på försäljare av

ergonomiskt utformade kuddar har blivit

hårdvaluta. De värsta sömnhistorierna får

eget liv och lever vidare, att likna vid my-

ter att förskräckas åt och dra lärdom av.

Det gör inte ämnet mindre angeläget.

Själv glömmer jag aldrig småbarnsår-

ens förlamande sömnbrist. i dag, flera år

senare, känner jag fortfarande djup tack-

samhet över varje natts god sömn. allt

blir enklare när man är utvilad, precis

på samma sätt som allt känns tungt när

man är trött.

Landstingstidningen har tidi-

gare berättat om de sömngrupper som

landstinget erbjuder, där kognitiv beteen-

deterapi används för att förändra sov- och

tankemönster hos människor med sömn-

störningar.

i det här numret går vi vidare och tar

upp trötthet ur andra aspekter. enligt

en studie är 200 000 personer i Sverige

drabbade av ett ”kroniskt trötthetssyn-

dromliknande tillstånd”, som inte kom-

mer sig av att man tullat på sömntim-

marna eller kommit av sig med sovandet.

extrem trötthet kan också vara en följd av

en hjärnskada. Ytterligare några lider av

dagtrötthet på grund av andningsuppe-

håll vid snarkning.

det här är mitt första nummer

som redaktör för Landstingstidningen, ett

uppdrag som känns både roligt och

utvecklande. barbro Lindbergh, min

företrädare, övergår till frilansverksamhet.

Jag önskar henne lycka till.

Många av landstingets medarbetare

har jag redan träffat under de fem år jag

som frilansjournalist skrivit för tidningen.

nu vill jag ha kontakt med er andra

också. Vad vill ni läsa om i er personaltid-

ning? Låt mig få veta!

ULRIKA ENGLUND, redaktör

EJo, jag sover också dåligt…

Landstingen i Halland, Jämt-land och Norrbotten har ge-mensamt avsatt 52 miljoner kronor för att under en tre-årsperiod utveckla det vård- administrativa systemet Vas.

när haLLands och Jämtlands län valde Vas till sina landsting förband de sig att tillsammans med Norrbotten bekosta och vidareutveckla it-systemet. Nu är tiden inne för en modernisering. Den totala kostnaden, 52 miljoner kro-nor, fördelar sig på tre år och baserar sig på folkmängden i respektive län:E Norrbotten 6,5 miljoner kronor

per år (37,5 procent) E Halland 7,4 miljoner kronor per år

(42,5 procent)E Jämtland 3,5 miljoner per år

(20 procent)Moderniseringen av Vas innebär

nya funktioner, mer flexibel teknik, en ny teknisk plattform, nytt användar-gränssnitt och bättre anpassning till behoven i verksamheterna.

– Vi behöver förnya den tekniska plattformen. Tekniken går framåt och vi måste hänga med, förklarar Harriet Haglund, systemansvarig.

hon anser att den största vins-ten med den modernare Vas-versio-nen, kallad Vas+, är att det i framtiden blir möjligt att integrera specialsystem inom vården till Vas.

– En inte-grering inne-bär att man slip-per dubbla upp-kopplingar. Man minskar därmed också risken för att viktig infor-mation inte upp-märksammas i ett separat data-system utanför Vas, säger hon.

Modernise-ringen av Vas är också en förut-sättning för att

landstingen ska kunna ansluta sig till den nationella patientöversikten, NPÖ. Samlad patientinformation från lan-dets landsting och regioner är ett av it-strategins viktiga mål.

De tre landstingen hjälps åt att lösa problem och se möjligheter med ett nytt, modernt it-system, som ska möta alla tänkbara krav på väl fungerande it i respektive landsting.

– Allt vi gör för att modernisera Vas, det gör vi tillsammans.

vårdprocesserna i respektive landsting är lika. Däremot skiljer sig erfarenheterna av arbetet med Vas väsentligt.

– Det finns naturligtvis en enkel för-klaring till det. Norrbotten var ju först och har därmed också hunnit längst, säger hon.

Vas, som började införas i Norrbot-tens läns landsting 1992, visade sig vara ett vinnande koncept. Det initiera-des för cirka 20 år sedan av dåvarande it-chefen Tomas Henriksson.

– Tomas var visionären som såg behovet av ett enhetligt system.

Agneta Karlberg, it-strateg, var eld-själen som såg till att Vas genomför-des. Dåvarande landstingsledning och politiker sade ja till systemet.

– Det ska de ha all credit för, säger Harriet Haglund.

Hon ser i Vas ett utvecklingsbart informationssystem, som är väl anpas-sat till högt ställda krav och behov. Som ett bevis på detta fick Norrbottens läns landsting Dagens Medicins pris Bästa it-stöd i vården för några år sedan.

BARBRo LINDBERGh

Harriet Haglund, systemansvarig för Vas i norrbotten.

foto: berT-OLa

iSaKSSOn

Vas ska under en treårsperiod utvecklas till Vas+. arbetet och kostnaden, 52 miljoner kronor, delar landstingen i norrbotten, Halland och Jämtland på. foto: pHOTOS.cOM

52 miljoner till utveckling av Vas

Förbud mot solkräm med zinkoxidLäkemedelsverket har beslutat att tio företag som marknadsför solskyddsprodukter som innehåller zinkoxid som uV-filter inte längre får sälja dessa produkter.

anledningen är att användning av zinkoxid för att skydda huden mot uV-strålning inte är tillåten enligt gällande lagstiftning. Zinkoxid kan använ-das i andra funktioner än som uV-filter och i an-dra slags produkter än solskyddsprodukter.

Sen ballongvidgning ger klinisk effektballongvidgning, pci, kan minska risken för förti-dig död efter hjärtinfarkt även om ingreppet görs upp till 48 timmar efter att patienten fått symp-tom, rapporterar forskare vid Technische universi-tät i München.

Tidigare har pci enbart rekommenderats inom de första timmarna. behandlingen har därefter inte ansetts effektiv.

3nr 1 · februari 2009

Malmfältens psykiatri sam­arbetar med Apoteket för att hjälpa psykiskt sjuka att sova bättre – utan sömnta­bletter. Receptet heter kun­skap.Patienter och Personal

vid Malmfältens psykiatri kommer under året att ha möjlighet att lyss-na till föreläsningar om metoder som kan ge bättre sömn. Vid träffar-na presenterar apoteket Älgen bland annat sitt nya så kallade sömnverk-tyg, som baseras på kognitiv beteen-deterapi. Ett 30-tal personer slöt upp vid den första föreläsningen.

– Intresset är stort och det är förstås jättekul! Vi vill hjälpa våra patienter att återfå god sömn, utan att de i onödan och i för hög utsträck-ning förlitar sig på sömnmediciner. Vi köper därför in utbildningsinsat-ser från Apoteket, säger Annika Sten-man, överläkare vid Malmfältens psy-kiatri.

Det finns mellan 600 och 700 aktiva patienter i upptagningsområ-det. Många av dem har under kortare eller längre perioder svårt att sova. Psykisk sjukdom och dålig sömn går ofta hand i hand.

– Att inte sova bra är i sig ingen sjukdom, men kan på sikt öka risker-na att drabbas av både kroppslig och psykisk ohälsa. Vi vet också att tablet-ter inte är bra i det långa loppet. Det är av den anledningen viktigt att vi stärker individernas förmåga att själv kunna bidra till ett tillfrisknande.

i första hand kommer patienter vid öppenvårdsenheter att bjudas in. Alla anställda vid Malmfältens psy-kiatri, knappt hundra personer, blir också tillfrågade. Annika Stenman önskar att så många som möjligt tar chansen.

– Det räcker inte att patienter-na ökar sin kunskap, minst lika vik-tigt är att personalen gör det. Den har en betydelsefull roll när det kom-mer till att fånga upp och stötta män-niskor med sömnproblematik. Det här är dessutom bra allmänkunskap, som alla kan ha nytta av i sitt eget liv, säger hon.

Fem föreläsningar är inplanerade under 2009. Är efterfrågan fortsatt stor kan det bli aktuellt med fler.

Öppenhet om fel som begås i vårdenÖkade rättigheter för patienten och fokus på varför en vårdskada upp-stått. Det är huvuddragen i den på-gående patientsäkerhetsutredningen, som är tänkt att träda i kraft i juli 2010.

utredningen betonar att hög sä-kerhet inom hälso- och sjukvården bygger på fungerande system som gör det lätt för personalen att ar-beta säkert. Det ska till exempel vara mycket svårt att av misstag koppla in fel slang i en medicinteknisk utrust-ning eller att ta fel läkemedel.

enligt utredningen ska den som bedriver hälso- och sjukvård vara skyldig att vidta alla åtgärder som be-hövs för att se till att patienter inte drabbas av en vårdskada. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara skyldig att rapportera risker som de lägger märke till i verksamheten.

Patienten ska få information om vilka möjligheter det finns att få er-sättning för det inträffade samt om patientnämndernas verksamhet.

Samarbete för bättre sömn – utan tabletter Allt färre infektioner

på länets sjukhus

Nationell kartläggning visar:

På Piteå älvdals sjukhus och Sunderby sjukhus drabbas fler patienter av vårdrelaterade infektioner än på länets övriga sjukhus.

Det visar den nationella kart­läggning som Sveriges Kom­muner och Landsting, SKL, har gjort.

Vid den senaste mätningen i november 2008 hade infektionerna sjun-kit från 11,3 till 11,0 procent i riket på ett halvår. I Norrbotten var minskningen fem procentenheter – från 13 procent i maj till knappt åtta procent i november.

Förekomsten av antalet vårdrelaterade infektioner bland inlagda patienter varie-rade mellan sjukhusen:E Gällivare sjukhus 6,6 procentE Kiruna sjukhus 6,0 procentE Piteå sjukhus 9,0 procentE Sunderby sjukhus 9,0 procent

Spannet är stort, mellan sex och nio procent. Skillnaderna beror på hur verk-samheten ser ut på respektive sjukhus,

förklarar Kia Karlman, hygienöverläkare vid länets enhet för vårdhygien. Ju svåra-re sjukdomar patienterna har och ju mer komplicerade behandlingar de får, desto mer ökar risken för infektioner. Patienter som Vistas längre pe rioder på sjukhus drabbas oftare än andra av infektioner på grund av att de är sjukare medicinskt sett. De högre siffror-na, 9,0 procent, redovisas också mycket riktigt på sjukhus där patienterna genom-går större operationer och behandlingar.

Om patienterna har en åkomma och genomgår rutinåtgärder är risken liten för infektioner.

Malmfälten har en yngre medelålder än länet i övrigt och vårdtiderna för patienter inlagda på Kiruna och Gällivare sjukhus är kortare, jämfört med de i Piteå och Sunderbyn som har längre vårdtider.

Regionsjukhusen i landet, som har mer komplicerade fall bland gamla och unga patienter, ligger högst vad gäller vårdrelaterade infektioner.

De vanligaste infektionerna på sjuk-husen är urinvägsinfektioner, hud- och sårinfektioner och lunginflammation.

målet med sKl:s nationella arbete, som drivs i samarbete med alla Sveri-ges landsting och regioner, är att mins-ka antalet vårdrelaterade infektioner vid landets sjukhus till hälften under 2008-2009.Är en nollvision av infektioner i vården möjlig?

– Nej, en nollvision kan vi aldrig nå, säger Kia Karlman. Men jag tror att vården kan halvera antalet infektioner genom att förändra vissa vårdrutiner.

Ett exempel är användningen av urin-vägskatetrar, KAD.

– När du opereras kan nervsystemet bedövas och blåsfunktionen slås ut. Att minimera användningen av katetrar till den tid det är absolut nödvändigt är ett sätt att förhindra infektioner.

– Vi vet att en urinvägskateter ger bak-terier i urinblåsan efter en vecka. Där-för ska användningen av en kvarliggan-de urinvägskateter vara så kort tid som möjlig och alltid ordineras av läkare samt omprövas dagligen, säger Kia Karlman.

BARBRO LINDBERGH

Trots att en mycket viktig del i patient­säkerhetsarbetet på våra sjukhus är att förebygga infektioner följer långt ifrån alla vårdgivare basala hygienrutiner – rena händer och rätt klädsel.

en sticKProVsKontroll på vårdrelaterade infektioner har gjorts över hela landet under en dag i maj och en dag i november i fjol. Syftet med mät-ningen är att uppmuntra till en bättre hygien och att öka medvetenheten om vårdrelaterade infektioner.

Kampen mot de vårdrelaterade infektionerna är en fråga om goda vårdrutiner och en välutvecklad vårdhygien. Men följsamheten, att uppfylla hygien-kraven med handdesinfektion och arbetsklädsel, är trots det låg bland de anställda.

– Jag skulle tro att följsamheten är cirka 30 pro-cent när det inte görs regelbundna uppföljningar, säger Kia Karlman.

Vid dessa tillfällen ökar följsamheten till 50-60 procent.

Hygiensjuksköterskorna på Sunderby sjukhus har till uppgift att utveckla det vårdhygieniska arbetet med rådgivning, information och undervisning till vårdpersonal. De övervakar även det aktuella infek-tions- och resistensläget.

– Det absolut viktigaste arbetet med att förhindra infektioner är att tvätta händerna både före och efter patientkontakt och att gnida in handspriten nog-grant, poängterar Jeanette Lind.

det finns en metod att kontrollera handdesin-fektionen. På varje sjukhus finns en handcheck som är ett hjälpmedel vid information om handhygien.

Hygiensjuksköterskorna demonstrerar hand-checken. Efter tvättning med handdesinfektions-medel gnids händerna in med fluorescerande desin-fektionsmedel.

När händerna sticks in i handchecken visar fläckar var desinfektionen misslyckats.

– Det är lätt att föreställa sig hur händerna i hand-checken skulle se ut under en ring eller klocka, säger Kia Karlman.

Rätt kläder och rena händer är A och O

Hygienöverläkare Kia Karlman med hy-giensjuksköterskorna Susanne frölander (till vänster) och Jeanette Lind (i mitten) vill öka medvetenheten om de basala hy-gienrutinerna. Målet är att minska antalet vårdrelaterade infektioner till hälften.

På varje sjukhus i länet finns en så kallad handcheck. fläckarna på hän-derna visar på bris-tande handhygien.

Sjuksköterskorna Lisette eriksson, till vänster, och anne Lindahl, här tillsammans med patienten nancy Josefsson, tycker att placeringen av handspriten intill patienternas sängar är bra. ”att vara ren om hän-derna är det vikti-gaste för att vi ska kunna förhindra infektioner”, säger Lisette eriksson.

foto: anDerS aLM

… Kristina Ström-bäck, verksamhets-chef vid Barn- och ungdomsmottag-ningen i Kalix.

Ni har nyligen haft besök av elva representanter från landstinget i Hal-land. Vad ville de lära sig av er?

– De är inte nöjda med hur deras barnsjukvård fungerar och vill föränd-ra den med vår verksamhet som före-bild. Vi har fört samman barn- och ungdomsmedicin, barn- och ung-domshabilitering och barn- och ung-domspsykiatri till en gemensam en-het. I Halland har de börjat skissa på ett helt nytt sjukhus med all barnsjuk-vård integrerad. Jag har tidigare varit inbjuden till Halmstad, där jag infor-merade klinikledningen för de tre specialiteterna om vårt sätt att organi-sera verksamheten. Nu ville de med egna ögon se hur vi jobbar i Kalix.Är det ovanligt att arbeta som ni gör?

– Det är inte så vanligt att lägga all barn- och ungdomsverksamhet under samma tak, med gemensam budget och en verksamhetschef. Vi har dess-utom lång erfarenhet, vi började redan 1994. Vilka är vinsterna med en gemensam organisation?

– Det finns många fördelar, men framför allt vinner patienterna på det. De slipper bli remitterade hit och dit mellan olika mottagningar. Vi bildar team runt varje barn och har elva yrkeskompetenser samlade på samma ställe. Vårdkedjan är effektiv och vi har en hög tillgänglighet, utan köer.Det finns inga revir att bevaka?

– Nej, det är patientens behov som styr, inte revir- och organisationsgrän-ser. Vi ser enbart till patientens bästa – hos oss är det aldrig någon diskus-sion om var ett barn eller en ungdom hör hemma. Jag tror att sjukvården har mycket att vinna, både vad gäller kvalitet och ekonomi, på den här sor-tens helhetsperspektiv.Ni har tidigare haft studiebesök av kli-nikchefer från barnsjukvården i Sunds-vall och har själva varit ute och berät-tat om er verksamhet. Hur känns det att få så mycket uppmärksamhet?

– Vi är både stolta och glada! Men framför allt är det bra ur ett patient-perspektiv om vårt sätt att arbeta får spridning. Eller som Dan Andersson, verksamhetschef vid barn- och ung-domsmedicin i Halmstad, uttryckte det i en av lokaltidningarna efter stu-diebesöket i Kalix: ”Vi ville se hur de jobbar här eftersom de löser problem effektivare än alla andra”. Ska ni ha någon mer kontakt med Landstinget Halland?

– Jag och några ur personalgrup-pen kommer att få en inbjudan att åka ner och träffa personal i verksamhe-ten, för ytterligare informationsutby-te och stöd.

ULRIKA ENGLUND

Industrin vill ha öppen redovisning All ekonomisk ersättning som går från läkemedelsföretag till sjukvårdsperso­nal ska årligen redovisas öppet på individnivå. Det föreslår Läkemedels­industrins branschorgan Lif. Föränd­ringarna är tänkta att komplettera så­väl svenska som internationella etiska regler som reglerar förhållandet mel­lan läkemedelsindustrin, sjukvårds­huvudmännen och vårdens personal.

Lif vill också att alla donationer, gåvor och indirekta ersättningar till vården eller enskilda medarbetare inom vården ska redovisas öppet på årlig basis i en eller flera databaser, skriver Dagens Medicin.

nr 1 · FebruAri 20094

hallå där…

Landstinget förser de funktions-hindrade vid Tallbo dagverksam-het med arbete.

Allt från tvålar och rakhyv-lar till rondskålar och blanketter räknas och förpackas i påsar.

– Det här är en vinna-vinna-situation, säger Stefan Perdahl, verksamhetschef vid Länsser-vice i Boden.

Morgonens saMling med kaffe, vaniljkrans och genomgång av dagen är över. ”Vill ni börja jobba?” frågar en i per-sonalen och får ett entusiastiskt ”jaaa!” till svar.

Tallbo fungerar som arbetsplats för elva personer med funktionshinder. Några har varit med sedan dagverksam-heten, inrymd i ett stenhus intill Nord-poolen i Boden, öppnade för åtta år sedan. Under årens lopp har de sorte-rat och paketerat mycket av det förbruk-ningsmaterial som Länsservice skickar ut till sjukhus, vårdcentraler och andra inrättningar i länet. Tanken med Tallbo är att det ska vara så likt ett vanligt arbete som möjligt.

De tre gruppledarna, som tillsam-mans med två personliga assistenter och en resursperson ansvarar för verksamhe-ten, uttrycker glädje över kontakten med Länsservice.

– Samarbetet betyder mycket för oss. Det här arbetet kan de utföra självstän-digt. De får känna stolthet, inte minst när de själva är på vårdcentralen och ser sådant som de varit med och sorterat, säger Eva Rönnbäck, gruppledare.

Under hösten har hela 95 procent av arbetsuppgifterna kommit från Länsservi-ce. Resterande del har bestått av demon-teringsarbete av tangentbord och elektro-nikprylar åt Savo, en verksamhet inom Bodens kommun.

Personalen har tagit fram olika hjälp-medel för att underlätta arbetet. Ett exem-pel är masonitskivorna med fem num-rerade rutor som förenklar räkningsmo-mentet. En del är i stället märkta med kvadrater, cirklar och stjärnor, något som hjälper den som uppfattar former lätta-re än siffror.

– Men det är brukarna som gör jobbet, inte vi i personalen, understryker Peter Engström, personlig assistent åt Erik Pet-tersson.

Den här fredagen är Stefan Perdahl och Mats Johansson, lagerchef vid Läns-service, på plats för att se hur arbetet går till. De framhåller hur nöjda de är.

– Vi får en mycket noggrann räkning som gör att vi kan leverera rätt mängd. En stressad plockare i vår tidsstyrda verk-samhet, där varje sekund och minut räk-nas, kan inte vara lika noggrann. Vi har aldrig hört att något blivit fel, säger Mats Johansson.

länsservice har fått förfrågning-ar från olika dagverksamheter – arbets-uppgifter för funktionshindrade är efter-frågade i samhället. Landstinget har dock valt att enbart vända sig till Tallbo vad gäl-ler sortering. Därutöver finns en kon-takt med Kungsfågeln i Luleå gymnasie-by. Autistiska ungdomar arbetar med att plocka isär gamla landstingsskrivbord för återvinning och med att ta bort dekaler från ambulanser som ska säljas.

På Tallbo pågår arbetet för fullt. Vid ett

av borden sitter Oscar Hollström, 26 år. Han sorterar metodiskt rakhyvlar i olika skålar, för att sedan samla dem i plastpå-sar. Hans synfel gör att han håller sig till lite större föremål – de tunna blanketter-na överlåter han till andra.

Skålarna är grönmålade på insidan för att vara lättare att urskilja.

– Jag tycker att jag ser dem lite bättre. Det går bra att räkna, men helst håller jag på med tangentborden, säger han.

norrbottens läns landsting

behöver inte betala för arbetet som de funktionshindrade utför. Den enda kost-naden handlar om tiden det tar att levere-ra kartonger med föremål. Stefan Perdahl menar att samarbetet ska ses i ett sam-hällsperspektiv.

– Det här är ingen påhittad syssla, utan något som verkligen behöver utfö-ras. En mamma ringde mig och berätta-de hur tacksam hon är över arbetet som vi förser Tallbo med. Ett sådant samtal rör vid de innersta känslorna.

Än har han inte hört någon som tyck-er att det är fel att låta funktionshindrade arbeta åt landstinget.

– Det är lättare att få förlåtelse än till-låtelse. Är det någon som anser att vi utnyttjar systemet och kräver att vi ska upphöra så gör vi det.

ULRIKA ENGLUND

”Jaaa, vi vill jobba”

”Vi väljer ut sådant som inte måste vara klart vid en viss tid­punkt för att inte or­saka stress”, säger Mats Johansson, lagerchef. Till vän­ster Stefan Perdahl, verksamhetschef vid Länsservice.

Vid Tallbo dagverksamhet ger landstinget elva funktionshindrade arbete

Förbrukningsmaterialet kommer osor­terat i kartonger, och skickas tillbaka i märkta påsar.

Synskadade Oscar Hollström, 26 år, räknar rakhyvlar. Den gröna färgen gör skålarna lättare att urskilja.

erik Pettersson räknar omsorgsfullt skålarna – i varje påse ska det finnas 25 stycken. Till vänster Anna­Lena Granberg, en av veteranerna vid Tallbo dag­verksamhet i boden. ”Jag tycker bäst om att räkna blanketter”, säger hon. Foto: JenS bÄCKSTrÖM

5nr 1 · februari 2009

Varför är mamma så trött?

Många patien-ter kommer till anna-Lena Zakari, distriktsläkare och chef för Porsöns vårdcentral, för att de är trötta. Den här mamman är den tredje patienten den här dagen som tar upp problem med trötthet.

foto: anDerS aLM

E Många söker hjälp på vårdcentralen för att de är trötta. För de flesta är problemet inte sjukdomsrelaterat och så småningom blir de piggare.

E Men en del människor är så extremt trötta att de inte kan leva ett normalt liv. De lider av kroniskt trötthetssyndrom. Andra kan känna på samma sätt efter en hjärnskada. I bägge fallen gäller det att lära sig att leva med tröttheten.

E Vi gör också ett besök på lungmottagningen på Sunderby sjukhus där de som är trötta på grund av snarkning kan få hjälp.

tema trötthet

Många patienter söker hjälp på vårdcentralen för att de är trötta. Men för det mesta hittar inte läkarna någon medicinsk förklaring.

– Jag frågar ut patienterna om allt från kostvanor till sömn-besvär. Ofta ligger det psykoso-ciala orsaker bakom tröttheten, berättar Anna-Lena Zakari, distriktsläkare och chef för Porsöns vårdcentral.

En ung kvinna kommer in till Pors-öns vårdcentral. Hon är den tredje patien-ten den här dagen hos Anna-Lena Zakari som tar upp problem med trötthet.

– Det är ett mycket vanligt symp-tom. Många är oroliga och tror att de har någon allvarlig sjukdom. Jag utreder dem alltid noggrant. Från början utgår jag från ett väldigt brett perspektiv och stäl-ler många frågor om deras sjukdomshis-

toria, övriga besvär och om psykosociala faktorer, berättar Anna-Lena Zakari.

Hon låter alltid patienterna ta olika blodprover för att kontrollera blodvärde, sänka och ämnesomsättningssjukdomar. Även andra prover kan vara aktuella uti-från patientens berättelse.

– Om jag misstänker något problem med hjärtat tar jag EKG. Men i första hand gäller det att utesluta ämnesom-sättningssjukdomar och brist på järn och B12. Många blir lugnade bara av att få veta att inget talar för att de har en allvar-lig sjukdom.

Om proverna inte visar på någon sjuk-dom brukar Anna-Lena Zakari fokuse-ra på frågor om motions- och matvanor,

sömn och den psykosociala situationen. Ofta hittar hon då en förklaring till trött-heten.

På Porsön bor många studenter som just har flyttat hemifrån. En del äter för ensidig kost och har oregelbundna sovva-nor. Andra är deprimerade för att de inte känner någon i Luleå och stänger in sig i lägenheten.

– För en del från andra länder och från södra Sverige kan det också vara svårt att vänja sig vid mörkret här på vintern. Ibland händer det att jag skriver ut fysisk aktivitet på recept för att poängtera vik-ten av motion. Jag har också möjlighet att hänvisa dem till Studenthälsans kurator för samtal.

En annan grupp som drabbas av trött-het är föräldrar som försöker kombinera jobb och familjeliv.

– De är ofta så hårt pressade att de kan drabbas av utmattningssymptom.

Anna-Lena Zakari tycker att hon kan

hjälpa de flesta patienter. I de flesta fall går tröttheten så småningom över.

Men det finns en grupp patienter som lider av en sådan extrem trötthet att de inte kan leva ett normalt liv. Sjukdo-men kallas för kroniskt trötthetssyndrom. Ofta debuterar den efter en bakterie- eller virusinfektion. Den pågående infektionen går över, men tröttheten består. Det finns ingen vedertagen medicinsk förklaring till tillståndet.

PatiEntErna som lidEr av sjuk-domen blir extremt trötta av minsta lilla ansträngning. De kan inte gå kortare pro-menader, handla i affärer, träffa mycket folk, se på TV eller läsa böcker utan att bli mycket trötta och det tar lång tid för dem att återhämta sig.

– Det räcker inte att ta en eftermid-dagslur eller gå och lägga sig klockan åtta på kvällen. Det tar minst ett dygn för de här patienterna att återhämta sig om de

”Om jag misstänker något problem med hjärtat tar jag EKG. Men i första hand gäller det att utesluta ämnesomsättnings-sjukdomar och brist på järn och B12.”

anna-Lena Zakari.

vÄnd – Forts På nÄsta sida

nr 1 · februari 20096

tema trötthet

har ansträngt sig för mycket. Ibland kan de bli sängliggande i flera dagar, säger Mikael Bellander, distriktsläkare på Bergnäsets vårdcentral.

När han stötte på en patient med sådana symptom var han tvungen att gå ut på internet för att få information om sjukdomen.

– I Sverige finns inga riktlinjer för hur man ska ställa diagnos och ta hand om de här patienterna. Jag fick gå efter riktlinjer för primärvården i Australien, som jag hittade på nätet.

TröTTheTen är inTe kopplad till en viss situation som vid utmattnings-syndrom. Det är inte heller en depres-sion som ligger bakom symptomen. Patienterna vill göra saker, men kän-ner att de inte orkar.

– Däremot kan patienterna bli deprimerade av sjukdomen. Då kan läkaren skriva ut antidepressiva medi-ciner. Ofta ingår också en störd dygns-rytm och i sådana fall kan sömnmedel fungera för att få ordning på sömnen. Men det finns ingen medicin mot tröttheten, menar Mikael Bellander.

Patienterna får i stället lära sig att leva med tröttheten genom aktivitets-planering. De kan inte göra för många saker samma dag utan måste sprida sina aktiviteter över en längre tid.

– Genom att successivt öka sina aktiviteter kan en del bli bättre. Men det tar flera år och få blir helt åter-ställda. Som läkare är det väldigt frus-trerande för i dag vet ingen vad sjuk-domen beror på och det finns ingen behandling för den. Men man kan hjälpa de här patienterna genom att ta deras berättelse på allvar och lyssna på dem, säger han.

Ann-KAtrin ÖhmAn

FOrTS Från Föregående SidA

deT är AccepTerAT att en diabeti-ker inte kan äta sötsaker eller att en KOL-patient inte kan röka cigaretter. Men det är få som förstår att någon som har över-levt en trafikolycka, stroke, hjärntumör, hjärtinfarkt eller traumatisk hjärnskada får leva med en ständig trötthet.

– Alla lyckönskar personen som har klarat sig så bra. Utvändigt syns det inte att han eller hon har varit med om en hjärnskada. Men de här patienterna kän-ner en extrem trötthet som aldrig riktigt går över, säger Ingela Johansson.

På Rehabcentrum i Luleå har hon mött patienter som har varit med om en cykel-olycka för 15 år sedan och som känner att livet aldrig har blivit sig likt sedan dess. Förutom trötthet lider de av minnes-störningar och koncentrationssvårig-heter och ljud- och ljuskänslighet. En del har problem med avståndsbedömningar och med att tolka omgivningen. De orkar mindre både fysiskt och psykiskt.

– Det är inte alltid de själva förstår vad det är för fel på dem. De känner bara en oändlig trötthet, berättar Ingela Johans-son.

hOn Och ArbeTSTerApeuTen

Camilla Ridderström arbetar med de här patienterna i grupp med fyra till fem del-tagare. För många är det ett stöd att träf-fa andra som har en extrem trötthet och

känna att de inte är ensamma om symp-tomen. Gruppen träffas två gånger i veck-an under sex veckors tid. De allra flesta är i yrkesverksam ålder mellan 30 och 65 år. En del har blivit remitterade från neurorehab på Sunderby sjukhus, andra kommer från primärvården och ytterliga-re några nås via annonser i dagspressen.

För en del har hjärnskadan nyss inträf-fat, medan andra har varit friskförklara-de under lång tid. Det som de har gemen-samt är tröttheten.

– I gruppen påbörjar vi ett långsiktigt arbete som inte ger resultat förrän om ett halvår eller ett år. Till att börja med lär vi deltagarna att sätta ord på sina symp-tom så att de kan förklara för omgivning-en hur de känner. Det är först på senare år som det har börjat talas om sambandet mellan hjärnskador och trötthet och det är få som känner till det.

– När patienterna berättar för männis-kor omkring sig att de är trötta får de ofta höra att det beror på årstiden. Det finns inte riktigt någon förståelse för att det är kopplat till en skada som de har drabbats av, berättar Ingela Johansson.

hOn Och cAmillA Ridderström lär patienterna att hantera tröttheten.

– Det gäller att vara lyhörd. Vi ber del-tagarna att fundera över när de är piggast under dagen. Om det är jobbigt för dem att fylla i alla uppgifter när de ska beta-la sina räkningar kanske de inte ska göra det på kvällen utan klockan tio på förmid-dagen. Däremot kanske det inte kräver lika mycket av dem mentalt att exempel-vis dammsuga och då kan de göra det på kvällen i stället.

Vissa får svårt med simultankapacite-ten och kan inte laga lika komplicerade recept som tidigare, utan får satsa på enk-lare matlagning.

– Problemet för de här patienterna är att de vissa dagar känner sig piggare och då gör de för mycket. De promenerar, lagar mat och går på stan. Efteråt drabbas de av en enorm trötthet som leder till att de inte tar sig upp ur sängen de följande dagarna. Vi försöker lära dem att planera sina aktiviteter och ha ett veckoperspektiv. De kanske ska göra en sak varje dag och lägga in vilostunder under dagens lopp.

Om de blir bjudna på en stor fest tycker vi att det är bra om de går dit, för det ger också energi att göra saker. Men då kan-ske de måste lägga in en dags vila före och efter festen, menar Ingela Johansson.

delTAgArnA Får TänkA efter vad som gör dem trötta. En del som har svårt med avståndsbedömning kan bli väldigt trötta efter en promenad. Andra blir mer trötta av att läsa en bok eftersom de har svårt att koncentrera sig och komma ihåg det de redan har läst.

Ingela Johansson och Camilla Ridder-ström arbetar med andningsövningar för att hjälpa patienterna att slappna av. De har också köpt in ett dataprogram som hjälper till att träna upp minne och kon-centration.

– Patienterna ska lösa uppgifter under 30 till 45 minuter fem dagar i veckan

En oändlig trötthet – som aldrig går överDe som har haft en hjärnskada drabbas ofta av extrem trötthet.

På Rehabcentrum i Luleå får de lära sig att leva med den och informera omgivningen om hur de mår.

- Det är ingenting som syns utåt. En patient sa att hon skulle behöva gå omkring med ett bandage om huvudet för att få folk att förstå att hon inte kan fungera normalt, säger arbetsterapeut Ingela Johansson.

”Problemet för de här patienterna är att de vissa dagar känner sig piggare och då gör de för mycket. De promenerar, lagar mat och går på stan. Efteråt drabbas de av en enorm trötthet som leder till att de inte tar sig upp ur sängen de följande dagarna.”

ingelA johAnsson, arbetstrapeut

under fem veckors tid. Det har visat sig att den här träningen gör att de arbetar upp förmågan att minnas och koncentre-ra sig, säger Ingela Johansson.

deT FinnS ingen medicin mot trötthet. Men forskning har visat på en rubbning i överföringen av en substans mellan nervcellerna. För de här patienter-na tar substansen fort slut och det krävs mycket återhämtning för att den kemiska balansen ska bli återställd.

Carin Hyddén fick en hjärnblödning för två år sedan. På rehabcentrum i Luleå har hon fått hjälp av arbets­terapeuten ingela Johansson att lära sig att leva med tröttheten.

foto: anDerS aLM

Fakta Kroniskt trötthetssyndromE Patienterna har en sjuklig trötthet

som inte går att vila bort.E Oftast debuterar sjukdomen efter

en virus­ eller bakterieinfektion, exempelvis hjärnhinneinflamma­tion. Patienterna får ständiga för­sämringsperioder och efter att ha ansträngt muskler drabbas de av långvarig matthet och muskelvärk. en del känner sig regelbundet febriga.

E Minst 0,2 procent av befolkningen lider av kroniskt trötthetssyndrom. en svensk studie visar att 200 000 personer i Sverige lider av ett kro­niskt trötthetssyndromliknande till­stånd. av dem är 80 procent kvin­nor.

E Gottfriesmottagningen i Göteborg är den enda i Sverige som arbetar specifikt med de här patienterna. annars hamnar de i primärvården där det finns liten kunskap om sjuk­domen.

E Diagnosen ställs efter de så kallade fukudakriterierna som kom 1994 eller de snävare Kanadakriterierna som togs fram 2003. Men sjukdo­men har förmodligen funnits sedan lång tid tillbaka. På 1800­talet ta­lade man om ”lilla febern” och på 1900­talet användes benämningen neurasteni för ett syndrom som har stora likheter med kroniskt trött­hetssyndrom. På 1950­talet drabba­des sjukvårdspersonal vid ett sjuk­hus i London av en extrem trött­het efter en infektion. Syndromet fick namnet myalgisk encefalomy­elit. Denna diagnos har på senare år sammanförts med kroniskt trött­hetssyndrom.Källa: Carl-Gerhard Gottfries, Professor

Emeritus, Gottfriesmottagningen.

7nr 1 · februari 2009

tema trötthet

”Vi gör alltid en bedömning vilka fall som ska priorite-ras. Vi vet att snarkning är en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom och för trafik-olyckor.”

anne Lindberg, sektionschef och överläkare på lung- och allergi-mottagningen vid Sunderby sjukhus.

2 000 personer i Norrbotten väntar på att få komma till Sunderby sjukhus för att få hjälp mot sin snarkning.

De sover ofta dåligt på grund av ständiga andningsuppehåll under sömnen.

De lider av dagtrötthet.

Varje år remitteras mellan 400 och 500 patienter till lung- och allergi-mottagningen på Sunderby sjukhus för att de plågas av häftiga snarkningar. Det har inte funnits kapacitet att ta hand om alla remisser och många har fått vänta i flera år innan de har fått vård. Men nu pågår ett kökortningsprojekt.

– Patienterna som står i kö ska få komma hit under 2009. Sedan ska vi se till att vi kan ta hand om alla nyremisser som kommer in så att vi klarar vårdgaran-tin på tre månaders väntetid. Tidigare har vi haft för få läkare, men nu har vi trots den stora bristen på specialister i lung-medicin lyckats rekrytera två specialister och en ST-läkare. En av våra tidigare ST-läkare är dessutom snart färdig specialist. Det innebär att bemanningen har förbätt-rats påtagligt, säger Anne Lindberg, sek-tionschef och överläkare på lung- och allergimottagningen.

De som arbetar som exempelvis yrkeschaufförer eller har något annat yrke där det är viktigt att vara pigg dagtid får komma i första hand. Liksom de som lider av hjärt- och kärlsjukdomar.

– Vi gör alltid en bedömning vilka fall som ska prioriteras. Vi vet att snarkning är en riskfaktor för hjärt- och kärlsjuk-

dom och för trafikolyckor, säger Anne Lindberg.

När patienterna kommer till Sunder-byn görs en sömnregistrering. De som bor nära sjukhuset får ta med sig en dosa hem som registrerar luftflödet i näsa och munnen, syresättningen i blodet, and-ningsrörelser i buken och i vilket läge de sover. De som bor långt från sjukhuset får göra sömnregistreringen på patient-hotellet.

– På det här viset får vi veta hur många andningsuppehåll patienterna har under natten. De kanske inte är medvetna om det, men vid varje andningsuppehåll vaknar hjärnan till och det gör att de inte känner sig utvilade på morgonen, för-klarar Anne Lindberg.

snarkningar är Vanligare bland de som sover på rygg. För en del kan snarkningarna försvinna om de sover på mage eller på sidan i stället.

Men för en del hjälper inte det och om de har upp emot 20 andningsuppehåll i timmen kan lösningen vara en CPAP-maskin.

CPAP står för Continuous Positive Airway Pressure och fungerar som en omvänd dammsugare. Den blåser in luft i stället för att suga ut luft och hindrar

luftvägarna från att täppas till under söm-nen. Patienten sätter en gummimask över näsan som är kopplad till maskinen och trots att apparaten surrar hela natten sover ändå de allra flesta mycket bättre.

– De upplever en klar förbättring och känner sig piggare, berättar Anne Lind-berg.

Ungefär en tredjedel av patienterna som kommer till Sunderby sjukhus får en CPAP-maskin.

De som har lindrigare besvär kan få en bettskena utprovad hos tandläkaren. Den lyfter fram underkäken i förhållande till överkäken. Det förhindrar att hakan faller ner och att tungan skjuts upp och blockerar luftvägarna. Operation är där-emot ovanligt i dag.

– I vissa fall remitterar vi till öron- näsa och halsmottagningen som tar ställ-ning till en operation. Men en operation är ju alltid ett kirurgiskt ingrepp med de risker som det innebär. Därför föredrar vi att behandla symptomen, menar Anne Lindberg.

De patienter som får veta att de inte har så många andningsuppehåll per natt kan försöka minska snarkningarna på egen hand.

De kan gå ner i vikt, låta bli att sova på rygg, ha regelbundna sömnvanor och undvika alkohol, sömntabletter och tobaksrökning. Det finns också hjälp-medel som vidgar näsborrarna, som nästejp och små plastskenor.

– Det viktiga är ju att patienterna kan sova gott så att tröttheten försvinner, säger Anne Lindberg.

Ann-KAtrin ÖhmAn

diagnos: snarkningbertil ahlman får en CPaP-maskin utprovad på Sunderby sjukhus. apparaten har förändrat hans liv. ”Jag har inte kunnat sova på år och dag, men sedan jag fick maskinen sover jag oavbrutet sju timmar och är utvilad på morgonen”, säger han. foto: anDerS aLM

2 000 norrbottningar i kö för att få hjälp med sina sömnsvårigheter

En oändlig trötthet – som aldrig går över

– Så småningom kommer det säkert att finnas läkemedel som kan råda bot på den här obalansen. För många patien-ter är det en sorg att de inte kan fungera som tidigare. Vårt arbete handlar om att lära dem att anpassa sitt liv efter vad de klarar och mår bra av. Tröttheten kanske inte försvinner, men de lär sig att acceptera och leva med den, säger Ingela Johansson.

Ann-KAtrin ÖhmAn

För 14 år sedan gavs Norrbotten värt en resa ut för första gången. Mottagandet blev positivt, 14 000 exemp lar sålde slut i ett nafs och boken har där efter varit svår att få tag i.

Nu ligger en ny och rejält omarbe-tad upplaga på diskarna i form av 5 000 exemplar på svenska och 1 000 på eng-elska.

Boken är tänkt att både kunna hänga med i handskfacket på bilen och inspi-rera hemma i soffan i vardagsrummet; en kombinerad guide- och ”drömma sig bort”-bok.

– Jag vet att norrbottningarna är stol-ta över sitt län. Men ofta åker man till sin stuga, sin ö eller sin krök av älven och

tänker inte på att det finns en krök till. Förhoppningen är att boken ska inspire-ra någon att åka till en ny plats, säger Ulf Boström.

ett tiotal nya resmål presente-ras, samtidigt som några av de gamla har plockats bort. Jävre turiststation, Kultu-rens hus i Luleå, ishotellet i Jukkasjärvi och muralmålningarna på Akkats kraft-

station utanför Jokkmokk är exempel på nya sevärdheter som lyfts fram.

Förra gången boken gavs ut var läns-styrelsen drivande och en grupp experter enades om resmålen utifrån flera olika aspekter, däribland kvalitativa och geo-grafiska.

Den här omgången har Ulf Boström haft museimannen Per Moritz vid sin sida och dessutom fått hjälp med fräsch

faktakunskap av en referensgrupp med experter.

– Det finns förstås fler sevärdheter och vi har diskuterat en hel del vilka som skulle komma med. Man ska komma ihåg att det här inte är någon hundra-i-topp-lista.

Under arbetet med den första boken var Ulf Boström relativt nyinflyttad från Västerbotten. Fotografen Pär Domeij kom även han från annat håll, han har sina rötter i Gävle. Trots att det nu gått ett antal år har de inte hunnit bli hemma-blinda – de både ser och värdesätter det länet har att bjuda på.

Däremot har båda aktivt funderat över

Målet är att väcka vår nyfi-

kenhet och få oss att lyfta

blicken. I ”Norrbotten värt en

resa” presenteras hundra

sevärdheter i ord och bild.

– De flesta vet vad som

finns i närheten, men färre

har koll på vad som finns på

andra håll, säger Ulf Boström,

journalist och dokumentär-

filmare.

”Boken är en kärleksförklaring”, säger Ulf Boström, journalist och dokumentärfil-mare, om den nya upplagan av Norrbot-ten värt en resa. Fotografen Pär Domeij, till höger, svarar för de flesta fotografier.

Foto: ANDERS ALM

En kärleksförklaring till Norrbotten

varför de vill bo och leva i Norrbotten.– Min identitet är västerbottningens.

För mig står Västerbotten för trygghet och stabilitet. I Norrbotten är de kulturella skillnaderna mustigare, dalgångarna dju-pare, bergstopparna högre och älvarna vil-dare. Och nog är det roligare att bo i även-tyret än i tryggheten, säger Ulf Boström.

Pär Domeij drar en parallell mellan sig själv och patron Sohlberg, som cite-ras i boken.

När patronen återvänder till Tornedalen stannar han upp, fångar in allt han ser och säger: ”Ja, du Patron Sohl-berg, du har nog varit bra dum. Du har farit runt i Europa och tittat på sevärdhe-ter i Italien, Frankrike och Tyskland, Rom,

Jävre turiststation symboliserade förnyelse och modernitet när den invigdes 1966. I och med högertrafikens införande hamnade byggnaden på fel sida av E4:an. I dag är den renoverad och återigen i bruk som turistbyrå, och dessutom förklarad som byggnadsminne.

Aktse ligger i väglöst land, vid porten till Sarek. De besökare som tar sig till platsen kan njuta av den kända utsikten in mot Rapadalen, med Skierfeklippan till höger och den stadiga Nammatj rakt fram.

Linafallet är Norrbottens högsta vattenfall med 18 meters fallhöjd; de virv-lande vattenmassorna åstadkommer ett dånande skådespel. Linafallet nås dels från Hakkas, dels från Lansjärv.

”Jag vet att norrbottningarna är stolta över sitt län. Men ofta åker man till sin stuga, sin ö eller sin krök av älven och tänker inte på att det finns en krök till. Förhoppningen är att boken ska inspirera någon att åka till en ny plats.”

NR 1 · FEBRUARI 2009

Vilken plats i Norrbotten tycker du är värd en resa?

”Sommarstugan i Muskus”Bertil Mannesson, 53 år, hörsel-pedagog/enhetschef, luleå:

– Mitt eget smultronställe är som-marstugan i Muskus, två mil väster om Älvsbyn. Den stod klar samma år som jag föddes, det var farfar som byggde den. I Muskus går jag in i en autistisk glaskupa och lämnar allt som stressar och oroar. När jag sitter på altanen, dricker mitt kaffe och ser ut över Vistträsket tycker jag verkligen att livet är toppen. Det finns ett värde i att ha något att återkomma till, en rot som inte ryckts upp. Jag har varit där mycket som barn och kan alla rötter; det är bara tallarna som blivit större och jag äldre.

”Småskär i Luleå skärgård”erica ohlsson, 38 år, sjuksköter-ska, Gammelstad:

– Småskär i Luleå skärgård. Jag var där med familjen för några somrar sedan. Vi bodde på Scoutgården och satt och grillade på kvällen, medan vi såg solen gå ner. På dagen paddlade vi kanot runt halva ön. På södra sidan fanns en strand med ljus sand – det var som att komma till en öde ö. Det var stiltje och Bottenviken låg helt spegelblank. Jag minns att jag tänkte: Kan det vara så här fint i Norrbotten! Jag är ursprungligen från Karlskrona och har sedan bott i Kalmar, innan jag flyt-tade upp 2002.

”Vuollerim är en trevlig ort”laine nilsson, 57 år, länsansvarig för landstingets fordonspark, Piteå:

– Som alla andra Piteåbor är jag lokalpatriot, men om jag ska välja ett annat ställe blir det Vuollerim. Det är en trevlig ort, jag kan verkligen rekom-mendera ett besök. Det är fint med kyrkan som ligger på en udde i tjärnen mitt i byn. Vid Kyrktjärn finns dess-utom en rastplats där vi brukar stan-na till när vi är ute och kör motorcykel. Vi åker även ner till kraftstationen. Den ligger så till att man ser långt nedför älven. Jag gick själv skola i Vuollerim, min pappa var vattenfallare. Vi flyttade dit när jag var 6 år och därifrån när jag var 15.

”Jag åker till Tärendö varje år”Kerstin Juntti laestander, 48 år, distriktssköterskebarnmorska, ar-jeplog:

– Tärendö i Tornedalen. Det är så vackert med de bägge älvarna, Kalix-älven och Tärendöälven. Tärendöälven är en bifurkation, vilket är unikt i värl-den. Det innebär att Tärendöälven tar vatten från Torneälven och för över till Kalixälven. Byn är också sevärd med sina gamla Tornedalsgårdar och ängar som växer ner till strandkanterna. Dessutom finns där många trevliga männis-kor. Jag är uppvuxen i Tärendö och åker dit varje år, trots att jag nu bor så långt västerut man kan komma i länet.

”Kyrkbyn är ett smultronställe”MicKe BoströM, 41 år, utredare på sekretariatet, luleå:

– Hela Norrbotten i sig är ju värt en resa för den som inte bor här, jag tän-ker på fjällen, skogen och skärgården. För egen del är kyrkbyn i Gammel-stad ett smultronställe, jag har själv en kyrkstuga och trivs där. Den histo-riska miljön gör att man får perspek-tiv på saker och ting. Ska jag välja ett mysigt fiskevatten blir det Råneälven. Det är inte där man får mest fisk, men det är otroligt vackert, med fina byar runt omkring. Det finns iord-ningsställda rastplatser – lagom vildmark på lagom avstånd hemifrån. En perfekt plats för en dagsutflykt som även pas-sar barn är Rensundet, strax norr om Niemisel. Vi åker dit och vandrar, fiskar och bastar.

Foto: CAY HEDBERG

Foto: ANDERS ALM

En kärleksförklaring till Norrbotten

varför de vill bo och leva i Norrbotten.– Min identitet är västerbottningens.

För mig står Västerbotten för trygghet och stabilitet. I Norrbotten är de kulturella skillnaderna mustigare, dalgångarna dju-pare, bergstopparna högre och älvarna vil-dare. Och nog är det roligare att bo i även-tyret än i tryggheten, säger Ulf Boström.

Pär Domeij drar en parallell mellan sig själv och patron Sohlberg, som cite-ras i boken.

När patronen återvänder till Tornedalen stannar han upp, fångar in allt han ser och säger: ”Ja, du Patron Sohl-berg, du har nog varit bra dum. Du har farit runt i Europa och tittat på sevärdhe-ter i Italien, Frankrike och Tyskland, Rom,

Florens och Heidelberg. Men ingenstans har du sett något så här vackert”.

– Jag har bott på många ställen i värl-den. Visst är det fint på Hawaii, i Alaska och i Panama, men det är ändå hit jag återvänder. En viktig orsak är årstidernas förändringar och ljusets växlingar, konsta-terar Pär Domeij.

Han berättar engagerat om hur jordskugga tillsammans med midnattsol åstadkommer det norrbottniska ljus som ibland benämns som magiskt. I fotogra-fierna i Norrbotten värt en resa har ljuset en framträdande roll.

– Det gäller att ha tålamod. Ibland har jag fått återvända flera gånger innan för-

hållandena varit de rätta, säger han och nämner krucifixet i Gammelstads kyrka.

Under några minuter några få kvällar före midsommar vandrar ljuset på ett speciellt sätt över altartavlan och krucifix-et med den korsfäste Jesus. Första som-maren var det mulet, den andra hade löven växt så mycket att de skymde strå-larna. Först den tredje sommaren lycka-des Pär Domeij fånga det glödande kruci-fixet på bild.

ulriKa enGlund

fotnot : Norrbottens läns landsting har bidragit med 75 000 kronor i researchbidrag till projektet.

Malören är belägen cirka fyra mil sydost om Kalix, längst ut i skärgården. Öns kapell, som tidigare även fungerade som inseglings-märke, invigdes sommaren 1770.

Foto: PÄR DOMEIJ

Linafallet är Norrbottens högsta vattenfall med 18 meters fallhöjd; de virv-lande vattenmassorna åstadkommer ett dånande skådespel. Linafallet nås dels från Hakkas, dels från Lansjärv.

På en myr nära Porjus ligger Easy Elsie, ett engelskt bombplan som tvinga-des nödlanda i Norrbotten i oktober 1944. Easy Elsie anses vara det mest kompletta vrak från andra världskriget som finns att se i Sverige.

Christoffer BaCkman , 14 år, från Norrfjärden, körs in i rullstol på avdel-ning 44, Sunderby sjukhus. Med sig har han sin mamma Anette Backman.

Christoffer Backman har haft kraftiga magsmärtor av och till i några dagar och i dag blev han så dålig i skolbussen på väg till skolan att han inte kunde stå upp. En ambulans hämtade honom.

I entrén till barnavdelningen tar Ann-Britt Carlberg emot dem.

– Då ska vi se till att få ordning på magen nu, säger hon och visar dem in på en sal där Christoffer Backman får flytta över till en säng. Just nu har han inte ont, men han har fått smärtlindring. I ambu-lansen fick han en nalle som han har med sig in på avdelningen.

– Den ska få heta Jan för det hette ambulanskillen som gav den åt mig, säger han med glimten i ögat.

Ann-Britt Carlberg kontrollerar om han har någon feber, och berättar sedan om rutinerna på avdelningen.

– På lekterapin finns det filmer som du kan låna. Alla patienter har en egen teve.

Föräldrar får frukost och kvällsfika på avdelningen och en säng på rummet. Det finns också ett kök där de kan värma sin lunch och koka kaffe eller te.

hon hämtar en BriCka med kaffe och några smörgåsar åt Christoffer Back-mans mamma medan de väntar på att få komma ner på akutröntgen. Christoffer måste fasta tills vidare.

När Ann-Britt Carlberg var ny i yrket fick föräldrarna normalt sett inte stanna hos barnen på sjukhuset, utan bara hälsa på under en besökstimme på kvällen.

– Först grät barnen innan föräldrarna kom för att de längtade så mycket. Sedan grät de när de gick.

Under hennes första år i Boden pågick ett försök med att låta föräldrarna stanna kvar hos barnen.

– Jag minns att det ringde personal från flera sjukhus söderut och frågade hur det fungerade.

Och helt klart blev arbetet annorlun-da när föräldrarna kom in i vården, men bara till det bättre, anser hon.

i ett annat rum ligger Juni Jons-son, två år, från Piteå, med benet i sträck och sängen full av leksaker. Föräldrarna har bott hos henne växelvis i de dryga tre veckorna hon varit här.

– Hon ramlade från en ribbstol på dagis, berättar pappan Fredrik Jonsson.

I början förstod han inte hur det skul-le vara möjligt för henne att ligga stilla så länge, men det har gått bättre än väntat.

– Barn fixar mer än man tror, säger Ann-Britt Carlberg och frågar om Juni vill ha en glass.

När hon kommer tillbaka med glas-sen skojar hon med Juni och sjunger på glassbilens melodi.

Att få arbeta med barn i så skiftande åldrar är något hon uppskattar.

– Det är mysigt att gulla med de små barnen, men lika roligt att skoja med tru-liga tonåringar och försöka vinna deras förtroende, säger hon.

nr 1 · februari 200910

på jobbet Namn: ann-britt Carlberg. Ålder: 58 år. Bor: boden. Familj: Man och två vuxna barn Gör: barnsköterska på barn- och ungdomsavdelningen. intressen: Stavgång, heminredning, shopping, gå på bio och konserter, ta hand om dotterns hund.

I 38 år har Ann-Britt Carlberg arbetat som barnsköterska på sjukhus.– Det är roligt att arbeta med barn för de är så kloka och spontana, säger hon.

” Det är mysigt att gulla med de små barnen, men lika roligt att skoja med truliga tonåringar och försöka vinna deras förtroende.”

barnsköterskan ann-britt Carlberg pysslar om Juni Jonsson, två år, på avdelning 44, Sunderby sjukhus. Juni bröt benet när hon ramlade från en ribbstol och har tvingats ligga med benet i sträck i över tre veckor. ”barn fixar mer än man tror”, säger ann-britt Carlberg. foto: anDerS aLM

”Barn är så kloka”

hon giCk utBildningen till barn-sköterska efter realskolan. Egentligen hade hon tänkt bli förskollärare, men först ville hon arbeta en tid.

Det visade sig att hon trivdes så bra som barnsköterska att hon övergav pla-nerna på att utbilda sig vidare. För 35 år sedan kom hon till barnavdelningen på Garnisonssjukhuset i Boden och när avdelningen flyttade till Sunderbyn följde hon med. På 44:an arbetar 14 barnsköter-skor och de flesta har hållit ihop i över 30 år.

– Det är fantastiskt hur vi följt varan-dra genom livets skeden både på arbetet och privat.

I dag utbildas inga nya barnsköterskor med sjukvårdsinriktning.

– Men vi hoppas på och kämpar för att man ska tänka om, så att vårt yrke får leva kvar.

I hennes arbetsuppgifter ingår att prova feber, kontrollera blodsocker, blod-tryck och puls, hjälpa till vid nålsättning, ge lavemang och lägga om lindrigare sår. Hon bäddar, duschar, hämtar mat och föl-jer med på olika undersökningar. Dess-utom tröstar, uppmuntrar och pratar hon med både barn och föräldrar, informerar om vad som ska hända och hjälper till att förklara vad som sagts på ronden.

– Vi måste alltid få med oss föräldrar-na på samma linje som oss för att vården ska fungera.

hon visar runt i korridorerna på avdelningen, som har totalt 18 platser. Barn som är smittsamma eller infektions-känsliga får ligga isolerade, men övriga får gärna vara ute i lekrummet eller besö-ka lekterapin om de orkar.

Avdelning 44 tar emot både infektion-, kirurg-, öron-, ögon-, ortoped- och medi-cinbarn upp till 18 års ålder.

– Blindtarm, hjärnskakning, för-stoppning, frakturer, lunginflammation, nyupptäckt diabetes, mag- och tarmbe-

svär och magsjuka är vanliga åkommor, men vi har också cancerpatienter.

De vårdar även barn i livets slutskede och det händer – om än sällan – att barn på avdelningen dör.

– Det vänjer man sig aldrig vid. En tröst är dock att allt fler sjukdomar

går att bota. När Ann-Britt Carlberg började arbeta med sjuka barn 1973 var en cancer-diagnos ofta samma sak som en dödsdom.

– I dag blir de allra flesta barnen fris-ka från sin cancer. Det är en helt otrolig utveckling.

det är dags för Christoffer Backman att åka i väg på röntgen. Hon kör honom i rullstol ut i hissen, ner i källaren och genom en lång korridor innan de kom-mer fram.

– Gick det bra? frågar Christoffer Back-mans mamma Agneta efteråt.

– Ja, det blev superbilder, skojar Ann-Britt Carlberg.

Sedan går de tillbaka till avdelningen igen.

– Jag går säkert flera kilometer per dag och får ofta ont i fötterna och i benen. När jag kommer hem är jag helt slut, konstate-rar hon.

Men det är en av de få nackdelarna med jobbet, som hon annars älskar.

– Jag tillhör dem som längtar tillbaka efter semestern!

UlRiKa VallGÅRDa

ann-britt Carlberg har följt Christoffer backman och hans mamma ner till akutröntgen, där de får vänta en stund innan det blir Christoffers tur.

Inget besked om region i norrRegeringen har beslutat att perma-nenta de nuvarande regionförsöken i Skåne och Västra Götaland. Halland och Gotland blir regionkommuner.Den ansökan om en norrländsk regi-on som kommit in från landstingen i Norrbotten, Västerbotten och Väs-ternorrland får däremot vänta på ett besked.

Ärendet överlämnas till den centra-la förvaltningsmyndigheten Kammar-kollegiet för vidare beredning. Först därefter ska regeringen ta ställning till eventuella nya regionbildningar.

Advokatfiskal Birgitta Nordenfelt vid Kammarkollegiet, en av de hand-läggare som troligtvis ska arbeta med ansökningarna, kan i dagsläget inte ange hur långt bort ett besked är.

– Ambitionen från regeringen är att ett eventuellt bifall ska träda i kraft 2015. Ska det börja gälla 2011 måste vi vara klara före den sista december 2009, vilket blir svårt att hinna. Vi har ännu inte fått in ansökningarna från regeringen, säger hon.

Kammarkollegiet ska till att börja med undersöka om den norrländ-ska ansökningen fortfarande gäller, i sin nuvarande utformning. När det är gjort påbörjas den egentliga utred-ningen.

Transfetter förbjuds inom EU?Det farliga transfet-tet är kopplat till hjärt- och kärlsjukdomar. Forskning har också visat på ett samband mellan transfetter och bröstcancer. Det omdiskuterade fet-tet finns bland annat i vissa kakor, frityroljor, pulversåser och glass. För att komma tillrätta med problemet föreslår en ny forskarrapport ett totalförbud mot transfetter inom EU. I rapporten jäm-förs elva europeiska länder. Vad gäller transfetter i bakverk, choklad och go-dis toppar Sverige listan.

Ny metod hittar barnets hjärtfelEn ny svensk metod att hitta livsho-tande hjärtfel på nyfödda har visat sig effektiv. Genom att ett kardborreband med en sensor sätts fast på barnets ena hand och fot går det att mäta blo-dets syremättnad. Metoden syftar till att upptäcka så kallade ductusbero-ende hjärtfel: att blodet till lungor el-ler resten av kroppen stryps när foster-förbindelsen, ductus, sluter sig under några dagar efter förlossningen. Bar-net blir snabbt mycket dåligt och be-höver akut läkarvård för att överleva. Studien av den nya metoden har re-dovisats i den brittiska facktidskriften British Medical Journal.

Minnesträningpåverkar hjärnanKognitiv träning av arbetsminnet kan ge fler dopaminreceptorer i hjärnan. Detta kan ge nya behandlingsmöjlig-heter efter stroke eller vid adhd, tror forskare vid Karolinska institutet. Fors-karna har i en studie sett att intensiv träning av hjärnan ger förändringar av en viss typ av dopaminreceptorer i hjärnbarken, de som kallas D1-recep-torer. Studien är gjord på 13 män mel-lan 20 och 28 år. Dessa fick träna sitt arbetsminne med olika övningar 35 minuter om dagen i fem veckor. Före och efter träning fick personerna göra ett test av arbetsminnet. Minneskapa-citeten förbättrades märkbart efter trä-ningen, uppger Dagens Medicin.

Monica är här igenVärldens äldsta hälsoundersök-ning, Monica, har dragit i gång.

I år för sjätte gången sedan starten 1985.

2 500 slumpvis utvalda personer från 25 till och med 74 år deltar i 2009 års omgång av Monica.

Ett lag per landsting – tre sjuksköter-skor och två biomedicinska analytiker – reser runt och genomför undersökningar-na i Norrbotten och Västerbotten. I Norr-botten inleddes hälsoundersökningen, som pågår till den 30 april, med tre veck-or i Luleå. Därefter beger sig teamet ut på turné i hela länet.

Seija Leikkainen är biomedicinsk ana-lytiker. Hon utför provtagningar och tar hand om proverna.

– Det är roligt att arbeta med Monica trots att det blir långa arbetsdagar och restider. För varje ny plats ska en stor frys, centrifug och kyl in i bussen. De är tunga att lyfta. Men det går när några hjälps åt, säger hon.

ElisabEth hEmling , sjuksköterska, gör också laboratorieundersökningar.

– Vi har fantastiskt roligt tillsammans i teamet. Vi umgås ju veckovis och kom-mer hem med våra prover varje veckoslut. Friskvård och hälsoundersökningar är en utmaning. Man lär sig alltid något nytt.

Varje dag kallas cirka 28 personer till undersökningen, som tar en till tre tim-mar per person. En av dem som tackade

fakta Monica-projektetE Förkortningen Monica står för Multinational Monitoring of

Trends and Determinants in Cardiovascular Disease.E Avsikten är att kartlägga och öka förståelsen för riskfaktorer

som leder till hjärtinfarkt eller stroke. E I dag finns en världsunik kunskapsbank om befolkningens

hälsa och hur den påverkats under lång sikt. De tidigare be-folkningsundersökningarna har utförts vart fjärde år med bör-jan 1986.

E Monicaprojektet visar att färre dör i hjärtinfarkt eller stroke i dag medan fetman ökar hos befolkningen i Norrbotten och Västerbotten.

ja är Karolina Säll, 25 år, nyutexaminerad sjukgymnast.

– Jag tycker att det är viktigt att stäl-la upp på ett forskningsprojekt som gag-nar människor som är i farozonen för hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes. Samtidigt var det ett bra tillfälle för mig att få en grundlig hälsoundersökning. Jag har inte deltagit i någon hälsokontroll på flera år.

anna häggström , 71 år, pensionär, är glad att slumpen gjorde att just hon blev kallad.

– Det är bra att få veta sitt kolesterol-värde och blodvärde. Det är först när man blir sjuk man tänker på hur viktig häl-san är. Jag har inte varit på hälsokontroll sedan 2003.

I undersökningen mäts kolesterol, blodtryck, BMI, höft och midja. På drygt hälften av deltagarna görs ett glukosbe-lastningstest för att spåra diabetes. Utöver det får deltagarna fylla i flera omfattan-

de frågeformulär om levnadsvanor och hälsa. Frågorna rör bland annat tobaks-bruk, sociala faktorer, arbetsförhållanden, kostvanor, sjukdomar och läkemedel.

– Deltagarfrekvensen har i tidigare undersökningar varit hög. Cirka 75 - 80 procent av alla inbjudna har tackat ja till att delta, säger Karin Ruikka, forsknings-sjuksköterska.

Hon hoppas att det ska vara lika stort intresse för årets hälsoundersökningar.

nytt för i år är att Monica-projektet samarbetar med lungmedicinkliniken vid Norrlands universitetssjukhus och Olin-studierna, Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten. Olin är ett forskningspro-jekt som också pågår sedan 1985.

– Syftet med samarbetet är att stude-ra ett eventuellt samband mellan obstruk-tiv lungsjukdom, astma, KOL och hjärt-kärlsjukdom. Monica tar på uppdrag av Naturvårdsverket också blod- och urin-prov för att undersöka förekomsten av bland annat kvicksilver, kadmium och bly för Yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet.

Karin Ruikka och hennes forskarkol-lega Ann-Sofie Forslund har noterat att människor har ett mycket större intres-se för hälsoundersökningen i år jämfört med tidigare år.

– Det kan bero på att många företag tagit bort sina regelbundna hälsounder-sökningar, säger Forslund.

BARBRO LINDBERGH

– världens äldsta hälsoundersökning åker på provtagningsturné

Karolina Säll blåser i en spirometer vid lungkapacitetstestet. ”Blås ut!”, uppmanar sjuksköterskan Emma Bergvall. Seija Leikkanen, biomedicinsk analytiker, tar hand om proverna (bilden högst upp till höger). Anna Häggström (längst ner till höger) välkomnar hälsoundersökningen. ”Det var på tiden. Jag har inte gjort någon sedan 2003”, säger hon. Foto: ANDERS ALM

Karin Ruikka är verksamhetsan-svarig för Monica-undersökningarna. ”Vi hoppas att årets medverkan ska bli minst lika stor som vid föregående hälso-undersökningar”, säger hon.

11NR 1 · FEBRUARI 2009

nr 1 · februari 200912

Det är reDan februari på ett nytt år och när jag nu skriver årets första krönika har det varit en solig och vacker dag. Några grader kallt gör det till en perfekt vinter här i norr.

Isarna runt Luleå inbjuder till prome-nader och skridskoåkning och fjällen och inlandet till andra vinteraktiviteter. Ljuset har återvänt och dröjer sig kvar allt längre på eftermiddagen.

Då du läser Landstidningen har vinter-marknaden i Jokkmokk passerat – en tra-dition med mer än 400-åriga anor! Det går snabbt så här års.

Jag hälsar ulrika englunD väl-kommen som redaktör för Landstings-tidningen. Tidningen är en viktig kanal för att sprida information om vår mång-fasetterade, och för samhällsutvecklingen så viktiga, verksamhet till våra medarbe-tare, utspridda i ett län som täcker 25 pro-cent av Sveriges yta. Landstingstidningen är även uppskattad av dem som slutat hos oss. Vi vet att många pensionerade med-arbetare på detta sätt följer det som hän-der i landstinget. Vi kan alla hjälpa Ulrika i arbetet genom att tipsa om viktiga områ-den som fler bör få kunskap om.

Året som just har börjat kommer att ge oss många möjligheter att driva på, utveck-la och förbättra allt vad vi har ansvar för. Vi kommer också att ställas inför svåra upp-gifter som vi behöver lösa tillsammans.

Den oroliga internationella

finansmarknaden och lågkonjunkturen påverkar de skatteintäkter vi är så beroen-de av. Det påverkar direkt vad vi har att röra oss med för att klara kostnadsutveck-lingen med nya förväntningar och möj-ligheter, som alla grenar i vår dynamis-ka verksamhet banar väg för. Det kommer under de närmaste åren att bli nödvändigt att analysera och överväga behovet av nya lösningar inom alla våra områden. Du kan hjälpa till på din arbetsplats genom att för-söka hitta smarta sätt att förbättra också i det lilla. Allt detta bidrar till att göra det möjligt att lägga resurserna på kompetens – nyckeln till utvecklingen av våra verk-samheter.

Jag har i en tiDigare krönika skrivit om ”muda”, ett japanskt ord för onödiga inslag eller strul i det vi gör. Detta stjäl mer resurser än vi tror, även om det inte alltid kan avläsas på ett enskilt konto. Det är hel-

ler ingen enskild individ som kan ta bort det – det måste vi alla arbeta med, alltid!

Vårt uppdrag för norrbottningarna är glasklart. Vi ska arbeta för ett län där vår-den ska vara tillgänglig, säker och effektiv. Ett län som utvecklas positivt med tillväxt och där utbildning och kultur håller hög klass. Det är ett stort förtroende och en förmån att få arbeta med detta i vårt viktiga samhällsbygge.

I årets första nummer av Landstings-tidningen kan vi läsa om trötthet men också sätten att bearbeta den. Vidare att vi har ett bättre resultat i den senaste mät-ningen av vårdrelaterade infektioner än den tidigare – ett resultat jag förutsätter är ett steg på vägen mot ytterligare förbätt-ringar. Då lågkonjunkturen frestar på är det viktigt tänka på hur mycket resurser vårdrelaterade infektioner tar i anspråk. Vi har potential för än bättre resultat.

för att prestera bra resultat be -höver vi mäta och följa upp så att vi kan agera på fakta. Det gäller alla våra områ-den. Genom Vas har vi en guldgruva som sedan många år är gemensam för hela vår-den i Norrbotten. Den ska bli än bättre då vi tillsammans med andra landsting för-

bättrar möjligheterna att kommunicera med vårdgrannarna. Genom samarbetet kan vi dela på utvecklingskostnaderna, till gagn för alla parter.

Vas är också orsaken till att man nationellt är intresserade av att vi deltar i internationellt gränsöverskridande arbe-te i Tornedalen, för att testa hur ett säkert informationsutbyte mellan länder kan se ut. Genom att använda distansoberoende tekniker kan vi i framtiden erbjuda norr-bottningarna mer, kanske på ett effekti-vare och bättre sätt. Den möjligheten kan vi nyttja redan i dag. Låt oss gemensamt ta till vara möjligheterna att tänka nytt för framtiden!

elisabeth holmgrenlandstingsdirektör

Nytt år med nya utmaningar

luleå, 17 februari 2009

Ökade kostnaderför läkemedellandstingens kostnader för läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet uppgick till nästan 20,7 miljarder kronor under 2008. Det är en ökning med 3,8 procent jämfört med motsva-rande period förra året, men något mindre än 2007 då ökningen var 4,2 procent.

i norrbotten var ökningen 2,0 procent jäm-fört med 2007, vilket är en av de lägre siffrorna sett till riket i sin helhet. mest ökade kostna-derna i gotlands kommun, 7,8 procent. Jämt-lands läns landsting var det enda landstinget vars kostnader minskade (-0,2 procent).

Den största ökningen inom högkostnads-skyddet står läkemedel mot reumatism för. gruppen ökar med 21 procent till nästan 1,6 miljarder kronor. Ökningen beror till stor del på fortsatt ökad användning av biologiska läkemedel. en annan grupp som ökar är läke-medel mot diabetes som ökar med åtta pro-cent till drygt 1,1 miljarder kronor, rapporterar tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tlV.

Övervikt bra för hjärnannågra extrakilon håller hjärnan skärpt – åt-minstone hos kvinnor. Överviktiga medel-ålders kvinnor bibehåller både förmågan att minnas och hålla många bollar i luften bättre än sina normalviktiga medsystrar, visar en ny studie vid Karolinska institutet. studien ingår i en avhandling om hur könshormoner påver-kar hjärnans funktion och visar att övervikt faktiskt tycks skydda hjärnan något mot den försämring som kommer naturligt med åldern, och i synnerhet i övergångsåldern.

Den psykosociala arbetsmiljön inom Norrbottens läns landsting är god, men behöver bli bättre. Det visar resultatet från förra årets medarbetarundersökning.

Nu är det dags för en ny om-gång.

i mitten av mars skickas drygt 50 frågor ut till alla tillsvidareanställ-da och till dem som varit visstidsanställ-da i minst tre månader, totalt drygt 7 000 personer.

Förra året deltog 5 700, vilket motsva-rar 80 procent av de tillfrågade.

– Vi är nöjda med antalet eftersom det var första gången. Men vi hoppas förstås att så många som möjligt svarar, säger personalstrategen Ellinor Nybom, sam-ordnare av undersökningen.

Svaren visar att det finns en hel del att göra. Springlife, företaget som anlitats för att genomföra och analysera i första hand tre undersökningar – 2008, 2009 och 2010 – pekar ut framför allt tre för-bättringsområden:E Målen behöver bli tydligare, enklare att

utvärdera, mer realistiska och möjliga att påverka.

E Delaktigheten måste förbättras. Med-arbetarnas inflytande i vardagen bör öka.

E Ledarskapet kan bli bättre. Bland annat måste cheferna bli tydligare i sin kom-munikation, agera konsekvent och ge medarbetarna större möjlighet till kompetensutveckling.

enligt springlife befinner sig landstingets organisation i den så kalla-de komfortzonen; ett relativt högt ”dyna-miskt fokustal” innebär en god prognos vad gäller utvecklingen av den psyko-

sociala arbetsmiljön under 1-1,5 år framåt i tiden. NLL:s ”dynamiska fokustal”, måttet på arbetstillfredsställelse, är jäm-förbart med resultatet vid tre andra landsting som gjort samma enkät. Men Ellinor Nybom framhåller att undersök-ningen inte ska ses som ett betyg utan ett verktyg, som gör det möjligt att internt mäta och följa upp de anställdas upp-levelse av arbetsmiljön.

– Undersökningen är i första hand tänkt som ett arbetsmaterial och är ett sätt för arbetsgruppen att utveckla arbetsmiljön och verksamheten. Tidiga-re har divisioner gjort egna mätningar. En gemensam enkät gör det möjligt att jobba utifrån liknande uppgifter och mot enhetliga mål, säger hon.

hon lyfter fram det vanskliga i att använda enkätsvaren som en sanning.

– Olika händelser kan påverka den enskilde medarbetarens svar. Vid en annan tidpunkt kan han eller hon lämna ett annat svar på samma fråga.

Frågorna besvaras via internet. För att säkerställa den anställdes anonymitet av identifieras svaren maskinellt av leve-rantören.

– Det är sagt att resultatet ska redo-visas vid arbetsplatsträffar och att man sedan tillsammans, utifrån arbetsplat-sens förutsättning och behov, ska arbe-ta vidare med frågorna. Den diskussio-nen är nyckeln till förändring, säger Elli-nor Nybom.Finns det risk att svarsmaterialet blir liggande, utan att något konkret händer?

– Vi hoppas verkligen att resultatet ska användas i verksamheten. Undersök-ningen är ett inslag i planeringsproces-sen, men det är inte vi byråkrater som har störst nytta av den.

ULRIKA ENGLUND

Trivs du på jobbet?

om några veckor är det dags för en ny undersökning av hur landstingets anställda upplever sin arbetsmiljö. ”idealet är att chefen och arbetsgruppen diskuterar igenom resultatet och hur man tillsammans kan gå vidare”, säger ellinor nybom, personalstrateg.

foto: ulriKa englunD

13nr 1 · februari 2009

UtställningarT.o.m. 1 marsFOLKHÖGSKOLORNAS VÅRSALONGÅrlig jurybedömd utställning för elever från Sunderby konstskola och konstlinjen vid Sverigefi nska folkhög-skolan, Haparanda.

T.o.m. 29 marsSTAFFAN PIHL MåleriT.o.m. 15 marsNYCKLAR OCH LÅS Ur museets samlingar

T.o.m. 8 marsJAN BERG MåleriT.o.m. 19 aprilBLAND TAK-SKÄGG OCH SMÅ HUS! Utställningen för barn handlar om hus

T.o.m. 7 juniPRÄST & KVINNAI år är det 50 år sedan första kvinnliga prästvigningen

7 mars - 3 majHANS ANDERSON: RETROSPEKTIVTHans Andersson, Jokkmokk, fyller 75 år. Han debuterade som författare och bildkonstnär 1968. Debututställningen ägde rum på Norrbottens museum.

21 mars - 24 majTEXTILA SMYCKENI samarbete med Norrbottens Läns Hemslöjdsförening

25 april - 7 juniOCH TIDEN BLIR ETT FÖRUNDERLIGT TINGFotografi er av Sune Jonsson

9 - 31 majMEDIEPROGRAMMETS VÅRUTSTÄLLNINGFotoelevernas årliga avslutningsut-ställning, Luleå gymn. åk 3

30 maj - 30 augSAMISKA FÖREMÅLUr museets samlingar

6 juni - 20 septMARIANNE ÖQVISTMinnesutställning sammanställd av Bengt Franck

17 juni - 23 augLAB 09 - Luleå Art BiennialArr KILen/konstnärsgruppen i Luleå. I samarbete med Luleå kommun med fl era.

ProgramBarnens söndag 22 feb kl 13-16VI GÖR PÄRLDJUR Slöjd för barn med Eva Öhrling

Lördag 28 feb kl 12-16VERNISSAGE: PRÄST & KVINNA Kl 14.00 Utställningen invigs

Barnens söndag 1 mars kl 13-16VI GÖR PÄRLDJUR Slöjd för barn med Eva Öhrling

Söndag 1 mars kl 12-16STICKKAFÉ: KÖPA, BYTA, SÄLJA GARN Tag med eget material och inspirera varandra. Museet bjuder på kaffet.

Tisdag 3 - fredag 6 marsVINTERLOVSAKTIVITETERSportlovskul för barn. Se kommande program.

Lördag 7 mars kl 12-16VERNISSAGE: HANS ANDERSSONKl 13 Utställningen invigsKl 14 Hans Andersson berättar om sitt konstnärskap OBS Teckentolkad!

Söndag 8 mars kl 14.00”SEGLARÄVENTYRET” En illustrerad musiksaga för barn av P-G Råberg framförs av Dagbarn-vårdarnas Musikgrupp

Barnens söndag 15 mars 13-16SLÖJD MED TOARULLARSlöjd för barn med Eva Öhrling

Söndag 15 mars kl 14.00FÖRELÄSNING: JAN-OLOF HEDSTRÖMFöreläsningsserie till Norrbottens museums årsbok 2008 som har temat Väckelsen.

Fredag 20 mars kl 13.00 Världsberättardagen BERÄTTARKAFÉ PÅ NORRBOTTENS MINNEArkiv och bibliotek är öppna för besökare från kl 17Adress Höstvägen 7, Björkskatans vårdcentral

Lördag 21 mars kl 12-16VERNISSAGE: TEXTILA SMYCKEN Kl 14.00 Utställningen öppnar

Barnens söndag 22 mars 13-16SLÖJD MED TOARULLARSlöjd för barn med Eva Öhrling

Tis-fre 10-16 • Lör- sön 12-16 • Mån stängtMuseiparken, Storgat 2, Luleå • 0920-24 35 02

www.norrbottensmuseum.se

0920-23 66 66norrbottensmusiken.se

BANG I LULEÅ NORRBOTTEN BIG BANDMED GÄSTERLULEÅ Kulturens hus kl 17.0027 feb, 27 mars

BANG!

BANG!

SENSATIONSGeir Draugsvoll accordeon och Norrbotten NEOTangomusik av Stalheim, Stravinsky och Piazzolla.HAPARANDA Kyrkan · Ons 25 feb 19.00PITEÅ Studio Acusticum · Tors 26 feb 20.00 LULEÅ Kulturens Hus · Fre 27 feb 19.00

THE AGE OF WIRE AND STRINGNorrbotten NEOMusik av Rolf Wallin, David Felder, André Chini och Steve Reich.LULEÅ Kulturens Hus · Ons 6 maj 19.00PITEÅ Studio Acusticum/MIDASTors 7 maj 19.00 UMEÅ Konserthuset/MADE festivalenFre 8 maj

Foto

Sun

e Jo

nsso

n ©

Väs

terb

otte

ns m

useu

m

Staffan Pihl

Jan Berg

EN RESA I CHARLES MINGUS VÄRLD NORRBOTTEN BIG BAND CONDUCTOR STEVE SLAGLE LULEÅ Kulturens HusSön 8 mars 18.00TORNEÅ MusiikkitaloMån 9 mars 19.00 fi nsk tid

ÖREBRO FrimisTis 10 mars 20.00UMEÅ StudionTors 12 mars 20.00PITEÅ Studio AcusticumLör 14 mars 16.00

Rörelse av vikt – med Smultron & SångARJEPLOG Medborgarhuset Tor 12 mars 18.00BODEN Saga Teatern · Lör 14 mars 13.00 LULEÅ Kulturens Hus · Sön 15 mars 14.00 Skolföreställningar i länet 9-20 mars

Blue Bird landar i din skola Skolföreställningar i länet 16-24 mars

Bortbytingen Norrbotten NEO och skådespelaren Catherine Hansson Skolföreställningar i länet 30 mars – 7 april

Jag gillar Stig – musikteater LULEÅ Kulturens Hus · Sön 17 maj kl 14.00 Skolföreställningar i länet 5-20 maj

Norrbottens Kammarorkester

Det gamla är det nyaTerje Tønnesen violin & dirigent Christian Svarfvar violin Mårten Landström pianoMusik av Lutosławski, Mendelssohn och BeethovenPAJALA KyrkanOns 18 mars 19.00LULEÅ Kulturens HusTors 19 mars 19.00ARJEPLOG KyrkanFre 20 mars 19.00ÄLVSBYN Forum · Lör 21 mars 15.00PITEÅ Studio Acusticum · Sön 22 mars 16.00

SkapelsemorgonKantat av Jan Sandström för Frimurarlogerna i LuleåPå programmet även musik av Mozart, Sibelius, Sinding och Stenhammar Medverkande: Norrbottens Kammarorkester, Erik Westbergs vokalensemble, Christian Svarfvar violin, Mårten Landström piano, Katarina Giotas mezzosopran, Olle Persson barytonDirigenter Petter Sundkvist och Erik WestbergLULEÅ Kulturens Hus · Sön 14 juni 16.00

Familje- och skolkonserter

BLANDAT OCH VARIERAT – KLASSIKER OCH NYTT

NORRBOTTEN BIG BAND,

AYJO och ungdomar från Jazz i Piteå PITEÅ Studio Acusticum · Ons 29 april 19.00.

biljetterTeaTerns kassa mån-fre 9-17, 0920-24 34 02.kulTurens Hus mån-fre 9-19, lör 10-16, sön 12-16. www.ticnet.seMer information: www.norrbottensteatern.se

Mer information om föreställningar och annat som händer på teatern;www.norrbottensteatern.se eller ring/besök teaterns biljettkassa.

i Teaterrestaurangen allaspeldagar efter föreställningen

Nya band och artister varje veckaTeaterrestaurangen serverar Tapas-meny, öl/vin m.m.live-musiken arrangeras i samarbete med norrbottensmusiken, BD Pop och lokala musikutövare.

Spelas i Luleå ons–lör 14 feb–21 mars, 16–25 aprilTurné 24 mars–24 april

alla hjärtan av katarina kieri

Hänryckt dans på personalfest.Brustna hjärtan. Kärlek i smyg.Väntan och längtan efterden stora Kär...

Förest. längd 1 tim 10 min

maN Ska ju vara Tvåav erik norbergfritt efterlissa nordin

Om kärleksbrist och längtan bland ensam-stående män i norrlands inlandoch drömmen om att finna ”den rätta”.

urPremiär Lör 28 febspelas 28 feb–14 mars i luleåTurné 16 mars–25 april

Sköra kärleksmöten och A-kassa. Komvux-kurser i tyska. Vad göra av livet? Om fyra unga människor i vår tid Kaj+Maj+Roger+Linda.

Premiär Lör 7 marsspelas ons–lör i luleå7 mars–25 april

k+m+r+Lav Mattias andersson

nr 1 · februari 200914

HÖG-HETER

PIPPI

ÖVER-KURS

JUST

BILDARMENING

VÄG

FÅRBRONS

GOSSE

STAD I ITALIEN

500

BÄSTFÖRR

ÅSNA

FILM-RICHARD

PLATÅ

NÄSTSIST

SPÅ

KOMMERÅTER

FAMILJ

INSTRU-MENT

GENAST

FRANSKSTAD

REST

MALTA

ANTIKA VAS

VALUTA

BRYGGS

BETYG

SIGNAL

SMUTSIG SKARA

ALFA

SVAVEL

SEVÄRD-HETER

INTE ”OFF”

BOND-DOKTOR

PUH’SKOMPIS

KENZA-BURO

ÄDEL-STEN

SAGO-VÄSEN

BEHÖ-RIGHET

TYSKÖ

NOLLOCH

INGET

HAL-LANDS

LÄN

STRECKI RÄK-

NINGEN

FOLK-GRUPP

I SUDAN

RYSKNYHETS-

BYRÅ

RYSKKONST-

NÄR

KRAFT

ANGERTID

TRÄ

GREKISKGUD

NORGE

HJÄLP-ORGAN

ROVA

KONST-SÖMN

BILD

DÅLIGVANA

FÖRE F

VÄLLUST-INGAR

VINK

STYRHÄST

LYCKLIG

KONTI-NENT

HUNDRA

JAKOBSTVILLING

DIRIGENT

DEKORA-TION

TUSEN

Ö IKARIBIEN

SPEL

SAMLARMYNT

FISK

50

GRANNE

SYRE

PELARE

FÖRE Ö

NATRIUM

INTE IN

FÖRE Z

BUSKE

FÖRE O

BYRÅ

FEMTIO

PÅ TASS

ITU

FLOD

ÅSIKT

FÖRE N

NÄS

1 000

BÖNA

PÅBUD

TRÄD

ÖBO

100 M2

DAM

KJOL

LYA

ABER

EJ VÅR

FÖRE F

TITTA

KARP

AS

FEMTIO

JA I SYD

SNILLE

FÖRE J

TRÄD

PLATTA

”AFFÄR”

JOD

LED

OPERA

FÖRE U

KVÄVE

BLOMMA

RYGG

SKIVA

ABER

MARCOPOLO

KATT

PAR

LUGN

MARTYR

MÅTT

EJ IN

TRÄ

ANTILOP

BÖRJAN

Lösning på kryss nr 07|08

! ?A S S A G I G Å D R A O R

K A R G O D J U L M A T

M Ö D E A G A P I T E Å HN U R E G E R A R L E D F Ä

E L I

A N A S N A V A D

A P R I O R I O M S RK R O M O S O M U E R B A K E N

A T L E T EE A N R A G N A R K E B A B

A F A P R D E S A R M E R A

A M A N D A A L

P O K E RM E U M I R A K E L O R A

U R D E R A L L

A T O M B O M B S N ÄT A K T I K E R A N S E R A L

M I D A S S RS I M A G E I R I S

B I F F L O L A U G N

R O M A N G N U O GK O R O N A R A R T Ä

A R I E RD I

F I N N S D E T N Å

F

A

S

A

N S

RAD

A Å E S N

kryssvinnare ASTRID FREDRIKSSON Vånafjärdsvägen 112, KarlsborgsverkenVALBORG OLAUSSONKopparvägen 9, Gällivare KURT ÖHMANAspgatan 9, PiteåEWA OCH MARIANNE FREDRIKSSONHöstvägen 7, LuleåTOMMY ISAKSSONIndustrigatan 9, Gällivare

Vinnarna får trisslotter med posten. Grattis!

kryss nr 1Senast 6 mars 2009 vill vi ha ditt kryss. Skicka till: Landstingstidningen, nLL, 971 89 Luleå. Märk kuvertet ”Kryss 01”. Lycka till!

namn..............................................................................................................

adress..............................................................................................................

Postnummer och ort ......................................................................................

INGRID NORDIN,Kiruna

när man är tillbaka i bastun. Jo, skidor det är grejen det. Å andra sidan kan man klappa sig för bröstet lite grann om man vågar åka i Phukets värsta vattenrutschka-na – på magen! Det är hur förbjudet som helst, för övrigt.

Men vi har redan köpt liftkort för hela säsongen. Jag blir så stolt när jag ser bar-nen behärska branterna med snabba skär som får iskristallerna att stänka i sollju-set. Och vad kan representera männis-kans utveckling och förmåga att älska sin nästa bättre än att stå på en vindstil-la fjälltopp och inte se en levande själ? Ungefär som man kanske kan känna sig på en saltstänkt vindsurfingbräda i Indis-ka oceanen.

Jo, det vore liksom bra om man kunde åka till Thailand över en helg bara. Då

har man ju ett par timmar på sig att skotta ihop ett sandslott, slå rekord i vattenrutschkanan, svepa en Sang-ria och sno en radiobil mot flygplat-sen. Då har man kvar nästan hela sportlovsveckan hemma i fleece-temperatur med Lypsylsmakande vintervåfflor på nyskottad altan.

Jo, nog är det plågsamt svåra beslut som ska tas inför sportlo-vet. Med lite tur får jag ändå inte

ledigt från jobbet”.

ordentligt. För det är ju halva nöjet med skoterturer – att köra fast. Såna konkre-ta problem tycker jag om. Det är ju inte, som många tror, bara att slita tag och lyfta hur som helst.

Nä, man måste planera först, övervä-ga vad som är det bästa sättet att komma loss. Sedan, när man har funderat en stund, och inte riktigt kommit på något bra sätt – ja då är det bara att slita tag och lyfta hur som helst. Det är verkligen en av sportlovets höjdpunkter. Fast det är klart, vattenskoter är också roligt, även om det är svårare att köra fast.

Ja, det är sannerligen mycket att tänka över innan man bestämmer sig för vad man ska ägna sportlovsveckan åt. Det finns drygt fem miljarder människor som aldrig har vallat skidor eller halkat omkring på annat än bananskal. Tänk bara att sticka ut sent på kvällen med längdlaggen i skenet av Vattenfalls spor-tiga elljusslingor.

RuntomkRing bliR väRlden

helt svart och osynlig. Det är bara du och spåret och lite blodsmak. Det är en upplevelse som jag unnar alla människor. Helst ska det snöa tagg-tråd och blåsa oregano. Då kän-ner man sig extra tuff och duktig

15nr 1 · februari 2009

Sportlovsbryderier kåseriet

Söndag 8 feb 2009 onflikten i Mellanöstern

fortsätter. Det finns skitstövlar även i Kongo och vädret blir

ostadigt över hela landet. Men vi ska börja med att många famil-

jer har svårt att bestämma sig för vad dom ska göra under sportlovet. Jukka Sar-vatatta är en av dom som länge har oroat sig för veckan som kryper allt närma-re. Vår reporter Ganska Brahe har träffat fembarnspappan i familjens hem strax utanför Machnomjalme:

”Ja, det känns fruktansvärt jobbigt. Samtidigt försöker jag att tänka på dom som bor i länder där det är sommar hela året. Har dom sportlov överhuvudtaget?

Jag menar, det handlar ju inte om äppelpallning och klättring i kokosbolls-buskar. Sportlov är mer snögrotta, pulka och super-G. Dom har det nog ganska svårt där nere kring ekvatorn. Föräldrar-na får ju aldrig uppleva den fantastiska synen av skoltrötta glin som stormar ut i en krispig vårvintermorgon för att mula varandra i nyfallen pudersnö. Det är nog bland det vackraste som finns. Fast det är klart, det är ju inte helt fel att se barnen bygga sandslott heller.

Sen är det väl ingen tvekan om att alla norrbottningar tycker att det är hur

Patrik WarG

nytt om namn

mysigt som helst med massor av snö och obegränsad kyla.

Annars skulle det inte vara lika här-ligt att boa in sig i en vedeldad stuga med limpmackor och kåsorna fulla av varm choklad. Het O’boy dricker man ju inte gärna i värmen i San Augustin. Fast Sangria är ju också gott förstås. Och hur coolt är det inte med oändliga isar att åka skridskor på, va?

Frihetskänslan är obetalbar. Men det är ju lite fräckt att kunna bada i havet i februari också.

Å huR Roligt är det inte att ta med familjen ut i bilen och fara omkring och sladda på vintervägarna? Dubbdäcken lik-som sliter tag i is och snö och skyfflar undan allt halkigt. Det är ett äventyr det.

Inte minst för att se om man överhu-vudtaget får stopp på eländet eller om det ska bli en ny buckla på grannens bil. Å andra sidan är det förstås kul att åka radiobilar på Koh Lantas minitivoli. Det är kroppen inte direkt van vid. I alla fall inte mitt i vintern.

Själv brukar jag längta efter skoter-utflykter till fjärran pimpelisar. Renfäl-lar och sotig falukorv över stilla glöd. Familjen myser i en solstänkt snösoffa medan jag försöker köra fast med skotern

konstverk berättar

Carin Fors-HeikinPieti är ny sekrete­rare i landstingsdirektörens stab. Hon har tidigare arbetat på institutionen för hälso­vetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Finns det nåGon nyanställd på din arbetsplats eller har du själv nytt jobb inom landstinget? Skicka in person­uppgifter (namn, yrke, arbetsuppgift, anställningsdatum) och eventuell bild till landstingstidningen@nll.se så får fler veta.

foto: CaY HeDberG

K

ÅRets föRsta konstveRk berättar är en serigrafi av Pierre Olofsson (1921 – 1996). Bilden bär titeln Häxsabbat och har formatet 50x70 centimeter.

Sättet att utföra verket kallas Hard edge, vilket innebär skarpt avgränsade färgytor. Konstverket består av både bild och ram. Man kan lägga märke till Olofs-sons utomordentliga färghantering. Fär-gerna spelar mot varandra i form av kom-plementfärger/motsatsfärger. Att ramen har en grönaktig ton är ingen slump. Grönt är komplementfärg till rött vilket skapar en behaglig balans i kompositio-nen.

häxsabbat tillkom i slutet av hans konstnärsbana. Verket köptes in av Norrbottens läns landsting på Konstens hus i Luleå samma år som han gick bort. Det är troligen en av hans sista bilder. På den tiden utförde Olofsson konturstarka former som flätade in sig i varandra likt en rytm mer av stackato jämfört med tidi-gare linjers legato. Musik, dans och poesi fungerade som inspiration till hans verk.

Pierre Olofsson tillhörde gruppen 1947 års män och var en av initiativta-garna till konkretismens definitiva intåg i Sverige. Andra som fanns med i sam-manhanget var, för att nämna några,

Karl-Axel Pehrson, Lennart Rodhe, Olle Bonniér och Arne Jones. Alla dessa blev mycket framgångsrika både i Sverige och utomlands och betydelsefulla för den moderna konsten i Sverige.

näR konstkRitikeRna först kom i kontakt med Pierre Olofssons konkretis-

tiska stil uppstod problem. De visste inte riktigt vad de iakttog. Det var abstrakta bilder fast ändå inte.

Geometriska former med rundlar eller trianglar som tycktes sväva. Verken hade ett labilt bildspråk som förändrades hela tiden. Man kunde inte heller associera till något föreställande eller känslomässigt

innehåll. Olofsson hade hittat rätt i sin strävan. Konstverket blir sin egen konkre-ta verklighet utan relation till omvärlden.

Konstnären kom i huvudsak att arbe-ta med utsmyckning i närmare 30 år. Offentliga lokaler och industribyggnader över hela landet bär Olofssons karakteris-tiska signum. I många fall samarbetade han med någon av de andra gruppmed-lemmarna.

i noRRbotten finns ett flertal utsmyckningar utförda av Pierre Olofs-son, de flesta i Kiruna. Där är det fråga om både offentliga byggnader i samhället och på LKAB.

År 1951 fick Olofsson och Karl-Axel Pehrson i uppdrag att på dåvarande Gar-nisonssjukhuset i Boden i stort format utföra var sin målning. Resultatet blev Olofssons Färgsymfoni och Pehrsons Fisk-stim.

Efter någon tid började man ifrågasät-ta bildernas lämplighet i vårdmiljö, de ansågs störa patienterna. De togs ned och stoppades undan en lång tid, men häng-des så småningom upp igen.

Dessa två mästerverk finns numera att beskåda på Sunderby sjukhus.

torsten WikstrÖm

foto: DarYouSH

TaHmaSebi,

norrboTTenS

muSeum

© Pierre olofsson

buS 2009

Vid 69 års ålder arbetar Margit Schiött vidare, både för sin egen och barnens skull.

I projektet Skaparkraft tar hon kultur och idrott till hjälp för att stärka barns självbild.

Margit Schiött Sitter vid skrivbordet i sin ateljé på Kronanområdet i Luleå, med snöiga tallar utanför fönstret. Hon serverar kaffe och italienska skorpor och förflyttar oss sedan med ordens hjälp till en annan tid och en annan miljö.

Margit växte upp i närheten av Norra Bantorget, mitt i Stockholm.

– Min pappa dog när jag var fyra år. Mamma job- bade ofta på kvällar och helger för att klara försörj-ningen. Jag var enda barnet och fick tidigt ta stort ansvar, men det var inte bara av ondo. Jag tror att min kreativitet hänger ihop med att jag var tvungen att sysselsätta mig själv. Jag lekte mycket med en egen teater, som jag byggde av kartonger.

Hon beskriver sig som ett ensamt barn, där möten med enskilda vuxna som visade henne konst, musik, idrott och ord kom att avgöra inriktningen på hen-nes liv.

Det var extraförälDrarna i byn Årskogen i norra Hälsingland. Det var den polissyster (det fanns inte kvinnliga poliser på den tiden) som såg Margit och hennes kompis leka på gatan och hjälpte dem till en handbollsklubb. Det var ett barnlöst par i samma hyreshus som tog sig an henne och lärde henne spela flöjt. Det var en ung grannkvinna, en blivande ope-rasångerska, som lät henne sitta och lyssna när hon övade.

– Hon blev som en storasyster för mig. Hon tipsa-de om att man kunde köpa billiga sista-minuten-bil-jetter på Operan och öppnade på så sätt en dörr till den musiken.

Det nyfikna barnet blev en uppstudsig tonåring, som aldrig till fullo inordnade sig i skolsystemet. Hon följdes av en samhällsengagerad ung kvinna, som levde och verkade i den vänsterorienterade musik- och teaterrörelsen på 1960- och 1970-talet.

Margit Schiött ingick i en aktionsgrupp som rev ner staket mellan innergårdar och gjorde andra insat-ser, ibland nattetid, för att få igång en diskussion om barnens situation i samhället.

”aktion: SaMtal” blev ett begrepp och inspirera-de människor att träffas utanför bostaden.

– Det anordnades bygglek, ljudlek, kvarters- och gårdsfester, musikfester och alternativjular, allt i en anda av att ensam är svag men tillsammans kan vi och alla kan vara med, berättar hon.

Barnteater i den fria gruppen Pistolteatern och föreställningar med de tre R:en (Riksteatern, Riksut-ställningar och Rikskonserter), förde henne så små-ningom till Luleå med projektet Samvarodagar för att stötta den nya fritidsgården Frilles på Örnäset.

När hon återvände till Norrbotten några år senare var det för att hjälpa till med att få igång utgivningen av Norrlandsbulletinen, som legat nere några år.

– Vi var ett gäng som samlade in pengar och köpte det gamla järnvägshotellet i Morjärv. Några av oss hade bott i kollektiv i Dalarna och flyttade upp med tryckpressar och allt, berättar hon.

Efter fem år i Morjärv bosatte sig Margit och hen-nes man Rolf Olle Nilsson, journalistprofil som avled för tolv år sedan, i lilla Kosjärv mellan Töre och Kalix, innan de flyttade till Luleå.

UnDer åren här har hon bland annat arbetat som scenograf och kostymtecknare. Ett uppmärksam-mat projekt var formgivningen av den nya rehabavdel-ningen på Gällivare sjukhus, tillsammans med Ker-stin Hedström och Marianne Öqvist.

– Men framför allt har jag gjort musikteater för barn för Norrbottensmusiken. Jag har också turnerat över hela landet, summerar hon.

I dag är Margit Schiött mitt uppe i projektet Ska-parkraft, som hon driver tillsammans med konstnä-ren Lars Lundkvist och Lena Revholm, Norrbottens Handikappidrottsförbund.

Under veckolånga skaparläger får asylsökande och funktionshindrade barn arbeta tillsammans med utgångspunkt i konstformen Landart.

– I Landart bygger man ett konstverk utifrån en gemensam berättelse. I bygget använder man sig av naturliga material som finns i omgivningarna. Till det lägger vi ljud och rörelse i form av någon idrott, säger hon.

Kombinationen kultur och idrott är ovanlig, något Margit Schiött finner märkligt. Hon vet vilken ener-gi barn – och vuxna med för den delen – får av fysisk aktivitet och hur det i sin tur ger kraft till ett konstnär-ligt skapande.

två pilotprojekt har genomförts inom ramen för landstingets satsning på kultur och hälsa.

Utifrån dem ansökte trion om medel från Allmän-

na arvsfonden, som beviljade 4,8 miljoner kronor för-delade på tre år. Norrbottens läns landsting går in med 200 000 kronor per år under samma tidsperiod.

– Målet med projektet är att utveckla en modell för verksamheten som går att sprida till andra delar av länet och landet. Dessutom är vår avsikt att verksam-heten ska bli permanent på de orter, Boden och Gälli-vare, där vi nu arbetar.

Arvsfondens och landstingets ekonomiska stöd har gett Margit Schiött arbetsro, även om den tänk-ta halvtiden mer liknar en heltid. Pjäsen hon planera-de att skriva om fransyskan David-Néel har hon skju-tit på framtiden och hennes egen grupp Teater 2 hål-ler också en låg profil. Arbetet med skaparlägren går före allt annat just nu.

Där får hon vara en vuxen som kan göra skillnad i ett barns liv.

– Så länge jag orkar och känner att jag gör något meningsfullt, ja så länge jag kan göra nytta, kommer jag att fortsätta att jobba.

ULRIKA ENGLUND

” Solidaritet är lika viktigt i dag som på 70-talet, om inte ännu viktigare.”

MARGIt SchIött, kulturarbetare

Namn: Margit SchiöttFamilj: Kajsa, 42 år, Kalle, 39 år. Tre barn-barn. ”Kajsa och Kalle är Rolf Olles barn från ett tidigare äktenskap, men vi står varandra så nära att jag räknar dem som mina också”. Bor: I LuleåYrke: Brukar kalla sig diversearbetare inom kultur. Har bland annat varit verksam som konst-när, scenograf, skådespe-lare och pedagog.Drivkraft: ”Jag vill ge barn tillgång till andra världar, de man når ge-nom musik, bild, teater och böcker. Sedan finns det så många berättelser som behöver berättas, de finns överallt.”Intressen: ”Mycket är relaterat till mitt arbete, men en sak jag försöker prioritera är att dansa Balkandans. Det ger energi!”övrigt: ”Jag läste en bok skriven av Alexandra David-Néel, en fransyska som till fots tog sig in i Tibet på 1920-talet. Jag blev så intresserad att jag själv åkte dit. Tanken var att det skulle bli en pjäs om henne, men det har jag inte hunnit. Där-emot har jag föreläst och visat bilder från Tibet – det känns helt nödvän-digt att berätta om situa-tionen i landet. Tibet har varit ockuperat av Kina sedan 1949.”

Margit Schiött jobbar vidare – för barnens skull

Insikten om vilken kraft det ligger i att göra saker tillsammans har fört Margit Schiött till det ena sammanhanget efter det andra som alla syftat till samma sak: Att få människor att mötas, locka fram deras kreativitet och hjälpa dem att låta vilja och drömmar övergå i praktisk handling. Foto: ANDERS ALM