Byggnadshistorisk utredning - Borgholms kommun...Sinus badrestaurang• Kalmar läns museum [2] Sinus badrestaurang Byggnadshistorisk utredning Solbergatäkten 1:1, Köpings socken,

KALMAR LÄNS MUSEUM Byggnadsantikvarisk rapport juni 2011

Sinus badrestaurang

Byggnadshistorisk utredning Solbergatäkten 1:1, Köpings socken, Borgholms kommun, Kalmar län, Öland

Lotta Lamke

Sinus badrestaurang• Kalmar läns museum

[2]

Sinus badrestaurang Byggnadshistorisk utredning Solbergatäkten 1:1, Köpings socken, Borgholms kommun, Kalmar län, Öland 2011-08-15

Författare Lotta Lamke Fotografier Lotta Lamke (där annat inte anges) Layout Kalmar läns museum Utgivare Kalmar läns museum Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket

Utförd av Kalmar läns museum, Bebyggelseenheten Kontaktperson Liselotte Jumme, enhetschef Beställare Borgholms kommun, Miljö- och

byggnadsförvaltningen Kontaktperson Åsa Bejemar, Leo Eriksson Fastighetsägare Borgholms kommun (Tomträttsinnehavare P&E

Camping och Utveckling AB) Kontaktperson Per-Olof Persson (P&E Förvaltning) Marina Molander (Köpingbaden) Dnr KLM: 31-402-2011

Sinus badrestaurang • Kalmar läns museum

[3]

Innehåll Inledning .............................................................................. 5

Uppdragets bakgrund..................................................... 5 Områdesbeskrivning och karta ..................................... 5 Aktuell skyddsstatus ...................................................... 9

Sinusområdets historik .................................................... 11 Byggnadshistorik och beskrivningar.............................. 19

Sinus restaurangbyggnad............................................ 19 Västra omklädningsflygeln (damernas) ...................... 27 Östra omklädningsflygeln (herrarnas) ........................ 29 Badbrygga ..................................................................... 31 Signalmast ..................................................................... 32

Kulturhistorisk värdering ................................................. 34 Kulturhistoriska värden................................................ 34 Antikvariska rekommendationer ................................. 35

Källförteckning.................................................................. 36 Bilaga 1. Uppmätningsritning 1988


[4]

Omslagsbild; Utblick från trapptornets fönster

Bild ovan; Vindflöjeln med tidstypiskt funkistypsnitt. (Foto: Örjan Molander)


[5]

Inledning

Uppdragets bakgrund Denna byggnadshistoriska utredning för Sinus badrestaurang med två fristående omklädningsflyglar vid Köpingbaden i Köpingsvik på Öland, har gjorts i anslutning till pågående utvecklings- och detaljplanearbeten i området. Utredningen bör ses som ett komplement till den arkeologiska förundersökning som nyligen genomförts på fastigheten, redovisad i Kalmar läns museums rapport "Strandmur och badortshistoria i Köpingsvik" (mars 2011). Den arkeologiska rapporten ger bl.a. en översiktlig beskrivning av områdets historiska markanvändning. Den byggnadshistoriska utredningen koncentreras till de tre nämnda byggnaderna med angränsande strandområde, i rapporten kallat för Sinusområdet. Syftet är att bedöma byggnaderna antikvariskt och ge rekommendationer för hur deras kulturhistoriska värden kan beaktas och tillvaratas i den pågående plan- och utvecklingsprocessen. Utredningen baseras på en fältbesiktning, litteraturuppgifter, äldre fotografier, samt kart- och ritningsmaterial ur Borgholms kommuns och Lantmäteriets arkiv. Arbetet har utförts under tre och en halv arbetsdag i juni 2011 av antikvarie Lotta Lamke vid Kalmar läns museum, på uppdrag av Miljö- och byggnadsförvaltningen vid Borgholms kommun.

Områdesbeskrivning och karta I området kring Köpingsviken finns flera camping- och badplatser. En av dessa är Köpingbaden som ligger på fastigheten Solbergatäkten 1:1 i Köpingsvik, cirka tre och en halv kilometer öster om centrala Borgholm. Platsen har fungerat som bad- och campingplats sedan 1920-talet. Sinusområdet ligger på fastighetens nordvästra del, i direkt anslutning till en långgrund och naturligt finkornig sandstrand. Den sydöstra halvan av fastigheten upptas av en campingplats med parkeringsplatser, gångstigar, tältplatser och uppställningsytor för husvagnar.


[6]

Just sydväst om Sinusrestaurangen finns ett område för vattenlek med bl.a. vattenrutschbanor. Sydöst om restaurangen ligger en tennisplan samt en handfull nyuppförda uthyrningsstugor som utgör de första i ett planerat område med fler liknande stugor. Just öster om restaurangbyggnaden ligger en liten butik med badartiklar och en toalettbyggnad. Från slutet av 1930-talet, då byggnaderna på Sinusområdet uppfördes, och under lång tid framöver stod Ölands Turistförening för verksamhet på och skötsel av området. Sedan 2009 ägs byggnaderna av P&E Camping och Utveckling AB, till vilka Borgholms kommun sedan ingången av 2011 upplåter fastigheten med tomträtt. De nya ägarna, som bedriver camping, stuguthyrning, detaljhandel samt restaurangverksamhet på platsen, genomför nu en upprustning av området, samt planerar betydande nybyggnation.

Fig. 1; Orienteringskarta över Köpingsvik. Sinusområdet markerat med blå cirkel. Gul byggnad inom cirkeln är restaurangbyggnaden, de grå byggnaderna är omklädningsflyglarna. (Utdrag ur Borgholms kommuns digitala

besökskarta.)


[7]

Fig. 2; Sinusanläggningen från nordväst. Bakom signalmasten ses herrarnas omklädningsflygel. Centralt i bilden ligger badrestaurangen, från sjösidan idag helt dominerad av utedäcket med de glasväggar och markistak som uppförts 2010-2011. I bildens högerkant sticker ett parti av damernas omklädningsflygel fram.

Fig. 3; Vy mot sydost från badrestaurangens takterrass. På bilden ses infarten till Sinusområdet som sker via den med Sinus samhöriga campingplatsen, Köpingbadens camping. I fonden t.v. ses campingens reception, samt t.h. en kombinerad kiosk, servicebutik och restaurang (”Ragnars”).


[8]

Fig. 4; Vy mot öster från badrestaurangens takterrass. Den främre byggnaden är en liten butik för strandartiklar som nyligen uppförts på Sinusområdet. Bakom denna skymtar toalettbyggnaden.

Fig. 5; Vy mot nordost från badrestaurangens takterrass. Köpingbukten med den östra omklädningsflygeln (herrarnas).


[9]

Fig. 6; På 1990-talet anlades ett område för vattenlek med stora vattenrutschbanor just sydväst om badrestaurangen.

Aktuell skyddsstatus Köpingsvik utgör inte riksintresse för kulturmiljövården, men utpekas i boken ”Natur och Kultur på Öland” från 2001, vilken nyttjas som kulturmiljöprogram för kommunen, då ett egentligt sådant saknas. Område K7; Köpingsviks handelsplats uppmärksammas i egenskap av vikingatida hamn-, handels- och hantverksplats med omfattande kulturlager och talrika fornlämningar, samt för sin senare betydelse som kyrko-, tings-, och marknadsplats. Byggnaderna på Sinusområdet omnämns inte. Östra delen av fastigheten Solbergatäkten 1:1 ingår i fornlämningen Köping 216:1, vikingatida/medeltida bosättning, se närmare härom i den arkeologiska utredningen. I Borgholms kommuns gällande översiktplan från år 2002 omnämns Sinusanläggningen som följer: ”Sveabolagets badplats ”Sinus” från 1930-talet är en högklassig anläggning med god arkitektur”. För Sinusområdet gäller idag en byggnadsplan från år 1984. Enligt planen skall området användas som friluftsbad. En stor del av marken får inte bebyggas, men vid de befintliga byggnaderna tillåts nybyggnader med en högsta byggnadshöjd om fem meter.


[10]

Fig. 7; Utsnitt ur den gällande byggnadsplanen från år 1984 för Solbergatäkten 1:1 och angränsande område.


[11]

Sinusområdets historik

År 1865 öppnades ett varm- och kallbadhus i Borgholm, som därmed etablerade sig som badort, på denna tid synonymt med kurort. I Borgholm betraktades inte bara de salta baden som hälsobringande, även det milda klimatet och den friska, ozonmättade luften ansågs befrämjande. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev staden en välrenommerad och välbesökt sommarort. Till Borgholms popularitet bidrog de natursköna omgivningarna och den kungliga glans som omgärdade staden, sedan Solliden uppförts åren 1903-1906. Badortslivet var till en början främst förbehållet en välbeställd societet, men efter första världskriget tycks denna grupp i allt högre grad ha sökt sig utomlands för sina semestrar 1. Samtidigt spreds möjligheten att ta semester och vanan att "turista" i bredare samhällslager. Tillströmningen av badgäster till Borgholm ökade under 1920-talet. När samtliga svenska arbetstagare år 1938 erhöll lagstadgad rätt till två veckors betald ledighet per år, späddes turistströmmen på ytterligare. Anläggandet av Ölands norra järnväg 1906 och det ökande antalet cyklar och bilar medverkade samtidigt till att sprida sommargäster och turister över ön i högre grad än tidigare. Borgholm fick konkurrens som sommarparadis av orter som Böda, Vickleby och Köping. På 1920- och 1930-talet började badandet också att ändra karaktär. Fysisk frimodighet, kroppskultur, friluftsliv och idrott låg i tiden. Friluftsbad och simträning föredrogs av alltfler framför kontrollerade hälsobad vid särskilda inrättningar. Havsbad blev en aktivitet för samhällets alla skikt, för alla åldrar och för bägge könen. Redan omkring år 1920 aktualiserades frågan om anläggandet av ett friluftsbad vid Köpings vik2. Vid denna vik, några få kilometer från staden, fanns en långgrund strand med särdeles mjuk och vit sand. Området vid stranden hade avsatts som Kronoallmänning vid utmarksdelningen i början av 1800-talet och användes av ortsborna som sandtag och betesmark. Allmänningen benämndes Solbergatäkten och fick sedermera fastighetsbeteckningen Solbergatäkten 1:1. 1 Nilsson, 1995, s. 87. 2 Nilsson, 1995, s. 85 f.


[12]

År 1928 beslutade riksdagen att delar av den omfattande kronoallmänningsmarken på Öland skulle utbjudas till försäljning. Kammarkollegium och Domänstyrelsen uppdrogs att utreda frågan. Berörda områden uppmättes och värderades i början av 1930-talet. Markintressenterna uppmanades att inkomma med en anmälan till Länsstyrelsen och under åren 1933-1934 inkom nio sådana anmälningar gällande Solbergatäkten. De var gjorda av Borgholms stads drätselkammare, Köpings kommun, Ölands norra mots väghållningsdistrikt, Kronobergs inskrivningsområdes Landstormförbund n:o 50, Ölands Turistförening, J. E. Algurén, godsägaren John Hildebrand, J. G. Nilsson och Ernst Gustavsson.

I februari 1935 sammanställdes markutredningen av distriktslantmätare Carl-Erik Sjödell och riksdagsmannen Edvard Olsson. De konstaterade att Solbergatäkten då huvudsakligen användes: "...av ortens befolkning samt av turister såsom camping - och badplats." Området användes även ännu i liten utsträckning som sandtag, medan fisket och betet ansågs helt underordnat. "Med hänsyn till fastighetens utmärkta badstrand - måhända den bästa å Öland - och önskvärdheten att fastigheten inte blir bebyggd...", föreslog utredarna att hela området skulle förbli i Kronans ägo, men att Landstormsförbundet avgiftsfritt skulle få disponera en del av området (ägonr. 9-11) och att Väghållningsdistriktet, tillika avgiftsfritt, skulle få disponera det område där de redan hade en garagebyggnad (ägonr. 8). De tre tomter med bostadshus som låg inom fastigheten skulle upplåtas mot årliga arrendesummor om 15-25 kronor. Nilssons byggnader (ägonr. 7) var då uppförda "sedan flera år", medan Gustavssons (ägonr. 4) och Alguréns bostadshus (ägonr. 12) "nyligen uppfört" sina bostadshus. Alguréns "bostadshus" var i själva verket det ännu befintliga pensionatet Strandbaden som startats på 1920-talet. Genom ett tillägg till utredningen anmälde även den tredje utredaren, domänintendenten Joh. de Neergaard, sin uppfattning, som syftade till att ge staten en ökad inkomst av området. Han menade att strandområdet (norr om en linje A-B, ej utsatt på kartan) skulle upplåtas för allmänt behov som bad- och campingplats, men att delar av det (söder om linjen A-B) dels skulle utarrenderas som sportstugetomter (de västra delarna av området), dels som tältplatser (de östra delarna).


[13]

Fig. 8; 1933 års uppmätning av kronoallmänningen Solbergatäkten, vilken gjordes för att utreda möjligheten och lämpligheten av en försäljning av delar av marken.


[14]

Fig. 9; Vykort, uppskattningsvis från omkring år 1940, som avbildar badstranden öster om Sinusområdet, där stranden inte var lika högklassig. Badhytterna på bilden låg i anslutning till det Algurénska pensionatet (Strandbaden).

Omkring sekelskiftet 1900 hade det Stockholmsbaserade rederiet "Sveabolagen"3 positionerat sig som ett av landets främsta rederier. Man bedrev bl.a. en intensiv gods- och passagerartrafik utmed de svenska kusterna. Efter första världskriget inleddes trafik Stockholm - Borgholm och i slutet av 1920-talet trafikerades rutten i stort sett dagligen på sommaren. Sveabolagen hade bl.a. genom ett ansenligt fastighetsinnehav i Borgholm, både stora intressen i och ett stort inflytande över turistnäringen på orten. Både Sveabolagen och Ölands Järnväg kom att engagera sig, inte minst ekonomiskt, i Ölands Turistförening som startades år 1933.4 År 1936 försattes Borgholms badrörelse i likvidation. I sista stund nybildades bolaget genom en gemensam aktion där Sveabolagen hade en betydande roll. De följande åren satsade man stort både på upprustningar av anläggningarna och på marknadsföring. Man umgicks även med planer på en ny badanläggning med hotell i vid 3 Rederiet startades år 1871 som Rederi AB Svea, ombildades år 1894 till Nya Rederiaktiebolaget Svea och år 1907 till Stockholms Rederi AB Svea. Från 1930-talet gav konkurrensen från järnvägen och bilismen problem för bolaget, som helt avvecklade sin inrikes kusttrafik på 1950-talet. 4 www.kommandobryggan.se. Nilsson, 1995 s. 132, s. 142. Nilsson, 2010. Engström 1986, s 191.


[15]

Köpingsviken 5. Samtidigt, i februari 1936, hade det dock blivit klart hur marken på kronoallmänningen Solbergatäkten skulle disponeras. Myndigheterna tycks i huvudsak ha beslutat enligt utredarnas förslag, med därutöver beslutades att godsägare Hildebrand på Solberga skulle få arrendera marken i sydväst som beteshage och att Ölands Turistförening skulle få arrendera själva strandområdet. Turistföreningens område mätte 4,7 ha och skulle nyttjas som bad- och campingplats. I samband med arrendekontraktets upprättande utverkade Turistföreningen tillstånd till att få inhägna den västra delen av området och att där bygga upp en anläggning med badbrygga, badhytter, solgårdar, soltält och en serveringspaviljong. Det nära samarbetet mellan turistföreningen och Svea resulterade i att ett särskilt bolag bildades för uppbyggnaden och skötseln av anläggningen, AB Sinus, där Sveabolagen var huvudägare och Borgholms badbolag var aktieägare. Sinus, är latin för kurva, vik eller hål och namnet syftade på den fina badbukten vid Köping. Kanske hade namnet även en dubbelbetydelse som anspelade på den nya strandrestaurangens funktion av "vattenhål" för turisterna. Som föreståndare för restaurangen engagerades Erik Wetterstrand, en välrenommerad stockholmskrögare. Sinusanläggningen stod klar år 1938. Anläggningen vände tydligt sin framsida mot havet med byggnaderna grupperade omkring det finaste partiet av sandstranden. Badrestaurangen, som var områdets huvudbyggnad och centrum, flankerades av två fristående omklädningsflyglar, vilka placerats vinklade så att anläggningen öppnade upp sig ut mot vattnet. De båda omklädningsflyglarna, en för herrar och en för damer, var ursprungligen ungefär dubbelt så långa som idag (se beskrivning nedan). Den symmetriska uppbyggnaden accentuerades av en signalmast och en badbrygga med hopptorn som låg i rak linje från restaurangentrén i anläggningens mittaxel. Två stora skeppsrattar stod uppställda på stranden på ömse sidor om denna axel. Inåt land, bakom restaurangen, hade man byggt upp en jordkällare och ett fristående torrdass. Området var inhägnat med stängsel och stengärdesgårdar och vid ingången fanns en vaktkur där man betalade en mindre avgift för tillträde.

5 Nilsson 1995, s. 141 ff.


[16]

Fig. 10; Detta vykort, uppskattningsvis från omkring år 1940, visar Sinusanläggningen i originalutförande. Restaurangen hade delvis platt tak vilket fungerade som terrass och de fristående flyglarna var ungefär dubbelt så långa som idag. Notera inhägnaderna som går ett stycke ut i vattnet.

Fig. 11; Utsnitt ur 1941 års ekonomiska karta som bl.a. visar den då blott tre år gamla Sinusanläggningen med sin symmetriska disposition.


[17]

Fig. 12; Vykort som visar den ursprungliga, 30 meter höga signalmasten vid Sinus. Masten var en gåva från konsul Harald Jeansson, styrelseledamot i Svea. Den idag befintliga masten restes år 1999.


[18]

Fig. 13; Sinusområdet på ett odaterat vykort, uppskattningsvis från 1960-talet. Fotografiet visar hur man vid denna tid slopat restaurangbyggnadens takterrass. Byggnaderna förefaller färgsatta i ljusgult med röda dörrar. Även taket på restaurangbyggnaden var rött. Notera även omklädningsflygeln i bakgrunden, där den del som innehöll individuella badhytter syns med alla sina dörrar.

Fig. 14; Köpingbadens camping på ett odaterat vykort, uppskattningsvis från 1950-talet. I bakgrunden skymtar Sinusanläggningen.


[19]

Byggnadshistorik och beskrivningar

Fig. 15; Badrestaurangen i slutet av juni år 2011, med provisoriskt räcke för den takterrass som då var under uppförande.

Sinus restaurangbyggnad Nybyggnadsår: 1938 Ombyggnadsår: -, 1993, 2010-2011 Arkitekt (ombyggnadsarkitekt): - , (1993 Sven Olof Johansson, Bergkvara), (2010-2011 Dahlstöm arkitekter, Kalmar) Ursprunglig funktion: Restaurang Stomme: Trä


[20]

Beskrivning Sinus restaurangbyggnad uppfördes år 1938 som badrestaurang och används ännu efter 75 år för sitt ursprungliga ändamål. Restaurangen har sannolikt alltid kallats för ”Sinus”. Byggnadens skorsten är prydd med en ursprunglig vindflöjel i smide med denna inskription. Rörelsens fulla namn är år 2011 ”Sinus Bar och Strandrestaurang". 6 Byggnaden är i en våning med ett uppstickande trapptorn i två våningar (Se bilaga 1, uppmätningsritningar). Källare saknas. Grunden är av murad kalksten och fasaderna i locklistpanel, målade i en varmt vit kulör. Byggnaden var ursprungligen målad i en vit eller ljust gul oljefärg, med mörkare detaljer (stolpar, takfriser). Originalfärgsättning kan sannolikt tas fram genom en färgundersökning med skrapning. Yttertaket var ursprungligen klätt med papp men är idag klätt med aluzinkplåt. I byggnadens västra del ligger själva restauranglokalen och i den östra finns köksutrymmen samt trapphus. Inga originalritningar på byggnaden finns bevarade i Borgholms bygglovarkiv, där det även saknas ritningar på flera äldre ombyggnader. Byggnaden har främst förändrats genom utökning köks- och personalutrymmena, vilket resulterat i tillbyggnader utmed restaurangdelens hela söderfasad (= ”baksidan”, in mot land). En mindre tillbyggnad har gjorts mot norrfasaden. Byggnadens yttertak har ändrats i flera omgångar Restaurangbyggnadens arkitektur är i grunden funktionalistisk. I sitt ursprungliga utförande hade byggnaden delvis helt platta tak och en tydligare skillnad mellan den slutna köksdelen och den uppglasade restauranglokalen. Trots att de ombyggnader som gjorts har förtagit en del av byggnadens stiltypiska drag och ursprungliga kvaliteter, präglas den ännu av "funkisens" lätta, ljusa stildrag7. Vid de ombyggnader som gjorts genom åren har själva restauranglokalen fått behålla sin form, vilket antagligen till stor del beror av viljan att behålla den takmålning med nakna barn mot en himmelsbakgrund som täcker taket. Målningen kan vara från byggnadens tillkomsttid, eller möjligen något senare (1940-tal)8. Även köket och trapphuset har sannolikt kvar sin ursprungliga form. Samtliga fasader har förändrats i varierande utsträckning, men den ursprungliga locklistpanelen och många originalfönster

6 Av Nilssons bok från 1995 framgår att den på ett tidigt stadium omnämndes som "Köpingsvikens restaurant". Möjligen var detta endast för att förtydliga att det inte rörde sig om Borgholms badrestaurang. 7 Sådana drag är ljusa, enkla fasader, platta eller mycket flacka tak, takterrasser, generösa fönsterpartier, ljusa interiörer, asymmetriska fasaduppställningar, två- eller tredelade ospröjsade fönster, samt byggnadsvolymer som speglar byggnadens funktioner ("form följer funktion"). 8 Det faktum att målningen är utförd på ohyvlade brädor, talar möjligen för att den inte tillhörde ursprungsplanerna, utan har tillkommit sekundärt.


[21]

finns ännu kvar. Originaldelar, som panel och fönster, kan även finnas dolda under senare ytskikt, exempelvis i restauranglokalens södervägg. Vid de tillbyggnader som gjorts har man i huvudsak anslutit till ursprungsbyggnadens exteriör. Interiören har renoverats vid olika tillfällen. Medan restauranglokalen och trapphuset till stora delar har bevarade ytskikt, som panel- och masonitebeklädnader, präglas köks- och serviceutrymmena delvis av modernare ytmaterial som gipsplattor, glasfiberväv och plastmattor. Av fotografiet nedan framgår byggnadens ursprungliga utformning mot söder och väster. Restauranglokalen hade då stora fönsterpartier i tre väderstreck, åt söder, väster och norr. Fönstren mot söder och väster var försedda med markiser. Åt norr, d.v.s. sjösidan, fanns en ca 2,5 bred öppen veranda eller "loggia" med bröstningar (räcken) vilka sannolikt var klädda med samma typ av locklistpanel som finns på byggnaden i övrigt. Bröstningens hade troligen en enda öppning, mitt för restauranglokalens entrédörr (jmf. bilaga 1, samt fig. 16 och fig. 33). Kökslokalerna låg då liksom nu i byggnadens östra del, men trapphuset var till skillnad från nu tillgängligt för allmänheten. Från trapphusets övervåning fanns två utgångar, en åt norr och en åt söder. Den norra ledde ut till loggiatakets terrass, den södra till en terrass på köksutrymmenas ursprungligen platta tak. Troligen var de båda terrasserna förbundna med varandra via en smal gångterrass som gick utmed sidorna av restauranglokalens tak. På fotografiet kan man se hur bröstningar (räcken), vilka förefaller vara klädda med masonite, löper runt hela taket och hur restauranglokalens flacka, valmade tak sticker upp innanför.

Fig. 16; Utsnitt ur vykort från omkring 1940. Vid någon tidpunkt har takterrassen avvecklats, sannolikt innan 1960-talet. Vykort som antagits vara från 1950-talet, visar byggnaden utan takterrassens sargar. Möjligen kan ändringen ha föranletts av problem med takkonstruktionen och taket kan ha berörts av ändringar vid denna tid. Vid nyligen gjorda håltagningar i köksdelen har man konstaterat att byggnaden har tre yttertak, lagda på varandra. En sådan ombyggnad bör ha gällt de platta terrassbjälklagen ovan loggia och kök, vilka givits en diskret påsalning för att tillskapa en bättre avrinning. Så sent som i slutet av 1980-talet framstår taket som i huvudsak oförändrat.


[22]

De äldsta ritningar som påträffats av byggnaden utgörs av en uppmätningsritning och en ombyggnadsritning från år 1988, upprättade av Eriksson & Folenius arkitektkontor (uppmätningsritning, se bilaga 1). Uppmätningsritningen visar att hela den östra delen av byggnaden vid denna tid hade stängts av för restauranggästerna. I och med att takterrassen avlägsnats behövde trapphuset inte längre vara tillgängligt för besökare. En bardisk gick över hela restauranglokalens bredd och delade av de publika ytorna mot de interna. Köket hade sannolikt sin ursprungliga form, men den nordöstra delen av byggnaden hade berörts av ombyggnader. Där fanns bland annat en WC. Där fanns även två mindre förråd (eller torrklosetter?) som nåddes från loggian. Dessa utrymmen fanns inte från början. Ändringarna hade medfört att tre stycken höga fönster öster om restaurangentrén, lika restauranglokalens övriga fönster, hade tagits bort och ersatts av ett par dörrar och ett par lägre fönster. Övriga fasader var i stort sett ännu i originalutförande9, men en plankomgärdad sopförvaring hade byggts på byggnadens baksida åt söder. 1988 års bygglovritningar gällde främst en mindre tillbyggnad, som dock sannolikt aldrig kom att utföras. Tillbyggnaden skulle ersätta den tidigare öppna sopförvaringen och innehålla soprum, förråd samt en toalett för restauranggästerna. För köksutrymmena föreslogs en del mindre förändringar som dock inte skulle komma att påverka byggnadens exteriör i någon nämnvärd omfattning.

Fig. 21; Restaurangen från sydväst år 2011.

9 Ett fönster hade dock ersatt trapptornets dörr åt norr och en öppning mot väster hade tagits upp i loggians bröstning.


[23]

Fig. 17; På detta fotografi, taget år 2009, anas tre takskikt i anslutningen mot trapptornet. Det understa papptaksskiktet kan vara originaltaket, ovan detta ligger ett papptak som kan ha tillkommit då terrassbjälklaget slopades. Överst ligger ett skikt med korrugerad plåt som tillkommit under 1990- eller 2000-talet. (Foto: Örjan Molander) År 1993 gjordes en ny bygglovansökan som gällde en betydligt mer omfattande om- och tillbyggnad av restaurangen. Ombyggnaden tycks ha genomförts ungefär som planerat och förändrade byggnadens syd-, norr och östfasad. Ändringarna innebar att i stort sett hela restauranglokalens söderfasad byggdes emot med en tillbyggnad innehållande personal- och förrådsutrymmen. Den östra delen av loggian byggdes in med en barservering och en glasskiosk med lucka utåt. 1993 års bygglovritningar tyder inte på att några ändringar av taket skedd vide detta tillfälle. Någon gång under 1990-talet eller 2000-talet har de platta taken dock givits en ökad taklutning, vilket påverkat byggnadens östfasad. Restauranglokalens tak har ombyggts så att dess östra valmade takfall, vilket stötte in i trapptornets fasad, har ändrats till en sadeltakskonstruktion. Taken har belagts med plåt, loggians bröstning rivits och ett större utedäck byggts ut mot norrfasaden.


[24]

Fig. 18; Restaurangen från sydost på ett fotografi från 2009, innan den senaste ombyggnaden. Bilden visar byggnaden med de ändringar som genomförts från mitten av 1990-talet. Byggnadens sydfasad är till största del emotbygg. Östfasaden har förändrats genom takhöjning och genom att en glasskiosk med lucka byggts in i loggian. Bakom den skärmtaksförsedda anslagstavlan på väggen fanns (finns) ett tredelat fönster (se bilaga1) . Det är dock oklart om detta var originalfönstret. Möjligen kan det ha fungerat som kassalucka för inträdesavgiften till området. (Foto: Örjan Molander)

Fig. 19; På detta fotografi från slutet av 1930-talet skymtar Sinusområdet bortom den militära övningsplatsen Lägerhyddan (idag Solhyddan) och Solviks pensionat. Av bilden anas restaurangens ursprungliga östfasad och att där fanns ett fönster i bottenvåningen nedanför trapptornet.

Fig. 20; Restaurangen från nordväst på ett fotografi från 2009, innan den senaste ombyggnaden. (Foto: Örjan Molander)


[25]

Under 2010 och 2011 har byggnaden genomgått en omfattande renovering, som även inneburit mindre ombyggnader. År 2010 renoverades och målades fasaderna och hela byggnaden fick ett nytt tak i bandtäckt aluzinkplåt. Samma år försågs det stora utedäcket framför byggnaden med skjutbara glasväggar. År 2011 har utedäcket fått ett reglerbart markistak. Den stomme av stål och limträbalkar som bär upp utedäckets glasväggar och markistak bär även en yttertrappa till en nybyggd takterrass. Interiören har renoverats och köksutrustningen bytts ut. I restaurangdelen har ett par skärmväggar i funkisstil uppförts. De fungerar som vindfång och hall till de WC-utrymmen vilka till största delen byggts in i den befintliga tillbyggnaden vid restaurangens söderfasad, men som även föranlett en smärre förlängning av denna. En liten WC inne i själva restauranglokalen, som tillkom vid 1993 års ombyggnad, har rivits.

Fig. 22; Restaurangen inför säsongsöppningen år 2011. Norrfasadens originalfönster tvättas.

Fig. 23, 24; Motiv från restauranglokalens takmålning.


[26]

Fig. 25; Restauranglokalen inför säsongsöppningen år 2011.

Fig. 26, 27; Trapphuset och det nyinredda köket år 2011.


[27]

Fig. 28; Västra omklädningsflygeln år 2011.

Västra omklädningsflygeln (damernas) Nybyggnadsår: 1938 Ombyggnadsår: - Arkitekt (ombyggnadsarkitekt): - Ursprunglig funktion: Omklädningsrum Stomme: Trä Beskrivning Damernas omklädningsflygel utgör en ursprunglig del av anläggningen. Byggnaden var tidigare sammanbyggd med en nu riven byggnadskropp som låg i byggnadens förlängning åt sydost. Den rivna delen bestod sannolikt av en länga med enskilda badhytter, liknande den som fanns i anslutning till herrarnas omklädningsflygel (se fig. 13). Bakom den rivna längan låg en solgård - en med träplank inhägnad liten gård, med väggfasta och fristående bänkar, avsedd för nakna solbad10. Byggnaden står på cementplintar och är byggd i träregelstomme klädd med en locklistpanel som även bildar innervägg. Fasaderna är helt slutna mot baksidan, men består mot stranden och havet endast av stolpverket täckt med en cirka meterhög bröstning så att interiören står helt öppen mot det fria. Öppningarna har inte varit täckta med förhängen, markiser eller liknande. Mitt för ingången bildar en avbalkning insynsskydd. Inne i byggnaden finns

10 Muntl. L Ödell.


[28]

väggfasta träbänkar och klädkrokar. Byggnaden är idag målad i brutet vitt, med innerväggarnas nederdel och bänkar målade i grått. Färgsättningen kan ha förändrats. Originalfärgsättning kan sannolikt tas fram genom en färgundersökning med skrapning. Golvet utgörs av ett glest lagt omålat brädgolv. Det flacka pulpettaket består av brädor med takpapp och senare pålagd sinuskorrugerad plåt. Byggnaden framstår i allt väsentligt som ursprunglig, frånsett att takplåten har tillkommit, golvbrädorna helt eller delvis har förnyats och extra stolpar har insatts i några av öppningarna mot stranden. Omklädningsflygeln har en funktionalistisk karaktär med enkel, saklig utformning som harmonierar med restaurangbyggnadens arkitektur. Byggnadens roll som del av en formmässig helhet markeras av dess vinkelställda avslutning mot väster.

Fig. 29; Västra omklädningsflygelns interiör år 2011.

Fig. 30; Västra omklädningsflygeln från nordväst år 2011.


[29]

Fig. 31; Östra omklädningsflygeln år 2011.

Östra omklädningsflygeln (herrarnas) Nybyggnadsår: 1938 Ombyggnadsår: - Arkitekt (ombyggnadsarkitekt): - Ursprunglig funktion: Omklädningsrum Stomme: Trä Beskrivning Herrarnas omklädningsflygel utgör en ursprunglig del av anläggningen. Omklädningsflygeln är utformad på samma sätt som damernas dito, men spegelvänd och något kortare. Ett par bevarade emaljskyltar upplyser om att byggnaden är för "Herrar". Byggnaden var tidigare sammanbyggd med en nu riven länga med enskilda badhytter som låg i förlängningen åt syväst (se fig. 13). Även i anslutning till herrarnas omklädningsflygel fanns en fristående mindre och masoniteomgärdad solgård11.

11 Muntl. L Ödell.


[30]

Fig. 32; Östra omklädningsflygeln år 2011. Emaljskyltar upplyser ännu om att längan är förbehållen herrarna.

Fig. 33, 34; Ett tidigt fotografi av Sinusanläggningen visar en solgård mellan restaurangen och herrarnas omklädningsflygel. På fotografiet nedan skymtar en solgård mellan omklädningsflygeln och stranden. Möjligen sattes solgårdarna upp säsongsvis och på varierande plats.


[31]

Fig. 35; Badbryggan år 2011.

Badbrygga Nybyggnadsår: 2010 Ombyggnadsår: - Arkitekt (ombyggnadsarkitekt): - Ursprunglig funktion: Badbrygga Stomme: Stål, betong Beskrivning I den ursprungliga Sinusanläggningen ingick en närmare 200 meter lång badbrygga som låg mitt för badrestaurangen. I bryggans förlängning fanns ett fristående hopptorn vid fyra meters vattendjup. Den nuvarande bryggan byggdes år 2010 och ligger något förskjuten åt öster jämfört den ursprungliga samt har en annan utformning och konstruktion.


[32]

Fig. 36; Signalmasten år 2011.

Signalmast Nybyggnadsår: 1999 Ombyggnadsår: - Arkitekt (ombyggnadsarkitekt): - Ursprunglig funktion: Signalmast Stomme: Trä Beskrivning I den ursprungliga Sinusanläggningen stod en 30 meter hög flaggspelsprydd signalmast på stranden mittför restaurangen. Originalmasten fanns kvar till början av 1980-talet. Den idag befintliga masten restes år 1999 av Köpingssviks företagareförening.


[33]

Fig. 37, 38; Äldre vykort som visar två gungställningar som funnits på området.


[34]

Kulturhistorisk värdering

Kulturhistoriska värden Sinus restaurangbyggnad med tillhörande omklädningsflyglar har ett högt kulturhistorisk värde. Sinusanläggningen från 1938 är jämngammal med Sveriges första allmänna semesterlag och kan i ett större sammanhang ses som en socialhistorisk symbol, en representant för ett historiskt skede då arbetarklassens fackliga och politiska strävanden resulterade i en lagstadgad semesterperiod för alla yrkesarbetande svenskar. Framförallt är anläggningen dock en utmärkt markör av den moderna öländska sommarturismens födelse. Den uppfördes i samarbete mellan flera aktörer med intressen i den öländska turistnäringen, för att styra det ökande antalet semesterfirare till Öland. Köpingbaden med Sinusanläggningen och tillhörande campingplats är en av Ölands äldsta (den äldsta?) anläggningar av denna typ. Sinusanläggningen representerar ett viktigt steg i Köpingsviks moderna historia och förklarar den fysiska omvandling som orten genomgått under 1900-talet. I 75 års tid har Sinusanläggningen utgjort ett lustfyllt sommarparadis för oräkneliga ölänningar och turister, som besökt platsen för att bada, sola, leka, äta och umgås under otvungna former. Barn som besöker anläggningen idag skulle kunna få höra sin mormorsmor berätta om hennes barndoms soliga somrar på Sinus. Restaurangen, med sitt uppstickande, karaktäristiska torn är en märkesbyggnad på orten. Detsamma gäller i viss mån signalmasten och den långa bryggan, även om dessa båda är rekonstruerade och under en tidsperiod inte funnits på platsen. Sinus restaurangbyggnad och de båda tillhörande omklädningsflyglarna utgör delar av en arkitektonisk helhet, symmetriskt uppbyggd kring ett av Ölands finaste badstrandpartier och tydligt riktad ut mot Kalmarsund. Några delar av denna helhet har rivits sedan ursprunget, men de tre bevarade byggnaderna visar ännu anläggningens ursprungliga disposition. Den enkla, lätta, ljusa och för tillkomsttiden typiska funkisarkitekturen har också bevarats. Omklädningsflyglarna är princip ännu i originalskick.


[35]

Trots att restaurangbyggnaden delvis byggts om har den en tydlig funkiskaraktär och många bevarade originaldelar som bidrar till byggnadens höga kulturhistoriska värde. Särskilt värdefulla delar av restaurangen är själva restauranglokalen med takmålning och stora originalfönster, samt det uppstickande trapptornet med runt originalfönster, flackt tak och vindflöjelförsedd skorsten.

Antikvariska rekommendationer Sinus restaurangbyggnad med tillhörande omklädningsflyglar bör betraktas som särskilt värdefulla byggnader enligt Plan- och bygglagens 8 kap 13 §. De tre byggnaderna bör i detaljplanen förses med skyddsbestämmelser (q) som skyddar dem emot rivning, flyttning och exteriör förvanskning. Restauranglokalens interiöra form samt takmålning bör skyddas genom skyddsbestämmelse (q), alternativt genom en förhöjd bygglovplikt för lokalen. Förutom förändringar av byggnadernas fasadmaterial och takform bör även avsevärd förändring av den yttre färgsättningen, samt förändring av restaurangbyggnadens originalfönster och trapptorn räknas som förvanskning. Det är ur antikvarisk synvinkel olämpligt att uppföra byggnader på strandpartiet framför byggnaderna. Mindre byggnader (kioskkaraktär) kan tillåtas i linjerna mellan restaurangen och omklädningsflyglarna och kan då med fördel i utformning ansluta till de rivna badhyttslängorna. Eventuella tillbyggnader av restaurangbyggnaden samt nybyggnader i närheten av anläggningen kan med fördel anpassas till Sinusbyggnadernas karaktär.

Fig. 39, 40; Restaurangens västfasad och trapptornet år 2011.


[36]

Källförteckning

Litteratur Engström, Yngve. 1986. Köping som sommarort. I: Boken om Köping och Egby socknar. Köping- Egby hembygdsförening. Natur och kultur på Öland. Länsstyrelsen i Kalmar län, 2001. Nilsson, N. och Söderström, U. 2011. Strandmur och badortshistoria i Köpingsvik; Arkeologisk förundersökning 2010. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2011:3. Nilsson, Rolf. 1995. Badortstidens Borgholm; En bok om societetsidyllen som blev öns turistmetropol. Nilsson, Rolf. Stora turismplaner i Köpingsvik. Artikel, Ölandsbladet 2010-12-21. Kartor 1933, karta över Solbergatäkten 1:1 (08-köp348) 1941, ekonomiska kartan, blad 5H1a Borgholm 1941, ekonomiska kartan, blad 5H1b, Köping Internet www.kommandobryggan.se www.olandsbladet.se Informanter Björn Fagergren, Sinus Bar & Strandrestaurang Lars Ödell, Köping- Egby hembygdsförening


[37]

Bilaga 1. Uppmätningsritningar av Sinus restaurang. Eriksson & Folenius arkitektkontor, Borgholm, 1988. Notera att planritningarna är vända med norr nedåt.

Uppmätning 1988, bottenplan

Uppmätning 1988, fasad mot norr

Uppmätning 1988, fasad mot öster


[38]

Uppmätning 1988, plan 1 tr.

Uppmätning 1988, fasad mot söder

Uppmätning 1988, fasad mot väster

Documents

Byggnadshistorisk utredning - Borgholms kommun...Sinus badrestaurang• Kalmar läns museum [2] Sinus badrestaurang Byggnadshistorisk utredning Solbergatäkten 1:1, Köpings socken,