Brukarinflytande inom missbruksvården

– en kvalitativ studie om socialsekreterares uppfattningar

och erfarenheter

Författare: Mimmi Schröder

Handledare: Mats Anderberg

Examinator: Kristina Gustafsson

Termin: VT 2015

Kurskod: 2SA47E

Abstract

Author: Mimmi Schröder

Title: User involvement within addiction treatment– a qualitative study of socialworkers per-

ceptions and experiences

[Brukarinflytande inom missbruksvården – en kvalitativ studie om socialsekreterares upp-

fattningar och erfarenheter]

Supervisor: Mats Anderberg

Assessor: Kristina Gustafsson

User involvement is generally regarded as something positive within social work, and is

something social authorities in Sweden (as in many other countries) propagates for. This

study aims to highlight social workers perceptions and experiences of user involvement

within the specific context addiction treatment. A context where users individual status has

proved needed to be strengthened. Five social workers, all working within Swedens national

government-funded social service agency, are given a voice on the subject. By using semi-

structured interviews, the results show how broad and ambiguous the concept of user involve-

ment is, when the respondents is asked to define it. This found is supported by earlier studies

results, in which researchers also declare the concept unclear. This studys result includes se-

veral examples of what the social workers comprehend the involvement consists of in their

daily work. The conditions for user involvement to take place in this study’s specifik practice,

shows to be closely associated with factors such as the bureaucratic regime, organizational

framework agreements and with assessments of the client in question knows its own good (on

the basis that drugs affect the human cognitive system in different ways).

Keywords: user involvement, social worker, addiction treatment, street-level bureaucracy.

Innehållsförteckning Problemformulering ................................................................................................................................ 1

Syfte ........................................................................................................................................................ 2

Frågeställningar ....................................................................................................................................... 2

Begreppsförklaring .................................................................................................................................. 2

Bakgrund ................................................................................................................................................. 4

Brukarinflytande inom socialtjänstens missbruksvård ........................................................................ 4

Vad står i lagen? .................................................................................................................................. 5

Tidigare forskning ................................................................................................................................... 6

Teoretiskt perspektiv ............................................................................................................................. 11

Metod .................................................................................................................................................... 12

Hermeneutisk ansats .......................................................................................................................... 12

Kvalitativ metod ................................................................................................................................ 13

Urval .................................................................................................................................................. 14

Semi-strukturerade intervjuer ............................................................................................................ 15

Genomförande ................................................................................................................................... 15

Bearbetning och analys av resultaten ................................................................................................ 16

Metoddiskussion .................................................................................................................................... 17

Generaliserbarhet .............................................................................................................................. 18

Etiska överväganden.......................................................................................................................... 19

Resultat & analys .................................................................................................................................. 21

Socialsekreterarnas uppfattningar om brukarinflytande .................................................................... 21

Brukarinflytande i praktiken ............................................................................................................. 24

Att få information .......................................................................................................................... 24

Att skatta sina egna behov ............................................................................................................. 26

Att göra studiebesök ...................................................................................................................... 27

Att beskriva sina behov för politikerna ......................................................................................... 28

Villkor & förutsättningar för tillämpning .......................................................................................... 29

Utredningen bromsar processen .................................................................................................... 29

Rutiner och riktlinjer för utredningsarbetet ................................................................................... 30

Ramavtalen sätter gränser ............................................................................................................. 31

Hög arbetsbelastning hindrar inflytande ....................................................................................... 33

Socialsekreterarnas handlingsutrymme ......................................................................................... 34

När klienten inte vill eller kan ....................................................................................................... 35

Brukarinflytande vid tvångsvård ................................................................................................... 37

Slutdiskussion ........................................................................................................................................ 37

Källförteckning ...................................................................................................................................... 41

Bilaga 1 ................................................................................................................................................... 1

Bilaga 2 ................................................................................................................................................... 2

1

Problemformulering

Brukarinflytande anses viktigt inom socialt arbete. Det kan till exempel handla om att individer

i kontakt med socialtjänsten ska få mandat och möjlighet att påverka beslut som kan få stora

konsekvenser för deras liv (Socialstyrelsen, 2012). Det förekommer många olika argument för

att brukaren ska få den här möjligheten. Schön (2012) menar att argument och fokus för vad

hon benämner som brukarmedverkan kan relateras till tre områden: demokrati, makt och egen-

makt samt frågor relaterade till tjänsters utveckling. Forskning visar bland annat att brukarin-

flytande har positiva effekter på behandlingsresultat såväl som på verksamheters utveckling i

stort (se t.ex. Omeni et al., 2014).

Inom socialtjänstens missbruksvård har dock brukarens ställning visat sig behöva stärkas.

Där har individer med missbruk och/eller beroende visat sig ha en svagare ställning än andra

klientgrupper. En svagare ställning som bland annat relateras till otillfredsställande

tillgänglighet till insatser, otillräcklig information samt att brukarna själva beskylls för den

situation de befinner sig i - vilket kan leda till att de får ett sämre bemötande än andra grupper

(Larsson, 2011:35). Kristiansen (2009) pekar på föreställningar om missbruk och missbrukare

i samhället och om hur dessa individualiserar missbrukets orsaker: Detta är en viktig grund för

den kategorisering, som möjliggör att missbrukare kan behandlas på ett sätt som knappast är

tänkbart för andra etablerade och accepterade grupper i samhället (a.a., s. 63 – 64).

Den här studien handlar om brukarinflytande på individnivå inom socialtjänstens missbruks-

vård, sett ut socialsekreterares perspektiv. Carlsson (2003) har beskrivit socialsekreterares ar-

bete som beståendes av två delar: en del som innehåller administration, lagar och förvaltnings-

regler medan den andra som beståendes av en mer hjälporienterad dynamisk process. Delarna

anses konkurrera om utrymmet i arbetet, där den byråkratiska delen ofta dominerar. Så, hur ser

socialsekreterarna på brukarinflytande och hur tillämpar de det i arbetet med sina klienter?

Vilka stödjande ambitioner har de i sitt vardagliga arbete? Har de tydliga riktlinjer för hur de

ska arbeta för att klienternas inflytande ska öka eller är det upp till dem själva att avgöra? Står

deras vilja och förmåga att göra klienter till lags i motsats till organisatoriska hinder och be-

gränsningar?

Socialsekreterarnas uppfattningar och erfarenheter analyseras i den här studien utifrån Lips-

kys (2010) teori om gräsrotsbyråkraters inbyggda dilemman i sitt arbete. Teorin är tänkt att

hjälpa oss förstå vilka premisser socialsekreterarna har i sitt arbete för att kunna tillämpa bru-

2

karinflytande i praktiken. Lipsky menar att gräsrotsbyråkratens arbete (det vill säga socialsek-

reterarens i det här sammanhanget) ofta kännetecknas av att de tillgängliga resurserna inte är

adekvata i förhållande till arbetsuppgifterna, att målen för arbetet de förväntas utföra är mång-

tydiga, otydliga och/eller motstridiga samt svåra eller omöjliga att mäta om de uppfyllts och av

att klienterna vanligtvis har kontakt med gräsrotsbyråkraten under ofrivilliga former.

Studien motiveras, förutom av vad som tidigare nämnts, också utifrån frågan: om

brukarinflytande är mer av en retorik än en praktik (Storbjörk et al., 2013) och utifrån tidigare

forskningsresultat som visat att tillämpning av för brukaren meningsfull delaktighet i hög grad

beror på hur de involverade personerna ser på vad brukardelaktighet, eller brukarinflytande i

det här fallet, är (Bryant et al., 2008).

Syfte

Syftet med denna uppsats är att belysa några socialsekreterares uppfattningar om och

erfarenheter av brukarinflytande inom socialtjänstens missbruksvård samt hur de tillämpar

brukarinflytandet i sitt utrednings- och handläggningsarbete.

Frågeställningar

Hur definierar socialsekreterarna brukares inflytande i sitt arbete (socialtjänstens arbete med

missbruksproblem) och hur ser de på det?

Hur tillämpar de brukarinflytande under utrednings- och handläggningsprocessen?

Vad ger de för exempel på hur fenomenet konkret kan ta sig uttryck?

Vad säger de om förutsättningarna de har för att möjliggöra brukarinflytandet? Vilka hinder

och möjligheter har de när det gäller att tillämpa inflytandet för de klienter de möter i sitt

vardagliga arbete?

3

Begreppsförklaring

Brukare/klient

Med brukare eller klient menas här den/de personer som i kontakt med socialtjänsten mottar

någon form av insats därifrån. Wikström (2005) påpekar att det i officiella dokument som berör

inflytandefrågor i välfärdsområdet är vanligt med benämningen brukare. Oavsett de

diskussioner som varit om vad vi ska kalla välfärdens mottagare kommer begreppen brukare

och klient i den här studien användas synonymt. De två olika för att de dels förekommer båda

två i de källor jag använt sig av, dels för att undvika att tjata ut ett och samma begrepp. En

djupare problematisering görs inte av dessa begrepp. Det kan dock anses nämnvärt att det, som

Börjeson & Karlsson (2011) påpekat, inte är någon alltigenom klar skiljelinje mellan

brukare/klient och professionell, då det går att vara både det ena och det andra, i olika

sammanhang och på olika sätt. Begreppen ges här ingen större innebörd än att det handlar om

individer i kontakt med socialtjänstens missbruksvård.

Brukarinflytande

Brukarinflytande kan definieras som den möjlighet brukare av olika former av offentliga

tjänster ges att påverka innehållet och genomförandet av dem (Larsson, 2011:35). Fenomenet

kan ta plats inom olika samhällsnivåer: på individ-, verksamhets-, system- och/eller nationell

nivå. Nivåerna påverkar varandra, i den här studien fokuseras dock det som sker på individnivå,

mellan brukaren och socialsekreteraren inom handläggningsprocessen. Inflytandet här kan

handla om att brukaren påverkar val av insats1 så som exempelvis vilket behandlingshem hen

ska komma till eller vilken behandlare hen ska gå i samtal hos.

Begreppet brukarinflytande ligger nära andra begrepp, så som till exempel brukarmedverkan

och brukardelaktighet. Socialstyrelsen (2012) har definierat begreppet brukarinflytande utifrån

dessa två ”mindre krävande” begrepp:

Uttrycken brukarmedverkan eller brukardelaktighet anger att de personer som får insatserna

på något sätt medverkar och är delaktiga i en process, oavsett vad denna delaktighet leder till.

1 Ett individuellt behovsprövat stöd eller en vård/behandling enligt SoL eller LVM (Socialstyrelsen, 2015).

4

Uttrycket brukarinflytande skulle i så fall förutsätta att brukarnas delaktighet på något sätt

påverkar processen (Socialstyrelsen, 2012, s. 10).

Jag har valt bort det mer ”krävande” begreppet brukarmakt i sammanhanget, då det inte före-

kommer på många håll. Wikström (2005) har i sin licentiatavhandling skrivit om inflytandets

paradoxer inom äldreomsorgen. Författaren menar att begreppet brukarinflytande i kommunal-

lagen ges en kollektiv innebörd. Att inflytandet förväntas gemensamt för de former av brukar-

inflytande som berörs i lagen förväntas utövas via råd eller organ, där både representanter för

brukare och anställda ingår. Wikström refererar dock till andra forskare (Möller, 1998, Røn-

ning, 1998) samt Socialstyrelsen (2003a) och påpekar att de talar om brukarinflytande på olika

nivåer. Varav, vad hon kallar för vardagsnivån, den individuella nivån mellan hjälptagare och

hjälpgivare, är en.

Handläggning

Socialstyrelsen (2015) definierar handläggning som ett förfarande som börjar med att ett ärende

öppnas och efter utredning avslutas med ett beslut. Handläggning är för socialtjänsten en central

uppgift. Socialtjänstens handläggning kan grovt beskrivas såhär: aktualisering och förhandsbe-

dömning, utredning och bedömning, beslut om insats, verkställande/beslut och uppföljning av

ärendet (Socialstyrelsen, 2015).

Bakgrund

Nu kommer en övergripande beskrivning av brukarinflytande inom socialtjänstens

missbruksvård. Därefter, ett kort stycke om hur lagarna socialsekreterarnas arbete styrs av är

definierade i förhållande till brukarinflytande. Sist beskrivs handläggningsprocessen, vari

brukarinflytandet alltså förväntas införlivas, något ytterligare.

Brukarinflytande inom socialtjänstens missbruksvård

Socialstyrelsen (2012) har kartlagt metoder för brukarinflytande och medverkan som finns

inom socialtjänsten och dess närliggande områden. Detta för att finna metoder som kan stärka

5

brukarinflytandet. Kartläggningen visar att det finns metoder för att stärka brukarinflytandet

inom bland annat socialtjänsten. Men den visar också att det finns ett stort behov av att

utvärdera, utveckla och pröva om några av de metoder som används idag kan anpassas och

användas för grupper där metoder för brukarmedverkan saknas (som verkar vara fallet inom

socialtjänstens missbruksvård). Vidare konstateras att det finns behov av att sprida kunskap om

förutsättningar och former för brukarinflytande.

I kartläggningens resultatdel framkommer att det inom området missbruk gjorts försök att

utveckla metoder för inflytande för målgruppen. Som exempel nämns det nationella

utvecklingsprojektet Kunskap till praktik, vilket bedrevs mellan åren 2008 – 2011 av SKL

(Sveriges Kommuner och Landsting). Det nationella projektet syftade till att utveckla

missbruksvården, där brukarmedverkan var ett prioriterat område. Kunskap till praktik bidrog

till skapandet av så kallade brukarråd och brukarrevisioner. I brukarråd träffas

brukarrepresentanter från olika brukarorganisationer och försöker enas om gemensamma frågor

de kan driva och rådslå till exempelvis socialtjänsten. Brukarrevisioner är ett sätt är att utvärdera

verksamheter eller metoder där brukare med egen erfarenhet genomför revisionen (Brännström

& Riddersporre, 2014). Satsningar inom missbruksområdet ska också ha gjorts på ett instrument

för uppföljning av insatser, där brukares erfarenheter och upplevelser av insatser de har fått

samlas in i en nationell databas (Socialstyrelsen, 2012).

I stort framkom av kartläggningen generella förutsättningar, viktiga för att kunna

implementera metoder för brukarinflytandet. Gynnande förutsättningar beskrivs vara: att

personal och chefer är insatta och metodens syfte förankrat, att brukare är medvetna om vad

som är möjligt att påverka och att brukare bemöts med tydlighet kring varför vissa önskemål

inte går att uppfylla. Vidare beskrivs det vara viktigt att personalen är motiverad och engagerad

i arbetet och att det behövs strukturella stödformer eller organisatoriska riktlinjer i arbetet inom

kommuners verksamhetsutveckling. Det påpekas även vara viktigt att planera långsiktigt och

göra projekt med syfte att stärka brukarinflytande till permanenta inslag i verksamheterna. För

att brukarinflytande ska kunna ta plats, behöver organisationen ifråga ha avsatt resurser för det

ändamålet. Den behöver också uppmärksamma maktskillnader, utbilda personal och brukare

samt kontrollera att formerna för inflytande kan anpassas efter specifik målgrupp. Hindrande

faktorer för detsamma ska handla om ointresserade chefer, motvillig personal och bristande

resurser (Socialstyrelsen, 2012).

6

Vad står i lagen?

Socialtjänsten ska, enligt socialtjänstlagen, främja människors aktiva deltagande i samhällslivet

och frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten ska bygga på

respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § SoL). När det gäller

personer med missbruksproblematik ska socialnämnden aktivt sörja för att den enskilde får den

hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Vården och hjälpen

ska planeras i samförstånd med den enskilde (5 kap. 9 § SoL).

Begreppet brukarinflytande förekommer inte explicit i lagrummet. Orden medinflytande

respektive inflytande återfinns däremot i Socialstyrelsens nyligen utgivna handbok för hur

dokumentation och handläggning inom socialtjänsten ska gå till:

För att uppnå god kvalitet i socialtjänsten krävs också (…) den enskildes

medinflytande (Socialstyrelsen, 2015, s.41).

När den enskilde anses behöva insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården,

vilket är vanligt förekommande, ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en

individuell plan. Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde (2 kap.

7 § SoL). I Hälso- och sjukvårdslagen (1982: 763) anges som i Socialtjänstlagen, att vården ska

bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Begrepp som av tidigare

forskare påpekats vara närliggande begreppet inflytande (se Giertz, 2008).

Tidigare forskning

I det här avsnittet kommer tidigare forskning om brukarinflytande att presenteras. Först kommer

en grov överblick av forskningsfältet brukarinflytande att ges. Överblicken åtföljs av en

presentation av den, för den här studien, mest närliggande forskningen jag funnit. Forskning

som haft liknande ambitioner och inriktningar som den här studien haft, som rört sig inom

området brukarinflytande inom missbruksvården. Utifrån att forskningsunderlaget verkar vara

strängt begränsat om specifikt brukarinflytande på individnivå inom socialtjänstens

missbruksvård kommer studier om brukarinflytande på organisatorisk nivå att presenteras.

7

Forskning om brukarinflytande

Brukarinflytande är ett forskningsområde som först nyligen satsats på (Börjeson & Karlsson,

2011). Schön (2012) menar att brukarmedverkan i socialtjänsten är en begränsad praktik och

något relativt outforskat, trots att det på senare år allt mer påtalats att brukarkunskap ska utgöra

en omistlig kunskapskälla. I sökandet efter tidigare forskning framstod det finnas relativt

mycket forskning om brukarinflytande från områdena äldreomsorg, funktionsnedsättning och

psykisk ohälsa. Svårare var det att finna svensk forskning om brukarinflytande inom

missbruksvården, i synnerhet från socialtjänstens missbruksvård varifrån endast ett pågående

forskningsprojekt med förväntad sluttid 2015.

Hultqvist (2008) har i en kunskapsöversikt belyst forskning om brukardelaktighet inom

Sveriges olika typer av välfärdssystem. Syftet med kunskapsöversikten var att kartlägga

brukardelaktighet i välfärdssystemen genom att undersöka befintlig forskning. Författaren

sammanfattar forskningsläget inom de fem olika välfärdsområdena förskola och skola, hälsa

och sjukvård, individ och familjeomsorg, handikappomsorg och äldreomsorg. Forskningsläget

inom det välfärdsområde vi finner socialtjänstens missbruksvård, individ och familjeomsorgen,

beskrivs få studier återfunnits i jämförelse med närliggande områden:

Antalet funna studier om brukares delaktighet i kommunens individ- och familjeomsorg är få, i

jämförelse med närliggande verksamheter, som äldre- respektive handikappomsorgen, men

också i jämförelse med skolområdet samt hälso-och sjukvården (Hultqvist, 2008, s. 23).

Ingen av de avhandlingar Hultqvist presenterar från individ och familjeomsorgen handlar heller

om brukardelaktighet inom socialtjänstens missbruksvård. De mest närliggande avhandlingarna

handlar om hur socialtjänsten efterlever lagens ord om att hänsyn ska tas till klienters

självbestämmande och integritet. Självbestämmande och integritet har som begrepp påpekats

vara överlappande med inflytande (Giertz, 2008), varpå studierna kan anses nämnvärda i

sammanhanget. Hultqvist skriver: Ann-Charlotte Landelius avhandling från 1996 och Anne

Hermodssons från 1998 tar båda avstamp i socialtjänstlagens (SoL) portalparagraf, i vilken

slås fast att personalen inom socialtjänsten har en skyldighet att respektera

omsorgsmottagarens integritet och rätt till självbestämmande (SoL 1§)(Hultqvist, 2008, s. 23).

8

I sökandet efter internationell forskning framstod England som det land som kommit längst

inom området, där flest studier om ämnet verkar ha gjorts. Smith et al. (2011) har exempelvis

baserat en studie på socialarbetares erfarenheter av att jobba för brukarinflytande i England.

Studien utgår från ett ettårigt projekt där socialarbetare från olika myndigheter ingick i en

fokusgrupp. Där diskuterade de komplexiteten och svårigheterna i sitt arbete i relation till

brukarinflytande. Det omgärdande systemet de arbetade inom visade sig hindra inflytandet.

Lagstiftning, riktlinjer och standardiseringar i arbetet beskrivs blivit mer omfattande och som

något som riskerar överskugga mötet med brukaren. Resultaten visar att det krävs ett mer

brukarorienterat arbetssätt för ett ökat brukarinflytande. Forskarna anser att det behövs ett

kunskapsutbyte mellan praktiker som möter brukare i sitt arbete, för att få veta hur de kan arbeta

för ett verkligt brukarinflytande.

Inom en svensk kontext har Billinger (2010), likt Smith et al., påpekat att socialsekreterare

inom socialtjänstens missbruksvård kan behöva få möjlighet till kollegiala samtal – då de

beskrivit arbetet som komplext, oförutsägbart och där fingertoppskänsla och flexibilitet är

viktiga egenskaper. Billingers vetenskapliga artikel handlar om kollegiala samtal, och inte

specifikt om brukarinflytande, men tas med då den säger något om det arbete huvudpersonerna

i den här studien har.

Forskning om brukarinflytande inom missbruksvård

Svensk forskning om brukarinflytande inom missbruksvården har på den nivån fenomenet

studeras här, på individnivå, har av forskare påpekats vara sparsam. Vi vet ännu inte hur mycket

eller på vilka sätt enskilda brukare har möjlighet att påverka vilka insatser de får eller deras

utformning där (Brukarinflytande i forskning och praktik, Storbjörk et al., 2013). Vid centrum

för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet bedrivs nu (2015)

ett forskningsprojekt med syfte att undersöka i vilken utsträckning brukare inom den

kommunala och landstingsbaserade beroendevården har möjlighet att påverka vården

(Storbjörk, 2015). Brukare och deras bedömares, som socialsekreterares, perspektiv på

vårdprocesserna ska finnas med. Studien motiveras bland annat utifrån frågan om

brukarinflytande är mer av en retorik än en praktik och utifrån att vi inte vet tillräckligt om

konsekvenserna för brukarna av realiserande av inflytandet (Brukarinflytande i forskning och

praktik, Storbjörk et al., 2013). Med hjälp av kvalitativa metoder studeras beslutsprocesserna

9

och brukarinflytande i praktiken. Projektet förväntas ge ökad kunskap om betydelsen av

brukarinflytande.

Preliminära resultat av Storbjörk et als. studie Individens ställning i missbruks- och beroen-

devården – brukarinflytande i praktiken har redovisats (Har brukare något att säga till om i

missbruksvården?, 2015-05-29). Forskarna ska ha intervjuat 36 brukare samt personal från so-

cialtjänsten och beroendevården. Över hälften av brukarna uppgav att de varit hyggligt nöjda

med sitt inflytande. Det gällde särskilt brukare som visste vad de ville ha hjälp med, hade för-

måga att uttrycka behov av hjälp, som hade förmåga att ställa krav och som var nyktra.

Ömsesidig respekt betonades som viktigt av studiens alla respondenter. Både brukarna och

personalen framhöll att relationen dem emellan var viktig. Hindrande faktorer för att skapa en

relation uppgavs bland annat bero på tidsbrist och ramar för vad som ingår i vårdgivarens upp-

drag. Brukarinflytandet visade sig begränsas av de ramar, regler och riktlinjer som omger arbe-

tet. För mycket tid till dokumentation, uppföljning, och kontroll, utan att det ger svar på hur det

gått för klienten. I slutet av detta år (2015) uppges att forskarna skall komma med en rapport

om projektet.

Det tidigare nämnda utvecklingsprojektet Kunskap till Praktik, vilket syftade till att utveckla

missbruksvården och finansierades av Socialdepartementet, fick Fridell et al. (2012) till uppgift

att utvärdera. I utredningens första delrapport presenteras bland annat resultat från en panelun-

dersökning om personals attityder till brukarmedverkan. Personalen skattar förekomsten av en

fungerande samverkan och intresset för att ta med brukarorganisationer lågt och rutiner för att

ta tillvara synpunkter från brukare uppgavs saknas. Projektets utvärderare skriver:

Det nationella brukarrådet och brukarråd på länsnivå samt de brukar-

revisioner som genomförts har haft stor moralisk betydelse för dem som

varit direkt involverade men detta igenkänns inte i personalens enkät-

svar. De indikerar att det i fortsättningen behövs ännu mer konkreta

åtgärder i verksamheterna om brukarmedverkan skall kunna utvecklas

(Fridell et al., 2012, s. 141).

Patterson et al. (2008) har studerat brukarinflytande på organisatorisk nivå, inom statligt

finansierade behandlingsverksamheter i England, med hjälp av kvalitativa metoder. Brukares

och professionellas perspektiv på och erfarenheter av brukarinflytande inom

behandlingsverksamheterna undersöktes. Resultaten visar att aktörernas synsätt på vad

10

brukarinflytande är och vad det kan bidra med skiljer sig stort avhängigt vilka erfarenheter de

själva har. Vad gäller förutsättningarna för tillämpandet av fenomenet kom olika faktorer som

påverkade fram: organisationernas komplexitet, vilka medel som är tillgängliga, tid, brist på

organisatorisk kunskap samt varierande åtaganden. Patterson et al. fann också att

förhållningsätten blandandes med uppfattningar om bristande kapacitet hos individer som

använder sig av droger för att kunna bidra på ett meningsfullt sätt.

Uppfattningar om brukares egenskaper, behov och förväntningar, framkom också i Fischer

& Neale’s (2008) studie som en av de olika sorters svårigheter som kan uppstå i försök att

involvera brukare i beslut som rör deras egen behandling. Forskarna intervjuade professionella,

brukare och f.d. brukare från myndigheter och behandlingshem inom missbruksvården i

Skottland och England. Syftet med studien var att utforska vilka problem som kan uppstå vid

försök att involvera brukare i beslut som rör deras egen behandling. Resultatet visade på att

svårigheterna, förutom olika uppfattningar om brukarna, kunde handla om: professionellas

attityder, den dynamik mötena inom behandling kan ha och behandlingsprograms upplägg men

också om strukturella faktorer som påverkar verksamhetens villkor. Respondenterna i studien

uppvisade stor heterogenitet i sina svar: svaren skiljde sig dels inom samma verksamhet och

dels inom respektive respondentkategori.

Bryant et al. (2008) har undersökt brukares och professionellas perspektiv på

brukardelaktighet (consumer participation) inom Australiens missbruksvård. Författarna menar

att implementering av meningsfull brukardelaktighet i hög grad beror på hur de involverade

personerna ser på vad det är. De genomförde en enkätundersökning och intervjuade brukare

och personal från olika behandlingshem inriktade på missbruk. Det visade sig att brukare och

personal var rörande överens om att inkludering av ett brukarperspektiv bidrar till

kvalitetsmässig förbättring av verksamheten. De professionella visade sig dock vara mindre

villiga att involvera brukare i beslutsfattande rörande personalfrågor så som utbildning,

utvecklingssamtal eller rekrytering. Motståndet ska ha handlat om en oro över hur det praktiskt

skulle gå till att operationalisera en sådan verksamhet, men också om brukarnas förmåga och

om lämpligheten och värdet av att involvera brukare på det sättet.

Studier om brukarinflytande specifikt från området socialtjänstens missbruksvård tycktes,

bortsett från det nämna pågående forskningsprojektet vid SU, inte finnas. En svårighet vid

insamlandet av det tidigare forskningsunderlaget har varit hur begreppet brukarinflytande

återfinns i olika former. Hultqvist (2008) har tagit upp om hur begreppet brukardelaktighet

förändrats över tid inom individ- och familjeomsorgen. Från att förut ha kallats klientinflytande

till att, för tiden hon skrev sin avhandling, ha kallats brukardelaktighet. Idag, sju år efter att

11

Hultqvist utgav sin kunskapsöversikt, har begreppet åter igen bytt skepnad. Hultqvist resonerar

om den här typen av förändring och menar att det kan ha att göra med en osäkerhet kring hur

vi ska se på individerna i kontakt med IFO (Individ- och fammiljeomsorgen), då diskussioner

om vad vi ska kalla dem pågår än idag. Vad händer när vi kallar dem för klienter respektive

brukare och vad kan vi kalla dem istället, och så vidare, har diskussioner handlat om. Som

kontrast tar Hultqvist upp om hur begreppet patient varit jämförelsevis orört.

Teoretiskt perspektiv

I analysen av resultaten används Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati. Teorin handlar om

så kallade gräsrotsbyråkrater, såsom poliser, lärare och socialarbetare, och om vad som

kännetecknar deras arbeten. Därmed skulle socialsekreterarna kunna överföras till Lipskys

beskrivning av vad en så kallad gräsrotsbyråkrat är då de går in under kategorin socialarbetare.

Socialtjänsten är en byråkratisk organisation. En byråkratisk organisation med en social struktur

vars, största kännetecken för arbetet därinom, är att det är formaliserat och omgärdat av regler.

Uppgifterna inom en byråkratisk organisation består ofta i att tillämpa generella regler på

konkreta ärenden (Johansson, 2007). Lipsky beskriver gräsrotsbyråkrater som offentligt

anställda med daglig direktkontakt med medborgare och som har ett stort handlingsutrymme i

sitt arbete. Gräsrotsbyråkraten beskrivs också ha en stor påverkan på andra människors liv, i

det här fallet på sina klienter. Gräsrotsbyråkraten utsätts också själv för en mängd krav och

befinner sig långt ned i organisationshierarkin.

De olika kännetecknen för gräsrotsbyråkratens arbete kommer nu beskrivas något närmre.

Det första kännetecknet handlar om resursbrist. Här menar Lipsky på att gräsrotsbyråkratier

ofta, på fler än ett sätt, tillhandahåller mindre resurser än vad som är nödvändigt för att de

anställda därinom ska kunna utföra sitt arbete på ett adekvat sätt. Exempelvis beskrivs hur

gräsrotsbyråkrater inte sällan har stora arbetsbördor i förhållande till vilket ansvar de har.

Lipsky ger här bland annat exempel på socialarbetare inom den offentliga välfärden som inte

hinner göra hembesök de egentligen ska hos klienter, utan istället fastnar i pappersarbete.

Dokumentation i olika former beskrivs utgöra en del som konkurrerar med den tid

socialarbetaren har till sina klienter. Gräsrotsbyråkrater beskrivs ofta tolka sitt arbete utifrån att

de själva skulle ha icke-adekvata personliga resurser. Lipsky dementerar det här och menar på

att det rör sig om ett arbete som av olika anledningar inte går att göra ordentligt på grund av

12

dess utformning. Anledningarna till detta beskriver han handlar om mångtydiga mål och

organisationernas uppbyggnad.

Andra kännetecken för arbetet beskrivs vara att målen däri ofta framstår tvetydiga, oklara

och motstridiga mål samt att det saknas sätt att mäta om målen uppfylls. Offentliga

verksamheters mål beskrivs också tendera ha en idealiserande aspekt som gör dem

svåruppnåeliga, förvirrande och komplicerade. Till exempel menar Lipsky att ett fundamentalt

dilemma i gräsrotsbyråkraters arbete är att de tvingas väga klientcentrerade mål gentemot

organisatoriska mål. Möjligheten för gräsrotsbyråkraten att behandla människorna i kontakt

med verksamheten som individer står i motsats till organisatoriska behov som går ut på att få

arbetet gjort så snabbt som möjligt med hjälp av de medel som finns tillgängliga. Den här

aspekten hör ihop med ett för arbetet ytterligare grundläggande dilemma: att å ena sidan

tillhandahålla individuellt anpassade tjänster, och andra sidan göra detsamma i massupplaga.

Med andra ord handlar det om en underliggande konflikt där mål om individuellt utformade

insatser krockar med mål om organisatoriska mål om effektivitet och masshantering av ärenden.

En annan faktor vilken beskrivs påverka gräsrotsbyråkratens arbete är den som handlar om

hur relationerna med klienter ser ut och fungerar. Klienterna beskrivs ofta vara fattiga utan

möjlighet att välja något annat alternativ än att vända sig till den offentliga välfärd som erbjuds.

Utan pengar har de inte råd att istället uppsöka exempelvis en privat doktor. Personer med låga

inkomster har att välja på den offentliga hjälp som erbjuds eller ingen hjälp alls, varpå Lipsky

menar att relationen är ansträngd redan från början och klienten är i kontakt med

gräsrotsbyråkratin under ofrivilliga former. Ju fattigare klient desto större sannolikhet beskrivs

denne vara i kontakt med fler än en form av gräsrotsbyråkrati. I föreliggande studie kan det

exempelvis handla om att klienterna har kontakt med både socialtjänsten, psykiatrin och/eller

hälso-sjukvården.

Slutligen, kommer Lipskys resonemang om klienters självständighet att användas i analysen

av den här studiens resultat. Här talar han om den maktobalans som i regel råder

gräsrotsbyråkrat och klient emellan och kommer med konkreta förslag på hur den skulle kunna

utjämnas. Han menar till exempel att klienterna borde få information om sina rättigheter och

om hur det byråkratiska systemet är uppbyggt och fungerar. Att det till exempel borde finnas

lättillgängliga kartor och guider över dessa. Och att, så länge dessa inte finns, alla i kontakt med

gräsrotsbyråkratiers system borde få personliga ombud med uppgift att lotsa och stödja

medborgarna i vad som kan upplevas vara en byråkratisk djungel.

13

Metod

Hermeneutisk ansats

Wadenström (2003) menar att det, grovt beskrivet, finns två traditionella förhållningssätt till

hur forskning bör bedrivas: positivism och hermeneutik. Det senare är det förhållningssättet till

forskning och till verkligheten den här studiens metod härstammar ifrån. Utgångspunkten inom

hermeneutiken är att verkligheten är något vi tillsammans skapar, framför att vara något

befintligt fast, av naturen given (Thomassen, 2007).

Thomassen (2007) beskriver hermeneutik som en sammansatt tradition av teorier om

tolkning och förståelse. En tradition med antika rötter, som knutits till vetenskaperna om

människan, som metod för att försöka förstå människolivet och dess många uttrycksformer.

Författaren kontrasterar hermeneutiken med naturvetenskapernas mål att försöka förklara

”naturliga fenomen”. Här passar det förståelseinriktade forskningssättet bäst in, då syftet är att

belysa socialsekreterarnas uppfattningar och erfarenheter av ett fenomen. För att belysa något

behöver vi få möjlighet att försöka förstå vad det är som belyses. En underliggande ambition är

alltså att vi ska få en djupare och större förståelse för brukarinflytande från den specifika

kontext som studeras. Hade målet istället varit att försöka förklara vad brukarinflytande

”verkligen är” hade den hermeneutiska ansatsen inte passat. Eftersom jag ser fenomenet som

kontextbundet, föränderligt och som något olika personer kan uppfatta och erfara på olika sätt

fick föreliggande ansats vara den som metoden valdes utifrån. Riktigheten i denna tolkning har,

som framgår i det tidigare avsnittet om tidigare forskning, bekräftats.

Brukarinflytande är, som Karlsson & Börjeson (2011) påpekat, heller inget som antingen

finns eller inte finns, utan snarare något som förekommer på olika sätt och olika mycket.

Utfallen av tillämpning av brukarinflytande i praktiken, har också visat sig se olika ut

kommuner och arbetsområden emellan (Socialstyrelsen 2013, Hillborg & Rosenberg, 2012).

Därmed krävs en metod som klarar av att fånga in diversitet.

Kvalitativ metod

Kvalitativa data anses vara det vi kan uppleva men inte kvantifiera och/eller mäta (Starrin &

Svensson, 1994). Brukarinflytande som fenomen är inte något objektivt existerande redo att

14

plockas ned för att en gång för alla beskrivas precis så som det är. Det beror på att det inte är

något i sig själv utan ständigt fylls med mening på olika sätt och från olika håll. Starrin &

Svensson påpekar att kvalitativa data kan vara intersubjektivt kommunicerbara i form av

upplevelseinnehåll men att det förutsätter att det finns ett subjekt som upplever något. I den här

studien är subjekten socialsekreterarna. Här ges subjektiva upplevelser ett vetenskapligt värde,

då socialsekreterarnas uppfattningar om och erfarenheter av brukarinflytande anses viktiga.

Urval

Efter att min handledare godkänt upplägget på min förfrågan om intervjupersoner, mailade jag

den till ett antal socialförvaltningar vilka låg på ett geografiskt rimligt avstånd. För deltagande

i studien krävdes av personen ifråga skulle:

Vara anställd och aktiv som socialsekreterare inom socialtjänstens missbruksvård.

I huvudsak eller endast handlägga missbruksärenden.

Ha arbetat som socialsekreterare inom missbruksvården under minst två års tid.

Kravet på socialsekreterarna att ha arbetat under minst två år sattes med tanken om att de då

hunnit komma in i arbetet och hunnit få olika typer av uppfattningar och erfarenheter av

brukarinflytande. Alltså kunde dessa personer troligen bidra till studiens syfte: att belysa deras

olika uppfattningar och erfarenheter. Alla respondenter i studien kommer från samma kommun

och samma socialförvaltning. Som vi ska se längre fram ledde inte detta till några problem i

form av enkelspårig empiri eller etiska trubbel.

Thomsson (2010) menar att urvalet handlar om kontaktbarhet och om vilka intervjuaren

känner att den vill intervjua. Det var inte enkelt att kontakta mina tilltänkta respondenter. I mitt

sökande efter socialkontorens mailadresser på internet visade sig kommunernas hemsidor ha

olika upplägg. Socialtjänsterna var organiserade på delvis olika sätt beroende på kommunens

storlek och säkert också andra saker. Ibland hade de en och samma mailadress för alla

inkommande mail, ibland var det möjligt att rikta min förfrågan till specifikt avdelningen

missbruksvård. Cirka ett tiotal olika socialförvaltningar fick mitt mail. Några få svarade med

att avböja min förfrågan med anledning av tidsbrist. En socialsekreterare hörde av sig och ville

delta.

15

Jag använde mig också av ett snöbollsurval, vilket innebär att du får tag på någon som i sin

tur hjälper sig få kontakt med fler personer som skulle passa som respondenter i studien (se

t.ex. Thomsson, 2010). Som, då min första respondent gav mig tips på ytterligare personer att

kontakta. Eller när min handledare gav förslag på några möjliga respondenter till studien.

Respondenterna jag lyckades skrapa ihop arbetar alla som socialsekreterare vid

socialtjänstens avledning för missbruksvård, alla från samma socialförvaltning. De har alla

jobbat under mellan fem till femton års tid. De arbetar vid ett socialkontor där specifika

bokningsbara rum finns. Fyra av intervjuerna genomfördes i några olika av de rummen. Det var

ganska kala formella rum med bord, stolar och en och annat försök att liva upp inredningen

med någon tavla eller annan detalj. En av intervjuerna tog plats i en av respondenternas

arbetsrum. Respondenterna är anonymiserade och har i resultatredovisningen fått påhittade

identiteter och namn. Alla är mellan 30 och 60 år gamla.

Semi-strukturerade intervjuer

Den metod som användes för att samla in empiri i jakten på att svara upp mot mitt syfte är den

så kallade semi-strukturerade intervjun. Vid forskningsintervjuer krävs att den som forskar vet

vad denne vill undersöka och hur det görs på bästa sätt (Jacobsen, 1993). Kylén (2004) menar

att det viktigaste att utgå från i valet av metod är vad som passar den typ av uppgifter som ska

samlas in. Anspråket för den här studien var att få in beskrivningar av individers uppfattningar

och erfarenheter, som i sin tur kan sägas utgöras av tankar och känslor, vilka enligt Kylén bäst

framkommer i möten och samtal människor emellan. En annan ofta poängterad styrka med

intervju som metod är att den möjliggör för både intervjuaren och den som blir intervjuad att

komma med följdfrågor.

Den semi-strukturerade sortens intervju innehåller öppna frågor och teman som berörs. I

mer strängt strukturerade intervjuformer utmärks interaktionen av på förhand formulerade

frågor som i tur och ordning gås igenom. Semi-strukturerade intervjuer lägger sig någonstans

mellan en väldigt strukturerad kontra ostrukturerad interaktion. Den valda intervjuformen gör

det möjligt att bearbeta och jämföra materialet som kommer in (Jacobsen, 1993). Genom att

den innehåller en på förhand utarbetad struktur, en så kallad intervjuguide, med olika teman för

intervjun att cirkulera kring (se bilaga 2).

16

Genomförande

Jag formulerade en skriftlig förfrågan om respondenter med tillhörande förhandsinformation

om mig och studien (bilaga nr 1). Därefter konstruerade jag intervjuguiden (bilaga nr 2) med

hjälp av metodböcker (Kvale, 2007, Kylén, 2004) samt min handledares tips och råd. Efter att

det första utkastet av intervjuguiden var klart genomförde jag en pilotintervju med en person

som arbetar som socialsekreterare inom missbruksvården. Syftet var att se hur väl min

intervjuguide fungerade i praktiken och att försäkra mig om att den tekniska utrustningen (min

mobiltelefon) fungerade att spela in med. Personen fick sedan komma med feedback på

intervjun vilket jag upplevde som väldigt värdefullt för mitt fortsatta arbete. Hen sa till exempel

att intervjun inspirerat till fortsatt arbete för brukarinflytande, vilket bidrog med motivation till

mitt skrivande.

Sedan lyssnade jag igenom pilotintervjun samtidigt som jag antecknade vad som i stora drag

hade talats om. Det här var väldigt intressant och lärorikt, både för att lära mig mer om hur

handläggningsprocessen går till och för att öva min intervjuteknik. Nästa steg var att återigen få

klartecken från handledaren att intervjuguiden höll som ramverk för mina intervjuer. Efter

några mindre korrigeringar i guiden var jag äntligen framme vid att kunna börja genomföra de

riktiga intervjuerna.

Fem intervjuer med fem olika respondenter genomfördes vid en och samma

socialförvaltning. Ahrne & Svensson (2011) menar att sex till åtta personer ut en särskild grupp

kan vara nog för att få in ett material som är relativt oberoende av enskilda individers subjektiva

uppfattningar om det studerade. Målet var från början att ha sex respondenter för att leva upp

till den här förväntan på materialets omfång och representativitet. I efterhand – trots att antalet

intervjuer (fem) ligger i underkant av Ahrne & Svenssons ”rekommendation”, framstår

intervjumaterialet för mig som tillräckligt rikt och varierande för uppfyllandet av studiens syfte.

Intervjuerna blev mellan 40 och 60 minuter långa, en tidsrymd Kylén (2004) påpekat kunna

räcka för ändamålet. Jag utgick från den på förhand konstruerade intervjuguiden i alla mina

intervjuer och valde att bekräfta nästan allt som sades med att nicka och/eller att säga ”mm”,

”just det” och/eller ”okej” i hopp om att ge respondenterna stort utrymme att tala fritt och att

känna sig trygga och förvissade om att jag hörde och förstod vad de sa, att jag var närvarande i

samtalet.

17

Bearbetning och analys av resultaten

Efter att jag genomfört och spelat in de fem intervjuerna gick jag vidare med att transkribera

dem på min dator. En timmes intervju tog omkring sex timmar att transkribera. När det var klart

skrev jag ut de transkriberade intervjuerna och läste igenom dem noga. Vid genomläsning

nummer två antecknade jag ned nyckelord om vad intervjuerna handlade om. Dessa skrevs för

sig på ett anteckningsblock för att hålla intervjumaterialet rent. Till min hjälp i analyserandet

av empirin hade jag skriften En liten lathund om kvalitativ metod med tonvikt på intervju

(Hedin, 2011). Nyckelorden och meningarna blev många. Efter att dessa plockats ut

sammanfattades intervjuernas innehåll med hjälp av nyckelorden och materialet i sig (de

utskrivna transkriptionerna). Sammanfattningarna möjliggjorde en överblick av den relativt

spretiga empirin. Nästa steg var att utgå från sammanfattningarna för att försöka hitta svar på

studiens tre övergripande frågeställningar:

Vad uppfattar socialsekreterarna att brukarinflytande är inom handläggningsprocessen?

Vad ger de för exempel på hur fenomenet konkret kan ta sig uttryck?

Vad säger de om förutsättningarna de har för att möjliggöra brukarinflytandet?

Först letade jag efter svar på frågeställning nummer ett i sammanfattningarna. All information

som uppfattades ge svar på denna gavs en specifik textfärg i ordbehandlingsprogrammet Word,

på min dator. Samma sak gjordes med övriga två frågeställningar. Frågeställningarna blev till

tre övergripande teman vari det mesta av materialet kunde delas in under och som också blev

till huvudrubriker i resultatframställningen. Efter denna grovsortering skrev jag samman alla

lösryckta meningar under varje tema till en presentation av vad som framkommit som svar på

studiens frågeställningar. Därefter lades relevanta citat in kopplade till texten. Alla respondenter

citeras, mer eller mindre. Sedan påbörjades analyserandet av resultaten utifrån vald teori och

vad som framkommit i tidigare studier.

Metoddiskussion

Min uppfattning var att intervjuerna gick bra, flöt på och bidrog till många intressanta

resonemang och tankegångar, både hos mig själv och mina respondenter. Jag var lite rädd att

verka alltför kritisk till socialsekreterarnas sätt att arbeta och tänka kring brukarinflytande,

18

särskilt som jag ställde många frågor om hur de arbetade för en ideologiskt korrekt företeelse i

praktiken. Under intervjuernas gång försökte jag därför vara lyhörd inför hur min motpart

upplevde situationen och också visa att jag själv inte hade någon klar definition av vad

brukarinflytande är eller bör vara för någonting. Det här gjorde jag dels genom att ibland verbalt

förmedla saken dels genom att försöka bemöta det respondenten sa med acceptans och

nyfikenhet.

Intervjuaren: Det) är ju liksom lite abstrakt också… - Vad betyder det

(läs: brukarinflytande)? tänker jag.

Samantha: Ja.

Flera saker slog mig under insamlandet av empirin. En sådan sak var det faktum att jag bara

intervjuade socialsekreterare från en och samma socialförvaltning med en undran över hur det

påverkade min empiri och mina respondenter. En tanke som kommit upp har varit: - blir de

rädda för att deras kollegor eller chefer vid eventuell läsning av studien ska känna igen dem och

för vad de i så fall ska tycka om vad de sagt? Exempelvis kanske vederbörande drar sig för att

verka kritisk mot sitt arbete eller mot arbetsplatsen på ett eller annat sätt. Den här farhågan tror

jag i efterhand bara ha stannat på hjärnspöke-nivå. Och vad får mig att tro det? Jo, för att

samtliga respondenter gav mig tillåtelse att citera dem, trots att de kände till att andra vid samma

arbetsplats deltagit i studien (inte för att jag sa det utan för att de väl pratar med varandra).

En annan farhåga inför intervjuförfarandet var om respondenterna skulle kunna tro att jag

som intervjuare satt på/trodde sig sitta på en korrekt definition av vad brukarinflytande är

och/eller bör vara. Det skulle kunna leda till att respondenten vaktade sin tunga i rädsla för att

verka okunniga eller säga fel, alternativt välja att enbart tala om fenomenets positiva aspekter

för att inte bryta mot den politiskt korrekta retoriken och/eller förväntan om att arbeta på ett

visst sätt. Den här aspekten har också tagits fasta på av forskare från England: It may be worth

noting that user involvement is currently politically correct and has positive connotations.

Service providers may thus have trouble not endorsing its importance (Storm et al., 2010, s.

560).

För att undvika den typen av fallgrop försökte jag under intervjuernas gång att vara tydlig

med att jag själv inte satt på någon korrekt definition av brukarinflytande. Genom att vara tydlig

med att jag utforskade ämnet av geniun nyfikenhet och med ett försök till öppenhet som

forskare. Min ambition var att tydligt visa att jag var där, i intervjusituationen, för att i första

19

hand lära, alltså inte att granska verksamheten utifrån tydligt uppställda direktiv. I synnerhet

inte med tanke på att dessa inte heller verkade existera mer än som övergripande ideal från

Socialstyrelsen och som ett outtalat praxis utifrån socialtjänstlagen.

Generaliserbarhet

Generaliserbarhet handlar om hur resultat från studier går att föra över från en kontext eller

grupp till en annan (Thomsson, 2010). Här blir därmed frågan om socialsekreternas

uppfattningar om och erfarenheter av brukarinflytande också sager något om vad

socialsekreterare i stort eller på andra håll upplever fenomenet. Precis som Bryman (1997)

påpekat vara vanligt för kvalitativa forskare, är jag osäker på hur generealiserbara studiens

resultat är. Det här är mycket svårt att svara på och som Thomsson påpekat får ofta kvalitativa

studier kritik för att resultaten inte alltid går att generalisera, eller att de överhuvudtaget kanske

inte ens bör bli det. Istället menar hon att det brukar talas om möjligheterna för att succesivt

utvidga området för att förstå ännu mer, ännu bättre. Samma författare menar att den typ av

generelisering som går att göras inom kvalitativ metod inte slår fast att det är på ett visst sätt

men att vi genom resonerande, argumenterande och teoretiserande kan bidra till en förståelse,

gör en generalisering “rimlig att anta”(Thomsson, 2010, s. 33).

Ingången till det studerade handlar heller inte om att beskriva hur socialsekreterare i stort

ser på fenomenet. Det viktiga här är att försöka belysa fenomenets bredd och djup sett ur några

socialsekreterares ögon. Det som intresserar mig är att komma fenomenet nära från just den här

studiens respondenters perspektiv. Vore det här en komparativ studie hade det varit relevant att

fästa uppmärksamhet vid hur resultaten går att generalisera inom olika grupper, men nu handlar

det om att närma oss ett specifikt fenomen ur ett specifikt perspektiv för att därigenom bidra

till förståelse.

Etiska överväganden

Jag har, i förberedelserna av studien, tagit hänsyn till lagen om etikprövning av forskning som

avser människor (2003:460), i syfte att förvissa mig om att studien är lagenlig. Enligt lagens

kriterier är den det och då studien inte innehåller några känsliga personuppgifter behöver den

inte granskas av Etiknämnden. Däremot har jag behövt ta hänsyn till och efterleva

20

Vetenskapsrådets fyra etiska krav (2011): samtyckeskravet, konfidentialitetskravet,

nyttjandekravet och informationskravet.

Samtyckeskravet innebär att forskaren måste få respondentens samtycke till att genomföra

den tilltänka studien. I det här fallet var detta krav enkelt att efterleva då respondenterna var

fullt medvetna om att de deltog i studien, till följd av att deras eget aktiva deltagande var en

förutsättning för att det alls skulle gå att genomföra de planerade intervjuerna. Inför varje

intervju frågade jag respondenten ifråga om denne gav sitt godkännande till att spela in. Alla

fem gav mig tillåtelse till att spela in våra intervjuer. Efter att intervjun var klar frågade jag

också om lov att, om aktuellt, få citera dem i resultatavsnittet och om det var okej att jag

eventuellt hörde av mig igen om jag exempelvis behövde klargöra något som sagts eller

liknande. Samtliga svarade mig att det var helt okej. Vidare inkluderar samtyckeskravet att som

respondent få avbryta sin medverkan vid valfri tidpunkt, utan att ange skäl till det.

Konfidentialitetskravet betyder bland annat att forskaren måste se till att anonymisera sina

respondenter, vilket här är gjort. Samtliga fem socialsekreterare som deltagit i den här studien

har fått fingerade namn i resultat och analysavsnittet. Några har också tillgivits påhittade

könsidentiteter, med tanke om att ytterligare anonymisera respondenterna.

Konfidentialitetskravet betyder också att det insamlade materialet, empirin, ska hållas hemlig

från utomstående. Empirin från den här studiens undersökning har förvarats utifrån att hänsyn

till det här kravet har tagits. När grannen av välvilja föreslog att hens make kunde skriva ut

mina genomförda intervjuer på sitt jobb till mig (jag har ingen skrivare hemma), tackade jag av

det här skälet nej, för att inga andra ögon än mina och min handledares skulle få tillgång till

materialet.

Nyttjandekravet togs hänsyn till på så sätt att jag vid intervjuerna försäkrade mina

respondenter om att empirin endast skulle komma att användas i och för den här specifika

studiens ändamål.

Informationskravet handlar om att jag som forskare måste informera mina respondenter om

studiens syfte och därtill andra saker som för respondenten kan vara av intresse och viktigt att

få veta, som kan påverka dennes vilja att medverka. Inför varje intervju gick jag igenom

samtliga de här fyra etiska kraven med respondenterna (se bilaga 2). Då informerade jag dem

också återigen om studiens syfte och vid frågor från deras sida svarade jag så tydligt och

redogörande som möjligt. En respondent frågade mig exempelvis (efter att vi genomfört

intervjun) hur det kom sig att jag intresserat mig för just brukarinflytande. Varpå jag redogjorde

för hur jag kommit in på just detta spår i form av ämne osv.

21

Jag har också behövt få min tilltänkta studieplan granskad och godkänd av representanter

för Linnéuniversitetet, i detta fall av kursansvarig (Anders Giertz, lektor, institutionen för

socialt arbete) och av min uppsatshandledare (Mats Anderberg, lektor, institutionen för

pedagogik).

Det enda som kommit till mig som eventuellt etisk tvivelaktigt i mitt funderande över hur

mitt förfarande påverkat mina medmänniskor och respondenter har varit detta: kanske

socialsekreterarna känner ytterligare press på sig i sina arbeten efter att ha prata med mig om

kravet om brukarinflytande? Det här har verkligen inte varit min ambition och jag kan bara

hoppas att farhågan inte besannats. Min övertygelse var från början att socialsekreterarna, som

alla andra människor, gör precis så gott de kan och att de alla strävar efter att hjälpa sina klienter

samt att göra ett gott arbete. Den här uppfattningen kan jag säga enbart förstärkts efter att ha

talat med de fem socialsekreterarna. En motsatt tanke kanske kunde vara den att: om det nu är

så att socialsekreterarna skulle uppleva sitt arbete som svårt på ett eller annat sätt (till exempel

i förhållande till brukares inflytande eller kravet om detsamma) så kanske intervjun gav tillfälle

att ”prata av sig” lite, vilket ju kan leda till en känsla av avlastning. Till sist kan också påpekas

att de alla frivilligt valt att ställa upp – med vetskap om vad intervjun skulle komma att handla

om och att de eventuellt negativa känslor eller tankar som intervjun lett till kan tänkas vara av

en karaktär de utan större svårigheter klarar av att hantera.

Resultat & analys

I det här avsnittet redogörs för studiens resultat. Texten har indelats i tre större teman utifrån

studiens övergripande frågeställningar. Andra och tredje temat innehåller underrubriker för att

öka läsbarheten. Resultaten analyseras med hjälp av Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati,

tidigare forskning och egna reflektioner. Läsaren kommer nu få ta del av vad Samantha, Mario,

Cornelia, Eli och Sten säger om brukarinflytande inom de handläggningsprocesser de arbetar

med inom socialtjänstens avdelning för missbruksvård.

Socialsekreterarnas uppfattningar om brukarinflytande

22

I intervjuerna fick respondenterna beskriva hur de ser på vad brukarinflytande är och vad det

betyder för dem. Socialsekreterarna uppfattar och definierar fenomenet på lite olika sätt, även

om samtliga såg brukarinflytande som någonting viktigt och som en fundamental del i sitt

arbete. Så här uttrycker sig de fem socialsekreterarna:

Cornelia: Jag tänker att det (brukarinflytande) är (…) att man ska veta

om (…) vad vi gör här på socialtjänsten. Vad skriver dom om mig? Vad

finns? Vad står det i mina handlingar? Att man ska kunna vara med och

tycka och tänka kring vårdens innehåll, vilka insatser man får. Vara

med och… jag är ju expert utifrån min profession och dom är ju

experter utifrån sina liv. Det är vi två experter som möts, så ska man

liksom hitta någon samsyn och när man diskuterar till exempel vilka

insatser som man ska komma överens om och så. Det tänker jag är

brukarinflytande.

Mario: Det (brukarinflytande) är ju att vi är till för klienten eller för

brukaren och vi bedriver förvisso myndighetsutövning så vi har ju våra

formaliteter att rätta oss efter, men vi försöker få in klienten så mycket

som möjligt i processen så han eller hon får det inflytande som är

viktigt, tycker jag (…) i vad som händer och hur en utredning går till.

Samantha: Det (brukarinflytande) ser jag som att dom kommer till tals.

Att vi som är en myndighet och tar myndighetsbeslut inte gör det på

egen hand, utan att klienten ändå är en del i det.

Sten: Jag tänker att det är som så att klienten måste få föra sin talan

och säga vad han hon tror att han hon behöver och vad som kan vara

bäst för denne. Sen har jag att överväga det och ta hänsyn till vad jag

kan erbjuda, vad vi har för befogenheter, vad vi har för möjligheter

(…).

Eli: Ja alltså, det enkla svaret är väl att lyssna in vad klienten säger,

det tror jag… naturligtvis och det gör väl varje socialsekreterare, men

sen är ju frågan hur man fattar sina beslut efter vad den enskilde säger,

23

det är ju inte alltid lika säkert. Men sen handlar det (brukarinflytande)

ju också om att ta in saker klienten själv kanske inte är medveten om.

Intervjuaren: Okej. Vad kan det vara för saker?

Eli: Det kan exempelvis vara att det är uppenbart för mig, för en läkare,

för min chef att den här klienten även har ett tablettmissbruk, men

(klienten) vill inte kännas vid det. Och då finns det ju ett behov även på

den punkten, även om klienten inte tycker sig ha ett behov på den

punkten. Och då kan man fråga sig: ”- vad är ett brukarinflytande?”

Att ta med det i sin behandlingsplan, till behandlaren: ”Behöver även

motiverande samtal utifrån eventuellt tablettmissbruk” eller är det mer

brukarinflytande att inte ta med det, för att klienten inte vill att du

skriver det? Det är ju nästan ett etiskt dilemma. En filosofisk fråga: ”-

När har jag lyssnat på klienten mest?” För det är ju mer än vad klienten

har sagt själv med sina egna ord.

Som framgår av respondenternas svar så finns det ett flertal olika uppfattningar och tolkningar

om vad brukarinflytande innebär för dem. Det handlar om allt från att informera om

socialtjänstens arbetssätt eller vad som står om klienterna i deras utredningar till att klienterna

får komma till tals eller lyssnas på. I betydligt mindre utsträckning talas det om ett tydligt

brukarinflytande. Cornelia talar i något idealistiska termer om att klienter är ”experter” medan

Eli menar att de inte alltid vet sitt eget bästa. Eli bidrar med en relativt komplex och mångtydig

bild av brukarinflytande, särskilt då han påpekar att brukarinflytande också kan handla om att

socialsekreterare bör uppfatta saker som klienten själv inte är medveten om.

Att socialsekreterarna definierar fenomenet på olika sätt har också påpekats i tidigare studier

där socialarbetares perspektiv på brukarinflytande kommit till uttryck (Giertz, 2008; Patterson

et al, 2008; Smith et al, 2011). Ordets och företeelsens mångtydighet anses leda till att praktiker

kan förstå det på olika sätt beroende på vad de själva har för ideologier, omständigheter och

behov (Patterson et al, 2008). Lipsky (2010) menar att målen för gräsrotsbyråkratens arbete ofta

är mångtydiga, vilket bland annat ska leda till ett stort handlingsutrymme i arbetet. Målen

beskrivs även som svåra eller omöjliga att i efterhand mäta om de uppfyllts.

Wikström (2005) har påpekat att begreppets positiva laddning kan leda till att

brukarinflytande tas för givet som någonting eftersträvansvärt och att tolkningarna av det då

24

kan riskera att inte problematiseras. Eli kan dock utifrån den kritiken tyckas ifrågasätta just

enkelheten i begreppet och därmed vara en av de som väljer att problematisera dess innebörd.

Också då han svarar följande på frågan:

Intervjuaren: Känner du till att ni ska jobba för ett brukarinflytande?

Eli: Ja, alltså, det beror på vad vi lägger i det ordet… Portalparagrafen

är ju självbestämmande och integritet, så det säger ju sig själv

någonstans.

Rönning (2007) menar att välfärdsverksamheter tenderar att anamma vad han kallar för

”brukarvänliga begrepp” som sedan definieras och anpassas efter egna behov, vilket kritiseras

utifrån att det fortfarande rör sig om ojämlikhet parterna emellan. Att det, de fina orden till trots,

handlar om att brukaren styrs mot det som de professionella menas vara deras bästa, men att

samarbetsformen för att göra detta bara tagit sig an en ny skepnad.

Lipsky (2010) anser att målen i en gräsrotsbyråkrats arbete ofta är idealiserande, vilket gör

dem potentiellt förvirrande och svåra att uppnå. I det här sammanhanget skulle målet om

brukarinflytande kunna tolkas vara av en sådan karaktär, både utifrån vad som framkommit i

tidigare studier om hur fenomenet beskrivits och utifrån hur respondenterna i den här studien

förhåller sig till detsamma.

Brukarinflytande i praktiken

Här presenteras några av de olika exempel socialsekreterarna gav på vad brukarinflytande kan

vara i praktiken och hur de tillämpar det i sitt vardagliga arbete. Utifrån analysen framträdde

följande teman och som också får utgöra underrubriker: att få information, att skatta sina egna

behov, att göra studiebesök och att beskriva sin situation för politikerna.

Att få information

Flera av respondenterna beskriver att brukarinflytande kan handla om att man som

socialsekreterare är tydlig mot brukaren kring regler och lagstiftning samt att denne informeras

25

om olika rutiner och aktiviteter under och kring handläggningsprocessen. Sten uttrycker det på

följande sätt:

Sten: (…) jag försöker lägga lite möda på, speciellt om det är någon

jag inte haft på besök och som inte haft kontakt med socialförvaltningen

innan, att vara tydlig. Att berätta om utredningsförfarandet och våra

rättigheter och skyldigheter och sekretess och kanske att jag är

socionom. För jag tänker att kommer jag till en doktor kanske för första

gången så känns det ju skönt att veta att det är en doktor jag kommer

till, till exempel (…) Jag tänker väl att det är väl viktigt för den här

personen att få lite koll på vem man är. Efter det så säger dom, drar en

suck efter första besöket och säger det att ”- Det här var ju inte så

farligt”.

Det beskrevs dock från flera respondenter som vanligt förekommande att klienten inte känner

till olika, i sammanhanget viktiga, bestämmelser:

Eli: Klienterna är inte särskilt pålästa om vad dom har för rättigheter.

En del är ju det naturligtvis men många gånger vet dom ju inte vad dom

har för rätt. Vad dom kan ställa för krav på oss. Så för att det ska kunna

bli ett riktigt brukarinflytande så måste vi också informera klienterna

om vad dom har för rättigheter.

Lipsky (2010) menar att organisationerna borde tillhandahålla informationsguider om

klienternas rättigheter samt att det borde finnas kartor över det organisatoriska systemet för dem

att tillgå. En av respondenterna beskriver en kontakt med klient där en sådan guide och en sådan

karta kan ha underlättat, både i stort och ur brukarinflytandesynpunkt:

Intervjuaren: Finns dom att tillgå, rättigheterna, när man kommer hit

första gången som brukare?

Cornelia: Både ja och nej. I dom bästa av världar så har ju personen

kanske med sig ett personligt ombud (…) en person som ska föra min

(läs: klientens) talan lite eller vara med som stöd (…). Sen så får man

26

ju kolla av mycket i början och ibland kan det bli fel. Man tror kanske

att personen förstår mer än vad den gör kanske (…). Jag hade någon

person som jag träffade ganska länge, ganska många månader och sen

så efter många besök så kom det fram att han inte visste att han var på

socialtjänsten.

Lipsky menar att klienterna borde få ett slags advokater som hjälper till att lotsa dem igenom

den byråkratiska ”djungeln”, som stöttar upp där klienten annars riskerar att känna sig

förödmjukad och som svarar på alla de frågor som kan dyka upp vid kontakt med myndigheter.

En funktion som, i det här sammanhanget, alltså verkar finnas i form av personliga ombud och

som verkar användas ibland ”i dom bästa av världar” utifrån Cornelias sätt att beskriva det.

Organisationers komplexitet har i tidigare studier visat sig vara en av påverkansfaktorerna för

tillämpningen av brukarinflytande (Patterson et al., 2008).

Cornelia säger också att inflytandet kan innebära att socialsekreteraren anpassar sig till

individens specifika förutsättningar, som t.ex. att använda sig av olika typer av

kommunikationsstöd, att skicka sms-påminnelser och att undvika alltför krångliga ord.

Gräsrotsbyråkrater kan enligt Lipsky (2010) jämka maktobalansen mellan sig och sina klienter

något, genom att kommunicera med ett enklare språk. Här kan nämnas att socialsekreterarna

också enligt Socialstyrelsen ska undanröja eventuella hinder för direkt kommunikation med den

enskilde (Socialstyrelsen, 2013). Att undanröja hinder för kommunikation framstår utifrån det

här resultatet, som ett sätt för Cornelia att möjliggöra för brukarinflytande.

Att skatta sina egna behov

Ett annat tema på brukarinflytande i praktiken som framträdde i intervjuerna är

socialsekreterarnas användande av ett standardiserade samtalsinstrument, ASI (Addiction

Severity Index). ASI är en slags semistrukturerad intervju med över 100 frågor som används i

början av utredningarna för att få information om hur brukarens liv ser ut och därefter kunna

göra bedömningar av lämpliga insatser (Socialstyrelsen, 2015). Så här berättar Eli om hur ASI

används:

Eli: I våra ASI-intervjuer så är det ju så att inom varje livsområde (…)

så får ju klienten själv skatta dels sin egen oro (…) på en skala noll till

fyra (…) och sen hur stort hjälpbehovet den personen anser att den har

27

(…). Den har vi tyckt här (nämner kommunen han arbetar inom) är ett

tillräckligt bra sätt att fråga om klientens egna önskemål och

brukarinflytande.

Att som brukare själv få möjlighet att uttrycka sina behov och ge sin bild av sin situation kan

hänföras till Socialstyrelsens argument om att tillskrivandet av den enskildes kompetens är

viktigt i behandlings- och rehabiliteringsarbete (Socialstyrelsen, 2013). Cornelia betonar i

likhet med Eli att ASI-intervjun kan ses som ett verktyg i arbetet för ett påtagligt

brukarinflytande:

Cornelia: Där (i ASI intervjun) blir det ett väldigt tydligt inflytande (…)

Där är det jag som intervjuar och gör mina skattningar och sen gör

klienten sina skattningar och ja, det blir väldigt konkret. Och den (ASI

intervjun) ingår som obligatoriskt under utredningen. Men, om

personen inte vill då tvingar vi ju inte på dem att göra ASI intervjun.

Att göra studiebesök

Flera respondenter nämner att brukarna har möjlighet att göra studiebesök hos behandlingshem,

behandlare eller sysselsättningsverksamheter med syftet att se om insatsen ifråga kan passa

dem. Eli berättar att han efter ett studiebesök med en klient skriver en journalanteckning om

besöket, som sedan tas med i utredningen. Han exemplifierar en sådan slags anteckning med

orden: Kalle tyckte att det här stället var lite för bullrigt, det är för mycket folk, han har lite

social fobi så han tyckte inte det verkade så bra för honom. Det här skulle kunna tolkas som ett

från socialsekreterarens sida aktivt sätt att förhålla sig till brukarens egen vilja och eget

inflytande i handläggningsprocessen.

Sten beskriver ett ärende som började med att det kom in orosanmälningar från anhöriga

om personen ifråga. Då läget bedömdes som allvarligt skickade socialtjänsten ett brev med ett

erbjudande om besök. Personen dök upp och de kom överens om att öppna upp en utredning

och genomföra ett besök på en tänkt behandlingsverksamhet:

Sten: (…) vi har gjort ett studiebesök (…) Och nu ska hen tänka på

saken och lämna besked i nästa vecka (…) Där tänker jag det är väldigt

mycket brukarinflytande. För hade hen tackat ja så hade ju vi beviljat

28

det direkt, för där tycker vi ju att hen skulle kunna tillgodogöra sig vård

och att hen har ett sådant stort behov.

Flera socialsekreterare medverkar således till att klienter får besöka tilltänkta

behandlingsalternativ för att där få tillfälle att själva bilda sig en uppfattning om både

verksamhetens miljö, personal och behandlingsinnehåll, för att i efterhand kunna ta ställning

till vilka alternativ som de finner lämpliga. Att klienterna på detta sätt får möjlighet att påverka

val av insats rimmar väl med brukarinflytandets intentioner. Sannolikt kan denna typ av besök

också skapa förutsättningar för ett bättre behandlingsresultat utifrån att tidigare forskare

kommit fram till att brukarinflytande har god effekt på insatsers utfall (Omeni et al., 2014). Här

tycks socialsekreterarna använda sig av det handlingsutrymme som faktiskt finns, eftersom de

trots begränsande riktlinjer och direktiv ändå självständigt förväntas ta egna initiativ och göra

professionella bedömningar kring lämpliga insatser (Lipsky, 2010).

Att beskriva sina behov för politikerna

Några av socialsekreterarna uppger att klienten vid beslut om insats kan följa med och föra sin

egen talan i socialnämndens utskott som exempel på brukarinflytande. Respondenterna ansåg

att det var positivt när klienterna ville medverka till detta och berättade att det var något både

de själva och kollegor brukar uppmuntra klienterna till:

Samantha: På individutskottet, där sitter ju vår politikernämnd (…) Och

då brukar, både jag och andra handläggare, försöka få med klienten

(…) då går man ju in tillsammans med klienten till utskottet och sen så

som handläggare så drar man lite om utredningen och sen får klienten

berätta, antingen mer eller mindre, det är ju frivilligt, och sen har då

politiker möjlighet att ställa frågor (…) Och det tror jag är ett viktigt

inflytande.

På en fråga om klientens deltagande vid utskottet upplevs göra någon skillnad för brukaren,

svarar en av respondenterna så här:

Mario: Ja, stor skillnad (…). Politikerna får ett ansikte. Dom får en

människa bakom beslutet liksom (…). Det kanske inte påverkar beslutet

sådär jättemycket, men klienten kan ju lägga till någonting som inte

29

kommit med i utredningen av någon anledning. Som är jätteviktigt för

politikerna att höra (…). Dom (klienterna) kanske var nervösa innan,

så gick det jättebra, dom får bifall. Då får dom stärkt självförtroende.

Det både Samantha och Mario säger bekräftas i tidigare forskning där brukares inflytande visat

sig leda till kliniskt förbättrade utfall som exempelvis stärkt självförtroende (Omeni et al.,

2014). Socialstyrelsen (2013) har argumenterat för att brukare ska få vara med och bestämma

utifrån att de då får mer kunskap om demokratiprocessen och därmed större möjlighet till större

inflytande i den. De som beslutar anses också få mer kunskap om målgruppernas behov och

erfarenheter, vilket i sin tur kan skapa bättre kvalitét på verksamheten.

Även här ges exempel på hur socialsekreterarna med en medveten strategi utnyttjar sitt

handlingsutrymme och tar parti för klienten i relation till organisationens ”kroniskt” uttalade

mål om kostnadsbegränsning (Lipsky, 2010). Med vetskap om att det är svårt för

nämndpolitikerna att effektivt processa och fatta ett för både klient och socialsekreterare

negativt beslut när en livs levande människa med stora behov står framför dem, stödjer de

klienterna till att direkt påverka beslutsprocessen genom att medverka vid

nämndssammanträdet. Det är sannolikt lättare för politikerna att på grundval av en utredning

om en för dem helt okänd person neka den behandling som önskas och föreslås.

Villkor & förutsättningar för tillämpning

Det här temat handlar om vilka möjligheter som finns för socialsekreterarna att införliva tanken

om brukarinflytande i handläggningsprocessen. Alltså, om hur villkoren och förutsättningarna

ser ut för socialsekreterarna att praktiskt implementera tanken och retoriken i praktiken.

Utredningen bromsar processen

I intervjuerna ställer jag frågan om hur förutsättningarna ser ut för att tillmötesgå brukare som

från början har klara uppfattningar om vad de själva behöver. Så här uttrycker sig Samantha:

Samantha: Ja det är ju spännande… sådana ärenden. Då vet man ju att

vi måste göra en utredning. Vi måste följa den vanliga gången. Och det

30

är jättebra att du vet vad du vill och så men vi måste ändå köra det här.

Och det tar ju lite tid och då jobbar man på…

Intervjuaren: Förlåt, vad menar du med ”den vanliga gången?”

Samantha: Ja, det betyder i regel att man gör någon form av

kartläggning, ASI ofta då.

I individutskottet, där många av besluten tas, ställs det krav på utredningsformen för att

ansökningar om insatser ska kunna bli beviljade. Socialsekreteraren måste därför genomföra en

kartläggning av brukarens liv med stöd av ASI-intervjun och en bedömning om vilken insats

som kan passa, även i de fall då brukaren själv har en klar föreställning om vad denne behöver.

Min tolkning av resultatet är att byråkratin kan bli till en bromskloss för brukarens inflytande i

handläggningsprocessen, utifrån de regler som gäller rörande hur insatser utreds och beviljas.

Brukarna beskrivs ofta vilja att utredningen ska gå fort, något som socialsekreteraren inte kan

styra särskilt mycket över, då det sällan är de som beslutar om insatserna. Det är alltså inte bara

upp till socialsekreterarna att förhålla sig till och möjliggöra brukares inflytande.

Resultatet överensstämmer även med vad Smith et al. (2011) fann i sin studie, att det

omgärdande system som socialarbetarna arbetade inom hindrade brukarinflytandet. Att

utredningen bromsar processen och därmed också brukarens inflytande för även tankarna till

Carlssons (2003) uppdelning av socialsekreterares arbete i två olika delar: en del som främst

handlar om administration, lagar och förvaltningsregler och en del om en mer hjälporienterad

dynamisk process. Den byråkratiska delen beskrivs ofta dominera i socialsekreterares arbete

och de befinner sig här mellan brukarens behov och politikernas beslutanderätt (Lipsky, 2010).

Rutiner och riktlinjer för utredningsarbetet

Ingen av respondenterna säger att de har specifika utarbetade rutiner för hur de ska jobba för

ett stärkt brukarinflytande vid sin arbetsplats. Flertalet respondenter nämner däremot

socialtjänstlagens portalparagraf som huvudsaklig riktlinje för sitt arbete relaterat till

brukarinflytande, exempelvis Cornelia, även om hon samtidigt uttrycker ett behov av att

konkretisera arbetet då socialtjänstlagen är en ramlag. Även andra respondenter uttrycker att

det nog skulle vara bra med tydligare rutiner för ändamålet. Som Mario som säger: ”Man kanske

inte tänker på vissa grejer ibland. Så det (riktlinjer) skulle nog kunna hjälpa”. Cornelia säger att

31

de kan behöva påminna varandra, inom arbetsgruppen, om brukares inflytande och konstaterar

avsaknaden:

Intervjuaren: Uppfattar jag det rätt att du upplever det som att

brukarinflytande är mer som ett ideal på den här arbetsplatsen? Mer

än att, som du säger, inga sådana riktlinjer som alla går och känner

till? ”- Såhär går det till”, eller ”- Såhär kan man göra i den här

situationen” osv?

Samantha: Nej jag tror inte det finns. Vi har liksom inga rutiner eller

riktlinjer som vi handläggare kan vända oss mot.

Sten säger att han gärna skulle diskutera och reflektera över ämnen som brukarinflytande med

kollegor, både från sin egen och från andra avdelningar inom socialtjänsten som de ibland

samarbetar med. Han anser att det kan finnas en poäng med att diskutera frågor på ett mer

allmänt plan och inte bara i samband med aktuella ärenden då konflikter lättare uppstår - att det

skulle kunna bli till ett tillfälle att lära och inspireras av varandra. Engelska forskare har betonat

att det behövs ett kunskapsutbyte mellan praktiker som möter brukare i sitt arbete för att få veta

hur de kan arbeta för brukarinflytande (Smith et al., 2011). Billinger (2010) har i likhet med det

resonerandet slagit ett slag för kollegiala samtal socialsekreterarna emellan, för att på så vis

kunna ta fasta på och tillsammans dra nytta av sin praktiska kunskap i stort i arbetet. I det här

fallet hade möjligen praktisk kunskap och erfarenhet om brukarinflytande kunnat bidra med

stöd om den, likt Sten föreslog, fick utrymme att verbaliseras socialsekreterarna emellan. Där

berättelser om tidigare fall eller aktuella frågeställningar kunnat utbytas och på så vis, som Sten

också påpekade, kanske kunna bidra med inspiration i arbetet för att möjliggöra brukares

inflytande i handläggningen.

Ett par respondenter nämner att Socialstyrelsen kommit ut med nya riktlinjer som är till för

att förtydliga hur socialsekreterarna praktiskt ska tillämpa kravet på brukarinflytande i

handläggningen. Cornelia beskriver processen med att införliva de nya riktlinjerna i praktiken

som omfattande och tidskrävande då det är ett helt system som ska anpassas, men tycker arbetet

går åt rätt håll. Paradoxalt nog har det i tidigare forskning visat sig att riktlinjer riskerar att ta

över i mötet med brukaren (Smith et al., 2011). Socialarbetare från olika myndigheter

diskuterade svårigheterna i sitt arbete i relation till brukarinflytande och gav uttryck för att

lagstiftning, riktlinjer och standardiseringar blivit alltför omfattande.

32

Lipsky (2010) menar att ett av de grundläggande kännetecknen för gräsrotsbyråkratens

arbete är att nya administrativa arbetsuppgifter tillkommer och att kraven på denne ständigt

tenderar öka, vilket oavbrutet förändrar arbetets villkor. De nya riktlinjer från Socialstyrelsen,

som kom ut 1 januari 2015, skulle kunna ses som ett exempel på nya förutsättningar som

påverkar deras vardag. I och med de nya riktlinjerna för handläggningsprocessen kommer det,

enligt Cornelia, att krävas ytterligare administrativt merarbete. Även om den är tänkt att

säkerställa brukares inflytande, kan vi inte veta hur det praktiska utfallet faktiskt blir efter att

de nya rutinerna och riktlinjerna implementerats i verksamheten.

Ramavtalen sätter gränser

Socialsekreterarna berättar att de är bundna till att erbjuda behandlingsinsatser inom de

ramavtal som kommunen har upprättat med olika behandlingsverksamheter, till exempel

vårdbolag eller andra kommuner. Om en klient vill ha en insats som inte ligger inom detta

ramavtal, behöver socialsekreteraren till sin chef och/eller politikerna i nämnden motivera

varför denna insats skulle vara särskilt lämplig för personen ifråga, t.ex. utifrån att den har en

annan sorts behandlingsinriktning än de inom ramavtalet har. Det räcker således inte med att

klienten fått information från en vän om att en särskild verksamhet är bra och därmed själv vill

åka dit:

Intervjuaren (som nu låtsas vara Marios klient): ”- Men det vill jag inte.

Jag vill till just det stället”.

Mario: Okej, då blir det lite kinkigt. För att finns det fyra

behandlingshem i upphandlingen som har exakt samma produkt att

erbjuda, så jag måste ta något av dom. För då kan jag inte förklara mig

varför jag tar det som är 1500 kronor dyrare per dygn. Än det som har

precis samma inriktning bara för att klienten har hört från en kompis

att det är bra. Då kan det bli konflikt ibland. Sen kan man ändå ibland

i vissa lägen: ”- Okej, vi satsar på det”. För det är jäkligt viktigt att du

som klient, du som ansöker, ska komma till ett ställe som du vill komma

till samtidigt ju. Och som du tror på och som du har förtroende för.

33

Flera socialsekreterare menar att det är svårt att motivera chefer och politiker till varför klienten

ska få en insats som ligger utanför upphandlingen. Därför försöker socialsekreteraren istället

motivera klienten till att ta emot insatser som finns tillgängliga inom ramavtalet. På en fråga

om vad handläggaren behöver göra om brukaren vill ha en behandling utanför ramavtalet, säger

Cornelia: Då skulle vi prata rätt mycket kring det här med - varför känner du så? Vad är det

för saker som gör det och kan du tänka dig att vi kan åka och titta på något av dom andra

ställena? Så där är vi rätt så styrande. Om inget skulle leda till att klienten ändrar sig, skulle

hon diskutera klientens önskemål med sin chef, vilken är den som beslutar i frågan.

Flera av respondenterna anser att klientens motivation är mycket viktig för ett gott

behandlingsresultat. Eli menar exempelvis att det viktiga i behandling visat sig vara att både

behandlare och klient tror på den, vilken typ av behandling det är spelar inte någon större roll

säger han och hänvisar till forskning.

Insatserna inom ramavtalet kan tolkas vara de medel som står till buds för socialsekreterarna

i den här studien att erbjuda sina klienter. Det utbud som är tillgängligt har i tidigare forskning

visat sig vara en av de faktorerna som påverkar förutsättningarna för att tillämpa

brukarinflytande (Patterson et al., 2008).

I situationer då brukaren vill bli beviljad en insats som inte ligger inom ramavtalet kan det

som framgår av resultatet ibland uppstå konflikter, vilket stämmer överens med Lipskys (2010)

teorier om gräsrotsbyråkrati. En källa till konflikt i arbetet menar han vara då klientorienterade

mål kolliderar med organisatoriska mål. I den här situationen skulle vi kunna se det som att

organisationens mål är kostnadseffektivitet (argument som används för ramavtalen), medan det

klientorienterade målet kan definieras handla om att tillgodose klienters inflytande och

valfrihet. Dessa motstridiga mål präglar enligt Lipsky i hög grad gräsrotsbyråkraters arbete.

Socialsekreteraren hamnar i ett svårt val: att vara en besvärlig anställd som går till chefen och

försöker få sin klient att få insatsen denne önskar, eller att vara en duktig och foglig anställd

som styr in klienten mot en annan insats hen inte är lika motiverad till, men som ligger inom

ramavtalet? Något mer motsättningsfullt i sammanhanget är att insatsens utformning behöver

vara ”speciell” och inte primärt att klienten ifråga är motiverad till denna, om insatser utanför

ramavtalet ska argumenteras för inför chefer eller politiker. När det gäller situationer då klienten

själv vill ha en insats som ligger utanför ramavtalet, verkar konflikten istället uppstå mellan

organisationens kontroll över resurserna och brukarinflytande. Hade socialtjänsten haft mera

resurser hade troligen fler klienter fått de insatser de velat ha.

34

Hög arbetsbelastning hindrar inflytande

Cornelia beskriver förutsättningarna för arbetet för brukarinflytande som goda så länge

arbetsbelastningen är rimlig.

Cornelia: (…) det som blir är ju om det blir för hög arbetsbelastning.

Om man har för mycket att göra, att då kan det slarvas, den mänskliga

faktorn kan glömmas bort… Dom här handlingsplanerna som skulle bli

påskrivna, dom ligger i akten utan underskrift och man informerar inte

lika tydligt som man ville. Personen blir inte lika delaktig helt enkelt

för man får bara göra det här byråkratiska runtomkring. Det blir

mycket mer (brukarinflytande) om man har en rimlig ärendebelastning,

då hinner man få med dom här bitarna.

Lipskys (2010) teori stämmer väl överens med det Cornelia uttrycker, dels genom att hög

arbetsbelastning är kännetecknande för gräsrotsbyråkraters arbete, dels då den mänskliga

faktorn kommer i kläm då arbetet förutsätter masshantering av människor. Människorna

gräsrotsbyråkraten möter i sitt arbete behöver med nödvändighet göras om till ”ärenden” för att

de ska gå snabbare att hantera utifrån verksamhetens behov. Att bli till ett ärende innebär här

alltså ett visst mått av avhumanisering, vilket står i direkt motsättning till brukarinflytande. Här

blir återigen myndighetsdelen tydlig i socialarbetarens arbete, men också hur oförenliga de

olika arbetsuppgifterna, i likhet med Lipskys teori, kan framstå.

Socialsekreterarnas handlingsutrymme

Trots de begränsande resurser och organisatoriska villkor som samtliga socialsekreterare ger

uttryck för, anser de att de har ett relativt stort handlingsutrymme i sitt arbete i relation till

möjligheten att leva upp till brukares inflytande. Samantha beskriver det exempelvis som att

hon och hennes kollegor har möjlighet att göra väldigt olika inom samma ram och tror att sättet

att arbeta skiljer sig åt handläggare emellan. Sten ger uttryck för liknande tankegångar: Jag kan

tänka mig att det är jättemycket upp till vilken handläggare man kommer till hur ett ärende blir.

Lipsky (2010) beskriver gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme i sitt arbete som stort och

att denne därigenom har en stor påverkan på andra människors liv. En särskild variant av

handlingsutrymme handlar om deras möjligheter att använda sanktioner eller tvångsinslag när

klienter bryter ingångna avtal:

35

Mario: ”- Jag kan inte komma idag”, kanske han (klienten) ringer och

säger ”för jag måste träffa min gamla mamma”. Och det är ju ett

inflytande han har där att ändå kunna säga till mig det. ”- Ja, men det

är klart att du ska till din mamma, vi tar det imorgon istället”. Så att

inte jag sitter och ”- Jaså, nej då blir det tvångsvård”. Man måste ju

kunna vara flexibel med.

Egenskapen att som socialsekreterare kunna vara flexibel i sitt arbete har också påpekats vara

av vikt i tidigare studier (Billinger, 2010). I den situation Mario beskriver framstår flexibiliteten

som nödvändig för möjliggörande av brukarens inflytande i kontakt med honom. Marios val

kan tyckas det enda rimliga i situationen, å andra sidan påpekar Lipsky (2010) att

gräsrotsbyråkraters handlingsutrymmen sällan granskas. Hade Mario istället valt att hota

klienten med tvångsvård om denne inte infann sig på avtalade tid, kanske det i efterhand aldrig

kommit till någons kännedom. Lipsky (2010) förslår att det här problemet skulle kunna lösas

helt eller delvis om handlingsutrymmet i gräsrotsbyråkratens arbete togs bort alternativt

begränsades och att arbetet i stort gjordes mer transparent. Jag tolkar det som att det är mycket

upp till respondenterna hur pass mycket information klienterna får om hur verksamheten ser ut

och processen går till. Hade socialtjänsten varit en öppnare, mer transparent verksamhet hade

troligen medborgare i kontakt med den haft större möjlighet att utöva inflytande på den. En

rimlig slutsats utifrån det borde kunna bli den att socialsekreterarnas ansvar att informera

klienten blir större ju mer sluten och svårtillgänglig socialtjänsten är organiserad. Vid tillfällen

då socialsekreteraren har mycket att göra tenderar, som vi såg tidigare, brukarinflytandet att

stryka lite på foten till förmån för det byråkratiska i handläggningsprocessen. Detta då viktig

information visat sig vara en del i vad socialsekreterarna i den här studien beskriver vara

brukarinflytande, vilket stöds av vad Socialstyrelsen (2013) skrivit om nödvändiga

förutsättningar för att detsamma ska ta plats.

När klienten inte vill eller kan

Samantha beskriver inflytandet som ett erbjudande som finns där men som inte alla brukare vill

ha eller orkar ta del av. Eli redogör för klienters ofta begränsade förutsättningar för att kunna

utöva inflytande:

36

Eli: Det här är ju människor som är i väldigt utsatta situationer. Dom

kommer ju ofta med, slarvigt uttryckt, mössan i handen. Många gånger

är dom sargade, kanske dåligt klädda. Många gånger så har dom inte

så jättestort kapital att ställa krav på oss, eftersom vi ju är den sista

utvägen för dem. Där följer ju ett stort ansvar naturligtvis. Det är ju

lätt i en sådan situation att säga ”- Det här får du, det blir liksom

ingenting annat” och sen om det var bra eller dåligt, klienten får ju

nästan bara tacka och ta emot ändå eftersom tält är bättre än inget tält.

Klienter som vänder sig till socialtjänsten är som i fallet ovan vanligen fattiga eller befinner sig

i svåra situationer, vilket gör att de i hög grad saknar valmöjligheter: ”This is because street-

level bureaucracies often supply essential services which citizens cannot obtain elsewhere.

Government agencies may have a monopoly on the service, client may not be able to afford

private services, or they may not have ready access to them” (Lipsky, 2010, s. 54).

En svårighet i arbetet mot att hjälpa klienter bli drogfria beskrivs av flera respondenter vara

då de tolkar det som att de inte vet sitt eget bästa. Eli är till exempel skeptisk till klienters

förmåga att fatta rationella självbestämmande beslut i situationer när drogerna, som han

uttrycker det, ”kidnappat” deras hjärna. Förmågan till att fatta långsiktiga beslut anser han då

som ytterst begränsad.

Sten ger uttryck för ett liknande förhållningssätt om målet om att skapa drogfria medborgare

och om hur den kognitiva förmågan till att fatta rationella beslut som leder till detsamma:

Är det realistiskt att kräva att en person ska bli helnykter? Eller när är

det det? För det är ju människans eget val egentligen och man måste ju

komma till den insikten, att förstå och vilja själv… Kanske man inte kan

tänka så när man har supit bort sin hjärna?

Cornelia säger att det är svårare att involvera klienter som är inne i ett aktivt missbruk och som

är påverkade när de träffas. Då går ofta information förlorad och brukaren kan i efterhand

uppleva det som att hen inte fått informationen alls. Här försämras alltså villkoren både för

socialsekreteraren att arbeta för brukarinflytande, då informationsbiten av flera respondenter

påpekats som viktig i sammanhanget, samt för klienten att utöva inflytande (om informationen

inte riktigt uppfattats eller glömts bort).

37

Tidigare studier har i linje med dessa resultat visat på att en av de svårigheter som kan uppstå

vid försök att involvera individer som använder sig av droger, i beslut som rör deras egen

behandling, ofta handlar om uppfattningar om deras egenskaper (Bryant et al., 2008; Fischer &

Neale, 2008; Patterson et al., 2008). Här verkar en sådan egenskap kunna handla om

uppfattningar om brukares ibland bristande förmåga att fatta rationella självbestämmande

beslut, till följd av drogers påverkan på det kognitiva systemet och därmed förmågan att

tillgodogöra sig viktig information.

Resultatet antyder också att den offentliga sektorns övergripande policy om främjande av

enskildas hälsa och välbefinnande kan hamna i konflikt med mål om att samtidigt befrämja

deras autonomi. Målet om att hjälpa klienter att bli drogfria och om att möjliggöra deras

inflytande i handläggningsprocessen framstår därmed som svåruppnåeliga och motstridiga i

förhållande till varandra (Lipsky, 2010).

Brukarinflytande vid tvångsvård

Att på bästa sätt försöka tillvarata brukarens inflytande vid tvångsvård, beskrivs av en

respondent som svårt till följd av det ojämlika förhållande som råder parterna emellan. I

situationer då socialsekreterarna bedömer att kriterierna för tvångsvård är uppfyllda hos en

klient ansöker de om vård enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vid

tvångsvård blir brukarens inflytande strängt begränsat. Det kan enligt några respondenter

handla om att som klient kunna komma med önskemål om ungefär var i landet hen ”vill” bli

tvångsplacerad och/eller att hen kan yttra sig i rättsförhandlingen.

Sten menar att det ibland kan vara så att de i sin roll som socialsekreterare är i

”tassemarkerna” av ett tvångsomhändertagande. Där klienten absolut inte vill åka iväg på

behandling, men för att undvika att tvångsomhändertas, går med på den så kallade ”frivilliga”

vården som erbjuds:

Sten: Och då kan man ju undra då: - Hur mycket brukarinflytande är

det där?

Hultqvist (2008) beskriver inflytande och tvång som motsatser och menar att brukardelaktighet

är något svåruppnåeligt i sammanhanget. Detta ligger även i linje med Lipskys teori, utifrån att

gräsrotsbyråkratin ofta kännetecknas av inbördes motstridiga mål (Lipsky, 2010). Som framgår

ovan kolliderar lagen om tvångsvård och målet om brukarinflytande med varandra. Lipsky

38

(2010) beskriver hur en del gräsrotsbyråkratier både ter sig tvingande och normerande, t.ex. hur

behandlingsinterventioner för missbruksproblem kan ha en sådan karaktär. Om konsekvensen

av att en klient inte går i den behandling som myndigheten erbjuder blir att hen hamnar på låst

institution, blir insatsen påtvingad. En insats som Lipsky beskriver fungera normerande, då den

inte kan fortsätta existera utan att människor är motiverade till att acceptera behandlingens

inriktning och uppsättning regler.

Slutdiskussion

Här kommer en grov sammanfattning av studiens huvudresultat och en vidare diskussion utifrån

dem. Texten är strukturerad in under de tre övergripande frågeställningarna som låg till grund

för de intervjuer som gjordes med de fem socialsekreterarna.

Hur definierar socialsekreterarna brukares inflytande i sitt arbete och hur ser de på det?

Socialsekreterarna definierade begreppet brukarinflytande på delvis olika sätt, och gav det

därmed olika innebörd. De gav alltså inte någon entydig definition eller något kort och koncist

svar på vad brukarinflytande är.

Om det nu är så att socialsekreterarna, till följd av avsaknaden av rutiner för hur arbetet för

brukarinflytandet skall gå till, är relativt fria att definiera innebörden själva – är det kanske inte

så konstigt om innebörden, som Patterson et al. (2008) påpekat, skulle formas av deras egna

erfarenheter, omständigheter och behov?

Definitionerna har, avsaknaden av rutiner och riktlinjer för arbetet till trots, en hel del

gemensamt. Kanske mest tydligt är hur brukarinflytandet enligt dem verkar förutsätta att

klienterna får göra sin röst hörd och att det sedan är upp till socialsekreteraren att försöka få

klientens uttryckta behov så tillgodosett som möjligt utifrån tillgängliga resurser och nämndens

direktiv. Faktum kvarstår här att utredningen går ut på att socialsekreteraren ska ta reda på vilket

behov av hjälp klienten har – även om klienten själv har en tydlig uppfattning om detsamma

eller om hen inte tycker att det föreligger något behov av utredning alls. Resonemanget

påminner om vad en respondent sa, om att socialsekreteraren och klienten i regel inte har samma

uppfattning om vilket hjälpbehov som föreligger. I de fall där uppfattningarna om klientens

hjälpbehov skiljer sig vida åt verkar det svårare att ta hänsyn till direktivet om brukarinflytande.

Då torde mer handla om att som socialsekreterare försöka styra klienten att ta emot den form

39

av hjälp som socialsekreteraren bedömer vara lämplig. Ur den typen av ingång till att en

utredning tar vid är det väl föga märkligt om den del av arbetet som ska handla om att jobba för

brukarinflytande stryker på foten? Om nu socialsekreteraren ifråga tar sig mandatet (som ligger

nära till hands utifrån att maktobalansen mellan klient/”missbrukare” kontra socialsekreterare

ur ren makt-synpunkt är till socialsekreterarens fördel!), att tro sig veta bättre om vad klienten

ska göra med sitt liv (för att må bra) – framstår inte då brukarinflytandet som något av ett

tillfälligt, samt frivilligt ideal att eftersträva (när socialsekreteraren tycker det passar)?

Hur tillämpar de brukarinflytande under utrednings- och handläggningsprocessen? Vad

ger de för exempel på hur fenomenet konkret kan ta sig uttryck?

Socialsekreterarna gav flera exempel på hur brukarinflytandet kan tillämpas och införlivas i

arbetet. Exemplen på vad brukarinflytandet utifrån dem kan handla om i praktiken var: att

informera klienten, användandet av den standardiserade intervjun ASI, att som klient göra

studiebesök och om möjligheten för klienter att delta vid utskottssammanträden och där föra

sin talan. De två sistnämnda exemplen förutsätter ett aktivt handlande från klientens sida men

som, märk väl, inte behöver leda till att klienten får sin vilja igenom. Frågar vi den klient som

nyss fått avslag på sin ansökan om önskad insats, kanske påverkansmöjligheten snarare utifrån

hens perspektiv handlat om ett aktivt deltagande men som sedan inte lett till något (reellt)

inflytande.

De två förstnämnda exemplen på hur brukarinflytandet tillämpas handlar om sätt som

socialsekreterarna kan möjliggöra för klientens inflytande att ta plats. De två sätten eller

metoderna för att ge rum åt klientens perspektiv och eget inflytande i processen behöver dock

inte heller leda till ett aktivt deltagande som resulterar i ett reellt inflytande. Om vi med reellt

inflytande menar att det aktiva handlandet också leder fram till en faktisk tydlig påverkan. Som

exempelvis att klienten får den insats hen vill ha och/eller anser sig behöva. Utan att för den

saken skull värdera konsekvenserna av den formen av inflytande på något sätt genom att säga

att inflytande alltid är av godo och eftersträvansvärt i alla situationer. Och, utan att på något sätt

undergräva vikten av att som socialsekreterare informera, kanske är det det som för någon blir

helt avgörande och ger någon mandat att utöva inflytande av ett eller annat slag. Som flera

respondenter påpekade är det vanligt förekommande att klienterna inte känner till sina

rättigheter, exempelvis, vilket borde kunna få stor betydelse för den enskilde i det här

sammanhanget.

40

Vad säger de om förutsättningarna de har för att möjliggöra brukarinflytandet? Vilka

hinder och möjligheter har de när det gäller att tillämpa inflytandet för de klienter de

möter i sitt vardagliga arbete?

Här visade resultatet att hindrande faktorer i sammanhanget till exempel kan vara det

byråkratiska systemet och utredningsförfarandets upplägg (politikerna i utskottet kräver t.ex.

att en ASI-utredning skall ha gjorts för att beslut om insats ska komma ifråga), vilket leder till

att socialsekreterarna avkrävs att utreda klienters hjälpbehov även i fall då klienten själv berättat

och kommit med önskemål om specifik insats. Att klienter med klara uppfattningar om vad de

själva behöver för insats, i alla fall måste utredas av socialsekreterarna, framstår som en paradox

till den inom socialt arbete klassiska tanken om ”brukaren som expert på sitt eget liv”.

Upplägget framstår snarast som ett frångående från det tankesättet. Ytterligare hinder som

framkom i studien var att då arbetsbördan var stor eller då klienternas förmåga att veta sitt eget

bästa ifrågasattes till följd av drogbruk. Att klienternas förmåga att fatta rationella beslut på

grund av missbruksproblem och konsekvenserna av det, framstår stå i direkt motsättning till

tanken om att densamme ska få inflytande i processen. I det allvarligaste laget, när klientens

missbruk bedöms grovt äventyra hens eller andras hälsa, kan den här motsättningen

manifesteras i ett tvångsomhändertagande. Tvångsinsatser som står i direkt motsats till

brukarinflytande.

Resultatet visade också att rutiner för tillämpandet av inflytandet saknas. Socialsekreterarna

har alltså inte tillgång till det som Socialstyrelsen (2012) påpekat vara viktigt: strukturella

stödformer eller organisatoriska riktlinjer i arbetet. Det övergripande målet om att skapa

drogfria klienter verkar kunna hamna i konflikt med mål om brukarinflytande. Som när Eli

ställer sig frågande till vad ett brukarinflytande är i en situation där klienten och hans bild av

klientens hjälpbehov tydligt skiljer sig åt. Klienten anser inte att hen har ett tablettmissbruk, Eli

anser att hen har det och därför är i behov av hjälp. Ska Eli lyssna på klienten eller ska han

överordna sig klientens uppfattning och utifrån sin professionella bedömning och den position

han har hävda att han inte gjorde sitt jobb om han inte agerade utifrån det han uppfattade vara

ett problem?

Möjliggörande förutsättningar för att tillämpa brukarinflytandet framstod inte som lika

många. Socialsekreterarnas relativt stora handlingsutrymme i arbetet verkar kunna både kunna

vara möjliggörande och hindrande för att brukarens inflytande ska ta plats. Flera av studiens

respondenter påpekade att de trodde att handläggningen kan variera mycket beroende på vilken

handläggare som handhar ärendet. Det borde betyda att olika handläggare väljer att göra på

41

delvis olika sätt. Kanske till exempel utifrån vad de har för personlig uppfattning om vad som

är ett positivt slags brukarinflytande i varje given situation?

När nu utredningsarbetet dessutom innehåller motsättningsfulla mål, framstår utrymme för

kollegiala samtal och diskussioner om brukarinflytandets villkor och möjligheter som

potentiellt välbehövligt. Kanske vore socialsekreterarna också hjälpta av att, från myndigheters

håll, få tydligare direktiv om hur brukarinflytandet ska tillämpas, om vad det är och om vilka

de specifika förutsättningarna är för detsamma inom socialtjänstens missbruksvård. En kontext

inom vilken Kristiansen (2009) påpekat, det behöver hända mycket, om utveckling av ett

brukarperspektiv ska komma till stånd: Om brukarperspektivet ska få en verklig betydelse måste

det omfatta alla delar av den behandling eller vård som brukarna deltar i (…). För

missbruksvården och forskningen innebär detta att de tillsammans med brukarna måste skapa

förutsättningar och metoder för brukarmedverkan i allt från utredningar och olika delar av

behandlingarna till uppföljning och utvärdering (a.a., s. 63).

42

Källförteckning

Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber.

Billinger, K. (2010). Kollegiala samtal mellan socialsekreterare inom socialtjänstens

missbrukarvård. Socionomen, (6): 28 – 35. [Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.socionomen.nu/ [2015-05-14]

Brukarinflytande i forskning och praktik. (2013) Föreläsning om/presentation av

forskningsprojektet: Individens ställning i missbruks- och beroendevården: en studie om

brukarinflytande i praktiken vid FORSA:s nationella symposium 14-15 mars. Storbjörk et al.,

Clarion Hotel, Stockholm. [Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.forsa.nu/FORSA/Symposium-2013.aspx [2015-05-19]

Bryant, J., Saxton, M., Madden, A., Bath, N. & Robinson, S. (2008). Consumers and providers

perspectives about condumer participation in drug treatment services: is there support to do

more? What are the obstacles? Drug and Alcohol Review, (27): 138- 144.

Brännström, G. & Riddersporre, K. (2014). Utveckling av missbruks- och beroendevården −

tillbakablickar och framtidsutsikter. Rapport. Sveriges Kommuner och Landsting: LTAB

Linköpings Tryckeri AB. [Elektronisk] Tillgänglig: http://skl.se/ [2015-05-14]

43

Bryman, A. (1997). Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund:

Studentlitteratur.

Fischer, J. & Neale, J. (2008). Involving drug users in treatment decisions: An exploration of

potential problems. Drugs: education, prevention and policy, 15(2): 161 – 175. Tillgänglig:

http://informahealthcare.com/ [2015-05-14]

Fridell, M. Holmberg, R. Billsten, J. & Benderix, Y. (2012). Utvärdering av Kunskap till

praktik – ett nationellt stöd till implementering av Nationella Riktlinjer för missbruks och

beroendevård. Rapport. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/ [2015-05-14]

Giertz, L. (2008). Ideal och vardag – Inflytande och självbestämmande med personlig

assistans. Avhandling. Växjö: Växjö University Press.

Har brukare något att säga till om i missbruksvården? Angsell, G-L. Panterbloggen.

Tillgänglig: http://www.socialpolitik.com/ [2015-06-16]

Hedin, A. (2011). En liten lathund om kvalitativ metod med tonvikt på intervju. Tillgänglig:

https://studentportalen.uu.se [2015-05-20]

Hillborg, H. & Rosenberg, D. (2012). Ett förtroendeuppdrag… Kartläggning av hinder och

framgångsfaktorer för brukarråd och brukarinflytande inom missbruks- och beroendevården.

Kommunförbundet, FoU Västernorrland. Delrapport 1. Tillgänglig: http://www.fouvalfard.se/

[2015-05-14]

Hultqvist, S. (2008). Om brukardelaktighet i välfärdssystemen: en kunskapsöversikt. Växjö:

Växjö University Press.

44

Johansson, R. (2007). Vid byråkratins gränser. Lund: Arkiv förlag.

Kristiansen, A. (2009). Ett brukarperspektiv på dagens missbruksvård. Socialtjänstforum – ett

möte mellan forskning och socialtjänst. Göteborg: Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap.

Kylén, J. (2004). Att få svar. Stockholm: Bonnier Utbildning.

Lipsky, M. (2010). Street-level bureaucracy – dilemmas of the individual in public services.

New York: Russell Sage Foundation.

Larsson, G. (2011). Bättre insatser vid missbruk och beroende - Individen, kunskapen och

ansvaret. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Elanders Sverige AB. Tillgänglig:

http://beta.regeringen.se/ [2015-05-14]

Omeni, E., Barnes, M., MacDonald, D., Crawford, M. & Rose, D. (2014). Service user

involvement: impact and participation: a survey of service user and staff perspectives. BMC

Health Services Research, (14): 491. Tillgänglig: http://www.biomedcentral.com/ [2015-05-

14]

Patterson, S., Weaver, T., Agath, K., Albert, E., Rhodes, T., Rutter, D. & Crawford, M. (2008).

’They can’t solve the problem without us’: a qualitative study of stakeholder perspectives on

user involvement in drug treatment services in England. Health & Social Care in the

Community. 17(1): 54-62. Tillgänglig: http://onlinelibrary.wiley.com/ [2015-05-14]

Rönning, R. (2007). i Askheim & Starrin (red.) Empowerment i teori och praktik. Malmö:

InterGraf AB.

45

Schön, U-K.(2012). Brukarmedverkan i en evidensbaserad praktik. Högskolan Dalarna. Till-

gänglig: http://du.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A564549&dswid=-195

[2015-07-18]

Smith, M., Gallagher, M., Wosu, H., Stewert, J., Cree, V.E., Hunter, S., Evans, Sam.,

Montgomery, C., Holiday, S. & Wilkinson, H. (2011). Engaging with involuntary service users

in social work: findings from a knowledge exchange project. British Journal of Social Work.

(42): 1460-1477. Tillgänglig: http://bjsw.oxfordjournals.org/ [2015-05-14]

Socialstyrelsen. (2013). Att ge ordet och lämna plats – vägledning om brukarinflytande inom

socialtjänst, psykiatri och missbruks- och beroendevård. Stockholm: Socialstyrelsen.

Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/ [2015-05-14]

Socialstyrelsen. (2015) Handläggning och dokumentation inom socialtjänst. Falun: Edita

Bobergs AB. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/ [2015-05-14]

Starrin, B. & Svensson, P. (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.

Storbjörk, J. (2015). Individens ställning i missbruks- och beroendevården – en studie av

brukarinflytande i praktiken. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Tillgänglig: http://www.sorad.su.se/ [2015-05-14]

Storm, M., Hausken, K. & Knudsen, K. (2010). Inpatient service providers’ perspectives on

service user involvement in Norwegian community mental health centers. International Journal

of Social Psychiatry. 57(6): 551–563.

Thomassen, M. (2007). Vetenskap, kunskap och praxis – introduktion i vetenskapsfilosofi.

Malmö: Gleerups.

46

Thomsson, H. (2010). Reflexiva intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Patterson, S., Weaver, T., Agath, K., Albert, E., Rhodes, T., Rutter, D. & Crawford, M. (2008). ’They

can’t solve the problem without us’: a qualitative study of stakeholder perspectives on user involvement

in drug treatment services in England. Health & Social Care in the Community. 17(1): 54-62.

Tillgänglig: http://onlinelibrary.wiley.com/ [2015-05-14]

Wadenström, R. (2003). ”Hermeneutikens betingelser i postmodern tid” i: Uljens, M.

Bengtsson, J. (red.) Livsvärldsfenomenologi och hermeneutik. Helsingfors: Helsingfors

universitet.

Wikström, E. (2005). Inflytandets paradoxer – möjligheter och hinder för självbestämmande

och inflytande i hemtjänsten. Avhandling. Växjö: Reprocentralen.

Bilaga 1

Ämne: Förfrågan om deltagande i studie

Hej,

Jag heter Mimmi Schröder och jag söker intervjupersoner till min studie om brukarinflytande.

Jag läser socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö och ska nu göra mitt examensar-

bete.

Syftet med studien är att belysa socialsekreterares uppfattningar om och erfarenheter av villkor

för brukares inflytande i utredning-och handläggning för klienter med missbruksproblem.

Min önskan är att intervjua mellan 4 – 6 socialsekreterare (en i taget). Intervjun planeras ta

omkring 30 – 60 minuter. Du som intervjuas ska arbeta som socialsekreterare med om inte bara

så främst missbruksärenden. Du ska ha arbetat under minst två år med missbrukshandläggning.

Jag som genomför intervjun har och kommer fortsättningsvis ta hänsyn till de forskningsetiska

principer som råder, som finns att läsa på hemsidan: www.codex.vr.se/texts/HSFR. Det här

betyder t.ex. att du som frivilligt väljer att delta i den här studien kommer vara anonym. Det

betyder också att du när som helst kan välja att avbryta din medverkan (utan att behöva ange

något skäl till varför) och att uppgifterna som samlas in endast kommer användas till den här

specifika studien.

Jag vill spela in intervjun i syfte att sedan skriva ned allt vi sagt ordagrant – så att jag kommer

ihåg och kan återge intervjuresultaten på ett så korrekt sätt som möjligt. Du behöver ge mig ditt

samtycke till att jag spelar in intervjun.

Tid och plats för intervjun: bestämmer vi tillsammans efter inledd kontakt. Jag träffas gärna så

snart som möjligt och som senast i vecka 17. När uppsatsen är färdig och godkänd får ni gärna

ta del av den.

Vänligen, Mimmi Schröder, 072 – xxxxxxx

Bilaga 2

Intervjuguide

Studiens syfte är ett belysa några socialsekreterares uppfattningar om och erfarenheter av bru-

karinflytande i handläggning och utredning för brukare med missbruksproblematik.

1. Presentera dig själv och studien.

2. Berätta kort om intervjun (tid, etiska kraven: samtycke., Nyttj., Info., Anonym.. OK att spela

in? Teman. Frågor på det innan vi börjar?).

Bakgrundsfrågor

Utbildning:

Erfarenhet som “missbrukshandläggare”:

Vad ingår i dina arbetsuppgifter?

Känner du till att ni ska jobba mot ett sk brukarinflytande?

Känner du till om ni har några rutiner för att arbeta med brukarinflytande vid din arbetsplats?

Uppfattning om brukarinflytande

Hur ser du på vad brukarinflytande är för något?

Tycker du att det är viktigt att brukare ska ha inflytande över handläggningsprocessen?

Tillämpning av brukarinflytande

Har du något exempel på hur du involverat en brukare i utrednings- och handläggningsproces-

sen?

I vilka delar av arbetets gång är det möjligt att involvera brukaren?

Förutsättningar för implementering av brukarinflytandet

Hur tänker du kring förutsättningarna brukare i kontakt med dig som handläggare har för att

utöva inflytande i processen?

Hur tänker du kring dina förutsättningar som handläggare att involvera brukare i handlägg-

ningsprocessen?

Fördelar med att involvera brukare?

Nackdelar med att involvera brukare?

När intervjun ska avrundas: har du något mer att tillägga?

Tacka. Fråga om att ev. Få återkomma med frågor. Ok med citat?