Embed Size (px)
Citation preview
Bra dialogbättre byggen
Bra dialog bättre byggen M
onica Havström
och Mie Svennberg
Blivande arkitekter och byggnadsarbetare möts i pilotprojekt
Monica Havström och Mie Svennberg
Skriften är producerad av Mie Svennberg, arkitektur konsulent i Västra Götalandsregionen och Monica Havström, frilansjournalist.
En god dialog mellan alla parter i ett byggprojekt underlättar
och rentav stärker arbetsprocessen. Men den är svår att få till,
många gånger brister kommunikationen av olika anledningar.
Varför inte hjälpa blivande arkitekter och byggnadsarbetare
att påbörja dialogen redan under utbildningen?
En bra idé tyckte tre gymnasieskolor i Västra Götalands-
regionen, Chalmers arkitektur och Sveriges lantbruks-
universitet som formade ett flerårigt samarbete. Här berättar
deltagare och projektledare om sina erfarenheter i hopp om
att fler skolor ska ta efter.
Text: Monica Havström och Mie SvennbergGrafisk form: Monica HavströmFoto: Erik Yngvesson (framsidan, sid 2, 5, 8, 12, 15, 16, 18, 19, 24, 26, 28,
29, 30, 32, 34, 37, 43, 46, 50, 54, 59) Gunilla Linde Bjur (baksidan, sid 6, 12, 42, 48) Andreas Lindblom (sid 6, 10, 20, 25) Mie Svennberg (sid 34, 38, 42)
Krister Engström (sid 40) Marcus Broman (sid 44)
Tryck: Svärd & Söner, Falköping 2010ISBN 978-91-976674-2-5
Skriften kan beställas från Konst- och kulturutvecklingepost: [email protected]
33
Bra dialog bättre byggen Om blivande arkitekter och byggnadsarbetare får kontakt redan under studie åren ökar chan-serna för en djupare förståelse för varandras yrkes roller. När bygg- och arkitekturlärare månar om och schemalägger gemensamma projekt hjälper de till att bygga framtida broar mellan dessa yrkesgrupper. I denna skrift kan du läsa om tre gymnasie-skolor med byggprogram i Västra Götaland, som har valt att samarbeta med två universitet med arkitektutbildningar. Samarbetet är en bra början för att på sikt nå fram till den goda dialogen mellan alla parter i byggprocessen.
4 5
Innehåll
Idén bakom dialogprojekten
Projektet i VaraSamarbete ger skräddarsydda villorArkitekten måste kunna kommuniceraExamensarbete ledde till uppdragFamiljen Lee bygger hus vid sin vägkrogSamverkan ger kompetenshöjning
Projektet i UddevallaFrån idé till färdig friggebodViktigt att byggeleverna ser sin roll
Projektet i AlingsåsEn skolgård där alla får göra avtryckFörankra idéerna och förvalta dem
Chalmers framtida medverkanHur kan arkitektutbildningen förbättra dialogen?
Arkitektur på schematSveriges enda arkitekturkonsulent finns i Västra GötalandsregionenGöteborgselever lär sig att vrida på begreppenArkitektur populär kurs på gymnasium i Jönköping
Tankar om arkitektur och nya projektNågra notiser
Patrik Gustafsson går byggprogrammet i Uddevalla för att bli snickare – ett självklart yrkesval för honom. Boden har han byggt tillsammans med två klasskompisar efter en Chalmersstudents ritningar. Läs om projektet på sidan 27.
6
8 9
11131721
26 2731
32 3336
39 39
44 45
4852
5458
6 7
– I Sverige är många arkitekter och bygg-nadsarbetare ovana vid att kommunicera på ett bra sätt. Det vill vi göra något åt, säger Gunilla Linde Bjur, professor i arkitekturens kultur och kommunika-tion på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Hon tror att dialogen kan börja redan under utbildningen, innan personerna kommer ut och möter fördomar om var-andras yrkesgrupper.
– Om vi kan bygga broar mellan bygg-nadsarbetare och arkitekter redan innan de får sina yrkesroller kan det kanske un-derlätta dialogen i deras framtida arbets liv.
Den tanken blev starten för dialogpro-jekten. Gunilla Linde Bjur och Mie Svennberg, arkitekturkonsulent på Kul-tur i Väst i Västra Götalandsregionen, utvecklade en modell för ett fördjupat samarbete mellan gymnasiets byggpro-gram och Chalmers arkitektutbildning.
De bjöd in representanter för tre gym-nasieskolor med bygg program i regionen till Chalmers för ett öppet samtal om tänkbara samarbeten.
Lagmansgymnasiet i Vara hade med sig en konkret idé redan vid detta första mö-te. De ville bygga villor som arkitektstu-denter skulle rita.
Östrabo Yrkes på Uddevalla gymnasie-skola valde att bygga en friggebod av en modell som vuxit fram under Chalmers-kursen Från idé till färdig byggnad.
Alströmergymnasiet i Alingsås ville skapa en ny utemiljö runt skolan genom att samarbeta med en blivande land-skapsarkitekt. Chalmers och arkitektur-konsulentens roll i det projektet blev att knyta kontakt med Sveriges lantbruks-universitet.
I denna skrift finns berättelserna om de vitt skilda projekten och vilka vägar de kom att ta.
Förord
Idén bakom dialogprojekten
Från skiss till inflyttningsklart hem. Villa Carlsson får sista strykningen fasadfärg.
8 9
Villa Vara, Villa Carlsson,
Villa Frisk och Villa Lee.
Byggeleverna på Lagmansgymnasiet i Vara får bygga specialritade villor som en del av sin utbildning. Studenter på Chal-mers arkitektutbildning får chansen att skapa skräddarsydda hus som examens-arbete. Detta samarbete är en tillgång för båda utbildningarna och ger studenterna värdefulla erfarenheter inför yrkeslivet.
Dessutom är det ovanligt för arkitekt-studenter att få rita efter en familjs öns-kemål, vara med om hela byggprocessen och få lära sig kommunicera med alla in-blandade från beställare, byggare och leverantörer. Och framför allt att få rita efter verkliga förhållanden som tvingar dem att anpassa sina skisser.
Tre av husen har byggts i ett villaområ-de i utkanten av Vara och där är ett femte
under uppförande. Det fjärde placerades på slätten utanför stan, intill beställarens vägkrog.
Varje husbygge har sina speciella för-utsättningar och därför har processerna blivit helt olika. Till första villan var det svårt att få några examensstudenter som ville ta sig an utmaningen. Inför fjärde och femte villan fanns det en kö av villi-ga arkitektstudenter, och flera års erfa-renhet att dra lärdom av. I detta kapitel berättar några av studenterna om hur deras villor tog form. Dessutom visar Leesa Lee runt i sitt hus där snickeri-arbetet pågår för fullt.
Hur ser bygglärarna på samarbetet med Chalmers? Deras tankar finns sist i kapitlet.
Projektet i Vara
Samarbete ger skräddarsydda villor
Det mångåriga samarbetet mellan Chalmers arkitektur och Lagmans-gymnasiet i Vara har resulterat i fyra specialbeställda hus: Villa Vara, Villa Carlsson, Villa Frisk och Villa Lee. Ett femte är på väg.
10 11
Anna Sandahl och Lisa Sjöstrand ritade den första av de så kallade Chalmersvil-lorna i Vara. Det var åt en familj som hade skaffat en tomt nära Lagmansgym-nasiet.
Annas och Lisas arbete började med att de träffade det unga paret för att se vilken vision familjen hade av sitt drömhus. Det var lätt att tala om mätbara kvaliteter som antal sovrum, badrum och husets storlek men svårare att beskriva de omät-bara. De som handlar om hur ljuset faller in, stämningar man efterstävar, hur rum-men hänger ihop och vilka vyer fönstren ger.
– Vi frågade hur deras vardag och ruti-ner såg ut. Det gav oss en bild av hur vi kunde disponera rummen i förhållande till varandra för att stödja deras sätt att leva, berättar Lisa Sjöstrand.
De hade fyra veckor på sig att rita ett
hus, få det godkänt av familjen och skicka in en bygglovshandling – en ut-maning, men ganska likt verkligheten. Det satte press på studenterna att lämna ett förslag som både följde deras egna arkitektoniska ideal och familjens önske-mål.
– Vi lärde oss att vi som arkitekter inte bara ska leverera det som beställaren vill ha utan förmedla nya idéer och visioner. Genom att lita på vår kunskap kan vi er-bjuda något utöver deras förväntningar. Familjens delaktighet i processen var avgörande för att kunna fatta snabba beslut i samförstånd.
Anna och Lisa reste till Vara och pre-senterade sina skisser för byggeleverna.
– Vi beskrev vår arbetsprocess och för-utsättningarna som vi haft att utgå ifrån, som detaljplanen, familjens tankar och tomtens utseende. Några var förvånade
Projektet i Vara
Arkitekten måste kunna kommuniceraArkitektyrket innebär till stor del att samordna krav och önskemål från beställare, entreprenör och leverantörer. Det kräver kunskap och förmåga att kommunicera, konstaterar Lisa Sjöstrand efter sitt examensarbete på Chalmers arkitektur.
Villa Carlsson
12 13
Under våren 2008 ritade tre Chalmers-studenter den fjärde villan i Vara som sitt examensarbete. Det var Karin Jern, Åsa Johansson och Mark Sevedstam som fick i uppdrag att skapa ett hus åt Leesa Lee och hennes familj.
Gunilla Linde Bjur var deras handleda-re och hon kontaktade Liljewalls Arki-tekter som erbjöd plats på sitt kontor när studenterna skulle slutföra sitt exjobb.
Lissie Rossing, arkitekt på Liljewalls tycker att Chalmersstudenterna tog väl vara på tillfället att presentera sitt projekt och samtidigt be om synpunkter. Det resulterade i att ”säkert 20 personer låg över ritbordet, fullt engagerade i att komma med kreativa idéer”.
Det blev många resonemang om ge-staltningsmässiga och funktionella kon-sekvenser. Vikten av att se helheten blev tydlig för studenterna, skriver Lissie Ros-
sing i en kommentar till exjobbet och fortsätter: ”Det var spännande att få den-na, för oss nya, kontaktyta med Chal-mers och samtidigt kunna erbjuda stu-denterna en professionell miljö.”
De tre studenterna upplevde att roll-fördelningen för arbetet i Vara var diffus, till exempel vems ansvar det var att göra kostnadskalkyl för bygget. De fick krym-pa huset när det uppdagades att budge-ten blev högre än beställaren tänkt sig, vilket var frustrerande för studenterna, men inget ovanligt problem enligt kolle-gerna på arkitektkontoret.
– Vi fick krympa vår skiss med 60 kva-dratmeter, men de skrattade och visade ett av sina kontorsprojekt som skulle minskas med 10 000 kvadratmeter.
När exjobbet var avslutat valde Karin och Åsa att rita kompletta bygghandling-ar till villan och fortsätta dialogen med
över hur mycket regler vi måste ta hänsyn till.
Anna och Lisa var måna om att ge bygg eleverna en tydlig bild av sina arbetsmetoder och vilka värden de strävade efter. Deras bygghandlingar användes som undervisningsmaterial när villan byggdes.
– Men det var svårt att få en fortsatt dialog med byggeleverna. Vi och bygg-lärarna hade behövt schemalägga möten för att det skulle funka.
Lisa Sjöstrand tycker att själva kommu-nikationens roll borde lyftas fram då den är fundamental i hela projekteringspro-cessen.
– Det kan vara avgörande hur vi som arkitekter lyckas förmedla vår vision till beställaren. Byggnaderna vi ritar kom-municerar i sin tur med omvärlden och speglar verksamheten som pågår på insidan.
Lisa Sjöstrand skrev en essä om erfaren-heterna från Vara med titeln Kommuni-kation och samverkan – om arkitektens arbetsmetod, vilken denna text bygger på.
Projektet i Vara
Examensarbete ledde till uppdragDeras examensjobb var att rita Villa Lee. När studenterna var klara fick de även uppdraget att göra alla bygghandlingar. – Det gav mig vad jag behövde för att känna mig trygg som arkitekt, säger Åsa Johansson och får medhåll av Karin Jern: – Visst har det varit häftiga diskussioner ibland. I efterhand ser vi vad vi hade kunnat göra annorlunda. Det är en rik erfarenhet, säger hon.
Anna Sandahl och Lisa Sjöstrand i sam-språk med Jan-Erik Persson som är ansvarig för byggprogrammet på Lagmansgymnasiet.
Villa Vara byggdes 2005.
14 15
Leesa Lee, elever, lärare och andra in-blandade i bygget, som konstruktören och plattgjutningsföretaget. Deras studiekamrat Mark lämnade projektet för andra studier.
För Karin och Åsa var kommunikatio-nen spännande.
– Vi ville förstås följa bygget och se hur det fortskred och vilken användning de hade av våra ritningar. Höll ritningarna god kvalitet? Fanns det saker som var otydliga eller felaktiga? Fanns det detalj-lösningar som de tyckte var krångliga och där de hade alternativa lösningar? Blev huset så som vi hade ritat?
Särskilt bygglärarnas åsikter om utfö-randet var viktiga.
– Vi ville helt enkelt ta tillvara deras kunskap av att bygga hus. Det blev också naturligt att vi pratade mest med lärarna på gymnasiet, och de i sin tur förde våra tankar vidare till eleverna. Eleverna var ganska många och det var svårt att ha en personlig dialog med alla när arbetet pågick. De var på bygget oli-ka dagar i veckan och hade inte alltid en helhetsbild.
Men i början av samarbetet pratade arkitektstudenterna med eleverna.
– Vi ville förankra det vi ritat hos dem som skulle bygga, få dem att tycka om och vårda projektet.
Kommunikationen med familjen Lee och skolan skedde främst över telefon.
Vid några tillfällen följde de också bygget på plats.
– Att mejla fungerade hyfsat, det var värdefullt som komplement, när man ville skicka en handling, men det gick inte att föra diskussioner via mejl.
Det var besvärande för kommunikatio-nen att bygget skedde i Vara, medan Karin och Åsa var i Göteborg.
– Det gav oss en mer perifer roll än vi önskat. Vi kände att det inte var oss som beställaren främst lyssnade på. Samarbe-tet med byggelever och lärare fungerade dock väldigt bra trots avståndet. De ringde om de ville ha svar på något eller behövde ta ett nytt beslut.
Här är ett citat ur Åsa, Karin och Marks examensarbete som handlar om hur de bemötte beställarens vilja ibland, när: ”... det som sades inte gick i linje med vår uppfattning, som i fallet med for-men på bubbelbadkaret. Det var för oss en lite besvärande insikt som födde eftertänksamhet. Vi är vana vid att uttrycka åsikter när det kommer till hus och vet med oss att vi månar om att få vår vilja igenom. Vi vet också att arki-tektyrket i sig kan framkalla osäkerhet hos folk. Givetvis framfördes våra invändningar med försiktighet, men kanske skulle vi ha hållit inne med dem. Det gäller även att komma ihåg vem som ska bada i karet.” Redo för nya uppdrag. Karin Jern och Åsa Johansson i ritsalen på Chalmers.
16 17
– Det blir bra, säger Leesa Lee och njuter av tanken att om några månader få flytta in i det hem som vuxit fram under drygt ett år.
Familjen Lee önskade sig ett hus intill sin bensinmack och vägkrog, vid E20 i Naum utanför Vara. Åkermarken låg utanför detaljplanerat område, vilket för-svårade bygglovsprocessen, men Leesa har en förmåga att få saker gjorda. Tack vare hennes engagemang har nu även 22 grannfastigheter fått kommunalt vatten.
Leesa tar oss vidare i huset. Dagsljuset fyller hallen och det kombinerade var-dagsrummet och köket. Stora fönster utgör väggar mot det som ska bli famil-jens trädgård och uteplats.
– Här ska vi ha skjutdörrar till flickor-nas rum, för att behålla känslan av rymd. Det hade arkitekterna inte tänkt från
början med det är en av detaljerna som vi ändrat under byggets gång, säger hon när vi går genom hallen.
Entrén är hon kanske allra mest nöjd med. Den öppnar sig som en famn och slutar med ett fönster mot innergården. Här blir det lätt att ta emot alla vänner som är en del av familjens vardag.
– Därför ville jag också ha en stor mat-plats och en köksö mitt i rummet. Det blir riktigt bra, säger hon och stryker handen över bänken när vi kommer till det kombinerade köket och vardagsrum-met.
Huskroppen bildar skönt skydd mot slättens vindar och även mot motor-vägens buller.
– Det är förvånande tyst här, inflikar byggläraren Morgan Larsson som också är i huset.
Familjen Lee bygger hus vid sin vägkrog
Här blir vårt sovrum, säger Leesa Lee med ett varmt leende, sträcker ut armarna i en vid gest och svänger runt ett varv på det sopade cement-golvet. Vi får varsin klädkammare, fortsätter hon, och visar ett överraskande utrymme bakom väggen där sängen ska stå. Det är bara två kvadrat meter golvyta, men över tre meter upp till taket.
Projektet i Vara
Leesa Lee visar runt i sitt hus på Varaslätten: ”På den här tomten var det bara potatismark för några månader sedan.”
18 19
Han hjälper Jonas Aronsson och An-ton Ivehag med fönsterfodren i vardags-rummet. Morgan visar en tjock pärm med detaljritningar, beskrivningar och bilder som arkitekterna gjort. Dessa har de haft stor nytta av under arbetets gång.
Byggprogrammets tvåor och treor har jobbat i lag om fem till åtta killar i huset. De har gjort allt snickeriarbete, från att resa takstolar till att sätta ytterpanel, med bygglärarna Morgan Larsson och Lars-Ove Larsson som arbetsledare.
Idag är de åtta elever på plats och de övriga sex jobbar utvändigt med foder
och de sista panelbrädorna. Vid tretiden bjuder Leesa Lee in hela gänget på fika. De knallar på led i lervällingen förbi det som ska bli garageuppfart och bort till vägkrogen.
– Tur för oss att vi fick besök idag så blir det lite längre rast, kommenterar en av eleverna.
Under fikat berättar killarna att flera av dem har fäder som är snickare. De ser fram emot att bli klara med skolan och börja jobba. Ingen av dem har några planer på att fortsätta läsa på högskolan. Inte direkt i alla fall.
Leesa Lee är glad över samarbe-tet med Lagmansgymnasiet och Chalmers, och ser fram emot inflyttningsdagen.
Jonas Arons-son och Anton Ivehag går i tvåan och gör delar av sin praktik i Villa Lee.
20 21
Jan-Erik Persson är ansvarig för byggpro-grammet på Lagmansgymnasiet. När Chalmers och Västra Götalandsregio-nens Kultur i Väst bjöd in till ett samar-bete hade han och kollegan Lars-Ove Larsson just fått en idé att låta någon rita en villa som byggeleverna skulle uppföra. I samma veva hade Jan-Erik pratat med sina vänner som var på gång att bygga sig ett hus. Så föll plötsligt alla bitar på plats och det gick fort att gå från ord till hand-ling. Jan-Erik Persson fick rollen som projektledare ihop med Gunilla Linde Bjur på Chalmers.
– Både vi och Chalmers tjänar mycket på detta samarbete. Det är ju guld värt för blivande arkitekter att få den träning-en. När vi får vara med i tidigt plane-ringsskede får våra elever en inblick i hela byggprocessen, och allt vad det innebär med budget, byggnormer etc.
Tidigare har det mest varit reparation och tillbyggnad som ingått. För Lag-mansgymnasiet är förutsättningarna
annorlunda jämfört med byg gymnasier i större städer.
– Vi har få stora byggföretag i Vara men däremot många små byggfirmor där eleverna kan göra praktik. Halva klassen får jobba på villaprojektet och andra halvan ute hos byggmästare och sedan byter de efter halva terminen. Den lös-ningen ger mer hantverkskunnande, me-nar Lars-Ove Larsson.
Två av skolans lärare fungerar som arbetsledare och platschef på bygget. Jan-Erik Pettersson har som projektledare även ansvar för bygglov, upphandling med underleverantörer för plattgjutning, ventilation, vvs med mera.
Tanken var att byggeleverna och arki-tektstudenterna skulle föra en kontinuer-lig dialog under hela processen. Vid varje projekt provades olika metoder, som att redovisa tankar och ritningar på en webbsida, eller en blogg där eleverna skrev om byggets olika skeden. Förhopp-ningen var att kommentarerna skulle flyta
– Ibland är det märkligt hur saker sammanfaller och erbjuder nya lösningar, säger Jan-Erik Persson, och berättar om hur skolans första villabygge kom till.
Projektet i Vara
Samverkan ger kompetenshöjning
Villa Carlsson – modeller och planritningar.
Entréplan Plan 2
22 23
handling. På sikt kan det generera arbets-tillfällen.
Villa CarlssonVid bygget av det andra huset, Villa Carlsson, valde de tre Chalmersstuden-terna att redovisa varje steg på en webb-sida där alla inblandade kunde följa pla-neringsprocessen och vara med i diskus-sionen. Där lade de ut tredimensionella bilder som gjorde det lättare för beställar-na och byggeleverna att tänka sig resulta-tet.
Här följer ett utdrag ur en artikel som Andreas Lindblom, en av Chalmersstu-denterna, skrev om arbetet.
”Det ovanliga med Villa Carlsson-pro-jektet var att byggnadsentreprenören var en skola och det innebar bland annat att vi hade möjlighet att etablera kontakt med dem som skulle bygga huset tidigt, vilket var väldigt viktigt för konstruk-tionsfasen. Om en lösning inte var opti-mal kunde vi tillsammans komma på en ny.
Även om man inte kan ta det för själv-klart att ha denna typ av dialog med byg-gare så tror jag att det är en vinst för alla projekt. Kombinerat med en välorgani-serad ritningsprocess är det den bästa garantin för ett framgångsrikt resultat.
Vad gäller beställarna så var vår hemsi-da ett bra sätt att hålla dem uppdaterade gällande designprocessen. Det var ett
effektivt sätt att kommunicera idéer innan vi tog beslut. Vi la ut skisser och de som ville kunde ta del av projektets ut-veckling. Dock skedde den mesta kom-munikationen per telefon.
I början av sin arkitektkarriär är det kanske inte så vanligt att få ansvar för ett helt projekt från början till slut. Jag är tacksam för att ha fått möjlighet att arbe-ta med Villa Carlsson och vill uppmunt-ra alla arkitektstudenter att ta chansen om de får göra ett liknade projekt.”
Villa FriskElin Flemming-Björkland var en av tre som ritade det tredje huset i Vara, Villa Frisk. Så här skriver hon om arbetet i exa-mensrapporten:
”Jag har lärt mig att per automatik be-akta faktorer som vind- och ljusförhål-landen, brandsäkerhet och tillgänglighet, inomhusklimat, akustik och inte minst hållbarhet ur både konstruktionsmässig och miljömässig synvinkel. Jag har lärt mig hur byggprocessen går till och vilka aktörer som kan eller måste vara inblan-dade. Jag kan numera visualisera idéer och kommunicera om arkitektur på ett sätt som är djupgående, men förhopp-ningsvis ändå förståeligt för icke-arkitek-ter när det behövs.”
Under arbetet med villorna har bygg-eleverna periodvis skrivit dagbok, som en
in spontant men det har varit trögt, enligt Jan-Erik Persson.
– Det som funkar absolut bäst är att ordna möten så byggeleverna och arki-tektstudenterna får träffas, här eller på Chalmers. Det har vi gjort i alla projek-ten.
En av bygg eleverna tyckte så här efter ett sådant möte: ”Man förstår hur arki-tekterna tänker, istället för att bara se det på en ritning. Så det är rätt skönt att ha pratat med dem.”
– Vi hade en ambition att låta arkitekt-studenterna undervisa några timmar här i Vara och det har vi genomfört i några av villaprojekten. Men det gick inte att schemalägga under Villa Lee-projektet som drabbades av tidsnöd när ritningar-na behövde ändras. Då fick vi istället fokusera på att få handlingarna klara, be-rättar Jan-Erik Persson.
För var och en av de fem villorna har beställarna haft olika erfarenhet av hus-bygge.
– När vi påbörjade den femte villan som blir ett passivhus hade vi redan från start fått en jättebra dialog med beställa-ren. Det är viktigt för samarbetet. Nu gäller det för oss att bygga så tätt att huset blir klassat som passivhus. Lyckas vi med det ligger vi definitivt i fronten, säger Jan-Erik Persson.
Lagmansgymnsiet är en skola i tiden och har skickat lärarna på Boverkets ut-
bildning om hur man bygger passivhus och miljöanpassar byggprocessen.
– Roligt att vi nu fått en beställare som absolut vill ha ett passivhus, inflikar Lars-Ove Larsson.
Veckan efter intervjun ska hela bygg-programmet till Göteborg för att träffa studenterna som ritar passivhuset och få höra hur de planerar. Den resan bekostas bland annat av prispengar som skolan fick av Vara kommun vintern 2008.
– Vårt byggprogram hanterar även vår elevkassa, det vill säga ersättningen bygg-herrarna betalar för elevernas arbetstim-mar. Tack vare dessa pengar har vi råd att göra studieresor.
Göran Trygg, biträdande rektor och ansvarig för byggprogrammet på Lag-mansgymnasiet tycker att skolan har kommit i en spännande fas tack vare samarbetet med Chalmers.
– Förhoppningsvis kan det öppna vä-gar in på Chalmers för några av våra elev-er. De får kontakter och mer insikt om hur högskolan fungerar. Vår utmaning som gymnasium är att få eleverna att bli nyfikna på högskolan och den forskning som pågår där, menar han.
Göran Trygg betonar också vikten av de vinster som näringslivet i kommunen kan göra när de engagerar sig i skolans byggprojekt.
– När våra lokala företagare vill vara med kan byggherren göra en bra upp-
24 25
uppgift i svenska. På Lagmansgymnasiets webbsida, under rubriken reportage finns deras berättelser om hur de fyra villorna tog form. www.lagman.vara.se
Ur dagboken för Villa Carlsson4 juni 2007: ”Det som har hänt sedan sist: dörrar är insatta, parkettgolvet är lagt, alla lister är ditsatta, köket är installerat. Nu återstår bara en massa städning och bortkörning av alla grejer. Hoppas att familjen kom-mer att trivas i huset. Det har varit spän-nande och lärorikt att vara med och byg-ga detta hus.”
Ur dagboken för Villa Lee13 januari 2009: ”I väntan på att elektrikerna ska dra elen
och isolerarna ska komma och spruta lös-ull i väggarna så har vi satt upp skiljeväg-gar, till de olika rummen, bestående av regelverk och plywood. Då det inte går att spika ner i plattan har vi limmat fast syllarna i plattan med asfalttjära så nu sit-ter det som berget.”
De båda utbildningarnas samarbete har även märkts i kommunen. Öppna före-läsningar, som handlade om attraktiva bostäder, stadskvalitet och framtidens byggande, blev välbesökta. Det satte igång debatten om vad som är fult och snyggt. Ska konserthus vara runda och rosa? Kan Vara konkurrera med stor-städerna?
Vintern 2008 fick Lagmansgymnasiet och Chalmers ta emot Vara kommuns miljö- och byggnadspris.
Jonas Aronsson och Anton Ivehag i Villa Lee.
Villa Carlsson
26 27
Byggprogrammets elever på Uddevalla gymnasieskola får göra enklare snickeri-projekt på skolan under första läsåret. När skolan fick chansen att samarbeta med Chalmers arkitektutbildning såg lärarna att kursen där studenter skapar friggebodar var en väg att knyta kontakt.
På Chalmerskursen Från idé till färdig byggnad jobbar studenterna med att rita och konstruera ett trähus, göra byggrit-ningar och slutligen tillverka en trämo-dell i skala 1:10. Det har efter några ter-miner blivit en diger samling av friggebo-dar i alla tänkbara former, inte bara gäst-stugor och förråd. Vad sägs om en flytan-de sushibar, trädkoja, väderskydd för för-skolebarn eller ett atriumhus på 15 kva-dratmeter?
Modellerna som blandar fantasi med praktiska lösningar lockar både gymna-sieskolor och privatpersoner att göra beställningar.
För de kursansvariga, Peter Lindblom och Stefano d´Elia, är det viktigt att ar-beta mot ett förverkligande av projekten. Det innebär till exempel att konstruktio-nerna måste vara realiserbara och ekono-miskt försvarbara.
Johannes Nelsson, Gamla dassets upp-hovsman, tycker att det var en väldigt rolig kurs.
– Dessutom var det nästan enda tillfäl-let vi fick att rita igenom en träkonstruk-tion i noggrann detalj under hela arki-tektutbildningen.
Sedan blev det en bonus för Johannes när lärarna i Uddevalla valde hans ritning som objekt för sina byggelever.
När bygget var i gång bjöd skolan in Johannes Nelsson och hans två kursleda-re till Uddevalla. Hela klassen med byggelever fick höra om Chalmers arki-tektutbildning och hur Johannes tänkt när han ritade och byggde modellen.
Projektet i Uddevalla
Från idé till färdig friggebodGamla dasset är en friggebod med torv på taket och ovanliga detaljer i konstruktionen, ritad av en Chalmers-student. Denna modell fastnade två bygglärare i Udde-valla för när de sökte efter en ny utmaning åt sina elever.
Bygglärare Lars Thorstensson, till vänster. Patrik Gustafsson,
Andreas Kronlid och Max Liljesson vid Gamla dasset som de byggt
under sin utbildning.
Bygglärare Hans Bäck visar modellen från Chalmers.
28 29
lära oss att tolka ritningar. Det blev en bra erfarenhet, tycker Max Liljesson och får medhåll av Andreas Kronlid och Pat-rik Gustafsson.
– Det blev lite diskussion runt hur vi satte panelen, minns Andreas Kronlid när han berättar om träffen med Johannes.
– Vi hade tolkat ritningarna lite fel, men det var snarast mitt fel, inflikar deras bygglärare.
Blir det några fler arkitektritade frigge-bodar för byggeleverna? Uddevallas byggprogram och Chalmers arkitektur tycker att det är svårt att hitta en bra form för samarbetet. Avståndet och rese-kostnaderna har påverkat. Det finns dock intresse att göra fler försök.
– Men det krävs stort engagemang. Inget sker utan att båda skolorna avsätter tid för just detta. Dessutom är det svårt att bolla idéer när våra kurser inte går samtidigt, säger byggläraren Hans Bäck som har ansvarat för samarbetet med Chalmers.
Inne i den väldiga bygghallen på Östrabo Yrkes står pallar med nedmonterade bo-dar och förråd som väntar på transport. Där finns också kiosker, lusthus och lek-stugor som grupper av elever jobbar på för fullt. De spikar panel, sågar till vind-skivor och monterar takpapp.
”Friberg, sätt en takstolsbräda först”, ropar byggläraren Hans Bäck tvärs över
hallen när vi kommer in. Han har ögo-nen på allt samtidigt som han visar runt. Killen på stegen lyder Hans goda råd, klättrar ner på cementgolvet och går mot virkesförrådet.
Inne i ett halvfärdigt hus står Jesper Olsson och spikar.
– Alla i klassen fick olika projekt. Jag och Ulrik fick detta, 17 kvadratmeter stort, beställt av en politiker i stan. Kul att lära nya moment, tycker Jesper som går i ettan.
Det mesta har han provat tidigare hemma på föräldrarnas gård.
– Men att lägga tak var helt nytt för mig.Tre dagar i veckan är hans klass inne i
bygghallen under första läsåret.– Då får vi lära oss en massa grunder.
Andra skolor har praktik redan i ettan, men jag tycker detta är bättre. Då är jag tryggare när jag ska ut på praktik i tvåan, säger Jesper Olsson.
Johannes i sin tur fick se elevernas ar-bete och höra vad de och lärarna tyckte.
– Det är en större utmaning att bygga efter en detaljerad arkitektritning, istället för att bygga en standardmodell. Och betydligt intressantare och roligare, menar bygglärare Lars Thorstensson.
– Det var spännande att se hur de tol-kat mina ritningar och hur min modell tog form. Jag ritade den för att bygga om
det gamla dasset vid mina föräldrars sommarstuga, gjorde den specifikt för den platsen, så det var roligt att den även passade för någon annan, säger Johannes Nelsson.
Det var lite speciellt att bygga Gamla dasset, tycker de tre killarna som fick själ-va snickeriuppdraget.
– Allt var nytt, det var första gången vi byggde något från grunden. Vi fick också
Helena Andersson, Mikaela Johnsson, Sofia Andersson och Camilla Thornberg går alla i ettan på byggprogrammet.
Johannes Nelssons Gamla dasset. Ritningar och bilder av Chalmersstudenternas friggebods-modeller finns på nätet för den som är nyfiken. Arkitektstudenterna har upphovsrätt till sina ritningar men de ger tillstånd till byggymnasier att använda dem i studiesyfte. www.chalmers.se/arch/SV/utbildning/fran-ide-till-fardig
30 31
Några tjejer som också går i ettan har just avslutat sin teorilektion och är på väg till matsalen. Deras bodbyggen är redan nedmonterade i moduler som ligger sur-rade och klara på lastpallarna.
– Vi ska vara med och resa dem på plats i höst, berättar Helena Andersson.
Hon valde byggprogrammet för en praktisk linje lockade mest.
– Jag gillar att få skapa något och att det är grövre jobb. Efter skolan vill jag jobba som snickare och tjäna pengar. Se-
dan, efter några år, får jag se hur jag kän-ner om jag vill läsa vidare.
Camilla Thornberg valde också bygg-programmet av intresset för att snickra.
– Det är till och med roligare än jag trodde.
Hon kan tänka sig att jobba som snick-are, men hon funderar också på att läsa vidare till arkitekt.
– Därför läser jag extra matte och naturkunskap, för att kunna komma in på Chalmers.
Ungdomar som först lär sig hantverket och sedan läser vidare till byggingenjör eller arkitekt får en helt annan förståelse för sitt yrke än de som aldrig har lärt sig snickrat eller mura, menar Hans Bäck på Uddevalla gymnasieskola.
Projektet i Uddevalla
Viktigt att byggeleverna ser sin roll
Hans Bäck har undervisat på Östrabo Yrkes i 15 år och konstaterar att under de senaste fem åren har antalet kvinnliga elever sakta ökat.
– Detta läsår är det 15 tjejer. De flesta siktar på att bli målare när de söker hit, men när de får prova på olika hantverk är det flera som visar intresse för plåtslageri och snickeri.
Vissa elever har planer på att läsa vida-re, andra är helnöjda med att bli snickare.
– När jag ser att en elev har förmåga att läsa vidare på högskolan väcker jag den tanken, pratar med dem om tänkbara utbildningar, säger Hans Bäck.
Men det borde vara alla byggymnasiers skyldighet att upplysa eleverna om hur de kan gå vidare, menar han. Några pas-sar kanske bättre som ingenjörer, arkitek-ter eller i en arbetsledande roll. Alla klarar inte heller fysiskt att vara hantver-kare livet ut.
– De som först lärt sig hantverket och sedan läser teori på högskolan får en helt annan förståelse för yrket än de som aldrig har snickrat, murat eller lagt plåt.
Hans Bäck ser det som en samhälls-nytta att lärare engagerar sig i eleverna.
– De flesta behöver bli sedda och få beröm för att våga gå vidare. När de gjort bra saker är det oerhört viktigt att de också får höra det. Jag hade en elev nyli-gen som sa att det var första gången någon berömt honom under hela hans skoltid.
Själv tycker han att det är ett privilegi-um att få vara med och forma ungdo-marna in i ett yrke.
– Många av eleverna har dåligt självför-troende men det kan vi lärare hjälpa dem att ändra på. Alla kan bidra, det inser ungdomarna när det går upp för dem att de bär ett ansvar som hantverkare. De ska föra vår svenska byggtradition vidare.
Uddevalla gymnasieskola är stor och består av flera sammanslagna skolor där Östrabo Yrkes har flest elever. Varje år tar byggprogrammet in hundra elever.
32 33
Alströmergymnasiet i Alingsås hade nyli-gen rustat upp skolan men inte gjort något åt skolgården. Därför blev Alströmer gymnasiets val i dialogprojek-tet att jobba med utemiljön. Skolan fick hjälp att komma i kontakt med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala som utbildar landskapsarkitekter. Studenten Anna Sääf nappade på erbju-dandet att göra projektet som examens - arbete. Hennes kontaktpersoner var främst lärarna på byggprogrammet och estetiska programmet.
Det blev en spännande utmaning och hennes arbete gick kortfattat ut på att in-ventera skolgårdens status och förutsätt-ningar, göra en visionsskiss för utemiljön kring gymnasiet och involvera elever och personal i design- och förändringsproces-sen av gården. En bärande tanke var att
förändringen skulle ske över tid, proces-sen gällde inte bara de elever som gick på skolan det år projektet genomfördes. Kommande elever skulle ta vid där tidigare hade slutat.
Annas mest omfattande del av exa-mensjobbet var att få till en samverkans-process med elever och personal. Det gjorde hon i form av så kallade gåturer och framtidsverkstäder.
Gåtur är en metod för att samla olika aktörer som får chans att utbyta erfaren-heter om platsen. Framtidsverkstad är en mer tidskrävande metod där deltagarna under några dagar får vara med om en kreativ och demokratisk idéprocess.
Grundidén med de båda metoderna är att alla har viktig kunskap att bidra med. När man sedan ska börja bygga får var och en hjälpa till efter sin förmåga och
Projektet i Alingsås
En skolgård där alla får göra avtryck
När den blivande landskapsarkitekten Anna Sääf fick uppdraget att designa ombyggnaden av en gymnasieskolgård gjorde hon det i dialog med skolans elever och personal. Med olika metoder skapade hon en vision som utgick från skolgårdens användare.
Viktor Berglund, Tom Kastberg, Robin Brundin och läraren Magnus Lindgren testar om bänken är tung nog för att få stå i fred. Ingen lär rubba den, kan de snabbt konstatera.
34 35
själva gården. Under samtalen med går-dens brukare förde hon diskussionen vidare.
– En skolgård ska vara levande. Gården ska vara en anledning att ta en extra sväng ut, en anledning att stanna ute en minut längre. Skolgården ska vara en plats att använda, utforska och själv vara med och utforma.
Ett resultat blev nya sittplatser på går-den. Nitton betongbänkar i olika höjder har byggeleverna designat och tillverkat. Andra elever får måla bänkarna. Med ti-den kan de spolas rena med högtryck när nya elever tar hemvisten i besittning och vill sätta sitt signum på uteplatsen.
Robin Brundin gjöt en av de första bänkarna och är nöjd. Det var lite kom-plicerat att göra formen och få fina betongkanter. Som utsmyckning på långsidan gjorde han en hammare.
– Jag ville ha en symbol från byggpro-grammet på bänken, säger Robin.
Han hoppas att andra ska gilla att sitta på den när den kommer på plats vid huvudentrén.
I sitt examensarbete, med titeln Att få sätta spår – om medbestämmande och plat-stagande på gymnasieskolgården, presente-rade Anna Sääf en mängd idéer som hon utvecklade tillsammans med eleverna. Några av dessa var:Identitet och entréer För att binda samman skolans splittrade område place-
ras revirmarkörer vid alla stora entréer i form av totempålar à la Alströmer. De pryds av ting som kännetecknar respekti-ve program och blir en identitetsförstär-kare, en skyltning av skolans verksamhet som såväl väcker intresse som förskönar området. Sittplatser Möbler och skolans logga gjutna i röd betong står framför huvud-entrén.Belysning Väl avbländade stolparmatu-rer placeras för att ge ledljus längs de vik-tigaste stråken. För att skapa en spännan-de och inbjudande utemiljö även natte-tid kompletteras dessa med belysning av fondväggar och utvalda detaljer. Matsalstorget Utanför matsalen flyttas gången så att gräsmattan på solsidan breddas. Mot väggen byggs ett trädäck med solplats på väg till och från lunchen. Rätt utformad skulle Matsalstorget bli den naturliga samlingsplatsen för skolan, vid högtider, redovisningar och framträ-danden. Väggar Under gåturerna tog deltagarna upp skolans fasader. A-huset och Aula-huset fungerar som skyltar i jätteformat, tack vare sin höjd. Fasaderna kan också vara ett sätt att få in mer färg, en spän-nande skyltning och skapa ett mer hän-delsetätt uterum, vilket efterfrågades i alla grupper. En svart tavla på Media-husets vägg ger möjlighet att varma dagar flytta ut lektionerna.
kompetens. Där var exempelvis bygg-lärarna ett stort stöd. De både kunde och ville ta in det praktiska arbetet med skol-gården i sin undervisning.
– Utan dem hade det inte blivit lika bra, säger Anna.
Petter Åkerblom är lärare och skol-gårdsforskare på institutionen för stad och land vid SLU och Annas handledare. Han menar att poängen med hennes exa-mensarbete var att göra en vision med många idéer som ska kunna förverkligas successivt. Examensarbetet bygger på att skolans elever och personal ska stimule-ras till att ta egna initiativ och att göra en sak i taget.
– Varje skolgårdsförändring är en pedagogisk möjlighet. Elever som engageras i förändringsarbetet får en känsla för platsen, att ”det här är min skola”. Detta stärker ungdomarnas
identitet och självkänsla, menar Petter Åkerblom.
Samtidigt är processen med skolgårds-förändringen en del i deras lärande.
– Endast lärarnas fantasi sätter gränser för hur det praktiska arbetet utomhus ut-nyttjas i det mer traditionella skolarbetet, tillägger han.
Alströmergymnasiet har över 1 500 elev-er och lokalerna för de 13 programmen är utspridda på ett större område.
Anna Sääf skissade fram en helhets-struktur för utomhusmiljön och hennes tanke var att skolan sedan skulle tänka ut detaljerna.
En reflektion som finns med i hennes arbete är att de flesta i personalen tyckte att skolgården är en plats för elever och inte för dem. Personalen hade den som utsikt, korsade den men var aldrig ute på
Alströmergymnasiets elever och Anna Sääf jobbade tillsammans fram förslag.Både lärare och elever på byggprogrammet gillade idén med sittplatser. Robin Brundin och hans klass-kompisar fick göra de första bänkprototyperna.
36 37
och skapa något nytt, säger Börje Molin.En lärdom han gjort är vikten att för-
ankra idéer innan man påbörjar ett pro-jekt.
– Det går inte att driva en idé för hårt innan man har med sig alla, även de skeptiska. När alla frågor är utredda och hela lärargruppen gillar förslaget då är tiden mogen för genomförande, säger Börje Molin, som nu trappar ner inför sin pensionering.
– Likaså måste arkitekten och visionä-
ren nå fram till beställaren och till den som betalar.
Både Fabs och skolledningen återkom-mer i våra samtal till bristen på pengar som en förklaring till att många bra idéer inte kan genomföras. Även Anna Sääf fun-derade kring detta problem i sin uppsats.
”När resurserna är knappa är det än viktigare att byggande, skötsel och underhåll av skolgården görs till en del av skolschemat. Det måste bli en del av undervisningen.”
Torben Grönlund, programledare på byggprogrammet, ser det som en viktig uppgift för skolan att förmedla tankarna i Annas vision vidare till nya elever, och hålla den levande.
– Om eleverna får vara med och påver-ka sin miljö tror jag att de också låter bli
att kladda ner och förstöra, säger han.Bygglärarna på Alströmergymnasiet
vill gärna att fler högskolestudenter kom-mer till skolan för att göra examensjobb.
– Det var en bra erfarenhet att få job-ba med Anna, en spännande process för både elever och lärare att få vara med
Fastighetsförvaltaren Fabs gillade det som Anna Sääf presenterade och valde att förverkliga flera av förslagen, vilket är ovanligt för ett exjobb. Först tog bolaget fasta på att göra entréerna mer inbjudan-de med nya tak, cykelställ, planteringar och markarbeten runt huvudbyggnaden.
– Annas belysningsidéer har vi också tagit till oss för att göra miljön lite fräck-are. Vi har satt spotlights mot fasader och träd. Det har stor effekt och är riktigt snyggt, särskilt med de upplysta löven. Dessutom blir promenadstråket mer in-bjudande nu när man har något att titta på och slipper gå i mörkret. Det är viktigt att folk vågar passera skolan och inte väl-jer att gå runt den, säger Lotta Rosen-berg, fastighetschef på Fabs.
Det behövdes något som tydligt visade besökarna fram till entrén. Till slut valde man att göra en lång gång i röd mark-sten, som en röd matta fram till dörren.
I nästa etapp av upprustningen kom-mer den röda gången få en fortsättning på andra sidan huvudbyggnaden.
Fabs bildade en arbetsgrupp med re-presentanter från en arkitektbyrå, sko-lans personal, elever och förvaltaren för att fortsätta omdaningen av utemiljön.
– Det är roliga möten med långa diskussioner, säger Lotta Rosenberg.
Hon hoppas att nya elever sätter sin prägel på skolan, att de vill dekorera sitt-platserna eller bidra med något annat. Det är flera etapper kvar innan Fabs är klar med skolgården.
Alströmergymnasiet har fått nya tak över entréerna och en röd markstensgång som visar vägen fram till huvudingången.
Förankra idéerna och förvalta dem– Kommunpolitikerna satte en gräns för vad det fick kosta, vi fick göra avkall på vissa detaljer i skisserna och förenkla taken som skulle ha varit av glas, men i stort har vi kunnat följa Annas förslag till utemiljön, säger Börje Molin, tidigare rektor för gymnasiets byggprogram.
38 39
Det är lätt att bli kluven inför land-skapsarkitektens roll, menar Anna Sääf.
– Vi ska vara den kreativa konstnären, den ansvarstagande samhällsbyggaren, processledaren, visionären och inspiratö-ren. Det gäller att sålla bland eller förena dessa roller, vilket jag lärde mig under exjobbet. Det är viktigt att vara tydlig med vilka funktioner man ansvarar för i projektet.
Gymnasieprojektet inspirerade Anna att fortsätta jobba med ungdomar och medborgarinflytande. Idag är hon an-ställd i Täby kommun och har vid flera tillfällen jobbat med att involvera barn och unga i planeringsprocesser.
Två metoder för aktivt deltagande
Gåtur går ut på att i grupp inventera olika platser som valts ut i förväg och diskutera deltagarnas tankar. Vad är bra och dåligt med varje plats? Hur går den att förändra?
Det är en bra metod om målet är att få fram ett färdigt förändringsförslag.
Framtidsverkstaden är en metod för att identifiera de platser som deltagarna tycker är viktiga, till skillnad från gåturen där landskapsarkitekten har valt proble-
matiska platser. Den uppmuntrar till övergripande diskussioner och deltagar-na gör sedan konkreta förslag i form av skisser över vad som kan göras för att förbättra platsen. Arbetssättet kan vara ett verktyg för elever som vill vara med och forma sin miljö.
Metoden är användbar när målet är ett långsiktigt och fortlöpande utvecklings-arbete.
Chalmers framtida medverkan
Hur kan arkitektutbildningen förbättra dialogen?
I ett jehu far vi 23 våningar upp i den glasade hissen på Gothia Towers fasad.– Visst är det ett fint perspektiv av Världskulturmuseet. Jag brukar ta mina studenter med hit upp för att samtala om stadens arkitektur. Det ger ofta bra diskussioner, säger Gunilla Linde Bjur.
Gunilla Linde Bjur är professor på Chal-mers arkitektur och en av dem som tog initiativ till samarbetet med de tre gym-nasieskolorna i regionen.
– Även byggelever från Vara och Alingsås får göra denna färd när de är in-bjudna till Chalmers tekniska högskola på en heldag, berättar hon när vi kliver ur hissen och in i hotellets skybar för en fika.
Gunilla väljer att sätta sig med ryggen mot de stora fönstren och förmiddagsso-lens strålar, mest för att kunna visa mig bilder i sin dator. Vårt samtal blir på så sätt rikt illustrerat. Först klickar hon fram en bild från Varaelevernas senaste studiebesök.
Varför är studiebesöken viktiga?
– Om vi ska få fram en bra dialog mel-lan högskolan och gymnasierna är det bra att ses på varandras olika planhalvor. Det blir mer avspänt och kommunika-tionen gynnas.
Hur skulle du vilja utveckla samarbetet?– Det vore bra om både gymnasiesko-
lor och högskolor tog större ansvar för att lära ut hur kommunikation fungerar. Idag skiljer sig många facktermer åt inom arkitekt- och byggbransch, och det leder till bristande förståelse, helt i onödan.
Vilka vinster ser du med dialogprojektet?– Både byggeleverna och våra studen-
ter får insikter varför man gör på ett visst sätt. Även lärarnas kompetens ökas vilket är mycket stimulerande, säger Gunilla
Under framtidsverkstaden fick eleverna skissa idéer direkt på skolgården.
40 41
Gunilla Linde Bjur undervisar i arkitektur på Chalmers
tekniska högskola i Göteborg.
42 43
alla delta i diskussionen, men på tider som passar var och en.
Att just Lagmansgymnasiet och Vara kommun ville samarbeta med Chalmers tycker Gunilla Linde Bjur var extra positivt.
– Främst har de en förmåga till nytän-kande i Vara. Ett bra exempel på det är det kaxiga konserthuset som förenades med nya delar av gymnasieskolan. På så sätt kunde man dela lokaler på ett genialt
sätt och kommunen sparade mycket pengar.
I den öppna hallen mellan skolan och konserthuset placerades en rymlig restau-rang- och kafédel. Aulorna kan utnyttjas maximalt av elever, konsertbesökare och konferensdeltagare.
– Näringslivet och flera industrier i Vara kommun har visat intresse för vårt samarbete. Det bidrar också till bra för-utsättningar, säger Gunilla.
och letar fram en bild från Vara, där två av hennes studenter och tre byggelever pratar om ritningarna som sitter upp-spikade på en halvfärdig innervägg.
Kan du lyfta fram någon lärdom som projekten har fört med sig?
Gunilla funderar en kort stund.– Samarbetet har drivits av eldsjälar
och det är aldrig självklart att någon tar över. Det krävs stort och ständigt engage-mang av alla parter.
– Det är ofta skarpa ämnesgränser på såväl högskolan som gymnasiet. Då kan det vara svårt att skapa utrymme för ett samarbetsprojekt som detta. Det gäller att båda parter lyckas förankra idén hos sina kollegor och ledningen om det ska lyckas.
– Tyvärr är det tidsaspekten som spräcker många idéer. Lärarna måste ofta jobba med detta utöver arbetstid. Ibland kan en blogg vara en lösning. Där kan
Elin Flemming-Björkland och eleverna som ska bygga Villa Frisk pratar om ritningarna.
Johan Fjellström, Elin Flemming-Björkland och Per Svensson visar sin modell i Vara.
Arkitektstudenter på plattan för tredje villan. Lagmansgymnasiet och Vara konserthus har gemensam entré och restaurang.Alströmergymnasiet besöker Göteborg.
44 45
Arkitektur på schemat
Sveriges enda arkitekturkonsulent finns i Västra Götalandsregionen
Mie Svennberg är arkitekturkonsulent och verkar för att barn och unga ska få diskutera arkitektur i skolan. Och kunna påverka.– När vi får upp ögonen för arkitekturen omkring oss förstår vi också att rummen spelar roll och påverkar hur vi mår.
Det finns några gymnasieskolor i Sverige som har arkitektur som ett eget ämne på schemat, till exempel Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönkö-ping, där teknikprogrammet har Arkitektur och design som en profil. På gymnasier med samhällsvetenskapsprogrammet finns kursen Sta-den och framtiden. Detta kapitel handlar om dessa arkitekturkurser, men även om arkitekturkonsulentens uppdrag.
Konsulentuppdraget gäller bland annat att inspirera lärare och annan skolperso-nal till temaarbete kring arkitektur i sko-lans olika årskurser. Det kan handla om allt från stadsplanering, utsmyckning av ett torg till att förnya en lekplats. Hon är själv arkitekt och anställd både av Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.
Under de åtta år som hon varit arkitek-turkonsulent har mycket hänt. Hennes uppdrag har gått från att leda kultur-pedagogiska projekt i skolan och stads-vandringar för barn till att nu även forma nya strukturer för att få med ungas erfa-renhet och idéer i stadsplaneringen. Ex-empelvis medverkar hon i olika nätverk, ett jobbar med frågor om barns perspek-tiv och barnkonventionen i fysisk plane-ring. Ett annat består av tjänstemän från
förvaltningar med ansvar för skolhus och pedagogisk verksamhet. Det nätverkets mål är att bygga ett kunskapscentrum som kan bistå med fakta och forsknings-resultat när en skola ska byggas eller byg-gas om.
– Det är viktigt att ha en kunnig grupp människor i kommunen att rådfråga när det gäller övergripande områden. Idag saknas en sådan. Det mesta hamnar på varje rektors bord och blir tungrott när de står ensamma.
På sikt hoppas Mie Svennberg att hen-nes konsulentarbete leder till att fler medborgare kan tolka sin närmiljö, att fler blir delaktiga i diskussionen om hur vi bygger staden.
Många kommuner har åtagit sig att vär-na barns intressen vid samhällsplanering,
46 47
i enlighet med FN:s barnkonvention.– Vi behöver vara fler som arbetar med
dessa frågor om vi ska leva upp till barn-konventionen, säger hon.
Än så länge är det bara en arkitektur-konsulent i Sverige men flera kommuner har visat intresse. Det finns dock ett nät-verk av arkitekter som tar pedagogiska uppdrag i skolorna. För den som är in-tresserad står alla kontaktuppgifter på nätet där man också kan göra en förfrå-gan: www.kulturkatalogen.vgregion.se
Det finns även ett nationellt nätverk inom Sveriges Arkitekter, Arkis, som ver-kar för arkitektur i skolan.
Hur kan man som lärare väva in arkitek-tur i byggprogrammet?
Man kan göra ett ämnesöverskridande projekt tillsammans med övriga lärare. Det kan ske runt ett av elevernas bygg-projekt, men även vara ett nytt tema, som Arkitektur och design, eller Vår stad i framtiden. Många ämnen kan finnas med, som matematik, svenska, bild, sam-hällskunskap och historia.
Det går att väva in en stor mängd frå-geställningar och uppgifter för eleverna i matematiken, såsom geometri, hållfastig-het, skala och proportioner.
På bildlektionerna kan man se på sam-tida och äldre arkitektur, gå ut och skissa i samhället, läsa ritningar och bygga mo-deller. I modellbygget finns plats för det
egna skapandet. Man kan undersöka form, färg, proportioner och rumssam-band.
På svenskan kan man diskutera och skriva om vad som man upplever som bra och dåligt i ett rum och försöka fun-dera över varför, skriva byggdagbok, chatta med beställare, snickare och arki-tektstudenter. Med fördel kan man bjuda in en arkitekt vid tillfälle för att föra en dialog. För SO-timmarna finns det mycket i samhället, till exempel att stu-dera bygglovsprocessen på stadsbygg-nadskontoret, eller intervjua politiker kring aktuella nybyggen.
Frågor för historietimmarna kan vara: Hur har staden utvecklats fram till idag? Vilka mötesplatser hade mor- och farför-äldrar när de var unga? Vilka har vi idag? Hur såg kollektivtrafiken ut för 50 år sedan? Och hela staden, eller samhället, är ju en historiebok med sina byggnader, platser och torg som ser ut som de gör av en särskild anledning.
Den som vill ha fler tips för undervis-ningen är välkommen att kontakta Mie Svennberg. Det finns också information på Västra Götalandsregionens webb-plats. Länken är: konstochkultur.vgregion.se
I Västra Götalandsregionens handlings-plan för barn- och ungdomskultur från 2008 står att läsa om arkitekturkonsulen-tens uppdrag, som bland annat innebär:
• att initiera nätverk och partnerskap som syftar till att utveckla modeller och kunskap kring lärmiljöer och närmiljöer som är trygga och stimulerande för barn och ungdomar.
• att initiera forskning och erfarenhets-utbyten kring miljöns och arkitekturens betydelse för lärande.
• att föra diskussioner om utformning och förändring i offentliga rum och mötesplatser.
• att involvera barn och unga i arbetet samt att finna former för att kommuni-cera idéer och erfarenheter.
Nationellt nätverkARKiS Arkitektur i skolan är ett nätverk med arkitekter som arbetar för att öka medvetenheten i samhället, och framför allt i skolan, om den byggda miljöns och det offentliga rummets betydelse. För Sveriges Arkitekter är det ett sätt att långsiktigt bidra till kvalitetsmedvetna bostads- och byggnadskonsumenter och beslutsfattare samt till en mer design-medveten byggbransch som bygger med högre kvalitet. Bland annat vill nätverket få fler lärare att använda det offentliga rummet som läromedel och kunskaps-källa. www.arkitekt.se/arkis
48 49
Arkitektur på schemat
Göteborgselever lär sig att vrida på begreppen
Varför ligger torget här? Hur ska man cykla för att ta sig till Nordstan? Vem bestämmer över Göteborgs skulpturer? Förutom kunskap om stads miljön får eleverna som läser kursen Staden och framtiden också fundera över varför dessa miljöer ser ut som de gör.
På Schillerska gymnasiet i Göteborg är det varje år cirka 90 elever som deltar i den nationella kursen Staden och framti-den, en obligatorisk kurs på samhällsve-tenskapsprogrammets kulturinriktning. Arkitektur, stadsplanering, olika per-spektiv på staden och egen gestaltning är några av de moment som ingår. Just det tvärvetenskapliga angreppssättet gör kur-sen extra uppskattad.
– Eleverna är otroligt engagerade i des-sa frågor och vill diskutera, berättar Lena Haraldsson som håller i kursen tillsam-mans med Birgitta Bengtsson och Ker-stin Gustavsson på Schillerska.
En allmänbildande del av kursen hand-lar om arkitektur genom tiderna, något som många gillar, visar ungdomarnas svar i kursutvärderingar.
– Vi gör till exempel en stadsvandring som representerar byggnadsstilar under ett århundrade och då får många upp ögonen för att arkitekturen är internatio-nell, berättar Lena Haraldsson.
Under kursen får eleverna träffa tjäns-temän på stadsbyggnadskontoret, stads-trädgårdsmästaren, arkitektstudenter från Chalmers och forskare. Till nästa kurs blir det en föreläsning om globalise-ringproblematik och hur staden föränd-ras när storkapitalet kommer in i bilden.
En termin bjöd arkitekturkonsulenten in skolan till en internationell workshop. Eleverna fick jobba i grupper med arki-tekter från alla kontinenter. Ett annat ex-empel är några elever som valt att delta i ett projekt som ska utveckla Vasaparken i Göteborg.
– Våra elever har nu presenterat sina idéer kring parkens ljussättning för park- och naturförvaltningen. Tjänstemännen tog del av deras tankar om hur man kan göra platsen trevligare och mer tillgänglig för alla, säger Lena Haraldsson och fort-sätter:
– Tack vara samarbetet med arkitektur-konsulenten har våra elever fått delta i aktuella projekt och varit med i diskus-sioner kring det som händer i samhället just nu. Vi ser hur tjejerna och killarna växer när de får vara en del av riktiga pro-jekt. De märker att de har något att till-föra med sitt samhällsperspektiv på frå-gorna.
Hon berättar att flera av eleverna har läst vidare på högskoleutbildningar i arkitektur, byggnadsvård och fristående kurser med anknytning till staden.
Som avslutning på kursen gör eleverna en stor utställning som är öppen för all-mänheten. Utifrån ett bestämt tema väl-jer de vad de vill fördjupa sig i och arbe-tena har handlat om alltifrån mötesplat-ser, alternativa kulturhus, statyer, stu-dentbostäder till cykelvägar och kollek-tivtrafik.
– Flera gånger har vi haft utställning-arna på Stadsmuseet. Det känns stort för våra elever, att få vara med där många ut-ställare konkurrerar om utrymmet, säger Lena Haraldsson.
Inför dessa utställningar har arkitek-
turkonsulenten Mie Svennberg samarbe-tat med elever och lärare kring presenta-tionen. Hon tycker att ungdomarna har mycket att tillföra i sina gestaltningsför-slag och synpunkter. Och de får en chans att påverka. Vid några tillfällen har beslutsfattare från kommunen bjudits in, det är viktigt att de och ungdomarna får mötas och ha en dialog om staden. Ofta blir de vuxna överraskade av de ungas insiktsfullhet i dessa frågor.
Visst är Staden och framtiden en krä-vande kurs, det håller Lena Haraldsson med om.
– Eleverna måste ta egna initiativ, och det ser vi tydligt att de gillar.
Kursen Staden och framtiden har funnits sedan 2001 och togs fram på uppdrag av Skolverket. Den skrevs av Ulrika Lundquist som är planarkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Göteborg. Som kurslitteratur finns Så byggdes staden av Cecilia Björk och Laila Reppen och Arkitektur och samhällsbygge – om stadsstudier av Ulrika Lundquist.
50 51
Några av eleverna på Schillerska gymnasiet
i Göteborg planerar sin utställning. Lena
Haraldsson håller i kursen Staden och framtiden
tillsammans med Birgitta Bengtsson
och Kerstin Gustavs -son (ej i bild). Arki-
tekturkonsulenten Mie Svennberg och arkitekten Mania
Teimouri medverkar i en del av kursen.
52 53
Arkitektur på schemat
Arkitektur populär kurspå gymnasium i Jönköping
– Vi vill stimulera elevernas intresse för arkitektur och ge dem perspektiv på sin omvärld, säger arkitekten och gymnasieläraren Ann-Marie Dahl.
Hon undervisar på teknikprogrammet på Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönköping och har utformat flera kurser kring arki-tektur för just teknikprogrammet. Under sex år hette deras profil Teknik, miljö och samhällsbyggande. 2007 döptes den om till Arkitektur och design.
– Då fick vi plötsligt hundra sökande varav hälften var tjejer. Det var ett unikt utfall.
Ann-Marie Dahl tror att namnbytet starkt bidrog till intresset.
– Teknik och samhällsbyggande lockar inte 15-åringar på samma sätt som arki-tektur och design. Vi måste börja där ungdomarna är i tanken.
De teknikelever som väljer profilen Arkitektur och design fördjupar sig i ämnet under andra och tredje läsåret. Lektionerna baseras på praktisk pro-blemlösning i samarbete med företag och myndigheter. Miljöaspekter som energi-
besparing och återvinning av byggmate-rial finns också med. Eleverna får följa ett husbygge från grund till takläggning, och även göra studieresor för att se större byggprojekt. Detta ser Ann-Marie som en stor fördel med teknikprogrammet. Det ger en bred högskolebehörighet och samtidigt får eleverna jobba kreativt. In-om programmet kan de också välja kur-ser som ger särskild behörighet att söka utbildningar till exempelvis arkitekt eller civilingenjör.
För några år sedan föreslog Skolverket att man skulle göra ett nytt gymnasie ämne om arkitektur och Ann-Marie Dahl fick uppdraget att skapa nya arkitekturkurser för teknikprogrammet. Hon författade fyra kursplaner, men de stannade vid pla-neringsstadiet då det hann komma nya direktiv från regeringen. Idag sitter hon med i expertgruppen som tar fram un-
derlaget för teknikprogrammet i gymna-siereformen Gy2011. I det nuvarande förslaget har delar av hennes kurstankar förts vidare under inriktningen Sam-hällsbyggande och miljö.
Ann-Marie Dahl tycker att teknikpro-grammet på gymnasiet borde kunna samarbeta med byggprogrammen och erbjuda gemensamma valbara kurser.
– Det hade varit toppen med en sådan lösning. För en enskild skola kan det vara svårt att få ihop tillräckligt många elever för en kurs. Då skulle vi kunna använda oss av internet för att lägga upp övningar och kursmaterial.
Hon menar att det skulle gynna många i samhället om fler gymnasieskolor hade arkitektur på schemat, för allmänbild-ningen om arkitektur och byggnation är låg.
– Vi är som byggnadsanalfabeter i det här landet. Det visar sig genom hur vi river och bygger i städerna. Planeringen skulle kunna vara betydligt bättre. Om alla fick lära sig att läsa av en stad skulle det i framtiden ha en positiv inverkan på hur vi planerar nya byggen och samhälls-strukturer.
I den egna undervisningen har hon märkt att det går lätt att få igång en dis-kussion med gymnasieeleverna, särskilt om hon väljer ett för dem välbekant bygge.
– De får hjälp att läsa detaljplaner och
bygglovshandlingar och lär sig att förstå sammanhangen och beslutsprocessen. Ganska snart inser de att de kan vara med och påverka.
Arkitektur och samhällsplanering fungerar även att introducera i grund-skolan, menar hon, med övningar som är anpassade för respektive årskurs.
– Det går att föra spännande resone-mang med lågstadiebarn om vilka som behöver bilar och var vägar ska vara, eller var skolans lampor sitter och varför.
– I alla dessa frågor går det att resonera kring helheten och väva in ekologiska, estetiska och funktionella aspekter. Då lär sig barnen att se andra värden, till exempel när det gäller ljus att inte bara tänka lampa utan även belysning och ljussättning.
54 55
En bättre dialog kring byggandet tjä-nar alla på. De som brukar husen, och för all del det offentliga rummet, har den största kunskapen om hur dessa används. Genom att föra en bra dialog genom hela processen mellan beställare, brukare, arkitekter och utförare blir det i slutän-dan ett bättre resultat när projektet fysiskt förverkligas. Beställaren får det man önskar om visionen får leva intakt genom processen – med hjälp av arkitek-tens och hantverkarnas kunskap och verktyg.
Byggnaders planlösning och utform-ning påverkar oss människor. Det har be-tydelse hur vår fysiska livsmiljö ser ut, för det styr hur vi rör oss, hur vi umgås och uppför oss. Därför borde det vara mer självklart att ge människorna som ska vistas i de byggda miljöerna chans att medverka i planering och beslut.
Hur ska vi få fler platser och rum som förmedlar något? Hur ska vi bygga en stad där alla får ta plats, som är spännan-
de, kanske inte så förutsägbar men ändå trygg? Hur ska vi få fler av oss att vara medvetna om vad det är vi beställer när vi ska bygga vårt hus eller vår stad? Jo, genom att föra en dialog mellan brukare, planerare, arkitekter och hantverkare för att utväxla kunskap och erfarenheter. Därmed får alla gemensamma referenser. Ju fler som vill vara med och påverka vår miljö desto bättre.
Arkitekten Klas Tham, professor emeritus vid Lunds universitet, har for-mulerat dessa tankar kring hur arkitektu-ren är oundviklig för oss människor:
”De fria konstarterna kan tillåta sig den suveräna rätten att vara obegripliga för gemene man, exklusiva och uteslu-tande. Detta gäller inte arkitekturen. Den utgör brukskonst, den kan inte som tavlan tas ned från väggen eller som musiken stängas av – den är oundviklig. Detta skall naturligtvis inte tolkas som att arkitekturen bör erbjuda populism Lagmansgymnasiet i Vara.
Tankar om arkitektur och nya projekt
av Mie Svennberg
56 57
verk som arkitekterna har att förhålla sig till. Ett annat exempel är att byggelever-na har fått fördjupad kunskap i att tolka ritningar och inblick i hela byggproces-sen. För arkitektstudenterna var den per-sonliga kontakten med byggelever och lärare central. När det blev frågor kring konstruktion, kunde man gemensamt diskutera sig fram till bättre lösningar. Bygglärarnas kunskap lyfts fram som vik-tig, något som arkitektstudenterna an-nars inte så fördjupat skulle ha fått till-gång till. Studenterna har också fått in-sikt om att en god dialog med beställarna är a och o för ett bra projekt. Kompeten-sen hos lärarna ökas också vid samarbe-ten som dessa.
Näringsliv och entreprenörskap Samarbetet med Chalmers har för några också inneburit möjligheter att utveckla nya idéer, till exempel byggandet av pas-sivhus. Här ser Lagmansgymnasiet en chans att nischa sig. Andra har reflekterat över fördelen med hantverkare som har större kunskap om form och design, och att fler byggfirmor skulle specialiserar sig med arkitekturkunniga byggnadsarbeta-re. Det är en entreprenörsidé.
Idag när många bygger om hemma ska de som amatörer ta alla beslut som inte finns med på ritningarna. ”Hör du, hur vill du ha det här i köket?” ropar hantver-karen och tvingas man då ge ett snabbt
besked är det risk att det blir en kortsik-tig och mindre smart lösning. Så om snickaren har sinne för vilka lösningar som blir både estetiska och funktionella kunde det kanske innebära en konkur-rensfördel för firman.
Kanske vore det självklart att arkitektur fanns på schemat på varje byggymnasi-um, liksom att arkitektstudenter fick mer hantverkskunskap under sin utbildning. Tidigare var byggpraktik ett obligatori-um på arkitektutbildningen.
Ett samarbete mellan blivande arkitek-ter och blivande byggnadsarbetare kan förenklas genom att möjliggöra sampla-nering av kurser för gymnasiet och uni-versitetet. Vi har sett att det är fruktbart att skapa möten och erfarenhetsutbyte mellan studenter och elever, universitets- och gymnasielärare, och vi vet att projek-tet har väckt tankar och idéer hos både arkitekter och hantverkare.
Den som vill veta mer om projekten är välkommen att kontakta arkitekturkonsulent Mie Svennberg. Epost: [email protected]
och idylliserande kitsch. Men väl som ett konstaterande av att arkitekturens ge-staltning med djup respekt måste utgå från de människor som skall använda den, från deras världsbild, deras föreställ-ningar om livet.”
Citatet är hämtat från Thams föreläs-ning Människan i arkitekturen.
Att tänka på inför nya projektVi hoppas att de tre pilotprojekten i Väs-tra Götaland ska vara till inspiration för nya samarbeten mellan universitet och gymnasier i Sverige. Vår skrift beskriver en modell som vi ser kan utvecklas vidare och vad kan då, med utgångspunkt i de tre projekten, vara viktigt att tänka på?
Förankring i organisationen Det är viktigt att förankra projektet så det inte hänger på eldsjälarnas insats. På såväl universitetet som gymnasiet finns skarpa ämnesgränser vilket ibland gör det svårt att skapa utrymme för ett samarbetspro-jekt.
Här krävs tid för planering. Om arbe-tet kan förankras inom flera ämnen i kursplanen på gymnasiet blir inte projek-tet något man ska driva vid sidan om. På både Lagmansgymnasiet och Östrabo Yrkes uttryckte lärarna att det var en rolig utmaning med nytt och unikt rit-
ningsmaterial. På Alströmersgymnasiet förankrades projektet inom ett par gym-nasieprogram och vävdes in i skolarbetet. Här tog också skolförvaltarna till sig ex-jobbsförslaget som ett underlag för vida-re utveckling av de idéer ungdomar och personal tagit fram.
Avstånd, tid och ekonomi Det fanns till exempel inte tid för studenterna att resa till byggarbetsplatserna så många gånger som man ville. De viktiga mötena mellan studenterna och eleverna fick ibland stå tillbaka när bygghandlingar skulle fram. Även det geografiska avstån-det var ett hinder ibland. För att delvis lösa problemet möttes man på internet, på bloggar och via mail. Det kan vara viktigt med ekonomisk stöttning, för att studenterna och eleverna ska kunna träf-fas oftare.
Dialogen projektets hjärta När stu-denter och elever möts sker en dialog på riktigt kring ritningar och skisser, kon-struktioner och byggdetaljer. Chalmers och byggymnasierna har haft samma ut-gångspunkt och ambition, att lära om varandras arbetsfält.
Vårt projekt har inneburit att studenter och elever fått inblick i varandras världar och även fått syn på saker man inte tänkt på eller stött på tidigare. Ett exempel är byggelevernas förvåning över det regel-
58
Gymnasieskolans byggprogram har fyra nationella inriktningar: anlägg-ning, måleri, plåtslageri och husbygg-nad. I husbyggnad ingår trä, betong, mureri, glasmästeri och golvläggning. Femton veckors praktik ingår i den tre-åriga utbildningen.
Chalmers institution för arkitektur har utbildningar inom programmen Arki-tektur, Arkitektur och teknik samt master-programmen Architecture, Design for sus-tainable development och Management of Design, Construction and Facilities.
Intize – ett matematikprojektStudenter från Chalmers tekniska hög-skola och Göteborgs universitet erbjuder elever gratis privatundervisning i mate-matik hela vägen från högstadiet till gymnasiet. Varje student är mentor för fyra gymnasieelever. När gymnasieele-verna går i tvåan kan de i sin tur bli hand-ledare till högstadieelever. Mentorernas roll är att förklara syftet och nyttan med matematiken. På köpet får gymnasieele-verna en inblick i högskolans miljö och knyter kontakter.
Johan Svensson, vid Industriell ekono-mi på Chalmers, är projektets kontakt-person. www.intize.org
Samarbete mellan många länderPlayce är en internationell, ideell organi-sation bestående av ett fyrtiotal arkitek-ter, planerare och andra som arbetar för att engagera barn och unga i aktiviteter kring den byggda miljön. Organisatio-nen arrangerar till exempel workshops och då bjuds även unga in som deltaga-re. En sådan ägde rum i Göteborg 2007. www.playce.org
Villaprojekten i Vara fick prisVintern 2008 fick Lagmansgymnasiets byggprogram och Chalmers arkitektur ta emot Vara kommuns byggnads- och mil-jöpris för ett ”framgångsrikt samarbete som har avsatt positiva och spännande spår i den byggda miljön.”
Det var ett stort erkännande av arbetet som alla inblandade har lagt ner. Juryn skrev vidare i sin motivering: ”Elever och lärare har genom sitt samarbete, som även inkluderat enskilda byggherrar, sti-mulerat debatten kring villabyggande i Vara. Samarbetet har gett eleverna på de båda utbildningarna verklighetsförank-rade förutsättningar. Det har resulterat i varierad och intressant arkitektur som med formspråk och planlösningar kun-nat tjäna som inspirations källa i en vidare krets.”
Några notiser
