F h t a upplagan i augusti 1981 10 000 ex Teckning'nr, omslag och inlaga: Yvonne Westerberg/Tecknad Bild Fotogrttficr: Ingmar HblmSsedN bild 64 (taMrt), Bengt Lundberg/N bild 64 (ailesh&r Lena Widell bild 34, 63,77, 78 och Kar1 F Berggrenfierigea Lantbruksuniversitet bild 1 0 0. I&ne Anderroon, Lena Widell och LTs fbrlag 1 8 91 Centraltryckeriet AB, Bofis 1981 ISEN 91-36-01 005-7

Innehl

VAXTERNAS BYGGNAD . . .. . . . . . . . .. . . ... . .. .. .. .... . ..Vfixtemas yttare utseende 7, Vikternas inre byggnad 18

7

V&TERNASFYSIOL~I . .. . . .. . .... . ... .. . . .. . ... . 27 Vaxtemas kemiska best&ndsdeIar 27, Vaxtemas.vattenhushAllning 28, NaringBiipptagning genom roten 31, Fotosyntesen 32, Andningen 35, Jsnin 37, Nringsupptag ning hos icke grfina vaxter 37, Vaxterna8 utvecklingsfaser39

. ..

VAXTERNAS FO~~TPLANTNING . . .. . . .... .... . . 48 K 6 d b fodming 48, K&nligforkmn 49, Sr* pi av frukter och fron 50

. ... .. .

V~%XTRTKETS INDELNING

.. ... ......... .. . . . . ... . . ... .

51

Sporvftxter (kryptogamer) 53, FrWaxter (fanerogamer) 64

.--... ....+............ .............Ekologi 72, Skogen 73, Myren 76, Heden 78, ng 79, Insj 80,Havsstranden 82

72

ARFTL~GHETSLA.RA . , .,. . .. . .. ... .. ... .. ... . . .... . . ...Krorniosomerna och relldelning.en 83, Mutationer 85,Kromosomtalsknin86, D mendelska arftlighetslagama 86, eVaxtfbrdlin88

R3

SAKREGISTER . .... .. ... . . . .. . .. . . . . . . .. .. . .... .. ..-. . 91

TUI lsare

Botanik f r k grunden ett likomedel som bestav tv delar, en faktabok och en arbetsbok. Det i f h t a hand avsett att anviiiitias vid mkolor med grundlaggande utbildningar inom jordbnik, skogsh k och trad&& Var Erhoppning Z r att boken val anpassad till dessa utbildningar, vcke intresse och skapar motivation f

*

fimnet.

Faktaboken rikt illuatrenid ftr a t underlfitta fStrBtSelsen och t anknyta till verkligheten. Arbetsbokens uppgifter att smla i och n atudera v&xtmaterial och att atudera naturen konkretiserar k m e t yttertigare. De enkla laborationauppgftersom firnis beaturivna i arbetsboken underltittarf?mt&elsenav vxtema fysiologi. Uppgifterna av varierande omfattning och svSrighetagrad och ger mjlighete till sva sjalvatandiga aktiviteter mm gemenaamt arbete i mindre grupper. En del uppeifter &rtnktsom Sterkoppling och repetition av genomgngn avsnitt. Botanik f r k gronden omfattar de viktigaste grenama h m botaniken, dvs morfologi, anatomi, fysiologi, systematik, ekologi och iirftlighetalara. P4 de grundlggand utbildningarna inom dett omr&derckeoftaat inte tiden till att grundligt behandia alla a dessa grenar. Urare och elever b darfor gemmaamt komma veren vilka delar man skal1 fordjupa om i och vilka som kan behandlas mera eversiktligt.Vassbo och Bro, v h 1981 Idne Andersson och Lena Widell

Vaxtemas byggnad

elar,e itt anvndabruk, skoga'$1 anpassad ativation for

^^

wXkma~ fltre

utseende

Lraom vfixtemas yttre utseende kalias morfologi. Ordet morfofogi grekiska och betyder formlxa Nett fr gror utvecklas forst en rot och dfirefter hjdrtbladen,. Hjrtblade skiljer starkt fran de blad som utvecklas senare, De ar vanligen kortlivade bildningar och g&runder beteckningenkotyledoner.

atiielse och samla in ochm a r fimnet beskrivna i logi. ppgif rad och ger gemensomt m SterkoppI

narna inom itjk, ekologi I ,iom detehandla alla amt komma Ika R m kan o

D enhj&rtbladigu -ma, e monokotyledonerna, har ett bjrt blad och de t&hj6rtbiudiga, dikotyledonerna, har tv& hjartblad. Hoa barrvxternfhkommer vanligen flera hjartbhd, som pitter t krans. Efter groningen fortaatte plantan att f i x a och Mxtens vegetativa organ, dvs rot, stam och blad, utvecklas.

Kotenbfiruilekillnadfr&nfltaiDbiidnmgar aldrig blad eUer bladd a g . Vaxterna9 rotaystem bes* av huvudrot med SIdot~7tter eller av aduentiv&tfsr. Adventivtitter (birijtter) hallas de rotter som utrecklaa frfin nedre delen av stammen eller frbladen.

. .

Huvudrot med aidodtter Brekommer hos tv&hjiWbladiga vfctter och barrta-ad- Huvudruten kan vara uppsv&lldoch nfiringsiagrmde och kalla0 d& lor pdrot, vilket firekotmner hos bl a morot och sockerbeta. Hm mfinga av vAra rotfrokter kghr aven delar av s t a m e t i idet B m vi i dagligt tal kallar lor rot. o

afriing av rot och slum k a n#

Blld 5. Kr*

och trtfOtter hos gr&.

HOR enhjftrtbladiga vxtern d% huvudroten p& ett tidigt de Btadium och ersatta av a d v e n t i m k . Gr&sen bildar vid groningen a k f r d t t som b e d r av en huvudrot och *a e~ adventiwtftter. K* sedan stammen v a e r upp utvecklas nya adventivrikkm, s k krwm%tter,vilka svarar lur grasplantana fortsatta vatten- och dringsupptagning. Aven tvhjrtbladi vgxter utvecklar ibland adventivrbtter. Vid vegetativ IWikning av m&ngatrfidg&nlavaxter utnyttjas bildning av adventivrfitter p&blad, skott och a h m a r . Vissa vaxter bildar sn~bbt advenwtte Una andra som ar mera

h g blad

eller blad-

med sidor4ffer eller tllaa de rtte som

"bga m h t e rotbildningen p&&yndas genom h r m o r Boten kan ocksh delta i vxtea vegetativa forfikni en del vxtehar fonniga att akjuta skott &&n knopp na. Flera beavbliga og-&, t ex Skertistel, fettistel, Ak.

hfiflthov, sprider aig och hervintrar pS detta &tt.

bjrtbladigvxk ch n&ringslagrande

b1 a morot och g&r Sven delar av t.108

Bild 7. BeavBrllga rotogrh.

eten p ett tidigt

ildar vid groningen p a adventivrtter adventivrtte8 k tta vatten- och n. 'utvecklar ibiand ga tradgSrdsv&rter kott och stammar. indra som ar mera

Beroende p&plantana livslng roteyBtemet oliki Ettrig vaxter har vanligen ett svagt utvecklat rotf smala och trfidlika rotter. TvSSriga och flerrigv ~ s t ett kraftigt rotsyatern redan forsta ret

STAMMEN

Stammen bar till skilhifld fr&nroten blad, eller Atnmt efter blad. De stallen dar blad utgkallas d e r eller tiet melian tv& noder benfhm infemod eller ledstycke

Stammen kan vara ovanjordhk eller d a j o r d i s k . Den ovaqjordiska tamm men Sr antingen 6rtarhd eller vedartad. Om stammeil &rmjuk och saftig kallas den &j& En stjalk som saknar blad och endast bar blommor kallas st&ngel. Grasens stjiilk kallas str& och &rihliutom vid de anaviillda och h8da lederna.

Blld 9. Olika typw av &made stammar.

Nedliggande, 6rtartade stanunar katlaa ut&pare eller stoloner.

PrSn dessa utvecklm Htter och nya skott. Detta Brekommer host ex smultron och jmdgubbar,

Blld 10. U arevof.

hos jordgubbar kalias ofla

Underjordiska atamdelar forvaxias ofta med rotter, men firekomsten av blad eller blad& klassar organet som stam. Horisonteila undeqjordiska stammar gfir under benhmingen rhizom och iimehaller ofta upplagsnring Exempel p8 vaxter med rhizom ar kvickrot, liljekonvay och vitsippa. Hos potatis yttersta ledstyc-

BM ii.olika typw W delar.

kena av den undedordieka stammen fdrtjockad till en s potatisen, vilken &r rik p&atfirkelue. En tredje typ av i stam fiirekommer hos l&kvaxtema. Deam har en kort, jordisk stam som kalla5 lekkaka. F r h denna utgAr ftir underjordiska stam- naringalagrande blad, vilka tillsammans med lakk lken

aten oyaqjorl s*en

ar blad och h sir& och

l6km-m nedre dal,

m

E n stamdel med blad bildar ett skott. Outueklade knappar, Dessa anlgg atampetaar och i bladveck CM i benmninge toppknoppar respektive sidoknoppar. l hternodernas Iangd kallas akotten hos vedartade vm respektiv koriskott. Langskotten avarar for vxten Ii Kortskotten ar ofta blombrand och kalim hos fiv

-@ ler stoloner.tommer hos

Skotten kan vara ombildade till klangen, tornar i Tornar &r Fdrsedda med kroch kan inte a v i a p &madema skadag. Taggar d h m o t enkla utskotl ytan och lossnar lt frstammen.

BW 13. Tornar, taggar och ktangen ombildade skott.

rhizom ar rata ledstyclomar hos afintaggar hos me

kISr

BLADET'

Badfotevanligen svagt utvecklad och utgendast en anavgllning vid lissen av bladakaftet, FOre bla~llningeti hosten p& utvecklas ett avgrFmsande cellskikt mellan bladfoten och stammm. N k bladet f d t framtrdeett bladam p&& a m m a S p i e l Ia bladfotsbildningar Er slida och ~tipler. Slidan utg& vanligen en mer eller mindre rtinnformad utvidgning av bladfoten och &rvanligen atj&lkomfattande.Demm bildning tir speciellt ve1 utvecklad hos flockblommiga v h t e r som t ex hundkh och dill sarot hos @#en. Vid fiverg&ngen mellan slida och bladskiva firma hos viasa @ en hinnlik, tvetler ~ t s i gutdras t gen bildning, s k snarp.

m urskiljaatter p a blad som2

Stipler parvis mer dler ouaidre bladilta bildnings vid hiadfot..Rosor, arter och pelargon Sr exempel p tydliga stipler.

r uppfattas

jki11. Dessa

m

viixteais

innehAller tdfot, blad-

.hnoffll

PB I I ~ Bladsklvans former. 18.

Bladskivana utseende uppvisar en s a k variation tr form, nervatur och bladkantens utBeende. Bladskiva enkel eller sanunansatt. Enkla blad har endast en bla antingen hel eller flikig. Sammansatta blad har fl vor. De iir parbladiga eller fingrade.

last en finp&hosten

och stam-

'.

ad utvidg-

v1~ i t d Bladfonner och bladkantens utsa19. ende.

mna bild som t ex

Bladets form och bladkantena utseende anviindn oi akiljande karaktarer. Bladen kan t ex vara jhmnbreda, avlanga, syllika, ggrundahjartlika eller njurlika. Bli helbrddad sfigad, naggad eller tandad.

NftrtNhr tned d o a d kant

njurilkt med naggat) kant

lhmnbfett kant elbraddarimed

Boarunt med o j h n l tandad kant

bit hel

Bladskivan genomvfivs av nerver, som iimeh&Hert nor ftir vatten och niiringskimnen. De vanligaete typerm tur fir parallellnervig, fiadernervig och handnervig.

Parallellnerviga eller enkelnerviga blad har flera till ~yiica ogrenade nerver, aom loper j m i d e a med varandra genom bladskivan. Denna typ av nervatur finns bl a hoa enhjaribladiga vaxter, a%som gras och tulpan. Fjdernervig blad har endast en forgranad huvudnerv. Defcfca Rimkommer hoa bl a ek och m a s h . Handnerviga blad har flera furgrenade huvudnerver B m s r l r o taa ut fr bladskivans bas, Handnerviga blad fmkmtuner hos bl a l6nn och vinbar. Med hansyn till bladens inbordm placering p& stammen talar man om olika bladat&Iltiiiigar.De olika stallningstypema motsatta, kransstallda, spiralstlldoch rosettstallda. Med motsatta blad menas att tvA blad uigar &h samma nod. Om ett bladpar sitter forskjutet ca 90 i Rirh&illandetii bladparet nedanfor och o v d b r , talar man om korsvis motsatta blad. Kransatalida blad innebar att tra eller flera blad sitter vid samm a nod. Om.det endast Bitter ett blad vid varje nod hbladen spiralst&llda. Detta kallas ock& for att bladen. sitter "&&Ida" utmedBtjiilken.BItd 21. Olika bladSalinhwaf.

Sitter bladen ~piralstaUda men @tt samlade vid etammenB bas talar man o m rouettataIlda blad.

kran-

biad

auira~sltI~~da blad

rosellsihllda blad

Hegbladen sitter upptill p& stammen under blommorna. OAast &rhbgbladen ~ m och oansenliga. En del vfixter med a d och &

Parallellnerviga eller enkelnerviga biad har flera till ps ogrenade nerver, som loper jmsidemed varandra genom bladskivan, Denna typ av nervatur finns bl a hos enhjartbladiga vftxter, ehaom gr5s och tujpan. Fj5demerviga blad har endast en forgrenad huvudnerv. Detta @rekommer hos bl a ek och maskros. Handnerviga blad har flera forgrenade huvudnewer som s t r h ut fr bladskivane bas. Handnerviga blad forekommer hos bl a ln och vinbar. Med hkinsyn till bladens inb-rdes placering p& stammen talar m om olika blad&illningar. D oiika stiInh&ypm ilr mab e satta, kransstallda, apiralstSllda och rosettetallda. Med motsatta blad menas att tv blad u% M n sannna nod. @ Om ett bladpar sitter fhkjutet ca W i forhMlande tul bladparet nedanfor och ovanfor, talar man o m korsyis motsatta blad. Kranastallda blad innebar att tre dier flera blad sitter vid samma nod. Om det endsst sitter ett blad vid v&e nod bladen spiralstallda. Detta kai ock& f5r att bladen sitter "strdda utmed skjlken Sitter bladen spiralst&Hdamen ttsamlade vid stammens bas talar man om rosettstallda blad,

FmierbIwien vanligen @na eller obetydiigk fargde och tacker 6vriga blomdelar under knoppstadiet. Hos insektspolhemde blommor kronbladen oftast starkt fargade och ibland ddoftande. De vidpolherande blommomas kronbiad iir darernot sma och omenliga eller saknas helt. HyIIe ar en gemensam benamning $ i foderblad och kronblad. N& foder och krona ar av likartat utseende kallas hyllebladen kalkblad. Detta forekmrner hos bl a tulpan. V$k&ns hanorgan kallas standare och best& av knapp och ~trang. knappen bildas pollen, eller stSudmmj61, i ahra mgngder. I Varje blomma har vanligen flera standare. Vaxtens honorgan W a s pistill och best av fruktamne, stift och mfirke. Fruktanmet &r den nedre, ofta uppsvkllda delen av pistillen, som efter befruktningen utvecklas till frukt. I fruktamnet, som &r en- eller fierrummigt, finns frdamnen. Fruktamnet 6eeh v r - up$t i stiftet, som avslutas med det skivformade eller flikade mftrket. Bhnman har en eller flera pistiller.

Bild 22, Schematisk blld av Iftngddli nom b h m a .

w

FRUKTERnektar, en sockerrik substans,som lockar inflekter. Bina anviinde nektar &r att framataila honung, Om samma bIomma inneh&iler bhde s t d a och p i s a de

a)

v-

gamma planta saga vaxten vara sambyggare. Det-ta ar fallet hos I l -. ~ T" -s n m a , L T ~ m gran. r ti * m naremot I . oen "nonrmmnor -pa ta11 o nan- T l - - I T - a

a) ~ ~ a s s n en lang hwi~texel skathar mixt lade itiJekon@i( (@nsW kl* se)och vtnbar (dubbelsidig klase).

fikilda planter kallas vaxten bhbyggare. Detta ffirekommer boa t ex hjortron och en. Blommorna sitter antingen ensamma i skottspetsama eller Barnlade i blomstalningar Klase, ax, hiinge, kolv, flock, huvud, korg och knippe exempel p& n & p aolika blomsttillningar,

de b l o m . Den kanvara enkelt eller sammansatt. T ex vete.

d) Kolven hm odvstte m a byognad swn met mw med tBrtjmkad huvudaxel. T ex majs.

a) Rocken hor en hort h u v u d d och skaflade biormnor vers bhskaft *r Htn nSsian samma pwlk Rocken han vam enkel (t er pllvha t v) eller sairtmansatt (t ex morot lh).

f) Korgan har en platt, utbradd huvutfaxel nwl el1 stort antal blommor ofngha m 0 t ! afitanda hbgbtnd, s k MkflS!l.Tm( prfist-

krage.g) Hos knippat Bvshitas (uvucfwl mad en toppblot~tma. Tilvaxlm sher genom T euccsssi anlMtfa sidoaalar. T ex tomot,

h) Huvuttot har en kort huvudaxel mwf

En sammansatt frukt best& i menaam blomaxel, t ex hallon. I i Sven andra delar i n sj&lvafrukt axeln. Man talar d&om fateka frukter eller skenfrukter, t ex jord. gubbe och nypon.

Hos &pp!e finna ett pergarnentarhk, inre akikt som skiljer frtina frfin fruktk&ttet.Froktkfitht besthr av den uppaviillda blomaxeln.

k a n om viixternaa inre byggnad kallas Vxtanatumi Termen kommer f s n det grekiska ordet anatemnin, gom betyder skara aiinder.

VAXTCELLENS

BYGGNAD

Alla v&xter och djur ar uppbyggda av am& enheter, s k celler. De flesta WxtceUer Sr mellan 0,01och 0,l m m stora. Till skillnad fr djurcellen har viktcellen en tydligt markerad celMgg, som huvudsakligen bestav celldosa. Cellvaggem uppgift ar att hglla s a m man innehfillet och att ge v-ten stbd. Hos vedartade vaxter innehaller cellvaggen dessutom veclikmne, lignin. KorkSmne, kiselsyra och pektin kr andra 5mnen som kan inga i cellvaggen. Det som i fodermedel kallas tor vaxthhd bestik huvudsakligen av ceIlvSggar. Cellens levande bestindsdelar kallasptuplasma. Den bestav cellkm och cytoplasm. Nar cellen blir ldr utvecklas MIigheter, som fylla iued cellsaft. Dessa hAIigheter kallas vakuoler. l cellsaften kan det finnas Ergiimnen, t ex det r6da fhgarnnet hos r6dbetan. Cytoplasman avgriingas ut mot cellvaggen och h mot vakuo& len av vattengenomsl&ppligap&ismaniemfcmner.

I cytoplasman firma ett antal mindre kroppar som av stor betydelse f5r de kemiska reaktioner som aker i cellen. Bland desea kroppar &lomplasternaoch mitokondkrna mycket viktiga. Kloroplasterria hehIle det grn fargmnekIordy11, som & av grundlggandbetydelse vid bildandet av organisk substana i vx ten (se Fotosyntesen, s 3 ) Kloroplasterna innehsller ocksh andra 2. farganmen, t ex de gulrdkamtenoidema. Tomatfrukten och moroten exempel p&vikter som inneh3Uer mycket karohnoider. Hstfargehos Mvfallande trad och buskar beror hl a p& att klorofyllet i cellerna bryts ner och karoknoidernas fars framtriider. 1 mitokondriema sker vSxtena cellandning (se Andningen, s 35).

TO skiljer frn Iida bloniaxelii,fullvuxen cell med enda vakuol

ad 28. CBIIdar kromosoniama imiiitamart i ffwir lydiigt.

>

piasmasta'Brnmen. Den randade cellkfeman innehiiller ett antal fina, slingrande trSdar, som kallaa kro mo so^^^^^. Langs kromosomerna sitter amsanlagen eller genema, dvs de &&liga anlagen till v&xtensolika egenskaper (se ~rftlighetslm81). s Cellen kan ocksh innehalla sterk inkom. Deam deltar inte direkt i i ten@ reservnSring.

Cytoplasman befmner sig i sandig rrelse vilket kan studeras i blad av t ex vattenpest. Man ser d& att kloropIa~temaMjer d

atorni. Termen betyder skhra

CELLDELNING

Nya celler bildas genom dehing. Denna inleda med att kromosoi framtrader tydligt som ISngatrfickta kroppar och att den hinna som omger cellksrnan uppifmesVid d i g celdelni'n klyvs kromosomerna p& lhgden, vilket medfor att de tv& delarna blir exakt lika den ursprungliga cellen, Krom~isr~nvSelama d h f t e r i f r h varandra och en ny hinna dras bildas runt varje krornoaomgrupp. Samtidigt utvecklas en ny cellvggVid denna ceildeining for3ndras inte kromosomtalet i k&nan. De tv&nya dofcterce11erna har sacoma antal hmosomer och exakt s nm anlag som den ursprngliga cellen. AIIa celler i en a i vxhar identieka kromosonmppsEittningar.

fl1

r, s k celler. D e il1 akillnad frfin @g, aom huvudr att h&lla samide vaxter iime-

il 29. Vanllg celldelnln~.

mne kiaelem

; biid av

v&ctons m a

Vid bildandet av ktinaceller sker en reduk sig kromosomerna inte, vilket muiterar i at hfiiften sa mslnga krornoaomer aom en vanlig:cell (serftlighets ra, s 8 ) 1. Efter deiningen Brfindras cellerna sfi m mingom och anpassas 4 till olika uppinfler. Celler med likartad hlygenad och funktion sammanRrs till celluhnad, t ex deIningsvSvnad, hudvhvnad, std veckling till speciella jevvna och lagriogsvSvnad. Cellernas ut' uopgifler i vftxten kallas differentiering. i . ---- vxtern n Vavnaderna samordnas i ein tur till or@.-. HOB --- kan man skilja mejIan tre grundorgan - stammen, roten och bladet. Des- skiljer sig inte bara genom yttre karakti5rer utan ock& i fr8ga om inre byggnad.Stammena huvuduppgift &ratt br upp blad och blommor samt att transportera vatten och d&ri ldh n e n mellan vxter olika delar. F dessa uppgifter inneldller stammen studjaode och ledande vvnader Det yttersta cellskiktet, hududunaden, hos Grtartade och u g n vedartade v a t e r bestar av platta, klorolyllfna celler som ligger Ett intill varandra. Detta cellskikt kallas epidermis.

LedningsVavnoden hos rtartad vaxter &r uppdelad i ledningsstrangar.Runt 1edniqptraJigama ligger en grundVavnad av tunnvaggiga cefler, Mellan epidemis och lehingm&vnaden kallas grundviimaden kortex. Mitt i stammen kallas den mrgoch d e frutg m&rgstralor. Hos de tv&hj%rtbladiga vxtem Sr Iedningsstrngarn ordnade i en ring. De enhjiirtbladiga vxtemhar ledningsstriingarna oregelbundet utstrdd i gmndviivnaden.

BW 32. LednlwstrAngarnas ptawrtng l elamman hos t v tv&hj&rtbis&goch t h anhjArlMadlg VM

n och. anpassas l och fimktion

1

v&xtema kan

ten och bladet.

b l o m samtivsxtens olika

ande och ledan-

fcadoch unga lier som liggers.

run udav +imaden kallas marg, och dn axteraa er ledp vaxtema harIvvnaden

delvis loste upp. Vftefgama

tens 6vriga delar. Silr6wn b d r av ISngsta-ckta levande cell

hn-ktion. Fibrer ar I :Fibrerna i stammen hos lin, hampa och jute &rmycket l h g a och har fatt teknisk anvandning. Bast kommer dels Idin barken av lind och dels !'rh bladen av en tropisk p a h Hos de flesta.Grtartade stammar sker ingen ytterligare tjocklekstitTv5vl' *-*E r w .tmn m m n n u n l h n u --. --*" .

-. --..

riftlrar Gr .-.-.h fanlirnvHrft^!xIn/lm ---*

-

-.,.-......--*.

Biid 34. Korkporer, fldder.

sk

ieniics!ier, hos

Vedartade stammar har en sekwia tjockZekstiLl~t, Kambiecellerna bildar har en eluten ring med ny veddel iniit och ny sildel utat. Nstammen vaxer till i tjocklek spricker epidemis, I kortex bildas ett korkkamhitlm varifrdet utvecklas celler med korMmne i vggarnaDeasa korkceHer ersatter epidennia och klyvtippningarna d t t s sv korkporer, lenticeller. Hoa m h g a vaxter bildas nya korkkambier i d 0 r det gamla. Den yttre korken spricker upp och det bildas skrovelbark, t ex hos ta!], gran och e k Om samma korkkambium hr verkaamt en h g r e tid blir barken dremoslt ex hos bjcrk, aap och bok. t

Vfixternas byggnad.

23

laden till vaxlevande celler "adda med enBild 36.Okulering. "dgat" aSi last Innanf6r barken.

Med bark menas hela partiet utanfw det kambium som skiljer veddel och sildel. Vid ringbarkning skalar man av barken anda i n till veden. Sildelen blir dS avskuren och traneporten av naring fran bladen ner till r6ttema upphr Rotterna d6r och nya rotskott kan inte bildas- Vid okulering av t ex m o r m&ste barken lossas vid kambiet.

igare tjocklekste.

Veddelen, som bilda8 under v h n , har stora fcunnvfiggiga celler.

Den under somniaren bildade veden har dremomindre och mertjockvaggiga celler, Denna v&ling mellan ljus v h v d och vaiirk sommarved Byns med blotta 6gat som s k &ringar. Overgnge frSn d r - till aommawed sker successivt, medan h d n g e n fr sommarveden till den utmrhr liggande yngre v ~ e mycket n skarp, eftersom tjockleli-atillvhten kommer ign mycket snabbt, p5 v3ren i samband med knoppsprickningen. Den inre delen av veden, kamveden, h s t h endast av ddceller med inlagrade hartsmnen Dema ved blir ibland brun till fargen och har en stfidjande funktion. I de yttre delarna, splinten, from levande celler. Splinten &rockdi aMjande, men deasutom ledande och nringsuppiagrande Karnveden kr mer motst&ndskraftig mot rota 5n splinten. Stammens lngdtillvax sker frAn delningmfivnaden i stamspetsen. Denna vvna be& likeom kambiet av sma, tunnvaggiga celler utan vakuoler. Delningsvvnade kallaa hmeristern Hoa flsen sker lSngdtillvaxten ock& f h feillvtixtiioner i nedre delen r av varje intemod. Strax ovanfor noderna tir s t d e t dSrfiir mjukt och far M d av bladslidorna. Dessa tiIlv~xtzoner att t ex kom kan g6r resa sig igen efter att ha slagits ned av regn.

l. Kambie ny sildel och Lernia. I kortex r med korkarna och klyvpp

&r det gamla. elbark, t ex hos ;samt en.h g r e l bok.

8ild 37.TlllvMmner, merlaiem, hos gr&

ROTEN

Rotens uppgift att t a upp vatten och naringsftmnen aamh att fasta plantan vid underlaget. Den vatten- och niinngupptagan ytan firntoras genom att rotitdr bidas. Dessa kortlivade nybildas oupphbriigen i en smal zon d r a rotspetsen, Hos vi vaxter fungerar roten ock& som lagringsorgan. t e x hos man kSirot och dahlia,

barkBid 3 Rot med rolhAr. .

rnas byggnad

Roten b ~ & , l b m etaxnmen, av hudvavnad, lednings-vnad och grundvfivnad, Hudvi%voaden liksom stammen, uppbyggd av r ett enkelt cellager och kallas epidemis. Ledningsemaden bes% av en sildel och en veddel. PIaceringen av sildelen och veddelen skiljer sig emellertid frAn den i stammen. P& ett tvrsnit veddelen stjkirnfmnad med ett fdr vane art bestamt antal strlar Utanf&r veddelen mellan stjthmuddarna ligger siidelama. Hos vedartade v&xter f&ekommer iiven hos roten en sekundSr tjocldek~tillvxtTillvihten sker fr6n ett nybildat kambium, som ligger mellan veddelen och sildelen.

@ tjW~kSllldxt

BM 3 . Tv&nl 9 genom rot med mn d f imS

I rothalaen, dvs avergagemeUan rot och stam, sker omplaceringen av de olika delama i ledningsvvnaden P&. l&ngdaiuttgenom en rot kan man se de o h delama B m ett o &r ratmOssa, delningszon, strackningsam,rothhwn och korkzon. Eotros& skyddar delningsvvnade W roten tranger fram genom jorden. Nya celler i rotm6ssan bildas etandig-t i n i f d a I delningmonen bildas nya celler gom svarar Rir rotens ISngdtillv&t. I strackninmzonen sker strackirinsstillvEixt av cellerna, och i dessa

W

40,

Lanodsnitt genom rot.

;ena8 byggnad

Blld 42, Ollka typer av bladhar.

Iiiderartat utseende. Ibland kan det dessutom finnaa ett vaxskikt utta+ kutikulan, t ex hos arter och nejlikor, I epidermis finns klyuppningur vilka avarar for gasutbytet med omgivnbgen. De flesta klyvfippningarna finns p bladets undersida och antalet varierar mellan 40 och 300 stycken per mm2. E klyvppninbes* av tv p i a l i s e r a d e epidermisceller, s k n siutcelier. Dessa imehGl1er klorofyll till skillnad jfrhn 6vri'ga epidemisceller. Slutcellernas hervaggar &rfortjockade. Detta inedfhr att slutcellma andrar form beroende p& vatteninnehSllet.Nar slutcellerna saftupnd&rklyv6ppningarna 6ppna. Om d5remot vatteninneMl1et i slutceileroa minskar stangs klyvbppningama. Hos en del vaxter ar vissa eptdcmi~ccller omvandlade till hAr med olika utseende och funktion.

har p& gurkblad

kOriaihAr hos tomat

l

Inna&r epidermis, m a s t bladets fiversida,finns palISsadvdvnad som bestar av a v l h g a celler. Deasa fu rika p&IdmfyWrn, vilka absorberar ljus. (Se Fotosyntesen, s 3 ) I starht solbelysta 2. blad utvecklas mycket palissadvavnad, solblad, medan blad som a r lite ljus inte utvecklar ngo tydlig palissadviivnad,skuggblad.

Bild 43.~olbiad't och skuggblad lh, v

I den. undre delen av bladet firma swmpu&vruzd med mera oregelbundet formade cel Ier. Mellan cellerna och i n d r varje klyvtippning films s h , lufylld hgligheter, intercellulamr, vilka fornedlar gasutbytet mellan $ter- och innerluften i biadet. Stammens ledningsstrangar fortsttegenom bladshaftet och ut i bladot d& de kallas m. Bl~dnewerna fdrg-renarsig rikligt och kommer p s satt i kontakt med bladets dia delar. Ledningastrangama Sr byggda p&samma &tt som i stammen.Veddelen ar vn mot bladens oversid sildden mot undersidas. Hos och de gr6vsta ledningsstengama, s6mm i mittnerven, kan en sekundtjockiekstillvhxt aga rum med hjflip av ett hanibium. I anslutm ~ till ledningsstrngamligger stuaevavnfld i f m av fiberg buntar.

fflsanhk*/rsnhrga

astt*

l

sfttining.

ORGANISK FORENING.

VAXTERTM

l

'lade till h k

e

waai

Vid dema temperatur av& allt vatten i form av vattednga. Torrsubstansen bestar till strst delen av organiska foreningar.Aven M v e t bortg till &rst delen, lijksom ofta ochii klor och svavel. Den &terstade askan uter endast figr f proce! ' den urspnuigliga vxte och innehaller foreningar av en m h g d olika grundanmen, t ex fosfor, kalium, magnesium, svavel, kaici-

akaftetoch ut gig rikligt och . delar. Ledomen. Veddedersidan. Hos ran en sekunim.I anslut'orm av fiber-

Bild 45. Pofasltnfllen kemiska samman-

vA~TERNAsFORENINGARORGANISKA

Vaxtemas organiska i h n h g a r fir ScSxast kolhydrater, ftstt och proteiner (ggviteamnenl Viktiga kolhydrater i vxte iir socker, starkelse och celluloaa, Vikternas cellvgggar &r framforailt upp byggda av cellulosa och ibland o h av peldan. Iigoin och k i k c & Cellernas levande bestsndsdelar, protoplasman, utgora .av p t e i -

ner och nukleinsyror. Reserviiftrmg i form av strkelse fetter m m, kan i viaaa vxtdela utgren betydande del av tomubstaiisen. Bnqrner och hornner h a i m dngder men Sr myckek viktiga fvxten Bmmesoi~tstt.iuiig Enzymer k proteiiier, som r finns i de levande cellernas nmtolaama De t-tter i &e och

m fl.

Om ett losligt mnet ex socker, hgga i vatten l w r sig &m&efteren tid trots att man inte r8r om i vattnet. Molekylerna i det lasta

fettermm, ubstsuiseiL mycket ifeiaer, som i gn och ifrLiikas

vid

celleroftast

joner,

flnpb-6r

men behv som

30

Vaxtea-aas fysiologi

..

mBOTTRYCK

nad, s 18). Nvatten avgf r h i de ytliga bladcellerna ka koacentratio. oen i cellsaften vatten euga genom osmos frceUerna runt omkring, som i sin tur tar vatten fdn Iraristrangarna. Denna s k transpirationesugning drar vatten genom de kanaler som ger milist motstnd dvs trakeider och kar! i led-irangama~ veddel. Trakeidernas och fcarlens vgga blir vid derma transpiratiorngning utsatta fir ett hi'@ undertryck, och da de tidigare beskrivna vaggfdrijockmngamandvandigf5r att kanalema inte skall byckas ihop. TranspiTatit.TinBiignin.ge marar for huvaddelen av vatten- och naringsfraiMporteQ i vaxten. ~emperatur, ~uftfuktighet och vindstyrka &rfaktorer som har &r inverkan p&vaxternaa transpiration. Eflemom huvuddelen av hmpiraticinen sker genom klyroppmiigarna pAverkas den ocksa av vaxtemas vattentillg&ngoch av ljumt. Vid tilltagande Ijusmangd vidgar mg klyi v p p m n m mrkede stngda i

och

I

v lid 57. Gutetion h

genom re

~~~

Om man faller ett trad kan man efter en stuud se att &t sipprar Mtska &An stubben. Denna vattentraDBport fr&n rotcellerna och uppat i vxte oraakas av det a k mftrycket, viket uppstar a vatten genom o ~ m m sugs in i roteellema. P v * n16vtraden saknar blad, dvs transpirerande yta, transporteras vattraet enbart med bgl av rottarycket. Deima vattenferansport; g&r vanligen under beteckningen savstigning.

l

Vaxteraas fysiologi

31

transportera vatten f d n rotan och uppSf l vxten

AM! . .

l

TICGN

l

vatten

Blkl 51. Gutfaiton hos kom.

Hos unga grsplantokan man efter Ijmnma, fuktiga natter se vatteadroppar hiingande i bladspehama. Detta fenomen kallas guttation och orsakas av rottrycket. DaggkApans vattendroppe i bladet ett annat, exempel pS guttation.ValKnuppla6nineen m roten iker med hjilp BV osmoa och b m p att mltkoncenbtionen och M h n av oqpnkh &man y r G flr hgrinne i cellerna b ute i xnarkyatskan. Denna upptagning sSgs vara pasaiv, eftersom den i t direkt ar h n d e av cellernas ne finmesom~attning.Upptagningen av nSringaainnen emellertid en. roer komplicerad process som krsver energi, viken frigrvid cellernas andning. Denna aktiva naringsupptagning &r darfor beroende av faktorersom pAverkar andingen, dvs temperatur, vatten och ayretillg5ng. N&ring&mena i marken tas upp i form avjoner. De olika jonerna tas inte upp i proportion till deras koncentration i

N w ~ p p genom roten

w..

.viss mvalja ut lmpligjoner. Aven jontransporten fr& rothbn i till de ledande vvnad n krve energi D& fortsatta transporten upp i stammen sker med hji av vattendr6nmingen i stammens veddel. Harifran tar sedan de levande cellerna i stam och blad uppjoner, Denna upptagning & ocbA aktiv och mergikravaade, Hur denna aktiva jontransport & till vet man airnu inte helt i detalj, men nian antar att den &er med hjSIp av speriella b ~ o l e k y l e r som binder , joner vid cellmembranens utsida och fri@r dem vid cellmenibranem insida. Bararmolekylerna binder joner vid &g geaom jonbyte. Fik att byta positi-va joner (t ex K+ och Ca2"^) lmnabarama vatejoner (IT)i utbyte, och lm att binda negativa joner (t ex.NO,- oA H e d - ) l m b ~ o ~ e h y T viitekarbonatjoner (HCOg"")i utbyte, V&en tejoner W') och vtekarbomtjone (HCOg) frigkq vid vaxtern andiung.niarhatgkan, utan vxtekan i

BW 52. Jonbyte vld ett nflt-r.

MOE4ynk~en

Alla vaster som inneh4ller klorofyl! har'firmSga att ta upp ijw. Med hjdp av ijusenergin omvandIvfixtenia koldioxid och vatten till socker och andra orgmiaka foreninear. Denna orocess kallas f o t q n f m ellex h~chssimiiationmh kan sammadatha med fibande formel:

Fotoaynteaen emellertid inte s enkel som ovansfc&endeformel anger, utan reaktionen sker i flera steg och vane delreaktion kfiver sitt @ella enzym, som finna ngondan i cellen. Fotosyntesprocessen grundlaggande for allt liv p A jorden. Vid fotosyntesen omvandlar vatema Ijiisenergi till hmisk energi. Denna kemiskt bundna energi utnyttjas sedan av maimiskor och d&.

FAKTOItER

PAVERKAE

l?OTOSTNT]

BLADET - platsen Grfotosyntesen

Ljuset absorberas av klorofyl& som sitter bundet i cellernas klo" roplaster (se s 1 ) Klorofyll Sr en organisk forening av ganska 8. kompliceradbyggnad och bildas endast i belysta vxtdelar kloroI fyllmolekylen ingbl a magnesium. Det Sr huvudsakligen bladcellerna som inneh&ller mycket kloroplaster, och dar sker ocks huvuddelen av fotosyntesen. Bladen kan. ocksa genom rrelse i bladskaftet oriefftera sig efter ijuset och &iiila in bladskivan s& att s mycket ljus som mtijligb absorberas. Ledninp~trngmbildar ett tatt ntveri bhdet och kan transportera vatten, vaxtiaring amflen och assinuIatioiisprodTiktertill och frbladet. Koldioxiden k o m m in i blndet genom kIyv6ppningarmsom mi d ~ r antal, t fraaist p bladets imdersida.. Via bladets intercellularer transporteras koldioxiden upp till palissadvivnaden. I d e m klorofyllrika v'.vna sker kodioxidassmlatione

.

hos m - och skuggb~ r

Harifrsntareima upptaga aktiva jon-

.

celliembrabyte. F att ma /epner-

Bfld 53. Fotosyntesen.'m k t h av na be&ir av 11mdveav

lBik! 59. Ljusetyrkansb-waritanpA VWMrmS upptagning och w holcfloxid.a!(iGt. Andt*M

o

!J*ng=l.

l

FAKTORER S