- 1 -

��������������� � ��

I år är sorgens år för oss på Björkö - Pelle Jansson, Edvardsudde, Bertil Andersson från Björkö och Viola från Segelholmen har gått bort. Och som om inte det räckte med sorg och saknad så hotas också vår del av Mysingen av lerdumpning från Nynäs-hamnsbygget. Fiskens sista djuphålor kan försvinna om vi inte lyckas stoppa Stock-holms Hamnars planer. Läs mer om Björkö i Lövet även denna tunga sommar.

Från ordföranden: Tänk vad ett år går fort. Det är nu åter dags för ett nytt nummer av Lövet där vi även från Björkös Fastighetsägarförening ska summera året som gått. Året började ganska makligt och vi diskuterade som vanligt fiske och kommunikationer vid våra möten. Därtill bestämde vi oss för att skriva ett brev till Jordbruksministern för att protestera mot att Sveri-ge föregriper vad andra EU-länder gör genom att ensidigt införa ett ålfiskeförbud för alla som inte drar upp mer än 400 kg ål per år! Tala om att sila mygg och svälja kameler. Nu verkar det dock som så att även fiskare med mindre kvantiteter kommer att tillåtas att ta upp ål genom dispens om de bedri-ver fiskenäring och det är ju bra.

Själv kan jag ju tycka att även skärgårdsbor borde få ta upp ta upp en och annan ål till husbehov på eget vatten. Föreningen begärde också avlysning av båttrafik mellan Ornö och Björkö under viss vinter-tid. Begäran har gått ut på remiss till olika myndig-heter men är ännu inte avgjort. Under året gick Pelle Jansson bort efter en tids sjukdom. Förening-en ombesörjde ett bidrag till Ornö Hembygdsföre-ning till Pelles minne.

Just när vi alla såg fram emot en lite lugnare för-sommar så upptäckte vi av en slump och ryktesvä-gen att Stockholms Hamnar i samband med sin ansökan om miljöprövning av hamnbygget vid Norviksudde (Nynäshamn) begärt att få dumpa 85 % av alla 1,1 miljoner kubik muddermassor från hamnmuddringen några hundra meter utanför Björkö i djupgraven vid Rumpudden. Föreningen äger inte vatten och har för få medlemmar för att själv kunna agera i egen sak inför miljödomstolen där ärendet nu ligger (mer om detta på vår Internet-sida: http://www.bjorko.nu/dumpning). I stället har styrelsen och andra eldsjälar på och kring Björkö piskat upp en riktig folkstorm för att försöka bevara

våra fiske- frilufts- och rekreationsområden från miljöförstöring.

Vidare har berörda fastighetsägare genom Björkö-föreningens hemsida fått hjälp att formulera sina inlagor till miljödomstolen m.m. Det är ju svårt att finna en mer olämplig plats att dumpa lermassor på än i ett område som detta med flera naturreservat runt om. Vi har Utö, Södra Ornö, Gålö och det mycket speciella fågelskyddsområdet Sandemar utanför Dalarö.

Att nu tillåta Stockholms Hamn att dumpa sitt av-fall här i vattnen kring Björkö och grumla upp detta med eventuellt frigörande av gifter i åratal framöver är rent ut sagt skandalöst. Det som är ännu mer anmärkningsvärt är att det faktiskt är förbjudet att alls dumpa i vatten. Det skall till särskilda skäl för att få dumpa avfall såsom muddermassor i vatten. Dessa lermassor bör givetvis omhändertas på land även om det blir dyrare. En dumpning i havet kan aldrig göras ogjord. Det finns ingen prislapp på Östersjön och vår vackra skärgård! Jag vill med detta TACKA alla som engagerat sig i denna fråga!

Anne Rutberg, Aspkobben

Nr 1-2007 13 juni 2007 �������

������������������������

�

� ������� I detta nummer kan du läsa om: Från ordföranden 1 Björkö och Segelholmen har sorg 2 Lera från sjöbotten… 4 Att rensa en brunn 4 Röster om lera 5 Erland blickar framåt 6

Björkölövet 1-2007

- 2 -

Björkö och Segelholmen har sorg Björkö med omnejd har förlorat Pelle Jansson, Bertil Andersson och Viola Ehrencrona. Alla tre har i alla tider varit viktiga grundpelare för oss andra som vistas på och omkring Björkö. Vi är många som saknar och sörjer att ni inte finns hos oss längre, men vi minns, vi ler och vi blir varma vid minnet av er. Nu återstår att axla den svåra uppgiften att försöka bevara en skärgårdsanda som ni stod för. Ni vet att vi jobbar i motvind men vi är sega och skall inte ge upp! Jan Elmquist, Söderviken

Viola på Segelholmen har gått ur tiden

Hillevi Viola Maria född Lundholm var barnbarn till Per August Lundholm och han hustru Emma Lovisa Holm som 1906 blev nya ägare till Segel-holmen som avsöndrats från Björkö. Per August var fiskare och flyttade med sin hustru och tre söner från Varnövik/Flundervik på Ornö. Äldste sonen Karl Ludvig, född 1884, bosatte sig 1914 vid Sund-by på Ornö och samma år gifte han sig med Maria Viktoria Sjöberg från Sadelöga. De fick dottern Viola, som föddes 1914, och året efter också en son Sigurd Karl Runar. 1920 flyttade Ludvig med sin familj tillbaka till Segelholmen.

Det var många år sedan jag träffade Viola. Hon tillhörde min barndom och tidiga tonårstid.

Tre dagar i veckan hämtade Viola mjölk på Björkö. Hon lade båten vid slipen och gick vägen om Väs-terland där jag och min syster ibland slöt upp med Västerlands mjölkhink, ibland skickades bara hin-ken med. På hemvägen blev det kaffe i Väster-landsköket. Hon hade humor och var slagfärdig så det blev trevliga kaffestunder.

Viola var noga med sitt hem och sin klädsel. Hen-nes sätt att klä sig var ”storstadsaktig”. Det var veckad kjol snygg välstruken blus, det fanns många, skinnjacka, promenadskor och nylonstrum-por, stövlar om det regnade, och en sjal på huvudet.

Hon var en otroligt duktig roddare så skicklig så att det kommenterades av Björköborna och då kunde man ro. Hon höll kursen exakt även om det blåste och hon rodde fort.

Viola var gift med Knut (Knutte) Ehrencrona och de fick två barn, Börje och Siv.

Britt-Marie Lundfeldt, Ornö

Pelle Jansson Saknaden blir stor när nu Pelle lämnat jordelivet. Hans livslånga och aldrig sinande engagemang för skärgårdens levnadsförhållanden framträder starkt i våra minnen av honom. Det fina griftetal till Pelle Jansson som Annika Wirén höll i Ornö kyrka när han jordfästes ger en målande bild av denne skär-gårdsprofil. ”Han föddes i köket på Björkö och Björkö och mera exakt Edvardsudde förblev hans plats på jor-den. Men Pelle hade ju ett oerhört engagemang; egentligen tror jag i allt som handlade om skärgår-dens väl och ve. Fiske, kommunikationer, miljöfrå-gor, bygdens historia – det är bara några få exempel på detta samhällsengagemang; denna passionerade kärlek till hembygden. Kanske han muttrar nu över att jag använder ett sådant känslosamt ord men det är ju sant. Och sanningen skattade han högt. Och i grund och botten handlade det och handlar om denna bygds överlevnad. Det är en länk bakåt i tiden som vi förlorat men också en person som i väldigt hög grad kunde se framåt och se klart. En övärldens patriark har gått ur tiden.” Vi minns med tacksamhet Pelles stora engagemang i skärgårdens föreningsliv. Han var med i det frivil-liga arbetet när Ornö Bygdegård uppfördes. Pelle var en drivande kraft i den Ungdomsförening som bildades och han visade under alla år ett stort aktivt intresse för vad som hände med och i Bygdegården. När Ornö Skärgårds Intresseförening bildades blev Pelle en av dess första ordförande. Det var med djup oro han såg hur miljön i skärgården utsätts för allt svårare påfrestningar. Yrkesfiskarnas situation låg naturligt nog Pelle varmt om hjärtat. På många sätt har Pelles entusiasm och engagemang kanske bidragit till att det fortfarande finns hopp om ”en levande skärgård” för kommande generationer.

Kjell Lundfeldt och Lasse Olsson

Införd första gången i Ornö skärgårds tidning

Björkölövet 1-2007

- 3 -

Minnet av Lillebror Anna-Lisa berättar om sin bror, Bertil Andersson från Björkö. Bertil gick bort denna vinter.

Jag är så arg och ledsen på min bror. Kunde inte tro att han skulle gå bort före mig. Han var ju bara 76 år! Nu är det endast jag kvar av de gamla från går-den på Björkö. Gården är såld och gårdshuset där vi bodde har rivits, alla är borta förutom jag.

Bertil ringde mig i julas och berättade att han ope-rerats och verkade må hur bra som helst. Han sko-jade med mig och sa att han skulle komma hem om några veckor. Men nej – så blev det inte. Komplika-tioner tillstötte och han avled.

Jag har fortfarande inte hämtat mig efter chocken av att förlora honom. Vi brukade kalla honom Putte – han var ju yngst av oss fyra syskon. När han var riktigt liten kunde han inte uttala Putte – det blev Potte i stället. Vi skojade mycket om detta. Jag är född i augusti 1923 och Bertil föddes i september 1930. Han gick bort 12 januari 2007. Medan vi andra gifte oss och flyttade bort blev Bertil kvar på gården. Han drev sågen, höll koll på stockholmssommargästerna, gifte sig och fick barn han med. Visst blev han stor och duktig, drev en firma och gjorde många bra saker men i mitt hjärta är han fortfarande min lillebror Putte och jag kan inte förstå vad han menade med att försvinna ifrån denna jorden före mig. Det är helt enkelt inte rätt.

På väg ner till båten – för att köra plank och som-margäster hit eller dit. Dottern Iréne är med. Hon följde sin pappa överallt och hon lärde sig att köra båt och bära plank. Tyvärr stannade hon inte kvar på ön.

Han var duktig med folk, min lillebror. Han bruka-de löva båten och ta med sommargästerna på turer. Samt även låta dem vara med när han körde plank till kunderna. Bertil var väldigt populär och duktig i sitt yrke. Han hade humor, var fantastisk på att skoja till saker och ting och en mästare på att ’ta folk’.

Naturligtvis fanns det massor med uppdrag hela tiden för Bertil. Sommargästerna behövde hjälp med tillbyggnader, nybyggen och reparationer, hämtning och skjutsar. Det fanns alltid något att göra. Jag tror han var lycklig och hade

ett bra liv men han borde ha fått leva längre!

Anna-Lisa på Björkö

Införd första gången i Ornö Skärgårds Nyheter

Till vänster en bild från när Bertil var väldigt ung. Den högra bilden är från 70-talet. Han lärde sig tidigt att skjuta, jaga och fiska, förstås. Sedan till-kom förstås att köra båtar, bygga och förstå naturen. Det var en del av vår vardag. En man måste kunna allt ute på öarna.

Björkölövet 1-2007

- 4 -

Lera från sjöbotten lösning på jordbrist?

Vilket väder, värmerekord i stora delar av landet. Rena medelhavsvärmen i andra veckan på juni. Jag vill inte vara negativ, men det finns dock vissa avigsidor med värmen. Vi har över 25 grader inne i vår lägenhet när det är dags att sova och vinbärs-buskarna på Björkö har redan gula blad. Hur ska det gå med skörden om det ens blir någon?

Ni som följt min spalt vet att älgen är min värsta fiende snarare än värmen och torkan. Sedan jag planterade äppel- och bigarråträd för 4-5 år sedan har skördarna uteblivit Alla träden är mindre till höjden än när de planterades, detta för att kvistarna är lika goda för älgen som frukten är för oss. Älgen begränsar skördeuttaget kan man säga. Jag har inte givit upp. På min fyrtioårsdag fick jag även stöd av min släkt och vänner med ett päronträd som place-rats i den kommande äppellunden. (jag har fortfa-rande 25 år till pension då äppellunden ska stå i full prakt) I år är äppellundens försvar förstärkt ytterli-gare, jag återkommer till lucia med en rapport om hur väl det lyckas i år.

Det finns dock en annan begränsning till hur stora våra träd blir, hur våra växter mår och det är hur mycket jord jag orkar frakta och bära. Eftersom vår tomt endast består av sten och berg och vi bor 6-7 meter över havet är det tungt att få den mängd jord man behöver för att växterna ska stormtrivas. Jordbristen bidrar säkert i stor grad till varför vinbä-ren redan vissnar och att äppeltraden inte växer mer än de gör.

När jag nyligen fick höra talas om mängder av näringsrik lera ska dumpas i Mysingen blev jag nyfiken. När de har så mycket kanske de kan avvara 40 kubikmeter för att skapa en sann äppellund på Björkö. Alla vet ju hur näringsrik en lerig gammal sjöbotten är. Samtliga ängar och åkrar på Björkö, med undantag från den mellan Gården och Svanvik, är tidigare sjöbotten.

Men det måste ju finnas andra intressenter på när-mare håll som skulle ha glädje av leran, den kom-mer ju nere från Nynäshamn. Men varför har de tackat nej till denna fina tillgång? Är leran giftig, full av bly och PCB?

Tar man upp en miljon kubik så plockar man ju upp gamla synder från 1900-talet andra hälft. Är ingen expert på gifter, men enligt uppgift är det inte så. Leran ska inte vara giftigare än något annat. Men i så fall undrar jag varför man släpar upp den ofarliga lera från Nynäshamn till oss och inte lämnar den nere i Nynäshamn. Verkar onödigt att frakta den så långt. Lite konspiratorisk blir jag sedan när jag inser att Stockholms Hamn och Nynäshamns

Kommun har gjort upp sinsemellan om att dumpa i en annan kommun utan att denna kommun, Hanin-ge är informerad. Giftig lera eller ej, något konstigt verkar det vara.

Johan, Norrviken

Att rensa en brunn

Nu när alla har borrade brunnar långt ner i under-jorden hermetiskt tillsluten och bara en slang och el-pump upp till ytan, så undrar man hur gjorde de förr för att hålla sina grävda brunnar fria från skräp?

För att vara säker på att vattnet var hälsosamt, så tömde man brunnen på våren och ösa bort all gegga och småsten från botten. Sedan skrubbades väggar-na med sandblandat vatten som också östes bort efteråt. Fanns det några hål på brunnsväggen måste de tätas med lera och sand. Sedan lade man ner ny småsten eller singel i botten. De såg till att brunns-locket var helt och låg tätt mot brunnen så inga möss, grodor eller andra djur ramlade ner eller sökte sig dit.

Ett annat sätt att hålla brunnen ren från små djur var att släppa ner en ål i brunnen. Jag vet inte om det bara är en skröna för jag har aldrig hört att någon i vår trakt verkligen gjort detta men det finns en uppgift från Skåne: Någonstans fanns en brunn med en ål som levde i 100 år. Nu när Stockholms Ham-nar ska fylla Mysingen med lera - så rädda ålen! Gräv en brunn och lägga ner en ål i den! Om hund-ra år har nog leran sjunkit till botten. . .

Solan, Svanviken

Hjärtligt välkomna på midsommaraftonen! Som vanligt är alla björköbor med vänner och andra runtom med anknytning till ön välkom-na till traditionellt midsommarfirande på Björkö gård. Vi börjar med att klä och resa midsommarstången klockan 13. Ta med eget kaffe! Alla som kan spela ta med musik-instrument! Klockan 22 blir det dans i ladan för alla under 85.

Henrik Andersson

Björkölövet 1-2007

- 5 -

Skärgårdspolitiska spalten Anders tycker till om livet härute på öarna och de som beslutar därinne på fastlandet.

Man ska kunna bo i skärgården! Kust och skärgård är klassat som riksintresse för friluftslivet. Till viss del är det också riksintresse för försvaret. Att människor ska kunna bo här och utöva sina näringar är inte prioriterat alls. Det sägs ibland av politiker och byråkrater att skärgården ska leva med en bofast befolkning men de verkliga besluten går ofta i annan riktning.

Gålö avsattes ifjol som naturreservat med prioritet för det rörliga friluftslivet. Om viljan funnits hade det också kunnat stå i reservatsreglerna att det är viktigt att en bofast befolkning ska gynnas i den besöksnäring som uppstår i och med den satsning-en. Att marken och naturresurserna ska användas för en miljömässigt hållbar utveckling av skärgårds-regionen borde det också ha stått någonting om. Detta hade inte krockat med målet att locka besöka-re till området utan snarare tvärtom. Som det nu är så är det upp till markägaren hur en lokalbefolkning ska behandlas men målet om besökare är fastslaget i reglerna en gång för alla samtidigt som hållbara resursutnyttjanden stoppats. Detsamma gäller Fjärdlångs naturreservat där det till och med sägs att där får ingen bo.

Skärgårdsstiftelsen, som äger Gålö och Utö och uttalar höga miljömål och förvaltar naturreservaten intill oss, har av någon grumlig anledning inte rea-gerat på våra uppmaningar att agera emot mudder-dumpningen i Mysingen. Kan det vara så att man tjänar pengar på att bilda och förvalta sina naturre-servat men inte bryr sig om miljökatastrofen det kan innebära med dumpningen?

Inte minst skärgårdsstiftelsen av alla samhällsorgan borde inse följande som citerats ur Ornö skärgårds intresseförenings inlaga mot mudderdumpningen. ”Miljön är i sig själv ett mål att värna och bevara. Skärgården är beroende av att miljön förvaltas väl. Dels är en god miljö ett av skälen till att vara bosatt här. Dels är den ett huvudskäl till att fritidsboendet i skärgården är attraktivt. Detta bidrar till underlaget för många näringar och infrastruktur. Likaså bidrar miljön starkt till att besökare kommer hit och bidrar till att turistnäringen ska gå att leva av. Det småska-liga kustfisket är någonting som är viktigt för oss och som också samhället säger sig vilja värna och utveckla.”

Anders Jansson, Edvardsudde

RÖSTER OM LERA

En för oss okänd röst om dumpningen i Norrtälje

Ja – efter dumpningen med det samma då hade vi ju grumligt vatten. För om man – om man släpper material 30 meter genom vatten (som inte är kaps-lat) så löser sig det upp på resans gång och det - det var ju lösa fraktioner - Men sedan kom det ju litet virke och sådant där och fastnade i - och i garnen. Om du tänker dig att du rensar ett köksavlopp hemma utan handskar - och - då blir ju det svart och det luktar skunk. Det har vi fortfarande idag och det är ju nästan 25 år efter ute i det så kallade djuphålet där man ska tippa och det är ju minus 26 meter. Den fisk alltså som fastnar där är död när man tar upp den. Den är kolsvart och går knappt att använda som matfisk.

Det där verkar jättehemskt. Hoppas att det inte händer oss.

//HLS

Lurad? Jag har verkligen trott på att de små detaljerna gör skillnad. Jag tyckte att jag bidrog till miljöns för-bättring genom att använda en elektrisk gräsklippa-re och genom att använda akylatbensin i min mo-torsåg. Jag trodde att världen skulle bli bättre ge-nom att tända grillen med rapsolja i stället för tänd-vätska och att byta en tvåtakts utombordare till en fyrtaktare skulle göra miljön bättre. Men nu så vet jag att jag är lurad. Det spelar ingen roll vad jag gör för det finns andra som gör större saker som verkli-gen påverkar min närmiljö. Varför ska jag bry mig om vad som hamnar i vattnet när Stockholms hamn tänker dumpa 1,1 miljoner kubikmeter gegga i Mysingen? Kommer mina ansträngningar att mär-kas? Gör det någon skillnad? Jag känner mig verk-ligen lurad!

Jörgen, Verkudden

Gun Rudeberg vid Stockholms hamnar berättar i radio varför inte de boende på ön blev informerade

”Nej – utifrån, så att säga, vår erfarenhet och den … hjälp vi haft så finns det ju inte, så att säga, en på-verkan och vi hade därmed inte skäl att göra det.”

// HLS

Björkölövet 1-2007

- 6 -

Erland blickar framåt Sommarens kalendarium är enkelt. Kampen mot lerdumpningen utanför Björkö kommer främst. Vår Internetsida innehåller förstås all nödvändig infor-mation: http://www.bjorko.nu/dumpning

De som har litet tid över och känner att den kan ta en paus i kampen så rekommenderas följande:

Hela sommaren /Tips på aktiviteter Hässelmara gård, Ornö, kommer att ha öppet café varje helg från den 26 maj mellan kl. 11.00 - 17.00. De har sedan öppet varje dag fr.o.m. att skolorna slutar, lördag den 16 juni kl. 11.00 – 17.00.

Ornö Museum har redan haft sin invigning den 9 juni men utställningen fortsätter under sommaren: Temat är Skolans historia eftersom den nuvarande skolan fyller 100 år. Internetsida: http://www.orno.nu

Ornö krog är öppen hela sommaren.

Ornö turistbyrå hyr ut cyklar och kajaker. Internet-sida: http://www.orno.se

Utö turistbyrå berättar om alla aktiviteter som finns på Utö (t.ex. ponnyridning, kajakuthyrning, cykel, restauranger, minigolf, akvarellmålning etc.). Inter-netsida: http://www.uto.se

Arkeolog för en dag: På Utö pågår en utgrävning vid Trema gärde. Info Magnus Eriksson, Kvadrat-meterArkeologi, 070-474 18 77.

Grytholmens friluftsmuseum och andra sevärdheter på Muskö (Internetsida: http://www.musko.se)

I Dalarö är det ju fullt med aktiviteter. Information om yogakurser, teaterföreställningar m.m. hittar du på Internetsidan: http://www.dalaro.se

Dag för dag

16 juni, kl. 10:00: Livbojen visar räddningskryssa-ren, brandbilen kommer också att finnas på plats. Det kommer också att finnas möjligheter att fäs-tingvaccinera sig.

22 juni: Midsommarafton – Se Henriks annons, s. 4.

30 juni, kl. 19.00: Musikkväll på Kymendö, Carls-sons bakficka.

30 juni, kl. 15.00: Cirkus Wictoria besöker Dalarö (Idrottsplatsen).

1 juli, kl. 15.00 och 18.00: Cirkus Wictoria besöker Dalarö (Idrottsplatsen).

11 juli, kl. 19.00: Taubeafton med Ornö spelmän på Ornö Krog.

14 juli, kl. 10.00-15.00: Röda Korsets loppmarknad på Sundby, Ornö.

14 juli: Musköloppet Internetsida: http://www.muskoloppet.se

18 juli, kl 20.00: Jazzkonsert i Ornö kyrka (Anders Lindgrens sextett).

19 juli, kl 19: Utöbor och sommargäster musicerar i Utö kyrka.

21 juli, kl. 12.00-16.00: Vernissage Konstnärsgrup-pen Havsbandet kommer att ha utställning i Bygde-gården. Det blir också Stipendieutdelning. Utställ-ningen pågår fram till den 29 juli.

22 juli, kl. 12: Huvudskärsmässan. Dalarö försam-ling vet mer om kyrkbåtar och sådant i samband med gudstjänsten (tfn: 501 529 90).

23-29 juli: Dalaröregattan (Dalarö båtklubb vet mer: (Internetsida: http://www.dbk.nu)

4 augusti, kl. 16.00: Konsert i Ornö kyrkan med Mia-Marianne och Per-Philip. Arrangörer är Ornö kyrkas stödförening.

28 juli, kl. 15.00: Årsmöte, Björkö Fastighetsägar-förening, på Västraland hos Ericssons och Judell.

28 juli, kl. 17.00: Årsfest, Björkö Fastighetsägarfö-rening, på Västraland hos Ericssons och Judell.

24-26 aug: Kappsegling CB66 Racer – Dalarö Båtklubb arrangerar.

�� �������� Jan Elmquist är ansvarig utgivare.

Harriet Lindblom Strandberg är kontaktkvinna.

Postadress:

Björkö Lövet, Verkudden, Björkö, 130 55 Ornö.

Fax: 08-556 000 42. Tel: 08-556 015 50.

E-postadress: lovet@bjorko.nu.

Manusstopp för nummer 2-2007: den 30 nov.

E-postadress till Björköfastighetsägarförenings styrelse är styrelsen@bjorko.nu