Befintlig 50 kV ledning mellan Vassgalen och Eldforsens ... annan kritisk del av ledningssträckan är där ledningen är uppförd i enbenta stolpar med stående isolatorer, detta

Bilaga 1

Ellevio AB (publ). 115 77 Stockholm Säte Stockholm. Org-nr 556037–7326 Telefon 08-606 00 00 ellevio.se

Befintlig 50 kV ledning mellan Vassgalen och Eldforsens kraftverk i Vansbro kommun, Dalarnas län

Komplettering till MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Ansökan om förlängd nätkoncession för linje

Juli 2017

Bilaga 1

Projektorganisation Ellevio AB 115 77 Stockholm Telefonväxel: 08-606 00 00 Org.nr: 556037-7326 Ansvarig tillståndsfrågor: MKB

Rapporten har upprättats av SWECO Energuide AB, Box 340 44, 100 26 Stockholm Uppdragsnummer: 547 3793 020 www.sweco.se Kartor och bilder

Kartor och bilder har om inte annat angivits tagits fram av Ellevio och Sweco.

För kartor i underlaget innehas rättighet: © Lantmäteriet MS2014/05496

Information i kartor: © Länsstyrelsen, © Skogsstyrelsen, © Riksantikvarieämbetet

Komplettering till miljökonsekvensbeskrivning

Innehåll

1 Inledning ........................................................................................ 1

2 Påverkan på fåglar ......................................................................... 1

3 Stolpmaterial .................................................................................. 3

4 Skogsröjning och underhåll ......................................................... 4 4.1 Underhållsarbete - beskrivning 4 4.2 Skyddsåtgärder 5

5 Magnetfältsberäkning ................................................................... 5

6 Inverkan på naturvärdena ............................................................. 6 6.1 Nyckelbiotopen 6 6.2 Naturvärdet 8 6.3 Sumpskogen 9 6.4 Våtmarken 10

7 Ledningen vid Västerdalälven .................................................... 11

8 Miljökvalitetsnormer .................................................................... 12

9 Referenser .................................................................................... 13


1 (13)

1 Inledning Detta är en komplettering till miljökonsekvensbeskrivning (MKB) avseende förlängning av nätkoncession för linje för befintlig 50 kV ledning mellan Vassgalen och Eldforsens kraftverk daterad 2012-12-10. Kompletteringen bör läsas tillsammans med den ursprungliga MKB:n.

I föreliggande dokument behandlas de punkter som Energimarknadsinspektionen efterfrågade i sin begäran om komplettering av aktuell koncessionsansökan 2017-05-24.

2 Påverkan på fåglar En ledningsgata skapar brynmiljöer mellan skogen och den öppna ledningsgatan, en miljö som många fågelarter trivs i. En ledningsgata kan därför vara positiv för fågellivet.

En luftledning kan även ha en viss negativ påverkan på fågellivet. Det förekommer att kraftledningar orsakar fågeldöd genom kollisioner eller genom strömgenomgång. Strömgenomgång uppstår om en fågel samtidigt kommer i kontakt med två olika faslinor eller strömförande och jordad del på en stolpe. Strömgenomgång är vanligast vid ledningar med lägre spänningar där det är kortare avstånd mellan faslinorna. Kollisioner är vanligast vid högre spänningar där faslinor har större avstånd och även kan sitta på olika höjd. Kollisionsrisken ökar vid sämre sikt. Olyckor med kraftledningar är artspecifika då exempelvis större fåglar löper större risk för strömgenomgång och fåglar med sämre flygförmåga riskerar i högre grad att kollidera med faslinor. Riskerna är dessutom starkt plats- och årstidsspecifika. Kollisioner är exempelvis främst förekommande där ledningar korsar tydliga fågelflygstråk eller går intill fågelrika sjöar/våtmarker.

På sträckan mellan Vassgalen och Hummelforsens kraftverk (ca 4,2 km) är ledningen uppförd i enbenta stolpar med stående isolatorer och horisontellt placerade faslinor. Avståndet mellan de stående isolatorerna är 1,4 meter. Mellan Hummelforsen och Eldforsen (ca 4,3 km) är ledningen uppförd i portalstolpar med hängande isolatorer och horisontellt placerade faslinor med ett fasavstånd på 4,4 meter. De sista 500 metrarna mot Eldforsen är ledningen markförlagd.


2 (13)

Figur 1. Översiktskarta över befintlig 50 kV kraftledning mellan Vassgalen och Eldforsen. Den parallella 130 kV ledningen går väster om 50 kV ledningen.

Risk för strömgenomgång föreligger enbart på sträckan mellan Vassgalen och Hummelforsen och då endast för fåglar med ett vingspann på ca 1,4 meter eller mer. Att faslinorna är horisontellt placerade minskar risken för kollision jämfört med om faslinorna hade varit placerade på olika höjd.

För att utreda ledningens påverkan på fågellivet i området har ett uttag från ArtDatabanken gjorts. Uttaget omfattar observationer som gjorts de senaste tio åren och inom ett område på 500 meter från ledningen. Både observationer av fåglar med häckningskriterier och förbiflygande fåglar har inkluderats i uttaget då det kan finnas en kollisionsrisk för fåglar som passerar ledningen.

Totalt har 61 observationer registrerats i området de senaste tio åren. Av dessa är endast två observationer av en rödlistad art, gulsparv, som har rödlistekategori sårbar. Rödlistekategoriseringen sammanvägt med andra hot mot arterna, som exempelvis förföljelse, används för att ge arter en skyddsklass. Av de 61 observationerna har 59 den lägsta skyddsklassen och två har den näst lägsta skyddsklassen. Detta innebär att de fågelarter som förekommer i området kring ledningen inte är hotade utan utgörs av populationer som är livskraftiga. Arterna bofink, domherre, gärdsmyg, hökuggla, orre och större hackspett är arter som observerats och som finns upptagna i Artskyddsförordningens bilaga 1 och markerade med B, vilket innebär att arten enligt fågeldirektivet har ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden eller bevarandeområden (Natura 2000) behöver utses.

Av de 61 observationerna är det åtta stycken som har noterade häckningskriterier. Detta är en ungefärlig angivning då det inte är alla observatörer som rapporterar in häckningskriterier


3 (13)

och/eller fåglarnas aktivitet. Därmed är det inte givet att samtliga av de resterande observationerna är av förbiflygande fåglar.

Ei lyfter i sin begäran om komplettering passagen av Västerdalälven som ett område med ökad kollisionsrisk då den kan utgöra ett migrationsstråk för fåglar. Passagen är ca 70 meter lång och linorna är horisontalplacerade. Av de 61 fågelobservationerna som gjorts kring ledningen har 45 gjorts vid älvpassagen vilket tyder på att det är ett relativt fågeltätt område. Risken för påflygningar anses som ovan nämnt störst för fågelarter med sämre flygförmåga, exempelvis vadare, hägrar, svanar, tranor och hönsfåglar. Av de arter som observerats vid älvpassagen tillhör gräsand, kanadagås, kricka, storskrake och knipa gruppen med större kollisionsrisk. Övriga observerade arter tillhör familjer med god flygförmåga såsom finkar, trastar, sparvar och mesar.

En annan kritisk del av ledningssträckan är där ledningen är uppförd i enbenta stolpar med stående isolatorer, detta då risken för strömgenomgång som ovan nämnt är större då. På den sträckan har fem av de totalt 61 observationerna gjorts, samtliga fem observationer är registrerade vid ledningens norra ände vid Vassgalen. Av dessa fem observationer är det ingen fågelart som har ett vingspann på runt 1,4 meter.

I samrådet som hölls inför koncessionsansökan för aktuell ledning 2012 meddelade länsstyrelsen i Dalarnas län i sitt yttrande att de inte har något att erinra mot en förlängning av nätkoncessionen.

Konsekvensbedömning och planerade skyddsåtgärder

Sammantaget bedöms ledningen medföra små negativa konsekvenser för fågelpopulationerna i området. Som skyddsåtgärd föreslås dock att hindermarkörer sätts upp på ledningen där linorna passerar över Västerdalälven.

3 Stolpmaterial Ledningens stolpar är tillverkade av trä och impregnerade med kreosot.

Från kraftledningsstolpar kan viss urlakning av kreosot till omkringliggande jordlager äga rum. Urlakningen är mycket begränsad. Mindre beståndsdelar är vattenlösliga och transporteras i jordlagren där de bryts ned biologiskt av mikroorganismer och sedan avdunstar till luften. Större beståndsdelar har mycket låg vattenlöslighet och binder starkt och snabbt till jordpartiklar, vilket medför att dessa beståndsdelar stannar i jorden i direkt närhet av stolpen. Kreosotbehandlade stolpar har i Sverige visat sig ha mycket lång livslängd, över 50 år, vilket tyder på att kreosoten stannar i stolpen eller lämnar den mycket långsamt (Holmroos, 1994 och Jernlås, 2012). Enligt en rapport från Statens Geotekniska Institut (2007) finns inga studier som tyder på att PAH (polycyclic aromatic hydrocarbons), där kreosot ingår, når mer än en halvmeter ut och ner från träet. En rapport framtagen av Svenska kraftnät (2013) om kreosot, kraftledningar och miljö visar på följande:

- I sand var spridningen av kreosot begränsad till max fyra decimeter ut från stolpen. Vid två decimeter ut från stolpen låg halterna under riktvärdet för PAH för känslig markanvändning (KM). För de flesta stolparna som står i sand är spridningen begränsad till en centimeter ut från stolpen.


4 (13)

- För de flesta stolpar i silthaltig jord återfanns inte halter av kreosot högre än riktvärdet för KM längre ut än en centimeter från stolpen. I enstaka falla hade det spridit sig längre ut, som mest till fyra decimeter ut från stolpen.

- I lera spred sig kreosotet för de flesta stolpar inte längre ut än två decimeter från stolpen i halter högre än riktvärdet för KM. Även i de avvikande fallen tycks halterna åtta decimeter ut från stolpen vara lägre än riktvärdet för KM.

- När föroreningskällan står i kontakt med grundvatten tycks inte kreosoten sprida sig mer än maximalt en halv till en meter ut från föroreningskällan i halter över KM, oberoende av hur höga halterna är vid källan.

Sammanfattningsvis visar rapporten att föroreningarna från kreosotbehandlade stolpar tydligt minskar med ökat avstånd och djup från stolpen. Spridningen blir låg på grund av hög adsorption, långsam transporthastighet och nedbrytning av ämnen i mark. Även Kemikalieinspektionen bedömer att miljöriskerna med kreosotimpregnerat virke främst är lokala, dvs. i direkt anslutning till virket (2016).

Det finns en grundvattenförekomst (sand- och grusförekomst) som sträcker sig på Västerdalälvens södra sida från Tretjärn, passerar Eldforsen och fortsätter söderut. Där ledningen övergår från luftledning till markkabel, strax väster om Eldforsens kraftverk, korsas grundvattenförekomsten på en sträcka om ca 250 meter. I byn Tretjärn finns en brunn ca 100 meter från ledningen. Enligt SGU är grundvattenkapaciteten i jordlagren måttlig och i berggrunden tämligen god.

Konsekvensbedömning och planerade skyddsåtgärder

Sammanfattningsvis görs bedömningen att de kreosotimpregnerade stolparna inte medför några negativa konsekvenser på vatten- och naturmiljön.

Ellevio vidtar inga åtgärder för att hindra spridning av kreosot från stolpar i bruk. Vid byte av uttjänta kreosotstolpar tas dessa omhand och destrueras i enlighet med gällande regler. Inför stolpbyten görs en genomgång av platsförhållandena för att se om det finns stolpar inom känsliga vattenskyddsområden. I de fallen ersätts befintliga trästolpar med stolpar i annat material, som t.ex. komposit. Det finns inga vattenskyddsområden i närheten av aktuell kraftledning.

4 Skogsröjning och underhåll

4.1 Underhållsarbete - beskrivning De åtgärder som är aktuella under ledningens drift är i huvudsak skogligt underhåll. Underhållsröjningen av skogsgatan sker vanligtvis med 6-7 års intervall medan syn och stämpling av farliga kantträd (skogsbesiktning) sker med intervallet 8-10 år. Intervallens längd beror på tillväxtförmågan i skogsgatan och dess sidoområden. Mellan röjningarna utförs en röjningsbesiktning vid minst ett tillfälle. Vegetation i skogsgatan som bedöms komma inom säkerhetsavståndet från faslinorna innan kommande röjning sker, röjs bort.

Röjning av skogsgatan sker normalt motormanuellt. Avverkning av farliga kantträd i skogsgatans sidoområde sker normalt med hjälp av avverkningsmaskiner. Tekniskt


5 (13)

ledningsunderhåll, dvs. reparation eller byte av ledningsdel, sker mer sällan. Dessa åtgärder kräver ofta tyngre fordon.

4.2 Skyddsåtgärder I det fall farliga kantträd står inom sumpskogar/våtmarker/strandängar ska avverkning ske utan markskador. Det säkerställs genom att anpassa tidpunkten, maskinval och metoder till gällande förutsättningar. Exempelvis att det sker motormanuellt. Samråd sker med länsstyrelsen inför det skogliga underhållet.

Körning på våtmarker för planerat tekniskt underhåll, inspektion eller reparation av ledningen får bara ske om minsta möjliga grad av körskador säkerställs. Detta görs genom att anpassa tidpunkten, maskinval och metoder till gällande förutsättningar. Samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken sker med länsstyrelsen inför tekniskt underhåll som kan medföra betydande påverkan på naturmiljön.

Vid passage av vattendrag används tillfälliga eller permanenta broar. Körning i vattendrag får endast ske om det är miljömässigt motiverat. Vid sådan körning läggs ris, virke eller annat i vatten eller strandområde till skydd för naturmiljön. När arbetet är klart avlägsnas tillfälliga broar och utlagt skydd.

Lågväxande träd och buskar i strandzonen, som inte utgör någon säkerhetsrisk, avverkas inte utan lämnas kvar för att bibehålla skuggning. Avverkningsrester lämnas ej kvar i bäckar.

5 Magnetfältsberäkning Magnetiska fält mäts i mikrotesla (μT) och styrkan i en angiven punkt beror på faslinornas placering och på avståndet mellan linorna. Fälten alstras av strömmen i ledningen och varierar med strömlasten som i sin tur är beroende på variationerna i elförbrukning över tiden. Ju mer ström som flödar i ledningen desto större blir magnetfältet. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet från ledningen (dubbla avståndet ger en fjärdedel av magnetfältet). Magnetfält avskärmas inte av väggar och tak och därför kan magnetfälten inne i hus nära kraftledningar vara högre än vad som normalt förekommer i bostäder.

I aktuellt fall ligger närmaste bostadshus ca 65 meter från ledningen. Vid det huset är ledningen uppförd i träportalstolpar med 4,4 meter mellan faslinorna, som är horisontalplacerade. Dessa förutsättningar är desamma som när koncessionsansökan lämnades in 2012, inga nya bostadshus har heller byggts närmare än 65 meter från ledningen. Däremot har årsmedelströmlasten ökat från 65 A till 120 A till följd av ökad produktion i de två kraftverken (Eldforsen och Hummelforsen).

Magnetfältets utbredning i sidled från centrum av ledningen redovisas i Figur 2. Magnetfältet för en kraftledning redovisas normalt i en nivå som motsvarar brösthöjd, d.v.s. 1,5 meter ovanför markytan.


6 (13)

Figur 2. Beräknade magnetfältsnivåer 1,5 m över mark längs befintlig kraftledning med horisontalplacerade faslinor. 0 m = ledningens centrumlinje, sedan anges på x-axeln avstånd i meter från ledningens centrumlinje och på y-axeln magnetfältet i μT.

Av diagrammet kan utläsas att magnetfältsvärdet vid det närmaste bostadshuset är mindre än 0,1μT. Därmed har ledningen ingen påverkan, ur magnetfältssynpunkt, på miljöer där människor vistas stadigvarande.

6 Inverkan på naturvärdena Ei efterfrågar en mer utförlig beskrivning av de naturvärden som finns i anslutning till ledningen samt hur ledningen kan påverka dessa. Ellevios bedömning är att ledningens påverkan på naturvärdena är låg då ledningen sträcker sig i utkanten av de berörda områdena. Ledningen går parallellt med en 130 kV ledning mellan Vassgalen och Flinkmyran, se Figur 1.

6.1 Nyckelbiotopen Berörd nyckelbiotop är 1,6 ha stor och utpekad 2016 av Bergvik Skog AB. Enligt kartunderlag sträcker sig ledningen och största delen av ledningsgatan utanför nyckelbiotopen. Figur 3 visar ledningsgatans lokalisering i förhållande till nyckelbiotopen och Figur 4 visar hur ledningsgatan ser ut där nyckelbiotopen passeras.

Merparten av nyckelbiotopen och dess naturvärden, de östra delarna, berörs inte av ledningen. Den yttre västra delen av nyckelbiotopen som är inom ledningsgatan har underhållits regelbundet vilket gör att eventuella naturvärden där är anpassade till ledningsgatan. Den parallellgående 130 kV ledningen sträcker sig på 50 kV ledningens västra sida, vilket innebär att 50 kV ledningen är närmast nyckelbiotopen. Ledningens påverkan på nyckelbiotopen består av de underhållsröjningar som krävs för att garantera driftsäkerheten. Röjning, avverkning och skyddsåtgärder beskrivs under 4. Skogsröjning och underhåll. Inom nyckelbiotopen kommer de farliga kantträd som behöver avverkas lämnas kvar som högstubbar som en ytterligare skyddsåtgärd.


7 (13)

Ledningens påverkan på nyckelbiotopen bedöms vara liten.

Figur 3. Nyckelbiotopens lokalisering i förhållande till ledningssträckningen. Aktuell ledning går längst österut i ledningsgatan, närmast nyckelbiotopen, och den parallellgående 130 kV ledningen går längst västerut.


8 (13)

Figur 4. Ledningsgatan väster om nyckelbiotopen, sett norrifrån. Aktuell ledning är till vänster i bild, uppförd i enbent stolpe.

6.2 Naturvärdet Berört naturvärde är en ca 1,4 ha stor barrskog, Nävermomyran, utpekad som naturvärde av Skogsstyrelsen. Det inventerades 1997-09-30. Ytterligare beskrivning saknas i underlagt från Skogsstyrelsen. Ledningen passerar utanför området som är utpekat som naturvärde men ledningsgatan berör den östra utkanten av området, se Figur 5. Det är endast den parallellgående ledningens (som sträcker sig väster om aktuell ledning) skogsgata som berör naturvärdet.

Ledningen bedöms inte ha någon påverkan på naturvärdet.


9 (13)

Figur 5. Ledningens lokalisering i förhållande till naturvärdet. Aktuell ledning går längst österut i ledningsgatan, den parallellgående 130 kV ledningen går längst västerut, närmast naturvärdet.

6.3 Sumpskogen Berörd sumpskog benämns 500 m SV Berget. Den är utpekad av Skogsstyrelsen och är ca 5 ha stor. Sumpskogen är en mosseskog som domineras av tall, det förekommer 0–4 % lövträd. Huggningsklassen är gallringsskog. Det förekommer inget öppet vatten. Skogsstyrelsen har bedömt att sumpskogen är starkt påverkad/störd lokalt av kraftledningsgatan och starkt påverkad/störd generellt av den väg som korsar genom sumpskogen. Sumpskogen inventerades 2013. Se Figur 6.

Sumpskogen kan påverkas vid underhållsröjning och avverkning. Med de skyddsåtgärder som beskrivs under 4. Skogsröjning och underhåll om arbeten på våtmark bedöms ledningens påverkan på sumpskogen vara liten.


10 (13)

Figur 6. Ledningsgatans sträckning i förhållande till sumpskogen.

6.4 Våtmarken Våtmarken Milborgsflotten 8 km SSV Vansbro är ca 168 ha stor. I Våtmarksinventeringen (VMI) bedömdes våtmarken ha vissa naturvärden. Det motsvarar naturvärdesklass 3 vilken innefattar våtmarker som är helt eller delvis påverkade och störda men har vissa bevarade naturvärden. I våtmarker av den typen kan ytterligare ingrepp tillåtas vid begränsad påverkan på natur- och kulturvärden, enligt Naturvårdsverkets slutrapport för VMI. I Figur 7 kan ledningens sträckning över våtmarken studeras.

Våtmarken kan påverkas vid underhållsröjning och avverkning. Med de skyddsåtgärder som beskrivs under 4. Skogsröjning och underhåll om arbeten på våtmark bedöms ledningens påverkan på våtmarken vara liten. Påverkan är även relativt sett liten i förhållande till våtmarkens omfattande areal.


11 (13)

Figur 7. Ledningens sträckning i förhållande till aktuell våtmark

7 Ledningen vid Västerdalälven Ledningens påverkan på passagen över Västerdalsälven beskrivs även under avsnitt 2. Påverkan på fåglar. Enligt uttag från ArtDatabanken har inga observationer av övrig rödlistade eller skyddade arter gjorts där ledningen passerar Västerdalälven nära Hummelforsens kraftverk. Uttaget omfattar observationer gjorda de senaste 10 åren.

Det finns inte heller några utpekade övriga naturmiljövärden i aktuell passage som kan påverkas negativt av ledningens närvaro, enligt underlag från ansvariga myndigheter.

För att minska påverkan vidtas försiktighetsåtgärder i enlighet med vad som nämns under 4. Skogsröjning och underhåll.


12 (13)

8 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett styrmedel i miljölagstiftningen med avsikt att fastställa högsta tillåtna förorenings- eller störningsnivåer som människor eller miljön tål. Fastställda miljökvalitetsnormer finns idag för upprätthållande av vattenkvalitet, luftkvalitet och omgivningsbuller (gäller buller från vägar, järnvägar, flygplatser mm.).

Ledningen korsar två vattendrag och en grundvattenförekomst (sand- och grusförekomst) med beslutade miljökvalitetsnormer för vatten. Vattendragen är Västerdalälven vid Hummelforsens kraftverk och Vakran (se Figur 7) vars status har klassats till god ekologisk status till 2021 samt god kemisk ytvattenstatus. Grundvattenförekomsten korsas nära Eldforsens kraftstation på sträckan där luftledningen övergår till markkabel. Status för grundvattenområdet, SE670202-141322, har klassats till god kvantitativ status och god kemisk grundvattenstatus.

Den befintliga ledningen bedöms inte medföra någon påverkan på vattenområdenas miljökvalitetsnormer. Skadeförebyggande åtgärder i samband med underhållsarbeten beskrivs under 4. Skogsröjning och underhåll och impregneringsämnet kreosot beskrivs under 3. Stolpmaterial.

Gällande miljökvalitetsnormer för luftkvalitet så är de utsläpp som sker till följd av drift och underhåll av kraftledningen mindre utsläpp från maskiner. Dessa utsläpp är i storleksordningen av vanlig fordonstrafik och pågår under kort tid. Detta är således inte något som skulle kunna medföra att någon miljökvalitetsnorm för luftkvalitet överskrids.


13 (13)

9 Referenser AEWA. Review of the conflict between migratory birds and electricity power grids in the African-Eurasian region, 2012

Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten. Magnetfält och hälsorisker, 2009

Bevanger. Tetraonid mortality caused by collisions with power lines in boreal forest habitats in central Norway, 1995

Bevanger et al. Optimal design and routing of power lines; ecological, technical and economic perspectives (OPTIPOL), NINA rapport 1012, 2012

Holmroos. Analys av kreosotstolpar i Simlångsdalen efter 40 års exponering i fält, 1994

Jernlås. Status Report on Soil Contamination in the Proximity of Creosote-Treated In-Swerview Utility Poles in Sweden, 2012

Kemikalieinspektionen. Information om impregnerat virke, 2016

Naturvårdsverket. Våtmarksinventeringen – resultat från 25 års inventeringar. Nationell slutrapport för våtmarksinventeringen (VMI) i Sverige. Rapport 5925, 2009

Svenska kraftnät. Om kreosot, kraftledningar och vår miljö, 2013

Sveriges Geotekniska Institut. Kreosotimpregnerade sliprars inverkan på spridning av kreosot i mark – Litteraturstudie, 2007

Sveriges Lantbruksuniversitet. Artdatabanken, 2017

Documents

Befintlig 50 kV ledning mellan Vassgalen och Eldforsens ... annan kritisk del av ledningssträckan är där ledningen är uppförd i enbenta stolpar med stående isolatorer, detta