ATT HANDLA I TÖRE I BÖRJAN AV FEMTIOTALET

År 1950 bodde det i Töre kommun totalt 5 127 personer varav 1 659 i Töre kyrkby. I Siknäs bodde

441 och i Sören 226 invånare. Töre var en typisk landsbygdsort som präglades av lokalsamhällets

småskalighet med kommunalkontor, mejeri, bageri, ett antal hantverkare och fortfarande kunde man se

arbetshästar streta fram med små lass genom byn. Ute på ängarna hade ett minskande antal småbönder

sina mjölkkor och här och där höll man en hushållsgris som slaktaren tog om hand till jul.

Mjölk kunde köpas direkt från mejeriet och bland hantverkare fanns till exempel skräddare,

skomakare, sömmerskor, hovslagare, slaktare, urmakare och bagare. Livsrytmen var en helt annan än i

dag och stress och tidsbrist var sällsynt bland människorna i byn. Möten och tidpunkter bestämdes mer

av veckodag än av klockslag. På byns grusvägar fanns det gott om plats för spark, cykel, gående eller

lekande barn eftersom det fortfarande efter kriget fanns få bilar. År 1950 fanns det i Sverige endast

242 000 personbilar men antalet kom att öka kraftigt under de kommande åren. Vägarna i Sverige

byggdes ut i en rasande takt och tio (1960) senare var situationen radikalt annorlunda då en miljon

etthundranittiofyra tusen (1 194 000) personbilar körde på de svenska vägarna. En ökning med nästan

en miljon bilar på 10 år.Den som färdades med bil från Luleå genom Töre mot Kalix körde på

grusvägar, förutom kortare sträckor med asfaltvägar i tätorterna. Riksväg 13 gick fortfarande

1950genom Töre längs nuvarande Luleåvägen, över Forsbron och vidare efter Köpmanvägen,

Klippgränd och fortsatte mot Kalix på Palatsvägen. Vid dagens vägkorsning, där den nuvarande

Kirunavägen E 10 möter E 4 var det öppna ängar.

Bilden här intill är förmodligen från slutet av trettiotalet och tagen från Klippgränd 8 i Töre där vi

syskon växte upp. Det såg likadant ut som på bilden1950 när vi som barn sprang omkring på ängarna.

Snart skulle

riksvägen få en

ny sträckning

eftersom

Klippgränd inte

passade för den

ökande

biltrafiken. I

början av 1950-

talet byggdes

därför en ny väg

genom att man

förlängde

Köpmanvägen rakt över ängarna mot Palatsvägen och vidare mot Kalix.

Det var inte bara vägar, vardagsliv och landskap som var annorlunda på 1950-talet jämfört med dagens

Töre. En annan sak som var väsentligt annorlunda var den mångfald av affärer som fanns i början av

1950-talet. Den som skulle handla mat kunde välja mellan åtta olika ispeceri/ livsmedels

/diverseaffärer och man kunde vid den här tiden med lite god vilja räkna upp sju bagerier, alltifrån

små hembagerier till ett bageri som producerade matbröd till ortens affärer.

Det är lite förvånande att det fanns så många bagerier i Töre i början av 50-talet men det kanske

berodde på driftiga kvinnor som behövde ha en extra inkomst. Om någon kände för att ekipera sig så

fanns inte mindre än tre herrekiperingar att välja på. Femtiotalet var inget slit-och-släng-samhälle

utan skor hel-, och halvsulades, kläder syddes och lagades och det är väl därför töreborna kunde välja

mellan två skräddare, tre skomakare och två herrfrisörer stod till tjänst för den långhårige. Vi som

var barn eller ungdomar i början av femtiotalet kunde glädjas åt att ha tre kiosker att välja på då vi

skulle köpa godis eller lösa cigaretter. Ursprungstanken var att göra en kartläggning av affärer i

kyrkbyn omkring 1950-talet.

Grundtanken med den här texten är att ge en bild av affärer i Töre kyrkby omkring av 1950. För att

avgränsa den här texten i tid så ska ”omkring 1950-talet” ses som åren 1947 till 1955 och området,

affärer i Töre kyrkby (Sid 3). Så småningom blev det dock aktuellt att ta med så många ”affärsidkare”

som möjligt och även inkludera Johannesro och Törböle och resultatet visar sig i bilaga 1.

Förteckningen är nog inte helt fullständig då det är svårt att dra gränsen för vad som kan ses som

affärsidkare eller hantverkare. Jag tar till exempel inte upp rörmokare, murare, sotare, elektriker med

flera.

Tanken att det i dag skulle finnas ett så rikt utbud av affärerverksamheter och hantverkare i byn är

minst sagt svindlande och säger en hel del om samhällets förändring. I dag, när valfrihet och mångfald

predikas som en religion, kan man ju tro att det för dåtidens törebor borde ha framstått som höjden av

lycka att ha så många affärer och bagerier att välja på.

De flesta av affärerna låg längs Köpmanvägen och Morjärvsvägen. På en bearbetad kartbild av Töre

centrum från 1949 har jag markerat affärer, bagerier och en del kända byggnader med en siffra som

hänvisar till tabellen med namnet på den aktuella verksamheten. Av kartan kan man se att det där

dagens” busstorg” ligger var det helt obebyggt 1950 och marken där kunde vara vattenfylld av

höstregnet så att det på vintern frös till is så att det blev möjligt att åka skridskor.

Det kan vara intressant att titta lite mer på en del av affärerna, bagerierna och de andra verksamheterna

som fanns i Töre under de första åren av 1950-talet och det är då lättast att orientera sig genom en

tänkt promenad längs Köpmanvägen, Backvägen och Morjärvsvägen.

Med utgångspunkt från korsningen Morjärvsvägen, Backvägen och Köpmangatan så låg både

Realskolan och Postkontoret i ett i dag försvunnet hus som på kartan är markerat med B. Ett

hundratal meter längre in på Backvägen fanns i huset på höger sida Jonssons pensionat (10) och

dessutom Alfhild Rönnqvist Livs som senare flyttade till Köpmanvägen 32.

Ännu längre in på Backvägen, strax för kurvan där Backvägen svänger skarpt till vänster, fanns på

höger sida Elsa Nilssons Hembageri (11) i källaren. Jag var där några gånger för att köpa nybakat och

kommer särskilt ihåg de goda nybakade semlorna.

Om man i stället för att följa Backvägen upp till vänster fortsätter rakt fram så kommer man fram till

ett hus där Elna Stenmark(12) hade ett hembageri tillsammans med sin syster. De här mindre

hembagerierna bakade oftast bara ett par dagar i veckan och jag minns dofterna från det nybakade

brödet hos Stenmarks.

I stora plåtburkar fanns goda vaniljkakor, finska pinnar, bondkakor och jag tror att de till och med

gjorde mazzariner. Det bästa var dock när man snabbt cyklade hemåt med varma munkar och anisbröd

som kom direkt från flottyrpannan.

KARTA ÖVER TÖRE CENTRUM 1950

1 Hammars Herrekipering 14 Tilly Sjöbergs Presenter 25 Petterssons Möbler & Färg

2 Öhvalls Herrekipering 14 Inez Rönnqvist Konfektion 26 Hotel Borgen

3 Engströms Herrkläder 14 Signar Wallin, frisör 27 Holger Lindbäcks Livs

4 Thorsells Bageri 15 Urmakare Olsson 28 Putte Sjöbergs Radio/Vitv.

5 Urmakare Larsson 15 Sjödins Blommor och Frukt

Allmänna, kända byggnader 6 Eliassons Speceriaffär 16 Hökenfeldts Kiosk

7 Åhrströms Bageri 17 Konsum A Telegraf och Telestn.

8 Sjöströms Speceriaffär 18 Fredrikssons Livs B Post och Realskola

9 T A Öboms Bageri 19 Sjödins Elektriska C Gamla kyrkan

10 Jonssons Pensionat 20 Jonssons Pappershandel D Nya kyrkan

10 Alfhild Rönnqvists Livs 20 Grapes Bageri och Konditori E Sions kapell

11 Elsa Nilssons Hembageri 20 Töre Järnhandel F Missionsförbundets kyrka

12 Elna Stenmarks Hembageri 21 Tyra Olssons Café G Kommunalkontoret

13 Töre Mejeri 22 Vegamagasinet H Ålderdomshemmet

14 Alfhild Rönnqvist Livs 23 Isakssons Diversehandel I Pensionärshemmet

14 Henrikssons Bageri & Café 24 IC-OK och Kiosk J Häktet

K Röda Kvarn

Med utgångspunkt från korsningen Köpmanvägen och Morjärvsvägen så låg ett gatuhus längs

Köpmangatan där en av ortens två urmakare fanns. Förutom Olssons Urmakeri (15) så hade min

moster Marianne Sjödin under några år Sjödins Blommor och Frukt (15). När jag var i 12 - 13-

årsålder jobbade jag några julhelger som springpojke. Jobbet gick bland annat ut på att med sparken

köra ut beställningar med blomsterkorgar innehållande hyacinter, tulpaner mm till kunder. Dessutom

packade jag upp frukt, apelsiner, bananer, äpplen och vindruvor. Vindruvorna fanns nere i en trång

halvkällare där de var förpackade i en trätunna fylld med smulad kork som skydd. Lönen var kanske

inte så furstlig men det fanns ju andra fördelar med det här jobbet eftersom jag ofta fick knäck eller

annat godis av kunder och ibland till och med en tjugofemöring när jag kom med mina blompaket.

Andra fördelar med jobbet var att jag fick packa upp godis i glasbehållare, praliner, hallonbåtar,

geléhallon, chokladbitar, gräddkola mm och givetvis var man tvungen att provsmaka för att försäkra

sig om att det var bra kvalitet på varorna. På själva julafton var det särskilt mycket att göra och det var

först sent på julaftonseftermiddagen som man kunde skynda hem till julfestligheterna. Min syster

Mary jobbade också där som expedit under jul-, och påskhelger.

Den som var i behov av ett en konfirmationskostym eller kanske rent av högtidskläder för ett bröllop

gjorde bäst i att fortsätta promenaden längre upp på Morjärvsvägen. Efter drygt hundra meters

promenad så kunde man på höger sida se Hammars Herrekipering (1). Mitt minne som sjuåring är

att det inte var en särskilt stort affär och urvalet lär nog ha varit begränsat men det kanske ändå

tillfredsställde dåtidens konsumenter.

Efter ytterligare några hundra meters promenad vidare på Morjärvsvägen så låg på vänster sida

Öhvalls Herrekipering (2) som förutom kläder även sålde skor. Om man nu inte var nöjd med detta

urval av herrkonfektion så räckte det med att gå ytterligare något hundratal meter längs Morjärvsvägen

för att på höger sida hitta Engströms Herrekipering (3). Engströms Herrekipering var en mindre

affär och jag tror att inte att den var öppen så många år.

Ett lite stycke längre fram på Morjärvsvägen så hittade man på vänster sida Thorsells Bageri (4) som

startade sin verksamhet redan 1935. Hos Thorsells kunde man köpa de godaste wienerbröd med

vaniljkräm på.

Om till exempel en fjäder i den mekaniska klockan gått av så fanns det i det lilla Töre vid femtiotalets

början minsann två urmakare att välja på. I hörnet av dagens Skolväg och Morjärvsvägen låg nämligen

den andre urmakaren, Larssons Urmakeri (5). Jag har ett minne av jag nyfiket gick in till urmakaren

för att titta på alla väggur som fyllde butiken och de gav ifrån sig ett fasligt tickande. Hade man tur så

slog någon av klockorna halv-, eller heltimme.

Efter ytterligare ett hundratal meters promenad kom man till Elisassons Speceriaffär (6) som låg på

vänster sida vid korsningen av Morjärvsvägen och Postvägen. Jag har bara vaga minnen av affären

men enligt andra så var det en liten speceriaffär, det vill säga den sålde enbart torra livsmedel.

Strax efter Eliassons speceriaffär svänger Morjärvsvägen till vänster och på höger sid direkt ovanför

Sions bönehus (E) låg ett stort gult trähus på höger sida där traktens godaste sirapslimpor och tekakor

bakades av Åhrströms Bageri (7). I konditoriet kunde man förutom matbrödet köpa vetebröd och

rödfärgade brysselkakor för några ören per styck. Åhrströms bageri hade gamla anor och startades av

Elias Åhrström 1910 och jag minns att det fanns kvar åtminstone till 1959/1960 då jag besökte

bageriet under min korta sotarkarriär. För övrigt berättade pappa att han några år in på tjugotalet såg

sitt livs första film på andra våningen i huset

Det fanns ännu en speceriaffär längre bort på Morjärvsvägen, nämligen Sjöströms Speceriaffär (8).

Affären var ganska liten och jag tror inte det var någon större trängsel där under åren som den var

öppen. Förutom Åhrströms så fanns det ytterligare ett bageri i det här området, nämligen T A Öboms

Bageri (9) som låg på Vesterbacksvägen. Bageriet som hade gamla anor startade sin verksamhet

redan1925.

Som jag nämnde i inledningen så låg många av affärerna längs Köpmanvägen och det och det kan

passa bra att börja kartläggningen av dessa genom att besöka mjölkbutiken som låg i Töre Mejeris

hus (14). Det tidigare mejeriet, Töre mejeriförening, grundades 1914 och låg på höger sida om

Forsbron, ungefär där Töre Andelstvätt låg.

Det gamla mejeriet var verksamt fram till andra världskrigets då det nya startade år 1940 på nuvarande

Köpmanvägen. Det var spännande att som en liten parvel smyga sig in i mejeriet och se på alla

mjölktankar, pumpar och maskiner som 1 hanterade råmjölken. Jag kan fortfarande i dag känna den

lätt sura lukten som fanns i mejeriet trots att

man spolade golven med mängder av vatten

flera gånger om dagen. Den kan vara

intressant ta upp lite mer om mjölken

eftersom det är en dryck som följer oss

genom livet.

Jag kommer ihåg att jag några gånger åkte

med en lastbil vars chaufför och lastare

(Hjelte/Jakobsson) åkte omkring på

landsbygden till bönderna och hämtade upp

stora 40-50 liters mjölkkrukor från

mjölkbord som var uppställda vid vägen.

Mjölkbilen körde veckans alla dagar, även lördag och söndag.

Det hände att vi barn fick åka till mejeriet för att köpa mjölk och ibland grädde. Mjölken fraktades

hem antingen i vår 2 liters-, eller femliters mjölkhämtare. Mjölken kostade vid den här tiden ungefär

35 öre per liter och man lämnade över mjölkhämtare till expediten som

pumpade i mjölken med ett handtag och då kunde man se hur en halv liter

mjölk fylldes bakom en rund glasskiva för varje pumptag. Grädden köptes

också i lösvikt fylldes med ett decilitermått i den mindre gräddhämtaren.

Jag har ett lite traumatiskt minne från en av gångerna då jag, alltför ung

och med en alltför stor damcykel, gav mig i väg till mejeriet med femliters-

mjölkhämtaren. Jag kan ha varit i åtta eller ni år och nådde nätt och jämt

upp till styrstången då jag stående cyklade i väg mot mejeriet med den

tomma femliters mjölkhämtaren. Som jag nämnt tidigare så låg mejeriet

uppe på mindre höjd och en brant backe ledde ner mot riksvägen

1 Vad jag såg, men inte förstod, var förmodligen separering, standardisering, homogenisering och pastörisering. Det innebär att

komjölken som innehåller ungefär 4,2 % fett först separeras i grädde och skummjölk. Nästa steg är att standardisera mjölken, det vill säga blandatillbaka grädden så att mjölken får den önskade fetthalten. Därefter homogeniseras mjölken vilket betyder att man slår sönder fettet i

små partiklar som blandar sig väl med mjölken och då flyter inte grädden upp på ytan. Slutligen pastöriseras mjölken, det vill säga hettas upp

i 75 grader under 15 sekunder för att bli av med bakterier. och slutligen är det dags för

Med mjölkhämtaren full gav jag mig frejdigt eller kanske snarare dumdristigt

av med cykeln nerför backen och allt hade förmodligen gått bra om inte en bil

kommit rullandes på riksvägen och tvingade mig att tvärbromsa cykeln vilket

var omöjligt och jag gick omkull på grusvägen, utan risk för att bli påkörd av

bilen, men med fem liter vit mjölk som forsade från mjölkhämtaren ut på den

smutsiga marken. Jag fick rejäla skrubbsår på armar och ben men det gjorde

inte så mycket utan jag tjöt i stället över den spillda mjölken. Några tanter i

närheten försökte trösta mig vilket inte var lätt när jag såg hur mjölken spred

sig som en stor vit fläck. Som jag minns det var det någon annan i familjen som efter mitt

misslyckande fick åka och köpa mjölk så till middagen stod en tillbringare full med mjölk på

matbordet.

Strax nedanför mejeriet på Köpmanvägen 32 låg Linds (14) hus som under åren omkring 1950

innehöll flera affärer. I källaren fanns Henrikssons bageri där för övrigt svågern Bengt Olofsson

började sin karriär. Till Henrikssons Bageri hörde ett kafé där det fanns ett mekaniskt fotbollsspel.

Under några år fanns Tilly Sjöbergs presentbutik och intill låg Inez Rönnqvist Mode och

Konfektion. Förutom Alfhild Rönnqvist Livs som flyttat från Jonssons Pensionat (10) hade frisören

Signar Wallin sin salong i huset en tid innan han flyttade till sitt nybyggda hus på Köpmanvägen

nedanför mejeriet. Jag minns att jag som sexåring blev klippt hemma i köket hos Signar och var så

liten så att jag fick sitta på en plåtburk ovanpå köksstolen för att komma upp i höjd. Signar Wallin åkte

för övrigt Vasaloppet i vuxen ålder med gott resultat och fortsatte att klippa sina stamkunder upp till

87-års ålder.

Om man fortsätte promenaden österut på Köpmanvägen, förbi Posten och Realskolan (B) så träffade

man på ett par diversehandlare, livsmedelsaffärer, kiosker och caféer Efter ett par hundra meters

promenad kom man till Hökenfeldts Kiosk (16) som fanns på höger sida av Köpmangata. Där satt i

bland den gamle och lite sjuklige herr Hökenfeldt och sålde några Dixie kola för fem öre styck eller en

och en annan Alfa tablettask som innehöll ett samlingskort på en filmstjärna eller en idrottsman.

Strax intill låg Töre Kooperativa Handels-

förening, Konsum (17). Konsum är intressant

av flera skäl, inte bara för att jag jobbade där ett

par somrar utan för att den mycket tidigt blev en

så kallad självbetjäningsaffär. Redan år 1870

bildades den första kooperativa föreningarna i

Töre och Överkalix men dessa lades ner ganska

snart.

I en rapport om antalet köpmän i Töre och Kalix

som skickades till Sundsvalls Köpmanna-

förening 1933 uppges att Töre Kooperativa

Handelsförening bildats 1932. Kosumbutiken

låg ursprungligen i huset (B) där posten och realskolan också funnits Bilden här intill är från

Almquists bok ”Töre” och visar en interiör från Konsum i strax före jul 1935. Lägg märke till att det

fanns fem expediter bakom disken.

Den 8 augusti 1939 köpte Töre-Morjärvs konsumtionsförening 2 845 kvadratmeter som blev tomt till

den nya konsumaffären med adressen Köpmangatan 27. Affären fanns kvar på den här adressen till

1967 då den flyttade till nya lokaler vid Busstorget. Där låg affären till den stängdes år 2006.

Kooperativa förbundet införde tidigt så kallade självbetjäningsbutiker i Sverige. Snart kom man att

ändra benämning till snabbköp eftersom det uppfattades som negativt att kunden själv skulle gör en

del av jobbet vid inköpstillfället.

Att gå och handla 1950 skiljer sig helt från dagens moderna butiker med självskanning. Det var 1950

fortfarande vanligt att man i livsmedelsaffären sålde varorna styckevis och i lösvikt och det mesta

skulle vägas och paketeras. Det är först en bit in på femtiotalet som den moderna förpacknings-

industrin med bland glas, plåt, nya papperskvalitéer och senare plast kom att förändrade bilden på

hyllorna i affärerna. Jag kommer väl ihåg hur det såg ut i Konsum ungefär 1950 när man handlade

över disk. Bakom disken fanns stora lådor som innehöll bönor, kaffe, socker ris, russin, ärter och andra

torrvaror, allt i lösvikt. Med en skopa fylldes påsen som sedan vägdes på

en skalvåg där olika kilopriser fanns i vänstra kolumnen och sedan

avlästes priset i raden ut till höger där vågpilen befann sig. Kaffet köptes

som hela bönor och maldes hemma i kaffekvarnen eller i affärens

elektriska kaffekvarn som spred aromen av nymalet kaffe. I

charkuteridisken styckades köttet upp på en stor huggkubbe av trä, allt

efter önskemål och pålägg som skinka och hamburgerkött eller annat var inte som i dag hoppressad

och klistrad i en rulle utan det skivades upp direkt från ett helt köttstycke.

Allteftersom varorna staplades på disken skrev affärsbiträdet priserna på

en bit papper och när allt var klart så räknades posterna samman med säker

huvudräkning.

Det var fortfarande 1951 ransonering på vissa varor, till exempel kaffe, då

det var aktuellt med ransonerade varor klippte expediten med en sax som

hade rundade spetsar ut en eller flera kuponger från kartan. Jag har också

minnesbilder då jag som sex-, eller sjuåring följde med mamma till det

nybyggda (1947) kommunalkontoret för att där på kristidsnämnden

kvittera ut nya ransoneringskuponger.

Priserna på mat i början av 1950-talet förefaller med dagens ögon löjligt låga men de ska givetvis

sättas i relation till dåtidens löner. En lantarbetare hade år 1950 enligt SCB;s statistik cirka 2 kronor

per timme i lön en skogsarbetare hade 19 kronor per dag, sågverksarbetaren tjänade ungefär 2 kronor

och 50 öre i timmen och en industriarbetare cirka 2 kronor och 85 öre per timme. Tabeller här nedan

visar genomsnittspriserna på landsbygden för ett urval av varor.

Vara

Kvantitet Pris kronor Vara Pris kronor

Mjölk 1 liter 0,32 Blodpudding 1,16

Mejerismör Kg 5,60 Färsk strömming 1,25

Ost Kg 2,29 Salt sill 1,56

Soppkött Kg 2,95 Sötlimpa 0,85

Nötkött;stek Kg 4,28 Kaffe 8,28

Fläskkotlett Kg 4,97 Potatis 0,28

Falukorv Kg 2,93 Stångkorv 1,17

Renat brännvin 1 liter 12,65 Svagdricka, 5 liter 1,35 Källa: SCB:1951. Priser, levnadskostnader och konsumtion

Man kan notera att kaffet var mycket dyrt efter avspärrningar under kriget. År 1950 kostade kaffet

8,28 per kilo och det skulle motsvara 139,80 år 2008 men med ett kaffepris på 54,20 år 2008 så har

kaffet blivit betydligt billigare.

För en liter Renat Brännvin gäller det motsatta. År 1950 kostade en liter Renat 12,65 och med

utgångspunkt från det priset borde kostnaden år 2008 vara 213,59 men i stället fick man betala 284,29

för en liter. Brännvinet har blivit dyrare men många andra matvaror har blivit billigare.

Det dröjde bara några år in på femtiotalet innan Konsum i Töre byggdes om till ett snabbköp och fick

kassapparater som lämnade gula kvitton på det aktuella inköpet. Eftersom man fick återbäring på sina

inköp hos Konsum så var det viktigt att spara alla sina kvitton som skulle lämnas in efter årsskiftet.

Men först skulle dessa kvitton sorteras efter olika inköpsbelopp, under en krona, mellan fem och tio

kronor och så blev det några kvitton över tio kronor. Dessutom skulle de sorterade buntarna räknas

ihop och den mekaniska räknemaskinens pappersremsa lindades sedan omkring varje bunt och därefter

knöts det hela ihop med en sytråd. Allt stoppades i ett större kuvert och lämnades till Konsumbutiken.

Jag kommer väl ihåg hur jag och mina syskon satt och sorterade mängder med kvitton i olika buntar.

Jag kan i dag undra vad som hände med de inlämnade kvittona, blev de till exempel kontrollräknade?

Som jag redan nämnt arbetade jag en eller två somrar som springsjas på Konsum i Töre. Jobbet var

inte alltför betungande förutom vissa varutransporter till ålderdomshemmet (B). Mycket av arbetet

gick ut på att ta emot och packa upp varor, rensa och packa upp frukt samt uträtta små ärenden.

Konsum hade en tjänstcykel för varutransporter. Den hade stora pakethållare av järnrör både framtill

och bak på cykeln. Dessutom var den utrustad med extra kraftiga ballongdäck och det fanns en

släpkärra som kunde kopplas till cykeln. Den klumpiga cykeln var tillräckligt tung och svårcyklad

utan last och när den lastades fram-, och bak med socker, mjölpaket och andra tunga varor så var det

en utmaning att med hela kroppsvikten på en pedal få cykeln att röra sig framåt. Det var ett under att

jag inte gick omkull och landade på grusvägen med mjöl, mjölk, socker och övriga varor på väg till

ålderdoms-hemmet men tanken att köra varorna i två omgångar fanns inte. Jobbigt? – kanske, men det

var också en utmaning att klara av uppdraget. Den äldste brodern Bert har berättat att han också har

jobbat som springsjas på Konsum och har precis likadana erfarenheter av Konsums tunga och

klumpiga packcykel.

För mina vedermödor som ”springsjas”, fick jag i alla fall ihop lite pengar så att det räckte till att köpa

min första nya cykel, en Monark, som till min stora besvikelse tyvärr stals någon månad senare.

Som jag tidigare nämnt så flyttade Konsum år 1967 från Köpmangatan till nya lokaler vid busstorget

men efter 39 år på den platsen så var Konsum tvungen att stänga i februari 2006. Nedläggningen av

livsmedelsaffärer i glesbygdsorterna var ett fenomen som var vanligt förekommande under 1960-talet

och i Töre kommun lades flera Konsumbutiker ner. År 1963 stängde Konsum i Västanäs och samma

år lade Järn och Sport i Morjärv ner sin verksamhet. 1964 var det dags att stänga ner Konsum i

Övermorjärv och 1966 upphörde Konsum i Jämtön och Vitån. Året därpå, 1967, lade Konsum i

Siknäs ner sin verksamhet. Förutom dessa exempel på Konsums butiksnedläggningar så var det också

ett stort antal privata handlare som lade ner sina affärer.

Direkt efter Konsum, på höger sida, låg H A Fredrikssons Diversehandel (18). Fredrikssons som

startade redan 1926 var en typisk diversehandel som förutom livsmedel sålde kläder, köksutrustning

och mycket annat. En gång i veckan kom charkuteribilen från Boden med livsmedel. Inne skåpbilen

hängde massor av ringar med nyrökt falukorv, rökt medvurst, hela skankar med rökt hamburgerkött,

lådor med prinskorv, varmkorv, blodpudding, leverkaka med mera. Om höll sig framme och visade

stort intresse så fick man ofta smaka på en varmkorv eller en skiva rökt medvurst.

Ungefär mitt emot Fredrikssons, på vänster sida av Köpmanvägen, ligger fortfarande ett större hus

som i början av femtiotalet innehöll ett par affärer.

I ena ändan av huset låg Holger Jonssons Pappers-, och Bokhandel (20) . Ägaren hade ofta en

cigarett på gång och var alltid klädd i kostym, vit skjorta och fluga. Affären sålde tobak, lite

kontorsmaterial, presenter och hade ett mindre utbud av böcker.

Utanför affären fanns en automat där man kunde handla godis genom att stoppa in mynt. Automater

för godis och cigaretter var vanlig vid den här tiden. Mitt tekniska intresse ledde till att jag och en

kompis som hade tillgång till en miniborr gjorde ett litet hål i en femtioöring och knöt fast en kraftig

Björntråd i myntet. Tanken var att vi skulle doppa femtioöringen upp och ner flera gånger i

godisautomaten så att vi kunde få ut flera chokladkakor för endast en femtioöring. Mycket listigt, men

min tekniska kompetens var det nog inte mycket bevänt med för vi blev av med femtioöringen och

fick inte den minsta chokladsmula. Vi räknade sedan ut att det var två luckor eller klaffar som fälldes

igen efter myntet så det gick inte att fiska det upp och ner.

I mitten på huset fanns några år in på femtiotalet Grapes Café och Bageri (20). Bageriet fanns i

källaren och där kunde man bland annat köpa läckra wienerbröd och runda saffransbullar. Caféet var

relativt stort och hade en jukebox där man för en krona kunde spela fyra eller fem ep-skivor och dricka

en läsk, Pommac, Champis, Loranga eller Portello tillsammans med ett wienerbröd.

I resten av huset fanns Töre Järnhandel AB (20). Ägare Gunnar Bergdahl var ordförande för Töre

Sportklubb och sponsrade spelarna med fotbollsutrustning. Töre Järnhandel var en spännande affär för

en nioåring, inte minst vid julskyltningen då skyltfönstren var fulla av leksaker och andra spännande

julklappar. Här kunde man hitta allt vad en järnhandel ska innehålla och givetvis fanns inget av dagens

plastförpackade saker utan allt såldes styckevis, spik, skruvar, muttrar, brickor med mera. Jag minns

att jag flera gånger köpte stålhagel till vårt luftgevär och då var frågan om fem eller tio hagel som

räknades upp och virades in i en pappersstrut.

Snett emot Töre Järnhandel, ungefär i hörnet av Idrottsgatan och Köpmanvägen, låg en mindre

nybyggd huslänga som innehöll Sjödins Elektriska (19). Förutom lampor och annan elektrisk

utrustnings sålde man även cyklar, skidor och lite sportartiklar. Det var hos Sjödins Elektriska som jag

för egna inarbetade pengar som trettontonåring köpte min första nya cykel för 270 kronor.

På vänster sida av Köpmanvägen, strax efter Töre Järnhandel låg Tyra Olssons Café (21) som hade

öppnats redan 1932. Förutom café så hyrde Tyra Olsson ut ”rum för resande” som det stor på en skylt.

Någon, jag kan givetvis inte komma ihåg vem det var, ändrade den lilla skylten till ”rum för rasande”.

Vi tyckte det var mycket roligt. Tyras Café var nog det billigaste i Töre och för en krona kunde man få

ett stort glas saft med hembakade kakor till. Om man saknade några tioöringar så kunde man alltid

lösa det hela genom att leta tomma läskedrycksflaskor på byn och sälja dem för 10 öre.

Jag kommer ihåg en gång när jag var kanske tolv eller tretton år gammal och inte hade hittat några

tomflaskor på byn och det fattades några tioöringar för att kunna fika med kompisarna. I det desperata

läget smög jag mig runt om hörnet till köksingången där Tyras backar med tomflaskor stod och snabbt

fiskade jag upp ett par tomflaskor. Tomflaskorna löste jag in hos Tyra och fick på så sätt ihop till en

fika. Direkt efteråt såg jag Tyra gå ut och sätta tillbaka tomflaskorna på sin ursprungliga plats. Den här

lilla kretsloppstransaktionen är säkert preskriberad i dag.

Om man år 1949 satt på verandan till Tyras Café och tittade rakt över Köpmanvägen så såg man där

nu torget och busstationen ligger, en öppen, gräsbevuxen och vattensjuk mark. Ett hundratal meter

efter Tyras Café låg på vänster sida Röda Kvarn (C) som byggdes i mitten av trettiotalet och fanns

kvar till 1985 då det revs och ersattes med Medborgarhuset. I Röda Kvarn fanns en biograf som visade

svartvita filmer flera kvällar i veckan och givetvis matinéer på söndageftermiddagen, men dessutom

fanns en mode-, och textilaffär som ägdes av mamma. Affären, som hette Vega Magasinet (22), köpte

hon omkring1949. Affären sålde, tyger, knappar, klänningar, korsetter, underkläder hattar, väskor och

sybehör. Affären flyttade 1955 in i det nybyggda HSB-huset och fanns kvar där till omkring

1958/1959 när den lades ner

På vänster sida, strax efter Röda Kvarn, låg Isaksson& Andersson Diversehandel (23). Isakssons

som den allmänt kallades, hade startat redan 1916 och fortfarande kunde man 1950 se tydliga drag av

en gammal diversehandel som

jag kommer ihåg den.

Fotografiet härintill liknar i

stora delar Isakssons

Diversehandel.

Jag var inte särskilt gammal

men har ändå klara bilder av

Isakssons Diversehandel. När

man kom in så låg

livsmedelsdelen till vänster och

på höger sida var diverse-

handeln med allt mellan

himmel och jord. Jag har

minnesbilder från yxskaft,

korsetter, näbbskor,

skinnstövlar, plåtkannor,

vadmalsbyxor, skinnhandskar, handskar, strömmingshalster, husgeråd, flugsmällor, 2DDT-sprutor,

malkulor, och mycket, mycket annat.

Disken till vänster hade specerier, torra varor, och lådor med olika lösviktsvaror som bitsocker, ärter,

russin, bönor mm. På disken fanns kaffekvarnen och strax under den

fanns avdelningen med charkuterivaror; korvar, kokt-, och rökt

medvurst, stångkorv, syltor, leverpastejer, grynkorv, leverkaka,

blodpudding pölsa, rökt hästkött i hel bit, nötkött, griskött och mycket

annat. Vid den här avdelningen kunde man också köpa3 rysstvål i bit,

grönsåpa i geleform samt Radion och Persil tvålflingor i paket. Vid

dörren på vägen ut mot lagret kunde man känna den lätt saltade doften

från 4strömmingsfjärdingen och silltunnan. Hos Isakssons och de

andra livsmedelsaffärerna kunde man köpa Åhrströms nybakade och fortfarande varma sirapslimpa

eller de lika goda tekakorna. En av ägarna, Kalle Isaksson hade amputerat sina ena arm och hade en

protes med en krok och för en sjuåring var det spännande att se hur han använde kroken.

När hyreshuset HSB:huset byggdes 1955 flyttade affären över Köpmanvägen och in nya moderna

lokaler på gaveln i de nya huset. Samma år revs det gamla IC-Ok huset och en ny modernare

bensinstation byggdes på ungefär samma plats.

På högra sidan av Köpmanvägen, ungefär där dagens hyreshus nu ligger, fanns på femtiotalet ett äldre

trähus där bensinstationen IC-OK (24) höll till och i samma hus fanns en Kiosk (24) där man kunde

köpa Tutti Frutti tablettaskar för 25 öre, tuggummit Toy med tre bitar för 10 öre, liten Japp kostade 15

öre och den stora 25 öre. Lösa cigaretter av märket John Silver och Bill kunde köpas för 10 öre stycket

och hela paket av bl a märkena Star, Camel, Chesterfield, Lucky Strike och Pall Mall.

Ett par hundra meter från Isaksson, låg på vänster sida av Köpmanvägen Emil Petterssons Måleri

(25). Affären startade 1921och hade under en period ett kafé men utvecklades under åren så att det

under femtiotalet fanns måleri, färghandel, möbler och kemisk-tekniska artiklar. Jag kommer ihåg

affären från tidigt femtiotal och inte minst de starka dofterna från färger och andra kemiska artiklar. På

hyllorna fanns bruna glasflaskor som innehöll olika preparat; pulver och vätskor, som knappast hade

varit tillåtna att säljas fritt i dag. När man kom in i affären fanns det kemisk-tekniska artiklar på hyllor

till vänster. Rakt fram fanns färgburkarna och på höger sida fanns ett utbud av möbler, soffor, stolar,

byråer, sängar med mera.

Någon gång när jag i den kreativa tolv-, eller trettonsårsålder var mycket intresserad av allt som

kunde fås att brinna eller smälla , så hade Emil Petterssons affär precis det jag behövde. Någonstans,

inte som i dag på internet utan snarare i hemmets uppslagsbok, hade jag fått fram information om hur

2 Den s.k. flitsprutan fylldes med det cancerframkallande giftet DDT för att spruta på flugor och andra insekter som det

fanns rikligt av, inte minst med tanke på de öppna slaskhögarna. För oss barn var det en rolig grej att leka med.

3 Rysstvål var en enkel två gjord på talg och kalilut. Den köptes i bit och skars av från en längre tvålstång. Namnet antyder

att tvättvålen härstammar från Ryssland.

4 Tunna användes förr som ett rymdmått för både våta och torra varor. Måttet på en tunna kunde varier mellan 109 och 194

liter. Fjärding anses vara en fjärdedels tunna med våta varor. En tunna på 125 liter mättes i fyra fjärdingens om 31,4 liter vardera.

man gör svartkrut och Emil Pettersson hade de rätta indigridenserna, nämligen salpeter, svavel och

kol.

Utan någon som helst tveksamhet fick jag köpa dessa ingredienser till mina pyrotekniska experiment.

En väl avvägd blandning av salpeter, svavel och kol kunde nämligen bli svartkrut. Problemet med

dessa grundämnen var att de är mycket explosiva. Det är inte känsligt för stötar men däremot för

friktion och malning och att röra ihop dem i en glasburk som innehållit skokräm var inte bra då

svartkrut antänds av mekanisk påverkan, det vill säga några korn i gängorna på skruvlocket kunde ha

skapat en explosion. Om man blandade i lite eter eller i nödfall bensin i svartkrutet så blev

förbränningen långsammare och fungerade då som raketbränsle. Några år senare, under Ungern-

revolten 1956, fanns det artiklar i dagstidningarna som beskrev hur ungrarna använde Molotov-

cocktails mot stridsvagnar och givetvis var jag tvungen att hemma i källaren fylla en flaska med

bensin ock sticka uppe skogen för att tända på tygtrasan i flaskhalsen för att se att det fungerade. Det

blev ingen explosion som jag hade förväntade mig. Däremot brann det häftigt i mossan och det var

nog bara turen som gjorde att jag lyckades stampa ut elden och undvika skogsbrand.

Mina experiment med knallhattar, dynamitgubbar och brandbomber är i dag glömda och jag ska nog

vara glad i dag att syn och hörsel fungerar och att alla fingrarna finns på plats.

Det fanns under några år ytterligare en livsmedelsaffär, nämligen Holger Lindbäcks Livs och

Diversehandel (26) på Palatsvägen. I utrymmen på markplan såldes blandade artiklar och nere i

källaren livsmedel. Direkt intill affären fanns en klassisk Kiosk som sålde tidningar, godis, läsk och

tobak.

Förutom alla affärer, caféer och bagerier så fanns det andra företag och hantverkare i byn. Omkring

1950 fanns tre snickerier, varav ett låg i Törböle. Det fanns även en kvarn, klassisk smedja,

verkstad, bilverkstad, hönseri, cementgjuteri, spikfabrik med verkstad. Det fanns också en bit in

på femtiotalet två korvkiosker där man köpa varmkorv och grillad medvurst. Den ene var Jonkes

korvkiosk som låg mellan Röda Kvarn och Isakssons Diversehandel och den andra, Emil Sjöbergs, låg

i den nybyggda busstationen. I mitten av femtiotalet dök det upp en liten affär på Varvsvägen som

representerade nyare tider, nämligen Putte Sjöbergs radio och vitvaror. Det var nu som hemmen

skulle utrustas med kylskåp och den lilla transistorradion. Putte Sjöberg/Gösta Eriksson var också

ombud för Luleå Bryggeri och hade ett nederlag med läskedrycker, svagdricka och pilsner vid den

dåtida fotbollsplanen. Jag har i förteckningen inte tagit upp damfrisörer efter som jag inte är säker på

om man ske se verksamheterna som fritidssysselsättning, hembesök eller mer stadigvarande

verksamhet. Här är i alla fall några som jag kommer ihåg, Kerstin Rönnqvist, Rönnvägen, Kerstin

Hortlund, Varvsvägen och Rut Eriksson, Köpmanvägen (Barberaren Joel Erikssons fru).

Förutom Jonsons pensionat Jonssons Pensionat och Tyra Olssons ”rum för rasande” så fanns Hotell

Borgen. Huset finns fortfarande kvar och ligger i korsningen av Blomgränd och Köpmanvägen.

Enstaka handelsresande övernattade då och då men hotellet användes mest för sammankomster som

begravningar, fester och bröllop.

Att få tag på en taxi under den här perioden var inget större problem. I den lilla orten Töre och Törböle

fanns tillsammans fyra taxirörelser. Man kan kanske tro att Töreborna var särskilt flitiga taxiåkare för

att sysselsätta fyra taxirörelser men samtliga av taxiföretagarna hade andra bi-, eller kanske huvud-

sysslor. En lite rolig sak med dessa taxiägare var att de höll på var sitt bilmärke. För en av taxiägarna

fanns det bara ett tänkbart märke, nämligen Chevrolet. För var och en av de övriga var det Dodge,

Nash och Chrysler som gällde som det bästa bilmärket.

1950-talet var en slags brytningstid för Töre. Törefors Sågverk AB som tidvis haft över 200 anställda,

hade nu stora ekonomiska problem och antalet anställda minskade undan för undan. Töre kommun

hade som en följd därav ekonomiska problem med arbetslösa och minskade skatteintäkter och ökade

kostnader för fattigvården som år 1950 uppgick till 265 457 kronor. Dessutom hade kommunen stora

kostnader för att införa den 9-åriga skolan.

Samtidigt pågick efter kriget en allmän tillväxtperiod i Sverige som gav utrymme för att bygga ut

sociala institutioner, vägsystemet, vatten-, och avlopp samt satsningarna på försvarsanläggningar som

gjordes mot bakgrund av det kalla kriget. Det här medförde att nya verksamheter växte fram i Töre.

Det kunde man se på bland annat Töre Järnhandel som blomstrade och sålde eller förmedlade stora

mängder byggnadsvaror till byggplatser runt om i kommunen och grannkommunerna. Ett annat tecken

på vad alla anläggningsarbeten och vägbyggnader betydde var att det i Töre kyrkby i mitten av

femtiotalet fanns åtta lastbilsåkare som hade gott om arbete för sina lastbilar och andra maskiner..

Vägbyggen och anläggningsarbeten var av mer tillfällig karaktär och under femtio-, och sextiotalet

fortsatte strukturomvandlingen i samhället. De mindre orterna och glesbygden drabbades hårt då

många personer under sextiotalet flyttade in till tätorterna där mer permanenta arbetstillfällen fanns.

Avslutningsvis kan det vara intressant att fundera på vad som ligger bakom den stora förändringen av

de affärsverksamheter i Töre som jag har tagit upp här. Ofta sägs att det är utflyttningen av människor

från glesorterna till tätorterna som är orsaken till att all service som till exempel affärer, caféer och

liknade försvinner i de mindre orterna. Utflyttningar från Töre har säkert haft en bidragande orsak till

att utbudet av affärer och annan service försämrats men det finns säkert andra orsaker som var av

betydelse för förändringarna.

År 1950 hade Töre kyrkby 1 659 invånare och trettio år senare, 1980, bodde det 1 399 personer i Töre.

En ganska liten minskning på 260 invånare men ändå hade under de trettio åren det mesta av 1950 års

affärsverksamhet försvunnit. År 2010 bodde det i Töre 1 099 personer vilket innebär att befolkningen

sedan 1950 hade minskat med 34 procent medan det ursprungliga utbudet av affärer och hantverk hade

minskat med närmare hundra procent.

Det verkar som om det inte enbart är antalet mäniskor i sig som är avgörande för att uppehålla en viss

nivå på affärsaktiviteterna i en ort utan det är säkert flera andra faktorer som har betydelse. Det kan till

exempel vara dagens generella krav på rationalitet, effektivitet och lönsamhet men också individens

konsumentvanor, krav på varuutbud, rörlighet med bil, konsumtionsmönster och inte minst hur större

genomfartsleder är anknutna till orterna.

Stig Eriksson

Fjelie, Lund

gits.eriksson@telia.com

Företag, hantverkare och affärsidkare m fl i Töre omkring 1950.

Namn

Område

Etableringsår

Adress Töre Bad-, och Andelstv. Bad-, och andelstvätt 1951 Garvarevägen

Nilssons Elsa Bageri Backvägen

Åhrström Elis Bageri 1910 Morjärvsvägen

Öbom T A Bageri 1925 Vesterbacksvägen

Stenmark Elna Bageri 1925 Karolinavägen

Grapes Bageri och café Köpmanvägen

Henrikssons Bageri Bageri och café Köpmanvägen

Thorsell Elin Bageri, café 1935 Morjärvsvägen

Lövgrens Bilverkstad Bilverkstad Luleåvägen

Röda Kvarn Biograf Köpmangatan

Sjödins blomsterhandel Blomster-, och frukth. Köpmanvägen

Jonsson Holger Bok-, och pappershandel Köpmanvägen

Olsson Tyra Café 1932 Köpmanvägen

Edvard Eriksson Cementgjuteri Klippgränd

Sjödins Elektriska Elaffär Idrottsvägen

Almqvist Elektriska El-installation Kvarnen, Bruksomr.

Eriksson Joel Frisör 1930 Köpmanvägen

Signar Vallin Frisör Köpmanvägen

Engströms Herrekipering Morjärvsvägen

Öhvalls Herrekipering och skor Morjärvsvägen

Hammar Harry Herrkonfektion Morjärvsvägen

Hotell Borgen Hotell och mat Köpmanvägen

Lantmannahandeln Jordbruksutr., utsäde Stensgränd 5

Töre Järnhandel Järnhandel 1932 Köpmanvägen

Hökenfeldts Kiosk Kiosk Köpmanvägen

Lindbäck Holger Kiosk Palatsvägen

Pressbyrån IC-OK Kiosk 1. Köpmanvägen

Pressbyrån Kiosk 2. Torget, busstation

Jordbrukskassan Kreditgivning Stensgränd 5

Kvarnen Kvarn tom 1953 Luleåvägen, Bruksomr

Eskil Engströms Lastbilsåker – Timmertr. Törböle (Småträsk)

Einar Nilsson Lastbilsåkeri Postvägen

Gunnar Henriksson Lastbilsåkeri ---

Harald Hammar Lastbilsåkeri Backvägen

Hilding Lind Lastbilsåkeri Köpmanavägen

Olle Mårtensson Lastbilsåkeri Backvägen

Stig-Gunnar Hortlund Lastbilsåkeri Backvägen

Östen Larsson Lastbilsåkeri ---

Joel Erikssons Lastbilsåkeri Töre

Rickard Isaksson Lastbilsåkeri Johannesro

Töre Kooperativa Livsmedel 1932 Köpmanvägen

Jonssons Livs Livsmedel Backvägen

Alfhild Rönnkvists Livs Livsmedel Köpmanv Linds

Fredriksson H A Livsmedel och diverseh. 1926 Köpmanvägen

Isaksson & Andersson Livsmedel och diverseh. 1916 Köpmanvägen

Lindbäck Holger Livsmedel och diverseh. Palatsvägen

Helmer Bogrens Livs Livsmedel och diversh. Törböle

Sjöströms Livsmedel, speceriaffär Morjärvsvägen

Sjöberg Putte/Eriksson G. Läskedr., Nederlag för (Luleå Brygg.) Ga. Fotbollsplan

Töre Mejeriförening Mejeri, mjölk och ost 1914 Köpmanvägen

Vegamagasinet Mode och textil Röda Kvarn

Inez Rönnqvist Mode, konfektion Köpmanvägen

Pettersson Emil Måleri, färg, möbler mm 1921 Köpmanvägen

Lundbäcks verkstad Plåt-, och smidesverkst. Köpmanv / Postvägen

Tilly Sjöberg Presentaffär Köpmanvägen

Putte Sjöbergs Radio/Vitv. Radio och vitvaror Varvsväg/Backvägen

Lindgrens skomakeri Skomakare Vesterbacksvägen

Johanssons skom. Skomakare Skatavägen

Eriksson, Åke skom. Skomakeri Köpmanvägen

Linds skrädderi Skräddare Palatsvägen

Bergström Artur Skrädderi 1928 Köpmanvägen

Rönnqvist Smedja Smedja, verkstad Storbacken

Sjödins Snickerifab AB Snickeri Allan Sjödin 1.Vesterbacksv

Forslund, Sixten Snickeri Backvägen

Thingvalls Snickeri Snickeri och bilglas 2. Vesterbacksv

Linus Olsson Byggm. Snickeri, byggmästare Törböle

Eliassons speceriaffär Specerivaror Morjärvsvägen

Töre Spedition Speditionsverks. Hamnen

Töreverken Spikfabrik, verkstad Töreforsvägen

Törefors Sågverk AB Sågverk Törefors

Engströms Tapetserare Tapetserare Vesterbacksvägen

Taxi, Gunnar Rönnkvist Taxirörelse Rännvägen

Taxi, Helmer Bogren Taxirörelse Törböle

Taxi, Holmfrid Rönnkv. Taxirörelse Rännvägen

Taxi, Ingvar Andersson Taxirörelse Morjärvsvägen

Hallins Plantskola Trädgårdsväxter Blomgränd

Larssons Urmakeri Urmakare Morjärvsvägen

Olssons Urmakeri Urmakare Köpmanvägen

Sjödins Hönseri Äggproducent Vesterbacksvägen