ALPACKA NYTTNR 4 / HÖST 2012FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN

Svenska Alpackaföreningen är rikstäckande. Den är ideell och medlemsstyrd. Föreningen arbetar med utbildning, rådgivning, seriös avel och god djurhållning. Vidare med relationer mellan alpackaägare samt svensk och internationell expertis och arrangerar utställningar.

Ordförande har ordetDen enskilt viktigaste frågan är fortfarande hanteringen av tuberkulossmitta hos alpackor. När detta skrivs har inga ytterligare besked kommit från ansvariga myndigheter. Enskilda medlemmar fortsätter att intensivt föra fram frågor för att få fakta om både vad som hittills gjorts och vad som gäller framöver.I Storbritannien har framstående alpackauppfödare, med stöd bl.a. i material från en svensk uppfödare, krävt att ordförande i deras alpackaförening skall avgå vilket enligt uppgift skett. Det handlar om testmetodiken och konse-kvenserna i form av avlivade alpackor. En parallell till situationen i Sverige. Den brittiska föreningen har varit direkt involverad i den testmetodik som nu är så omdiskuterad. Vi kan bara fortsätta att framhålla att vederhäftiga fakta måste upp på bordet och att det brådskar.

En viktig komponent för föreningen är också kommande utställning och vilka regler som kommer att gälla våren 2013. Här behövs omgående besked. Arbetet med utställning 2013 drivs nu med full kraft. Olika platser för arrangemanget prövas och ett beslut om plats och datum är nära förestående.

Vår nya hemsida med diskussionsforum är i drift och jag kan bara önska att diskussionerna medlemmar emellan nu skall ta fart. Ta chansen att gå in och titta på de många områden som finns förtecknade.

Föreningen har under senare år vuxit starkt och vi närmar oss det lite magiska talet 200. Ekonomin är fortsatt stark.

Den 23 februari är det åter dags för årsmöte. Samma plats - Norrköping även denna gång. Vid årsmötet skall som vanligt halva antalet styrelsemedlemmar väljas. Personligen lämnar jag styrelsen varför arbetet med att finna en efterträdare har inletts. Min förhoppning är att det redan tidigare välbesökta årsmötet skall få ännu fler deltagare 2013. Som talare har vi förmånen att välkomna den engelska veterinären Karin Mueller, förra årets mycket uppskattade föreläsare, med bred och djup kunskap om alpackor inom många områden.

Ulf ÅbergOrdförande

Rapporter från arbetsgrupperAvelsgruppenGruppen träffade Libby Henson från Grassroots Systems Ltd i England under sista helgen i oktober. Vi höll till hos Catharina Brorman i Lövestad i Skåne. Nu finns ett konkret förslag till hur vårt kommande register kan byggas. Det finns en hel del detaljer kvar att reda ut och vi kommer att presentera vårt förslag för styrelsen i november.

Från vänster: Catharina Brorman, Catrin Åsén, Libby Henson, Toni Gort, Monica Claesson

Frånvarande på bilden: Ulrika WestblomFoto: Staffan Hellberg

Valacker – med en ljusnande framtidav Ulf Åberg

Är det dags att prata om valackernas renässans?

Inte för att de är ointressanta idag utan mer för att det är hög tid att visa på de många mervärden de representerar.Självfallet är det så att uppfödning med avel och försäljning av djur är vägvalet för många av dagens och morgondagens alpackaägare. Men det finns skäl att se lite närmre på valackens roll på egen hand och i kombination med sammansatta flockar.

Om vi börjar med ”bara valack” så har vi en kategori av köpare värd att bearbeta. De är redan många som kan bli väsentligt fler, de som charmas av alpackans fantastiska egenskaper – socialt och som betesdjur. De som kanske är ägare till andra djur men som kan se skifte från får eller häst som ett intressant alternativ. Eller vill komplettera ägandet av häst och nötkreatur med alpackor. Ägare som ser mer till djurens egenskaper än till behovet av att engagera sig i uppfödning.

Det finns flera intressanta roller för valacken. När tanken växer att på sikt bli uppfödare, då kan valacken vara ett bra första insteg. Valacker erbjuder en möjlighet att lära känna alpackan och forma en framtida strategi för alpackaägande.

Valacken är intressant på fler sätt. Med uppfödning följer situationer där flocken måste delasupp med hänsyn till kön och ålder. Valacken spelar en utomordentlig roll i en sammansatt flock bl.a. för att de blir kvar under längre tid och bygger stabilitet i flocken. Men de är dessutom lösningen när unghingstar och ungston skall avvänjas eller separeras. De ger, inte minst för de mindre uppfödarna, basen för att forma ytterligare en flock med tillräckligt antal djur.

Med en växande efterfrågan på ull i Europa av olika kvalitet ökar dessutom argumentet för valacken som värdefull ullproducent.Vi kan inte heller bortse från det ekonomiska motivet. Människor som gärna vill äga alpackor men som i varje fall initialt hejdas av inköpspris och de kostnader som är förenade med uppfödning. Valacken är i en helt annan prisklass och även om intresset ökar så lär de finnas kvar på en lägre prisnivå även i fortsättningen.Så kanske hög tid att uppgradera argumenten kring våra valacker.

Förmodligen blir det så att du får bära ut en massa foder och lägga in nytt och sen bära ut det mesta igen. Ingen vidare ekonomi och väldigt jobbigt.

En alpacka kan bara processa en viss mängd foder per dygn och kan inte äta väldigt mycket av ett foder med lågt näringsvärde för att kompensera.

Under de senaste årens obduktioner av alpackor på SVA har ett antal alpackor varit kraftigt avmagrade. Att alpackorna har dött av undernäring är svårt att bevisa men det har varit så pass många avmagrade djur i förhållande till det totala alpackabeståndet i Sverige att det finns anledning att hissa en varningsflagg och ställa frågan till oss själva hur foder-medvetna vi är. Likaså har domarna under de senaste två utställningarna noterat att det funnits alpackor i ringen som varit alldeles för magra.Personligen tycker jag det är ett absolut uppfödaransvar att ge bra information om foder och näringsbehov. Har du köpt alpackor av någon utan att få denna information tycker jag du ska gå tillbaka och begära att få den. Att sälja djur utan att veta vad de behöver eller att strunta i att tala om det tycker jag är djurhandlarfasoner. Djur och barn har ingen röst…..missbruka inte det. Tycker du som alpackaägare att foderfrågan är svår att greppa så kontakta Svenska Alpackaföreningen. Vi gör vårt bästa för att hjälpa dig att reda ut begreppen. HullBodyscora (hullbedömning - läs Svenska Djurhälsovårdens instruktion på föreningens hemsida under rubriken Råd och Rekommendationer) eller väg dina djur minst ett par gånger i månaden under vintern. Den enda gången man någorlunda kan se utanpå i vilket hull en alpacka är, är när den är nyklippt och en kort period därefter. Glöm heller aldrig att alpackorna är experter på att se ut som allt är ok in i det sista.

Avmagring kan ha många orsaker. Har du koll på ditt foder och vet att det håller önskade näringsnivåer kan du avskriva det som orsak till problemet annars ska du nog titta på foderfrågan allra först, speciellt som du har mer än ett djur som gått ner i vikt.Parasiter (mag-/tarmmask och coccidier) kontrollerar man lätt genom att skicka in ett träckprov till SVA. På Alpackaföreningens och SVA:s hemsidor finns kompletta instruktioner om hur du gör, någon annan alpackaägare kan säkert hjälpa dig också.

Tuggproblem kan finnas hos äldre djur och ibland kan det vara en god idé att komplettera med lite lusern t.ex. som är finfördelat, högvärdigt och lätt för kroppen att ta åt sig. Lusernen tar hand om proteinbehovet men energin kompletterar du via ett kraftfoder eller/och t ex Speedy Beet. Speedy Beet är lite likt Betfor men ännu mer socker har plockats bort.Kvar finns en massa bra smältbar fiber som är energirik.

Abscesser i tandkött eller i en tandrot kan vara ganska osynliga utåt men har du ett avmagrat djur ska du absolut be din veterinär palpera längs käkarna och känna efter ibland väldigt små bulor längs tandkött och käkben. Ibland kan en gren av benet i underkäken vara förtjockat. Att ha ont i munnen gör att alpackan tuggar fodret sämre och det gör att förmågan för kroppen att ta upp näring försämras.Ett magert djur har stor hjälp av ett täcke medan man kommer tillrätta med problemet.

Att tänka på inför vinternav Madeleine Kihlberg

Alla årstider har sina utmaningar och vintern har sina. Här kommer några punkter om vad som kan vara bra att tänka på.

StalletVäl ventilerat utan korsdrag. Om det finns ett luftdrag högt upp är ok. Nere vid golvet ska vara tätt. Alpackorna uppskattar ett generöst lager med halm. Skönt att ligga i och isolerar mot kyla underifrån. Om vintern är blöt och regnig som den kan vara i tex Skåne är det viktigt att det finns en torr plats att vila på. En del säger att nedfallet hö duger som strö. Torrt hö kan vara ok men har inte samma luftighet som halm och isolerar inte lika bra. Hösilage som har en högre fukthalt börjar mögla kvickt om det blir ihoppackat på golvet.

VattenTillgång till vatten dygnet om är ett minimikrav. Att hålla vattnet isfritt är en av vinterns drygare uppgifter.Det har gjorts undersökningar på häst och ko som visar att vattenkonsumtionen går ner till ”överlevnadsnivåer” när det blir många minusgrader. Att dricka väldigt kallt vatten när det är riktigt kallt ute är påfrestande för en kropp som arbetar hårt för att hålla sig varm. Många ston är digivande även under vintern, och behöver dricka ordentligt också för att de producerar mjölk.De flesta som försökt vet att alpackor älskar ljummet vatten. Att lägga pengar på en Thermobar eller liknande som håller vattnet vid behaglig dricktemperatur under de kalla månaderna är ett klokt val. Känns väldigt bra när man själv ligger under täcket en kall vinternatt.

FoderVintern ställer höga krav på utfodringen speciellt vad beträffar ston med föl och växande djur. Ettåringarna växer fortfarande kraftigt under sin andra vinter och fölen som föddes under sommaren likaså. Basen för utfodringen är hö/hösilage. Att köpa hö är inte som att gå till affären och köpa mjölk. Mjölken produceras centralt och har ett garanterat närings-värde som är likadant i alla förpackningar. Varje skörd av hö/silage har sitt specifika näringsinnehåll. Om du inte vet vilken kvalité ditt basfoder innehåller har du ingen aning om var du står och ifall du behöver använda tillägg för att komma upp i önskade näringsnivåer. Välj att bli medveten i ditt val av basfoder!! De flesta seriösa foderproducenter analyserar idag sitt hö/silage och skulle det inte vara gjort är det väldigt lätt att göra det själv genom att skicka in ett prov på fodret till tex Eurofins.

På Alpackaföreningens hemsida finns en artikel om utfodring där du hittar önskvärda nivåer av tex protein och energi. Rent generellt kan man säga att du ska fråga efter ett spätt, tidigt skördat hö (om det är en förstaskörd) En andraskörd som är tagen medan det är sol och varmt kan också vara perfekt eftersom återväxten efter första skörden automatiskt blir spädare. Köper man ett för grovt hö/silage kommer alpackorna att plocka ut det de har nytta av och vilja lämna resten.

Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se info@alpackaforeningen.sePlusgiro nr. 30 47 93-3 Organisationsnummer: 868401-2522Ordförande: Ulf Åberg 0415-150 51 ulf@continuum.seV ordförande: Hans Sternerup 0505-313 67 hans.sternerup@telia.comKassör: Hans Sternerup 0505-313 67 hans.sternerup@telia.comSekreterare: Peter Leijon 0455-61 99 88 peter@hogalund.se Webbansvarig: Nadine Olsson 073-831 81 87 vowwen@hotmail.com

Alpacka NyttCopyright © alpackanytt

Redaktion: Bitte Åbergbitte@continuum.seÅsa Svensson asahelen@telia.com

Stängsel för våra alpackor.av Bitte Åberg Två vanliga frågor om stängsel; Vad väljer jag? Går det att få bidrag? Vad väljer jag?

Först bör det slås fast att Alpackor inte är särskilt rymnings-benägna. Så till vida är det inte så komplicerat att stängsla. Däremot måste vi skydda alpackorna från ovälkomna inkräktare. Hotet kommer utifrån. Rovdjur och lösspringande hundar i första hand. Fundera över vilka hot som finns där du bor. Några rekommendationer:

Viltstängsel är att föredra men fårnät går också bra.Höjd 130-150 cm med en överliggande ribba eller eltråd (20 cm ovanför). Många väljer 170 cm.Stadiga stolpar på ca 3 meters avstånd för att också klara alpackor som kliar sig på stängslet.Avstånd från mark så att inkräktarna inte kan krypa under, om nödvändigt förstärkt med eltråd på utsidan i markhöjd.I snörika trakter var noga med att ta bort snöhögar som ligger för nära staketet.Lodjur tar sig lätt in genom att hoppa från ett högt träd intill staketet. Så tänk på alla träd runt hagen. Många erfarna alpackaägare avråder från enbart eltrådar och i synnerhet plastnät med inbyggda eltrådar. Går det att få bidrag?

Nu övergår vi till regelverk som inte alltid är lätta att förstå. Den bärande grunden för att ge bidrag till stängsel är att skydda betesmarker från ohävd och igenväxning. Tanken är att skydda tamboskap från rovdjursangrepp. På så sätt säkra att djurägare vågar ha betesdjur som håller betesmarker öppna. Högsta prioritet har får som bedöms mer än andra var i riskzonen för rovdjur. Alpackor finns i nuläget inte med på förteckning över djur som kan få bidrag för stängsel. En ändring kan vara på gång från 2013. Besked väntas från EU. Vi hoppas på en förändring. Men tillämpningen är inte konsekvent. Det finns alpackaägare som fått bidrag. Men betydligt fler har fått avslag. Jordbruksverket, Viltskadecentrum och Länsstyrelserna är de tre instanser som hanterar frågor kring bidrag till Rovdjurs-stängsel. Varje län har sina regler.Hund räknas inte som rovdjur så för det får man inget bidrag. Men kom ihåg att en hund som jagar är lika farlig som ett rovdjur. Vi rekommenderar alla som vill söka bidrag till stängsel att ta kontakt med sin lokala länsstyrelse.

AvvänjningOfta avvänjer man sina föl under vintern. Ett föl bör vara minst 6 månader innan det tas från sin mamma.Alpackastoets råmjölk (colostrum) innehåller det som fungerar som fölets immunförsvar under de första månaderna och effekten försvinner gradvis och fölets eget immunförsvar utvecklas. Fölets immunförsvar finns i bästa fall på plats när det ärungefär ett halvår. Alla förändringar, fysiska såväl som känslomässiga, stressar immunförsvaret. Att tas från mamman och börja processen att skapa en egen identitet i en ny flock är kanske den sköraste tiden i en alpackas liv. Ha noggrann koll på dina avvänjningsföl, det hela är inte en händelse utan en process. Kolla deras hull innan du flyttar dem från mammorna och följ upp ofta efter att fölen separerats. Spendera så mycket tid du kan med dom små och iakttag deras beteende. Äter dom ordentligt? Är aptiten god eller verkar den lite avslagen? Lägg ofta handen på dem och känn efter hur det egentligen är ställt med hullet under all den där ullen. Se till att de får bra vitaminer och mineraler och även ett kraftfoder. Fölen växer och behöver ett verkligt bra hö för att växa bra. Att ge dom tillgång till lusern eller liknande högvärdigt foder med hög smaklighet är ett mycket bra sätt att undvika problem med aptit och ätande. Den första tiden i avvänjningsgruppen är en period av gråt och tandagnisslan för de allra flesta föl. De vill tillbaka till mamma och visar det väldigt tydligt. Efter ett par veckor börjar man skönja en förändring och fölen börjar agera mer som en ny flock och börjar ha mer roligt tillsammans och deras individuella platser i gruppen börjar bli mer tydliga och i och med det deras personligheter. Var med och följ detta och se att alla hänger med. Att sälja 6-månders föl tagna direkt från mamman och skicka dem till en ny plats är absolut ”bad practise”. Att under en redan skör period helt byta miljö, bakterieflora i omgivningen, foder, hanteras av nya människor, mm, är en extremt olämplig extra påfrestning på en redan stressad individ.

AD vitaminerGenerellt behöver alla alpackor mer AD-vitaminer under vinterhalvåret beroende på vår solfattiga och mörka vinter. Föl injiceras ofta med extra tillskott i oktober, december och februari. Kontrollera vad ditt vitaminfoder innehåller iform av AD-vitaminer och bedöm om du ska ge även de vuxna extra tillskott. Djur som verkar trötta och lite nedsatta i allmänkonditionen med lite halvdan aptit under vintern kan vara i behov avAD-vitaminer. Känner du dig osäker kontakta gärna Alpackaföreningen.Vintern har som sagt sina sidor och utmaningar men som trevlig omväxling slipper vi knotten och flugorna och om vintern är torr och kylig så verkar alpackorna tycka det är riktigt skönt. Titta på dom en stund en kall vinternatt med stjärnklar himmel och njut.