Aktum Extra 2010, nr 5

AktumArkitekthögskolan invigdNu har studenterna intagit Arkitekthögskolans nya lokaler. sid 6

Rektor installeradRektor Lena Gustafsson installerades i samband med årshögtiden. sid 14–16

Margot Wallström:– Vi måste stoppa det sexuella våldet i konflikter! sid 15

Aktuellt vid Umeå universitetEn tidning om forskning och utbildning

Vintern 2010

Tell me a storyStorsatsning på berättarkulturen i Västerbotten. sid 21

EXTR

A

Jana Revedin:

– Konstnärligt campus är unikt i världen sid 7

2 Aktum Extra • Vintern 2010

LEdAREn

Aktuellt vid Umeå universitetVintern 2010

Ansvarig utgivare Ulrika Bergfors Kriström

Adress InformationsenhetenUmeå universitet901 87 UmeåTel 090-786 50 00 (vx)Texttel 090-786 59 00 Fax 090-789 99 95www.umu.se

Redaktör Anette Olofsson Tel 070-309 58 [email protected]

Redaktion Carina Dahlberg, Michael Nordvall, Anette Olofsson

Layout/produktion/repro Print & Media, Umeå universitet

Tryck Taberg Media Group AB

Upplaga 13 100 ex

Jana Revedin, programansvarig på Arkitekt-högskolan vid Umeå universitet. Foto: Johan Gunséus

Umeå universitet firade lördag den 23 oktober sin årshögtid för 2010, då nio hedersdoktorer promoverades, 28 nya professorer installerades och 15 vetenskapliga priser delades ut. Detta var kulmen på ett firande som inleddes med föreläsningar av våra nya professorer, pristagare och hedersdoktorer, som tillsammans visade på en imponerande bredd i kunskap!

Vad jag med detta vill lyfta fram är de värden som universitetet står för och hur vi kan bidra till den samhällsutveckling som vi alla vill se.

Tre av våra hedersdoktorer, Margot Wallström, Denis Mukwege och Gudrun Nordborg arbetar alla mot det ökade våldet mot kvinnor och barn, inte minst i väpnade konflikter. Svåra frågor som sätter stort tryck på demokratin och vårt ansvar för den globala utvecklingen.

Andra gigantiska utmaningar vi står inför gäller klimatförändringar, naturkatastrofer, den demografiska omvandlingen och den allt hårdare exploateringen av våra begränsade naturresurser. Också detta är utmaningar som hotar utvecklingen av ett samhälle i demokratins tecken.

Umeå universitet kan erbjuda ny kunskap och kompetens, men för att vända de stora utmaningarna till möjligheter också för vår regionala utveckling, inbegripet det regionala näringslivet, behövs fokuserade samarbeten och allianser såväl lokalt som regionalt, nationellt och internationellt.

För universitetets egen utveckling och framgång måste vi arbeta över gränser, bygga broar och ta till vara den stora och i mångt och mycket outnyttjade potential som finns i samarbetet mellan olika områden. Det är inte sällan i gränslandet mellan de olika vetenskapsfälten – humaniora, samhällsvetenskap, teknik och naturvetenskap och medicin – som nya stora landvinningar görs. För att använda oss av alla tillgängliga resurser behöver vi dessutom vidareutveckla miljöer och nätverk för samarbete mellan studenter, lärare, forskare och andra offentliga organisationer och näringslivet.

Detta gynnar universitetets egna kvaliteter, det vill säga eftertraktade utbildningar och en forskning som inom ett antal områden konkurrerar om en ledande position i världen. Samtidigt gynnar en effektiv samverkan den regionala utvecklingen av centrala områden som skola, vård och omsorg likväl som det regionala näringslivet.

Målet är utbildning, forskning och samverkan för innovation i interaktion – där samverkan är ett ledord för vår fortsatta utveckling. Men för att Umeå universitet ska vara en attraktiv samarbetspartner måste ett annat ledord vara kvalitet: Forskning i världsklass kräver sina förutsättningar, precis som utbildning av högsta kvalitet behöver sina framgångsfaktorer, inte minst avseende oerhört kompetenta lärare. Alla våra utbildningar ska ge de bästa förutsättningarna för att våra studenter ska utveckla kritiskt tänkande, vara attraktiva på arbetsmarknaden, rustade för att starta en framgångsrik forskarkarriär eller ha med sig de bästa förutsättningarna för att bli framgångsrika entreprenörer och egna företagare.

Cirkeln sluts härmed – för vår fortsatta gemensamma utveckling krävs samverkan i ett brett perspektiv. Vi inbjuder härmed till en fortsatt gemensam framgångsrik utveckling!

Lena Gustafsson, rektor

Umeå universitets nya rektor Lena Gustafsson installerades vid årshögtiden 23 oktober.

Aktum Extra • Vintern 2010 3

innEhåLL

God läsning!Två gånger per år ger Umeå universitet ut Aktum Extra. En tidning där vi vill berätta för dig om spännande forskning, nya utbildningar, intressanta personer och mycket annat vid vårt universitet. Aktum Extra når människor i hela landet och även utomlands, långt från Umeå universitets campus. Du som läser tidningen kanske är en av våra tidigare studenter, du kanske arbetar inom näringslivet, vid någon myndighet eller organisation, eller inom politiken.

Vem du än är: Välkommen till Aktum Extra vintern 2010!

Arkitekthögskolan invigdDen 2 oktober invigdes Arki-tekthögskolan vid Umeå uni-versitet. En viktig del av Konst-närligt campus – den världsunika arena för arkitektur, design, konst och digital kultur som växer fram vid Umeälvens strand.

Sid 6–7

Botniabanan minskar avståndenEfter år av planering är Botnia-banan klar – ett av Sveriges största infrastrukturprojekt nå-gonsin. Under första året har man smygstartat med person-trafik mellan Umeå och Örn-sköldsvik.

Sid 8–9

ÅrshögtidenMed guldkant och sidenprassel hölls Umeå universitets årshög-tid. Då installerades universite-tets nya rektor Lena Gustafs-son och hedersdoktorerna Margot Wallström och Denis Mukwege promoverades.

Sid 14–16

Profilen Patrik DanielssonPatrik Danielsson har gjort ra-ketkarriär. Bara 30 år gammal har han utbildat sig till läkare, disputerat och etablerat sid som forskare. Nu erhåller han Kungl. Skytteanska samfundets pris till yngre välförtjänta fors-kare.

Sid 18–19

Red Q vill ta ansvarAnders Sandlund och Jonas Forsberg är tidigare studenter vid Umeå universitet. Efter av-slutade studier var de inriktade på att göra snabba pengar, men något fick dem att byta bana. Nu driver de Red Q som både vill göra hållbara affärer och ta ansvar för sina anställda.Sid 24–25

Livet i en vattendroppeVad är det egentligen som döl-jer sig djupt nere i våra hav? Många växter och djur är så små att vi knappt kan uppfatta dem. Projektet ”Livet i en vat-tendroppe” kan lära oss mer.

Sid 26–27


Forskningsingenjör fick hedersomnämnande för mikroskopiska bilderMarie Andersson, institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, har fått ett hedersomnämnande i Nikons världsomspännande fototävling Nikon Small World, för bilder tagna i mikroskop.

Bland mer än 2 000 bidrag var endast två svenska, båda tagna av Marie Andersson.

– Det här var jättekul och jag är jätteglad, säger hon.Redan att bli uttagen till tävlingen är en stor ära och trots att Marie

inte kom på prispallen så kommer hennes bilder att bli uppmärksammade.

– Bilderna kommer att visas på Nikons turnerande utställning i USA. Det är roligt att andra uppskattar dem, och inspirerar mig att ta ännu fler bilder, säger Marie.

Marie Andersson doktorerade våren 2009 i molekylärbiologi och arbetar nu på institutionen för molekylärbiologi och UCMR som förste forskningsingenjör med ansvar för en rad mikroskop.

Se bilderna på Nikons webbsida: www.nikonsmallworld.com/gallery/year/2010/21/

Text: Anette OlofssonFoto: Mikael Lundgren

Marie Anderssons bilder kommer att visas på Nikons turnerande utställning i USA.

Designhögskolan vid Umeå universitet rankad topp 18 i världenDesignhögskolan vid Umeå universitet har av en av världens ledande webbplatser om professionell design – Psd tuts+ – valts ut som en av de 18 bästa designutbildningarna i världen.

Det prestigefyllda urvalet består av sex skolor från Nordamerika, sex från Europa, fyra från Asien och två från Australien, och så här motiveras valet av Designhögskolan:

”Detta svenska institut har en mångfald av intressanta de-signorienterade kurser och är känd som den bästa konst-närliga utbildningen i hela Sverige. Institutet rankades ock-så som en av världens bästa designutbildningar i världen, två år i rad, av tidskriften Business Week. Bara 14 studenter antas årligen till kandidatprogrammen, så det är definitivt svårt att bli antagen, men du kommer inte att ångra dig om du lyckas.”

Text: Michael Nordvall


Campus Friidrottsarena invigd

Campus Umeås nya centrala parkrum invigtLagom till terminsstart stod Campus Umeås nya centrala parkrum klart och i slutet av september invigdes det med trädplantering och tal av bland andra universitetets rektor Lena Gustafsson.

Det centrala parkrummet med damm anlades i början av 1960-talet av landskapsarkitekt Walter Bauer. För något år sedan genomförde Umeå universitet och Akademiska Hus en tävling för att få idéer om hur man kunde förändra parkrummet. Sweco Arkitekter vann med det förslag som nu blivit verklighet.

I maj 2009 startade arbetet och sedan dess har ett stort trädäck med sittplatser byggts utanför Lindellhallens glasfasad och dammen har

muddrats på slam. Cykel- och gångvägar har anlagts runt dammen och gångstråken som löper närmast vattnet binds samman av en bro över till den lilla ön. Det har också byggts vackra träbryggor med sittplatser vid dammkanten och belysning har kommit på plats. Träd, buskar och blommor har planterats.

Text: Anette OlofssonFoto: Andreas Nilsson

Campus Umeås nya centrala parkrum stod klart att avnjutas i slutet av september.

I mitten av september invigdes Campus Friidrottsarena – Umeås nya toppmoderna utomhusarena för friidrott. Anläggningen har stor betydelse för Umeå universitets ambition att bli Sveriges bästa idrottscampus.

Campus Friidrottsarena är belägen i utkanten av Campus Umeå och intill Iksu Sportcenter. Anläggningen är utvecklad av Akademiska Hus och Umeå kommun och tanken är att den ska bidra till att göra Umeå till en ännu mer attraktiv idrottskommun.

Den nya arenan har kostat 35 miljoner kronor att bygga och uppfyller kraven för både nationella och internationella tävlingar inom alla fri-idrottsgrenar. Den är bland annat utrustad med åtta löparbanor och på läktaren finns 1 000 sittplatser under tak.

Campus Friidrottsarena hyrs av Umeå kommun och kommer att ha koppling till Friidrottens prestationscentrum (FPC) i Umeå och idrottsmedicinska enheten vid Umeå universitet.

Text: Anette OlofssonFoto: Akademiska hus


Arkitekthögskolan vid Umeå universitet invigdTidigt i höstas invigdes Umeå universitets nybyggda Arkitekthögskola. En viktig pusselbit i Konstnärligt campus – den världsunika arena för utbildning, forskning och yrkesverksamhet inom arkitektur, design, konst och digital kultur som växer fram vid Umeälvens strand.

Umeås utveckling mot utpräglad kunskapsstad och kreativt, kulturellt centrum fortsätter. År 2014 blir Umeå europeisk kulturhuvudstad och då ska Konstnärligt campus stå klart och visa upp en miljö där konst, vetenskap och samhälle knyts samman på ett tämligen unikt sätt.

2009 startade förvandlingen av området kring etablerade Designhögskolan och Konsthögskolan. Den första byggnad som nu står klar är Arkitekthögskolan med den nya utbildning som redan lockar studenter från hela världen. Därefter följer Bildmuseet med konsthall, den digitala experimentverkstaden Humlab-X, en helt ny konsthögskola och en inkubatorverksamhet som ska stötta start av företag i kreativa näringar. Byggnaderna länkas samman för att möten mellan studenterna ska uppstå och promenadstråk, café och restaurang ska skapa möten också mellan studenter och allmänhet.

Dansk pendlande rektorArkitekthögskolan vid Umeå universitet är den första nystartade arkitektutbildningen i landet sedan 1964. Den första studentkullen började höstterminen 2009, samtidigt som Peter Kjaer kom från danska Århus för att bli skolans rektor. Efter ett första år i provisoriska lokaler har man nu flyttat in i den skräddarsydda byggnad som skapats av danska arkitektföretaget Henning Larsen Architects och svenska White.

Husets fasad är av obehandlat trä och dess inre är lekfullt inrett med klättrande trappor

och stora boxar som tycks sväva fritt i huskroppen. Ritsalarna inryms längs husets ytterkanter där många, mindre fönster har placerats oregelbundet. Funktioner för ventilation, belysning och värme har integrerats på ett sinnrikt sätt. Här bjuds en öppen miljö med en bitvis imponerande takhöjd. Rustika material ger en industriell känsla – likt en verkstad för framtidens arkitekter.

Internationell prägelArkitekthögskolan beskrivs som ett laboratorium för experimentell arkitektur där hållbarhet, resursmedvetenhet och internationella perspektiv är ledord för verksamheten. Den internationella tanken finns redan stadigt befäst

genom lärare och studenter från när och fjärrran. Utbildningen vilar på en konstnärlig grund med fokus på viljan att arbeta för en bättre värld med starkt estetiskt, etiskt, politisk, socialt och miljömässigt engagemang.

Förverkligandet av Arkitekthögskolan sker genom ett samarbete mellan Umeå universitet och det lokala näringslivet, främst i form av Balticgruppen. Sammanlagt satsas under en sexårsperiod cirka 350 miljoner kronor, inklusive en donation på 36,6 miljoner från Baltics donationsstiftelse, på Konstnärligt campus.

Text: Anette OlofssonFoto: Johan Gunséus

Fakta:Arkitekthögskolan erbjuder ett arkitekturprogram om 300 hp med 60 studie platser. Utbildningen leder till en arkitektexamen, men det finns möjlighet att ta kandidat-examen efter tre år och masterexamen baserad på de två avslutande åren. Skolan leds av en styrelse med yrkesverksamma arkitekter, universitetsrepresentanter och studenter. Ett rådgivande organ, bestående av internationellt kända arkitekter och arkitektutbildare, finns med för att kvalitetssäkra och utveckla utbildningen.


Jana Revedin, programansvarig för Arkitekthögskolan:

– Samarbetet inom Konstnärligt campus är unikt i världenArkitekt Jana Revedin lämnade arbetet på det egna arkitektkontoret i Venedig när hon erbjöds tjänsten som programansvarig för Arkitekthögskolan vid Umeå universitet. – Att vara med och skapa framtidens arkitekthögskola kunde jag inte säga nej till. Det är en unik chans, säger hon.

År 2006 skapade Jana Revedin ”Global Award for Sustainable Architecture”. Utmärkelsen delas ut årligen för att lyfta fram fem arkitekter runt om i världen som framgångsrikt arbetar med hållbar utveckling. Varje år presenterar de sina arbeten under ett internationellt symposium och i en vandringsutställning. I boken Sustai-nable Design av Jana Revedin och Marie-Hélène Contal (2009) presenteras några av pristagarna. Jana Revedin leder dessutom The Locus Foundation med syfte att stimulera förnyelse, nätverk och diskussioner i ämnet hållbarhet.

Hållbar arkitekturVia Global Award och Locus har hon byggt upp ett betydelsefullt, internationellt nätverk av yrkesverksamma arkitekter och forskare som arbetar för hållbar arkitektur. Dessa får nu Arkitekthögskolan vid Umeå universitet ta del av. Arbetet med det egna arkitektkontoret har hon, på grund av tidsbrist, överlämnat till sina anställda.

– Nyfikenhet inför framtiden och pionjäranda präglar Arkitekthögskolan vid Umeå universitet, vilket lockar studenter och lärare från hela världen hit, konstaterar Jana Revedin.

Text: Yvonne Rittvall Foto: Johan Gunséus

Jana Revedin berättar entusiastiskt om Arkitekthögskolan men även om mötet med Umeå. Hon är född och uppvuxen i Tyskland men bor sedan 20 år i Venedig,

– I Umeå har jag hittat tillbaka till mina nordliga rötter. Landskapet och ljuset är fantastiskt och respekten mellan människor unik, säger hon.

Jana pendlar regelbundet hem till sin man och två tonårsdöttrar i Venedig, men stannar allt längre perioder i Umeå. Tjänsten som programansvarig på Arkitekthögskolan beskriver hon som en dröm som blivit verklig.

– Det är ovanligt att man bygger upp en ny arkitektutbildning. Samarbetet inom Konstnärligt campus är unikt i världen. Här kan vi koppla ihop det konstnärliga med resursmedvetenhet och forskning. Tänka fritt i nya banor, i nya miljöer och hitta nya infallsvinklar.

Utveckla arkitekturenJana Revedin påpekar att behovet av nytänkande, för att utveckla arkitekturen, är stort och akut.

– Även om det kan tyckas att vår glob blivit mindre och mer begriplig via nya kommunikationsmöjligheter, blir den ständigt alltmer fattig och överbefolkad.

Det är i Indien, Asien och Afrika som de viktigaste uppgifterna för arkitekter kommer att finnas i framtiden. I en värld av snabb urbanisering behöver, under den kommande 20 åren, ytterligare 2 miljarder människor bostäder anpassade till kulturen och miljön, konstaterar hon och tillägger:

– Som arkitekt måste man vilja arbeta för en bättre värld. Kunna lyssna och ställa frågor för att förstå vad världen handlar om. Vid Arkitekthögskolan vid Umeå universitet vill vi utbilda arkitekter med etiskt, estetiskt, politiskt, socialt och miljömässigt engagemang som kan möta utmaningarna i framtiden. Hållbarhet, resursmedvetenhet och internationella perspektiv är därför centrala delar i utbildningen.

Jana Revedin är en av flera internationella lärare på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet.


Fakta:• Stambanan byggdes mellan Långsele

och Boden. Byggstart 1887.• Umeå C invigdes av Oscar II 1896• Umeå Östra invigdes av Carl XIV

Gustav• Botniabanan klarar tåg som kör 250

km/h• Botniabanan har inga ljussignaler

men en helt ny teknik – ERTMS – som gör att lokföraren får information på en dataskärm

• Under bygget har 1 700 000 dumperlass körts

• 408 flodpärlmusslor har flyttats 500 meter uppströms

• Botniabanan har 16 tunnlar• Göteborgaren Stefan Berntsson

körde invigningståget• Botniabanan har kostat cirka 15

miljarder att bygga• Att åka mellan Umeå och Örnskölds-

vik tar idag cirka 55 minuter. Dess-utom finns pendlarkort.

• Under smygstarten körs fem turer per dag mellan Umeå och Örnskölds-vik, men ingen trafik på helgerna.

Botniabanan minskar avstånden

Agneta Marell är kommundirektör i Örnsköldsvik men bosatt i Umeå. Tidigare har hon bland annat varit rektor för Handelshögskolan vid Umeå universitet.

– Botniabanan öppnar för många nya möjligheter i hela regionen. Med ökad rörlighet följer att vi som medborgare kommer att kunna nyttja ett större utbud av tjänster, aktiviteter och verksamheter, att arbetsmarknaden vidgas och att företagens möjligheter att rekrytera olika kompetenser ökar. Dessutom blir godstransporterna effektivare. Tillsammans främjas regionens utveckling, poängterar Agneta Marell.

Konkurrenskraftiga godstransporterBygget startade i augusti 1999 och banan har byggts av Botniabanan AB som nu hyr ut den

Efter år av planering, projektering, överklaganden och byggnationer är nu Botniabanan mellan Umeå och Kramfors klar. 19 mil lång järnväg som går genom två landskap och fem kommuner, invigdes med buller och kung under augustis sista skälvande dagar.

färdiga banan till Trafikverket som har ansvar för förvaltning och trafikering. Trots en del trassel under smygstartstrafiken finns stora förhoppningar på Botniabanan.

– Den skapar möjligheter till regionförstoring – vi kan bli norra Sveriges största och ledande arbetsmarknads- och boenderegion. Vår arbetsmarknad blir bredare, mer dynamisk och därmed mer konkurrenskraftig. Tillsammans med satsning på ny godsbangård, logistikcentrum och annan infrastruktur skapas också förutsättningar för rationellare och mer konkurrenskraftiga godstransporter, säger Roland Carlsson, näringslivschef i Umeå kommun.


Botniabanan är ett av Sveriges största infrastrukturprojekt någonsin. Under första året smygstartar trafiken. Norrtåg AB har upphandlat trafiken på Botniabanan, men det är en operatör som kör mellan Umeå och Örnsköldsvik. I augusti 2011 börjar tågen köras mellan Umeå och Sundsvall. Då blir det också möjligt att åka mellan Umeå och Stockholm.

En betydande del av trafiken på Botniabanan är godstrafik. Tanken är att lastbilstrafiken ska minska till fördel för järnvägen.

Längs banan har sju resecentrum uppförts. I Umeå finns Umeå Östra strategiskt placerad med gångavstånd till Umeå universitet, Norrlands Universitetssjukhus och Umeå centrum. I Örnsköldsvik kommer det att finnas två resecentrum.


Lennart kommer ursprungligen från Örnsköldsvikstrakten. Att han skulle läsa vidare efter gymnasiet var givet trots att ingen direkt akademisk tradition fanns i familjen.

– Jag hade vad man brukade kalla för läshuvud och uppmuntrades att söka till universitetet. Att det blev just Umeå universitet var naturligt, säger han.

Studentåren minns han som en tid när det mesta var enkelt och svart eller vitt. Universiteten sjöd av politiska diskussioner och Lennart upplevde det som uppfriskande. Själv var han främst fokuserad på studierna och trots att han trivdes fint med studentlivet så ville han vidare och ut i arbete så fort som möjligt.

Från Örnsköldsvik till RysslandEfter avslutad examen tänkte han sig söderut, men året var 1972 och lågkonjunktur gjorde att arbetsmarknaden var tuff. Då dök möjligheten till ett jobb på skogsindustrikoncernen Mo och Domsjös (nu Holmen AB) huvudkontor i Örnsköldsvik upp och Lennart nappade.

– Här fick jag massor av erfarenheter och jag stannade i företaget till 1997, de sista åren som fabrikschef för Domsjö Fabriker, berättar han.

Kunder i Ryssland gav honom oväntat användning av den ryska som han lärt under gymnasietiden, och så småningom fick han studera det ryska samhället på närmare håll – när han i mars 1997 blev anställd som VD på Tetra Laval, en världsomspännande industrikoncern inom förpacknings- och livsmedelssystem, i Svetogorsk i Ryssland.

– Här fanns en helt annan arbetskultur än den som jag hade mött. Människorna var inte vana att agera självständigt och det innebar att jag fick lära mig att tänka annorlunda och ibland utanför de vanliga ramarna, beskriver Lennart.

– Samtidigt var det en spännande tid där människor från olika länder – med olika språk – arbetade sida vid sida.

En fantastisk chansTre år senare återvände Lennart till svensk mark och så småningom kom erbjudandet om att bli VD för Botniabanan AB.

– Det var en fantastisk chans och jag tackade ja, berättar Lennart, som nu – tio år och många mil räls senare – beskriver den här tiden som spännande, rolig och intressant. Han talar varmt om kompetenta medarbetare men sticker inte under stol med att det ibland varit tufft och osäkert.

– Just osäkerheten har varit svårast. Att lägga om planerna och arbeta vidare utifrån de domstolsbeslut som fattats när det gällt miljöprövningen i Umedeltat gjorde också att arbetet drog ut på tiden. Man kan nästan likna planeringen av arbetet vid ett avancerat elektronikschema, med olika vägval beroende på vilka beslut som skulle komma att fattas.

Järnvägen i målDen 28 augusti var Lennart en av passagerarna på invigningståget som rullade från Kramfors till Umeå Östra.

– Det kändes fantastiskt att äntligen vara framme vid målet men samtidigt lite overkligt. Invigningen var en klang- och jubelfest. Inte nog med att alla resecentrums invigningar var fyllda av glada och förväntansfulla människor, på många ställen efter banan vinkade folk med flaggor. Jag såg till och med människor som vajade med solrosor.

Lennart tror att Botniabanan kommer att få stor betydelse för samarbetet mellan städerna längs Norrlandskusten och underlätta när kommunerna behöver låna kompetens från varandra.

– Den kommer förstås att betyda mycket för arbetspendlare, men borde också ge möjlighet till samverkan om till exempel konserthallar och äventyrsbad på ett nytt sätt. Man får inte heller glömma konkurrenskraftig godstrafik som ett viktigt argument för att näringslivet i Norrland ska fortsätta att utvecklas.

När det gäller Norrbotniabanan säger Lennart att samma argument som fört Botniabanan till verklighet gäller även för den.

– Sedan är det en tidsfråga innan beslut om Norrbotniabanan tas. Men ett är klart – en framgångsrik start av trafiken på Botniabanan kommer att göra det lättare att fatta ett positivt beslut.

Lennarts uppdrag för Botniabanan AB är snart avslutat.

– Vi får se om det väntar någon ny utmaning runt hörnet. Samtidigt har jag blivit farfar, så livsperspektiven förändras. Det som händer i livet är till stor del en slump. Men när chanserna dyker upp gäller det att vara aktiv och våga ta vara på dem, säger han.


– Det kändes fantastiskt att äntligen vara framme vid målet, men samtidigt lite overkligt, säger Lennart Westberg, VD för Botniabanan.

Han har fört Botniabanan i mål För 40 år sedan studerade Lennart Westberg till civilekonom vid Umeå universitet. Under karriären har han mött många sporrande utmaningar och för tio år sedan kom erbjudandet om att bli VD för Botniabanan AB.– En sådan chans får man bara en gång i livet, säger han.


Linkedstudent – för att stärka relationen mellan studenter och arbetslivPå Umeå universitets nya webbsida för arbetslivskontakter – linkedstudent.umu.se – kan regionens arbetsgivare söka studenter för alltifrån examensjobb till extraknäck. En som redan sett fördelarna med att anlita studenter är Nordmalings utvecklingschef Stina Lindholm.

I Nordmaling händer det saker. Samtidigt – och på många olika plan. Husmarknaden växer stadigt år efter år. Med Botniabanan är Umeå och Örnsköldsvik numera bara tjugo minuter bort. Medborgarförslag med konstruktiva, spännande idéer strömmar in till politikerna. Visst – den klassiska landsbygdsproblematiken med låga födelsetal och en åldrande befolkning finns där. Men de positiva strömningarna överväger, menar kommunens utvecklingschef Stina Lindholm.

– Nordmaling är på gång. Det är oerhört positiva tongångar i kommunen, inte minst kring Botniabanans betydelse för Nordmalings framtid.

Mediebilden av Nordmaling analyseradesStinas arbete som utvecklingschef handlar mycket om att lyssna in och fånga upp kommuninvånarnas tankar och idéer kring morgondagens Nordmaling. En återkommande fråga, berättar Stina, har varit medierapporteringen om Nordmaling som många upplevt som alltför negativ. Stina tyckte det var dags för en faktakoll. Är detta verkligen sant? Sagt och gjort. En student från programmet för medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet fick i uppdrag att skärskåda mediebilden av Nordmaling. Slutsatsen? Rapporteringen om Nordmaling skiljde sig inte nämnvärt från hur andra kommuner beskrevs i TV och tidningar.

– Det är en intressant fråga som jag aldrig skulle ha tid att titta på själv, men resultatet av studien är otroligt värdefullt att ha med sig man är ute och diskuterar framtidsfrågor med kommuninvånarna, säger Stina.

Genom Linkedstudent kan Umeå universitets studenter få kontakt med regionens arbetsgivare.Foto: Johan Gunséus


Linkedstudent, som är en helt ny kontakttjänst, är en vidareutveckling av examensjobb.nu – universitets tidigare sida för förmedling av examensarbeten och uppsatsuppdrag. På Linkedstudent ska regionens arbetsgivare, förutom sådana uppdrag, även kunna lägga in uppdrag som projektkurser/case, praktikplatser, jobb-erbjudanden, traineeplatser eller erbjudanden om att ta emot studenter på arbetsplatsbesök. Linkedstudent ger företag möjlighet att visa upp sig som intressanta arbetsgivare och studenterna får en bild av regionens arbetsmarknad. Projektansvarig för Linkedstudent är Boel Elmroth, samordnare på Enheten för näringsliv och samhälle, ENS, vid Umeå universitet.

– Studenter behöver arbetslivskontakter genom hela utbildningen och universitetet vill stärka relationen mellan studenter och arbetsliv. Här kan Linkedstudent bli en ny och spännande möjlighet för studenter att komma i kontakt med regionens näringsliv. För arbetsgivare kan exempelvis ett examensarbete vara ett ypperligt tillfälle att få en uppgift löst inom ett område där man själv kanske saknar kompetens, förklarar Boel.

Stina Lindholm, som är utbildad kulturanalytiker vid Umeå universitet, har exempelvis använt sig av en blivande statistiker för att få hjälp att utreda Nordmalings befolkningsutveckling.

– Studenten, med sin specialkompetens inom statistik, gjorde en fantastiskt grundlig och bra analys. Politikerna blev enormt imponerade när jag presenterade rapporten, minns Stina.

Tar inte arbetet med studenter mycket tid från dina ordinarie arbetsuppgifter?

– Nej, det tycker jag inte. Den tid det tar ger så otroligt mycket tillbaka. Det handlar mer om att strukturera upp sitt arbete och vara tydlig med vad det är man vill ha ut av de olika uppdragen.

Rekrytera akademikerStina Lindholm ser samarbetet med universitet och ENS som en viktig pusselbit i kommunens utvecklingsarbete.

– Vi kommer att behöva rekrytera akademiker inom bland annat offentlig förvaltning framöver. Här är kontakten med universitet och studenterna otroligt viktig för att visa på Nordmaling som ett spännande alternativ.

Hon uppmanar personalansvariga på företag och i kommuner att se utanför den egna yrkesidentiteten när man anlitar studenter. Inte att som socionom endast begränsa sig till socionomstudenter när det är dags att ta in en praktikant.

– Utbytet över ämnesgränserna ger ofta oväntade idéer som man annars inte skulle ha tänkt på. Här är ENS till otrolig hjälp. Genom dem har jag fått upp ögonen för utbildningar och kompetenser som jag inte ens visste fanns!

Text: Elin Axelsson

Stina Lindholm, utvecklingschef på Nordmalings kommun. Foto: Mattias Pettersson

Forskningsnyhet från Umeå universitet högintressant i internationella mediaMammografi minskar dödlig heten i bröstcancer även i åldrarna 40–49 år. Det visar den Umeåledda riksom fattande SCRYstudien, som är den hittills största i sitt slag i världen på området.

Nyheten har fått rekordstor internationell uppmärksamhet. Under många år har endast omkring hälften av Sveriges landsting och kommuner bjudit in kvinnor mellan 40 och 49 år till mammografiscreening. Övriga har valt att bjuda in kvinnor över 50 år. Enligt The New York Times slog en forskargrupp i USA så sent som för ett år sedan fast att screening inte skulle rekommenderas för kvinnor under 50 år.

Den Umeå-ledda studien visar att mammografiundersökning bland kvinnor i åldersgruppen 40–49 år minskar dödligheten i bröstcan

cer med 29 procent, en statistiskt säkerställd minskning.

Internt rekordForskningsnyheten publicerades i slutet av september och fick genast stor uppmärksamhet i en mängd nationella och internationella webbmedia – troligen ett ”internt” rekord för Umeå universitet.

– Det är kul med den här uppmärksamheten. Det här är ju världens största studie i sitt slag. Vi hoppas att våra resultat ska bidra till att screening erbjuds till rätt åldersgrupper och

att kvinnor får ännu bättre vård, säger Barbro Hellquist, doktorand vid institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet.

Idag rekommenderar Socialstyrelsen att kvinnor i åldrarna 40–74 år kallas till mammografi.

Artikeln, som publiceras i tidskriften Cancer, är skriven av åtta forskare från Sverige och en från England. Vid Umeå universitet har även Håkan Jonsson och Lennarth Nyström arbetat med studien.

Text: Anette Olofsson


Rikedom, skönhet och beroende Catrin Lundström undersöker livet för fruar, medföljande och migranter.Hur beter sig svenskar när de flyttar till ett nytt land? Hur resonerar svenska kvinnor när de väljer ett liv som hemmafruar i USA? Sociologen och genusvetaren Catrin Lundström forskar om en grupp kvinnor som plötsligt har hamnat i centrum för hela Sveriges fikarumsdiskussioner och svensk media.


Varje år väljer svenska kvinnor att flytta från Sverige för att bosätta sig i andra länder. Några av dem flyttar för att gifta sig, några för att följa med sin man som har fått ett arbete utomlands. Ett stort antal av dessa kvinnor är medlemmar i organisationen SWEA, Swedish Women’s Educational Association. Catrin Lundström har i sitt pågående projekt intervjuat medlemmar i nätverket som bor i Kalifornien och Singapore, och hon arbetar just nu med att intervjua medlemmar från Spanien.

– Några av medlemmarna i nätverket har blivit kända för svenska folket sedan de har varit med i tv-serien Svenska Hollywoodfruar. Jag har inte intervjuat just de kvinnorna som var med i serien, men flera av deras bekanta. Mina informanter lever liknande liv som de som visats på tv, fast programmets producent har så klart valt de allra mest extrema personerna och skruvat upp tempot, berättar Catrin.

Vithetens betydelseCatrin Lundström forskar inom fältet Whiteness Studies, där man försöker synliggöra vad vithet innebär och komma bort från att vithet ses som något neutralt. I projektet visar hon till exempel hur idéer om vad vithet är skiljer sig åt i olika länder.

SWEA-medlemmarna som Catrin har intervjuat hade olika erfarenheter av att vara vit, svensk kvinna i de länder de flyttade till. Svenskorna uppfattades som vackra och exotiska i USA, de gifte sig ofta med amerikaner och var mer inlemmade i det amerikanska samhället. I Singapore däremot sågs den svenska vitheten som konstig. Vithet i sig anses vackert, men i

Singapore ska det vara en vit kvinna med asiatiskt utseende.

– Flera kvinnor som jag intervjuade var förvånade över att singaporianerna visade ett så stort ointresse för dem och tyckte att det var jobbigt när de plötsligt flyttades ur normgruppen där de var vana (och omedvetna om) att vara. Plötsligt var de en del av en grupp udda personer i samhället och deras utseende var inte en del av ett ideal. Det gjorde att flera av dem hade mycket lite kontakt med singaporianer, och bodde i inhägnade kvarter tillsammans med andra västerlänningar.

Både kvinnorna i USA och i Singapore identifierade sig fortfarande som svenska och ville upprätthålla den särart som det innebar att vara svensk i det nya landet.

– Mina informanter var väldigt måna om svenska traditioner och var mycket stolta över att vara svenska. De anordnade fester med svensk mat, luciafirande och midsommarfirande. Särskilt i Singapore var umgänget i den egna gruppen viktigast och integrationen i det nya landet av mindre betydelse, något som är intressant med tanke på hur debatten kring invandring ser ut i Sverige, menar Catrin.

Försörjdes av sina mänMånga av kvinnorna som Catrin intervjuade var hemmafruar och försörjdes av sina män. Samtidigt var de uppvuxna i Sverige där idéer om jämlikhet mellan könen och att kvinnor arbetar är norm. Krocken mellan de olika livsstilarna var problematisk. Både kvinnorna som bodde i USA och de som bodde i Singapore tyckte att det var jobbigt med svenska

släktingars syn på dem. En del hade släktingar som hade tagit avstånd från dem och såg dem som parasiter. Flera var också, speciellt kvinnorna i Singapore, uttråkade över hemmafrulivet.

I USA är hemmafruar vanligare än i både Singapore och Sverige, och kvinnorna där hade mindre problem med det faktum att de inte arbetade själva. De sysselsatte sig med barnpassning och välgörenhet, och såg inte att börja jobba som ett alternativ. I Singapore däremot hade de flesta inneboende hembiträden, så kallade live-in maids, så kvinnorna där hade inte lika mycket som behövde göras. De hade oftare följt med sin svenska man som skulle jobba i landet under några år, och ville flytta tillbaka till Sverige när jobbet tog slut.

– Det fanns en stor oro bland de svenska kvinnorna i Singapore – som kunde ha arbetat som läkare och ekonomer innan de flyttade – att de inte skulle vara attraktiva på arbetsmarknaden när de en dag kom tillbaka efter sin hemmafruperiod, säger Catrin.

Skönhet som kapitalAtt kvinnorna var helt beroende av sina män för sin ekonomiska försörjning gjorde att mycket energi lades på utseende och mode.

– Skönhet är det kapital som kvinnorna har för att säkra sin försörjning, speciellt i USA där det inte finns samma sociala skyddsnät som i Sverige. Att vara vacker blir ett sätt att få männen att stanna kvar och inte vara otrogna. För många var det ändå viktigt att upprätthålla en viss grad av självständighet genom att ha ett eget konto som de själv kunde disponera över, och inte enbart tilldelas ”veckopeng” av sina män, berättar Catrin.

Catrin Lundströms studie är ett projekt inom hennes postdoktorsanställning vid Umeå cent-rum för genusstudier, och delar av studien finns publicerad i Tidskrift för genusvetenskap nummer 1–2 2010.

Text: Elin AnderssonFoto: Mattias Pettersson och Catrin Lundström

Reklam för ”vithetsprodukter” i Singapores tunnelbana.


HedersdoktorerKerstin Berggren Filosofie heders doktor vid humanistisk fakultet

Peter Burgers Medicine hedersdoktor vid medicinsk fakultet

Ola Hildingsson Teknologie hedersdoktor vid teknisk-naturvetenskaplig fakultet

Beom Jun Kim Filosofie hedersdoktor vid teknisk-naturvetenskaplig fakultet

Björn Larsson Filosofie hedersdoktor vid humanistisk fakultet

Denis Mukwege Medicine hedersdoktor vid medicinsk fakultet

Gudrun Nordborg Juris hedersdoktor vid samhälls-vetenskaplig fakultet

Margot Wallström Medicine hedersdoktor vid medicinsk fakultet

Michel Wlodarczyk Filosofie heders doktor vid humanistisk fakultet

ProfessorerPeter Munch Andersen Professor i neurologi

Jürgen Börstler Professor i datavetenskap

Per Carlbring Professor i psykologi med inriktning mot klinisk psykologi

2010 års årshögtid vid Umeå universitet

Jayanti Chotai Professor i psykiatri

Frank Drewes Professor i data vetenskap

Jonas Edlund Professor i sociologi

Ludvig Edman Professor i fysik med inriktning mot experimentell verksamhet inom organisk elektronik

Erik Elmroth Professor i datavetenskap med inriktning mot numerisk analys och parallella beräkningar

Gun-Marie Frånberg Professor i pedagogiskt arbete

Ulf Arne Girhammar Professor i byggnadsteknik och byggnadskonstruktion

Anders Hanberger Professor i utvärdering

Peter Hassmén Professor i psykologi med inrikt-ning mot idrottspsykologi

Michael Henein Professor i kardiologi

Leif Hedman Professor i psykologi med inriktning mot människa-dator interaktion

Kerstin Holmlund Professor i pedagogiskt arbete

Marene Landström Professor i patologi

Simon Lindgren Professor i sociologi

Jack Lindh Professor i onkologi

Sara Sjöstedt de Luna Professor i matematisk statistik

Eva Magnusson Professor i psykologi med inrikt-ning mot genusvetenskap

Jan Malm Professor i neurologi

Anita Malmqvist Professor i tyska

Ludmilla Morozova-Roche Professor i medicinsk biofysik

Per-Arne Oldenborg Professor i histologi med cell-biologi

Christer Peterson Professor i företagsekonomi

Yuriy Rogovchenko Professor i matematik med inrikt-ning mot matematisk analys

Pär Salander Professor i socialt arbete

Walter Unterrainer Professor i arkitektur med inrikt-ning mot hållbar arkitektur

Sun Nyunt Wai Professor i medicinsk mikrobiell patogenes

PristagarePatrik Danielson Kungl. Skytteanska samfundets pris

Ann-Catrine Edlund Stiftelsen Språk och kulturs pris

Jenny Eklöf Kungl. Skytteanska samfundets pris

Sofia Halin Stiftelsen Lars Warfvinges rese-stipendium

Sten Hellström Swedbanks vetenskapliga pris till Amanda och Per Algot Mångbergs minne

Michael Henein Margareta och Eric Modigs pris

Petter Holme Kungl. Skytteanska samfundets pris

Knut Irgum Baltics samverkanspris med entreprenörskapsinriktning

Annika Isberg Sven och Maud Turéus pris

Jörgen Johansson Eric K. Fernströms pris

Göran Sandberg Umeå universitets förtjänstmedalj

Pernilla Wittung Stafshede Nordeas pris inom livsveten-skaplig forskning

Bengt Winblad Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående Alzheimerforskare

Joakim WincentKungl. Skytteanska samfundets pris

Annelie Bränström Öhman Görel Bohlins genusforskarpris

21–23 oktober hölls Umeå universitets årshögtid. Under högtidsceremonin installerades universitetets nya rektor Lena Gustafsson, hedersdoktorerna promoverades, de nya professorerna installerades och pristagarna prisades.

åRshögTidEn

Fot

o: M

atti

as P

ette

rsso

n


Margot Wallström, hedersdoktor vid medicinska fakulteten:

– Vi måste stoppa det sexuella våldet i konflikter!

Våld mot kvinnor och barn fick stor uppmärksamhet

– Sexuellt våld är varken kulturellt eller sexuellt betingat – det är kriminellt, konstaterade Margot Wallström, FN:s särskilda representant med uppgift att bevaka kvinnors och barns utsatta situation i krig och konflikter.

Kivuprovinsen i KongoKinshasa kallas världens våldtäktscentrum. Under tio år har över 200 000 våldtäkter rapporterats. Rebellgrupper, men även regeringstrupper, begår offentliga våldtäkter med ofattbart våld. Flickor tas till fånga som sexslavar.

– När fredsbevarande trupper i Kongo och Darfour har följt kvinnorna till marknaden har livet kommit igång igen.

Margot Wallström inledde sin föreläsning med att på franska hedra doktor Denis Mukwege – en av världens främsta förkämpar mot sexuellt våld, som även han har utsetts till hedersdoktor vid medicinska fakulteten.

Text: Carina DahlbergFoto: Mattias Pettersson

I KongoKinshasa är våldet främst ett inslag i kampen för att komma över mineralrika landområden. Mineraler som vi använder i mobiltelefoner och datorer. Övergreppen är ingen isolerad händelse, sexuellt våld används i krig världen över.

– Medvetenheten om att sexuellt våld används som vapen för att slå sönder samhällen, familjer och ekonomier måste öka. Det är viktigt att FN signalerar att alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att stoppa det.

För att minska övergreppen säger Margot Wallström att man måste straffa förövarna. Lagar finns, men de efterlevs inte. Hon anser att kvinnor måste få inflytande i vapenstillestånds- och fredsförhandlingar och hon poängterar att FNinsatser är betydelsefulla.

Tre av årets hedersdoktorer – Denis Mukwege, Gudrun Nordborg och Margot Wallström – arbetar för att bekämpa våld mot kvinnor och barn. För att ytterligare rikta uppmärksamhet mot detta ämne anordnades ett öppet seminarium i samband med årshögtiden.

Vid seminariet deltog två av hedersdoktorerna samt våldsforskare från Umeå universitet. Moderator var ambassadören och tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg.

Inför en stor publik i Aula Nordica berättade Denis Mukwege och Gudrun Nordborg om hur de har arbetat mot våld. Denis Mukwege är gynekolog och barnläkare från östra delen av Kongo-Kinshasa. Han skildrade hur sexuellt våld och tortyr används systematiskt för att

komma åt land och mineraler. Han visade hur bruket av våldtäkter i krigföring slår sönder det kongolesiska samhället och lämnar djupa sår hos befolkningen.

Gudrun Nordborg, som är informationschef vid Brottsoffermyndigheten i Umeå, poängterade att våld mot kvinnor är ett stort problem även i Sverige. Trots att Sverige, internationellt sett, har kommit långt när det gäller lagstiftning mot våld, så finns ett stort mörkertal av misshandlade och våldtagna kvinnor.

– Av de våldtäkter som anmäls i Sverige – och man bedömer att det är ungefär tio procent som anmäls – så leder bara en procent till en fällande dom. Det är en väldigt låg siffra om man jämför med andra typer av brott, menade Gudrun Nordborg.

Under seminariet, som anordnades av Umeå centrum för genusstudier, presenterade också forskare från den tvärvetenskapliga forskningsgruppen Challenging Violence sina studier. Juristen Monica Burman berättade om hur svensk lagstiftning fungerar i förhållande till kvinnor som har flyttat hit från andra länder

för att bo med en partner i Sverige – som utsätter dem för våld. Folkhälsovetaren Maria Emmelin berättade om sitt arbete med WHO-studien ”Multi-country Study on Women’s Health and Domestic Violence against Women” och folkhälsovetaren Kerstin Edin berättade om sin studie av svenska kvinnor som har utsatts för våld under graviditeten.

Text: Elin AnderssonFoto: Mattias Pettersson

åRshögTidEn

Denis Mukwege tillsammans med sin värd under besöket i Umeå – Ellinor Ädelroth.


Ludvig Edman Professor i fysik med inriktning mot experimentell verksamhet inom organisk elektronik

Att organiska molekyler och polymerer är mycket vanligt förekommande och centrala i en mängd sammanhang är välkänt. Men att modifierade och designade organiska ma-terial också kan användas för exempelvis extremt tunna och skarpa bildskärmar och billiga och ihoprullbara sol-celler är mindre känt. Ludvig Edman studerar organiska ma-terial med sofistikerade elektroniska egenskaper, som hög ledningsförmåga och fluorecens. En speciellt spännande och intressant komponent för belysnings- och displayändamål går under namnet ljus-emitterande elektrokemisk cell (LEC). Lud-vig Edmans forskargrupp har nyligen demonstrerat en effek-tiv och stabil LEC som består av plastliknande material. Den-na LEC kan bana väg för en framtida miljövänlig och flexibel belysning, som kan tillverkas med billiga tryckmetoder som påminner om det sätt som tidningar tillverkas.

Kerstin BerggrenFilosofie hedersdoktor vid humanistiska fakulteten

I reportage, dokumentärer och personporträtt utveck-lar kulturjournalist Kerstin Berggren radions särart och dramaturgiska potenti-al. Resultatet har uppmärk-sammats genom utmärkel-ser och priser. Bland annat fick hon Stora Radiopriset 2006 för dokumentären ”Det stormar på La Scala ”, ett ”klassiskt radioreportage som med välljudande språk, bilder och toner, öppnar operaälskar-nas värld även för den breda publiken”. En av Kerstin Berg-grens metoder är att följa personer under lång tid och på så sätt berätta om konstnärliga processer eller händelser och tillstånd. Nyhetsinslagen och reportagen belyser både de na-tionella och internationella kulturscenerna, och hennes arbete har haft betydelse för att presentera Norrland och den blivan-de kulturhuvudstaden Umeå för en nationell publik. Det bi-drar tillsammans med det breda arbetsfältet, de intressanta vinklarna och den grundliga researchen till att humanistiska fakulteten utsett Kerstin Berggren till hedersdoktor vid Umeå universitet.

GunMarie FrånbergProfessor i pedagogiskt arbete

Värdegrundsfrågor är ett omfattande forskningsfält, som innehåller flera olika riktningar. I 1990-talets lä-roplaner för skolväsendet är värdegrund ett centralt område. Ett exempel utgörs av demokratiska värden i enlighet med FN-konven-tionen om mänskliga rät-tigheter, ett annat är jäm-ställdhet. Att motverka mobbning är en viktig uppgift som skolan måste ta sig an, liksom att verka för mångfald. Värde-grundsfrågorna utgör ett svårfångat forskningsområde, som förändras i relation till samhällsutvecklingen och därför måste kunskapen inom forskningsfältet ständigt utvecklas. Gun-Marie Frånberg har bedrivit forskning inom hela värdegrundsområdet. Tonvikten ligger för närvarande på jämställdhet och uppbygg-naden av ett nytt forskningsområde om flickors identitetsar-bete.

Göran Sandberg Umeå universitets förtjänstmedalj 2010

Tidigare rektor vid Umeå universitet, Göran Sandberg, har genom sitt engagemang och sin förmåga stärkt Umeå universitet som ett framstå-ende forsknings- och un-dervisningsuniversitet, både nationellt och internationellt. Han har visat på behovet av fokusering och starkt bidra-git till att universitetet i hård konkurrens fått prestigefyllda anslag. Genom att ta ett tydligt regionalt ansvar har han förankrat universitetets betydelse i re-gionen. Göran Sandberg har också skapat kontaktvägar för universitetet i samhället och därigenom medverkat till lokal och regional utveckling. Han har framhållit och stimulerat vikten av att trygga återväxten av lärare och infört olika karriärstöd. Vi-dare har han, inte minst som person, varit en inspirationskälla och stimulerat samverkan över fakultets- och ämnesgränser.

åRshögTidEn


Ta kontakt med Umeå universitetsframståendestudenter

Cynthia Kite, marknadsanalytikerMarknadsavdelningen på Polarbröd

linkedstudent.umu.se

På linkedstudent.umu.se kan du som företagare knyta värdefulla kontakter med studenter. Här kan du publicera uppsatsuppdrag, praktikplatser och examensarbeten men även erbjuda extraknäck och arbetsplatsbesök.

Passa på att utveckla ditt företag med ny tankekraft och dela med dig av värdefull kunskap och inblick i arbetslivet. Kanske hittar du precis rätt person för ditt företag?

Simon LindgrenProfessor i sociologi

Nya digitala medier har lett till sociala och kulturella förändringar som är minst lika omvälvande som de rent tekniska. Simon Lindgrens forskning handlar om vad som händer när gränserna mellan de som ska-par medieinnehåll och de som konsumerar det luckras upp. När nät- och datoranvänd-ningen blir mer interaktiv, användardriven och samarbetsinriktad undermineras tidi-gare dominerande maktrelationer. Förut rådande idéer om vem som ska producera respektive konsumera ideologier, varor, tjänster och idéer ifrågasätts. Bland de verktyg som blir alltmer etablerade finns bloggar, nätverkssajter som Facebook, bär-bara enheter som iPhone, mediedelnings-plattformar som YouTube, samarbetsprojekt som Wikipedia och programvara med öp-pen källkod (s.k. open source). Simon Lind-gren utforskar frågor som rör makt, mot-stånd, deltagande och samarbete genom digitala medier med hjälp av diskursanalys och nätverksanalys. För tillfället bedriver han forskningsprojekt om nätpirater, You-Tube som ungdomskulturell arena och om nätet som stöd för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.



MånAdEns pRofiL

Pristagare som gjort akademisk raketkarriärPatrik Danielson har, trots att han bara är 30 år, utbildat sig till läkare, disputerat, etablerat sig som forskare, handlett sin första doktorand och ansvarat för en internationell forskningskonferens. Under Umeå universitets årshögtid fick han sitt första vetenskapliga pris.

– Vi hade en tvåveckors kurs som var ovanligt lättsam. Jag blev lite rastlös och kontaktade både anatomiavdelningen och studentkåren för att höra om de hade användning av mig.

Och det hade de. Han blev vice kårordförande och amanuens i anatomi, något som också blev starten på hans forskar- och lärarkarriär.

– Men när nästa kurs som var betydligt tuffare började, undrade jag vad jag hade gjort, säger han med ett skratt.

Men det hindrade honom inte från att ett år senare axla kårordförandeskapet parallellt med heltidsstudier och amanuensuppdraget.

Namn: Patrik DanielsonAktuell: Kungl. Skytteanska samfundets pris till yngre välförtjänta forskare vid Umeå universitet för framstående insatser inom medicinFödd: 1980Familj: Sambo i karriärenÄter gärna: SöndagsbrunchGör helst: För intressanta och idégivande diskussioner med engagerade personerLäser gärna: På fritiden Leif G.W. Persson (får honom att kikna av skratt)Lyssnar på: Goda argumentDold talang: Kan jonglera, vilket förvånar de flesta – på grund av hans obefintliga bollintresse – men med tanke på alla ”bollar i luften” kanske det inte är så otippat

Det är nog ingen större överdrift att säga att ytterst få personer har hunnit uppnå det som Patrik Danielson har gjort redan vid 30 års ålder. Tillsammans med forskarkollegor vid anatomi och idrottsmedicin har han utöver allt detta skapat ett nytt forskningsfält inom området vävnadsnedbrytning i muskelsenor –tendinos. Vid universitetets årshögtid tilldelades han Kungliga Skytteanska samfundets pris för sin forskning.

Trots att hans karriär antyder arbetsdagar i expressfart ger han ett lugnt och samlat intryck. Men när man hör honom berätta förstår man att nästan varje ögonblick ska vara meningsfullt

och att en nyckel till framgång är hans stora kapacitet att jobba med flera saker samtidigt.

– Jag har inga problem med att koppla av, jag kan ta långa sovmorgnar utan dåligt samvete och ta dagen som den kommer när jag är ledig, försäkrar han. Det är det som gör att jag orkar.

Kårordförande och amanuensPatrik är uppvuxen i Kramfors i en släkt utan akademiska traditioner. Direkt efter gymnasiet började han sin läkarutbildning vid Umeå universitet. Det var någon gång under termin tre eller fyra som han la in en extra växel.


– Det var en väldigt värdefull tid. Jag satt tre år i fakultetsnämnden och två år i universitetsstyrelsen. Ska man jobba inom akademin är det viktigt att förstå universitets inre väsen.

Kombination av klinik och grundforskningHan tog sin läkarexamen 2005. Två år senare, under samma vecka, blev han legitimerad läkare samtidigt som han tog sin doktorsexamen.

– Jag fick en forskar AT-tjänst som gjorde det möjligt att både forska och jobba kliniskt. Eftersom jag hade börjat forska under kvällar, helger och framförallt under somrar, redan under studietiden, ser det ut som om det gick fortare att skriva avhandlingen än det gjorde. Sammanlagt ägnade jag nog fyra år åt avhandlingen. Avhandlingen handlade om ”hopparknän”.

– Umeås styrka inom det här området är kombinationen grundforskning och klinisk forskning. Min avhandling var den första i en rad med just den inriktningen. Jag kom in på enheten för anatomi när samarbetet med idrottsmedicin inleddes och blev Sture Forsgrens och Håkan Alfredsons första gemensamma doktorand.

Läkemedel mot sensmärta – en möjlighetMånga elitidrottare men kanske ännu fler ”vanliga” människor drabbas av smärtor i knän, hälsenor, axlar och armbågar.

– Tidigare trodde man att det bara rörde sig om överansträngning och en klassisk inflammation och behandlade det därefter, men vår forskning visar att det sker en oväntad aktivering i vävnaden av senans egna celler i kroniska stadier av sjukdomen.

Studier från bland annat Umeå har också visat att det saknas vetenskaplig grund för att kortisonbehandling av knä- och hälsenor ger någon effekt, eftersom det inte rör sig om en traditionell inflammation, utan snarare en slags överdriven läkningsreaktion följd av nedbrytning.

Patrik Danielson och hans kolleger har dessutom upptäckt att cellerna i de smärtande senorna producerar flera signalämnen som man tidigare trodde bara fanns i nervsystemet.

– Vi hittade bland annat neuropeptiden substans P. Den är sedan tidigare känd som en nervsignalsubstans som är viktig för vår uppfattning av smärta. Substans P är också känd för att vara inblandad i vad som kallas ”neuroinducerad inflammation”, vilket skulle kunna

vara just vad personer med senåkommor är drabbade av.

Forskargruppen har visat att substans P kan få cellerna i senvävnaden att växa på ett närmast okontrollerat sätt som först liknar läkning men som sedan går över styr och det får blodkärl att växa in i senan – precis det som händer vid tendinos.

– Om man kan bevisa att det är en av orsakerna till smärtan och vävnadsförändringarna skulle man kunna behandla tillståndet med specifika läkemedel. Antingen genom att på något sätt blockera substans P och de andra ämnena eller genom att få substanserna att sluta bildas i senan, säger Patrik Danielson.

Det är just det som han nu undersöker i ett experimentellt forskningsprojekt, som stöds av bland annat Vetenskapsrådet, genom att odla mänskliga senceller och utsätta dem för olika signalsubstanser.

Hornhinnekirurgi nästa steg?Patrik har sedan en tid tjänstledigt på halvtid från sitt universitetslektorat för att göra sin specialisttjänstgöring (ST) som läkare inom ögonsjukdomar.

– Som det ser ut just nu vill kliniken att jag i framtiden inriktar mig på hornhinnekirurgi. Intressant nog liknar hornhinnor och senor varandra och det finns ögonsjukdomar som liknar tendinos.

Kollagenet, en slags bindväv bestående av proteinkedjor, ligger parallellt ordnade i senor

och i hornhinnor men när den strukturen kommer i oordning uppstår ärrbildningar.– Det är förmodligen då som senorna börjar smärta. Effekten i hornhinnan blir att den grumlas, vilket leder till synnedsättning och blindhet. Jag tror att principen också går att utvidga till andra vävnader och organ som exempelvis levern.

The Dolph Lundgren AwardHans arbetsrum visar att han inte bara är en framgångsrik forskare och läkare utan även lärare och handledare. På väggen hänger utmärkelsen Terminens ros, från läkarstudenterna på tredje terminen till bästa lärare, inramad. Och lutad mot en stol står, den kanske något mindre seriösa, ”The Dolph Lundgren Award for best supervisor” som han fick av sin nyligen disputerade doktorand Gustav Andersson.

– Dolph gick också på Ådalsskolans gymnasium i Kramfors. Han har på senare år instiftat ett stipendium till den som går ut med bäst betyg, som han själv. Men eftersom det stipendiet inte fanns när jag gick ut tyckte Gustav att jag borde få något liknande nu, så han hittade på en egen variant, skrattar Patrik.

Frågan är nu vad hans andra doktorand, Ludvig Backman, och de som Patrik är biträdande handledare för, ska kunna kontra med när det blir dags för deras disputationer.

Text: Carina DahlbergFoto: Johan Gunséus

MånAdEns pRofiL

Arbete i labbet med Gustav Andersson och Ludvig Backman.


Storsatsning på berättarkulturen i Västerbotten

50 miljoner kronor till berättarkulturen i Västerbotten. Det kan bli verklighet genom projektet Tell me a story. Redan nu är 26 miljoner finansierade. En av medfinansiärerna är Umeå universitet som bidrar med ett större bokverk, Det nordliga rummet, som kostar runt 700 000 kr.

– Jag hoppas böckerna ska fungera som ögonöppnare, säger redaktören Lars-Erik Edlund, idégivare och professor i nordiska språk vid institutionen för språkstudier.

Satsningen på projektet Tell me a story i Västerbottens län bottnar i det faktum att Västerbotten har en rik berättartradition och att många författare har sina rötter i länet: Sara Lidman, Torgny Lindgren, P O Enquist, Stieg Larsson, Stig Larsson, Birger Vikström med flera.

Under 2000-talet profilerade sig Västerbottensteatern som ”proffs på berättarteater” och

drev projektet Västerbottens Berättarensemble. I samarbete med Umeå universitet, kulturinstitutioner, studieförbund, arkiv och turistorganisationer skapades ett visionsdokument för berättarkonstens fortsatta utveckling: Väster-botten – Berättarnas län. Som resultat av detta anställdes landets och världens första berättarantikvarie, Marianne Folkedotter, vid Västerbottens museum.

Utveckla berättartraditionenBerättarfestivalen i Skellefteå som arrangerades för första gången 2009, Littfest i Umeå, länsbibliotekets guide till de västerbottniska författarna och Umeå universitet ingår i det nätverk som lett till Tell me a story.

– Målet med projektet, som har koppling till Umeås kulturhuvudstadssatsning, är att bevara, bruka och utveckla den muntliga och litterära berättartraditionen och att skapa en modell för kultursamverkan. Att manifestera berättandet i nationella och internationella sammanhang, säger Lars-Erik Edlund som även är vice ordförande i kulturnämnden i Umeå kommun och deltar i arbetet med Kultur-huvudstad 2014.

Det nordliga rummet – ett stort bildningsprojektBokverket Det nordliga rummet är ett av åtta delprojekt i Tell me a story. LarsErik Edlund ser bokverket som ett stort bildningsprojekt och som en viktig del i kuturhuvudstadsåret.

– Att stärka lokal och regional kulturell identitet i det nordliga rummet ger positiva självbilder som stärker regionen och människor i ett europeiskt perspektiv, och det ger regionen konkurrenskraft. Boken, som skildrar kultur och natur i norra Sverige med utblickar mot övriga Nordskandinavien och Barentsområdet, har karaktär av gåvobok och får förhoppningsvis många läsare bland allmänheten. Den kommer att överlämnas till EU:s representant under invigningen av kulturhuvudstadsåret.

Omfattar två bandUnder en treårsperiod, som är projekttiden, kommer LarsErik Edlund att ägna en dag i

veckan åt bokverket tillsammans med en redaktion på tre personer.

– Det nordliga rummet omfattar två band på vardera 350–400 sidor. En internationell version på engelska med korta sammanfattningar på tyska och franska och en nationell version på svenska med sammanfattningar på något samiskt språk och meänkieli.

– Mångspråkighet och mångkulturalitet har vi haft i norra Sverige sedan lång tid tillbaka. Nu är det andra språk och kulturer som möter oss, säger Lars-Erik Edlund, som i boken skildrar det nordliga rummet då, nu och i framtiden.

Texterna i Det nordliga rummet kommer att ha en essäistisk stil, men vila på vetenskaplig grund. Verket ska vara rikt illustrerat och har teman som ”Från hällarnas målningar till foton och filmer”, ”Vilka är vi?”, ”Mänskliga möten”, ”Att tänka och tro”, ”Från kokgrop till sushi”.

– Jag vill gärna förmedla en lekfullhet och låta läsarna komma nära materialet, säger Lars-Erik Edlund.

Text: Yvonne RittvallFoto: Mattias Pettersson

Lars-Erik Edlund fungerar som redaktör för Det nordliga rummet – Umeå universitets bidrag till länets stora berättarsatsning.

Fakta:Projektet Tell me a story finansieras av Umeå universitet, Umeå kommun, Skellefteå kommun, Region Västerbotten, Västerbottens läns landsting, Västerbottens teatern, Västerbottens museum. 24 miljoner kronor kommer att sökas från Tillväxtverket. Delprojekt i Tell me a story:– Etablera Västerbottensteatern som

Europas ledande berättarteater– Utveckla Berättarfestivalen i Skellefteå

nationellt och internationellt– Litteraturkonsulent anställs i

Väster botten– Internationell littmässa– Berättandets kraft, det muntliga

berättandet utvecklas– Platsen berättar, ökad kulturhistorisk

attraktionskraft– Berättarnas stad, berättandet utvecklas

i Skellefteå– Det nordliga rummet, bokverk Umeå

universitet


Moa Matthis nominerad till Augustpriset

Stig Wesslén skildrade naturen och det samiskaI en ny bok – Kamerajägaren. Stig Wessléns skildringar av naturen och det samiska – får läsaren lära känna fotografen, filmaren och skribenten Stig Wesslén, som med stort engagemang dokumenterade den vilda naturen och den samiska kulturen i mitten av förra seklet.

Under mitten av 1900-talet var Stig Wesslén (1902–1987) känd genom sina texter, filmer och inte minst som föredragshållare. Han älskade den vilda naturen och hans gärning gick ut på att upplysa mänskligheten om att naturen var hotad av det moderna samhällets framfart. Han kritiserade det nya storskaliga skogsbruket och var kritisk mot jakten som han ansåg hade blivit alltför omfattande och brutal. Han dokumenterade även den samiska kulturen som enligt hans mening också var hotad.

Naturscener i Ronja Rövardotter Mellan 1930 och 1981 skrev han sex böcker och gjorde 18 filmer, varav 5 långfilmer. Allt mate

rial är idag överfört till Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Den som inte sett någon av Stig Wessléns filmer har kanske ändå tagit del av hans filmkonst genom de naturscener som förekommer i filmen Ronja Rövardotter. De är nämligen lånade från Stig Wessléns film Den levande skogen.

I boken försöker man svara på vem denne man som färdades genom landskapet med sina otympliga kameror var, vilka hans idéer var och varifrån han hämtade sin inspiration.

Kamerajägaren Stig Wessléns skildringar av naturen och det samiska är utgiven av Kungliga Skytteanska Samfundet. Bokens redaktörer är Erland Mårald och Christer Nordlund, båda docenter i idéhistoria vid institutionen för idé- och samhällsstudier. Övriga skribenter är Kjell-Åke Aronsson, Kjell Danell, Ebba Lisberg Jensen, Kajsa Kuoljok, Patrik Lantto, Ulla Lundström, Henrik Lång, Christer Olsson, Sverker Sörlin och Karin Wesslén.

Författaren Moa Matthis, doktorand vid institutionen för språkstudier vid Umeå universitet, har nominerats till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok för ”Maria Eleonora. Drottningen som sa nej”.

I nomineringstexten beskrivs Moa Matthis bok så här: Maria Eleonora. Drottningen som sa nej: En gåtfull och föraktad drottning får här upprättelse och förvandlas till en aktivt handlande – men inte så framgångsrik – kvinna av kött och blod. Med sakkunskap och i ledig stil har Moa Matthis skapat en livlig skildring som erbjuder breda utblickar i drottning Maria Eleonoras tid och in i vår egen. Moa Matthis är författare, skribent och litteraturvetare. Hon är doktorand i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning vid institutionen för språkvetenskap, Umeå universitet.

Augustpris delas ut i tre kategorier vid Augustgalan måndag den 22 november i Stockholms Konserthus.

Text: Helena VejbrinkFoto: Bonniers


Att följa ett samtida och oavslutat författarskap kan vara riktigt spännande. Som litteraturvetaren AnnHelén Andersson gjort i sin avhandling om Kristina Lugn, med den belysande titeln ”Jag är baserad på verkliga personer”.

För tänk om den man skriver om plötsligt ger ut något som ställer avhandlingens grunder på ända.

– Den kollen har jag känt att jag måste ha på henne, säger Ann-Helén Andersson.

– Jag skrev till henne i början och fick bara positiv respons, men valde ändå inte att ta kontakt med henne under arbetet, eftersom mina analyser inte är beroende av henne som person. Dessutom skam man nog inte vara kompis med den man skriver om…

Utpekad som ”bekännare”...Kristina Lugn debuterade 1972 med diksamlingen Om jag inte och kopplades rätt omgående ihop med Sonja Åkesson och den i samtiden utbredda bekännelselitteraturen. Därmed inte sagt att allt, eller ens något, av det Kristina Lugn skrivit har varit alldeles sant.

– Hon har nog aldrig varit en bekännelsediktare, men leker med och förhåller sig till den traditionen, så det var naturligt att hon lästes så i början, inte minst för att hon ofta utgår från barnets perspektiv, säger Ann-Helén Andersson.

– Bekännelstraditionen finns med även senare, till exempel i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik (1989). Hon bjuder in läsaren att identifiera sig med det som är känslomässigt sant.

Men den som skärskådar de biografiska detaljerna märker snart att pusslet inte stämmer och att biografiska ”fakta” ändras och förvrängs – och då närmar vi oss avhandlingens kärna.

…i själva verket postmodern ironiker– Jag har gjort nedslag i hennes lyrik, dramatik och framträdanden i media, det vill säga hela hennes produktion, för att visa hur hon iscensätter rollpositioner både i verken och som medieperson – att det finns en dialog mellan verk och mediabild, förklarar Ann-Helén Andersson.

Kristina Lugn har gång på gång utmanat bilden av henne som ”självutlämnande kvinna i förorten” genom att överdriva den genom rolltaganden, till exempel som övergivet barn eller utsatt kvinna, och när hon dessutom antar dessa roller i media flyter allt ihop; är det författaren, personen eller en rollkaraktär?

– Hon visar både en ironisk distans och en medkänsla med utsatta; åtminstone är det vad jag kommit fram till, säger Ann-Helén Andersson.

– I sitt rolltagande frossar hon i självbeklaganden på ett sätt som både karikerar och bryter ned schabloner, som till exempel ”den kvinnliga bekännelsen”, och konstruerar nya ”jag”. Vilket på sitt sätt bekräftas av Kristina Lugns eget uttalande i en TV-intervju 1996:

”Det är ju bara en varubeteckning, det där Kristina Lugn”

Nu är det inte alldeles ofarligt att försöka domptera media. Kristina Lugn har fått utstå mycket kritik, och tvingades efter den med dåtidens mått provocerande TV-serien ”Oförutsett” (1987) att byta bostad, sedan folk kastat sten på fönstren.

– Självklart har hon inte haft full kontroll, men jag tycker ändå att hon använt mediabilden i egna syften. Hon gör något av den och skapar nya, egna poänger.

Från ensamarbete till nätverkEtt visst eko har avhandligen redan gett, i form av inbjudningar till bokkaféer och projektet Folio, Forum för litteraturens offentligheter, i Lund.

– Just nu skriver jag på en artikel för tidskriften Kulturella perspektiv, som upptakt för det nystartade nätverket TantForsk, som jag ska koordinera under hösten. Jag ska också vara medredaktör för en antologi inom nätverkets område, ”bilden av tanten”.

– Det känns kul att gå från ensamarbete till ett mer socialt arbetssätt!

Text: Michael NordvallFoto: Maria Hedberg

I sällskap med Kristina Lugn


ALuMn – www.alumn.umu.se

– Den som har mest pengar när han dör vinner!

Red Q startades för två år sedan men historien om företaget är längre än så. För cirka 30 år sedan arbetade Anders föräldrar som volontärer i den lilla byn Bagatipara i Bangladesh. Under alla år som förflutit sedan volontärtiden har föräldrarna behållit kontakten med familjerna som de lärde känna i byn, och banden till människorna och landet har under åren fördjupats.

När Anders och Jonas lärde känna varandra på Handelshögskolan hade de inga som helst planer på att arbeta som volontärer efter examen. Ju snabbare de kunde tjäna pengar desto bättre, resonerade de. Sagt och gjort. Efter examen startade de 20 butiker i Norrbotten där de sålde presentartiklar. Det skulle vara starten som skulle ge dem de första miljonerna.

– Efter examen var målet att tjäna så mycket pengar på så kort tid som möjligt. Den som har mest pengar när han dör vinner, säger Jonas ironiskt.

Tjäna pengar på presentbutikerFöretaget gick bra men någonstans i bakhuvudet fanns tanken på hur många mellanhänder det var i produktledet av deras affärsidé.

– Vi köpte presentartiklarna billigt via en svensk distributör i Kina som köpte av någon annan, som i sin tur köpte av någon och ytterligare någon annan producerade produkterna, och alla skulle ha en del av kakan, menar Anders.

– Vi insåg att det någonstans längs ledet är någon som får betala priset för alla mellanhänder och det var inte vi. Vår verksamhet bidrog inte med någonting, vi sålde skräp som ingen egentligen behövde, berättar Anders.

Med den här vetskapen beslutade de sig för att lägga ner sitt företag.

Jakten på snabba pengar efter civilekonomexamen övergick till tron på ett hållbart, ansvarstagande företagande i Bangladesh. Anders Sandlund och Jonas Forsberg är två tidigare studenter på Handelshögskolan vid Umeå universitet som idag driver företaget Red Q.


ALuMn – www.alumn.umu.se

– Vi ville starta ett företag som tog större ansvar och berikade fler människor än bara oss själva och ställde oss frågan ”Var kan vi göra något gott av vårt entreprenörskap?” säger Jonas.

I juni 2007 gick startskottet för någonting helt nytt. De reste ner till Bangladesh, för att göra research.

– Vi hade några idéer om vad vi ville göra. Vi visste att textilbranschen är den viktigaste exportindustrin i världen, men problemet är att textilindustrin är väldigt förorenande med en massa utsläpp av kemikalier. För att odla ekologisk bomull krävs det 20 000–25 000 tusen liter vatten för 1 kilo bomull, berättar Jonas. Det gick stick i stäv med vad vi ville göra.

Istället försökte Anders och Jonas hitta en alternativ textilproduktionsprocess och för att komma igång beslutade de sig för att inleda samarbeten med redan existerande företag i Bangladesh. På flyget tillbaka till Sverige insåg de att om de skulle kunna driva ett företag som tog ansvar för miljön, och för att arbetare skulle få en bra arbetssituation, måste de äga hela produktionen själva.

– Det skulle bli för svårt att kontrollera hela produktionsledet för en hållbar textilproduktionskedja med så många intressenter inblandade, säger Jonas.

Hur gör vi?– Jag och Anders hade utbildat oss till affärsentreprenörer och hade ingen som helst erfarenhet om arbetsrätt eller arbetsmiljö.

För att få kunskap om miljöfrågor och arbetsrätt med mera kontaktade de organisationer som Naturskyddsföreningen, Världs-naturfonden, Rädda Barnen, Internationella arbetsorganisationen, ILO, och lokala fackföreningar i både Sverige och Bangladesh. Men för att kunna säkerställa att allt var under kontrollerade former krävdes några års förberedelser innan de på allvar kunde påbörja tillverkningen av hållbar textil.

Den väntan som det skulle innebära kändes inte så lockande. De ville komma igång med företaget nu och få in lite pengar i kassan. Så de ställde sig frågan ”Vad kan vi göra här och nu istället?”

Med en idé reste de återigen ner till Bangladesh i oktober 2008 och tog kontakt med en grupp kvinnor som Anders föräldrar hade arbetat med under sin volontärtid i byn Bagatipara. Kvinnorna tillverkade saker för hand av jute, som är en hård fiberprodukt.

– Vårt möte med människorna i byn slutade med att vi anställde 23 kvinnor och en man vid namn Jonak som är vår VD i Bangladesh. Tillsammans utvecklade vi vår första produkt som var en korg av 100 % jute, helt utan kemikalier. Nästa produkt blev en dörrmatta, berättar Anders. Vi har också testat att göra solhattar, sandaler, väskor och handväskor i jute, säger Jonas.

Vi gick in i den här affärsidén med övertygelsen att vi skulle ta ansvar för miljön men också för arbetarna. Vi ville att våra anställda skulle få en bra tillvaro hos oss på Red Q, menar Jonas.

– Nästan det första vi gjorde var att bjuda in fackrepresentanter som informerade de anställda om deras rättigheter och hur de kunde sköta en fackförening. Vi frågade hur de ville att deras arbetsplats skulle se ut? Arbetarna fick själva bestämma hur arbetsmiljön skulle utformas. Vi ville även ta hand om dem på andra sätt. Vi ordnade så att alla fick kolla sin syn. Om man var i behov av glasögon hjälpte vi till med finansieringen. Vi erbjöd hälso- och sjukvård som vi betalade för, berättar Jonas.

Idag, två år senare, har de 70 personer anställda och den största kunden heter Granit som har butiker i Sverige och Norge. Halva produktionen utgörs av ett annat miljövänligt råmaterial – rotting, som är en palm som växer på andra träd, är två till tre centimeter tjockt och kan bli upp till 200 meter hög. Den stora vinningen med rotting är att man kan skörda den utan att hugga ner träden, säger Jonas. Av rotting tillverkar Red Q heminredningsprodukter.

Textila framtidsplanerI framtiden vill Red Q inrikta sig på textilproduktion, och då i synnerhet kläder.

– Vi undersöker möjligheten att använda bambu eller industriell hampa eftersom jute har sina begränsningar. Det är alldeles för hårt för att göra textilier av, menar Jonas.

– För oss är det inspirerande att göra gott samtidigt som vi tjänar pengar på vår affärsidé. En framgångsfaktor är att vi levererar ett extra värde till våra kunder – hållbarhet. Och vi märker att kunderna är villiga att betala för det, säger Anders.

Jonas och Anders berättar att det finns ett stort intresse bland företagare för hållbar och ansvarstagande handel. Men många gånger vet inte företagen hur de ska starta eller vart de kan vända sig med sina önskemål av hållbara produkter.

– Vi anser att alla affärsrörelser måste förändras. Det måste tillämpas nya strategier för att göra affärer, för företagande ska varken innebära att man förorenar miljön eller dåliga arbets- och levnadsförhållanden för anställda. Med vår verksamhet vill vi visa andra att det är lönsamt att vara ansvarstagande så att andra också kan göra det vi har gjort, avslutar Anders.

Text: Andreas Borgström Foto: Mikael Lundgren

Umeå universitets alumnnätverk – information, nätverk och kunskapsutvecklingSom registrerad i Umeå universitets alumnnätverk får du utan kostnad bland annat:• Möjlighet att söka bland fler än 18 700 registrerade alumner i fler än 60 länder, inom alla tänkbara yrkesom-råden.• En prenumeration på tidningen som du håller i din hand; Umeå universitets (externa) tidning Aktum Extra. • Inbjudningar till olika aktiviteter, till exempel inspirerande föreläsningar.• En plattform som ger dig möjlighet att återuppta kontakten med gamla kurskompisar och skapa nya nätverk.• Möjlighet att prenumerera på ett ny-hetsbrev med senaste nytt inom ut-bildning, forskning och alumner från Umeå universitet.

För Umeå universitet är du en viktig länk till arbetslivet. Den kontakten kan-ske kan leda till examensarbeten, prak-tikplatser och studiebesök för dagens studenter. Bättre ambassadörer kan vi inte ha!Registrera dig som medlem i nätverket på: www.alumn.umu.se Klicka på Registrera dig!


Djupdykning i vattendroppar

Fiskar i all ära, men det döljer sig mer i våra hav. Många växter och djur är så små att våra ögon inte ens kan uppfatta dem. Hur ser de egentligen ut? Och vad gör de för nytta? Projektet ”Livet i en vattendroppe” presenterar svaren på ett spännande sätt.

”Tänk att få sväva omkring i en vattendroppe härinne”. Det var det förs-ta som slog Kristina Viklund när hon klev in i det kupolformade planetariet på Umevatoriet – Umeås vetenskapscentrum. De flesta andra skulle antagligen tänka på rymden, men i Kristina Viklunds huvud surrar ofta tankar om havet, helt naturligt, eftersom hon arbetar som informatör på Umeå marina forskningscentrum. Tack vare projektet Ume-vatoriets virtuella världar har nu drömmen blivit verklighet… eller åtminstone en film och ett datorspel.

Ner i Bottniska viken Filmen heter ”Livet i en vattendroppe” och tar tittaren med på en resa ner i Bottniska vikens vatten till de vackra, guldskimrande kiselalgerna och de blågröna, pärlliknande cyanobakterierna.

– Det är så fantastiskt att det finns ett helt litet ekosystem i en vattendroppe. Jag har verkligen velat visa det på ett intressant sätt, det är så många som inte känner till hur det ser ut, berättar Kristina Viklund.

De flesta av oss vet att sälar, havsörnar och människor utgör toppen på näringskedjan, och att de stora fiskar vi äter i sin tur äter mindre fiskar, som äter ännu mindre fiskar. Men sen då? Det finns till exempel växtplankton som både fungerar som växter och djur. De använder sig av fotosyntes men äter också andra, och – var går då gränsen mellan växter och djur?

Under ytanDatorspelet ”Under ytan” riktar sig till yngre barn, och spelet utmanar dem att hjälpa hinnkräftan, spiggen och alla de andra organismerna i näringsväven att hitta sin föda och äta sig mätta innan tiden är ute. Spelet visar hur näringsväven hänger ihop och ger en inblick i en oupptäckt värld.

– Det har varit en blandad samling människor som arbetat med projektet och alla har tyckt att det har varit jättekul. Till exempel har ett gäng fjortonåriga tjejer från en teatergrupp spelat in organismernas röster, säger Kristina Viklund.Illustrationer från datorspelet ”Under ytan”.


Fullt hus på Kemins dag

Mer än 200 barn och vuxna firade Kemins dag på Umevatoriet – Umeås vetenskapscentrum – den 16 oktober. Besökarna fick laborera med E-nummer (livsmedelstillsatser), måla med kemi, göra ost och lära sig mer om hur solstrålar blir till kemisk energi. En av besökarna var sjuåriga Gustav Broman som gjorde pH-försök med livsmedelsfärger.

Text: Karin WikmanFoto: Umevatoriet

Kloka barn”Livet i en vattendroppe” är ett delprojekt av Umevatoriets virtuella världar och det är Umeå marina forskningscentrum som ansvarat för delprojektet. Den som vill spela datorspelet kan besöka Umevatoriet på tisdagkvällar då de har öppet hus. Umevatoriet kommer att fortsätta erbjuda temat för skolklasser, då finns det också chans att kika på olika organismer i Umevatoriets nyinköpta mikroskop.

– Det allra, allra roligaste med projektet har varit att möta alla barnen. De ställer så bra och kloka frågor, berättar Kristina Viklund.

Text: Karin WikmanIllustrationer: Mats Minnhagen

För att få ett begrepp om de lägsta delarna av näringsväven måste vi ta till ett mikroskop, och ta en titt inuti en vattendroppe.

Kemins år 2011 Nästa år blir det fler chanser att fira kemin. FN:s generalförsamling har nämligen utsett 2011 till Kemins internationella år. På kemiska institutionen vid Umeå universitet kommer det då att hända en hel del.

Kemin finns överallt. Inom de mest skilda samhällsfunktioner behövs kemisk kunskap, även om vi till vardags kanske inte tänker på det. I Sverige har man valt att organisera aktiviteterna under Kemins år 2011 kring 12 månadsteman. Varje tema knyter an till några aktuella samhällshändelser. Några exempel på teman är Konst och kultur, Mode, Klimat och energi, Kommunikation, Mat och Hälsa och Kärlekens kemi.

– Vi planerar bland annat en utställning med populärvetenskapliga föreläsningar och med bilder på temat ”kemi i konsten eller konstens kemi”, berättar Åsa Nilsson Lindgren, prefekt vid kemiska instituionen.

Kemiska institutionen kommer under året att erbjuda en rad aktiviteter för allmänheten, för barn, elever, lärare och universitetets anställda.

– Vi kommer att samarbeta med företag i regionen och med Ume-vatoriet. Bland annat kommer vi att erbjuda arrangemang som workshops, demonstrationer, frågetävlingar, populärvetenskapliga föreläsningsserier, säger Åsa Nilsson Lindgren. Läs mer på www.kemi2011.se

Text: Anette Olofsson


Lisa Sandberg och Anna Palmér, båda IT-studenter, lyssnar på vad Jens Wallström och Therese Strandberg från Swedbank IT har att berätta.

När företagen mötte studenterna betonade de hur viktigt det är med social kompetens. Mattias Hedström var en av studenterna som mötte Emanuel Dohi, Dohi Sweden, Jonny Pettersson, institutionen för datavetenskap, och Jonas Andersson, Metria, under Näringslivsdagen.

Studenterna som deltog studerar på kandidatprogrammet i datavetenskap, högskoleingenjörsprogrammet i tillämpad elektronik samt civilingenjörsprogrammen i teknisk data-vetenskap samt interaktion och design.

Medverkande företag: Algoryx, BAE Systems, Codemill, Dohi Sweden, Konftel, Metria, Nomura, Swedbank IT, Sogeti, Tieto och Volvo IT, samt Ladokenheten vid Umeå universitet.

Studenter minglade med ITbranschenI mitten av september mötte ett nittiotal nybörjarstudenter vid Umeå universitet representanter från ITbranschen. Tanken var att studenterna skulle få veta mer om vilka kunskaper som företagen efterfrågar.

– Våra ITstudenter är ofta väldigt fokuserade på de tekniska delarna i utbildningen, men för att bli ännu mer eftertraktad på arbetsmarknaden måste du vara mer än en duktig programmerare. Vi vill motivera studenterna att också lägga manken till när det gäller andra färdigheter, till exempel att arbeta i grupp, i projektform och att kommunicera på ett intressant och begripligt sätt, säger Fredrik Georgsson, programansvarig för civilingenjörsprogrammet i teknisk datavetenskap.

Under dagen fick studenterna lyssna på företagspresentationer och mingla med representanter från den regionala IT-branschen. Flera av företagen har bildats som avknoppningar från forskningen vid Umeå universitet. Andra är stora globala jättar inom ITkonsultbranschen eller bankvärlden.

Social kompetens är viktigSocial kompetens och att samarbeta i grupp var egenskaper som kom högt upp på listan när företagen berättade om sina förväntningar på studenterna.

– Idag sitter man inte på sin egen kammare och kodar för sig

själv efter en kravspecifikation. Programmering är viktigt att kunna, men man måste också ha förmåga att jobba i grupp och samarbeta, förklarade Therese Strandberg från Swedbank IT.

Hon betonade att arbetet på ett ITföretag nästan alltid sker i grupp och ofta i nära samarbete med kunderna. Därför måste studenterna ha social kompetens med sig i vilken roll de än hamnar på ett ITföretag.

Johan Forsell från Ladokenheten på Umeå universitet betonade att det är viktigt att vara flexibel och berättade att man inom Ladok-enheten ofta roterar mellan olika roller. Ibland är man projektledare, ibland jobbar man som utvecklare. Det är positivt, menade Johan Forsell, eftersom man hela tiden får pröva nya saker och lära sig hantera projekt ur flera olika perspektiv.

Klarare bild av framtidenMöjligheten att lära sig nya saker och inte fastna i rutinjobb lockar studenterna Anna Palmér och Lisa Sandberg. De vill träffa så många företag som möjligt.


21.11 2010 - 30.1 2011

The Diamond People: Instructions for a Film

Motor Show

SARA JORDENÖ Diamond People

ANNELI FURMARK Mindmap

INGO VETTER

Motor Show& DETROIT TREE OF HEAVEN WOODSHOP

VERNISSAGE: 21 NOVEMBER 14.00

Diamond People (Suzhou Industrial Park), 2010 Production Photographer: Petrus Sjövik. Courtesy of Sara Jordenö

Gammlia, Umeå • Fri entré • 090-786 52 27 [email protected] • www.bildmuseet.umu.se

– Man får en klarare bild av sin framtid, säger Lisa Sandberg.

– Det är intressant att få veta att det finns så många valmöjligheter, säger Anna Palmér.

– Ja, och att man kan få vidareutveckla och vidareutbilda sig inom företagen låter mycket bra, fyller Lisa Sandberg i.

Gärna tjejerMed 150 anställda i Umeå har företaget Tieto redan en omfattande verksamhet, men man vill också växa.

– Jag ser fram emot att få anställa flera av studenterna i framtiden. Och då får det gärna bli tjejer, även om alla IT-studenter är välkomna, säger Clas Högvall, avdelningschef på Tieto.

Också Clas Högvall betonar vikten av att kunna samarbeta.

– Det går inte bara att läsa sig till hur saker ska fungera. Man måste också våga fråga andra, inte minst eftersom vi vill vara väldigt nära våra kunder. Det är då vi kan leverera bra lösningar, säger han.

Clas Högvall är nöjd efter dagens många möten. Han har fått berätta om Tietos verksamhet och knutit de första kontakterna med årets nya kull av ITstudenter.

– De här studenterna kommer att ha förmåga att ta hand om stora och riktigt komplexa system. Det är precis vad vi behöver, säger han.

Text och foto: Mikael Hansson


EngLish pAgE

Highlights of selected articles from this issue of Aktum Extra

Profile: Patrik Danielson’s skyrocketed career at the ripe age of 3030 year old Patrik Danielson, senior lecturer at the Department of Integrative Medical Biology, has already completed medical school, successfully defended his disputation, become an established researcher, supervised his first doctoral student and organised an international research conference. He also received his first scientific award – The Royal Skyttean Society Prize – at the annual autumn ceremony on 23 October, for his research on chronic pain in human tendons, known as tendinopathy. Patrik is currently on part-time leave (50%) from his lecturing duties to pursue a medical speciality in eye diseases. “In the future, I’ll likely be focusing on refractive corneal surgery. It’s interesting that the cornea and tendon are similar, and there are eye diseases comparable to tendinopathy,” he says.

Umeå School of Architecture opens at Arts CampusOn 24 September, Umeå University proudly inaugurated the Umeå School of Architecture, a 4618 m² modern facility designed by Henning Larsen Architects and White architects. The new building by the scenic banks of the Umeå River has an open and flexible plan to create a close interaction between students and teachers. It is designed to accommodate 250 students, in addition to researchers, teachers and administrators. The building includes workshops, an auditorium, seminar rooms, exhibition spaces, and studios with a workplace for each student.

Jana Revedin helps to create architecture for a better worldProfessor Jana Revedin decides to leave her own architectural practice in Venice, Italy, and Villach, Austria, when offered the opportunity to be a lecturer and programme director at Umeå School of Architecture. “We want to educate architects to have ethical, esthetical, political, social and environmentally engaging qualities that can meet the challenges in the future,” says Jana Revedin. In 2006 she created the Global Award for Sustainable Architecture as a means of honouring architects all over the world who are working towards more sustainable social and cultural development. Jana also founded the LOCUS Foundation in 2009 with the aim of stimulating innovation and discussion in the field of sustain ability and the city.

Bothnia Line highspeed railway shortens the travel timeAfter years of planning, projections, appeals and construction, the 190 km train route between Umeå and Kramfors is finally complete. The Bothnia Line was formally inaugurated by the King of Sweden at a huge celebration at the end of August. Passenger services with Norrtåg began on 30 August between Örnsköldsvik and Umeå. Service between Sundsvall and Umeå is expected to begin in August 2011, upon the completion of upgrading the Ådalsbanan railway line. Then, it will be possible to

travel by train between Stockholm and Umeå in approximately six hours and 30 minutes. Seven stations are on the Bothnia Line, including Umeå East Station, strategically situated within a short walking distance to Umeå University.

Margot Wallström and Denis Mukwege raise awareness on sexual violence against women in conflictOn 21–23 October, open lectures were held at Umeå University in correlation with the autumn academic ceremony for honorary doctors, new professors and award recipients. Two of the notable honorary doctors at the Faculty of Medicine spoke about the paralysing effects of war and conflict in the Democratic Republic of Congo. Margot Wallström, currently a UN special representative on sexual violence in conflict, spoke about preventing mass rape as a weapon of war in eastern Congo. Dr. Denis Mukwege, a Congolese gynaecologist and obstetrician and two-time Nobel Peace Prize nominee, spread awareness of the systematic use of sexual torture in the civil war in the Congo. Additionally, he participated in an open seminar titled “Challenging Gender Based Violence in the World” organised by researchers at Umeå Centre for Gender Studies. Dr. Mukwege is one of the founders of the Panzi Hospital in Bukavu, where thousands of abused women have been treated.

Linkedstudent – strengthens relations between students and job providersOn Umeå University’s new web-based service for workforce contacts – linkedstudent.umu.se – employers in the region can find students at Umeå University for degree projects, work placement, traineeships and even side jobs. “Linkedstudent can be a new and exciting opportunity for students to come in contact with businesses and industry in the region,” explains project director Boel Elmroth, coordinator at the External Relations Office. Companies can easily post recruitment opportunities on the site and reach a large pool of students at no cost.

Text: David MeyersPhoto: Mikael Lundgren

Follow Umeå University on Facebook: www.facebook.com/UmeaUniv


Vinnare i Aktum nr 4/2010 blev Kerstin Olofsson, biomedicinsk laboratorievetenskap, Umeå universitet. Grattis! Presentkort är på väg.

Skicka din lösning till Aktum, informationsenheten, Umeå universitetet, 901 87 Umeå senast 1 december 2010.Den först öppnande rätta lösningen vinner ett presentkort på 250 kronor från Akademibokhandeln.

Namn __________________________________________ Adress __________________________________________

__________________________________________

näsT sisT

Umeå universitetInformationsenheten

SvarspostKundnummer 900020100-4908 11 Umeå

Känner du någon som skulle uppskatta att få Aktum Extra hem i brevlådan? Eller har du ändrat adress? Fyll i så fall i och skicka in! Du kan även mejla till <[email protected]>.

Jag har bytt adress Jag vill att följande person ska få Aktum Extra

Jag vill inte få Aktum Extra i fortsättningen

Namn

Adress

Tidigare adress (vid flytt)

Postadress

E-post

Frankeras ej

Adressatenbetalar portot

HF -10

GISSAR BILFÖRARE KRIGSTÅG RYKTANDE IAKTTA

ILLGÄRNING

ÄDELGAS

TONÅRSTID

RESENÄR

SLUTFEST

USA-MYNDIGH.

HÖG MILIT

ÄR FARTHINDER

TILLTAGIT

LÖPRASERI

STÄMNING

MYNNING VERIFIERBAR

SKRÅMA FARTYGSTYP

DECKAR

FÄRG?

ENGELSK

KANAL

27 MARS

DEKORBAND

CIRKELTAL F.D. VARUHUS LUFTSLOTT

CRICKE

TMÅL IN

FLUERA

GREKISK BOKST.

SCHABRAK

PRONOMENTJÄDERLJUD

POÄNGORD

ÖVERLÄMNAR

SKIDSÄ

SONGER

MUSFÄRGUNIV.ORT NORDAFRIKAN

SKOVIRKE

GÖRREKLAM

EUFÖR

E 1993

SKJUTVAPEN

KVALSTER

RYGGSÄD?

LIKAGOD?

PÅFORN

TELEFON

HJÄLPP

Å DJUPET

JÄMTBLAD ANTAGONIST FILMSKIVA ANKARPLATSDRILLSYFTELIVSBESKRIVANDE

NORSK TOPP

TVEKAMP RIKSBLAD EFTER 8 TIM?

GREK.PREFIX

LILJEVÄXT

RÖRKRÖK


Avsändare:Umeå universitet901 87 Umeå B

MånAdEns kåsERi

Posttidning

Susanna Alakoski, författare

Tackar självaste idénNär jag var barn gick cirka fyra, fem procent av arbetarklassens barn vidare till högre studier. Siffran gick under en tid upp till sju procent, för att snudda svindlande höjder av tio procent. Därefter har den dalat igen. Vet inte hur det ser ut idag, men att göra en bildningsresa i detta land är inte en enkel sak. Det borde det vara eftersom den politiska intentionen sedan förra sekelskiftet har varit att man ska kunna studera även om man inte har pengar. När jag får frågan, vad som möjliggjort mitt författarskap svarar jag: studielån och tur. Kort och gott, utan studielån, inte en enda Alakoski-bok, det kan jag garantera.

En klassresa är ofta planlös. I mitt fall hade jag bara ett ord i huvudet som liten. Bort. Ordet förde ut mig på de mest halkiga stigar, sliriga snår. Och alla vägar ledde in i väggen. Där kom valet, höger eller vänster. Intuitionen var min enda vän. Och turen. Och som sagt, sedermera studielånen.

När jag gjorde antologin Tala om klass, var det inte för att skriva någon på näsan, att klassresa är det enda vettiga man kan göra. Långt därifrån. Det var ett försök att lyfta fram de erfarenheter som det innebär att göra en klassresa. Alltså en bildningsresa, från materiell, kulturell fattigdom till kunskap.

Som barn funderade jag aldrig på klassfrågor. Det var som det var, och gården var full av ungar som inte heller åkte skidor, spelade piano eller fiol. Det var först på högskolan som klasslavinen kom. När man läser filosofi, psy

kologi, sociologi, statsvetenskap kommer frågorna, kommer diskussionslusten. Man grunnar på sina erfarenheter, vill dela med sig. Man söker likasinnade. Man söker igenkänning.

Det är inte en svår matteekvation att räkna ut hur många högskolestuderande fem, sex procent av den unga universitetsbefolkningen är. Inte många individer. Det är inte heller svårt att räkna ut att dessa få personer sannolikt inte söker till samma institution, till samma stad. Om man räknar lite till så kan man räkna ut att klassresenären sannolikt är en ganska ensam person, på sin institution, i sin studiegrupp, på sin ort. Minnet av min högskoleperiod är tystnad. Vem skulle jag dela mina erfarenheter med? Var skulle jag hitta den andra klassresenären, om det alls fanns ytterligare en, just där på socialhögskolan i just Göteborg.

Som ung hade jag stor glädje av böcker som Mitt förnamn är Ronny (Ambjörnsson) och av Göran Greiders dikter. Avhandlingen Bilden av en klassresa (Mats Trondman 1993) hjälpte mig. Men 2003 utkom Ulla-Britt Wennerström (sociolog, Göteborg) med avhandlingen Den kvinnliga klassresan. Onekligen, den för

djupade förståelsen. Bilden av min egen – kvinnliga – klassresa klarnade. Det var också därför jag sedan samlade kvinnors erfarenheter i antologin om klass. Kunde en sådan bok fördjupa ämnet ytterligare?

Bidragen i Tala om klass är skrivna av okända, kända klassresenärer, unga, äldre är re-presenterade. Författarna är alla första generationens klassresenärer. Det vill säga, våra föräldrar saknar akademisk utbildning. Vi skrev oberoende av varandra, ändå framträdde gemensamma erfarenheter. Känslan av ensamhet, tystnad. Pendlandet mellan dåligt självförtroende och övermod. Klassresenären ”spelar match på bortaplan” hela sitt liv. Man ”ser klass” resten av livet, helt enkelt för att man kan det. Man är i hög grad en konstruktiv överlevare.

Den politiska intentionen i samhället spelar stor roll för möjligheten att göra en klassresa, en bildningsresa. Många är vi som tackar välfärdsstatens grundidé. Om nu någon minns hur den lyder.

Susanna Alakoski Studerade på distans vid

Umeå universitet 1996–1999.

Fot

o: B

onn

iers

Documents

Aktum Extra 2010, nr 5