Äldre personers dagliga liv och betydelsen av ...oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:571919/SUMMARY01.pdf · Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering

Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering

Örebro Studies in Care Sciences 42

ANITA TOLLÉN

Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering

© Anita Tollén, 2013

Titel: Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering.

Utgivare: Örebro universitet 2013 www.publications.oru.se

[email protected]

Tryck: Örebro universitet, Repro 12/2012

ISSN 1652-1153 ISBN 978-91-7668-911-0

http://www.publications.oru.se/

mailto:[email protected]

Abstract Anita Tollén (2013): Elderly persons' every day life and the benefits of day care rehabilitation. Örebro Studies in Care Sciences 42, 71 pp. The overall aim of this thesis was to study elderly persons’ everyday life and the benefits of community-based day care rehabilitation (DCR). Fur-ther aims were to describe everyday life as experienced by elderly persons eligible for DCR and what they expected to gain from attending DCR. Participants in study I and II were 22 prospective elderly day-care patients with physical disabilities. Interviews about their experiences of everyday life (study I) and their expectations of DCR (study II) were conducted and analysed according to a qualitative research approach called phenomenog-raphy. In study III 15 elderly persons were interviewed about changes in everyday life after having been discharged from DCR. A narrative ap-proach was used for analysing the interviews. In Study IV occupational therapy patients’ records from 59 patients that had been discharged from DCR were analysed using deductive content analysis for describing indi-vidual treatment goals and level of goal attainment. The findings in study I, showed that cessation of activities and social contacts resulted in feelings of resignation and dejection for some participants. Participants also described how activities and social contacts continued, albeit in a different way, and that being active resulted in feelings of pleasure. In study II the findings described expectations of participating in physical training and socialisa-tion with others at the DCR. The findings in study III, in the form of four case-stories, described positive changes in the participants’ everyday life such as improved occupational performance and heightened sense of well-being. The findings indicate that it was a combination of several events that together contributed to the changes. The findings in study IV showed that “Walking” was the category that contained the highest proportion of treatment goals. A majority of the treatment goals were either completely achieved or partially achieved. DCR could have a significant impact on elderly persons’ everyday life.

Keywords: aged, everyday life, day care, rehabilitation, community-based, outcomes, goal attainment. Anita Tollén, Institutionen för hälsovetenskap och medicin Örebro University, SE-701 82 Örebro, Sweden, [email protected]

DELARBETEN I avhandlingen ingår följande delarbeten. De refereras i texten med sin romerska siffra.

I. Tollén, A., Fredriksson, C., Kamwendo, K. (2008). Elderly per-sons with disabilities in Sweden: their experiences of everyday life. Occupational Therapy International, vol.15, ss. 133-149.

II. Tollén, A., Fredriksson, C., Kamwendo, K. (2007). Elderly per-sons’ expectations of day-care rehabilitation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, vol. 14, ss. 173-181.

III. Tollén, A., Kamwendo, K., Ivarsson, A-B. (2011). Changes in eve-

ryday life after discharge from day care rehabilitation. Journal of Qualitative Studies in Health and Well-being, vol 6, 5753.

IV. Tollén, A., Lidskog, M., Ivarsson, A-B. Treatment goals and goal

attainment in day care rehabilitation for elderly persons. In manu-script.

Respektive tidskrift och utgivare har gett tillåtelse att i avhandlingen trycka delarbete I, II och III i sin helhet.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION ..................................................................................... 9

BAKGRUND ........................................................................................... 10

DET DAGLIGA LIVETS AKTIVITETER ................................................ 11 Äldre personers dagliga aktiviteter .................................................................... 12 Dagliga aktiviteters påverkan på äldre personers hälsa och välbefinnande .... 13 Dagverksamheter för äldre personer ................................................................. 16

Utvärdering av dagverksamhet/dagrehabilitering ................................. 18 Målformulering inom rehabilitering ..................................................... 19

Bevekelsegrunder för studierna ......................................................................... 19

SYFTE ...................................................................................................... 21

METOD OCH MATERIAL .................................................................... 22 Design ................................................................................................................. 22 Forskningsansats ................................................................................................ 22

Fenomenografi ..................................................................................... 22 Narrativ ansats .................................................................................... 23 Innehållsanalys ..................................................................................... 24

Kontext ............................................................................................................... 24 Urval ................................................................................................................... 25 Datainsamling .................................................................................................... 27 Dataanalys.......................................................................................................... 29

Analys genom fenomenografi ............................................................... 29 Narrativ analys av händelserika data ................................................... 30 Innehållsanalys av journaldokumentation ............................................ 30

RESULTAT .............................................................................................. 32 Äldre personers uppfattningar av sitt dagliga liv - studie I ............................... 32 Äldre personers förväntningar på dagrehabilitering – studie II ........................ 33 Förändringar i det dagliga livet efter utskrivning från dagrehabilitering - Studie III ............................................................................................................. 35

Att återuppta aktiviteter ....................................................................... 35 Att använda vardagen som en arena för träning .................................. 36 Att utföra aktiviteter på ett mer säkert sätt .......................................... 36 Att känna sig upplyft i vardagen .......................................................... 37

Individuella behandlingsmål och måluppfyllelse inom dagrehabilitering för äldre personer - Studie IV .................................................................................. 37 Etiska överväganden .......................................................................................... 38

DISKUSSION ........................................................................................... 40

Metodologiska överväganden ............................................................................ 46

SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER FÖR PRAXIS OCH VIDARE FORSKNING ............................................................................ 51

SUMMARY IN ENGLISH ....................................................................... 53 Background ........................................................................................................ 53 Aim ..................................................................................................................... 53 Study I and study II ............................................................................................ 54 Study III .............................................................................................................. 55 Study IV .............................................................................................................. 55 Conclusions ........................................................................................................ 56

TACK ....................................................................................................... 57

REFERENSER ......................................................................................... 59

ANITA TOLLÉN Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering I 9

INTRODUKTION Mitt intresse att studera äldre personers dagliga liv och den kommunala dagrehabiliteringens betydelse för dem som deltar, väcktes då jag deltog i ett europeiskt multiprofessionellt projekt om utskrivning av äldre personer från akutsjukvården (Bendz, Castledine, Söderback, Carvalho & Spountzi-Krepia (2002). Under datainsamlingen kom jag i kontakt med äldre perso-ner som efter utskrivning från akutsjukvård hade svårigheter med att klara av sina dagliga aktiviteter.

I mitt yrkesliv som arbetsterapeut hade jag kommit i kontakt med olika former av dagrehabilitering och utifrån mötet med personerna som ingick i projektet funderade jag på om deras situation hade varit annorlunda om de deltagit i dagrehabilitering efter utskrivning från akutsjukvården.

I anknytning till projektet gjorde jag en litteraturgenomgång av veten-skapliga publikationer som innehöll utvärderingar av olika typer av dag-vård. Genom den litteraturgenomgången upptäckte jag att det fanns få studier gjorda inom området, och de som fanns handlade i stor utsträck-ning om geriatrisk dagrehabilitering på sjukhus och om social dagvård. Erfarenheten av att möta äldre personer med fortsatta behov av rehabilite-ring efter utskrivning från akutsjukvård och bristen på forskning om den kommunala dagrehabiliteringens innehåll och dess betydelse för dem som deltar gjorde att jag valde att inrikta mitt avhandlingsarbete på detta om-råde. Min förhoppning med detta arbete är, att såväl arbetsterapeuter som beslutsfattare och andra som arbetar med äldre människor, ska få en för-djupad kunskap om äldre personers behov av stöd för att kunna utföra sina dagliga aktiviteter, kunskaper som de kan ha nytta av i sitt arbete.

10 I ANITA TOLLÉN Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering

BAKGRUND En stor andel av dagens nyblivna pensionärer kan se fram emot relativt många år av ekonomisk grundtrygghet och att inte ha några påtagliga svå-righeter att utföra dagliga aktiviteter på grund sjukdom och funktionsned-sättning (Socialstyrelsen 2009a). Laslett (1989) betecknar denna fas i män-niskans livsförlopp som den tredje åldern1. Flertalet människor inträder därefter i den fjärde åldern, vilket är den sista fasen i den typologi han beskriver. Fjärde åldern innebär sjuklighet och funktionsnedsättningar som begränsar möjligheterna till vad man kan och orkar göra. I denna fas upp-står oftast ett beroende av andra personer för att klara av att utföra många av sina dagliga aktiviteter. Sambandet mellan funktionsnedsättningar och svårigheter att utföra aktiviteter har påvisats i flera studier (Agüero-Torres, Thomas, Winblad & Fratiglioni 2002; Strain, Grabusic, Searle & Dunn 2002). Gränsen för när den fjärde åldern inträder är flytande, och den innehåller också individuella variationer. De äldre personer som ingår i detta arbete tillhör alla den fjärde åldern eller är på väg in i den och har fysiska funktionsnedsättningar. För målgruppen används begreppet ”äldre personer” och inte enbart ”äldre” eftersom det inte är någon homogen grupp, utan en grupp med individuella skillnader. Av samma anledning används ”äldre personer” vid hänvisningar till tidigare forskning.

De allra flesta äldre personer i Sverige bor i ordinärt boende2. Detta kan förklaras av kvarboendeprincipen, som styrt svensk äldrepolitik de senaste decennierna (SFS 2001:453; Socialstyrelsen 2007). Studier visar också att de flesta äldre personer vill bo kvar hemma så länge som möjligt (Borge-gård & Fransson 2000). Flertalet äldre personer klarar sig utan stöd, ändå finns det många som vill bo kvar i sitt hem trots svårigheter. För att möj-liggöra kvarboende i det egna hemmet erbjuder kommunerna sina äldre invånare olika former av vård och omsorg, till exempel hemtjänst, matt-tjänst, kommunal hälso- och sjukvård och olika typer av dag-vård/dagrehabilitering (Socialstyrelsen 2012) samt hemrehabilitering (Soci-alstyrelsen 2009b).

1 Den första åldern i typologin över människan livsförlopp präglas av beroende av andra i det dagliga livet, utbildning och att bli vuxen. Den andra åldern karaktäriseras av oberoende, arbetsliv, socialt och familjemässigt ansvar. 2 Ordinärt boende – boende i vanliga flerbostadshus, egna hem eller motsvarande (Socialsty-relsen 2011).


Det dagliga livets aktiviteter Ett grundantagande i arbetsterapi är att människan är en aktiv varelse med behov av aktivitet och att människan strukturerar sitt dagliga liv genom olika aktiviteter. Ett annat grundantagande är att aktivitet påverkar män-niskans hälsa och välbefinnande (Townsend & Polatajko 2007).

Människor som av olika anledningar har begränsade möjligheter att klara av sina dagliga aktiviteter är den huvudsakliga målgruppen för ar-betsterapi. I arbetsterapilitteratur beskrivs målet för arbetsterapi som att möjliggöra och stödja individers engagemang och delaktighet i aktiviteter. Aktivitet beskrivs inom arbetsterapi både som ett medel i åtgärder och som målet för insatta åtgärder (Ivarsson & Müllersdorf 2008).

I det dagliga livet ägnar sig människor åt en mängd olika aktiviteter, an-tingen för att vi måste eller för att vi vill. De aktiviteter vi utför i vårt dag-liga liv varierar också under livets gång (Strong, Rigby, Stewart, Law, Letts & Cooper 1999). Inom arbetsterapi har aktiviteter i dagligt liv beskrivits och klassificerats på olika sätt. Ett traditionellt sätt är att gruppera aktivi-teter utifrån vilket ändamål de har. En gruppering av aktiviteter är de som rör personlig vård såsom toalettbesök, av- och påklädning, bad-ning/duschning och att äta. En annan grupp av aktiviteter är de som rör hushållsarbete som städning, tvättning, inköp och matlagning (Christian-sen & Townsend 2011). Ytterligare grupper av aktiviteter är de som rör fritid och arbete. Fritid (play eller leisure) är aktiviteter som utförs för sin egen skull och arbete (work eller productivity) inkluderar aktiviteter (både obetalda och betalda) som har att göra med varor eller tjänster till andra (Kielhofner 2008).

Klassificering av aktiviteter utifrån deras ändamål har kritiserats av Hammel (2004) och Persson, Erlandsson, Eklund och Iwarsson (2001). De menar att aktiviteter som är meningsfulla för människor, men som inte har något uttalat ändamål, inte ryms i de traditionella indelningarna och att en kategorisering bör inkludera den mening som aktiviteten tillför människors liv. Flera författare har utgått från begreppen ”att göra” (doing), ”att vara” (beeing), ”att bli” (becoming) och ”tillhörighet” (belonging) för att beskriva hur aktiviteter kan ses utifrån den mening de har för människors liv och livstillfredsställelse (Hammel 2004; Lyons, Orozov, Davis & New-man 2002; Reberio, Day, Semeniuk, O’Brien & Wilson 2001; Wilcock 1999.

Vad som upplevs som meningsfullt är individuellt, och upplevelsen av en och samma aktivitet varierar mellan människor. Hammel (2004) menar att aktiviteter innefattar olika dimensioner av meningsfullhet. För det första ger själva görandet en bekräftelse på den kompetens man besitter och bi-


drar till att stärka självbilden. Den andra dimensionen, ”att vara”, utgör en kontrast till görandet och innebär tid ägnad åt att upptäcka sig själv genom till exempel reflektion, meditation och upplevelser av natur, konst och musik. Den tredje dimensionen ”att bli” handlar om att deltagande i akti-viteter påverkar hur människor kan föreställa sig sina liv framåt i tiden, att se nya möjligheter och ha idéer om vem och vad de vill bli och hur deras liv ska kunna upplevas som värdefullt. Den sista dimensionen, tillhörighet handlar om att olika sociala relationer bidrar till aktivitetsutförande och livstillfredsställelse. Att ingå i ett socialt nätverk kan både stödja möjlighet-en till aktivitetsutförande och bidra till meningsfullhet i görandet. Tillhö-righeten innefattar även bekräftelse på att ens liv har ett värde både för andra och för en själv. I avhandlingen kommer dagliga aktiviteter utifrån den mening som dagliga aktiviteter har för äldre personer att fokuseras.

Äldre personers dagliga aktiviteter De flesta människor klarar själva av att utföra aktiviteter som rör personlig vård och hushållsaktiviteter, men med stigande ålder ökar beroendet av hjälp från andra. Att vara beroende av andra för att utföra hushållsaktivi-teter är mer vanligt än att vara i behov av hjälp med personlig vård (Social-styrelsen 2009a; Sonn & Lundgren-Lindquist 2004). Äldre personer ägnar mer tid åt aktiviteter inom dessa grupper än de som är yngre, och har även mer tid för fritidsaktiviteter (Singleton & Harvey 1995; Statistiska central-byrån (SCB) 2003). Vad människor gör på sin fritid när de är i medelål-dern återspeglas i valet av fritidsaktiviteter när de blir äldre; många fortsät-ter med tidigare intressen, även om de utövas mer eller mindre sällan än tidigare (Agahi & Parker 2005). Silverstein och Parker (2002) fann en ge-nerell nedgång av äldres fritidsutövande under en 10-årsperiod. Deltagarna i den studien deltog till exempel inte lika ofta i kulturella evenemang eller i studiecirklar vid studieperiodens slut. De hade ökat sitt deltagande i andra aktiviteter, som till exempel promenader, som var den aktivitet som ökat mest.

Trots individuella variationer är en vanlig fritidssysselsättning att titta på tv, och särskilt vanligt är det bland äldre personer (Horgas, Wilms & Baltes 1998; Häggblom-Kronlöf & Sonn 2005; Nilsson, Löfgren, Fisher & Bernspång 2006; SCB 2012). Andra fritidsaktiviteter som är frekventa bland äldre är läsning, trädgårdsarbete, avkoppling i hemmet och prome-nader (SCB 2003; Agahi & Parker 2005; Häggblom-Kronlöf & Sonn, 2005). Kvinnors och mäns fritidsutövande skiljer sig åt, män ägnar sig mer åt fysiska fritidsaktiviteter, medan kvinnor läser böcker och löser korsord i större omfattning än vad män gör (Agahi & Parker 2005). Även skillnader mellan dem som bor på landsbygd och dem som bor i städer har påvisats. I


en studie av Nilson et al. (2006) framkom att äldre personer, boende på landsbygd föredrog husdjur och jakt/fiske, medan stadsbor föredrog att ägna sig åt kulturella och hobbybetonade aktiviteter.

Bristande hälsa påverkar äldre personers tillfredsställelse med sina möj-ligheter att delta i fritidsaktiviteter (SCB 2006; Mollenkopf, Marcellini, Ruoppila, Széman, Tacken & Wahl 2004). Häggblom-Kronlöf och Sonn (2005) fann att de som skattat sin hälsa som god hade fler fritidsintressen än de som skattat sin hälsa som dålig. Många äldre personer skulle vilja vistas oftare utomhus på sin fritid, men nedsatt förflyttningsförmåga är en anledning till att de tvingas avstå (Mollenkopf et al. 2004).

Äldre människor bor i stor utsträckning ensamma. I Sverige bor mer än hälften av dem som är 75 år och äldre ensamma, och andelen ökar med stigande ålder. Fastän omfattningen av självskattad känsla av ensamhet är låg i alla åldrar, så ökar risken för social isolering och känsla av ensamhet med stigande ålder. Att inte ha någon partner och begränsad kontakt med barn och syskon påverkar den självskattade känslan av ensamhet negativt, mer bland äldre personer än bland yngre (SCB 2006).

Det är mer vanligt att personer som är 65 år och äldre umgås med sina grannar än de som är yngre. De flesta äldre med vuxna utflyttade barn umgås med dessa varje vecka och har dessutom daglig telefonkontakt med dem (SCB 2006). Ensamboende äldre tillbringar ungefär 25 procent av sin tid tillsammans med andra, och för dem som bor tillsammans med någon är motsvarande tid 65 procent (SCB 2003). I en studie bland äldre kvinnor (n = 114) i ordinärt boende visade resultatet att aktiviteter som utfördes i närvaro av andra eller tillsammans med andra var mer njutbara än aktivi-teter som utfördes ensamma (Rioux 2005).

Det kan konstateras att äldre personer ägnar sin tid åt aktiviteter som rör personlig vård, hushållsaktiviteter och åt fritidsintressen, inklusive so-cialt umgänge. Vidare framkommer en skillnad mellan män och kvinnor och mellan äldre personer som bor på landsbygd och de som bor i städer beträffande vilken typ av aktiviteter som utförs. Dessa studier om äldre personers aktiviteter beskrivs utifrån det ändamål som aktiviteterna har. För att få en fördjupad kunskap om hur äldre personer upplever sitt dag-liga liv måste även den mening som dagliga aktiviteter har för individen studeras.

Dagliga aktiviteters påverkan på äldre personers hälsa och välbefinnande För att beskriva betydelsen av aktivitetsutförande, används inom forskning olika utfallsmått som ofta relaterar till hälsa och välbefinnande. Begreppen


hälsa och välbefinnande kan definieras på olika sätt och beskrivas som innehållande olika dimensioner. Detta betyder då att de utfallsmått som används varierar mellan studier. Vanliga utfallsmått relaterade till hälsa är förekomst av sjukdom, funktionsnedsättningar, aktivitetsbegränsningar och livslängd. Beträffande välbefinnande är vanliga utfallsmått livskvalitet, livstillfredsställelse och välbefinnande utan någon snävare definition.

Att vara fysiskt aktiv är värdefullt, och vinsterna är i stort sett likartade för alla vuxna oavsett ålder (Bauman & Smith, 2000). En vinst med att vara fysisk aktiv är att det minskar risken för att drabbas av olika sjukdo-mar och förtida död (Sing 2002; Mernitz & McDermott 2004; Rizzuto, Orsini, Qui, Wang & Fratiglioni 2012; Vogel, Brechat, Leprëtre, Kalten-bach, Berthel & Lonsdorfer 2009). Longitudinella studier har också visat att personer som varit mer fysiskt aktiva hade färre svårigheter i aktiviteter rörande personlig vård och hushållsaktiviteter än personer som varit mindre fysiskt aktiva (Brach, FitzGerald, Newman, Kelsey, Kuller, Van Swearingen & Kriska 2003; van den Brink, Picavet, van den Bos, Giampa-oli, Nissinen & Kromhout 2005). Likaså var antalet år utan funktionsned-sättningar fler bland dem som fortsatt att vara fysisk aktiva till skillnad mot dem som inte varit det (Leveille, Guralnik, Ferrucci & Langlois 1999; Vita, Terry, Hubert & Fries 1998; Wang, Ramey, Schettler, Hubert & Fries 2002). Även för personer som drabbats av funktionsnedsättning ger fysisk träning positiv effekt. Effekten av fysisk träning för sköra äldre per-soner har visat sig i form av ökad benmuskelstyrka och ökad fysisk aktivi-tetsnivå som promenader (Rydwik 2007; Vogel et al. 2009). Däremot vi-sade resultaten i Rydwiks studie att fysisk träning inte hade någon effekt på förmågan att utföra dagliga aktiviteter, medan resultatet inte var enty-digt i studien av Vogel et al.

För att förbättra eller behålla hälsa rekommenderas äldre personer att till exempel utöva måttlig intensiv träning under 30 minuter, fem dagar i veckan. Rekommendationerna gäller för äldre personer generellt (Marcus, Williams, Dubbert, Sallis, King, Yancey, Franklin, Buchner, Daniels & Claytor 2006). Däremot är det oklart i vilken omfattning och på vilka sätt fysisk träning ska utföras för bästa effekt när det gäller äldre personer med funktionsnedsättningar (Baker, Atlantis & Sing 2007).

Vidare visar forskning att andra aktiviteter än träningsinriktade aktivite-ter har effekt på överlevnad och funktionsförmåga. I en longitudinell studie med 2761 personer i åldern 65 år eller äldre, (Glass, Mendes de Leon, Ma-rottoli & Berkman 1999) framkom att utövandet av hushållsaktiviteter och sociala aktiviteter minskade risken för förtida död, i lika hög grad som fysisk träning. Detta trots att aktiviteterna hade en begränsad konditions-höjande effekt. Även senare studier har visat att äldres deltagande i fritids-


aktiviteter hade ett positivt samband med att fler levnadsår (Agahi, Sil-verstein & Parker 2011; Rizzuto et al. 2012). Antalet aktiviteter som män-niskor utövar tycks också ha betydelse för livslängden. Agahi och Parker (2008) fann i en studie kring äldres fritidsutövande och överlevnad, att de som inte deltog i någon fritidsaktivitet eller endast en eller två, hade en dubbelt så hög risk för att dö tidigare, i jämförelse med dem som deltog i flera aktiviteter. Resultatet visade också att det var skillnad mellan män och kvinnor. För kvinnor hade sociala aktiviteter starkast samband med längre liv medan det för män var trädgårdsarbete och hobbybetonade akti-viteter.

Avlund, Lund, Holstein och Due (2004) som undersökte sambandet mellan sociala relationer och förflyttningsförmåga visade att en variation av sociala kontakter samt att ofta umgås med andra var viktiga faktorer för att upprätthålla förflyttningsförmåga. Studier har även visat positiva samband mellan social gemenskap respektive socialt stöd och upprätthål-landet av kognitiva förmågor samt minskad risk för demens (Bassuk, Glass & Berkman 1999; Yeh & Liu 2003; Wang, Karp, Winblad & Fratiglioni 2002). Paillard-Borg, Fratiglioni, Winblad och Wang (2009) fann i en stu-die att en aktiv livsstil, där ett frekvent och tillfredsställande umgänge ingick som en betydelsefull faktor, kan skydda äldre personer mot demens.

Samband mellan olika dagliga aktiviteter och välbefinnande respektive livskvalitet har också studerats. Silverstein och Parker (2002) fann att ett ökat fritidsutövande hade samband med högre livskvalitet, detta i en longi-tudinell studie bland 324 äldre personer. Menec (2003) fann positiva sam-band mellan lycka (happiness) och deltagande i såväl gruppaktiviteter som ensambetonade hobbyaktiviteter samt hushållsarbete och trädgårdsarbete. Beträffande sambandet mellan livstillfredsställelse och aktivitetsutförande visade resultatet i samma studie, att det endast var deltagande i sport och lek som påverkade livstillfredsställelsen positivt. Motivet till att delta i olika aktiviteter har påverkan för välbefinnandet (Everad 1999). Aktivite-ter som utfördes av sociala skäl var associerade med positivt välbefinnande vilket inte var fallet med aktiviteter som utfördes för att få tiden att gå. I en systematisk översiktsartikel av Adams, Leibbrandt och Moon (2011) fram-kom liknande resultat, informell social aktivitet var den typen av aktivitet som uppvisar bäst stöd för positivt samband med välbefinnande. Förfat-tarna diskuterar svårigheter med att ange sambandets riktning och menar att det finns ömsesidiga effekter mellan deltagande i sociala aktiviteter och välbefinnande. Till exempel lyfter författarna att människor med sämre hälsa och mindre ekonomiska resurser inte har möjlighet att delta i så många aktiviteter, snarare än att färre aktiviteter leder till sämre hälsa.


Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns vetenskapliga belägg för att fysisk träning och andra former av fysisk aktivitet ger positiva häl-sovinster för äldre personer, både för dem med funktionsnedsättningar och för dem utan. Studierna visar även belägg för att aktiviteter såsom fritids-aktiviteter, hushållsaktiviteter och sociala aktiviteter har en positiv påver-kan på äldre personers hälsa och välbefinnande.

Inom arbetsterapi beskrivs sambandet mellan aktivitet, hälsa och välbe-finnande som komplext. Wilcock (1998) menar att begränsade möjligheter till att delta i meningsfulla aktiviteter (occupational deprivation), och isole-ring, ensamhet och maktlöshet till följd av icke tillgodosedda aktivitetsbe-hov (occupational alienation) samt ensidigt aktivitesutövande (occupation-al imbalance) är faktorer som kan inverka negativt på människors hälsa.

En slutsats som kan dras utifrån ovanstående avsnitt är att det är viktigt för alla äldre personers hälsa och välbefinnande att delta i olika aktiviteter. För äldre personer som drabbats av funktionsnedsättningar kan olika for-mer av dagverksamhet bidra till att stödja deltagarna till att fortsätta, åter-uppta eller finna nya aktiviteter som individen finner meningsfulla att ut-öva.

Dagverksamheter för äldre personer Dagverksamhet för äldre personer har sitt ursprung i dagsjukhusen inom den psykiatriska vård som grundlades i det förutvarande Sovjetunionen i början av 1940-talet. En av de första dagverksamheterna inom det geria-triska området startades i USA i mitten av 1940-talet (Schwartz 1992) och i Sverige öppnades en dagsjukvårdsavdelning med ett medicinskt fokus på 1950-talet i Norrköping (SPRI 1978). Under 1960-talet tillkom liknande verksamheter på många andra geriatriska kliniker runt om i Sverige. Några år tidigare hade också dagverksamheter för pensionärer och personer med funktionsnedsättningar startats i anslutning till pensionärsbostäder. Verk-samheten var socialt inriktad med olika hobbyaktiviteter. De första arbets-terapeuterna inom geriatrisk dagverksamhet anställdes för träning och behandling av patienter med polio samtidigt som de skulle ha uppsikt över hobbylokalerna. Dagverksamhet för personer med demens tillkom 1971 i Sverige (Schwartz 1992). Från 1980-talet och framåt inrättades ett stort antal kommunala dagverksamheter, särskilt 1992, då kommunerna över-tog ansvaret för äldreomsorgen från landstingen (Samuelsson, Malmberg & Hansson 1998).

I dag finns dels öppna dagverksamheter, till exempel dagcentraler med hobbyinriktning och kaféverksamhet, dels behovsprövade dagverksamheter där deltagandet sker efter en individuell prövning. De sistnämnda verk-samheterna har olika inriktningar och vänder sig till personer som framför


allt har någon demenssjukdom, psykiska eller fysiska funktionsnedsätt-ningar och har som mål att underlätta för den enskilde att bo hemma och ge möjlighet till kontakt med andra. Ytterligare ett mål med dagverksam-het är att vara ett stöd till anhöriga. Innehållet i verksamheten varierar beroende på målgruppen (Socialstyrelsen 2007).

Kommunal dagrehabilitering vänder sig till äldre personer med fysiska funktionsnedsättningar och har som namnet anger en rehabiliterande in-riktning som oftast innefattar individuell arbetsterapi och sjukgymnastik (Samuelsson, Malmberg & Hansson 1998). Målsättningen med dagrehabi-literingen är främst att behålla eller förbättra deltagarnas fysiska funktions-förmåga för att på så sätt underlätta för dem att bo kvar i det egna hemmet och uppskjuta flytt till särskilt boende3 (Socialstyrelsen 2009b). Idag sak-nas kunskap om huruvida dagrehabilitering når den målsättningen.

En nationell kartläggning av kommunala dagverksamheter (Socialstyrel-sen 1995) visade att verksamheten på dagrehabilitering för personer med fysiska funktionsnedsättningar huvudsakligen var inriktad på fysisk trä-ning. Målsättningen var att deltagarna efter sjukdom skulle återfå så mycket som möjligt av tidigare funktioner. Enligt personalen på de dagre-habiliteringsenheter som ingick i kartläggningen var rehabiliteringsbehov, meningsfull sysselsättning och sociala behov, i nämnd ordning det som motiverade till deltagande i dagrehabilitering. Däremot innehöll kartlägg-ningen inga uppgifter om vad deltagarna själva ansåg motiverade dem till att delta i dagrehabilitering.

Antalet dagrehabiliteringsenheter i Sverige för äldre personer med fy-siska funktionsnedsättningar uppskattades i samma kartläggning (Social-styrelsen 1995) till 70, vilket då motsvarade fem procent av samtliga kommunala dagverksamheter. Aktuell statistik över kommunala dagverk-samheter särskiljer inte olika typer av verksamhet, varför det inte går att uttala sig om hur många äldre personer som deltar i dagrehabilitering. Statistiken visar dock att antalet personer 65 år och äldre med någon typ av behovsprövad dagverksamhet uppgick till 11500, det vill säga ca 0,7 procent av de personer, 65 år och äldre, som bodde i ordinärt boende år 2010 (Socialstyrelsen 2011). I jämförelse med uppgifter från 2006 (Social-styrelsen 2007) innebär det en minskning med cirka 1500 personer (0,3 %). Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2009b) bedömer dagverksamheten som en betydande verksamhet, men menar att kunskapen om vilken roll den har inom vård och omsorg om äldre är begränsad.

3 Särskilt boende – individuellt behovsprövat boende som ges med stöd av socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Socialstyrelsen 2011).


Utvärdering av dagverksamhet/dagrehabilitering Den vetenskapliga dokumentationen om dagverksamhet för äldre är be-gränsad. Utifrån de resultat som finns från olika utvärderingsstudier är det svårt att dra några entydiga eller säkra slutsatser om vilken nytta eller värde dagverksamhet har för deltagarna. En systematisk översiktsstudie (Gaugler & Zarit 2001) av dagvård (adult day services) visade motstridiga resultat avseende deltagarnas förändringar i ADL-förmåga, hälsa och fysisk funktionsförmåga medan deltagares välbefinnande tycktes förbättras. Lik-nade resultat framkom i en senare översiktsstudie där artiklar från 2000 till 2011 ingick (Fields, Anderson & Dabelko-Schoeny 2012).

Forskare har diskuterat svårigheter i samband med utvärdering av dag-vård för äldre personer (Baumgarten, Lebel, Laprise, Leclerc & Quinn 2002; Bentley, Meyer & Kafetz 2001; Dabelko & Zimmerman 2008; Fors-ter, Young & Langhorne 1999). En svårighet är att dagvårdverksamheter varierar avseende inriktning, innehåll och målgrupper (Bentley, Meyer & Kafetz 2001; Dabelko & Zimmerman 2008; Forster, Young & Langhorne 1999). Skillnaderna orsakar svårigheter att definiera behandlingsutfall (treatment outcomes) eftersom deltagarnas behov och därmed de individu-ella målsättningarna varierar stort. Det medför svårigheter att använda standardiserade mätinstrument, för utvärdering av dagverksamhet (Bent-ley, Meyer & Kafetz 2001; Dabelko & Zimmerman 2008). Användningen av standardiserade mätinstrument för att utvärdera dagverksamhet har beskrivits som problematiskt även på andra sätt (Baumgarten et al. 2002, Bentley, Meyer & Kafetz 2001; Dabelko & Zimmerman 2008). Det har visat sig att de inte täcker in hela utbudet av rehabiliteringsinsatser (rehabi-litation functions) (Bentley, Meyer & Kafetz 2001) och inte heller fångar vare sig vinsterna från deltagarnas perspektiv (Baumgarten et al. 2002) eller små förändringar (Demers, Desrosiers, Alix & Wolfson 2004).

Som alternativ till kvantitativa metoder med standardiserade mätinstru-ment för utvärdering av dagverksamhet har andra metoder föreslagits. Att använda måluppfyllelse som ett utfallsmått har föreslagits som ett alterna-tiv (Bentley, Meyer & Kafetz 2001). Andra alternativ är att använda kvali-tativa metoder och att följa mindre grupper av deltagare (Bentley, Meyer & Kafetz 2001; Dabelko & Zimmerman 2008). Dabelko-Shoeny och King (2010) menar att studier med kvalitativ metod kan bidra med kunskap om vilken inverkan dagverksamhet har för äldre och på så sätt identifiera nya variabler för utvärdering av dagverksamhet. Författarna genomförde en studie (Dabelko-Shoeny & King 2010) där grounded theory användes för att identifiera behandlingsutfall genom deltagarnas (n=28) egna upplevelser av dagverksamhet. Resultatet visade att social samvaro med andra delta-gare, en relation med personal som byggde på medinflytande och delaktig-


het, samt deltagande i och åtnjutande av aktiviteter och tjänster tycktes öka deltagarnas psykosociala välbefinnande och minska upplevelsen av vara en börda för anhöriga. Huruvida deltagarna upplevde att dagverk-samheten bidrog till andra förändringar, som exempelvis förändringar av funktionsförmåga och aktivitetsförmåga samt förändringarnas betydelsen för deltagarnas dagliga liv framgår inte av resultatet i denna studie.

Målformulering inom rehabilitering Att formulera mål är en central del inom rehabilitering (Playford, Siegert, Levack & Freeman 2009; Wade 2009; Wressle, Eeg-Olofsson, Marcusson & Henriksson 2002). Wade (2009) menar att mål inom rehabilitering kän-netecknas av att de anger ett tänkt framtida tillstånd, antingen en föränd-ring av nuvarande situation eller ett bibehållande av nuvarande situation, om en försämring kan förväntas. Vidare att de anger inriktningen av samt-liga åtgärder som används för att nå målen, detta oavsett personalkategori. Att formulera mål har visat sig öka patientens motivation, varför uppsatta mål bör utgå från vad patienten vill uppnå (Wade 2009). Mål som upplevs som viktiga av patienten underlättar deltagandet och engagemanget i reha-biliteringen och tyder på att det har en positiv inverkan på måluppfyllelsen (Dalton, Farrell, De Souza, Wujanto, McKenna-Slade, Thompson, Liu & Greenwood 2011; Law & McColl 2010; Wressle et al. 2002). Uppställda mål är en förutsättning för utvärdering av insatta åtgärder riktade mot enskilda patienter inom rehabilitering (Wade 2009). Även inom forskning har uppställda mål används som ett sätt att utvärdera utfallet av åtgärder inom olika rehabiliteringsverksamheter (Brock, Black, Cotton, Kennedy, Wilson & Sutton 2009; Müller, Strobl & Grill 2011).

Bevekelsegrunder för studierna Inom arbetsterapi har betydelsen av att förstå äldre människors dagliga liv betonats för att på bästa sätt kunna tillgodose deras individuella behov (Borell, Lilja, Andersson Svidén & Sadlo 2001; Häggblom-Kronlöf, Hult-berg, Eriksson & Sonn 2007). Kunskap om hur äldre personer själva upp-lever sitt dagliga liv efter att ha drabbats av sjukdom och funktionsned-sättningar är avgörande för att planera och genomföra såväl dagrehabilite-ring som andra verksamheter inom vård och omsorg. Forskning över äldres dagliga liv har hitintills främst fokuserat på äldres förmåga att oberoende av andra utföra dagliga aktiviteter, vilka aktiviteter de ägnar sig åt och hur ofta och med vilka de umgås med. De studier som gjorts om hur det dag-liga livet ter sig utifrån äldre personers eget perspektiv är ofta avgränsade till att omfatta äldre personer med specifika funktionsnedsättningar och särskilda miljöer. Ytterligare forskning behövs då den forskning som är


gjord ger sparsam vägledning för planering och genomförandet av rehabili-tering utifrån äldre personers behov med varierande funktionsnedsättning-ar.

Även kunskap om äldre personers förväntningar på vad de vill uppnå med sitt deltagande i dagrehabilitering är väsentlig för att planera och ge-nomföra rehabilitering utifrån de äldres behov. Deltagarnas förväntningar på dagrehabilitering har inte tidigare studerats.

Att utvärdera utfallet av dagrehabilitering är ett sätt att kunna påvisa vilken betydelse rehabiliteringen har för dem som deltar (dess legitimitet). Tidigare studier över utfallet av dagrehabilitering eller liknande dagverk-samhet har vanligen utförts med kvantitativ metod där standardiserade mätinstrument använts. Resultaten har, utöver ökat välbefinnande, inte kunnat påvisa några entydiga vinster för deltagarna. En eventuell föränd-ring i ett utfallsmått som beskriver ökad fysisk funktionsförmåga och akti-vitetsförmåga eller hälsa, beskriver inte vad förändringen egentligen inne-bär för deltagarna och deras dagliga liv. Inte heller ger den typen av studier någon kunskap om vad i dagrehabiliteringen som inverkat på utfallet. Stu-dier om dagrehabiliteringens betydelse som utgår från delagarnas perspek-tiv skulle kunna ge ökad kunskap om värdet av dagrehabilitering. Ytterli-gare kunskap om utfallet av dagrehabiliteringen kan erhållas genom att studera individuella behandlingsmål och måluppfyllelse från ett profess-ionsperspektiv.


SYFTE Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka äldre perso-ners dagliga liv och betydelsen av den kommunala dagrehabiliteringen. De specifika syftena var att:

- beskriva hur äldre personer med funktionsnedsättningar uppfat-

tade sitt dagliga liv, med fokus på dagliga aktiviteter och umgänge (studie I).

- utforska vad äldre personer förväntade sig att uppnå med sitt del-

tagande i kommunal dagrehabilitering (studie II).

- beskriva deltagarnas upplevda förändringar i sitt dagliga liv efter utskrivning från kommunal dagrehabilitering och att ge möjliga förklaringar till dessa förändringar (studie III).

- beskriva individuella behandlingsmål och måluppfyllelse vid kommunal dagrehabilitering såsom de beskrivits av arbetsterapeu-ter (studie IV).


METOD och MATERIAL

Design Avhandlingen har utförts med explorativ och deskriptiv design. Då männi-skors förståelse och upplevelser var i fokus för de tre första studierna an-vändes en kvalitativ ansats till dessa studier. Till den fjärde studien som fokuserade på behandlingsmål och måluppfyllelse valdes en kvantitativt inriktad ansats. Valet av de olika forskningsansatserna redovisas närmare i nedanstående text. Studiernas design, urval, datainsamling, dataanalys redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Översikt av delstudiernas design, urval, datainsamling och dataanalys.

Studie Design Urval Datain-

samling

Dataanalys

1 Beskrivande Ändamålsenligt urval

av 22 personer

Intervjuer Fenomenografi

2 Explorativ

Ändamålsenligt urval

av 22 personer (samma

som i studie I)

Intervjuer Fenomenografi

3 Beskrivande 15 personer från urvals-

gruppen i studie I och II

Intervjuer Narrativ analys

av händelserik

data

4 Retrospektivt

beskrivande

Retrospektivt urval av

60 arbetsterapeutjourna-

ler från fem dagrehabili-

teringsenheter

Avidentifierad

journal-

dokumentation

Innehållsanalys

och beskrivande

statistik

Forskningsansats

Fenomenografi En fenomenografisk ansats valdes för att beskriva variationen i hur äldre personer uppfattade sitt dagliga liv och vilka förväntningar de hade på dagrehabilitering (studie I och II). Det fenomenografiska kunskapsintresset är att beskriva människors kvalitativt olika sätt att uppfatta en företeelse eller ett fenomen (Marton & Booth 2000). Fenomenografi utvecklades på 1970-talet av en grupp forskare inom pedagogik vid Göteborgs universitet. Fenomenografi används numera även inom andra områden än pedagogik, såsom vårdvetenskap (Rydeskog, Frändin, Hansson & Sherman 2005;


Barnard, Holligum & Hartfiel 2006; McDonald , Dietrich, Townsend, Li, Cox & Backman 2012). Sjöström och Dahlgren (2002) menar att just ton-vikten på kvalitativt olika sätt som patienter uppfattar en företeelse/ett fenomen kan vara speciellt viktig inom vårdområdet för att kunna tillva-rata patienters olika behov.

’Uppfattning’ är ett centralt begrepp inom fenomenografi och avser människans grundläggande förståelse av olika företeelser eller fenomen (Uljens 1989), det vill säga det innehåll människan ger åt relationen mellan sig själv och något i omvärlden (Alexandersson 1994). Synonymt med ’uppfatta’ används begreppen ’erfara’, ’begripa’ och ’förstå’. Inom fenome-nografi skiljer man mellan första och andra ordningens perspektiv. Feno-menografi utgår från andra ordningens perspektiv vilket innebär att fokus för forskningen är att beskriva objektet utifrån hur det uppfattas av männi-skor. Ett första ordningens perspektiv utgår istället från objektet i sig, hur något verkligen är. En uppfattning av ett fenomen/en företeelse består en-ligt fenomenografi av två aspekter, nämligen vad-aspekt och hur-aspekt. Vad-aspekten utgörs av det som är i fokus (objektet) och hur-aspekten utgörs av hur objektet uppfattas (innebörden) (Alexandersson 1994).

Resultatet i fenomenografiska undersökningar utgörs av beskrivningska-tegorier och utfallsrum. Beskrivningskategorierna skildrar olika sätt att uppfatta det fenomen som är i fokus för undersökningen. Den inbördes relation som framkommer mellan beskrivningskategorierna bildar fenome-nets utfallsrum (Marton & Booth 2000). Utfallsrummet framställs ofta grafiskt för att tydliggöra relationen mellan beskrivningskategorierna (Bar-nard, Hollingum & Hartfiel 2006).

Narrativ ansats För att undersöka upplevelser av förändringar i det dagliga livet efter dag-rehabilitering och vad som kunnat bidra till de eventuella förändringarna (studie III) valdes en narrativ metod, “Narrativ analys av händelserika data” (Narrative analysis of eventful data) (Polkinghorne 1995). Narrativ forskning utgör en del av kvalitativ forskningsdesign där berättelser an-vänds för att beskriva mänskliga handlingar. Polkinghorne gör en åtskill-nad mellan analys av narrativ och narrativ analys. Vid analys av narrativ består insamlad data av berättelser där analysen resulterar i teman. Narra-tiv analys, som används i studie III, utgår istället från data som innehåller beskrivningar av händelser som sker över tid som ordnas till en eller fler berättelser. Metoden är lämplig att använda för att fånga både ett händel-seförlopp och den process som lett fram till förändringarna. Under ana-lysen sätts data samman till en berättelse som ger mening åt data, vilket inte är uppenbart i data som de är. Genom att syntetisera tidigare händel-


ser (events) med den inverkan de hade på efterföljande förlopp (happe-nings) ger berättelsen en retrospektiv möjlig förklaring till utfallet (Pol-kinghorne 1995).

Innehållsanalys Innehållsanalys (Downe-Wambolt 1992) användes för att undersöka hur individuella behandlingsmål och måluppfyllelse beskrivits av arbetsterapeu-ter i journaldokumentation (studie IV). Ursprungligen användes innehålls-analys för att analyser texter inom massmedier, men används numera i forskning inom olika ämnen, såsom psykologi, antropologi och historia (Harwood & Garry 2003) och omvårdnadsvetenskap (Downe-Wambolt 1992). Begreppet innehållsanalys kan används för att beskriva både induk-tiv analys, då kategorier för att beskriva innehållet i data växer fram under analysarbetet, och deduktiv analys som utgår från i förväg bestämda kate-gorier (Waltz, Strickland & Lenz 1991). För att i befintlig journaldoku-mentation undersöka individuella behandlingsmål och måluppfyllelse på ett systematiskt och objektivt sätt valdes i studie IV deduktiv innehållsana-lys som utgår från i förväg bestämda kategorier ordnade i ett kategorise-ringsschema. Inom deduktiv innehållsanalys används något ramverk för skapandet av kategoriseringsschemat (Downe-Wambolt 1992).

Kontext Deltagarna i studie I-III rekryterades från de fem dagrehabiliteringsenheter som bedrevs i kommunal regi i en medelstor svensk stad. Även den jour-naldokumentation över individuella behandlingsmål och måluppfyllelse som utgjorde datamaterialet i studie IV inhämtades från samma dagrehabi-literingsenheter.

Den övergripande målsättningen för verksamheterna var att underlätta för äldre personer att kunna bo kvar i ordinärt boende. Målgruppen var äldre personer som bodde i ordinärt boende och som hade rehabiliterings-behov. Dagrehabiliteringen utgick från individuella mål med fokus på att stödja patienterna till att upprätthålla och förbättra aktivitetsför-måga/funktionsförmåga för att klara sitt dagliga liv så självständigt som möjligt. Ansökan om plats på dagrehabiliteringen initierades vanligtvis av en distriktarbetsterapeut. För att beviljas en plats skulle personen ha ned-satt aktivitets- och funktionsförmåga som inverkade på grad av självstän-dighet, motivation och förmåga att delta i gruppaktiviteter.

Rehabiliteringsperioderna på enheterna omfattade sex till åtta veckor med cirka sex timmars närvaro under två eller tre dagar per vecka. Det var vanligt att rehabiliteringen förlängdes med en eller flera perioder, antingen i direkt anslutning till tidigare period eller med någon periods uppehåll.


Antalet patienter i varje grupp var cirka åtta. På samtliga enheter leddes verksamheten av en arbetsterapeut som var ansvarig för varje patients in-dividuella behandlingsmål och utvärdering av dem. Övrig personal bestod av undersköterskor, vårdbiträden, arbetsterapibiträden och sjukgymnastbi-träden. Även om en sjukgymnast inte dagligen ingick i personalgruppen hade alla enheter tillgång till sjukgymnast vid behov och/eller ett bestämt timantal per vecka. Innehållet i den verksamhet som erbjöds deltagarna bestod av olika fysiska aktiviteter såsom gymnastik, både individuellt och i grupp, handträning och promenader med eller utan stavar. Utöver fysisk träning bestod innehållet av olika aktiviteter som hantverk, hushållsgöro-mål, spel och frågesporter samt informell samvaro med de andra deltagare och på någon enhet också en ”friskvårdscirkel” med syftet att ge råd och kunskap vad patienterna själva kunde göra för att ha en aktiv och hälso-sam livsstil.

Urval I studie I och II ingick 22 personer som hade ansökt om dagrehabilitering men som ännu inte påbörjat den. Deltagarna inkluderades allteftersom ansökningar inkom till enheterna. När 17 intervjuer var genomförda gjor-des en genomläsning av dessa intervjuutskrifter. Genomläsningen visade att det i de senaste intervjuerna inte hade framkommit några nya uppfattning-ar av vad deltagarna förväntade sig att uppnå med sitt deltagande, jämfört med vad som framkommit i de tidigare gjorda intervjuerna. För att få ett innehållsrikt intervjumaterial och inte avsluta datainsamlingen för tidigt inkluderades ytterligare fem deltagare efter det att inga nya uppfattningar framkom av vad deltagarna förväntade sig uppnå med sitt deltagande (stu-die II). Kriterier för deltagande i studie I, II och III var att personerna skulle ha förmåga att uttrycka sig på svenska, inte ha minnessvårigheter och inte tidigare ha deltagit i kommunal dagrehabilitering. Efter att en ansökan inkommit bedömde ansvarig arbetsterapeut om personen uppfyllde kriteri-erna, och tillfrågade de personer som gjorde detta om de medgav att bli kontaktade för mer information om projektet. Personer som gav sin tillå-telse fick först ett informationsbrev, och några dagar senare kontaktades de per telefon och fick då ytterligare information samt tillfrågades om med-verkan i studie I-III. En spridning av ålder, kön och sambo-ende/ensamboende eftersträvades med syftet att fånga variationer av upp-fattningar av såväl det dagliga livet som förväntningar på den stundande dagrehabiliteringen. Under urvalsprocessen övervakades spridningen bland de inkluderade deltagarna för att vid behov kunna styra urvalet om fördel-ningen mellan ålder, kön eller samboend/ensamboende var sned. Något sådan styrning behövde inte göras eftersom en spridning ändå uppnåddes.


Deltagarna i studie I, II och III bestod av personer över 65 år som hade någon form av fysisk funktionsnedsättning som berättigade dem till kom-munal dagrehabilitering. Deltagarna i studie III baserades på de 22 perso-ner som ingick i studie I och II. Ett ytterligare inklusionskriterium var att de skulle ha avslutat rehabiliteringen vid någon av de fem enheterna. Av dessa 22 personerna var det 16 som uppfyllde detta ytterligare kriterium. Vid tidpunkten för studien hade en person försämrats och hade inte längre förmågan att kunna uttrycka sig verbalt och exkluderas av det skälet. En översikt av deltagarnas karaktäristika presenteras i tabell II.

I studie IV utgjordes datamaterialet av journaldokumentation i form av arbetsterapeutjournaler från patienter som erhållit dagrehabilitering. De patienter som dokumentationen avsåg var även de över 65 år och hade någon form av fysisk funktionsnedsättning. Det var inte samma personer som ingick i denna studie som i de tre tidigare.

Tabell 2. Karaktäristika av deltagarna i studie I, II och III.

Studie I och II Studie III

Deltagare n = 22 n = 15

Ålder

Medelålder 80 81

Spridning 65 - 91 74 - 91

Kön

Kvinnor 12 9

Män 10 6

Boendeförhållanden

Ensamboende 12 10

Samboende 10 5

Villa/radhus 5 5

Lägenhet 17 10

Hemtjänst

Dagligen 5 5

1-2 ggr i veckan 2 1

Var tredje vecka 5 2

Ingen 10 7

Mattjänst

Dagligen 5 3

Ingen 17 12

Sjukdom/besvär relaterade till

fysiska funktionsnedsättningar*


Cerebrovaskulär sjukdom 10 6

Kardiovaskulär sjukdom 3 2

Muskuloskeletala besvär 12 8

Neurologiska besvär 2 2

* Samma deltagare kunde ha fysiska funktionsnedsättningar relaterade till två eller flera

sjukdomar/besvär

Studierna hade en jämn fördelning mellan män och kvinnor. De skillnader som fanns mellan könen var mest framträdande när det gällde boendeför-hållanden och hjälp i hemmet i form av hemtjänst och mattjänst. Fler kvinnor än män var ensamboende och de hade också mer hjälp i hemmet från kommunen. Skillnader fanns också när det gällde förekomsten av sjukdom/besvär. Fler kvinnor än män hade muskuloskeletala besvär.

Till studie IV gjordes ett urval av sammanlagt 60 arbetsterapeutjourna-ler, tolv journaler från varje enhet. Journaler från de tolv patienter som senast avslutat dagrehabiliteringen innan det datum då arbetsterapeuterna fick information om studien valdes ut. Därmed erhölls så aktuell data som möjligt utan att dokumentationen skett med vetskap om att den skulle ingå i projektet.

Inklusionskriterierna var att journaldokumentationen skulle avse patien-ter som var

- inskrivna för första gången - utskrivna utan fortsatta behov av rehabilitering i dagsläget - utskrivna innan urvalet av journaler påbörjades

En journal uppfyllde inte kriterierna och exkluderas. Fördelningen mel-lan män och kvinnor var jämn, och medelåldern var 81 år. De mest före-kommande diagnoserna av betydelse för påbörjad dagrehabilitering var relaterade till muskuloskeletala besvär och till cerebrovaskulära sjukdo-mar.

Urvalet till alla fyra studier genomfördes med hjälp av ansvarig arbetste-rapeut på respektive enhet, utifrån de ovan beskrivna inklusionskriterierna.

Datainsamling För att undersöka hur de äldre personerna som sökt till dagrehabilitering uppfattade sitt dagliga liv och vad de förväntade sig av dagrehabiliteringen samt om de upplevt någon förändring efter att de genomgått dagrehabilite-ring (studie I-III) användes intervjuer som datainsamlingsmetod. Samtliga intervjuer ägde rum i deltagarnas hem utifrån deras önskemål. Intervjun till studie I och II genomfördes några veckor innan deltagarna påbörjade dag-rehabiliteringen och innan deltagaren träffat arbetsterapeut från dagrehabi-literingen vid det hembesök som alltid görs med anledning av ansökan.


Tidpunkten valdes för att intervjusvaren inte skulle vara påverkade av hembesöket eftersom arbetsterapeuten då samtalar med den sökande om verksamheten.

En intervjuguide användes under intervjuerna. För att få deltagarna att berätta om hur de uppfattade sitt dagliga liv (studie I) ställdes en inledande fråga: ”Vill du berätta om din vardag, både vad du gör och hur du uppfat-tar din situation?” Frågan var avsedd att få deltagarnas uppfattningar av sina dagliga aktiviteter (personlig vård, hushållsaktiviteter och fritidsaktivi-teter) och sina sociala kontakter. I den mån deltagaren inte berättade om samtliga områden ställdes tilläggsfrågor om det eller de områden som del-tagaren inte berört.

För att få deltagarna att berätta om vad de förväntade sig att uppnå med dagrehabiliteringen (studie II) ställdes inledande frågor som: ”Vill du be-rätta hur det kommer sig att du sökt till dagrehabilitering?”, ”Vill du be-rätta om hur du tror det kommer att vara att gå på dagrehabilitering?” och ”Vad hoppas du få ut av att delta i dagrehabilitering?”.

Vid intervjutillfället tillfrågades deltagarna om de fortfarande ville med-verka i en ny intervju efter att de avslutat dagrehabiliteringen (studie III), vilket samtliga samtyckte till. Intervjun genomfördes ungefär tre veckor efter avslutad dagrehabilitering. Vid intervjutillfället ombads deltagarna igen att berätta om sitt dagliga liv och om några förändringar skett efter dagrehabiliteringen. ”Sist vi träffades berättade du om din vardag: Vill du berätta hur den ser ut idag, både vad du gör och hur du uppfattar din situ-ation”. Svaren från den första intervjun användes för att specificera frågor om förändringar, till exempel ”Förra gången berättade du att ….., hur är det nu?”. Frågor ställdes även om vilken betydelse eller nytta deltagarna upplevde att de haft av dagrehabiliteringen. ”Vill du berätta om vilken nytta du tycker att du haft av dagrehabiliteringen”.

Under intervjuerna ställdes följdfrågor för att ge deltagarna tillfälle att reflektera över och därmed utveckla sina svar. Exempel på följdfrågor som ställdes var ”Hur menar du då?”, ”Vad betyder det för dig?” och ”På vil-ket sätt är det viktigt för dig?”.

Intervjuguiden prövades i en pilotintervju med en person som ansökt om plats på dagrehabilitering, men som hade minnessvårigheter och därför inte uppfyllde kriterierna för att ingå i studierna. Prövningen avsåg frågornas begriplighet och huruvida frågorna möjliggjorde ett bekvämt samtalsklimat (Kvale 1997). Inga förändringar av frågorna gjordes, däremot framkom vikten av att ställa följdfrågor för att ge deltagarna möjlighet till reflekte-rande och därmed ha en möjlighet att ge mer innehållsrika svar. Samtliga intervjuer spelades in på ljudband och transkriberades ordagrant.


För att skydda patienternas identitet avidentifierades den journaldoku-mentation som utgjorde datamaterialet i studie IV av personal på respek-tive enhet innan de utlämnades. Avidentifieringen avsåg namn, adress, personnummer och eventuella namn på anhöriga. Även namnet på enheten och journalförande arbetsterapeut togs bort. Bakgrundsdata såsom kön, ålder, antal veckor på dagrehabiliteringen, sammanställdes på gruppnivå för att skydda patienternas identitet. Det avidentifierade datamaterialet lades i ett kuvert, lika för alla enheter och öppnades inte förrän alla kuvert inhämtats.

Dataanalys Till analysen av intervjuutskrifterna användes dels analys enligt fenomeno-grafisk metod (studie I och II) dels narrativ analys av händelserik data (studie III). Till analysen av journaldokumentationen användes innehållsa-nalys (studie IV).

Analys genom fenomenografi För att beskriva hur deltagarna uppfattade sitt dagliga liv och vad de för-väntade sig av dagrehabiliteringen (studie I och II) utgick analysen från de sju steg som presenterats av Dahlgren och Fallsberg (1991).

Förtrogenhet (Familiarization). För att bli väl insatt i materialet lästes först intervjuutskrifterna igenom. För att förstärka förståelsen av intervju-utskrifter avlyssnades ljud-inspelningen under genomläsningen.

Förkortning (Condensation). Textmassan reducerades genom att endast de utsagor som handlade om det studerade fenomenet inkluderades för fortsatt analys. För studie I identifierades utsagor om uppfattningar av deltagarnas dagliga liv och för studie II identifierades utsagor om uppfatt-ningar av vad man förväntade sig uppnå med dagrehabiliteringen.

Jämförelse (Comparison). De identifierade utsagorna jämfördes för att finna likheter och olikheter dem emellan. Jämförelsen gjordes först för varje deltagare var för sig, och därefter gjordes en jämförelse mellan delta-garna. I detta steg särskiljdes de två aspekterna av en uppfattning, det upp-fattade objektet (vad-aspekt) och den uppfattade innebörden (hur-aspekt).

Gruppering (Grouping). Utifrån de framkomna likheterna och olikhet-erna under jämförelsen i förra steget grupperades utsagorna till preliminära kategorier som skulle vara kvalitativt åtskilda.

Formulering (Articulating). För varje kategori formulerades en beskriv-ning av kategorins innehåll.

Namngivning (Labelling). Kategorierna gavs beteckningar avsedda att uttrycka det utmärkande för kategorin.


Kontrastering (Contrasting). De slutgiltiga kategorierna jämfördes avse-ende likheter och skillnader i syfte att urskilja inbördes relationer dem emellan och eventuella relationer till något yttre kriterium.

Analysen växlade mellan stegen. Till exempel gjordes grupperingen till preliminära kategorier (Gruppering) och formuleringen av innehållet i de preliminära kategorierna (Formulering) om ett flertal gånger innan ana-lysen fastställdes. Under analysarbetet jämfördes även innehållet i kategori-erna kontinuerligt med intervjuutskrifterna för att säkerställa kategoriernas empiriska grund.

Narrativ analys av händelserika data För att beskriva upplevelser av förändringar i det dagliga livet efter avslu-tad dagrehabilitering (studie III) utgick analysen från riktlinjer presenterade av Polkinghorne (1995). Analysen började med att utskrifterna från de 15 intervjuerna lästes igenom med avsikt att identifiera deltagarnas beskriv-ningar av förändringar i deras dagliga liv. I fyra av intervjuerna kunde inga förändringar identifieras och de exkluderades inför den fortsatta analysen. I de elva återstående intervjuerna jämfördes beskrivningarna av föränd-ringar i deltagarnas dagliga liv vilket resulterade i fyra typer av förändring-ar med sinsemellan olika innebörd. Den mest innehållsrika intervjun bland de intervjuer som innehöll samma typ av förändring valdes ut för att iden-tifiera de händelser som deltagarna beskrev hade bidragit till förändringar-na. Polkinghorne (1995) menar att en uppsättning av berättelser erbjuder en större insikt och förståelse av ”fenomenet” än en enda berättelse.

Därefter konstruerades en ”plot” utifrån varje intervju. En ”plot” är den tematiska tråden eller intrigen i en berättelse och utgör kittet som binder ihop delarna i berättelsen. Utifrån varje ”plot”, tillsammans med intervju-data om personen och den kontext inom vilken berättelsen ägde rum, skapades en berättelse som beskrev förändringar i deltagarnas dagliga liv och möjliga förklaringar till förändringarna. Slutligen rubriksattes varje berättelse utifrån dess innehåll.

Innehållsanalys av journaldokumentation För att analysera journaldokumentation utifrån behandlingsmål och måluppfyllelse användes innehållsanalys. Ett kategoriseringsschema (tabell 3) utvecklades innan analysen påbörjades. Kategoriseringsschemat basera-des på Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder, och hälsa (ICF), (eng. International Classification of Functioning, Disability and Health) (Socialstyrelsen 2003). Klassifikationen tillhandahåller ett standar-diserat språk och en struktur för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd (Socialstyrelsen 2003) och har tidigare använts i liknande studier


(Soberg, Finset, Roise & Bautz-Holter 2008; Ptyushkin, Vidmar, Burger & Marincek 2010; Kus, Müller, Strobl & Grill 2011; Mittrach, Grill, Wal-chner-Bonjean, Scheuringer, Bolldt, Huber & Stucki 2008)

Analysen började med att varje dokumenterat behandlingsmål skrevs in i kategoriseringsschemat. Därefter analyserades och kategoriserades behand-lingsmålet utifrån ICF-komponenterna aktivitet/delaktighet och kropps-funktioner/kroppstruktur enligt följande:

- förbättring av aktiviteter/delaktighet - bibehållande av aktiviteter/delaktighet - förbättring av kroppsfunktioner/kroppsstrukturer - bibehållande av kroppsfunktioner/kroppsstrukturer

Analysen utgick från de formuleringar som använts i journaldoku-mentationen för att beskriva behandlingsmålen. Därefter länkades varje mål till en ICF kod.

Den dokumenterade beskrivningen av uppfyllelsen av varje mål skrevs även in ordagrant i kategoriseringsschemat, varpå de analyserades utifrån formuleringarna av måluppfyllelse och kategoriserades till en av tre föl-jande kategorier, utifrån hur väl målet var uppfyllt:

- helt - delvis - inte alls

Ett exempel från analysprocessen visas i tabell 3.

Tabell 3. Kategoriseringsschemat som visar ett exempel på analys av journalfört behand-lingsmål och måluppfyllelse. Från journal

Förbättra aktivitet/ delaktighet

Bibehålla aktivitet/ delaktig-het

Förbättra kropps- funktion./ strukturer

Bibehålla kropps- funktion./ strukturer

ICF kod och kate-gori

Målet helt upp-fyllt

Målet delvis upp-fyllt

Målet inte alls upp-fyllt

Mål: Vill klara av att gå ca 2 km som innan operat-ionen Resultat: Orkar nu att gå 2 km

X

d450 att gå

X

För att beskriva frekvenser (antal och andelar) av dokumenterade behand-lingsmål och nivåer av måluppfyllelse användes deskriptiv statistik.


RESULTAT

Äldre personers uppfattningar av sitt dagliga liv - studie I Analysen av deltagarnas uppfattningar av sitt dagliga liv resulterade i åtta beskrivningskategorier. Två av dessa, En vardag med förluster och En vardag som fortskrider, beskriver objektet, vad som är i fokus, i de äldre personernas uppfattningar av sin vardag. De övriga sex kategorierna ut-gjordes av olika innebörder av En vardag med förluster respektive En var-dag som fortskrider (Figur 1). Figuren är översatt till svenska och är ur-sprungligen publicerad i Occupational Therapy International 2008, vol. 15: 3, ss. 137.

Kategorin En vardag med förluster handlade om att deltagare ofrivilligt, helt eller delvis, upphört med både aktiviteter och umgänge. Funktionsned-sättningar, hinder i miljön, rädsla för försämrad hälsa och minskad driv-kraft är exempel på skäl till varför aktiviteter och umgänge upphört. En annan uppfattning som framkom var att aktiviteter och umgänge upprätt-hölls, ibland på nya sätt eller genom att någon annan stod för utförandet (kategorin En vardag som fortskrider). I kategorin Uppgivenhet framkom att förluster i det dagliga livet in-nebar känslor av uppgivenhet, resignation och nedstämdhet. Främst gällde detta fritidsaktiviteter och sociala kontakter. Även när aktiviteten inte upphört men utfördes av någon annan på ett sätt som man var missnöjd med, beskrev deltagarna känslor av uppgivenhet. Att ha slutat med någon aktivitet var dock inte enbart negativt utan uppfattades också som en lätt-


nad, till exempel när man överlåtit någon uppgift som varit betungande (kategorin Överlåta till andra). Deltagarna hade också överlåtit utförandet av aktiviteter de inte längre klarade av att utföra själva, men som fortfa-rande ingick i deras dagliga liv. Trots att den hjälp de då fick kunde vara omfattande, uppfattades den som värdefull och inte som något negativt. Deltagarna beskrev en strävan efter att behålla sitt oberoende av andra, att få göra på sitt eget sätt och att slippa anpassa sig till andras tider (kategorin Kunna bestämma själv). Deltagarna strävade också efter att behålla fysiska och kognitiva förmågor genom att aktivt engagera sig i olika aktiviteter (kategorin Hålla formen). Vissa aktiviteter som endast skänkte glädje för stunden och som man deltog i för att råda bot mot en-samhet och långtråkighet kunde även innebära att både bekymmer och värk tillfälligt försvann (kategorin För nöjes skull). Ytterligare en innebörd av att det dagliga livet fortskred var att deltagarna uttryckte tillfredsstäl-lelse med att de tillhörde en gemenskap. En känsla av tillhörighet kunde nås när man var tillsammans med andra, men även när man själv inte var närvarande. Känslan av tillhörighet upprätthölls då genom att andra berät-tade om gemensamma vänner och bekanta. Även mer sporadiska kontak-ter, som med grannar, uppfattades som viktiga för tillhörigheten (kategorin Tillhöra en gemenskap).

Äldre personers förväntningar på dagrehabilitering – studie II Åtta beskrivningskategorier om vad deltagarna förväntade sig uppnå med sitt deltagande på dagrehabiliteringen framkom under analysarbetet. Två av dem, Umgänge och Träning, beskrev vad de äldre personerna förvän-tade sig att få vara med om på dagrehabiliteringen (det uppfattade objek-tet). De andra sex kategorierna beskrev olika innebörder av det förväntade umgänget och träningen. Förväntningarna var relaterade till såväl den fak-tiska närvaron på dagrehabiliteringen som till tiden efter avslutad dagreha-bilitering (Figur 2). Figuren är översatt till svenska och är ursprungligen publicerad i Scandinavian Journal of Occupational Therapy 2007, vol. 14, ss. 176.


Det umgänge som deltagarna förväntade sig att få vara med om på dagre-habiliteringen beskrevs på olika sätt, som att bara sitta och prata eller göra saker tillsammans med andra och att ha sällskap när man åt lunch och drack kaffe. Deltagarna förväntade sig också att få delta i olika former av träning för att förbättra eller bibehålla olika förmågor. I samma syfte hade de förväntningar om att få råd om hur de skulle träna hemma. Innebörden av det förväntade umgänget beskrevs som ett avbrott från enformighet och ensamhet (kategorin Omväxling från en monoton var-dag). Eftersom man inte kände varandra sedan tidigare hoppades deltagar-na på ett umgänge där de kunde få vara den de var nu, efter sjukdom och skada, och slippa kravet att leva upp till den man varit innan (kategorin Att få vara den man är). Att få komma ut och träffa andra innebar också en förväntan om att den stimulans som umgänget kunde ge skulle kunna hjälpa till att få tillbaka viljan och lusten att vara mer aktiv. Även genom den fysiska träningen hoppades deltagarna återfå verksamhetslusten genom att träningen skulle ge dem mera ork (kategorin Tändande gnista). Kate-gorin Balsam för kroppen innehöll förväntningar om en lindring av fysiska besvär. Annat som deltagarna förväntade sig uppnå genom träningen på dagrehabiliteringen var att så långt som möjligt förhindra eller bromsa upp en nedgång av olika funktionsförmågor, vilket skulle ge förutsättningar för ett fortsatt vitalt och aktivt liv i såväl det egna hemmet som i samhället (kategorin Skyddsnät). Deltagarna såg också en möjlighet att genom trä-ningen övervinna nuvarande svårigheter och begränsningar i utförandet av viktiga aktiviteter. De ville kunna utföra sina dagliga aktiviteter på ett sä-


kert sätt och vara oberoende av andra människor och helst även av hjälp-medel (kategorin Bemästra vardagens aktiviteter).

Förändringar i det dagliga livet efter utskrivning från dagrehabilitering - Studie III Resultatet av den narrativa analysen av händelserik data (Polkinghorne 1995) resulterade i fyra berättelser. Sammanfattningsvis innehöll berättel-serna positiva förändringar i deltagarnas dagliga liv som relaterade till förändrat aktivitetsutförande och välbefinnande. Var och en av de fyra berättelserna innehöll unika beskrivningar av förändringar och möjliga förklaringar till förändringarna. Den första berättelsen innehöll föränd-ringar i det dagliga livet som beskrev återupptagandet av aktiviteter vilket gjorde tillvaron mer innehållsrik och meningsfull. I den andra berättelsen beskrevs förändringarna utifrån hur dagliga aktiviteter användes i tränings-syfte vilket skapade en tillförsikt inför framtiden. Förändringarna i det dagliga livet som de beskrevs i den tredje berättelsen, kännetecknades av ökad trygghet och säkerhet i aktivitetsutförandet vilket gav upphov till en ökad verksamhetslust. Förändringarna som beskrevs i den fjärde berättel-sen kännetecknades av att det dagliga livet blivit känslomässigt lättare att hantera.

Avseende möjliga förklaringar till förändringarna tyder resultatet på att det var en kombination av fler ”händelser” på dagrehabiliteringen som tillsammans bidrog till förändringarna. Exempel på sådana händelser var fysisk träning, råd om hur man själv kan förbättra och/eller upprätthålla hälsa och livskvalitet samt samvaron med andra patienter.

Att återuppta aktiviteter Wilma 87 år, är huvudpersonen i den här berättelsen. Hon var en kvinna som varit van vid att vara i farten och klara sig själv. Hon var benskör, och efter att ha ramlat och brutit revben hade Wilma haft ständig värk. Värken och smärtstillande gjorde henne mycket trött och orkeslös. Hon var mesta-dels sängliggande och saknade sitt gamla jag som var ”livligt”. Wilma hade fått hemtjänst, hjälp med dusch en gång i veckan och med städning och tvätt var tredje vecka. Hon blev något bättre och började på dagreha-bilitering. Hon tyckte att gymnastiken förbättrade hennes ork, så att hon kom igång och rörde sig mer, vilket i sin tur förbättrade orken ännu mer.

Wilma upplevde att sällskapet och den positiva stämningen på dagreha-biliteringen påskyndade läkningsprocessen och gjorde henne gladare inom-bords. Hennes förbättring innebar också att hon kunde avsäga sig en del av den hjälp hon haft och hon tyckte att hon återtagit kontrollen över sitt


dagliga liv. Hon deltog i en ”friskvårdscirkel” som leddes av en arbetstera-peut och där man tog upp olika saker som man som äldre själv kan göra hemma för att förbättra och/eller upprätthålla hälsa och livskvalitet. Hon blev mer medveten om betydelsen av att hålla sig aktiv. Hon fick ett nytt ”driv” och tog sig för att göra saker som hon tidigare inte orkat med.

Att använda vardagen som en arena för träning John är 83 år och änkeman. Han har ingen hjälp i hemmet utan är mån om att klara sig själv. John deltar aktivt i ett flertal föreningar och är aktiv inom kyrkan och sjunger dessutom i en kör. Den senaste tiden upplevde John att hans hälsotillstånd försämrats, lederna blev stelare, balansen sämre och han fick svårare att gå. Han kände sig nedstämd och började oroa sig för framtiden, för hur länge han kunde bo kvar och om han skulle tvingas flytta från sitt radhus.

På dagrehabiliteringen deltog John i olika typer av fysisk träning. Han upplevde att han hängde med bra på gruppträningspassen och blev inspire-rad till att jobba på och inte ge upp i övningarna. Genom ”friskvårdscir-keln” fick John råd och tips på gymnastik och motionsövningar som han kunde göra hemma. Hans synsätt på dagliga aktiviteter förändrades. Från att ha upplevt dem som något som han måste göra även om det tog emot, upplevde han nästa allt som han gjorde som träningstillfällen för att hålla sig i form. John upplevde att han förbättrades fysiskt på många sätt och han fick en bättre tilltro till sin egen förmåga. Den fysiska förbättringen tillsammans med den fortsatta träningen hemma i vardagen samt den upp-arbetade kontakten med dagrehabiliteringen har gjort att han inte längre känner samma oro inför framtiden. Den tidigare nedstämdheten har bytts ut till en tillförsikt om ett gott åldrande.

Att utföra aktiviteter på ett mer säkert sätt Henry är 81 år och bor tillsammans med sin hustru i en lägenhet. För två år sedan fick han en stroke som gjorde honom delvis förlamad i vänster sida. Sviterna efter stroken innebar begränsningar i det dagliga livet, både socialt och för vad han kunde göra på egen hand hemmavid. Han upplevde sig som lite isolerad hemma, särskilt under vinterhalvåret.

På dagrehabiliteringen upplevde Henry gruppen med de andra deltagar-na mycket positivt. Både under gruppgymnastiken och också i andra akti-viteter blev Henry sporrad att göra sitt bästa eftersom han inte ville vara sämre än de andra. Personalens inställning att inte ge mer hjälp än nöd-vändigt tyckte Henry var värdefull eftersom det gav många tillfällen att träna på att klara sig själv. De mer hobbybetonade aktiviteterna som han deltog i, ingav honom en känsla av kompetens och lockade fram lusten att


göra saker. De fysiska förbättringar Henry uppnådde på dagrehabilitering-en medförde en ökad säkerhet och trygghet i rörelserna, främst vid för-flyttningar. Den ökade säkerheten och tryggheten gör att han vågar mera och tillsammans med en ökad lust att göra saker har han fått en ökad aptit på livet.

Att känna sig upplyft i vardagen Mary är en kvinna på 78 år, hon har en kronisk sjukdom som medför att hennes rörlighet försämras. Hennes nedsatta rörlighet gjorde att hon inte orkade så mycket som tidigare och hon hade tvingats sluta med mer fysiska aktiviteter utanför hemmet. Trots visst umgänge upplevde Mary livet som tråkigt, främst på grund av ensamheten sedan hennes man dog för två år sedan. Att inte kunna göra allt som hon önskade göra bidrog också till hennes nedstämdhet.

Genom att delta i hantverksaktiviteter på dagrehabiliteringen fick hon utlopp för sitt behov av att ”göra något med sina händer”. Hon upplevde också umgänget med de andra deltagarna som givande. Framför allt att få prata med andra som hade liknande problem som hon själv. Trots att Mary deltog i olika fysiska övningar försämrades hennes gångförmåga och efter avslutad dagrehabilitering hade hon ett ökat behov av hjälp i hemmet. Perioden på dagrehabiliteringen berikade hennes vardag och gav de dagar hon var där ett meningsfullt innehåll. Under de andra dagarna upplevde hon ändå dagrehabiliteringen som ett stöd eftersom hon visste att hon hade något att se fram mot. Mary tyckte att dagrehabiliteringen bidragit till att hon upplevde sig mer psykisk stabil och lite gladare. Upplyft av den stimu-lans som dagrehabiliteringen inneburit för Mary och inte minst vetskapen om att få komma tillbaka gjorde att hon bättre hanterade sin upplevda ensamhet och sin sorg över att inte kunna göra allt som hon önskade göra.

Individuella behandlingsmål och måluppfyllelse inom dagrehabilitering för äldre personer - Studie IV Sammanlagt var 174 behandlingsmål dokumenterade i de 59 arbetstera-peutjournaler som ingick i studien, i medeltal tre mål per patient och med en spridning från ett till tolv mål per patient. Nästan alla mål avsåg för-bättringar av något slag (96,5 %), medan få mål avsåg ett upprätthållande. Behandlingsmålen var i större utsträckning relaterade till ICF komponen-ten Aktivitet och delaktighet (62 %) än till Kroppsfunktioner och kropps-strukturer (38 %). Inom Aktivitet och delaktighet utgjorde Förflyttning 62 procent av målen. Att gå, var i sin tur den kategori som utgjorde flest mål inom Förflyttning (60 %). Inom Aktivitet och delaktighet var en mindre


andel behandlingsmål (27 %) relaterade till aktiviteter i det dagliga livet såsom Personlig vård (16 %), Hemliv (7 %) samt Samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv (4 %)(Rekreation och fritid). Målen som rela-terade till aktiviteter i det dagliga livet utgjorde tillsammans 17 procent av samtliga 174 mål.

Merparten av de dokumenterade behandlingsmålen som ingick i ICF komponenten Kroppsfunktioner och kroppsstrukturer, var relaterade till följande tre domäner: Neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funkt-ioner (35 %) Sinnesfunktioner och smärta (24 %) och Hjärt-kärlfunktioner, blodbildnings-, immunsystems- och andningsfunktioner (24 %). Tillsammans utgjorde de 31 procent av samtliga mål.

En övervägande andel (74 %) av målen var antingen helt uppnådda (54 %) eller delvis uppnådda (20 %). Tretton procent av målen var inte alls uppnådda och för de resterande 13 procent av målen framgick inte måluppfyllelsen i journaldokumentationen. Av de 59 patienterna vars journaldokumentation ingick i studien, hade femtiofyra (91,5 %) uppnått minst ett mål, antingen helt eller delvis. Fyrtiofyra patienter (75 %) hade minst ett mål som var helt uppnått. Fem patienter (8,5 %) hade inte upp-nått något av de uppställda målen.

Etiska överväganden Forskningsetiska överväganden vid planeringen av studierna och dess ge-nomförande beaktades utifrån Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2008) och Svenska regler och riktlinjer för forskning – CODEX (Codex-regler och riktlinjer för forskning, 2000).

Etiskt övervägande som gjordes rörde främst frågan om det var försvar-bart att tillfråga personer om medverkan i studien efter ansökan till dagre-habilitering, men innan beslut var fattat om deltagande i dagrehabilitering. En risk var att en medverkan i forskningsprojektet kunde leda till förhopp-ningar om vinster från dagrehabilitering, som vid ett eventuellt avslag på ansökan inte skulle kunna infrias. Förfaringssättet accepterades med vet-skapen om att avslag på ansökan var ytterst ovanlig. Ytterligare en risk med förfaringssättet var att personen kunde uppfatta att ett accepterande av att medverka i forskningsprojektet skulle kunna påverka ett bifall av ansökan till dagrehabilitering. För att minimera den risken poängterades att medverkan i studierna var frivillig och att handläggningen av ansökan till dagrehabilitering inte skulle påverkas av huruvida de valde att med-verka eller inte.

Studie I, II, III – Att be personer som drabbats av fysiska funktionsned-sättningar berätta om sitt dagliga liv kan innebära att känslor av sorg upp-står över att till exempel vara begränsad i sina dagliga aktiviteter. Under


några av intervjuerna uppstod sådana situationer som hanterades genom att bandspelaren stängdes av och deltagaren tillfrågades inom sinom tid om de ville avbryta intervjun.

Att få ge uttryck för och beskriva sin situation och i förekommande fall sin sorg förmedlades som värdefullt. Ingen av deltagarna ville avbryta in-tervjun och samtliga som intervjuades vid det första tillfället (studie I och II) ville även medverka i det andra intervjutillfället.

Stud III – För att skydda deltagarnas identitet ändrades deltagarnas namn och andra uppgifter som kunde röja deltagarnas identitet.

Stud IV – Att hämta uppgifter från journaldokumentation utan patien-tens vetskap och samtycke kan uppfattas som ett intrång i patientens själv-bestämmande. Ansökan om etikprövning gjordes till Regionala etikpröv-ningsnämnden i Uppsala. Nämnden ansåg att studien inte omfattades av etikprövningslagen (SFS 2003:460) utifrån den i ansökan beskrivna ano-nymisering av personuppgifter i journaldokumentationen och beslutade att inte ta upp ansökan till prövning. Däremot gav nämnden följande rådgi-vande yttrande: ”Nämnden har ingen etisk invändning mot studiens ge-nomförande” (Dnr 2010/405).

För de arbetsterapeuter som ansvarat för rehabiliteringen och även ut-fört dokumentationen skulle studien kunna medföra en utsatthet. Med hänsyn till detta, togs uppgifter om dagrehabiliteringsenhet och arbetstera-peut bort innan journalerna utlämnades. Alla fyra studier genomfördes med tillstånd av berörda chefstjänstemän och verksamhetsansvariga i den aktuella kommunen. Etiskt tillstånd har inhämtats för studie I, II och III från Etikkommittén vid Örebro universitet.


DISKUSSION Det centrala i avhandlingen var att undersöka den kommunala dagrehabili-teringens betydelse för äldre personer och deras dagliga liv. Avhandlingen tar sin början i hur det dagliga livet kan uppfattas av dem som drabbats av fysiska funktionsnedsättningar (studie I) och förväntningar på dagrehabili-teringen (studie II). I studie III studerades utfallet av dagrehabiliteringen utifrån deltagarnas upplevelser av eventuella förändringar i det dagliga livet efter avslutad dagrehabilitering. För att bredda kunskapen om dagre-habiliteringens betydelse för dem som deltar, utgick studie IV från hur mål och måluppfyllelse beskrevs i journaldokumentation.

Uppfattningar av det dagliga livet innan påbörjad dagrehabilitering (stu-die I), innehöll beskrivningar av hur deltagare upphört med aktiviteter och minskat sitt umgänge med andra, vilket tidigare ingått som en del i det dagliga livet. Vissa deltagare var nöjda med att överlåta eller delegera akti-viteter till närstående eller till personal inom hemtjänst medan andra reage-rade med missmod och resignation när deras möjligheter till främst fritids-aktiviteter och sociala kontakter minskat eller upphört.

Uppfattningar av det dagliga livet beskrevs också utifrån en strävan att bibehålla sitt oberoende av andra personers hjälp med de aktiviteter som ingick i det dagliga livet. Det framkomna resultatet över strävan efter obe-roende överensstämmer med vad Haak, Fänge, Iwarsson och Dahlin Ivanoff (2007) kom fram till i en explorativ studie om hur självständighet upplevdes av äldre personer. I studien ingick 40 ensamboende personer i åldrarna 80 till 89 år, vars behov av hjälp i aktiviteter rörande personlig vård och hushållsaktiviteter varierade. Självständighet värderades högt av deltagarna och beskrevs dels som en ständig strävan att klara dagliga akti-viteter oberoende av andra, dels som betydelsen av att själv kunna styra sitt dagliga liv. Den sistnämnda synen innebar att deltagarna upplevde sig som oberoende, trots att de faktiskt var beroende av andras hjälp. Förutsätt-ningen var att de själva kunde bestämma när, hur, var och vilka aktiviteter som skulle utföras. Detta kan jämföras med resultat från studie I, där del-tagarna beskrev att de hade hjälp av närstående och hemtjänstpersonal för genomförande av aktiviteter. Deltagarna hade accepterat att få hjälp och uppfattade överlåtelsen till andra som något positivt. I resultatet återfanns även uppfattningar av att vara beroende av andra som innebar känslor av maktlöshet över att inte själv kunna vara med att styra över hur och när aktiviteter skulle utföras. Dessa olika sätt att uppfatta behov av hjälp och beroende av andra som framkom i resultatet kan jämföras med resultatet i en studie av Hammarström och Torres (2007) över äldre personer med hjälp från hemtjänst. Utifrån deras resultat menar de att det empiriskt går


att göra åtskillnad mellan att ha hjälp och känna sig beroende av dem som ger hjälpen. Något som de relaterar till Baltes och Silverbergs begrepps-mässiga uppdelning mellan fysiskt och beteendemässigt beroende (Ham-marström & Torres 2007, se Baltes & Silverbergs 1994). I studien av Hammarström och Torres framkom att de äldre personer som inte accepte-rat konsekvenserna av sina funktionsnedsättningar och inte heller hade kompletterande hjälp från sina barn upplevde ett oönskat beroendeförhål-lande (beteendemässigt) till hemtjänsten eller känslor av maktlöshet när hemtjänstens stöd inte upplevdes som tillräckligt och pålitligt.

Fysiska funktionsnedsättningar upplevdes som bidragande orsak till att deltagare upphört med aktiviteter och minskat sitt umgänge med andra (studie I). Att bibehålla fysiska funktioner har påvisats vara av betydelse för att kunna utföra de aktiviteter man vill kunna utföra (Agüero-Torres et al. 2007; Strain, Grabusic, Searle & Dunn 2002. Möjligheten att kunna utföra aktiviteter är komplext och påverkas även av andra funktioner än fysiska, såsom kognitiva och perceptuella funktioner (Eriksson, Tham & Borg 2006; Mercier, Audet, Hébert, Rochette & Dubois 2001). Personens motivation, miljöfaktorer och den aktivitet som ska utföras påverkar också möjligheten till aktivitetsutförande (Kielhofner 2008; Law, Cooper, Ste-wart, Rigby, Letts 1996). Law et al. har beskrivit aktivitetsutförande som ett resultat av ett dynamiskt förhållande mellan personen, aktiviteten i sig och den miljö som personer lever och verkar i. Det kan jämföras med resul-tatet i studie I som innehöll beskrivningar av hur utformningen av den fysiska miljön kunde vara en hindrande faktor för deltagande i aktiviteter utanför hemmet. Något motsägande resultat framkom i en studie av Vik, Nygård och Lilja (2007) över hur miljöfaktorer inverkar på äldre personers uppfattningar av aktiviteter utanför hemmet. Deras resultat visade att den fysiska miljön beträffande tillgängligheten till publika lokaler och allmänna kommunikationsmedel inte upplevdes som en hindrande faktor. Samma studie visade att den sociala miljön (till exempel stöd från familj och andra) upplevdes som en främjande faktor för aktiviteter utanför hemmet i minst lika stor utsträckning som den fysiska miljön (till exempel hjälpmedel).

De förväntningar som fanns på deltagandet i dagrehabilitering var i hög utsträckning förknippade med fysiska förbättringar genom den träning man hoppades få ta del av på dagrehabiliteringen (studie II). Till exempel hoppas man att med ökade fysiska förmågor kunna övervinna sina svårig-heter att utföra viktiga aktiviteter. Det vetenskapliga stödet för vinsterna med fysisk träning på fysiska funktioner genom fysisk träning för äldre personer, både de med och de utan funktionsnedsättningar är väl doku-menterat (Keysor & Jette 2001; Rydwik 2007; Vogel et al. 2009).


Däremot ger forskningen inte något entydigt stöd för att fysisk träning ger positiv effekt för äldre personers aktivitetsutförande (Keysor & Jette 2001; Rydwik 2007; Vogel et al. 2009; von Bonsdorff, Leinonen, Kujala, Heikkinen, Törmäkangas, Hirvensalo, Rasinaho, Karhula, Mänty & Rant-anen 2008). Flera forskare hävdar (Keysor & Jette 2001; Rejeski & Focht 2002; von Bondsorff et al. 2008) att enbart fysisk träning är inte tillräckligt för förbättra äldre personers möjligheter att utföra sina dagliga aktiviteter. Resultatet i studie III, över förändringar i det dagligalivet efter avslutad dagrehabilitering, innehöll beskrivningar av återupptagande av aktiviteter, en ökad säkerhet i utförandet och andra förändringar av aktivitetsutföran-det. Resultatet i studien visar att fysisk aktivitet troligen har en positiv inverkan på aktivitetsförmåga. I studien beskrivs att en av flera möjliga förklaringar till förändrat aktivitetsutförande var upplevda förbättringar av bland annat balans och gångförmåga genom den fysiska träningen. Det resultatet kan jämföras med resultatet från studie IV som visade att be-handlingsmål relaterade till gångförmåga var de vanligast förekommande målen i journaldokumentationen och att måluppfyllelsen för dessa mål var hög. I ett flertal studier har förbättrad förflyttningsförmåga och särskilt förbättrad förmåga att kunna gå beskrivits vara det mest viktiga och det mest frekventa behandlingsmålet uttryckt av både patienter och personal inom olika rehabiliteringsverksamheter (Grill, Joisten, Swoboda & Stucki 2007; Müller, Strobl & Grill 2011; Wressle, Öberg & Henriksson 1999). En rimlig tolkning av den höga andelen av dessa mål som framkom i studie IV är att förmågan att förflytta sig är av stor betydelse för personers aktivi-tetsutförande och självständigt boende (Sommerfeld & von Arbin 2001; van de Port, Kwakkel, Schepers & Lindeman 2006; Grill et al. 2007). Det skulle också delvis kunna förklara att mål relaterade till dagliga aktiviteter utgjorde mindre än hälften av de mål som var relaterade till förflyttningar (studie IV). Huruvida de uppfyllda målen som relaterade till gångförmåga också ledde till ökat aktivitetsutförande är oklart.

Som tidigare nämnts är fysisk träning inte tillräckligt för att förbättra äldre personers aktivitetsutförande (Keysor & Jette 2001; Rejeski & Focht 2002; von Bondsorff et al. 2008). I studie III framkom, utöver fysisk trä-ning, andra möjliga förklaringar till vad som hade bidragit till deltagares förändrade aktivitetsutförande efter avslutad dagrehabilitering.

En möjlig förklaring handlade om personalens medvetna förhållningssätt att inte ge mer hjälp än nödvändigt. Förhållningssättet gav utrymme för deltagarna att träna på såväl fysiska förmågor, som exempelvis balans vid uppresning från stolen vid matbordet som utförandet av aktiviteter, exem-pelvis ta av och på ytterkläder. Då träningen gav resultat stärktes deltagar-nas tro på sina egna möjligheter att självständigt utföra någon given aktivi-


tet. Detta skulle kunna förklaras som en ökad tro på sin förmåga (Gage & Polatajko 1994), något som upplevdes ha en positiv inverkan på deltagares aktivitetsutförande både på dagrehabiliteringen och i hemmet. Enligt Ban-dura (1981) så avgör tron på sin förmåga (self-efficacy) hur mycket an-strängning man är beredd att offra innan man ger upp någon aktivitet. Under de fysiska träningspassen på dagrehabiliteringen blev deltagarna stimulerade att göra sitt allra bästa. De jämförde sig också med de andra i gruppen och märkte att de presterade lika bra som dem, vilket ökade tron på deras egen förmåga. Detta resultat anknyter till Hammels diskussion om den dimension av mening som aktiviteter har för människor och som inne-bär att görandet i sig (doing) (Hammel 2004) ger personen en bekräftelse på sin egen kompetens, vilket kan stärka personens självuppfattning.

Den friskvårdscirkeln som ingick i dagrehabiliteringen skulle också kunna vara en möjlig förklaring till de förändringar som deltagarna upp-levde i sitt dagliga liv, som att återuppta sina tidigare aktiviteter och ett nytt sätt att förhålla sig till sina dagliga aktiviteter. Liknande gruppverk-samhet har föreslagits av Rejeski och Foucht (2002) som menar att det kan vara ett sätt att uppmuntra äldre personer att till exempel integrera fysisk aktivitet i det dagliga livet. Inom arbetsterapi har olika typer av grupp-verksamhet beskrivits som ett viktigt redskap, särskilt för personer med psykiatriska funktionsnedsättningar (Cole 2008; Eklund 1997; Mosey 1986) men också för äldre personer (Clark, Stanely, Zemke, Jackson, Carlsson, Mandel, Hay, Josephson, Cherry, Hessel, Paler & Lipsin 1997; Nilsson & Nygård 2003). I en nyligen publicerad studie jämfördes två interventioner som båda syftade till att uppskjuta äldre personers beroende av andra i utförandet av dagliga aktiviteter. Resultatet vid uppföljningen två år efter interventionen, visade att de som deltagit både i en multipro-fessionell gruppverksamhet och uppföljande hembesök i större utsträck-ning var oberoende i aktivitetsutförandet jämfört med de som enbart erhål-lit uppsökande hembesök och kontrollgrupp (Gustafsson, Eklund, Wil-helmsson, Edberg, Johansson, Häggblom Kronlöf, Gosman-Hedström & Dahlin-Ivanoff 2012). Författarna menar att den gruppbaserade intervent-ionen gav tillfälle till utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan delta-gare och inte enbart ett kunskapsöverförande från personal vilket utgjorde det huvudsakliga innehållet i de uppsökande hembesöken.

Resultatet i studie II innehöll även förväntningar på samvaro med andra på dagrehabiliteringen. Genom samvaron fanns förväntningar om en om-växling i det dagliga livet, vilket skulle kunna jämföras med resultatet i studie I där det framkom att deltagarna uppfattade sitt dagliga liv som innehållslöst och enformigt. Eftersom samvaron på dagrehabiliteringen skulle bestå av nya bekantskaper förväntade man sig inga jämförelser med


hur man varit innan sjukdomen och/eller skadan, utan såg fram emot en samvaro på lika villkor, vilket inte var möjligt med vänner och bekanta utan funktionsnedsättningar (studie I). Liknande resultat rapporterade Andersson Svidén och Borell (1998) som fann att deltagare i en social dag-verksamhet upplevde denna som en neutral plats med en tolerant atmosfär, där de kunde umgås på ett jämbördigt sätt.

Utöver förändringar i det dagliga livet som avsåg aktivitetsutförande vi-sade resultatet i studie III även att deltagare upplevde ett förändrat välbe-finnande. De kände sig gladare och psykiskt stabilare och såg ljusare på framtiden än tidigare. I resultatet framkom flera möjliga förklaringar som kan ha bidragit till ökat välbefinnande. Samvaron med de andra deltagarna upplevdes ha bidragit till det ökade välbefinnandet. Samvaron innebar att man kunde dela sina erfarenheter med andra som hade liknande problem. Möjligheten att jämföra sig själv med andra och inse att man inte är unik i sin utsatta situation är enligt Yalom (1995) en källa till lättnad och en viktig terapeutisk faktor i gruppterapi. Att dela sina erfarenheter med andra och lära av varandra har även visat sig vara betydelsefullt i grupp-verksamhet inom arbetsterapi (Nilsson & Nygård 2003; Webster & Sch-wartzberg 1992) och multiprofessionell hälsofrämjande gruppverksamhet (Gustafsson et al. 2012).

En annan en möjlig förklaring till ökat välbefinnande som framkom i studie III var deltagandet i hantverksbetonade aktiviteter såsom träarbete och tygtryck. Att få skapa något med sina händer ingav känslor av kompe-tens vilket medförde att deltagare tog sig för att göra mer även hemma. Även här kan paralleller dras till att görandet i sig ger bekräftelse på utför-arens kompetens (Hammel 2004). Kreativa aktiviteter såsom hantverk har använts inom arbetsterapi sedan yrket grundades (Kielhofner 2009) och i resultaten från andra studier över hantverksaktiviteters inverkan på välbe-finnandet beskrivs att det gett deltagarna glädje och en tillfällig lättnad från bekymmer (Andersson Svidén & Borell, 1998; la Cour, Josephsson & Luborsky 2005) stolthet över resultatet (Nilsson & Nygård 2003) samt avkoppling (Andersson Svidén & Borell 1998; Nilsson & Nygård 2003).

Regelbundenhet som ett deltagande i dagrehabiliteringen innebar, var yt-terligare något som upplevdes ha en positiv inverkan på deltagarnas välbe-finnande. Den återkommande närvaron på dagrehabiliteringen två eller tre dagar i veckan, gjorde att deltagarna hade något att se fram under de dagar de vistades hemma. Detsamma gällde för dem som hade ett uppehåll mel-lan två perioder och inväntade nästa. Resultatet stärks av ett liknande re-sultat som framkom i en studie av Tse och Howie (2005), de fann, att detta att ha något att se fram emot, var förenat med välbefinnande för deltagar-na i en social dagverksamhet.


Resultatet i studie III tyder på att dagrehabiliteringen bidrog till att del-tagare kunde föreställa sig sitt åldrande och framtiden på ett mer positivt sätt än tidigare. Detta kan jämföras med det som Hammel (2004) benäm-ner som ”att bli” (becoming). ”Att bli” innefattar idén om att människor kan föreställa sig sitt framtida jag och se nya möjligheter för hur livet kan upplevas som meningsfullt.

Till skillnad mot förväntningar om fysiska förbättringar som förhopp-ningsvis skulle kvarstå efter avslutad dagrehabilitering, var förväntningar-na om samvaro kopplade till själva närvaron på dagrehabiliteringen (studie II). Resultatet i studie I innehöll beskrivningar av det dagliga livet, om hur minskat umgänge upplevdes som en stor förlust och medförde känslor av resignation. Det vetenskapliga stödet för betydelsen av socialt umgänge för välbefinnande och hälsa är väl dokumenterat (Adams, Leibbrandt & Moon 2011; Avlund et al. 2004; Bassuk, Glass & Berkman 1999; Paillard-Borg et al. 2009) och överensstämmer med resultatet i studie III, där samvaron med andra beskrevs som en möjlig förklaring till det ökade välbefinnande (studie III). Betydelsen av den regelbundna samvaron med de andra delta-garna på dagrehabiliteringen kan förstås utifrån den mening som Hammel (2004) beskriver som ”tillhörighet” (belonging). På dagrehabiliteringen ingick deltagarna i ett socialt sammanhang vilket enligt Hammel kan bidra till en bekräftelse på att ens liv har ett värde både för en själv och för andra.

När dagrehabiliteringen avslutas innebär det förmodligen att samvaron med andra människor minskar och risken finns att välbefinnandet och livslusten avtar om inte behovet av social gemenskap kan tillgodoses på annat sätt. För dem som kan delta i det vanliga utbudet av sociala aktivite-ter kan stöd från anhöriga vara något som främjar deltagandet (Vik, Ny-gård & Lilja 2007). Agahi, Lenartsson, Österman och Wånell (2010) me-nar att äldre personer som har svårigheter att delta i det vanliga utbudet av sociala aktiviteter kan vara i behov av öppna anpassade verksamheter som inte kräver ett behovsprövat biståndsbeslut.

Resultatet för måluppfyllelsen av individuella behandlingsmål efter dag-rehabilitering (studie IV) visade att 54 procent av målen var helt uppnådda och 20 procent var delvis uppnådda. Utifrån resultatet bedömdes målupp-fyllelsen vara hög. I jämförelse med liknande studier, (Kus et al. 2011 & Müller, Strobl & Grill 2011) var måluppfyllelsen i studie IV högre än i dessa. För individen är det av värde att nå uppsatta behandlingsmål, förut-satt att målen är viktiga för personen. I en tidigare studie (Brock et al. 2009) framkom att de patienter som nådde uppsatta mål i mindre ut-sträckning var deprimerade och hade en starkare tro på sin förmåga än de som inte nådde uppsatta mål. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är


det angeläget att erbjuda rehabilitering där hälso- och sjukvårdsresurser används på bästa sätt.

Antalet personer, 65 år och äldre, som deltar i någon form av behovs-prövad dagverksamhet i Sverige har minskat något (0,3 %) mellan 2006 och 2010 (Socialstyrelsen 2007; Socialstyrelsen 2011). Enligt Socialstyrel-sen (2009b) är det förvånande att dagverksamheten inte ökar i omfattning eftersom antalet äldre personer som bor i särskilda boendeformer minskar.

I Socialstyrelsens rapport över vård och omsorg om äldre (2008) fram-kom att de kommuner som inte har någon dagrehabiliteringsverksamhet ofta erbjuder hemrehabilitering istället. Resultaten i denna avhandling tyder på att den sociala samvaron på dagrehabiliteringen är viktig ur fler aspekter för positiva förändringar beträffande deltagares aktivitetsutfö-rande och välbefinnande. Det kan diskuteras om hemrehabiliteringen som är mer individuellt inriktad, bidrar till liknande utfall som påvisades i stu-die III och IV, eller om det skiljer sig mot utfallet av dagrehabilitering och i så fall hur.

Metodologiska överväganden I avhandlingen användes både kvalitativ och kvantitativ ansats. Till de två första delstudierna (I och II) vars syfte att studera människors uppfattning-ar av sitt dagliga liv och sina förväntningar på dagrehabilitering, bedömdes kvalitativ ansats vara lämplig för att fånga dessa uppfattningar och för-väntningar. Till de två andra delstudierna (III och IV), vars syfte var att utvärdera dagrehabiliteringens betydelse utifrån två olika perspektiv, val-des både kvalitativ och kvantitativ ansats. För att fånga deltagarnas upple-velser av eventuella förändringar i sitt dagliga liv efter avslutad dagrehabili-tering valdes kvalitativ ansats. Medan kvantitativ ansats valdes för att ut-värdera dagrehabilitering utifrån individuella behandlingsmål och graden av måluppfyllelse.

Utvärderingen utifrån deltagarnas upplevelser (studie III) kan beskrivas som en icke målbaserad utvärdering (goal-free evaluation) av dagrehabili-tering, och utvärderingen utifrån mål och måluppfyllelse (studie IV) kan beskrivas som en målbaserad utvärdering av dagrehabilitering. En målba-serad utvärdering fokuserar enligt Patton (2002) på måluppfyllelse och avser att beskriva till vilken grad någon intervention eller program har uppnått specifika mål. En utvärdering som inte utgår från formulerade mål innebär att data samlas in för att beskriva deltagarnas faktiska erfarenhet-er. Patton menar att kvalitativ metod är särskilt lämplig för icke målbase-rad utvärdering då den fångar deltagarnas erfarenheter uttryckta med egna ord. Genom att genomföra både en målbaserad och en icke målbaserad utvärdering av dagrehabilitering erhölls både en bredd och ett djup i resul-


tatet vilket ses som en fördel eftersom det gav en mer sammansatt beskriv-ning av betydelsen för de som deltar i dagrehabilitering.

Diskussionen om studiernas trovärdighet utgår från begreppen credibi-lity, confirmability och transferability (Lincoln & Guba 1985). För att stärka trovärdigheten eftersträvades en variation av upplevelser i intervju-materialet. Till detta syfte valdes ett ändamålsenligt urval för att få en spridning av ålder, kön och samboende/ensamboende bland deltagarna. För att ytterligare tillförsäkra ett variationsrikt intervjumaterial och inte avsluta datainsamlingen för tidigt inkluderades fem deltagare efter det att inga nya uppfattningar framkom av vad deltagarna förväntade sig uppnå med sitt deltagande (studie II) (credibility). Intervjuer från de 22 deltagarna gav ett innehållsrikt och hanterbart material, vilket medförde att materialet blev överskådligt och att analysen inte riskerades bli ytlig (Kvale 1997).

Trovärdighet (credibility) eftersträvades också i datainsamlingen genom att skapa ett tryggt och respektfullt klimat under intervjutillfällena samt genom att ställa välgrundade frågor med följdfrågor vid behov. Intervjuer-na utfördes i deltagarnas hem enligt önskemål från alla deltagare. En fördel med att intervjuerna gjordes i deltagarnas hem var att det skapade tillfällen att ställa frågor utifrån hemmiljön, viket gav möjligheter till fördjupade svar till skillnad mot om intervjuerna gjorts på annan plats. Hemmiljön bidrog också till att skapa ett bekvämt intervjuklimat för deltagarna. I början av intervjun som gav data för både studie I och II klargjordes att intervjusvaren inte skulle komma att påverka deltagandet i dagrehabilite-ringen. Detta för att minska risken att intervjusvaren skulle vara påverkade av deltagarnas vilja att vara till lags. Intervjun till studie III gjordes om-kring tre veckor efter avslutad dagrehabilitering för att deltagarna skulle ha möjlighet att komma ihåg vad dagrehabiliteringen inneburit. Under inter-vjun ställdes också frågor relaterade till den tidigare intervjun för att un-derlätta deltagarens reflektion över förändringar i dennes dagliga liv.

Utifrån det positiva resultatet i studie III kan det diskuteras om resultatet var påverkat av deltagarnas önskan om att vara till lags. Ett par saker talar emot detta. Alla intervjuer innehöll inte positiva förändringar. I fyra av de femton intervjuer fanns inga beskrivningar av förändringar alls. Dessa exkluderades därför. Några deltagare uttryckte kritiska synpunkter om dagrehabiliteringen, vilket visar att de inte drog sig för att förmedla nega-tiva synpunkter om dagrehabiliteringen. Då synpunkter på dagrehabilite-ringen inte ingick i studiens syfte innefattas det inte i resultatet. Ovanstå-ende stärker studiens trovärdighet (credibility).

Ytterligare en aspekt av det positiva resultatet var att sex deltagare som ingick i studie I och II, där intervjuerna gjordes innan de påbörjat dagreha-biliteringen, avbröt sin rehabilitering i ett tidigt skede. Skälen till detta var


försämrat hälsotillstånd, att de inte upplevde att dagrehabiliteringen pas-sade dem då det var för ansträngande eller att de inte var tillfreds med verksamheten. Om de personerna fullföljt dagrehabiliteringen och därmed ingått i studien kan det diskuteras om resultatet påverkats.

Trovärdigheten styrks också av att medförfattarna i de olika studierna deltog i analysprocessens olika steg, och diskussioner fördes till dess att samstämmighet nåddes, till exempel över kategoriernas externa heterogeni-tet (credibility). Under analysarbetet för de respektive studierna jämfördes även kategorierna och berättelserna kontinuerligt med intervjuutskrifterna för att säkerställa resultatens empiriska grund, vilket är ytterligare en aspekt av trovärdigheten (confirmability).

För att möjliggöra läsarnas bedömning av överförbarhet (transferability) av resultaten till andra sammanhang än det som nu studerats, har såväl deltagarna som dagrehabiliteringsenheterna beskrivits. En begränsning i överförbarhet skulle kunna vara att samtliga deltagare bodde i en mel-lanstor stad, då tidigare studier har visat på skillnader, till exempel beträf-fande fritidsaktiviteter, mellan äldre personer som bor på landsbygd och de som bor i stadsmiljö (Mollenkopf et al. 2004; Nilsson et al. 2006). Ytterli-gare en begränsning i överförbarhet skulle kunna vara att dagrehabilite-ringsenheterna (studie III och IV) bedrevs av samma kommun och hade liknande personalstab och innehåll i verksamheterna.

Den journaldokumentation som utgjorde datamaterialet i studie IV val-des utifrån uppställda kriterier av de ansvariga arbetsterapeuterna på re-spektive dagrehabiliteringsenhet. De journaler som ingick innehöll doku-mentation från de tolv patienter som senast avslutat dagrehabiliteringen innan det datum då arbetsterapeuterna informerades om studien. Förfa-ringssättet valdes för att få så aktuell data som möjligt. Vidare för att jour-nalerna skulle vara skrivna utan arbetsterapeuternas vetskap om att jour-naldokumentationen skulle ingå i en studie vilket skulle ha kunnat påverka innehållet.

Att använda journaldokumentation som är avsett för annat ändamål än att ingå i forskning har både för- och nackdelar. En fördel är att använ-dandet av journaldokumentation är tidsbesparande, vilket även är fördel-aktigt utifrån en ekonomisk aspekt (Polit & Beck 2011; Waltz, Strickland & Lenz 1991). En nackdel kan utgöras av representativiteten av de journa-ler som ingår i en studie (Polit & Beck 2011). I studie IV skedde urvalet utifrån fastställda kriterier vilket syftade till att erhålla ett representativt urval av journaler. Eftersom det var arbetsterapeuterna på dagrehabilite-ringsenheterna som valde ut journalerna kan det ha inneburit en risk för ett selektivt urval. En annan risk är att datamaterial som är avsett till ett annat ändamål, kan vara bristfällig utifrån den aktuella studiens syfte (Waltz,


Strickland & Lenz 1991). I studie IV innehöll samtliga journaler såväl do-kumenterade behandlingsmål som dokumenterad måluppfyllelse för varje mål som huvudsakligen var tydligt beskrivna, vilket möjliggjorde en analys av mål och måluppfyllelse.

Kategoriseringsschema som baserades på ICF och som utvecklades för att analysera journaldokumentationen systematiskt och objektivt, befanns fungera väl. Valet att använd ICF som ramverk för kategoriseringsschemat gjordes utifrån att ICFkomponenterna (Kroppsfunktioner/strukturer och Aktivitet/delaktighet) relaterar till dagrehabiliteringens målsättningar att förbättra äldre personers fysiska förmåga och förmåga att utföra dagliga aktiviteter. Tidigare studier har bekräftat ICFs användbarhet till att analy-sera data, både i studier inom geriatrisk rehabilitering och inom rehabilite-ring för yngre personer (Müller, Strobl & Grill 2011; Ptyushkin et al.). Interrater reliabiliteten för kategoriseringsschemat var hög, och uppvisade en procentuell överensstämmelse >90 procent för alla områden.

Femtionio journaler ingick i studien, samtliga från dagrehabilitering från en kommun vilket gör att generaliserbarheten kan diskuteras. Resultatet bedömdes ge tydliga beskrivningar av vilka mål dagrehabilitering arbetar mot och graden av måluppfyllelse.

I studie I och II användes fenomenografi som ursprungligen utvecklades för att studera lärande och inlärningssituationer. Inom den kontexten är det ofta av intresse att ordna beskrivningskategorierna i en hierarkisk ord-ning när den inbördes relationen dem emellan fastställs. Hierarkin utgår från hur avancerade eller komplexa de olika sätten att uppfatta ett feno-men eller företeelse är (Marton & Booth 2000). I avhandlingens studier var inte uppfattningarna av de studerade fenomenen av den karaktären att de kunde grupperas hierarkiskt. Detta kan ses som ett avsteg från hur feno-menografi beskrivs och används i studier över lärande, men metoden be-döms ändå som lämplig att använda inom andra områden där variationen i sig är av intresse (Sjöström & Dahlgren 2002).

Narrativ analys av händelserika data (Polkinghorne 1995) (studie III) gjorde det möjligt att fånga individuella förändringar i deltagarnas dagliga liv som utfall av dagrehabilitering. Metoden möjliggjorde också en förstå-else av vilket innehåll i dagrehabiliteringen som bidrog till förändringarna. Resultatet bidrog genom detta till en fördjupad kvalitativ förståelse av vinsterna med dagrehabilitering som inte hade kunnat erhållas med kvanti-tativ metod. En nackdel med att använda förändringar i deltagarnas dag-liga liv för att beskriva utfallet av dagrehabilitering var att de intervjuer som inte innehöll förändringar exkluderades. Då de dagrehabiliteringsen-heter som ingick i studien hade som målsättning att såväl förbättra som upprätthålla aktivitets- och funktionsförmåga kan det avgränsade syftet ses


som en begränsning eftersom studien inte inkluderade resultat som avsåg upprätthållande.


SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER FÖR PRAXIS OCH VIDARE FORSKNING Resultaten över förändringar i det dagliga livet efter avslutad dagrehabilite-ring och den höga andelen av uppnådda behandlingsmål visar att äldre personer med fysiska funktionsnedsättningar har förutsättningar till för-bättringar. Vidare visar resultaten att dagrehabiliteringen bidrog till posi-tiva förändringar av aktivitetsutförande och välbefinnande. Dagrehabilite-ring kan därmed förlänga tiden av oberoende i det egna hemmet, vilket i de flesta fall gynnar individen men också samhället.

För att fysiska förbättringar som kan uppnås vid dagrehabilitering ska kvarstå skulle uppföljande hembesök kunna göras av arbetsterapeut och sjukgymnast. Genom hembesöken skulle de äldre personerna som avslutat dagrehabiliteringen kunna få råd om hur de på egen hand kan genomföra fysisk träning i hemmet och introduceras i andra verksamheter för fysisk träning. Hembesöken skulle också kunna innehålla råd för att underlätta utförandet av dagliga aktiviteter och stödja personerna att hålla sig aktiva.

Eftersom umgänge med andra antas minska trots att behovet av um-gänge kvarstår efter utskrivning från dagrehabiliteringen bör de äldre per-soner som avslutar dagrehabiliteringen få stöd att ingå i alternativa sociala sammanhang i en tillåtande atmosfär. Det är möjligt att det borde ingå i personalens arbetsuppgifter att introducera sina deltagare i andra, icke behovsprövade, verksamheter där det finns möjligheter till umgänge och stimulans på lika villkor.

Relationen mellan deltagarnas uppfattningar av sitt dagliga liv och vad de förväntade sig uppnå med dagrehabiliteringen understryker vikten av att den individuella planeringen av rehabiliteringen och önskvärd uppföljning efter avslutad rehabilitering bör utgå från personens dagliga liv.

Att vara oberoende i utförandet av aktiviteter kan förstås på olika sätt. Dels som att vara oberoende av andra personer för att klara av att utföra de aktiviteter man vill utföra, dels som att själv kunna styra över det man vill göra i sitt dagliga liv, trots behov av hjälp med själva görandet. Detta visar på vikten av att inom äldreomsorgen vara uppmärksam på individens behov av att få bestämma över sitt dagliga liv.

I arbetet med att stödja människors förmåga att utföra dagliga aktivite-ter har arbetsterapeuter i stor utsträckning fokuserat på aktiviteter rörande personlig vård och hushållsaktiviteter. Deltagarnas uppgivenhet när de ofrivilligt upphört med aktiviteter gällde främst fritidsaktiviteter, vilket gett mening åt deras liv. Denna mening skulle gå förlorad om aktiviteten över-läts till någon annan att utföra. Även aktiviteter utöver de som ingår i den personliga vården och hushållsaktiviteter bör uppmärksammas både inom


arbetsterapi och i annan äldreomsorg för att bidra till människors välbe-finnande.

Studier om hur äldre personer med funktionsnedsättningar upplever sitt dagliga liv och studier om dagrehabiliteringens betydelse för de som deltar är få. Denna avhandling bidrar med kunskap inom området men resultaten visar också på vikten av vidare forskning. Ytterliga studier behövs för att:

• Säkerställa de möjliga förklaringarna till förändringar i del-

tagarnas vardag som framkom i avhandlingens resultatet.

• Jämföra förändringar i vardagen efter avslutat dagrehabilitering med andra former av vård/omsorg, till exempel hemrehabilite-ring.


SUMMARY IN ENGLISH Elderly persons’ everyday life and the benefits of day care rehabilitation.

Background The majority of elderly people in Sweden live in ordinary housing. Facili-tating this is a central principle of Swedish welfare policy. Research has also shown that most elderly people want to stay at home as long as possi-ble. Although, most of them can manage their everyday lives on their own, there are still many who want to remain at home despite certain difficul-ties. The documented knowledge of how this group of elderly persons ex-perience their everyday life is limited. In order to facilitate elderly persons to remain in their homes for as long as possible the municipalities provide a number of services such as home help, meals, home rehabilitation and different types of day care. This thesis focused on community-based day care that provides rehabilitation (DCR) targeting elderly persons who have physical disabilities as a result of a disease or an injury. The goal of these programmes is mainly to improve physical ability and occupational per-formance. There is limited documented knowledge of day care programmes for elderly people, and the results from the studies that have attempted to evaluate the outcomes of day are inconclusive. Researchers have discussed the difficulties involved, when evaluating day care. One major problem is comparability owing to the highly variable nature of interventions, facili-ties, and, patient profiles. This makes it difficult to define treatment out-comes because the varying needs of the patients will result in the identifica-tion of different outcomes. The use of conventional standardised to meas-ure outcomes of day care has also been reported as problematic.

Aim The overall aim of this thesis was to study elderly persons’ everyday life and the benefits of community-based day care rehabilitation. The aims of the sub-studies were:

• to describe the everyday life as experienced by elderly persons

with disabilities. The main focus was on activities involved in everyday living and socializing.

• to explore elderly persons conceptions of what they expected to

gain from attending day-care rehabilitation centres.


• to describe changes in everyday life experienced by elderly per-sons after discharge from a community-based rehabilitation cen-tre and to give possible explanations for these changes.

• to describe the individual treatment goals and goal attainment

in community-based day care rehabilitation as described by oc-cupational therapists.

Study I and study II Twenty-two elderly persons eligible for DCR participated in the studies. Data were collected through interviews. The interviews began with a broad question focusing on how the participants experienced their everyday life (study I). The interviews also contained questions pertaining to expecta-tions of day-care rehabilitation (study II): “Can you tell me why you have applied for day-care rehabilitation?” and “What do you hope to gain from attending day-care rehabilitation?” Interviews were conducted and ana-lysed according to a qualitative research approach, called phenomenogra-phy. The findings in study I showed that disengagement in activities and social contacts resulted in feelings of resignation and dejection for some participants, while others delegated tasks as a satisfactory alternative. Par-ticipants also described how activities and social contacts continued, albeit in a different way, and being active and socialising resulted in feelings of pleasure and a sense of belonging. While receiving help was experienced as valuable, it also increased the fear of becoming dependent.

The findings in study II described the participants’ expectations for so-cial interaction with others at the DCR centre and of participating in vari-ous types of exercise. Relationships were described in various ways, such as sitting and talking, socializing while doing an activity or having company at mealtimes and coffee breaks. The meaning of the expected socialising was for example, described as a break from the monotony of everyday life and from loneliness. Typical expectations on exercise included taking part in physical exercise, e.g. physiotherapy, gymnastics, and walks in order to improve or maintain physical abilities. Through increased physical abilities the participants wanted to be able to carry out their daily activities safely, without too great an effort, independently of others and preferable without any assistive devices. The expectations were related to both the actual pres-ence at DCR and to the time after discharge from day care rehabilitation.


Study III The participants in this study were based on the sample from the two pre-vious studies and consisted of 15 participants who had completed their rehabilitation. They were interviewed about 3 weeks after they had been discharged from DCR. They were asked to describe their everyday life and what changes they felt had taken place when comparing their life before and after the rehabilitation programme. They were also invited to talk about how useful they experienced the day care rehabilitation to be. A narrative approach was used for analyzing the interview data. Four case stories constitute the findings, each of them with unique descriptions of changes in everyday life as well as possible explanations for these changes. The first case story described resumption of daily activities that made the days more eventful and meaningful. The second described how everyday life became an arena for exercising, which created confidence for the fu-ture. The third described how an increased sense of certainty and security in the movements led to an increased appetite for life. Finally, the fourth case story described both the stay at the DCR centre and the promise of a new period there as uplifting that made the days easier. Concerning possi-ble explanations for these changes, the findings indicate that it was a com-bination of several events that together contributed to the changes. Exam-ples were physical training, counseling about how to have an active and healthy lifestyle, and socialization with other patients.

Study IV Retrospective data from 59 occupational therapy records from patients who had received day care rehabilitation were analysed using deductive content analysis. A category scheme for analysing the documented treat-ment goals and goal attainment was developed. The scheme was based on the International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). In all, 174 treatment goals were identified; the mean per patient was nearly three goals, range1-12.The ICF category “Walking” contained the highest proportion of treatment goals (23 %). A smaller portion of the treatment goals were related to activities of daily living such as “Dressing” (4 %), “Acquisition of goods and services” (2 %) and ”Recreation and leisure” (2 %). Overall, the goal attainment was considered high. Two thirds of the patients had completely achieved at least one treatment goal. A majority (74 %) of the treatment goals were either completely achieved (54 %) or partially achieved (20 %).


Conclusions The findings of changes in everyday life after discharge from DCR and the high proportion of goals related to improvement and the high goal attain-ment showed that the participants had potential to improve. It is therefore important that elderly persons with physical disabilities living in the com-munity are offered DCR after discharge from hospital. Furthermore, the findings showed that DCR contributed to positive changes in occupational performance and well-being. DCR can thus extend the time of independ-ence in ordinary housing, which in most cases benefits both the individuals in question as well as society.


TACK Nu är jag äntligen här. Många är de som på olika sätt har del i tillkomsten av denna avhandling och som jag vill tacka. Speciellt vill jag tacka de äldre personer som lät mig ta del av deras vardag och erfarenheter av dagrehabilitering. Utöver de vill jag också tacka: De arbetsterapeuter och annan personal, som varit mig behjälplig att komma i kontakt med de äldre personerna och med att ta fram och ano-nymisera journaldokumentation. Ingrid Söderback, som var den som uppmuntrade mig att påbörja mina doktorandstudier och som stöttade mig under den första tiden som dokto-rand. Doktorandgruppen ”Nyckelpigorna” vid Uppsala universitet, som fanns där i med- och motgångar, Ann-Britt Ivarsson, Birgitta Nätterlund Sjö-quist, Margot Frisk, Maria Müllersdorf, Helena Lindstedt och Marie-Louise Shultz. Margareta Ehnfors, som tog emot mig med stor generositet och gjorde det möjligt för mig att fortsätta studierna vid Örebro universitet. Kitty Kamwendo, som var min huvudhandledare under en lång period och som med sina djupa kunskaper, klarsynthet, kreativitet och stort tålamod vägledde mig i mina strävanden närhelst jag behövde. Carin Fredriksson, medförfattare till de två första studierna, som bidrog med kloka kunskaper om kvalitativ metod och som alltid funnits till hands för att rådfråga. Ann-Britt Ivarsson, huvudhandledare som trots många andra ansvarfulla och tidskrävande arbetsuppgifter alltid kommit med konstruktiv kritik och klargörande synpunkter som fört mitt avhandlingsarbete framåt, som nu till sist blivit denna bok. Marie Lidskog, som jag först fick som vän att dela doktorandlivets pröv-ningar med och senare som min bihandledare blivit en pålitlig diskussions-partner som vidgat mina vyer.


Seminarieledare, doktorander och lektorer, som bidragit med kunskap och deltagit i stimulerande diskussioner under doktorandseminarier. Nuvarande och tidigare kollegor, som stöttat mig på olika sätt genom åren och som haft överseseende med att jag inte alltid varit tillgänglig. Institutionen för hälsovetenskap och medicin, för ekonomiskt stöd under doktorandtiden. Birgitte Kolsung och Nina Nilsson, som varit till stor hjälp när det gäller administrativa frågor. Min syster Gunilla med familj och andra vänner, som har följt mig i både med- och motgångar. Min man Lasse, som hela tiden uppmuntrat mig och som tillsammans med våra barn Johan, Gustav och Ebba bidragit till aktiviteter som gett varda-gen andra dimensioner av mening - utan er hade jag inte varit här.


REFERENSER Agahi, N., Lennartsson, C., Österman, J. & Wånell, S-E. (2010). Sociala

relationer, social deltagande och hälsa bland äldre personer. So-cialmedicinsk tidskrift, nr. 3, ss. 175-181.

Agahi, N. & Parker, M.G. (2005). Are today’s older people more active

than their predecessors? Participation in leisure-time activities in Sweden in 1992 and 2002. Ageing & Society, vol. 25, ss. 925-941.

Agahi, N. & Parker, M.G. (2008). Leisure activities and mortality: Does

gender matter? Journal of Aging and Health, vol. 20, ss. 855-870. Agahi, N., Silverstein, M. & Parker, M.G. (2011). Late-life and earlier

participation in leisure activities: Their importance for survival among older persons. Activities, Adaptation & Aging, vol. 35, ss. 210-222.

Adams, K.B., Leibbrandt, S. & Moon, H. (2011). A critical review of the

literature on social and leisure activity and wellbeing in later life. Age-ing and Society, vol 31, ss. 683-712.

Agüero-Torres, H., Thomas, V., S., Winblad, B. & Fratiglioni, L. (2002).

The impact of somatic and cognitive disorders on the functional status of the elderly. Journal of Clinical Epidemiology, vol. 55, ss. 1007-1012.

Alexandersson, M. (1994). Den fenomenografiska forskningsansatsens

fokus. I Starrin, B. & Svensson, P-G. (red). Kvalitativ metod och veten-skapsteori. Lund: Studentlitteratur.

Andersson Svidén, G. & Borell, L. (1998). Experience of being occupied:

Some elderly people’s positive experiences of occupations at communi-ty-based activity centres. Scandinavian Journal of Occupational Ther-apy, vol. 5, ss. 133-139.

Avlund, K., Lund, R., Holstein, B.E. & Due, P. (2004). Social relations as

determinant of onset of disability in aging. Archives of Gerontology and Geriatrics, vol. 38, ss 85-99.

Baltes, M.M. & Silberbergs, S.B. (1994). ”The dynamics between depen-

cency and autonomy: Illustrations across the life span”, s 41-90, Featherman, D.L., Lerner, R.M. & Perlmutter, (eds.), Development and behavior. New Jersey & UK:Lawrence Erlbaum Ass.


Bandura, A. (1981). Self-referent thought: A developmental analysis of self-

efficacy. In Flavall, J.P. & Ross, L. (Eds.), Social cognitive develop-ment:Froniers and possible futures (pp. 200-237). New York: Cam-bridge University Press.

Barnard, A., Hollingum, C. & Hartfiel, B. (2006). Going on a journey:

understanding palliative care nursing. International Journal of Pallia-tive Nursing vol. 12, ss. 6-12.

Baker. K., Atlantis, E. & Sing, M.,A.,F. (2007). Systematic review. Multi-

modal exercise programs for older adults. Age and Ageing, vol. 36, ss. 375-381.

Bassuk, S., Glass, T. & Berkman, L. (1999) Social disengagement and inci-

dent cognitive decline in community-dwelling elderly persons. Annals of Intern Medicine, vol. 131, ss. 165-173.

Baltes, M.M. & Silberbergs, S.B. (1994). ”The dynamics between depen-

cency and autonomy: Illustrations across the life span”, s 41-90, Featherman, D.L., Lerner, R.M. & Perlmutter, (eds.), Development and behavior. New Jersey & UK:Lawrence Erlbaum Ass.

Bauman, A.,E. & Smith, B.J. (2000). Healthy ageing: what role can physi-

cal activity play? The Medical Journal of Australia, vol. 173, ss. 88-90. Baumgarten. M., Lebel, P., Laprise, H., Leclerc, C. & Quinn, C.

(2002).Outcomes, satisfaction and cost. Journal of Aging and Health, vol. 14, ss. 237-259.

Bendz, M., Castledine, G., Söderback, I., Carvalho, G. & Spountzi-Krepa,

D. (2002). Discharge of frail older people from acute hospitals across Europé. British Journal of Nursing, vol. 11, ss. 111-115.

Bentley, J., Meyer, J. & Kafetz, K. (2001). Assessing the outcomes of daily

hospital care for older people: A review of the literature. Quality in Aging, vol. 2, ss. 33-41.

Borell, L., Lilja, M., Andersson Sviden, G. & Sadlo, G. (2001). Occupa-

tions and signs of reduced hope. American Journal of Occupational Therapy, vol. 55, ss. 311-316.

Borgegård, L-E. & Fransson, U. (2000). Äldres boende och flyttningar:

Om valmöjligheter och behov. Institutet för bostads- och urbanforsk-ning. Uppsala universitet.


Brach, J.S., FitzGerald, S., Newman, A.B., Kelsey, S., Kulle,r L., Van Swea-

ringen, J.M. & Kriska, A.M. (2003). Physical activity and functional status in community-dwelling older women. Archives of Internal Med-icine, vol. 163, ss. 2565-2571.

Brock, K., Black, S., Cotton, S., Kennedy, G., Wilson, S. & Sutton, E.

(2009). Goal achievement in the six months after inpatient rehabilita-tion for stroke. Disability and rehabilitation, vol. 31, ss. 880-886.

Christiansen, C. & Townsed, E. (2011). Introduction to occupation. The

art and science of living. International edition. London, Pearson Edu-cation.

Clark, F., Stanley, P. A., Zemke, R., Jackson, J., Carlsson, M., Mandel, D.,

Hay, H., Josephson, K., Cherry, B., Hessel, C., Palmer, J. & Lipson, L. (1997). Occupational therapy for independent-living older adults. A randomized controlled trial. Journal of American Medical Association, vol. 278, ss. 1321-1326.

Codex – regler och riktlinjer för forskning. [Elektronisk]Uppsala: Centre

for Research and Bioethics (CBR) Uppsala university; 2000 (uppdate-rad 2010-03-09). Tillgänglig: http://codex.vr.se/index.shtml. [2012-09-03]

Cole, M. J. (2008). Client-centred groups. In Creek, J. & Lougher, L.

(Eds.), Occupational therapy and mental health (4th ed., pp. 316-331). Edinburgh: Churchill Livingstone.

Dabelko, H. & Zimmerman, J. A. (2008). Outcomes of adult day services

for participants: A conceptual model. Journal in Applied Gerontology, vol. 27, ss. 78-92.

Dabelko-Schoeny, H. & King, S. (2010). In their own words: Participants’

perceptions of the impact of adult day services. Journal of Gerontolog-ical Social Work, vol. 53, ss. 176-192.

Dahlgren, L-O. & Fallsberg, M. (1991). Phenomenography as a qualitative

approach in social pharmacy research. Journal of Social and Adminis-trative Pharmacy, vol. 8, ss. 150-156.

Dalton, C., Farrell, R., De Souza, A., Wujanto, E., McKenna-Slade, A.,

Thompson, S., Liu, C. & Greenwood, R. (2011). Patient inclusion in goal setting during early inpatient rehabilitation after acquired brain injury. Clinical Rehabilitation, vol. 26, ss. 165-173.

http://codex.vr.se/index.shtml


Downe-Wambolt, B. (1992). Content Analysis: Method, applications, and

issues. Health Care for Women International, vol. 13, ss. 313-321. Demers, L., Ska, B., Desrosiers, J., Alix, C. & Wolfson, C. (2004). Devel-

opment of a conceptual framework for the assessment of geriatric re-habilitation outcomes. Archives of Gerontology and Geriatrics, vol. 38, ss. 221-237.

Eklund, M. (1997). Therapeutic factors in occupational group therapy

identified by patients discharged from a psychiatric day centre and their significant others. Occupational Therapy International, vol. 4, ss. 200-214.

Eriksson, G., Tham, K. & Borg, J. (2006). Occupational gaps in everyday

life 1-4 years after acquired brain injury. Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 38, ss. 159-165.

Everad, K.M. (1999). The relationship between reasons for activity and

older adult well-being. The journal of Applied Gerontology, vol. 18, ss. 325-340).

Fields, N.L., Andersson, K.A. & Dabelko-Schoeny, H. (2012). The effec-

tiveness of adult day services for older adults: A review of the literature from 2000 to 2011. Journal of Applied Gerontology, publicerad online 4 june.

Forster, A., Young, J. & Langhorne, P. (1999). Systematic review of day

hospital care for elderly people. British Medical Journal, vol. 318, ss. 837-841.

Gage, M. & Polatajko, H. (1994). Enhancing occupational performance

through an understanding of perceived self-efficay. The American Journal of Occupational Therapy, vol. 48, ss. 452-461.

Gaugler, J.E. & Zarit, S.H. (2001). The effectiveness of adult day services

for disabled older people: Journal of Aging & Social Policy, vol. 12, ss. 23-47.

Glass, T.A., Mendes de Leon, C., Marottoli, R. A. & Berkman, L. F. (1999). Population based study of social and productive activities as predictors of survival among elderly Americans. British Medical Jour-nal, vol. 319, ss. 478-483.


Grill, E., Joisten, S., Swoboda, W. & Stucki, G. (2007). Early-stage im-pairments and limitations of functioning from the geriatric ICF core set as determinants of independent living in older patients after dis-charge from post-acute rehabilitation. Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 39, ss. 591-597.

Gustafsson, S., Eklund, K., Wilhelmson, K., Edberg, A-K., Johansson, B.,

Häggblom Kronlöf, G., Gosman_Hedström, G, & Dahlin-Ivanoff, S. (2012). Long-term outcome for ADL following the health promoting RCT-elderly persons in the risk zone. The Gerontologis, Advance Ac-cess, published August 30.

Haak, M., Fänge, A., Iwarsson, S. & Dahlin Ivanoff, S. (2007). Home as a

signification of independence and autonomy: Experiences among very old Swedish people. Scandinavian Journal of Occupational therapy, vol. 14, ss. 16-24.

Hammarström, G. & Torres, S. (2007). Beroende eller oberoende? En kva-

litativ studie av hur äldre hjälptagare ser på hjälp och stöd. Sociologisk forskning, vol. 1, ss.30-51.

Hammel, K. W. (2004). Dimensions of meaning in the occupations of daily

life. Canadian Journal of Occupational Therapy vol. 71, ss. 296-305).

Harwood, T.G. & Garry. T. (2003). An overview of content analysis. The

Marketing Review, vol. 3, ss. 479-498. Horgas, A. L., Wilms, H-U. & Baltes, M.M. (1998). Daily life in very old

age: everyday activities as expression of successful living. The Geron-tologis, vol. 38, ss. 556-568.

Hovbrandt, P., Fridlund, B. & Carlsson, G. (2007). Very old people’s ex-

perience of occupational performance outside the home: possibilities and limitations. Scandinavian journal of Occupational Therapy, vol. 14, ss. 77-85.

Häggblom-Kronlöf, G. & Sonn, U. (2005). Interests that occupy 86-year-

old persons living at home: Associations with functional ability, self-rated health and sociodemographic characteristics. Australian Occupa-tional Therapy Journal, vol. 53, ss. 196-204.

Häggblom-Kronlöf, G., Hultberg, J., Eriksson, B.G. & Sonn, U. (2007).

Experiences of daily occupations at 99 years of age. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, vol. 14, ss. 192-200.


Ivarsson, A-B. & Müllersdorf, M. (2008). An integrative review combined

with a semantic review to explore the meaning of Swedish terms com-patible with occupation, activity, doing and task. Scandinavian Journal of Occupational therapy, vol. 15, ss. 52-63.

Keysor, J.J. & Jette, A.M. (2001). Have we oversold the benefit of late-life

exercise? Journal of Gerontology: Medical Sciences, vol. 56 A, ss. M412-423.

Kielhofner, G. (2008). A model of human occupation: theory and applica-

tion. Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkens. Kielhofner, G. (2009). Conceptual foundations of occupational therapy

practice. 4:e uppl. Philadelphia, PA: F. A. Davis Company. Kus, S., Müller, M., Strobl, R. & Grill, E. (2011). Patients goals in post-

acute geriatric rehabilitation: goal attainment is an indicator for im-proved functioning. Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 43, ss. 156-161.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlittera-

tur. la Cour, K., Josephsson, S. & Luborsky, M. (2005). Creating connections

to life during life-threatening illness: Creative activity experienced by elderly people and occupational therapists. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, vol. 12, ss. 98-109.

Law, M., Cooper, B., Stewart, D., Rigby, P. & Letts, L. (1996) The person

environment occupational model. A transactive approach to occupa-tional persformance. Canadian Journal of Occupational Therapy, vol. 63, ss.9-23.

Law, M. & McMcoll, M.A. (2010). Interventions, effects, and outcomes in

occupational therapy: adults and older adults. Thorofare, N.J. :Slack, cop.

Laslett, P. (1989). A fresh map of life – the emergence of the third age.

London: Weidenfeld and Nicolson. Leveille, S. G., Guralnik, J. M., Ferrucci, L. & Langlois, J. A. (1999). Ag-

ing successfully until death in old age: Oppurtunities for increasing ac-tive life expectancy. American Journal of Epidemiology, vo.l 149, ss. 654-664.


Lincoln, Y. & Guba E (1985). Naturalistic inquiry. Bervery Hills, CA:

SAGE Publications. Lyons, M., Orozovic, N., Davis, J. & Newman, J. (2002). Doing-being-

becoming: Occupational experiences of persons with life-threatening illness: The American Journal of Occupational Therapy, vol. 56, ss. 285-295.

Marcus, B. H., Williams, D.M., Dubbert, P.M., Sallis. J.F., King, A.C.,

Yancey, A.Y., Franklin. B.A., Buchner, D.B., Daniels, S.R. & Claytor, R.P. (2006). Physical Activity intervention studies. What we know and what we need to know. A scientific statement from the America Heart Association Council on Nutrion, Physical Activity, and Metabolism (Subcommittee on Physical Activity); Council on Cardiovascular Dis-ease in the Young; and the Interdisciplinary Working Group on Quali-ty of Care and Outcomes Research. Circulation. Vol. 114, ss. 2739-2752.

Marton, F. & Booth, S. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur. McDonald, H., Dietrich, T., Townsend, A., Li, L.C., Cox, S. & Backman,

C. (2012). Exploring occupational disruption among women after on-set of rheumatoid arthritis. Arthritis Care & Research vol. 64, ss. 197-205.

Menec, V.H. (2003). The relation between everyday activities and success-

ful aging: a 6-year longitudinal study. Journal of Gerontology: Social Sciences vol. 58B, ss. 74-82.

Mercier, L., Audet, T., Hébert, R., Rochette, A. & Dubois, M-F. (2001). Impact of motor, cognitive, and perceptual disorders on ability to per-form activities of daily living after stroke. Stroke, vol. 32, ss. 2602-2608.

Mernitz, M.S. & McDermot, Y.A. (2004). Exercise and the elderly: A sci-entific Rationale for exercise prescription. Journal of Clinical Out-comes Management, vol. 11, ss. 106-116.

Mittrach, R., Grill, E., Walchner-Bonjean, M., Scheuringer, M., Boldt, C., Huber, O. & Stucki G. (2008). Goals of physiotherapy intervention can be described using the Internationale Classification of Functioning, Disability and Health. Physiotherapy, vol. 94, ss. 150-157.


Mollenkopf, H., Marcellini, F., Ruoppila, I., Széman, Z,, Tacken, M. & Wahl, H.W. (2004). European Journal of Ageing, vol. 1, ss. 45-53.

Mosey, A. C. (1986). Psychosocial components of occupational therapy. New York: Raven Press.

Müller, M., Strobl, R., & Grill, E. (2011). Goals of patients with rehabili-tation needs in acute hospitals: goal achievements is an indicator for improved functioning. Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 43, ss. 145-150.

Nilsson, I. & Nygård, L. (2003). Geriatric rehabilitation: Elderly clients’

experiences of pre-discharge occupational therapy group pro-gramme. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, vol. 10, ss. 107-117.

Nilsson, I., Löfgren, B., Fisher, A.G. & Bernspång, B. (2006). Focus on

leisure repertoire in the oldest old: the Umeå 85+ study. Journal of Applied Gerontology, vol. 25, ss. 391-405.

Paillard-Borg, S., Fratiglioni, L., Winblad, B. & Wang, H-X. (2009). Lei-

sure activities in late life in relation to dementia risk: principal compo-nent analysis. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, vol. 28, ss. 136-144.

Patton, M.Q. (2002). Qualitative Research & Evaluation Method. 3 uppl. London: Sage Publications.

Persson, D., Erlandsson, L-K., Eklund, M. & Iwarsson, S. (2001). Value

dimensions, meaning, and complexity in human occupation – a tenta-tive structure for analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, vol. 8, ss. 7-18.

Playford, E.D., Siegert, R., Levack,W. & Freeman J. (2009). Areas of con-

sensus and controversy about goal setting in rehabilitation: a confer-ence report. Clinical Rehabilitation vol. 23, ss. 334-344.

Polit, D.F. & Beck, T.C. (2011). Nursing research: Generating and as-

sessing evidence for nursing practice. 9:e uppl. Philadelphia: Wolter Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Polkinghorne, D.E. (1995). Narrative configuration in qualitative analysis.

International Journal of Qualitative Studies in Education, vol. 8, ss. 5-23.


Ptyushkin, P., Vidmar, G., Burger, H. & Marincek, CRT. (2010). Use of the International Classification of function, disability and health (ICF) in patients with traumatic brain injury. Brain Injury, vol. 24, ss. 1519-1527.

Reberio, K.L., Day, D.G., Semeniuk, B., O’Brian, M.C. & Wilson, B.

(2001). Northern initiative for social action: An occupational-based mental health program. The American Journal of Occupational Thera-py, vol. 55, ss. 493-500.

Rejeski, J.W. & Focht, B.C. 2002). Aging and physical disability: on inte-

grating group and individual counselling with the promotion of physi-cal activity. Exercise and Sport Sciences Reviews, vol. 30, ss. 166-170.

Rioux, L. (2005). The well-being of aging people living in their own

homes. Journal of Environmental Psychology, vol. 25, ss 231-243. Rizzuto, D., Orsini, N., Qui, C., Wang, H-X. & Fratiglioni, L. (2012).

Lifestyle, social factors, and survival after age 75: population based study. British Medical Journal, vol. 345:e5568, ss. 1-10.

Rydeskog, A., Frändin, K. & Hansson Scherman, M. (2005). Elderly peo-

ple’s experiences of resistance training. Advances in Physiotherapy, vol. 7, ss.162-169.

Rydwik, E. (2007). Effects of physical training on physical performance in

frail elderly people. Diss. Stockholm: Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Karolinska institutet.

Samulsson, L., Malmberg, B. & Hansson, J. (1998). Day care for elderly

people in Sweden: a national survey. Scandinavian Journal of Social Welfare, vol. 7, ss. 310-319.

Schwartz, R. (1992). Dagverksam – en kartläggning av dagverksamheter för äldre glömska, förvirrade och dementa i Stockholm. Stockholm: Stockholms socialtjänsts Forsknings- och utvecklingsbyrå (FoU-rapport 1992:8)

Silverstein, M. & Parker, M.G. (2002). Leisure activities and quality of life

among the oldest old in Sweden. Research on Aging, vol. 24, ss. 528-547.

Singh, M.A.F. (2002). Exercise comes of age: Rationale and recommenda-tions for a geriatric exercise prescription. Journal of Gerontology, vol. 57A, ss. M262-282.


Singleton, J.F. & Harvey, A. (1995). Stage of lifecycle and time spent in

activities. Journal of Occupational Science: Australia, vol. April 2, ss. 3-12.

Soberg, H.S., Finset, A., Roise, O. & Bautz-Holter, E. (2008). Journal of

Rehabilitation Medicine, vol. 40, ss. 340-346. Sommerfeld, D.K. & von Arbin, M.H. (2001). Disability test 10 days after

acute stroke to predict early discharge home in patients 65 years and older. Clinical rehabilitation, vol. 15, ss. 528-534.

Sjöström, B. & Dahlgren, L-O. (2002). Applying phenomenography in nursing research. Journal of Advanced Nursing vol. 40, ss. 339-45.

Socialstyrelsen. (1995). Dagverksamheter för äldre – en nationell kartlägg-ning. Stockholm, Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2003). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshin-der och hälsa. Svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2007). Vård och omsorg om äldre, lägesrapport 2006. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2009a). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrel-sen.

Socialstyrelsen. (2009b). Vård och omsorg av äldre, lägesrapport 2008. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2011). Äldre – vård och omsorg den 1 november 2011 – kommunala insatser enligt socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårds-lagen. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2012). Äldre – vård och omsorg den 1 april 2012 – Kom-munala insatser enligt socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdsla-gen. Stockholm: Socialstyrelsen.

Sonn, U. & Lundgren-Lindquist, B. (2004). The everyday life activities. I Steen B (red). To Become Old: H70: The Gerontological and Geriatric Population Studies in Göteborg, Sweden 1971-2002. Göteborg: De-partment of Geriatric Medicine, Sahlgrenska Academy at Göteborg University.


Spri. (1978). Dagsjukvård inom primärvården. Stockholm, Spri (Spri pub-likation S106).

Statistiska centralbyrån. (2003). Tid för vardagsliv: kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 och 2000/01. Stockholm, Statistiska central-byrån.

Statistiska centralbyrån. (2006). Äldres levnadsförhållanden: arbete, eko-

nomi, hälsa och sociala nätverk 1980-2003. Stockholm; Örebro, Stat-istiska centralbyrån.

Statistiska centralbyrån. (2012). Levnadsförhållanden rapport 123, Nu för

tiden. En undersökning om svenska folkets tidsanvändning 2010/11. Stockholm; Örebro, Statistiska centralbyrån.

Strain, L.A., Grabusic, C.C., Searle, M.S. & Dunn, N.J. (2002). Continu-

ing and ceasing leisure activities in later life: a longitudinal study. The Gerontologist, vol. 42, ss. 217-223.

Strong. S., Rigby, P., Stewart, D., Law, M., Letts, L. & Cooper, B. (1999).

Application of the Person-Environment-Occupation Model: a practical tool. Canadian Journal of Occupational Therapy vol. 66, ss. 122-133.

Townsend, E. & Polatajko, H. (2007). Enabling occupation II: Advancing

an occupational therapy vision for health, well-being, & justice through occupation. Ottawa, Ontario: CAOT Publications ACE.

Tse, T. & Howie, L. (2005). Adult day groups. Adressing older people´s

needs for activity and companionship. Australian Journal on Ageing, vol. 24, ss. 134-140.

Uljens, M. (1989). Fenomenografi – forskning om uppfattningar. Lund:

Studentlitteratur. van den Brink, C., Picavet, S., van den Bos, G., Giampaoli, S., Nissinen, A.

& Kromhout, D. (2005). Duration and intensity of physical activity and disability among European elderly men. Disability and Rehabilita-tion. vol. 27, ss. 341-347.

van de Port, I.G., Kwakkel, G., Schepers, V.P. & Lindeman, E. (2006).

Predicting mobility outcome one year after stroke: a propspective cohort study. Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 38, ss. 218-223.


Vik, K., Nygård, L. & Lilja, M. (2007). Perceived environmental influence on participation among older adults after home-based rehabilitation. Physical & Occupational Therapi in Geriatrics, vol. 25, ss.1-20.

Vita A.J, Terry, R.B., Hubert, H.B. & Fries, J.F. (1998). Aging, health risks, and cumulative disability: The New England Journal of Medi-cine, vol. 338, ss. 1035-1041.

Vogel, T., Brechat, P-H., Leprëtre, P-M., Kaltenbach, M., Berthel, M. & Lonsdorfer, J. (2009). Health benefits of physical activity in older pa-tients: a review. The International Journal of Clinical Practice, vol. 63, ss. 303 -320.

von Bondsorff, M.B., Leinonen, R., Kujala, U.M., Heikkinen, E., Törmäk-angas, T., Hirvensalo, M., Rasinaho, M., Karhula, S., Mänty M. & Rantanen, T. (2008). Effect of physical activity counselling on disabili-ty in older people: a 2-year randomized controlled trial. Journal oft he American Geriatrics Society, vol. 56, ss. 2188-2194.

Wade, D.T. (2009) Goal setting in rehabilitation: an overview of what, why and how. Clinical Rehabilitation, vol. 23, ss. 291-295.

Waltz, C.F., Strickland, O.L. & Lenz, E.R. (1991). Measurement in Nurs-ing Research 2. Uppl. Philadelphia, PA:FA Davis.

Wang, B.W., Ramey, D.R., Schettler, J.D., Hubert, H.B. & Fries, J.F. (2002). Postponed development of disability in elderly runners: a 13-year longitudinell study. Archives of Internal Medicin, vol. 162, ss. 2285-2294.

Wang, H.X., Karp, A., Winblad, B. & Fratiglioni, L. (2002). Late-life en-gagement in social and leisure activities is associated with a decreased risk of dementia: a longitudinal study from the Kungsholmen project. American Journal of Epidemiology, vol. 155, ss. 1081-1087.

Webster, D., & Schwartzberg, S. (1992). Patients’ perception of curative factors in occupational therapy groups. Occupational Therapy in Men-tal Health, vol. 12, ss. 3-25.

Wilcock, A. A. (1998). An occupational perspective of health. Thorofare, NJ: SLACK Incorporated.

Wilcock, A. A. (1999). Reflections on doing, being and becoming. Austral-ian Occupational Therapy Journal, vol. 46, ss. 1-11.


World Medical Association (1964/2008). Declaration of Helsinki: Ethical principles for medical research involving human subjects: [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/indexhtml.[2012-09-18].

Wressle, E., Öberg, B. & Henriksson, C. (1999). The rehabilitation process for the geriatric stroke patient – an exploratory study of goal setting and interventions. Disability and Rehabilitation, vol. 2, ss. 80-87.

Wressle, E., Eeg-Olofsson, A-M., Marcusson, J. & Henriksson, C. 2002.

Journal of Rehabilitation Medicine, vol. 34, ss. 5-11. Yalom, I. (1995). The theory and practice of group psychotherapy (4th

ed.). New York: Basic Books. Yeh, S.C., Liu, Y.Y. Influence of social support on cognitive function in the

elderly. BMC Health Services Research 2003, 3:9. [Elektronisk]. Till-gänglig: http://www.biomedcentral.com/1472-6963/3/9 [2012-08-24].

Publications in the series Örebro Studies in Care Sciences*

1. Gustafsson, Margareta (2003) Konsekvenser av en akut traumatisk handskada. En prospektiv studie av patientens situation under det första året efter olyckan. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

2. Jackson, Karin (2005) Att vara förälder till ett för tidigt fött barn – en prospektiv studie om upplevelsen av föräldraskap och möten med vården. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

3. Odencrants, Sigrid (2005) Måltidsrelaterade situationer och näringstillstånd ur patienters med kroniskt obstruktiv lungsjukdom och sjuksköterskors perspektiv. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

4. Göransson, Katarina (2005) Emergency department triage – a challenging task for Swedish emergency nurses. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

5. Eldh, Ann Catrine (2005) Patienters upplevelser av och uttryck för fenomenet delaktighet i hälso- och sjukvård. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

6. Florin, Jan (2005) Clinical judgement in nursing – a collaborative effort? Patient participation and nurses’ knowledge. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

7. Ekwall, Ewa (2006) Women’s Experiences of Primary and Recurrent Gynecological Cancer. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

8. Pettersson, Ingvor (2006) Significance of Assistive Devices in the Daily Life of Persons with Stroke and Their Spouses. Doktors avhandling/Doctoral thesis with focus on Occupational Therapy.

9. Carlsson, Eva (2006) Understanding persons with eating difficulties and communication impairment after stroke – patient experiences and methodological issues in qualitative interviews. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

10. Göransson, Katarina (2006) Registered nurse-led emergency department triage: organisation, allocation of acuity ratings and triage decision making. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

* Seriens namn var tidigare (nr 1–24) ”Örebro Studies in Caring Sciences”.

11. Eldh, Ann Catrine (2006) Patient participation – what it is and what it is not. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

12. Isaksson, Ann-Kristin (2007) Chronic sorrow and quality of life in patients with multiple sclerosis. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

13. Florin, Jan (2007) Patient participation in clinical decision making in nursing – a collaborative effort between patients and nurses. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

14. Johansson, Agneta (2007) Adolescents’ perspective on mental health and health-promoting dialogues. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

15. Frisk, Margot (2007) Asthma and respiratory symptoms related to the housing environment. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Occupational Therapy.

16. Forslund, Kerstin (2007) Challenges in prehospital emergency care – patient, spouse and personnel perspectives. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

17. Odencrants, Sigrid (2008) The complexity of nutritional status for persons with chronic obstructive pulmonary disease – a nursing challenge. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

18. Tollén, Anita (2008) Vardagen och förväntningar på dagrehabilitering – en studie i äldre personers uppfattningar. Vetenskaplig uppsats för licentiat examen/Academic essay.

19. Dwyer, Lise-Lotte (2008) Dignity in the end of life care – what does it mean to older people and staff in nursing homes? Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

20. Lidskog, Marie (2008) Learning with, from and about each other: Inter-professional education on a training ward in municipal care for older persons.Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

21. Tinnfält, Agneta (2008) Adolescents’ perspectives – on mental health, being at risk, and promoting initiatives. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Public Health.

22. Carlsson, Eva (2009) Communication about eating difficulties after stroke – from the perspectives of patients and professionals in health care. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

23. Källström Karlsson, Inga-Lill (2009) Att leva nära döden. Patienters och vårdpersonals erfarenheter inom hospicevård. Doktorsavhandling/Doctoral thesis with focus on Nursing.

24. Österlind, Jane (2009) När livsrummet krymper. Doktorsavhandling/ Doctoral thesis with focus on Nursing.

25. Liedström, Elisabeth (2009) Experiences of Chronic Sorrow and Quality of Life in Next of Kin of Patients with Multiple Sclerosis. Vetenskaplig uppsats för licentiatexamen/Academic essay.

26. Petersson, Pia (2009) Att göra abstrakta begrepp och komplexa situationer konkreta. En avhandling om deltagarbaserad aktionsforskning i svensk vård och omsorg.

Doktorsavhandling/ Doctoral thesis with focus on Nursing.

27. James, Inger (2010) Bakom rutinerna. Kunskap och omvårdnadspraxis i mänskliga gränssituationer. Doktorsavhandling/ Doctoral thesis with focus on Nursing.

28. Thoroddsen, Ásta (2010) The role of standardised nursing languages in representing nursing and supporting nurses as knowledge workers. Doktorsavhandling/ Doctoral thesis with focus on Nursing.

29. Pettersson, Camilla (2010) Parents’ Possibility to Prevent Underage Drinking. Studies of Parents, a Parental Support Program, and Adolescents in the Context of a National Program to Support NGOs. Doktorsavhandling/ Doctoral thesis with focus on Public Health.

30. Rydlo, Cecilia (2010) Fighting for the otherness. Student nurses’ lived experiences of growing in caring. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

31. Ek, Kristina (2010) Att leva med mycket svår kronisk obstruktiv lungsjukdom – ett liv i slowmotion. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

32. Fröding, Karin (2011) Public Health, Neighbourhood Development, and Participation. Research and Practice in four Swedish Partnership Cities. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

33. Kollén, Lena (2011) Dizziness, balance and rehabilitiation in vestibular disorders. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

34. Wallerstedt, Birgitta (2012) Utmaningar, utsatthet och stöd i palliativ vård utanför specialistenheter. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

35. Ewertzon, Mats (2012) Familjemedlem till person med psykossjukdom: bemötande och utanförskap i psykiatrisk vård. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

36. Fossum, Mariann (2012) Computerized Decision Support System in Nursing Homes. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

37. Henriksson, Anette (2012) A support group programme for family members: an intervention during ongoing palliative care. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

38. Hälleberg Nyman, Maria (2012) Urinary catheter policies for short-term bladder drainage in hip surgery patients. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

39. Thorstensson, Stina (2012) Professional support in childbearing, a challenging act of balance. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

40. Geidne, Susanna (2012) The Non-Governmental Organization as a Health promoting Setting. Examples from Alcohol Prevention Projects conducted in the Context of National Support to NGOs. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

41. Lidström Holmqvist, Kajsa (2012) Occupational therapy practice for clients with cognitive impairment following acquired brain injury – occupational therapists’ perspective. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

42. Tollén, Anita (2013): Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering. Doktorsavhandling/Doctoral thesis.

Documents

Äldre personers dagliga liv och betydelsen av ...oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:571919/SUMMARY01.pdf · Äldre personers dagliga liv och betydelsen av dagrehabilitering