1

SIGFRIDSSON

I KLARHET IMMA

GOTSALA 46

FOTOGRAFIER AV 1 SIGFRIDSSON

ALLA RTTIGHETER 1 SIGFRIDSSON

ISBN 978-91-979005-1-5 ISBN 978-91-979005-2-2

TRYCKT UPPLAGA E-BOK

DET TREDJE SRET

Tidigt, redan innan dagen mrkt mig igen,kommer det Frsta sret drivet ur mullenoch talar kyligt, i svala, ljusbrutna natten:

r vindslckta ljusen,kraste sorgvnnen du mtt.

de kvarlmnade spren i sankmarken

Det Andra sret, r om ndvrnen stpt,vernrt Alltets hopplst kldslagna famnoch har snart frbrukat all min srbarhet,nr in till Tiden och vaknar stndigt krkt:

Sorgen har spelat fr lnge p eget brdemed Livet upplagt vara ett flyktigt intet

(Gmda skeenden rotslagna i frskottrcker in hit sjlva det stllt fullskrivet)

Sista flagorna av mket skrapas ner

Kldens grepp har snart vridits rtt

Dr, ver tigande dunkletoch sklvande ljusfladdretstiger en skimran: Klarhet,Hemmet till det sista sret

R

Ville slumra nere i dalen invid mandeltrdens vrdiga blom

Klinga den alltid lngtade harpans toner

Men, blev ngon annan

nskade st fri i mrkgrn hstmark, renad frn levnadsrens hrda grin Leva och d fagert som ett hstlv

Men, r vid misstag vigd

Blev regnfall, kalla, kallande Vindar, liten till det, en kort vldoft innan dden,

likt slaget nssel,brutna citrusblad,

hstmarken efter nattregnen

Men, kan onekligen lska

nr ngot finns att lska

Det vill brista hr

mellan gruset och lvverket

Finner smst krlek

Den, vilken inte kan hittas

Hr duger mig icke svek, renaste krleken krnkt,

ruinernas klder eller egna viljans strvan drpt

r lagd ppnad, en ensamt oruttnad, i ppelkorgen lmnad fram till sorgerna r sllsamt hrt, s sllsamt mjlnad,

att bras ivg frn vergivna kvarnarna

Knner alla vajande sipporna Sol kysste; de fagert sloknande, redan slocknade, stllda, dr hjrtat buret nstan rckte och till er vgran aldrig varit saknade

r snrjd,slagen ner i slckande futtighet

r gmd,

med en onbar kallhamrad nd

r grmd,fylld med alla dagarnas intighet

r dimma hjd,

omsvept, tckt under svagad vilja

r lysande snn p frusna stammar i minnets nedbrnda skogar

r ett stilla nattmoln, upprest lvdoft,vilken aldrig finner Vrldarna igen

r inlst,kvarad dr blemmor lmnas

r min vinst bortst,

ryckt och svept i en klunk

Hller i Trdet ni vet br era blad medan vi bryter av grenarna

r detta.

r det ni aldrig kan knna

TILL SANNINGENS FRAGMENT

Det bittras

innan gryningen finner sin daggoch efter det att daggen druckits

(Kunde nd aldrig lindra ntterna drinne timmarna strcktes till srlan

medan facklorna omt skte efter Ljuset)

Livet skte (lmna mig)

medan solen stilla slckte sjrkenvid stillatigande rnnen ver bcken

Livet kommer (lska mig)

i vissheten,i violernas vajande skogsskuggor

I KLARHET IMMA

GLDJE! Smid hr i din styrka, var stndigt Viet dlaste vishet att famna

och ljuvande glittra, glimma, I KLARHET IMMA

SANNING! ran r all krlek, Livet segrat hgt och vrdigt genom ensamma hemligheter hllda blodet, I KLARHET IMMA

MAKTER! ppna vr Verklighet,

nu varsamt vidrr skyarnas ristade mylla och vaksamt lt oss stanna kvar, I KLARHET IMMA

FRIDLYST

Sknkte i ngra vrmande glimtar till rara minnenatt bra ivg, ynket bort frbi, hgna detta fridlysta,nnu f knna vtade sommarngarna smeka benen,fnga stiltjen invid den vita husknuten i mitt Kyrsta

Drmd,blir hrnere verallt kallad en drmd

En gmd,inuti tvekan; rstiderna hvar mig svunnen

Skymtar av Livet drjer kvar mot bittrande skarnetoch gstar gorna som om detta liv nnu var vid liv,som om en oknd imma hngde vid Livet vergivet,som vore mitt liv nnu kvar i Livet som mitt eget liv

Kldklart. En halvt avhakad trgrind gnisslar vind,ppnad in till en glmd grd vars rester kan skymtas

Lutad ver trlrar brddade med sttpotatis och mortter,doftande i fyllda kassar med mjliga pplen i farstukylanvilket rckte s lngt vintern frmdde sp sitt tillstnd

Frostslaget. Grusgngen glimmar sina skra isflak,smstenarna fastkilade i frusna sanden blnkte stilla

r snarad sorgvis, grtten, mildgd och mycket brckliglikt sista pplet lyst igenknd grenat kvar sin vintergrensynande rets skrd av hstlv vackert rullade i frosten

Str slut,ensamt kvar ofrstlld infr overklighetens rusk

Kliver upp lngs med den av trakten bortglmda kolmilanoch tnker p vnnernas svrd dragna frn kern nedanfr

Nedan mrkret,nylagda sndrivor i blbleka vinterkvllen

Bryggd eftersken:Dda stjrnors ngerklagan i natten

att under glimtvist drjande dagbrcken frbli Onbar

I NNU ETT HSTFALL

Drm mig i rnnkransade hstskogars dagrar dr skimmer fastnar invid sovande grden

medan en brckt imma famlar, lyfter Stiger

Och ett mjukt regn sveper Vrdkasen vser

Frdas dimhljdSnart det randas igen Igen

Vakar tassemark, leker med torrat lvrassel,ter mina tistlar noga och sknker leendennedan lidna dagarnas grdask skyar speglat

Och har ensam fastnat Dr Tiden stannat

De nstan obemrkta vgorna i bergsbckenlyssnar nr vid de ljuvande regnstnken,

ser skogen glesnas i sakta takt med Hstenoch visste att lven skulle falla hr Igen

Frdas dimhljd SprlstSnart det randas igen Igen

Nr ett arlat krr i sltt lvfllande,hrinne fr friden smekande mildra

Du, Hstmark, r Ddens vilsna jrtecken

Och strax hrdes Vinternattsvinden ropa

VINTERFLLD

Lter din nattsn gnistra

Stillar stormen medan isen snarar grenarna

Och det r vinterstilla

vid gransuset ovan flyktigt sjungande isar,vid tusentals frusna tjrnar i skogsglntor

Vinterflld,rimfrosten biter tag i grenverken

likt vi hr vra knarrande steg tystna

Lyssna.

Tyst nu snfall,

hr invid granen ter Vinterfgeln fr sitt liv medan Dden vill sga ngot om sorgerna:

Var den som blev fdd till sn i stndig t,den vrlden skyfamnat istrdda spillrors svaroch lmnade mig kvarad, hllbar likt trindsn, en s allenad, lmnande sorgen ver fel gravar

Vljer i trar ett dtt hjrta framfr ett sjukt

Sista synen mmar marken av blod och stenoch kisar ver denna s tunnsdda sknhetjrnntterna fryst fast inne i mrkrets sken

Vill ga mig intet bortom Frid, dvalans ndetid,vill ngot hgre viljornas lgor snt hr inbrnt

Vljer i trar ett levande hjrta fre ett dtt

REGNAD

Skurar ttnar skyarna, trs landskapet

Ett slagregn vter skogen, dansar , bjer blriset stllt upp mossade stenar och rnner ilar hr intill genom snren

Snavar rtter Skingrar sren

Dr! Solstrlefamnade vilda trdgmda bergomkransad demark, strker vad minnet lnge hgrat:

Gckat Verkligheten varit grenat

Det ligger en pil i regnet, skjuten,hitfrd, fastnad ett frsakat hjrta

Snd tystad, bittrad och levad Stannad.

Regnad i sj

ETT INSVEPT VINDSPR (MINNEN)

Bor i mina ord kommande minnen.

(Lever omsdd lnt till kerspke.)

Nr dimstrken nattligt med mig vandrat,frn skogar till krar sakta letat

dr bortslitna famntagen tmt hjrtat

(r en fredls, i smygande nare gmd,vertckt med nattlvens ntta bleknad)

dsligt,

dricker Kllan innan saknaden blir omistlig

Tar fram ett sista ensamstrt.

(Drar ner mkligt, vderbitet, vtt mull,in i ett dammigt ruckel nedanfr tallsen

dr sprucket ljus skr genom trspringorna)

Omrkligt,

insvepta vindspr kliver till med kylan

Och intet r mig lmnat kvar Ogripbart

ALLODJORD

Ser

mull fylla tyg

Hr

diken stilla sippra

Hasar det.

Vntar tre soldagar

Bryter nstat dunkel Sprickor

ppnar trumman Sprickor

Bottenfrusna kllor Sprickor

Gr facklad nattstig dr svartkldda fglar dansarmedan mnbetten smeker i en Vindkysst skrd

Lyfter,

trycker mark och berg hem till Gudablodet

REDAN SKER FROSTBETTEN

Str omgrdad dimma p grnsmarker gr ovan tersknkta, nattgmda, multnade lv

(Lossbrutna, fallna,

ven dessa fga saknade liv tnker uppstiga med vnda vrisflaken)

Nattsidan ttnar Den frlamande kylan fstas

Vren frdas inom, delar sitt vintergmda ddsbrd medan olkta sr river in min grnaste tomhetsskrd

Var hr, var hr,

var hr bakbunden en obebolig vrld av sorg och ktt dr bitterhrt sdd strddes t isarna att leva bortsttt och alltfr vernrt trcket; All ljuvhet och kthet dtt

Nattsidan ttnar Den frlamande kylan fstas

Och redan innan stunden fr sista hstsucken vaknar sker frostbetten stigarna till slutgiltiga vintermten

s snarlikt sommarblomstret byter av varandra i hagar innan Tiden funnit att ngarna plockats ned av Hsten

Kan blott drmma minnas gldje hr, stannas,

vara frdigsuckad av gryningar och skymningar, inse vissnandets villkor, stndigt oskedd, drjas, i sknhet skickat bort frn brjan till blomningar

Nattsidan ttnar Den frlamande kylan fstas

MER N KRLEK

Sllan tar futtiga orden om krleken levnad,men lmnar i trots kvar nya ruiner verallt.

Lyssna hit noga nu, ljelivet:Fel i skallen ger fel i gonen.Rtt i intet ger rtt till intet.Tig sedan vnligt trgkften.

Rd p rd skrifta svltande sddenordandes vishet stulen frn dumhetdri trttaste ord begvats futtighets likt russin visa vinrankans helhet

Vi vet fr vl att varit och haft r oss till fga hmtats behll alla era smutsiga, skeva och klenstpta ord,dr all ngrad krlek alltid tar sin vg hem till hatat

Hr skrattet t att likna ert msesidiga fneri vara vettoch finn er sedan att viljan att lra era fel saknas hr,likas att mer n krlek str inte gtat: Namnet bestr.

Ryck frn fstetatt renaste knslor har hr fr hrt begagnats,att fagraste slddret kryper fram fre fulaste!

Ryck frn fstet att lidandet och dden st allt nr!

Ta till fstetatt ran verglnser fattiga verlevnaden,

att endast Sanning ger oss verklig sknhet!

HMNDENS BREV

Var i ett sinne drjande,i enkelt nystade orsaker

inhyst ett ohjlpligt tomt rum:

Vntan.

De dragna; korten ligger tvingade och trstlsa,sllan riktigt dugliga, kvardrjda ett hrt och tiget

Ditlagda; taggarna fyller Stigen upp till Skyarnaoch hller sig glmda fr sinnesro och likgiltighet

Hugger in; mina skrik p fngstgroparnas sidoroch klarar labyrinterna genom att aldrig intrda

Skriver Hem; till Sanningenom bortglmda och trande Livsvillkoren:

Du krver mig till ensamvxt och hjrtlsheter,att orkeslst syna saknadens obotliga orsaker!

Se hr den frstende tolkaren av sin lngtanvilken aldrig fruktade knslor kunde d n mer

erknna sig stannat med vidppnade blickaroch sorgligen kan knslor nu inte trubbas neri det oskna tynandet framvxt till lidandet

medan verkan stndigt samlar simpla urskter.

Men,vill nd erbjudas en enda sklig morgondag

vilken hrnere vgrar lta snder redan klarlagt.

Allt r s dumtatt det endast med ord kan anses vishet vara.

LNGST UTE P EN HOLME

Lngst ute p en holme dr havet vter skrenstr kampen att skydda tankarna frn insynen

Mrkad ligger Stigen Mrkad ligger blicken

Brnner Orden.

Lyfter blicken,slagen den drar till marken att kvara

En vnls

ty mattat glitter r odugligt

En krleksls

ty putsat glitter r befngt

Rr senare vid dammet fallet destugegolvet,i lnat nattlger, sliten itu och famnande Intet

Mrkad ligger Grden Mrkad ligger skogen

Striden hugger.

Lyssnar,

hr stillheten vandra ver skogens insjnr solkattade mnan glnser i trrorna

Str lustdrpt, vacklar,i ljusan sommarnatt framfr inre skygga tankar

Drar t tyngder, hotar,i mrkan sommarnatt dr alla Svaren sig frgar

Slpad till Livet mrkt igenIn i klarhet och imma hlld

Hatet s starkt att det vgrar sig fsteatt ta strandhuggen nere vid de tio floderna

I NATTFROST DRAGET

Gmd i sista vintervistet kom Ddenlikt en spd och ursktande grterskaoch satt sig i frnimman, i viskanden:

Skte hr sjlva Livet till frnde,i det srbara, i ditt ensamt dende

Vi r en lmnad, skuggls storm,trycker vra trda ord mot mrkret,

pressar nattens timmar; lr oss frysa

(Blev dragen hit genom markerna i mrkretSlpades ver tidsavstndet, stenar och isar)

Och klden har blott min fagerhet i ordet,men tomheten;

har sin tomhet fastnad Vven

ATT TILL LIVET TIGGA

Kvar vid en lngtan stannades vra famntag kvar,i dda ord, tryckta mot kervtan att vgras gro

(Tar vr krlek ur irrgarnets svar p nattsvrtad mo)

Vra ljuvhetsstunder skte frgves efter sina fsten ty hrt vid ruelsen tnker hoppet oss hr ensamga

(Solkat och frdigtrt hjrtan i torften tvingats ligga)

Det r mig ett okrat hn att terspegla:

Att till Livet tigga

Har vntat,skimrat oss fast i stoftets hjlplshet,

vgrat ointagliga murarna, stllt livlek,befallt orens ovisa olust en ndlighet:

Att brytas hrt och gravas

Drjer hr

Lrd Dd:Livet smittat genom sitt trande

Har talat ljuvat rrt ett nra skimmer,samt; Vrdigt hatat

Kld,

lska vrt avsked

LIVSMAKT!

KOM VINDAR! STORMAR!

KOM LIVSMAKT! I BLOD FRN BLOD!

KOM TIDENS KRAFT ODENS MAKT!

GUDARNA R LIVETS OCH DDENS VILLKORSTNDIGT NRVARANDE OCH VERSTLLDA!

T FRNDESKMDA VMJELSERNA NEKA TALAN!

VRK BORT GMT I DRM OCH ARLAT TILL INTET!

LT SANNINGEN STUMMA DUNKEL OCH TVEKAN!

VIET GER ENSAMT MIDGRD OCH VIGER IN LIVET!

STRIDEN SLITER DREVAR FRAM SLUTGILTIG HMNDOCH BLODET BLTER BARKEN RINNER RTTA SPR!

VI DLAR HR SANNINGEN, RAN OCH RTTEN!

VI TAR HEM KRLEKEN, FRIHETEN OCH MAKTEN!

LAGEN R ATT VI SKA BLI DET VI R!

KOM TIDENS KRAFT ODENS MAKT!

KOM LIVSMAKT! I BLOD FRN BLOD!

KOM VINDAR! STORMAR!

VNTAD

Vaknar i stunden d dimman klttrar bergen

Skriver tre ord: Inte ett ord p multnande sprda lven kastvinden rrt

Skyndar fram, upp, nra intill mandelbloms ny,pfyller lugnet och lmnar av ngra gldjetrarvilka snart rinner mig bort s fort mot vrldenatt missade stunder av sknhet tar sorg i dagar

rnarna och korparna fljer genom dalgngenhem till hur Vind smekt molnen en aning Hem

Hr ovan kamomilltckta stigarnas vindlingarhmtas Fridstigen lngt bort frn srens smdare

Hll mig stndigt vntad, nrvarande och saknad,gandes minnen vrdiga att lmnas ostrda;

fortstta hruppe blomma stt ven efter min dd

Skiftar Flyttar synen mellan Ljuset och mrkrets tersken

Natten har slitit sig, snder krleksord till Universum igen, kyssande stjrnornas gon mjukt, mt, frutan tvekan kvar

VINDSIDOR

Lever blott i mina hstlv, vattendrag och moln,som en kysst skrd draget av lngtans tystnade lftenoch som ett ovilligt tigget, hrt nattblommat och slitet

Skogen solstrimmade (Drmd i Livets Vindsnara),medan regnet lutade i lngsamma, tvekande steg

(Ser tinandet, hektiskt droppande under vrsolens makt)

I stenl kommer snart violerna stllas hgnade hr igenoch sedan blekna, skyggt slokna, under nattstrckorna

(Nog om det.)

Stegade upp en dagsled och hann bli vacker med skymningenoch nr sedan regnet varsamt somnade trtt intill gryningennedan rfsande skogstopparna under de grsprckta skyarnasgs vrmarken hemvnda till att kargt (och sakta) dricka t

Blickade milsvida omkring ver halvt snflckade kullarnadr frade krar stod stilla likt frysta, stannade havsvgor,medan Vindarna slog, tog fart frn fyra sidor, sen pltsligt!:I precis rtt stund bryter sig strlar av Solen in ver trakten

Vrljuva ljuset tndes fljsamt (Vrmde i fjolrsgrset)och sm skuggor blddrade sig kvickt ver bck och

Har gonsmekt barrbddade markers allra fagraste dagarinnan nattliga sjrken stigit runt mjukaste skogsskuggor

Nedan regngranars droppande hlsat synen blygaste blom,tillsammans med regnen slitits ner med brustnaste grenar

Tliga grdan p rara skogstegar, var kvar.

GLNTAD

Ses, ta nu stigen fram Kom och bli glntad!

Glntade tagna frn oron, minda glittrat bckvatten,hinner vi fram, binder hit, dagbrckets ny!

Vandrade fridfyllda med stkrva stenstesmaken

kliver fasta gryningssteg p dagglskad stig!

Hnryckta!

Vi lirkar regeln av till snrskogarnas gmstllen,kvistar ntligt ur detta druckna lidande framrckt ty Gldjen vill infr Livet irrblossas alltfr kvickt!

lskande

hjer milt slitna blickar att vrstlla vr trda,sknjer skogsstilla suset nras rent av detta ljus

Skynda frden, fort kl, kransa oss i levande prakt!

Viskande

i kanten av denna glnta ger Sanningen skt sitt svarintill dovt grnt, ett mjukt svalt, lvjad fager begrelse beskrt med rikaste brblomstens renaste frlskelse!

Vi stegar glntade fram, rinner kllade upp, kom hit, tyst,ty snart r blomningen frbi och ren har oss frdigkysst!

P ROSTCKTA SNARORNAS STIG

Ogrsknippen att fngaNsslor att ta

Bindlar att braMurar att riva

Livet att gallra

I drucket raglande efter minsta rtt att hlla lskatsker drhusen stndigt efter det allra sundaste

medan slddret ligger frnvnt med rtt pple trynat

Osluga bken Krken,bkande i bortbytbara Intet,

vnder om,ej olikt stinkande och blngande kossor

Och svrmodets sm skulor ser goda ut i mrkrets vrmedan finaste drggen nffar loss till lallande drvisor

Fnarna krver att jmlika varandra till livet lngst neri trevande efter billiga tankesmycken och livsbagatellerMissvxter letas fram: Meningslsa krassa erfarenheterMen, orent kvarstr vara Gldjens sllsyntaste gster

Ogrsknippen att kastaNsslor att odla

Bindlar att brnnaMurar att resa

Livet att gallra

FRN EN ENSAM NATTSTORM

Taggrivna dr lkte irrgngar fr mnga gngermedan gckande boten strtt in hela otyget

Grmelsen, tillsagd vara frbi, lyssnar dvslaget.

Levde alltfr dyrt fr olskat, missaktat och onskat,och om det var tillrckligt eller intet gr nu detsamma

ty olevt r att fredra;nr stndigt nra r lgre n Intet

S litet blev mitt liv att ytlig sknhet r Livetoch finner mig intet tydligare att hmta hri

S stort r mitt liv att inre ven blir sitt yttrevilket finner sig intet tydligare att lmna hri

Dden nrmar sig, s frbannat oersttligt,den sjlvklart slutgiltigt objliga Vljaren

r redan hr, omttligt kr i allt kallat Livet

ULTIMATUM

! Ni s lttkpta, maktlsa och skndade,infngade skabbade med olusten fastnade,tmda p rttigheter; Ndtvunget trasade!

Ni

Ni! Bortglmda kvar i ett slitet och skmtNi! gonsltt drnkta i stndig kvicksand

Ni sprlst lmnade vara handfallna,ni smutsigt veka och ringa, lyss ett slag!

Lnge nog har nskat letats nere hos onskatmedan inbillningar vittjats tmda p gldjendr falskt funnet tnkvrt kvlja otnkt tycktoch anstrngt spillt kraft p ynkliga behoven

Blott misantroper klarar lska vad vr vrld blivitmedan frntagna och krossade lften har mortlatsty ogrset sjlvt har trngts i trst efter vrt blod,omkring, och nere, p de smittade kllornas plats

Och f vgar nska litet mer n duga till krk

Det r mig nd bitande bittert att brytamed det snderslagna samhllets slagnadr lytta och yrande krva Livet lytt vara

Nppeligen.

SOM SLITET SKUGGSPEL

Inlyssnar.

Minns ldrade skogsglansenRegnstnkta mnstren

Vta lven famnande marken

Smyger norrnatt.

Vandrar stigarna, lr ordls hllbarhet,genom mnens mlande skogsskuggorver npen tystnad och vissen lvjord

Kvar. Nu i gryning utan ord.

Str invid skogsbrynet som en hemlighet,som trttnat och misslyckat blnkt brtedr sorgerna alltid sitter i tillflligt fruset

terstr nd. Fastnad.

r vergivet famnad,alldeles fr hrt frnryckt slitande ovisshetoaktat min vna smultrontid villigt terkomoch stllde sig lngst bort frn verfldighet

Frihet?

Drjdes under lskvrt seglande valkmolnenmedan betagande backsmultronen i lummet

stod hjlplst fagrade i vdjande efter glmska

Nd.

Lindring: Liv och dd.

TOMFRAN

Har i vintertrtt leda trtnkt,omsluten en dende mans klder

fastnat fryst kda i stammens bark

Har lagt vinterljuset i natthljd yrsn,blivit sllsam molnbrare, klarhets gta,

ledande utrotare av skenlivets skenkrlek

Har instngd fastnat en alltfr hrdande levnaddr ngot orrt, oflckat, stndigt stllt sig kvarlikt en outsgbarhet; att alltid frvgras ruttnad

En tomfra tar orkeslsa spjrn in till intigheten

Har vaskat tankedern och gripit tag i klarsynen,nmnt vindslitna rens irrfrd, smyckat suckandet

Ligger kvar ett tag Ett tystat snderfallblott erknd synlig fr seende

Objudna iglar dricker,fetmar p ordlidandet i detta sista liv

Avstena mig Livets der

Frsk nu sra den som r dd.

SPRICKORNA

Tnker mig ta rtag mellan kerarnaoch fara orrd frbi;

i vrnls frd fram till en ny gryning

Kvarhllenmedan de skrivna molnen ttnar synen

har frdigblnkt vishet grusats och slocknats

Kvar inom saknade framtider nr minnen sndrats

*

r fragment att sammanfogaTrdslitna skygglapparna att kasta

En undangmd stigfinnares ldrade hjrta

Vi eller Ni,ndgade gulla med lidandet fr dess fulhets skull

Vi, har lidit nog,runnit i renaste klldern

t andra

Otillrckligheten har gvat mer n tillrckligtnr Dden bitvis fngat oss livsmrkta

fr lnge

Har sprat frustrationerna; sjlva tillstndet,stter i hjrtan ett rep att snara skabben med

Du vet, var s hjrtsvulten, tvingad fagra gat,verdosera sknheten i en sndertrasad vrlddr djurlivet nu r stllt eftertraktat att uppn

Du,det mste komma fram vackerdagar hitin snart

Tala.

MIDVINTERNS NDESTEN

Mrkret har gmt mina stigar

Finner inte Verkligheten vid liv hr

rren, mycket nmnt, alltfr vl inne r

(Tnder nattlyktan och trampar ovan skaren)

Betalade lngt mer n livets vrdenoch r driven tusentals r in i Dden

Mitt namn: Makternas frsta resta ndesten

Kalken hmtade mig ter lmnad ur Kllanhit sorg och flykt ensamt fann mig att levas

Vallas genom framstllda misslyckanden att timra,fastvrkta minnen dr nekat Vrldarna blivit sakatmedan dagarnas bett rknat sig kvar sammanbitettills vgran tvingades hit; Till ett slutgiltigt rmnat

Tjnta smdare sena till nyttiga gravfamningarnagldjas ver sin stulna, ofrtjnta ldrade storhet,

och klungande upp gaveln sitter tallricksslickarnamedan Midgrd ruttnat, stelnat, till meningslshet

Satta tryggbnkade glor lmskt denna vntan itu,tigga krt vad redbart varit till Vrldarna vrt

och nskar min nrvaro att bitas lst och futtigt,krvt och slutligt spotta smittorna in efter betten

Ristar bergfast att gjort s blir Tiden.

Vet att Sanningen r min gravhg.

Vet nu eller aldrig.

(Slcker nattlyktan och kliver genom skaren)

_GoBack