Sannakajsa Velmala De mest betydande vampskadegörarna på gran och tall

© Luonnonvarakeskus © Luonnonvarakeskus

Rottickor, honungsskivlingar, blödskinn och andra vanliga

svammpsjukdomar

Heli Viiri, Tuula Piri, Juha Kaitera, Sannakajsa Velmala

De mest betydande

svampskadegörarna

på gran och tall

© Luonnonvarakeskus 2 13.3.2017

Rottickorna (Heterobasidion annosum -gruppen)

• Förekommer i barrskogar på nordliga halvklotet, dock inte på

permafrostområdet

• En artgrupp med tre olika arter i Europa

• I Finland förekommer granens rotröta och tallens rotröta

© Asiegbu et al. 2005. Mol Plant Path 6:395-409

© Luonnonvarakeskus

Rottickorna

• Sjukdomen smittar vanligen

när marken är ofrusen till

färska stubbar och körskador

via sporer som sprids genom

luften

• Svampmycelet växer från ett

träd till ett annat via

rotkontakterna som finns

mellan träden


Tallens rotticka (Heterobasidion annosum s.s.)

4

• Tallrottickan har blivit vanligare även i

västra och mellersta delen av Finland

orsakar skador för 5 miljoner euro årligen

• Dödar tallar i grupper

• Tallar av alla åldrar och storlekar är utsatta

• På torra tallmoar där man inte kan byta

trädslag en kronisk sjukdom på

växtplatsen

Foto T.Piri

Foto T.Piri


Fruktkroppar av tallens rotröta

5 13.3.2017

Foto: T.Piri Foto: T.Piri


Tallen förhindrar mycelet att växa uppåt

i stammen genom att producera kåda

Tallens rotröta kan identifieras

först efter fällningen i stubbens

kåd- och rötfläckar

6 13.3.2017

Foto: T: Piri

Foto: T: Piri

Foto: T: Piri


Tallens rotröta även på torvmark

År 2016 de första

observationerna

i tallbestånd på torvmo i

södra Finland (Eura,

Yläne, Multia)

7 13.3.2017 Teppo Tutkija

Foto: Timo Silver Finlands skogscentral


Granens rotticka (Heterobasidion parviporum)

• Granrottickan är vanligare än tallrottickan

och sprider sig norrut

• Granrotticka orsakar skador för cirka 40

miljoner euro varje år

• Fruktkroppen vid basen av trädet, i

trädroten, ofta gömd i mosstäcket

• Ovansidan av fruktkroppen smutsigt brun,

undersidan med rören gräddfärgad eller

ljusbrun, platt

• Tickorna är av varierande storlek och

form, svårt att skilja på arterna enbart

utifrån tickan.

8

Foto: Heli Viiri


Rotröteskador på gran

• Orsakas av granens rotröta

(90%) och tallens rotröta (10%)

• I rötningen sönderfaller både

cellulosa och lignin

• Ofta en violett ring runt det

rötskadade området (bilden)

• Vanligen sträcker sig rötan till en

höjd på 3-6 m, ibland 10-12 m

• Rötan växer inne i stammen

i medeltal 20 cm/år

• I granens kärnved kan rötan

växa i åratal, till och med

i tiotals år

9

Foto: Metla © Luke/Metla


Att identifiera rotrötan i granbestånd

• Granbeståndet ofta till synes i gott skick trots rotrötan →

rötan kommer fram först vid avverkningen

• Tecken på långt hunnen röta:

– Kåda rinner längs stammen

– Kronan är utglesad

– Höjdtillväxten avtar

– Vindfällen

– I slutskedet blir det försvagade trädet utsatt för angrepp

av insekter

10 13.3.2017


Bekämpning av rotticka:

• Försök skydda ett friskt bestånd av gran eller tall mot smitta

av rottickan vid avverkningar, annars svårt att få växtplatsen

frisk igen

• Vinteravverkning, förhandsbekämpning med

bekämpningsmedel vid sommaravverkning, minimiantal

gallringar

• Byt trädslag efter slutavverkningen om möjligt

11


Trädens resistens mot rotröta:

• Tallen resistent mot granens rotröta

• som planta är tallen utsatt när den växer nära en

rötskadad granstubbe

• Granen utsatt både för granens och tallens rotröta

• Lärken utsatt både för granens och tallens rotröta

• Lövträden som rena bestånd resistenta både mot granens

och tallens rotröta

• Lövträden som blandträd i ett tallbestånd angripet av

rotröta är utsatta

• Aspen är mest resistent

12 13.3.2017


Utbredningsområdena för

granens och tallens rotticka

13 13.3.2017

Rekommendation

att bekämpa

granens rotröta på

hela granens

utbredningsområde

både på

mineralmark och

torvmark

Bekämpning av

tallens rotröta

rekommenderas på

mineralmark söder

om Lapplands

landskap

©Råd i god skogsvård, TAPIO


När inleda stubbehandlingen på våren och

när sluta på hösten?

• Rotrötan ska bekämpas från början av maj till slutet av

november enligt lagen om bekämpning av skogsskador

• Avgränsning gällande lufttemperaturen (Statsrådets förordning

264/2016):

Man behöver inte bekämpa rotrötan på riskområdet om:

1) den termiska vegetationsperioden inte har börjat

2) temperaturen ligger under 0°C under avverkningsdygnet

3) hela marken är snötäckt eller

4) temperaturen i den kommun där den skog där avverkningen

sker har varit under -10 °C i tre veckor före avverkningen

det lönar sig att inleda stubbehandlingen genast när

växtperioden börjar (ofta redan i april)

Även om temperaturen har varit under 0 fortsätter smittorisken

om dagstemperaturerna är höga

14 13.3.2017

Riskområden för

spridning av

granens och

tallens rotröta är

södra och

mellersta Finland (Regionindelningen enligt skogslagen)

© Skogscentralen


Hur minimera risken för rotröta vid

sommaravverkning?

Stubbehandling

Lagstadgad

ska fylla kvalitetskriterierna

vid behov i röjning av plantbestånd (naturligt uppkomna och

sådda tallbestånd) Röjning i ett tidigt skede: Ju mindre stubbar desto mindre smittorisk

Fördel med blandbestånd; ingen smittoriksk i gallringsstubbar av lövträd

även i energivedsgallringar (Ø < 10 cm).

också i tallbestånd på torvmark

även i norra Finland för att undvika spridning av granens rotröta

på våren genast när den termiska växtperioden börjar. På hösten

lönar det sig att skjuta upp avverkningen tills dagstemperaturen

stannar under +5 °C och det är köld på natten

15


Ureapreparat

• Lösningens ureahalt 300-330 g/l

beroende på produkt. PS-kantosuoja-2, Urea-kantokate,

Moto-urea, Teknokem kantosuoja

• Urean hydroliseras på snittytan,

det höjer pH-värdet så mycket att

rottickan inte kan gro

• Skyddszonen mot vattendrag 10 m

• Starka ureastänk kan döda växter

runt stubbarna och ändra på

stubbarnas svamparter

• Blandningen färdig att använda

• Hållbarhet 10 månader

• Tål -7 köldgrader utan att frysa

16 13.3.2017

© Markku Mäkelä


Pergamentsvampspreparat

(Phlebiopsis gigantea)

• Rotstop® SC är ett biologiskt preparat som

innehåller sporer av pergamentsvamp

• Pergamentsvampen konkurrerar med

rottickan om samma resurser. Vinnaren är

den svamp som först hinner till den färska

snittytan

• Pergamentsvampen växer fort och sprider

sig till stubbens rötter

• Har inga kortvariga eller lånvariga negativa

effekter på miljön

• Kräver omsorgsfull hantering (temperatur,

renhet)

Behandlingsvätskan ska förnyasmed

högst 36 timmars intervall

17 13.3.2017 Teppo Tutkija

Pergamentsvampen har

hunnit erövra stubben före

rottickan.

Orangebrun röta orsakad

av pergamentsvamp i en

tallstubbe.

© Kari Korhonen

© Tuula Piri


Att förnya rötskadad gran med gran

1) Om beståndet är rötskadat är också underväxten besmittad

och det lönar sig inte att använda den i förnyelsen

Rotrötan växer långsamt i underväxtgranarna och syns

inte i fällningen trots att rötterna är angripna

2) Rotrötan sprider sig till de planterade granarna

huvudsakligen via rötskadade stubbar. På områden med röta

ska granplantorna planteras 3 m från stubbarna

3) Stubbtäkt kan i viss mån minska spridningen av rotröta till

följande generation, men förhindrar inte smittan helt

4) Hyggesbränning minskar spridningen av rotröta men lämpar

sig sällan för granskog

5) Viktigt att bekämpa ny smitta av rottickan; vinteravverkning

eller stubbehandling under den tid rottickan sprider sporer

18


Risken för rotröta ökar när klimatet blir

varmare

• Avverkningarna ökar

under den tid marken är

ofrusen

Över 40% av

averkningarna i maj-

oktober när sporer

sprids

över 60% när

marken är ofrusen

• Granbestånden blir äldre

• Hyggesbränning och

stubbtäkt löser inte

rotröte- problemet

19


Honungsskivlingar i Finland Armillaria mellea, A. cepistipes, A. ostoyae

• Honungsskivlingar rötar både barrträd och lövträd

• Sprider sig som sporer och lokalt med hjälp av svarta

bandformade mycelrester (ritsomorfer)

• svampen finns överallt i skogsmarken och kan inte utrotas

från beståndet

• Orsakar kraftigt kådflöde vid stambasen

• Angriper rötterna på försvagade träd

via stamskador

försvagade träd, tätt vitt mycel mellan barken och veden

• Vanlig honungsskivling och finfjällig honungsskivling Orsakar rotröta på gran, 5-10 % av rotrötan

Kan röta kärnveden helt → ihålig röta, stiger inte högt upp i

stammen

Orsakar ofta rötan tillsammans med granens rotticka

• Mörkfjällig honungsskivling Dödar tallplantor längs Stängselåsen (Salpausselät: Hangö udd

- Luumäki)

20 13.3.2017

© Jouni Väkevä

© Jouni Väkevä

© Kari Korhonen

© Kari Korhonen


Klimatförändringen gagnar honungsskivlingarna

• Torka, för mycket fukt och skuggighet utsätter träden för

honungsskivlingar

• År 2008 konstaterades i södra Finland vid kusten träd som

honungsskivlingen dödat på torra växtplatser

– Orsaken är sannolikt torkan somrarna 2002 och 2006

• Honungsskivlingen är svår att bekämpa för den sprider sig i

skogsmarken med hjälp av ritsomorfer

• Skadorna kan begränsas genom att man håller bestånden

livskraftiga: ett lämpligt trädslag av lämplig härkomst för

växtplatsen och gallringar i tid

21 13.3.2017


Blödskinn Stereum sanguinolentum

• Orsakar ungefär 5 % av granens rotröta

• Allmän i skadade barrträd

• Växer snabbt i granens kärnved och

förstör ofta hela stammen

• Sprider sig inte vegetativt till

närstående träd eller till följande

trädgeneration

• I ett varmare klimat blir

drivningsförhållandena sämre →

skadorna och blödskinnsrötan ökar

22 13.3.2017

© Kari Korhonen


Tallens knopp- och grentorka

Gremmeniella abietina

• På olika arter av tall, gran och lärk i Finland i hela landet

• Knoppen död (kådig)

• Barren blir först bruna med början från basen och böjer sig

paraplyaktigt neråt (paraplysjuka)

• Barren senare gråaktiga och sitter löst i toppen

• Toppskottet börjar inte växa, cellerna invid knoppen har

dött

• Sår och stambyten i träd av alla åldrar, veden är gulaktig

• Orsakad av sporsäckssvampen som har en två-årig

livscykel, är mycket vanlig i plantskolor

• Fukt och djup snö gynnar svampen

23 13.3.2017

© Timo Kurkela


Riskfaktorer och bekämpning av knopp- och

grentorkan

• Regnväder gynnar svampens utveckling och spridningen av sporer

och smitta

• Mikroklimatet i viktigt: Fukt och frost gynnar svampen och därför är

sjukdomen mycket vanlig i norra Finland

• Rätt härkomst för plantan är viktig: sydliga provenienser fortsätter att

växa sent på hösten och är känsliga för knopp- och grentorkan

• Symtomen syns inte på plantor i vila utan först när de börjar växa på

våren

• Skadan kan leda till att plantskogen blir i underproduktion och att det

inte lönar sig att låta den växa vidare

• Minskar höjdtillväxten och orsakar tekniska fel

Vid skogsodling ska man undvika tall på utsatta områden (fuktiga

sänkor)

Undvik att flytta provenienser från söder till norr

24 13.3.2017


Klimatförändringens eventuella inverkan

på knopp- och grentorkan

• När snötäcket blir tunnare kan det minska risken för knopp-

och grentorka i norr

• Epidemier förutsätter växling mellan svala och fuktiga

växtperioder tillsammans med milda vintrar: när milda vintrar

blir vanligare gynnar det svampens tillväxt under viloperioden

• I mellersta Sverige epidemier av 1999 och 2001 i 30-60- åriga

tallbestånd, fortsatte till 2004

Orsaken var fuktiga och svala somrar som i kombination

med milda vintrar gynnade spridningen av sporer under

växtperioden och tillväxten i skotten under viloperioden

25 13.3.2017


Andra svampsjukdomar på gran och tall

• Knäckesjukan Melampsora pinitorquaon (Skadegörare på

plantor, Marja Poteri)

• Skvattramrost Chrysomyxa ledi

• Tallens gråbarrsjuka Hendersonia acicola

• Törskate Cronartium flaccidum och Peridermium pini

26 13.3.2017

Education

Sannakajsa Velmala De mest betydande vampskadegörarna på gran och tall