SRF Perspektiv nummer 4 2017Tidning för Synskadades RiksförbundOmslag: Patrik OlssonFoto: Therese Selén

Rubriker på omslaget: Att flytta från Eslöv till Wien – hur funkar det?Så kryddar du maten med ljudLivsfarlig vidskeplighet i TanzaniaBlev blind av sin diabetes - Patriks väg tillbakaSyntolkning av omslagsbilden: En man sitter på knä, blundar och kramar sin ledarhund, en gul labrador. Mannen har kort brunt hår skägg, och svart linne. Armarna är muskulösa och tatuerade. I bakgrunden syns gröna träd och buskar.

INNEHÅLL #4:2017

Redaktörens textAktuelltBlev blind av sin diabetesTräning, hälsosam kost och bönor förändrade Patrik Olssons liv.Ny Sifo-undersökningMånga SRF-medlemmar surfar inte på nätet.Jiu-jitsu i SollentunaNy sport för synskadadeAlbinism i TanzaniaDe vill slå hål på vidskepliga myter och kämpar för en rättvisare värld.Mat som låterHur maten låter påverkar smakenFlyttade från Eslöv till WienOm att börja ett nytt liv i ett nytt landSigneratMaria Thorstensson om friheten att kunna resa självBad och busSommarens läger på TvetagårdenInför kongressenHär presenteras styrelsekandidaternaKongressen radiosändsMin åsiktSRF-svepetSista ordetAnnonser

SRF-Annonser

Redaktionsruta

Redaktörens text:

Kämpaglöd som smittar av sigNy höst, ny termin och kanske dags för en ny vana? Men man behöver ju inspiration först. Jag åkte ner till Halmstad för att träffa Patrik Olsson. Överst på hans prioriteringslista finns hälsa och välbefinnande. Han tar hjälp av träning, nyttig kost, bönor och en frihet att uttrycka sig – oavsett om det handlar om att få igång ett dansgolv eller tatuera symboler på huden. Minst sagt inspirerande! Läs mer på sidorna 8–11.Tidigare i somras fick jag chansen att följa med SRF till Tanzania. Många spännande möten blev det med människor som i stort sett jobbar med samma frågor som vi i Sverige. Bara under lite andra förutsättningar. Vi träffade de som kämpar varje dag för att personer med albinism ska leva ett säkrare och rättvisare liv. Utsattheten som många där upplever går inte att föreställa sig, men det var fascinerande att se hur de varje dag når lite längre i sin kamp. Läs mer på sidorna 14–18.Den här gången bjuder vi på ett extra tjockt nummer och passar på att ladda upp inför kongressen i oktober. PS. Glöm inte att gilla Perspektiv på Facebook!

Therese Selén, redaktörtherese.selen@srf.nu

Syntolkning: Tecknat porträtt i svartvitt på Therese som har ljust hår och glasögon.

AKTUELLT

30 ledande ögonforskare delar på tre miljoner kronor från Ögonfonden. Forskningsbidragen delas ut på Ögats dag i Göteborg den 12 oktober.

Syntolkad tv i höstSVT, TV4 och andra kanaler syntolkar flera program och serier. Fler titlar tillkommer i höstens lista:Familjen Rysberg (SVT)Julkalendern (SVT)Kan du vissla Johanna (SVT) Karl-Bertil Jonssons jul (SVT)Mitt i naturen (SVT)Tro, hopp och kärlek (SVT)Ebbots ark (SVT, på bild nedan)Hinsehäxan (repris, SVT)Vår tid är nu (SVT)Saltön 4 (SVT)Jordskott 2 (SVT)Molins skrönor (SVT)Idol (TV4)Idol röstningsprogram (TV4)Idol Extra (TV4)

Familjen annorlunda (Sjuan)Solsidan (TV12)Halvvägs till himlen (TV12)Camping queens (Sjuan)

Syntolkning: En man med blå sjömanskostym, skägg och långt hår står ombord på en träsegelbåt och sträcker ut armarna i luften.

Nya stationerna säkrareI somras invigdes de första plattformsväggarna i Sverige. På de nya stationerna Stockholm City och Stockholm Odenplan har resan blivit smidigare och säkrare.De nya plattformsavskiljande väggarna av glas bildar en barriär mellan perrongen och tågen. Vinsten, bland annat för resenärer med synnedsättning, är att kunna röra sig snabbare och tryggare utan oro för att ramla ner på spåren. – Det kändes tryggt! Det är stora ytor och faktiskt ingen trängsel, säger Henrik Götesson. Han är blind och reser med pendeltåget varje dag.– Det är skönt att kunna gå snabbt på perrongen. Jag tyckte också att det var relativt lätt att hitta med hjälp av ledstråken. Nu tar det mig tre till fyra minuter istället för tio från pendeltåget till tunnelbanan.Citybanan är en sex kilometer lång tunnel för pendeltågen under centrala Stockholm med de nya stationerna Stockholm City och Stockholm Odenplan. De nya plattformsavskiljande väggarna (PFA-väggar) löper längs hela plattformarna och har dörrar som öppnas automatiskt samtidigt som tågdörrarna. När tåget är på väg in till stationen tänds lampor ovanför dörrarna och lyser upp den vita golvmarkeringen. När dörrarna stängs ljuder en signal och lamporna släcks. Kontrasterande golvmarkeringar finns vid varje dörrpar och på själva plattformsdörrarna. Ledstråk finns också längs PFA-väggen.SRF Stockholms och Gotlands län har länge drivit frågan med PFA-väggar i Stockholm. SRF jobbar för att fler trafikföretag runtom i landet ska ta efter. Jimmy Pettersson, intressepolitisk handläggare med fokus på infrastruktur på SRF, ser PFA-väggarna i Stockholm som en framgång.– Ur ett säkerhetsperspektiv är detta jätteviktigt. Det är också ett startskott som visar att det är möjligt. När vi jobbar vidare med dessa frågor kommer vi att kunna använda detta konkreta exempel i Stockholm, säger han.

Bildtext: Plattformsväggarna i Stockholm är startskottet för fler säkrare stationer i hela Sverige.Syntolkning: En lång perrong med glasväggar längs sidorna och glasdörrar som öppnas. Bakom glasväggarna syns pendeltågsvagnen skymta.

Skam åt alla! Den populära norska tv-serien Skam finns nu syntolkad på SVT play. Serien är skapad av NRK och det är den norska syntolkningen som kommer att finnas tillgänglig för den svenska publiken. Serien följer norska gymnasieungdomar och en betydande del av dialogen i serien förs via sms och chattar som enbart visas på

skärmen. Henrik Götesson, intressepolitisk handläggare med ansvar för syntolkning, är mycket positiv.– SRF har länge efterfrågat syntolkning av utländska filmer i SVT Play. Det ska bli intressant att se hur en syntolkning på ett annat språk mottas. Sedan en tid tillbaka har det gått att se svenska syntolkningsspår i NRK:s playtjänst.

Bildtext: Chris, Vilde, Eva, Noora och Sana ska nu syntolkas i SVT Play.Syntolkning: Fem unga tjejer går på rad bredvid varandra i skymningsljus. En tjej med keps dricker ur en ölflaska, en annan med långt ljust hår håller i en vinflaska. En tjej bär hijab, en slöja som täcker håret, halsen och axlarna.

Glädjerus över VM-silverTobias Jonsson lyckades knipa silver i längdhoppstävlingen under para-VM i friidrott i London i juli. Svensken hoppade hela 6.99 meter, vilket är nytt personligt rekord. Prestationen innebar en silverplats för 21-åringen.– Jag presterar som bäst med publiken, jag älskar adrenalinet som kommer när jag klappar igång hela arenan. Jag älskar det här, sade Tobias Jonsson till Parasport Sverige.Friidrottaren Tobias Jonsson har en synskada och tävlar i både längdhopp och sprint. Doniyor Saliev från Uzbekistan tog hem guldmedaljen i denna gren med ett hopp på 7.18 meter.

Bildtext: En nöjd Tobias Jonsson efter att ha hoppat sig till ett silver i Para-VM.Syntolkning: Tobias Jonsson sträcker upp händerna i en segergest. Han bär blå shorts och gult linne märkt med ordet SWEDEN samt en namnlapp. I bakgrunden syns ett publikhav på en läktare.

Björn Kjellman ger nytt liv åt Harry PotterFör tjugo år sedan kom den första boken om trollkarlspojken Harry Potter. Böckerna har blivit världssuccé och getts ut både som talbok och ljudbok. Den första versionen på svenska lästes in av Krister Henriksson. I samband med att ljudboksversionerna publiceras digitalt har inläsningarna gjorts om eftersom kvaliteten var för dålig och en del namn uttalades fel. Uppdraget gick till ljudbokstjänsten Storytel och skådespelaren Björn Kjellman. – Det är roligt att läsa in barnböcker, då man har en mycket större frihet i att göra röster. Men en del röster är lite jobbiga att göra om karaktären har mycket att säga, säger han. De nya ljudboksversionerna publiceras succesivt under hösten. Även talboksversionerna har gjorts i nyinläsning. I versionen som finns på Legimus är det Örjan Blix som läser.

Syntolkning: Björn Kjellman har grått hår, runda glasögon och håller upp en bok. På bokomslaget står det Harry Potter.

Sämre syn – risk för spänningsvärkNy forskning inom Region Örebro visar att det finns ett direkt samband mellan försämrad syn och värk i nacke och skuldra.

Otillräcklig information från synen påverkar andra kroppsliga funktioner med sämre feedback. Detta ger större osäkerhet och högre anspänning på kroppen vid synkontrollerade uppgifter, enligt forskningen. Många anpassar sin hållning och huvudställning för att kunna se så bra som möjligt.– Det är vanligt med en framåtlutad huvudställning bland glasögonbärare och personer som ser dåligt. En sådan ställning kan förändra muskelgruppernas inbördes arbete i nackregionen och resultera i både försvagade muskler och mer ensidigt överansträngda muskler, säger Christina Zetterlund, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet, som har lett forskningen.

Bildtext: Ont i nacken kan bero på dålig syn.

Många fel i punktskriftsböckerStavfel, namn som byts ut, språkliga fel och punkter som hamnar ovanpå varandra. Problemen med tryckfel i punktskriftsböcker blir allt vanligare.MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) producerar varje år cirka 600 böcker i punktskrift. Tidigare skrevs böckerna in, men sedan ett antal år tillbaka skannas de av ett företag i Indien. Resultatet är att fler böcker kan tryckas på kortare tid. Men korrekturläsningen hinns inte med. De flesta fel uppstår i samband med skanningen. Men det förekommer även språkliga fel och stavfel, berättar Henrik Götesson, intressepolitisk handläggare på SRF.– Ibland är det mest irriterande, men i vissa fall blir innehållet obegripligt. I en bok jag läste stod det ”min liv” rakt igenom hela boken. I ett fall byttes huvudpersonens namn helt plötsligt ut, berättar Henrik Götesson.Korrekturläsningen uteblir i de flesta fall, även om det görs stickprov. Enligt Henrik Götesson förekommer det fel i de flesta skannade böcker. – Det är väldigt allvarligt, särskilt när det gäller högskolelitteratur. Där är det viktigt att man kan studera på lika villkor. Synskadades Riksförbund vill att all litteratur ska korrläsas och har under flera års tid lyft problemet. För att möta kritiken genomför nu MTM en upphandling för att säkerställa kvaliteten på punktskriftsböcker. Det gäller i första hand högskolelitteratur. Det är den så kallade källfilen som ska jämföras med den färdiga boken. Varje ny bok ska i fortsättningen kontrolleras.

Punktskriftsläsare! Läser du punktskriftsböcker eller e-textböcker och noterar fel? Hör av dig till henrik.gotesson@srf.nu eller ring 08–39 91 49. SRF vill kartlägga felen för att kunna visa hur utbrett problemet är.

Elever ska få stöd tidigareElever som är i särskilt behov av stöd i skolan ska få möjlighet till insatser tidigare. Regeringen har lämnat in ett förslag till en lagändring som heter Läsa, skriva, räkna – en åtgärdsgaranti. Förslaget innebär bland annat att skolan måste göra en tydligare kartläggning och dokumentation av elevens behov. SRF har fått lämna synpunkter på förslaget och Eva Björk, intressepolitisk chef på SRF, är positiv.

– Vi ser att det här kravet på dokumentationen är viktig för att eleven ska få rätt stöd, säger hon.Lagändringarna förväntas träda i kraft den 1 juli 2018.

Bildtext: Regeringen och SRF är eniga om att stöd tidigt är viktigt för elever.

Kulturutbyte till havs - Ryska seglare söker kontaktProjektet Sails of the spirits långseglar runt Östersjön för att sprida kunskap om synskadades livssituation. I somras besökte katamaranen Kani-Keli Stockholm med tre synskadade besättningsmän ombord.text: Joakim Kåhlman foto: Kari AggerDen ryska synskadeorganisationen White Cane, som har dragit igång projektet Sails of the spirit, vill öka möjligheterna till ett socialt liv och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. De arbetar bland annat med att utbilda vuxna med synnedsättning att finna sin nya roll som funktionsnedsatta så att de kan bidra i samhället, berättar Oleg Kolpashchikov, ordförande i organisationen.Förra året seglade de i 51 dagar, från Sankt Petersburg till Normandie. Även då gjordes ett stopp i Stockholm. I år seglar de Östersjön runt och avslutar i Kaliningrad med en regatta för personer både med och utan funktionsnedsättningar. – Jag hoppas att vi nästa år kan arrangera en likadan regatta i Stockholm tillsammans med svenska organisationer, säger Oleg Kolpashchikov.White Cane vill locka synskadade från olika länder att följa med och segla ombord på Kani-Keli, utifrån sina egna förutsättningar. I varje ny hamn försöker de bidra med något, de håller bland annat workshops och konserter. I år var bland andra artisten Pavel Erlich från Hamburg ombord.Mer om information finns på:www.extrability.org/en

Bildtext: Oleg Kolpashchikov vill arrangera en regatta för personer med funktionsnedsättningar i Stockholm 2018.Syntolkning: En vit katamaran ligger förankrad vid en kajkant. Mellan de två skroven finns ett stort nät som man kan sitta på. Båten har segelmaster med ihoprullade segel.

DO-anmälan gav resultatHon anmälde Västra Götalandsregionen till DO för diskriminering. Nu ska regionen ändra sina regler.Perspektiv har tidigare berättat om Victoria Öjefors Quinn som tyckte att Västra Götalandsregionens körkortskrav för tolkar var diskriminerande. Hon anmälde fallet till DO (diskrimineringsombudsmannen), som granskade ärendet och konstaterade att ingen diskriminering skett eftersom regionen inte är arbetsgivare, utan bara upphandlar tjänsten. DO menade däremot att upphandlingsreglerna i förlängningen kan leda till diskriminering.Nu har regionen bestämt att reglerna ska ändras. I nästa upphandling ska körkortskravet tas bort.

– Det behövs inte när vi upphandlar en tjänst. Hur tolkarna tar sig dit behöver vi inte lägga oss i. Däremot så har vi krav på körkort för de tolkar som är anställda av oss direkt. Vi har uppdrag över hela länet och de behöver kunna ta sig snabbt till olika platser, säger Mats Larsson, kommunikationschef på Västra Götalandsregionen.Var det DO-anmälan som gjorde att ni ändrade ställning?– Ja, det kan man verkligen säga. Vi vill inte diskriminera någon och är tacksamma för anmälningen, eftersom vi nu har kunna ställa det till rätta, säger Mats Larsson.Victoria Öjefors Quinn är positiv:– Som skrivtolk är jag anlitad för att skrivtolka – inte för att köra bil, säger hon.

Genom eld och vattenHan gjorde succé när han sprang genom eld, isvatten och lera i nordens tuffaste terränglopp. Han har jobbat som DJ och blivit jagad av polisen som trodde den vita käppen var ett vapen. I Perspektiv berättar Patrik Olsson om alla sina tatueringar och varför bönor ändrade hans liv.text & foto: Therese Selén– Jag har ingen aning om hur mina tatueringar ser ut. Jag har inte sett en enda av dem! Patrik skrattar till och pekar på ena armen.– Här är två ögon som sonen Jonathan och sambon Mia har ritat skisserna till. Jag har ett stort rovdjur i nacken och två tårar under det öga jag först blev blind på. Det är två sorgetårar.Alla tatueringar, utom en, har han skaffat efter att han förlorade synen. Namnet Jonathan, liksom flera dödskallar, ett stort öga med eldsflammor och ett kors är också inristade i huden. – Det korset fick munkarna förr i tiden när de hade gjort något bra. Och det är det jag försöker göra. Något bra genom att hjälpa andra, säger Patrik.På insidan av hans ena biceps syns ett öga med tentakler, rosor, dödskallar och siffrorna 1312. De står för ACAB, All cops are bastards, berättar Patrik. – När jag har varit ute med min vita käpp har jag blivit påhoppad och nedbrottad så många gånger av polisen. De tror att jag är beväpnad. Det har varit förhör på polisstationen och Hallandsposten har skrivit om det. Jag har en sån teleskopisk käpp, så de tror att det är ett vapen. De har inte ens bett om ursäkt efteråt.Vad betyder tatueringarna för dig? – Jag har gjort det för att visa att man kan. Man ska inte kunna se på mig att jag är blind. Man ska kunna ha linne, vara muskulös och tatuerad och inte bry sig om något.Patrik berättar om tiden då han var DJ på nattklubbar i södra Sverige. Då tog han namnet DJ Blindstyre, ett namn som har följt med honom i andra sammanhang senare. – Det bästa var suset som gick i publiken när de förstod att DJ:n som stod däruppe och ledde hela dansgolvet var blind, minns han.Den stora förändringen för Patrik började för snart åtta år sedan. Han satt på ett jobbmöte, längst bak i salen. Möteshållaren frågade om alla såg bra på powerpointen. Nej, insåg Patrik. Inte på ena ögat. Kort därefter började cirkusen, som han kallar det. Patrik, som har haft diabetes typ-1 sedan han var liten och var van vid sprutor, hade stora läckage i blodkärlen på näthinnan. Flera

laserbehandlingar gjordes, men inget hjälpte. Näthinnan blev ärrad och han fick komplikationer, bland annat grå starr. – Fortfarande vet många yngre diabetiker i dag inte om att det kan hända. Men varje år blir två procent eller 100 personer blinda av sjukdomen. Synskadorna kan komma förr eller senare om man inte sköter sig. De råd jag fick av sjukvården var att man kunde äta i princip det man ville bara man tog sitt insulin. Men det gick ju som det gick. Jag blev ju blind och Marie dog, säger Patrik.Marie, hans exflickvän, gick bort tragiskt augusti 2015. Hon hade diabetes och överlevde inte sin andra njurtransplantation.Det tog tre och ett halvt år från de första synförändringarna tills att Patrik var blind på höger öga. Ett halvår senare var han blind på vänster också. – Jag brukar säga att jag är rätt man att bli blind. Samtidigt som det hände så föddes Jonathan. Visst tänkte man ta livet av sig, men han behövde en pappa. Tar man livet av sig är man inte en så bra pappa. Det är tack vare honom jag sitter här, vill jag påstå. Jag är stark och kämpar för hans skull.Drivkraften att hjälpa andra började tillsammans med Marie när de två startade Facebookgruppen Smarta diabetiker, och där fortsätter Patrik att ge människor tips och råd än i dag.När han blev blind började han lyssna på ljudböcker om Lchf, träning och lågkolhydratkost och blev sugen på att själv prova. Han lade om kosten, började träna och kunde minska sitt insulin rejält direkt. Han träffade en kompis som tyckte att han skulle börja äta bönor. – Det var ju mycket kolhydrater i dem, så jag var skeptisk, men det blev resultat direkt. Jag gick ner 26,5 kilo på två månader och kunde minska på mitt insulin ännu mer.Patriks nya metod går ut på lågkolhydratmat med tillägg av goda magbakterier som till exempel finns i surkål eller yoghurt. Och så bönorna.– Nu har jag provat detta i fem år. Största skillnaden är att jag har ett stabilt blodsocker, till och med bättre än många friska ickediabetiker. Jag är piggare nu när jag har blivit av med extrakilona. Patrik menar att man kan minska riskerna att förlora synen om man har diabetes med hjälp av lågkolhydratkost och bönor. Hade han som ung vetat vad han vet idag hade han nog haft synen kvar.– Allt handlar om att hålla ett jämt blodsocker. Höga svängiga blodsockervärden tar hårt på kärlen och kärlväggarna. Så ge bubblan i kolhydrater som pasta, bröd, socker, glass. Att få in träning i vardagen är också en viktig del i metoden, som gör att kroppen tål blodsockersvängningarna bättre, enligt Patrik. Han och sambon Mia fokuserar framförallt på styrka och lyfter tunga vikter. Sedan löptränar de, cyklar eller ägnar sig åt någon annan konditionsträning. Och vardagsmotionen fick ytterligare skjuts för tre år sedan då Vanda kom in i Patriks liv. Hon är hans första ledarhund och de följer varandra i vått och torrt.– Tänk att bara kunna ta hunden ut och lyssna på fåglarna. Att slippa det där käppljudet, haha! Det är en frihet som jag inte har haft på många år sedan jag blev blind. Att jag kan lita på att min hund tar mig från punkt a till b på ett snabbt och säkert sätt, det är helt fantastiskt.

I våras maxade Patrik sin träning och gjorde succé i media när han och hans ledsagare i Team Blindstyre sprang Tough Viking, som anses vara nordens tuffaste terränglopp. De tog sig an hinder efter hinder: Eld, lera, isvatten, ett amerikanskt fotbollslag, höga väggar.– Det häftigaste var när hela Stockholm stadion stod och applåderade, det var så att man blev tårögd. Jag är blind och galen, men inget är omöjligt! Jag skulle aldrig göra om det, men vi gjorde det för en god sak, säger han.Patrik sprang för att uppmärksamma Kostfonden och en forskningsstudie om lågkolhydratkost för typ 1-diabetes.I väntan på mer forskning har Patrik tillsammans med författaren Lars-Erik Litsfelt nyligen gett ut boken Låt bönor förändra ditt liv! Den innehåller tips om kost och motion, ska ges ut som ljudbok och de ska medverka på Bokmässan i september. Boken bygger på de tester som Patrik och Mia har genomfört själva. Mia, som inte har diabetes, gick ner totalt 60 kilo. Mycket tack vare bönorna.

Faktaruta:Om DiabetesDiabetes är flera olika sjukdomar med olika orsaker. Den gemensamma nämnaren är att sockerhalten i blodet är för hög.

Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt upphört. Varför man får denna sjukdom kan dagens forskning inte helt svara på.

Typ 2-diabetes blir allt vanligare i hela världen, och kommer ofta till en följd av en livsstil med stillasittande, ohälsosam mat och övervikt.

Diabetes påverkar ögonen och ögonkomplikationer kan uppstå vid både typ 1- och typ 2-diabetes.

Enligt Socialstyrelsen saknas det vetenskapligt underlag för att bedöma effekten av extrem lågkolhydratkost vid diabetes. Det finns däremot vetenskapligt stöd för att frukt och grönt, baljväxter, fisk, fullkorn, nötter och jordnötter, alkohol och kaffe kan vara bra.Källor: Svenska Diabetesförbundet och Socialstyrelsen

Bildtext: Drivkraften för Halmstadsbon Patrik Olsson är att vara en inspiration för andra. Både när det gäller hälsa och positiv livsinställning.Syntolkning: Patrik lyfter ett träningsredskap i form av en trästock med båda armarna. Han har brunt kort hår och en bär svart träningsjacka.

Bildtext: Patrik och sambon Mia löptränar ofta tillsammans.Syntolkning: Patrik och Mia springer bredvid varandra med ett löpband emellan sig. Båda bär svarta träningskläder och springer på en grusväg.

Bildtext: Patrik tränar både styrka och kondition. Även träningen håller blodsockret i schack.Syntolkning: Patrik lyfter ett stort traktordäck och biter ihop av ansträngning.

Bildtext: Att kunna lyssna på fågelkvitter och inte behöva höra käppljudet är en befrielse för Patrik när han går ut med sin ledarhund Vanda.Syntolkning: Patrik sitter på knä utomhus, tittar in i kameran och kramar sin ledarhund, en gul labrador.

Bildtext: Patriks bok om kost och motion kommer ut som ljudbok så småningom.Syntolkning: Bokomslag med texten: Låt bönor förändra ditt liv, samt träslevar med bönor i olika färger.

Ny Sifo-undersökning:Många medlemmar surfar inte

Fler i arbetsför ålder åker kollektivt, användandet av smarta telefoner ökar – framförallt bland äldre, men över hälften av de äldre medlemmarna surfar inte på nätet. Det är några av resultaten i årets medlemsundersökning.text: Therese SelénMed två års mellanrum har Synskadades Riksförbund, med hjälp av undersökningsföretaget SIFO, genomfört två stora medlemsundersökningar med hela 1 000 deltagare i varje. Temat har varit resande och internetanvändning. Medlemmarna har svarat på hur de tycker att det fungerar att ta del av tjänster och information på internet samt upplevelsen av hur tryggt och enkelt det är att på egen hand åka kollektivt eller röra sig i gatumiljö. Syftet har varit att få underlag för opinionsbildning och påverkansarbete samt att kunna se eventuella framsteg i SRF:s intressepolitiska arbete. – Två år är en relativt kort tid och därför skiljer sig resultaten från de olika undersökningarna inte så mycket, säger Mikael Stål, intressepolitisk handläggare på SRF, som har arbetat med undersökningen.Resultatet, i både denna och förra undersökningen, visar att många av medlemmarna inte använder internet, men också att det är stora skillnader mellan yngre och äldre. Till exempel surfar mer än sju av tio medlemmar i arbetsför ålder på nätet dagligen, 14 procent i samma grupp surfar inte alls. Av de som är över 65 år använder bara omkring tre av tio internet varje dag och över hälften av dem surfar inte alls. Omkring fem av sex av internetanvändarna i arbetsför ålder tycker att det fungerar bra att utföra tjänster och hämta information på digital väg. Bland de över 65 år är det något färre som tycker det fungerar bra på internet.– Det här visar att det finns ännu mer för SRF att göra. Vi behöver visa hur viktigt det är att till exempel myndigheter, banker och biljettagenturer också erbjuder personlig service. Med tanke på hur samhället ser ut idag är det också viktigt att arbeta med att skapa bättre förutsättningar för att fler ska kunna vara delaktiga på internet, säger Mikael Stål.Undersökningarna visar också några positiva förändringar som är statistiskt säkerställda. Medlemmar i arbetsför ålder åker kollektivt och rör sig i gatumiljö lite oftare än för två år sedan. I samma åldersgrupp är det tre av fyra som instämmer i att det är tryggt att åka kollektivt, men mindre än två av tre anser att det är enkelt. Bland de över 65 år är det något fler som tycker att det är tryggt och enkelt att åka

kollektivt. Andelen medlemmar under 65 år som aldrig åker kollektivt har minskat från 34 till 26 procent. Dessutom åker medlemmarna i den yngre gruppen färdtjänst i lägre grad än 2015.– Det kan ses som både en positiv och negativ förändring. Att fler åker kollektivt och rör sig på egen hand ute är generellt bra. En förhoppning är att det handlar om ökad tillgänglighet och användbarhet, alltså ökade möjligheter att klara sig själv i kollektivtrafiken och andra offentliga miljöer, säger Mikael Stål och fortsätter:– Minskningen av färdtjänstresor kan i vissa fall bero på färre färdtjänsttillstånd, minskad resetilldelning eller andra försämringar av flexibilitet och kvalitet.En annan förändring sedan 2015 är att andelen medlemmar som använder smarta telefoner eller surfplatta har ökat. Bland medlemmarna över 65 har andelen som använder en smart telefon till och med fördubblats från 18 till 36 procent. Det är också en markant större andel som använder sig av internetbank.

Läs hela undersökningen här: www.srf.nu/rapporter

Bildtext: Över hälften av SRF:s medlemmar över 65 år surfar inte alls på nätet.

Hallå där……Haydar Gürbüz. Du har startat en grupp för personer med synnedsättning som ska träna brasiliansk jiu-jitsu i Sollentuna nu i höst. Hur fick du den idén?– Jag ville dela med mig av det jag kan! Jag har själv en grav synnedsättning och har tränat brasiliansk jiu-jitsu. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på inom kampsport för synskadade, förutom judo.Hur funkar det?– I just brasiliansk jiu-jitsu så går det ut på att man startar ståendes. Man vill få ner sin motståndare i mattan med olika kast, svep och liknande. Genom att kontrollera sin motståndare i mattan med olika halslås, armlås och så vidare vill man få denne att ge upp. Vad är skillnaden mellan detta och till exempel judo?– Judo och brasiliansk jiu-jitsu är ganska lika, men judo har mer stående element och i brasiliansk jiu-jitsu är det lite mer markkamp.Vad är det bästa med just brasiliansk jiu-jiutsu?– Det är en mjuk och akrobatisk allsidig träning. Gillar man rörelse som bygger på många kroppsliga stilar så är detta en bra grej. Det är socialt, hälsofrämjande och man mår så bra. Ibland brukar jag nästan krypa ut ur lokalen när jag är klar, så himla gött känns det för mig. Det är det jag försöker förmedla till andra som letar efter ett sätt att röra på sig. Vem kan vara med?– Alla. Man behöver inte ha några förkunskaper. Vi har en barngrupp och ungdoms- och vuxengrupp. Man kan ringa till mig som är huvudtränare på 073-576 05 66.

Syntolkning: Haydar har mörkt hår, skägg samt vit jiu-jitsu-dräkt.

Att leva med albinism i Tanzania:”Vi jagas som vilda djur”

Stigmatisering, cancer, trakasserier och attacker. I Tanzania lever personer med albinism varje dag med utmaningar som kan leda till döden. Men hoppet om en bättre framtid växer med en organisation som blir allt starkare.text & foto: Therese Selén– När jag föddes fick min mamma rådet att förgifta mig. Jag var en förbannelse som bringade olycka. Det här är Josephat Torners ord. Han föddes nära Victoriasjön i Tanzania med ljus hy, ljust hår och en synnedsättning. Hans mamma var modig och satte sig emot barnmorskan. I dag är Josephat känd världen över genom dokumentärfilmen In the shadow of the sun. Filmen har visats i mer än 50 länder runtom i världen och belyser de fördomar och utmaningar han och många andra personer med albinism upplever i afrikanska länder.

Så sent som 2007 började attackerna i Tanzania att eskalera. Ett rykte hade blossat upp. Enligt gammal tanzanisk häxtro sägs kroppsdelar från personer med albinism bringa lycka, rikedom och framgång. På fisketuren, jobbet eller kanske för den som vill klättra på den politiska karriärstegen. Många personer attackerades, dödades och stympades och den makabra situationen uppmärksammades internationellt av brittiska BBC. Maskerade gärningspersoner kidnappade barn, högg av armar eller händer på folk och gravar plundrades på ben. Kroppsdelarna har sedan sålts dyrt på den svarta marknaden till traditionella häxdoktorer som använder dem i trolldrycker. – Dessa häxdoktorer drar nytta av vidskepligheten och spär på rykten om att det är något onaturligt med personer med albinism. Våra liv är i fara och vi blir jagade som vilda djur, säger Josephat Torner.Enligt FN har mer än 520 attacker skett sedan 2006 i 26 länder där människor mördas och stympas. Mörkertalet anses vara stort, men flest attacker ska ha skett i Tanzania. Vi skriver år 2017 i kalendern och än i dag plundras gravar på kroppsdelar. På en del håll fylls gravar igen med betong för att de ska skyddas.

Men egentligen startade detta för länge sedan. I hundratals år har personer med albinism varit utsatta för följderna av vidskeplighet och många olika rykten har spridits genom åren. Än i dag utsätts kvinnor för sexuellt våld eftersom sex med en kvinna med albinism anses kunna bota hiv och aids. En del föräldrar låser in sina barn av rädsla och låter dem inte gå till skolan. De barn med albinism som går i skola får ofta svårigheter eftersom skolan ofta inte är anpassad för elever med synnedsättning. För vuxna med albinism är det ofta svårt att få jobb och tjäna pengar. – I Tanzania kallas personer med albinism zeru zeru, vilket betyder spöken. Vi sägs ha en annan färg på blodet och vara odödliga. Rykten om att vi inte kan dö, utan bara försvinner sprids, berättar Josephat Torner och suckar.Han menar att vägen ut ur detta är utbildning och ökad medvetenhet. Hans dokumentärfilm har varit en viktig pusselbit och för att sprida kunskap och skapa förståelse har både Josephat Torner och andra medlemmar i TAS (Tanzania Albinism Society) åkt runt och pratat med bybor, politiker och även med häxdoktorer. Josephat vet att han lever farligt och har själv blivit attackerad två gånger.

– Jag vet inte alltid vilka som är emot mig. Ju mer jag pratar desto fler fiender får jag. Men för mig är det värt det. Jag vet att den dagen kommer då vi kommer att riva muren av stigmatisering och leva fria, säger han.

I grund och botten beror attackerna på orättvisor och fattigdom, menar Josephat Torner.– En del väljer att tro att det kan finnas genvägar till framgång och lycka. Häxdoktorerna drar nytta av detta. Politikerna borde bli bättre på att fördela resurserna mer rättvist i samhället. Om ingen var fattig vem skulle då ha anledning att förfölja personer med albinism och döda dem? undrar han.Förutom attackerna så hotar det som kallas The silent killer. Den tysta döden. Hudcancer. Solen i Tanzania är stark och personer med albinism är med sin känsliga hud extra utsatta. Många har inte har råd med heltäckande kläder och solkrämer är oerhört dyra att köpa. Detta leder till att många personer med albinism inte blir äldre än 40 år.– Det bästa sättet att lösa detta är att stärka dessa personer ekonomiskt och att jobba förebyggande. Först då har de möjlighet att skydda sig själva. Sedan behövs mer resurser i vården, fler hudläkare och specialister på hudcancer, säger Josephat Torner.

TAS grundades 1979 och har sedan 20 år tillbaka ett samarbete med SRF. Under den tiden har organisationen blivit allt mer etablerad i samhället, fått mycket uppmärksamhet i media och är ofta med i lokala och nationella radioprogram för att nå ut om albinism och synnedsättning. TAS påverkar politiker och åker ut i byarna för att prata med föräldrar om vikten av att låta barn gå i skola. De startar föräldragrupper där frågorna diskuteras och påverkar lokala myndigheter att köpa in tillgängliga läromedel. Fler och fler elever med albinism och synnedsättning går i skolan, även om ökningen sker långsamt. Dessutom får elever med albinism nu bära långärmade skoluniformer (som de själva måste bekosta), något som inte var tillåtet tidigare.– Det sker förändringar. Många personer med albinism i Afrika kan i dag stå upp för sina rättigheter och argumentera. Samhörigheten stärker oss och vi talar med en röst, säger Josephat Torner.

Vad bidrar då SRF med, utöver del av finansiering för projektet? Hannes Juhlin Lagrelius är handläggare för SRF:s internationella utvecklingssamarbeten och har bland annat följt TAS arbete de senaste åren. Han berättar att SRF kan inspirera och lyfta både TAS och andra organisationer lokalt. Det kan handla om hur de organiserar sig, väcker uppmärksamhet och sprider kunskap om personer med synnedsättning. Om rättigheter och möjligheter. – Inom SRF vet vi hur en kan arbeta med politiskt känsliga frågor eller frågor som inte drar stor uppmärksamhet men är avgörande för så många människors vardag. Det kan handla om att människor ska se sig själva som rättighetsbärare och ställa samhället till svars om rättigheterna kränks, säger han. Genom TAS påverkan så finns det i dag fler cancerdoktorer och behandlingsmöjligheter, samt i stor utsträckning fri tillgång till solkräm. Men en utmaning för många tanzanier är att överhuvudtaget kunna ta sig till vården. I dag

finns bara tre behandlande hudcancerkliniker i landet, samt ett par med förebyggande vård. Många bor på landsbygden där vägnätet är bristfälligt och pengar finns sällan till att resa. Nästa år så hoppas TAS kunna vara med och dra igång ett pilotprojekt där de ska testa mobila kliniker som åker ut till byarna.Att bekämpa attackerna är en fråga som behandlas på högsta politiska nivå, mycket tack vare TAS, menar Hannes Juhlin Lagrelius.– De har faktiskt nått väldigt långt i sin påverkan mot regering och parlament. För bara några år sedan antogs en lag för att skydda minoritetsgrupper, däribland personer med albinism. Regeringen menar att de har tagit rejäla tag för att ställa personer inför rätta och fälla de som jagar och massakrerar, även häxdoktorer. Men väldigt få har hittills dömts. Bland annat på grund av brist på skydd för vittnen som då inte vågar stiga fram, säger han.

Den 13 juni 2017. Tanzanias huvudstad Dodoma. Det är 28 grader och solen står högt på himlen. Många har samlats. Solhattar, paraplyer och långärmade, skyddande skjortor delas ut under trängsel och knuffar. En man med ljus solhatt ropar instruerande på swahili och folkmassan börjar forma sig i ett led. Längst fram bärs vita banderoller med texten ”International albinism awareness day”. Trummor smattrar längre bak i ledet. Det dammar om fötterna när tåget rör sig framåt längs de sandiga gatorna. Åskådarna blir allt fler och när de når Nyeretorget fylls stans centrum av rytmisk musik, sång och dans. SRF deltar tillsammans med TAS. Uppe på ett podium turas ett femtontal talare om att hålla anföranden: representanter för TAS, SRF, Under the Same Sun (välgörenhetsorganisation för personer med albinism i hela världen), Unicef, statssekreterare samt ministrar.

Den här dagen har firats nationellt ett antal år, men 2015 utsåg FN det till en internationell dag, och nu uppmärksammas den på många håll i världen. Samma år utsåg FN även sin första oberoende expert på mänskliga rättigheter för personer med albinism. Under hashtagen #notghosts kan man följa kampen. Trots de stora utmaningarna som finns andas en positiv framtidstro.Framför podiet på Nyeretorget dansar Rehema John med utsträckta armar till musiken Hon är klädd i en klarmönstrad röd klänning och har kommit hit med sina vänner för att fira. För henne är det en glädjens dag.– Jag kan inte sluta dansa. Det här är min dag! säger hon.

Faktaruta:SRF InternationelltSRF bedriver utvecklingssamarbeten på många håll i världen. Nu pågår projektsamarbeten med synskadeorganisationer i Tanzania, Rwanda, Bosnien och Hercegovina, Nicaragua samt Afrikaregionalt i Namibia och Ghana. SRF stöttar det lokala arbetet och utbyter erfarenheter. En viktig komponent är att påverka beslutsfattare och att förändra attityder i samhället. Många projekt har fokusområden som man jobbar lite extra med, till exempel hälsa eller utbildning. Finansiering av dessa projekt söks via MyRight, Forum Syd och SIDA. I Tanzania samarbetar SRF med tre organisationer: TAS (Tanzania Albinism Society), TLB (Tanzania League of the Blind) och ZANAB (Zanzibar National Association of the Blind).

AlbinismAlbinism är en genetisk avvikelse som innebär att en individ saknar färgpigmentet melanin i hud och hår. Individen blir känslig för sol och starkt ljus. Nästan alla personer med albinism har en synnedsättning och även större risk att utveckla hudcancer. Albinism finns i alla länder i världen. För att det genetiska anlaget ska vidarebefordras behöver båda föräldrarna bära det, även om de inte själva har albinism. Källa: FN

Bildtext: Josephat Torner kämpar för att slå hål på fördomar som sprids om personer med albinism i Afrika.Syntolkning: Josephat står och tittar ut genom ett fönster i en korridor. Han har kort ljust hår, bär glasögon och rosa skjorta. I bakgrunden syns ett schackrutigt golv.

Bildtext: Paraplyer och solhattar delades ut till deltagare med albinism som ville ha ett extra skydd mot solen.Syntolkning: Flera personer med gröna solhattar trängs och sträcker sig efter paraplyer som delas ut av en person, också med solhatt.

Bildtext: Rehema John dansade för att fira den internationella albinismdagen.Syntolkning: En kvinna med rödmönstrad klänning och sjal på huvudet dansar med utsträckta händer. I bakgrunden syns en blå himmel och flera personer med kjolar i afrikanska mönster.

Bildtext: Ett manifestationståg gick genom Dodomas stadskärna för att uppmärksamma situationen för många med albinism.Syntolkning: Flera människor med paraplyer går efter varandra längs en gata. Solen skiner. Två kvinnor går tillsammans under ett paraply. Den ena kvinnan bär solglasögon och solhatt, den andra kvinnan bär en rödmönstrad långärmad blus samt en lång blåmönstrad kjol.

Bildtext: Många av Tanzanias invånare lever på landsbygden och i mindre städer. Där är det ofta långt till sjukvård, polis, skolor och andra samhällsinrättningar.Syntolkning: Bild på en asfalterad gata med stora alléträd, palmer, parkerade bilar och fotgängare. Ett berg tornar upp sig i bakgrunden. En person leder en cykel längs ena vägkanten och intill gatan syns trevåningshus med slitna fasader samt enkla skjul.

Krydda maten med ljudGlöm salt och peppar. Du kan också krydda maten med ljud. Smaklökarna och våra andra sinnen samverkar när vi äter. Med lite musik i bakgrunden eller avsaknaden av krispighet förändras smaken.text: Sören Jonsson (Finlands synskadade) foto: MostphotosLjud påverkar hur maten smakar. Det vet Charles Spence som forskar i hur olika sinnen påverkar varandra. Han är professor i experimentell fysiologi vid universitetet i Oxford i England. Det han sysslar med kallar han för gastrofysik.

– Att äta är något av det mest multisensoriska vi gör. Det är något som alla har en åsikt om, och något som vi ständigt pratar om. Därför är det otroligt spännande att studera hur våra sinnen påverkar det vi stoppar i oss.Hans forskning finansieras till stor del av matindustrin. Spence vill ta reda på vad som verkligen händer i våra hjärnor när vi äter. Han har gjort flera vetenskapliga studier om hur vi upplever mat, både i laboratorium och ute på fält. Han vann Ig Nobelpriset 2008, tack vare att han kunde visa att ljud får människor att uppskatta maten mer. Ig Nobelpriset är en parodi på Nobelpriset. Det har delats ut sedan 1991 till forskning som ”först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter”. När man tänker på mat, är ljud det sista man tänker på. Ljudet är det bortglömda smaksinnet. Men ändå är kockar och matexperter eniga om att folk tenderar att gilla krispig och frasig mat. Krispigheten är inte en smak eller en känsla. Det är i första hand ett ljud. – Det som vi tror att är en smakupplevelse är i själva verket en kombination av alla våra sinnesintryck: synintryck, doft, känsel och ljud. Låt oss ta krispighet som ett exempel. Jag tror inte att någon är född till att tycka om ljudlig mat, men i vuxen ålder gör vi det. Ingen tycker om soggiga chips, även om näringsvärdet är detsamma. Jag hävdar i min bok att det handlar om evolutionen. Krispighet i frukt och grönt signalerar färskhet, och därför tycker vi om det. Och när det gäller chips och frukostflingor, så signalerar krispighet snabb energi, vilket kroppen trycker om.Spences forskning låter kanske onödig, men kan i själva verket användas till mycket. Om man känner till hur människans sinnen påverkar smaken, kan man planera matupplevelsen på ett nytt sätt. Matindustrin använder sig till exempel av hans forskning i paketeringen. Det är ingen slump att chipspåsar är ljudliga, eller att olika plastförpackningar rasslar. Ljudet förstärker förväntningarna på maten och får oss att uppskatta maten mycket mer. – Höga ljud, däremot, gör att vi inte kan känna smaker lika bra. Ingen kan säga varför. En möjlig förklaring är att oljud distraherar oss och försämrar koncentrationen. Därför är till exempel maten på flygplan extra salt och fet. Ljud kan också användas som en krydda. Restauranger har börjat experimentera med musik för att få fram de rätta smakerna i maten. Man kan ta fram söthet, surhet, krämighet eller styrka i maten helt med hjälp av ljud. Forskningen har skapat ringar på vattnet. I Sverige har författaren och tonsättaren Per Samuelsson specialiserat sig på att krydda mat med musik. Det finns alltså ett stort intresse för detta. Spence ger ett exempel:– Om jag vill ta fram vinets fruktiga och söta smaker väljer jag högfrekventa ljud såsom ljust bjällerklang eller pianomusik. Om jag däremot vill ta fram strävare smak och tanninerna i vinet spelar jag dov musik. Spence har jobbat tillsammans med den erkända kocken Heston Blumenthal, som driver en trestjärnig Michelinrestaurang i England. Spence är mycket nöjd med samarbetet, för enligt honom ska man använda sinnesförståelsen till att förbättra maten, inte att luras. – När jag började på 1990-talet var det frustrerande. Matindustrin tog våra resultat och gjorde hemska produkter av dem. Jag kommer till exempel ihåg ett företag som gjorde iste. De gjorde en dryck som hade en lockande färg och en lockande arom, men i själva verket smakade drycken blaskig. Det ledde till att kunderna blev

missnöjda. Det går att lura kunder med gastrofysik, men jag anser att man först och främst ska använda gastrofysik till att göra maten njutbar. Hur tror Spence att multisensorisk mat kommer att utvecklas?– Tallrikarnas form och färg kommer att bli allt viktigare. Dessutom kommer teknologin till matbordet. Med teknikprylar kan man förstärka matupplevelsen. Man kan få till stånd en mer engagerande, rolig och minnesvärd upplevelse helt enkelt.Hur påverkar synnedsättning smaken? Spences syster har en synnedsättning, så det är en fråga som ligger honom varmt om hjärtat. – Det finns väldigt lite forskning kring det. Jag har inte hittat någon vetenskaplig litteratur som har studerat synnedsättning ur ett multisensoriskt perspektiv. Fokus i litteraturen har varit på huruvida blinda och synskadade kan känna smak bättre än seende. Svaret på den frågan tycks vara att de inte kan göra det. Synskadade är däremot bättre på att namnge smaker, på samma sätt som vinkännare kan namnge smaker i ett vin. Varför är till exempel ljudkänsliga personers skräckmat – popcorn – så populära i biografer? Enligt Spence beror det på att det är mörkt i salongen. När synintrycken fattas vill vi gärna ha någon signal om vad vi stoppar i oss. Vilka sinnen är viktigast då det gäller mat?– Det är svårt att ange en exakt procent, men man brukar säga att 75–95 procent av det vi påstår oss smaka kommer från näsan – inte från tungan. Så lukten är definitivt viktigare än man tror. Smaken är ironiskt nog inte viktig. Synen är viktig, eftersom man ser på maten före man äter den, och därmed också bygger upp förväntningar. Ljud är viktigt och bortsett, men inte lika viktigt som de två förstnämnda. Så jag skulle rangordna dem som: lukt, syn, hörsel, känsel och smak. Finns det några kulturella skillnader?– Ja, vi har studerat kulturella skillnader. Alla människor, oavsett kulturell bakgrund, kombinerar sinnesintryck när de äter, men det finns skillnad på vilka kombinationer vi gillar. Till exempel tycker vi i väst om att kombinera marsipanens smak och textur med sötma, medan man i asiatiska länder gärna kombinerar den med umami* eller sälta. Så nästa gång du köper en kokbok, kanske det står vilken musik som passar med rätten. Inte alls någon omöjlig tanke.

*Umami betraktas som den femte grundsmaken och används som en smakförstärkare, framför allt i asiatisk mat.Charles Spence har i flera års tid jobbat med gastrofysik. I våras kom han ut med boken Gastrophysics.

Faktaruta:Musik med höga frekvenser kan förstärka söta, bittra och syrliga smaker med upp till tio procent. Hetta från exempelvis chili kan förstärkas av musik med högt tempo och höga toner. Musik med låga toner kan lyfta bittra toner i exempelvis mörk choklad och vin. Smaken blir nästan dubbelt så intensiv om kaffe serveras i en vit mugg jämfört med i en genomskinlig. Vi lägger på större portioner om matens färg matchar tallrikens färg. Chips som ger ifrån sig ett tydligt krispigt ljud uppfattas som färskare än mer tystlåtna chips.

Dryck som serveras ur blå eller gröna glas upplevs som mer törstsläckande jämfört med röda och gula glas. Källor: Neuroscience Letters, 2009 Food quality and preference, 2017 Attention, Perception & Psychophysics, 2010 Flavour Journal, 2014 Journal of Consumer Research, 2012 Journal of sensory studies, 2004 Current Psychology Letters, 2003 och Dagens Nyheter.

Fredrik tog steget:Flyttade från Eslöv till WienDen fria rörligheten inom EU har gjort det lättare att bosätta sig och jobba utomlands. Men funkar det att flytta till ett annat land om man inte ser? Fredrik Fischer, som tidigare bodde i Skåne, har gjort just det. text: Joachim Kåhlman foto: MostphotosFör tre år sedan såg Fredrik, som tidigare bodde i Eslöv, av en slump en jobbannons som tog honom till Wien i Österrike, en stad som han redan tidigare hade förälskat sig i. – Min fru och jag hade varit i Wien ungefär tio år tidigare på en kombinerad jobb- och semesterresa och vi kände båda två att det här är en stad att återkomma till, berättar han när vi träffas på hans arbetsplats Dialog Im Dunkeln (Dialog i mörker) i centrala Wien. Det var just tipset om jobbet här som dök upp på en svensk e-postlista som ledde till att Fredrik och hans fru drog upp sina bopålar ur den Skånska myllan och flyttade till en av Europas största huvudstäder. – Det stod väl ungefär ”Kan du tyska och är intresserad av ett jobb så kolla på den här länken”. Just då var han arbetslös i Sverige och som blind journalist var jobbutsikterna inte jättestora. I dag arbetar han som utställningsguide och teamledare på utställningen som låter seende få en inblick i hur livet som blind är. Dialog i mörker finns på 29 platser runtom i världen. Precis som konkurrenten Osynlig utställning, som bland annat finns i Sverige, går konceptet ut på att ta med besökarna på en vandring genom flera olika miljöer och vardagliga situationer helt i mörker. Jag får följa med Fredrik in på utställningen och snabbt har jag glömt att vi befinner oss inomhus i en skapad miljö. Vi tar oss fram genom en hektisk trafikmiljö med ljudet av brusande trafik, bilar som tutar och människor som pratar. Jag får använda vit käpp och känner både bilar och trottoarkanter. Flera gånger är jag helt övertygad om att jag kommer att bli påkörd. De andra miljöerna är lugnare, men ändå lika realistiska. Och Fredrik lotsar mig tryggt runt och berättar glatt olika anekdoter, så som den om killen som i mörkret trodde att en telefonkiosk var en pissoar och hur han hann stoppas innan det hände en olycka. Men hur var det då att som blind flytta till ett helt nytt land? Byråkratiskt krångligt, skulle det visa sig. Att få bosätta sig i Österrike är inget problem så länge man har en försörjning. Däremot behöver den som har en funktionsnedsättning ha ett så kallat behindertenpass, ett slags funktionshinderlegitimation som utfärdas av Österrikes socialdepartement. Detta behövs för att visa att man ur statens perspektiv har en godkänd funktionsnedsättning, en förutsättning för att få tillgång till stöd från samhället. När man väl har fått sitt behindertenpass kan man sedan få

handikappersättning, lönebidrag och hjälpmedel. I Österrike är handikappersättningen större än i Sverige, men ska också räcka till betydligt mer. En helt blind person får cirka 650 euro i månaden. I Österrike finns inga syncentraler och ingen färdtjänst. Behöver man åka taxi till jobbet får man alltså bekosta det själv. Man får också köpa sina egna käppar och andra vardagshjälpmedel medan staten betalar för dyrare hjälpmedel såsom punktdisplayer. Det är förhållandevis få personer med funktionsnedsättning som arbetar i Österrike. En del av orsaken är att den ersättning motsvarande sjukersättning man kan få är relativt hög. Ihop med handikappersättningen blir inkomsten cirka 1 300 euro i månaden. Det gör att en del personer väljer att inte söka jobb eftersom de klarar sig bra ändå. Attityden hos arbetsgivare kan också ibland vara sådan att man inte tycker det finns någon anledning att anställa någon med en funktionsnedsättning eftersom de ändå klarar sig bra. – Arbetsgivarna är helt enkelt för ovana att ha sökande med funktionsnedsättningar, tror Fredrik. Synen på personer med synnedsättning är ganska annorlunda i Österrike jämfört med Sverige. I Österrike finns fortfarande blindskolor där eleverna går på internat vilket delvis gör att synskadade inte är lika integrerade i samhället som i Sverige. Hjälpsamheten hos allmänheten är stor och rör man sig med vit käpp i till exempel kollektivtrafiken är folk snabbt framme och erbjuder sin hjälp. Vit käpp är inte det enda sättet att visa att man har en synnedsättning i Österrike. Många synskadade och blinda använder i stället en gul armbindel med tre svarta punkter på som visar att bäraren inte ser. Armbindeln härstammar från slutet av 1800-talet men eftersom den aktivt användes för att visa på synnedsättning under Tredje riket associerar en del den med andra världskriget. – Jag är förvånad att armbindeln lever kvar men det är många som fortfarande tycker att det är det bästa sättet att visa att man är synskadad. Trots att vita käppen är det enda tecknet för synskadad i trafiken i Österrikisk lag, säger Fredrik.Just den här synen på funktionsnedsättningar gör också att Fredrik tycker att hans jobb är viktigt och att det ger mycket att träffa skolelever och få dem att reflektera över hur deras vardag skulle vara om de förlorade synen. Det är berikande och en ögonöppnare både för eleverna och för honom själv som guide.Fredrik berättar att synen på punktskrift också är något annorlunda än i Sverige. Framförallt bland yngre är det många som tycker att det är jobbigt att lära sig punkt och att det räcker gott med att använda talsyntes och diktera på sina telefoner. Det gör att många synskadade stavar dåligt och saknar ett eget skriftspråk. – I Sverige har vi kanske en lite hårdare attityd där personer med funktionsnedsättning måste ta ett visst eget ansvar, jag skulle nog önska att det fanns lite mer av den tanken här också, att folk faktiskt sparkades lite ur boet.Att han trivs i Wien är det ingen tvekan om även om det kan vara en utmaning att inte ha sitt modersmål som arbetsspråk. Han framhåller också att det är mycket att tänka på innan man flyttar till ett nytt land. Allt praktiskt som måste ordnas både i Sverige och i det nya landet, men också att det tar tid att anpassa sig till sociala koder i ett nytt land och skaffa sig ett socialt nätverk. Naturligtvis saknar han vänner och bekanta från Sverige.– Men det finns både telefon och billiga flygbiljetter så det går ändå bra, säger han.

Tror du att ni någon gång kommer flytta tillbaka till Sverige?– Det kan man ju aldrig säga, men som det känns nu är det inte aktuellt.

Bildtext: Fredrik Fischer flyttade till Wien när han hittade ett jobb där.Syntolkning: En bild visar en vy över en stad med höga byggnader och bland annat flera ärgade gröna kyrktak och kupoler.

SIGNERATMaria Thorstensson, styrelseledamot SRFNyckeln till ett självständigt livJag tillhör de som åker mycket. Både hemma i Skåne och runtom i landet. Men också utanför landets gränser. Jag gjorde det som seende och för mig är det viktigt att kunna fortsätta mitt liv som jag vill, så självständigt som möjligt, på mina villkor. Att resa kollektivt har fungerat bra, där jag behövt ledsagning har jag sällan haft problem. Vid några tillfällen har ledsagningen inte dykt upp, men då har jag ringt och det har alltid löst sig.I somras var jag i Edinburgh i Skottland. Resan började i Kristianstad, där jag bokat ledsagning med Skånetrafiken på stationen till tåget. Därefter med DSB i Danmark, från tåget på Kastrup till mötesplatsen i avgångshallen. Där kontaktade ledsagaren flygbolaget som skulle föra mig vidare. På flygplatsen hade jag också bokat ledsagning. Efter några minuter kom nästa, som tog mig vidare till incheckning och säkerhetskontroll. Jag hade en timme innan flyget skulle avgå så jag hann med lunch på en av restaurangerna innan ledsagaren återvände och tog mig till gaten och flygplanet. Väl i Edinburgh kom den förbokade ledsagaren och visade vägen till bagagebandet, letade rätt på väskor, tog mig genom passkontroll och tull och slutligen till taxikön utanför flygplatsen. Allt fungerade perfekt, det känns som en vinst att utföra allt själv.Det borde vara självklart att man kan röra sig självständigt. Att våga åka kollektivtrafik, lokalt, regionalt eller rikstäckande. Ledsagning är en av nycklarna till ett självständigt liv. I dag finns ledsagarportalen, som 15 tågföretag och kollektivtrafikmyndigheter har anslutit sig till. Man kan boka ledsagning från mötesplats till tåg, mellan tåg eller från tåg till mötesplats. I vissa fall kan man också boka ledsagning till, från och vid byten mellan bussar. Det fungerar enkelt när man bokar resan, SJ bokar ledsagningen samtidigt, om man behöver det.Fem kollektivtrafikmyndigheter har valt att anordna ledsagning i egen regi. Vi i SRF vill att både de och de som inte har någon alls ska ansluta sig till ledsagningsportalen, eftersom det i nuläget är det bästa alternativet. Tyvärr måste man boka minst 24 timmar i förväg vilket gör det svårt med spontanresor. Förbeställningstiden är något vi verkligen ska försöka påverka. Ju fler vi är som påtalar det orimliga, desto större är möjligheten att få till en förbättring.Till sist kan jag rekommendera er som tidigare inte vågat ta tåget, att göra det. Det är en befrielse att inte behöva förlita sig på färdtjänsten.

Syntolkning: Tecknat porträtt i svartvitt på Maria som har kort hår och snedlugg.

Bad och bus på sommarläger

Traditionsenligt arrangerade SRF barnläger veckan efter midsommar. I år var det 34 barn och ungdomar mellan sju och sexton år som åkte till Tvetagården utanför Södertälje för en vecka med bad, aktiviteter – och inte minst häng med kompisarna.text & foto: Joachim Kåhlman – Att vara med sina kompisar är nog det roligaste med lägren, säger Daniel Eckersand, 11 år, som är på sommarläger för andra gången. Han har både hunnit med att paddla kanot, bada och vara med i det stora vattenkriget. Han ser ut som något taget ur en gangsterfilm när han står bredbent, stadig med vattenpistolen i handen. Trots att lägerledaren Christine Héli har sagt att man bara får skjuta på de som själva har en pistol, så är det få som lyckas hålla sig torra. Inte ens Perspektivs utsände klarar sig undan att bli beskjuten. Emil Näslund, 16 år, är veteran i lägersammanhang. Det här är hans femte lägersommar och hans sista år som deltagare. – Jag kommer sakna ledarna och alla kompisar, säger han när vi träffar honom precis innan det är dags för veckans grillning. Av tradition ska de äldsta deltagarna fungera lite som värdar och servera de yngre. Emil tycker det ska bli roligt att hjälpa till med serveringen.– Det är en rolig tradition, säger han. Under veckan har de också hunnit med klättervägg och ponnyridning. De fick besök av Högskolan i Skövde som kom för att testa ett nytt tillgängligt spel på deltagarna. Och så har det så klart badats, trots att vädret inte varit perfekt. – Det är jätteroligt att bada fast det är lite kallt, säger nioåriga Teodora Andersson. Hon får delvis medhåll av MinMej och Disa som tyckte att det trots allt nog var lite varmare i vattnet än i luften. Teodora är på sitt andra läger och trivs jättebra. Och att hon tänker komma tillbaka nästa sommar råder det inga tvivel om.

Bildtext: Vattenkrig, bad, grillning, dans, limbo och ponnyridning är bara några av sommarens roliga upptåg.Syntolkning: Ett bildcollage visar barn och ungdomar som gör olika lägeraktiviteter. Ett barn hoppar ut i vattnet från en brygga, två barn skrattar och har på sig partyhattar, ett barn blir beskjuten med vattenpistol av en ledare, ett barn dansar limbo under en vit käpp, en kille och en tjej håller varandra i händerna och dansar.

Kongress 2017Lista: De kandiderar till styrelsenDet är snart dags för SRF:s stora kongress den 26–29 oktober i Malmö. Då ska riksförbundets nya styrelse utses, motioner kommer att antas eller avslås och verksamhetsinriktningen för SRF de närmaste åren kommer att fastslås. Förslaget är att inriktningen ska kallas Självständighet ger möjligheter. Vi har samlat allt material om kongressen på srf.nu/kongress men här, i Perspektiv, följer kortfattade presentationer av alla som kandiderar till olika poster i förbundsstyrelsen.

Dessa frågor har alla kandidater fått svara på:Fråga 1: Vilken fråga tycker du är viktigast för SRF att jobba med de närmsta åren?Fråga 2: Varför kandiderar du?Fråga 3: Vad betyder SRF för dig?Fråga 4: Det här hoppas jag att SRF har uppnått innan 2020.

Maria Sjötång, 54 år (nyval)Bor: Svängsta, Karlshamns kommun.Synstatus: Synnedsättning på grund av RP.Gör: Arbetar halvtid på Studieförbundet Vuxenskolan.Tyngsta uppdragen i SRF: Vice ordförande i Blekinge distriktsstyrelse. Ledamot i Synskadades stiftelse, Blekinge och ortsombud för Karlshamn i Synskadades Vänner. Fråga 1:Jag tycker att det är viktigt att vi syns mer. Syns vi inte finns vi inte och det blir svårt att rekrytera medlemmar. Fråga 2:Jag vill gärna påverka så att vi får ett bättre liv. Och så tycker jag det är viktigt med positiva förebilder, jag hoppas vara en sådan. Fråga 3:Eftersom jag har en ärftlig ögonsjukdom har jag alltid vetat att SRF finns. Man känner sig inte utanför i SRF. Jag har blivit modigare tack vare SRF.Fråga 4:Jag hoppas att det ska bli säkrare för oss att resa och vara ute i samhället. En annan viktig sak är att jag hoppas att unga med synnedsättning inte försvinner från SRF.

Per Karlström, 63 år (nyval)Bor: Sollentuna.Synstatus: Blind med vissa synrester. Ärftlig RP.Gör: Tidigare managementkonsult och VD. Slutade för cirka åtta år sedan på grund av synen. Tyngsta uppdragen i SRF: Vice ordförande i SRF Stockholm och Gotlands Län, ordförande i SRF Attunda.Fråga 1:Rättighetsfrågorna, framför allt LSS-ledsagningen, och den digitala frågan. Och att vi jobbar med samma frågor på alla tre plan i organisationen. Fråga 2:Jag kan arbeta mer med rättighetsfrågorna på riksnivån än i ett distrikt.Fråga 3:SRF är en plattform för personer med drivkraft och engagemang för att påverka våra villkor. Det är också ett sätt att bli mer socialt engagerad.Fråga 4:Att ledsagningen fungerar, att vi har en bättre hälsa genom att vi kommer ut mer. Vi bör också kunna ha uppnått en bättre tillgänglighet till digital teknik.

Barbro Säfsten, 49 år (nyval) Bor: Bålsta.Synstatus: Grav synnedsättning.Gör: Sjukpensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Styrelsemedlem i lokalföreningen.Fråga 1:

Ledsagning, framför allt med bussar och tåg. Fråga 2:För att det är väldigt intressant att kunna påverka och se till att alla ska få det bättre.Fråga 3:Väldigt mycket. Ett stort stöd, man kan få tips, råd och gemenskap.Fråga 4:En mer lättillgänglig miljö så att man kan leva så mycket som möjligt som en seende.

Filip Lejon, 73 år (nyval)Bor: Åkersberga, Stockholms län.Synstatus: Synsvag.Gör: Pensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande SRF Vaxholm-Österåker.Fråga 1:Utbildning av data-synpedagoger. Att Stockholms Syncentral fungerar bra. Att kommunerna anställer syn- och hörselinstruktörer.Fråga 2:Jag är forskare i asymmetriska relationer, till exempel mellan läkare och patient. Här tror jag att jag kan göra en insats.Fråga 3:Att andra synskadade kan hjälpa mig att anpassa mig till en mörkare tillvaro. Fråga 4:Att FN:s deklaration om människans friheter, rättigheter och tillgänglighet har blivit lag i Sverige. Att det finns minst en syninstruktör i alla kommuner. Att antalet medlemmar har ökat med minst 20 procent.

Jenny Näslund, 44 år (nyval)Bor: Umeå, Västerbottens län.Synstatus: Grav synnedsättning.Gör: Sjukbidrag.Tyngsta uppdragen i SRF: Vice ordförande i SRF Västerbotten och sekreterare i interimsstyrelsen i SRF Umeå. Har också haft styrelseposter i US Norr.Fråga 1:Medlemmarna är det viktigaste. Utan medlemmar är det ingen organisation. Medlemmarna måste känna sig behövda och organisationen måste se hur viktiga medlemmarna är.Fråga 2:Jag är uppvuxen i organisationen och har arbetat lokalt och i distrikt. Det är spännande att jobba på riksplanet och se organisationen uppifrån. Fråga 3:Det är min trygga famn, det är en organisation som jobbar med frågor som är viktiga för mig.Fråga 4:Att vi har ökat medlemsantalet så att organisationen finns kvar med den kampvilja som har representerat oss hittills.

Laoko Sardar Abdulla, 37 år (nyval)Bor: Växjö.Synstatus: Grav synnedsättning.Gör: Kanslist på US Syd och tolk.Tyngsta uppdragen i SRF: Har varit vice ord i US Småland-Blekinge, idag vice ordförande i SRF Kronoberg.Fråga 1:Tillgänglighet och påverkansarbete. Ledsagning enligt LSS ska bedömas lika i alla kommuner.Fråga 2: Främst är jag intresserad av att jobba med andra frågor än man gör på distriktsnivå.Fråga 3:För mig är SRF en organisation som arbetar för vår grupp. Framförallt att samhället får upplysning om oss och våra problem. Det gör mig glad att SRF finns.Fråga 4: Jag hoppas att SRF ska vända på medlemstappet. Vi ska öka medlemsantalet, bli fler och starkare.

Margareta Åsén Johansson, 69 år (nyval)Bor: Hägersten.Synstatus: Gravt synskadad. Gör: Pensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Kanslichef i SRF Stockholms och Gotlands län, 18 år. Nu medlem i granskningsutskottet. Har varit kongressombud några kongresser.

Fråga 1:Rehabilitering och habilitering en basfråga för SRF. Organisationsutveckling är förstås centralt så att inte SRF förlorar fler föreningar och medlemmar.Fråga 2:Jag blev tillfrågad av mitt distrikt, funderade ett tag och sade ja. Fråga 3:Det betyder mycket, både på min fritid och yrkesmässigt. Jag har varit med länge, som förtroendevald och kanslichef.Fråga 4:Jag hoppas att alla som är eller blir synskadade får kontakt med syncentralen eller annan rehab och att man inte behöver vänta så länge.

Karen Fridriksdottir Jungelin, 42 år (nyval)Bor: Trångsund.Synstatus: Blind på höger, ser cirka 7 procent på vänster öga.Gör: Projektledare.Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande i SRF Uppsala-Knivsta 2009–2010, har suttit i SRF:s internationella kommitté samt i jämställdhetskommittén.Fråga 1:Medlemsrekrytering. Och levnadsvillkoren för personer med synnedsättning. Fråga 2:Jag tror att jag har kunskap, vilja och ork. Och så blev jag uppmanad.

Fråga 3:Gemenskap, samhörighet och stöd från likasinnade som förstår vad det handlar om. Och SRF slåss för våra rättigheter och för att göra det bättre.Fråga 4:Högre medlemsantal och att vi har kunnat bidra till bättre levnadsvillkor för människor med synnedsättning. Jag hoppas också att SRF har fått fler synskadade ut på arbetsmarknaden.

Khodadad Bahrami, 54 år (nyval)Bor: Västerhaninge.Synstatus: Förlorade synen när jag var 19 år i en explosion efter revolutionen i Iran, 1979. Nu ser jag bara ljus och mörker.Gör: Jobbar med kundtjänst och kundservice.Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande i branschföreningen synskadade kurder, styrelsemedlem i SRF Stockholm och Gotlands län.Fråga 1:Personlig service. De allmänt största svårigheterna för personer med synnedsättning är att läsa post, hitta på okända platser bland annat.Fråga 2:Jag har arbetat sen 80-talet med invandrarpolitik är intresserad av att arbeta med det inom SRF. Fråga 3:SRF har jobbat med mycket som skapar tillgänglighet i min vardag, till exempel punktskrift. Fråga 4:Att SRF syns mer i samhället, lika bra som man är närvarande när det gäller myndigheter och institutioner, och att ha mer dialog med medlemmarna.

Agneta Elfving, 59 år (omval)Bor: Örebro.Synstatus: Grav synnedsättning, RP.Gör: Administratör på deltid.Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande SRF Örebro Län i åtta år, nuvarande ledamot i förbundsstyrelsen. Fråga 1:Rehabilitering och rehabilitering. Syncentralerna måste ge rätt insatser; man behöver mycket stöd när man inte längre kan ha kvar sina vanliga arbetsuppgifter. Fråga 2:Jag vill fortsätta arbeta med ledarhundar, Almåsa, syntolkad tv, och mer med arbetsmarknadsfrågor.Fråga 3:SRF betyder väldigt mycket socialt, och att man får vara med och utveckla SRF till ett ännu starkare förbund.Fråga 4:Jag hoppas att rehabiliteringen och habiliteringen har tagit ett stort steg framåt. Det går åt rätt håll.

Anita Svenningsson, 65 år (omval)Bor: Jönköping.Synstatus: Blind.Gör: Pensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Ledamot i förbundsstyrelsen. Varit distriktsordförande i tio år i SRF Jönköpings län.Fråga 1:Tillgänglighet, ledsagning, samt teknikfrågorna: det måste finnas alternativ till datalösningarna.Fråga 2:Jag vill arbeta med de frågor jag nämnde.Fråga 3:Jag har fått många goda vänner och haft mycket roligt. Men SRF är också en viktig påverkare. Fråga 4:En lösning på ledsagarfrågan, fler medlemmar i SRF. Och så hoppas jag att vi har nått en god bit på väg med kongressmålet rehabilitering och habilitering. Idag finns det knappast.

Peter Tjernberg, 31 år (nyval)Bor: Sundsvall.Synstatus: Blind sedan två års ålder.Gör: Funktionshindersfrågor och utredningsuppdrag vid Föreningsbyrån, Kultur- och fritidsförvaltningen, Sundsvalls kommun.Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande för SRF Medelpad 2009–2017. Arbetsledare och ekonomiskt ansvarig i nybildade SRF Västernorrland. Arbetsledare och sekreterare i SRF Sundsvall.Fråga 1:Få ut fler personer i jobb. Internt att utvecklas vad gäller medlemsantal och nya organisationsformer.Fråga 2:Jag vill gärna ge tillbaka något av det SRF har gett till mig. Fråga 3:Att man får lära sig alltifrån hur man skriver ett protokoll till hur man lär andra om sociala rättigheter. Att man träffar människor och växer som människa.Fråga 4:Fler i arbete, bättre skrivning i LSS-lagen, och fler medlemmar.

Maria Thorstensson, 53 år (omval)Bor: Bjärlöv, utanför Kristianstad.Synstatus: Blind sedan 13 år tillbaka.Gör: Ordförande i SRF Skåne.Tyngsta uppdragen i SRF: Ledamot i förbundsstyrelsen, ledamot i styrelsen för synskadades stiftelse, ledamot i styrelserna för Almåsa fastigheter och Almåsa konferens.

Fråga 1:En god och återkommande habilitering och rehabilitering för alla, inklusive it-utbildning. Samt LSS-ledsagning. Fråga 2:Mitt första möte med SRF var efter en olycka som gjorde mig blind. Den hjälp jag fick av SRF då vill jag att andra ska ta del av.Fråga 3:SRF betyder trygghet och stöd, och erfarenhetsutbyten. En kämpaanda som strävar efter att alla synskadade ska få ett bättre liv.Fråga 4:Att vi har självklar tillgång till ledsagning och fjärrsyntolkning, och att vi får en löpande utbildning inom it och e-tjänster så att vi kan leva ett normalt liv.

Niklas Mattsson, 47 år (omval)Bor: Fjärås.Synstatus: Synskadad.Gör: Regionråd.Tyngsta uppdragen i SRF: Andre vice ordförande i SRF:s förbundsstyrelse, ordförande SRF Halland.Fråga 1:Förbundsstyrelsen har valt rehabilitering och det tycker jag är den fråga vi ska jobba med. Vi ser ju vilken attityd arbetsgivare har till oss. Fråga 2:SRF-uppdragen ger mig mycket och jag tror att jag kan ge mycket.Fråga 3:Kamratföreningen SRF är väl det jag känner mest för i den här frågan. Men vårt påverkansarbete betyder också mycket i vardagen.Fråga 4:Jag hoppas vi har lyckats öka vår attraktion gentemot de synskadade som inte har hört talas om SRF eller valt att inte vara med.

Roland Gustafsson, 70 år (omval)Bor: Eskilstuna.Synstatus: Grav synnedsättning.Gör: Pensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Ledamot i förbundsstyrelsen. Fråga 1:Rehabilitering och habilitering. Det ges alldeles för lite timmar idag.Fråga 2:Det är det roligaste jag har jobbat med i mitt liv: att vara förtroendevald i SRF. Det är hjärtefrågor, eftersom jag själv har en grav synnedsättning.Fråga 3:Det betyder kontakter med många trevliga människor, och en styrka att man kan känna att det finns andra med samma behov.Fråga 4:

Jag skulle verkligen önska att punktskrift blir tvingande i skolan. Och jag hoppas åtminstone de offentliga arbetsgivarna tar ett ansvar för att unga får arbete när de går ut gymnasiet.

Margareta Svensson, 66 år (nyval)Bor: Skottorp i Laholms kommun.Synstatus: Gravt syskadad.Gör: Pensionär.Tyngsta uppdragen i SRF: Sekreterare i SRF Laholm, vice ordförande i distriktet, representant i organisationsrådet.Fråga 1:Det är jämställdhet och tillgänglighet. Jag har varit politiker i nitton år och fått stånga pannan blodig för att få handlingarna i datorn.Fråga 2:Jag gillar utmaningar och vill ha mycket att göra inom vår organisation. I och med att jag har varit med så länge vill jag ha något nytt att bita i.Fråga 3:Allt, rent ut sagt. När jag miste synen för 17 år sen var det en chock men det som då hjälpte mig var att jag hade mina uppdrag inom SRF. Fråga 4:En jämställd färdtjänst som fungerar likadant över hela landet. Och att det blir någon ordning på ledsagningen på tågen.

Alireza G Alipour, 37 år (omval)Bor: Göteborg.Synstatus: Grav synnedsättning.Gör: Egenföretagare.Tyngsta uppdragen i SRF: Förbundsstyrelseledamot i SRF sedan 2008. Ordförande i SRF Göteborg.Fråga 1: Rehabilitering och habilitering är den absolut viktigaste frågan. Det handlar om den personliga friheten.Fråga 2:Jag kan fortfarande bidra med yngreperspektivet och dessutom med ett partipolitiskt perspektiv.Fråga 2:SRF är den plattform där jag hämtar styrka, tips, råd, där jag kan leva med och för min synnedsättning.Fråga 3:Jag hoppas att vi har stängt av den här läckande medlemstappskranen, och börjat se en stigning. Sen hoppas jag verkligen att vi är i hamn med frågan om punktskrift som rättighet.

Annika Östling, 58 år (omval)Bor: Sundborn.Synstatus: Blind med ledarhund.Gör: Sjukgymnast.

Tyngsta uppdragen i SRF: Ordförande i SRF Dalarna sedan 2009 och förbundsstyrelseledamot sedan 2011.Fråga 1:Rehabilitering eftersom det är grunden till att vi kan leva fritt och självständigt. Fråga 2:Det är intressant och lärorikt att vara med i förbundsstyrelsen och få impulser till SRF Dalarna men också utåt i världen till nordiska länder. Fråga 3:Gemenskap, trygghet, och att göra aktiviteter tillsammans med andra på relativt lika villkor. Och att vi tillsammans är starka och kan påverka saker vi vill förändra.Fråga 4:Att öka medlemsantalet. Och att synskadade över hela landet får tillgång till kostnadsfri ledsagning, så att vi kan delta i samhället.

Håkan Thomsson, 53 år (omval)Bor: Tierp.Synstatus: Blind sedan barndomen.Gör: Förbundsordförande SRF.Tyngsta uppdragen i SRF: Förbundsordförande SRF 2011–2017.Fråga 1: – Rehabilitering, föreslår vi från förbundsstyrelsen. Synskadade har svårt att hävda sig på grund av bristande rehabilitering. Fråga 2: – Jag tycker att det ett stimulerande uppdrag att vara ordförande, men samtidigt känner jag att jag inte är färdig på långa vägar.Fråga 3: – Jag är övertygad om att ingen annan i samhället kommer att tillvarata synskadades rättigheter om inte SRF gör det. Fråga 4: – En betydligt bättre rehabilitering, och att vi ska ingå i personkretsen som har rätt till ledsagning enligt LSS.

Jonas Jacobsen, Norrköping, kandiderar också till styrelsen. (nyval)

Kongressen i radioRadio SRF sänder flera program inför kongressen där representanter från nuvarande förbundsstyrelsen medverkar. Radio SRF direktsänder också kongressen i sin helhet. För mer information om sändningarna gå in på www.srf.nu/radioProgram 1Stadgar med motionerMåndag 18 september kl. 18.00-19.30

Program 2 Ekonomiska frågor – arvoden, medlemsavgift, långtidsbudget med motionerOnsdag 20 september kl. 18.00-19.30

Program 3

Rapport och strategi för jämställdhet och likabehandlingMåndag 25 september kl. 18.00-19.30

Program 4Verksamhetsinriktning med motionerOnsdag 27 september kl. 18.00-20.00

Program 5Rapport och strategi för medlemsutveckling med motionerMåndag 2 oktober kl. 18.00-19.30

Program 6 Övriga motioner och rapport om funktionshindersamarbetetonsdag 4 oktober kl. 18.00-19.30

Program 7Intervjuer med kandidater inför valetOnsdag 18 oktober kl. 18.00-20.00

MIN ÅSIKTGör din röst hörd! Mejla din insändare eller ditt debattinlägg till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 1 300 tecken inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

Låt oss stå upp för punktskriften!Du som ser från födseln får dina intryck via dina ögon. Den person som inte har några fungerande ögon från födseln får inte denna information. Den som ser får gratis information via omgivningen. Det blinda barnet missar den visuella input som grovt räknat är cirka 80 procent av en fullt seendes informationsinhämtning. Min första kontakt med punktskrift blev julkorten från Frälsningsarmén. Jag var då 4–5 år (väldigt länge sedan). På den tiden fick synskadade barn lära sig skriva och läsa punktskrift. Punktskriften blev mitt läs- och skriftspråk. Den blev nödvändig! Nu lärs inte punktskrift ut i skolan. Samtidigt vill synskadade ungdomar vara lika sina seende kompisar. De vill arbeta med mobiltelefoner och plattor. De lär sig inte ett riktigt skriftspråk. De blir bokstavligt talat analfabeter. Låt oss göra något som ger genomslag under kongressen! Vi måste få inskrivet i skollagen att blinda barn ska ha punktskriftsundervisning, liksom seende barn får lära sig skriva och läsa.Eva Carlbrand

Moralisk panik kring nakenbadandeI juli inträffade två händelser som kan beskrivas som en storm i ett vattenglas. I egenskap av naturist gick jag till den badbrygga på Almåsa som ligger längst ifrån själva sandstranden, helt enkelt eftersom det brukar vara färre människor där i genomsnitt. Där idkade jag nakenbad, inte för att förarga eller pådyvla någon något, utan för att bada ifred. Tydligen måste någon ändå ha förargat sig, oklart om det var en gäst eller personal, för senare blev jag inkallad till receptionen för upptuktelse och påmind om att ”här var minsann badkläder obligatoriskt på stranden”! Då frågade jag om det fanns någon officiell regel skriven om detta, vilket det naturligtvis inte fanns.

Man hänvisade till, att om det inte finns något angivet, är inte nakenbad acceptabelt. Jag tyckte att denna förklaring lät konstig, eftersom bristen på tydlig information skapar just olika tolkningsmöjligheter, och föreslog att Almåsa för att tillfredsställa även synskadade naturisters önskemål skulle kunna ange i välkomstbrev eller liknande att nakenbad i ordnade former skulle kunna tillåtas. Jag undrar om inte Almåsa inför nästa sommar kan överväga att tillåta nakenbad för de som så önskar, förslagsvis vid den bortre bryggan, och att detta tydligt anges i den information som riktar sig till gästerna. Då slipper man missförstånd, och detta vore ingen svår åtgärd att lösa, i stället för att agera ombud för moraliskt pryderi.Jonas Serneholt, Järfälla

Hej Jonas, tack för ditt välformulerade brev och visst är det skönt med nakenbad, dock får jag lov och säga att vi föredrar badkläder på våra gäster här på Almåsa.Detta för att vi har många olika gäster, stora som små i alla åldrar med olika bakgrund och kultur. Önskar din förståelse för detta. Vänligen, Elisabeth Schmidt, verksamhetschef på Almåsa

Dags att byta namn igen?1889 bildades De blindas förening efter det att Tomteboda invigdes året innan och Arbetshemmet för blinda öppnats 1865, i Stockholm. På 1970-talet fanns en aktiv diskussion som ledde fram till att DBF blev SRF, Synskadades Riksförbund. Nu kommer de unga i det gamla Unga Synskadade fram till att ordet synskadad inte stämmer längre. Man behåller förkortningen US men uttyder det Unga med Synnedsättning.Vi fick alltså på 1970-talet bort känslan av att alla medlemmar skulle vara blinda i De Blindas Förening. Det dröjde dock inte länge förrän förkortningen SRF fick en man med vit käpp inlagd i logotypen. Alltså skulle man identifiera sig med synskadade som använder vit käpp. Idag är det ännu mer så att alla med synnedsättning inte behöver vit käpp eller vill vara skadade i synen, precis som US. Vid det senaste mötet Vision 2017 i Haag inom synrehabilitering handlade mycket om att skapa centra där man kan träna att köra bil med kikare, hur man ska klara av att cykla och se dåligt och så vidare. Samtidigt finns inom SRF:s styrelse en majoritet av personer som sett dåligt sedan de var barn och där flertalet läser punktskrift. Medelåldern för en nyremitterad patient på en syncentral är 82 år och har synrester. Hur får vi ihop de här behoven och personerna i en organisation? Ett förslag vore att ta fram ett nytt namn som exempelvis SynRiksFörbundet så att vi kan behålla förkortningen SRF. Är den frågan värd att diskutera?Krister Inde, medlem sedan 1967

SRF-SVEPETVad händer i ditt distrikt och lokalförening? Mejla till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Skicka gärna med bilder. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 700 tecken inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

Vardagstips – ny omarbetad bokHur skär du enkelt en potatis i jämna skivor, skiljer på schampo- och balsamflaskorna eller känner dig bekväm på badhuset när du inte ser? Detta och

många fler tips finns i boken Vardagstips för personer med synedsättning. Boken gavs ut första gången av SRF 1998 och har nu omarbetats rejält och fått nya kapitel om teknik och motion. Boken tar även upp ämnen som ekonomi, föräldraskap, trädgård, resor och städning.Den kostar 75 kronor + frakt och beställs från kontorsservice@srf.nu eller via telefon 08-39 92 20. Den finns i tryckt text, på daisyskiva och i punktskrift, och går att ladda ner från www.srf.nu

SRF:s första syntolkningskonferensTorsdagen den 21 september är det dags för SRF:s första syntolkningskoferens. Flera föreläsare och producenter samlas för intressanta samtal. Följ hela programmet via Radio SRF.

Syntolkningen har utvecklats mycket under de senaste fem åren. Fler och fler tv-program syntolkas. När det gäller film sker en övergång från gruppsyntolkningar där en syntolk finns på plats i biografen till syntolkningar med förinspelade ljudspår. Förra året kom den första svenska forskningsantologin Syntolkning: Forskning och praktik.Samtidigt är det inte helt enkelt att få reda på vilka tv-program och filmer som kommer att syntolkas. Det finns allvarliga brister med flera av de tekniska lösningar som används. Ingen har ett övergripande ansvar. Syntolkning av miljöer i samband med ledsagning, i arbetet eller i skolan är långt ifrån självklart. Här finns en stor utvecklingspotential. Berörda aktörer måste ta sitt ansvar.Hur kan vi sprida kunskap om syntolkning till fler synskadade?Hur kan syntolkningen utvecklas?Hur stärker vi syntolkningens status bland beslutsfattare? Dessa och fler frågor kommer att diskuteras på konferensen den 21 september på Gotlandsgatan i Stockholm.Bland föreläsarna finns docenten och syntolkningsforskaren Jana Hosanova, verksam på filosofiska institutionen vid Lunds universitet, och dessutom representanter från SVT, TV4, Filminstitutet, syntolkningsutbildningen på Fellingsbro folkhögskola, samt flera syntolkningsproducenter.Radio SRF direktsänder konferensen mellan klockan 9 och 16, men det går även att lyssna i efterhand. Gå in på www.srf.nu/radio för att lyssna.Har du frågor om syntolkning eller konferensen kan du höra av dig till: henrik.gotesson@srf.nu

Full fart under däcken i VetlandaDet var då inget fel på tävlingsgeisten när en publik om 2 856 personer avnjöt speedway runt Vetlandaarenan. Den 1 augusti drabbade Rospiggarna samman med elit Vetlanda. Det kändes ända in i märgen att Speedway ligger publiken här varmt om hjärtat. Syntolken Mattias gjorde allt för att vi i SRF Kronoberg skulle få behållning av tävlingen via ögonblicksbilder. Avbrotten hopade sig, på grund av skador och tjuvstarter. Tekniker var framme vid starttejpen för att fixa till det sista. Det hela drog ut på tiden. Applåderna haglade och augustikvällen smög sig på. Elit Vetlanda vann mot Rospiggarna med 61 poäng mot 27. Säsongen är dock långt ifrån slut.

Olimpije-Chrysanthe Sakéli

Bildtext: En rafflande syntolkad speedwaytävling mellan Rospiggarna och Vetlanda ägde rum i augusti.Syntolkning: En bild visar speedwayarenan och en bild visar några personer ur publiken som har syntolkningsutrustning. Några personer äter varmkorv.

Vi fick smycka Karl Johans parkDen stora kaktusplanteringen i Norrköping har funnits i Karl Johans park sedan mitten av 1920-talet. Man ville ha en fin plantering liknande de som fanns i de stora städerna ute i Europa. Varje år är det någon av kommunens föreningar som får utforma planteringen. Det kan vara föreningar som firar något eller som har gjort något som gagnat kommunens invånare. I år fyller SRF Norrköping 100 år, en av SRF:s äldsta lokalföreningar. Av 19 inkomna förslag vann vår förening det fina priset att få smycka parken. Med över 20 000 större och mindre kaktusar invigdes årets plantering med pompa och ståt den 22 juni. Skrivet med hjälp av kaktusar står det SRF Norrköping 100 år och vår SRF logga i punktskrift. Vi är jättestolta över utmärkelsen, den fina motiveringen kan man läsa om på Norrköpings kommuns webbplats.Monica Ericsson, ordförande SRF Norrköping

Bildtext: SRF Norrköping som firar 100 år i år fick smycka Karl Johans park med SRF:s logotyp formad av kaktusar.Syntolkning: En stor park med kaktusar i olika färger, storlekar och formationer. I mitten har några kaktusar format bokstäverna SRF 100 år och loggan med två personer som använder vit käpp. Dessutom formar kaktusarna SRF i punktskrift.

SRF Skåne avskedar kanslichefKansliet hos SRF Skåne har fungerat dåligt och fått kritik av medlemmarna. Vid årsmötet fick styrelsen i uppdrag att se över situationen. Det har nu lett till att man valt att med omedelbar verkan säga upp kanslichefen Stefan Edenborg.– Rutinerna har inte fungerat, säger Maria Thorstensson, ordförande i SRF Skåne till Skånes Taltidning.Enligt Maria Thorstensson ska nu delar av kansliets verksamhet skötas av förtroendevalda. Styrelseledamoten Bo Lang tar över som arbetsledare för de två anställda som blir kvar på SRF Skånes kansli.

Kongresskonst att se och beröraUnder SRF:s kongress i Malmö i oktober gör Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening en konstutställning på temat Drömmar i blått. 22 av föreningens medlemmar skapar var sitt konstverk på temat i olika tekniker och material. Verken kommer att vara 30 gånger 30 centimeter stora och de flesta av dem är kännbara.Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening (SKKF)

Hur funkar det med parkour?Vilda volter gav mersmak

I juni fick ungdomarna i SRF:s barnråd chans att prova på parkour. En träningsform där man ska ta sig förbi olika hinder med hjälp av bland annat hopp, volter och klättring. Parkour kan utföras utomhus med naturliga hinder eller i speciellt uppbyggda inomhusanläggningar. – Det var intressant att få prova. Roligast var när vi fick göra volter från studsmattan ut i en grop med skumgummi, säger Melker Falk, 14 år, från Örebro. Barnrådet ses två till tre gånger per år för att bland annat diskutera olika påverkansfrågor och testa tillgängligheten för olika aktiviteter för barn och ungdomar. Men också för att byta erfarenheter med varandra. Tränarna under parkourdagen var särskilt utbildade för att arbeta med barn med funktionsnedsättningar. Dagen gav mersmak och därför startar en parkourgrupp för denna målgrupp i Stockholm i höst.

Bildtext: David Atterberg och Melker Falk gör övningar under överinseende av ledarna.Syntolkning: Två bilder visar två pojkar som gör volter på madrasser. Den ena har båda händerna i mattan och benen i luften, den andra flyger i luften i en bakåtvolt, en ledare står bredvid och stöttar.

SRF på nätetDu vet väl att du kan läsa senaste nytt och få fördjupad kunskap om förbundet på vår webbplats? På www.srf.nu kan du ta reda på hur vi jobbar med olika intressepolitiska frågor, läsa om kommande aktiviteter och kurser eller ladda hem informationsmaterial. Är du medlem kan du läsa hela Perspektiv på nätet. Skicka ett mejl till katarina.viklund@srf.nu om du vill bli tillagd i mejllistan vi skickar ut inför varje nummer.

Beställ material om punktskrift!Ska du ordna en studiecirkel, inspirationsträff eller berätta om punktskrift? Glöm inte att vi på SRF har punktskriftsmaterial som är helt kostnadsfritt att beställa! Vill du veta mer? Ring Lena Nisula Wester på 08-39 91 70 eller mejla till punktskrift@srf.nu

SISTA ORDETHåkan Thomsson, förbundsordförande, 08-39 91 11, hakan.thomsson@srf.nuRehabilitering lägger grunden till frihet

Nu närmar sig SRF:s kongress, där vi bland annat ska lägga fast organisationens verksamhetsinriktning för 2018–2020. Förbundsstyrelsen föreslår att vi särskilt ska arbeta med att förbättra habiliteringen och rehabiliteringen för synskadade. I dag är den arbetslivsinriktade rehabiliteringen för gravt synskadade och blinda närmast obefintlig. Det leder till arbetslöshet och utanförskap. Kompetensen inom rehabiliteringen måste höjas i och med den oerhört snabba digitala utvecklingen. Synskadade måste få tillgång till och lära sig använda den senaste tekniken. En bra rehabilitering är grunden till individens möjlighet att leva aktivt och självständigt.Den gångna kongressperioden har det intressepolitiska arbetet för tillgänglighet, såväl fysisk som digital, varit prioriterat. För att synskadade ska kunna röra sig på gatorna och resa med kollektivtrafiken krävs dock att man fått en bra habilitering

eller rehabilitering. För att vi ska lära oss använda datorer och smarta telefoner krävs särskild handhavandeutbildning och denna måste vara en självklar del av rehabiliteringen.En framgångsrik rehabilitering kräver att individen börjat acceptera sin synskada och är mottaglig och villig att anpassa sig efter de nya förutsättningarna. I den fasen är det mycket värdefullt att få träffa andra i samma situation, och SRF har här en viktig funktion. Tyvärr kommer inte så många nysynskadade snabbt med i SRF, men med aktivare information från syncentraler och syninstruktörer kan vi komma till rätta med det problemet. Alla som behöver det måste få lära sig orientering med hjälp av den vita käppen. Rätten att lära sig punktskrift behöver lagstadgas. Men det område där rehabiliteringen släpar efter allra mest är att ge synskadade kompetens att hantera ny, digital teknik. Här krävs storsatsningar för att bryta utanförskapet som många av oss lever i.För att överhuvudtaget kunna ta makten över sitt liv och känna frihet i vardagen krävs alltså att vi synskadade får en tillräckligt omfattande rehabilitering. Det handlar om syncentralens resurser och kompetens, tillgången till anpassning och träning med hjälp av syninstruktörer i kommunerna samt Arbetsförmedlingens arbetslivsinriktade rehabilitering. En bra rehabilitering ger oss synskadade förutsättningar att studera, arbeta och resa.

Annonser:Delta i forskningsstudieVill du delta i en forskningsstudie på Stockholms universitet som handlar om självbiografiskt minne hos blinda och seende personer? Vi söker tidigt barndomsblinda deltagare över 45 år med mindre än 5 procent synskärpa. Om du inte har möjlighet att komma till Stockholm kan vi göra testerna på annan ort. Studien består av två tillfällen på två timmar vardera. Reseersättning och ett presentkort värt 800 kronor utdelas. Vid intresse, kontakta Stina Cornell Kärnekull på telefon 08-16 24 30 eller mejla:stina.cornell.karnekull@psychology.su.se

Priser från stiftelsen Märta och Nils Barthelssons minne1. Till förtjänt person/personer, företag eller institution för upptäckt eller uppfinning av medicinsk, fysiologisk, kemisk eller teknisk art som påtagligt förbättrat, eller med stor sannolikhet visat kommer att förbättra, synskadades möjlighet att tillgodogöra sig de seendes situation och därmed en förbättrad livskvalitet.Priset kommer inte att understiga 100 000:- SEK2. Till förtjänt person/personer som genom mångårig oegennyttig verksamhet för hjälp åt synskadade verksamt bidragit till deras förbättrade livskvalitet.Priset kommer inte att understiga 100 000:- SEK.Ansökan om priserna skall vara undertecknad tillhanda senast den 31 oktober 2017 per post och inges i fyra exemplar.Stiftelsen skall enligt stadgar utge två priser enligt följande:Jur kand Carl Linde, Laxvägen 35, 181 30 Lidingö, 070-622 99 80, linde.juridik@gmail.com

Nomineringar eller egna ansökningar till pristagare mottages tacksamt.

Förmånliga försäkringar med unika fördelarSRF är en del av UNIK Försäkring. Det innebär att du som medlem kan teckna trygga försäkringar för bland annat din bil, ditt boende och olycksfall - för dig och dina familjemedlemmar. Här ser du några av våra unika fördelar:LSS-ärendenJuristhjälp vid överklagan av LSS-ärenden ingår i alla våra hemförsäkringar.HjälpmedelLåg självrisk på hjälpmedel för syn- eller hörselfel i hemförsäkringen.Generösa rabatterTeckna flera försäkringar hos oss och få upp till 20 % rabatt.Unik serviceVi har inga knappval och du får svar inom 15 sek. när du ringer. Anpassad bilFörsäkring av hela bilen utan premiepåslag för anpassad bil.HemextraEn extra bra hemförsäkring för dig som tillhör personkretsen LSS eller SOL.Kontaktuppgifter Unik Försäkring: Telefon: 010-490 09 91 Öppettider: måndag till fredag kl. 8.15 till 16.45E-post: info@unikforsakring.se Hemsida: www.unikforsakring.seFörsäkringsgivare är If Skadeförsäkring AB org.nr 1614120-3 med säte i Helsingfors (adress till huvudkontoret är Ängsporten 4, 02200 Esbo, Finland), som i Sverige representeras av WaterCircles Sverige AB org.nr 556807-9056 (postadress Box 1014, 164 21 Kista, Isafjordsgatan 35, tel. 08-517 29 600, info@watercircles.se). WaterCircles är anknuten försäkringsförmedlare till If.

SRF-annonser

Beställ din hundkalender nu!Det är dags att boka dig för kalendern Årets ledarhundsvalpar 2018. För åttonde året i rad skickas Synskadades Riksförbunds egen kalender ut från slutet av november. För att vara säker på att få nästa års kalender kan du ringa: 08–39 93 99 eller mejla: info@hundkalendern.se

MånadslottenStöd Synskadades RiksförbundKöp MånadslottenDragningar varje dagMiljonchanser varje månadFör beställning ring: 08-39 90 60www.manadslotten.se

Sök bidrag ur Norrmans fondVill du träffa synskadade i andra länder eller delta i idrottsutbyte, tävlingar eller träning inom paraidrott i andra länder? Då går det bra att söka stipendium ur Lars Norrmans fond. Lars Norrmans fond utlyses två gånger om året: vår och höst. Stipendium kan nu endast sökas för resa som äger rum någon gång under tiden 1 januari till 1 december 2018.Du som reser måste vara synskadad och svensk medborgare eller ha varit bosatt i Sverige tillräckligt länge för att kunna erhålla svenskt medborgarskap. Du bör utöver svenska kunna tala ytterligare ett eller flera språk hjälpligt. Det går att söka stipendium både som enskild person eller som grupp. Ledsagare får medfölja vid behov.Ansökan ska göras på särskild blankett och den ska bland annat innehålla en tydlig presentation av resmål, syfte, upplägg, kontaktpersoner i landet samt en detaljerad budget för resan. Du förbinder dig att efter resan skriva en reserapport som ska sändas till Synskadades Riksförbund. Mer information samt elektronisk ansökningsblankett finns på SRF:s hemsida: www.srf.nu/norrmansfondAnsökningsblankett kan även fås genom att ringa Pia Lundborg på 08–39 93 23. Skicka din ansökan till: SRF, Norrmans fond, Pia Lundborg, 122 88 ENSKEDE eller mejla: norrmansfond@srf.nuDin ansökan måste vara oss tillhanda senast den 15 oktober 2017. Beslut meddelas i mitten av december 2017.

Ditt hem är din borg – tips och råd för att förebygga brott i hemmetEtt material framtaget av Polisen i samarbete med pensionärsorganisationerna. Vi erbjuder materialet som syntokad film, talbok, storstil och punktskrift samt e-text. Synskadades Riksförbund Folkbildning anpassar studiematerial till önskat media för synskadade eller dövblinda som deltar i en studiecirkel eller folkhögskoleutbildning. Ta kontakt med oss för mer information:08–39 90 00folkbildning@srf.nu www.srf.nu/studier/folkbildning

Sök bidrag ur Synskadades StiftelseDu som är synskadad och i behov av ekonomiskt stöd på grund av låg inkomst kan söka bidrag från Synskadades Stiftelse. Du kan söka bidrag för olika insatser och åtgärder som utifrån Stiftelsens ändamål syftar till att förbättra situationen för behövande synskadade, till exempel vård och behandling, tandvård, stöd till fritidsaktiviteter eller rekreation. Normalt beviljas inte bidrag för insatser som samhället ansvarar för. Krav för att erhålla bidrag är att din taxerade årsinkomst inte överstiger 179 200 kronor. Vi beviljar inte bidrag för redan gjorda aktiviteter/inköp

och handläggningstiden kan vara upp till 3 månader. Inkomstuppgifter från Skatteverket ska alltid bifogas till ansökan. Ansökningsblanketten finns på vår hemsida www.srf.nu eller kontakta Yvonne Gille på SRF:s kansli, telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu

Stiftelsen Johan och Signe Lindegrens familjefondDu som bor i Norrbottens län och är synskadad kan söka bidrag från ovan nämnda stiftelse. Förstagångssökande prioriteras, enligt testatorns vilja. Ansökan skall göras på särskild blankett. Blanketten finns på SRF Norrbottens kansli, Bangårdsgatan 12 A Luleå, tel. 0920 22 98 20.Ansökan ska ha inkommit senast den 10 oktober 2017 och skickas till:Stiftelsen Lindegrens familjefond c/o SRF Norrbotten, Bangårdsgatan 12 A, 972 35 LuleåDu kan också själv göra en ansökan elektroniskt på SRF Norrbottens hemsida www.srf.nu/norrbotten alternativt skriva ut blanketten och skicka in. Beviljat bidrag sätts in på person- eller bankkonto. Karin Sundbaum, Sekreterare

Redaktionsruta:Ges ut av Synskadades Riksförbund, årgång 41 utgivningsdag: 15 september 2017Nästa manusstopp och utgivning: 17 okt och 17 oktOmslag: Patrik Olsson Foto av: Therese SelénVinjettillustratör: Linnea Blixt

Tryckeri Lenanders Grafiska AB, Kalmar

Redaktion srf.perspektiv@srf.nuSRF Perspektiv, 122 88 EnskedeTherese Selén, redaktörtherese.selen@srf.nu 08-39 92 78Kari Agger, grafisk formgivare

Ansvarig utgivareHåkan Thomsson hakan.thomsson@srf.nu

Prenumeration Tidningen ingår i medlemskapet, övriga 250 kr/år. SRF Perspektiv finns som tryckt tidning, på tal, som podcast, i punktskrift samt i textformat. Du kan via mejl få tal- och textversionen i din dator.

Annonser och prenumeration: katarina.viklund@srf.nu 08-39 91 23 ISSN: 1652-263X

Stöd SRFPlusgiro: 90 00 90-2