Sveriges 1800-tal

Historia 4

Österledskolan

Anj

1. Det gamla samhälletStåndssamhället

Sverige hade sedan medeltiden varit ett ståndssamhälle och var det fram till 1800-talets mitt. Befolkningen var indelad i olika s.k. samhällsstånd. Ett stånd var till exempel adeln, som var det finaste, rikaste och mäktigaste. Präster, borgare och bönder var de tre övriga stånden. Det var nästan omöjligt att byta samhällsstånd, samhället var statiskt - det ”stod stilla”.

Systemet med samhällsstånd hade uppstått vid medeltidens början när riddaren med sin tunga rustning visade sig vara en effektiv krigare. Den svenska kungen hade inte råd att utrusta en hel armé riddare. Kungen vände sig till rika stormän och erbjöd skattefrihet i utbyte mot att stormannen utrustade ett antal riddare till kungens armé.

Sverige tillhörde på den här tiden den katolska kyrkan, så kyrkan och kyrkans män skattebefriades också.

Den här två skattebefriade stånden – adeln och kyrkan - blev rikare och rikare och köpte mer och mer mark. En bit in på 1700-talet ägde de nästan hälften av Sveriges yta. All skatt, som betalade armén, flottan och alla slott, betalades av de två lägsta stånden bönder och borgare (hantverkare, köpmän, skeppare mm.)

Vid 1800-talets början hade Sverige c:a 2 miljoner invånare. Av dessa utgjorde de två högsta stånden bara några få procent. Den stora majoriteten var bönder, ca 80 %. Bönderna bodde i små byar på landet.

Den gamla byn

Bondbyarna var som små slutna enheter, en värld för sig. Man föddes, växte upp, gifte sig och levde som vuxen i sin lilla by. Gårdarna låg i en klunga mitt i byn längs bygatan. Närmast gårdarna låg åkrar och ängar, dessa kallades för inägor. Utanför åkrar och ängar låg byns utägor, där djuren betade på somrarna. Dessa marker ägdes gemensamt och användes av alla.

Åkrar och ängar var uppdelade i smala tegar, varje bonde hade några tegar på var åker. En bondes mark kunde vara utspridd på upp till 30 - 40 olika tegar.

I utkanten av byn kunde det ligga små stugor till vilka det inte hörde någon mark. Dessa stugor kallades backstugor, folket som bodde där backstugusittare. Dessa tog tillfälliga arbeten hos bönderna i byn. De höll även på med hantverk, flätade korgar, stickade strumpor m.m.

En annan grupp människor som inte heller ägde någon mark var torparna. Torpen låg på någon bondes mark och torparen fick betala arrende (hyra) till bonden form av pengar eller dagsverken (man arbetade ”gratis” för bonden).

Sidan 2 av 22

Uppgifter

1. Vad menas med att Sverige var ett ståndssamhälle?____________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Varför slapp adelsmännen betala skatt?________________________________________

___________________________________________________________________________________

3. Vad var det för skillnad mellan byns inägor och utägor?_________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Byalaget

Bönderna i byn hjälptes åt med allt arbete på åkrarna, precis som många andra jobb - att bygga stängsel runt inägorna så att boskapen inte kom åt grödorna, att skörda lövängarna inför vintern, att dika ut ägorna. Även andra uppgifter var gemensamma: jakten, fisket, väg- och brobygge i byns närhet. Man var även brandvakter gemensamt - alla eldstäder i byn inspekterades två gånger om året.

För att allt det här gemensamma skulle fungera fanns det i varje by ett byalag, där alla bönderna satt med. Chefen för byalaget kallades ”ålderman”. Åldermannen var ordförande vid bystämmorna (byalagets möten), höll ordning på byalagets räkenskaper, använde en klubba för att för tyst på deltagarna och för att klubba beslut. Åldermannen beslutade om i vilken ordning de gemensamma arbetena skulle utföras, och utdömde böter om någon hade gjort något förbjudet mm.

Men byalaget hade inte bara med gemensamma arbeten att göra, man ordnade även stora fester, så kallade gillen. Varje gemensamt arbete avslutades med ett gille, och man festade även vid andra helger och högtider. Gillena var den enda lönen man fick för de gemensamma arbetena. En bonde som fått hjälp av byalaget med att bygga en lada tackade för hjälpen med ett gille, ingen lön. På gillena frossade man i mat och söp sig rejält fulla, slogs, blev ovänner och vänner igen etc.

Rutger Maclean

Rutger Maclean var en adelsman i Stockholm som ärvde slottet Svaneholm i Skåne 1783. På godsets stora mark fanns fyra hela byar med bönder som arrenderade mark av honom. Bönderna kunde på Svaneholm ha upp till 70 olika tegar, vissa så långt från gården att det inte var lönt för bönderna att bruka dem. När han ärvde godset var jordbruket i mycket dåligt skick. Han beslutade att göra någonting åt saken.

Sidan 3 av 22

Han gjorde en noggrann kartläggning av sin mark och delade sedan upp den i 73 lika stora tomter. I mitten på varje tomt byggde han en ny bondgård, till vilken bonden och hela hans hushåll blev tvungna att flytta. Det här att man samlade ihop en bondes mark från många tegar till ett sammanhängande markområde kallades ”enskiftet” – byn hade ”skiftats”. De gamla byarna splittrades alltså – man kallade det att byarna ”sprängdes”. Rutger lät till och med riva de gamla bondgårdarna.

Hälften av bönderna ville inte veta av nyheterna utan flyttade från Svaneholm. Unga bönder utifrån flyttade in så att alla nya gårdar blev bebodda. Med tiden visade det sig att Rutgers alla nymodigheter var en succé - där förut 700 människor knappt livnärt sig levde nu 1100 personer i god välmåga. Jordbrukets produktion ökade alltså. Han införde också många nya odlingsmetoder, redskap och grödor. Han lade även sig i vad varje bonde skulle odla på sina åkrar, och bråkade någon utdömde Rutger böter. Men Rutger brydde sig också om sina bönder på andra sätt - bl.a. ordnade han en bra skola för barnen.

Enskiftet

Många godsägare var imponerade av vad Rutgers resultat och härmade efter förändringarna på Svaneholm. De införde enskifte även på sina gods, och 1803 beslutade kungen Gustav IV Adolf att hela Skåne skulle genomföra enskifte. Fyra år senare skulle hela landet, utom Dalarna, Norrland och Finland genomföra enskifte.

Förr hade man alltså delat upp den goda jorden i tegar, den steniga och den dåliga likaså. Nu kunde det hända att en bonde fick all den goda jorden, en annan all den steniga osv. Man blev tvungna att värdera de olika åkrarna så att det fortfarande skulle vara rättvist fördelat. Den som fick den goda jorden fick nu mindre markyta än den som fick den steniga, allt för att alla bönderna skulle få ungefär samma skörd fortsättningsvis.

Det räckte med att en bonde i en by ville genomföra enskifte för att det skulle bli så. En lantmätare kom till byn, mätte, beräknade och så drog bönderna lott om vilka som skulle flytta ut ur byn. Man fick sex år på sig att flytta ut till sin mark. Ofta fick man skuldsätta sig för att ha råd att bygga en ny gård. Fram till år 1860 hade över tusen byar sprängts, bara i Skåne.

De stora förändringarna

Med skiftet förändrades mycket jordbruket. Det kom nya växtslag, nya metoder och nya maskiner.

Sidan 4 av 22

1. Nya växtslag gav bättre skördar. Vid 1800-talets mitt blev potatisen den viktigaste maten. Allt fler bönder odlade vete och sockerbetor. Vitt bröd och socker började bli vardagsmat.

2. Bönderna lärde sig att använda husdjurens gödsel bättre. Tidigare hade mycket av gödseln inte spritts ut på åkrarna. Man lärde sig också att konstgödsel gav större skördar.

3. Allt fler redskap och maskiner tillverkades i fabriker. De ersatte dem som bonden själv eller bysmeden gjort. Istället för skäran och lien kom skördemaskiner.

4. Sankmarker och sjöar dikades ut. De blev till åkerjord. Genom nyodling hade åkerjorden år 1900 ökat med 75 procent.

Nya människor

För Sverige var det som att få en ny landsbygd. Jordbruket gav tre gånger mer livsmedel än tidigare. Människorna förändrades då de säg att allt kunde bli mycket bättre. De ville pröva nyheter. Det var fel att bara göra som man alltid gjort. Vi fick nya människor som skötte ett nytt jordbruk.

Det fanns också andra orsaker till den stora förändringen:1. Missbruket av alkohol minskade.2. Järnvägar byggdes som band ihop Sveriges olika delar.3. Över hela landet byggdes skolor. Skolan betydde kanske mest för att förändra

Sverige.

Folkskolan

Alla socknar och städer måste bygga skolhus och anställa lärare. Föräldrarna skulle se till att barnen gick till skolan. Det bestämdes 1842 i en ny lag.

Fattiga socknar kunde få skjuta upp skolstarten. Därför dröjde det nästan 50 år innan alla barn gick i skolan. 1890 kunde nästan alla läsa. När det gällde att kunna skriva var det sämre ställt. Utan träning glömde man det lätt.

Folkskolan var med och förändrade Sverige. Den som kan läsa kan själv skaffa sig kunskaper. Du kan söka svar på sådant du funderar över. För den som inte kan läsa är en värld av kunskaper stängd. För dig är den öppen!

Sidan 5 av 22

Uppgifter:

1. Vad innebar det att byarna sprängdes?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Ge exempel på nyheter dök upp inom jordbruket under 1800-talet.

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

3. Vilken maskin ersatte skäran och lien?

___________________________________________________________________________________

4. När kom lagen om en folkskola?________________________________________________

5. På vilket sätt var folkskolan viktig för folket?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

6. Vad hade byalaget för sig?_____________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

7. Vad gjorde en lantmätare?_____________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 6 av 22

2. Sverige får en ny kungPå 1800-talets början var det krig och fientligheter mellan de två europeiska

stormakterna Frankrike och Storbritannien. Många länder valde sida i kriget – med Napoleons Frankrike eller med Storbritannien. Sveriges gamla fiender Ryssland och Danmark var på Frankrikes sida – medan Sverige höll på Storbritannien. Orsaker till detta var bl.a. att:

1. Nästan hälften av den svenska exporten av järn gick till Storbritannien.2. Sveriges kung Gustav IV Adolf hatade Napoleon. Han skulle störtas!Ryssland krävde 1808 att Sverige skulle förklara Storbritannien krig. Sverige

vägrade. Då lät tsaren 24 000 man gå över gränsen till Finland (som var en del av Sverige på den här tiden). Danmark stod nu på Rysslands och Frankrikes sida. Danskarna förklarade krig mot Sverige.

Sverige var hotat från söder, väster och öster. Danska trupper skulle anfalla Skåne och Göteborg. Från Norge kom hot mot Värmland. Men det var bara mot Finland som anfallet kom med full kraft. Den svensk-finska armén var illa utrustad. Den måste hela tiden dra sig tillbaka. I december 1808 hade Ryssland erövrat hela Finland.

Kungen tas till fånga och avsätts

Gustav IV Adolf klarade inte uppgiften att leda ett försvarskrig. Men kungen vägrade att ge upp. I stället planerade han ett nytt krigståg i Finland. Sverige hotades av katastrof. Kungen måste bort! Det tyckte många officerare.

Den 13 mars 1809 gick sju officerare in i kungens rum på slottet. De skulle gripa honom. Kungen drog sin värja och ropade: ”Förräderi! Ni kommer alla att bli olyckliga!” Men han lugnade sig. En stund senare lyckades han fly men blev fasttagen. Två veckor senare avgick han som svensk kung.

En ny regeringsform

Kungen måste få mindre makt. Den 6 juni 1809 sade riksdagen ja till en ny regeringsform:

1. Kungen styr riket - men han ska ta råd av sina nio riksråd.2. Kungen och riksdagen ska tillsammans stifta lagar.3. Riksdagen bestämmer ensam hur stora skatterna ska vara. Den bestämmer

också hur pengarna ska användas.

Sverige måste lämna ifrån sig Finland

Ryska trupper trängde in i norra Sverige. De hade nått Kalix. Andra ryska trupper hade gått över isen till Umeå. Ryska trupper fanns också på Åland. De hotade Stockholm. Sverige ville få slut på kriget. Det ville också Ryssland. I freden förlorade Sverige hela Finland och Åland.

Fransk fältherre blir kung i Sverige!

Sidan 7 av 22

Gustav IV Adolfs farbror valdes till kung och blev Karl XIII. Han var gammal och hade inga barn. Karl XIII fick vara tillfällig kung och tvingades adoptera den danske prinsen Kristian August, som skulle bli den nya kungen i Sverige. Kristian August avled emellertid när han trillade av sin häst redan i maj 1810, vilket orsakade stor uppståndelse och det spreds starka rykten om att han blivit förgiftad.

Man var tvungen att utse ny kronprins. Det blev Jean Bernadotte. Han var en av Napoleons främsta fältherrar. Hans rykte som krigare fick svenskarna att bestämma sig. I Sverige hoppades man på en sak: Bernadotte skulle med Napoleons hjälp ta tillbaka Finland från Ryssland.

Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en ”enkel advokatson” även om Jean även var en stor krigare. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som fick det svenska namnet Karl Johan.

Karl Johan Bernadotte kom till Sverige 1810. Han fick vänta till 1818 på att bli kung Karl XIV Johan. I verkligheten fick Bernadotte kungamakten då han kom till Sverige. Karl XIV Johan trodde inte att det gick att ta tillbaka Finland. I stället slöt Sverige förbund med Ryssland. Det skulle hjälpa Sverige att ta Norge. Sverige-Norge var en samlad halvö. Sverige-Finland var svårare att försvara, ansåg Karl Johan.

Krig mot Frankrike och Danmark

I slutstriden mot Napoleons Frankrike deltog brittiska, ryska, tyska och svenska trupper. Karl XIV Johan ledde den norra armén. Han stod mot sin förre kejsare och sina gamla landsmän. Fransmännen besegrades. Karl XIV Johan höll med flit tillbaka de svenska trupperna. Endast 180 svenskar stupade.

Karl XIV Johan förde nu snabbt en del av den norra armén mot Danmark som stod på Napoleons sida. Danskarna besegrades. I freden 1814 måste Danmark lämna över Norge till Sverige.

Uppgifter:

1. Varför avsattes Gustaf IV Adolf?________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Varför valdes just Jean Bernadotte till ny kung?_________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 8 av 22

3. Befolkningen växerMellan åren 1800–1840 ökade befolkningen i Sverige mycket, den största

ökningen i historien dittills - från 2,3 miljoner till 3,1 miljoner. Befolkningsökningen berodde helt säkert på att jordbruken blev effektivare, att fler gårdar skapades och fler människor kunde livnära sig på jordbruk (dessutom slutade Sverige kriga 1814 vilket var en bra grej). I England hade samma folkökning inträffat i slutet på 1700-talet, och där hade ”överskottsfolket” flyttat in till städernas slumområden och blivit de första fabriksarbetarna.

I Sverige kan man säga att ”överskottsfolket” på landsbygden hade tre valmöjligheter:

1. Att bli arrendebönder eller statare på landsbygden.2. Att flytta till städerna och de nystartade fabrikerna och bli arbetare.3. Att utvandra till USA – det kallas att emigrera.

Statare

En del godsägare ville inte ha sina marker uppdelade på en mängd små gårdar som bönder och torpare brukade. Istället föste man bort bönderna och slog ihop sina ägor för att bruka dem i egen regi. Stora gods bildades med fina herrgårdsbyggnader, främst i Skåne och Östergötland. De som arbetade med jordbruket på dessa storgods kallades statare.

En statare var en vanligen helårsanställd lantbruksarbetare, som fick lön dels i form av pengar, dels in natura, i ”stat” = matvaror, fri bostad, ett potatisland och ved. En statare kunde få 80 kronor, fem tunnor råg, en tunna vete, två tunnor korn, en tunna ärter, tio kannor grovt salt, en liten tunna strömming, 25 kg salt sill, 30 vitkålshuvuden, en halv tunna kålrötter. Dessutom varje dag en och en halv liter sötmjölk och lika mycket kärnmjölk. Stataren var oftast gift, och frun var tvungen att mjölka på morgnarna. Detta var oavlönat, det ingick i mannens anställning. Fram till 1858 hade godsherren till och med rätt att aga sina statare, fram till 1920 gällde rätten pojkar upp till 18 år och flickor till 16 år.

Stataren var anställd på ett helt år. När året gått kunde man byta gods om man inte var nöjd. Flyttdag för alla statare var 24 oktober, och veckan efter var man ledig (enda ”semestern”). Man flyttade för att man trodde att man kanske skulle få det bättre på nästa gods, ”staten” varierade lite. Oftast var det här fåfänga försök att få det lite drägligare. Man trodde att man till slut skulle tjäna ihop till ett eget torp eller gård. Detta hände inte så ofta.

Stataren hade alltså fri bostad. Bostäderna var enkla, oftast kasernliknande byggnader i herrgårdens närhet, ”statarlänga”, i en eller två våningar. Här bodde två eller fyra familjer, ibland fler. Bostäderna bestod av antingen ett eller två rum med kök.

Sidan 9 av 22

4. Den industriella revolutionenUtvecklingen i England

Man brukar säga att den industriella revolutionen började i England i slutet på 1700-talet. De hade haft samma folkökning där som här – med skillnaden att i England flyttade nästan allt folket in till städernas slumområden. Dessa blev fabriksarbetare, maskinskötare, med långa arbetsdagar: 11-13 timmar på vardagarna och halva lördagen. De levde i en fruktansvärd slum.

Sidan 10 av 22

De första industrierna var textilindustrier. Nya maskiner uppfanns: Spinning Jenny (en mekanisk spinnmaskin) och Den flygande skytteln (en mekanisk vävstol). Man utnyttjade vattenkraft till en början. Kraften överfördes från forsen i floden till maskinerna via remdrift i taket.

Fabriksägarna blev ohyggligt rika och tyckte att de skulle bestämma allt som rörde deras fabriker som arbetstider, lön, arbetstakt m.m. Barnarbete var vanligt. Barnen var ju så små att de kunde klättra in i maskinerna och rengöra dem – men man stängde inte av maskinerna när de skulle rengöras! Många skadades eller klämdes ihjäl. Protesterade arbetarna avskedades de – de ”inkräktade på ägarnas frihet”.

Utvecklingen i Sverige

I Sverige var det också textilindustrin som var först. De första fabrikerna byggdes i Boråstrakten under 1800-talets andra hälft. Här var jordarna fattiga, så bönderna hade alltid varit tvungna att komplettera försörjningen med handel och textilhemslöjd. Detta innebar också att kvinnorna var väldigt viktiga för familjens försörjning eftersom det var de som hemslöjdade.

De första fabrikerna i Sverige

Redan år 1834 grundas den första fabriken i Sverige: Rydboholms väveri. Det var en rik förläggare som hade byggt en stor fabrik vid Viskan och köpt in maskiner från England. Alla hans hemväverskor blev arbetslösa – men erbjöds arbete i fabriken. Familjen var ”proletariserad” – den kunde inte klara sig på bara jordbruket så den enda möjligheten att överleva var att ta arbete i fabriken för både mannen och kvinnan (och barnen). Eftersom det var så långa arbetsdagar (11–13 timmar) var man tvungen att flytta till fabriken och överge sitt jordbruk – man blev lönearbetare (”proletär”). Under 1800-talets andra hälft grundas många textilfabriker längs Viskan söder om Borås och i själva staden.

Fabriksägarna såg arbetarna som ”sina” – man tog hand om dem på olika sätt. Arbetarna kunde handla i företagets handelsbod, de bodde i företagets bostäder, de kunde ta ved ur företagets skogar etc. Det var nästan som för statarna inom jordbruket. Det här kallas ”patriarkalism” – fabriksägaren var som en ”pappa” till sina ”barn” - arbetarna. Som arbetare var man tvungen att fråga fabriksägaren om lov för att få flytta, för att få gifta sig etc. Företaget dominerade byns liv genom skolan, kanske ett badhus, fattigstuga, handelsbod etc.

Eftersom fabriksägaren var så ”snäll” mot arbetarna skulle de inte klaga eller gnälla. Gjorde de det fick de sparken och då åkte de ut ur sin bostad också.

Sidan 11 av 22

Fabriksägaren tålde inte att arbetarna strejkade eller bildade fackföreningar – ingen skulle lägga sig i hur han skötte sin fabrik.

Sågverken

Sågverken var också tidiga industrier i Sverige. Sverige sålde mycket trävirke till Storbritannien. Skogen där var på väg att ta slut. Industristäder som Manchester och Birmingham växte sig stora. Det behövdes byggnadsvirke. De svenska sågverken tjänade pengar. Pengarna kunde satsas på ny teknik.

De äldre sågarna drogs av vattenhjul. Sågarna måste därför ligga vid något vattenfall. Timret flottades på älven till sågen eller kördes med häst och vagn. Det sågade virket fördes sedan till en hamn och lastades på fartyg som tog virket till Storbritannien.

Om vintern var vattnet ofta fruset. Då stod vattenhjulet och sågen stilla. Ångmaskinen ersatte vattenhjulet. Nu kunde sågklingorna vina året om. Sågverken behövde inte ligga vid ett vattenfall, de kunde nu byggas vid en hamn där virket lastades direkt på fartygen.

Stålåldern börjar

Behovet av järn och stål ökade i Europa. Järn behövdes till ångmaskiner och järnvägsräls. Stål och järn gick snart att tillverka i stor mängd. Svenska ingenjörer hade arbetat fram metoder för det. 1840 kom en ny metod som blev viktig för Sverige. Med den gick det att tillverka stål av malm som innehöll mycket fosfor. Sådan malm hade förut varit nästan värdelös. Järnmalmen från Grängesberg, Gällivare och Kiruna blev värd många miljarder kronor. Nu startade en stor export av malm till Tyskland.

1850 sålde Sverige råvaror som järn, trä och pappersmassa till industrier i andra länder. Mot slutet av 1800-talet började svensk industri att tillverka färdiga varor. Av råvaror som bomull och ull blev det tyger och kläder.

Av järnet och stålet hade svenska verkstäder börjat tillverka färdiga varor, till exempel telefoner och maskiner till mejerier. De exporterades till andra länder. Svenska industrier tävlade nu med industrier i Europa och USA.

Järnvägarna

1850 stånkade inte ett enda ånglok fram genom Sverige. 1860 fanns det 527 kilometer järnväg. Fyrtio år senare hade rallarna (järnvägsbyggarna) lagt ut räls för 10 000 kilometer järnväg. Det var lika långt som att åka mellan Stockholm och Göteborg 20 gånger.

De viktigaste järnvägarna kallades stambanor. De byggdes mellan Sveriges största städer. 1862 var stambanan mellan Stockholm och Göteborg klar. Två år senare kunde man åka tåg mellan Stockholm och Malmö. Den resan tog 19 timmar. Med häst och vagn hade den tagit 8 dygn. På järnväg kunde tusentals ton av malm, kol och stål fraktas snabbt.

Uppgifter

Sidan 12 av 22

1. Hur tror du att statarens liv var?________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Varför var ångmaskinen bättre än vattenhjulet för sågverken?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

3. Vad menas med att fabriksarbetarna var proletariserade?______________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 13 av 22

5. Emigrationen till USA”Luften är ren och klar. Långa varma somrar, ingen höst och vintern är kort. Djup

matjord, fet till den grad att jag inte behöver gödsla den. Här är ingen missväxt. Korna går och gräs som är en meter högt.”

”Jag trivdes bra i Sverige. Men här är ett ännu bättre land så nu vill jag inte vara i Sviden.”

”Förr var vissa stater i Amerika hemsökta af gräshoppor. De kom i stora svärmar. Ja så stora att de bortskymde solen, så att det blev nästan mörkt. De åt upp allting, skördar, gräs och fruktträd. Ja det var så många att tåget stannade...”

Det här kan vi läsa på ett gulnat brevpapper från Amerika, skrivet av en svensk som utvandrat.

Utvandringen, eller emigrationen, är en stor händelse i Sveriges historia. Men vi var inte ensamma om den - att folk utvandrade till USA var lika vanligt i Finland och Danmark. l Norge var det ännu vanligare. Mellan åren 1820 och 1914 tog USA emot 30 miljoner invandrare från hela världen. Cirka en miljon kom från Sverige.

Vilka utvandrade?

De första som utvandrade var småbönder med sina familjer. Jordbruket i Sverige gav dem så hopplöst lite. Det var bara slit och släp. De sålde sin jord, sina djur och hus. För pengarna köpte de biljett till Amerika. I Nya världen hoppades de få odla nya åkrar som var mycket större än hemma i Sverige. Och åkerjorden var mycket bättre.

Priset på amerikabiljetten sjönk så småningom. Sparsamma drängar och pigor kunde efter år av slit få ihop till den. Men de allra fattigaste blev kvar i Sverige. De hade inga pengar att spara.

De flesta ville bort från fattigdomen. Efter ett dåligt år med missväxt ökade alltid antalet utvandrare. Den som rest skrev brev hem. De flesta berättade om hur bra det var i det nya, rika landet. De skrev att USA var frihetens land. Det blev vanligt att den som reste först sparade pengar och skickade hem. Snart kunde en till i familjen köpa biljett. Så kunde det fortsätta och till slut hade hela familjen utvandrat.

Livet i det nya landet

På de stora prärierna hade indianer jagat och bufflar betat. Där satte invandrarna ut gränsmarkeringar för den ena gården efter den andra. De hade rätt att få upp till 65 hektar jord - nästan gratis! För de flesta var det mycket mer än de haft i Sverige. Jorden var fin svartmylla och den var fri från sten. Hemma hade plogen mest fått gå i stenig sandjord. För många väntade ett hårt arbete - ett nytt hem skulle byggas i ödemarken.

Till städerna

Sidan 14 av 22

De första utvandrarna kom alltså från landsbygden i Sverige. Men från 1890 och framåt kom allt fler från städerna. Åren 1890-1893 utvandrade 23 000 från Stockholm till USA. Stadsbor från Sverige sökte sig till städerna i USA. Många arbetade på byggen. En del var med om att bygga ut Chicago till en storstad. Många flickor blev hembiträden i amerikanska familjer.

En lycka för Sverige

För många fattiga betydde utvandringen mycket. Den gav dem chansen till ett bättre liv. För Sverige var utvandringen en lycka. Befolkningen hade ökat för snabbt så jordbruket, industrin och handeln kunde inte ge arbete åt alla. Risken att många skulle bli utan arbete var stor. Nu blev det inte så, tack vare utvandringen. Det blev i stället konkurrens om arbetskraften, det gjorde att lönerna i Sverige steg.

Uppgifter:

1. Skriv ett annat ord för utvandring.______________________________________________

2. I vilket nordiskt land var utvandringen till USA vanligast?_______________________

3. Vilka var det som först utvandrade från Sverige? Varför?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

4. Varför tyckte de svenska bönderna om jorden på prärien?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

5. På vilket sätt var utvandringen ”bra” för Sverige?_______________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 15 av 22

6. ArbetarrörelsenArbetare och arbetsgivare

På 1870-talet steg röken från fabrikernas höga skorstenar. För varje år blev dessa fler och fler. Industrialiseringen var i full gång. Industrins arbetare blev en allt större grupp. Lönerna steg och arbetarnas familjer fick det lite bättre. De började hoppas på en ännu bättre framtid.

Svenska arbetare började bilda fackföreningar. Dessa arbetade för högre löner och kortare arbetsdagar. Arbetsgivarna tyckte illa om fackföreningar. Visst kunde lönerna höjas! Men då måste det bli pengar över till det. Lönen skulle arbetsgivaren ensam bestämma över. Det fick inte arbetarna lägga sig i!

Strejk vid sågverken!

De som styrde Sverige stod på arbetsgivarnas sida. Arbetarna fick veta en sak. De hade ingen rätt att strejka, att vägra gå till sitt arbete.

I Sundsvall hade 1870-talet börjat mycket bra. Sågverkens ägare tjänade mycket pengar. För arbetarna höjdes lönerna. Men så kom svårare tider. Det gick inte lika lätt att sälja virket. På våren 1879 sänktes lönerna. Arbetarna vid sågverken i Sundsvall gick i strejk. Den spred sig längs Norrlands kust. Snart stod 18 sågverk stilla. 5 000 arbetare strejkade.

De styrande blev oroliga. De tyckte att det började likna en revolution. 1 000 soldater och en kanonbåt sändes till Sundsvall. Militären omringade arbetarnas mötesplats. Landshövdingen kom med ett hot. Arbetarna skulle behandlas som lösdrivare. Det var folk som inte ville arbeta utan bara drev omkring. Lagen sade att det var förbjudet. Arbetarna vågade inte fortsatta strejken. De gick tillbaka till sina jobb. Alla fick finna sig i sänkta löner. 700 arbetare fick sparken. Familjerna vräktes från sina bostäder som de hade fått hyra av arbetsgivaren.

Fackföreningar - Fackförbund - Landsorganisation

Strejken var ett nederlag för arbetarna. Men den hade lärt dem en del. Nu visste de att samarbete i fackföreningar var mycket viktigt. De visste också att utan pengar var det svårt att strejka. Därför måste man spara pengar i strejkkassor.

Fackföreningar på olika platser började samarbeta med varandra. De bildade fackförbund för hela Sverige. Tryckeriernas arbetare var först. Deras fackföreningar bildade Typografernas fackförbund. Snart hade många andra yrken sina egna fackförbund.

Är 1898 bildade de olika förbunden en Landsorganisation. Den förkortas till LO. Tillsammans blev nu arbetarna starka och kom med krav. LO krävde 10 timmars arbetsdag, bättre arbetsmiljö, pensioner och allmän rösträtt.

Arbetsgivarnas samarbete

Sidan 16 av 22

Arbetarna blev inte ensamma om att samarbeta. Snart gjorde också arbetsgivarna det. För dem gällde det att hjälpas åt nar arbetarna kom med sina krav. 1902 bildades Svenska ArbetsgivareFöreningen som har förkortningen SAF. Arbetsgivarna hade sitt eget vapen vid strejk. De stängde arbetsplatserna så arbetarna blev utan lön. Det kallas lockout.

Tänk dig att arbetarna strejkade vid fem arbetsplatser. Arbetsgivarna kunde då förklara tio arbetsplatser i lockout. På det sättet skulle arbetarnas strejkkassor tömmas snabbare.

Storstrejken 1909

Från 1860-talet och fram till 1907 hade lönerna fördubblats. Men 1907 började några dåliga år för industrin. Arbetarna fick sina löner sänkta. Då strejkade de. Arbetsgivarna svarade med lockouter. Sommaren 1909 blev mer än 100 000 arbetare lockoutade. LO svarade då med storstrejk. Nära 300 000 arbetare var med i den. Efter några månader måste arbetarna gå tillbaka till sina jobb. Strejkkassorna var tömda. Arbetarna och deras familjer hade inga pengar till mat.

Storstrejken betydde en hel del för framtiden. De stridande fick respekt för varandras styrka. LO och SAF försökte efter 1909 helst komma överens. Att drabba samman kostade mycket pengar för båda.

Uppgifter:

1. Vilka två uppgifter hade de första fackföreningarna?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Varför gick arbetarna i strejk vid sågverken i Sundsvall 1879?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

3. Vad händer vid en lockout?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 17 av 22

7. LiberalismenPå 1800-talet var det svenska samhället väldigt statiskt och stillastående. Det

fanns förbud och regleringar om allt - vad man fick arbeta med, vad man fick sälja, när man fick sälja, vem som fick sälja, vilken religion man skulle ha, vad man fick trycka för tidningar och böcker m.m. Många vände sig emot alla dessa hindrande regler som ledde till ofrihet för befolkningen. Det var främst medelklassen som engagerade sig i denna striden: borgare, utbildade tjänstemän, handelsmän m.fl. Den här proteströrelsen kallades liberalismen. Liberalerna ville ha bort alla regler som hindrade fri företagsamhet och handel och man ville även ha fri åsiktsbildning.

Skråväsendet

All handel i Sverige skulle bedrivas i städerna. Undantagna var vissa fasta marknadsplatser vid vissa fasta tidpunkter (ex. Kiviks marknad). När man som bonde tog in varorna i staden för att sälja dem fick man betala ”den lilla skatten” vid stadsmurarna. En slags moms - staten fick inkomster av handeln på detta viset. Det var därför som det var så viktigt för staten att all handel bedrevs i städerna.

Alla hantverkare och handelsbodar i städerna var också starkt reglerade genom skråväsendet. Ett skrå var en förening av ex. alla skräddare i en stad. Ett skrädderi var en ”egen firma” med en mäster som ägare och chef, därunder gesäller (anställda hantverkare) och längst ner lärlingar (smågrabbar som lärdes upp). Alla skräddarmästare var med i skräddarskrået och de beslöt om hur många skräddare det skulle finnas i staden, vilka priser man skulle ta o.s.v. De kunde alltså hindra nya skräddare från att etablera sig i staden. Gesällernas och lärlingarnas antal reglerades också. En skicklig gesäll kunde bli mäster om han gjorde ett mästarprov (eller om någon av de gamla dog - ett vanligt sätt att bli mäster på var att man gifte sig med den gamla mästarens änka.)

Liberalerna kritiserade dessa gamla regler framgångsrikt och 1846 avskaffades skråväsendet och handeln släpptes fri. 1864 blev det till slut helt fritt för vem som helst att ägna sig åt vilket yrke som helst.

Pressfrihet

En viktig person är Lars Johan Hierta som startade en tidning där han kritiserade förhållandena 1830. Tidningen hette Aftonbladet, och var den första ”vanliga” tidningen i Sverige. Kung Karl XIV Johan blev förbannad och förbjöd tidningen. En tid senare kom en annan - ”ny” - tidning ut: ”Det nya Aftonbladet”. Efter en tid förbjöds den också – då startade Lars Johan ”Det tredje Aftonbladet”. Så höll det på några år tills ”Det 21:a Aftonbladet” till slut gjorde att lagen ändrades.

Skola

Liberalerna kämpade även för att alla skulle få utbildning. Tidigare var det klockaren i varje socken som skulle sköta detta, oftast inte särskilt bra. 1842 blev det lag på att alla socknar skulle ha en skola för alla barn och anställa en riktig lärare. Föräldrarna var skyldiga att låta sina barn gå till skolan. Kristendom var nästan det viktigaste ämnet. Många ser idag 1842 års skolreform även som ett försök från staten att ytterligare kontrollera medborgarna - man såg till att ungarna

Sidan 18 av 22

inte lärde sig något ”farligt”, utan bara precis det som var nyttigt. Barnen lärde sig att alltid lyda övermakten och kungen, att aldrig göra uppror o.s.v.

Nykterhetsrörelsen

Liberalerna vände sig även emot andra typer av ofriheter som alkoholism. På 1800-talet drack man otroligt mycket mera sprit än nu – hela 23 liter per invånare (idag är siffran 5 liter). Fylleri och slagsmål på arbetet var vanligt. En stor del av lönen gick till sprit, och familjen kanske fick svälta för att fadern var alkoholiserad. Det här tyckte liberalerna var hemskt, så man ”importerade” nykterhetsrörelsen från USA. IOGT var den första folkrörelsen i Sverige, och den fick med tiden stort genomslag. Det var mycket vanligt att man var med i ”Logen” som lokalavdelningarna kallades. Nykterhetsrörelsen är en av de viktigaste företeelserna under 1800-talet.

Frikyrkorörelsen

Sedan 1500-talet hade det funnits ett starkt religiöst tvång i Sverige – alla var tvungna att tillhöra den lutherska statskyrkan. Prästerna kontrollerade befolkningen och rapporterade till statens myndigheter. Det fanns t.ex. ett förbud mot att hålla ett religiöst möte utan att en präst var närvarande. Straffet för sådana möten var fängelse eller landsförvisning. Många kämpade emot de hårda religiösa förbuden.

Trots förbudet gick det inte att förhindra att folk träffades och läste och tolkade bibeln själva. Förbudet kallades konventikelplakatet och varade fram till år 1858 – efter det tog de privata bönemötena fart ordentligt. Allt fler började bli oense med den religiösa uppfattningen inom statskyrkan, och en ”väckelse” tog fart i slutet på 1800-talet.

Väckelsens främsta kännetecken är att många människor upplever sig ha blivit ”frälsta” (omvända) och ”helbrägda” (helade) som resultat av den kristna förkunnelsen – det kristna budskapet. Väckelse bygger på en rörelse hos vanligt folk - till skillnad från införande av kristen tro genom påbud från regenter. När tillräckligt många människor upplevt väckelsen påverkas indirekt hela samhället.

1878 bröt sig Missionsförbundet ut ur statskyrkan och blev den första frikyrkan i Sverige. Andra tidiga frikyrkliga rörelser är metodister, baptister, frälsningsarmén och Pingströrelsen.

Folkrörelserna – unikt för Sverige

Frikyrkorna tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige i slutet på 1800-talet. Det fanns ett ideal inom rörelserna om att människorna skulle vara nyktra, skötsamma, förståndiga, bildade. Man lärde sig att samarbeta – tillsammans kunde man förändra och förbättra sina liv. Sverige har aldrig haft någon revolution – istället skapades de svenska ”folkrörelserna”.

Sidan 19 av 22

8. Hur ska Sverige styras?Riksdagen förändras

Riksdagen bestod av representanter från de fyra stånden: Adel, Präster, Borgare och Bönder. Bönder och borgare valdes, medan kyrkan representerades av sina biskopar och adeln ”ägde” och ärvde sin plats i riksdagen. Detta ansåg liberalerna vara för gammalmodigt, speciellt adelns platser (adeln hade 25 % av platserna i riksdagen men utgjorde bara 0,5 % av befolkningen).

1865 lade statsministern Louis De Geer fram ett förslag om en ny riksdag med två kammare, en ”förstakammare” för de rika och en ”andrakammare” för vanligt folk. Men först förslaget måste godkännas av de fyra stånden. Bönder och borgare var naturligtvis positiva, präster och adeln mer tveksamma men till slut gick de med på förändringen.

Sverige hade nu en ny riksdag, men därmed hade vi inte fått demokrati. Till första kammaren utsågs ledamöterna av landstingen och av stadsfullmäktige från de sex största städerna. De utsåg bara redan rika och mäktiga män. Till andra kammaren var det val vart tredje år, men för att få rösta och för att vara ”valbar” var man tvungen att ha en viss förmögenhet eller årsinkomst.

Av Sveriges befolkning var det bara c:a 20 % av alla myndiga män som fick rösta (och alltså inga kvinnor). Fabriksarbetare och statare var för fattiga så de hade inte rösträtt. Bönder som ägde gårdar (= förmögenhet) fick rösta och således bestod andrakammaren mest av bönder och förstakammaren bestod av adel, industriägare och andra rika. Inga ”vanliga” människor i riksdagen!

Kampen för allmän rösträtt

Ska bara rika män ha rösträtt? Allt fler svenskar tyckte att det var orättvist. 1901 infördes allmän värnplikt för alla män. Soldatens övningstid ökade från 90 dagar till 240. Då ökade också kraven på allmän rösträtt. Alla män hade samma skyldigheter - då borde de väl ha samma rättigheter? Eller som slagordet löd:

"En man, en röst, ett gevär!”De flesta som hade rösträtt tyckte att fler borde få rösta. Men många var också

rädda. Tänk om alla arbetare fick rätt att rösta! Då skulle samhället snabbt kunna förändras. År efter år diskuterades frågan i riksdagen. Men år 1909 kom beslutet om allmän rösträtt för män. Kvinnorna fick vänta över tio år till på samma rätt.

Under den här tiden började politiska partier bildas.

Socialdemokraterna

År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska parti. Vid samma tid började fackföreningarna bli starka. Partiet och facket samarbetade. Partiet ville i början vända upp och ned på samhället. De rikas makt måste krossas. Det skulle ske genom en revolution. De rika skulle inte få äga gruvor, järnverk och fabriker. Dessa måste socialiseras – staten skulle äga dem. Då skulle ju alla medborgare bli ägare. I slutet av 1800-talet ändrade de flesta socialdemokrater åsikt. Allt behövde inte socialiseras. Partiet skulle kämpa för åtta timmars arbetsdag och rättvisare lagar. Till dem hörde att en person med hög inkomst skulle betala högre skatt.

Sidan 20 av 22

Socialdemokraterna krävde allmän rösträtt. Det skulle ge arbetarna makten. Då skulle de kunna andra på samhället.

Hjalmar Branting var partiledare från 1907 till 1925. Han trodde inte så mycket på revolutioner. Han trodde mer på reformer. Genom förbättringar för folket skulle samhället bäst förändras.

Liberalerna

Liberalerna fanns i svensk politik före socialdemokraterna. Under 1800-talet hade liberalerna kritiserat Karl XIV Johan. De tyckte att han tog sig för stor makt. År 1900 bildades Liberala Samlingspartiet. Karl Staaf blev dess ledare. Partiet samarbetade med socialdemokraterna för allmän rösträtt. År 1934 bildades Folkpartiet. År 1990 ändrades namnet till Folkpartiet Liberalerna.

Högern

De konservativa ville vänta med allmän rösträtt. De menade att snabba förändringar kunde leda till oro. Det skulle kunna skada hela samhället. Ända var högerledaren Arvid Lindman med 1909 i arbetet för allmän rösträtt.

De konservativa bildade år 1904 Allmänna Valmansförbundet. Namnet ändrades först till Högerpartiet. Sedan 1969 heter det Moderata samlingspartiet. Moderaterna ville inte att stat och kommun ska ha för stor makt. I stället ska varje människa ha möjlighet att skapa sin egen lycka och framgång.

Bondeförbundet

Bondeförbundet kom till under åren 1913-1916. Från början var det ett parti för jordbrukare. Partiet skulle arbeta för landsbygden och för bättre priser på jordbrukets produkter. Hit hörde spannmål, sockerbetor, mjölk och kött. Partiet bytte 1958 namn till Centerpartiet. Det hade då blivit ett parti även för dem som bor i tätorter.

Kommunisterna

1921 bröt sig en grupp socialdemokrater ut ur partiet. De bildade Sveriges kommunistiska parti. Kommunisterna var säkra på en sak. Bara en revolution skulle ge arbetarklassen rättvisa. År 1967 ändrade partiet namn till Vänsterpartiet kommunisterna. Från 1990 heter det Vänsterpartiet. Partiet arbetar inte längre för att genom revolution förändra samhället.

1917-1918: Revolution eller...

År 1909 hade männen fått rösträtt vid val till riksdagen. Varje man hade en röst. Men när man valde dem som skulle styra i en kommun var det inte så. Då kunde en väljare med höga inkomster ha ända upp till 40 röster. En fattig man hade bara en röst.

Vintern 1917-1918 var det ont om mat i Sverige. Inte på 50 år hade så många människor gått hungriga. Första världskriget rasade ute i Europa. Det var svårt att köpa kol från Tyskland. I städerna frös folk i många hem. Mjölken räckte bara till de små barnen. Maten var ransonerad. Man fick bara köpa en viss mängd av bröd, socker och andra livsmedel.

Sidan 21 av 22

De som hade gott om pengar behövde inte svälta. De kunde handla på svarta börsen. Där fanns hur mycket smör, ägg och fläsk som helst att köpa. Där fanns också kol och fotogen.

Många socialdemokrater tyckte att Branting var för försiktig. Nej, bort med kungen. Sverige borde bli en socialistisk republik. I Finland blev det 1918 inbördeskrig mellan högern och vänstern. Skulle det bli revolution i Sverige också? Högern kände hotet. Partiet gav upp sitt motstånd och riksdagen ändrade lagen - även vid kommunalval skulle rösträtten vara allmän och lika för alla.

Socialdemokraterna gick framåt i valen. 1920 blev Hjalmar Branting Sveriges förste socialdemokratiske statsminister.

Kvinnorna får rösträtt

År 1921 fick kvinnorna rösträtt. Sveriges kvinnor var sist i Norden att få det. Många män tyckte att kvinnlig rösträtt inte var så viktig. Inom vänstern fanns de som var oroliga. Kvinnorna skulle kanske visa sig vara ''konservativa” och rösta nej till förändringar. Inom högern kände man också oro. Man trodde att kvinnorna i arbetarklassen alltid skulle rösta som männen.

1922 var det folkomröstning om totalt förbud för alkoholdrycker. Kvinnorna visade då att de inte bara följde männen. Nära 60 procent av kvinnorna röstade för ett förbud. Det var männens röster som hindrade att det blev förbud.

Uppgifter

1. Beskriv skillnaden mellan den första och andra kammaren i Sveriges riksdag.

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

2. Socialdemokraterna ville ha revolution – varför då?_____________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

3. Hur gick det till när Sverige införde allmän rösträtt?____________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

Sidan 22 av 22