1

VägledningsdokumentInfrastruktur för energiöverföring och EU:s naturvårdslagstiftningEn sammanfattning

Miljö

Över hela Europeiska unionen finns hundratals europeiska direktinformationscentra. Du hittar adressen till centret närmast dig via: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Fri telefon: 00 800 67 89 10 11 (vissa operatörer kan debitera för dessa samtal).

Email: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Information om Europeiska unionen på alla EU:s officiella språk finns på Europa-webbplatsen på: https://europa.eu/european-union/index_sv

Du kan ladda ner eller beställa gratis och prissatta EU-publikationer från: https://publications.europa.eu/sv/publications

Flera kopior av gratispublikationer kan erhållas genom att kontakta Europe Direct eller ditt lokala informationscenter (se https://europa.eu/european- union/contact_sv).

EU:s öppna dataportal (http://data.europa.eu/euodp/sv/home) ger tillgång till dataset från EU. Data kan laddas ner och användas gratis, både för kommersiella och icke-kommersiella ändamål.

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

© Europeiska unionen, 2018

Vidareutnyttjande är tillåten med angivande av källan. Vidareutnyttjande av EU-kommissionens handlingar regleras genom beslut 2011/833 / EU (EUT L 330, 14.12.2011, s. 39). För användning eller reproduktion av bilder eller annat material som inte omfattas av EU:s upphovsrätt måste tillstånd sökas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

ISBN: 978-92-79-88875-5 doi:10.2779/572684 KH-01-18-694-SV-N

Innehåll

3 EU:s politiska ramverk

4 Naturvårdsdirektiven

4 Den lämpliga bedömningen

5 Att identifiera och bedöma effekterna

6 Begränsande åtgärder

7 Att undersöka potentiella begränsande och

preventiva åtgärder på projektnivå

8 Fördelarna med integrerad planering

9 Exempel på god praxis

10 Marin infrastruktur för energiöverföring

12 För vidare läsning

TACK TILL FOTOGRAFER omslag: Istock sidan 3: Pxhere sidan 5: Niteshift/Wikimedia sidan 6: Pxhere sidan 9: Michelle Blake sidan 10: Pxhere

Vägledningsdokument “Infrastruktur för energiöverföring och EU:s naturvårdslagstiftning”Europeiska unionens officiella tidning C 213 - EUT - 18 juni 2018, årgång 61, 2018/C 213/02, sidan 65, (https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=OJ:C:2018:213:TOC).

3

EU:s politiska ramverk

EU-länderna har kommit överens om ett nytt ramverk för klimat och energi fram till 2030, med EU-övergripande mål och politiska mål om utsläpp av växthusgaser, förnybar energi, energieffektivitet och sammanlänkning av elnät. För att uppnå dessa mål är det viktigt att Europas anläggningar för överföring och lagring av energi moderniseras.

Med TEN-E-förordningen (EU) nr 347/2013 har ett EU-övergripande ramverk för planering och genomförandet av energiinfrastrukturer inom EU etablerats. Nio strategiska prioriterade korridorer för infrastruktur har inrättats inom el, gas och olja, och tre unionsövergripande temaområden för ’motorvägar’ för el, smarta nät och nätverk för koldioxidtransport. Den introducerar också en öppen och inkluderande process för att identifiera och välja ut konkreta projekt av gemensamt intresse som behövs för att genomföra de prioriterade korridorerna.

I maj 2011 antog den Europeiska Unionen strategin om att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald inom EU. Den ses som en viktig del i Europa 2020-strategin, som uppmanar till en politik för smart och hållbar tillväxt för alla, med beaktande av de viktiga socioekonomiska vinster som naturen bidrar med till samhället. Habitatdirektivet, tillsammans med fågeldirektivet, utgör hörnstenarna i EU:s biodiversitetpolitik.

I likhet med alla utvecklingsåtgärder i EU måste infrastruktur för energiöverföring vara fullt förenlig med EU:s miljöpolitik, däribland EU:s naturvårdsdirektiv, som syftar till att skydda Europas mest hotade och sårbara terrestra och marina arter och livsmiljöer. Dokumentet ”Infrastruktur för energiöverföring och EU:s naturvårdslagstiftning”, som getts ut av EU-kommissionen, tillhandahåller riktlinjer om hur man bäst uppnår detta i praktiken. Speciellt uppmärksammas den korrekta tillämpningen av prövnings- och tillståndsprocedurer för områden som skyddas inom Natura 2000-nätverket. Den behandlar även kraven för artskydd i landskapet i stort.

Riktlinjerna ”Infrastruktur för energiöverföring och EU:s naturvårdslagstiftning”, som sammanfattas i den här broschyren,

är utformade främst för exploatörer, systemansvariga för överföringssystem och myndigheter med ansvar för att ge tillstånd för planer och projekt för energiöverföring, men det borde även kunna intressera konsekvensanalyskonsulter, förvaltare av Natura 2000-områden och icke-statliga intresseorganisationer (NGO:s).

4

Naturvårdsdirektiven

Habitatdirektivet (92/43/EEC) baseras på insikten att naturmiljöer fortsätter att försämras och att ett ökat antal viltlevande arter, som utgör en del av EU:s naturarv, är allvarligt hotade inom den Europeiska Unionen. Direktivet syftar till att säkerställa återställandet till eller vidmakthållandet av en gynnsam bevarandestatus genom utpekandet av särskilda bevarandeområden (Special Areas of Conservation, SAC:s) för att skapa ett sammanhållet ekologiskt nätverk i Europa. Nätverket innefattar också områden som utpekats som särskilda skyddsområden (Special Protection Areas, SPA:s) enligt fågeldirektivet (2009/147(EC) om bevarandet av vilda fåglar.

Idag (mitten av 2018) innefattar Natura 2000 mer än 27 300 områden, med terrestra miljöer som svarar mot ungefär 18 % av landytan och över 9 % av marina miljöer i EU-länderna. Det innefattar bland annat odlingsmarker och gräsmarker, skogar, våtmarker, kust- och havsmiljöer och arter beroende av dem for sin överlevnad.

Natura 2000-områden är inga utpekade ’no go’-zoner, och avsikten är inte att ’a priori’ förbjuda all utveckling och nya projekt, men de ska genomföras på ett sätt som skyddar de sällsynta och hotade arter och livsmiljötyper för vilka områdena har utsetts. Detta kan ofta uppnås genom noggrann planering, god och inkluderande dialog och, när det är lämpligt, genom att använda lämpliga begränsande åtgärder för att eliminera eller motverka potentiell negativ påverkan från enskilda projekt så väl som kumulativ påverkan på områdets ursprungliga bevarandemål.

EU:s naturvårdsdirektiv ålägger också medlemsländerna att inrätta ett artskyddssystem för alla vilda europeiska fågelarter och andra hotade arter som förtecknas i bilagorna IV och V till habitatdirektivet. Detta skyddssystem gäller i artens hela naturliga utbredningsområde i EU (dvs. både inom och utanför Natura 2000-områdena). De exakta villkoren regleras i artikel 5 i fågeldirektivet och artiklarna 12 och 13 i habitatdirektivet.

Den lämpliga bedömningen

Artikel 6.3 i habitatdirektivet föreskriver att varje plan eller projekt som kan ha en betydande påverkan på ett Natura 2000-område ska genomgå en lämplig bedömning för att undersöka denna påverkan i detalj, med avseende på bevarandemålen för det specifika området. Proceduren måste utföras stegvis:

• Steg ett: behovsbedömning – i detta inledande steg avgörs om en plan eller ett projekt måste genomgå en lämplig bedömning eller inte. Om det är troligt med betydande negativa effekter på ett Natura 2000-område krävs en lämplig bedömning.• Steg två: lämplig bedömning – i detta steg måste en utförlig analys av planens eller projektets potentiella effekter genomföras, enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, på Natura 2000-området/områdena i sin helhet och mot bakgrund av dessa bevarandemål.• Steg tre: beslutsfattande – om den lämpliga bedömningen kommer fram till att planen/projektet inte kommer att ha någon betydande påverkan kan den/det fortsätta. Men om bedömningen visar att det kommer att bli en betydande påverkan som inte kan avhjälpas eller begränsas kommer de ansvariga myndigheterna att behöva avslå planen/projektet.

Men under exceptionella omständigheter, och i enlighet med artikel 6.4 i direktivet, kan en plan eller ett projekt ändå få fortsätta, trots den negativa bedömningen, förutsatt att det inte finns några alternativa lösningar och att planen/projektet motiveras av tvingande orsaker med ett väsentligt samhällsintresse. I sådana fall måste medlemslandet vidta lämpliga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000-nätverket förblir sammanhållet.

Den lämpliga bedömningen kan samordnas med miljökonsekvensbedömningar (MKB) och strategiska miljöbedömningar (SMB) som förutses i linje med respektive direktiv, med beaktande av att den lämpliga bedömningen har ett speciellt fokus, i motsats till MKB- och SMB-bedömningarna. Slutsatserna i den lämpliga bedömningen är slutgiltiga och kommer att avgöra om planen eller projektet kan tillåtas.

5

Att identifiera och bedöma effekterna

Identifiering av de arter och naturtyper som sannolikt kommer att påverkas av en plan eller ett projekt avseende infrastruktur för energiöverföring är det första steget i en bedömning, vare sig det är en lämplig bedömning enligt artikel 6 i habitatdirektivet om planen/projektet påverkar ett Natura 2000-område, eller en MKB- eller SMB-bedömning.

Den potentiella påverkan på naturtyper och arter av infrastruktur för energiöverföring är till stor del beroende av utformningen och placering av anläggningarna och känsligheten för närvarande arter. Därför är det nödvändigt att undersöka varje plan eller projekt enskilt, från fall till fall.

Listan på de vanligaste förekommande typerna av påverkan innefattar:Förlust, försämring eller fragmentering av livsmiljöer: Vid infrastrukturprojekt avseende energiöverföring kan mark behöva röjas och ytvegetation tas bort (ofta benämnt som ianspråktagande av mark), med resultat att befintliga livsmiljöer kan förändras, skadas, fragmenteras eller förstöras.Störning av arter i deras naturliga livsmiljöer, födosöks- eller rastplatser, liksom längs deras flyttningsvägar, kan leda till undanträngande och utträngande, och således förlust av nyttjande av livsmiljöer.Risk för kollision och dödande elchocker: Fåglar och antagligen även fladdermöss kan kollidera med olika delar av elektriska kraftledningar och andra elektriska anläggningar ovan jord.Barriäreffekter: Vad gäller elektricitet kan stora infrastrukturer för överföring, mottagning och lagring tvinga arter passera runt området i sin helhet, både under flyttning och mera lokalt vid förflyttningar i samband med födosök.

Effekternas inbördes koppling ska också tas i beaktande. Till exempel är markexploatering kanske inte i sig betydande för en viss art, men när det kombineras med stora risker för störningar eller undanträngning kan den försämra artens reproduktionsframgång, och slutligen minska dess överlevnadsgrad, på ett betydande sätt.

Vid fastställande av påverkan av planer och projekt på Natura

2000, ska också bedömningar av kumulativa effekter på området tas i beaktande. De kan uppstå när flera energiinfrastrukturer finns inom ett område eller längs en flyttningskorridor, eller när ett energiinfrastrukturprojekt genomförs i samma område som en annan typ av plan eller projekt (till exempel andra industriella byggprojekt). Den kumulativa effekten är den kombinerade effekten av alla dessa aktiviteter sammantaget.

Eftersom energiinfrastrukturprojekt utvecklas snabbt inom EU är det viktigt att kumulativa effekter bedöms redan på ett tidigt stadium i en miljöbedömning, snarare än enbart som en ’efter-tanke’ i slutet av processen varvid besluten om projektförslagen är förenliga med villkoren i EU:s lagstiftning kan fördröjas.

6

i habitatdirektivet, under förutsättning att dessa begränsande åtgärder genomförs i enlighet med instruktioner som ges av den behöriga myndigheten.

Om betydande påverkan kvarstår i området, även efter att åtgärder för att begränsa påverkan har vidtagits, måste alternativa lösningar undersökas i stället (t.ex. ändrad lokalisering av projektet, ge byggprojektet en annan skala eller utformning, eller alternativa processer).

Begränsande åtgärder

Den negativa påverkan kan ibland begränsas effektivt. Begräsning av påverkan inbegriper att i planen eller projektet införa åtgärder för att eliminera potentiellt negativa effekter eller att reducera dem till en nivå där de inte längre är betydande. Detta innebär att de måste vara direkt kopplade till den troliga påverkan och baseras på en god förståelse av de berörda arterna och livsmiljöerna. Begränsande åtgärder kan inbegripa ändrad lokalisering av projektet, men de kan också innefatta modifieringar i storlek, utformning eller konstruktion på olika aspekter av energiinfrastrukturen (t.ex. att isolera ledningarna för att undvika dödande elchocker) eller utgöras av tillfälliga anpassningar under byggnads- och driftsfaserna (t.ex. att undvika byggnadsarbete under häckningsperioden).

Så snart lämpliga begränsande åtgärder har identifierats och utarbetats i detalj kan planen eller projektet godkännas inom ramen för en lämplig bedömning enligt förfarandet i artikel 6

Ansats Preferens Undvik påverkan vid källan Högst

Lägst

Minska påverkan vid källan

Minska påverkan i området

Minska påverkan vid mottagaren

Tabell: Hierarkisk ansats för att tillämpa begränsande åtgärder.

7

Att undersöka potentiella begränsande och preventiva åtgärder på projektnivå

Fas III. Drift – underhåll, modernisering, ombyggnad och upprustning av befintliga ledningar

• Säkerställ att helt ombyggda ledningar är säkra för fåglar till sin utformning (till exempel nedgrävda kablar, plastöverdragna PAS-ledare, stolptoppar med säker utformning).• Säkerställ att prioriterade kraftledningar vad beträffar fåglars bevarande/utbredning och de farligaste typerna av stolpar på alla ledningar rustas upp/byts ut till fågelvänliga ledningar och stolptyper med de senaste tekniska standarderna för fågelsäkerhet.• Genomför standardiserad övervakning av kraftledningarnas effekter på fåglar, och övervakning för att utvärdera de begränsande åtgärdernas effektivitet.• Förbättra livsmiljöerna för att begränsa den påverkan som kraftledningarna har på biologisk mångfald.• Skapa livsmiljöer på samma sida av kraftledningen för att minimera antalet passager över ledningarna.• Minimera mänsklig aktivitet/mänskliga störningar nära ledningarna (utbildningsprocess).• Ta regelbundet fram rapporter om övervakningens och de begränsande åtgärdernas resultat, och informera nyckelaktörerna.

Fas IV. Avveckling

• Se till att ingen infrastruktur har lämnats kvar längs ledningsgatan.• Se till att livsmiljön är oskadad längs den tidigare ledningsgatan.

Följande aspekter ska beaktas vid den lämpliga bedömningen eller under genomförande av en miljökonsekvensbedömning (MKB) för projekt som kan påverka skyddade arter utanför Natura 2000 (se artikel 5 i fågeldirektivet och artikel 12 i habitatdirektivet).

Fas I. Innan byggarbetet inleds

• Undersök olika möjligheter att begränsa fågelkonflikter i MKB:n eller den lämpliga bedömningen vid ny- eller ombyggnad av kraftledningar.• Planera fågelsäkra lösningar (nedgrävda kablar, plastöverdragna ledare, s.k. PAS-ledare) i överförings- och distributionsledningar när det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, speciellt i områden av stor betydelse för fåglar.• Se till att de nya luftledningarna har en utformning som är säkra för fåglar.• Gruppera ledningarna i knippen.• Placera om möjligt ledningar utanför flygvägar, övernattningsplatser eller andra områden med höga fågelkoncentrationer.• Planera så att vegetation, topografi eller konstgjorda strukturer avskärmar ledningarna.• Planera för BACI-bedömning (Before-After Control-Impact) och relevant övervakning.• Ersätt reaktiva insatser, där enstaka stolpar rustas upp eller luftledningar ändras efter att döda fåglar påträffats, med ett strukturerat, proaktivt program för att undvika de flesta dödsfallen innan de inträffar.

Fas II. Uppbyggnad av nya ledningar

• Säkerställ att helt ombyggda ledningar är säkra för fåglar till sin utformning (till exempel nedgrävda kablar, plastöverdragna ledare (PAS-ledare), stolptoppar med säker utformning).• Undvik stolpar som är utformade med stödisolatorer på nya luftledningar.• Använd stolpar med hängisolatorer.• Undvik att använda neutral kabel (jordkabel) ovanför ledarkablar när det är möjligt.

8

Varför är vissa fågelarter mer sårbara för kraftledningar än andra?

Detta beror ofta på följande fysiologiska, beteendemässiga

och ekologiska egenskaper:

•Stor kroppsstorlek;

•Dålig syn framåt;

•Huvudsakligen nattaktiva;

•”Dåliga flygare”, fåglar med sämre manövreringsförmåga

(kollision).

•Oerfarna flygare, unga fåglar (dödande elchocker och

kollision);

•Föredrar upphöjda platser för att övernatta, sitta eller

bygga bo;

•Föredrar öppna och trädlösa miljöer (dödande elchocker);

•Flockbeteende;

•Störningskänsliga arter;

•Föredrar låglandsmiljöer (dvs. där kraftledningsnätet är mer

utbyggt);

•Sällsynta och hotade arter (kopplat till låg täthet, låg

reproduktionstakt etc.);

•Arter med låg täthet (med lägre potential för att ersättas

med andra individer);

•Arter med låg reproduktionspotential (genom ökad

dödlighet hos vuxna individer tar det längre tid för

populationen att återhämta sig efter en nedgång);

•Arter med låg reproduktionstakt, låg dödlighet, lång

förväntad livslängd (genom sänkt rekryteringspotential

under en konstant populationsförlust);

• Interkontinentala långdistansflyttare (stor rumslig skala och

begränsning av effekter av kraftledningar på skilda nivåer).

Fördelarna med integrerad planering

Det finns flera viktiga fördelar med att anta en integrerad och framsynt strategi för planering av energiöverföringsinfrastruktur som tar hänsyn både till behovet av energiöverföring och till ekologiska behov från start och under den inledande utformningen av projektet eller planen:• den främjar en mer interaktiv och transparent planeringsprocess• den minskar antalet potentiella områdesspecifika konflikter på ett senare stadium i utvecklingsprocessen• den kan bli kostnadseffektiv• den kan leda till att nya, kreativa och innovativa lösningar utvecklas och till potentiella win-win-situationer som troligtvis inte hade undersökts om man hade haft ett mer klassiskt sektorsindelat förhållningssätt.• den kan bidra till att allmänheten får en bättre bild av projektet och de ansvariga institutionerna.

Samtidigt som det i början kan krävas en mer betydande investering för att förbereda och genomföra en så integrerad planeringsprocess, finns det starka bevis för att denna typ av strategi nästan undantagslöst ger betydande fördelar som med råge överstiger den initiala extra investeringen.

Erfarenhet har visat att om miljöhänsyn beaktas tidigt i beslutsprocessen kan det leda till att lösningar hittas medan det fortfarande finns en bredd av möjligheter att välja bland. Om denna dialog mellan olika sektorer i stället skjuts upp till de sista stadierna i tillståndsförfarandet i artikel 6.3, blir urvalet av lösningar mycket snävare och ofta svårare att genomföra.

En annan fördel med att anta ett mer strategiskt förhållningssätt till energiöverföringsplanering är att den bidrar till att organisera de olika tillståndsförfarandena och miljökonsekvensbedömningarna på ett effektivare sätt.

9

Exempel på god praxis

Riktlinjer för systemansvariga för överföringssystemet i Slovenien

Elektro-Slovenija, som är systemansvarig för överföringssystemet i Slovenien har i samarbete med DOPPS/BirdLife Slovenija studerat interaktioner mellan fåglar och överföringsledningar, för att hitta sätt att bedriva verksamheten inte bara till förmån för konsumenterna utan även för fåglarna. Följande vägledning för installation av fågelvänliga kraftledningar har föreslagits:• samarbeta med fågelskydds- och naturvårdsorganisationer från projektets början• planera överföringsledningarnas sträckning med hänsyn till särskilda förhållanden i området, utifrån konkreta året-runt-data om fåglar som förekommer i området• undvik att installera överföringsledningar i områden med höga koncentrationer av fåglar, regelbundet använda flygvägar och flyttningskorridorer för fåglar som är sårbara för kollisioner• använd befintliga kraftledningsgator och samordna kraftledningarna med annan befintlig linjär infrastruktur.• justera utformningen av ledare och jordledningar• utrusta kraftledningarna med markörer som ökar ledarnas, och särskilt jordledarnas, synlighet• om det inte är möjligt att undvika mycket känsliga områden och om det är genomförbart, lägg kablarna i marken• sätt upp säkra plattformar och bolådor på kraftledningsstolpar, för att hjälpa vissa häckande fåglar.

Avtalet ”Accessible skies” i Ungern

För att säkra en långsiktig lösning av problemen med att fåglar utsätts för dödande elchocker undertecknade MME/BirdLife Hungary år 2008 ”Accessible Sky”-avtalet med ministeriet för miljöfrågor och vatten, och relevanta elbolag i Ungern. Som ett resultat tog MME fram en karta som visar nyckelområden för konflikter mellan kraftledningar och fågelpopulationer i landet.

Elbolagen påbörjade ett arbete med en ”fågelvänlig” förändring av alla farliga kraftledningar i Ungern, som ska vara avslutad 2020, och användningen av ”fågelvänliga” skötselmetoder för nyligen uppförda kraftledningar. Samordningskommittén med representanter från varje undertecknande part av avtalet garanterar ett regelbundet och strukturerat samarbete. Elbolag och naturvårdsexperter samarbetar för att ta fram och regelbundet uppdatera riktlinjer för den bästa tillgängliga tekniken på området, och för att testa nya lösningar i fält.

För ytterligare information www.birdlife.org/datazone/sowb/casestudy/240

10

Marin infrastruktur för energiöverföring

En betydande del av infrastrukturen för att överföra energi finns i den marina miljön, innefattande kablar, rörledningar och tillhörande utrustning kopplad till olje-och gasindustrin till havs och nyare teknologier såsom havsbaserad vindkraft och marina strömturbiner. Sannolikt kommer infrastrukturen att byggas ut med tanke på ytterligare användning av marina energikällor.

• Rörledningar av olika storlek och material utgör den grundläggande infrastrukturen för att transportera vätskor i samband med olje- och gasproduktion. Vidare används sjökablar av olika typer för överföring av växelström. Tillhörande utrustning som ingår i infrastrukturen innefattar betongmadrasser som håller kvar ledningarna på havsbotten och korsningar som kan vara byggda med hjälp av madrasser, säckar med injekteringsbruk eller gjutna betongkonstruktioner med skyddande stenblocksfyllning.• Den infrastruktur som används för överföring av energi från havsbaserade vindkraftparker innefattar sjökablar med landfästen och anslutningsgropar.• Trots att tekniken för omvandling av energi från vågor och tidvattenströmmar befinner sig i ett relativt tidigt skede i den kommersiella utvecklingen har storskaliga prototyper redan tagits i drift i särskilda utvecklingszoner. De omfattar anläggningar som är flytande, delvis nedsänkta eller fästa i havsbotten genom ankring, monopoler och gravitationsbaserade fundament.• Den nyligen utvecklade teknologin för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) omfattar transport av CO2 i rörledningar (från landbaserade anläggningar till havsbaserade lagringsmagasin eller omvänt), men behoven av framtida infrastruktur är ännu oklar.• Överföringsnät för högspänd likström som förbinder olika ledningsnät finns i åtskilliga regionala havsområden i Europa.

Marina och kustnära naturtyper förtecknade i habitatdirektivets bilaga I och skyddade i utpekade Natura 2000-områden kan vara känsliga för aktiviteter kopplade till uppbyggnad, underhåll och avveckling av marin energiinfrastruktur. Habitatdirektivet och fågeldirektivet föreskriver också åtgärder för att skydda vissa marina arter, såsom valar, sälar, reptiler, fiskar, ryggradslösa djur, växter och havslevande fåglar. De möjliga effekterna av

planer och projekt för marin energiinfrastruktur på dessa marina naturtyper och arter både innanför och utanför gränserna för Natura 2000-områden måste bedömas.

Påverkan kopplad till uppbyggnad och underhåll av undervattensledningar, kablar och tillhörande utrustning omfattar förändrade bentiska naturtyper, samhällen och arter, skador på naturtyper och arter i tidsvattenszonen, störning och undanträngande av rörliga arter, störningar av havsbottnen, buller, förorening, kvävning, förlust av livsmiljöer, korridorer för spridning av främmande arter och kumulativa effekter.

Begränsande åtgärder för att minimera eller undvika miljöpåverkan innefattar i första hand noggrann kabeldragning och tidsläggning av installationsarbetet, val av lämpliga kabeltyper, lämpliga metoder för nedgrävning samt användning av inerta material om skyddande höljen är nödvändiga (http://qsr2010.ospar.org/media/assessments/p00437_Cables.pdf).

Konflikter som uppstår mellan olika projekt i EU:s havsområden identifieras genom en havsplaneringsprocess (Marine Spatial Planning, MSP), som även används för ett mer integrerat och strategiskt tillvägagångssätt för att planera användningen av våra hav inom olika sektorer, däribland miljöskydd och naturvård. Inom EU föreskrivs genom havsmiljödirektivet att medlemsstaterna ska utarbeta marina strategier, främja en ekosystembaserad ansats för förvaltning och integrera miljöhänsyn inom olika politiska områden. Erfarenheterna har visat att hänsyn till miljöaspekter i ett tidigt skede av beslutsprocessen kan göra det lättare att hitta lösningar när det ännu finns ett stort antal tillgängliga alternativ.

11

Fysi

sk fö

rlus

t/sk

ada

Biol

ogis

k st

örni

ng,

skad

a, fö

rlus

t

Hyd

rolo

gisk

förä

ndri

ng

Farl

iga

ämne

n

Elek

trom

agne

tiska

fält*

Sandbankar V V V V

Posidonia-bankar V V V V

Estuarier V V V V

Ler- och sandbottnar V V V V

Kustnära laguner V V V V

Vikar och sund V V V V

Rev V V V V

Gasläckagestrukturer V V V V

Smala vikar i Östersjön V V V V

Grottor** ? ? ? V

Valar ? V ? V

Sälar ? V ? V

Reptiler ? V ? V

Fiskar ? V V V V

Ryggradslösa djur V V ? V

Växter V V V V

Havsfåglar V V

* mekanismer och effekter fortfarande dåligt kända** osannolik plats för kabeldragning? okända/dåligt kända

Tabell: Den potentiella känsligheten för olika typer av påverkan på livsmiljöer och arter inom Natura 2000 i samband med konstruktion, underhåll och avveckling av marin energiinfrastruktur.

Den mellanstatliga oceanografiska kommissionen (IOC) inom UNESCO har förtecknat ett antal potentiella ekonomiska, miljömässiga och sociala fördelar med strategisk planering i marina miljöer. Inom EU föreskriver havsmiljödirektivet att medlemsländerna utvecklar marina strategier i sina egna vattenområden och samordnade strategier med andra medlemsländer.EU-direktivet 2014/89, som ställer upp ett ramverk för marin strategisk planering, uppmanar medlemsländerna att etablera och genomföra marin strategisk planering med syftet att stödja hållbar utveckling i marina områden, tillämpa en ekosystembaserad ansats och främja samexistensen av relevanta aktiviteter och användare. När marin strategisk planering omfattar Natura 2000-områden kan de miljömässiga bedömningarna kombineras med åtagandena enligt artikel 6 i habitatdirektivet.

Begränsande åtgärder

Mljöpåverkan

Dra

gnin

gsvä

g

Kons

truk

tions

tider

Ned

gräv

ning

Kabe

ldju

p

Kabe

ltyp

Bort

tagn

ing

Störning x x x (x) (x)

Buller (x) (x) (x)

Värmeutstrålning (x) x x

Elektromagnetiska fält x x

Förorening x (x) (x) x x

Kumulativa effektr* x x x x x

x: viktig åtgärd;(X) mindre viktig åtgärd;* otillräcklig kunskap

Tabell: Möjliga begränsande åtgärder för att undvika eller mini-mera miljökonsekvenserna av olika antropogena belastningar vid nedläggning och drift av kablar (från Ospar, 2009).

För vidare läsningEG:s vägledningsdokument om infrastruktur för energiöverföring och EU:s naturvårdslagstiftning http://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/management/guidance_en.htm

EG-meddelande om prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52010DC0677

TEN-E-förordningen (EU) nr 347/2013: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32013R0347

Ramdirektiv om en marin strategi: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32008L0056

Direktivet om bedömning av inverkan på miljön av visa offentliga och privata projekt (MKB): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32014L0052

Direktiv 2001/42/EG om visa planers och programs miljöpåverkan: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32001L0042

Översikt av de viktigaste bestämmelserna i ramdirektivet för vatten, havsmiljödirektivet, fågel- och habitatdirektiven: likheter och skillnader https://publications.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/cce60733-c81e-11e6-a6db-01aa75ed71a1

Natura 2000 viewer, där alla områden inom EU visas, med information om dem: http://natura2000.eea.europa.eu/

KH-01-18-694-SV-N