VÅRDPROGRAM UTREDNING OCH BEHANDLING AV … NLN-KSK... · 2016-03-17 · Bilaga 5: Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion Bilaga 6: WRASS ... Bilaga 18:

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen

Dokumentnamn: Version: Dokumenttyp:

Utredning och behandling av

AD/HD hos vuxna vid psykiatrisk

klinik

1.0 Vårdprogram

Utfärdande förvaltning: Sökord: Giltig fr.o.m.

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen

(HSF)

Vårdprogram 2016-03-01

Utfärdande enhet: Målgrupp: Giltig t.o.m.

Division Psykiatri och

Funktionshinder

Psykiatriska klinikerna 2018-03-01

Framtagen av: Beslutad av: Diarienummer:

Framgår av dokumentet.

Ansvarig för revidering: Divisions-

chef Psykiatri och Funktionshinder

Jörgen Striem, Hälso-

och sjukvårdschef

LS-LED16-0526

VÅRDPROGRAM

UTREDNING OCH BEHANDLING

AV AD/HD HOS VUXNA VID PSYKIATRISK

KLINIK

Landstinget Sörmland

mars 2016

Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04

- 3 -

DEL 1 – INNEHÅLLSFÖRTECKNING,

SAMMANFATTNING, UPPDRAG OCH REFERENSER

Del 1: Innehållsförteckning, sammanfattning, uppdrag och referenser

1.1 Innehållsförteckning ....................................................................... 3

1.2 Sammanfattning av vårdprogrammet .............................................. 5

1.3 Uppdragsgivare, styr- och arbetsgrupp samt rapportansvarig ........ 7

1.4 Bakgrund, syfte och vårdprogrammets utformning ........................ 9

1.5 Referenser ....................................................................................... 11

1.6 Förteckning över bilagor ................................................................. 12

Del 2: AD/HD – bakgrund och kunskapsöversikt

2.1 Vad är AD/HD? .............................................................................. 13

2.2 Förekomst och prognos .................................................................... 14

2.3 Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling ................... 15

2.4 Var i organisationen utreds och behandlas patienter med AD/HD? 17

Del 3: Utredning och diagnostik av AD/HD

3.1 Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5 ................................... 19

3.2 Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV? ................... 20

3.3 Rekommenderade skattningsformulär ............................................. 23

3.4 Utredningens innehåll och genomförande ....................................... 25

3.5 Bilagor som hänvisas till i del 3 ..................................................... 31

Del 4: Behandlingsinsatser

4.1 Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ ........................ 33

4.2 Icke-farmakologiska insatser .......................................................... 34

4.3 Farmakologisk behandling - metylfenidat ...................................... 38

4.4 Farmakologisk behandling – dexamfetamin .................................. 44

4.5 Farmakologisk behandling – atomoxetin ....................................... 45

4.6 Farmakologisk behandling – tredjehandsval .................................. 47

4.7 Barn till patienter med AD/HD ...................................................... 49

4.8 Bilagor som hänvisas till i del 4 ..................................................... 50

Del 5: Kvalitetsarbete

5.1 Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland ........................................... 51


- 4 -

Del 6: Bilagor ............................................................................................. 53

Bilaga 1: Diagnostisk intervju för AD/HD hos vuxna (DIVA)

Bilaga 2: Checklista för utvecklingsanamnes

Bilaga 3: Övriga förhållanden som kan vara av betydelse hos vuxna med AD/HD

Bilaga 4: Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – screening version

Bilaga 5: Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion

Bilaga 6: WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala; patient och anhörig version)

Bilaga 7: WURS (Wender Utah Rating Scale; patient och anhörig version)

Bilaga 8: Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15

Bilaga 9: AQ (Autism Quotient)

Bilaga 10: RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen)

Bilaga 11: ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire)

Bilaga 12: Audit – självskattningsformulär för alkholvanor

Bilaga 13: Dudit – självskattningsformulär för drogvanor

Bilaga 14: Checklista för neurologiskt status

Bilaga 15: ADL-taxonimin

Bilaga 16: Utredning och återföring enligt Socialstyrelsen, 2014

Bilaga 17: Checklista för effektutvärdering

Bilaga 18: Checklista för biverkningar vid centralstimulantiabehandling


- 5 -

1.2 Sammanfattning av vårdprogrammet

1.2.1 Bakgrund och kunskapsöversikt (Del 2 av vårdprogrammet)

AD/HD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är ett funktionshinder som definieras-

/diagnostiseras i enlighet med det amerikanska psykiatriska sällskapets diagnosmanual DSM

(Diagnostic and statistical manual of mental disorders, APA) och det är den femte versionen

från 2013 som gäller idag (DSM-5). AD/HD i lite svårare form uppskattas förekomma hos c:a

1% av den vuxna befolkningen, vilket skulle innebära att c:a 2.000 personer i landstinget

Sörmland skulle kunna uppvisa detta funktionshinder. Det är 3-4 gånger vanligare hos män än

hos kvinnor

AD/HD kännetecknas av koncentrationsproblem/uppmärksamhetssvårigheter och/eller

överaktivitet/impulsivitet. Det kan förekomma svårigheter med exekutiva funktioner.

Sekundära problem som missbruk/beroende, kriminalitet, sociala problem, ekonomiska

svårigheter och psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland vuxna med AD/HD.

Vuxna med AD/HD utreds och behandlas inom vuxenpsykiatrin i landstinget Sörmland.

1.2.2 Utredning och diagnostisering av AD/HD (Del 3 av vårdprogrammet)

AD/HD är till huvudsak en klinisk diagnos som ställs utifrån; a) en bedömning av uppvisade

problem i vardagsfunktionen tillsammans med b) dokumentation om att motsvarande symtom

debuterade före 12 års ålder. Inga objektiva undersökningar, laboratorieprover eller psyko-

logiska/neuropsykologiska undersökningar kan ensamt ligga till grund för en diagnos.

Somatiska och/eller neuropsykologiska undersökningar kan dock vara viktiga komplement i

svårdiagnostiserade fall, vid differentialdiagnostiska överväganden och/eller vid kompli-

cerande comorbiditet. Förekomst av missbruk av alkohol, narkotika eller narkotikaklassade

läkemedel ska alltid undersökas och drogfrihet krävs både för ett korrekt diagnostiserande och

för att få behandling med centralstimulerande läkemedel.

Utredningen sker i ett team med sammansatt kompetens (läkare, psykolog, sjuksköterska,

arbetsterapeut och/eller kurator) och följer ett enhetligt förlopp. Utredningen inleds oftast med

ett gemensamt möte med läkare och psykolog samt patienten och eventuellt anhöriga till

denne. Skattningsskalor används, både för skattning av AD/HD-symtom samt för screening

av comorbiditet och missbruk. En strukturerad bakgrundsanamnes tas, eventuellt komplet-

terad med skattningsformulär för barn- och ungdomssymtom. En somatisk undersökning

ingår också i normalfallet.

Vid behov kan utredningen kompletteras med en neuropsykologisk undersökning, som kan

innehålla begåvningsprofil och exekutivt fungerande. En arbetsterapeutisk bedömning av

svårigheter i vardagsfungerande kan också ingå.

Teamet sammanfattar utredningsresultatet och gör en bedömning om huruvida diagnosen

AD/HD är uppfyllt eller inte, tillsammans med en bedömning av vilken undergrupp av

AD/HD som föreligger. Resultaten sammanfattas skriftligen och återförs till patienten, och

eventuellt också till patientens anhöriga, arbetsgivare, arbetsförmedling, försäkringskassa etc.


- 6 -

1.2.3 Behandlingsinsatser vid AD/HD (Del 4 av vårdprogrammet)

Grunden för all behandling av AD/HD hos vuxna är att den ska vara multimodal, dvs. bestå

av ett flertal samtidigt insatta insatser. De multimodala insatserna bestäms individuellt utifrån

patientens behov och specificeras i patientens vårdplan. Sådant som kan ingå är psykologiskt

stöd och/eller psykoterapi, enskilt eller i grupp, neurokognitiva hjälpmedel för vardags-

fungerandet, t.ex. att få struktur i vardagen med hjälp av minneslappar, schemaläggning etc.

Det kan också finnas inslag av strukturerande insatser på arbetsplatsen. Förekommer missbruk

ska patienten erbjudas hjälp till att bli drogfri. Egenvård, med diskussioner om kost, motion,

sömnvanor och rökfrihet ska finnas med som ett genomgående tema i alla behandlings-

insatser.

Ofta ingår även läkemedelsbehandling vid AD/HD hos vuxna och då är långtidsverkande

beredning med metylfenidat rekommenderat förstahandsval (t.ex. Concerta, Ritalin, Medi-

kinet). Vid ofullständig behandlingseffekt med metylfenidat kan dexamfetamin i långtids-

verkande beredningsform provas (Elvanse). Vid missbruk, eller om metylfenidat av annat skäl

inte kan användas (biverkningar, ofullständigt respons) kan också atomoxetin (Strattera)

provas. Tablett med snabbverkande metylfenidat (Ritalin, Medikinet) respektive dexamfet-

amin (Attentin) kan i undantagsfall behövas som tillägg.

Insättning sker med lägsta möjliga dos och upptrappning sker veckovis. Somatisk under-

sökning görs innan insättning och regelbundet därefter enligt ett speciellt schema.

Om ovan behandlingsalternativ inte ger tillfredsställande effekt finns några olika s.k. tredje-

handsval att prova, vilka beskrivs i vårdprogrammet.

1.2.4 Kvalitetsarbete vid vård av AD/HD (Del 5 av vårdprogrammet)

Utvärdering av given vård, uppföljning och kvalitetssäkring vad gäller utredning och behand-

ling av AD/HD i landstinget Sörmland utgår ifrån tre separata delar; 1) utbildning i och

implementering av lokala vårdprogram och vårdriktlinjer, 2) att ett så högt deltagande som

möjligt sker i kvalitetsregistret BUSA (BUSA – Nationellt kvalitetsregister för uppföljning av

ADHD-behandling) samt 3) de regelbundna läkemedelsuppföljningar som görs i samarbete

med läkemedelskommittén i Landstinget Sörmland.


- 7 -

1.3 Uppdragsgivare, rapportansvarig och deltagare i arbetsgrupper

Uppdragsgivare:

Nordlund, Sven; divisionschef, division psykiatri

Styrgrupp:

Hellström, Johan; läkare, verksamhetschef, psykiatriska kliniken, Nyköping/Katrineholm

Sparring, Stefan; läkare, verksamhetschef, psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna

Rapportansvarig:

Ljungberg, Tomas; läkare, psykiatriska kliniken, Nyköping/Katrineholm

I Läkemedelskommitténs expertgrupp i psykiatri har ingått:

Lööf, Ruth; apotekare, Läkemedelskommittén, Eskilstuna

Olsson, Ottolina; apotekare, Läkemedelskommittén, Nyköping

Bartsch, Ulrike; läkare, psykiatriska kliniken, MSE

Hiort af Ornäs, Petter; läkare, psykiatriska kliniken, Nyköping

I referens- och arbetsgruppen har deltagit:

Andersson, Jenny, psykolog, Psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna

van den Brink, Ameli, läkare, BUP, Nyköping

Georgsson, Katarine, psykolog, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett

Larsson, Inger, arbetsterapeut, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett

Larsson, Margareta, sjuksköterska, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett

Nyström, Maria, arbetsterapeut, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett

Saukkonen, Leila, psykolog, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett

Skoglund, Margareta, läkare, Psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna


- 8 -


- 9 -

1.4 Bakgrund, syfte och vårdprogrammets utformning

1.4.1 Bakgrund

Under 2007 bestämdes att uppdraget att utreda och behandla vuxna patienter med AD/HD

skulle läggas inom vuxenpsykiatrin. För att kunna komma igång med arbetet skrevs ett

översiktligt och kortfattat vårdprogram som började användas under våren 2008. Under 2009

kom nya rekommendationer för läkemedelsbehandling av AD/HD från läkemedelsverket

(Läkemedelsverket 1: 2009) och under 2010 blev Stockholms läns landstings regionala

vårdprogram för AD/HD, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd också

tillgängligt. Som en följd av detta gav dåvarande divisionschef Hans Tanghöj 2011 uppdraget

att vårdprogrammet skulle revideras, kompletteras och uppdateras, och en ny version fanns

tillgänglig i mars 2012.

Under perioden 2014-2015 har Socialstyrelsen har gett ut en ny kunskapsöversikt, som bl a

innehåller uppdaterade rekommendationer för läkemedelsbehandling av AD/HD, och TLV

har gjort en översyn av subventionerna för de läkemedel som används för att behandla

AD/HD. Samtidigt har också några nya läkemedel blivit tillgängliga. Diagnos AD/HD

ställdes i den tidigare versionen av vårdprogrammet i enlighet med det amerikanska psyki-

atriska sällskapets diagnosmanual DSM-IV, men en ny version (DSM-5) gavs ut under 2013

och en svensk översättning fanns tillgänglig hösten 2014.

Under 2012 igångsattes även ett s.k. processarbete i landstinget Sörmland där utredning,

diagnostik och behandling av AD/HD valdes som fokusområde. Målet med sådant process-

arbete skulle i mer generella termer vara att genom gränsöverskridande samverkan med

patienten i fokus skapa effektivare flöden samt öka kvaliteten och patientsäkerheten. Syftet

med processarbetet inom området AD/HD skulle vara att säkerställa tillgången till diagnostik

och behandling för personer med misstänkt uppmärksamhetsstörning inom de vuxenpsyki-

atriska klinikerna i Landstinget Sörmland, oavsett om patienten behöver farmakologisk eller

icke-farmakologisk insats och oberoende av var i länet patienten bor.

Som en följd av ovanstående nytillkomna förhållanden bestämdes att vårdprogrammet för

utredning, diagnostik och behandling av AD/HD hos vuxna skulle revideras under hösten

2015. Revideringen skulle ta hänsyn till de nya behandlingsrekommendationerna från

Socialstyrelsen, TLVs nya subventioner samt till nytillkomna läkemedel. Diagnostiken skulle

anpassas till DSM-5 och vårdprogrammet skulle anpassas efter de resultat som man kommit

fram till inom processarbetet AD/HD.

Uppdragsgivare har varit Sven Nordlund, divisionschef för division psykiatri. Verksamhets-

cheferna vid länets vuxenpsykiatriska kliniker har utgjort styrgrupp och arbetet med vård-

programmet har skett i samverkan med läkemedelskommitténs expertgrupp i psykiatri samt

en övrig arbetsgrupp utsedd av styrgruppen.

1.4.1 Syfte och utformning

Det finns flera målsättningar med detta vårdprogram. Den övergripande målsättningen är att

få en samsyn på utredning, diagnostik och behandlingen av AD/HD så att vården kan ske på

lika villkor över hela länet. Av detta skäl finns även diagnostiska instrument och skattnings-

skalor med i vårdprogrammet. Ett gemensamt vårdprogram gör det lättare för den enskilde

vårdgivaren att på ett enhetligt sätt bemöta patientens frågeställningar och därmed öka

följsamheten i behandlingen. Vårdprogrammet är även tänkt att kunna användas i


- 10 -

utbildningssyfte, t.ex. för nyanställd personal eller för personal under utbildning, t.ex. för AT-

och ST-läkare samt PTP-psykologer. Även om vårdprogrammet är skrivet för behandling på

specialistklinik innehåller det även en del bakgrundsinformation och beskrivningar av hur

diagnostiska system används så att det kan öka kunskapen för patientgruppen även utanför

vuxenpsykiatrin. Genom att arbeta med kvalitetsindikatorer kan given vård utvärderas och

kvalitetssäkras.

Fokus i vårdprogrammet ligger på utredning, diagnostik, omvårdnad, handläggning och

behandling. Även ett kortare avsnitt om orsaker, förekomst och förlopp har inkluderats,

liksom kortare avsnitt som introduktion till de olika behandlingsmöjligheter som finns. Då

vårdprogrammets utformning är processorienterat är ytterligare ett syfte att given vård skall

ges på ett för patienten kvalitetssäkrat och smidigt sätt.


- 11 -

1.5 Referenser

APA, Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed). American psychiatric

association, 2013.

APA, MINI-D 5, Diagnostiska kriterier enligt DSM-5. Pilgrim Press, 2014

Diagnostik och behandling av ADHD och autismspektrumstörning. Statens beredning för

medicinsk utvärdering (SBU), 2012.

FASS 2016 (www.fass.se).

Kunskapsguiden (www.kunskapsguiden.se)

Läkemedelsbehandling av ADHD – ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket,

1: 2009 (www.lakemedelsverket.se).

Läkemedelsbehandling av adhd hos barn och vuxna - Stöd för beslut om behandling.

Socialstyrelsen, 2015.

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, 2015 (www.sos.se).

Utvecklings- och neuropsykiatriska störningar. Läkemedelsboken 2014, Läkemedelsverket.

Vägledningsdokument ADHD hos vuxna. Socialstyrelsen, 2007.

Vägverkets författningssamling – Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av

körkort m.m. (vvfs 2008:158).

Regionalt vårdprogram: ADHD, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd hos

barn, ungdomar och vuxna. Stockholms läns landsting, www.ls.sll.se - regionala

vårdprogram.

http://www.fass.se/

http://www.kunskapsguiden.se/

http://www.lakemedelsverket.se/

http://www.sos.se/

http://www.ls.sll.se/


- 12 -

1.6 Förteckning över bilagor (bilagorna återfinns i Del 6)



















vs 2016-03-04

DEL 2 – AD/HD: BAKGRUND OCH

KUNSKAPSÖVERSIKT

Del 2: Innehållsförteckning

2.1 Vad är AD/HD? .............................................................. 13

2.2 Förekomst och prognos ................................................... 14

2.3 Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling ... 15

2.4 Var i organisationen utreds och behandlas AD/HD? ..... 17

2.1 Vad är AD/HD?

AD/HD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är ett funktionshinder som definieras-

/diagnostiseras i enlighet med det amerikanska psykiatriska sällskapets diagnosmanual DSM

(Diagnostic and statistical manual of mental disorders, APA). Det är den femte versionen av

DSM (DSM-5) från 2013 som gäller idag (svensk översättning från 2014).

AD/HD kännetecknas av koncentrationsproblem/uppmärksamhetssvårigheter och/eller

överaktivitet/impulsivitet. Uppmärksamhetsproblem innefattar att personen är lättstörd, tappar

fokus, har svårt att behålla uppmärksamhet och har svårt att planera och organisera en

aktivitet. Personen kan också glömma bort saker och överenskommelser. Vid hyperaktivitet är

individen mer i rörelse än andra, kan uppvisa konstanta smårörelser och plocka med saker.

Äldre behöver inte vara synligt överaktiva – de kan istället beskriva en inre rastlöshet, känna

ett ständigt behov av att något skall hända och blir lätt uttråkade. Impulsivitet innebär att

personen har svårt att vänta med en reaktion i ord eller handling och blir lätt otålig.

Vuxna med AD/HD kan uppvisa svårigheter i det som kallas för exekutiva funktioner, dvs. de

funktioner som ger oss förmågan att planera, organisera och styra våra handlingar mot upp-

ställda mål och förväntningar. Vuxna med AD/HD kan därför ha stora svårigheter att få sin

vardag att fungera när det gäller att planera, passa tider, komma ihåg överenskommelser och

sköta hem, arbete och ekonomi. Sekundära problem som missbruk/beroende, kriminalitet,

sociala problem, ekonomiska svårigheter och psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland vuxna

med AD/HD.

Som framgår av del 3 i detta vårdprogram är DSM-manualen deskriptiv och beskriver eller

anger inte direkt orsaksfaktorer bakom AD/HD. Olika teorier har under åren förts fram om

varför AD/HD uppkommer och det finns idag en enighet om att bakgrunden till AD/HD är

multifaktoriell. De flesta teorier beskriver att ärftlighet är en viktig orsaksfaktor men skillnad

Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04

- 14 -

kan ses mellan hur stor vikt olika teorier fäster vid samtidig, ofta förekommande, psykosocial

belastning.

Under senare år har man kunnat visa att det finns en omfattande överlappning mellan sår-

barhetsgener för AD/HD och andra utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar

såsom autismspektrumtillstånd och schizofreni. Den gemensamma nämnaren förefaller vara

en ärftligt betingad kognitiv svaghet eller sårbarhet och det är en mängd olika gener inblan-

dade, där varje enskild gen ger ett relativt litet bidrag. Även vid flera genetiska syndrom med

missbildningar och/eller utvecklingsavvikelser är det också vanligt med AD/HD-problematik,

och i dessa mer ovanliga fall är bidraget av den enskilda avvikande genen stort (t.ex. fragile

X, 22q11-deletion).

Att för tidig födelse och troligen även rökning, alkohol- och narkotikamissbruk under gravidi-

teten också kan utgöra riskfaktorer är de flesta överens om. Det har också framförts att för-

lossningskomplikationer med syrebristtillstånd utgör en riskfaktor för AD/HD. En ökande

mängd studier har också visat att missförhållanden och trauman tidigt under livet kan ge upp-

hov till förändrade exekutiva funktioner, överaktivitet och koncentrations- och uppmärksam-

hetsproblem, symtom som kliniskt uppfyller diagnoskriterierna för AD/HD. Sådana forsk-

ningsfynd har gjort att man i DSM-5, till skillnad mot den tidigare DSM-IV, anger psyko-

social belastning under uppväxten som en riskfaktor.

Att det förekommer en sådan bred polygenetisk och multifaktoriell orsaksbakgrund till de

symtom som ingår i AD/HD gör att utredning av AD/HD också måste ha motsvarande bredd

för att kunna förstå den enskilda patientens bakgrund och aktuella problematik.

2.2 Förekomst och prognos

AD/HD beskrivs förekomma i västvärlden hos 5-6 % av alla barn i skolåldern. Det är 3-4

gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Mer uttalad AD/HD, med samtidiga uppmärksam-

hets- och aktivitetsproblem (ofta kallat för kombinerad AD/HD) förekommer hos en fjärdedel

till hälften av dessa. De symtom som uppvisas vid AD/HD avtar i vissa fall med åldern,

framför allt gäller det för överaktivitet. Man anger idag att för c:a hälften av de barn som

uppvisat AD/HD under skolåldern kan problem av betydelse kvarstå även upp i vuxen ålder.

I mycket ungefärliga tal skulle detta innebära att ungefär 1 % av den vuxna befolkningen kan

uppvisa AD/HD av en lite mer uttalad grad. För Sörmlands del, som har en befolkning på c:a

210.000 invånare över 18 år, skulle detta innebära att lite drygt 2.000 personer skulle kunna

uppvisa detta funktionshinder i sådan grad att sjukvårdens insatser kan behövas. Det är också

viktigt att känna till att i vissa grupper är förekomsten betydligt högre. Bland personer med

missbruks-/beroendeproblematik förekommer AD/HD hos 20 – 30 %, bland kriminalvårdens

klienter hos mellan 25 – 45 % och bland allmänpsykiatrins patienter hos drygt 20 %.


- 15 -

2.3 Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling

Koncentrations- och uppmärksamhetsstörning, liksom rastlöshet, överaktivitet och impul-

sivitet, är mycket vanliga symtom vid avvikelser i utvecklingen och vid psykiatriska

sjukdomar. För att ställa diagnosen AD/HD behöver såväl symtomens grad, frekvens och

varaktighet tas hänsyn till, liksom när under livet symtomen började uppträda och hur de

påverkar personen i det dagliga livet. Ett flertal andra tillstånd kan förekomma samtidigt med

AD/HD och/eller finnas med som förhållanden av betydelse för att förstå den aktuella

symtombilden. De vanligaste samtidigt förekommande sjukdomarna/tillstånden av betydelse

beskrivs nedan.

2.3.1 Utagerande beteenden, antisocialt personlighetssyndrom och substansbruk

Mellan 50 – 75 % av alla barn med AD/HD uppvisar någon form av utagerande beteende-

störning (uppförandestörning och/eller trotssyndrom enligt DSM-5). Vanligt är att denna

bakgrund följer med som antisocialt personlighetssyndrom hos den sedermera vuxne personen

med kvarstående AD/HD. AD/HD är i sig en riskfaktor för att utveckla missbruk/-beroende

(se ovan), men risken förefaller än högre om uppförandestörning/trotssyndrom också funnits

med i anamnesen. Personer med AD/HD har beskrivits ha en tidigare missbruksstart än sina

jämnåriga och har en mer allvarlig utveckling, med bl a tidigare beroendeutveckling. Personer

med AD/HD har också svårare att uppvisa följsamhet till behandlingsprogram. AD/HD är

överrepresenterat hos ungdomar och vuxna inom kriminalvården.

2.3.2 Bristande kognitiv utveckling och tidigare hjärnskador

Många personer med AD/HD uppvisar tecken på parallella kognitiva svårigheter. Det kan i

vissa fall röra sig om en ojämn kognitiv funktionsprofil, med både väl utvecklade förmågor

inom vissa områden tillsammans med kognitiva nedsättningar inom ett eller flera andra

områden. Det kan t.ex. röra sig om språk-, läs- och skrivsvårigheter. Man kan även se en mer

generellt utbredd intellektuell funktionsnedsättning som uttrycker sig som svagbegåvning

eller i vissa fall till och med som en utvecklingsstörning. Barn som råkat ut för hjärnskador

efter nyföddhetsperioden, t.ex. vid olycksfall eller efter svåra infektioner som påverkar

hjärnan, kan i efterförloppet utveckla symtom förenliga med AD/HD. Även förhållanden

under graviditet och förlossning som inneburit påfrestning på hjärnans syreförsörjning kan

finnas med anamnestiskt hos personer som utvecklar AD/HD.

2.3.3 Autism (”autismspektrumtillstånd”)

I kliniskt arbete ser man ofta att problem inom autismområdet förekommer samtidigt med

AD/HD. Vissa forskare har t.ex. angett att 25 – 50 % av alla individer med AD/HD också

uppvisar problem inom autismspektrumområdet i sådan grad att det har klinisk betydelse, och

omvänt, att 25 – 50 % av personer med någon autismspektrumdiagnos också uppvisar

AD/HD-symtom av sådan grad att de behöver sjukvårdens insatser för detta. I vissa fall har

högre grad av samsjuklighet nämnts. I DSM-5 är det möjligt att samtidigt ställa diagnos

AD/HD och en diagnos inom autismområdet, vilket inte var möjligt i DSM-IV.


- 16 -

2.3.4 Tics och Tourettes syndrom

Motoriska tics kan finnas samtidigt med AD/HD, ibland tillsammans med vokala tics så att

diagnosen Tourettes syndrom kan ställas. Omvänt gäller att en hög andel av patienter med

Tourettes syndrom också har AD/HD. Tics är viktigt att dokumentera då de kan förvärras vid

behandling med centralstimulerande läkemedel.

2.3.5 Affektiv sjukdom och ångest

Hos personer med AD/HD förekommer relativt ofta även inåtvända symtom som depression

och/eller ångest. Det har angivits att upp mot en tredjedel av alla barn med AD/HD kan

uppvisa ångest och/eller depressiva problem. Oftast tolkas detta som sekundära problem som

uppkommit som en följd av att personen också har AD/HD. Problemen kan utlösas och/eller

förvärras av stress och en påfrestande livssituation, t.ex. när krav ställs på individen med

AD/HD som de inte har möjlighet att leva upp till. Patientens livssituation bör därför kart-

läggas innan man överväger behandling med läkemedel mot ångest.

Bipolär sjukdom, huvudsakligen i manisk fas, kan likna AD/HD rent symtommässigt. Den

stora skillnaden ligger i förloppet och varaktigheten. Kännetecknande är att personer med

hypomani/mani, särskilt i början av skov, själv har en positiv upplevelse av att orka och

kunna mer än vanligt och att må ovanligt bra. Differentialdiagnostiken är dock inte alltid

enkel och hos vuxna med AD/HD finns en ökad risk för samtidig bipolär sjukdom. Denna

måste upptäckas och behandlas innan läkemedelsbehandling av AD/HD kan påbörjas.

2.3.6 Schizofreni och andra psykostillstånd

Schizofreni och andra psykostillstånd är viktiga differentialdiagnoser till AD/HD hos vuxna

och symtomen kan delvis överlappa. Det är viktigt att hålla i minnet att det som i den aktuella

situationen ser ut som AD/HD kan vara tidiga tecken på psykossjukdom. Förekomst av

hallucinationer/vanföreställningar och en mer eller mindre tydlig symtomdebut, oftast efter

puberteten, är inte kännetecknande för AD/HD. En noggrann utvecklingsanamnes är i dessa

fall av stor betydelse.

2.3.7 Personlighetssyndrom

Personlighetssyndrom är relativt vanligt förekommande hos vuxna med odiagnostiserad

AD/HD och ett flertal symtom för AD/HD överlappar t.ex. med borderlinepersonlighets-

syndrom. I de fallen både AD/HD och borderlinepersonlighetssyndrom föreligger kan detta

påverka behandlingen (kombination av läkemedel och psykoterapi). Det är också viktigt att

diagnostisera samtidig antisocialt personlighetssyndrom, då detta påverkar behandling och

prognos.

2.3.8 PTSD, desorganiserad anknytning och psykosocial belastning

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), desorganiserad anknytning och en uppväxtmiljö som

innehåller psykosociala belastningar (t.ex. familjedysfunktion, missbruk, psykisk ohälsa hos

föräldrar, vanvård, övergrepp) har visats vara av betydelse för utvecklingen av förmågan till

uppmärksamhet, koncentration och aktivitetsreglering och kan påverka/förstärka uppvisandet

av AD/HD-symtom. Utvecklingsanamnes bör därför innehålla frågor om trauman och psyko-


- 17 -

social situation under uppväxten och psykologbedömning kan ge vägledning i differential-

diagnostiska ställningstaganden.

2.3.9 Somatiska överväganden och substansbruk

Somatiska sjukdomar kan leda till AD/HD-liknande symtom. Hyperthyreos kan t.ex. ge

koncentrationssvårigheter och rastlöshet. Vidare kan allergier, gastro-intestinala besvär och

hudåkommor också vara av betydelse (t.ex. har vissa former av födoämnesallergi visat sig

vara relaterat till AD/HD). Risken för stressrelaterade sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjuk-

domar är något förhöjd liksom risken för komplikationer till rökning, alkohol och narkotika.

Ätstörningar förekommer hos personer med AD/HD och risken är förhöjd för övervikt.

Tidigare eller pågående missbruk av alkohol och/eller narkotika är inte ovanligt hos vuxna

med AD/HD. Särskilt vanligt är missbruk av centralstimulantia. Missbruk av alkohol och/eller

narkotika ska alltid utredas vid misstanke om att sådant förekommit.

2.4 Var i organisationen utreds och behandlas patienter med AD/HD?

Uppdraget att utreda och behandla vuxna patienter med AD/HD ligger hos de vuxenpsyki-

atriska klinikerna. Om en patient med misstänkt AD/HD upptäcks inom annan klinik ska

patienten remitteras till psykiatrin. Behandling med AD/HD-läkemedel, i synnerhet med

centralstimulantia, ska inte ske vid annan klinik än de psykiatriska.


- 18 -

vs 2016-03-04

DEL 3 – UTREDNING OCH DIAGNOSTIK AV AD/HD


3.1 Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5 .................... 19

3.2 Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV? ... 20

3.3 Rekommenderade instrument vid utredning av AD/HD 23

3.4 Utredningens innehåll och genomförande ....................... 25

3.5 Bilagor som hänvisas till i del 3 ..................................... 31

3.1 Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5

Diagnosen uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet (här förkortat AD/HD) ställs utifrån

kriterier givna i diagnosmanualen DSM-5 och utgår ifrån att svaren ”ja” eller ”nej” ges på 18

speciellt framtagna frågor om symtom i vardagen. Nio av frågorna avser uppmärksamhet och

nio frågor avser hyperaktivitet/impulsivitet (se bilaga 1, sidan 18). För att AD/HD ska

diagnostiseras ska, till att börja med, fem eller fler symtom för antingen ouppmärksamhet

och/eller hyperaktivitet/impulsivitet ha förelegat under minst 6 månader till en grad som är

oförenliga med utvecklingsnivån. Symtomen ska även ha en direkt negativ inverkan på

sociala aktiviteter och aktiviteter inom studier/arbete (ingår i kriterium A). Förutom detta ska

ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet ha förelegat före 12

års ålder (kriterium B), ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impul-

sivitet ska föreligga inom minst 2 sociala områden (kriterium C), det ska finnas klara belägg

för att symtomen stör eller försämrar funktionsförmågan (kriterium D) och inte enbart

förekommer i samband med psykossjukdom eller kan förklaras bättre med någon annan form

av psykisk ohälsa (kriterium E).

AD/HD förekommer i olika subtyper. Om bara diagnoskriteriet uppfylls inom området

ouppmärksamhet (dvs. 5 eller flera ”ja” ges inom detta område) benämns det för uppmärk-

samhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärksam form (314.00; F90.0C). Om

diagnoskriteriet uppfylls inom området hyperaktivitet-impulsivitet benämns det för uppmärk-

samhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form (314.01; F90.1).

Om diagnoskriterierna inom båda områdena är uppfyllda benämns det för uppmärksamhets-

störning-/hyperaktivitet i kombinerad form (314.01; F90.0B). Om en patient uppvisar klara

symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet men inte uppfyller de fulla kriterierna kan

man ge antingen diagnosen annan specificerad AD/HD (314.01; F90.8) alternativt ospeci-

ficerad AD/HD (314.01; F90.9 – se vidare avsnitt 3.2.7 nedan). Hos patient där tydliga

symtom tidigare under livet avklingat så att personen inte längre uppfyller kriterierna för

AD/HD skall tillägget ”i partiell remission” anges.

Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04

- 20 -

Nytt i DSM-5 är att också svårighetsgraden kan anges, vilket sker i enlighet med nedan

definitioner:

Lindrig Få, om ens några, symtom utöver de som krävs för diagnos.

Medelsvår Symtom / funktionsnedsättning ligger mellan nivåerna lindrig och svår.

Svår Många symtom utöver de som krävs för diagnos, eller särskilt svåra symtom.

Under tiden som en AD/HD-utredning görs, dvs. innan en diagnos har kunnat verifieras eller

förkastas, skrivs i ord som tillägg till föreslagen diagnos ”AD/HD under utredning”.

3.1.1 Ska diagnosen ADD användas?

I DSM version III från 1980 förekom diagnosen Attention Deficit Disorder (ADD). Denna

diagnos togs bort när DSM reviderades och DSM III-R gavs ut 1987. I vissa fall kan man se

att subtypen uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärksam form,

(314.00; F90.0C) fortfarande kallas för ”ADD”. ADD må vara en praktisk benämning att

använda för denna form av AD/HD men man bör notera att ADD diagnostiserat enligt DSM-

III inte är det samma som uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärk-

sam form (314.00; F90.0C) diagnostiserat enligt DSM-5 och diagnosen ADD förekommer

alltså inte alls i DSM-5.

3.1.2 Finns det några objektiva metoder för att ställa diagnos AD/HD?

Diagnosen AD/HD ställs således utifrån att svaren ja eller nej ges på de 9 + 9 speciellt fram-

tagna frågorna i DSM-manualen. Det finns inga psykologiska eller neuropsykologiska tester

man kan utföra för att säkert kunna ställa diagnosen AD/HD. Det finns inte heller några

laboratorieprover, röntgenundersökningar el dyl för att kunna ställa en säker diagnos. Det är

således en rent klinisk diagnos.

För att kunna ge välgrundade svar på de 9 + 9 frågorna behövs emellertid ofta också en

noggrann utredning göras, som bland annat ska innehålla en detaljerad anamnestisk kart-

läggning samt en psykologutredning. Vilka delar en sådan utredning bör innehålla beskrivs i

avsnitt 3.4 av detta vårdprogram. Till hjälp under utredningen kan också olika skattnings-

formulär användas och förslag på sådana ges under avsnitt 3.3 nedan.

3.1.3 Andra vanliga symtom vid AD/HD hos vuxna som också kan vara viktiga

Personer med AD/HD uppvisar ofta en rad andra symtom eller funktionsnedsättningar, som i

sig inte utgör diagnostiska kriterier för AD/HD men som kan ha stor betydelse för individens

funktionsförmåga. De är därför viktiga att uppmärksamma och kartlägga under utredningen.

Sådana viktiga symtom eller svårigheter redogörs för i bilaga 3.

3.2 Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV?

3.2.1 Översikt

Grunderna för att ställa diagnos AD/HD är i princip desamma i DSM-IV som i DSM-5, dvs.

det är i princip samma 9 + 9 frågor om ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet som


- 21 -

används och som ska besvaras med ett ja eller nej. Detta gör att skattningsformulär som utgår

ifrån de tidigare AD/HD-kriterierna (bl.a. ASRS) fortfarande kan användas. Tittar man på en

mer detaljerad nivå är det emellertid flera viktiga förändringar som kan noteras, förändringar

som kan förväntas påverka hur diagnos AD/HD ställs hos vuxna i framtiden. De viktigaste

förändringarna redogörs för nedan.

3.2.2 Frågorna har anpassats för att också kunna användas hos vuxna

En förändring i DSM-5 är att de diagnostiska frågorna i flera fall har kompletterats med en

kortare förklarande text. Detta har gjorts för att underlätta för den som ställer diagnos att

förstå vilken form av funktionsnedsättning man speciellt fäster avseende vid i just denna

fråga. Den förklarande texten ger i vissa fall också information om symtom som är viktiga hos

vuxna. Detta är en del i att DSM-5 också ska vara giltig för att kunna ställa diagnos AD/HD

hos vuxna, vilket inte var fallet med DSM-IV.

3.2.3 Tid för symtomdebut och symtomtyngd för diagnos har ändrats

En annan viktig förändring i DSM-5 är att man ändrat åldern för symtomdebut från före 7 års

ålder till före 12 års ålder. Samtidigt med denna förändring har man också ändrat texten från

att ange att ”vissa funktionshindrande symtom” skulle ha förelegat före 7 års ålder (DSM-IV)

till att ”ett flertal symtom” skulle ha förelegat före 12 års ålder (DSM-5). Så åldersgränsen för

debut är således höjd (vilket kan förväntas öka antalet möjliga framtida diagnoser) samtidigt

som kravet på visade symtom under barndomen har ökats (vilket kan förväntas minska antalet

möjliga diagnoser).

Man har också sänkt antalet diagnostiska frågor som ska besvaras med ja för diagnos från sex

till fem för vuxna (vilket alltså kan förväntas öka antalet möjliga diagnoser då fler personer i

gränsområdet i och med detta kan uppfylla kriterierna för en diagnos).

Det återstår att se hur praxis kommer att bli för hur dessa förändringar kommer att tolkas

kliniskt när diagnosen AD/HD ställs och om antalet diagnoser som ställs kommer att öka som

en följd av detta.

3.2.4 Skrivningar om svårighetsgrad har ändrats

En annan potentiellt mycket viktig förändring är att texten i kriterium D har skrivits om. I

DSM-IV låg tyngdpunkten på att funktionsnedsättningen skulle vara av ”kliniskt signifikant”

grad för att diagnosen AD/HD skulle kunna sägas vara uppfylld. I DSM-5 har detta påtagligt

mjukats upp och det anges endast att symtomen ska störa eller försämra kvaliteten i funktions-

förmågan. Detta torde innebära att gränsen för när kriterium D ska anses vara uppfyllt har

avsevärt förflyttats så att mildare problematik nu kan sägas uppfylla kriterium D.

3.2.5 Samsjuklighet med autism är nu möjlig

I kriterium E i DSM-IV angavs att diagnos AD/HD inte kunde ställas om symtomen enbart

förekom i samband med (bl.a.) någon genomgripande störning i utvecklingen, och i denna

diagnosgrupp ingick bl.a. autism och Aspergers syndrom. Denna skrivning ledde till oklar-

heter om huruvida en person kunde erhålla både en AD/HD-diagnos och t.ex. en autism-


- 22 -

diagnos. I många fall tolkades denna skrivning så att om en diagnos inom autismspektrum

hade ställts så kunde personen inte också få en AD/HD-diagnos. Detta har nu tagits bort i

DSM-5 så att diagnos AD/HD kan ges parallellt med en diagnos inom autismspektrum.

3.2.6 Man har lagt till en möjlighet att bedöma svårighetsgrad

I DSM-IV beskrevs inte någon möjlighet att ange svårighetsgrad av funktionsnedsättningen.

Forskning har dock alltmer visat att AD/HD inte går att förstå som en kategorisk avvikelse i

funktion, utan att ett dimensionellt perspektiv behöver användas och grad av funktionsnedsätt-

ning kan variera mellan olika personer med AD/HD. I DSM-5 har som en följd av detta en

möjlighet lagts till om att specificera svårighetsgrad av AD/HD (se avsnitt 3.1 ovan).

3.2.7 AD/HD UNS har ersatts med ospecificerad AD/HD och annan specificerad AD/HD

I DSM-IV fanns diagnosen AD/HD UNS. Denna har i DSM-5 ersatts av två diagnoser;

”ospecificerad AD/HD” och ”annan specificerad AD/HD”. Dessa diagnoser används när den

kliniska bilden präglas av symtom på AD/HD, klar funktionsnedsättning finns men de fulla

kriterierna för AD/HD är inte uppfyllda. Om klinikern väljer att ange de specifika skälen till

varför den fulla diagnosen AD/HD inte anses uppfylld (t.ex. att för få symtom på ouppmärk-

samhet föreligger) används diagnosen ”annan specificerad AD/HD”. Om ingen närmare

förklaring ges, t.ex. för att otillräcklig information föreligger, används diagnosen ”ospeci-

ficerad AD/HD”.

3.2.8 Psykosociala trauman är inte längre en differentialdiagnos

En annan mycket betydelsefull förändring finns inte med i den till svenska översatta mini-D 5

(2014), som är den som oftast används i det kliniska arbetet i Sverige. Förändringen framgår

endast i den amerikanska huvudmanualen och kan därför missas. I DSM-IV står under

rubriken Differential diagnosis att “ADHD must also be distinguished from difficulties in

goal-directed behavior in children from inadequate, disorganized, or chaotic environments”.

Denna skrivning har använts som stöd för antagandet att AD/HD orsakas av biologiska

orsaksfaktorer och att psykosocial belastning inte är av betydelse för att detta funktionshinder

ska uppkomma. Då psykosocial belastning, som skulle kunna förklara ett barns problematik

med ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet, står under rubriken differentialdiagnos har

tolkningen ofta varit att om påtaglig psykosocial belastning förekommit ska eller kan inte

diagnos AD/HD ställas (det är ju en differentialdiagnos enligt DSM-IV). Hur denna skrivning

ska tolkas har dock skiljt sig mycket mellan olika mottagningar och enheter som arbetat med

att diagnostisera AD/HD.

I DSM-5 är denna skrivning ändrad. Nu står istället under rubriken Risk and Prognostic

Factors, under underrubriken: Environmental, att: “There may be a history of child abuse,

neglect, multiple foster placements…..”. Så istället för att betrakta psykosocial belastning

som en differentialdiagnos, som gjordes i DSM-IV, betraktas psykosocial belastning nu som

en riskfaktor i DSM-5. Denna förändring borde få stor betydelse för hur utredningar görs och

för hur (när) diagnos AD/HD i framtiden kommer att ställas. Förändringen går helt i linje med

senare års forskning som visat den psykosociala miljöns betydelse för barns utveckling avse-

ende uppmärksamhetsreglering och aktivitets- och impulskontroll.


- 23 -

3.3 Rekommenderade instrument vid utredning av AD/HD

3.3.1 Sammanfattning

Som underlag för att ställa diagnosen AD/HD hos vuxna kan med fördel ett flertal olika

formulär användas under utredningsfasen. Dessa är i sig inte alltid diagnostiska men kan ge

ett bättre underlag för att kunna svara på de diagnostiska frågorna som ingår i DSM-

manualen. En noggrann utredningsanamnes ska alltid tas, och förhållanden som bör ingå

redovisas i bilaga 2 (checklista för utvecklingsanamnes). Underlag för en diagnostisk intervju

redovisas i bilaga 1 (Dagnostisk Intervju för ADHD hos vuxna; DIVA). Som förstahandsval

för symtomskattning rekommenderas ASRS (se bilaga 4 och 5). Vid behov kan detta

kompletteras med WRASS (se bilaga 6a-c). Att kartlägga förekomst av AD/HD-symtom

under uppväxten är avgörande för att kunna ställa diagnos AD/HD hos vuxna. Som screening

för att avgöra om AD/HD-symtom funnits under uppväxtåren kan t.ex. WURS (bilaga 7a och

b) och/eller instrumentet 5-15 (bilaga 8) användas.

Utredning och behandling av Aspergers syndrom och autism ingår inte i uppdraget för vuxen-

psykiatrin i landstinget Sörmland. Det kan dock i vissa fall vara värdefullt att göra en

screening för symtom inom autismområdet, antingen för att utesluta problem inom detta

område eller för att ha ett bättre underlag när en remiss skrivs till vuxenhabiliteringen med

frågeställningen autism. Tre instrument rekommenderas i första hand; AQ (Autism Quotient;

bilaga 9), RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) och/eller

ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11). De två förstnämnda besvaras

av patienten, det sistnämnda av anhöriga.

3.3.2 ASRSv1.1 (bilaga 4 och 5)

ASRS (Adult ADHD Self-report Scale) är ett självskattningsinstrument som innehåller 18

frågor. Det kan användas vid screening, och då används bara de 6 första frågorna, samt vid en

mer fullständig utredning, då alla frågorna används. Instrumentet visas i bilagorna 4 och 5,

tillsammans med instruktioner för användning och ett förslag på hur resultaten kan tolkas. En

version för tolkning (med mörklagda fält; bilaga 4) och en icke-ifylld version för patienten att

fylla i finns bifogad i bilaga 5.

En alternativ tolkningsmöjlighet är att ge respektive fråga poäng, från 0 (”aldrig”) till 4 poäng

(”mycket ofta”). Frågorna 1-4 och 7-11 rör ouppmärksamhet och frågorna 5-6 och 12-18 rör

hyperaktivitet/impulsivitet. 0-16 poäng inom respektive område anger att diagnos AD/HD är

osannolik, 17-23 poäng talar för sannolik AD/HD och 24-36 talar för mycket sannolik

AD/HD.

3.3.3 WRASS för självskattning (bilaga 6a – c)

WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala) innehåller totalt 35 frågor, uppdelade i 7

underavdelningar. Den efterfrågar patientens upplevelser i nutid. WRASS finns i några olika

utföranden, och i detta vårdprogram har den inkluderats som är mest kompakt (ryms på två

sidor). WRASS tillsammans med ett formulär för sammanställning bifogas som bilaga 6a.

WRASS finns även i en anhörigversion (också inkluderat som bilaga i vårdprogrammet;

bilaga 6b). En tolkningsmall finns som bilaga 6c.


- 24 -

3.3.4 WURS för självskattning (bilaga 7a och b)

WURS (Wender Utah Rating Scale) är ett instrument som efterfrågar hur personen minns hur

det var under 5-10 årsåldern (se bilaga 7a och b). Det omfattar totalt 61 frågor, varav 27

enligt tolkningsmallen anses ha speciell relevans för retrospektiv AD/HD-diagnos. Även här

bifogas en mer kompakt variant av instrumentet, tillsammans med en tolkningsmall för de 27

mest relevanta frågorna. Om poängsumman är 36 eller mer anger man att detta identifierar 96

% av vuxna med AD/HD i barndomen. Observera dock att numret på respektive fråga är olika

mellan frågeformuläret och mallen för utvärdering. WURS finns även som ett skattnings-

formulär för anhöriga (också inkluderat som bilaga i vårdprogrammet).

3.3.5 Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15

I vissa fall kan det vara befogat att göra en fördjupad barndomsanamnes med hjälp av skatt-

ningsformulär. I sådana fall kan ” Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och

beteende”, ofta kallat för ”5 – 15”, användas. Det består av 181 frågor och fylls i av anhöriga.

Instrumentet bifogas som bilaga 8.

3.3.6 AQ, RAADS-14 och ASSQ (bilagor 9 - 11)

Utredning och behandling av Aspergers syndrom och autism ingår inte i uppdraget för vuxen-

psykiatrin i landstinget Sörmland. Det kan dock i vissa fall vara värdefullt att göra en

screening för symtom inom autismområdet, antingen för att utesluta problem inom detta

område eller för att ha ett bättre underlag när en remiss skrivs till vuxenhabiliteringen med

frågeställningen autism. Tre instrument rekommenderas i första hand; AQ (Autism Quotient;

bilaga 9), RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) och/eller

ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11). De två förstnämnda besvaras

av patienten, det sistnämnda av anhöriga.

AQ (Autism Quotient; bilaga 9a och b) är ett självskattningsformulär utvecklat av Baron-

Cohen som innehåller 50 frågor uppdelade i 5 kategorier. Det rekommenderas kanske främst

att användas som utgångspunkt i en diskussion med personen snarare än som ett diagnostiskt

instrument då det kan ge både falskt negativa och falskt positiva svar. Formuläret är endast

utvärderat för det som i DSM-IV benämndes Aspergers syndrom. Formuläret, tillsammans

med en utvärderingsmall, visas i bilaga 9a och b. En poängsumma på 26 poäng eller mer

indikerar möjlig autismproblematik, vilket gör det berättigat att gå vidare med fördjupad

utredning.

RAADS-14 screen (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) är en förkortad

version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R). Den fulls i av

patienten och efterfrågar autismsymtom både i nutid och under barndomen. En tolkningsmall

finns också med i bilaga 10.

ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11) är ett screeningformulär

utvecklat av Ehlers, Gillberg & Wing som fylls i av annan än patienten själv (föräldrar, lärare,

vårdpersonal, etc). Innehöll i ursprungsversionen 27 frågor men formuläret har senare

kompletterats med ytterligare 18 frågor som ska vara mer känsliga för flickor med autism.

Maxpoängen för de ursprungliga 27 frågorna är 54. Högre poäng anger större avvikelse och

poängsumman 15-19 eller högre (av maximalt 54) poäng indikerar möjlig autismproblematik.

ASSQ bifogas som bilaga 11.


- 25 -

3.4 Utredningens innehåll och genomförande

3.4.1 Utredningen görs av ett team i samverkan med patienten och anhöriga

Utredning av AD/HD görs inom ett team där läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjuk-

sköterska ingår. I vissa fall kan även kurator ingå. De olika yrkeskategorierna inom teamet

samverkar, t.ex. genom gemensamma möten, och samverkan sker även med patient och oftast

också med anhöriga. Nätverksmöten, där t.ex. försäkringskassan eller socialtjänsten också

medverkar, kan behöva anordnas som en del av utredningen. Allt eftersom olika delar av

utredningen blir klar träffas man inom teamet, diskuterar erhållna utredningsresultat och

bestämmer gemensamt vad som blir nästa steg i utredningen. Skattningsinstrument används

som en viktig del i utredningen.

Det är inte nödvändigt att alla utredningsmoment måste genomföras för alla patienter. Istället

ska utredningen göras i planerade steg, med återföring till teamet efter varje steg, och bara

bedrivas till dess diagnosen har kunnat fastställas eller avslås. En annan anledning till

utredningen är att hjälpa patienten att förstå de problem och symtom denna upplever i sin

vardag, identifiera eventuella behov av anpassning, stöd och hjälp, samt att få fram ett

tillräckligt underlag för att kunna utforma en vårdplan. Då läkemedelsbehandling kan bli

aktuell som en del av vårdplanen bör utredningen också innehålla moment som gör sådan

behandling möjlig.

I normalfallet utförs en basutredning, som i princip blir densamma för alla patienter. Om

osäkerhet eller frågetecken kvarstår efter en sådan basutredning kan utredningen behöva

kompletteras med ytterligare moment. Nedan följer en beskrivning på vad som bör ingå i en

basutredning, kompletterat med ytterligare utredningsmoment som kan användas vid behov.

3.4.2 Allmänpsykiatrisk anamnes och bedömning

Till den allmänpsykiatriska anamnesen och bedömningen kan alla yrkeskategorier bidra

utifrån sina respektive perspektiv och kompetenser. Viktigt är att bestämma eventuell sam-

sjuklighet samt att upptäcka och beskriva eventuellt missbruk. Audit och Dudit ska ingå (se

bilaga 12 och 13). En noggrann uppväxt- och utvecklingsanamnes ska också ingå, t.ex. i

enlighet med beskrivning i bilaga 1 och 2. Om en mer systematiserad psykiatrisk utredning

önskas göras kan instrument som M.I.N.I. eller SCID-I användas. Skattningsinstrument för

depression eller ångest, såsom MADRS/BDI eller BAI, kan också användas vid behov (se

vårdprogrammet för affektiva sjukdomar respektive för ångestsyndrom). Vem som gör vad

vid den allmänpsykiatriska undersökningen bestäms lokalt. Några faktorer som är viktiga att

beakta redovisas nedan.

- Psykiskt status - Tidigare psykogena trauman

- Patientens upplevelse av sina problem - Psykosocial livssituation/belastning

- Våldsbenägenhet och suicidrisk - Tidigare eller aktuellt missbruk

- Affektiva symtom och ångest - Tidigare journalhistoria

- Sårbarhet för psykos - Graviditet, förlossning

- Tecken på personlighetsstörningar - Tidig utveckling, ex språk, motorik

- Hereditet för psykisk sjukdom - Kontakt med andra vårdgivare


- 26 -

3.4.3 Medicinsk/somatisk utredning

En medicinsk/somatisk bedömning/utredning utförs av läkaren i teamet. I somatiskt status

undersöks speciellt allmäntillstånd, hjärta/kärl, blodtryck samt motorik, neurologiska funk-

tioner samt perception. Ett förslag på vad ett utökat neurologiskt status kan innehålla visas i

bilaga 14. Omfattningen av den somatiska undersökningen bestäms av ansvarig läkare i det

enskilda fallet. Om patienten har aktuell kontakt med vårdcentral eller somatisk klinik kan

resultat från undersökningar vid dessa enheter vägas in i den samlade bedömningen. Följande

riskfaktorer beaktas speciellt vid den medicinska undersökningen:

- Ärftliga faktorer för CNS-utveckling - Händelser med syrebrist

- Traumatiska hjärnskador - Störningar i ämnesomsättningen

- Infektioner, ffa med CNS engagemang - Tecken på hormonella förändringar

- Förgiftningar, krampsjukdom - Levnadsvanor som kost och motion

- Yttre stigmata/avvikande drag - Rökning

- Anamnes på hjärt-/kärlsjukdom - Drog och/eller alkoholmissbruk

Den medicinska utredningen bör också innehålla laboratorieundersökningar och en bas-

utredning rekommenderas innehålla följande:

- Hb - TSH och fritt T4

- Leukocyter, trombocyter - ASAT, ALAT, ALP, GT, CDT, PEth

- Elektrolyter, inklusive kalcium - B12-kobolamin och folsyra

- Kreatinin - Drogscreening i urin

Urinprover för droganalys görs brett för att kunna hitta många substanser (se t.ex. bilaga 13)

och kan utföras vid ett flertal tillfällen med ojämna intervaller under utredningen. Hos patient

med anamnes på missbruk/beroende och positivt urinprov vid den inledande kontakten med

mottagningen skall negativa urinprover uppvisas i minst två månader innan utredningen sätts

igång. Leverprover tas för att upptäcka hög alkoholkonsumtion, och förhöjda alkoholmarkörer

leder också till att utredning inte kan sättas igång. Minst en månad med icke avvikande prover

för överkonsumtion av alkohol krävs för att utredning skall kunna genomföras. Vid riktad

misstanke bör undersökningen kompletteras med att också spåra dopningsmedel (ffa. andro-

gena anabola stereorider; AAS). Hos patient utan anamnes på missbruk/beroende och som

redan inledningsvis uppvisat negativa urinprover kan utredningen starta omedelbart.

Också vid riktad misstanke, t.ex. fynd av neurologiska avvikelser, kan utredningen komplet-

teras med t.ex. EEG eller MR. Kromosomanalys kan även vara aktuellt i enstaka fall, ffa. när

samtidiga somatiska utvecklingsavvikelser dokumenteras. Sjukgymnastbedömning kan

behövas vid avvikande motorik liksom en logopedundersökning vid avvikande tal.

3.4.4 Neuropsykologisk utredning

AD/HD är till sin grund en klinisk diagnos. I vissa fall kan dock en fördjupad neuropsyko-

logisk utredning behöva göras, t.ex. vid differentialdiagnostiska överväganden eller vid oklar

samsjuklighet. Den neuropsykologiska utredningen strävar efter att;


- 27 -

Komplettera anamnes och nulägesbeskrivning med mer objektiva data utifrån

standardiserade testinstrument.

Skapa en bild av individens specifika kognitiva styrkor och svagheter, som kan ligga

till grund för förståelse av individens problematik och för planering av insatser.

Ge kvalitativ information genom observationer.

Det finns många testinstrument som kan användas vid den neuropsykologiska utredningen.

Vilka specifika instrument som används avgörs av psykologens bedömning utifrån den

aktuella frågeställningen och utifrån vilka svårigheter som patienten uppvisar under

utredningen. Här följer några förslag på lämpliga instrument vid utredning med AD/HD-

frågeställning:

Begåvningsprofil: WAIS-IV (Wechsler Adult Intelligence Scale IV). Använd gärna NI

versionen vid behov.

Uppmärksamhet: CPT-II (Connors´ Continuous Performance Test II). Som alternativ

kan QB-testet eller IVA+ användas.

Exekutiva funktioner: Valda delar ur D-KEFS (Delis Kaplan Executive Function

System) eller WCST (Wisconsin Card Sorting Test) kan användas.

Inlärning- och minne: Claeson-Dahls test för inlärning och minne, RCFT (Rey

Complex Figure Test).

Efter genomförd neuropsykologisk utredning är psykologens uppgift att:

Sammanställa och analysera inhämtat information och tillsammans, med de i

utredningen ingående professionerna, ta ställning till ev. diagnos(er) och insatser

Sammanställa ett utlåtande som beskriver testresultaten, patientens styrkor och

svagheter, ev. diagnos(er), samt ge rekommendationer på åtgärder

Återge resultaten till patient och gärna anhöriga. Återgivningen brukar ta mellan ett

till tre besök, utifrån patientens förutsättningar och behov

Den neuropsykologiska utredningen sammanfattas i ett skriftligt utlåtande och tillsammans

med testresultaten journalförs det i enlighet med respektive kliniks rutiner. Resultaten åter-

kopplas dels till utredningsteamet, dels till patienten. Ett förkortat utlåtande med tyngdpunkt

på funktionsbedömning och diagnostik, ska erbjudas patienten. Detta utlåtande är också

användbart som vägledning för planering av stödinsatser och för samordning med andra

vårdgivare och myndigheter.

3.4.5 Arbetsterapeutens utredning

En arbetsterapeutisk funktionsbedömning är inte heller diagnostisk i sig men ger komplet-

terande, värdefull information om patientens fungerande i vardagen och behov av stöd-

insatser. Syftet är att beskriva och kartlägga kognitiva och motoriska förutsättningar samt att

analysera färdigheter/förmågor, resurser och begränsningar i vardagliga aktiviteter. Bedöm-

ningen blir ett komplement till den neuropsykologiska funktionsbedömningen, som sker

inom ramen för en mer strukturerad testsituation. Den arbetsterapeutiska utredningen inne-


- 28 -

håller dels en del med intervju och självskattning, dels en observationsdel. Omfattningen av

den arbetsterapeutiska utredningen i det enskilda fallet diskuteras i teamet och ansvarig

arbetsterapeut beslutar vilka undersökningar som ska genomföras och vilka instrument som

ska användas.

En klartläggning görs genom intervju om patientens resurser och begränsningar. Särskild

uppmärksamhet riktas bl.a. på impulsivitet, perception, tids- och rumsuppfattning, sociala

egenskaper, förmåga att utföra aktiviteter i sekvens, att upprätthålla/skapa rutiner, organisera,

planera, aktivitetsreglering samt vakenhet. Även kroppsvård, boende, matlagning, inköp,

ekonomi, resor, sociala miljöer, studier, arbete samt fritidsaktiviteter undersöks. Uppgifterna

från personen kan kompletteras med information från t.ex. anhöriga, lärare eller arbetsgivare,

vilket kräver patientens medgivande.

Ett lämpligt instrument att använda är OCAIRS-S vs. 4.0 (Occupational Case Analysis

Interview and Rating Scale, svensk översättning) eller dess svenska vidareutveckling BDA

(Bedömning av Delaktighet i Aktivitet). Ett alternativt instrument är ADL-taxonomin (se

bilaga 15). Genom direkta observationer av hur personen utför aktiviteter som han/hon anser

viktiga erhålls en mer direkt information om aktuell aktivitetsförmåga. Lämpliga instrument

är AMPS (Assessment of Motor and Process Skills) och/eller PRPP (Perceive, Recall, Plan

and Perform).

Resultaten från den arbetsterapeutiska bedömningen sammanställs, journalförs och åter-

rapporteras till övriga i utredningsteamet samt till patienten. Utredningsresultaten får stor

betydelse vid utformandet av vårdplanen och för de stödinsatser som skall ges till patienten.

3.4.6 Sjuksköterskans uppgifter

En av sjuksköterskans uppgifter är att ombesörja provtagningarna. Sjuksköterskan träffar

patienten, och ibland även anhöriga, för information angående provtagningarna och genomför

sedan dessa. Sjuksköterskan arbetar även med regelbunden uppföljning och utvärdering av

läkemedelseffekter, där kontroll av puls och blodtryck ingår. Sjuksköterskan kan även delta i

insamlandet av anamnestiska uppgifter, handha och tolka självskattningsinstrument (ffa.

Audit, Dudit och ASRS) samt delta i den allmänpsykiatriska bedömningen. Sjuksköterskan

bidrar även med psykosocial och pedagogisk behandling genom stödsamtal i samband med

provtagning och effektutvärdering och är patientens kontaktperson genom hela behandlingen.

Sjuksköterskan är även en viktig resurs i kontakten med patientens anhöriga och vid möten

med t.ex. försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

3.4.7 Utredningsteamets plats i organisationen

Utredning, och sedermera behandling, av AD/HD är ett uppdrag för specialistpsykiatrin. Om

inget annat bestämts lokalt skall varje enskilt team/mottagning eller motsvarande utse repre-

sentanter från de yrkeskategorier som beskrivits ovan till att bilda ett team med uppdrag att

utreda och behandla AD/HD. Alla patienter i länet ska ha tillgång till ett specialiserat team

för sådan utredning och behandling. Lämplig placering av teamen är inom respektive psyki-

atrisk öppenvårdsmottagning. Om patient som ska ingå i utredningen har aktivt drogmiss-

bruk kan delar av eller hela utredningen göras på specialiserad beroendemottagning

(Beroendecentrum).


- 29 -

3.4.8 Patienten aktualiseras i teamet

Patient kan komma till utredningsteamet genom egenanmälan, internremiss eller via extern

remiss. Vid egenanmälan gäller att tillräcklig information om patienten och dennes situation

kan samlas in i förväg så att ett bra underlag finns tillgängligt vid remisskonferensen. När så

bedöms lämpligt kan självskattningsformulär skickas hem till patienten i förväg. För korrekt

bedömning av inkommande remisser bör dessa vara så fullständiga som möjligt och de bör

innehålla följande:

- Uppgifter om signifikant och sammanhängande funktionsnedsättning inom två olika sociala

områden, t.ex. inom skolan, vid dagliga aktiviteter eller vid arbetet

- Debutålder för symtom före 12 års ålder

- Tidigare vårdkontakter, med t.ex. BUP, skolhälsovård, Habiliteringen, AF, psykiatrin

- Psykiatriska och somatiska sjukdomar

- Pågående medicinering

- Aktuellt eller tidigare missbruk

- Aktuella eller tidigare kontakter med kriminalvården

En bedömning av de anamnestiska uppgifterna, tillsammans med resultat från eventuella

tidigare utredningar, görs vid en remisskonferens och beslut tas om patienten ska kallas till ett

bedömningsmöte.

3.4.9 Första mötet

Det första mötet med patienten, och ev. dennes anhöriga, kan läggas upp på lite olika sätt. En

möjlighet är att vid det första bedömningsmötet deltar läkare och psykolog, förutom patient

samt anhörig/-a. En inledande anamnes tas och aktuella symtom, beteenden och funktioner

kartläggs. Eventuellt insamlade självskattningsskalor gås igenom. Om inte godkännande till

anhörigmedverkan och journalrekvisitioner redan har inhämtats görs detta vid det första

mötet. Vid eller i direkt anslutning till mötet tas ett preliminärt beslut om patienten ska gå

vidare i utredningen. Om så är fallet träffar patienten en sjuksköterska, om möjligt vid samma

tillfälle på mottagningen som bedömningsmötet sker. Sjuksköterskan informerar om prov-

tagningarna, genomför dessa och låter patienten utföra Audit (bilaga 12), Dudit (bilaga 13)

och ASRS (bilaga 5; om patienten inte gjort det tidigare).

En annan möjlighet är att det första mötet sker hos en sjuksköterska, som ger en noggrann

information om hur utredningen kommer att gå till, tar en anamnes och som ser till att

relevanta skattningsformulär används. Även urin- och blodprovstagning utförs. Utifrån en

bedömning av det som kommit fram under detta möte avgörs om patienten ska gå vidare i

utredningen eller om diagnosen AD/HD kan avslås redan på detta stadium. Om diagnosen

AD/HD fortfarande kan vara aktuell följer ett andra bedömningsmöte där läkare och psykolog

oftast ingår (se ovan) och i samband med detta möte utför läkaren även den kompletterande

somatiska undersökningen.

Utifrån insamlade självskattningsinstrument, tidigare dokumentation, bedömningarna vid de

föregående mottagningsbesöken och utfallet av laboratorieproverna diskuteras patienten inom

utredningsteamet. Om beslutet kvarstår att patienten ska genomgå en mer fullständig

utredning bestäms vid detta möte vilka ytterligare utredningsinsatser som skall göras för

denna patient, t.ex. neuropsykologisk testning, arbetsterapeutisk bedömning, fördjupad


- 30 -

utvecklingsanamnes, somatiskt status eller andra kompletterande utredningar. Om journal-

kopior ska rekvireras bestäms det också vilka, så att dessa kan rekvireras utan fördröjning.

Det bestäms också vem som skall göra de respektive delarna i utredningen och när de ska

vara utförda. Om misstanke finns om pågående narkotikamissbruk tas också beslut om

utökade urinprover för droganalys, liksom beslut om huruvida detta ska ske vid beroende-

mottagning.

3.4.10 Sammanfattning av utredningens resultat och återlämning till patienten

När utredningsarbetet är slutfört träffas man inom teamet och går gemensamt igenom

utredningsresultaten. Erhållna resultat vägs mot varandra och patientens svaga och starka

sidor lyfts fram. Utredningsresultaten jämförs mot de diagnostiska kriterierna för AD/HD och

det beslutas om diagnoskriterierna för AD/HD är uppfyllda eller inte. Om så är fallet bestäms

också vilken subtyp av AD/HD som patienter har.

Utredningsresultaten används vidare för en genomgång om patienten också har behandlings-

krävande samsjuklighet, med t.ex. ångest, depressivitet eller bipolaritet. Eventuell missbruks-

/beroendeproblematik uppmärksammas och dokumenteras. Den arbetsterapeutiska utred-

ningen ligger till grund för en förståelse för patientens svårigheter i vardagsnära aktiviteter.

Bedömningarna av utredningsresultaten sammanfattas och journalförs. Den psykologiska

utredningen sammanfattas separat, också i ett mer kortfattat och överskådligt format som

diskuteras med patienten. Genomgången och sammanfattningen kommer sedan att ligga till

grund för den vårdplan som upprättas, där planerade behandlingsinsatser för patienten speci-

ficeras (se del 4 av vårdprogrammet).

Återkoppling görs även vid ett gemensamt möte där patienten, och ev. patientens anhöriga

om denne så önskar, deltar. Utredningsresultat gås igenom och diskuteras. Då svårigheter

med informationshantering ofta ingår vid AD/HD måste återkopplingen anpassas utifrån

patientens förutsättningar. Eventuellt kan återkopplingen behöva delas upp till flera samtals-

tillfällen. Skriftlig information som patienten i lugn och ro kan gå igenom mellan mötena är

då fördelaktigt att använda. Patientens egna reflektioner av stöd och hjälp diskuteras och

grunderna i den gemensamt utformade vårdplanen kan bestämmas.

I förekommande fall, och när patienten också godkänner det, kan återföring av utrednings-

resultaten och relevanta delar av vårdplanen också ske till arbetsgivare, skola, försäkrings-

kassan och/eller arbetsförmedlingen.

För ytterligare information om utredning och återföring, se bilaga 16.


- 31 -

3.5 Bilagor som hänvisas till i del 3















Bilaga 15: ADL-taxonomin



- 32 -

vs 2016-03-04

DEL 4 – BEHANDLINGSINSATSER


4.1 Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ ......... 33

4.2 Icke-farmakologiska insatser .......................................... 34

4.3 Farmakologisk behandling – metylfenidat ..................... 38

4.4 Farmakologisk behandling – dexamfetamin .................. 44

4.5 Farmakologisk behandling – atomoxetin ....................... 45

4.6 Farmakologisk behandling – tredjehandsval ................... 47

4.7 Barn till patienter med AD/HD ...................................... 49

4.8 Bilagor som hänvisas till i del 4 ..................................... 50

4.1 Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ

AD/HD är ett varaktigt tillstånd och stödinsatserna bör därför inriktas på att underlätta till-

varon för den som har AD/HD snarare än att försöka upphäva funktionsnedsättningen. Syftet

med stödinsatserna är att hjälpa den vuxna med AD/HD att förstå och hantera sin funktions-

nedsättning och att hitta strategier för att använda sina styrkor samt bemästra och kompensera

för svårigheter. Stödet och behandlingen syftar till att minska de tillkommande psykiska och

sociala problem som är vanliga hos vuxna med AD/HD. Andra viktiga mål är att öka omgiv-

ningens förståelse och att skapa miljöer som underlättar för personen med AD/HD. Precis

som för barn och ungdomar behöver stödet till vuxna ges utifrån en helhetssyn på personens

livssituation.

Stödet till och behandlingen av vuxna med AD/HD bör ha multimodal inriktning, det vill säga

bestå av en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser samt kognitiva hjälp-

medel. Rekommendationer om egenvård ska ingå och behandlingsinsatserna kan kompletteras

med läkemedel. Det är inte alla patienter med AD/HD som behöver eller vill ha läkemedel.

Det som bör avgöra ställningstagandet är patientens behov och patientens funktionsförmåga,

och hur dessa påverkas av olika typer av stöd och behandling. För dessa bedömningar är det

av yttersta vikt att utredning och diagnostik har genomförts noggrant, inklusive differential-

diagnostiska överväganden. I produktresuméerna för samtliga läkemedel med indikation

AD/HD, för både barn och vuxna, anges att de är godkända för användning som en del i ett

behandlingsprogram. Om läkemedelsbehandling blir aktuell behöver den individualiseras och

följas upp noga för att säkerställa att behandlingen har avsedd effekt utan att ge onödiga

biverkningar.

Som beskrivits redan ovan, varierar alltså behovet av insatser från individ till individ. Några

kanske nöjer sig med att en diagnos ställs och att de därigenom får förståelse för sitt funk-

Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04

- 34 -

tionshinder. Andra behöver kanske aktiv hjälp från psykiatrin och kanske även från vård-

grannar, arbetsförmedling, försäkringskassan eller kommunen. Utbildning om AD/HD för

patient och anhöriga är viktigt och information om länkar till patient- och anhörigföreningar

erbjuds den person som har genomgått AD/HD-utredning. Utredningsresultaten om

patientens funktionssvårigheter ligger till grund både för den vårdplan som tas fram inom

psykiatrin samt för de insatser som ges av t.ex. socialpsykiatrin, försäkringskassan och

arbetsförmedlingen. Utredningsresultatet skall också återföras till patienten och ev. till

anhöriga om patienten så önskar. När enbart stödåtgärder inte visat sig vara tillräckliga kan

också läkemedelsbehandling bli aktuell.

En person med AD/HD kan ha behov av stödinsatser för att klara påfrestningar i vardagen.

En ”coach” (case manager) kan ses som en person som försöker förenkla och strukturera

tillvaron för patienten. Coachen är en rådgivare, ett bollplank och någon med vilken patienten

kan resonera sig fram till lösningar och att hitta strategier. Exempel på stödperson/coach är

personligt ombud, boendestödjare, kontaktperson eller god man. Vem en sådan stödperson-

/coach är och på vilket sätt denne kan hjälpa en patient får utformas individuellt i varje enskilt

fall.

Vårdplanen utarbetas i samverkan med patienten och den sedermera fastlagda vårdplanen

återrapporteras till patienten i både muntlig och skriftlig form. I vårdplanen ska framgå:

- vilka insatser för behandling och stöd som behövs

- vem/vilka som tillhandahåller dessa insatser och deras kontaktuppgifter/kontaktpersoner

- hur patienten kan kontakta dessa alternativt hur de kommer att ta kontakt med patienten

- ansvarig läkare

- hur de planerade insatserna kommer att följas upp, ev. via ett uppföljningsmöte

- intresse- och anhörigföreningar samt litteraturtips som kan vara av intresse

4.2 Icke-farmakologiska insatser

4.2.1 Egenvård – patientens eget ansvar

En viktig del i all behandling av psykisk sjukdom är att patienten tar sin del av ansvaret. Detta

gäller såväl vid läkemedelsbehandling som vid annan behandling. Det finns en hel del saker

som patienten själv kan göra för att vårda sin hälsa. I egenvård bör ingå vardagliga aktiviteter

som är till fördel för patienten och bör innefatta att stödja en hälsofrämjande livsstil. Ett

program för egenvård vid AD/HD kan innehålla rekommendationer om:

Struktur i tillvaron. Det är en bra hjälp att ha rutiner för vardagliga aktiviteter. Detta

kan underlätta för att komma ihåg att ta läkemedel vid rätt tidpunkter och att utföra

regelbundna tränings- eller motionspass.

Sömn. Sömnen är viktig för hjärnans återhämtning. Ge sömnhygieniska råd om att:

varva ner före sänggåendet, avstå från drycker med koffein, framför allt under senare

hälften av dygnet, avstå från att äta sent, inte ta tupplurar under dagen, ha ett mörkt

och svalt sovrum etc.


- 35 -

Mat. Ge råd om bl.a. regelbundna matvanor, fiberrik och fullvärdig mat med proteiner,

mineraler och vitaminer samt minst en varm måltid om dagen. Råden kan också

innehålla betydelsen av att minska intag av sockerinnehållande matvaror såsom läsk,

kakor, bakelser och godis.

Fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är positivt på flera olika sätt, bl.a. genom att kroppen

producerar det kroppsegna endorfinet vilket minskar upplevelse av smärta, hjälper till

att reglera sinnesstämningen och leder till avslappning. För att hjälpa patienter med

AD/HD att komma igång med regelbundna aktiviteter som stärker konditionen kan

fysisk aktivitet på recept (FAR) användas.

Stresshantering. Stöd patienten i att ta det lugnt. Avslappning, meditation, massage

och varma bad kan minska spänning och ångest.

Alkohol och droger. Alla patienter tillfrågas om alkoholkonsumtion, helst ska också

AUDIT användas rutinmässigt (se bilaga 12). Vid riktad misstanke om hög alkohol-

konsumtion kan utredningen utvidgas med blodprovstagning. Det är också viktigt att

penetrera om patienten brukat narkotiska preparat eller beroendeframkallande läke-

medel. Vid en fördjupad utredning kan DUDIT (se bilaga 13) användas liksom riktad

urinprovstagning för droger/läkemedel i urin. För behandling av narkotikamissbruk

respektive läkemedelsberoende hänvisas till vårdprogrammet för missbruks- och

beroendevård.

För ytterligare information och rekommendationer om egenvård vid psykisk sjukdom, se t.ex.

vårdprogram för ångestsyndrom.

4.2.2 Psykologiska behandlingar och psykopedagogiska insatser (PPI)

Efter en diagnostisk utredning uttrycker många patienter ett behov av samtal för att få hjälp

att förstå vad funktionshindret inneburit för uppväxten och hur det påverkar den aktuella

livssituationen. En del behöver hjälp med att hantera ångest, depressiva känslor, tvång eller

lättväckt ilska. Viktigt är att behandlaren har kunskap om funktionshindret, ger struktur till

samtalet och fokuserar på problemlösningar. Med psykopedagogiska insatser kan patienten,

och dennes närstående, få hjälp att förstå vad diagnosen innebär och få hjälp med kunskap

och råd för att tackla svårigheter i olika vardagssituationer och livsskeenden.

Patient- och anhörigutbildning i grupp betonar ökad insikt genom information och fakta-

kunskaper om svårigheterna vid AD/HD, samtidigt som man erbjuder verktyg och strategier

som kan mildra de negativa effekterna av funktionsnedsättningen. De bör också ge utrymme

för deltagarna själva att ge varandra stöd och dela erfarenheter. Genom att också bjuda in

patientens närmaste nätverk kan man underlätta ett förändringsarbete för både patient och

närstående.

Under senare år har forskning visat på positiva behandlingseffekter av anpassad KBT för

patienter med AD/HD, både i grupp och individuellt och även om patienterna står på samtidig

läkemedelsbehandling. I enlighet med de brittiska rekommendationer i NICE (www.nice.se)

rekommenderas anpassad KBT-behandling för a) patienter med önskemål om att avstå från

medicinering, b) ingen eller begränsad effekt av medicinering, c) svårt att tolerera biverk-

ningar av medicinering, och d) milda till måttliga symtom, och där psykologisk behandling

bedöms som tillräcklig.

http://www.nice.se/


- 36 -

Psykopedagogiska och psykoterapeutiska insatser till patienter med ADHD-diagnos i lands-

tinget Sörmland innehåller flera olika delar. Det rekommenderas att mottagningarna i länet

samarbetar angående gruppinsatser och vid mer avancerade insatser. Rekommenderade inslag

är:

Skriftlig information om AD/HD: Socialstyrelsens broschyr: Kort om ADHD hos

vuxna (www.kunskapsguiden.se).

Psykopedagogisk insats vid AD/HD (PPI): Exempelvis utifrån koncept Pegasus

(material via förlag Hogrefe Psykologiförlaget, utbildning via KIND). En insats med

PPI syftar till att ge patienten och närstående en ökad kunskap om funktionsnedsätt-

ningen AD/HD och förslag på strategier som kan underlätta i vardagen. Föreläsningar

varvas med diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Manualbaserad psykoterapi i grupp med fokus AD/HD:

o Psykoterapi för vuxna med AD/HD (Hesslinger, Philipsen, Richter, Hogrefe

förlag). Gruppbaserad färdighetsträning baserad på dialektisk beteendeterapi.

Materialet innefattar upplägg och arbetsmaterial för 14 sessioner.

o Gruppbaserad psykoterapi utifrån KBT-tekniker enligt manual av Safren

(Safren, S.A., Perlman, C. A., Sprich, S. (2005). Mastering Your Adult ADHD:

A Cognitive-Behavioral Treatment Program Therapist Guide).

Manualbaserad individuell psykoterapi med fokus AD/HD: Individanpassad

psykoterapi utifrån KBT-tekniker enligt manual av Safren (Safren, S.A., Perlman, C.

A., Sprich, S., (2005). Mastering Your Adult ADHD: A Cognitive-Behavioral

Treatment Program Therapist Guide).

4.2.3 Arbetsterapeutiska behandlingsinsatser och kognitiva hjälpmedel

Efter avslutad utredning kan det vara aktuellt med information om och stöd i att använda

metoder och hjälpmedel för att planera och organisera vardagsaktiviteter, minska effekterna

av distraherande faktorer och hantera tendenser till undvikande och uppskjutande beteenden.

Det kan också vara aktuellt att i samverkan med kommunen utforma lämpligt boendestöd.

Arbetsterapeuten kan också hjälpa till med att hitta lämpliga former av arbetsträning, arbete,

studier eller sysselsättning. För de personer som börjar använda nya metoder och hjälpmedel

för att planera och organisera vardagsaktiviteter behöver den uppföljande kontakten fortsättas

till dess att användandet har blivit till en vana.

Personer med AD/HD kan t.ex. få hjälp med att hantera tids- och tidsuppfattning genom

hjälpmedel såsom timers, äggklocka, mobiltelefon, timstock eller motsvarande. För att bättre

kunna planera sin tillvaro kan behövas ett vecko-/dagsschema med påminnelser i t.ex. en

kalender eller genom ”kom-ihåg-lappar”. Hemmet kan organiseras med t.ex. förvarings-

system, uppmärkningsrutiner och inköpslistor och ekonomin kan förenklas genom budget-

planering, rutiner för att betala räkningar och hjälp med att hantera kontokort. De arbets-

terapeutiska insatserna för hjälp i vardagsnära aktiviteter specificeras i vårdplanen.

Hjälpen i vardagsnära aktiviteter, som specificerats i vårdplanen utifrån den arbetsterapeutis-

ka utredningen, är ett gemensamt ansvar mellan landstinget och andra aktörer, där framför allt

de kommunala insatserna är viktiga. I landstingets uppdrag ingår utredning och kartläggning



- 37 -

av behov samt mer kortvariga insatser av terapeutisk karaktär, t.ex. KBT-behandling eller

specifik hjälp att lära sig att använda ett visst hjälpmedel. Långsiktig hjälp och stöd i hemmet

är inte ett uppdrag för landstinget.

4.2.4 Information och utbildning

Psykopedagogiska insatser, riktade till patienten själv och till anhöriga, utgör en viktig del i

hjälpen till personer med AD/HD (se punkt 4.2.2 ovan). Detta kan ges både under utred-

ningens gång men kanske framför allt i samband med återföringen efter genomförd utred-

ning. Att ge tillgång till informationsmaterial om AD/HD och att få tips och råd om hur

samhällets stöd ser ut är viktigt. Det finns idag en mängd informationsmaterial och böcker

om AD/HD samt en hel del web-baserat material, såsom t.ex. självhjälpsguider, diskussions-

forum och information från intresseorganisationer. En ingång till detta kan vara

www.kunskapsguiden.se) där bl.a. Socialstyrelsen presenterar informationsmaterial om

AD/HD. En annan möjlighet är att ge en mer formaliserad utbildning i grupp om AD/HD, på

motsvarande sätt som ges inom psykosvård och vid affektiv sjukdom och ångest (för mer

information om detta, se respektive vårdprogram). Sådan utbildning i grupp ger även

patienter med AD/HD och deras anhöriga möjlighet att få möta andra i motsvarande situation.

Respektive enhet ansvarar för att sådana insatser organiseras och tillhandahålls.

4.2.5 Vid misstanke om autism

Autism (”autismspektrumtillstånd”) utreds och behandlas inte inom psykiatrin men screening

kan behövas i enskilda fall. Vid misstanke om autism remitteras patienten till Habilitering

och hjälpmedel, där uppdraget för utredning och behandling/uppföljning för närvarande

ligger.

4.2.6 Vid missbruks- och/eller beroendeproblematik

I de fall där missbruks-/beroendeproblematik dokumenteras under utredningsfasen kan det

vara lämpligt att remittera patienten till en enhet för specialiserad beroendevård (Beroende-

centrum) där utvecklade rutiner finns för urinprovstagning och där stor kunskap finns om

arbete med patienter med missbruks-/beroendeproblematik. Om läkemedelsbehandling

övervägs hos patient med AD/HD och där dokumenterat missbruk/beroende finns eller har

funnits är rekommendationen att patienten för sådan läkemedelsbehandling alltid remitteras

till ett beroendecentrum för läkemedelsbehandling och -uppföljning.

4.2.7 Körkortsärenden

I varje fall med mer allvarlig psykisk sjukdom skall en bedömning om lämplighet att inneha

körkort göras. I vissa fall kan det bli aktuellt att överväga olämplighet även vid AD/HD. Det

formella ansvaret för inrapportering till länsstyrelsen ligger på läkaren men bedömningen bör

vid minsta osäkerhet eller vid komplicerade ärenden vara en sammanvägning av medicinska

utredningsresultat och psykologiska/neuropsykologiska och arbetsterapeutiska funktions-

bedömningar.

Om person med AD/HD ansöker om körkortstillstånd skall ett läkarintyg, utfärdat på särskild

blankett eller fritt formulerat, bifogas. Det ska vara tillräckligt utförligt så att länsstyrelsens



- 38 -

konsultläkare, med intyget som grund, kan till- eller avstyrka tillstånd. Om möjligt bör

intygsskrivande läkare ta ställning till om körkortstillståndet ska till- eller avstyrkas. Man bör

också ta ställning till om behov av speciella körkortsvillkor föreligger, t.ex. läkemedels-

behandling. Symtomen vid AD/HD hos den enskilda patienten ska prövas från trafiksäker-

hetssynpunkt och störningar av impulskontroll, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet

beaktas. Vid AD/HD krävs det, att körkortsintyg utfärdas av läkare med specialistkompetens i

psykiatri eller av annan specialistkompetent läkare med god kunskap inom området (för

ytterligare information, se http://www20.vv.se/vvfs/pdf/2008nr158.pdf (kapitel 15).

4.2.8 Riskbedömningar

Alla yrkeskategorier skall göra riskbedömningar utifrån sin egen yrkeskompetens. Risk-

bedömningar ska dokumenteras i enlighet med lokala administrativa riktlinjer. Om risken är

svårbedömd, hög eller akut ska ansvarig läkare konsulteras, som bär det formella ansvaret för

beslut om t.ex. akut inläggning eller anmälan till berörd myndighet. Andra exempel på risk-

bedömningar än lämplighet för körkort (se punkt 4.2.7) är hot/våld, suicidrisk och vapen-

innehav (för ytterligare information; se t.ex. vårdprogram för suicidnära patienter).

4.3 Farmakologisk behandling - metylfenidat

4.3.1 Allmän bakgrund till läkemedelsbehandling av AD/HD

Medicinering vid AD/HD ska ingå i ett mer omfattande program av åtgärder (se avsnitt 4.1)

och kan inledas när sådana åtgärder inte visat sig vara tillräckliga. Huvudprinciperna vid

läkemedelsbehandling finns fastställda i Information från Läkemedelsverket (1; 2009;

http://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer /information-

fran-lakemedelsverket/Info_fr_LV_2009-1.pdf ). Den medicinska-/psykiatriska utredningen i

enlighet med rutinerna i del 3 ska ha föregått insättning av läkemedelsbehandling vid AD/HD

så att förvissning finns om att kontraindikationer inte föreligger. Den medicinska utredningen

ska kompletteras med fördjupad anamnes om kardiovaskulär sjuklighet när läkemedels-

behandling övervägs. EKG behöver inte tas i de fall patienten är hjärtfrisk men ska tas om

anamnes eller heriditet för hjärtsjukdom finns. I de fall där hypertoni förekommer är det

obligatoriskt med remiss till primärvården med fråga om planerad behandling med metyl-

fenidat, dexamfetamin eller atomoxetin. Patienten ansvarar för att återkoppling sker till

AD/HD-teamet om åtgärder från primärvården.

I förekommande fall diskuteras också behovet av antikonception före insatt behandling och

kvinnor i fertil ålder ska ha säkert preventivmedel vid insättning av metylfenidat. Detta

eftersom stor försiktighet ska råda vid behandling med metylfenidat under graviditet och

sådan behandling ska endast ske efter att ett kliniskt beslut tagits om att en senareläggning av

behandlingen kan utgöra en större risk för graviditeten än behandlingen med metylfenidat.

Det rekommenderas också att patient, anhöriga och andra viktiga närstående ska utbildas och

informeras om t.ex. verkningsmekanism, förväntad effekt och biverkningar.

4.3.2 Behandling med metylfenidat - översikt

Metylfenidat i depot-beredning (se tabell nedan) räknas som förstahandsval vid läkemedels-

behandling av AD/HD. Viktigt vid behandling med metylfenidat är att den farmakologiska

http://www20.vv.se/vvfs/pdf/2008nr158.pdf

http://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer/information-fran-lakemedelsverket/Info_fr_LV_2009-1.pdf

http://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer/information-fran-lakemedelsverket/Info_fr_LV_2009-1.pdf


- 39 -

effekten ska erhållas under den del av dygnet då patienten är vaken och aktiv, dvs. från ca 8

på morgonen och ca 10-12 timmar framåt. För hög morgondos kan ge tendens till huvudvärk,

hjärtklappning, svettningar och uppvarvning. För hög eftermiddags- och kvällsdos kan ge

svårigheter att komma till ro på kvällen och sömnsvårigheter. För kortvarig effekt kan upp-

levas som obehagligt av vissa patienter, vilket man kan komma till rätta med genom att öka

på effektdurationen. Att ge metylfenidat dygnet runt anses öka risken för toleransutveckling.

Flera olika beredningsformer finns tillgängliga för metylfenidat och dessa skiljer sig åt ifråga

om hur snabbt upptaget sker, vilket i sin tur styr effektkurvan. I tablett Ritalin och Medikinet

absorberas hela dosen utan fördröjning (IR = immediate release). Det finns flera olika

preparat med fördröjt upptag och dessa skiljer sig åt vad gäller hur stor andel av substansen

som tas upp utan fördröjning (IR) och som absorberas med fördröjning (ER = extended

release). Vid uttalad laktosintolerans bör kortverkande tabletter undvikas då dessa innehåller

laktos.

Preparat andel IR andel ER effektduration

Concerta 22 % 78 % 12 tim

Equasym Depot 30 % 70 % 8 tim

Kapsel Ritalin 50 % 50 % 8 tim

Medikinet Depotkapsel 50 % 50 % 8 tim

Methylphenidate Alternova ? ? ?

Methylphenidate Sandoz ? ? ?

tabl Ritalin 100 % 0 % 4 tim

tabl Medikinet 100 % 0 % 4 tim

I det enskilda fallet gäller det att prova ut vilket preparat och vilken dos, eventuellt till och

med vilken kombination av preparat (t.ex. ett av depotpreparaten med tillägg av tablett med

omedelbart upptag), som ger bäst symtomlindring över den vakna och aktiva delen av dygnet,

utan att kvarvarande effekter finns vid sänggåendet.

Behandlingen inleds med den lägsta möjliga dosen med något av depotpreparaten. Efter

utvärdering av behandlingseffekten (se nedan) ökas sedan dosen veckovis till dess lägsta

effektiva behandlingsdos uppnåtts.

4.3.3 Kontraindikationer och försiktighet vid behandling med metylfenidat

Flera kontraindikationer finns för behandling med metylfenidat och utredningen före insätt-

ningen ska ge besked om att inga sådana föreligger.

Pågående missbruk är inte förenligt med insättning av metylfenidat. Patient utan anamnes på

tidigare missbruk ska ha uppvisat en sammanhängande period av drogfrihet på minst 1 månad

för att behandling ska vara aktuell. Patient med anamnes på tidigare missbruk och som upp-

visat positiva urinprover för droganvändning under kontakten med utredningsteamet ska ha


- 40 -

uppvisat negativa urinprover under minst 2 månader innan behandling med metylfenidat kan

inledas.

Hjärtsjukdom utgör också en kontraindikation för metylfenidat. Centralstimulantia, liksom

även atomoxetin, påverkar det sympatiska nervsystemet och tenderar att ge ökad hjärt-

frekvens och kan höja blodtrycket. Noggrann anamnes på hereditet för hjärtsjukdom ska

inhämtas. Vid hypertoni innan inledd behandling med centralstimulantia ska remiss skrivas

till primärvården, med frågan om behandling med centralstimulantia är möjlig. I vissa fall

kan tillägg av betablockerare eller annan medicin behövas för att kontrollera hjärt-kärl-

biverkningar av centralstimulantia. Detta bör diskuteras med kardiolog/internmedicinare.

Psykossymtom utgör en kontraindikation för behandling med centralstimulantia. Tidigare

psykossjukdom, t.ex. övergående missbruksinducerad psykos, är inte kontraindicerat men

föranleder försiktighet, då risk finns att centralstimulantia kan orsaka psykosgenombrott. I

dessa fall kan metylfenidat behöva kompletteras med en antipsykotisk medicinering. Se

beskrivning av detta under punkt 4.6.4 nedan.

Både centralstimulantia och atomoxetin ska ges med försiktighet till patienter med depres-

sion, svår ångest eller med aktuella suicidtankar, eftersom det finns en risk för försämring av

dessa tillstånd. Möjligheten att en patient med depressiva symtom och AD/HD har en bipolär

sjukdom bör alltid beaktas. Hos en patient med en sedan tidigare känd bipolär sjukdom krävs

en väl inställd behandling med stämningsstabiliserare. Försiktighet och tätare kontroller

rekommenderas, särskilt under de första månaderna, då läkemedel mot AD/HD kan försämra

den bipolära sjukdomen.

Det har tidigare funnits misstankar om att behandling med centralstimulantia kan sänka

kramptröskeln och öka risken för epileptiskt anfall hos personer med ökad krampbenägenhet,

men detta har inte kunnat beläggas i studier. Vid behandling av vuxna med epilepsi, hjärn-

skada eller CNS-sjukdom rekommenderas dock försiktighet vid både behandling med

centralstimulantia och atomoxetin.

Centralstimulerande medel kan öka befintliga motoriska och verbala tics och dyskinesier eller

utlösa dem. Detta kan motivera dosreduktion eller att man avbryter behandlingen. Ibland ses

minskade tics under behandlingen, vilket sannolikt beror på minskad stress.

För en fullständig beskrivning av kontraindikationer vid metylfenidatbehandling, se

www.fass.se.

4.3.4 Mottagningsrutiner

För att medicinering ska fungera för personer med AD/HD krävs etablerade rutiner och en

stabil behandlingsallians mellan patient och behandlare. Kontinuitet i behandlingskontakter

underlättas om en sjuksköterska ansvarar för dessa och håller regelbunden kontakt med

patienten, utifrån patientens förutsättningar och behov.

Innan behandlingen inleds ska ingångsprover ha tagits och ingångsstatus dokumenterats (se

punkterna 3.4.2 och 3.4.3). Om det förflutit lång tid mellan dessa prover och inledning av

läkemedelsbehandling bör de prover som normalt tas vid uppföljningarna (se nedan) tas om

som högst en vecka före inledningen av behandlingen.

http://www.fass.se/


- 41 -

Behandlingen inleds med lägsta möjliga dos av ett depotpreparat, och dosen ökas sedan

veckovis, till dess lägsta underhållsdos har kunnat uttitrerats. Om alltför besvärande

biverkningar uppträder kan dosen tillfälligtvis sänkas och därefter kan ökningen ske i

långsammare takt. Under insättningsfasen sker besök hos sjuksköterska en gång per vecka

och följande moment ingår:

- blodtryck och puls mäts - ASRS utförs (bilaga 5)

- vikt mäts - klinisk effektskattning görs (t.ex. enligt bilaga 17)

- psykiskt status bedöms - biverkningar kontrolleras (t.ex. enligt bilaga 18)

I upptitreringsfasen ordinerar läkaren ny dosökning efter att ha tagit del av undersöknings-

resultaten enligt ovan, tillsammans med ev. övrig monitorering utförd av sjuksköterska.

Läkaren kan också ordinera ett upptrappningsschema som följs om inget oväntat eller av-

vikande uppträder vid de veckovisa kontrollerna. Om underhållsdos har nåtts efter 4 veckor

kan mottagningsbesöken glesas ut till att omfatta ett besök varannan till var fjärde vecka. Om

underhållsdos inte nåtts fortsätter besöken med ovan kontroller veckovis och läkaren kan då

behöva ordinera ytterligare dosjusteringar utifrån insamlad information till dess att lämplig

underhållsdos har uppnåtts.

Efter de första tre månaderna sker ett nytt mottagningsbesök enligt rutinen ovan, en samlad

bedömning av behandlingseffekten görs av läkare tillsammans med sjuksköterska och en

eventuell dosoptimering sker. Därefter sker återbesök hos sjuksköterska var 3:e månad under

det första året och ett nytt uppföljningsbesök hos läkare sker efter cirka ett års behandling.

Återbesök hos sjuksköterska sker därefter var 6:e månad, med undersökning enligt rutinen

ovan, och ett uppföljande läkarbesök sker årligen, samt vid behov.

Läkemedelsbehandlingen vid AD/HD ska omprövas årligen.

4.3.5 Biverkningar av metylfenidat

Lindriga biverkningar är relativt vanliga initialt och kan upplevas som sänkt sinnesstämning

med gråtmildhet eller depressiva känslor, men de brukar försvinna efter några veckor.

Personer med hög ångestnivå före behandlingsstart kan uppleva förhöjd ångestnivå initialt.

Andra vanliga biverkningar är minskad aptit och magbesvär i form av illamående/magont

liksom negativ påverkan på sömnen. Systoliskt och diastoliskt blodtryck ökar i genomsnitt 3-

4 mm Hg och pulsen med omkring 6 slag/min.

Klinisk erfarenhet ger vid handen att patienter som behandlas med centralstimulantia kan

uppvisa symtom som påminner om rebound (abstinens) då läkemedelskoncentrationen

sjunker mellan doseringstillfällena eller mot eftermiddag/kväll. Symtom som kan upplevas är

t.ex. oro och affektlabilitet. I vissa fall kan effektens duration behöva förlängas så att sådant

rebound-fenomen uppträder efter det att patienten somnat.

4.3.6 Dosering av metylfenidat

Doseringen görs individuellt och effektiv måldos nås genom veckovis successiv upptrappning

med efterföljande utvärdering av behandlingseffekten. För att erhålla god effekt över dygnets


- 42 -

vakna timmar kan olika depotformuleringar väljas, med olika tidsförlopp för deras respektive

upptag och därigenom effektduration (se tabell ovan). En vanligt förekommande dosering är

ett tvådosförfarande med någon av depotformuleringarna och där motsvarande halva morgon-

dosen ges som tillägg tidig eftermiddag. I vissa fall kan tillägg av tablett metylfenidat, med

snabbt upptag, behöva göras för att få optimal behandlingseffekt.

Doser av metylfenidat som använts i studier på vuxna är mellan 10 – 80 mg/dygn. I till-

verkarnas produktinformation från USA, där metylfenidat (Concerta) är godkänt för behand-

ling av AD/HD hos vuxna, anges att högsta rekommenderade dos är 72 mg/dygn. I Tyskland

finns metylfenidat godkänt för behandling av vuxna med AD/HD i doser upp till 80 mg/dygn.

Ritalin är i Sverige godkänt för behandling av vuxna med AD/HD och där anges att en

maximal dos om 80 mg/dygn inte ska överskridas. Ett annat sätt att ange dos är att metyl-

fenidat rekommenderas i doser 0,5 – 1,0 mg/kg/dygn, i undantagsfall upp till 1,3 mg/kg/dygn.

Det finns inga säkra data som motiverar högre doser än 100 mg/dag och doser högre än detta

ska endast i undantagsfall användas (se nedan).

Det har rapporterats att sådana högre doser har behövts för att nå effektiv behandling av

AD/HD hos patienter med ett tidigare missbruk av centralstimulantia (Socialstyrelsen, 2015).

Högre doser än 100 mg/dygn har också använts vid specialiserade beroendemottagningar. I

de fall i Landstinget Sörmland som effektiv behandling med metylfenidat inte kan nås i doser

om max 100 mg/dygn och ett tidigare missbruk av centralstimulantia finns dokumenterat ska

patienten remitteras till Beroendecentrum alternativt behandlingen ske i samråd med läkare

vid Beroendecentrum. Depotberedningar ska då användas och tabletter med omedelbart upp-

tag ska inte användas utan särskilda överväganden och då enbart förskrivas av beroendeläkare

vid något av länets beroendecentra.

4.3.7 Behandling med metylfenidat hos patient med missbruk/beroende

Pågående missbruk av alkohol och/eller narkotika är inte förenligt med insättning eller

användning av metylfenidat och patient med anamnes på missbruk/beroende ska ha uppvisat

en sammanhängande period av drogfrihet på minst 2 månader för att behandling ska vara

aktuell. Vid tidigare missbruk/beroende som kan påverka behandlingen (t.ex. missbruk vid

inledningen av kontakten med utredningsteamet) ska en samordnad vårdplan med social-

tjänsten göras, där behandlingsinsatser och ansvarsfördelning klargjorts. Sekretess mellan

berörda parter hävs i dessa fall enligt överenskommelse med patienten. Om missbruk av

sådan art och grad tidigare förekommit att det kan påverka behandlingen, eller om aktuellt

missbruk förekommer, ska patientens behandling genomföras på Beroendecentrum. Utökade

kontroller med övervakade urinprover, utandningsprov och leverstatus med bl.a. CDT och-

/eller PEth kan då vara aktuellt och upplägget bestäms tillsammans med patienten i det

enskilda fallet.

Insättning av metylfenidat hos patient med missbruksproblem följer i princip rutinerna

beskrivna ovan, dock med skillnaden att patienten under inledningen av behandlingen inte

hanterar sina läkemedel själv utan hämtar dessa tätt och regelbundet på Beroendecentrum,

inledningsvis dagligen. I en individuellt utformad vårdplan kan sedan ansvarig läkare till-

sammans med patienten bestämma hur en alltmer utglesad hämtning kan läggas upp. Som

grundregel ska mottagningen vara mycket restriktiv med att ersätta doser som rapporterats

borttappade eller stulna, och patienten ska informeras om detta i förväg, helst skriftligen.


- 43 -

Enstaka urinprov positiva för narkotika/narkotikaklassade läkemedel behöver inte medföra att

behandlingen helt avbryts. Vid positivt urinprov frågas patienten om möjlig förklaring till

detta. Om patienten förnekar sidomissbruk skickas provet för verifiering. Om patienten

uppvisar kliniska tecken på påverkan ges ingen medicin den dagen. Om patienten inte ter sig

kliniskt påverkad får en medicinsk säkerhetsbedömning av läkare ligga till grund för avgöran-

det om medicin ska delas den dagen eller inte. En återgång till högre grad av kontroll (tätare

urinprover, daglig medicinhämtning) rekommenderas i de flesta fall vid enstaka positiva

urinprover och kan i flera fall vara en tillräcklig åtgärd. När urinproverna på nytt är negativa

och sidomissbruk inte längre föreligger kan en återgång till utglesad hämtning göras.

En helhetsbedömning av behandlingseffekten, återfallets art och grad och patientens hälso-

tillstånd måste alltid göras av ansvarig läkare, och beslut tas om den fortsatta behandlingen

och om och hur vårdplanen ska revideras.

I enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2015) ska inte

metylfenidat användas som substitutionsbehandling av centralstimulantiaberoende. Metyl-

fenidat kan däremot användas för att behandla AD/HD-symtom hos patient med samtidigt

(dvs. tidigare; se ovan) centralstimulantiaberoende. Erfarenheten visar att patienter med

AD/HD och tidigare centralstimulantiamissbruk ofta försöker få tillgång till höga doser

och/eller få behandling med tabletter med omedelbar frisättning (alltså inte depotpreparat).

Rekommendationen är att doserna ska försöka hållas så låga som möjligt och endast i undan-

tagsfall över de givna maxdoserna. Tabletter ska i görligaste mån helt undvikas och endast

depotformuleringar användas (se tabell på sidan 39). För att undvika diskussioner om

huruvida given dos ger symtomlindring av AD/HD-symtom eller används som en del i ett

(tidigare) centralstimulantiamissbruk bör inför alla diskussioner om dosförändringar ett

datoriserat test av AD/HD-symtom göras (t.ex. med hjälp av QB-testet) och sedan följas upp

en till ett par veckor efter genomför doshöjning. En eventuell doshöjning ska endast göras om

det finns stöd för att en sådan kan ge ytterligare symtomförbättring enligt standardiserade

kriterier i det använda testet.

4.3.8 Graviditet och amning vid behandling med metylfenidat

Djurstudier har visat att metylfenidat kan uppvisa embryotoxiska effekter. Risken hos

människa är dock okänd. Riskerna med obehandlad AD/HD hos den gravida kvinnan måste

vägas mot riskerna för barnet om den gravida kvinnan behandlas med läkemedel (se även

punkt 4.3.1 ovan). Metylfenidat har påvisats i bröstmjölk och ospecificerad viktminskning

har rapporterats hos ammande spädbarn. En risk kan därför inte uteslutas för barn som

ammas. Ett beslut måste tas huruvida man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från

behandling med metylfenidat med hänsyn taget till fördelen av amning för barnet och

fördelen av behandling för kvinnan.


- 44 -

4.4 Farmakologisk behandling – dexamfetamin

4.4.1 Behandling med dexamfetamin – en översikt

Dexamfetamin (den högervridande enantiomeren av amfetamin, som är ett racemat av dex-

och levo-formerna) är liksom metylfenidat ett centralstimulerande medel och ämnet har effekt

på dopamin- och noradrenalinsystemen i nervsystemet. Dess verkningsmekanism, och däri-

genom dess kliniska effekt, är dock lite annorlunda än den hos metylfenidat i och med att

dexamfetamin både fungerar som en återupptagshämmare och en transmittorfrisättare. I vissa

fall kan det därför vara värt att pröva dexamfetamin om tillräckligt god behandlingseffekt inte

har kunnat uppnås med metylfenidat (eller eventuellt med atomoxetin; se nedan). Dexamfet-

amin uppfattas ibland som ett något mer kraftfullt läkemedel vid AD/HD än metylfenidat.

Samtidigt är dess missbruks- och beroendepotential också högre.

Dexamfetamin finns i Sverige dels registrerat i form av kortverkande tabletter (à 5 mg; Atten-

tin), dels finns det registrerat i form av en långtidsverkande s.k. prodrug (lisdexamfetamin;

Elvanse). Båda dessa läkemedel utgör andrahandsval och ska endast användas när behandling

med metylfenidat inte har gett tillräckliga behandlingseffekter.

Biverkningar motsvarar de hos metylfenidat och samma provtagning inför insättning och

rutiner vid uppföljning efter insättning ska följas.

4.4.2 Lisdexamfetamin (Elvanse)

Lisdexamfetamin (Elvanse) är en s.k. prodrug vilket innebär att den ursprungliga molekylen

inte är farmakologiskt aktiv i sig och lisdexamfetamin passerar troligen inte heller blodhjärn-

barriären. Molekylen tas dock snabbt upp och i kroppen och omvandlas genom en enzymatisk

process, där de hydrolytiska enzymerna till huvudsak finns i de röda blodkropparna, till l-

Lysin och aktivt dexamfetamin. Genom att en enzymatisk nedbrytning krävs blir koncentra-

tionskurvan, och därigenom den kliniska effekten, fördröjd för dexamfetamin efter intag av

Elvanse och maximal plasmakoncentration av dexamfetamin ses c:a 4 timmar efter intag. Det

förlångsammade tillslaget av dexamfetamin hos Elvanse gör att missbrukspotentialen för

detta preparat är betydligt lägre än för kortverkande tabletter med dexamfetamin (se punkt

4.4.3 nedan).

Elvanse utgör ett andrahandsalternativ när behandling med metylfenidat inte har gett tillräck-

ligt god behandlingseffekt (och erhåller då subvention). På grund av dess lägre risk att

missbrukas är det ett alternativ vid behandling av AD/HD hos patient med tidigare central-

stimulantiamissbruk när patienten säger att metylfenidat inte har tillräckligt god effekt och

önskar behandling med just dexamfetamin. Biverkningarna motsvarar de hos andra central-

stimulantia och samma rutiner följs vid insättning och uppföljning.

Preparatet är relativt nytt och en begränsad klinisk erfarenhet finns än så länge. Det är också

ett dyrare alternativ än metylfenidat. En klinisk erfarenhet som har rapporterats är att det

ibland uppkommer en svacka i den kliniska effekten tiden efter lunch och under tidig efter-

middag. Detta kan farmakokinetisk förklaras av att toppen i plasmakoncentrationen för

dexamfetamin är smalare vid behandling med Elvanse än när behandling med depotpreparat

med metylfenidat används. Önskemål om en extra dos vid lunchtid har därför ibland fram-

förts. En sådan svacka i behandlingseffekt mitt på dagen kan antingen lösas genom att


- 45 -

Elvanse ges i ett tvådosförfarande eller genom att ett tillägg av en låg dos snabbverkande

dexamfetamin ges vid lunchtid (se punkt 4.4.3 nedan).

4.4.3 Tablett dexamfetamin (Attentin)

Behandlingen kan ske i form av att enbart tabletter dexamfetamin ges eller att det ges som ett

tillägg till behandling med lisdexamfetamin. Om bara behandling med tabl. Attentin ges

inleds denna med 5 mg per dygn, och dosen trappas därefter upp tills lägsta möjliga effektiva

dos har kunnat hittas. Insättning, provtagning inför insättning, återbesök och upptrappning

följer i princip samma rutiner som beskrivits ovan för metylfenidat. Måldosen har angivits

vara ca 0,5 mg/kg och dag, med en högsta rekommenderade dos om 1 mg/kg och dag (som

högst 80 mg/dygn). På grund av dexamfetamins relativt korta halveringstid, tillsammans med

att Attentin är en kortverkande beredningsform, rekommenderas att det administreras 3-4

ggr/dygn.

Attentin kan även användas som ett tillägg till behandling med Elvanse (se punkt 4.4.2

ovan). Elvanse har i sig en fördröjd verkningsmekanism men enskilda patienter har rappor-

terat om svikt i behandlingseffekten under tidig eftermiddag, vilket som beskrevs ovan går att

förstå utifrån dess farmakokinetik. I sådana fall kan tillägg av en låg dos Attentin (5 – 10 mg)

ges t.ex. vid lunchtid.

Värt att observera är att Attentin är kontraindicerat vid tidigare alkohol- eller narkotika-

missbruk och ska alltså inte användas vid sådan anamnes. Om patient med sådan anamnes

insisterar på att använda kortverkande dexamfetamin ska i förekommande fall all sådan

behandling skötas på beroendecentrum (se även punkt 4.3.7 ovan) och principerna som

beskrivs i punkt 4.3.7 ska följas.

4.4.4 Graviditet och amning vid behandling med dexamfetamin

Resultat från djurstudier antyder att höga doser av dexamfetamin kan orsaka reproduktions-

toxikologiska effekter. Användning av dexamfetamin under graviditet rekommenderas inte

och fertila kvinnor ska avsluta behandling med dexamfetamin när de planerar att bli gravida.

Dexamfetamin utsöndras i bröstmjölk och en risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte

uteslutas. Vid ett beslut om amningen under behandling med dexamfetamin ska hänsyn tas till

fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

4.5 Farmakologisk behandling – atomoxetin (Strattera)

4.5.1 Behandling med atomoxetin – en översikt

Atomoxetin (Strattera) är inte ett centralstimulerande medel utan uppvisar farmakologiska

egenskaper motsvarande ett antidepressivt läkemedel. Det är inte narkotikaklassat och har

inte satts i samband med missbruksrisk. Dess huvudsakliga användningsområde i Landstinget

Sörmland är som andrahandsmedel när metylfenidat inte har tillräcklig effekt och/eller när det

inte är lämpligt eller möjligt att använda metylfenidat. Det kan gälla t.ex. vid svåra tics,

allvarliga sömnstörningar, felaktig användning av centralstimulerande medel eller när behov

av effekt över hela dygnet finns, t.ex. vid oregelbundna arbetstider. Atomoxetin är första-

handsmedel när samtidigt missbruk gör att metylfenidat inte kan användas. Atomoxetin har


- 46 -

inte satts i samband med uppkomst eller förvärring av tics. Den rekommenderade använd-

ningen i Landstinget Sörmland följer TLV´s subventionsregler, där det anges att atomoxetin

inte erhåller subvention som förstahandsmedel för behandling av AD/HD.

4.5.2 Kontraindikationer, biverkningar och försiktighet vid behandling med atomoxetin

De vanligaste biverkningarna av atomoxetin är nedsatt aptit och illamående samt huvudvärk.

Muntorrhet, dysmenorré, erektions- och ejakulationsstörningar, förstoppning, sömnproblem

och miktionssvårigheter finns också beskrivna hos vuxna.

Kardiovaskulära effekter. Atomoxetin kan påverka (höja) hjärtfrekvens och blodtryck. Medlet

ska därför användas med försiktighet till patienter vars underliggande medicinska tillstånd

kan försämras om blodtrycket eller hjärfrekvensen höjs, t.ex. patienter med hypertoni, taky-

kardi eller känd kardiovaskulär eller cerebrovaskulär sjukdom.

Psykiska biverkningar. Självmordstankar och –försök, hypomani/mani och aggressivitet har

rapporterats i samband med behandling med atomoxetin. Risken för sömnstörning förefaller

lägre än för metylfenidat. Risk för psykos/mani finns beskrivet och denna risk måste beaktas.

Sedering kan utgöra ett problem dagtid.

Vid behandling av vuxna med epilepsi, hjärnskada eller CNS-sjukdom rekommenderas

försiktighet vid behandling atomoxetin pga. misstänkt risk för sänkt kramptröskel. Innan

behandling med atomoxetin inleds hos patient med epilepsi bör epilepsin vara under god

kontroll. Försiktighet bör också iakttas vid samtidig behandling med andra läkemedel som

sänker kramptröskeln (t.ex. antidepressiva, antipsykosmedel, bupropion och tramadol).

Leverpåverkan. Enstaka fall av allvarlig leverpåverkan har rapporterats för atomoxetin.

Klinisk bedömning av leverstatus och leverprover bör därför följas under pågående

behandling och om patologiska leverprover upptäcks bör orsaken utredas och utsättning av

atomoxetin övervägas.

För en fullständig beskrivning av kontraindikationer, biverkningar och försiktighet vid

behandling med atomoxetin, se www.fass.se.

4.5.3 Mottagningsrutiner vid användandet av atomoxetin

Samma utredning som inför insättning av metylfenidat görs inför insättning av atomoxetin.

Då upptitrering till måldos går snabbare kan återbesök på mottagningen för kontroller glesas

ut snabbare än vad som gäller vid insättning av metylfenidat. Samma undersökningar utförs,

eventuellt med tillägget att prover för leverstatus tas. En mer noggrann behandlings-

utvärdering görs av läkare efter 3 månader och därefter sker läkaruppföljning årligen.

4.5.4 Dosering av atomoxetin

Rekommenderad startdos är cirka 0,5 mg/kg/dag eller 40 mg en gång dagligen för patienter

som väger mer än 70 kg. Dosjustering bör göras veckovis. Rekommenderad slutdos är 1,2 till

max 1,8 mg/kg/dygn eller 80 mg dagligen för patienter som väger mer än 70 kg. Maxdosen

anges till 100 mg/dygn.

http://www.fass.se/


- 47 -

Effekten är mer långsamt insättande än för metylfenidat och full effekt syns oftast inte förrän

efter 6 – 8 veckors behandling, ibland ännu senare. De patienter som svarar på behandling

uppvisar dock någon form av förbättring redan under de fyra första veckorna. Effekten

sträcker sig över hela dygnen, vilket är en fördel. Ibland erhålls bättre effekt på dagen om

kapseln tas på morgonen, vanligtvis lite mindre biverkningar om kapseln tas på kvällen. I

vissa fall kan dygnsdosen ges vid två tillfällen.

4.5.5 Läkemedelsinteraktioner vid behandling med atomoxetin

Atomoxetin metaboliseras huvudsakligen via CYP2D6. Hos s.k. långsamma metaboliserare

kan en lägre startdos och en långsammare upptitrering övervägas. Även vid kombinationer

med läkemedel som är potenta hämmare inom andra cytokromsystem bör försiktighet

övervägas. Justering av dosen kan behövas hos patient som behandlas med atomoxetin i

kombination med andra läkemedel som hämmar alternativt också bryts ner via CYP2D6.

4.5.6 Graviditet och amning vid behandling med atomoxetin

Atomoxetin skall inte användas under graviditet, såvida inte den eventuella nyttan överväger

riskerna för fostret. Det är inte känt huruvida atomoxetin utsöndras i human modersmjölk.

Eftersom data saknas bör användning av atomoxetin under amning undvikas.

4.6 Farmakologisk behandling – tredjehandsval

4.6.1 Inledning och bakgrund

Inte alla patienter med AD/HD svarar med ett gott behandlingsresultat på ovan redovisade

första- och andrahandsval. Ibland anges det till och med att upp emot en tredjedel av alla

patienter med AD/HD inte erhåller tillräckligt god behandlingseffekt med något av dessa

läkemedel. I klinisk praxis förekommer därför även att tredjehandsval, som bygger på

kliniska erfarenheter, prövas för att försöka hjälpa enskilda patienter. Som tredjehandsval kan

antingen andra preparat än de som redovisats ovan användas eller så kan preparat kombi-

neras. Nedan redovisas möjliga, och kanske också de oftast använda, tredjehandsval vid

behandling av vuxna med AD/HD. Ordningen är inte gjord efter någon form av prioritet, utan

vilket av tredjehandsvalen som prövas måste bestämmas utifrån patientens förutsättningar

och tidigare gjorda behandlingsförsök.

4.6.2 Bupropion (Voxra)

Atomoxetin (se avsnitt 4.5 ovan) är egentligen ett antidepressivt läkemedel med framför allt

en noradrenalinåterupptagshämmande effekt. Eftersom återupptaget av dopamin i frontala

cortex sköts av noradrenalinåterupptagsmekanismer kommer även återupptaget av dopamin i

denna del av hjärnan att hämmas av atomoxetin, vilket i sig indirekt ökar den dopaminerga

transmissionen där. Man tror att denna indirekta dopamin-agonistiska effekt i frontala cortex

kan förklara den kliniska effekten av atomoxetin vid behandling av AD/HD. Utifrån detta

teoretiska resonemang torde även andra noradrenalin- (och även dopamin-)återupptags-

hämmare kunna utöva en klinisk behandlingseffekt vid AD/HD. Det är framför allt ett

preparat som mer regelbundet har använts – bupropion.


- 48 -

Bupropion är en noradrenalin- och dopaminåterupptagshämmare som i Sverige har som

godkända indikationer egentlig depression (Voxra) och rökavvänjning (Zyban). Medlet har

behandling av AD/HD som godkänd indikation i USA och flera kliniska studier har visat att

dess kliniska effekt är jämförbar med den hos atomoxetin. Biverkningsmönstret motsvarar det

hos atomoxetin men dess kramptröskelsänkande effekt är möjligen mer uttalad. Bupropion

uppvisar även en direkt dopaminåterupptagshämmande effekt men kliniska effekten av detta

är inte klarlagd. Bupriopin kan vara aktuellt om ett centralstimulerande medel inte kan

användas och atomoxetin inte gett tillräckligt god behandlingseffekt eller ger oacceptabla

biverkningar. Doserna motsvarar dem vid behandling av depression (för mer information, se

vårdprogram för affektiva sjukdomar).

4.6.3 Atomoxetin kombinerat med metylfenidat

Det finns kliniska beskrivningar om att atomoxetin framgångsrikt har kunnat kombineras med

metylfenidat när behandling med endera av läkemedlen inte visat sig ge tillräckligt god

behandlingseffekt. I dessa fall har man använt en något lägre dos av atomoxetin (40 – 60

mg/dygn) kombinerat med en lägre dos av metylfenidat i depotberedning (max 40 mg/dygn).

4.6.4 Kombinationsbehandling med metylfenidat och ett antipsykotiskt läkemedel

I Fass anges att schizofreni och psykotiska symtom är kontraindikationer för behandling med

metylfenidat. I klinisk praxis uppkommer dock ibland problemet att psykotiska eller gräns-

psykotiska symtom kan förekomma hos patient som behandlas med metylfenidat. Om

behandlingseffekten av metylfenidat är så god att önskemålet om fortsatt behandling med

metylfenidat kvarstår och enbart en sänkning av dosen inte ger tillräcklig effekt, samt att de

psykotiska symtomen är lindriga, kan en kombinationsbehandling med metylfenidat och ett

antipsykotikiskt läkemedel övervägas.

Inget av de tillgängliga antipsykotiska läkemedlen har indikationen psykotiska symtom i

samband med metylfenidat-behandling. Klinisk erfarenhet visar dock att en kombinations-

behandling kan fungera effektivt. I första hand rekommenderas antingen aripiprazol (Abilify;

i dosen 5-10 mg/dygn) eller risperidon (t.ex. 1 mg/dygn). Övervägs sådan kombinations-

behandling bör en kollega med erfarenhet av detta konsulteras.

4.6.5 Kombinationsbehandling med metylfenidat och en stämningsstabiliserare

På motsvarande sätt som ovan kan behovet uppkomma om att kombinera metylfenidat med

stämningstabiliserare. Godkända indikationer liksom kontrollerade kliniska studier saknas.

Klinisk erfarenhet finns dock som visar att metylfenidat och/eller atomoxetin kan kombineras

med Litium och lamotrigin. Övervägs sådan kombinationsbehandling bör en kollega med

erfarenhet av detta konsulteras.

4.6.6 Kombinationsbehandling med metylfenidat och ett antidepressivt läkemedel

Sänkt grundstämning kan uppträda som en biverkning vid behandling med metylfenidat (se

punkt 4.3.3 och 4.3.5 ovan). Om antidepressiv behandling bedöms nödvändig kan

metylfenidat kombineras med ett SSRI (förslagsvis escitalopram). Även bupropion (Voxra)

kan prövas (se punkt 4.6.2 ovan). Godkända indikationer liksom kontrollerade kliniska


- 49 -

studier saknas även här. Övervägs sådan kombinationsbehandling bör en kollega med

erfarenhet av detta konsulteras.

4.6.7 Guanfacin (Intuniv)

Gaunfacin är en selektiv, postsynaptiskt verkande, alfa-2-receptoragonist som tidigare har

använts som ett blodtryckssänkande läkemedel. Mekanismen bakom dess symtomlindrande

effekt vid AD/HD är okänd. Efter oralt intag av Intuniv når plasmakoncentrationen sitt

maximum efter c:a 5 timmar och halveringstiden är c:a 18 timmar. Guanfacin metaboliseras

huvudsakligen av CYP3A4 och inhiberar inte andra cytokrom p450 isoenzymer. Intuniv tas

en gång per dygn och kan antingen användas ensamt eller som tillägg till centralstimulantia-

behandling.

Biverkningar som har rapporterats i högst frekvens var trötthet, sedation, slöhet, huvudvärk

och magont. De var dosberoende, oftast svaga eller måttliga och de minskade över tid. Till

motsats mot centralstimulantia och atomoxetin gav guanfacin en minskning av både

systoliskt och diastoliskt blodtryck samt av hjärtfrekvens. Inga allvarliga QTc-förändringar

har rapporterats. Guanfacin har även rapporterats ha god klinisk effekt mot tics vid AD/HD.

Guanfacin har hittills huvudsakligen använts för behandling av AD/HD hos barn och

ungdomar och är godkänt för sådan behandling i t.ex. USA. Behandlingen hos barn och

ungdomar inleds med 1 mg/dygn och dosen titreras veckovis upp till tillfredsställande klinisk

effekt, med rekommenderad maxdos om 4 mg/dygn. Medlet används som tredjehandsmedel

när t.ex. oönskade biverkningar förekommit vid centralstimulantia-behandling (som t.ex.

viktsnedgång, sömnsvårigheter, tics) eller när fullgod behandlingseffekt inte kunnat nås med

andra medel.

Ansökan om godkännande är ställd till europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för godkän-

nande i Europa och enligt företagets bedömning tror man på ett godkännande under 2016.

Till dess är det ett licenspreparat men det har trots det börjat att användas relativt ofta inom

barnpsykiatrin i landstinget Sörmland. Även om preparatet än så länge framför allt har

använts inom barnpsykiatrin kan det förväntas börja användas även inom vuxenpsykiatrin

och kunskap om preparatet är därför viktig, t.ex. om ungdomar som använder detta preparat

övergår till vård inom vuxenpsykiatrin när de fyller 18 eller söker vård på någon av länets

akutmottagningar.

4.7 Barn till patienter med AD/HD

4.7.1 Inledning och bakgrund

Barn till patienter med AD/HD kan fara illa, framför allt om psykosocial problematik sam-

tidigt förekommer. Barn behöver anpassad kunskap om förälderns funktionsnedsättning för

att förstå att det inte är deras fel att mamma eller pappa är sjuk och att det inte är deras ansvar

att göra en förälder frisk. Ett viktigt stöd för barnet är att veta vart man kan vända sig då man

oroar sig för föräldern. Barn kan också behöva få berätta hur de själva mår, hur de upplever

situationen att leva med en förälder med AD/HD, och hur deras oro ser ut för egen del och för

föräldern. Denna typ av stöd kan ges till barnet av den friska föräldern eller annan närstående,

av någon annan i det privata nätverket eller av någon inom vården. Det är vårdens ansvar att


- 50 -

se till att sådana behov hos barnet av råd, stöd och information om förälderns psykiska hälsa

uppmärksammas och tillgodoses.

Den 1 januari 2010 infördes en ny bestämmelse i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och i

Lagen om yrkesverksamma på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Den nya skrivningen

innebär att barns behov av information, råd och stöd särskilt ska beaktas av hälso- och sjuk-

vården och dess personal när barnets förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor

tillsammans med har en psykisk funktionsnedsättning. En riktlinje har tagits fram för hur de

nya skrivningarna ska implementeras i arbetet i landstinget Sörmland (se Riktlinje för

Landstinget Sörmlands arbete med barn och unga som närstående; dnr: LS-LED11-287).

I riktlinjerna ingår att respektive klinik ska upprätta en handlingsplan för den egna klinikens

arbete. För det praktiska arbetet vad gäller barn till föräldrar eller närstående med AD/HD

hänvisas till dessa klinikanpassade handlingsplaner.

4.7.2 Barn som far illa

Vid upptagande av anamnes inom sjukvården skall alltid riktade frågor om barn ställas och en

egen bedömning göras om huruvida barn i familjen far illa. I enlighet med 14:e kapitlet, 1 §

andra stycket i Socialtjänstlagen är vårdgivaren skyldig att genast anmäla till socialnämnden

om man i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Barnets hälsa

och livssituation samt eventuella behov av stöd ställs före den vuxnes integritet och social-

tjänsten ska alltså alltid underrättas vid misstanke om att ett barn skulle kunna fara illa.

4.8 Bilagor som hänvisas till i del 4






Vs 2016-03-04

DEL 5 – KVALITETSARBETE VID UTREDNING OCH

BEHANDLING AV AD/HD


5.1 Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland .......................... 51

5.1 Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland

Centralt i allt kvalitetsarbete är att kunna mäta och dokumentera given vård och att följa upp

egna resultat. Kvalitetsuppföljning behövs inom psykiatrisk vård på samma sätt som inom

andra delar av sjukvården. Genom att systematiskt utvärdera och dokumentera kvalitets-

indikatorer kan utvärderingar göras i efterhand om huruvida given vård är effektiv och lika

över länet. Det ökade behovet av kvalitetsarbete inom den psykiatriska vården bör ses mot

bakgrund av ett snabbt föränderligt samhälle med ökade krav på kostnadseffektivitet och med

ökad psykosocial stress på individ och familj. Det bör också ses i relation till den snabbt

expanderande kunskapsutvecklingen inom psykiatrin med därtill knutna nya såväl farmako-

logiska som psykoterapeutiska behandlingar.

Inom vården av personer med AD/HD ska man, som inom all annan hälso- och sjukvård,

således hela tiden arbeta med att förbättra sin kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet. Detta

framgår bl.a. av föreskrifterna om God vård – om ledningssystem för kvalitet och patient-

säkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005: 12).

Utvärdering av given vård, uppföljning och kvalitetssäkring vad gäller utredning och behand-

ling av AD/HD i landstinget Sörmland utgår ifrån tre separata delar; 1) utbildning i och

implementering av lokala vårdprogram och vårdriktlinjer, 2) att ett så högt deltagande som

möjligt sker i kvalitetsregistret BUSA (BUSA – Nationellt kvalitetsregister för uppföljning av

ADHD-behandling) samt 3) de regelbundna läkemedelsuppföljningar som görs i samarbete

med läkemedelskommittén i Landstinget Sörmland.

Vårdprogram AD/HD – Del 5; kvalitetsarbete, vs 2016-03-04

- 52 -

Vs 2016-03-04

DEL 6 – BILAGOR

DEL 6: Bilagor som ingår i vårdprogrammet om AD/HD












Bilaga 12: AUDIT – Självskattningsformulär för alkoholvanor

AUDIT är en snabb och enkel testmetod som innehåller tio enkätfrågor om alkoholvanor och alkohol-

relaterade problem. Svaren poängsätts med 0-4 poäng (från vänster till höger) med undantag av de två sista

frågorna där svarsalternativen ges 0,2 respektive 4 poäng. Får en manlig patient 8 poäng eller mer föreligger

sannolikt riskabla eller skadliga alkoholvanor. Motsvarande poängantal för kvinnliga patienter är 6 poäng.

Erhålles 15 respektive 13 poäng föreligger sannolikt tungt missbruk (Babor et al., 2001;Bergman &

Källmén, 2002).

Bilaga 13: DUDIT – Självskattningsformulär för narkotikavanor

DUDIT är en snabb och enkel testmetod som innehåller 11 enkätfrågor om narkotikaanvändning,

maxpoängen är 44. Om en manlig person har 6 eller fler poäng föreligger sannolikt drogrelaterad

problematik. För kvinnor är gränsen satt till 2 eller fler poäng. Vid mer än 25 poäng föreligger sannolikt ett

uttalat beroende (Berman et al., 2003).



Vårdprogram AD/HD – Del 6; bilagor, vs 2016-03-04

- 54 -




J.J.S. Kooij, MD, PhD & M.H. Francken, MSc

2010, DIVA Foundation, Nederländerna

Diagnostisk intervju för ADHD

hos vuxna (DIVA)

D iagnostisch I nterview V oor A DHD bij volwassenen

DIVA 2.0

Diagnostisk intervjuför ADHD hos vuxna

sVenskA

DIVA_2_Zweeds.indd 1 21-09-11 13:30

2 DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna

Colophon

Diagnostisk intervju för ADHD

hos vuxna (DIVA) är publicerad

av DIVA Foundation, Haag,

Nederländerna.

Den ursprungliga svenska

översättningen och

återöversättningarna gjordes av

Comactiva Translations AB med

ekonomiskt stöd från Janssen.

Texten har reviderats och

bearbetats genom ideellt arbete

av Ylva Ginsberg, överläkare vid

Psykiatri Sydväst, Stockholms

Läns Sjukvårdsområde och

Karolinska Institutet Center of

Neurodevelopmental Disorders

(KIND), Stockholm, dr. J.J.

Sandra Kooij, DIVA Foundation,

Haag, Nederländerna, och Dan

Edvinsson, överläkare vid

Neuropsykiatriska enheten för

vuxna, Akademiska sjukhuset,

och Institutionen för

Neurovetenskap/Psykiatri,

Uppsala Universitet, Uppsala.

Kriterier ur Mini-D-IV TR

publicerade i den svenska

versionen av DIVA med tillstånd

av förlaget Pilgrim Press AB.

Denna utgåva har sammanställts

med omsorg. Delar av denna

utgåva kan komma att förändras

med tiden.

Därför kan inga rättigheter

härledas utifrån denna utgåva.

För ytterligare information och

framtida uppdateringar av DIVA,

besök www.divacenter.eu.

Inledning

Enligt DSM-IV krävs symptom på ADHD såväl i barndomen som i vuxen ålder

för att diagnosen ADHD hos vuxna skall kunna fastställas.

Huvudkraven för diagnos är att ADHD-symptomen debuterat under barn-

domen och att de typiska symptomen har fortsatt att finnas med hela livet

fram till tidpunkten för den aktuella bedömningen.

Symptomen skall dessutom vara förenade med signifikanta kliniska eller

psykosociala funktionshinder som påverkar individen inom två eller flera

viktiga områden i livet1.

Eftersom ADHD hos vuxna är en livslång funktionsstörning med debut i

barndomen är det nödvändigt att, bland annat, med en retrospektiv intervju

avseende beteende, utvärdera symptom, förlopp och vilken grad av funktions-

nedsättning detta lett fram till under barndomen. Informationen bör inte enbart

inhämtas ifrån patienten, utan om möjligt även ifrån närstående som känt

vederbörande som barn (vanligen förälder eller andra närstående)2.

Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna (DIVA)DIVA baseras på DSM-IV-kriterierna och är den första holländska strukture-

rade intervjun för ADHD hos vuxna. DIVA har utvecklats av J.J.S. Kooij och

M.H. Francken och är en vidareutveckling av den tidigare semi-strukturerade

intervjun för ADHD hos vuxna2,3.

För att underlätta bedömningen av förekomst eller avsaknad av vart och ett av

de 18 symptomkriterierna för ADHD under barndomen och i vuxen ålder,

tillhandahåller intervjun en rad konkreta och realistiska exempel på både

aktuella och tidigare beteenden (i barndomen). Exemplen baserar sig på

vanligt förekommande beskrivningar från vuxna patienter i den kliniska

vardagen. Vidare ges exempel på vanligt förekommande funktions-

nedsättningar orsakade av ADHD-symptom inom fem olika områden i

vardagslivet: arbete och utbildning, relationer och familjeliv, sociala kontakter,

fritid och hobbies samt självförtroende och självbild.

DIVA skall helst genomföras med patienten tillsammans med partner och/eller

familjemedlem, för att möjliggöra säkerställandet av barndomsanamnes och

information från anhöriga vid samma tillfälle. Intervjun tar vanligen en och en

halv timme att genomföra.

DIVA omfattar enbart kärnsymptomen på ADHD vilka krävs för att kunna ställa

en ADHD-diagnos enligt DSM-IV och inte andra samtidiga symptom, syndrom

eller störningar. Samsjuklighet förekommer ofta både hos barn och vuxna med

ADHD; i omkring 75 % av fallen. Av den anledningen är det viktigt att göra en

allmän psykiatrisk bedömning och kartlägga förekomsten av vanligt före-

kommande samexisterande symptom, syndrom och störningar. De vanligaste

psykiatriska sjukdomarna som förekommer i kombination med ADHD är

ångestsyndrom, depression, bipolära syndrom, beroendetillstånd, missbruk

och sömn- och personlighetsstörningar. Eventuell förekomst av dessa

störningar skall alltid undersökas. Detta är nödvändigt för att förstå den

symptomflora som personen med ADHD kan uppleva men har också ett

differential diagnostiskt syfte; för att utesluta andra psykiatriska sjukdomar som

de primära orsakerna till ”ADHD-symptomen” hos vuxna2.


DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna 3

DIVA består av 3 delar, som var och en täcker både

barndom och vuxen ålder:

(1) Kriterierna för ouppmärksamhet (A1)

(2) Kriterierna för hyperaktivitet-impulsivitet (A2)

(3) Debutålder och funktionsnedsättning orsakad av

ADHD-symptomen

Börja med de första DSM-IV kriterierna för ouppmärksam-

het (A1), följt av de andra kriterierna för hyperaktivitet/

impulsivitet (A2). Fråga i tur och ordning om vart och ett av

de 18 kriterierna.

Gör på följande sätt för varje symptomkriterium:

Fråga först om symptomet i vuxen ålder (funnits under de

senaste 6 månaderna eller längre) och fråga därefter om

samma symptom under barndomen (symptom mellan 5

och 12 års ålder)4-6.

Läs upp hela frågan och kontrollera om den intervjuade

känner igen problembeskrivningen och om så är fallet, be

om exempel. Ofta ger patienterna liknande exempel som

de som finns i DIVA, vilka då kan markeras som före-

kommande. Om de inte känner igen symptomen eller om

du inte är säker på att deras svar stämmer överens med

kriteriet i den ställda frågan, använd exemplen i DIVA och

fråga i tur och ordning om vart och ett av dem.

För att problembeteendet eller symptomet skall anses

uppfyllt måste det förekomma oftare, vara mera uttalat

jämfört med jämnåriga med motsvarande begåvningsnivå,

eller vara nära förknippat med funktionsnedsättningar.

Markera alla exempel som patienten kan beskriva. Om

patienten nämner andra exempel som passar in på

kriteriet än de uppräknade skall de noteras under ”annat”.

För att ett kriterium skall bedömas vara uppfyllt är det inte

nödvändigt att alla exempel känns igen, utan målet är att

intervjuaren får en tydlig bild av om kriteriet är uppfyllt eller

inte.

Fråga för varje kriterium om partnern och familjen håller

med eller om de kan ge ytterligare exempel på problem

som hör ihop med respektive kriterium. Oftast kan

partnern beskriva symptom i vuxen ålder och familje-

medlemmar (vanligen en förälder eller äldre släkting) om

symptom i barndomen. Intervjuaren måste använda sitt

kliniska omdöme för att avgöra vilket svar som är det mest

korrekta. Om svaren är motstridiga gäller tumregeln att

patienten vanligtvis är den bästa uppgiftslämnaren7.

Informationen från partner och familj skall huvudsakligen

syfta till att vara ett komplement till patientens uppgifter

och möjliggöra kartläggning av såväl aktuellt beteende

som beteende under barndomen. Den närståendes

information är särskilt användbar när det gäller barndoms-

symptom eftersom många patienter har svårt att komma

ihåg sitt beteende som barn. Många patienter kan minnas

sitt beteende bra från ca 10-12 års ålder men har svårt att

minnas förskoleperioden.

Efter att information från alla parter tagits i beaktande,

avgör intervjuaren om kriteriet har uppfyllts/uppfylls, under

barndom respektive vuxen ålder. Om det inte går att få

fram information från närstående ställs diagnosen utifrån

patientens egna uppgifter.

Om skoljournal finns tillgänglig kan den innehålla uppgifter

om barndomssymptom som uppmärksammats i klass-

rummet och användas som ett stöd för diagnosen.

Symptomen bedöms som kliniskt relevanta om de varit

mera uttalade och/eller förekommit oftare än hos jämn-

åriga eller om de varit funktionsnedsättande för individen.

symptomens debut och funktionsnedsättningDel 3, Symptomens debut och funktionsnedsättning

orsakad av symptomen är en nödvändig del av de diag-

nostiska kriterierna. Ta reda på om patienten alltid har haft

symptomen och, om så är fallet, om symptom fanns före 7

års ålder. Om symptom uppträdde först senare i livet,

notera vid vilken ålder. Läs därefter upp alla exempel på

områden där funktionsnedsättning kan förekomma, först i

vuxen ålder och sedan under barndomen. Markera de

exempel som känns igen och ange om funktions-

nedsättningen omfattar 2 eller fler områden i livet. För att

ADHD skall anses föreligga krävs funktionsnedsättning

inom minst två områden; arbete och utbildning, relationer

och familjeliv, sociala kontakter, fritid och hobbies,

självförtroende och självbild och leda till minst en måttlig

funktionsnedsättning.

sammanställning av symptomenAnge under Sammanställning av symptomen på oupp-

märksamhet (A) och hyperaktivitet-impulsivitet (HI) vilka

av de 18 symptomkriterierna som är uppfyllda under

barndomen och är uppfyllda nu i vuxen ålder. Summera

totala antalet kriterier för ouppmärksamhet och hyper-

aktivitet-impulsivitet var för sig.

Ange slutligen på Bedömningsbladet om sex eller fler

kriterier är uppfyllda för domänerna ouppmärksamhet (A)

och/eller hyperaktivitet-impulsivitet (HI). Ange vidare för

varje domän om det kan anses styrkt att symptomen

förekommit under hela livet, om symptomen lett till

funktionsnedsättning, om nedsättningar förekommit inom

minst två områden och att symptomen inte förklaras bättre

av någon annan psykiatrisk funktionsnedsättning. Ange i

vilken grad anamnes från närstående och eventuella

skolrapporter/omdömen stödjer diagnosen.

Instruktioner för genomförandet av DIVA



Referenser

1. American Psychiatric Association (APA):

Diagnostic and Statistical Manual of Mental

Disorders. Washington DC, 2000.

2. Kooij JJS:.Diagnostic Interview for ADHD in

Adults 2.0 (DIVA 2.0), in: Adult ADHD. Diag-

nostic Assessment and Treatment. Pearson

Assessment and Information BV, Amsterdam,

2010.

3. Kooij JJS: Francken MH: Diagnostisch Interview

Voor ADHD (DIVA) bij volwassenen. Kenniscen-

trum ADHD bij volwassenen, PsyQ. Finns online

via www.kenniscentrumadhdbijvolwassenen.nl,

2007, and published in English in reference 2.

4. Applegate B, Lahey BB, Hart EL, Biederman J,

Hynd GW, Barkley RA, Ollendick T, Frick PJ,

Greenhill L, McBurnett K, Newcorn JH, Kerdyk

L, Garfinkel B, Waldman I, Shaffer D: Validity of

the age-of-onset criterion for ADHD: a report

from the DSM-IV field trials. J Am Acad Child

Adolesc Psychiatry 1997; 36(9):1211-21

5. Barkley RA, Biederman J: Toward a broader

definition of the age-of-onset criterion for

attention-deficit hyperactivity disorder. J Am

Acad Child Adolesc Psychiatry 1997;

36(9):1204-10

6. Faraone SV, Biederman J, Spencer T, Mick E,

Murray K, Petty C, Adamson JJ, Monuteaux

MCL: Diagnosing adult attention deficit hyperac-

tivity disorder: are late onset and subthreshold

diagnoses valid? Am J Psychiatry 2006;

163(10):1720-9

7. Kooij JJS, Boonstra AM, Willemsen-Swinkels

SHN, Bekker EM, Noord Id, Buitelaar JK:

Reliability, validity, and utility of instruments for

self-report and informant report regarding

symptoms of Attention-Deficit/Hyperactivity

Disorder (ADHD) in adult patients. J Atten

Disorders 2008; 11(4):445-458

Kriterier ur Mini-D-IV TR publicerade i den svenska

versionen av DIVA med tillstånd av förlaget Pilgrim

Press AB.

Avgör till sist om det går att ställa diagnosen ADHD och

vilken undergrupp som stämmer bäst (med DSM-IV-kod).

Information till patienten innan intervjun påbörjasMed hjälp av den här intervjun undersöks dina symptom

på ADHD, både under barndomen och i vuxen ålder.

Frågorna utgår ifrån de officiella kriterierna för ADHD

enligt DSM-IV. För varje ställd fråga vill jag veta om du

känner igen problemet. Till din hjälp under intervjun

kommer jag för varje symptom på ADHD att ge exempel

på hur barn och vuxna ofta upplever de svårigheter som

hör ihop med de olika ADHD-symptomen. Samma fråga

ställs först till dig och sedan till din partner och anhörig

(om de deltar). Din partner lärde du förmodligen känna

först i vuxen ålder så han/hon får berätta om den period ni

känt varandra medan din familj eller andra närstående har

en bättre uppfattning om ditt beteende under barndomen.

För att diagnosen ADHD skall kunna ställas måste man

kartlägga både din barndom och vuxen ålder.



Patientens namn

Personnummer

Kön

Datum för intervjun

Intervjuarens namn

Ev. patientnummer

Del 1: symptom på ouppmärksamhet (DsM-IV kriterium A1)

Instruktioner för intervjun: Symptomen i vuxen ålder måste ha funnits i minst 6 månader. Symptomen i barndomen

gäller för åldern 5-12 år. För att ett symptom skall kunna tillskrivas ADHD krävs att det förekommer ständigt och inte bara

i perioder.

❑ M / ❑ K

Har du ofta svårt att vara tillräckligt uppmärksam på detaljer eller gör du slarvfel i ditt arbete eller i

samband med andra aktiviteter? Och hur var det då du var barn?

A1

exempel från vuxen ålder:

❑ Gör slarvfel

❑ Arbetar långsamt för att undvika fel

❑ Läser inte instruktioner noggrant

❑ Är dålig på detaljarbete

❑ Behöver för mycket tid för att avsluta detaljerade

uppgifter

❑ Fastnar i detaljer

❑ Arbetar för snabbt och gör fel p g a det

❑ Annat:

Symptom finns: ❑ Ja / ❑ Nej

exempel från barndomen:

❑ Gör slarvfel i skolarbetet

❑ Gör fel genom att inte läsa igenom frågor ordentligt

❑ Läser inte igenom frågor ordentligt som därför blir

obesvarade

❑ Besvarar inte frågor på baksidan av ett prov

❑ Kommentarer från andra om slarvigt arbete

❑ Kontrollerar inte svaren på läxor

❑ Behöver för mycket tid för att avsluta detaljerade

uppgifter

❑ Annat:




Har du ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten under arbetsuppgifter? Och hur var det då du var barn?

Verkar det ofta som om du inte lyssnar när någon talar direkt till dig? Och hur var det då du var barn?

A2

A3


❑ Kan inte bibehålla uppmärksamheten längre tid under

genomförandet av uppgifter*

❑ Distraheras snabbt av egna tankar eller associationer

❑ Har svårt att se klart en film till slutet eller läsa ut en

bok*

❑ Tröttnar snabbt på saker*

❑ Ställer frågor om ämnen som redan har diskuterats

❑ Annat:

*Om inte ämnet/aktiviteten upplevs som mycket intressant

(t ex dator eller hobby)



❑ Dagdrömmer eller verkar frånvarande

❑ Har svårt att koncentrera dig på ett samtal

❑ Vet efteråt inte vad ett samtal handlade om

❑ Byter ofta ämne under ett samtal

❑ Andra säger att dina tankar är på annat håll

❑ Annat:



❑ Har svårt att bibehålla uppmärksamheten på

skolarbetet

❑ Har svårt att bibehålla uppmärksamheten under lek*

❑ Lättdistraherad

❑ Koncentrationssvårigheter*

❑ Behöver struktur för att inte distraheras

❑ Tröttnar snabbt på aktiviteter*

❑ Annat:

*Om inte ämnet/aktiviteten upplevs som mycket intressant

(t ex dator eller hobby)



❑ Vet inte vad föräldrar/lärare har sagt

❑ Dagdrömmer eller verkar frånvarande

❑ Lyssnar först vid ögonkontakt eller höjd röst

❑ Måste ofta tilltalas flera gånger

❑ Frågor behöver upprepas

❑ Annat:




Misslyckas du ofta med att följa instruktioner och att fullfölja arbetsuppgifter eller att uppfylla de krav som

ställs på dig i arbetet? Och hur var det då du var barn (med skolarbetet istället för på jobbet)?

Har du ofta problem med att organisera uppgifter och aktiviteter? Och hur var det då du var barn?

A4

A5


❑ Gör flera saker samtidigt utan att avsluta dem

❑ Har svårt att avsluta saker när de inte längre är nya

och intressanta

❑ Behöver en deadline för att avsluta uppgifter

❑ Har svårt att avsluta pappersarbete

❑ Har svårt att följa instruktioner i en manual

❑ Annat:



❑ Har svårt att planera vardagliga aktiviteter

❑ Rörigt i hemmet och/eller på arbetsplatsen

❑ Planerar för mycket eller planerar inte effektivt

❑ Dubbelbokar ofta aktiviteter

❑ Kommer för sent

❑ Kan inte konsekvent använda en kalender eller

dagsplanering

❑ Är oflexibel genom att vara bunden till scheman

❑ Dålig tidsuppfattning

❑ Gör upp scheman som sedan inte används

❑ Behöver andra för att få struktur

❑ Annat:



❑ Har svårt att följa instruktioner

❑ Har svårt att följa instruktioner i flera led

❑ Avslutar inte uppgifter

❑ Gör inte klart läxorna eller lämnar inte in dem

❑ Behöver mycket struktur för att kunna avsluta uppgifter

❑ Annat:



❑ Har svårt för att bli klar i tid

❑ Stökigt rum eller skolbänk

❑ Har svårt att leka ensam

❑ Har svårt att planera uppgifter eller läxor

❑ Gör saker huller om buller

❑ Kommer för sent

❑ Dålig tidsuppfattning

❑ Har svårt att hålla sig själv sysselsatt

❑ Annat:




Undviker du ofta (eller tycker du illa om, eller är du ovillig till) uppgifter som kräver långvarig mental

ansträngning? Och hur var det då du var barn?

Tappar du ofta bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter? Och hur var det då du var barn?

A6

A7


❑ Gör först det som är lättast eller roligast

❑ Skjuter ofta upp tråkiga eller svåra uppgifter

❑ Skjuter upp uppgifter så att de inte blir färdiga i tid

❑ Undviker monotont arbete som t ex administrativa

uppgifter

❑ Tycker inte om att läsa då det är mentalt ansträngande

❑ Undviker uppgifter som kräver mycket koncentration

❑ Annat:



❑ Förlägger plånbok, nycklar eller kalender

❑ Glömmer ofta kvar saker

❑ Tappar bort arbetsdokument

❑ Förlorar mycket tid på att leta efter saker

❑ Råkar i panik om andra flyttar på saker

❑ Lägger undan saker på fel ställen

❑ Tappar bort anteckningar, listor eller telefonnummer

❑ Annat:



❑ Undviker läxor eller tycker mycket illa om dem

❑ Läser få böcker eller tycker inte om att läsa då det är

mentalt ansträngande

❑ Undviker uppgifter som kräver mycket koncentration

❑ Tycker illa om skolämnen som kräver mycket koncen-

tration

❑ Skjuter ofta upp tråkiga eller svåra uppgifter

❑ Annat:



❑ Tappar bort kalender, pennor, gymnastikkläder eller

andra föremål

❑ Förlägger leksaker, kläder eller läxor

❑ Ägnar mycket tid åt att leta efter saker

❑ Råkar i panik om andra flyttar på saker

❑ Får kommentarer av föräldrar och/eller lärare om

borttappade saker

❑ Annat:




Blir du ofta lätt distraherad av yttre störningar? Och hur var det då du var barn?

Är du ofta glömsk under vardagliga aktiviteter? Och hur var det då du var barn?

A8

A9

komplettering till kriterium A1


❑ Har svårt att utestänga störningar från omgivningen

❑ Har svårt att ta upp tråden igen efter att ha blivit

distraherad

❑ Distraheras lätt av ljud eller händelser

❑ Distraheras lätt av andras samtal

❑ Har svårt att filtrera och/eller välja ut information

❑ Annat:



❑ Glömmer avtalade möten eller andra åtaganden

❑ Glömmer nycklar, kalender etc.

❑ Måste ofta påminnas om avtalade möten

❑ Måste återvända hem och hämta glömda saker

❑ Använder ständigt listor för att inte glömma saker

❑ Glömmer att skriva upp eller titta i kalendern

❑ Annat:



❑ Tittar ofta ut genom fönstret i klassrummet

❑ Distraheras lätt av ljud eller händelser

❑ Har svårt att hitta tråden igen efter att ha blivit

distraherad

❑ Annat:



❑ Glömmer avtalade möten eller instruktioner

❑ Behöver ofta påminnas om saker

❑ Har glömt vad som skall göras halvvägs igenom en

uppgift

❑ Glömmer att ta med saker till skolan

❑ Glömmer kvar saker i skolan eller hos kompisar

❑ Annat:


Vuxen ålder:Har du fler av dessa symptom på ouppmärksamhet än andra personer, eller upplever du dem oftare än andra i din ålder?

❑ Ja / ❑ Nej

Barndomen:Hade du fler av dessa symptom på ouppmärksamhet än andra barn i din ålder, eller upplevde du dem oftare än andra

barn i din ålder?

❑ Ja / ❑ Nej



Rör du ofta rastlöst på händer eller fötter eller skruvar du på dig när du sitter på en stol? Och hur

var det då du var barn?

Reser du dig ofta upp i situationer där det förväntas att du skall förbli sittande? Och hur var det då

du var barn?

H/I 1

H/I 2


❑ Svårt att sitta stilla

❑ Gungar med benen

❑ Knackar med pennan eller leker med något

❑ Tvinnar håret eller biter på naglarna

❑ Kan kontrollera rastlösheten men blir stressad

p g a det

❑ Annat:



❑ Undviker symposier, föreläsningar, kyrkobesök etc.

❑ Går hellre omkring än sitter stilla

❑ Sitter aldrig stilla länge, alltid i rörelse

❑ Blir stressad av svårigheten att sitta still

❑ Hittar på ursäkter för att få gå omkring

❑ Annat:



❑ Föräldrarna sade ofta ”sitt still” eller liknande

❑ Gungar med benen

❑ Knackar med pennan eller leker med något

❑ Tvinnar håret eller biter på naglarna

❑ Kan inte förbli avslappnat sittande på en stol

❑ Kan kontrollera rastlösheten men blir stressad p g a det

❑ Annat:



❑ Reser dig ofta upp under måltider eller i klassrummet

❑ Har väldigt svårt att förbli sittande i skolan eller under

måltider

❑ Blir tillsagd att sitta kvar

❑ Hittar på ursäkter för att få gå omkring

❑ Annat:


Del 2: symptom på hyperaktivitet-impulsivitet (DsM-IV kriterium A2)

Instruktioner för intervjun: Symptomen i vuxen ålder måste ha funnits i minst 6 månader. Symptomen i barndomen

gäller för åldern 5-12 år. För att ett symptom skall kunna tillskrivas ADHD krävs att det förekommer ständigt och inte bara

i perioder.

DIVA_2_Zweeds.indd 10 21-09-11 13:30


Känner du dig ofta rastlös? Och hur var det då du var barn?

Har du svårt att syssla med fritidsaktiviteter på ett stillsamt sätt? Och hur var det då du var barn?

H/I 3

H/I 4


❑ Känsla av inre rastlöshet eller oro inombords

❑ Har en ständig känsla av att du måste göra något

❑ Har svårt att koppla av

❑ Annat:



❑ Pratar under aktiviteter när det inte är lämpligt

❑ Blir ofta snabbt kaxig i sällskap med andra

❑ Är högljudd i alla slags situationer

❑ Har svårt att utföra aktiviteter på ett tyst sätt

❑ Har svårt att tala lågmält

❑ Annat:



❑ Springer alltid omkring

❑ Klättrar på möbler eller hoppar i soffan

❑ Klättrar i träd

❑ Känner en inre rastlöshet

❑ Annat:



❑ Är högljudd under lek eller i klassrummet

❑ Kan inte sitta tyst och titta på tv eller filmer

❑ Ombedd att vara tystare eller lugna ner sig

❑ Blir snabbt för kaxig i andras sällskap

❑ Annat:


DIVA_2_Zweeds.indd 11 21-09-11 13:30


Är du alltid ”på språng” eller tvungen att hålla i gång som om du ”gick på högvarv”? Och hur var

det då du var barn?

Pratar du ofta uttalat mycket? Och hur var det då du var barn?

H/I 5

H/I 6


❑ Är alltid upptagen med att göra något

❑ Har mycket energi, alltid på gång

❑ Svårt att känna sina egna gränser

❑ Har svårt att släppa något, pressar på uttalat

❑ Annat:



❑ Pratar så mycket att folk tråkas ut

❑ Är känd för att prata oavbrutet

❑ Har svårt att sluta prata

❑ Har en tendens att prata för mycket

❑ Ger inte andra utrymme att bryta in under ett samtal

❑ Behöver många ord för att få något sagt

❑ Annat:



❑ Är upptagen hela tiden

❑ Uttalat aktiv i skolan och hemma

❑ Har mycket energi

❑ Alltid ”på språng”, pressar på uttalat

❑ Annat:



❑ Är känd för att vara en pratkvarn

❑ Lärare och föräldrar ber dig ofta att vara tyst

❑ Kommentarer i omdömen från skolan om att prata för

mycket

❑ Bestraffas för att prata för mycket

❑ Hindrar andra i skolarbetet genom att prata för mycket

❑ Ger inte utrymme åt andra i ett samtal

❑ Annat:


DIVA_2_Zweeds.indd 12 21-09-11 13:30


Svarar du ofta innan en fråga har avslutats? Och hur var det då du var barn?

Har du ofta svårt att vänta på din tur? Och hur var det då du var barn?

H/I 7

H/I 8


❑ ”Babbelmaja”, säger vad du tänker

❑ Säger saker utan att tänka först

❑ Ger svar åt folk innan de har pratat klart

❑ Avslutar andras ord

❑ Uppfattas som taktlös

❑ Annat:



❑ Har svårt att vänta i en kö, tränger sig före

❑ Har svårt att tålmodigt vänta i trafiken/trafikstockningar

❑ Har svårt att vänta på din tur i samtal

❑ Är otålig

❑ Påbörjar snabbt relationer/anställningar eller avslutar/

lämnar dessa p g a otålighet

❑ Annat:



❑ ”Babbelmaja”, säger saker utan att tänka först

❑ Vill besvara alla frågor i skolan före de andra

❑ Slänger ur sig ett svar, även om det är fel

❑ Avbryter andra innan de har pratat klart

❑ Uppfattas som sårande

❑ Annat:



❑ Har svårt att vänta på din tur under gruppaktiviteter

❑ Har svårt att vänta på din tur i klassrummet

❑ Alltid först att prata eller agera

❑ Blir snabbt otålig

❑ Går över gatan utan att se sig för

❑ Annat:


DIVA_2_Zweeds.indd 13 21-09-11 13:30


Stör du ofta andra när de håller på med något eller tränger du dig på? Och hur var det då du var barn? H/I 9


❑ Lägger dig snabbt i vad andra gör

❑ Avbryter andra

❑ Stör folk i deras aktiviteter utan att de bett om det

❑ Andra kommenterar att du lägger dig i

❑ Har svårt att respektera andras gränser

❑ Har en åsikt om allt och uttalar den direkt

❑ Annat:



❑ Bryter in i andras lek

❑ Avbryter andras samtal

❑ Reagerar på allt

❑ Kan inte vänta

❑ Annat:


komplettering till kriterium A2

Vuxen ålder:Har du fler av dessa symptom på hyperaktivitet/impulsivitet än andra personer, eller upplever du dem oftare än andra

personer?

❑ Ja / ❑ Nej

Barndomen:Hade du fler av dessa symptom på hyperaktivitet/impulsivitet än andra barn i din ålder, eller upplevde du dem oftare än

andra barn i din ålder?

❑ Ja / ❑ Nej

Del 3: Funktionsnedsättning till följd av symptomen (DsM-IV kriterierna B, C och D)

kriterium B

Har du alltid haft dessa symptom på ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet/impulsivitet?

❑ Ja (några av symptomen fanns innan jag fyllde 7 år).

❑ Nej

Om svaret är nej, symptomen uppträdde fr o m års ålder.

DIVA_2_Zweeds.indd 14 21-09-11 13:30


kriterium C

Inom vilka områden har du/hade du problem med dessa symptom?

Vuxen ålder

Arbete/utbildning

❑ Har inte avslutat utbildning/praktik som krävs för

arbetet

❑ Arbetar under din utbildningsnivå

❑ Tröttnar snabbt på en arbetsplats

❑ Har haft många kortvariga jobb

❑ Har svårt med administrativa uppgifter/planering

❑ Får ingen befordran

❑ Presterar under din nivå på jobbet

❑ Har lämnat arbeten p g a gräl eller avsked

❑ Sjukskriven/förtidspensionerad p g a symptomen

❑ Begränsad nedsättning tack vare kompensation genom

hög begåvningsnivå (IQ)


yttre struktur

❑ Annat:

Relationer och/eller familj

❑ Tröttnar snabbt på förhållanden

❑ Inleder/avbryter förhållanden impulsivt

❑ Har ett ojämlikt förhållande p g a symptomen

❑ Relationsproblem, många gräl, för lite intimitet

❑ Frånskild p g a symptomen

❑ Sexuella problem p g a symptomen

❑ Problem med att uppfostra p g a symptomen

❑ Problem med att sköta hemsysslor och/eller pappers-

arbete

❑ Ekonomiska problem eller spelande

❑ Vågar inte inleda ett förhållande

❑ Annat:

Barndom och ungdom

Utbildning

❑ Lägre utbildningsnivå än förväntat utifrån begåvnings-

nivå (IQ)

❑ Gått om någon/några klasser p g a koncentrations-

svårigheter

❑ Oavslutad utbildning / avstängd från skolan

❑ Behövde längre tid för att slutföra utbildning än vad

som är det vanliga

❑ Har med stor ansträngning klarat en utbildning som

motsvarar din begåvningsnivå (IQ)

❑ Svårt att göra läxor

❑ Fått specialundervisning p g a symptomen

❑ Fått kommentarer från lärare om beteende eller

koncentration


hög begåvningsnivå (IQ)


yttre struktur

❑ Annat:

Familjen

❑ Hamnar ofta i gräl med bröder eller systrar

❑ Blir ofta bestraffad eller slagen

❑ Lite kontakt med familjen p g a konflikter

❑ Hjälp med struktur genom föräldrarna under längre tid

än vad som brukar vara normalt

❑ Annat:

DIVA_2_Zweeds.indd 15 21-09-11 13:30


sociala kontakter

❑ Tröttnar snabbt på sociala kontakter

❑ Har svårt att upprätthålla sociala kontakter

❑ Konflikter p g a kommunikationssvårigheter

❑ Svårt att skapa sociala kontakter

❑ Bristande självkänsla p g a negativa erfarenheter

❑ Uppmärksammar inte andra (glömmer att skicka kort/

engagera dig/ringa etc.)

❑ Annat:

Fritid/Fritidsintressen

❑ Kan inte koppla av ordentligt på fritiden

❑ Måste idrotta väldigt mycket för att kunna koppla av

❑ Skador p g a mycket idrott

❑ Klarar inte att läsa ut en bok eller se klart en film

❑ Håller på med något hela tiden vilket gör dig utmattad

❑ Tröttnar snabbt på fritidsintressen

❑ Bilolyckor/blivit av med körkortet p g a vårdslös

körning

❑ Söker ”kickar” och/eller tar för många risker

❑ Har kommit i kontakt med polisen/rättssystemet

❑ Hetsäter

❑ Annat:

självförtroende/självbild

❑ Osäkerhet p g a negativa kommentarer från andra

❑ Negativ självbild p g a erfarenheter av misslyckanden

❑ Rädd för att misslyckas om du börjar med nya saker

❑ Reagerar överdrivet häftigt på kritik

❑ Perfektionism

❑ Känner sig obekväm p g a symptom på ADHD

❑ Annat:

sociala kontakter

❑ Svårt att upprätthålla sociala kontakter

❑ Konflikter p g a kommunikationssvårigheter

❑ Svårt att skapa sociala kontakter

❑ Bristande självkänsla p g a negativa erfarenheter

❑ Få kompisar

❑ Blir retad

❑ Utesluten ur, eller tillåts inte vara med i gruppen

❑ Mobbar andra

❑ Annat:

Fritid/Fritidsintressen

❑ Kan inte koppla av ordentligt på fritiden

❑ Måste idrotta mycket för att kunna koppla av

❑ Skador p g a uttalat idrottande

❑ Klarar inte att läsa ut en bok eller se klart en film

❑ Håller på med något hela tiden vilket gör dig övertrött

❑ Tröttnar snabbt på fritidsintressen

❑ Söker ”kickar” och/eller tar för många risker

❑ Har kommit i kontakt med polisen/rättssystemet

❑ Råkat ut för ökat antal olyckstillbud

❑ Annat:

självförtroende/självbild

❑ Osäkerhet p g a negativa kommentarer från andra

❑ Negativ självbild p g a erfarenheter av misslyckanden

❑ Rädd för att misslyckas om du börjar med nya saker

❑ Reagerar överdrivet häftigt på kritik

❑ Perfektionism

❑ Annat:

Vuxen ålder (fortsättning) Barndom och ungdom (fortsättning)

DIVA_2_Zweeds.indd 16 21-09-11 13:30


Vuxen ålder: Föreligger funktionsnedsättning inom två eller fler områden? ❑ Ja / ❑ Nej

Barndom och ungdom: Föreligger funktionsnedsättning inom två eller fler områden? ❑ Ja / ❑ Nej

slut på intervjun. Gå nu vidare till sammanställningen på nästa sida.

Övrig information:

DIVA_2_Zweeds.indd 17 21-09-11 13:30


sammanställning av symptomen A och H/I

Ange vilka kriterier som uppfylldes i del 1 och 2 och addera antalet

kriteriumDsM-IV TR

symptom Finns i vuxen ålder

Fanns under barndo-men

A1a A1. Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet,

yrkeslivet eller andra aktiviteter

A1b A2. Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller

lekar

A1c A3. Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal

A1d A4. Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genom-

föra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots

eller på att personen inte förstår instruktionerna)

A1e A5. Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter

A1f A6. Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver

mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)

A1g A7. Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex

leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)

A1h A8. Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli

A1i A9. Är ofta glömsk i det dagliga livet

Totala antalet kriterier på ouppmärksamhet / 9 / 9

A2a H/I 1. Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte

sitta still

A2b H/I 2. Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där

personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund

A2c H/I 3. Springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som

anses lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan detta vara

begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet)

A2d H/I 4. Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla

A2e H/I 5. Verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”

A2f H/I 6. Pratar ofta överdrivet mycket

A2g H/I 7. Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt

A2h H/I 8. Har ofta svårt att vänta på sin tur

A2i H/I 9. Avbryter eller inkräktar ofta på andra (t ex kastar sig in i andras

samtal eller lekar)

Totala antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet / 9 / 9

DIVA_2_Zweeds.indd 18 21-09-11 13:30


Bedömningsblad

* Forskningsresultat talar för att fyra eller fler uppfyllda kriterier på uppmärksamhetssvårigheter och/eller hyperaktivitet-impulsivitet är tillräckliga

för att ställa diagnosen ADHD i vuxen ålder. Kooij e.a., Internal and external validity of Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in a population-

based sample of adults. Psychological Medicine 2005; 35(6):817-827. Barkley RA: Age dependent decline in ADHD: True recovery or statistical

illusion? The ADHD Report 1997; 5:1-5.

** Ange från vem informationen inhämtades.

*** Om de fastställda undergrupperna är olika under barndomen och i vuxen ålder, skall den aktuella undergruppen i vuxen ålder vara avgö-

rande för diagnosen.

DsM-IV

kriterium A

Barndomen

Är antalet kriterier på ouppmärksamhet (A) ≥ 6?

Är antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet (H/I) ≥ 6?

Vuxen ålder*

Är antalet kriterier på ouppmärksamhet (A) ≥ 6?

Är antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet (H/I) ≥ 6?

❑ Ja / ❑ Nej

❑ Ja / ❑ Nej

❑ Ja / ❑ Nej

❑ Ja / ❑ Nej

DsM-IV

kriterium B

Finns det tecken på ett livslångt mönster av symptom och

begränsningar?❑ Ja / ❑ Nej

DsM-IV

kriterium C

och D

Symptom och funktionsnedsättning föreligger inom minst två

funktionsdomäner

Vuxen ålder

Barndomen

❑ Ja / ❑ Nej

❑ Ja / ❑ Nej

DsM-IV

kriterium e

Symptomen kan inte förklaras (bättre) med någon annan

föreliggande psykiatrisk störning❑ Nej

❑ Ja, genom

Stöds diagnosen av andra informationskällor?

Förälder(Föräldrar)/bror/syster/övrig,

nämligen **

Partner/god vän(inna)/övrig,

nämligen **

Betyg/omdömen/skolrapporter

0 = inget/lite stöd

1 = ett visst stöd

2 = ett tydligt stöd

❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2

❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2

Extra information:

Diagnos ADHD*** ❑ Nej

❑ Ja, undergrupp:

❑ 314.01 Kombinerad typ

❑ 314.00 Huvudsakligen bristande

uppmärksamhet

❑ 314.01 Huvudsakligen hyperaktivi-

tet-impulsivitet

DIVA_2_Zweeds.indd 19 21-09-11 13:30

DIVA 2.0

Diagnostisk intervjuför ADHD hos vuxnasVenskA

DIVA_2_Zweeds.indd 20 21-09-11 13:30

Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1) Instruktioner till Symtom-checklistan

Frågorna på baksidan är tänkta att stimulera en dialog mellan dig och dina patienter och att hjälpa till att bekräfta om de uppvisar ADHD-symtom. Beskrivning: Symtom-checklistan är ett instrument som består av de arton kriterierna enligt DSM-IV-TR. Sex av de arton frågorna har visat sig vara de som är mest prediktiva av ADHD-symtom. Dessa sex frågor utgör grunden för ASRS Screener v1.1 och utgör även del A av Symtom-checklistan. Del B av Symtom-checklistan innehåller de återstående tolv frågorna.

Instruktioner: Symtom

1. Be patienten fylla i både del A och B av Symtom-checklistan genom att markera med ett kryss i den ruta som bäst motsvarar förekomsten av varje symtom.

2. Lägg ihop värdena för del A. Om fyra eller fler kryss är markerade i de mörkt skuggade rutorna

inom del A uppvisar patienten symtom som i hög grad överensstämmer med ADHD hos vuxna och motiverar vidare utredning.

3. Symtomfrekvensen som markerats i del B ger ytterligare tecken och kan fungera som en

vägvisning vad det gäller patientens symtom. Notera särskilt de kryss som hamnar inom det skuggade området. De frekvensbaserade svarsalternativen uppvisar större känslighet för vissa frågor. Inget totalvärde eller diagnostisk sannolikhet används för dessa tolv frågor. Det har visat sig att de sex frågorna under del A är de som är mest prediktiva för störningen och fungerar bäst som screening instrument.

Funktionsnedsättning:

1. Gå igenom hela Symtom-checklistan med dina patienter och gör en bedömning av graden av funktionsnedsättning förknippad med symtomen.

2. Beakta arbeta/skola, den sociala omgivningen och familjeförhållanden.

3. Frekvensen av symtom står ofta i relation till symtomens allvar. Därför kan checklistan vara

vägledande i bedömningen av funktionsnedsättningar. Om dina patienter har frekventa symtom kan det var idé att be dem förklara hur dessa problem har påverkat deras förmåga att sköta arbetet, hemmet eller komma överens med andra människor, såsom make/maka/sambo.

Sjukdomshistoria:

1. Gör en bedömning av förekomsten av dessa symtom eller liknande symtom i barndomen. Vuxna med ADHD har inte nödvändigtvis fått diagnosen som barn. För att göra en bedömning av patientens historia, sök efter tecken på tidiga och ihållande problem med uppmärksamhet eller självkontroll. Vissa betydande symtom bör ha funnits i barndomen, men en fullständig sjukdomsbild är inte nödvändig.

Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1) - Symtom-checklista

Patientens namn Dagens datum

Besvara frågorna nedan genom att skatta dig själv med hjälp av skalan till höger. För varje fråga, sätt ett kryss i den ruta som bäst beskriver hur du har känt och betett dig de senaste 6 månaderna. Lämna gärna den ifyllda checklistan till din läkare vid dagens besök så att ni tillsammans kan gå igenom resultatet. A

ldrig

Sälla

n

Ibla

nd

Ofta

Myc

ket

ofta

1. Hur ofta har du svårigheter med att avsluta de sista detaljerna i en uppgift/ett projekt när de mer krävande momenten har avklarats?

2. Hur ofta har du svårigheter med att få ordning på saker och ting när du ska utföra en uppgift som kräver organisation?

3. Hur ofta har du problem att komma ihåg avtalade möten, t ex läkarbesök, eller åtaganden?

4. Hur ofta händer det att du undviker eller skjuter på att sätta igång med en uppgift som kräver mycket tankemöda?

5. Hur ofta händer det att du sitter och plockar med något, eller skruvar på dig och rör händer eller fötter när du är tvungen att sitta en längre stund?

6. Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på högvarv?

Del A7. Hur ofta händer det att du gör slarvfel när du arbetar med en tråkig eller svår

uppgift?

8. Hur ofta händer det att du har svårt att hålla kvar uppmärksamheten när du utför tråkigt eller monotont arbete?

9. Hur ofta händer det att du har svårt att koncentrera dig på vad folk säger, även när de pratar direkt till dig?

10. Hur ofta händer det att du förlägger eller har svårt att hitta saker hemma eller på arbetet?

11. Hur ofta händer det att du distraheras av händelser eller ljud i din omgivning?

12. Hur ofta händer det att du lämnar din plats under möten eller i andra situationer där du förväntas sitta kvar?

13. Hur ofta händer det att du känner dig rastlös eller har svårt att vara stilla?

14. Hur ofta händer det att du har svårt att gå ner i varv och koppla av när du har en stund över?

15. Hur ofta händer det att du kommer på dig med att prata för mycket i sociala sammanhang?

16. Hur ofta händer det att du avslutar meningar åt dem du talar med, innan de själva hinner avsluta dem?

17. Hur ofta händer det att du har svårt att vänta på din tur i situationer då det krävs?

18. Hur ofta händer det att du avbryter/stör andra när de är upptagna?

Del B

strauss

Note

Accepted set by strauss

strauss

Note


strauss

Note

Completed set by strauss

strauss

Note


Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1)- Symtom-checklista Namn och pers-nr: ___________________________ Dagens datum:________________

Besvara frågorna nedan genom att skatta dig själv med hjälp av skalan till höger. För varje fråga, sätt ett kryss i den ruta som bäst beskriver hur du har känt och betett dig de senaste 6 månaderna. Lämna gärna den ifyllda checklistan till din läkare vid dagens besök. FRÅGA Aldrig

(0) Sällan (1)

Ibland (2)

Ofta (3)

Mycket ofta (4)

1 Hur ofta har Du svårigheter med att avsluta de sista detaljerna i en uppgift/ett projekt, när de mer krävande momenten har avklarats?

2 Hur ofta har Du svårigheter med att få ordning på saker och ting när Du ska utföra en uppgift som kräver organisation?

3 Hur ofta har Du problem att komma ihåg avtalade möten t ex läkarbesök, eller åtaganden?

4 Hur ofta händer det att du undviker eller skjuter på att sätta igång med en uppgift som kräver mycket tankemöda?

5 Hur ofta händer det att Du sitter och plockar med något eller skruvar på Dig och rör händer eller fötter när Du är tvungen att sitta en längre stund?

6 Hur ofta känner Du Dig överaktiv och tvungen att hålla igång som om Du gick på högvarv?

7 Hur ofta händer det att Du gör slarvfel när Du arbetar med en tråkig eller svår uppgift?

8 Hur ofta händer det att Du har svårt att hålla kvar uppmärksamheten när Du utför tråkigt eller monotont arbete?

9 Hur ofta händer det att Du har svårt att koncentrera Dig på vad folk säger, även när de pratar direkt till Dig?

10 Hur ofta händer det att Du förlägger eller har svårt att hitta saker hemma eller på arbetet?

11 Hur ofta händer det att Du distraheras av händelser eller ljud i din omgivning?

12 Hur ofta händer det att Du lämnar Din plats under möten eller i andra situationer där Du förväntas sitta kvar?

13 Hur ofta händer det att Du känner Dig rastlös eller har svårt att vara stilla?

14 Hur ofta händer det att Du har svårt att gå ner i varv och koppla av när Du har en stund över?

15 Hur ofta händer det att Du kommer på Dig med att prata för mycket i sociala sammanhang?

16 Hur ofta händer det att du avslutar meningar åt dem du talar med, innan de själva hinner avsluta dem?

17 Hur ofta händer det att Du har svårt att vänta på Din tur i situationer då det krävs?

18 Hur ofta händer det att Du avbryter/stör andra när de är upptagna?

Delsummor: Ouppmärksamhet (1-4 + 7-11): Hyperaktivitet/impulsivitet (5,6 + 12-18): Totalsumma:

WRASS för anhöriga Referens: Wender, P.H. (1995) ”Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in Adults” (Oxford University Press). Original bearbetning och översättning: Sally Sehlin (1998). Ny layout och vissa omformuleringar gjorda av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg, 2005-08-19. Bedömarens namn:…………………………………..Relation till patienten:…………………. Patientens namn:…………………………………Patientens födelsedatum:………………….. Dagens datum:………………………………Testledare:……………………………………… Nedanstående påståenden gäller hur Din närstående i allmänhet varit som vuxen person, det vill säga hur han/hon mestadels brukat vara under större delen av hans/hennes vuxna liv. För varje påstående sätter Du ett X för det alternativ som bäst stämmer med Din uppfattning. Inte alls

eller mycket litet

I viss mån

En hel del

Mycket Helt och hållet

1. Har svårt att koncentrera sig och störs lätt av sådant som händer runt omkring honom/henne.

2. Verkar inte lyssna på andra människor när de pratar.

3. Verkar ha svårt att koncentrera sig på läsning.

4. Är glömsk och tappar ofta bort sina saker, t ex klocka, nycklar eller viktiga papper.

5. Är plockig och ”pillig”.

6. Har svårt att sitta stilla, är rastlös och alltid på gång.

7. Pratar för mycket.

Inte alls eller mycket litet

I viss mån

En hel del


8. Har svårt att slappna av.

9. Har svårt att sitta och titta på en hel långfilm eller har svårt att sitta kvar vid bordet efter en måltid.

10. Verkar regelbundet deppig eller nedstämd stundvis.

11. Har i vissa stunder verkat uppvarvad och haft stunder när allting gått för fort.

12. Tenderar att pendla upp och ner mycket i sitt stämningsläge.

13. Uttrycker missnöje med sig själv och är självkritisk.

14. Är lättretlig och irriterad.

15. Har kort stubin och brusar lätt upp.

16. När han/hon blir arg, så går det oftast fort över.

17. När han/hon blir arg, så avreagerar han/hon sig med ord.

18. När han/hon blir arg, så kan han/hon slå sönder saker.

19. När han/hon blir arg, så kan han/hon bli våldsam mot djur eller människor.


I viss mån

En hel del


20. Har svårt att vara systematisk, när flera saker ska göras i följd.

21. Har svårt att avsluta uppgifter eller projekt som han/hon har påbörjat.

22. Har svårt att planera i förväg.

23. Har svårt att komma i tid.

24. Har svårt att hålla en budget.

25. Glömmer ofta var han/hon lagt viktiga saker.

26. Har svårt att sätta igång med krävande eller ansträngande projekt och skjuter helst upp dem.

27. Har svårt att tåla stress och tappar lätt fattningen när han/hon får för mycket omkring sig.

28. Blir lätt uppvarvad av för mycket intryck och stimulans.

29. Har lätt att förstora upp svårigheter.

30. Är våghalsig och ger sig lätt in i farliga och riskfyllda saker.

31. Fattar ofta snabba beslut utan att ha ha tänkt igenom följderna och speciellt händer detta då han/hon är arg.


I viss mån

En hel del


32. Brukar avbryta folk när de pratar.

33. Får problem för att han/hon brukar prata utan att först tänka sig för.

34. Är otålig, t ex vid bilkörning eller med barn.

35. Brukar handla först och tänka och kanske ångra sig i efterhand, gör t ex impulsköp.

Kommentarer:………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. ………………………………………………………………………………………………….

Översikt av WRASS-skattningar Referens: Wender, P.H. (1995) ”Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in Adults” (Oxford University Press). Original bearbetning och översättning: Sally Sehlin (1998). Ny layout och vissa omformuleringar gjorda av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg, 2005-08-19. Patientens namn:………………………………..Patientens födelsedatum:…………………… Anhörigbedömarens namn:……………………..Relation till patienten:……………………… Datum för bedömningarna:……………………..Testledare:………………………………….. Poängbedömning av svarsalternativen: Inte alls eller mycket litet: 0 poäng I viss mån: 1 poäng En hel del: 2 poäng Mycket: 3 poäng Helt och hållet: 4 poäng Underavdelningar i WRASS

Själv- skattning Poäng

Själv- skattningProcent

Anhörig- skattning Procent

Anhörig- skattning Poäng

A1. Uppmärksamhetssvårigheter (Fråga 1-4)

(av max 16)

(av max 16)

A2. Hyperaktivitet/rastlöshet (Fråga 5-9)

(av max 20)

(av max 20)

B1. Instabilitet i stämningsläge (Fråga 10-13)

(av max 16)

(av max 16)

B2. Temperament och temperaments- utbrott (Fråga 14-19)

(av max 24)

(av max 24)

B3. Organisationssvårigheter (Fråga 20-26)

(av max 28)

(av max 28)

B4. Stresskänslighet (Fråga 27-29)

(av max 12)

(av max 12)

B5. Impulsivitet (Fråga 30-35)

(av max 24)

(av max 24)

SUMMA WRASSPOÄNG (av max 140)

1

Wender Utah Rating Scale (WURS) för anhöriga Bearbetningen för anhöriga gjord av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg, 2005-08-15. Referens: Ward M.F., Wender P.H. & Reimherr F.W. (1993) The Wender Utah Rating Scale: An Aid in the Retrospective Diagnosis of Childhood Attention Deficit Hyper- activity Disorder (American Journal of Psychiatry 150:6; 885-890; 1993). Svensk översättning: Sally Sehlin (1997). Bedömarens namn:…………………………………Relation till patienten:…………………… Patientens namn:……………………………………Patientens födelsedatum:………………... Dagens datum:……………………….. Testledare:…………………………………………… Följande påståenden handlar om hur du minns att Din närstående var i 5-10-årsåldern. Sätt ett X i den ruta som bäst stämmer med hur väl du tycker att påståendet passar in. Inte alls

eller endast mycket litet

I viss mån Ganska mycket

En hel del Helt ochhållet

1. Var rastlös och överaktiv, var alltid på gång.

2. Var rädd för olika saker.

3. Hade svårt att koncentrera sig och blev lätt distraherad.

4. Var ängslig och orolig.

5. Var spänd och hade ingen ro i kroppen.

2

Inte alls eller endast mycket litet



6. Hade svårt med uppmärk- samheten och dagdrömde mycket.

7. Hade kort stubin och brusade lätt upp.

8. Var blyg och känslig.

9. Hade ofta temperaments- utbrott och blev plötsligt och utan förvarning mycket ilsken.

10. Hade svårt att avsluta påbörjade aktiviteter och att fullfölja det han/hon tänkt sig från början.

11. Var envis och viljestark.

12. Verkade sorgsen, ledsen, nedstämd eller olycklig.

13. Var vild och oförsiktig och ofta med i olika hyss.

14. Verkade missnöjd med livet och verkade inte tycka att det var roligt.

15. Var olydig hemma, stretade ofta emot och var oförskämd.

3




16. Verkade ha låg självkänsla.

17. Var retlig och irriterad.

18. Var utåtriktad, social och vänlig mot andra.

19. Hade svårt att hålla ordning och var ”rörig”.

20. Hade snabba och kraftiga humörsvängningar.

21. Var arg.

22. Hade gott om kompisar och var populär.

23. Hade bra ordning på sig själv och sina saker.

24. ”Handlade först och tänkte sedan”, var impuls- styrd.

25. Var i vissa sammanhang omogen för sin ålder.

26. Verkade ofta känna att han/hon hade gjort fel och ångrade sig.

4




27. Hade lätt att tappa kontrollen över sig.

28. Tenderade att agera ologiskt eller vara irrationell.

29. Var inte populär hos de andra barnen och hade svårt att dra jämnt. Vännerna tröttnade fort på honom/henne.

30. Var klumpig och hamnade ofta utanför i idrott, gymnastik osv.

31. Verkade ofta vara rädd att tappa kontrollen.

32. Var vig och blev ofta vald till olika idrotts- lag etc.

33. (endast kvinnor) Hon var en ”pojkflicka”.

34. Rymde hemifrån.

35. Råkade ofta i slagsmål.

36. Retade andra barn.

5




37. Var den som bestämde.

38. Hade svårt att vakna.

39. Var lättledd av andra.

40. Hade svårt att se saker från någon annans synvinkel.

41. Hamnade i ”strul”, t ex bråkade med lärarna och fick gå till rektorn.

42. Hade problem med polisen etc.

43. Hade ofta huvudvärk.

44. Hade ofta ont i magen.

45. Var ofta förstoppad.

46. Hade ofta diarré.

47. Var allergisk mot vissa födoämnen.

48. Var allergisk på annat sätt.

6



En hel del Helt och hållet

49. Kissade i sängen.

50. Var för det mesta duktig i skolan och lärde sig fort.

51. Var för det mesta dålig i skolan och hade svårt att lära sig.

52. Hade svårt att lära sig läsa.

53. Läste långsamt.

54. Kastade om bokstäver.

55. Stavade dåligt.

56. Hade svårt med siffror och/eller matematik.

57. Hade dålig handstil.

58. Var rätt bra på att läsa, men tyckte aldrig det var roligt.

7




59. Fick sämre betyg än han/hon borde ha fått med tanke på hans/ hennes egentliga förmåga.

60. Fick gå om vissa klasser eller fick stödundervisning eller dylikt.

61. Blev avstängd från skolan, helt eller under en period. (Årskurs?)

Kommentarer och synpunkter:………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. …………………………………………………………………………………………………. ………………………………………………………………………………………………….

5 – 1 5

NORDISKT FORMULÄR FÖR UTREDNING AV BARNS UTVECKLING OCH BETEENDE

Detta formulär belyser på ett detaljerat sätt en rad färdigheter och beteenden hos barn. Barn är olika. Det innebär att deras förmågor inom skilda områden liksom hur de handlar och beter sig varierar mycket. Barn fungerar förstås olika i olika åldrar. Ange hur Du uppfattar att Ditt barn fungerar då det jämförs med jämnåriga barn. Tänk på hur barnet fungerat sista tiden, dvs. under senaste 6 månaderna. Markera med ett kryss i vilken grad (Stämmer inte - Stämmer ibland/i viss mån - Stämmer bra) Du anser att påståendet stämmer med hur Du i allmänhet uppfattar Ditt barn. Om Du anser att påståendet inte är relevant p.g.a. barnets ålder skriv ”inte relevant” i marginalen. I formuläret återkommer frågor om hur barnets sätt att fungera skapar problem i vardagen. Ge en samlad värdering som utgår från om belastningar för barnet självt, för familjen, i skolan och på fritiden. På dessa frågor ges fyra valmöjligheter: Nej – Lite – Ganska mycket – Väldigt mycket. För att få en så fullständig bild som möjligt av Ditt barn ber vi Dig att fylla i hela detta formulär. Ge gärna egna kommentarer på utrymmet i slutet av formuläret. Beskriv gärna både vad du tycker är barnets starka sidor som vad du tycker är ditt barns problem. Barnets namn: …….……………………………………………………………………………………………………. Födelsenummer: …………………………… Formuläret ifyllt av: ………………………………………………..…………………………………………………… Datum: ………………………………………

Användandet av detta formulär förutsätter kunskap om barns normala och avvikande utveckling samt grundläggande kunskaper om psykometri. Formuläret avser att belysa föräldrars uppfattning om sitt barns styrkor och svårigheter inom en rad utvecklingsområden. Det skall inte ensamt användas för diagnostiska avgöranden.

Copyright: Björn Kadesjö, Göteborg, Lars-Olof Janols, Uppsala, Marit Korkman, Helsingfors, Katarina Mickelsson, Helsingfors, Gerd Strand, Oslo, Anegen Trillingsgaard, Århus, Christopher Gillberg, Göteborg.

Kopiering för eget bruk är tillåtet

Stämmer

inte Stämmer ibland/i viss mån

Stämmer bra

2

Grovmotorik; hur barnet använder sin kropp i olika aktiviteter: 1. Har svårt för att lära sig nya motoriska färdigheter som att cykla, åka skridskor,

simma. 2. Har svårt att kasta och fånga boll. 3. Har svårt att springa snabbt och smidigt. 4. Har svårt/tycker inte om att delta i lagidrotter som fotboll, innebandy. 5. Är osäker i sin balans; har t ex svårt att stå på ett ben. 6. Snubblar och ramlar ofta. 7. Är klumpig eller osmidig i sina rörelser. Finmotorik; det barnet gör med sina händer: 8. Tycker inte om att rita, har svårt att rita föreställande teckningar. 9. Har svårt för att plocka med, sätta ihop och hantera små föremål. 10. Har svårt för att hälla vatten i ett dricksglas utan att spilla. 11. Spiller ofta mat på kläderna eller bordet, då han/hon äter. 12. Har svårt för att använda kniv och gaffel. 13. Har svårt för att knäppa knappar, knyta skosnören. 14. Har svårt för att använda penna (trycker för hårt, darrar på handen). 15. Har inte utvecklat klar handdominans, dvs är vare sig klart högerhänt eller

vänsterhänt. 16. Skrivande går långsamt och blir mödosamt. 17. Har ett omoget penngrepp, håller i pennan på ett ovanligt sätt. Påverkar motoriska svårigheter ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket

Uppmärksamhet och koncentration; barnets förmåga att vara uppmärksamt och koncentrerat på olika uppgifter och aktiviteter: 18. Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel. 19. Har svårt att hålla kvar uppmärksamheten på uppgifter eller aktiviteter 20. Verkar ofta inte lyssna till vad man säger till honom/henne. 21. Har svårt att följa instruktioner och att fullfölja uppgifter. 22. Har ofta svårt att organisera sitt arbete med uppgifter och aktiviteter. 23. Tröttnar på eller undviker uppgifter som kräver mental ansträngning (tex

skolarbete eller läxor). 24. Tappar ofta bort saker som behövs för olika aktiviteter (tex skolmaterial, leksaker) 25. Blir lätt distraherad eller störd (tex av ovidkommande ljud som att andra pratar,

bilar kör förbi etc). 26. Är ofta ”glömsk” i vardagssammanhang.

Stämmer


Stämmer bra

3

Överaktivitet och impulsivitet; barnets impulsivitet eller tendens att bli alltför aktivt: 27. Är ständigt i rörelse på något sätt (vänder och vrider sig, trummar med fingrarna,

pillar med något etc). 28. Har svårt att sitta stilla på stolen (vänder och vrider sig, går upp och går). 29. Springer ofta omkring, klänger och klättrar mer än vad som är lämpligt för

situationen. 30. Har svårt att leka eller delta i fritidsaktiviteter lugnt och stilla. 31. Är ständigt i ”full fart” eller det blir ofta alltför högt tempo i det han/hon gör. 32. Pratar för jämnan. 33. Kastar ur sig svaret på frågor innan frågan är avslutad. 34. Har ofta svårt att vänta på sin tur (tex i lek, under måltider etc). 35. Avbryter ofta andra eller tränger sig på (tex i andras lek eller samtal). Påverkar svårigheter med uppmärksamhet, koncentration, överaktivitet eller impulsivitet ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Passivitet/inaktivitet; barnets inaktivitet eller tendens till att bli alltför passiv: 36. Har svårt att komma igång med en uppgift/aktivitet. 37. Har svårt att avsluta en uppgift/aktivitet, blir inte färdig som de andra. 38. Är ofta i sin egen värld, dagdrömmer. 39. Verkar långsam, trög eller energilös. Påverkar passivitet eller inaktivitet ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Planera/organisera; barnets förmåga att planera eller organisera vad han/hon ska göra: 40. Har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar, inser inte vad de kan leda till

(tex klättrar på farliga ställen, ger sig ut i trafiken). 41. Har svårt att planera utförandet av en aktivitet (tex att få med sig alla saker som

behövs för en utflykt eller det som skall med till skolan). 42. Har svårt att utföra handlingar i flera led (tex för små barn klä på alla kläder i en

följd utan påminnelse, för större barn göra alla läxor självständigt). Påverkar svårigheter med att planera/organisera ditt barns funktion i vardagen?


Stämmer


Stämmer bra

4

Rumuppfattning; barnets uppfattning om rumsliga förhållanden i sin omgivning:: 43. Har svårt att hitta (också på kända ställen). 44. Blir osäker vid höjdskillnader som vid gång i trappor och tar stöd i ledstång, vägg

etc. 45. Har svårt att bedöma avstånd och storleksförhållanden. 46. Har svårt att veta hur saker skall vändas, (småbarn: vänder t.ex. kläder fel

skolbarn: blandar t.ex. ihop bokstäver som b, d, p eller siffror som 6, 9). 47. Stöter emot andra människor vid möten eller i trånga rum. Tidsuppfattning; barnets förmåga att uppfatta tid: 48. Har en osäker tidsuppfattning, tex dålig uppfattning om hur lång tid 5 min eller 1

timme är. Osäker om hur länge sedan något hände. 49. Har en diffus uppfattning om tid tex vad klockan ungefär är, om det är förmiddag

eller eftermiddag, eller helg, om det är dags för att gå till skolan. 50. Frågar om flera gånger om när något skall hända, tex hur lång tid det är kvar tills

man skall åka på utflykten eller tills han/hon skall gå till skolan. 51. Kan läsa av klockan mekaniskt men förstår ej tidsangivelsens innebörd. Kroppsuppfattning; barnets förmåga att uppfatta sin kropp och olika sinnesintryck: 52. Bryr sig inte om hur kläderna sitter på kroppen, rättar inte till strumpor eller

byxor som glider ner etc. 53. Reagerar förvånansvärt lite på köld, smärta etc. 54. Har osäker kroppsuppfattning (osäker på sin kropps storlek i förhållande till

omvärlden, stöter tex emot eller slår omkull saker utan att mena det). 55. Är överkänslig för beröring (irriteras av hårt sittande kläder, upplever lätt

beröring som hårdhänt etc). 56. Har svårt att imitera andras rörelser, tex i sånglekar. Uppfattning av former och figurer; barnets förmåga att uppfatta former och figurer: 57. Misstolkar ofta bilder; uppfattar annan innebörd än den avsedda. 58. Har svårt att se skillnad på liknande former, figurer, skrivna ord, mönster. 59. Har svårt att rita föreställande figurer tex rita en bil, ett hus etc. 60. Har svårt att lägga pussel. Påverkar svårigheter med rumsuppfattning, tidsuppfattning, kroppsuppftatning eller uppfattning av former och figurer ditt barns funktion i vardagen?


Stämmer


Stämmer bra

5

Minne; barnets förmåga att minnas: 61. Har svårt att minnas personliga fakta som sin födelsedag, var han/hon bor

(gatuadress, i vilken stad) etc. 62. Har svårt att minnas namn på personer i sin omgivning (tex namn på sin

förskollärare/lärare, sina klasskamrater). 63. Har svårt att minnas namn på dagar, månader och årstider. 64. Har svårt att minnas fakta lärs i skolan som historiska fakta, kemiska formler etc. 65. Har svårt att minnas specifika händelser som han/hon nyligen varit med om som

vad som hänt under dagen, vad det ätit i skolan etc. 66. Har svårt att minnas händelser som han/hon varit med om längre tillbaka som vad

som hände under en resa, vad han/hon fick i julklapp etc. 67. Har svårt att minnas var han/hon lagt ifrån sig saker. 68. Har svårt att minnas överenskommelser som när han/hon ska träffa kamrater

eller vad han/hon har i läxa. 69. Har svårt att lära sig ramsor, sånger, multiplikationstabellen utantill etc. 70. Har svårt att komma ihåg långa instruktioner. 71. Har svårt att lära sig nya färdigheter som att spela ett spel, leka en bestämd lek

etc. Påverkar minnessvårigheter ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Språkförståelse; Barnets förmåga att förstå talat språk: 72. Har svårt att förstå förklaringar och instruktioner. 73. Har svårt att följa med vid högläsning. 74. Har svårt att uppfatta vad någon sa (säger ofta: ”Va sa du?”, "Vad menar du?"). 75. Har svårt med abstrakta begrepp som ”i övermorgon”, ”i ordningsföljd”. 76. Hör ofta fel, misstolkar ord. Talspråk; barnets förmåga att prata, uttala ord eller utrycka sig:

77. Är osäker på språkljuden och uttalar ofta ord felaktigt. 78. Har svårt att lära sig namn på färger, människor, bokstäver etc. 79. Har svårt att hitta ord eller gör omskrivningar, säger: ”Den, den, den........!” 80. Kommer ofta ihåg ord fel, ”armstånd” i stället för ”armbåge”, ”pekare” i stället

för ”visare” etc. 81. Har svårt att förklara vad han/hon vill. 82. Har svårt att tala flytande, utan att staka sig. 83. Har svårt att uttryck sig i hela meningar, att använda rätt meningsbyggnad, att böja

ord rätt etc. 84. Har talsvårigheter (läspar, har svårt att uttala vissa ljud som ”r”, pratar ”i

näsan”/nasalt etc).

Stämmer


Stämmer bra

6

85. Har svårt att uttala krångliga ord, tex ”elektriskt”, ”rutschkana”. 86. Har hes röst. 87. Stammar. 88. Talar så fort att det är svårt att uppfatta vad han/hon säger. 89. Talar otydligt. Språklig kommunikation: barnets förmåga att använda sitt språk för att kommunicera med andra: 90. Har svårt att berätta om upplevelser eller förklara sammanhang så att lyssnaren

förstår vad han/hon varit med om (tex att berätta vad han/hon gjort under dagen eller på sommarlovet).

91. Har svårt att hålla den röda tråden då han/hon vill berätta något. 92. Har svårt att föra ett samtal, dvs växla mellan att lyssna till någon annan och att

själv prata. Påverkar svårigheter med språkförståelse, tal eller kommunikation ditt barns funktion i hvardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Inlärning; (om barnet är under 8 år, gå direkt till fråga 122) Frågor om barns inlärning kan vara svåra för föräldrar att besvara utan hjälp från barnets lärare. Försök ändå utifrån vad du vet eller fått veta av barnets lärare. Läsning, räkning, skrivning: 93. Har svårare med läsinlärning än vad man kan vänta sig med tanke på hur barnet

lär sig inom andra områden. 94. Har svårt att förstå vad han/hon läser. 95. Har svårt att läsa lagom fort vid högläsning (läser för långsamt, för snabbt, får

inget flyt i sin läsning). 96. Tycker inte om att läsa (tex undviker att läsa böcker). 97. Gissar mycket då han/hon läser. 98. Har svårt att stava. 99. Har svårt att forma bokstäver, skriva snyggt. 100. Har svårt att formulera sig i skrift.. 101. Har svårt att lära sig basala räknefärdigheter (addera, subtrahera dvs plus,

minus). 102. Har svårt klara benämnda tal dvs räkneuppgifter där han/hon måste läsa en text. 103. Har svårt att använda räkneregler. 104. Har svårt att lära sig använda multiplikationstabellen. 105. Har svårt med huvudräkning.

Stämmer


Stämmer bra

7

Lära sig saker och att använda kunskap i skolan: 106. Har svårt att uppfatta eller förstå instruktioner. 107. Har svårt att förstå eller använda abstrakta begrepp tex begrepp som anger

mängd, storlek, riktning. 108. Har svårt att delta i diskussioner med kamrater. 109. Har svårt att tillägna sig fakta eller kunskap om världen omkring sig. 110. Har särskilt goda kunskaper inom något/några områden. 111. Har god konstnärlig/praktisk förmåga (utöva musik, teckna, måla, slöjda,

konstruera). Problemlösningsförmåga; barnets förmåga att lösa olika typer av problem: 112. Har svårt att planera och organisera sin inlärning, tex i vilken ordning

deluppgifter skall göras, vilken tid som behövs för att klara av uppgifterna. 113. Har svårt att skifta plan eller strategi när så behövs (tex försöka hitta en ny

lösning när han/hon kört fast eller att ändra arbetssätt då uppgiften ändras). 114. Har svårt att tillämpa vuxnas förklaringar eller instruktioner. 115. Har svårt att lösa abstrakta uppgifter (dvs är beroende av konkreta

inlärningsmaterial som går att se eller röra vid). 116. Har svårt att hålla fast vid och göra färdigt en uppgift, lämnar den. ofta halvfärdig. 117. Är omotiverad för skolarbete eller liknande inlärningssituationer. 118. Är långsam/omständlig i sin inlärning. 119. Håller alltför högt tempo, hastar och slarvar iväg. 120. Kan inte ta ansvar för sina uppgifter, behöver mycket övervakning. 121. Är osjälvständig, beroende av ständig bekräftelse, vill veta om han/hon gör rätt. Påverkar inlärnings- eller skolproblem ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Sociala färdigheter; barnets förmåga att att delta i olika sociala sammanhang och att samspela med andra: 122. Uppfattar inte vad andra människors signalerar med ansiktsuttryck, gester,

tonfall eller kroppshållning. 123. Har svårt uppfatta/förstå hur andra människor känner sig. 124. Har svårt att ta hänsyn till andra. 125. Har svårt att uttrycka sina känslor med ord som att säga att han/hon känner sig

så ensam, har tråkigt etc. 126. Talar med entonig eller ”annorlunda” röst. 127. Har svårt att uttrycka sina känslor och reaktioner med minspel, gester eller

kroppshållning. 128. Är påtagligt ”lillgammal”.

Stämmer


Stämmer bra

8

129. Har svårt att uppföra sig på det sätt som kamraterna förväntar sig. 130. Har svårt att veta hur man skall bete sig i olika sociala situationer, som då

familjen besöker vänner, vid läkarbesök, på bio etc. 131. Uppfattas som annorlunda, udda, speciell av jämnåriga. 132. Gör oavsiktligt bort sig så att tex föräldrarna tycker det är pinsamt eller så att

kamraterna skrattar. 133. Verkar ofta sakna sunt förnuft. 134. Har svagt utvecklat sinne för humor. 135. Säger socialt opassande saker. 136. Har svårt att uppfatta/följa regler, föreskrifter och förbud. 137. Hamnar lätt i gräl med jämnåriga. 138. Har svårt att förstå och respektera andras rättigheter som att mindre barn kan

behöva mer hjälp än större, att föräldrarna skall lämnas ifred då de säger att de vill det etc.

139. Har svårt för gruppaktiviteter, lagarbete eller lagspel. Sätter upp egna regler. 140. Har svårt att få vänner. 141. Umgås sällan med jämnåriga barn. 142. Har svårt att delta i grupplekar. 143. Tas inte med i andra barns lekar. 144. Är inte intresserad av fysisk närhet som tex kramar. 145. Har något eller några få intressen, som alltför mycket fyller upp hans/hennes liv

och som även påverkar familjen och kamraterna. 146. Upprepar eller fastnar i till synes meningslösa beteenden eller handlingar. 147. Blir mycket oroad av små förändringar i de dagliga rutinerna. 148. Har klart avvikande förmåga till ögonkontakt. Påverkar sociala svårigheter ditt barns funktion i vardagen?

Nej Lite Ganska mycket Väldigt mycket Psykiska symtom: 149. Har dåligt självförtroende. 150. Verkar olycklig, ledsen, deprimerad. 151. Klagar ofta över känsla av ensamhet. 152. Har försökt att skada sig själv eller talar om att göra det. 153. Har dålig aptit. 154. Uttrycker ofta en känsla av att vara värdelös eller underlägsen andra barn. 155. Klagar ofta över magont, huvudvärk, andningssvårigheter eller andra kroppsliga

symtom. 156. Verkar spänd och orolig eller klagar över nervositet.

Stämmer


Stämmer bra

9

157. Blir mycket orolig eller ledsen då han/hon ska gå hemifrån t ex till skolan. 158. Sover sämre än de flesta jämnåriga. 159. Har ofta mardrömmar. 160. Går ofta i sömnen eller får nattliga anfall av förtvivlan, då han/hon inte går att

”nå” och inte kan tröstas. 161. Förlorar ofta humöret. 162. Bråkar ofta med vuxna. 163. Vägrar ofta följa vuxnas uppmaningar. 164. Retar ofta andra genom att medvetet göra saker som upplevs provocerande. 165. Skyller ofta på andra vid egna misstag. 166. Blir lätt förnärmad eller störd av andra. 167. Råkar ofta i slagsmål. 168. Är grym mot djur. 169. Ljuger och luras. 170. Tar saker i hemmet. 171. Förstör ofta familjemedlemmars eller andra barns saker. 172. Har återkommande perioder på några dygn med ovanligt hög aktivitetsnivå och

stor idérikedom. 173. Är i återkommande perioder påtagligt lättirriterad. Tvångshandlingar och tvångstankar; handlingar eller tankar som barnet inte verkar kunna styra: 174. Upprepar på ett tvångsmässigt sätt handlingar eller har vanor som är mycket

svåra att ändra på. 175. Har tvångstankar/fixa idéer. 176. Har ofrivilliga rörelser, ryckningar eller grimaser i ansikte. 177. Upprepar meningslösa rörelser som att skaka på huvudet, slänga med kroppen,

trumma med fingrarna. 178. Ger ifrån sig omotiverade ljud som harklingar, hostningar sväljningsljud,

hundliknande skall, plötsliga skrik etc. 179. ”Låter” mycket, tex visslar, nynnar, mumlar. 180. Upprepar ord eller orddelar på ett meningslöst sätt. 181. Använder ”fula” ord eller svordomar på ett överdrivet sätt. Påverkar psykiska problem, tvångshandlingar eller tvångstankar ditt barns funktion i vardagen?


Stämmer


Stämmer bra

10

Beskriv de problem hos ditt barn som du oroar dig mest för:

Beskriv ditt barns starka sidor:

Tack för hjälpen!

Screening för autistiska personlighetsdrag

All information kommer att behandlas strikt konfidentiellt

Födelseår 19

man kvinna(ringa in rätt alternativ)

Dagens datum / 20

Följande frågor besvaras med ett av fyra alternativRinga in det alternativ du väljer

1 Jag gör hellre saker med andra än ensam. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska

litestämmer inte alls

2 Jag tycker om att göra saker på samma sätt om och om igen. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


3 När jag försöker föreställa mig något, skapar jag lätt en bild av det inne i huvudet. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


4 Jag blir ofta så engagerad i något att jag glömmer bort allt annat. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


5 Jag lägger ofta märke till små ljud som andra inte noterar. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


6 Jag lägger ofta märke till bilars registreringsnummer eller liknande information. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


7 Andra säger ofta att jag sagt något oartigt, även när jag själv inte uppfattat det så. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


8 När jag läser en berättelse har jag lätt att föreställa mig hur de olika personerna ser ut. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


9 Jag är fascinerad av datum. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


10 När jag umgås i en grupp, kan jag lätt följa med i vad olika personer säger. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


11 Jag har lätt för sociala situationer. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


12 Jag brukar uppfatta detaljer som andra inte märker. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


13 Jag skulle hellre gå till biblioteket än till en fest. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


14 Jag har lätt för att hitta på historier. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


15 Jag dras mer till människor än till saker. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


16 Jag har starka intressen, och blir irriterad om jag inte får ägna mig åt dem. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


17 Jag tycker om socialt småprat. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


18 Det är inte alltid lätt för andra att få ett ord med i laget när jag pratar. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


19 Jag är fascinerad av siffror. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


20 När jag läser en berättelse har jag svårt att förstå de olika personernas avsikter. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


21 Jag är tycker inte så mycket om att läsa påhittade berättelser. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


22 Jag har svårt att få nya vänner. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


23 Jag upptäcker hela tiden mönster i saker. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


24 Jag skulle hellre gå på teatern än på ett museum. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


25 Jag störs inte av att mina dagliga rutiner ändras. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


26 Jag upptäcker ofta att jag inte vet hur jag skall hålla igång ett samtal. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


27 Jag har lätt för att ”läsa mellan raderna” när någon talar till mig. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


28 Jag koncentrerar mig oftast på hela bilden än på de små detaljerna. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


29 Jag är inte särskilt bra på att komma ihåg telefonnummer. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


30 Jag brukar inte lägga märke till små förändringar i en situation eller i någons utseende. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


31 Jag märker lätt när någon som lyssnar på mig blir uttråkad. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


32 Jag har lätt för att göra mer än en sak i taget. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


33 När jag talar i telefon är jag osäker på när det är min tur att prata. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


34 Jag tycker om att göra saker spontant. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


35 Jag är ofta den som förstår poängen med ett skämt sist. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


36 Jag har lätt för att räkna ut vad någon tänker eller känner bara genom att titta på deras ansikte. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


37 Om jag blir avbruten, kan jag snabbt ta upp det jag höll på med igen. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


38 Jag är bra på socialt småprat. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


39 Folk säger ofta till mig att jag tjatar om samma sak om och om igen. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


40 När jag var liten tyckte jag om att leka låtsas-lekar tillsammans med andra barn. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


41Jag tycker om att samla information om vissa typer av saker (t ex bilmärken, fågelarter, tågmodeller, växtarter osv).

stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


42 Jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara att vara någon annan. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


43 Jag vill helst planera en aktivitet som jag skall delta i noggrant. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


44 Jag tycker om socialt umgänge. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


45 Jag har svårt att förstå folks avsikter. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


46 Nya situationer gör mig osäker. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


47 Jag tycker om att träffa nya människor. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


48 Jag är finkänslig. stämmer helt

stämmer ganska bra

stämmer ganska


49 Jag är inte särskilt bra på att komma ihåg folks födelsedagar. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


50 Jag tycker att det är lätt att leka låtsas-lekar tillsammans med barn. stämmer

heltstämmer

ganska bra

stämmer ganska


Efter The Autistic-Spectrum Quoitent (AQ) Översättning Henrik Söderström

RAADS-14 Screen är en förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R).

Referens: Eriksson JM, Andersen MJ, Bejerot S. RAADS-14 Screen: validity of a screening tool for Autism Spectrum Disorder in an adult psychiatric population. Molecular Autism 2013; 4:49.

RAADS-14 Screen

Namn: Födelsedatum:

Datum: Ansvarig:

Välj ett av följande svarsalternativ: Detta stämmer eller beskriver mig som jag är nu och som ung. Detta stämmer på mig, men bara på hur jag är nuförtiden (avser tillägnade förmågor). Detta stämde bara på mig när jag var ung (före 16 års ålder). Detta har aldrig stämt på mig och beskrev aldrig mig.

Besvara frågorna utifrån vad som sant för dig. Sätt kryss i endast en ruta per fråga!

Några livserfarenheter och personlighetsdrag som kan gälla för dig

Stämmer nu och när jag var ung

Stämmer bara nu

Stämmer bara på hur jag var före 16 års ålder

Aldrig stämt

1. När jag talar med andra har jag svårt för att förstå hur de känner sig.

2. Vissa vardagliga material (som inte stör andra) upplever jag som väldigt obehagliga när de berör huden.

3. Jag har väldigt svårt för att klara grupparbeten och att fungera i grupp.

4. Det är svårt att föreställa sig vad andra förväntar sig av mig.

5. Jag vet ofta inte hur jag ska bete mig i sociala situationer.

6.* Jag är bra på att småprata och kallprata med folk.

7. När jag känner mig överväldigad av intryck behöver jag få vara för mig själv och stänga dem ute.

8. Hur man skaffar sig vänner och hur man umgås socialt är obegripligt för mig.

9. I samtal med någon har jag svårt att veta när det är min tur att tala eller lyssna.

10. Ibland måste jag hålla för öronen för att utestänga obehagliga ljud (t ex. dammsugare eller för mycket prat eller för högljudda samtal).

11. Det kan vara väldigt svårt att avläsa en persons ansiktsuttryck, gester eller kroppsspråk samtidigt som personen talar.

12. Jag fokuserar mer på detaljerna än på helheten.

13. Jag uppfattar saker för bokstavligt vilket gör att jag ofta missförstår vad andra menar.

14. Jag blir extremt upprörd när det sätt som jag föredrar att göra saker och ting på, plötsligt ändras.

RAADS-14 Screen är en förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R).

Referens: Eriksson JM, Andersen MJ, Bejerot S. RAADS-14 Screen: validity of a screening tool for Autism Spectrum Disorder in an adult psychiatric population. Molecular Autism 2013; 4:49.

RAADS-14 Screen

En förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R)

Rättning:

Alla items (utom fråga 6 som är reverserad och därför märkt *) skattas mellan 3 och 0.

Den sammanlagda poängen kan variera mellan 0 och 42.

RAADS-14 Screen innehåller tre subskalor:

Mentaliseringssvårigheter: fråga 1,4,9,11,12,13,14 (förklarar 32.5% av variansen)

Social ångest: fråga 3,5,6,8 (förklarar 8.5% av variansen)

Sensorisk reaktivitet: fråga 2,7,10 (förklarar 6.4% av variansen)

Medianpoäng i olika populationer:

32 poäng hos 135 vuxna med normal begåvning och diagnostiserade med autismspektrumstörning.

15 poäng hos 344 vuxna med normal begåvning och diagnostiserade med ADHD.

11 poäng i en sammanslagen grupp bestående av 164 vuxna med andra psykiatriska diagnoser: psykossjukdom (n=30), affektiv sjukdom (n=59), ångestsyndrom eller OCD

(n=67) och borderline personlighetsstörning (n=39).

Eftersom vissa uppgivit flera olika diagnoser överstiger summan av diagnoser antalet

deltagare.

3 poäng bland 590 vuxna icke-psykiatriska kontroller.

En cut-off på14 poäng eller över, resulterade i 97% sensitivitet och en specificitet på:

46% för ADHD-gruppen.

64% för den sammanslagna gruppen med psykiatriska patienter som inte hade en känd autismspektrumstörning eller ADHD.

95% för gruppen av vuxna icke-psykiatriska kontroller.

Beräkning av den diskriminerande förmågan hos de första fem frågorna i RAADS-14 Screen gav

följande resultat:

En cut-off på 4 poäng eller fler (av maximalt15 poäng) gav 93% sensitivitet och en specificitet på 45% i ADHD-gruppen, 49% hos gruppen med andra psykiatriska diagnoser än

autismspektrumstörning eller ADHD, och 90% bland icke-psykiatriska kontroller.

Formulär A (ASSQ)

Namn: Pers nr:

Datum: Bedömare:

Instruktioner: Han/hon skiljde sig i 8–12-årsåldern från andra barn i hans/hennes ålder på följande sätt.

Du har följande alternativ: 0 = Stämmer inte1 = Stämmer i viss mån2 = Stämmer definitivt

1. Gav ett lillgammalt intryck. 0 1 2

2. Betraktades som en “professor” av de andra barnen. 0 1 2

3. Levde något i sin egen värld med begränsade, egenartade intressen. 0 1 2

4. Hade mycket lätt för att lära sig stora mängder fakta utantill men 0 1 2hade svårare för att redogöra för mening och sammanhang.

5. Tolkade dubbeltydiga och metaforiska uttryck bokstavligt 0 1 2(missuppfattade t ex uttryck som “hoppa över kaffet”.

6. Talade på ett formellt, omständigt, gammaldags eller “robotliknande” sätt. 0 1 2

7. Hittade på egna ord och uttryck. 0 1 2

8. Hade annorlunda röst eller tal. 0 1 2

9. Uttryckte ofrivilligt ljud, harklingar, grymtningar, smackningar, läten eller skrik. 0 1 2

10. Var förvånansvärt bra på vissa saker och förvånansvärt dålig på andra. 0 1 2

11. Talade och uttryckte sig obehindrat men kunde inte anpassa sig till 0 1 2situationen eller till olika lyssnares behov.

12. Saknade empati (inlevelseförmåga). 0 1 2

13. Gjorde naiva och pinsamma påpekanden. 0 1 2

14. Hade avvikande blickkontakt. 0 1 2

15. Ville umgås med klasskamrater men visste inte hur man gjorde. 0 1 2

16. Kunde vara tillsammans med de andra barnen men bara på sina egna villkor. 0 1 2

17. Hade ingen “bästis”. 0 1 2

18. Saknade sunt förnuft. 0 1 2

19. Var dålig i lagspel. 0 1 2

20. Hade klumpiga, dåligt samordnade, otympliga, aviga rörelser eller gester. 0 1 2

21. Hade ofrivilliga ansikts- eller kroppsrörelser. 0 1 2

22. Hade svårigheter att fullfölja enkla vardagssysslor pga tvångsmässig 0 1 2upprepning av vissa handlingar.

23. Hade speciella rutiner som inte gick att ändra på. 0 1 2

24. Fäste sig vid föremål på ett egenartat sätt. 0 1 2

25. Mobbades av de andra barnen. 0 1 2

26. Hade påtagligt ovanliga ansiktsuttryck. 0 1 2

27. Hade påtagligt ovanliga kroppsställningar. 0 1 2

Tillägg enligt Kopp/Gillberg, januari 1999

28. Härmade dig, vad du gjorde och/eller sade (kan vara på ett diskret sätt). 0 1 2

29. Hade perioder av matproblem (åt inte middagsmat, åt vegetariskt, 0 1 2gjorde sin egen mat, eller hade perioder då han/hon inte åt alls).

30. Saknade tidsuppfattning (kunde inte planera tid, kunde inte klockan, 0 1 2brydde sig inte om tiden).

31. Visade “alltför” stor medkänsla (tyckte synd om alla som hade det svårt, 0 1 2handikappade, djur i fångenskap, personer med färgad hud). Mycket storkänsla för all form av förtryck.

32. Var extremt intresserad av t ex pop-/rockband, katastrofer med många 0 1 2människor inblandade eller kunde alla “såpoperor”.

33. Undvek kravsituationer (genom att t ex få ont i kroppen). 0 1 2

34. Var mycket principfast. 0 1 2

35. Hade svårt att välja eller undvek att välja. 0 1 2

36. Klarade inte av sin hygien. 0 1 2

37. Brydde sig inte om hur han/hon såg ut vare sig i klädsel eller utseende 0 1 2eller tvärtom, var mycket fixerad vid sitt utseende och/eller sin klädsel.

38. Var distanslös. 0 1 2

39. Gick för tätt inpå andra människor rent fysiskt. 0 1 2

40. Var tillsammans med yngre barn, eller hängde bara med jämnåriga 0 1 2som en “släpvagn”.

41. Utsatte sig för farliga saker. 0 1 2

42. Var nästan överdrivet fantasifull. 0 1 2

43. Pratade utan känsla för mening och innehåll (inlärt, “coctailprat”, 0 1 2upprepade frågor).

44. Skrev mycket, ibland även långa historier (vilket kunde stå i motsättning 0 1 2till hur han/hon talade).

45. Spelade och levde sig in i olika roller (från TV, video eller djur). 0 1 2

1

ADL Taxonomin

originalversion (3) Definition av aktiviteter och delaktiviteter 2010-10-24 Äta och dricka Äter, dvs för maten till munnen och äter Gör själv � Gör ej �

Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition �

Dricker, dvs för drycken till munnen och dricker

Gör själv � Gör ej �

Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Förser sig med och sönderdelar maten, dvs. förser sig med mat och dryck samt sönderdelar maten med bestick



Förflyttning Förflyttar sig i sängen. Dvs. ändrar läge t ex vänder sig, sätter sig upp.



Förflyttar sig från säng till stol eller mellan stolar.


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Förflyttar sig mellan rum på samma våningsplan.


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Förflyttar sig mellan våningsplan via hiss eller trappa.



Förflyttar sig in och ut ur huset


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Förflyttar sig i yttre närmiljön.



Toalettbesök Utför blås- och tarmtömning viljemässigt/kontrollerat



2

Förflyttar sig på och av toalettstolen samt torkar sig i samband med toalettbesök



Ordnar klädsel och ev. sanitets- eller inkontinenshjälpmedel samt tvättar händerna


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Förflyttar sig i tid till toalettrummet



På- och avklädning Klär av sig



Klär på sig på överkroppen


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Klär på sig på underkroppen


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Klär på sig strumpor/strumpbyxor och skor


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Tar fram kläder efter behov



Personlig hygien Tvättar ansikte och händer


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Badar/duschar


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Tvättar håret



3

Övrig kroppsvård Sköta om och vårda sitt yttre


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Kammar sig


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Borstar tänderna


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Rakar sig/lägger make up


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Utför manikyr


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Utför pedikyr



Kommunikation Meddelar sig/påkallar uppmärksamhet


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Samtalar


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Telefonerar



Läser


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Skriver för hand eller på dator



4

Resor Åker bil



Åker buss/spårvagn/tunnelbana


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Åker tåg, båt/flyg


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Cyklar/kör moped


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Kör bil/mc



Matlagning Gör i ordning ett kallt mål mat



Värmer dryck eller färdiglagad mat


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Tillagar ett varmt mål mat



Inköp av dagligvaror Planera inköp (t ex skriver inköpslista)


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Utför småinköp i närbutik


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Utför veckoinköp/storköp



5

Städning Utför daglig småstädning


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Utför veckostädning



Tvätt Tvättar småtvätt för hand



Tvättar småtvätt i maskin


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Tvättar tyngre tvätt i maskin ( t.ex. lakanstvätt)



Räkna och beräkna tid Avläser klockan


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Beräknar tidsåtgång för aktivitet


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Passar tid, kommer i tid



6

Ekonomisk självförsörjning Hanterar fickpengar


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Tar ut pengar


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Betalar räkningar


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Gör upp budget


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Sparar pengar



Fattar beslut Väljer mellan två alternativ


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Väljer mellan många alternativ


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Väljer och genomför enstaka uppgift


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Väljer och genomför flera uppgifter



7

Rekreation och fritid Deltar i lek eller spelar spel


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Deltar i sportaktivitet


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Deltar i konst eller kultur


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Deltar i hantverksaktivitet



Deltar i hobbies


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Deltar i umgänge



Relationer och interaktioner Upprätthåller kontakt med en vän


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Upprätthåller kontakt med flera vänner


Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik � Hjälpmedel- motorik � Fysiskt stöd – Kognition � Hjälpmedel- Kognition � Upprätthåller kontakt via dator med vänner



• Socialstyrelsen • Läkemedelsverket • Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket • Statens beredning för medicinsk utvärdering • Folkhälsomyndigheten

Utredning och diagnostik av adhd hos vuxnaDenna broschyr vänder sig till dem inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att utreda och diagnostisera vuxna med frågeställning adhd. En mer uttömmande beskrivning fi nns i Socialstyrelsens Stöd till barn, ungdomar och vuxna – ett kunskapsstöd.

Syft et är att översiktligt beskriva utredningen av adhd. Beskrivningen klargör vissa grundkrav på en utredning så att utredningarna blir mer enhetliga och håller samma kvalitet. Broschyren innehåller information om • diagnosen och kriterierna för adhd• vem som gör en utredning• syft e och frågeställningar• utredningsgången• återföring.

Broschyren ersätter inte beskrivning av tillvägagångssätt vid utredning av adhd som fi nns i vårdprogram och riktlinjer som används lokalt.

Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna

2

Sammanfattning En diagnostisk utredning för adhd är aktuell om en vuxen person har stora koncentrationssvårigheter och andra symtom som kan förknippas med adhd och som skapar allvarliga problem i vardagen.

Utredningen syft ar till att öka förståelsen för personens svårigheter samt att ge underlag för adekvat bemötande och planering av stödinsatser.

Vid utredningen samlar man in och värderar information från olika källor för att däreft er ta ställning till om svårigheterna bäst kan förklaras med diagnosen adhd eller om de har andra orsaker. Utredningen ska också belysa hur personen fungerar i olika vardagssituationer, personens kognitiva och intellektuella förut-sättningar, om det fi nns andra svårigheter eller tillstånd som behöver uppmärk-sammas samt vilka risk- och skyddsfaktorer som fi nns i närmiljön.

Utredningen kan få olika utformning och omfattning beroende på hur komplex problembilden är. Följande moment bör dock alltid ingå:

• sjukdomshistoria genom intervju med personen som utreds• intervju med föräldrar och andra anhöriga• kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter (vid behov)• psykologisk utredning• medicinsk undersökning• samlad bedömning• skrift ligt utlåtande• återföring av utredningen till personen själv, anhöriga och vid behov

andra verksamheter som ansvarar för stöd.


3

Diagnosen adhdAdhd (attention defi cit hyperactivity disorder) är en diagnostisk term för att benämna stora och varaktiga svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll och aktivitetsreglering hos barn, ungdomar eller vuxna. Diagnosen adhd används för att beskriva typiska symtom och dess yttringar och hur dessa påverkar hur personen fungerar i vardagen.

DiagnoskriteriernaDiagnoskriterierna fi nns i handboken DSM (Diagnostic Manual of Mental Disorders), som används internationellt för att diagnostisera psykiatriska sjukdomstillstånd. DSM revideras regelbundet och nedanstående beskrivning bygger på kriterierna i DSM-5 som publicerades 2014.

Många barn och vuxna kan ha uppmärksamhetssvårigheter, vara impulsiva och överaktiva utan att detta är av den art och grad att diagnosen adhd är aktuell. Diagnoskriterierna syft ar till att skilja ut dem som har tillräckligt stora svårigheter att de allvarligt inverkar på deras funktion i vardagen och social anpassning.

SymtomenFör att diagnosen adhd ska vara uppfylld hos en person över 17 år krävs enligt DSM-5 att minst ett av följande krav är uppfyllda:

1. minst fem av de nio symtom på bristande uppmärksamhet som fi nns beskrivna i DSM-5

2. minst fem av de nio typiska symtom på hyperaktivitet och impulsivitet som fi nns beskrivna i DSM-5.

För att diagnoskriterierna ska vara uppfyllda ska symtomen ha funnits sedan sex månader tillbaka.

Det krävs också att symtomen har funnits före 12 års ålder och att de kan ses i minst två miljöer, exempelvis både hemma och på arbetet. Dessutom måste det fi nnas tydliga belägg för att symtomen påverkar eller försämrar kvaliteten i personens sociala fungerande eller studieresultat och arbetsprestationer.

Specifi ceringar av diagnosen

Former av adhd

Diagnosen specifi ceras utifrån vilka huvudtyper av symtom som är mest fram-trädande. Beskrivningarna av hur tillståndet tar sig uttryck kan vara följande:

• adhd, kombinerad form: personen har minst fem av nio symtom på både uppmärksamhetssvårigheter och hyperaktivitet-impulsivitet

• adhd, huvudsakligen ouppmärksam form: personen har minst fem av nio symtom på uppmärksamhetssvårigheter men inte lika många eller inga symtom på hyperaktivitet

• adhd, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form: personen har minst fem av nio symtom på hyperaktivitet-impulsivitet men inte lika många eller inga symtom på uppmärksamhetssvårigheter.


4

Partiell remission

Termen partiell remission använder man om patienten uppfyllt diagnoskriterierna tidigare men inte längre gör det, trots att symtomen fortfarande medför en funktionsnedsättning socialt och när det gäller inlärning.

Svårighetsgrad

Tillståndets svårighetsgrad ska också specifi ceras. Svårighetsgraden beror på hur omfattande symtomen är och hur stora funktionsnedsättningar de orsakar. Adhd kan anges som• lindrig: få eller inga symtom utöver vad som krävs för att diagnoskriterierna

ska vara uppfyllda och symtomen leder bara till begränsad (mindre) funktions-nedsättning

• måttlig: symtom och funktionsnedsättning mittemellan lindrig och svår• svår: många symtom utöver vad som krävs för diagnos eller många symtom

som är särskilt svåra eller att symtomen leder till avsevärd funktionsnedsättning.

Den diagnostiska utredningenDiagnostiseringen av adhd sker genom en utredning där man samlar och värderar information från olika källor. Däreft er tar man ställning till om svårigheterna bäst kan förklaras med diagnosen adhd eller om de har andra orsaker.

Man gör en utredning om personen har stora svårigheter som skapar allvarliga problem när det exempelvis gäller familjeliv, att sköta arbete, ekonomi och andra vardagsförpliktelser.

Koncentrationssvårigheterna tar sig oft a uttryck i svårigheter med organisation och planering. Hyperaktiviteten har oft a avtagit eller är mindre påtaglig. Rastlöshet eller otålighet kan vara det sätt som hyperaktiviteten manifesterar sig hos vuxna. Det är också vanligt att problembilden blivit mer komplex hos vuxna med tillkommande psykiatriska eller sociala problem.

Vilka verksamheter kan göra diagnostiska utredningar?För att genomföra en utredning vid misstanke om adhd behövs läkare med vuxenpsykiatrisk kompetens och psykolog med adekvat kompetens. Oft a behövs kompletterande bedömningar av personal med andra kompetenser såsom specialpedagog, logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.

Utredningens syfte och frågeställningarUtredningen syft ar till att förklara och rätt benämna de svårigheter som den vuxne uppvisar i sin vardag. Diagnosen underlättar förståelsen hos personen själv, hos anhöriga och övriga i omgivningen som personen fi nner angelägna att informera. En sådan förståelse kan i sin tur bidra till att göra krav och förväntningar mer realistiska och bilda utgångspunkt för planering av stöd- och behandlingsinsatser.

Beror svårigheterna på adhd eller något annat tillstånd eller annan sjukdom?

Problembilden är oft a komplex hos de vuxna som kommer för utredning. Det gäller därför för utredaren att kunna ta fram underlag för diff erentialdiagnostiska överväganden, det vill säga om det fi nns någon annan diagnos eller tillstånd som bättre förklarar symtomen.


5

Liknande symtom som dem vid adhd kan också vara karakteristiska för andra utvecklingsneurologiska tillstånd såsom lindrig utvecklingsstörning, autism-spektrumtillstånd eller psykiatriska tillstånd såsom depression. Symtomen kan också ha medicinska orsaker eller avspegla psykosocial problematik. För att skilja ut adhd från andra tillstånd krävs gedigen medicinsk, psykiatrisk och psykologisk kompetens hos dem som utreder.

Hur fungerar personen i olika vardagssituationer?

Utredningen ska innehålla en bedömning av personens funktionsförmåga i vardagen: i familj, i arbete eller studier och på fritiden.

Hur är personens kognitiva förutsättningar?

Man bör också bedöma personens kognitiva och intellektuella förutsättningar eft ersom de har stor betydelse för prognosen.

Finns andra betydelsefulla svårigheter?

Adhd förekommer oft a i kombination med andra svårigheter eller tillstånd som man behöver uppmärksamma och eventuellt behandla. Personer med adhd kan även ha ångestsyndrom, depression, bipolär sjukdom, personlighets-störningar, Tourettes syndrom, autismspektrumsyndrom och missbruk- eller beroendeproblem.

Man bör kartlägga förekomst av samsjuklighet eft ersom den gör problembilden mer komplex och är viktig för utformning av stödinsatser. Därför behöver utredaren ha god allmänpsykiatrisk kunskap.

Vilka risk- och skyddsfaktorer fi nns?

Adhd kan få mycket olika konsekvenser för en persons livssituation beroende på om omgivningen är stödjande och stabil eller inte. Egenskaper hos personen själv, i synnerhet begåvning, kan också ha stor betydelse för att kompensera svårigheterna eller omvänt.

Det är viktigt att få en bild av skyddsfaktorer och riskfaktorer i den vuxnes livs-situation för att bedöma prognosen och planera stöd- och behandlingsinsatser.

UtredningsgångFör att kunna besvara ovanstående frågor behöver utredaren samla in och värdera information med hjälp av olika metoder och från fl era källor. Problembilden och problemens komplexitet varierar mycket, därför kan utredning-en få olika utformning och omfattning. Följande moment bör dock alltid ingå: • sjukdomshistoria genom intervju med patienten• intervju med föräldrar och andra anhöriga• kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter• psykologisk utredning• medicinsk undersökning• samlad bedömning• skrift ligt utlåtande• återföring av utredningsresultatet.


6

Sjukdomshistoria genom intervju

Utredaren kartlägger personens sjukdomshistoria (anamnes) genom en intervju med den som utreds.. Anamnes är en central del av utredningen och kan inte ersättas av andra undersökningsmoment.

Vid intervjun görs en kartläggning av personens sätt att fungera nu och under uppväxten. Intervjun inriktas på såväl aktuella som tidigare symtom, personens funktionsförmåga i vardagen, den sociala situationen, risk- och skyddsfaktorer, kroppslig hälsa och tidigare eller aktuella symtom på psykisk sjukdom.

Man bör stäva eft er ett brett och förutsättningslöst synsätt i intervjun. Det innebär fokus på symtom som kan tyda på annat än adhd och som kan ge underlag till diff erentialdiagnostiska överväganden och upptäckt av samsjuklighet.

För att kunna etablera en förtroendefull relation till personen som utreds behöver utredaren ha kompetens att ställa frågor som upplevs som relevanta. Områden som aktuella och tidigare symtom och funktionsförmåga, medicinska förhållanden och sociala förhållanden tas upp i den ordning som ter sig mest naturligt iintervjusituationen.

Aktuella och tidigare symtom och funktionsförmåga

Denna del av anamnesen ska ge en bild av hur personen själv beskriver sina aktuella problem och hur det varit under uppväxten. Fokus bör ligga på såväl symtom som funktionsförmåga i vardagen.

För att ta reda på om personen har de symtom som defi nierar en diagnos måste intervjun innehålla en genomgång av DSM-kriterierna för adhd. Det kräver kunskap hos utredaren om hur symtomen tar sig uttryck hos såväl barn som vuxna. En viktig del av anamesen är att kartlägga hur den som utreds fungerar exempelvis i sin vardag med arbete, studier, familjeliv och relationer samt på vilket sätt han eller hon är påverkad av sina symtom. Intervjuer med anhöriga kan komplettera bilden.

Genom att man som utredare är observant på personens beteende i intervju-situationen kan också mycket betydelsefull information inhämtas. Information som kan användas som underlag för diagnostiska och diff erentialdiagnostiska ställningst aganden, och även för förekomst av samsjuklighet.

Medicinska förhållanden

I den medicinskt inriktade delen av anamnesen samlas information om• ärft lighet (förekomst av liknande eller andra psykiatriska problem

hos nära släktingar)• tidigare och nuvarande kroppsliga sjukdomar eller psykiatriska symtom• tidigare och aktuella vårdkontakter• tidigare utredningar• syn- och hörselundersökningar• sömnmönster• eventuell läkemedelsbehandling.

Sociala förhållanden

Denna del av intervjun gäller sociala förhållanden och omfattar familjeför-hållanden, övrigt socialt nätverk, eventuella barn, intressen och fritidssyssel-sättningar. Arbete eller studier bör också kartläggas som en del av intervjun.


7

Intervju med föräldrar och andra anhöriga

I vissa fall kan personens egen beskrivning vara tillräckligt detaljerad för att förstå att symtomen funnits under hela uppväxten. Men för att få en säkrare bild av om symtom som kan tyda på adhd funnits under uppväxten är det oft a önskvärt att intervjua någon anhörig, helst föräldrar eller någon annan som känt personen från tidig ålder.

En genomgång av journaler från personens tidigare kontakter med hälso- och sjukvården under uppväxten, exempelvis barnhälsovård, skolhälsovård, barnmedicin och BUP kan också ge värdefull information.

När det gäller att bedöma symtom och funktionsförmåga kan intervju med föräldrar eller andra anhöriga ge värdefull kompletterande information, bland annat eft ersom personen själv kanske inte upplever sina symtom och sina svårigheter på samma sätt som omgivningen.

Kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter

För att ytterligare kartlägga och bedöma hur personen fungerar i sina vardags-aktiviteter kan det ibland vara värdefullt att observera och intervjua personen i hans eller hennes hem eller i andra vardagsmiljöer.

Psykologisk utredning

En persons intellektuella förutsättningar har stor betydelse för hur han eller hon kan lyckas hantera eller kompensera sina svårigheter i vardagen. Oft a behövs en psykologisk bedömning för att bedöma personens allmänintellektuella förutsätt-ningar. Det gäller speciellt personer som haft stora inlärningssvårigheter under sin skolgång eller senare i sitt yrkesliv. Personer med adhd har oft a en ojämn kognitiv profi l med starkare och svagare sidor och specifi ka svårigheter inom avgränsade områden. Utöver bedömningen av den allmänintellektuella nivån kan man därför behöva undersöka specifi ka neuropsykologiska funktioner, som exekutiva funktioner, arbetsminne och uppmärksamhetsförmåga.

Medicinsk undersökning

Syft et med en medicinsk utredning är att ta reda på om något sjukdomstillstånd kan ligga bakom symtomen, som exempelvis hjärntumör, anfallssjukdom eller annan sjukdom i centrala nervsystemet, sjukdom i sköldkörteln eller missbruk. Symtomen kan i vissa fall också vara del i en större problembild i form av ett syndrom till följd av en kromosomrubbning. Man bör också kunna utesluta att symtomen kan förklaras av en hjärnskada som kan påverka de kognitiva funktionerna.Förutom den medicinska information som man kan få i samband med anamnesen kan det därför vara befogat att göra en medicinsk/neurologisk undersökning. Vid kroppsundersökningen bör man ge akt på tecken på somatisk sjukdom som kan ge beteendesymtom eller påverkan på kognitiva funktioner och även förekomst av små fysiska avvikelser som kan ge misstanke om kromosomavvikelse. Beroende på vad som framkommit kan även andra undersökningsmoment bli aktuella såsom EEG, en genetisk utredning, undersökning av centrala nervsystemet, blod- och urintester.


8

Samlad bedömning

Den diagnostiska processen avslutas med att utredarna väger samman och värderar den samlade informationen. Utifrån den gör man ett tydligt och underbyggt diagnostiskt ställningstagande. De övriga frågeställningar som nämnts inledningsvis besvaras också så långt möjligt.

Skriftligt utlåtande

Slutsatserna av utredningen dokumenteras i ett skrift ligt utlåtande. Av utlåtandet behöver följande framgå: • den diagnostiska bedömningen och underlaget för att ställa diagnosen

eller diagnoserna• diagnosbeteckning enligt DSM-5• beskrivning av personens funktionsnivå inom viktiga områden,

inklusive styrkor och möjligheter• beskrivning av vilka samtidiga problem och eventuell samsjuklighet

som personen har• dokumentation och analys av betydelsefulla risk- och skyddsfaktorer

i närmiljön som kan ha betydelse för fortsatt problemutveckling och behandlingsinriktning

• förslag på åtgärder i form av stöd, behandling och anpassningar.

Utlåtandet bör formuleras på ett lättbegripligt och tillgängligt sätt. I synnerhet bör rekommendationerna kring stöd och behandling vara skrivna på ett språk som är lätt att förstå av anhöriga, personal i sjukvården, till exempel myndigheter, som ska bedöma behovet av stöd och anpassningar.

Återföring av utredningsresultatet

Till personen som utreds och anhöriga

Vid återföringen presenteras slutsatserna av utredningen för den som utreds, och om så önskas även för anhöriga.

Återföringen ska förklara den diagnostiska bedömningen och ge underlag för planering av stödinsatser och behandling. Det är viktigt att den som ger informa-tionen kan knyta an till personens egen upplevelse av sina problem samt uttrycka sig så konkret och begripligt att utredningsresultatet kan bidra till förståelse.

För många upplevs beskedet om diagnosen som en lättnad och bekräft else på vad de sedan länge anat men samtidigt kan det vara smärtsamt och utlösa starka känsloreaktioner. Det kräver lyhördhet och varsamhet från den som ger återföring-en och det är viktigt att få till stånd en dialog.

Utlåtandet kan behöva justeras eft er återkoppling från personen som utreds. Det är viktigt att dela ut relevant informationsmaterial som förslag på litteratur, broschyrer, internetlänkar och information om intresseföreningar. Man bör dessutom kunna erbjuda information om fortsatt stöd och vid behov remiss eller intyg för stöd.

Eft er återföringen av utredningsresultatet behöver många egen tid för att prata igenom sin diagnos och dess konsekvenser. Oft a räcker det därför inte att ge information bara vid ett tillfälle. Ibland kan det vara en fördel att träff a patient och anhöriga var för sig. Utlåtandet, undertecknat av utredarna, ges eft er återfö-ringen för att användas i exempelvis myndighetskontakter.


9

Återföring till andra verksamheter – vårdplanering

Oft a behöver vuxna med adhd stöd också från socialtjänst, beroendevård, arbetsförmedling eller från andra delar av hälso- och sjukvården.

Om personen som utreds så önskar kan det vara motiverat att samla handläggare eller annan personal från dessa verksamheter för att tillsammans med personen gå igenom relevanta delar av utredningsresultatet. På detta sätt kan man initiera en vårdplanering och ge underlag för fortsatta stödinsatser.

Fem myndigheter samarbetar för att anpassa information och kunskapsstöd efter behoven hos de verksamheter som arbetar med psykisk ohälsa. Arbetet är en del av regeringens PRIO-satsning.

Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna (artikelnr. 2014-10-35) kan b

eställas och laddas ner via ww

w.kunskap

sguiden.se Form: Luxlucid

Documents

VÅRDPROGRAM UTREDNING OCH BEHANDLING AV … NLN-KSK... · 2016-03-17 · Bilaga 5: Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion Bilaga 6: WRASS ... Bilaga 18: