Kurs: Examensarbete, kandidat, jazz BG1016 15 hp 2014 Konstnärlig kandidatexamen i musik 180 hp Institutionen för jazz

Handledare: Sven Berggren

Amanda Ginsburg

Vad krävs av mig för att bli en professionell sångerska?

Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete

Det självständiga, konstnärliga arbetet finns

dokumenterat på inspelning: xxx

I

Innehållsförteckning Det självständiga, konstnärliga arbetet finns.......................................................................1  

dokumenterat på inspelning: xxx ........................................................................................1  

Min Musikaliska Bakgrund ................................................................................. 4  

Vision – En konsert i två delar............................................................................. 6  

Val av musiker................................................................................................. 6  

Handledning .......................................................................................................... 7  

Möte 1 – 27/12 ....................................................................................................................7  

Möte 2 - 9/1 ........................................................................................................................8  

Möte 3 – 22/1 ......................................................................................................................8  

Möte 4 – 10/2 ......................................................................................................................9  

Möte 5 – 20/2 ......................................................................................................................9  

Möte 6 – 2/3 ......................................................................................................................10  

Det individuella skapandet................................................................................. 11  

Mitt då ........................................................................................................... 11  

Mitt nu ........................................................................................................... 12  

Det kollektiva skapandet .................................................................................... 14  

Rep 1 - 10/12 .....................................................................................................................14  

Rep 2 – 21/1 ......................................................................................................................15  

Rep 3 – 5/2 ........................................................................................................................15  

Rep 4 – 12/2 ......................................................................................................................16  

Rep 5 – 26/2 ......................................................................................................................16  

Genrep – 2/3 ......................................................................................................................17  

Konserten............................................................................................................. 17  

Marknadsföring ............................................................................................. 18  

II

Reflektion............................................................................................................. 18  

4

Min Musikaliska Bakgrund

Jag är uppvuxen i en familj där alla har ett stort intresse för musik. Spelar man inte själv så lyssnar man aktivt, särskilt på min mammas sida. Mina föräldrar är 40-talister, en känslofull sjungande mamma och en jazzande pianopappa.

När de träffades klickade de på flera plan, ett av dem var det stora intresset för musiken. Båda hade jobb där de regelbundet deltog i seminarium och ofta själva föreläste och på vägen kom de på att de kunde kombinera sin hobby med sitt jobb. Så de tog en jazzstandard, exempelvis Corcovado, och skrev en egen text baserat på det tema som var på seminariet. Efter ett tag spred sig deras knep och kollegor bjöd in dem enbart för att spela. Under min uppväxt har de också nästan alltid spelat på sina egna och vänners fester eller en vardagkväll spontant utbrutit i sång och spel.

Musik har funnits överallt i mitt liv. När jag som liten bebis hade ont i magen tog pappa mig i sina händer och dansade och skakade mig försiktigt till något skönt gung. När jag hade svårt att sova sjöng mamma både sina egna påhittade vaggvisor. När Fredrik, en av mina bröder, som är riktig soulälskare, var barnvakt satte han på Stevie Wonder, Ray Charles eller kanske D’Angelo och vi dansade eller brottades eller vad en 20-årig storebror nu kan tänkas hitta på med sin treåriga lillasyster.

När man har så pass mycket äldre syskon som jag har så får man en annorlunda relation till dem. Jag har till exempel nästan aldrig bråkat med mina syskon. Jag har haft en stor respekt för alla och sett upp till dem väldigt mycket. Jag har omedvetet och medvetet påverkats av dem, lärt mig av deras misstag och blivit tröstad eller uppläxad av dem när jag har gjort mina. De har alla olika smaker inom musiken och jag har fått lyssna på allt från flamenco till ABBA till jazzgiganter.

Men förutom mina föräldrar är det nog min yngsta syster Sofie som har påverkat mig mest. När jag föddes var hon 13 år och gick på Adolf Fredriks Musikklasser och sen vidare till Södra Latins musiklinje och på båda skolorna hamnade även jag ungefär tio år efter henne. Efter gymnasiet var hon som de flesta människor osäker på vad hon ville men tillslut bestämde hon sig för att flytta till Paris där hon nu bott i ca 13 år och jobbar som professionell jazzsångerska.

I början av tonåren när folk frågade mig om jag som min syster ville bli sångerska så sa jag bestämt nej. Jag såg hur min syster kämpade för att få ihop det varje månad och jag var helt säker på att det inte var det liv jag drömde om. Men åren gick och i åttan, nian så började jag ta för mig mer. Klassen hade soaréer och jag tog modet till mig att sjunga solo vid flera tillfällen. Mina klasskompisar och deras föräldrar såg en annan sida av mig, en sida många inte trodde fanns; ”Men Amanda, du kan ju sjunga”. Ja, såklart, tänkte jag. Och plötsligt kändes det inte så dumt med att plugga musik på gymnasiet heller. Jag sökte bara Södra Latin, jag visste att jag inte ville gå någon annanstans. Det berodde dels på någon sorts föreställning jag hade om skolan och att jag ville bort från Adolf Fredrik, jag ville verkligen börja om på nytt.

Jag hade tre fantastiskt roliga och lärorika gymnasieår även om klimatet inte alltid var det mest hälsosamma för en ung tjej med ett ibland sviktande självförtroende. Under min tid på Södra Latin kändes det som att en komplimang kostade dig något. Gav du en komplimang till en vän så var det som att du själv blev sämre på köpet. Logiskt va? Under den tiden var jag så inne i det att jag inte kopplade ihop det, jag själv var likadan. Men nu efteråt när jag ser tillbaka så har jag många gånger tänkt på just den saken och funderat över hur det kan komma sig att den attityden uppstår. Några år senare, under mitt år på folkhögskolan Betel, kom jag på hur viktigt och enkelt det är att vara generös med komplimanger. Det skapar en så mycket mer avslappnad stämning.

I gymnasiet funderade jag självklart mycket på vad jag skulle göra därefter. Ett liv utan musik kändes nu otänkbart. Under våren i trean var hetsen inför folkhögskolesökningarna ett faktum och även jag var med och flåsade ikapp med mina närmsta vänner som konkurrenter. Det var riktigt påfrestande, särskilt när man inte kom in någonstans. När ingen folkhögskola väntade på mig till hösten så var det bara att göra det bästa av situationen. Och faktiskt så tror jag att det var helt rätt för mig att inte tuffa

5

vidare i samma spår. Jag mognade genom att jobba och såg till att fortsätta med musiken på egen hand. Återigen influerad av min syster vände jag mig till en musiker som hon hade tagit lektioner av efter hennes gymnasietid; Andy Fite. Andy och jag klickade snabbt och har haft regelbunden kontakt sen dess. Att han har betytt mycket och påverkat mig är tydligt även om jag numera väljer det jag tycker är vettigt bland alla hans idéer och filosofier. Han gav mig en trygghet i min röst, fick mig att tro mer på mig själv. Ja, någonting måste ha hänt för när jag nästa vår sökte folkhögskolor igen så tog jag mig in på alla som jag sökte.

Jag har alltid velat mellan jazz och soul och tänkt att jag någon dag borde välja men med tiden har jag insett att jag alltid kommer ha ett starkt band till båda Därför kändes det rätt att välja Betels folkhögskola och afrolinjen av dem jag kom in på. I olika block gick vi igenom många genrer som jag aldrig sjungit förut. Jag utmanades att framföra konserter helt utanför min bekvämlighetszon men jag hittade min väg in i det och det var just de konserterna som var roligast och som jag lärde mig mest av.

Under min tid på Betel upptäckte jag att jag vid mina framträdanden alltid blev otroligt nervös. En nervositet jag inte ens upplevt i det mycket tuffare klimatet på Södra Latin. Pressen över att utvecklas och prestera felfritt varje gång började äta upp mig och jag blev blyg i min rädsla för att göra något fel. Under ensemblelektionerna när jag skulle improvisera vågade jag inte ta en ton, tänk om alla skulle höra att jag inte sjöng rätt skala över rätt ackord? Tänk om de inser att jag inte kan någonting? Jag lyckades intala mig själv att det enda jag kunde var att med bra känsla och timing framföra en låt. Vilket inte är illa, men det var inte nog på långa vägar för mig.

Sen var det sökningstid igen. Knappt en och en halv termin på Betel och redan var jag där igen. Skulle jag söka musikhögskolan eller inte? Är det ens något jag vill? Jag kommer ju ändå aldrig komma in. Men i en middagsdiskussion med mina föräldrar 2 veckor innan sökningarna kom jag plötsligt på att jag hade allt att tjäna på att söka. Jag går enbart därifrån en erfarenhet rikare och vill jag söka igen kommer jag ha mer kött på benen den gången.

Men döm av min förvåning när jag till sommaren chockerande nog hade kommit in. Tills den dagen hade längtan av att studera musik på högre nivå växt i mig och när jag fick intagningsbeskedet gick varenda känsla genom mig. Skratt, tårar, glädje och total panik – nu måste jag ju visa att jag är värd detta. Tänk om jag bara gjorde en bra sökning men egentligen inte kan? Återigen tar den inre pessimisten över, min alldeles egna extrema mobbare. Hon är duktig! Hon hittar alltid sätt att göra en underbar upplevelse till ”Finn fem fel” och oftast är det fler fel än det först utger sig för att vara. Ja under min tid på musikhögskolan har detta varit en käpp i hjulet för mig. Jag vet inte varför det växer så, varför jag låter det växa? Till detta hör att i allt det jag vill göra för att bli bättre musiker och sångerska ser ett stort berg som jag endast kan bestiga med ett enda stort kliv. Jag vet naturligtvis att detta är omöjligt och då väljer jag ofta att inte ta något kliv alls. Om jag inte har börjat gå uppför så kan jag inte misslyckas. Jag vet att jag inte är den enda med denna dåliga vana även om jag ibland tror att jag exceptionellt ensam om det. Dessa två destruktiva egenskaper hindrar mig idag från att komma dit jag vill med musiken. Men under mitt sista år på KMH har jag blivit otroligt mycket bättre på att hantera och parera mina hjärnspöken. Detta projekt har varit en stor faktor till den förbättringen.

6

Vision – En konsert i två delar

Jag visste att jag ville göra en konsert. Jag visste att konsertens innehåll skulle bestå av musik vald eller skriven av mig. Jag visste inte hur jag skulle genomföra det.

I början av hösten fick vi vid ett seminarium uppgiften att skriva om vår musikaliska bakgrund, ett utdrag av det har du just läst. När jag skrev kom jag att tänka på all den musik jag har lyssnat på. Min idé för min examenskonsert var då att jag skulle göra en konsert i två delar: del 1 – musik från mitt liv, del 2 – min egen nyskrivna musik.

Men i mitt första möte med min handledare, Christine Löfgren (27/12-2013) insåg att jag att min tidigare tanke om att söka i det som redan hänt inte var särskilt intressant i längden. Varken för mig eller någon annan. Under den första timmen kom min frågeställning fram: Vad krävs av mig för att bli en professionell sångerska? För mig var det viktigt att få redskap inför tiden efter skolan. Tiden då jag skulle ut i det verkliga yrkeslivet. Jag ville veta skillnaden mellan att vara en duktig sångerska och att vara en professionell sångerska.

Examenskonserten och dess form var fortfarande den samma men istället för att min musikaliska bakgrund var huvudingången i arbetet fick den vara inspirationen till konserten. I arbetet inför min konsert har jag ständigt frågat mig själv: Hur tar jag mig an detta? Är jag verkligen professionell just nu?

Val av musiker Under hösten hade jag vissa erfarenheter med en del musiker där kommunikationen inte fungerade och det gjorde mig väldigt obekväm och otrygg. Jag visste att inför mitt examensarbete vill jag ha musiker som jag kan prata med. Det är viktigt att man kan lita på att de inte kommer ställa in rep än mindre konserter i sista stund och att de kan sina saker när vi möts på repen. Sympatiska, pålitliga människor som dessutom är fantastiskt duktiga på att spela sina instrument. Det senare är ju självklart om man väljer folk från jazzinstitutionen. Ludvig Eriksson, kontrabas, har jag spelat med flera gånger och jag trivs alltid otroligt bra med honom. Likadant är det med Fabian Ris Lundblad, jag känner att jag kan prata med honom. Johannes Jareteg är också mycket musikalisk och har också en sympatisk sida. Han lyssnar och följer mig väldigt bra. I ett klimat där man känner sig bekväm är det så mycket lättare att vara kreativ.

Alla i gruppen kommer med idéer och jag tycker att det på alla rep har varit en väldigt bra stämning. Vi har haft några dippar men det har nog mest berott på min sinnesstämning som sen har påverkat de andra. I det stora hela känner jag verkligen att det rakt igenom känts helt rätt med mitt val av musiker.

7

Handledning

Jag träffade Christine första gången under våren 2013 när hon var gästlärare i de gemensamma sånglektionerna. Hon arbetar med rörelseretorik, alltså scenisk kommunikation, presentationsteknik, retorik, kroppskännedom, personligt uttryck, dans, sång och röst i olika former. Den våren mådde jag av flera anledningar inte alls särskilt bra och jag hade svårt att ta till mig de övningar och redskap som hon gav oss men jag uppskattade hennes sätt att arbeta och hon gjorde mig nyfiken.

Inför mitt examensarbete ville jag ha en handledare som kunde hjälpa mig med mina texter och på olika sätt hjälpa mig i processen. Jag frågade runt lite bland lärare och vid ett tillfälle nämndes Christines namn. Jag insåg att det var ett väldigt bra alternativ. Christine kunde dels hjälpa mig med mina texter men också med mellansnack eller annat sceniskt arbete. Innan vi träffades i person hördes vi först via mail och sedan telefon. Över telefon gav hon flera tips och uppgifter för mig att genomföra innan vi träffades. Exempelvis att komma på en frågeställning, det skulle ge mig något konkret att jobba mot, och hon insisterade på att jag skulle ha en processdagbok som jag skrev i regelbundet. I mellandagarna hade vi vårt första möte.

Vi träffades sex gånger parallellt med att jag skrev färdigt min musik och repade med bandet. Genom processen har Christine varit en fantastisk handledare och jag hade inte kunnat välja någon bättre för det här projektet.

Möte 1 – 27/12 Vi möts på skolan. Innan har jag skickat min projektbeskrivning till henne och satt in henne i vad det är vad jag vill göra. Jag hade inte kommit på en frågeställning.

Vi pratade om väldigt många olika saker under den här första timmen tillsammans. Men något vi många gånger kom tillbaka till var att jag skulle göra MITT projekt, inte någon annans, särskilt inte det jag trodde att andra tycker är bra. Jag skulle ner med fötterna på jorden och göra mitt arbete och gå min väg. För mig var detta en viktig insikt. Jag blir lätt så osäker på mig och mina åsikter att jag börjar utgå från andras åsikter. Detta gäller enbart musik, inte något annat.

Christine ställde många olika frågor och jag fick även fråga mig själv flera, för att utmana och ta vidare mina tankar inför att hitta en frågeställning. Jag som varit inne på att blicka bakåt i mitt musikaliska förflutna insåg att det inte fanns särskilt mycket att hämta i det. Det var mer intressant att blicka framåt: vad händer när jag inte går på KMH längre? Vilka redskap behöver jag nu innan jag sätter båda fötterna ute i verkligheten. Christine ville ge mig dem redskapen och få mig att hitta den professionella sångerskan i mig. För sjunga, det kan jag, men det är det andra, det där lilla extra som tar en från amatör till professionell. När jag lyssnar på andra musiker, vad är det som gör att jag tycker att de är professionella? Andra frågor som dök upp var bland annat: hur arbetar jag med musik inför exempelvis en spelning? Behandlar jag mina låtar annorlunda än till exempel en standard?

Det arbetet som jag hade framför mig de närmaste månaderna var bara en början. För att bli professionell måste man också ha mycket erfarenhet och den kan bara komma med tid. Men detta var början på ett arbete som satte igång en process i mig som sedan fortsätter in i framtiden.

Vi satte några deadlines för att staka upp arbetet för mig. Den 7e januari skulle jag ha gjort en lista över allt, in i minsta detalj, som jag behövde göra inför min konsert. Nästa deadline var 7e februari, då skulle jag ha bestämt vilka låtar som skulle vara med i programmet. Sedan var det den 6e mars, konsertdagen, då skulle jag visa vad jag hade kommit fram till i processen.

8

Möte 2 - 9/1 Inför det andra mötet hade jag gjort min lista. Det kändes skönt att ha något att följa och sedan kryssa av i efter att saker var slutförda. Jag hade också kontaktat fotograf för foto till affisch och andra medier för marknadsföring.

Vi gick igenom min lista och diskuterade och la till en del punkter.

Under det här mötet fick jag i övning att varje dag göra affirmationer, alltså se mig själv i spegeln och säga ”Jag är snygg, jag är väldigt snygg”, ”Jag är en bra sångerska, jag är en helt fantastisk sångerska” etcetera. Hon påminde mig även om vikten av att göra kroppsliga övningar för att få mer kontakt med sin kropp och bli mer grundad. Det är en övning där man i olika steg går igenom kroppen från minsta ben i fötterna och upp genom benen till skuldrorna och nacken.

Ett annat stort fokus vid det här mötestillfället var mitt sätt att förhålla mig till musiken och musikerna vid repen. Att inför repen fråga mig själv: är detta professionellt? Att vara förbered vid repen och ha en plan över vad vi ska göra och hur vi ska göra det. Vi pratade om att det är viktigt att lyfta upp sina medmusiker. Att, efter att man har spelat igenom en låt, säga: just det där ju du gjorde där gillade jag, behåll det. Att våga bryta även när det känns riktigt bra, för att just säga, ”precis såhär ska det vara”. Jag behövde börja tro på att det jag gillar är bra. Ett tag under hösten var jag så osäker på mig själv att jag knappt kunde ge en komplimang för att jag inte ville utsätta mig själv för att någon sa emot mig och inte alls tyckte att det var bra.

Vi gjorde också flera övningar där jag fick gå fram till spegeln och sedan säga olika affirmationer, börja sjunga eller röra mig på, för mig, ovanliga sätt för att hitta nya ingångar till uttryck. Då och då blev jag obekväm men i det stora hela hade jag roligt. Affirmationerna var: Jag är snygg. Jag är väldigt snygg. Jag är en bra sångerska. Jag är en fantastisk sångerska. Och så vidare…

Möte 3 – 22/1 Vid det tredje mötet kände jag att det började hända något med mig. Jag kände verkligen att jag utvecklades och hade ett annat synsätt. Även Christine tyckte att jag hade en annan röst och en tydlighet som jag inte alltid haft förut. Jag kände återigen att jag var så glad över att det blev just Christine som var min handledare. Vid varje möte kom jag till livsomvälvande insikter om mig själv och mitt musicerande. När jag gick från skolan den dagen kände jag mig lite längre och mycket klokare.

Vi började med att titta igenom de foton som jag hade tagit med fotografen Hanna Samuelsson sen sist vi sågs. Jag hade valt ut mina favoriter och Christine gav mig tips på hur jag skulle hitta rätt bild. Vi zoomade in och ut och klippte i bilder för att se vilka olika intryck och uttryck det gav.

I ett senare samtal under samma timme så påminde hon mig om att jag genom hela processen, i varje del av den, skulle fråga mig själv: Vad krävs av mig för att bli en professionell sångerska?

Jag kände också att jag behövde vägledning kring vad som skulle stå på affischen. Hon gav mig i ”läxa” att bara skriva ner allt jag kunde komma på gällande ämnet. Sen gå ifrån det för att sen gå tillbaka igen och skriva mer, ta vidare de fraser jag gillade och hitta olika formuleringar. Det var så jag kom på titeln på min konsert: Som den jag är. Jag tänkte faktiskt inte på det först men ganska snart insåg jag att det ju var titeln på en av de första låtarna som jag skrev och dessutom så handlade ju konserten verkligen om den jag är.

Jag fick också en nya stärkande affirmationer: Det är jag som bestämmer. Jag leder. Jag har koll.

Dessa stärkte mig i situationer där jag kände mig svag. Om jag under ett rep tappade fokus i min roll som ledare sa jag just det här tyst till mig själv och i och med att jag sagt det till mig så många gånger tidigare, för mig själv framför spegeln, hade jag lätt att hitta till den känslan av trygghet och säkerhet. Också att precis innan konserten säga det till mig själv stärkte mig. Jag hittade lugnet och landade i min kropp istället för att låta min kritiker hacka på mig och trycka ner mig. Det var förvånansvärt effektivt.

9

Möte 4 – 10/2 Dagarna innan hade varit ganska dåliga och jag hade väldigt lite inspiration. Jag hade satt alla låtar och efter det hade jag liksom fått en rejäl dipp och tappat kraft och fokus. Detta hade Christine förstått, särskilt som jag kontinuerligt skickade min processdagbok till henne. Vi pratade om att det är viktigt för mig att hitta ingångar så att jag fortsätter att vara professionell och produktiv även om jag har en dålig dag. Jag var lite överväldigad efter vårt möte men jag höll samtidigt med. Ett genomgående problem i mitt liv är att jag tappar fokus och inte tar mig framåt. Jag var frustrerad med mig själv för det här men också besviken över att jag inte gav mig själv chansen att verkligen göra mitt bästa.

Genom mitt projekt har jag haft många människor vid sidan av och hon ville att jag, för min egen skull, skulle veta vilken betydelse dessa människor har. Vad behövde jag egentligen? Ett exempel är då min pappa som varit en stor hjälp. Det är inte på något sätt fel att ha sådana människor runt sig men man behöver veta vilken roll de har.

Jag och Christine pratade också om praktiska saker som det sceniska. Vill jag göra något nytt, något ovanligt, med min scen. Hon utmanade mig med olika frågor för att få mig att tänka i nya banor. Allting skulle vara bestämt och inget fick vara lämnat åt slumpen, även om jag sen valde att inte ändra så mycket på saker i förhållande till hur det brukar vara. Jag skulle också i god tid säga till mina musiker just vad de skulle ha på sig. Det lyckades jag med. Själv bestämde jag vad jag skulle ha på mig två dagar innan. Men det blev ju bra ändå känner jag.

Jag fick göra flera olika övningar, återigen för att utmana mig själv och hitta andra uttryckssätt. Bland annat hoppsade jag in på ”scen” för att sedan börja sjunga. Och faktiskt så såg jag mycket mer glad och avspänd ut under tiden.

Jag fick i uppgift att göra en mindmap för mitt mellansnack. Till nästa möte skulle jag ha skrivit upp varje låt och allt det jag kom att tänka på kring den.

Möte 5 – 20/2 Jag kom till Christines lokal för första gången. Varje träff var utmanade och krävande för mig men det här tillfället var lite extra. Konserten började närma sig och nerver satte igång. Det var lite tid men väldigt mycket att göra och situationen överväldigade mig.

Jag fick göra många övningar där jag kanske inte kunde se syftet eller känna att det inte bara var utanför min bekvämlighetszon men också väldigt långt ifrån den jag är.

Jag hade gjort min mindmap för mellansnacket och det var där vi började vilket sen ledde in i flera olika övningar. Jag sjöng mina låtar och gjorde olika märkliga rörelser till. Gick på och av från den ”scenen” som vi hade skapat och sa och improviserade fram olika mellansnack. Jag var både obekväm och kände att inget jag gjorde blev rätt. Emellanåt diskuterade vi vad jag hade sagt och hur jag kunde säga det mer konkret. Såhär i efterhand ser jag att det var ett otroligt produktivt möte.

Christine övertalade mig om att det var otroligt viktigt att jag bestämde varenda rörelse jag skulle göra under låtarna. Det var en del i en koreografi. ”Jag köper inte de som säger att allting kommer när publiken är där. Ja, men tänk att du når upp till kanske 75 procent av din kapacitet då medan om du har en riktig grund att stå på kan du nå 110”. Jag var övertygad. Detta var något jag behövde göra. Så mycket av det som Christine hade gett mig hade gett tydliga resultat att detta var också en mycket gott råd att följa.

Jag fick också några goda andningsövningar att göra regelbundet för att hitta lugn och komma ner i andningen.

10

Möte 6 – 2/3 Genrep och fantastiska Christine är med under hela de tre timmarna.

Vi började med att gå igenom flera av de låtar som vi inte hade spelat på ett tag eller som fortfarande kändes lite osäkra. Sedan var det dags att gå igenom hela konserten in i minsta detalj. När vi fyra hade gjort oss redo för att sätta igång tittade Christine lite frågande på oss och sa, ja, ska ni stå där när publiken kommer in? Nej sa jag och bad alla gå ut från rummet. Det var nog första gången mina medmusiker fick göra det och de verkade förvånansvärt obekväma. Men ut och sedan in gick vi, lite sådär lagom stelt. Jag räknade in första låten och sen var allt rullning.

Efter att vi hade gått igenom konserten ville Christine pröva några grejer. För att skapa mer kontakt mellan mig och Ludvig under vårat intro på Du är det vackra jag ser i mitt liv så fick jag ställa mig väldigt nära honom. Jag antar att jag tittade lite för mycket på honom då för efteråt sa Johannes att det såg ut som att jag sjöng till Ludvig. Det var inte meningen kände jag men jag förstod vad Christine ville åt. Som sångerska har man väldigt mycket mer vana av att få göra olika sådana där obekväma övningar än vad instrumentalister är. Ludvig var definitivt obekväm. Men det gav oss ändå något tror jag. I nästa övning på Het Sommar fick jag istället ställa mig bakom trummorna bredvid Fabian. Han var lite mer öppen för det. Christine tyckte att jag behövde känna svänget och att när jag stod där så blev jag mer delaktig. Det är värdefullt att prova olika sådana här saker själv för att hitta varandra och utvecklas som band. Även om jag i slutändan inte stod sida mot sida mot varken Ludvig eller Fabian så tror jag att vi fick bättre kontakt med varandra.

När de andra hade gått satt jag och Christine kvar och pratade. Hon hade några sista råd till mig: när du ska sjunga starkt, sjung starkare. Vad gör jag under solot? Bestäm hur du avslutar låtarna, rent koreografiskt och håll i publiken. VÅGA RÖRA MIG UR FLÄCKEN! Mina fötter var tydligen som klistrade i golvet.

Jag är så otroligt tacksam över att Christine tog sig tiden för det sista genrepet för det gav mig verkligen extra styrka och självförtroende inför konserten.

11

Det individuella skapandet

Mitt då Under hösten började jag fundera över alla olika artister, musiker eller låtar som har påverkat mig. Jag spenderade väldigt mycket tid på att gå igenom gamla skivor, låtlistor och söka på Spotify för att se om det kanske var någon låt jag hade glömt med åren. Detta var väldigt roligt och jag upptäckte mycket musik som jag inte kan minnas varför jag slutade lyssna på. Jag lyssnade på favoriter som Spice Girls, Destiny’s Child, Aretha Franklin, Ray Charles, Coldplay, Keane och många, många fler. Men jag hade svårt att hitta låtar som jag kände att jag kunde arrangera om och ändå göra både original och min nya version rättvisa och som också är i linje med jag eftersträvar och står för rent musikaliskt.

Spice Girls och Destiny’s Child, som var mina favoriter som barn, kändes självklara att ha med. Det var bara en fråga om vilka låtar jag skulle välja och hur de skulle arrangeras. Spice Girls Say You’ll Be There var en av de första jag bestämde mig för. Jag satt med text och ackord vid piano och bara började spela. Den soul-bluesiga versionen kom direkt och jag kände inget behov av att pröva ytterligare idéer.

Med Destiny’s Child var det svårare. Deras texter var så kaxiga med uttryck jag aldrig ens yttrat och därför kunde jag inte alls tänka mig att sjunga dem. Jag fick frångå de låtar jag hade lyssnat på mest, för deras sköna groove, och hitta de med texter som jag kände att jag kunde framföra. Tillslut kom jag fram till ”Through With Love”. Jag kände att basens melodi var central för låten och testade många olika varianter. Jag ändrade taktart, tempo, underdelning, och jammade med mig själv för att tillslut hitta den slutliga basgången som jag nu verkligen gillar.

Ytterligare låtar som jag hade tänkt ut var: I Cover The Waterfront (Billie Holidays version), ett av mina första steg in i jazzen när jag som femtonåring sökte in till Södra Latin). Då sjöng jag den ackompanjerad av en abersold-inspelning. Annat skulle det bli denna gången.

Du  är  det  vackra  jag  ser  i  mitt  liv  (original  What  Are  You  Doing  The  Rest  Of  Your  Life),  också  den  en  sökningslåt  men  denna  gången  till  ackis.  Inför  min  sökning  hade  jag  först  tänkt  sjunga  den  på  engelska  men  när  jag  tre  dagar  innan  min  sökning  upptäckte  att  jag  måste  sjunga  en  låt  på  svenska  hade  jag  tur  att  jag  hade  valt  en  låt  som  redan  hade  en  svensk  text.  Tillsammans  med  två  ytterligare  låtar  tog  jag  mig  in  på  Musikhögskolan.  

Jag  hade  i  början  av  processen  med  en  låt  som  heter  ”Nine”  (Dianne  Reeves).  Under  gymnasiet  lyssnade  jag  mycket  på  denna  talangfulla  sångerska  och  inspirerades  mycket  av  hennes  förmåga  att  blanda  soul  och  jazz.  Men  efter  att  vi  hade  spelat  igenom  den  på  det  första  repet  så  kände  jag  nog  att  jag  inte  ville  ha  med  den  trots  allt.  Den  passade  inte  in  i  den  konserten  jag  föreställde  mig  så  jag  tog  bort  den  och  gav  plats  för  något  annat.  

Istället  kom  ”Het  Sommar”  in,  skriven  av  Povel  Ramel  och  naturligtvis  framförd  av  Monica  Zetterlund.  Jag  hade  sjungit  den  på  mina  sånglektioner  på  KMH  och  den  var  ett  av  de  senaste  tillskotten  till  min  repertoar.  Den  var  en  av  de  mest  utmanande  låten  för  mig,  både  tekniskt  men  även  att  komma  ihåg  hela  texten.  Jag  och  Gun-­‐Britt  Gustafsson  jobbade  med  den  på  flera  lektioner  och  jag  fick  en  stor  mängd  övningar  för  att  verkligen  få  till  fraserna  och  hitta  svänget.  För  textinlärning  skrev  jag  ner  hela  texten  på  ett  mindre  papper.  Sedan  gick  jag  runt  och  sjöng  på  låten  om  och  om  igen  och  så  fort  jag  tappade  bort  mig  tog  jag  upp  min  lapp  och  kollade  upp  texten.  Tyvärr  tappade  jag  trots  detta  bort  mig  på  ett  ställe  under  konserten  men  det  är  sådant  som  händer.  

Jag  var  helt  säker  på  att  jag  ville  ha  med  en  låt  av  min  stora  inspiration  Andy  Fite  och  jag  bestämde  mig  efter  ganska  kort  övervägande  för  Quit  Whining.  Den  har  alltid  talat  till  mig  starkt,  passar  för  vokal  improvisation  och  har  precis  den  humorn  och  självdistansen  som  jag  strävar  efter  i  mina  egna  texter.  I  mitt  första  projektarbete  på  KMH  gjorde  jag  ett  arbete  med  enbart  

12

Andys  musik  och  i  repertoaren  var  Quit  Whining  med.  Jag  hade  alltså  jobbat  mycket  med  den  tidigare  och  det  var  intressant  att  se  att  jag  två  år  senare  kände  mig  mycket  friare  i  den,  både  i  teknik  och  i  improvisation.  

Mitt nu Under hösten började jag samtidigt spinna på idéer till mina låttexter. Jag hade bestämt mig för att enbart skriva på svenska och utan att tänka på det handlade mina låtar i slutändan om vardagliga situationer som alla kan känna igen sig i. Idéerna till mina nya texter kom vid olika tillfällen då jag bara sjöng och improviserade fram olika fraser. Jag sjöng meningar som var absolut nonsens och sen plötsligt dök en fras upp som jag tog fasta vid och utvecklade. Sedan har jag suttit och spunnit vidare med vänner eller mina föräldrar. Jag har än så länge inte skrivit en enda kärlekslåt, vilket jag ser som en bedrift i en tid då i princip all musik handlar om det. Min musik är ganska ”enkel” och rör sig mellan jazz och pop och man kanske kan få ta sig friheten att likna texterna lite med Hasse och Tage eller Povel Ramel.

Som det är när man komponerar så gick en del bitar väldigt lätt medan andra var karameller jag behövde suga på riktigt länge. När jag fastnat har min pappa varit ett bra bollplank för att komma vidare. Han har stor vana vid att skriva texter och är en rätt klurig typ. I skrivningsprocessen kom text och melodi ofta tillsammans och det tycker jag hörs tydligt i frasernas flyt. För mig är det väldigt viktigt att varje fras sjungs precis som den skulle sägas.

Ett hinder för mig i mitt komponerande är att det ibland tar tid för mig att lista ut vad det är för harmonik jag hör till mina melodier. Jag använder mig av pianot men behöver ibland leta längre än vad jag skulle önska. Samtidigt så upplever jag att ju mer musik jag skriver desto enklare blir det att hitta harmoniken. Övning ger ju färdighet så att säga.

Den första av mina egna låtar som skulle vara med var Som den jag är. Det är en av de första låtarna som jag skrev och den ligger mig varmt om hjärtat. Den skrev jag i samband med en singer-songwriterkurs som jag deltog i på KMH under hösten. Kursen avslutades med en konsert där alla studenter sjöng två stycken nyskrivna låtar.

Det här var första gången jag framförde min egen musik och jag var otroligt rädd inför hur den skulle tas emot. Men det blev ett mycket positivt gensvar och jag kände att jag hade kommit en bit upp på det där berget som från början hade känts så oändligt högt.

Vid ett improviserande tillfälle uppkom idén om den svenska sommaren och den stressen jag ibland upplever när det är väldigt soligt ute i långa perioder under sommaren. Jag kan då känna mig tvungen att komma ut snabbt och njuta av det fina vädret trots att jag kanske helst skulle stanna inne och måla om en stol eller något.

Jag märkte tidigt att låten inte skulle få en traditionell form som vers, refräng, vers etcetera. A-delen i fritt tempo föll naturligt och snabbt på plats. Jag hade under dagen kommit på några rader och gick och sjöng på dessa på vägen till tunnelbanan och plötsligt passade en fras från en Astrid Lindgren-sång in och resten bara kom utan att jag behövde tänka. B-delen, det som man kanske kan kalla refräng, hade jag också kommit på tidigare samma dag. Melodin var tydlig men texten varierade lite från gång till gång. Jag hade svårt att hitta något som jag kände var tillräckligt slagkraftigt i sig och som också tålde att upprepas. Någon vecka senare hittade jag tillsammans med min pappa en formulering som hängde ihop med resten av låten men som också hade kunnat framföras separat och låtens budskap hade varit detsamma. Inför C-delen så hade jag först harmoniken och en idé om en tillhörande melodi som jag gillade. Det var väldigt mycket knep och knåp innan allt föll på plats. Jag hade skrivit upp massa olika meningar, utan att bry mig om formuleringen, som jag kände att jag ville säga och detta gjorde det mycket lättare att välja och välja bort, ändra eller behålla. Under processen ändrades harmoniken lite. De första fyra takterna mer i moll och nästa fyra mer i dur men med väldigt liknande harmonik. Sedan hade jag ju nästa del, refrängen. Den blev en variant av B men med en knorr på slutet. Därefter visste jag inte vad jag skulle göra. Var låten färdig här eller behövde den

13

något mer? Låten fick i alla fall till slut titeln Saknar dig ändå. Jag ville ha en titel som inte avslöjad för mycket om innehållet men som ändå sa vad det egentligen handlade om; min längtan efter en regnig sommardag.

Den andra låten som jag skrev var Nöjd. När den dök upp i huvudet hade jag länge hållit på med en annan idé. Det var en lite bluesig swinglåt men jag velade mellan olika groove och mitt största problem var låtens tema. Tillslut insåg jag att jag var tvungen att lägga den på hyllan och direkt när jag hade accepterat det kom något nytt. Det var en sen måndagskväll och jag hade varit hemma hela dagen. Så ställde jag mig och sjöng lite i köket och sen kom bara låtens första fyra fraser i ett. Naturligtvis gick jag senare in och ändrade några ord men dess grund kom snabbt. Temat för texten var att man ibland vaknar upp och har en sådan fruktansvärt dålig dag. Inget känns bra och man har, utan att kunna göra något åt det, en negativ inställning till precis allt.

För nästa del så gjorde jag som jag hade gjort i Saknar dig ändå; jag skrev ned massa fraser och meningar, enstaka ord och tänkbara rimord. Låten var först en ballad men efter några dagar prövade jag den i 6/8 och det kändes mycket mer lättsamt och närmare textens tema. Första versen gick snabbt men med den andra behövde jag några tillfällen med min far för att riktigt nå dit jag ville. Jag bröt halvt ihop när det bara var 8 takter kvar att fylla med text. Jag kände mig fullkomligt slut och kunde liksom inte komma på någonting. Så det var bara att lämna det en stund för att sedan gå på det igen och avsluta. Man ska inte glömma effekten av att lämna sitt arbete en stund för att få perspektiv inför att komma tillbaka och inse att en del idéer nog inte är så dumma ändå. Det här är något min handledare verkligen behövt påminna mig flera gånger om i processen.

Sedan var det Krigsförklaring. Den skrev jag i februari - mars 2013 inför en uppgift i musikproduktion. Detta var en period då jag verkligen inte alls mådde bra och mitt kreativa jag kunde inte varit mer frånvarande. Men jag insåg att det skulle vara svårt för mig att få ihop en text, särskilt eftersom jag inte alls hade mycket tid på mig, så jag satte mig med ett gäng diktböcker och bara läste igenom. Den jag föll för var just Krigsförklaring av Erik Lindorm. Diktens tema var väldigt nära det jag själv just hade upplevt och det krävdes en del tårar innan jag kunde börja komma fram till någon konkret melodi. Jag hade suttit med ackordföljden flera gånger tidigare sen säkert ett halvår tillbaka och försökt komma på något men utan resultat. I min desperation så tvingade jag ihop dikten och harmoniken för att sedan märka att de passade alldeles utmärkt tillsammans. Efter en hel del improviserande så kom jag tillslut fram till en melodi som till stor del passade på alla tre verser. Jag ändrade melodin lite här och där för att förstärka ord eller få dem att fraseras rätt. Sedan spelades den in i studion på skolan. Så nu, ganska exakt ett år senare, ville jag ha med den i min examenskonsert

Jag höll min deadline.

14

Det kollektiva skapandet

Med alla låtar har jag kommit med en färdig grund för att sedan låta de andras idéer ta musiken ännu längre. Vi spelade igenom det som var klart och tydligt för att sedan diskutera och prova olika saker. Innan vi har börjat spela har jag också pratat om vad låten betyder för mig och vad texten handlar om.

Rep 1 - 10/12 Det första repet. Jag ville att vi skulle mötas innan jul så att jag fick förklara min idé och att vi tillsammans kunde prova några av de låtar jag hade valt ur mitt då.

Jag hade inte träffat Christine än och var definitivt inte ordentligt förbered. Jag trodde att jag hade tänkt igenom vad vi skulle göra men under repets gång tappade jag fokus och var splittrad. Jag hade inte skrivit ut noterna i tid och på en låt som vi skulle spela hade jag inte ens alla ackord eller någon form. Efteråt var jag så irriterad och besviken på mig själv.

Vi började med Spice Girls-låten Say You’ll Be There. Jag hade en tydlig bild av hur den låten skulle spelas och ville se hur det lät i fullt band. Vi spelade igenom den flera gånger men kände att något saknades, ett klimax saknades. Jag hade tagit bort sticket ur låten för att jag inte visste vad jag skulle göra med det. Sticket är i princip bara att en av tjejerna i bandet ropar ut några fraser och sen fortsätter det med refrängen, jag fick ingen idé från det. Men jag tog ändå upp det med bandet och vi lyssnade på originalet. De kom med idén att efter refrängen ligga kvar på samma ackord och sedan improviserade jag fram en melodi. Där hade vi klimax! Tillsammans bearbetade vi min version med små detaljer som break och känsla i olika verser. Låten fick ett större djup än den aningen platta version jag hade från början.

Nästa låt var I Cover the Waterfront. Jag ville att den skulle framföras precis så som den är. Jag älskar Billie Holidays version och det var det soundet som jag eftersträvade. Det var helt smärtfritt och jag kände att vi hittade rätt direkt.

Därefter  spelade  vi  Du  är  det  vackra  jag  ser  i  mitt  liv.  Vi  provade  först  att  spela  första  versen  i  rubato  för  att  komma  in  i  tempo  till  andra.  Sen  provade  vi  även  bara  bas  och  sång  på  första  versen  för  att  de  andra  sen  ”smög”  in  till  andra  versen.  Vi  jobbade  mycket  med  dynamiken  på  den  här  låten.  Ett  chorus  är  ganska  långt  och  jag  var  säker  på  att  jag  ville  ha  ett  solo  över  låtens  första  del.  Men  att  upprepa  den  två  gånger  är  ganska  utmanande.  Inför  sista  delen  i  temat  bestämde  vi  att  det  bara  skulle  vara  bas  och  sång  igen  för  att  få  effekten  i  att  plötsligt  ta  ner  det  i  dynamik  och  sedan  kom  piano  och  trummor  in  igen  till  de  åtta  sista  takterna.  Fabian  kom  med  många  goda  idéer  om  basens  roll.  Vi  provade  flera  olika  varianter,  ingen  stråke/  med  stråke,  legato/  staccato  etcetera.  Vid  ett  senare  tillfälle  träffades  även  bara  jag  och  Ludvig  och  spelade  igenom  de  delarna  där  vi  var  i  duo  för  att  de  verkligen  skulle  kännas  trygga  och  samspelta.  

Det  är  svårt  att  avgöra  hur  den  här  versionen  i  slutändan  skiljer  sig  från  den  versionen  som  blev  när  jag  sökte  för  några  år  sen.  Främst  tror  jag  att  jag  i  min  improvisation  var  väldigt  mycket  tryggare  nu.  När  vi  spelade  låten  vid  det  här  första  reptillfället  var  jag  i  och  för  sig  inte  alls  särskilt  trygg  och  kände  mig  otroligt  missnöjd  med  min  insats.  Men  jag  förstod  att  jag  behövde  lägga  ner  mer  tid  på  musiken  och  vara  tydligare  i  min  improvisation.  Detta  blev  särskilt  klart  för  mig  efter  samtalet  med  Christine  om  hur  jag  tar  mig  an  min  egen  respektive  andras  musik.  Jag  behövde  sjunga  låten  som  om  den  var  min  egen  och  det  arbetet  ledde  till  att  jag  fick  mycket  bättre  kontakt  med  texten.  Det  här  arbetet  har  jag  varit  noga  med  att  göra  för  alla  låtar  i  programmet.  

15

Nine,  som  jag  berättade  tidigare,  ströks  ur  programmet  men  den  var  med  .vid  det  första  repet.  Jag  hade  inte  en  fullständig  form,  alla  ackord  eller  ens  bestämt  helt  om  den  skulle  vara  med.  Men  vi  provade  och  det  gick  väl  egentligen  ganska  bra  men  jag  hamnade  för  djupt  i  mig  själv  och  var  så  irriterad  på  att  jag  inte  hade  förberett  den  låten  bättre.  Kanske  var  det  ytterligare  en  anledning  till  varför  den  inte  kom  med.  

Rep 2 – 21/1 Jag var förberedd. Jag hade skrivit upp exakt vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det. Och vilken skillnad det blev. Jag kunde hålla fokus mycket bättre och stämningen på repet var också mer positiv när jag var trygg i mig själv.

Vi började med min omarrangerade Destinys Child-låt Through With Love. Utmaningen i den låten var att hitta ett schysst ”groove” kring basriffet. Låten var en utmaning för alla: Ludvig behövde hålla igång basriffet utan att få kramp i händerna, Fabian behövde få till rätt betoningar i trumkompet för att lyfta basriffet, jag behövde hitta ett lugn i melodin trots att det var väldigt mycket text och tekniskt utmanande, Johannes var viktig för att fylla ut i mellanrummen. Jag bad dem repetera bara ”groovet” tills det kändes tryggare och inte så stressigt. Sedan bestämde vi form och körde igång. Det var roligt att höra min version och jag kände mig väldigt nöjd med den. Det här var låten som spelades på flest rep men slutversionen blev också väldigt bra.

Nästa låt var min egen Saknar dig ändå. Jag var väldigt nervös inför att spela den här låten. Men jag berättade vad den handlade om och sa faktiskt att jag tyckte att det var läskigt att spela upp den här för dem andra. Efter att jag sagt det kunde jag släppa den känslan.

Det enda som inte var klart var slutet men det bestämdes under repets gång. Vi började med A-delen i rubato. I och med att hela bandet skulle vara med under den delen var det viktigt att alla förstod min frasering. Jag tror att vi till sist satte det på genrepet. Det var härligt att höra min egen musik komma till liv och låten lät så mycket bättre i fullt band än vad den hade gjort när jag själv satt vid pianot. Vi det här repet bestämde vi att låten skulle avslutas med bassolo. Även om alla inte var övertygade om solots placering i formen så kände jag från början att det var rätt. Och jag tog tillfället i akt att säga till mig själv att det är jag som bestämmer och vill jag ha det på ett visst sätt så ska jag lite på att det är rätt. För varje sådant beslut jag fattat genom den här processen har jag stärkt mig själv som ledare och vågat tro mer på min instinkt.

Vi  hann  också  med  att  spela  Het  Sommar.  Där  bearbetade  vi  formen:  var  passade  walking  och  var  betonar  kompet  slag  ett  och  tre  i  takten,  dynamik,  ja  allt  sånt  som  man  så  naturligt  och  ganska  snabbt  gör  med  varje  låt  man  ska  spela.  Utmaningen  för  oss  alla  var  att  inte  öka  under  låtens  gång,  gjorde  vi  det  så  blev  det  väldigt  stressigt  för  mig  mot  slutet.  I  och  med  att  temat  är  så  långt  var  det  aldrig  tal  om  att  lägga  in  solon  eller  addera  något  till  den  befintliga  formen.    

Rep 3 – 5/2 Den här dagen var otroligt stressig för mig. På förmiddagen hade jag blivit alldeles överväldigad över allt som behövde göras inför konserten och de föll över mig totalt. Men inför repet på eftermiddagen hade jag lugnat ner mig och förberett mig ordentligt. Vi spelade återigen igenom Through With Love och Du är det vackra jag ser i mitt liv. Inget ändrades men vi behövde repetera dem.

Vid det här repet hade jag med mig en ny låt, Nöjd. När jag tog den här låten till bandet fanns det inte så många luckor för dem att fylla i, trodde jag. Jag föreslog ett solo mellan de två verserna och då att formen skulle vara exakt densamma tre gånger; sångvers, instrumentalsolo, sångvers. Men där kom Johannes med idén om att i solot lämna versens första del öppen för att på ”cue” gå vidare till nästa del och sedan efter solot, under mellanspelet, göra en tonartshöjning in till andra versen. Detta lyfte låten helt och hållet!

16

Vi spelade också min låt Som den jag är. Tidigare har jag framfört den enbart med piano och sång men den här gången ville jag pröva att göra det med pianotrio. Första genomspelning gick ganska bra men var lite platt och kändes trögt. Vi pratade om refrängen och hur vi skulle angripa den tillsammans så att det inte kändes för hackigt. Efter några genomspelningar hade musiken ett bättre flyt och vi var närmre versionen jag ville ha.

Rep 4 – 12/2 Vid det här repet hade jag inte alls samma lugn och fokus som tidigare. Även om jag var lugn och förbered när jag gick in i rummet så hade det försvunnit under den första låten.

Vi började med Quit Whining, en låt som är otroligt viktig för mig att göra rättvisa. Men jag hade inte helt klart för mig hur slutet skulle vara och det kändes slarvigt och definitivt inte proffsigt. Jag visste att när jag och Andy spelade den så hade han ett slut som jag själv också gillade men jag kunde varken komma på eller ens lyssna mig till hur det var. Jag sa till mig själv att inför nästa rep skulle jag ha kollat upp det. Men jag var redan ganska låg och hamnade ännu lägre för att jag blev så besviken på mig själv att jag inte gav mig chansen att göra mitt bästa och jag la alldeles för mycket energi på att trycka ner mig själv. Vi jammade lite på låten men vi kom inte framåt i och med att jag hade så svårt att fokusera. Jag märkte hur min energi påverkade de andra och kände att det bästa vi kunde göra var att gå vidare.

Vi spelade istället Du är det vackra jag ser i mitt liv. Den här låten gav mig ny energi. Vi spånade vidare på idéer från tidigare rep och bestämde exakt var det bara skulle vara bas och sång och vad vi ville i dynamik och intensitet.

Vi spelade också Het Sommar för repetitionens skull. Sedan gick vi igenom Say You’ll Be There som verkligen behövde en uppfräschning då vi inte hade spelat den sen det första repet och sist Saknar dig ändå.

Rep 5 – 26/2 När jag kom till repet var jag helt slut i huvudet. Jag hade seminarium hela dagen och sen flera rep innan det var dags för vårt näst sista rep inför min examenskonsert. Tur att jag hade förberett vad vi skulle göra för det var inte många vettiga ord som kom ur mig. Men vi kom igång och allt eftersom blev jag på bättre humör och en bättre ledare.

Vi började med Krigsförklaring. Vi hade aldrig spelat den tidigare men jag antog att det inte skulle vara några problem i och med att låten är så enkel. Men det dök upp problem som jag aldrig tänkt på tidigare. Bland annat så kommer ackorden i nästan varje takt på slag ett och två och detta förvirrade delar av bandet då de fastnade vid att ackordet på första slaget i takten istället var fjärde slaget i takten innan. Jag, som ju känner underdelningen så starkt i min kropp, tyckte att detta var helmärkligt. Låten börjar med piano, som sedan ackompanjerar första sångversen och först till mellanspelet kommer trummor och bas in. Men på grund av min frasering i första versen så kände inte Fabian samma triolunderdelning som jag och detta skapade såklart vissa problem. Ni kan tänka er när en känner fyran på ettan och en annan spelar rakt medan pianot har ”triolfeeling”. Snurrigt! Inte förrän till konserten lyckades vi helt räta ut detta. Alla hade ju samma känsla för låten i slutet av varje rep men inför nästa rep så hade de glömt det igen. Detta blev lite av ett orosmoment för mig fast samtidigt var jag helt övertygad om att de utan problem skulle sätta det. Det är viktigt att alla får rätt ingång i musiken för har det en gång blivit fel kan det vara svårt att höra något annat.

När vi spelade igenom låten kände jag att jag verkligen saknade kören som var på inspelningen. Det kändes självklart att det var ”min” sånggrupp IRIS som skulle komma in sjunga på den här och i samma stund insåg jag att det här var den sista låten i programmet.

Under repet kom Irene Sjögren, en av mina sånglärare, in för att lyssna och komma med lite tankar kring musiken.

17

Quit Whining, som inte fullt sattes vid det senaste repet behövde få lite struktur. Jag hade ju sagt att jag skulle ha bestämt slut inför det här repet men det hade inte blivit av. Skamsen bad jag Johannes lyssna på inspelningen och på några sekunder listade ut ackordföljden och så var det med det. Jag valde att inte tänka och grubbla för mycket på det utan dt var bättre att bara gå vidare. Vi jammade återigen i lite olika varianter innan det tillslut blev formen: tema, pianosolo, vokalsolo som till nästa chorus övergick i fyror tillsammans med trummor och sedan tog Fabian de sista åtta takterna innan det sista temat kom. Bra form känner jag och lite otraditionellt med sång och trummor som växlar med varandra. Efter detta gick vi snabbt igenom I Cover the Waterfront.

Vi spelade också Through With Love. Irene gillade mitt arrangemang och hade mycket positivt att säga men påpekade att jag behövde texta mer och kanske hitta variationer i refrängen. Hon föreslog att jag kunde betona varje fras väldigt olika trots att det var samma text och nästan samma melodi som repeterades flera gånger. Jag uppskattade Irenes tankar och idéer men det var också härligt att få lite bekräftelse på att hon gillade det vi hade jobbat med.

Genrep – 2/3 Min plan för vårt sista rep var att först gå igenom de låtar som fortfarande kändes aningen osäkra och sen gå igenom programmet med musik, mellansnack och även de rörelser jag hade förberett efter mitt möte med Christine.

”Irisirna” kunde inte komma på repet så vi skulle inte höra Krigsförklaring i sin fulla form förrän på soundcheck.

Jag har tidigare berättat om genrepet och de vi alla gjorde med Christine. Nu till det musikaliska. Vi började med Say You’ll Be There. Killarna kom inte ihåg formen eller de break vi hade bestämt tidigare och jag insåg att det hade varit ett misstag att tro att de skulle gå bra att inte ha något papper för form eller ackord på den här låten. Tills konserten skulle jag göra en tydlig form-lapp.

Krigsförklaring. Som ni förstår tyckte de andra fortfarande att den här låten var klurig så vi fick ta om den flera gånger för att alla skulle få rätt underdelning rotad i kroppen.

Saknar dig ändå. Det behövdes en uppfräschning av rubato-introt men annars gick det smidigt.

Through With Love. Vi spelade igenom den och efteråt kommenterade Christine att det kändes stressigt. Efter att spela den flera gånger tidigare hade vi vant oss i vid ett högre tempo som egentligen inte passade. Vi provade att lugna tempot och hålla det där och det kändes mycket skönare för mig. Jag hade lättare att texta och kände mig friare i melodin istället för att fokusera på att hinna med att få in all text.

Sedan gick vi igenom hela programmet. Det var roligt att höra alla låtar i ett flöde. Jag kände mig stolt och för första gången väldigt exalterad inför att genomföra konserten.

Konserten

Jag kommer till skolan för att starta soundscheck runt klockan 16.00. Ljudtekniker för kvällen är en man de har tagit in utifrån för att skolans ljudtekniker är upptagna. Inga problem tänkte jag. Men alla jobbar på olika sätt och det hela tog längre tid än jag hade kunnat ana. Vi kom igång med soundcheck cirka 16.30. Vid 17 behövde Ludvig gå till en lektion och vi hade inte ens kommit igång med att spela på grund av att de tog tid att göra inställningar för varje instrument. Vid 17.30 var alla i IRIS samlade och vi behövde spela igenom Krigsförklaring med dem. Vi gjorde det utan Ludvig några gånger och sedan ringde jag ner honom för en ordentlig genomspelning. Tjejerna satte sina stämmor snabbt men det rundade mycket och varken de eller jag hörde varandra särskilt bra. Jag hade flera gånger bett om att få mer reverb, särskilt på den låten, men av någon anledning så fungerade inte effekterna. När klockan var 18 och vi fortfarande inte hade löst allt med ljudet blev jag väldigt stressad och bröt ihop.

18

Varje gång jag bad om en ändring fick vi vänta i fem minuter innan det var gjort. Det var ständigt massa annat som han höll på med och tillslut bröt jag ihop och föll några tårar. Skulle det vara ett bristande ljud som förstörde det jag hade jobbat så hårt för i flera månader? Jag sa att vi behövde avsluta senast 18.15. Vi spelade igenom ytterligare någon låt innan jag behövde springa för att göra mig i ordning. Men innan jag gick iväg passade jag på att prata med ljudteknikern för att bara kolla att han var med på noterna inför varje låt. Jag ville inte ha en dålig stämning inför konserten trots att jag var frustrerad över att det hade tagit sådan tid. Han hade nog märkt av mitt lilla utbrott tidigare för när vi pratade fick jag en känsla av att han hade garden uppe, han var lite kortare när han pratade med mig. Jag är ganska konflikträdd och väldigt känslig för sådant och vill aldrig hamna i en ovänlig situation med någon där den andra personen hyser agg mot mig. Men det fanns ingen tid till att lägga energi på att reda ut relationen med ljudteknikern utan det var bara att hoppas på det bästa och inte vara så ängslig.

Jag gick iväg för att göra mig i ordning och hann knappt få i mig ett äpple innan det var dags för konsert. Men jag hade några minuter att andas och samla mig tillsammans med killarna. Vi stod bakom det svarta draperiet i Lilla Salen och när det blev svart gick vi ut.

Som vanligt går tiden fort när man har roligt och när det var dags för den sista låten ville jag inte att det skulle ta slut. Så många gånger hade jag föreställt mig situationen men jag kunde inte föreställa mig hur bra det faktiskt kändes. Det kändes som att varje låt togs emot bättre än nästa. Trots en liten textmiss från min sida i Het Sommar gick varje låt bättre än på något tidigare rep. Ljudet var jättebra, inte ett enda problem, vilken lättnad!

Alla de förberedelser och det grundarbete jag hade gjort med mellansnack och rörelser var värda de obekväma stunderna då jag ensam stått och viftat med armarna framför spegeln, jag kände mig så fri och säker på scenen. Jag hade bit för bit klättrat upp och nu stod jag på toppen av mitt annars så höga berg och vilken lättnad jag kände. Så många hinder som jag har satt upp för mig själv på vägen, lika många hinder har jag tagit mig runt och besegrat. Jag gick på moln en hel dag efter det. Sen var det dags för tre veckors utbyte i Paris.

Marknadsföring Som jag tidigare sagt så använde jag mig av en mycket duktig amatörfotograf som heter Hanna Samuelsson. Min idé för fotot var att jag skulle stå på Drottninggatan mitt i folkmyllret. Runt omkring mig var det kaos men jag hade hittat fokus. Vi provade flera delar av den långa gatan men de bästa bilderna togs där det är som mest folk, utanför Åhléns. Hon redigerade de bilder som hon tyckte var bäst men skickade ändå alla till mig om det kanske var någon jag gillade som hon inte hade med. Mycket riktigt så var det så. Efter att hon hade redigerat nästa klunga bilder så valde jag tillslut ut den jag gillade mest och hittade också ett bra format för affisch till den. I och med att konserten var på skolan fick jag gratis tio stycken affischer upptryckta och det räckte alldeles utmärkt. Jag satte upp dem på lite olika platser runt om i Stockholm och flera stycken på skolan. Affischer var alltså ett sätt för mig att marknadsföra min konsert.

Ett annat sätt var facebook. Jag gjorde ett evenemang så fort datumet var satt för att se till att folk kunde boka in sig i god tid. Senare, när jag hade skrev jag in min konsertbeskrivning och all annan information som är nödvändig för publiken att veta, så fort det var bestämt. Sedan ”delade” jag det i olika forum flera gånger för att påminna mina vänner om vad de inte fick missa.

Mitt tredje sätt var att jag mailade ut informationen till familj, släkt och vänner, främst de som inte är med på facebook. Jag uppskattar egentligen mail mer eftersom att det ger en mer personlig kontakt och jag fick många svar från folk som absolut skulle komma eller de som gärna hade velat men inte kunde. Några svarade inte alls men så är det ju alltid.

Sedan skickade min pappa in min konsertinfo till Dagens Nyheters bilaga På Stans ”Gratis konserter idag” och jag vet att minst en dök upp på grund av att han hade läst den lilla notisen.

19

Reflektion

I den här processen har jag varit bandledare, medmusiker, frontfigur, kompositör så det är inte konstigt att den här processen har utvecklat mig på oerhört många plan. Till en början har jag utvecklat mitt ledarskap. Jag har lärt mig att som ledare måste man lita på sin instinkt och ta beslut även om man för stunden känner sig osäker på vad som känns rätt. Att som ledare får man inte glömma att lyssna på helheten även om man själv är med och spelar. Det är så lätt att bli inne i sig själv och endast fokusera på det man själv gör med sitt instrument. Som ledare måste man också ligga steget före. Mitt knep för det var att inför varje rep försöka ha en tydlig plan över vad som behöver göras och vilka hinder som kan dyka upp på vägen. Som ni vet lyckades jag inte alltid med detta men det är tydligt att ordentliga förberedelser gör kommande arbete väldigt mycket enklare. Jag har alltid vetat att det är viktigt att ha en ordentlig not men för mina egna låtar har jag ibland varit lat och endast skrivit ut ackord och markeringar. Men när jag kom med mina leadsheats så bad Johannes mig flera gånger att skriva in melodi också. Jag gjorde det och då blev det också mycket lättare att repa igenom låtar. Dessutom tycker jag att instrumentalister ska känna till texten, om det finns någon på den låten som spelas, så någonstans går ju leadsheat utan melodi emot mina principer.

Christine och jag pratade mycket om ledarskap och vikten att som ledare lyfta fram sina medmusiker. Att våga bryta när det går som bäst för att säga ”Det där du gjorde nu, behåll det”. Det är vanligt att man bara avbryter när det går dåligt och det kan lätt skapa en negativ nedbrytande stämning men att våga bryta när det går bra kan vara stärkande för alla i bandet.

Som sångerska och frontfigur har mitt arbete med Christine varit väsentligt. Hon har lyft fram sidor hos mig som jag alltid har haft men inte vågat ta fram. Det viktigaste: att jag måste tro på mig själv och se att jag har lika stor rätt att ta plats som någon annan. ”Här är jag, inte konstigheter!” Utan den insikten och inställningen kommer jag inte kunna ta mig dit jag vill med min musik. För drömmen är att kunna försörja mig som professionell sångerska och kompositör.

När det gäller min roll som kompositör så är det, precis som allt annat, en konstant process och utveckling som jag är i precis i början av. För mig är det viktigt att släppa på alla spärrar och det kan jag bara göra när jag hamnar i något slags ”flow”. Det mest effektiva för mig har varit att bara sjungande improvisera fram nonsens tills det plötsligt kommer ut något som är att ta fasta vid. Jag känner att jag har hittat något i mina kompositioner som har lite originalitet. I och med att jag är i början av min karriär som kompositör så ska jag vara försiktig med att begränsa mig men just nu drar jag starkt åt jazz på svenska, om de mest vardagliga händelser som alla kan känna igen sig i. Som jag sagt tidigare har det alltid varit viktigt med distans och humor och det hoppas jag att jag alltid kan behålla i mina kompositioner.

Genom processen har jag fört dagbok. Förutom att det har varit väldigt hjälpsamt när det nu var dags att skriva reflektionen så är det fascinerande att kunna läsa och minnas tillbaka varje liten del i det här arbetet, detaljer som jag aldrig skulle kommit ihåg utan hjälp. Det har inspirerat mig till att fortsätta skriva dagbok även i vardagen. För mig är det utvecklande och känns hälsosamt att skriva av sig tankar och bekymmer, drömmar och med- och motgångar.

Det mesta i det här arbetet har, nu när jag ser tillbaka på det, gått bättre än jag kanske hade föreställt mig från början. Jag kan önska att jag hade fått ihop fler nyskrivna låtar men samtidigt finner jag mig i det som blev och känner att det här arbetet inte handlade om att pumpa ut massa ny musik utan att jag skulle utvecklas i min roll som musiker. Jag kan önska att jag kommit igång tidigare för att på så sätt få mer tid för komposition och kanske hade jag kommit ännu längre i min utveckling gällande min frågeställning. Men detta är det som blev och jag kan inte säga att jag ångrar någonting alls.

Min inre process startade med det här arbetet och frågeställningen är nu med mig i allt jag gör. Jag är inte fullt ut en professionell sångerska än, men jag vet vad jag behöver göra för att nå dit.

20

Bilagor

Musiken

Say You’ll Be There

Last time that we had this conversation

I decided we should be friends, hey

But now we're going round in circles

Tell me, will this deja vu never end?

Now you tell me that you've fallen in love

Well I never ever thought that would be

This time you gotta take it easy

Throwing far too much emotions at me

But any fool can see they're falling

I gotta make you understand

I'm giving you everything

All that joy can bring, this I swear

And all that I want from you

Is a promise you will be there

Say you will be there

(mellanspel)

If you, put two and two together

You will see what our friendship is for

If you can't work this equation

Then I guess I'll have to show you the door

There is no need to say you love me

It would be better left unsaid

I'm giving you everything

All that joy can bring this I swear

21

And all that I want from you

Is a promise you will be there

Any fool can see they're falling

I gotta make you understand

I'll give you everything

Oh, on this I swear

Just promise you'll always be there

I'm giving you everything

All that joy can bring, this I swear

And all that I want from you

Is a promise you will be there

Say You’ll Be There - FORM

Intro 8x

Vers1 8x

Vers2 8x (bas + tr in)

Brygga 4x

Refräng 8x

Mellanspel 8x

Vers3 8x (break på 1an 1a takten) Brygga 4x

Refräng 8x

Solo (efter halva gå över till jazzvals)

Brygga + klimaxparti 7x

Refräng 2 ggr (break på 4a första takten)

Slutknorr (sång + piano)

22

Through With Love I gave my heart to you

Gave up my friends like you said I should do

Put aside my smile for you

Threw out my dreams

If you said you didn’t aprove

I gave my mind, comprimised my life just to see I’d find

You were tryin’ to hold me back

Slowly throwing me off of my track Disapointed again

I’m through with love, I’m through with it, through with love, I’m through with, through with love, I’m through with it, through with love, I’m finally giving it up

I’ve given som much in the past

For a love I never had I’m through with it, I’m, I’m through with love, I’m through with it, through with love, I finally giving it up

Oh, there you go comparing me

To every single model on the TV screen

Oh, there you go complaining to me

Cause I wanna spend time with my family

My esteem has gone down

You never wanna take me out

You make me feel dumb and alone

I don’t know, where to go

I through with it

Refräng

(mellanspel 4x)

I shared all my secrets with you

Even when it hurt, I told the truth

23

Paralyzed my growth for you

Gave you control

Felt so helpless without you

Couldn’t be your friend

We weren’t happy

Cause with you I see

Misery loves company

Don’t know, if this is love

But if it’s love

I don’t want it anymore

I’m through with it

Refräng

(Pianosolo)

Why do I feel som empty?

I crying out for some stability

Destroy my many insecurities

I’m breaking down somebody pray for me

He does it like no other not an ordinary love

Restore my joy, restore my courage, Lord, I need your love

I’m through with love, I’m through with it, through with love, I’m through with, through with love, I’m through with it, through with love, I’m finally giving it up

I’m through with love, I’m through with it, through with love, I’m through with, through with love, I’m through with it, through with love, I’m finally giving it up

I’ve given som much in the past

For a love I never had I’m through with it, I’m, I’m through with love, I’m through with it, through with love, I finally giving it up

24

�

�

�

�

�

�

��

��

��

��

�����

������ ���

�� ��� �� ���

������

��

��

����

��� ���

�� ��� �� ����

����

��� ���

�� ��� �� ����

����

��� ���

��� ��� � � �� ��� �� ����

����

��� ���

�� ��� �� ��� �� ��� �� �����

��

��

����

��� ���

��� ��� � � �� ��� �� �����

�

�

�

�

�

�

������

� �

�������������

���������������������������� �

!�������������"����#�����

$�!�������������%�

��

�

�

� �

�

��

�

�

� �

��

�

�

�

&����%������� �

� � �

��

�

�

� � � �

�

�

��

�

�

� � � �

��

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

� � � � � �� �

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

� � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

� � ��

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

25

I Cover the Waterfront

��� ��� ���� ��� �� �

�������������������

��

��

��

���� �

�

�

�

�

��

��

��

��

���

� �

� �

�

�

������

������

�

�

������� ����

��

�

����

� ���

���

���

��

� ��

��

� ��

��� �

�� ���

����

���

��

��

��

��

���

� ��

���

��

�

�

������

�

�

�

��

��

����

���

���

� ��

�

�

��

� �

������

��

�

� !

�� ��� ��� �����

��� "

��

� � � �

��� �� �

#" $"

#%

& �

���

��

���

'�

����

�� ��� ��� ����

�

���� ��'

���

���� ��� ����

���

���" (�)

��

&�� � ���)

������

#�

�� �

��

�� ��*!

�

��

���

��* ��� � �

��

� ����!� +�

��

��* � � �

�

� � �!� ����

���

��* � �*��!

���

�

�����#,

��

��

���� �

�� �� ��

���

� �� �������

������� ����

�� ����

���

���� �� � ��

�� ��

-�� ��

$�

�

�

��

��

���

��� �*�� ����

���

�� �� �� � "

�� ��� �� �$�

� "

���� � �����

-�� �� ��

���

��� �*�� ����

�������

�� �� �� � "

��������

�

�

�

�

�

�

� � � �

��������������� ����

.������& �����/�0����1� �

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

2

#���3�����

4

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

$���3���

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� � � �

� � �

�

�

� ��

�

�

� �

�

� �

�

� �

�

�

� �

�

� �

� � � �

� � ��

� � �

� � � � � �

� � ��

�

� � � �

� � �

�

� �

�� � �

��

� � � � �

�

�

�

�

�

�

� � � �

� � �

�

�

� ��

�

�

� �

�

� �

�

� �

�

�

�

� �

� � �

�

�

�

� �

�

� �

�

� �

�

�

26

Het Sommar

27

28

29

30

31

Du är det vackra jag ser i mitt liv

������

�� �� ��� �� � � ���

���

� ���� ���

���� ���� �

��� ��� ���

�������

��� ���� �� ��

����

� ���� ���

��������

�� �� ��

���

��� �� ��� ���

����

� ���� ���

�������

�� �� � �� �� �� �� �

�����

��

�� �� ��� ���� � ��� ����

���

� ��� �

���� ���� �

�� �� �� �

�������

���� ��� �� ����

����

� ��� �

�

�� ��� ����

���

��� � ���� �����

����

� ��� �

������� �������

��� ��� ���

��

�� �� �� �� �

�����

�� �� ��� ������

����

�� ������ ��� ��

��

�� � ��� �� ��

��� ���

��� ���

����

���� ������ � ���

��

����� ���� �

�!

��

���

�� �� ��� ���

��

���� ���� ��� ����

������

��� � ��� �

���

�� ��� �� �� ��� ���

���

� ��� ���� ��� ��

���

� �� ��� ��

"�

� �

����

#� ���� �$

������

��� � ���� ��� ���

���

� ��� ����

���� ���� �

��� ��� �

�������

� �� ��� � ���

����

� ��� ����

"�

����

��� ���� �$

���

��� � ���� ��� ���

����

� ��� ����

�������

� � ��� ���

�������

��� �� ��� ��

�����"�

����� ��

% ���

���

� ���� ���

���� ����

��� ��� ���

����

���� ����

��

�� ���

����

� ���� ���

��

���������

� �� ��� ���� ��� �� ����

����

� � ���� ��� � ��

����

� ���� ���

������ ��

��� �� �

�� ������ ���� �������!

�

�

�

�

�

�

�

&����'(� ���

)�'��� ��*'&�'��� ��

+�����'��,�-'(��'.��������

�������������� ���������������

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

/��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

0 1

�

�

�

�

�

�

�� �

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

� �

�

�

� �

�

�

�

�

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

� �

�

�

� �

�

�

�

�

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

��

�

��

��

�

�

�� ��

�

�

��

�

��

��

�

�

��

��

�

�

�

� � �� �� ��

�� �� �� ��

�

��

�

��

�

��

��

��

�

��������

�

�

��

�

�

��

����

�

�

�

�

��

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

� �

�

�

� �

�

�

�

�

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

� � �

�

�

�

�

�

� �

�

�

� �

�

�

�

�

�

� �

�

�

��

�

� �

�

�

��

�

�

�

32

Quit Whining

�

���

����

���� � �� � �

��

� � ���� �� ���

���

���� � �� ���

��

� � ���� �� ���

���

���� � �� ���� � � ���� ��

��������������� ������

�

� � ��� ��� � � ���� � � � � �� � ��� � � � � ���

�

�

���� � � ��� � � ��� � � ��� � �� ��� � ����� ����

�

�

���� ���� ���� ����� ��� ���� �� ���� ���� � ��� � � � ��� � � �� �� �

�

�

! ��� � ��� "�� ! ��� ��� ��� � �� � ������

��

�

��� � ���� ��� ��� ��� � ��� � ��� � ���� ��� ����� �� ��� ��� � � � �

��

�

��� � � � ��� ���� ��� ����� ��� ���� � � � �� � ��� � ����

��

�

� � � � � ��� �� ���� ���� � � ���� ��� � �� �� �� # �$ %��� ���� ����

��

�

� � � � �� �� � � � �� ��� � � � ���& '� �� �� ���

��

�

�� � ���� �� � ���� � �� ��� �� �� � ��� � � �����

��

�

�

�

�

�

�

�

�����(�����

�����)��

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

�

�

�

�� ��

�

��

�

��

��

�

�

�

��

��

� �

�

�

�

� � �

��

�

�

� � �

��

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

� � �

�

�

� � �

��

�

�

� �

�

� � � � � � ��

� �

�

��

� ��

�

�� �

�

��

�

� �

�����

� �

��

�

�

�

�

�

�

�� � �

��

�

�

�

���

�

��

� �

�� �

��

� �

�

� ��

� � � �

�����

� �

��

��

�

�

� �

��

� �

�

� �

�

� � ��

�

�

� � �

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

���

�

�

� ��

� �

�

33 ���������� ������������

���

����

� ��

���

� ����� �� ��� ��� �� ���

���

� ���� �� ����

�

��� ��� �� ���

����

�� ���

���

��� ����� ��� �� ��

����

������

�����

���

��� ����� ��� �����

���

� �� �� ��

���

��� !��

�����

� ���� � �� ���

������

��� �����

��

��� ��

����

��� �����

��

� ���

"

��

���

��� ��� !�� �!���

����

�� � ��

�

�� ���

���

� � ��#

��

$�� � ��

��

��� �� ��� ���

����

������ �� %��

�

��� ��

���

���

&

���#

���� ���

'(� �� ���

����

� ����

���

� !�� � �

���

���� ��

����

� !��

���

��� ���

����

���� ���

����

� ��#

��

� )��

**

����

��

���� ��

��

���

��

+�� � �� �� ��� � �,

���

)� �

���

�� �� ����

����

�� �� ��

�����

���� !�� ��� � �#

��*�

��

-��� ���� ��

��

��

��

+�� � �� �� ��� ����,

���

� �� ���

���

��� �� �����

��

�� �����

������

�� %�� �� �����#

.�

���� ��� ��� � ���� ��� ��� ��� ."

-�

���

��� ��� ���

���

��� �� ��� �� � �

������

����

����

�� ��� �% ��� ���

���

��� �� ���

��

��� %(� % �

����

� ���� �

���

�� � ��� ���#�

./

���

0�� ��� �( ��� �

����

�� � ��� �� �

��

��� ��� ��

����

�� �� ���� ��� ����� �� ��

1.

���

���

2 �� � %� ����

��

��� ��� ����� ��� ����

����

��� ��

���

��� %� ����� ��� ��#

���1"

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� ������������

�������������

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

������

�

�

�

�

�

�

� �

������

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� � � �

�

�

�

�

�

�

� � � � ��

������

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �� �

�

�

�

�

� ��

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

� ��

�

�

�

�

�

� �

��

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

��

� � ��

��

� � ��

� ��

�

�

�

�

� � ��

��

� �

�

� �

�

�

�

� �

� � ��

��

�

� � � �

�

�

�

�

�

�

��

��

�

�

�

�

�����

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�����

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�����

�

�

�

� � � � � � �

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

Saknar dig ändå

34

��

����

���� ����

���

� !�� � �

���

���� ��

����

� !��

���

��� ���

����

���� ���

����

� ��#

��

� )��

1&

����

��

���� ��

��

���

��

+�� � �� �� ��� � �,

���

)� �

���

�� �� ����

����

�� �� ��

�����

���� !�� ��� � �#

��"*

��

-��� ���� ��

��

��

��

+�� � �� �� ��� ����,

���

�� ���

���

��� �� �����

��

�� �����

������

�� %�� �� �����# 0�� ����

"3

����

����

�� ����� � �� �����

����

� �� � ��#

��

4�� !�� %�

����

�� ���� �� �����

����

� �� ����,

"5

�

�

��

�

�

��

���� ��� ��� � ���� ��� ��� ��� 31

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

��

�

�

�

�

�

�

-���

� � � �

�

�

�

�

�

�

�

��

��

�

�

�

�

�����

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�����

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

���

�

�

�

�

� � �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

35

������������

������

����

�

�

�

�

�����

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

��

�

�

�

�

�

�

��

���

�� ��

���

��� ��

��� ���

�� ��

���

�� ��

���

� ���� ���

��� ��

��� ��

���

��� ���

���

� �� �

���

�

���

� ��

���

� �� ��

���

���� ������

�� ��

�� ���

�

����

���

��� ���� �� ����

���

� ��� ��� ���

�� ��

�� ���

��

��� ��� ���� �

��

��� ��� � ����

���

�

��

! �

�

��

���

��� �� ��" ����

���

��� ��� �� ����

����

! ��

���

� �� �� ��� ���

��

��

�

� ���

���

�

��� ���

�

������

�

��� ��� ���

���

�

����

���

�� #$ ���� %�

���

��� ��� ��� ��� �

���

�����

���

��� ��� ��

���

��� ��� ��

���

��� ��

���

��� ��� � �� ��

��

����� ��

�

��

���

%��� �� �� ����

���

��� ��� �� �� �

��� ���

�� ��� ��%

���

%��� �� ��� ��

���

& � � �

��� ��

� � �

��

'��� ��

�

��

�

���� %��� ����

����

��� � ���� ��

���

��� ��� ���� ���

������

�� ��

���

�(� ���

���

�� ��� ��� ����

��

�� ���� � ����

��� �����

��

��

���

�

���

���

��� �� ��

���

��� ���� �����

� ��

�� � �� ���

���

�� �� � ����

��

��� �% ��� ���

���

�

��� ���

�

�������

�

���� ���� ����

��

�

���

����

��� �� � ����

����

� ��� �� �����$

��� ����

�(� �� ���

����

��� �� ����� ��

����

��� � ����

���

��� �� �� ��$ �

��

�� ��

�

�

����

�� �� �� ���

����

�� ���� �� ��� �� ����

���

�� ��� � ����

����

�� �� ���

����

�� �� ��� ���

����

�� ��

���� ��

�� ���

��

)��

�

��

��

��� ��� ��� ����

����

��� ��� ��� ���

����

�� �� �� ���� ���

�������

��� ����

����

�� ���

����

��� ��� �� ���

���

��� ��� ��� ���

��� ������

�

���

�

�

����

����

���� ��� �� ���

����

�� ��� �� ���

�� ���

��� � ����

����

� ��� �� ��� ���

��

�� � �

�

�� �

���� ���

�(� ��

���

���� �� ���� ��

��

�

�� �� �� �

����

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

��

�

��

��

��

��

��

� �

�

�

��

��

��

��

��

�

�

��

��

��

��

� �

�

�

����

�

�

��

� � � �

�

� � ��

��

��

��

� �

�

��

�

�

��

�

�

�

��

���

�

�

� � ��

� � �

�

� �

�

��

��

��

�

�

�

��

�

� ��

��

��

�� �

��

��

�

�

�

����

�

�

�� �

��

���

��

�

� �

�

��

��

���

��

�

�

���

� �

���

�� �

��

�

��

��

� �

��

� �

����

� �

��

��

���

�

���

� �

���

��

��

�����

���

�

��

���

��

�

��

��

����

�����

�

�

��

� �

�����

��

�

�

��

���

�����

���� �

��

��

������ �

� �� ���

��

�

� �

����

���� �

��

�

���

�

�

���

���

���

�

��

�� �

�

���

���

���

��� �

��

�� �

�

�

�

���

���

���

��

�� �

��

Nöjd

36

Krigsförklaring

��� �� �� � ��� �� �� �

������

�

�

��

���

���

�

���

���

���

��

�

� �

����

��

��

��

��

�

�

���

��

��

��

���

����

��

�

�� �

���

�

�����

��

� ���

���

���

�

��

����

���

����

�����

���

��

���

���

���

���

���

���

���

���

���

��

��

���

��

�

��

��

���

�

�

�

�

���

��

���

���

���

��

����

�!��

���

��

����

���

���

�����

���

�

�

��

���

�

��

���

���

���

������

"

����

����

���

��

��

��

���

�

�

�

��

����

���

���

�

����

���

���

���

���� �

��

��

���

���

����

��

��

����

���

��

���

����

����

���

��

��

�

���

����

����

�

��

�!

���

���

���

���

�

�

��

��

��

��

��

�

�

��

����

���

���

��

��

�

�

����

���

����

���� �

��

��

���

���

���

���

��

��

���

��

�

�

���

���

��

���� �

���

�

���

�

#

�

�

��

��$

����$

����$

���� ��� ��� �� ��� � ��� �� ��� �

������

%&

�

�

��

�

�

��

�� ������� ��� �� ������� ���

������

%'

��� �� ��� � ��� �� ��� ���

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

(����

� � � �

�������������

)���*�+ �����,������

-�.�*�/����0�����

�

�

�

�

�

�

�

�

���1�&������2�����

.&

��

�

�

.&

�

�

�

�

3���

4�� *4�� *

(����

+%�������5�����

2%����5�������

�������� ����������

&����������������!�� ��������2

6������!�� ��������7����

����������������������������

��������������������������2$

��

�

�

�

� �

�

� �

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

� �

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

�

��

�

�

�

�

�

�

�

�

37

Affisch

Marknadsförande text Något gammalt, något nytt. Något lånat, något blått. Amanda tar oss med på en resa genom sitt musikaliska liv. Från Billie Holiday och Spice Girls till där hon är idag med sin egen musik. Influerad av jazzgiganter skriver hon texter och musik som berör. Texter, på svenska, om de mest vardagliga händelser som garanterat alla känner sig i!

Som den jag ärAmanda GinsburgExamenskonsert–Kungl. MusikhögskolanTo 6 mars 2014 / 19.00> Lilla salenJuan Romero slagverk

Fri entré

Kungl. MusikhögskolanT-bana StadionLidingövägen 12www.kmh.se