TONHALLEN - SUNDSVALL torsdag 27 maj kl 19.00

tubaist i VÄRLDsKLassNORDisKa KaMMaRORKEstERN

ØYstEiN baaDsViK [tuba] i chRistiaN LiNDbERg [dirigent]

J.s. bach - brandenburgkonsert nr 3, c. Lindberg - tubakonsert

“Panda in Love” världspremiär! L. van beethoven - symfoni nr 2

2010

Kvällens konsert spelas in av Sveriges Radio P2 samt direktsänds via fiber till Tucson, Arizona där Interna-tional Tuba Euphonium Conference (ITEC 2010) med ca 800 deltagare går av stapeln. Detta går att genom-föra tack vare ett samarbete med Fiber Optic Valley, Slice Mediaproduktion, ServaNet, Protel och N62 IT Solutions. Ps glöm inte att slå på mobiltelefonen efter konserten!

Johann Sebastian Bach Brandenburgkonsert nr 3 G-dur (BWV 1048)1685-1750 (Allegro) Adagio Allegro

Christian Lindberg Panda in Love VÄRLDSPREMIÄR!F. 1958 Concerto for Tuba and Orchestra

1 Panda Searching for Something he can not Find 2 Lion Cub (Cadenza) 3 Panda in Love 4 Panda in Protest - Goes to Tianamen Square 5 Speach of the Panda (Cadenza-Intermezzo) 6 Panda Climbing up the Hill... into a World of Freedom

PAUS

Utdelning av Musikens Vänners stipendium

Ludwig van Beethoven Symfoni nr 2 D-dur op 361770-1827 Adagio molto. Allegro con brio Larghetto Scherzo. Allegro Allegro molto

I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form, förmodligen kompone-rade i olika versioner mellan 1708 och 1721, och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem ”Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Branden-burg …” Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior, och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen, och redan i titeln står det uttryckligen ”Six Concerts avec plusierus instruments” – sex konserter med mångahanda instru-ment. Concerto grosso betyder ’stor konsert’, och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är istället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda Allegro-satserna återfinns ett Adagio som kan räknas till musik-historiens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik./Stig Jacobsson

”Panda in Love” för Tuba och orkester har en liknande struktur och form som min flöjtkonsert ”The World of Montuagretta”. Vid komponerandet, av båda dessa konserter, har jag inspirerats av både inre bilder och personliga erfarenheter, men man kan ändå inte kalla det för renodlad programmusik*. Titlarna för var och en av satserna behöver ingen ytterligare förklaring, men förhoppningsvis lockar de igång lyssnarens egen fantasi... Mina inre bilder förklaras kortfattat genom titlarna, för på samma sätt som en dröm inte inte helt och full ut kan beskrivas med ord, skulle verket bara förlora på om man skulle försöka ”förklara” ännu mera. Hur som helst är ”Panda in Love” i första hand en virtuos Tubakonsert skriven för den skicklige tubaisten, och min gode vän, Öystein Baadsvik.” /Christian Lindberg

*programmusik≈ en beteckning för instrumental klassisk musik som avser att skildra en berättelse.

På läkaren Schmidts inrådan slog sig Beethoven sommaren 1802 ned i den lantliga friden i Heili-genstadt, en av Wiens förstäder. Inom sig hade han emellertid allt annat än frid; han kände av den hörselskada som snart skulle göra honom helt döv, och mot hösten skrev han till sina bröder det skakande brev som brukar kallas Heiligenstadttestamentet, vilket avslöjar honom som en människa på självmordets rand: ”endast konsten höll mig tillbaka … Ack, det tycktes mig omöjligt att lämna världen innan jag fullbordat allt det vartill jag kände mig kallad.” Vi vet nu att Beethoven bara var i början av en karriär utan motstycke i musikhistorien, och man kan förstå att han kände skaparkraften välla fram, oemotståndligt. Redan nu satte hans verk outplån-liga spår på musikens fortsatta utveckling. Trots (eller tack vare?) den mörka sinnesstämningen befann sig Beethoven i en mycket rik skapar-period. Frågan är om han någonsin varit lika produktiv som 1802. Kanske var i själva verket över-ansträngning en bidragande faktor till testamentet. Av själskvalen märker man däremot inte mycket i hans musik, i synnerhet inte i andra symfonin. Detta är i huvudsak en ljus och levnadsglad musik, och larghettot hör till hans allra lyckligaste ingivelser. Jämfört med den två år tidigare och helt i Mozarts och Haydns anda skrivna första symfonin, hade mycket ändå hänt. En kritiker fann vid uruppförandet i Theater an der Wien den 5 april 1803 ”att den första symfonin har större värde än den andra, eftersom den är genomförd med otvungen lätthet, medan den andra präglas av en strävan efter det nya och misshagliga.” Kritikern var i själva verket riktigt lyhörd: han hade just bevittnat hur den klara klassicismen förvandlats till lidelsefull romantik, men han hade själv inte riktigt följt med i utvecklingen. Den brett upplagda första satsen inleds med ett Adagio molto som innehåller mer av själslig för-beredelse än ett liknande parti i någon tidigare symfoni och de två inledande, markerade tonerna D återkommer sedan i olika gestalt under hela första satsen. Att Beethoven sedan presenterar huvudte-mat i de låga stråkarna var en uppseendeväckande nyhet och några åhörare fann kontrasten till andra temats marschrytm alltför brutal. Första symfonins långsamma sats bygger nästan helt på ett enda tema, men motsvarande sats i andra symfonin blommar ut till en överväldigande rikedom av härliga melodier och rytmiskt pikanteri. Senare menade Beethoven att han kunnat skapa tjugo verk av alla dessa tematiska idéer. Därpå följer hans första symfoniska scherzo, vilken fick ersätta den menuett som alltid återfinns i symfonier av Mozart och Haydn. I kammarmusikaliska sammanhang hade Beet-hoven däremot redan skrivit flera scherzi, och menuetten i första symfonin har för all del också den scherzokaraktär, även om den inte tagit steget fullt ut. Finalen tar sig mästaren friheten att inleda på dominanten, för att först i tredje takten leda över musiken i huvudtonarten. Oemotståndlig rytmisk kraft, vågade intervallsprång och strålande gott humör utmärker musiken./Stig Jacobsson

Stiftelsen har köpt in två kvalitetsvioliner som får disponeras av Nordiska Kammarorkestern Sundsvall. Den äldsta violinen, en raritet, är tillverkad av Giovanni Grancino i Milano ca 1690. Jonas Lindgård, 1:e konsertmästare, alternativt alternerande 1:e konsertmästare Richard Kontra spelar på den violinen. Den andra violinen är ny- och svensktillverkad av violinbyggaren Peter Westerlund, Norberg, och spelas av Anna Zachrisson.

Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur.

CHRISTIAN LINDBERGEfter 6 år som chefdirigent för Nordiska Kammar-orkestern kommer Christian Lindberg att gå vidare då han har fått det prestigefyllda uppdraget att bli ”principal conductor and artistic advisor” för den av norska regeringen nystartade 70-mannaorkestern Ar-ctic Philharmonic Orchestra. Christian och Nordiska Kammarorkestern har haft sex fina år tillsammans, med fantastiska CD-inspel-ningar på skivbolaget BIS och välbesökta konserter i länet och i Sundsvall. Tillsammans med orkesterns musiker har Christian också medverkat till att sätta orkestern på världskartan, med turnéer till Asien, Tyskland, England samt varit initiativtagare till den numera väldigt populära abonnemangsserien (som man för övrigt kan anmäla sitt intresse för kväll!) Givetvis kommer både publik och Nordiska Kam-marorkestern att sakna Christians energi och karisma på scenen, men vi ska så klart förvalta och utveckla den orkester som Christian så framgångsrikt byggt upp under dessa år, en av Sveriges fräschaste orkest-rar (för att använda Christians egna ord). Orkestern kommer fortsätta att leverera konserter av högsta klass för såväl ung som gammal. Och så ser vi fram emot nästa gång när orkestern och Christian kommer att mötas!

ØYSTEIN BAADSVIKØystein Baadsvik är, minst sagt, en riktig virtuos och en verkligt god ambadassadör för sitt instrument. Det är framför allt som solist som han har gjort sig känd, och Øystein är den enda Tubaspelaren i värl-den som kan livnära sig på att vara solist. Hans internationella karriär började ta fart på all-var 1991, då han jerhöll två priser i den prestigfyllda tävlingen ”Concours International d´Exécution Mu-sicale” i Genève. Han har framträtt på ett stort antal av de mest be-römda scenerna runt om i världen. 2006 gjorde han bl. a. sin debut i Carnegie Hall, New York.American Record Guide skrev så här om hans skiva ”Tuba works”: ”This spectacular recording establishes Baadsvik as one of the best solo tubists in the world.”/Lars Fregelin

NoRDISKA KAmmARoRKESTERNVIOLIN 1 Jonas Lindgård 1:e konsertmästare Richard Kontra alt. 1:e konsertmästare Ewa Filek Kryger Susanne Francett Bengt-Erik Norlén Annika Wångby Stattin VIOLIN 2 Charlotte Fregelin* Patrik Källström John-Erik Burstedt Anna Zachrisson Tommy Rönning Martin MårtenssonVIOLA Lars Stattin* Lars-Gunnar Bodin Anita Bjørken Anette MaxeCELLO Åke Hedman* Per-Gunnar Hedström Åsa Forsberg-Lindgren Emma LindhamreKONTRABAS Eric Francett* Ove LundströmFLÖJT Patrik Wendel* Maria Garlöv ThorsellOBOE Sanna Salomaa* Thomas BodinKLARINETT Sølvi Stenmarck* Inge MagnussonFAGOTT Peter Liljenberg* Johan GillemyrVALTHORN Maria Granberg* Lars Ekernäs Tommy KnutssonTRUMPET Mark Schrello* Leif LindvallPUKOR/SLAGVERK Pelle Jakobsson*CEMBALO Otto Ratz*