Tillintetgör Djävulens gärningar - 1.4.3

Uppsats i Systematisk teologi, 7.5 hp Av: Peter Berntsson

Johannelunds teologiska högskola Handledare: Tommy Mellberg

Årskurs 2 2011-03-29

Tillintetgör Djävulens gärningar! Försoningen i Gregory Boyds teologi

Tillintetgör Djävulens gärningar!

2

Innehållsförteckning

1. Inledning ............................................................................................................................3

1.1. Bakgrund och problemformulering .................................................................................... 3

1.2. Syfte ...................................................................................................................................... 6

1.3. Frågeställningar .................................................................................................................... 6

1.4. Material och metod ............................................................................................................. 6

2. Gregory Boyd och hans teologi i överblick .........................................................................7

2.1 Kort biografi av Gregory Boyd .............................................................................................. 7

2.2. Gregory Boyds grundläggande antaganden ....................................................................... 8

2.3. Boyds ”Warfare Worldview” ............................................................................................... 9

3. Christus Victor – den klassiska försoningsläran ...............................................................12

3.1. Guds och Satans riken........................................................................................................ 12

3.2. Kristi verk är större än vår frälsning .................................................................................. 13

3.3. Frälsning från synden och ondskan .................................................................................. 14

3.4. Kärlekens seger .................................................................................................................. 15

3.5. Den djupaste magin ........................................................................................................... 17

3.6. Klassisk försoningslära och andra läror ............................................................................ 20

4. Respons på Boyds försoninglära ......................................................................................21

4.1. Hotas inte Guds allmakt?................................................................................................... 21

4.2. Betonas individens ansvar och syndens allvar? ............................................................... 23

4.3. Behöver inte Gud straffa all synd för att kunna förlåta? ................................................ 24

4.4. Hur åstadkom Kristi död en seger? ................................................................................... 25

5. Egen analys ......................................................................................................................26

5.1. Boyds grundläggande teologi ............................................................................................ 26

5.2. Guds rättvisekrav ............................................................................................................... 27

5.3. Syndens allvar och individens ansvar ............................................................................... 28

5.4. Hur korset besegrar djävulen ............................................................................................ 28

6. Slutsats och avslutning.....................................................................................................29

7. Bibliografi .........................................................................................................................30

7.1. Böcker ................................................................................................................................. 30

7.2. Internetlänkar..................................................................................................................... 31


3

1. Inledning

1.1. Bakgrund och problemformulering

Vad har Jesus gjort för oss? Detta är en fråga som kristna har fördjupat sig så långt tillbaka

som det finns kyrkohistoria tillgängligt. Det kan vara frestande att svara ”allt”, men många

vill nog ha en mer detaljerad förklaring än så. Helt klart står dock att den kristna tron, vilket

namnet vittnar om, handlar om Jesus Kristus, vilket gör att teologi i stor grad handlar om att

förstå meningen med Honom. Hans inkarnation, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd

väcker stora frågor. I olika tider har olika delar av Jesu liv betonats, beroende på teologisk

betoning. Hans liv var en skandal från första början – påståendena att Gud blev människa,

att han dog och att han i tiden uppstod från de döda är enorma.

Det ämne jag valt att fördjupa mig i är dock försoningslära. För att ha ett så öppet perspektiv

som möjligt på frågeställningen väljer jag att definiera frågan som försoningen svarar på som

följande: ”Vad skiljer människan från gemenskap med Gud, och hur har detta problem

åtgärdats?” Många försök till förklaringar av försoningen hoppar ofta över några led och

antar direkt att frågan är ”Hur kan Guds vrede och kärlek mötas?” eller ”Hur kan jag finna en

nådig Gud?”. Frågan om vad Jesus gjorde har i västvärldens teologi under de senaste seklen

till stor del förutsatt att det centrala problemet Jesus löste var det som reformatorerna

Martin Luther och Jean Calvin upplevde på 1500-talet, nämligen hur en människa skulle

kunna rättfärdiggöras inför en vred Gud som måste straffa all synd. Svaret både på frågan

om vad Jesus gjorde, vad försoningen innebär och vad den kristna tron handlar om, brukar

ofta sammanfattas ungefär med ”att Jesus tog straffet för vår synd så att Gud kunde förlåta

oss”, vilket är grunden för en s.k. objektiv försoningslära.1 Alla andra saker Jesus åstadkom

ses generellt enligt detta perspektiv som enbart sekundära i betydelse.

Detta har dock väckt en hel del frågor hos många. I dagens postmoderna kultur har tanken

på att människans skuld inför Gud blivit allt mer främmande, vilket ställt till med en del

1 Objektiv försoningslära ett vedertaget begrepp i svensk teologisk kontext, och jag kommer därmed inte att använda något annat begrepp i den här uppsatsen, men jag anser det engelska begreppet penal substitution vara en bättre term för det den moderna versionen av denna lära. Ordet ”objektiv” syftar i det här fallet till att Gud är objektet för försoningen, medan han i den subjektiva enbart är subjektet. Däremot är den objektiva försoningsläran inte ensam om att beskriva en ”objektiv” förändring, i meningen ”konkret”, då även den klassiska betonar en sådan förändring. Ett annat problem är att Anselms försoningslära i många fall också har kallats för ”objektiv”, fast han förespråkade en typ av gottgörelse till Gud som inte hade med straff att göra.


4

problem för de evangelister som främst vill beskriva evangeliet som en lösning på detta

skuldproblem. På grund av denna frustration har en typ av evangelisation2 vuxit fram, där

tanken är att först förklara vilken allvarlig skuld och hopplöshet människan har inför Gud,

samt Guds vrede och rättvisa framtida straff till följd av denna skuld. Efter denna förklaring

följer sedan en utläggning av objektiv försoningslära: att Jesus tog det straffet. De ”goda

nyheterna” (att Jesus straffades) kommer alltså som en följd på en rad fasansfulla nyheter.3

Min fråga är då om vi kanske inte har missförstått någonting av evangeliet om vi numera

först måste leverera dåliga nyheter för att kunna förkunna de goda nyheterna?

Utöver detta har många andra problem med den traditionella, reformatorisk-evangelikala

versionen av den objektiva försoningsläran framförts.4 Om det stora problemet som

försoningen löser är Guds vrede mot syndare, innebär inte det att försoningen innebär att

Gud först och främst räddar oss från sig själv? Vidare, om det största argumentet för objektiv

försoningslära är att Gud måste uppfylla ett eget inre krav på rättvisa, hur kommer det sig

då att lösningen gestaltas genom en enormt orättvis handling, där en oskyldig straffas istället

för de skyldiga? Hur ska vi förresten förstå tanken att synder bokstavligt överförs från en

person till en annan – är skuld verkligen något som bokstavligen kan överföras? Det kanske

går, men är det rättvist? Och framför allt: om Gud alltid kräver full ”kompensation” (i form

av straff) för våra synder, kan vi då verkligen säga att Gud någonsin förlåter någon, enligt

Bibelns eget bruk av ordet som skuldavskrivning av barmhärtighet?5.

Dessa och liknande frågor har ställts av många teologer under det senaste seklet. I Sverige

uppstod på 1870-talet den s.k. ”Försoningsstriden” till följd av P.P. Waldenströms frågor av

liknande art som ovan. Waldenström förespråkade i denna strid en s.k. ”subjektiv”

försoningslära, mot C.O. Rosenius objektiva. 1930 publicerade Gustav Aulén Den kristna

2 Exempelvis Ray Comfort och Kirk Camerons ”Confrontational Evangelism”, som de kallar för ”Hell’s Best Kept

Secret”: <http://wayofthemaster.com/hbks.shtml> (2011-03-24). Ett talande citat: ”[Because of this method,] a sinner will flee to the Saviour solely to escape the wrath that is to come”. 3 Jag vill notera att det naturligtvis finns en allvarsam sida i evangeliet som alltid ligger till bakgrund till

evangeliet, exempelvis syndens konsekvenser på en människa. Denna typ av evangelisation ger dock i min mening en skev bild av problemet och lösningen, samt en problematisk gudsbild. 4 Med detta menar jag det som i amerikansk kontext brukar kallas för “Penal Substitution”-synen. För exempel på kritik mot denna, se ex. Boyds <http://www.gregboyd.org/qa/jesus/what-do-you-think-of-the-%E2%80%9Cpenal-substitutionary%E2%80%9D-view-of-the-atonement/> (2011-03-09), samt Joel B. Greens Recovering the Scandal of the Cross. 5 Se ex. Jesu liknelse om den obarmhärtige tjänaren (Mt 18:21-35). I v. 27 och 32 står det att kungen ”gav

honom fri” och ”efterskänkte” skulden, utan att övrig återbetalning krävs. Ordet på grekiska som översatts ”efterskänkte” är , vilket används för förlåtelse. Dess grundbetydelse är ”släppa” eller ”lämna”.


5

försoningstanken (mer känd och publicerad i sin engelska översättning, Christus Victor) som i

princip satte normen för kategoriindelningen i den globala teologiska diskussionen till

objektiv, subjektiv, respektive klassisk försoningslära. Aulén pekade liksom Waldenström ut

problem med den objektiva förklaringen, men visade även på problem i den subjektiva. Som

en tredje väg framförde han den självbetecknat ”klassiska” försoningsläran, som betonade

Kristi seger över Synd, Död och Djävul som det centrala i försoningen.6 Beteckningen

”klassisk” syftar till Auléns påstående att detta motiv var det dominerande i kyrkans

teologiska reflektion kring försoningen under de första tusen åren efter Kristus.

En nutida teolog och författare som förespråkar en form av klassisk försoningslära är

Gregory Boyd. Han är känd och kontroversiell av flera anledningar, kanske framför allt för sin

kritik mot evangelikal partipolitisk opinionsbildning7 och sin syn på framtidens beskaffenhet i

relation till Guds allvetande.8 Men det som sammanför all Boyds teologiska reflektion är

troligtvis betoningen på hans egentitulerade ”Warfare Worldview”. Genom alla hans böcker

lyser de centrala betoningarna från denna världsbild igenom: Guds radikala, ofattbara kärlek

som uppenbaras genom Jesus Kristus, besegrar ondskan, och bjuder in alla till en upprättad

relation med honom. Genom alla Boyds böcker skiner detta tema igenom, om det så handlar

om ondskans problem,9 framtidens beskaffenhet,10 helgelse,11 anti-nationalism12 eller andlig

krigsföring.13 Då jag länge har varit i kontakt med Boyds teologi genom hans böcker och

predikningar, har denna betoning i hans teologi väckt ett intresse hos mig för att undersöka

hans försoningslära närmare.

Min personliga bakgrund till den här uppsatsen är en brottning som pågått ett längre tag i

mitt huvud kring hur man bör tala om korset, från att ha varit den objektiva försoningslärans

största förkämpe, till att ha blivit hårt träffad under sommaren av ett antal predikningar jag

6 Jag noterar här att Gustav Aulén och senare svenska anhängare av den klassiska försoningsläran i många fall

förutsatt en ”demytologiserad” syn på Satan och makterna, där allt tal om Satan och demonerna som personliga andliga varelser setts som omodernt. Denna syn förespråkar inte av Boyd, som tvärtemot argumenterar mot den i God at War. Jag kommer därmed inte ägna denna syn mer utrymme i denna uppsats. 7 <http://www.nytimes.com/2006/07/30/us/30pastor.html> (2011-03-18), se även Boyd, The Myth of a

Christian Nation: How the Quest for Political Power is Destroying the Church, Grand Rapids, MI: Zondervan, 2006 8<http://www.religion-online.org/showarticle.asp?title=3225> (2011-03-18), se även Boyd, God of the Possible 9 Boyd, Satan and the Problem of Evil, samt Boyd, Is God to Blame? 10 Boyd, God of the Possible 11

Boyd och Al Larson, Escaping the Matrix 12

Boyd, The Myth of a Christian Nation, se not 6. 13 Boyd, God at War


6

hörde under sommaren 2010, av just Gregory Boyd. På många andra områden har jag ändrat

åsikt eller betoning i min teologi hyfsat smärtfritt. I denna fråga stod det dock snabbt klart

för mig att teologin kring just försoningen (i detta fall alltså den objektiva) är så djupt inrotad

i mig att det egentligen svårt att ens tänka klart kring det hela. Samtidigt kunde jag inte bara

släppa frågan, när problemen väl blivit uppenbara för mig. Så jag gav mig ut på jakt efter en

försoningslära som håller, utan att förneka något centralt i kristen tro. Målet med den här

uppsatsen är alltså att försöka ta reda på hur Boyd beskriver sitt alternativ till den objektiva

försoningsläran, samt om den håller.

1.2. Syfte

Jag tänker i denna uppsats analysera Gregory Boyds klassiska försoningslära i följande tre

steg:

1. Hur beskriver Boyd försoningens problem och lösning?

2. Hur löser Boyd några av de problem som brukar anföras mot klassisk försoningslära?

3. Hur rimlig är Boyds tes?

1.3. Frågeställningar

För att pröva Boyds tes kommer jag speciellt att ställa följande frågor mot den:

Vilken auktoritet har Satan över världen och människorna i den, och varför?

Vad är relationen mellan kärlek och rättvisa?

Vad säger klassisk försoningslära om individens ansvar inför synden?

Hur besegras Satan genom korset?

Jag kommer att ägna större delen av analysen (del 5) till att besvara dessa fyra frågor.

1.4. Material och metod

Boyd han inte dedikerad någon bok helt till sin försoningslära – det närmaste man kommer i

hans monografier är kapitel 9 i God at War (titulerat ”Christus Victor”). En mer koncentrerad

förklaring av försoningsläran ger han dock i sitt avsnitt och sin respons i The Nature of the

Atonement: Four Views. Dessa två böcker är därmed primära, men även Boyds övriga

böcker, hans personliga hemsida och hans predikningar kommer att brukas i den mån de


7

tillför något relevant för uppsatsen.14 Utifrån detta material kommer jag att beskriva Boyds

teologi i grova drag, för att sedan systematiskt ta upp problem jag finner i hans resonemang.

Jag kommer även att använda böcker skrivna av andra författare som direkt eller indirekt

svarar på eller kritiserar Boyds resonemang. Jag har främst valt författare som Boyd redan

varit i dialog med, alternativt allmänt erkända representanter för respektive perspektiv.

Jag kommer generellt sätt inte att förklara Boyds teologiska resonemang i detalj i frågor jag

inte anser vara tillräckligt omstridda, eller då de inte hör till det centrala syftet för

uppsatsen. Jag nöjer mig i sådana fall med att hänvisa till sidhänvisningarna i noterna. Denna

angränsning beror även på uppsatsens systematisk-teologiska karaktär.

För att uppfylla syftet kommer jag först att redogöra för Boyds övergripande teologi och

antaganden, för att sedan koncentrera mig på hans försoningslära. Efter detta kommer jag

att undersöka hur Boyd svarar på ett antal frågor mot hans lära, samt slutligen analysera

hans argument själv, först i helhet, men speciellt utifrån mina frågeställningar ovan.

Något som är värt att notera är att Boyds försoningslära delvis har ändrat form. I God at War

(1997) nämner Boyd utan vidare problematisering den objektiva försoningen som biblisk15,

medan han i sin senare undervisning16 och sitt bidrag i The Nature of the Atonement: Four

Views (2006)17 sätter sin klassiska försoningslära i viss motsatsställning till den objektiva. Det

är denna senare hållning jag kommer att bedöma i den här uppsatsen.

2. Gregory Boyd och hans teologi i överblick

2.1 Kort biografi av Gregory Boyd

Gregory ”Greg” A. Boyd (Ph.D., Princeton Theological Seminary) är huvudpastor i Woodland

Hills Church i St. Paul, Minnesota. Innan dess arbetade han i 13 år som lärare i teologi på

Bethel College, St. Paul. Han är författare till en lång rad böcker som sträcker sig från

apologetik och Jesus-forskning till populärteologi och uppbyggelse. Ett tydligt fokus ligger på

Guds karaktär och andlig krigföring. Detta exemplifieras i trilogin som började med God at

14 Det kommer att bli uppenbart i noter och bibliografi vilka dessa övriga källor är. 15 Boyd, God at War, s. 240 samt not 1 till samma sida. 16 <http://www.gregboyd.org/qa/jesus/what-do-you-think-of-the-%E2%80%9Cpenal-substitutionary%E2%80%9D-view-of-the-atonement/> (2011-03-21), samt <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/a-pigeon-a-lion-and-deep-magic> (2011-03-18). 17 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 43-44


8

War (1997), fortsatte med Satan and the Problem of Evil (2001) och kommer att avslutas

med ett verk på två volymer som prelimininärt heter The Myth of the Blueprint.18 Dessa

böcker, tillsammans med böcker såsom Is God to Blame?, Brev från en skeptiker och God of

the Possible ger alla samma tydliga bild av vilken central plats Boyd ger den andliga striden i

hela sin teologi. Med det sagt fortsätter jag härmed med att ge en grov överblick av Boyds

teologi.

2.2. Gregory Boyds grundläggande antaganden

Gregory Boyd har i hela sitt liv kämpat med filosofiska frågor,19 framför allt kring Guds

godhet och allmakt i kontrast till den ondska som finns i världen (och tyvärr även i kyrkan).

En stor del av hans akademiska och litterära arbete har han lagt på att utveckla och förklara

en teologi som till viss del står på tvärs med en stor del av framför allt amerikansk

evangelikal teologi20 och spenderar därmed en hel del tid i sina böcker och predikningar på

att förklara vad han anser vara vanliga misstag i evangelikal teologi.

Ett grundläggande problem Boyd ser i evangelikal kristenhet är den Gudsbild som framställs.

Han menar att alla karaktärsdrag och antaganden om Gud som inte stämmer överens med

den karaktär som Jesus Kristus visar i evangelierna, är falska, eftersom han menar att Jesus

enligt Bibeln är den slutgiltiga och kompletta uppenbarelsen av Guds väsen (Rom 5:8; Heb

1:3; Joh 14:7-10).21 På grund av detta antagande gör han vissa mer eller mindre radikala

omtolkningar av framför allt Gamla Testamentet, byggt på tanken att Gud alltid har

”ackommoderat” sig till människan i sin uppenbarelse, en tanke som också varit vanlig i

kyrkohistorien.22 Denna Jesus-centrerade teologi har bland annat lett Boyd till att ifrågasätta

många antaganden om Guds karaktär som evangelikal kristenhet har tagit för givet. Bland

dessa antaganden är försoningsläran, som vi snart kommer att koncentrera oss på.

18

<http://www.gregboyd.org/books/satan-the-problem-of-evil-constructing-a-trinitarian-warfare-theodicy/>, (2011-03-11) 19 <http://www.gregboyd.org/about/greg-boyd/testimony/>, (2011-03-11) 20 Ett exempel är att evangelikala i USA i stor grad anser att man måste rösta på vissa politiska partier: <http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/10/05/AR2006100501763.html>, (2011-03-12). Ett annat exempel är hans radikalt icke-kalvinistiska teologi i ett land som har ett anrikt reformert arv. 21

Boyd, Is God to Blame?, s. 15-17 22 Exempelvis Origines och Calvin, i McGrath, Christian Theology, s. 197-198


9

En av de teologiska tankesystem Boyd ofta vänder sig mot är det han själv benämner ”den

klassisk-filosofiska” teologin.23 Detta begrepp innefattar speciellt tillskrivandet av attribut till

Gud såsom tidlöshet, oföränderlighet, passionslöshet och radikalt enkelhet. Alla dessa

attribut härstammar enligt Boyd snarare från hellenistisk-platonsk filosofi än Bibeln.24 Det

påstående ur det klassisk-filosofiska perspektivet som han menar har värst konsekvenser för

tron är tanken att Gud ytterst sätt styr eller står bakom ondskan i världen.25 Detta synsätt

menar han att kalvinism i synnerhet står för, men även implicit en stor del av all

protestantisk teologi.26 Boyd menar att det klassisk-filosofiska synsättet på Gud i slutändan

motsäger en verkligt fri vilja. Eftersom Boyd menar att fri vilja är nödvändig för kärlek27

påstår han att den klassisk-filosofiska teologin, med sin tveksamhet inför tanken på

människan som sant fri, går emot tron på en fullt ut kärleksfull Gud. På grund av denna

slutsats argumenterar Boyd därför kraftigt emot denna syn i bland annat God at War.29 Det

är med denna utgångspunkt som Boyd börjar utveckla sin ”Warfare Worldview”.

2.3. Boyds ”Warfare Worldview”

Boyds teologi är enormt präglad av en uppfattning av verkligheten som helt uppslukad i ett

krig mellan gott och ont, mellan Gud och djävul. Att påvisa detta tema i Bibeln är

huvudärendet i boken God at War.30 Boyd börjar med att visa hur Daniels boks 10:e kapitel

ger en bild av andlig krigsföring som verkar utmana västvärldens antaganden om hur Gud,

änglar och människor relaterar till varandra. Ängeln Gabriel och ”prinsen av Persien” är båda

övermänskliga, icke-gudomliga varelser, som genuint strider mot varandra, baserat på hur

människor agerar.31 Sedan ger han exempel på en stor mängd icke-kristna, primitiva kulturer

som, opåverkade av Upplysningen, har bevarat en liknande bild av världen som stridsplats.32

Västvärldens kristna, påverkade av Upplysningens ideal av förnuftstro och materialism, har

dock släppt denna världsbild, trots att den är självklar både hos Bibelns författare och hos de

23

”The Classical-philosophical perspective” definierar Boyd på flera ställen, en kort sammanfattning ges i not 32 till introduktionen till God at War, s. 298-299. 24

Boyd, God at War, s. 49 och not 32 till kapitel 1. Även <http://www.gregboyd.org/qa/god/classical-theism/what-is-the-classical-view-of-god-and-why-about-it-do-you-find-objectionable/>, (2011-03-11) 25

Boyd, God at War; Satan and the Problem of Evil; Is God to Blame?; m fl predikningar? 26 Boyd, God at War, s. 47 27 Boyd, Is God to Blame?, s. 63. Detta är ett resonemang Boyd verkar ha lånat från C.S. Lewis, se ex. Lewis, Kan man vara kristen?, s. 66-67 29 Boyd, God at War, s. 50-57 30

Boyd, God at War, s. 22-23 31

Boyd, God at War, s. 9-11 32 Boyd, God at War, s. 11-17


10

flesta äldre kulturer.33 Att det är så verkar ha djupa rötter, och Boyd kritiserar som sagt två

huvudsakliga tankespår som anledning till detta. Den första orsaken är de ovan nämnda

överdrivet hellenistiska dragen i den klassisk-filosofiska teologin,34 medan den andra orsaken

är det nyss nämnda implicita upplysningstänkandet.35 Dessa två källor har enligt Boyd

förstört kyrkans möjlighet till en hållbar lösning på ondskans problem.36

Boyd menar att Bibeln ger en bild av skapelsen som radikalt påverkad av ett krig mellan gott

och ont. Efter att ha spårat den intertestamentala apokalyptikens37 teologiska utveckling

mot ett tydligare fokus på detta dualistiska krigstema, speciellt den så kallade

”väktartraditionen” i bl.a. Enoksböckerna,38 visar Boyd att Jesus och NT:s författare implicit

och explicit delar stora delar av denna syn på verkligheten.

Bibeln beskriver att både människosläktet39 och en del av änglarna fallit, som följd av ett

uppror lett av Satan.40 Detta säger Boyd ger enorma konsekvenser för världsbilden. Världen

befinner sig i en verklig strid mellan två riken, Guds och Satans, och Guds syften hindras

tillfälligt, men verkligt, av detta upprorskrig41. Boyd noterar dock att den bibliska

världsbilden aldrig ger uttryck för en metafysisk dualism mellan gott och ont, såsom gammal

zoroastrism gav uttryck för, men dock en tillfällig och högst verklig dualistisk kamp mellan

Skapare och skapelse, Gud och icke-Gud.42 På grund av denna kamp har världen fördärvats,

och Satan och hans demoners inflytande sträcker sig över en stor mängd områden i vår

värld.43 När Satan frestar Jesus i öknen och erbjuder honom auktoritet över alla jordens riken

33 Boyd, God at War, s. 17-22 34 Boyd, God at War, s. 20-22 35 Boyd, God at War, s. 18-20. Med “upplysningstänkande” menar jag främst rationalism, logisk positivism och metafysisk materialism. 36 Med ”ondskans problem” menas här frågan varför det finns ondska i en värld skapad av en god Gud, samt hur människan ska förhålla sig till det. 37

Apokalyptik är en genre som inte är helt enkel att definiera, men de flesta forskare är eniga om att begreppen innefattar användandet av pseudepigrafer, uppdelandet av historien i olika tidsåldrar, ett ökat intresse för änglar och demoner, himmelska drömmar och visioner, tron på en yttersta uppståndelse och dom, och framför allt annat, en intensiv tro på att världen är indragen i en kosmisk kamp mellan gott och ont. Se Boyd, God at War, s. 174. 38


Boyd, Is God to Blame?, s. 64 40 Boyd, Is God to Blame?, s. 70 41 Boyd, Is God to Blame?, s. 70-71; Boyd, God at War, s. 284; Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 26 42 Boyd, God at War, s. 284 43

Se Boyd, Is God to Blame?, s 71. Han nämner att besättelse (Mk 5:2), sjukdom (Lk 6:18-19), andlig blindhet (2 Kor 4:4), hinder i evangelisation (1 Thess 2:18), försening av bönesvar (Dan 10:1-13), onda människors beteenden (Joh 13:2), frestelser och missmod (1 Tim 3:7; 2 Tim 2:25-26), ”tankebyggnader” eller ”fästen” (2


11

om Jesus faller ner och tillber honom, motsätter sig inte Jesus att han faktiskt hade den

makten44 – tvärtom beskriver han flera gånger Satan som ”den här världens herre”45 och av

Paulus sägs han vara ”den här världens gud”.46 Satan beskrivs alltså kort uttryckt som en

fallen änglafurste med stor makt över världen, dess invånare och sina fallna änglar.

Boyd påstår att potentialen till en sådan ondska som Satans måste finnas i vårt universum.47

Vidare menar han att den fria viljan inte diskuterades i detalj bland första århundradets

judar, därför att den sågs som en självklarhet både i kulturen och hos NT:s författare.48

Eftersom Gud vill ha ett universum där hans skapelser kan älska honom och varandra fritt,49

måste genuin fri vilja finnas, utan vilken kärlek är en illusion.50 Om Gud ville att vi faktiskt

skulle ha en verkligt fri vilja, måste han tillåta en användning av viljan som inte stämmer

överrens med sin plan. Vidare förutsätter han att en varelse som har blivit given en möjlighet

att göra en viss grad gott också måste kunna göra en motsvarande lika hög grad ont.51 Boyd

menar alltså att Gud någon gång i urtiden gav ängeln som kom att kallas Satan52 stor makt

och auktoritet före han föll. Vidare betonar Boyd att detta var en medveten risk Gud tog,

något som alltid är en faktor i givandet av fri vilja.53 Boyd noterar dock att ”When a big

gamble is lost, it always feels… like too much was wagered”.54 Gud verkar ha ansett det värt

att skapa änglar och människor fast de kunde falla, och menar att vi alla innerst inne vet att

kärlek är värt ett högt pris.55

Boyd målar alltså upp en bild av skapelsen som djupt involverad i en strid mellan gott och

ont, där både änglaväsen och människor är moraliskt ansvariga varelser. Vidare kan

människans handlingar enligt denna bild av verkligheten omöjligt ses isolerade från sin

Kor 10:3-5), falska religiösa läror (1 Tim 1 Tim 4:1-4), förföljelser (Upp 2:10), vissa farliga naturfenomen (Mk 4:39) och död (Heb 2:14) alla utgör exempel på fenomen som Bibeln tillskriver Satan och onda andars aktivitet. 44

Luk 4:4-5 45

Joh 12:31; 14:30; 16:11 46

2 Kor 4:4 47

Boyd, Is God to Blame?, s. 63 48


Boyd, Is God to Blame?, s. 62-64. Detta antagande är grundläggande för Boyd, och även om han försvarar det bland annat i Satan and the Problem of Evil, tänker jag inte ge utrymme åt dessa resonemang i denna uppsats. 50 Boyd, Is God to Blame?, s. 63 51 Boyd, Satan and the Problem of Evil, s. 170-171 – ““The principle of proportionality”. 52 Som i det tillståndet traditionellt har kallats för ”Lucifer”, aftonstjärnan från Vulgatas version av Jes 14:12. 53

Boyd, Satan and the Problem of Evil, s. 171-172 54

Boyd, Satan and the Problem of Evil, s. 175-176 55 Boyd, Satan and the Problem of Evil, s. 176


12

kosmiska kontext, utan utgör en del av ett större krig mellan det goda och det onda.56 Detta

är viktigt att ha i åtanke när vi ger oss in i nästa kapitel.

3. Christus Victor – den klassiska försoningsläran

Utifrån Boyds grundläggande ”Warfare Worldview” blir det nästan självklart att försoningens

drama i hans beskrivning utspelar sig på slagsfältet. Det är den så kallade klassiska

försoningsmodellen som har huvudfokus, på engelska oftast benämnd Christus Victor,

”Kristus Segraren”. Boyd menar att Christus Victor är den enskilda konceptuella modell

genom vilket hela Kristi liv och verksamhet bäst kan speglas och ges en ”inre logik”.57

3.1. Guds och Satans riken

Boyd noterar att den israelitiska teologin alltid haft en uppfattning om kosmiska makter som

hotar, som sedan intensifierades under den s.k. apokalyptiska perioden, vilket innefattar

Jesu tid.58 Enligt Boyd var det grundläggande problemet för första århundradets judar, som

de väntade på att Messias skulle lösa, inte att bli räddade undan Guds vrede mot synden.

Istället var deras stora hopp att få bli befriade från de destruktiva kosmiska makter som

förtryckte dem.59 Dessa makter ansågs bland annat ta synlig gestalt som olika jordiska riken

(Rom) med sina maktstrukturer, men ansågs även vara direkt sammankopplade med onda

kosmiska och andliga varelser, som Satan ytterst sätt stod över.60 Eftersom Satan därmed

ansågs vara funktionell herre över alla jordens riken61 anser Boyd det lämpligt att benämna

allt detta som ett enda rike enat under Satan,62 vilket också ger bakgrunden till varför NT:s

författare talar om ”världen” (gk. kosmos) eller ”tidsåldern” (gk. aion) som något ont.63

Med detta sagt går Boyd vidare med att påstå att allting Jesus gjorde var centrerat kring att

förstöra detta rike som Satan står bakom64 och att ”utplåna djävulens verk” (1 Joh 3:8). Hans

56

Boyd, God at War, s. 287 57

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 23-24 58


Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 29-30. Boyd hänvisar vidare till det s.k. ”Nya perspektivet på Paulus”, bl.a. E.P. Sanders, Paul and Palestinian Judaism: A Comparison of Patterns of Religion, Philadelphia: Fortress, 1977 och N.T. Wright, The Climax of the Covenant: Christ and the Law in Pauline Theology, Minneapolis: Fortress, 1992 60 Boyd, God at War, s. 270-276, 277, 61 Lk 4:4-5; 1 Joh 5:19 62

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 27 63

Boyd, God at War, s. 279. 64 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 27


13

helanden och demonbefrielser (vilka ofta är svåra att skilja åt i evangelierna65) är allihop

exempel på en direkt stridshandling emot Satans rike.66 Han befäster detta genom att citera

Gustav Wingren: “All Christ’s activity is therefore a conflict with the Devil”.67 Utifrån detta

säger Boyd att evangeliernas koncisa förklaring av Jesu budskap: “Guds rike är nu här,

omvänd er och tro evangelium”,68 därför bör ses som en stridsförklaring mot Satans rike.69

Eftersom problemet som hotade första århundradets judar främst handlade om

ockuperande makter, argumenterar Boyd att Paulus inte främst ser Synden som en fråga om

individuellt beteende. Tillsammans med Lagen och Köttet beskrivs de snarare som kvasi-

autonoma krafter som håller både individer och grupper av människor slavar.70 Detta anger

han som anledning till varför människor inte själva kan bryta Syndens makt och uppfylla

Lagens krav. Därför säger Paulus att vad som krävdes var att Gud själv bryter in i

mänsklighetens historia för att förstöra Syndens makt och rädda oss från kosmiska makter

som håller oss i slaveri till Synden. Detta är enligt Boyd vad Paulus och de tidiga kristna ansåg

hände i och med Jesu ankomst, och är också essensen i den klassiska försoningsläran. 71

3.2. Kristi verk är större än vår frälsning

Boyd visar att Paulus och NT:s övriga författare om och om igen betonar Kristi seger över

makterna som en förutsättning för vår frälsning.72 Han nämner även hur Kristi herrevälde

och hur det i NT oerhört vanliga epitetet ”Herre” som tillskrivs Jesus, visar hur central Kristi

seger över makterna är.73 Ett tydligt exempel på detta är att Psalm 110 är den bibeltext som

citeras flest gånger i NT, och poängen med det citerandet är alltid att Jesus är Herre därför

att han besegrat sina fiender.74 Jämför detta med N.T. Wrights påstående att ”det glada

budskapet” för Paulus är detsamma som proklamationen att Jesus Kristus är Herre.75

65




Mark 1:15; Matt 4:17 69


Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 29. Som bibelstöd för detta hänvisar han till Rom 3:9; 6:6-12; 7:7-20, 23, 25) 71 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 29 72 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 34. Exempel på denna betoning finns visar han i Ef 1-2; Lk 11:21-22; Rom 8:1, 31-39; Kol 2:13-15 73

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 30-31, 74

Boyd anger först och främst följande bibelhänvisningar: Mt 22:41-45; Mk 12:35-37;Lk 20:41-44; 1 Kor 15:22-25; Heb 1:13; 5:6, 10; 6:20; 7:11, 15, 17, 21; 10:12-13, cf. Mt 26:64;Mk 14:62;Lk 22:69;Apg 5:31; 7:55-56; Rom


14

Boyd vill med detta påvisa att den kosmologiska betydelsen av försoningen är mer

ontologiskt fundamental än den soteriologiska. Frälsningsaspekten är definitivt livsviktig för

oss, men han menar att vi enbart förstår den ordentligt när den sätts i sitt fulla

sammanhang.76 Vidare är alla våra personliga segrar över ondskan ingenting annat än ett

deltagande i Kristi kosmiska seger.77

3.3. Frälsning från synden och ondskan

Frälsningen syftar alltså enligt Boyd i första hand till en räddning undan Synden och

makterna.78 Utifrån detta antagande närmar vi oss det kanske mest unika och

kontroversiella med Boyds försoningslära. Boyd citerar Jesu ord i Paulus kallelseupplevelse:

”Till [hedningarna] sänder jag dig för att du skall öppna deras ögon så att de omvänder sig från mörkret till

ljuset och från Satans makt till Gud för att de skall få syndernas förlåtelse och ett arv bland dem som är helgade

genom tron på mig.” (Apg 26:17b-18)79

Boyd ser här en logisk ordning: Först efter att hedningarnas ögon har öppnats så att de kan

omvända sig från Satans makt till Guds, hamnar de i en ställning där de kan ta emot

syndernas förlåtelse samt inta sin plats bland de helgade. Han argumenterar alltså här för att

syndernas förlåtelse i sig är kopplad till befrielse från Satans grepp och Syndens

kontrollerande makt. Vidare citerar han Kol 1:12-14, och noterar att Paulus först skriver att

Fadern ”satt er i stånd att få del av det arv som de heliga äger i ljuset” och har ”friat oss från

mörkrets välde och fört oss in i det rike, som tillhör hans älskade Son”. Detta arv i ljuset gör

att vi ”i Honom *Sonen+ äger /…/ förlossningen, förlåtelsen för våra synder”.80 Boyd menar

att detta arv enbart är möjligt genom att vi förts ut ur Satans rike och in i Guds rike genom

Kristus.81 Det Boyd betonar är alltså att det bibliska begreppet ”frälsning” främst innefattar

en befrielse från alla makter som höll oss fångna, genom att Synden berövades sin makt.82

8:34; 1 Kor 15:25; Ef 1:20; Kol 3:1; Heb 1:3; 8:1; 10:12-13; 1 Pet 3:22; Upp 3:21. Se även Boyd, God at War, s. 242-244 75

<http://www.reformedfellowship.net/articles/venema_perspectives_paul01_jan03_v53_n01.htm> (2011-03-18) 76

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 33 77 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 34 78 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 32. 79 Jag har här använt mig av Bo Giertz översättning, då den fångar samma logiska ordning som Boyd försöker visa på. Boyd använder NRSV. 80

Även här använde jag mig av Bo Giertz översättning för att den tydligast visar på det Boyd citerar. 81

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 32. Se även Boyd, God at War, s. 260-261 82 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 33


15

Boyd menar att västvärldens kristna till stor del har missförstått vad frälsningen är, och tänkt

sig att Kristus frälser människan från Guds vrede eller från helvetets straff. Istället är den

centrala betydelsen att hela världen befriats av Kristus, av vilken individens frälsning enbart

är en liten del. Vidare är inte frälsningen enligt Boyd en engångshändelse, utan en pågående,

holistisk process genom hela livet.83 En frälsning från ett liv under syndens herravälde, till ett

liv i glädje, kraft och frid genom den treenige Guden - denna sanning menar Boyd endast

framkommer genom den klassiska försoningsläran.84

3.4. Kärlekens seger

Boyd säger alltså att Kristus kom för att besegra djävulen och hans verk, och att han gjorde

detta genom sin död och uppståndelse. En svårare fråga anser han dock vara hur det hela

gick till. Han noterar två fornkyrkliga förklaringar av den klassiska försoningsläran, nämligen

lösenteorin och metkroksanalogin.85 Boyd menar att dessa två modeller är problematiska

när de tolkas alltför bokstavligt, men anser ändå att de innehåller bibliska sanningar.86

Boyd fortsätter därför och noterar fem bibliska ledtrådar till hur Jesus besegrade Satan:

1. Demonerna visste vem Jesus var, men inte varför han hade kommit (Mk 1:24).

2. Den ”Guds vishet” som låg bakom korsfästelsen var hemlig och gömd fram tills efter

korsfästelsen (1 Kor 2:8).

3. Satan var till stor del medverkande i Jesu korsfästelse och händelserna som ledde

fram till den (Lk 22:3, 31; Joh 13:27).

4. ”Denna [Guds] vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt

den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre” (1 Kor 2:8).

5. Det var genom korset som härskarna blev besegrade och mänskligheten försonad

med Gud (Ef 2:16; Kol 2:15).87

83

Denna relationella och i viss mån synergistiska syn på frälsningen har Boyd inte skrivit mycket om, utan finns främst i predikan, se t.ex. <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/taking-out-the-trash>, (2011-03-29) 84

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 35 85 Dessa är exempel på analogier som de första seklens kristna teologer använde för att på ett pedagogiskt och effektfullt sätt förklara hur Jesus besegrade Satan. Den första betonar att Kristus gavs av Gud till Satan som lösen för mänskligheten. Den andra analogin säger att Kristi gudomlighet var metkroken, dold bakom betet som var hans mänskliga natur, som Djävulen slukar för att sedan spotta ut honom. Genom att Satan slukade Kristus som var syndfri, har han därmed förlorat sin rätt till mänskligheten. Se Stott, Korset, s. 100-101. 86

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 36 87 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 36-37


16

Boyd menar att en enkel förklaring av detta kan ges. Härskarna och makterna som styr

världen visste vem Jesus var, men kunde inte förstå varför han hade vandrat in på deras

område, eftersom de inte förstod Guds vishet. Guds vishet är centrerad kring Jesus som dör

av kärlek till det släkte Satan och makterna hållit fånget, och makterna var oförmögna att

föreställa sig en handling som var motiverad av en sådan självuppoffrande kärlek. De enda

dessa makter kunde förstå var att Jesus var inne på deras domäner, vilket gjorde honom till

ett lovligt byte. Genom att använda samarbetsvilliga människor iscensatte de därför Jesu

korsfästelse, enbart för att sedan inse att de hela tiden hade spelat Gud i händerna. Därför

säger Paulus att Jesus inte bara avväpnade makterna, utan gjorde dem till åtlöje (Kol 2:14-

15). Boyd menar att detta enkla sätt att beskriva hur försoningen behåller några enkla

sanningar från de fornkyrkliga bilderna. Gud lurade, i en mening, Satan och makterna, och

Jesus var i en mening ”betet”. Ändå fanns det inget falskt eller orättvist i Guds agerande. Det

enda Gud gjorde var att handla på ett skandalöst kärleksfullt sätt, fullt medveten om att

makterna inte var kapabla att förstå vad han gjorde. Boyd menar helt enkelt att Gud som en

god militärstrateg använde fiendens (självvalda) svaghet mot dem själva, genom det att

ondskan imploderade in i sig själv.88

En annan aspekt av Boyds klassiska försoningslära är något som han menar att den tidiga

kyrkan inte alltid hade med i sitt tänkande kring försoningen. Eftersom korset uppenbarar att

vapnet Jesus använde i kampen mot ondskan var kärleken, står det klart att hela Jesu liv

därför var en krigshandling, såsom jag noterat ovan. Boyd menar att Jesus i allt han gjorde

uppenbarade Guds rikes principer och hur ondskan skall besegras. När han bröt mot religiösa

tabun genom att umgås med syndare och hela på sabbaten, när han umgås med samarier

och hedningar, spetälska och kvinnor, och när han visar nåd åt de som egentligen förtjänade

att dömas; allt detta var exempel på hur Jesus avslöjar och bekämpar ondskan. Därför menar

Boyd att det är omöjligt att ens teoretiskt skilja Kristi liv, död och uppståndelse från

varandra. Medan andra försoningsläror generellt tenderar att isolera Kristi död från hans liv,

menar Boyd att hans version av den klassiska försoningsläran betonar att varje aspekt av

Jesu liv – från inkarnationen till uppståndelsen – fundamentalt handlar om en enda sak: att i

seger manifestera den kärlek som hör till Guds rike, emot Satans rike.89 Eftersom detta också

88

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 37 89 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 40


17

är kontentan av hela Bibelns undervisning om en lärjunges liv, menar Boyd att den klassiska

försoningsläran därmed inte skiljer på vad Kristus gjorde för oss från det han vill göra i och

genom oss. En kristen är därför någon som förväntas i varje del av livet delta i Kristi seger

mot ondskan med det vapen Kristus använde – den självutgivande kärleken.90

Boyd argumenterar alltså för att kärleken är den största kraften i universum. Han menar att

den även går bortom den rättvisa lagen. Fast Mose lag gav principen ”lex talionis”, ”öga för

öga”, gav Jesus sina lärjungar bud om att det fanns något större än den rättvisan, och sade

istället till dem att vägra att ge igen fast det skulle vara ”rättvist” (Matt 5:38-39).91

3.5. Den djupaste magin

Boyd erkänner dock själv vad han anser vara den största svagheten i den klassiska

försoningsläran. Följdfrågan på Boyds framställning kan helt enkelt sammanfattas med

frågan: ”Hur besegrade korset och uppståndelsen makterna?”. Boyd noterar att det var

försöken att svara på de här frågorna i för stor detalj som gjorde att den klassiska

försoningsläran i väst fick ge vika till förmån för Anselms och senare reformatorernas

objektiva försoningsläror. Boyds svar på denna blir en vädjan till mysteriet och vårt

begränsade förstånd.92 Även om vi inte förstår exakt hur, är Kristi kärlek den Guds vishet

som den kristna kyrkan är kallad att i allt emulera, trots att den för världen anses vara

dårskap (1 Kor 1:18). Genom denna efterlikning i självuppoffrande kärlek påminner kyrkan

makterna om deras förlust på Golgata, till en vishet de själva aldrig förstått.93

För att i någon mån ändå illustrera denna princip när han ska svara Thomas Schreiner,

använder Boyd sig av C.S. Lewis bok The Lion, the Witch and the Wardrobe (sv. Häxan och

lejonet) som är en allegori av kristen tro.94 Vid ett tillfälle i berättelsen beskrivs hur Aslan

(Jesus) konfronterar den Vita Häxan (Satan) angående den unge Edmunds (en syndares) öde.

Edmund hade varit i Häxans våld och förrått sina syskon, men hade nyss blivit räddad från

hennes våld utav Aslans armé. Nu begär dock Häxan honom tillbaka, och säger:

90 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 42 91 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 41 92 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 37, not 23. 93 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 38 94

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 100-104, samt i sin predikan “A Pigeon, a Lion and Deep Magic”: <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/a-pigeon-a-lion-and-deep-magic> (2011-03-18)


18

”You… know the Magic which the Emperor put into Narnia at the very beginning. You know that

every traitor belongs to me as my lawful prey and that for every treachery I have a right to a kill.

And so, the witch continued, that human creature is mine. His life is forfeit to me. His blood is my

property.”95

Även om Aslan älskar Edmund, säger Boyd, kan han inte säga emot Häxans ord om ”Deep

Magic” (som är en bild för Lagen). Det Aslan då erbjuder är att dö i Edmunds ställe. Eftersom

Häxan tror att detta kommer låta henne regera över Narnia utan motstånd, går hon direkt

med på utbytet. Häxan och hennes underhuggare fortsätter med att håna, tortera och

slutligen döda Aslan, så att Häxan kan få sitt utlovade blodsoffer. Detta sker på Stenbordet,

där den Djupa Magins rättvisa alltid skipas i Narnia. Vad som sedan händer överraskar dock

alla. Aslan uppstår från de döda, medan Stenbordet delas itu. Sedan förklarar Aslan för

Edmunds två systrar:

Though the Witch knew the Deep Magic, there is a magic deeper still which she did not know. But

if she could have looked a little further back, into the stillness and the darkness before Time

dawned, she would have read there a different incantation. She would have known that when a

willing victim who had committed no treachery was killed in a traitor’s stead, the Table would

crack and Death itself would start working backward.96

Boyd använder denna berättelse för att illustrera hur kärleken övervinner Satan. Även om

Lagen (Deep Magic) inte kunde göras om intet, använder Aslan ”den djupaste och äldsta

lagen som finns”, den självuppoffrande kärlekens kraft, som går långt bortom och utöver

Lagen. Genom denna ”deeper magic still” besegrar Aslan döden, omstörtar Lagens

fördömande rättvisa som Häxan utkrävde mot Edmund, och leder sina efterföljare till seger

över Häxan och hennes armé, vilket befriar hela landets invånare från hennes styre en gång

för alla.97

Boyd menar att denna berättelse på ett mycket bra sätt visar på de sätt den klassiska

försoningsläran liknar respektive skiljer sig från den objektiva.98 Genom detta säger Boyd att

båda försoningssynerna bejakar att det finns en Lag (Deep Magic) som är rotad i Guds

(Kejsarens) heliga karaktär, som är god i sig själv (Rom 7:12), samt att den inte bara kan

95 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 100 96 Lewis, The Lion, the Witch and the Wardrobe, s. 178-179 97


Boyd låter här Thomas Schreiner och C.S. Lewis representera var sin försoningstanke, så det är Boyds tolkning av deras respektive försoningsläror som Boyd syftar till när han ställer dessa mot varandra.


19

ignoreras (Heb 9:22). På grund av detta måste den oskyldige Jesus (Aslan) därför rädda

syndaren (Edmund) genom att dö i hans ställe, i enlighet med Lagen.99 Därmed anser Boyd

att den bibliska terminologi om ställföreträdande offer som förespråkare av den objektiva

försoningslära gjort till sin egen, också passar in på den klassiska försoningen.100 Dock

betonar Boyd att det finns två närbesläktade teologiska skillnader mellan objektiv och

klassisk syn, resultatet av vilket blir två väldigt olika förståelser av vad språket om

ställföreträdande innebär.

Den första skillnaden Boyd noterar är att den klassiska försoningsläran ser självuppoffrande

kärlek som en ”djupare magi” än Lagen, medan objektiv försoningslära inte gör det. Medan

klassisk syn ser Guds vrede som ett uttryck för Guds kärlek, ser en objektiv syn den som lika

”djupt inrotad” i Gud. Själva Guds natur kräver därför att hans vrede måste tillfredställas för

att han ska kunna älska och rädda syndare, vilket gör det förbjudet för Gud att släppa en

skuld utan att få full betalning. Detta misstänker Boyd är anledningen till varför förespråkare

för den objektiva synen oftast talar om försoningen i termer av lag och straff, som en följd av

en konflikt i Guds karaktär. Detta står i kontrast till den klassiska synen, där Gud uttrycker

vrede på grund av sin kärlek, just därför att han fundamentalt är kärlek (1 Joh 4:8).101

Den andra skillnaden Boyd noterar härstammar direkt från den första. På grund av de olika

uppfattningarna om ”Deep Magic” ger klassisk och objektiv försoningsteori väldigt olika svar

på frågan om vem som krävde att Lagens krav skulle tillfredställas med ett dödligt straff.

Enligt objektiv syn är det Gud, medan det enligt klassisk syn är djävulen.102

Boyd summerar därför med att säga att Jesu död inte handlade om att rädda oss från Guds

hotande vrede, utan från djävulens vrede. Boyd jämför Satan med ”polisinspektör Javert”

99


Exempel Boyd ger på sådant språk är: att Jesu kropp bröts och att hans blod rann ut (Mt 26:26-29; 1 Kor 11:24-26) för att friköpa syndaren (Mt 20:28; Mk 10:45), att Jesus offrade sig själv som ett fläckfritt offer i syndarens ställe (Jes 53:10; Heb 9:14), att Jesus bar syndarens synd och straff (Jes 53:4-6, 11-12; 2 Kor 5:21), led förbannelsen som lagen krävde och egentligen stod över syndarens huvud (Gal 3:13), samt tillfredställde och åtsidosatte de rättvisa krav som Lagen ville döda syndaren med (Rom 3:25; Kol 2:14-15). Vidare kan båda syner säga att det behagade Gud att straffa Jesus (Jes 53:4; Rom 3:25), att Jesus var sänd av Fadern för att rädda syndaren (Joh 6:38; Tit 2:14), samt att Jesus offrade sig till Fadern å syndarens vägnar, på samma gång som han offrade sig själv till Djävulen och hans demoner å syndarens vägnar (Heb 7:27; 9:14; 10:12). Se Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 102. 101

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 102-103 102 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 103


20

från Les Misérables,103 som tvångsmässigt insisterar att Lagens krav skall fullföljas in i minsta

detalj. Boyd poängterar med detta att Satan är den som kallas Åklagaren, inte Gud. Behovet

att anklaga och begära dödligt straff för syndaren kommer från Satan, som parasiterar på

Lagen och de som lämnats i hans våld. Det är han som har Javerts karaktärsdrag, inte Gud.

3.6. Klassisk försoningslära och andra läror

Boyd menar att den klassiska försoningsmodellen klarar att inom sig inkludera alla viktiga

aspekter i försoningen som tas upp av andra försoningsläror, medan den undviker

problemen de får när de ses isolerade.

Han menar att klassisk försoningslära lär att det var den oerhörda kärlekshandlingen Kristus

utförde genom att fullt ut identifiera sig med den fallna mänskligheten som ”bröt ryggen” på

den kosmiska ondska som höll oss fångna. Den kan också tillsammans med den objektiva

modellen bekräfta att Kristus dog i vårt ställe, bar vår synd och skuld, straffades för vår

förlåtelse och straffades av Fadern i vårt ställe. Men genom att beskriva Kristi

ställföreträdande roll med mer organiska stridstermer, snarare än med juridiska termer,

undviker den de problem som den objektiva försoningsläran ställs inför. Till exempel

behöver den inte påstå att våra individuella synder, vår skuld eller vårt förtjänade straff på

något sätt juridiskt vis överfördes104 till Jesus.

Den behöver inte heller påstå att Jesus bokstavligen erfor Faderns vrede, eller att Fadern var

tvungen att straffa sin Son för att kunna förlåta mänskligheten. Istället uttrycker den

klassiska försoningsläran att Kristus dog i vårt ställe med vår synd och skuld genom att

frivilligt låta de världens makter som mänskligheten låtit råda över sig att straffa och plåga

honom.105 Vidare säger Boyd att klassisk försoningslära inte säger att Fadern straffade sin

Son i direkt mening, för att hans ilska bokstavligt talat var riktad mot honom, utan genom att

Gud (likt han ofta gjorde med Israel på GT:s tid) lät honom lida under världens onda

103 Fransk pjäs från 1862 skriven av Victor Hugo. 104

Denna tanke har Boyd kallat för ”legal fiction”, juridisk fiktion, då den uttrycker en väldigt abstrakt och overklig domstolsbild. Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 47-48 105 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 43


21

makter.106 Syftet med detta straff var dock inte att därigenom ha möjlighet att förlåta, utan

för att uppenbara sin rättfärdighet mot synden och makterna.107

Boyd menar att alla andra, mer eller mindre kända, modeller för försoningen kan inpassas

inom den ”paraplymodell” som är den klassiska försoningsläran.108 Dock menar han att

motsatsen inte är sann.109 Det enda han explicit motsätter sig är en bokstavligt juridiska form

av objektiv försoningslära.110

Boyd illustrerar slutligen sin försoningslära med att citera Kol 2:13bff: ”[Gud] har förlåtit oss

alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har

han tagit bort genom att spika fast det på korset.” På det sättet ”har [han] klätt av väldena

och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”111 Med

detta bibelord vill Boyd befästa det unika med den klassiska försoningsläran: betoningen på

segern över makterna, samt att Lagen ”tags bort” och ”spikas på korset”.

4. Respons på Boyds försoninglära

4.1. Hotas inte Guds allmakt?

En annan kategori frågeställningar som ofta ställs mot den klassiska försoningsläran är att

andra makter ges för stor makt, exempelvis Satan112 eller Lagen.113 Enligt de fornkyrkliga

lösensummemodellerna, där Gud bokstavligt talat lösköper människan från Satan, verkar

Satan definitivt ha för mycket makt, vilket också Boyd menar.114 Att Satan och makterna

behöver besegras genom Kristi verk är, som Boyd visar, ganska uppenbart från

bibelmaterialet, men frågan är hur stor hans makt var, respektive varför han hade den. Boyd

tänker sig att Satan haft en stor makt och ställning i världen redan innan sitt fall, som han på

grund av den fria viljan i viss mån fått behålla fast han använder den till ont.115 Vidare har

106


Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 44. Denna aspekt av försoningen brukar betonas av den så kallade “moral government”-synen, som Hugo Grotius var först att uttrycka. 108

Bland dessa nämner han recapitulation, healing, moral government, apotheosis och moral exemplar. 109 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 47 110Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 43-45 111 Från Svenska Folkbibelns översättning. 112 Se Stott, Korset, s. 100-101 113

Se Stott, Korset, s. 102-105 114

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 36 115 Som tidigare diskuterat i del 2.3 av denna uppsats.


22

människan i någon mån ställt sig under Satans våld genom att välja bort Gud. Detta,

tillsammans med Satans listiga användning av Lagen, menar Boyd ger Satan den makt han

har.116 Han menar att Gud i någon mening på grund av den fria viljan måste under en

tidsperiod låta Satan få rätt,117 även i fråga om straffet Lagen kräver. Boyd är mycket van att

få kritik som påstår att han undergräver Guds suveränitet,118 vilket han besvarar med att

säga att en stor del av kyrkan i viss grad har missförstått hur Gud visar sin makt. Boyd menar

att korset uppenbarar Guds främsta sätt att visa makt. Han gör det inte genom att som

människor tvinga andra till att lyda, utan snarare genom att i kärlek bli andra människors

tjänare.119 Gud använder en övertalande makt, snarare än en tvingande makt.120

En liknande kritik mot Boyds försoning rör hans framställning av Lagen som ett problem

utanför Gud själv, som han måste ta itu med. Medan Boyd kritiserar objektiv försoningslära

för att framställa det som att Gud skulle ha någon sorts schizofren konflikt i sitt inre mellan

kärlek och rättvisa, verkar Boyds bild av Gud utifrån Häxan och lejonet innebära att Gud (i

berättelsen som Aslan) måste tvingas av Häxan (Satan) att följa konsekvenserna av den lag

han själv (Kejsaren) har skrivit. Boyd uttrycker det sedan som att Jesus visserligen uppfyller

Lagen i någon mening genom att faktiskt dö i syndarens ställe, men samtidigt är det ytterst

sätt Kärlekens (djupare) lag som han ”övervinner” Synden, Lagen och ondskan med, och som

därmed får sista ordet.121 Här verkar Boyd anspela på Jesu dubbelhet inför Lagen i

evangelierna – både tanken att ”inte minsta prick i Lagen skall förgå” (Mt 5:18), och hans

tendens att låta kärleken gå före Lagens strikta bruk (Joh 8:1-11; Mk 3:1-5). Till slut verkar de

flesta försök till förklaring av denna dubbelhet sätta Gud i någon typ av ”gudomligt

dilemma”,122 vare sig det är inom eller utanför honom själv.

Det Boyd gör i båda dessa fall är i alla fall att försöka flytta detta dilemma från att vara inne i

Guds karaktär, mellan två jämbördiga karaktärsdrag, till att stå mellan Gud och Satan,

Kärleken och den rättvisa Lagen, vilka inte för Boyd är av jämbördig vikt. Det är tydligt att

116

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 103 117 Boyd, Is God to Blame?, s. 120 118 En anklagelse han i ännu större grad fått på grund av sin ”Open Theism”, se Boyd, God of the Possible. 119 Boyd, Is God to Blame?, s. 49 120 “Power under” snarare än “power over”, se Boyd, Myth of a Christian Religion, s. 22-23 121

Se min genomgång av detta i del 3.5 av denna uppsats. 122

Detta begrepp myntades av Athanasius (d. 373), se hans ”On the Incarnation of the Word of God”, kapitel 2-3, i Schaff, Nicene and Post-Nicene Fathers, del 2, volym 4.


23

Gud enligt Boyd i någon mening flyttar en viss mån av kontrollerande makt från Honom själv

till fria agenter, goda eller onda, men detta är för honom enbart en logisk konsekvens av

Guds ännu större längtan att göra kärlek möjlig för skapelsen.

4.2. Betonas individens ansvar och syndens allvar?

Ett vanligt argument för den objektiva läran gentemot alla andra försoningsläror har varit att

icke-objektiva försoningsläror, den klassiska inkluderad, inte tar människans egen synd på

tillräckligt stort allvar.123 Denna kritik tar sig två huvudsakliga uttryck:

Den första typen av kritik handlar om risken med klassisk försoningslära att överbetona

människans fångenskap under makterna, och därmed inte ger något utrymme för att

människan själv är ansvarig för sina synder. Risken blir att människor använder läran för att

se sig som viljelösa dockor i det kosmiska spelet, och säga att ”Djävulen fick mig att göra

det!” Boyd menar att det inte finns någon plats för denna typ av tänkande inom den

försoningslära han förespråkar.124 Detta har att göra med att Boyd även har en kraftigt

”subjektiv” dimension till sin frälsningslära, då han inte bara menar att Jesus gjorde något för

oss, utan att vi förväntas ta del i hans kamp och seger. Kristi objektiva seger över Satan blir

inte verklig i en individs situation förrän en människa låter den Helige Andes subjektiva verk i

hennes hjärta förvandla henne, så att hon kan delta i Kristi seger.125

Den andra typen av kritik menar att klassisk försoningslära inte nog betonar syndens allvar.

Tanken är att Gud måste straffa synden för att lösa dess problem (se nästa fråga). Boyd

betonar dock vikten av omvändelsen från synden i hög grad,126 kanske mer än många

förkunnare med en objektiv lära. Boyd argumenterar tvärtemot denna kritik med att säga att

den objektiva förkunnelsen, när den förklaras i primärt juridiska termer, har lett till att

människor lever ett liv utan omvändelse från synden.127 Det ”allvar” som den objektiva

försoningsläran är tänkt att ingjuta i människor, har i många fall uppfattats som totalt

123 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 51 124 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 146-147 125 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 147 126 Några av Boyds böcker som i hög grad behandlar omvändelse är Myth of a Christian Religion¸ och Repenting of Religion: Turning from Judgement to the Love of God, Grand Rapids: Baker, 2004. Boyds ofta konfrontativa predikningar har också denna betoning i hög grad. 127 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 47-48


24

bortom våra mänskliga referensramar.128 I första hand är det ju inte synden som målas ut

som människans problem i objektiv förkunnelse, utan Guds vrede mot synden. Korset anses

ta hand om denna vrede, varefter vi är säkra om vi bara tror på det. Så även om objektiv

försoningslära kanske tar synden på allvar i abstrakt bemärkelse, menar Boyd att den snarast

är ”skräddarsydd” för att människor ska kunna leva i laglöshet i praktiken.129 Boyd menar att

den klassiska försoningsläran istället gör synden i sig till fienden som måste besegras, och

där människans kamp mot synden i den Helige Andes kraft inte ens teoretiskt kan skiljas från

det Jesus gjorde för 2000 år sedan från sin inkarnation till sin himmelsfärd.130

4.3. Behöver inte Gud straffa all synd för att kunna förlåta?

Objektiv försoningslära menar att Gud omöjligt skulle kunna förlåta oss om inte Gud ser till

att rättvisa skipas genom att all synd straffas.131 Antagandet är att Guds rättvisa först och

främst definieras enligt västliga juridiska termer, där skuld främst ses ur ett självbiografiskt

perspektiv,132 där varje brott måste ges ett motsvarande straff. Vidare antas det att denna

rättvisa är en egenskap hos Gud, som står skild från hans kärlek och nåd. Oftast relateras

detta rättvisekrav till Guds helighet.133 Argumentet följer därpå att en fullkomlig Gud alltid

handlar konsekvent med sin egen natur.134

Boyd har en annan syn. Han skulle hålla med om den interna logiken i den objektiva lärans

argument, men inte premisserna. Istället menar han att Guds skapade Lagen och uttrycker

vrede på grund av det mest grundläggande attributet som Gud verkligen är, kärleken.135

Boyd argumenterar i sina texter om försoningen inte uttömmande kring bibelstödet för ett

sådant påstående, men klart står att Boyd centrerar all sin teologi om Guds karaktär kring

128

När situationen målas upp sådan att människan till och med föds syndig, och varje synd gör henne skyldig till evig plåga i helvetet, men att allt detta sedan kan bortses från på grund av Jesus, skulle det kunna argumenteras att detta enkelt gör en människa förlorad i proportionerna och lever vidare som tidigare. 129

<http://whchurch.org/sermons-media/sermon/taking-out-the-trash>, (2011-03-20) 130


Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 82, 88 132 Denna term utforskas i Green, Recovering the Scandal of the Cross, s. 24-25. Termen “självbiografisk” syftar till att brott och straff ser individer som isolerade från sitt sammanhang, där en enda person skall straffas. Green menar att även om det har en viss praktisk funktion i ett samhälles rättsystem, kanske det inte lika självklart representerar Guds rättvisa. 133


Stott, Korset, s. 110-111 135 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 102-103


25

Jesus Kristus, som förlåter och ber för sina fiender intill döden.136 I den uppenbarelsen av

Gud ser Boyd helt enkelt inte en princip om absolut rättvisa som särskilt central.

En relaterad frågeställning till kravet på straff är att Gud verkar kräva offer för att ge

förlåtelse i GT:s offertjänst. Ett bibelord som ofta tas upp är Heb 9:22b: ”utan att blod

utgjuts ges ingen förlåtelse”, vilket kan tyckas kräver någon typ av förklaring. En exegetisk

studie av Hebreerbrevet skulle gå utanför den här uppsatsens område, men kort kan sägas

att Boyd accepterar att GT:s offertjänst uppenbarade Guds vilja. Boyd menar dock inte att

det finns en tydlig strafftanke i sammanhanget - istället säger han är att dess främsta syfte

var att för folket befästa sanningen att syndens lön är döden. Med denna grundbetoning

verkar Boyd säga att det är genom detta system som Gud väljer att bringa försoning till

folket, snarare än att det skulle vara dessa djurs ”straffdöd” som gör Gud mer benägen att

förlåta. Vidare pekar dessa djuroffer fram mot till en tid då ett ännu mer oskyldigt Lamm

skulle dö i mänsklighetens ställe, för att besegra synden och ondskan och bringa förlåtelsen

till alla människor.137

4.4. Hur åstadkom Kristi död en seger?

Den mest grundläggande och för klassisk försoningslära kanske svåraste frågan har dock

formulerats av bland andra Alister McGrath138, Thomas Schreiner139 och Boyd själv.140 Denna

fråga är helt enkelt hur det kom sig att just Kristi död och uppståndelse besegrade Satan.

Den objektiva försoningsläran har (före korset) utgångsläget att Satan egentligen helt enkelt

använder vårt faktiska tillstånd under Guds vrede till att berätta sanningen om hur det är

med oss. Det Jesus gör på korset är därför att ta den vreden på sig, varpå Satan alltså inte

längre har någonting att egentligen säga till oss. Om någon då påstår att detta inte var det

Kristus åstadkom, blir frågan alltså vad det då är för något specifikt med Kristi död som

åstadkommer dödsstöten mot Satan.

Boyd gör ett slags försök till förklaring av denna fråga genom att använda Lewis terminologi

från Häxan och lejonet, som jag tidigare visat. I berättelsen ger Aslan själv en enkel

förklaring: att Kejsaren bestämde före all tid att ett oskyldigt offers frivilliga död skulle få

136 Se del 2.2. i denna uppsats. 137 <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/a-pigeon-a-lion-and-deep-magic>, (2011-03-21) 138

McGrath, Christian Theology, s. 337 139

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 52 140 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 37, not 23.


26

Stenbordet att rämna. Detta utgör ”en ännu djupare magi”. Boyd identifierar denna ännu

djupare magi som den självutgivande kärleken, genom vilken Kristus övervinner Satan,

Döden och Lagen.141 Om man skulle översätta Lewis saga direkt till teologi (vilket troligtvis är

riskabelt), skulle det resultera i en väldigt enkel och aningen märklig teologi, men poängen

Boyd verkar göra med det hela är att kärleken på något sätt är en större kraft (djupare magi)

än Lagen och ondskan. När denna kärlek sedan går ända in i döden, blir detta den yttersta

kärlekshandlingen, något Jesus också säger (Joh 15:13). Tilläggas kan att Kristus avväpnade

Lagen i vårt ställe genom att möta dess udd, döden. Därmed togs djävulens enda vapen mot

mänskligheten bort.142

I slutändan slutar dock Boyds svar på denna fråga helt enkelt med en slags vädjan till

mysteriet. Vi har ett begränsat förnuft, och kan alltså inte vänta oss förstå hur allt Gud gör

fungerar fullt ut.143 Boyd brukar generellt sett varna människor från att låta ”sunt förnuft”

styra hur de ser på Gud och hans Rike. Jesus kom inte för att ge några enkla, fullt logiska

principer att leva efter, utan för att uppenbara den Guds vishet som av världen anses vara

dårskap.144 Boyd använder samma princip för att försvara icke-våld och pacifism även i de

lägen där det tycks helt ologiskt.145 Boyd är alltså ganska bekväm med att inte fullt ut förstå

hur den lidande kärleken besegrar ondskan. Det enda han poängterar är att han tror att

Bibeln uttrycker att det fungerar och att kärleken alltid är starkast.146

5. Egen analys

5.1. Boyds grundläggande teologi

Boyds teologi är väldigt sammanhängande. Har man väl accepterat hans grundantaganden är

det svårt att inte följa med hela vägen till slutsatsen. Grundläggande för hans teologi är en

ganska ”immanent” gudsbild. Det är definitivt så att Boyd lägger störst betoning på vad vi

141 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 101-103 142 <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/a-pigeon-a-lion-and-deep-magic>, (2011-03-29) 143 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 37, not 23 144 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 38. Se vidare <http://whchurch.org/sermons-media/sermon/victorious-love>, (2011-03-29) 145

Boyd, Myth of a Christian Religion, s. 22-23, 91-102 146 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 49


27

kan veta om Jesus Kristus från evangelierna, vilket inte är helt konstigt med tanke på Boyds

bakgrund i forskningen om den historiske Jesus.147

Eftersom Boyd tolkar kärleken som det absolut största och dominerande attributet hos Gud

på grund av Jesu uppenbarelse av den, är det inte heller förvånande att Boyd därmed blir en

stor försvarare av den fria viljan, förutsatt medhåll i hans resonemang att kärlek kräver den.

Jag anser dock att argumenterar väl för den fria viljan, att kärleken kräver den samt att

potentialen för ondskan implicit måste finnas. Hans argument för ”the Warfare Worldview”

är logiska och väl underbyggda, även om jag inte i denna uppsats haft plats att undersöka

någon egentligen kritik mot dem. Det jag vill betona är att hans resonemang naturligt går

från ”Gud är kärlek” till ”Kärleken kämpar mot det onda”, vilket är där Christus Victor-temat

tar vid.

5.2. Guds rättvisekrav

Det skulle krävas en ny uppsats för att i detalj reda ut huruvida rättvisa kan räknas som ett

isolerat karaktärsdrag hos Gud eller ej, speciellt då Boyd enbart diskuterar det i korta

ordalag. I sin kritik mot Schreiners bidrag till The Nature of the Atonement: Four Views

spenderar Boyd mer tid på att visa på de ”fördelar” som kommer av att ”anta att kärleken är

en djupare magi”.148 Jag skulle önska att Boyd lade mer tid på att faktiskt bevisa detta,

snarare än på att visa hur bra det vore om det stämde. Dock anser jag att Boyd väl visar på

dessa fördelar, och ställer även en relevant fråga om varför det är nödvändigt att förutsätta

att rättvisa är separat från kärleken till att börja med. Jag menar att Bibeln på flera ställen

betonar att Guds vrede är underlägsen hans kärlek, där ett tydligt exempel är Ps: 103:8-10:

Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt till rätta och

vredgas inte för evigt. Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra

missgärningar.

En objektiv försoningslära måste omtolka denna typ av bibelställen149 till att betyda att

Gud vredgas på Jesus för att kunna visa oss nåd. Jag undrar om det verkligen behöver

det vara så komplicerat.

147

Se t.ex. hans bok Cynic Sage or Son of God?, Wheaton: Victor, 1995 148

Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 99-105 149 Se även Ex 34:6-7; Deu 5:9-10; Ps 86:15, 103:8, 145:8; Jes 57:16; Jer 3:5, 12; Klag 3:31-32; Mik 7:18; Jak 2:13.


28

5.3. Syndens allvar och individens ansvar

En fråga jag ställde mig inför vid början av uppsatsen var huruvida den klassiska

försoningsläran tar för lätt på synden, och menar att Gud ”ser mellan fingrarna på synden”

genom att förneka Guds strikta behov att straffa synden innan han förlåter. Jag har redan

redogjort för Boyds svar på sådan kritik i del 4.2. av denna uppsats, och finner hans svar

rimliga. Jag vill dock vidareutveckla detta med att säga att jag anser denna kritik i alla fall i

praktisk mening vara obefogad. Boyd säger att synd är något som skiljer människan från

Gud, och därmed främst är ett relationellt begrepp. Så även om Gud såras och skymfas av

detta, ser jag inte hur en straffande rättvisa på något sätt löser det problemet. Jag anser det

istället mycket rimligare att Gud vill ha våra hjärtans omvändelse i kärlek till honom för att

detta problem skall lösas. Det som hindrar detta från att vara möjligt är vårt slaveri under

synden, inte Guds ovilja att förlåta oss.

5.4. Hur korset besegrar djävulen

En av de mest intressanta frågorna för mig under den här uppsatsens gång var den första jag

nämnde i del 4, nämligen hur korset kunde besegra Satan. Egentligen är detta huvudfrågan

jag ville få svar på genom denna uppsats. Efter Boyds formulering blir den viktigaste frågan

”Hur lyckades Jesu kärlekshandling på korset besegra Satan?” Boyd argumenterar

genomgående för att det var just Jesu kärlek som övervann ondskan.150 Utöver detta nämner

han dock från och till att Synden och Lagen behövde besegras för att desarmera Satan i

kampen. Boyd verkar här (liksom de flesta) argumentera för att Jesus åstadkom en mångfald

av saker genom korset,151 men menar att allt detta kan sammanfattas i Kristi kamp med

kärleken som vapen.152

Detta har i viss mån irriterat mig. Hur hänger allt detta ihop? Och hur kan det komma sig att

kärleken fördriver det onda? Jag har en erfarenhet av att det stämmer, men ändå vill jag ha

en filosofisk förklaring till varför det är så. En vän till mig gav mig idén att kärlek är

gemenskapsorienterad medan ondskan är isolerad till sin natur, vilket kan vara en

förklaringsmodell. Men i slutändan behöver vi kanske inte en strikt logisk och rationellt

förståelig förklaring på vad Kristus åstadkom på korset. Kan det vara så att västerlandets

150


Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 23 152 Beilby och Eddy, The Nature of the Atonement: Four Views, s. 40


29

kyrka till viss grad kommit att förkasta de antika, mer mystiska förklaringarna som ännu

används flitigt inom den ortodoxa kyrkan, just därför att vi blivit för fästa vid vårt förnuft?

6. Slutsats och avslutning

Gregory Boyd definierar problemet mellan Gud och människa som ett frivilligt syndauppror

mot Gud som resulterade i en brusten relation och ett slaveri under de fallna kosmiska

makter som då tog chansen att utnyttja situationen. Vidare har Döden - som var resultatet

av Synden - och Lagen - som nu utnyttjas av Synden och Satan - därmed blivit ett hot för

människan.

Enligt Boyd är Guds lösning på detta problem att själv bli människa i Jesus Kristus, varpå han

genom sin radikala kärlek triumferar över sina fiender genom sitt liv, sin korsdöd och sin

uppståndelse. På grund av denna seger kan han sätta den fångna mänskligheten fri att ta

emot Guds förlåtelse i sina liv och därmed återförenas med Gud.

Jag har i del 4 av uppsatsen visat hur Boyd skulle svara på ett antal frågor som har riktats

mot hans försoningslära, antingen direkt eller indirekt. Jag kom där fram till att Guds allmakt

enligt Boyd enbart kan sägas hotas av hans syn på Satan om en ”kontrollerande” syn på

allmakt antas. Problemet att skilja Lagen från Guds karaktär svarar inte riktigt Boyd på, men

jag har argumenterat för att hans teologi ger ett liknande problem i denna fråga som

objektiv försoningslära redan har, nämligen ”dilemmat” hos Gud mellan hans vrede och

rättvisa. När det gäller frågan om Gud måste straffa för att kunna förlåta, ger Boyd i princip

svaret ”nej”. Detta utifrån tanken att kärleken är ett attribut hos Gud som är överordnat

rättvisan. Vidare säger han att offren i GT inte handlade om straff.

Till sist har jag själv utvärderat Boyds argumentation. Jag har funnit att den är väldigt lätt at

följa från premiss till slutsats, och att Boyds teologi i sin helhet, även bortom försoning och

andlig krigsföring i direkt mening, hänger ihop. Jag anser inte att Boyd i alla enskilda fall är

uttömmande eller övertygande i sin argumentation, men dock i de flesta.

De stora frågor som dröjt sig kvar efter uppsatsen är huruvida Gud verkligen har ett

rättvisekrav, samt hur korset verkligen skulle kunna besegra Satan utan en juridisk förklaring.

I båda dessa frågor är Boyd väldigt sparsam med svaren. Ändå har jag insett att Boyd gör

detta till stor del medvetet, framför allt i fråga om den andra. Den klassiska försoningsläran


30

är nämligen främst en dramatisk modell, som inte fokuserar på att ge en heltäckande logisk

förklaring. Inte heller visar han upp alla sätt Jesus åstadkom det han kom för att göra.

Det jag anser att Boyd istället faktiskt har visat är hur biblisk, praktisk, heltäckande och

vacker den klassiska försoningsläran är. Därför anser jag att denna halvt bortglömda lära om

hur världen är insatt i ett krig och att Gud genom Kristi kärlek besegrade det och den som

hindrade oss från att komma till Honom, är något vår tids kyrka åter bör lära sig!

7. Bibliografi

7.1. Böcker

Aulén, Gustav.

Christus Victor: An Historical Study of the Three Main Types of the Idea of the

Atonement, Eugene, OR: Wipf and Stock Publishers, 1969 [org. 1930]

Beilby, James och Paul R. Eddy (red).

The Nature of the Atonement: Four Views (med bidrag av Gregory A. Boyd, Joel

B. Green, Bruce R. Reichenbach och Thomas R. Schreiner), Downers Grove, IL,

InterVarsity Press, 2006

Boyd, Gregory A.

God at War: The Bible and Spiritual Conflict, Downers Grove, IL: InterVarsity

Press, 1997

God of the Possible: A Biblical Introduction to the Open View of God, Grand

Rapids: Baker Book House, 2000

Satan and the Problem of Evil: Constructing a Trinitarian Warfare Theodicy,

Downers Grove, IL: InterVarsity Press, 2001

Is God to Blame?: Moving Beyond Pat Answers to the Problem of Evil, Downers

Grove, IL: InterVarsity Press, 2003

The Myth of a Christian Religion: Losing Your Religion for the Beauty of a

Revolution, Grand Rapids, MI: Zondervan, 2009

Boyd, Gregory A. och Edward Boyd.

Brev från en skeptiker, Örebro: Libris, 1997 [org. 1994]


31

Boyd, Gregory A. och Paul R. Eddy.

Across the Spectrum: Understanding Issues in Evangelical Theology, Grand

Rapids: Baker Book House, 2002

Boyd, Gregory A. och Al Larson.

Escaping the Matrix: Setting Your Mind Free to Experience Real Life in Christ,

Grand Rapids: Baker Book House, 2005

Green, Joel B. och Mark D. Baker.

Recovering the Scandal of the Cross, Downers Grove, IL: InterVarsity Press,

2000

Jersak, Brad och Michael Hardin (red.)

Stricken by God?: Nonviolent Identification and the Victory of Christ,

Abbotsford, Kanada: Fresh Wind Press, 2007

Lewis, C.S.

Häxan och lejonet, Stockholm: Bonniers juniorförlag, 1985 [org. 1950]

The Lion, the Witch and the Wardrobe, New York: Harper Collins, 2001 [org.

1950]

Kan man vara kristen?, Örebro: Libris, 2006 [org. 1952]

McGrath, Alister E.

Christian Theology: An Introduction (4 uppl), Oxford: Blackwell, 2007

Schaff, Philip.

The Post-Nicene Fathers (electronisk utgåva) Garland, TX : Galaxie Software,

2000

Stott, John.

Korset – Meningen med Jesu död, Örebro: Libris, 1988 [org. 1986]

Tägt, Nils.

Försoningens hemlighet, Aneby: KM-förlaget, 1994

7.2. Internetlänkar

Boyd, Gregory A.

<http://whchurch.org/sermons-media/sermon/a-pigeon-a-lion-and-deep-

magic> (2011-03-18)


32

<http://whchurch.org/sermons-media/sermon/taking-out-the-trash> (2011-03-

20)

<http://whchurch.org/sermons-media/sermon/victorious-love>, (2011-03-29)

<http://www.gregboyd.org/qa/jesus/what-do-you-think-of-the-

%E2%80%9Cpenal-substitutionary%E2%80%9D-view-of-the-atonement/> -

(2011-03-09)

<http://www.gregboyd.org/books/satan-the-problem-of-evil-constructing-a-

trinitarian-warfare-theodicy/> (2011-03-21)

<http://www.gregboyd.org/about/greg-boyd/testimony/> (2011-03-11)

<http://www.gregboyd.org/qa/god/classical-theism/what-is-the-classical-view-

of-god-and-why-about-it-do-you-find-objectionable/> (2011-03-11)

Comfort, Ray och Kirk Cameron.

<http://wayofthemaster.com/hbks.shtml> (2011-03-24)

Cooperman, Alan.

<http://www.washingtonpost.com/wp-

dyn/content/article/2006/10/05/AR2006100501763.html> (2011-03-12)

Fairchild, Mary.

<http://christianity.about.com/od/faqhelpdesk/a/whyjesushad2die.htm>

(2011-03-24)

Goodstein, Laurie.

<http://www.nytimes.com/2006/07/30/us/30pastor.html> (2011-03-18)

Smith, James K.A.

<http://www.religion-online.org/showarticle.asp?title=3225> (2011-03-18)

Venema, Cornelis P.

<http://www.reformedfellowship.net/articles/venema_perspectives_paul01_ja

n03_v53_n01.htm> (2011-03-18)

Documents

Tillintetgör Djävulens gärningar - 1.4.3