våra rovdjur Nr 1 201310

synpunkt

10

Den första licensjakten på varg i Sverige sedan fridlysningen 1965 skedde i januari 2010 och den andra 2011. Turerna i rov-djurspolitiken har varit många sedan dåvarande miljöminister Andreas Carlgren meddelade att vargjakten 2012 ställdes in. Här följer de viktigaste händel-serna fram till idag.

2010

2 januari. Den första licensjakten på varg. Tilldelningen är 27 var-gar, 28 skjuts. Licensjakten, som Rovdjursföreningen menade sak-nar både laglig och vetenskaplig grund, går inte att överklaga i Sverige. Miljöminister Andreas Carlgren motiverar jakten med att vår vargstam är genetiskt sjuk och att den inte skall få växa okontrollerat.

4 mars. Svenska Rovdjursfören-ingen, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Djurskyddet Sverige anmäler vargjakten till EU-kommissionen för överträdelse mot EUs natur-vårdslagstiftning.

29 juni. Kommissionen reagerar på anmälan genom att ställa ett antal skarpa frågor till Sverige med anledning av vargjakten. 25 november. Kommissionen förväntas fatta beslut om över-trädelseärende mot Sverige, men så blir det inte. Ärendet

28 mars. Den svenska reger-ingen sänder in sitt svar till Kom-missionen. Regeringen försvarar där vargjakten, och menar att jakten uppfyllt EU:s krav och inte försämrat vargstammens bevarandestatus.

20 april. Regeringens rovdjurs-utredare Lars-Erik Liljelund redovisar ett delbetänkande om gynnsam bevarandesta-tus. Utredningen föreslår en fördubbling av vargstammen i Sverige. Liljelund framför för-slaget att den svenska delen av den skandinaviska vargstammen bör bestå av 450 djur. Tidigare hade Liljelund ställt frågan om antalet vargar till en internatio-nell forskargrupp. I februari kom forskarnas svar. De menade att vargstammen i Norge, Sverige, Finland och ryska Karelen bör ses som en population, och att denna behöver bestå av 3000-3500 djur för att ha gynnsam bevarandestatus, förutsatt att det kan ske ett utbyte av vargar inom hela utbredningsområdet.

fördröjs genom att Sverige inkommer med en större mängd ytterligare information, både av nyare och äldre datum, som Kommissionen är tvungen att processa innan ärendet kan föras vidare. 23 december. Miljökommissionär Janez Potočniks brev daterat den 7 december 2010 till miljöminister Andreas Carlgren offentliggörs. Brevet ankomststämplades först den 17 december på Miljödepar-tementet och offentliggjordes först 6 dagar senare och fick stor publicitet. Rovdjursföreningen efterfrågade brevet hos Miljöde-partementet den 21 december.

2011

15 januari. 2011 års licensjakt på varg. 20 vargar sammanlagt får skjutas i sju län, 19 skjuts.

27 januari. Kommissionen med-delar att ett formellt överträdel-seärende öppnas mot Sverige för brott mot EUs naturvårdslag-stiftning.

Den kortfattade historik över svensk vargpolitik

och vargförvaltning som löper nertill på de här sidorna är både avslöjande och nedslående.

Rovdjursföreningen har hela tiden hävdat att den politik re-geringen drivit är oförenlig med EU:s art- och habitatdirektiv. Regeringen har vägrat att lyss-na på det örat, också när EU-kommissionen med all önskvärd

agendan att bädda för årets ge-netiska urvalsjakt på varg.

Vi på naturvårdssidan har alltså ingen anledning att ta på oss skulden för att vargpolitiken hamnat i en återvändsgränd. Dä-remot tycker jag att vi, som alla seriösa aktörer i alla samhälls-frågor, har ett ansvar att komma med konstruktiva förslag och bi-dra till lösningar.

Vi behöver ett bra svar på frå-gan: vad gör vi nu? Och om vi vill vara med och påverka måste det svaret uppfattas som intres-sant också utanför våra egna led. Ett kriterium för en bra politik är nämligen att den är möjlig. Alla måste inte gilla den, men det stora flertalet måste kunna leva med den.

”ta ut en ny kurs för vargpolitik en och ge den tid”

Vargpolitiken – dag för dag

tydlighet ställde sig på vår sida. Situationen har förvärrats yt-terligare genom att regeringen genomfört en del av politiken – jakten – utan hänsyn till att man helt misslyckats med den andra, den genetiska förstärkningen.

Det senaste året har man dess-utom förbrukat den sista lilla res-ten av förtroende genom raden av märkliga och tidspressade ma-növrer, alla styrda av den dolda

näR Detta skRiVs vet vi ännu inte säkert om den svenska varg-jakten kommer att hamna i EU-domstolen, än mindre vad en eventuell dom kommer att innebära. Vi vet inte heller hur förvaltningsdomstolarnas pröv-ning av Naturvårdsverkets jakt-beslut kommer att sluta. Man kan förstås hävda att vi måste avvakta utgången av dessa pro-cesser innan vi kan ta ut ny kurs för vargpolitiken. Det innebär i så fall att frågan kommer att hamna i ett dödläge under lång tid framöver, kanske i åratal. Under tiden kommer frustra-tionen och polariseringen att växa vidare.

Så kan vi, som sagt, inte hålla på. Det är hög tid att göra om,

Illustration: Annika Lundin Jonsson

Motstridiga besked. Idiotiska tidsplaner som leder till undermåliga beslutsunderlag. Noll transparens och delaktighet. Skruvade tolkningar av regelverk med åtföljande hot om rättsprocesser. – Så här kan vi inte hålla på. Vargpolitiska funderingar av roger Olsson, Svenska rovdjursföreningens ordförande.

våra rovdjurNr 1 2013 1111

16 juni. EU-kommissionen skickar ett så kallat motive-rat yttrande till Sverige. I det motiverade yttrandet uppmanar Kommissionen återigen Sverige att ändra sin politik gällande vargen. Om Sverige inte gör det kan EU-kommissionen med största sannolikhet vända sig till EU-domstolen.

Juli. Regeringen ger i uppdrag åt Naturvårdsverket att ta fram en nationell förvaltningsplan för varg till den 15 september. I au-gusti får verket förlängd tidsfrist till 1 juni 2012.

17 augusti. Miljöminister An-dreas Carlgren och landsbygds-minister Eskil Erlandsson håller presskonferens och meddelar att Sverige ställer in licensjakten på varg 2012. Istället ska skydds-jakten utökas. Vargstammen ska förstärkas genetiskt med flytt av vilda vargar och utplantering av vargvalpar från djurparker. En nationell kommitté med medlemmar från olika berörda intresseorganisationer ska bildas

och ta fram en hållbar nationell vargpolitik.

29 september. Andreas Carlgren får lämna sitt jobb. Ny miljömi-nister blir Lena Ek.

20 oktober. EU:s miljökommis-sionär Janez Potočnik svarar på ett brev som Carlgren skickat efter presskonferensen 17 augusti med begäran om att art- och habitatdi-rektivet skulle förändras. Potočnik är tveksam till behovet av ändring.

16 december. EU-kommissionen har ifrågasatt den utökade skyddsjakt som Erlandssson och Carlgren talade om i augusti. Kommissionen meddelar nu att den godtar svenska regering-ens besked om att reglerna för skyddsjakt kvarstår oförändrade.

2012

13 januari. Naturvårdsverket ger besked om vad den utökade skyddsjakten som regeringen utlovat i sak innebar. Antalet vargar som kunde få jagas på

skyddsjakt utökas från 12 till 32 för hela landet. Detta innebär i princip att den totala jaktkvoten för varg bibehålls på samma nivå som 2011 då 12 vargar fick skyddsjagas och 20 fick jagas på licens. I praktiken betyder det en minskning av jaktkvoten ef-tersom antalet 32 är ett tak som nödvändigtvis inte skall utnyttjas fullt ut.

25 januari. Regeringen utser landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt till ordförande i kommittén för hållbar rovdjurs-politik för varg.

April. Rovdjursutredningen överlämnar sitt slutbetänkande till regeringen. Delbetänkandet som presenterades våren 2011 föreslog en miniminivå på 450 vargar i Sverige. Många hade väntat sig en ny, lägre siffra i slut-betänkandet, men så blir det inte.

25 april. Vargkommittén håller sitt första möte, åtta månader efter att regeringen tog initiativ till dess bildande.

31 maj. Regeringen lägger rovdjursutredningens förslag till miniminivåer för de stora rovdjuren åt sidan. Motiveringen är att utredaren missförstått sina direktiv genom att inte basera förslagen på sårbarhetsana-lyser. Regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att ta fram nya siffror, baserade på sådana analyser. För varg ska resultatet redovisas den 2 juli, för björn, järv och lo den 15 januari 2013. Naturvårdsverket uppdrar i sin tur åt Grimsö viltforskningssta-tion att göra analysen den 16 juni. Analysen ska bara utgå från reproduktionen och förutsätta att den genetiska problematiken är löst och använda ett kriterium med jämförelsevis hög utdöen-derisk och kortsiktigt bevarande.

→

och att göra rätt. En utgångspunkt för en om-

start bör vara konstaterandet att det inte är bråttom. Den senaste tidens hysteriska jäkt har enbart motiverats av strävan att få till ännu en licensjakt. Vargstam-men är inte i omedelbar fara och de skador och problem den orsakar är med alla rimliga mått hanterliga i ett samhällsperspek-tiv. Det viktiga för framtiden är stabilitet, och den måste byggas med hjälp av gediget faktaun-derlag, transparens och delaktig-het. Vi vet också att det alltid tar tid att skapa förutsättningar för kompromisser och samförstånd på ett område som länge präglats av konflikter.

Regeringen och Naturvårds-

”ta ut en ny kurs för vargpolitik en och ge den tid”synpunkt

verket bör äntligen ta till sig EU-kommissionens kritik mot att den nationella förvaltnings-planen för varg tagits fram allt-för forcerat och utan att rimliga krav på insyn, delaktighet och vetenskaplig granskning tillgo-dosetts. Att inleda en bra, öppen och tidsmässigt rimlig process Foto: Lars-Göran EngströmVarg i Värmland 2010

våra rovdjur Nr 1 201312

”för naturvårds-organisationerna är de

försök som gjorts att manipulera med begreppet gynnsam bevarandestatus

oacceptabla”

synpunkt

12

→ 1 juni. Naturvårdsverket presen-terar den nationella förvaltnings-planen för varg. Det centrala av-snittet om hur stor vargstammen bör vara för att uppnå gynnsam bevarandestatus saknas dock i avvaktan på sårbarhetsanalysen.

2 juli. Grimsöforskarna lämnar sin sårbarhetsanalys för varg. De redovisar en minsta livskraftiga population på mindre än 100 individer. Samtidigt påpekar de att siffran är av begränsat värde, eftersom den inte tar hänsyn till den viktigaste faktorn för vargstammens överlevnad – den genetiska isoleringen.

Juli-augusti. Grimsöforskarna får ett nytt uppdrag av Natur-vårdsverket att komplettera sin sårbarhetsanalys för varg genom att väga in de genetiska aspek-terna. Uppdraget ska redovisas i oktober.

Oktober. Grimsöforskarna redovisar sin kompletterande analys. Rapporten laborerar med olika antaganden om invandring av obesläktade vargar till den svenska populationen, men konstaterar också att det är svårt att hantera genetiska faktorer i en sårbarhetsanalys. Siffror från 100 till 800 vargar nämns, men forskarna ger inget konkret för-slag. De skriver: ”Kontakt med annan population, ju större ju bättre, är viktigare än popula-tionsstorleken i sig.”

11 oktober. Grimsöforskarna får Naturvårdsverkets uppdrag att utreda möjligheterna att utforma en licensjakt på varg så att den kan bidra till genetisk förstärk-ning av vargstammen. Uppdra-get ska redovisas i december.

19 oktober. Naturvårdsverket kompletterar förvaltningsplanen med ett avsnitt om populations-storlek, baserad på de underlag man fått från Grimsö. Den siffra

man för in i planen är 416 vargar, varav omkring 380 i Sverige (återstoden i Norge). Siffran bygger dels på att riksdagsbe-slutet om utsättning av 20 vargar före 2014 genomförs, dels på en invandring av sju vargar per decennium framöver.

Två timmar senare säger miljö-minister Lena Ek i en Eko-inter-vju att det räcker med 180 vargar och aktiva åtgärder för att uppnå en tryggad vargstam. I debatten beskrivs siffran 180 vargar som ett av Naturvårdsverkets ”alter-nativ”, vilket är felaktigt. Ek säger också: ”Det kommer att bli jakt under den kommande vintern, men den kommer i första hand att ha ett genetiskt syfte.”

24 oktober. Rovdjursföreningen, WWF Sverige och Naturskydds-föreningen skriver till Janez Potočnik med anledning av Lena Eks uttalande. Potočnik uppma-nas kräva att Sverige överger planerna på en ny vargjakt.

15 december. Skandulv-forskarna Olof Liberg och Håkan Sand redovisar sin utredning av genetisk urvalsjakt på varg till Naturvårdsverket. De räknar på alternativ där fem eller tio inavlade familjegrupper skjuts bort och drar slutsatsen att det skulle kunna ge en liten kortsik-tig effekt. Samtidigt skriver de: ”Vargstammens genetiska status kan aldrig förbättras på lång sikt genom någon speciell jaktstra-tegi.” De påpekar också att utredning-en gjorts under stor tidspress och att den inte bör användas som underlag för förvaltnings-beslut innan ytterligare analyser gjorts.

19 december. Janez Potočnik skriver brev till Lena Ek och förklarar att en ny vargjakt inte skulle vara i linje med Sveriges skyldigheter enligt art- och habitatdirektivet. Miljöministern reagerar upprört på brevet.

för att revidera planen vore ett viktigt steg i rätt riktning.

meD tanke på det rådande läget och de starka känslor som vargen väcker borde det ingå i arbetet med en reviderad förvaltnings-plan att ta fram en gedigen kon-sekvensbeskrivning, självfallet på vetenskaplig grund. All erfaren-het av konflikthantering säger att det är viktigt att utgå från en gemensam bild av verkligheten, och på det området återstår mas-sor att göra.

Är vargen ett hot mot får-näringen och landsbygdens utveckling? Står landsbygdsbe-folkningen enad bakom kraven på en mindre vargstam? Leder jakt till ökad acceptans och min-dre illegal jakt? Detta är frågor som går att besvara, opartiskt och sakligt, men inga systema-tiska försök att samla och vär-dera den kunskap som finns har gjorts.

Det saknas också åtgärder för att fylla uppenbara kunskaps-luckor. Ett exempel: trots att ”acceptans” varit ett nyckelord i vargpolitiken i åratal finns det bara vetenskapliga och detal-jerade studier av människors inställning till rovdjur och rov-

djurspolitik i två av varglänen – Dalarna och Gävleborg. I öv-riga län är det alltså omöjligt att kontrollera hur olika åtgärder påverkar exempelvis attityder-na till varg eller förtroendet för myndigheter, eftersom det sak-nas referensvärden att utgå från.

en annan UtGånGspUnkt för en omstart finns i den gemensamma

åsiktsförklaring som kommittén för en hållbar vargpolitik enades om i januari. Naturvårdsorgani-sationerna, jägarorganisationer-na, LRF, Samernas riksförbund och Fäbodbrukarna skrev under på att vetenskapligt grundade ni-våer för gynnsam bevarandesta-tus är en förutsättning för lång-siktigt hållbar vargförvaltning.

Visserligen förtogs värdet av överenskommelsen när Jägarnas Riksförbund omgående gick ut och deklarerade att man står fast vid sin nollvision för varg, oav-sett vad förbundets ordförande skrivit under, men om man utgår från att de andra organisationer-na står vid sitt ord är åsiktsför-klaringen ändå värdefull.

För naturvårdsorganisatio-

ställt värde för vargens gynnsam-ma bevarandestatus kommer att hamna långt över den svenska stammens nuvarande storlek. Somliga tycks tro att det innebär att vi måste låta den mellansven-ska vargstammen växa obehind-rat till tusentals djur.

Så är det inte. Rovdjursför-eningen har aldrig hävdat den ståndpunkten, och gör det inte nu heller. Det är inte rimligt att tänka sig att gynnsam bevaran-destatus ska kunna nås i en isole-rad, mellansvensk vargstam. Det måste bli ett samnordiskt ansvar att hysa en livskraftig stam, och såväl Finland som Norge måste ta en större del av det ansvaret än de gör i dag. EU:s rovdjurs-riktlinjer ger möjlighet till för-valtning över nationsgränserna.

aV Detta kOnstateRanDe följer också, att vår vargstam i prak-tiken bara kan nå gynnsam bevarandestatus om vargar kan röra sig genom renskötselområ-det, både i Sverige och Finland. Den nuvarande, ytterst spora-diska invandringen är otillräck-lig. Sannolikt måste det skapas möjligheter för åtminstone en-staka föryngringar i norra Sverige och Finland för att det genetiska

nerna är de försök som gjorts att manipulera med begreppet gynnsam bevarandestatus oac-ceptabla. Det finns ett regelverk för hur gynnsam bevarandesta-tus ska fastställas. Processen måste baseras på biologisk ve-tenskap och expertbedömning-ar, inte på politiska avvägningar.

Alla vet att ett korrekt fast-

våra rovdjurNr 1 2013 1313

20 december. Naturvårdsverkets generaldirektör kommenterar Potočniks brev i ett pressmed-delande. Maria Ågren säger: ”Vi ser i nuläget att det inte är troligt att vi kan fatta beslut om jakt. En konfrontation med EU gynnar inte målsättningen.”

2013

8 januari. Vargkommittén presenterar en åsiktsförklaring som bland annat slår fast att Sverige ska ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus, och att gynnsam bevarandesta-tus ska fastställas på vetenskap-lig grund. Alla organisationer i kommittén står bakom åsiktsför-klaringen. En av dem, Jägarnas Riksförbund, deklarerar samma dag att man står fast vid sin nollvision för varg.

11 januari. Landsbygdsministern meddelar att regeringen inte tänker tillgodose EU:s krav att förlänga jaktförordningens för-

bud mot licensjakt på varg, som upphörde att gälla vid årsskiftet.

25 januari. Helene Lindahl, Naturvårdsverkets projektle-dare för genetisk förstärkning av vargstammen, uttalar sig i ATL under rubriken ”Genetisk förstärkning först – sedan jakt.” Lindahl skriver: ”Om vi visar att vi kan genomföra genetisk förstärkning under några år och vargen är på väg mot gynnsam bevarandestatus så bör vi sedan kunna påbörja en försiktig jakt”.

30 januari. Naturvårdsver-ket beslutar om en ändring i förvaltningsplanen för varg, så att planen ger stöd för genetisk urvalsjakt som förvaltningsme-tod. Samtidigt beslutar verket om ”selektiv och riktad jakt efter varg 2013”. 16 vargar i åtta revir får skjutas. Jakten beskrivs som ett sätt att förbättra vargstam-mens genetiska situation. Libergs och Sands rapport från december åberopas, trots att

den analyserar jakt av en helt annan utformning, där hela familjegrupper tas bort.

30 januari. EU-kommissionen meddelar att man kommer att ta den svenska vargjakten till EU-domstolen om man bedömer att det rör sig om en licensjakt som gör det svårare för vargstammen att nå gynnsam bevarandestatus.

31 januari. Naturvårdsverket ändrar vargjaktsbeslutet. I ett av de revir som öppnats för jakt visar det sig finnas ett genetiskt värdefullt djur. I ett annat finns inga vargar alls. Två nya revir pekas ut.

1 februari. Naturskyddsför-eningen, WWF Sverige och Rovdjursföreningen överklagar vargjaktsbeslutet till Förvalt-ningsrätten i Stockholm och begär att jakten ska stoppas i avvaktan på den rättsliga pröv-ningen (inhibition). Rätten avslår inhibitionsyrkandet.

4 februari. Naturorganisationer-na överklagar Förvaltningsdoms-tolens beslut till Kammarrätten.

6 februari. Kammarrätten beslutar om inhibition. Jakten avbryts omedelbart. Tre vargar har skjutits.

8 februari. Naturvårdsverket överklagar Kammarrättens inhi-bitionsbeslut.

12 februari. Högsta förvaltnings-domstolen ger inte prövnings-tillstånd för Naturvårdsverkets överklagan. Det betyder att Kammarrättens inhibitionsbeslut står fast och att årets vargjakt i praktiken är stoppad. Själva sakfrågan – om jaktbeslutet är förenligt med EU-rätt och svensk lagstiftning – kommer att prövas i Förvaltningsdomstolen i Stockholm.

mattias öyen

utbytet ska bli tillräckligt. I vargkommitténs åsiktsför-

klaring heter det att naturlig in-vandring är en del av lösningen på vargstammens genetiska iso-lering. Samernas Riksförbund har skrivit under på det, men ändå vägrar rennäringen kate-goriskt att ens diskutera frågan om varg i renskötselområdet. Mot bakgrund av näringens trängda situation är detta be-gripligt – renskötarna behöver inte fler bekymmer än de redan har – men det är icke desto min-dre oacceptabelt.

Varje intresse i samhället mås-te vara berett att diskutera avväg-ningar och kompromisser med andra legitima intressen, och be-varande av biologisk mångfald är ett legitimt intresse.

För övrigt kan rennäringens framtid inte säkras genom en aldrig så drakonisk rovdjursför-valtning i norra halvan av vårt land. Det krävs ett samlat grepp om hotbilden, innefattande bland annat skogsbruk, decen-nier av vattenkraftutbyggnad, vindkraftexploatering, turismens och gruvnäringens expansion och näringens egna strukturella problem.

Det GåR sOm saGt inte att kompro-missa med vad gynnsam beva-randestatus är. Däremot har vi stor frihet att besluta hur lång tid det ska få ta att nå dit, och kan-ske finns det i vargens fall goda skäl att inte ha för bråttom. En långsam tillväxt ökar möjlighe-terna att hantera de konflikter och problem som kan uppstå och att utveckla skadeförebyg-gande åtgärder och ersättnings-system.

I detta resonemang ligger också att det bör vara möjligt att beskatta vargstammen innan arten uppnått gynnsam beva-randestatus. Jag tror att Rov-djursföreningen och de andra bevarandeorganisationerna nu måste enas om ett bra svar på frå-gan när det är OK att jaga varg.

Det finns säkert fler utgångs-punkter för en nystart i vargpo-litiken än dem jag berört här. Jag hoppas att vi i en intern dialog kan utveckla våra ståndpunkter tydligare framöver, och jag är medveten om att det kan leda till att jag får skäl att ompröva mina tankar. Det har jag absolut ingenting emot, så länge diskus-sionen är konstruktiv och fram-åtsyftande.

ROGeR OlssOn

17 000 brev skickades i protest mot jakt på vargar

tack!

Närmare 10 000 brev skickades via Rovdjursföreningens hemsida till Natur-vårdsverkets gene-raldirektör Maria Ågren, om den gene-tiska rensningsjakten på varg. Det visar att det finns en stor opinion som vill ha en livskraftig vargstam i Sverige.

Svenska Rovdjursföreningen överklagade jakten, tillsammans med WWF och Naturskyddsföreningen, och begärde att den skulle stoppas i väntan på den rättsliga processen. Tre av de planerade 16 vargarna hann skjutas innan jakten avbröts.

Brev har också sänts till EU och till miljöminister Lena Ek.

Naturvårdsverket har även fått protestbrev om skydds- jakten på vargtiken i Junsele.

Sammanlagt har över 17 000 brev skickats – tack alla för ert engagemang och stöd!

Foto

: Jo

nas

Häg

glun

d (h

ägn)

synpunkt