SUPERMINNETS HEMLIGHETER - Mind Academythemindacademy.se/blandat/studentmaterial/MindAcademyHandbok.pdf · Mind Academy’s online-utbildning ... medan de bästa ... nya verk baserade

© 2011 Mind Academy 1

Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se

Mind Academy.se presenterar

SUPERMINNETS HEMLIGHETER - En handbok i GMS-metoden

av: Vladimir Kozarenko

översättning och svensk bearbetning: Mattias Ribbing



Innehållsförteckning

Innehållsförteckning ................................................................................................ 2

Om författaren ......................................................................................................... 6

Villkor för användning – överenskommelse ........................................................... 7

Förord ...................................................................................................................... 8

Del 1: Översikt ....................................................................................................... 9 GMS-metoden (Giordano Memorization System) ............................................... 9 Vetenskaplig validitet ......................................................................................... 10 Filosofiska aspekter ............................................................................................ 10 Memoreringssystem ............................................................................................ 11 Förhöjda förmågor med GMS ............................................................................ 12 Begränsningar med GMS ................................................................................... 13 Ordningen för bemästrande av memoreringssystemet ....................................... 13 Vad är GMS? ...................................................................................................... 14 En titt inuti en GMS-användares huvud ............................................................. 16 Mångfald av mnemotekniker .............................................................................. 18 Populära mnemotekniker .................................................................................... 19 Klassiska mnemotekniker ................................................................................... 20 Pedagogiska mnemotekniker .............................................................................. 20 Mnemotekniker för cirkus .................................................................................. 21 Mnemotekniker för tävling ................................................................................. 21 Moderna mnemotekniker och GMS ................................................................... 22 Vem behöver GMS? ........................................................................................... 23 Studenter .......................................................................................................... 23 Lärare .............................................................................................................. 24 I vardagen ........................................................................................................ 24 För självstudier ................................................................................................ 24 Talare ............................................................................................................... 25 Affärsmän ......................................................................................................... 25 För hälsan ........................................................................................................ 25

Del 2: Minnets mekanismer ................................................................................ 27 Minne – Paradoxernas domän ............................................................................ 27 Ett resultat av hjärnaktivitet ............................................................................... 27 Objekt i omgivningen .......................................................................................... 27 Kopplingar, kopplingar, inget annat än kopplingar ........................................... 28 Hjärnans reaktion på olika typer av information ................................................ 31 Bilder, text- och teckeninformation .................................................................... 31 Minne och memorering ...................................................................................... 36 Oavsiktlig memorering .................................................................................... 36 Avsiktlig memorering ....................................................................................... 36 Medveten memorering ..................................................................................... 37

Minnet i de psykiska processernas system ......................................................... 37 Minnesprocessen ............................................................................................. 38 Uppmärksamhetsprocessen ............................................................................. 38

Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden



Representationsprocessen ............................................................................... 39 Perceptionsprocessen ...................................................................................... 39 Tankeprocessen ............................................................................................... 40 Intellekt ............................................................................................................ 41 Föreställningsförmåga .................................................................................... 41

Meningsfull memorering .................................................................................... 42 Elektriskt minne .................................................................................................. 43 Det elektriska minnets tillfälliga egenskaper .................................................. 44 Holografi ......................................................................................................... 44 Stationära vågor .............................................................................................. 44 Hologram ......................................................................................................... 45 Spatial frekvens ................................................................................................ 45 Visuell analys ................................................................................................... 46 Återkoppling .................................................................................................... 47 Resonans .......................................................................................................... 48 Det spatiala frekvensfiltret .............................................................................. 49 Riktad selektivitet ............................................................................................. 49 Aktivitet hos vilande nervceller ....................................................................... 51 Aktivitet hos nervceller i arbete ....................................................................... 51 Synapser ........................................................................................................... 52 Schema för uppkomst av elektrisk koppling .................................................... 52 Slutsatser ......................................................................................................... 54

Reflexminne ........................................................................................................ 55 Reflexkopplingars tidsegenskaper ................................................................... 55 Skillnader mellan reflex- och elektriska kopplingar ........................................ 56

Återskapande visualisering ................................................................................. 57 Del 3: Grundläggande GMS-koncept ................................................................ 60 Från helhet till skilda delar ................................................................................. 60 Naturliga associationer ....................................................................................... 60 Konstgjorda associationer ................................................................................... 61 Memoreringsförmåga ......................................................................................... 63 Kontroll av memoreringsförmågan .................................................................... 64 Beskrivning av Memorization Master .............................................................. 65 Introduktionstest .............................................................................................. 65 Användning: .................................................................................................. 65

Träning ............................................................................................................ 65 Användning: .................................................................................................. 66

Prov ................................................................................................................. 66 Normativt index ............................................................................................... 66 Kontrollera igenkänningshastigheten (reflexen) ............................................. 67

Bilder, ett redskap för memorering ..................................................................... 68 Hur bilder inte ska visualiseras ....................................................................... 68 Hur bilder ska visualiseras .............................................................................. 69

Den mentala operationen som startar ”minnesprocessen” ................................. 69 Övriga mentala operationer ................................................................................ 70 Förstora och förminska bilder ......................................................................... 71 Rotera bilder .................................................................................................... 71 Koppla samman bilder ..................................................................................... 72 Urskilja underbilder ........................................................................................ 72




Modifiera bilder ............................................................................................... 73 Omvandling av bilder ...................................................................................... 73

Objekts relativa storlek ....................................................................................... 73 Stödbilder (stimuleringsbilder) ........................................................................... 74 Två typer av bilder .............................................................................................. 75 Konceptet ’informationsmeddelande’ ................................................................ 76 Skapa associationer ............................................................................................. 78 Regler för sammankoppling av bilder ................................................................ 81 Varför väljs en associationsbas ut? ..................................................................... 81 Figurkoder och snabbmemorering ...................................................................... 82 Regler för hantering av figurkoder ..................................................................... 83 Hur memoreringsprocessen regleras .................................................................. 84 Mnemotekniska effekter ..................................................................................... 84 Radering av associationer ............................................................................... 85 Komprimering av associationskedjor .............................................................. 85 Första-bild-effekten ......................................................................................... 86 Omedelbart återkallande ................................................................................. 86 Associativt återkallande .................................................................................. 86

Minnesprocessens egenskaper ............................................................................ 86 Memoreringshastighet ..................................................................................... 86 Hastighet för återkallande ............................................................................... 87 Memoreringskvalitet ........................................................................................ 87 Memoreringsmängd ......................................................................................... 87 Memoreringens tillförlitlighet ......................................................................... 87

Memoreringens fyra steg .................................................................................... 87 Kodning ........................................................................................................... 87 Memorering ..................................................................................................... 88 Sekvensmemorering ......................................................................................... 88 Fixera kopplingar i hjärnan ............................................................................ 89

Del 4: Tekniker för kodning ............................................................................... 90 Alfanumerisk kod ............................................................................................... 90 Välja ord baserat på konsonanter ........................................................................ 90 Transformera siffror till bilder ............................................................................ 91 Figurkoder för tvåsiffriga tal (00-99) ................................................................. 91 Figurkoder för tresiffriga tal (000-999) .............................................................. 92 Kodning av en siffersekvens till bilder ............................................................... 92 Figurkoder för månader ...................................................................................... 93 Figurkoder för veckodagar ................................................................................. 94 Figurkoder för alfabetets bokstäver .................................................................... 94 Fonetiska figurkoder ........................................................................................... 95 Övriga figurkoder ............................................................................................... 95 Bildrepresentation av ord .................................................................................... 96 Symboliseringstekniken ...................................................................................... 97 Teknik för att länka till välbekant information ................................................... 98 Teknik för att koda genom konsonans ................................................................ 99 Teknik för att skapa ord från stavelser ............................................................... 99 Metod för ledtrådsassociationer ........................................................................ 101 Koda bilder till ljud ........................................................................................... 102 Koda tecken till bilder ...................................................................................... 102




Tekniken för distinkta särdrag .......................................................................... 103 Funktioner av tekniken för distinkta särdrag ................................................ 103 Urskilja distinkt särdrag från ett fotografi .................................................... 103 Urskilja distinkt särdrag hos en person man känner väl ............................... 104 Urskilja distinkt särdrag hos en okänd person man träffar .......................... 104 Urskilja distinkt särdrag hos en person vars utseende man inte känner till . 105 Urskilja distinkt särdrag från interiören ....................................................... 105 Urskilja distinkt särdrag hos en bil ............................................................... 105 Viktigt: felaktiga och vanliga distinkta särdrag ............................................ 106

Metoden för informationskomprimering .......................................................... 106 Del 5: Memorering ............................................................................................. 109 Tre metoder för att koppla bilder ...................................................................... 109 Koppla två bilder .............................................................................................. 109 Skapande av associationer ................................................................................ 111 Koppla associationer ......................................................................................... 113

Del 6: Memorering av sekvenser ...................................................................... 116 Cicero-metoden ................................................................................................ 116 Välja ut stödbilder med Cicero-metoden ....................................................... 116

Den fria associations-metoden .......................................................................... 117 Välja ut delar av en bild .................................................................................... 118 Kedjemetoden ................................................................................................... 119 Ryska-dockmetoden ......................................................................................... 120 Memorera med ordningstal ............................................................................... 121 Memorera i alfabetisk ordning ......................................................................... 123 Returmetoden .................................................................................................... 124 Fixerad sekvens ................................................................................................ 124 Osynliga bilddelar ............................................................................................. 125 Numrera med figurkoder .................................................................................. 126

Del 7: Fixering av kopplingar i hjärnan .......................................................... 128 Den aktiva repetitionsmetoden ......................................................................... 128 Uppskattat repetitionsschema ........................................................................ 129 Visualisera stödbilder och associationsbaser ............................................... 130

Repetition med komplett avkodning ................................................................. 131 Inre tal och tekniken för inre tecknande ........................................................... 131 Fixera figurkoder ........................................................................................... 132 Fixera främmande ord ................................................................................... 132 Fixera nya tecken ........................................................................................... 132 Hur man kontrollerar memoreringens reflexnivå ......................................... 133

Bilda ett system av stödbilder ........................................................................... 133 Cicero-metoden + välfixerad sekvens + urskiljning av bilddelar ................. 134

Mind Academy’s online-utbildning ................................................................. 136



Om författaren VLADIMIR ALEKSEYEVICH KOZARENKO (f. 1963) är

uppvuxen och bosatt i Moskva. Han är Rysslands ledande expert inom minnesteknik och författare till ett antal viktiga böcker i ämnet. Hans banbrytande arbete har gjort honom till en

eftersökt föredragshållare och instruktör vid ryska privatskolor samt ledande universitet. Kozarenko är lite av en doldis, som hellre ägnar

sig åt fokuserad forskning, än att visa upp sina häpnadsväckande resultat. Detta har lett till att han först nu börjar uppmärksammas som världsledande även i västvärlden. 1990 inledde han, tillsammans med en grupp forskare, det V.A. Kozarenko

rigorösa arbetet som 15 år senare resulterade i hans mästerverk – GMS (Giordano Memorization System). Alla tidigare kända memoreringstekniker (många av dem hundratals år gamla) fick

genomgå detaljerad granskning. Många förkastades, medan de bästa uppdaterades mot den senaste hjärnforskningen och effektiviserades ytterligare. Resultatet har blivit ett enhetligt system för effektivast möjlig memorering av alla

olika typer av information. Ja, allt vi kan tänkas vilja komma ihåg – allt ifrån namn, ansikten, telefonnummer, datum och årtal, till memorering av hela faktaböcker, tabeller, komplicerade texter och nya språk. Några av de ryska böcker han har skrivit:

• Mnemoteknik – Superminnets hemligheter (2002), M.A. Zigarov, V.A. Kozarenko • Teknik för att memorera utländska ord (2002), M.A. Zigarov, V.A. Kozarenko, A.N. Semin • Främmande ord - Minns dem till 100% (2007), O.A. Belostotskaya, A.P. Alexandrov,

V.A. Kozarenko, A.N. Semin • Ny teknik för att minnas engelska ord (2008), O.A. Belostotskaya, A.P. Alexandrov, V.A.

Kozarenko, A.N. Semin



Villkor för användning

Du måste acceptera följande överenskommelse för att läsa den här boken!

Den här boken är upphovsrättsskyddad 2009 med samtliga rättigheter reserverade. Det

är olagligt att kopiera, distribuera eller skapa nya verk baserade på den här boken, i sin helhet eller i delar. Det är likaså olagligt att bidra till att kopiera, distribuera eller skapa nya verk baserade på den här boken. Om du önskar använda det här materialet i syften utöver vad som tillåts för rimligt

användande, vänligen kontakta oss. Vi licensierar material för användande vid instruktion, träning, utbildning och för kommersiella företag.

Användarvillkor - Överenskommelse Det här är en legalt bindande överenskommelse mellan läsaren och Mind Academy. Om du inte samtycker med något av användarvillkoren, läs inte den här boken. Överenskommelsens villkor lyder som följer: Den här boken innehåller idéer, åsikter, tips och tekniker för ökning av

prestationsförmågan vid inlärning. Författaren och förlaget avser att tillhandahålla nyttigt och användbart material rörande ämnena som tas upp i denna bok. Författaren och förlaget tillhandahåller inte medicinsk, hälsomässig eller någon annan form av professionell personlig rådgivning. Du bör söka råd hos din doktor, hälsoexpert eller annan relevant kompetent expert innan du provar eller använder informationen i den här boken. Det är under ditt ansvar att upprätthålla alla legala, reglerande, företagsmässiga och

övrigt tillämpliga krav under användandet (eller försök till användande) av någon del av materialet i denna bok. Dessa kan vara krav relevanta för dina kvalifikationer, aktiviteter du deltar i eller utrustning du använder. Du samtycker till att inte hålla, eller försöka hålla författaren, förlaget eller deras

representanter ansvariga för någon förlust, fordran, krav, skada eller kostnader (inklusive legala avgifter) överhuvudtaget i samband med köpet, användandet, missbrukandet eller oförmåga att använda detta material. Du håller också författaren och förlaget utan ansvar från andras handlingar påverkade av din verksamhet. Detta inkluderar fall där författaren eller förlaget utelämnat information eller inkluderat felaktig information.



Förord Stockholm, september 2009 Varmt välkommen till Mind Academy! Under mina år som lärare i olika former av vuxenutbildning, har alltid fascinationen

för inhämtandet av ny kunskap, varit det som drivit mig. Men vad är egentligen grunden för att lära sig något nytt? All inlärning, oavsett som

det är faktakunskap eller en praktisk färdighet som att laga mat eller att spela ett musikinstrument, bygger på vårt minne. Jag hade aldrig tidigare tränat mitt minne när jag i november 2009 hittade GMS-

metoden. Framför mig hade jag ett komplett system, baserat på kunskap om hur vår hjärna verkligen fungerar, som sa sig kunna lära ut effektivast memorering av all möjlig typ av information, inklusive livstidslagring i minnet av hela böcker! 60 lektioner var vad som påstods finnas mellan mig och ett äkta Superminne. En sådan utmaning kunde jag inte annat än anta. Fem månader senare står jag där under Cambridge Memory Championships och inser

knappt vad jag just gjort. Jag har precis tagit ett nytt svenskt rekord i att memorera siffror. 128 stycken kom jag ihåg efter att bara ha tittat igenom dem en gång under 5 minuter. Vad är det här!? Jag hade ju inte ens särskilt bra betyg när jag gick i skolan! Efter dessa 60 omvälvande lektioner som kom att förändra mitt liv, vill jag bara

påpeka: Nej, det här är inget magiskt piller. GMS-utbildningen är däremot en komplett skolning, som en gång för alla, visar att ett Superminne är något alla kan utveckla. Att bemästra en seriös färdighet tar tid, kräver ansträngning och en grundlig studieplan

med en coach. Därför har vi inga tidsbegränsningar när det kommer till att hjälpa dig! Vi lär ut och arbetar med dig tills du når resultatet – ett riktigt Superminne. Man kan inte lära sig cykla genom bara teoretiska kunskaper utan riktig träning. På samma sätt räcker det inte att läsa informationen i den här boken och därmed plötsligt maximera sin minnesförmåga direkt. Den här boken är utformad till att hjälpa Mind Academy’s studenter att förstå hur

minnet och vårt memoreringssystem fungerar, samt att ge intresserade detaljerad information om hur GMS-metoden är upplagd. Handboken innehåller systemets teoretiska grund. Vänligen notera att vissa aspekter av informationen endast tas upp delvis, eftersom full förståelse fordrar en kombination av avancerad teknisk genomgång och praktisk erfarenhet. Fullständiga förklaringar och komplett träning finns tillgängliga i Mind Academy’s GMS-utbildning online. Något liknande har aldrig tidigare funnits i Sverige, vilket gör mig extra glad över att

få presentera den fullständiga GMS-metoden på svenska. Oavsett om du är student som vill ha högsta betyg och drastiskt minska studietiden, eller om du bara är trött på att aldrig minnas vad du läst, hört eller sett, så är ett Superminne något som alla behöver!

Varma hälsningar, Mattias Ribbing - utbildningsansvarig vid Mind Academy och tävlande i Svenska Minneslandslaget, med flera officiella minnesrekord i bagaget.



Del 1: Översikt

GMS-metoden (Giordano Memorization System) Giordano Memorization System – ett system skapat 1990 av Vladimir A. Kozarenko,

är det mest utvecklade, omfattande och praktiska systemet för att bemästra memorering. Det är speciellt framtaget för effektiv memorering av vardagligt användbar information, inklusive information vi möter när vi studerar specifika ämnen. Tillskillnad från andra system för memorering, är GMS helt utan överflödiga procedurer och ineffektiva tekniker. GMS är det ”slimmade”, effektiva resultatet av omfattande systematisk forskning.

Dess praktiska grund applicerar principerna i klassisk mnemoteknik med element från Giordano Brunos system för memorering. Den teoretiska grunden för GMS är en egen modell av minnet som vidare utvecklats baserat på den moderna uppfattningen om hjärnans kvasiholografiska karaktär. Efter denna sammanställning och forskning, systematiserades och förfinades

minnestekniker från olika system och skolor över hela världen som sedan integrerades i ett komplett system med utgångspunkt från bemästrandets tre kriterier: enkelhet, universalitet och effektivitet. Med ’enkelhet’ menas att metoderna är rättframma och enkla att bemästra med hänsyn

till förståelsen av principerna för dess användande. Med ’universalitet’ menas att systemet kan användas till att memorera i stort sett all möjlig typ av information. Slutligen garanterar aspekten av ’effektivitet’ att utövaren får full kontroll över både memoreringsprocessen och den fortsatta lagringen av informationen i hjärnan. GMS används primärt till memorering av logiskt sammankopplad information som

t.ex. telefonnummer, adresser, namn, exakta datum och grafiska platser, anekdoter och encyklopedisk data, texter och hela böcker, skrivna föreläsningar och tal. Systemet ger även möjligheten att memorera till synes osammanhängande och ologisk information – listor med ord, slumpmässiga siffror, kartor och alla möjliga kombinationer av bokstäver. De flesta människor förstår inte att mnemotekniker bara är en liten del av vad som

behövs för att verkligen kunna memorera effektivt. De viktiga delarna är: Att skapa en förmåga till memorering genom metodiskt bemästrande av varje enskild teknik; Och att utföra mentala teknikövningar för utvecklande av visuellt tänkande och ökande av koncentration; och uppnå noggrann kontroll över föda, vilket inte bara inverkar på hjärnans förmåga att arbeta, utan även en persons övergripande hälsa. En av de vanligaste missuppfattningarna om att öva minnesteknik är att man lätt kan

belasta hjärnan med för mycket information. ”En liten bok om ett stort minne” av A.R. Luria bidrog till propagerandet av denna felaktiga åsikt. Skriven av en ung psykolog, betecknar boken minnesövaren Shereshevskys minnesförmåga. Han påstods lida av konstant huvudvärk på grund av koncentrationen som krävdes för den stora mängd information han memorerade. Den faktiska anledningen till huvudvärken skulle vara mycket svår att diagnostisera så här i efterhand. Men säkerligen finns det ingen möjlighet att vi kan överlasta vår hjärna med information:




Det vi har memorerat tycks bara ta upp plats i hjärnan när vi faktiskt erinrar oss det. Med andra ord, så länge vi inte tänker på informationen, finns den inte. Utmattningen som kan komma i samband med mentala övningar beror inte på ett

överlastat minne utan snarare på den generella trötthet kroppen känner naturligt efter all handling som kräver en viss mängd energi och ansträngning.

Vetenskaplig validitet Utan kunskap om hur information fixeras (lagras i hjärnan), är det inte möjligt att

skapa ett effektivt system för memorering. En beskrivning av minnets mekanismer tillhandahålls i GMS. Två mekanismer av hjärnans fixering av information tas upp, nämligen ’elektriskt minne’ och ’reflexminne’. En förståelse av mekaniken bakom skriven och talad information beskrivs och ett

enkelt schema för återskapande av bilder i hjärnan bifogas. Visuellt (figurativt) tänkande tros ligga till grunden för mänskliga mentala processer.

Faktiskt tal ses som ett medel för kommunikation med målet att uttrycka information, som sedan blir till intryck för en annan hjärna. Att tänka i tal (inre röst) är inte att rekommendera eftersom automatiskt konstruerande av prat ofta innehåller falska mellanlänkar som leder till felaktiga slutsatser. Att tänka i tal är långsamt och försvårar memorering. Tilläggsvis introducerar GMS-metoden ett koncept av precis teckeninformation, vilket

ännu inte urskiljts inom akademisk psykologi. Slutligen kommer vi täcka in hjärnans reaktion på olika typer av information – varför

viss data memoreras automatiskt och annan data tycks vara omöjlig att minnas.

Filosofiska aspekter Ordet ’logik’ granskas specifikt. Varje koppling vi gör, antingen automatiskt

konstruerad i hjärnan eller medvetet skapad, ses som logisk. Begreppet ’information’ förklaras på ett mycket specifikt sätt. Två typer av

information urskiljs: En typ ”för personen” och en ”för hjärnan”. Generellt sett innefattar information en oändlig mängd kombinationer av upprepade element, varav många kan begränsas och förenklas. Begreppet ”meningsfull memorering” förtydligas som en konsekvent koppling mellan

element av olika informationer. Ordet ’förståelse’ förklaras som en framställning av en spatialt organiserad grupp av

visualiserade bilder.




Memoreringssystem Olika memoreringstekniker systematiseras och förenas. Varje typ av information

memoreras med en kombination av ett begränsat antal tekniker. Ytterligare metoder och memoreringstekniker byggs ut ifrån dessa grundtekniker. Memoreringsprocessen delas in i fyra steg:

• Kodning av informationselement till visuella bilder • Den faktiska memoreringsprocessen • Att komma ihåg informationssekvensen • Fixering av informationen i hjärnan

Teknikerna för all memorering systematiseras enligt dessa fyra steg. Begreppet ’association’ introduceras som en grupp bilder som används för kodning av

information. I GMS skiljer sig begreppet ’associera’ från begreppet ’koppla samman bilder’. Den huvudsakliga tankeverksamheten som leder till medveten aktivering av

minnesprocessen definieras tydligt. Vi kallar denna för att ’koppla samman bilder’. Två mögliga sätt att memorera en informationssekvens förklaras: 1. Figurkoder används brett som medel för snabbmemorering. Systemet för kodning

av siffror till bilder baseras på följande alfanumeriska kod: 1 – N 2 – THZ 3 – B 4 –WVK 5 – FR 6 – JPX 7 – SD 8 – GQL 9 – C 0 – M Figurkoder för två- och tresiffriga tal tillhandahålls i en referensbok. 2. Skapa koder av kreativa FRASER, MENINGAR och HISTORIER för att bistå

memoreringsprocessen. Dessa tekniker används inte i GMS. GMS-metoden använder heller inte någon manipulering av känslor som teknik, utan håller ståndpunkten att känslor inte har något med memorering att göra utan bara försvårar memoreringsprocessen. För att bygga ett system av stödbilder används en kombination av tio olika tekniker för

memorering av sekvenser. Faktiska texter memoreras inte utantill i fullständig detalj, men mycket likt

originaltexten med rätt ordning på stycken och med all exakt information. Texter memoreras enligt en ’från-helhet-till-skilda-delar”-princip. Ju mer exakt data en text




innehåller, desto mer exakt kan den memoreras. De enklaste texterna att memoreras är de som hör till icke-tekniska områden. Begreppet ’memoreringsförmåga’ introduceras som en dynamisk sammansättning av

processerna för visuellt tänkande och koncentration. Ett datortest finns tillgängligt som låter dig kontrollera dina framsteg. Ett test ger möjligheten att jämföra memoreringsförmågan hos olika människor med ansenlig spridning i hastighets-, mängd- och misstagsparametrar. Memoreringsförmågan mäts i utövarens ökade memoreringsskicklighet i förhållande till en genomsnittlig otränad person. Sätt att få information att kommas ihåg på reflexnivå planläggs, förklaras och

verifieras. Dessa metoder måste användas för att memorera främmande ord, nya alfabet och figurkoder. Systemet tillhandahåller utövaren med en metod att kontrollera framstegen och bedöma reflexmemoreringsförmågan. En standard för Mind Academy’s elever i att memorera introduceras: 6 sekunder för

memorering av ett element. Detta ger möjlighet till att beräkna en uppskattad tid för memorering av olika typer av information. Därav behöver en GMS-utövare 24 sekunder för att memorera ett telefonnummer. Vi kommer också att förklara memorering av större kvantiteter information, vilket vi

kallar ’mängd’ av data som memoreras vid ett tillfälle. Detta är data som memoreras i ett sträck, utan pauser eller möjlighet att repetera delar av informationen, inte heller med regelbundet återkommande avbrott (abstraktionsövningar som inkluderar redan memorerade element) under memoreringen.

Förhöjda förmågor med GMS Systemet lär dig att lagra tusentals skilda informationsmeddelanden (icke-relaterade

telefonnummer, historiska datum, termer och dess definitioner etc.) med möjlighet till regelbunden och direkt utvald återkallning. Systemet guidar dig till att hitta informationen som innehåller samma eller liknande element i hjärnan, t.ex. alla datum som innehåller samma siffra. Memoreringshastigheten beror på hur väl varje enskild person är tränad i förhållande

till komplexitetsgraden av informationen som ska memoreras. När figurkoder (förutbestämda bilder för tvåsiffriga tal) memoreras är det enkelt att uppnå en genomsnittlig hastighet av 3 sekunder per tvåsiffrigt tal efter bara en kort tids träning. Det här betyder att tiden som krävs för att memorera 100 tvåsiffriga tal skulle uppgå till 5 minuter. En nybörjares standard för att memorera 100 tvåsiffriga tal är 10 minuter (6 sekunder per bild). Vanligen raderas memorerad data automatiskt efter en viss tid. Tack vare en speciell

teknik för fixering av information som vi delger, kan man reglera tiden för hur länge informationen ska lagras i hjärnan, från 1 timme till livstid. Valmöjligheten finns också att skriva över informationen i hjärnan (t.ex. byta ut

telefonnummer eller förändringar i tidtabeller). Information som utvecklats till reflexnivå kräver ingen repetition utan behålls livet ut.




Vi undersäker även en metod för att spara en mängd fraser i hjärnan (även på

främmande språk) och få dem till automatisk reflexanvändning. Denna metod bygger på visualiserade bilder och tar en viss tid att memorera och befästa.

Begränsningar med GMS Mängden av memorerad information begränsas av följande:

• Antalet stödbilder som memorerats på förhand • Den enskilde utövarens memoreringshastighet • Trötthet som oundvikligen framträder under memoreringsprocessen • Nödvändigheten av att fixera och repetera tidigare memorerad information

Snabbmemorering är endast möjligt om figurkoder för varje memorerat element

tidigare har lärts utantill. Memoreringshastigheten av slumpmässig information är betydligt långsammare eftersom noggrann kodning av informationen till bilder behövs. All memorering i GMS baseras på tankeprocessen som använder bilder som

visualiseras.

Ordningen för bemästrandet av memoreringssystemet Först är det nödvändigt att bekanta sig med de teoretiska delarna av

memoreringspsykologi och generella principer för memorering i GMS. Sen följer ett något trögt stadium: Bemästrandet av de separata teknikerna,

memoreringsmetoderna och grundläggandet av minnesförmågan, utrustad för logiskt orelaterad information (sekvenser av ord, siffror och bokstäver). På samma gång bör ett system av stödbilder utvecklas samt ett system för figurkoder

för de vanligast påträffade elementen (två- och tresiffriga tal, månader, dagar, veckor, vanliga namn och platser). Olika tekniker för olika typer av information (telefonnummer, datum, för- och

efternamn, termer med förklaringar, främmande ord m.m.) studeras också. Även om all memorering bygger på samma principer har memorering av varje bestämd typ av information sina egenheter. Under dessa begynnande stadier bör studenten använda sin fritid att öva upp

teknikerna i vardagslivet – på gatan, i affären, på jobbet eller i skolan. Nästa steg är ett specialiceringsstadium. Du kan välja ut en viss typ av information och

fokusera träningen kring denna. Du behöver göra speciella övningar beroende på utvald typ av data och dess mängd. Det sista steget rör implementerandet av GMS till att komma ihåg krånglig

information, som t.ex. en summering av en bok, det grundkoncepten i en manual, rapport eller föreläsning. Med avseende till detta blir GMS alltmer en fråga om retorik




och sluter an till andra områden inom psykologi. Minnesmekanismer är universella. De ger inte bara en förståelse om principerna för

memorering, utan utvidgas till andra områden som t.ex. tillämpad psykologi, hypnos, tankeprocessens psykologi och formandet/förändrandet av identiteten. Minnesmekanismer kan också leda till en bättre förståelse av parapsykologi. Vissa fenomen inom detta område kan enkelt förstås genom att använda GMS-tekniker.

Vad är GMS? GMS baseras på mnemoteknik. Mnemoteknik betyder memoreringsteknik. Det

härstammar från det grekiska ordet ’mnemonikon’ – konsten att memorera. Det antas att Pythagoras från Samos uppfann ordet på sexhundratalet f.Kr. Memoreringskonsten kallas ’mnemonikon’ efter minnets grekiska gudinna

Mnemosine, de nio musornas moder. Det tidigast kvarvarande verket om mnemoteknik kommer från 86-82 f.Kr. och

tillskrivs Cicero och Quantilian (se ”Klassisk mnemoteknik”). Moderna uppslagsverk definierar mnemoteknik på olika sätt: Mnemoteknik – en minneskonst, en uppsättning metoder och tekniker som förenklar

memoreringsprocessen och ökar minnesvolymen genom att skapa konstgjorda associationer. Mnemoteknik – cirkus- eller scentricks baserade på minneskonst (gissa siffror, saker,

datum eller namn). Tricket framförs av två artister som använder särskilt framtagen kod.

I GMS definieras mnemoteknik och på ett sätt som reflekterar modern mnemoteknik mer precist. Mnemoteknik – ett system av inre skapande som ger förmågan att konsekutivt lagra

information i hjärnan, genom att omvandla information till en kombination av visualiserade bilder. I mnemoteknik används naturliga minnesmekanismer som gör det möjligt att

kontrollera memoreringen, lagringen och återkallandeprocessen fullt ut. Inledningsvis dök mnemotekniken upp som en integrerad del av retorikkonsten och

syftade till att komma ihåg långa tal. Modern mnemoteknik – eller GMS – har utvecklats både teoretiskt och tekniskt och gör det möjligt att inte bara fixera en textsekvens i hjärnan utan även att memorera vilken mängd precis information som helt, vanligtvis ansedd omöjlig att komma ihåg exakt. Exempel på det senare kan vara telefonlistor, kronologiska tabeller, olika siffertabeller, formulär och sofistikerade studietexter som innehåller en stor mängd terminologi och numerisk data etc. Att bemästra GMS är som att bemästra en instrumentbaserad förmåga. Att lära sig

använda GMS kan liknas vid att lära sig köra bil. Naturligtvis behöver man träna och göra övningar för att utveckla alla typer av förmågor. Det är omöjligt att bemästra GMS utan att göra övningar. Efter att en förmåga har uppnåtts, kan en person välja att




använda den eller inte. Informationen memoreras inte av sig självt. För att memorera något behöver man använda den utvecklade minnesförmågan och öva sekvensen av mentala procedurer som leder till fixering av information i hjärnan. Memoreringen kan jämföras med att kopiera filer till olika mappar på en dator.

Fortfarande är volymen av varje ”minnesmapp” avgränsad – från ett till tio telefonnummer t.ex. Den memorerade informationen kan återskapas direkt, baklänges och i slumpmässig ordning utan att återkalla all information som finns i hjärnan. Tiden för informationslagring är fullt kontrollerbar. Man kan memorera information

för bara en timme eller spara den så länge man lever. Att memorera nyare information över äldre, kan sudda ut den äldre informationen ur hjärnan, genom att medvetet ”skriva över” tidigare sparad data med avsikt. Psykologer brukade jämföra en människas minne med minnet för datorer. Nu har de

dragit tillbaka den åsikten. Tillverkare av moderna datorer och mjukvara hittar ofta nya idéer för bättre teknik i neurofysiologiska studier. Resultatet blir att datorer blir mer och mer intelligenta. Den välkända textigenkänningsmjukvaran Fine Reader är ett slående exempel för denna process. Programvaran fungerar med människoliknande system av principer för visuell analys, som är inskrivna i programmet. Det kan förutspås att inom en snar framtid kommer neuroprogram att skapas, vilka

efterliknar människans associativa minne, som kommer att innehålla ett obegränsat minne och t.o.m. förmågan att tänka. Vår tankeförmåga är möjlig eftersom de associativa minnesprocesserna är grunden för hur vår hjärna fungerar. Datorteknologin har stått för ankomsten av en obegränsad tillgång till

informationskällor. Man kan köpa en CD med tudentals foton på. En skiva kan innehålla femton tusen litterära verk. Tidigare stod bokhandlare med högar av böcker med information tillgängliga för oss. Oavsett detta… vår hjärnas kapacitet och möjligheter förblir desamma. De flesta människor kan helt enkelt inte ta in eller behålla så mycket information. Det beror inte på bristen av tid eller pengar, utan på grund av oförmågan att arbeta med information, att läsa snabbt och sedan komma ihåg informationen. En katastrofal klyfta har iakttagits de senaste åren mellan den tekniska utvecklingen och vår hjärnas förmåga att tillgodogöra sig den resulterande uppsjön av ny information. GMS kommer att avsevärt öka din förmåga till att studera nya ämnen, öka din förmåga

att behålla kunskapen och ge dig möjligheten att hänga med i den tekniska utvecklingen. Så, vad är GMS? GMS är förmågan att ackumulera stora mängder exakt information i hjärnan. GMS

sparar tid under memoreringen eftersom processen är fullt kontrollerad. GMS lagrar memorerad data i minnet – du behöver inte memorera om något du tidigare memorerat. GMS innebär intensiv träning av din koncentration och ditt tänkande. GMS ger dess studenter en riktig chans att bemästra olika branscher samtidigt och potentialen att bli ett sant proffs inom sitt specifika yrkesområde. GMS ger dig möjligheten att använda informationen närhelst du behöver den att stå till din tjänst. Du kan använda teknikerna vi ger dig att förbättra ditt liv. Faktum: Man kan bara använda kunskap som finns i ens eget huvud, eller hur? Föreställ dig fördelen gentemot marknaden och fördelen gentemot




och över andra… GMS är en avancerad form av gymnastik för hjärnan, som man direkt kan använda resultaten av i vardagen. För hjärnan behöver stimuleras och tränas för att den inte ska bli sämre och förtvina, eller hur? GMS ger dig chansen att höja ribban och försäkra dig om att dina kvalifikationer är ett snäpp över andras. Sherlock Holmes, känd för sitt skarpa intellekt, älskade att upprepa frasen: ”Den mest

perfekta hjärnan i världen rostar när den inte har något att göra.”

En titt inuti en GMS-användares huvud För att ge en smak av vad du kan förvänta dig när du rör vid den mystiska

minnesmästarkonsten, så ska vi nu beskriva vad som händer i hjärnan hos en person som kan kontrollera memorerings- och återkallandeprocessen. Vi börjar med återkallandet (processen att komma ihåg). Föreställ dig att du har en bok framför dig med massvis av information skriven på dess

sidor. Den genomsnittlige personens åsikt är att det är omöjligt att memorera allt i den: referenser, tabeller, svåra textutdrag, namn, kronologiska tabeller, listor med geografiska namn, termer och koncept. Föreställ dig nu att du håller boken i din hand och en man står framför dig. Han insisterar på att han kan läsa upp hela bokens innehåll, utan ett enda misstag och samtidigt bevara den rätta ordningen på informationen i boken. Och då, faktiskt, mitt framför ögonen på dig läser han, en GMS-användare, upp allting korrekt. Du följer med och hittar inte ett enda misstag; numerisk data i boken läses upp exakt på tusendelen. Först tror du att den här mannen måste ha haft flera år på sig att memorera boken. Det slår dig också att den här mängden information verkar totalt omöjlig att memorera ord för ord. Det är inte poesi. En stund senare, när GMS-användaren läser upp bokens innehåll baklänges (bokstavligt talat berättar allt i omvänd ordning), så kommer du troligen till slutsatsen att mannen har ett superminne. Orden ’fotografiskt minne’ dyker upp i tankarna. Du undrar hur det är att se det faktiska innehållet på varje sida i huvudet. Dock så misstänker du fortfarande att mannen har spenderat flera år att förbereda

tricket, år av oändliga studier och upprepning av samma information. Hursomhelst, när mannen sedan ber dig skriva ner 200 slumpmässiga siffror på ett papper, för att visa att han kan memorera dem här och nu? Och han gör det. GMS-användaren memorerar alla 200 inom loppet av 5-10 minuter, och sedan återberättar han dem både framlänges och baklänges… och sedan i kolumner… Vid det här laget börjar dina misstankar försvinna – och du är säker på att mannen framför dig har ett superminne. Det är viktigt att notera att en GMS-användare inte ser sidor med text eller siffror i sin

föreställning som med ett så kallat ”fotografiskt minne”. Det är mycket enklare än så. Låt oss titta in i hans huvud och se hur informationen är lagrad. GMS-användaren återskapar bilden av en radio i sitt huvud och undersöker den

mycket noggrant och skiljer ut dess olika delar: handtag, antenn, högtalare, frekvenssmätare och volymknapp. Det finns ingen information skriven på de här bilderna. Dessa bilder är stödbilder. Nu föreställer hans sig en stor bild av handtaget, förstorar det och en nu bild dyker upp

i huvudet – en buss, ännu en stödbild. GMS-användaren tittar på bussen och ser följande




bilder: ett schema på en framlykta, Napoleons upprätta hatt på ett fönster, ett färg-set på ratten, en hantel på ett säte och en trave böcker. Sen ser GMS-användaren en monitor på bussens tak. Undertiden han föreställer sig bilderna säger han högt, ”schemat för måndag –

matematik, historia, teckning, idrott och litteratur.” Härnäst flyttas hans uppmärksamhet till högtalaren. Han ser en lemur med en burk i

munnen, bruna cowboyboots, rökelse och elexir. Han säger högt: ”1938 invaderade Indien Timur och invaderade staden Delhi.” Han flyttar sin uppmärksamhet till frekvensmätaren och ser en sambaplym på

indikeraren. Han säger: ”S:t Petersburg grundades 1703”. På volymknappen ser han bilden av en våg, den amerikanska flaggan och en släde.

Han använder bilderna för att komma ihåg följande årtal: 1787 – Året då den amerikanska konstitutionen antogs.” GMS-användaren kommer ihåg all information i rätt ordning genom att läsa av

bilderna från vänster till höger. Att återskapa informationen baklänges behöver han bara läsa från höger till vänster. Den här processen av att återkalla information från hjärnan kan starkt liknas vid att

titta på bilder på en datorskärm. Genom ett knapptryck kan du snabbt titta igenom bilderna. Men du kan också fixera uppmärksamheten på en specifik bild och studera den mer noggrant. Alla bilder som en GMS-användare ser, är inte så enkla. Här följer några exempel på

ganska besynnerliga bildkombinationer: rullskridskor på en högtalare, en munk på en sko med ett par kompasser, en graf och en fiol. Så här ser telefonnummer ut, tolkade med GMS: Biografen ”Saga” – 339-26-00. En GMS-användare kommer ihåg numret som en

kombination av fyra bilder. En sagobok med bilderna bränd böckling, tupp och mimosasallad. Biografen ”Ankaret” – 311-48-27. En GMS-användare kommer ihåg bilden av ett

ankare och bilderna banan, våg och hydda. Biografen ”Paradiset” – 309-54-35. En GMS-användare ser telefonnumret som en

kokosnöt med en bredd macka, en raket och en bår. ”Varför alla dessa krångligheter och absurditeter?” kanske du frågar dig. ”Kan man

inte bara komma ihåg telefonnumren på ett vanligt sätt?” Minnesteori och praktisk erfarenhet visar att oftast så går det inte. Hjärnan kommer inte ihåg rent numeriska kombinationer. Du kanske inte har upptäckt det eftersom du aldrig behövt upptäcka det. Om du inte tror på det, skriv bara ner 100 siffror på ett papper och försök memorera dem allihopa inom en överskådlig tid.




Att koda memorerad information till visualiserade bilder är en nödvändighet. Hjärnan kan inte komma ihåg någonting annat än bilder. Du är van att koda talade ljud till ord – kombinationer av 29 bokstäver. Alla personer som håller på att lära sig GMS vänjer sig fort vid att koda information till associationer – kombinationer av enkla bilder. Följaktligen kodar GMS-användare information till visualiserade bilder och kopplar

samman dessa bilder under memorering. Egentligen är det en direkt lagring av information i hjärnan som sker med visualiserade bilder som medel. Varje bild står för något, antingen ett två- eller tresiffrigt tal eller en kombination av flera bilder. Vid återkallning (komma ihåg information), återskapar GMS-användaren en

kombination av visualiserade bilder och läser av dem, precis som man läser en bok. Som du kommer att se vidare hjälper har GMS en hel uppsättning övriga positiva

fördelar som att göra det möjligt att komma ihåg stora mängder information. T.ex: När du har memorerat 200 telefonnummer och enkelt kan återskapa dem

framlänges och baklänges, kan du genast komma ihåg ett nummer genom ett namn och ett namn genom ett nummer. Du kan också besvara följande fråga: ”Vilka telefonnummer innehåller siffran 25?” Om du följer och genomför GMS-lektionerna korrekt kommer ditt minne direkt plocka fram all information som innehåller 25. Det här kan verka omöjligt, men det är ett bevisat faktum. Det här är också ett

naturligt resultat av hjärnans holografiska principer. Det finns stora mängder visualiserade bilder i en GMS-användares huvud. Vissa är

stödbilder som hjälper till att hitta rätt information, medan andra är exakt kodad data (t.ex. namn och siffror). Att se information i hjärnan är som att titta i ett album. Återkallande av minnen är som

en ”bildberättelse” – en känd uppgift från skolan. Den enda skillnaden är att minnesbilder lagrar den nödvändiga informationen väldigt exakt. Kommer en stor mängd visualiserade bilder överbelasta minnet? Svaret är enkel: nej.

En kombination existerar inte i hjärnan så länge du inte återkallar den. Bilder uppkommer endast när de återskapas. Det här är det konstnärliga sättet som vår hjärna arbetar på. Folk som säger att det finns en fara i överbelastning av minnet har absolut fel. Minnet

är praktiskt taget omöjligt att överbelasta eftersom siffror, bilder och ord faktiskt inte memoreras av hjärnan. Det här verkar paradoxalt, men sanningen är att det är ganska enkelt. Senare kapitel kommer att hjälpa dig förstå det mänskliga minnets enkla, och paradoxala, mekanismer.

Mångfald av mnemotekniker Nuförtiden kan ett flertal grenar av mnemotekniker urskiljas. Böcker om

minnesträning tenderar att blanda ihop dessa olika och ofta inkompatibla genar av mnemoteknik. Resultatet blir en salig röra, en blandning av memoreringstekniker som en oförberedd läsare har svårt att sätta samman till ett enhetligt system.




En annan nackdel med många böcker om minnesträning är den totala avsaknaden av

teoretisk grund för de tillhandahållna minnesteknikerna. Utan en teoretiskgrund för hur hjärnan verkligen fungerar, är det svårt att skapa ett effektivt minnessystem. Alla uttalanden där författaren hävdar att denne själv skapat cicero-metoden eller till och med själva området mnemoteknik, bör mottas väldigt skeptiskt. Mnemotekniker är så väl spridda att många inte ens känner igen dem, på grund av deras allmängiltighet och användning i vardagslivet. Här urskiljs sex grenar av mnemotekniker:

• Populära mnemotekniker • Klassiska mnemotekniker • Pedagogiska mnemotekniker • Mnemotekniker för cirkus • Mnemotekniker för tävlig • Moderna mnemotekniker

Låt oss ta en närmare titt på var och en av dessa grenar.

Populära mnemotekniker Denna gren av mnemoteknik innehåller minnestekniker som är så vanliga att många

människor inte ens lägger märke till dem. Det är tekniker som lärs ut i skolor och på dagis, och som i många fall rekommenderas av lärare och professorer. Under en livstid utvecklar folk normalt sin egen metod för vanlig memorering. Mnemoteknik är väldigt gammalt och många metoder och tekniker är bokstavligt talat inbäddade hos oss sedan väldigt tidig ålder. Om du tittar på en datorskärm så ser du många bilder. Tack vare visuell representation

av information vet till och med ett barn som inte kan läsa, att denne ska skicka på diskettikonen för att spara på disketten. Vägskyltar (som bara är symboler som representerar lagar) uppfattas fort. Ett vanligt alfabet är också en mnemoteknik. I skolan lär sig unga studenter att länka ljud till dess motsvarande symboler. Bokstäver som kodas till kombinationer av prickar och streck (morsekod) är ett annat exempel på mnemoteknik. Den mänskliga hjärnan kan inte memorera numerisk data. Det är därför som alla

försöker uppfinna sin egen teknik för att memorera telefonnummer. Emellertid är dessa tekniker oftast väldigt lika. Främmande ord och terminologi koms ofta ihåg av dess klang. Ofta använder vi undermedvetet en metod för att sammankoppla information till annan information eller att hitta mönster hos nya element. Antalet tekniker i populär mnemoteknik är begränsat och dessa är ofta väldigt

likartade. Att detta tycks vara fallet, kan bero på det faktum att vi alla lärt oss använda dem av våra föräldrar, skolan och dagis. Teknikerna som används är oftast oklara, de har låg effektivitet, de har varken vetenskaplig grund eller utgör ett system. Trots detta så stödjer de minnet. Alla människor kan komma ihåg ett visst antal historiska datum, namn, adresser och telefonnummer. För att komma ihåg dessa saker används populära




mnemotekniker.

Klassiska mnemotekniker Klassiska mnemotekniker är den tidigaste gren av mnemoteknik som upptäckts. De

tros ha existerat i antika Egypten. Maya-stammar förmodas ha lärt sina barn att använda mnemoteknik – ett system av inre bokstäver. Dock finns det inga dokument som bevisar detta. Det första kända verket om mnemoteknik dateras till 86 f.Kr. Detta årtal ses som födelseåret för klassisk mnemoteknik. Klassisk mnemoteknik dök upp som en del av retorikkonsten och användes som hjälp

för att komma ihåg ordningen på långa tal. Klassisk mnemoteknik bestod av ett visst antal tekniker, där minnets mekanismer förstods intuitivt, men korrekt. På den tiden var det omöjligt att förklara principerna för minnets fungerande på grund av begränsad vetenskaplig kunskap. Cicero-metoden är ett perfekt exempel på klassisk mnemoteknik: att välja ett objekt på

en gata eller i en bekant omgivning och använda det som ”hylla” för den memorerade informationen. Andra exempel på Ciceros koncept används fortfarande. Redan i den klassiska mnemotekniken memorerades information genom att omvandla den till bilder. Själva bilderna bestod av två grupper: en som hjälpte till med fixering av en bildsekvens och en som kodade själva informationen. Man insåg redan då att bilder både kan memoreras och raderas. Klassisk mnemoteknik bröt tids nog upp till två grenar. Vissa (Cicero) kunde

memorera perfekt med figurkoder. Andra (Quantilian) rekommenderade inte att använda figurkoder till detta. Enligt historiker var personer som förkastade klassiska mnemotekniker sådana som hade svårigheter med visuellt tänkande. De kunde inte föreställa sig visualiserade bilder och förändra dem i fantasin. På grund av psykologiska begränsningar avfärdades klassisk mnemoteknik av dessa personer. De tvingades skapa egna alternativa minnessystem som var mindre beroende av just visuellt tänkande. Redan i Quantilians verk kan vi se tidiga frön till pedagogisk mnemoteknik, för de som hade svårigheter med visuellt tänkande. Dock så utvecklades inte pedagogisk mnemoteknik förrän på 1500-talet.

Pedagogisk mnemoteknik Petrus Ramus kan betraktas som grundaren av pedagogisk mnemoteknik. Under 1500-

talet i England på universitetet i Cambridge lärdes både klassisk (Giordano Bruno) och pedagogisk (P. Ramus) mnemoteknik ut. Det råkade bara bli så att pedagogisk mnemoteknik, som inte baserades på visuellt tänkande, accepterades hos en större grupp studenter. Av ännu större betydelse, är att de inte försökte bibehålla samma höga standard som hos den klassiska mnemotekniken. Enkelt förklarat vägrade man inom pedagogisk mnemoteknik att använda visualiserade bilder för memorering, vilket ledde till minskad effektivitet och lägre akademisk standard. Inom pedagogisk mnemoteknik behövde studenter inte längre memorera långa tabeller. Pedagogisk mnemoteknik lägger tyngdpunkten på den naturliga memorering som sker vid intensiv regelbunden repetition av studiematerialet. T.ex: Repeterad läsning av samma text, repeterat uttal av text, direkt avskrivning av text från böcker, kopiering av illustrationer från böcker att närma sig studier som en lek och skapa en stor mängd stödmaterial.




På 1500-talet var pedagogisk mnemoteknik i absolut ledning över den klassiska

formen. Pedagogiska mnemotekniker används fortfarande i det officiella skolsystemet. Både klassisk och pedagogisk mnemoteknik har sina för- och nackdelar. Klassisk mnemoteknik är otvivelaktigt mycket mer effektiv än pedagogisk, fastän metoderna i pedagogisk mnemoteknik är mycket enklare och tydligare för de flesta människor. Lärarens motivation är uppenbar: Man måste kunna lära alla, inte bara folk med ett utvecklat visuellt tänkande.

Mnemoteknik för Cirkus I mnemotekniker som används för olika tricks, återfinns principerna för klassisk

mnemoteknik. Det typiska för dessa tekniker är en minutiös förberedelse med att koda information. Information kan kodas in i vad som helst: gester, kroppshållning, ansiktsyttryck, röstens tonläge eller ords ordning i en mening. Oftast behöver inget egentligen memoreras när ett superminne visas upp. Mästare på tekniken för helt enkelt bara vidare informationen genom att använda koder som bara de två känner till. Principen är att föra över information från assistent till artist genom olika gimmicks. Således använder mnemoteknik för circus endast en del av mnemotekniken. Under sådana uppvisningar försöker minnesteknikanvändaren att inte avslöja sin

förmåga till memorering. Det är därför som telepati-illusioner och förutspående av olika saker baseras på ett vältränat minne. Kom ihåg att mnemoteknikanvändare på cirkus först och främst är cirkusartister, där

fusk, alltså trick och illusion ses som standard.

Mnemoteknik för tävling Du kan träffa verkligt professionella och geuina mnemoteknikanvändare vid

minnestävlingar. Sådana tävlingar hålls regelbundet – t.ex. vid universitetet i Cambridge sedan 1997. Mnemoteknik för sport har sina utmärkande drag. Först, varje deltagare specialiserar

sig i någon särskild typ av information. Vissa siktar på att slå rekord i att memorera siffror; andra specialiserar sig i att memorera kortlekar; vissa tränar sig i att memorera talade siffror. Du kommer inte att överraska någon med din förmåga att memorera saker vid sådana

tävlingar. För att delta behöver du gå igenom uttagningar där du måste bevisa din memoreringsförmåga innan du får tävla. Vinnarnas rekord överträffar din fantasi, särskilt om du inte är bekant med

mnemotekniken principer. Även tränade mnemoteknikanvändare hyser stor respekt gentemot vinnarna vid sådana tillställningar, eftersom de vet av egen erfarenhet vad som krävs för att memorera effektivt. Den svåraste aspekten av tävlingar är oftast att memorera talade siffror. Detta

innefattar utmaningen för mnemoteknikanvändaren att bara höra siffran som ska memoreras en gång i en sekund.




I mnemoteknik för tävling, som vid all typ av tävling, strävar deltagarna efter bästa

möjliga resultat. De viktiga kriterierna vid minnestävlingar är memoreringshastighet och mängden memorerad data vid ett tillfälle.

Modern mnemoteknik eller GMS GMS hör till modern mnemoteknik. Det finns såklart även minnesboksförfattare som

inte bara studerar antika böcker, utan som också försöker greppa hjärnans mysterier och förstå principerna för hur den fungerar. Det särskiljande draget hos GMS är just dess teoretiska grund. Baserat på minnesteori utvecklar och förenar GMS memoreringsmetoder till ett strikt memoreringssystem som siktar på att lösa specifika problem. Det finns också specialiserade system som t.ex. bara riktar in sig på språkinlärning. GMS är skräddarsytt för att memorera EXAKT information – information som man

inte är i närheten av att komma ihåg i sin ursprungliga form, information som folk konstant undviker att memorera. GMS handlar om att memorera omemorerbar information. GMS är mer fokuserat på användningen av neurofysiologiska forskningsresultat och

exakta metoder för test av effektiviteten hos alla möjliga memoreringstekniker. Nedan följer en lista för huvudprinciperna i GMS, aspekter som gör det så annorlunda

från andra memoreringssystem. Begreppet ’elektrisk minne’ introduceras – en process av kopplingar mellan samtidigt

arbetande celler, fixerade av hjärnan. Det är genom den här processen som vår hjärna frambringar förbindelser, genom att skapa dem mellan samtidigt arbetande nervceller. Den huvudsakliga tankeoperationen som leder till effektiv memorering definieras som

sammankoppling av bilder. Begreppet ’meningsfull memorering’ introduceras: en följdriktig sammankoppling av

element till ett informationsmeddelande. Begreppet ’precis information’ introduceras, vilket innefattar information vars element

inte väcker någon särskild bild när den först uppfattas. Den huvudsakliga memoreringstekniken som används i GMS är skapandet av

associationer som innehåller en bas och dess olika element. Den här memoreringsmetoden är den enda möjliga korrekta metoden och den logiska slutsatsen av ’meningsfull memorerings’-konceptet och formen för att skapa en elektrisk koppling. Den här metoden har hittills inte beskrivits i litteratur för mnemoteknik. Ett koncept för ’bestämda figurkoder’ introduceras också. Bestämda figurkoder är

substitut till de allra vanligaste informationselementen som måste förbli unika och oförändrade. Konceptet för ett ”system för inre hjärnstimulering” introduceras. Det är ett system av




tidigare memorerade bilder som – från ett neurofysiologiskt perspektiv – utgör spatiala frekvensfilter. Skapade associationer länkas till dessa. Med deras hjälp skannas informationen i hjärnan av, samtidigt som tidigare sammanställda bildkombinationer läses av/repeteras. Flernivåsystem av stödbilder sätts i användning. Sådana system baseras på

kombinationer av tio huvudtekniker för sekvensmemorering. Figurkoder kopplas aldrig samman med varandra (mer än i övningssyfte). Likaså

används aldrig figurkoder som stödbilder. Ett koncept för ’Memoreringsförmåga’ introduceras, för vilket ett datorbaserat test är

framtaget som utvecklar just memoreringsförmågan. Specifika normer introduceras för dem som studerar memoreringstekniker med hjälp av GMS. Konceptet för ’fonetiska figurkoder’ introduceras, som används för att snabbt

memorera ord på främmande språk. En ’logisk länk’ definieras som all skapad koppling mellan visualiserade bilder. ’Förståelse’ utgör ett koncept av spatialt organiserade, visualiserade bilder. Koncept för ’kanaler för visualiserat återskapande’ introduceras. Ett schema för

visualiserat återskapande tillhandahålls. Fyra huvudstadier av memorering definieras skarpt: Grundläggande kodning till bilder

(bildskapande), memorering (sammankopplande av bilder), fastställning av associationssekvens (direkt eller med hjälp av stödbilder) och fixering av kopplingar i hjärnan (tre metoder för mental repetition). Vi skulle kunnat gå längre i uppräkningen av nyheter i ”Giordano Memorization

System”, men bara att lista ovanstående koncept är tillräckligt för att förstå att det är en helt ny form av mnemoteknik. Inte nog med att det skiljer sig från andra system, det motsäger många av dem på viktiga punkter.

Vem behöver GMS? Studenter Studenter gör ofta fusklappar innan prov. GMS gör det möjligt att memorera dessa

fusklappar. Du kan nu kopiera svaret från ditt eget minne under provet, vilket är mycket säkrare. Om du vill kan informationen lagras i ditt minne på livstid. Det här kan vara nödvändigt om du vill bli en verklig specialist inom ditt område. Notera också att det här inte alls är att fuska. Om du har det i huvudet så kan du det. Det är precis vad lärare försöker uppnå. GMS reducerar den nödvändiga tiden av förberedelse inför ett prov drastiskt. Om du

använder GMS under terminens gång, kommer du knappt att behöva förbereda dig inför prov överhuvudtaget. Du kommer helt enkelt ihåg innehållet i dina böcker. (Det rekommenderas att du memorerar i små mängder kontinuerligt under hela skolåret.)




Lärare Glöm inte att mnemoteknik först kom till som en del av retorikkonsten.

Memoreringsteknikerna som används för att bibehålla en viss ordning på utbildningsmaterial, är de enklaste i systemet. Vad ger det för effekt på studenterna när en professor behöver referera till sina anteckningar? Hur ska han kunna lära ut om han inte kan materialet själv? Och hur kan då eleverna förväntas kunna materialet? Förutom det, så behöver man bara memorera utbildningsmaterialet en enda gång – och

man behöver aldrig spendera tid på att förbereda en lektion eller föreläsning igen. Undertiden dina kollegor läser igenom sina föredrag igen för miljonte gången, kan du unna dig en trevlig pratstund över en kopp kaffe. I vardagen Alla måste vi memorera en viss mängd exakt data. Vi är vana vid att skriva ner sådan

information i anteckningsblock. Lär dig att istället lagra nödvändig information direkt i hjärnan. Resultatet är att man blir oberoende av såväl mobiltelefonbatterier som anteckningsböcker. Man kan inte längre förlora information. Den kan inte stjälas, ingen kommer att slå på ens dator och använda ens bankkonton. Man behöver lite längre rota fram ett anteckningsblock (som man oftast inte har med sig just när man behöver det) för att få fram den information man behöver. Försök att använda minnet varje dag. Att komma ihåg allt du behöver är både

behändigt och inte svårt alls! En bonus är att man dessutom lagrar information i hjärnan mycket fortare än i ett anteckningsblock. För självstudier Föreställ dig att du just läst boken ”300 tekniker för att bli framgångsrik”. Inom ett par

veckor kanske bara fem av dessa tekniker finns kvar i ditt minne. Inom en månad behöver du läsa boken igen. Efter ett år kommer du känna som om du läste boken för första gången igen. Man kan inte använda information som inte finns i ens huvud. Man behöver memorera

de grundläggande koncepten ur en bok för att kunna använda sig av dessa. Då finns en summering av boken i huvudet och informationen är tillgänglig dygnet runt. Förövrigt, om man memorerar information med GMS-metoden etsas den in i hjärnan. Informationen blir automatiskt en del av en själv och ens sätt att betrakta omvärlden. Och sättet man betraktar om världen på, är också grunden för ens handlingar. Beteendet förändras enligt memorerad data. Om man beslutar sig för att studera programmering kan man göra det på flera sätt.

Man kan lära sig programmering genom att använda en manual. Man kan studera materialet i om och om igen i åratal, så grundläggande kommandon memoreras spontant. Man kan också spendera ett par veckor med att memorera ett programspråk och samtidigt skriva ett program direkt – utan fusklappar – som en professionell programmerare skulle göra. Talare




En offentlig talare måste helt enkelt kunna GMS. Talarkonsten tycks meningslös utan

sådan kunskap. Professionella talare, som t.ex. föredragshållare, studerar mnemoteknik på seminarier. Det är därför deras föredrag levereras så flytande. Har du någonsin sett en professionell talare läsa från en anteckningsbok? Alla riktiga föredragshållare bemästrar mnemoteknik till viss grad. Affärsmän Affärsmän innehar en mängd kontakter. Väldigt ofta, när man inte har tillgång till ett

specifikt telefonnummer, kan man inte utföra den tilltänkta affären. Detta kan resultera i förlorade inkomster. Memorera information om människor som du har kontakt med. Ha förmågan att alltid kunna kontakta dem, annars kan du missa en stor möjlighet. GMS handlar inte bara om bra minne, det är också ett verktyg till att skapa olika

illusioner. Kanske är det därför ett riktigt bra minne ofta visas upp på cirkus och på scen. Hur skapar du en illusion? Det är mycket enkelt. Folk tenderar att döma andra utifrån

sin egen standard. Alla tror att de är de smartaste, om inte till och med mäktigast. Vad händer när du träffar en affärskollega och tilltalar honom med namn, kommer ihåg hans hem- och arbetstelefonnummer, frågar om hans släktingar (du kallar dem vid namn) och frågar hur han lyckades hinna i tid till ett möte ett visst datum? Hans tankar kommer att gå ungefär så här: Det här mötet var ren rutin och du använde inga anteckningar för att fräscha upp minnet – så du måste alltså ha kommit ihåg den här informationen om mig. Han tar det här som bevis för att du verkligen är intresserad av honom. Normalt sett läggs aldrig någon notis om en mer utvecklad intellektuell förmåga (memoreringsförmåga). Hans åsikt är att alla har samma minne som han. Det han uppfattar är att du tycker han är viktig och speciell. Låt oss säga, att innan du gör en affär, får du reda på att din partner är intresserad av

akvariefiskar. GMS hjälper dig förbereda mötet. Du kan helt enkelt läsa en bok om akvariefisk och memorera hundra olika arter. Termerna du använder kommer att försäkra honom om att du spenderat de senaste tio åren med att avnjuta samma hobby. Det här skapar en illusion om din uppriktighet. Din partner kommer att vara mer benägen att skriva under kontraktet bara för att han kunde tala om sin hobby med dig. Du kunde framställa dig som en förträfflig specialist inom området, alltså är du en intressant person. Utvärdering av affärspartners baseras på vad folk tycker om varandra, vilket

illustrerats dessa exempel. GMS hjälper till att riva ner de vanliga uppfattningarna genom att skapa en illusion av expertis inom särskilda områden. Den intressanta aspekten av detta är att när du lär dig och memorerar fakta om fiskar,

blir du verkligen till specialist inom området, särskilt om du lägger lite ansträngning på att bibehålla kunskapen i minnet. Illusionen blir till verklighet. För hälsan Minnesmekanismer är universella. Allt i den mänskliga kroppen fungerar enligt

samma principer. Naturen verkar enligt samma universella principer. Allt som inte




används i vår kropp börjar förtvina. Föreställ dig en person som varit inlåst i ett litet rum i ett helt år. Vad tror du händer med dennes muskler? De blir svaga och tunna. Vad händer om en person inte använder sitt minne? Minnet börjar försämras. Anledningarna till vissa plötsliga sjukdomar, som bereder ut sig över vissa länder i ett datoriserat samhälle, är fortfarande okända. Folk har börjat förlora sina minnen. Många människor från 40 år och uppåt drabbas av Alzheimers sjukdom. Denna sjukdom visar sig först genom minnesförlust. Senare slår sjukdomen till på allt större delar av hjärnan, och tids nog dör patienten (vanligtvis 5 år efter de första symptomen). Inga inre virus hittas i de avlidnas kroppar. Nervceller för ett organ som hanterar minnet, hippocampus, byts ut till enkelt äggviteämne, vilket betyder att de slutar fungera. Genom att utföra GMS-övningar, precis som gymnastik, håller man minnet i perfekt

form i åratal. En konsekvens blir att om minnet fungerar normalt, så är det större chans att även andra system i hjärnan kommer att fungera normalt.



Del 2: Minnets mekanismer

Minne – Paradoxernas domän Principerna för minnet är mycket enkla. Att missförstå dess mekanismer hänger

samman med brist på förståelse för vad vår hjärna ser som information. Under utvecklingen av GMS har mängder av böcker om psykologi och

hjärnneurofysiologi nagelfarits. Det som förvånar många, är att ingen har lyckats finna var den specifika informationen egentligen finns i hjärnan. Ingen kan klart och enkelt förklara hur och var informationen lagras. Genom simpel logik, kan man komma till slutsatsen, att om ingen lyckats hitta platsen där minnena finns, så lagras informationen helt enkelt inte i hjärnan! Det här är den huvudsakliga hemligheten med minnet. Hjärnan memorerar aldrig det

vi vanligtvis kallar ”information”. Hjärnan memorerar faktiskt någonting som oftast går oss förbi under lagringsprocessen. Låt oss klargöra olika typer av information. Ett resultat av hjärnaktivitet Massor av information existerar, vilket är resultatet av hjärnans fungerande. Sådan

information skapas av hjärnan och finns inte i naturen. Den existerar inte utan människan. Vad är det här för information? Först och främst är det ord. Hjärnan kan bilda ord. Man kan skriva ner dessa ord på en bit papper och kombinera dem i böcker, pärmar och arkiv. Hjärnan kan också skapa bilder. Man kan få ner bilderna som hjärnan skapat på papper

med en penna. Framtida generationer kan då se resultatet av din hjärnas fungerande. Vissa hjärnor kan skapa musik. För att spara ner musik kan man skriva ner den i form

av noter eller spela in den direkt på cd. Vad vi vanligtvis kallar information för inlärning, hör också till denna kategori.

Innehållet i böcker t.ex. Någon skapade text, datum och formler. All denna information är ett resultat av många hjärnors fungerande tillsammans. Informationen ovan sitter inte fast i hjärnan. Den existerar inte i din hjärna i någon

form – varken i ord, bilder eller bestående av elektriska impulser. Objekt i omgivningen En annan typ av information består av objekt i omgivningen. Sådana objekt utstrålar

fysiska och kemiska SIGNALER runt omkring sig, som påverkar våra hjärnor genom olika förnimmelsekanaler (ögon, öron, etc). Den här sortens information memoreras inte heller av hjärnan. Där du tittar på ett

objekt, ser (reflekterar) du det, objektet självt uppfattas inte av hjärnan.




Allt det här kan låta paradoxalt och kan orsaka skepticism eller till och med ilska. Du kan ju sluta dina ögon och komma ihåg otaliga bilder! Uttalandena motsäger din erfarenhet. Det här är vad som kallas en paradoxens domän. Kom ihåg den här artikelns titel. Målet är att framkalla en sann revolution i ditt huvud med det här korta kapitlet. Minnesfenomenet är verkligen paradoxalt på ett sätt som motsäger vad man känner och vad man lärt sig i skolan eller till och med på psykologilektionerna. För att kunna undersöka och förstå minneskoncept och GMS, behöver man bryta ner den här psykologiska barriären av missförstånd. Men dra inga slutsatser än, och läs vidare. Kopplingar, kopplingar, inget annat än kopplingar Det finns även en tredje typ av information som människor tenderar att glömma bort.

När forntida trollkarlar (en gång i tiden hänvisade man till vetenskapsmän på detta sätt) sa att information existerar överallt, alltid och om allting, menade de inte ord, bilder, telefonnummer och datum – inte heller menade de objekten som vår hjärna reflekterar. Vad de menade med termen ’information’ var faktiskt ’KOPPLINGAR’. Alltså, den tredje sortens information är kopplingar: Kopplingarna bildas mellan

objekt, fenomen och händelser i omgivningen. Och sådan information existerar verkligen överallt, alltid och om allting man någonsin kan föreställa sig, oavsett vad filosofer eller psykologer tycker om det. Löv växer på trädgrenar, solen finns alltid i himlen, fiskar simmar i vattnet. När det

blixtrar, förvänta dig åskmuller. Om det regnar blir dina kläder blöta. Talets konstruktion ’om… så…’ skildrar den typ av information vi nu analyserar – kopplingar. ’Om trädgrenar, så löv’. ’Om socker, så sött’. ’Om eld, så rök’. Den här typen av information är väldigt viktig, eftersom vår hjärna bara memorerar

just den här typen av information. Hjärnan memorerar kopplingarna. När man ser en vas med en ros i på ett bord, så memorerar hjärnan kopplingarna mellan ’vas’, ’ros’, ’bord’ tillsammans med relaterade kopplingar man tidigare skapat. Hjärnan memorerar inte bilderna i sig. Var får hjärnan minnena ifrån? Kommer vi fortfarande ihåg ord eller bilder? Vi stöter på enkla exempel på minnets principer varje dag i köket. Varför drar du bort

handen från en het spisplatta? En dum fråga, kanske du säger. Den här reaktionen händer inte bara – det är hettan som agerar på hudens receptorer som resulterar i en KOPPLING som får oss att dra bort handen automatiskt. Bildåterskapande sker på samma sätt. När du ser en vas, agerar den på ögonen så en KOPPLING uppstår och hjärnan producerar bilderna ’vas’ och ’bord’. När man hör ordet ’katt’, så agerar det på öronen som resulterar i en KOPPLING, och i huvudet ser man bilden av en katt. Hjärnan är inte den lagerlokal för information som vi tror. Hjärnan kan bara SKAPA

KOPPLINGAR. Med tanke på all annan typ av information (ord, bilder, musik, telefonnummer m.m.), så genererar bara hjärnan information. En ”informationsgenerator” låter märkligt, men det är precis en sådan apparat vi har till vårt




förfogande. På samma sätt kommer ingen någonsin att hitta elektricitet i en elgenerator. Vi vet att

en generator SKAPAR elektrisk energi. Ett försök att hitta bilder, ord eller telefonnummer i hjärnan är dömt att misslyckas – de finns inte i hjärnan, hjärnan skapar dessa. För att en elgenerator ska bilda elektrisk energi behöver den roteras. För att hjärnan

ska börja skapa bilder och ord behöver den motta signaler (stimuli). Väldigt olikartade stimuli når hjärnan och framkallar tidigare skapade kopplingar beroende på vad hjärnan genererar för information: bilder, ord eller rörelser. Den mest primitiva typen av koppling, en reflex, är bekant för oss alla. För att en

reflex ska fungera krävs ett stimulus. Människans minne fungerar enligt principen ’Stimulus – Reaktion’ (S-R). Från det här enkla exemplet ser du att ett försök att memorera telefonnummer och

historiska datum i dess vanliga utformning är helt meningslöst. Hjärnan är inte kapabel att göra det i stora mängder. Det är nödvändigt att lära sig memorera kopplingarna som finns i telefonnummer och historiska datum. Genom att använda de här kopplingarna kommer vår hjärna att generera den nödvändiga informationen. Objekt vi ser i omgivningen (precis som telefonnummer) är resultatet av hjärnans

användande av sådana kopplingar. Ett äpple, ett telefonnummer och ett historiskt datum har alla dessa kopplingar i sig. Vad kom först – objektet eller dess kopplingar? Det är en svår filosofisk fråga, så vi låter den vara till en annan gång. Det viktiga att känna till är att hjärnan bara fixerar och behåller kopplingar. Allt annat är inte betydelsefullt för memorering. Vi kan dra en slutsats baserad på faktumet att hjärnan bara är kapabel att fixera

kopplingar. Om det inte finns någon inkommande stimulerande signal, så kommer inte hjärnan generera information, vilket gör återkallandet av minnen omöjligt. Reflexen som drar bort handen kommer inte att fungera om du inte rör vid något som är hett. Du kommer inte att nysa om det inte finns en dammpartikel eller liknande vid näsan. Du har troligtvis ingen aning om de genetiskt medfödda reaktionsprogrammen du har, om du inte stöter på en särskild stimulerande situation. Vi kommer att beskriva två fixeringsmekanismer för kopplingar i hjärnan senare i

detalj. Men redan nu är det viktigt att notera att stimulering som kommer från människans kropp och dess inre organ har en väldigt stor effekt på kopplingar. Dessa stimuli utgör en bakgrundsfrekvens, med vilka alla andra inkommande stimulerande signaler blandar sig. Teoretiskt sett gör det här att skapad information, under en försämring i kroppens mottaglighet, baserad på kopplingar under normala förhållanden, blir bristfällig. Om kroppens mottaglighet förändras drastiskt, så drabbas personen av minnesförlust. Om en person inte kontrollerar mängden av konsumerad alkohol på en fest, så

förändras känslorna och kroppens mottaglighet drastiskt. När denne nyktrar till kommer han (om det vill sig riktigt illa) troligen inte ihåg mycket av vad som hände på festen.




Kopplingar är reaktioner på stimuli. Dock så kan man inte motta stimuli på samma sätt nyktert, som man mottar i berusat tillstånd. Personen drabbas av en klassisk minnesförlust, en blackout. För att komma ihåg glömd information, är det ett måste att få kroppen i samma tillstånd igen – i det här fallet – att bli berusad igen. Det mest intressanta med minnesförlust är att nästan alla drabbas av tillfällig

minnesförlust. Vi missar dock att lägga märke till när det händer, eftersom vi inte kan komma ihåg bortglömmandet i sig. Kärnan av Stanislavski-systemet baseras på kopplingar mellan minnet och kroppens

känslor. Han kallade det ”den fysiska handlingsmetoden”. För att göra sig av med onödigt beteende och byta ut det mot ett nytt, eller att förändra en del av ens personlighet, rekommenderade Stanislavski att sysselsätta sig med relevanta fysiska aktiviteter för att det leder till en snabb förändring av kroppens mottaglighet. Då börjar kroppen skicka signaler till hjärnan. På grund av förändrat stimuli, börjar andra kopplingar uppstå som en reaktion, och tidigare blockerade lager av minne aktiveras. I sin tur blockeras andra lager, som inte behövs just då. För att förändra sitt humör, sina vanor och inställning till andra människor räcker det

att jogga, göra fysiska övningar och styrketräna. Förändringarna kommer att vara så betydande att folk runt omkring dig kommer att märka av dem. Konsekvensen blir att dina förhållanden till andra människor förändras även de. Att förstår vad KOPPLINGAR handlar om - och att hjärnan inte memorerar något

annat än just kopplingar - är en nyckel till en korrekt memoreringsteknik och förklarar även tillfällig och permanent minnesförlust, drastiska förändringar i personlighet och principer för minnessjukdomar. En viss aspekt av minnet utgör dessutom ett nyckelkoncept inom psykologin. Att

förstå hjärnans fixerande av kopplingar och genererande av information som resultat av stimuleringsmekanismer, ger en möjlighet att förstå även andra processer som försiggår i hjärnan, som t.ex. skapande av personlighet och mentala aktiviteter. Minnet är inte bara ett nyckelkoncept för psykologi, utan också en universell princip

som styr alla processer i vår fysiska värld. Minnets allomfattande karaktär sträcker sig inte bara till både våra fysiska och psykologiska processer, det är faktiskt dess styrande princip - vilket vi aldrig får underskatta vikten av. Vanligen kan man hitta bekräftelse på faktumet att psykologin täcker in minnets

mekanismer. Dock så undviker ren psykologi den här saken. Minne kan endast förstås med hjälp av de bredvidliggande vetenskaperna neurofysiologi, neurofarmakologi, fysik och matematik. Vi kan nu summera det här i en tabell. Vad kommer hjärnan ihåg?




Informationstyp Hjärnan Information som ett resultat av hjärnans aktivitet (ord, datum, telefonnummer).

Kommer inte ihåg, skapar.

Objekt i omgivningen (bilder). Kommer inte ihåg, skapar. Kopplingar mellan händelser, fenomen. Kommer ihåg på två sätt.

Det viktigaste: 1. Hjärnan kan bara komma ihåg kopplingar. 2. 'Minne' är processen att skapa kopplingar. 3. Hjärnan är en informationsgenerator. Genereringsprocessen (återkallande av

minnen) sker med hjälp av fixerade kopplingar efter lämpligt stimulus. 4. Utan stimulering kan hjärnan inte skapa kopplingar. Isolering av sinnen leder till

avstängning av minne och störning i hjärnaktivitet.

Hjärnans reaktion på olika typer av information I den här delen ska vi också diskutera information. För att undvika förvirring mellan olika världsuppfattningar - låt oss definiera vilken

typ av information vi ska prata om. Hjärnan fixerar endast kopplingar. Hjärnan kommer bara ihåg den här informationen –

kopplingarna. Processen som hjälper oss åstadkomma detta kallas 'minne'. Vi är även vana vid att försöka minnas information som vår hjärna inte är kapabel att

minnas, så som genererad information eller omgivningens konkreta objekt. Det här är vad vi studerar i skolan och den typen av information vi nu ska undersöka närmare. Låt oss först göra det klart hur hjärnan reagerar på verkliga objekt, textinformation och

väldigt detaljerad och precis typ av information. Dessa sorters information: Verkliga objekt, texter, telefonnummer och liknande kan

inte memoreras av vår hjärna. Däremot visar erfarenheten oss att vi på något sätt kan komma ihåg vissa av de här sakerna. Hur kommer det sig att memorering och återkallande av de här sakerna kan ske?

Bilder, text- och teckeninformation Först ska vi analysera hjärnans reaktion på existerande objekt. Hur lyckas hjärnan

återskapa dem när nu ingen forskare kan hitta bevis på bilder inuti hjärnan? Naturen har åstadkommit detta på sitt egna sluga vis. Varje existerande objekt har sina inre kopplingar. Hjärnan är förmögen att uppfatta och memorera dessa kopplingar. Har du någonsin tänkt på varför människan behöver flera sinnen… varför kan vi lukta, smaka, känna, se och höra? Existerande objekt utstrålar fysiska och kemiska signaler runt omkring sig. Dessa är

ljus (antingen reflekterat eller utstrålat) och luftvibrationer. Ett objekt kan också ha smak och dess molekyler kan flyga iväg riktigt långt ifrån det. Om vi bara hade ett




sinnesorgan, skulle reflexminnet inte kunna känna igen någonting – eftersom reflexminnet visar på flera olika närvarande sinnesanalytiska system. Ett integrerat informationsfält som kommer från ett objekt är indelat i flera beståndsdelar – informationen kommer till hjärnan genom flera perceptionskanaler. En visuell analys uppfattar siluetten av ett objekt (t.ex. ett äpple). En audiell analys uppfattar objektets ljud – när du biter i äpplet hör du en speciell knäckning. En luktanalys uppfattar lukten – näsan är kapabel att fånga upp molekyler som utsöndrats från äpplet över flera meters avstånd. Information kommer även till hjärnan genom dina händer (taktil analys). Som ett resultat av att bryta upp informationen i flera delar, så är hjärnan förmögen att

skapa kopplingar. Dessa kopplingar sker naturligt. Allt som sker i hjärnan vid ett specifikt tillfället hänger samman (genom kopplingar) och memoreras därför. Som en följd av att vi undersöker ett äpple – känner på det i händerna och smakar på det – skiljer vår hjärna ut flera specifika utmärkande drag av objektet och skapar kopplingar automatiskt undertiden vi fortfarande undersöker det. Ingen av egenskaperna memoreras för sig själv. Bara kopplingarna koms ihåg. Senare,

när vår näsa fångar upp lukten av ett äpple, mottar hjärnan ett inkommande stimulus och de tidigare skapade kopplingarna återuppstår i vårt sinne och gör att de andra egenskaperna dyker upp tillsammans med dem. Vi har memorerat hela bilden av ett äpple. Den naturliga memoreringsmekanismen är så uppenbar att det känns märkligt att

beskriva den. Sådana memoreringsmetoder mögliggör för oss att KÄNNA IGEN omgivningens objekt genom bara en del av den tillgängliga informationen. När du hör ett kraxande utanför, så vet du att det finns en kråka i närheten, inte en gås.

När du känner en särskild lukt, så vet du att grannen lagar vitlökskyckling till middag. Du kan enkelt skilja på en gitarr och en fiol genom dess ljud, en bild av en kaffekokare från en kaffekvarn. Inre kopplingar som existerar i verkliga objekt urskiljs och memoreras automatiskt av

hjärnan. Senare skapar hjärnan en integrerad bild av ett objekt. Varken objektet eller dess urskiljande drag i sig, registreras av hjärnan. Människans huvudsakliga analytiska system är ett visuellt system (inte att förväxla

med de ledande uppfattningssystemen i NLP). När vi pratar om verkliga objekt, så pratar vi huvudsakligen om visualiserade bilder. Det är bilder som tillhandahåller oss med den huvudsakliga informationen om vår omgivning. Bilder har också en annan viktig funktion när en person kan kontrollera och visualisera bilderna i sin egen föreställningsförmåga. Kopplingarna som just beskrivits (kopplingar baserade på olika analytiska system)

kallas för heteromodala kopplingar. Modalitet är ett förnimmelseorgan. Heteromodala kopplingar skapas automatiskt av hjärnan när du undersöker ett objekt. Människors alla upplevelser är beroende av heteromodala kopplingar. De är dock inte passande för att studera vetenskaplig data. Vi använder dem bara för att snabbt känna igen objekt och orientera oss i omgivningen. Ingen kan lära dig det här. Den här processen sker på ett naturligt spontant vis. Ett djurs hjärna har samma förmåga även mer utvecklad.




Hur som helst, analysen av korrekt uppfattade föremål är inte riktigt färdig än.

Erfarenheten visar oss att vi kan minnas en enskild visualiserad bild av ett föremål när informationen kommer till vår hjärna genom endast en kanal, den visuella. Så, hur lyckas vår hjärna att skapa kopplingar i det här fallet? Här börjar den mest intressanta delen. Hjärnan kan skapa kopplingar även om

informationen bara kommer från ett analytiskt system. Den här processen kommer att undersökas senare i boken. Än så länge kan vi säga att det visuella analytiska systemet delar upp ett objekt i flera komponenter, där dessa skickas till hjärnan separat, var och en för sig. Resultatet blir att vi tror vi ser ett äpple. I hjärnan är äpplet uppdelat i beståndsdelar, vilket gör det möjligt för hjärnan att skapa KOPPLINGAR mellan de uppfattade delarna av äpplet. Hur informationen återkallas har vi redan beskrivit tidigare: Stimulus – reaktion, enligt formeln du redan känner till. Därför behöver du bara se en del av ett äpple för att de redan skapade kopplingarna ska reagera och få hjärnan att återskapa en integrerad visualiserad bild av ett äpple. Sådana kopplingar (när vår hjärna delar upp bilder i beståndsdelar och skapar

kopplingar mellan delarna av samma föremål) kallas monomodala kopplingar. Monomodala kopplingar kallas så för att kopplingarna skapas inom ett analytiskt system – i det här fallet, det visuella analytiska systemet. Monomodala kopplingar skapas automatiskt av hjärnan helt naturligt. Du behöver inte

göra någonting. Memorering av bilders beståndsdelar och mellan olika bilder sker utan någon ansträngning. Det är tack vare monomodala kopplingar du kommer ihåg vägen till ditt arbete eller placeringen av föremål i ditt hem. Monomodala och heteromodala kopplingar kommer att undersökas var och en för sig

enligt hur de används i GMS. Nu ska vi bara förklara den viktigaste vi nämnt. Existerande kopplingar mellan omgivningen och föremål i den, memoreras

automatiskt av hjärnan. Genetiskt är hjärnan inställd på att urskilja olika drag hos dessa föremål och skapa kopplingar mellan dem. Hjärnan skapar heteromodala kopplingar (mellan signaler från olika analytiska system) så väl som monomodala kopplingar (som kommer från samma analytiska system). De här två typerna av kopplingsmekanismer skiljer sig från varandra. Att komma ihåg (generering, återskapande av en integrerad bild i sinnet) sker bara när

det finns en stimulerande signal som är en del av det tidigare uppfattade föremålet. Om ett uppfattat stimulus inte aktiverar någon koppling i hjärnan, kan personen i fråga

inte identifiera föremålet och en integrerad bild av föremålet uppstår inte. Sådana signaler drar oundvikligen uppmärksamheten till sig (”Vad är det där?”-reflexen). Personen vill då undersöka föremålet och den okända signalen närmare för att urskilja dess beståndsdelar och skapa kopplingar mellan dem. De som gillar att dra till sig uppmärksamhet kan särskilt vilja lägga märke till detta.

Gör otydliga ljud, klä dig i extravaganta kläder och uppför dig på ett okonventionellt sätt, så drar du genast till dig allas uppmärksamhet. Men bli inte allt för upphetsad. Du




vill inte dra till dig uppmärksamheten från institutioner vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Nästa typ av information vi försöker memorera är text eller talad information. En

människa kan uppfatta information verbalt. I det här fallet kommer den talade informationen genom öronen och går till systemet för talanalys. Vi kan också uppfatta tal genom texter. I det fallet så kommer talinformationen till talanalysen genom ögonen. Denna information kallas verbal information. Det är svårare för vår hjärna att memorera textinformation. Förståelsen av text eller tal

sker på grund av vår föreställningsförmågas återskapandemekanism. Vi kommer att granska den här mekanismen senare i detalj. Men för tillfället nöjer vi oss med att föreställa oss följande exempel: ”En trollslända sitter på ett äpple”. Hur förstår man det här meddelandet? Kopplingen mellan ordet ’äpple’ och bilden av ett äpple, precis som kopplingen mellan ordet ’trollslända’ och dess motsvarande bild, har tidigare genererats av hjärnan på ett naturligt sätt. Dessa kopplingar återskapas automatiskt när du uppfattar orden och din föreställningsförmåga visar dess motsvarande bilder. När du läser den här frasen, ser du en kombination av bilder i ditt sinne och det är anledningen till att du kan förstå den. Läs följande: ”Anatawa gakuseri des ka?” Förstår du det? Mekanismerna för talförståelse är också väldigt simpla. Talförståelse utförs med hjälp av det visuella analytiska systemet som använder tidigare skapade kopplingar mellan ord och bilder. Text och talad information är svårare att memorera än bilder. Bilder som dyker upp i

sinnet stimulerade av ord, är inte så starka som faktiskt uppfattade föremål. Det är inte varje läst ord som får en bild att dyka upp och en viss del av textinformationen omvandlas aldrig till visualiserade bilder. Om det inte finns någon bild, kan hjärnan inte skapa kopplingar och misslyckas just därför att memorera informationen. Det leder till att hjärnan misslyckas med att memorera en sekvens av information. Det här är anledningen till att textinformation kan vara så svår att komma ihåg. Om du noga undersöker hur du kommer ihåg en text du just läst, kommer du se att

summeringen av den, är samma sak som att återberätta historien med hjälp av bilder. Vad du kan komma ihåg är en grupp bilder som dyker upp i sinnet, som du kan minnas, och dessa bilder kommer att omvandlas tillbaka till tal. Det finns ytterligare en typ av information, som är fundamentalt annorlunda från den

visuella och talade informationen. Intressant nog misslyckas psykologer att kategorisera den. Samtida psykologi urskiljer endast verbal och icke-verbal information (alltså tal- och icke-talinformation). Teckeninformation ses ofta som verbal eller talinformation, vilket är fel. Det här är en väldigt speciell typ av information. Det speciella är att människans hjärna är fullständigt inkapabel att memorera sådan information. Vad är det här för information? Det är telefonnummer, historiska datum, namn termer

och koncept. Det innefattar för- och efternamn, formler och konstanta värden, rader av siffror eller meningslösa stavelser och syftar till registreringsnummer för bilar m.m. All information vi vanligen kallar UTBILDNING hör till denna kategori. Om människans hjärna kunde memorera sådan information, så skulle elever aldrig behöva fusklappar. Om man kunde memorera ett telefonnummer, skulle man inte behöva en telefonkatalog. Om du har en, bevisar det att du inte kan memorera telefonnummer!




Så, varför är det så att skolor och universitet förväntar sig av folk att göra det

omöjliga? De förväntar sig att elever ska memorera saker vår hjärna inte är kapabel till att memorera av fysiologiska anledningar. Hur kan någon klara proven? För att göra detta undviker man minnets ”skarpa kanter”. Ingen ber dig att komma ihåg en mängd exakt data till proven. Det här är hemligheten till goda resultat: Ingen testar exakt memorerad information. Vad som vanligtvis krävs av en elev är en ungefärlig redogörelse av information, vilket vår minne är kapabelt till eftersom talinformation kan memoreras mer eller mindre enkelt. Krävde någon att du skulle komma ihåg det periodiska systemet eller en hel

referensbok i fysik? Krävde någon att du skulle återberätta historiens kronologiska tabeller? Om någon började testa kunskapen av sådan exakt information, skulle det påverka statistiken över elevernas resultat. Vad är det speciella med exakt (tecken-) information? Låt oss undersöka ett extremt

fall av exakt information, en slumpmässig sekvens av siffror. 89439830239676837185039573562451859063722759837251436485697 Vi vet redan att vår hjärna endast memorerar kopplingar och att allt annat genereras

utifrån dessa kopplingar. Dock så skapas kopplingarna antingen mellan visualiserade bilder eller mellan signaler från olika analytiska system (bild + tal + lukt + smak + känsel). Vi ska nu koncentrera oss på kopplingar mellan bilder. När ett antal siffror uppfattas, uppkommer ingen bild upp i sinnet. Det gör att hjärnan

inte kan skapa kopplingar. Den här informationen är fundamentalt omöjlig att memorera. Vi ska nu ge en definition för exakt (tecken-)information: Exakt information är information som inte skapar en visuell bild när den uppfattas. En annan egenhet för den här informationen är att den, till skillnad från en text, inte

kan återges uppskattningsvis. Tänk dig att du återger ett telefonnummer, ett historiskt datum, strukturen av en atom eller en matematisk formel på ett ungefär. Eller tänk dig att du kommer ihåg ett för- och efternamn ungefärligt! Exakt information behöver memoreras exakt och GMS låter dig faktiskt göra det! Och

inte nog med det, så är det just sådan exakt information som huvudfokus är på i GMS. Här följer summeringen av informationen beskriven ovan, i formen av en tabell: Hjärnans reaktion på olika typer av information (sorterad efter informationens

tydlighet i bild).




Informationstyp Hjärnans reaktion

Visuell information Kopplingarna fixeras automatiskt. Memoreras väl.

Text- (tal)information

Bara en liten del av orden omvandlas till bilder. Lättmemorerad.

Exakt (tecken-)information

Omvandlas aldrig till bilder. Skapa kopplingar (memorering) är omöjlig utan särskild träning.

Minne och memorering

Konceptet för ’minne’ skiljer sig från det för ’memorering’. Minnet är en psykisk process i storhjärnan. Psykologer urskiljer fem psykiska

processer: minne, uppmärksamhet, tänkande, uppfattning och representation. Föreställningsförmåga är ett interagerande mellan tänkande och representation. Minnesprocessen ansvarar för fixeringen av kopplingar mellan olika signaler som dyker upp på samma gång. Allt som kommer in i hjärnan vid till tillfälle är sammankopplat, förenat. Hjärnan kan fixera kopplingar på olika sätt. Från och med nu kommer vi skilja mellan två minnesprocesser – två olika sätt för hjärnan att skapa kopplingar. Vad som måste förstås om memorering är att det är en komplex process av att

sammanställa ett system av kopplingar i hjärnan, genom vilket man kan återskapa informationen man behöver. Alla ovan nämnda processer (minne, uppmärksamhet, tänkande, uppfattning och representation) används under memoreringsprocessen. En störning i någon av processerna påverkar memorering, även om själva minnesprocessen fungerar perfekt. Vi skiljer mellan tre typer: Oavsiktlig memorering, avsiktlig memorering och

medveten memorering. Oavsiktlig memorering När man befinner sig i sitt hus, fixerar hjärnan automatiskt kopplingar mellan

uppfattade föremål med dess inre kopplingar. Här sker memorering oavsiktligt och man behöver inte göra någon ansträngning för att memorera. Hjärnan är ”inställd” på att fixera kopplingar mellan existerande föremål (bilder, smaker, ljud m.m.) Avsiktlig memorering Låt säga att du försöker memorera en dikt. Avsiktlig memorering medför förekomsten

av ett stadium av kontrollering. Efter att du läst ett par rader försöker du upprepa stycket utantill. Om du misslyckas läser du det om och om igen och försöker få det rätt för var gång.




Trots att du lägger ner ansträngning på memoreringen, så sker memoreringsprocessen

blint. I det här fallet ser inte personen hur minnesmekanismerna verkar och använder inga speciella memoreringstekniker. Medveten memorering (meta-minne) Ett exempel på medveten memorering kan vara att memorera telefonnummer. En

person bekantar sig med en lista (på låt oss säga 50 telefonnummer) och påstår sig bara behöva 30 minuter för att memorera hela listan. I det här fallet krävs fullt förverkligande av minnets mekanismer och även ansiktlig

användning av särskilda memoreringstekniker. Memorerings- och lagringsprocesserna kontrolleras fullt ut i hjärnan. För de flesta människor befinner sig memoreringsförmågan på den avsiktliga nivån. Nivån för medveten memorering är bara möjlig genom särskild bemästring av GMS-

tekniker. Det är värt att notera (och vi ska titta på det senare i boken) att, först och främst,

förmågan att komma ihåg beror inte på minnet utan på TÄNKANDE och UPPMÄRKSAMHET. En störning i dessa två psykiska processer gör AVSIKTLIG och MEDVETEN memorering nästan omöjlig.

MINNES-PROCESSEN

MEMORERING

Snabb kopplings-fixering

Långsam kopplings-fixering

OAVSIKTLIG AVSIKTLIG MEDVETEN

Automatisk memorering, baserad på ”minnes”-processen.

Uppsåtlig memorering, Baserad på interaktionen mellan flera psykiska processer, huvudsakligen tänkande och uppmärksamhet.

Kunskap om minnesprocesser, medveten användning av minnesmekanismer och användning av speciella tekniker för memorering av ”omöjlig” information.

Minnet i de psykiska processernas system

Som du redan vet, identifierar man flera psykiska processer inom psykologin: minne,

tänkande, uppmärksamhet, representation och uppfattning. Interaktionen mellan representation och tänkande kallas föreställningsförmåga. Vi ska nu kortfattat undersöka de här processerna och på vilket sätt de påverkar




memoreringsprocessen. Kom ihåg att det finns tre typer av memorering: oavsiktlig, avsiktlig och medveten. Minnesprocessen Med ’minnesprocessen menar vi hjärnans fixering av kopplingar. Hjärnan kan fixera

kopplingar på två sätt – mer om det senare. Allt som kommer in i hjärnan vid ett givet tillfälle är förenat och sammankopplat. Det är här som minnesprocessen avslutas. Memorering blir omöjlig när det finns en störning i minnesprocessen. En sådan

störning ses som sjukdom. Patienten lider antingen av rubbning i korttidsminnet (hälsar på doktorn flera gånger om dagen) eller av en rubbning i långtidsminnet (gradvis förlust av vanor och förmågor uppbyggda under hela livstiden – läsa, skriva, oavsiktlig automatisk förmåga till rörelse). Störningar i minnet kan vara både omvändbara och icke-omvändbara. Om du kommer ihåg ditt och dina släktingars namn, så har du troligen inga problem

med minnesprocessen. Anledningar till problem med memorering bör utforskas som en möjlig störning av andra psykiska processer, men inte minnets. Uppmärksamhetsprocessen Uppmärksamheten utför valet av inkommande information. Om ens uppmärksamhet

är extremt ofokuserad, kan man inte koncentrera sig på en kognitiv uppgift. En sådan patient kommer inte att kunna komma ihåg en sida text på grund av sin oförmåga att läsa. Instabil uppmärksamhetsförmåga och fokus hindrar denne från detta. Störning av uppmärksamhetsförmågan och ADHD/ADD (Attention Deficit

(Hyperactivity) Disorder) är två av anledningarna till dåliga resultat i skolan. Dessa kan bli extrema till den punkten att minnestörning inträffar och det inte går att tänka meningsfullt. Med sådant beteende skadas utförandeförmågan. Beteendestörningar inträffar. Andledningen till beteendestörningar blir tydliga när individen inte kan utföra en önskad uppgift på grund av brist på fokus. T.ex: En man kan gå för att handla en ask tändstickor på morgonen och komma tillbaka på kvällen utan tändstickor. Sådana patienter gör många onödiga rörelser. Deras ögon är alltid i rörelse. Å andra sidan ses även en extremt stabil uppmärksamhetsnivå som en sjukdom.

Patientens tanke är ”fastlimmat” vid något. Denna kan inte förflytta den för att åstadkomma nödvändiga handlingar. T.ex: Patienten kan sitta i sängen och spendera flera timmar med att stirra på en punkt. Sjuklig och kontrollerad uppmärksamhetsförmåga får aldrig blandas ihop. I det första

fallet kontrollerar inte patienten processen. I den senare koncentrerar personen uppmärksamheten under lång tid och går sedan tillbaka till ett normalt sinnestillstånd, ett medel-instabilt uppmärksamhetstillstånd med automatisk flyttning av uppmärksamheten. Psykologer kopplar ihop uppmärksamhetsförmåga och vilja. Även om

uppmärksamhetsförmåga och vilja är två olika saker, reflekterar de samma fenomen. En




viljestark person har en särskild förmåga att kunna kontrollera och rikta sin uppmärksamhet och inte störas av slumpmässiga signaler utifrån. Om ingen sjukdom finns, är uppmärksamhetsförmågan lätt att träna upp. Genom att

träna uppmärksamhetsförmågan tränar du memoreringsförmågan, att tänka i önskad riktning, att genomföra planer och att träna viljestyrkan. Smärtsamma störningar i uppmärksamheten har ofta att göra med kemisk och fysisk

irritation av hjärnstammen och vid bildandet av retikulär bindväv, där ansvaret för generell aktivering av hjärnan finns. Kemiska rubbningar av uppmärksamhetsförmågan kan komma av överdriven användning av stimulerande medel (te, kaffe, cigaretter). Fysisk irritation orsakas av rester som uppstår i hjärnan som ett resultat av ett trauma (t.ex. mikro-stroke) i närheten av hjärnstammen (occitipalloben). Representationsprocessen Representationsprocessen garanterar en stabil perception. Genom den här processen

kan en person känna igen bokstaven ’A’ skriven med tusen olika stilar. Vi känner igen en katt oberoende av dess storlek och färg och från alla vinklar. Skapare av neuroprogram för datorer har lyckats tillverka modeller av

representationsfunktioner eftersom de neurofysiologiska processernas mekanismer är minutiöst beskrivna i specialiserad litteratur. Följande upplevelse kan hjälpa andra att förstå essensen av representationsprocessen:

Föreställ dig att du har tusen bilder på kinesiska män. Du skannar in bilderna och sparar dem alla på en dators hårddisk. Härnäst installerar du ett program som analyserar alla bilder och bara letar efter likheter i dem. Sedan eliminerar programmet alla olikheter. Bara likheterna i bilderna återstår. Det här är vad som inom psykologin kallas representation. Med andra ord så är representation en generaliserad bild som innehåller de mest typiska dragen för en grupp liknande föremål. När du kommer ihåg en bild, kommer du ihåg representationer, ungefär som

prototyper som du kan göra vad du vill med i din föreställningsförmåga. Varför kommer en person i vaket tillstånd inte ihåg särskilt detaljerade bilder, utan

bara represenationer? Du kommer att kunna svara på den här frågan när du bekantat dig med de holografiska principerna för hur det visuella analytiska systemet fungerar. En störning i representationsprocessen är en väldigt allvarlig sjukdom. Sådana

patienter förlorar förmågan till stabil perception. Med andra ord förlorar de förmågan att känna igen bilder. De kan inte memorera avsiktligt eller lära sig saker på något sätt. Perceptionsprocessen Det är den här processen som hjälper oss förstå hur externa (och interna) fysiska och

kemiska stimuli omvandlas till elektriska impulser. Allt man uppfattar – ser, hör och känner på – kodas till elektriska impulser. Det finns inget bevarat i hjärnan förutom elektriska impulser som går genom nervcellernas fibrer.




Tillfälliga förändringar i analytiska systems fungerande leder till glömska av vad som

hände en person i det förändrade tillståndet. Som t.ex. när ett organs arbete förhindras eller skadas. För att börja komma ihåg behöver man ett stimulus. En person kan inte få samma stimulus han uppfattade i ett förändrat tillstånd, så kopplingarna blockeras och kan inte nås. Folk med särskilda organskador i de analytiska systemen eller i uppfattningsförmågan

kan memorera och lära sig, men sådana personer behöver särskilda studieprogram (t.ex. teckenspråk för blinda). Tankeprocessen Tänkandet är en avsiktlig handling som använder bilder i fantasin

(föreställningsförmågan). Tänkandet kan vara direkt, när hanterandet av bilder sker utan röstens medverkan. Tänkande kan även vara skiljedomare, när en person hanterar bilder med hjälp av inre tal. För våra syften, används återskapande fantasi för att omvandla ord till bilder. Tänkande kan vara avsiktigt: En person genomför medvetet tankearbete genom

användning av visualiserade bilder. Tänkande kan också vara oavsiktligt: Bilder uppkommer slumpmässigt i fantasin

under påverkan av olika stimuli. I neuropsykologi sägs patienter med rubbningar i tänkandet lida av

frontallobssyndromet. Personer som lider av denna sjukdom är inte kapabla att memorera fler än fyra ord av tio, hur mycket tid de än lägger ner på uppgiften. Notera att inom neuropsykologi testar man tänkandet genom memorering. Avsiktlig

memorering är direkt kopplad till tänkandet och dess effektivitet beror på vilken nivå i utvecklingen av de mentala processerna, personen i fråga står. Vilka andra mentala utföranden som helst, t.ex.logiskt tankearbete (jämförande,

analys, generalisering m.m.) baseras på de allra enklaste funktionerna med visualiserade bilder. En störning i det mentala processandet leder till oavsiktlig memorering – automatisk

memorering av uppfattade kopplingar. Folk med rubbningar i de mentala processerna kan fortfarande orientera sig i omgivningen och utföra arbete som inte kräver sofistikerad intellektuell förmåga. Dock så blir avsiktlig och medveten memorering praktiskt taget omöjlig med allvarliga rubbningar i tankeprocessen. Memoreringssystemet baseras på visuellt tänkande. Det är med hjälp av mentala operationer som en avsiktlig kontroll över memorering och återkallande sker med informationslagringsprocesser i hjärnan. Om det inte finns någon sjukdom är det enkelt att träna upp våra tankar, även om ordet

’träna’ egentligen inte passar här. Tänkandeprocessen tränas inte när man lär sig memorera. Vad man lär sig är att utföra vissa algoritmer och sekvenser av operationer i




fantasin, vilket leder till memorering. Intellekt Intellektet är helheten av en tankeprocess – utförda algoritmer med syfte till utföra

särskilda uppgifter. Man kan lära en person att utföra en handlingssekvens som leder till lösningen av en kvadratisk ekvation. Du kan lära en person att spela schack. Uppenbart är att det inte går att utveckla sitt intellekt på ett generellt sätt. Om man lär dig lösa korsord eller lägga pussel, så blir man bättre på att just lösa korsord och lägga pussel. Ju fler program eller handlingsalgoritmer som lärs in i människans hjärna, desto mer

kraftfullt blir intellektet. Intellektet är inget kvalitativt, utan mer av ett kvantitetskoncept. Låt oss jämföra det med en dator. En dator har bara Word installerat på hårddisken och inget annat. Den här datorn har ett lågt intellekt, men utför sitt arbete perfekt. En annan dator har hundratal professionella program installerade och har ett högre intellekt eftersom det kan genomföra hundratals uppgifter. Man ser nu att intellektet, eller ”antalet installerade program”, beror direkt på minnet.

Om en dator inte har tillräckligt med minne, kan man inte installera ett mer sofistikerat program på den. På liknande sätt – om en person inte kan memorera – så kommer intellektuella program som ”installeras” att gå väldigt långsamt om de fungerar överhuvudtaget. Vi kan dra en viktig slutsats här: Avancerad memoreringsförmåga är en viktig

förutsättning för att kunna förhöja vårt intellekt. Nivån på det mänskliga intellektet beror på hur snabbt och hur effektivt det kan bemästra nya algoritmer (mentala eller rörelser). Det är solklart att man inte kommer att lära sig memorera saker genom att lösa

matematiska ekvationer. När man lär sig memorera kommer man inte att bli rik. När man lär sig tjäna pengar, så kommer man inte att lära sig spela piano. För att kunna spela piano behöver du ta just pianolektioner. Man kan inte bli mer intelligent rent generellt, i alla aspekter. Hur hårt man än arbetar för att utveckla sig själv, kommer man alltid hitta någon som är mer intelligent än en själv. Föreställningsförmåga Föreställningsförmåga är en process med syfte att forma det förgångna, nuet och

framtiden, baserad på representations- och tankeprocesserna. För att lära sig föreställa, behöver man placera en representation i fantasin – låt oss

säga, en generell bild av en kopp. Sedan slår man på tankeprocessen och börjar förändra bilden i fantasin. Man kan föreställa sig en röd, blå eller grön kopp, med ett handtag eller med fyra handtag, med mjölk eller te i, eller båda. Man kan nu ”mata ut” resultatet av den mentala aktiviteten ur hjärnan – t.ex. genom

att beskriva en bild med sina egna ord eller att rita bilden. Om det finns en rubbning av tänkande-, förståelse- och representationsdelarna av

hjärnan, så leder det till en störning i föreställningsförmågan, förmåga att återkalla och




förmågan att analysera nuet och förutse framtiden.

Meningsfull memorering Föreställ dig en lärare som säger följande till sina elever: ”Barn, kom ihåg det här:

Grön.” Eller tänk dig en historielärare som säger åt sin klass att komma ihåg årtalen 863, 1054

och 1302. Eller en lektion i astronomi: ”Lektionens tema är variabla stjärnor och kuiperbältet.”

Skriv ner de här orden och memorera dem.” Helt tydligt är det något som saknas i de här uppgifterna. Det finns en tomhet här. De

saknar alla något visst – en koppling. Att memorera ett enskilt element är meningslöst. Det är meningslöst att memorera ordet ’grön’. Mening (KOPPLING) uppkommer

endast när informationens andra element är närvarande. ”Du kan gå över gatan vid grönt ljus.” (Om grönt, så gå.) Det är ingen mening med att memorera årtalet 1302. Det blir bara meningsfullt om du

kopplar det till en händelse: ”1302 sammankallades den första allmänna ständerförsamlingen i Frankrike.” (Om 1302, så ständerförsamling och Frankrike.) Att memorera en information bestående av ett element är irrationellt av två

anledningar: Hjärnan kommer bara ihåg kopplingar. För att skapa en koppling behövs två element.

Så från en teoretisk ståndpunkt är det omöjligt att komma ihåg ett element. Meningsfull memorering sker just i kopplingen mellan flera informationselement. Det

viktigaste är att memorera – inte ordet ’polis’ – utan kopplingen mellan ordet och telefonnumret till polisen. Bara när det finns fler än ett element kommer man att kunna använda INFORMATIONEN, alltså, göra en KOPPLING. För folk som studerar GMS är det mycket viktigt att förstå de enkla och uppenbara

principerna för hur den mänskliga hjärnan fungerar. Det mänskliga minnet fungerar enligt den generella principen ’Stimulus – Reaktion’(S-R). Oturligt nog så fixerar hjärnan alla kopplingar – riktiga och bristfälliga (korrekta och

felaktiga). Här följer ett exempel på en bristfällig koppling: ”Om du kastar snö i elden, så blir den till is.” Felaktiga kopplingar gör mänskligt beteende och tänkande ineffektivt. En felaktig

reaktion följer den uppfattade signalen. Låt oss säga att man kommer ihåg en koppling: ”Om en svart katt går över gatan, kommer ett missöde att ske.” En kväll kommer sedan detta stimuli till hjärnan – man ser en svart katt. Man agerar enligt kopplingen i hjärnan




(S-R) och viker av in i en gränd – och här stöter man på riktigt bråk. Innan man memorerar information (kopplingar), är det bra se till att kopplingarna

stämmer. Annars blir hjärnan till en soptipp fylld av falska kopplingar och felaktiga reaktionsprogram. Minnessteori är nära sammankopplat med teorier om mänskligt tänkande och

formande av personlighet. George Kellys ’teori om personlighetsskapande’ passar perfekt här. Den här vetenskapsmannen uppfattade intuitivt hur personligheten skapas av både medvetna och undermedvetna mekanismer. Kelly utvecklade precisa metoder för att åskådliggöra KOPPLINGSSYSTEMET i den mänskliga hjärnan, baserat på hur en person reagerar på olika yttre påverkanden. Den klassiska Kelly-metoden låter oss fastställa interaktionen mellan en person och det omgivande samhället. Är man intresserad av teorin om personlighetsskapande, rekommenderas att läsa böcker av Fay Fransella. ’Repertoargaller-metoden’ är välkänd. Den används ofta i psykoterapeutiska syften att

upptäcka bristfälliga (felaktiga) kopplingar i människans hjärna, sådana som ger olika problem och sedan korrigera dem under djup hypnos. Efter att ha testat den här metoden på dussintals patienter, upptäckte man med stor

förvåning olika personers skilda reaktioner gentemot samma händelse. Precis som folks värderingar och åsikter skiljer sig mellan olika människor – på samma sätt skiljer sig deras reaktioner. Förståelse av de riktiga mekanismerna bakom minnet, ger förståelse för hur mänskliga

reaktioner, på ett globalt plan, formas och hur de fungerar, precis som hur din personlighet och ditt medvetande formas. Memoreringstekniker fungerar väldigt effektivt för att bibehålla både telefonnummer

och regler. Om man skriver in ett antal regler i hjärnan med hjälp av GMS, kan man genast förändra sin attityd gentemot ens medmänniskor. Om man läser en bok och inte memorerar skrivna regler, så kommer man sluta använda informationen inom ett par dagar, när reglerna glömts bort. Information är en kombination av olika sammankopplade element, där var och en kan

vara antingen ett stimulus eller en reaktion. Meningsfull memorering är att göra kopplingen mellan sådana element. Grundläggande så ligger all information i dessa kopplingar, eftersom åtskiljda element aldrig memoreras enskilt.

Elektriskt minne GMS skiljer mellan två sätt att fixera kopplingar i hjärna, och således två typer av

minne – det elektriska och det reflexiva. Elektriskt minne hjälper oss att förstå kopplingsfixering. Denna minnestyp kallas

elektrisk eftersom det inte finns någon påtaglig bärare av den här kopplingen i hjärnan. En koppling lagras i hjärnan i form av en koordinerad elektrisk aktivitet av en grupp nervceller.




Det elektriska minnets tillfälliga egenskaper Tiden för kopplingsfixering varierar från 0,8 sekunder per koppling (officiellt

registrerat hastighetsrekord i memorering) till 6 sekunder per koppling (standard för dem som genomfört GMS-utbildningen online). I teorin kan den snabbaste tiden för att skapa en koppling i det elektriska minnet inte vara under människans reaktionstid (omkring 0,14 sekunder). Tid för lagring av kopplingar utan upprepad aktivering (memorering sker endast en

gång), är omkring 40-60 minuter. Lagringstid för kopplingar med repeterad fixering under en period av 3-4 dagar är

uppskattningsvis en och en halv månad. Repeterad fixering sker genom repeterad aktivering (att komma ihåg informationen). Om skapade och fixerade kopplingar aktiveras minst en gång var sjätte vecka, kan

man lagra dessa kopplingar i en hel livstid. Det elektriska minnets karaktär har tagits fram från olika håll. Bl.a. empiriskt, via

erfarenheter (experimentellt) och bevisat av neurofysiologisk/psykiatrisk data. Innan vi analyserar mekanismen för kopplingsfixering, behöver man vara bekant med

följande koncept: holografi, spatiala frekvenser, nervcellers selektiva riktning, omvänd koppling (återkoppling), olika typer av cellaktivitet och ett par till. Holografi Holografi är en process som består av att bryta ner komplexa växlingsprocesser till en

samling enkla beståndsdelar genom efterföljande registrering av dessa komponenter. Vi stöter ofta på fenomenet av att plocka isär något komplext i flera delar i vår vardag.

Man kan ”plocka isär” ett pianoackord till enskilda toner. Varje sammansatt tal kan brytas ner i ett antal primtal (tal som bara kan delas med 1 och sig självt). Komplexa växelrörelser hos ett höstlöv kan brytas ner till en samling enkla sinusoider. Det här fungerar åt båda håll. Man kan även få fram det sammansatta talet du kan

behöva från ett antal primtal, eller ett pianoackord från ett antal toner. 5 x 7 x 11 x 13 x 17 = 85085 85085 = 5 x 7 x 11 x 13 x 17 Stationära vågor Föreställ dig två flottar som rör sig över en vattenyta. Båda flottarna rör sig åt samma

håll, men med olika instabila frekvenser. Flottarna åstadkommer ringar på vattnet. Cirkulära vågor bryter in i varandra och skapar ett mönster på vattenytan. Om flottarnas rörelsefrekvenser är instabila, kommer arean där vågorna sammanfaller att förändras konstant. Därför kommer vi inte kunna urskilja något särskilt mönster.




Dock, om vi gör rörelsefrekvenserna stabila, konstanta, kommer en stående våg att framträda på ytan där vågorna sammanfaller – ett stabilt mönster som resulterar från vågens uppbyggnad. Stationära vågor framträder när en vågkälla har en stabil (koherent) frekvens. Hologram För att göra ett hologram är det nödvändigt att ha en källa av koherent strålning med

stabil frekvens – laser. Föreställ dig ett bord som du har en laser på på vänster sida och dess strålar riktas mot

den högra sidan. Mitt på bordet finns en fotografisk platta och laserns strålar genomtränger den. På högra sidan av bordet finns en helt vanlig nyckel som du vill göra ett hologram av. Efter att ha gått igenom den fotografiska plattan, faller laserns strålar på nyckeln, reflekteras och faller tillbaka på plattan. Resultatet av den tillfälliga fördröjning av ljuset som reflekteras tillbaka från nyckel, ger en lätt tidsfördröjning. Ljusvågor som kommer från lasern blandas med ljusvågorna som reflekteras tillbaka

från nyckeln. En stående våg framträder på den ljuskänsliga plattan – en infraröd bild fixeras på plattan. Efter att vi framkallat plattan och gjort den vit, får vi ett hologram – en exakt ljuskopia

av nyckeln. Nu, om vi lyser upp hologrammet med en laserstråle med samma frekvens eller utsätter det för solljus, kommer vi klart se en nyckel på den. Sanningen är dock att det inte finns någon faktisk bild av nyckeln på hologrammet. Vad man faktiskt ser är en samling ränder, liknande de mönster som finns på våra fingrar. Man kan vända hologrammet och se det från olika vinklar. Om vi delar upp hologrammet i fyra delar, kommer vi får fyra bilder av nyckeln. Vi kommer att se en enhetlig bild av nyckeln på vart och ett av de fyra hologrammen. Samma sak händer om vi delar en spegel i fyra delar. Vi får fyra speglar med samma spegelbild i var och en av dem. Spatial frekvens Föreställ dig en tunn bit papper som är delad i tre delar: mittendelen är vit och

kanterna är svarta. Det här är en väldigt låg spatial frekvens. Föreställ dig nu en bit papper som är uppdelad i fem fält, tre svarta och två vita som

kommer om varandra. Svart – vit – svart – vit – svart. Det här är en högre spatial frekvens. Föreställ dig nu en bit papper delad i tudentals svarta och vita fält – väldigt hög spatial

frekvens. Spatial frekvens är ett antal förändringar mellan det mörka och det ljusa per enhet. Varför behöver vi spatiala frekvenser? Det är spatiala frekvenser som vår hjärna, vårt

visuella analytiska system, använder för att fungera.




Visuell analys På bilderna nedan till vänster ser man vårt visuella analytiska system (bilden tagen

från boken Eye, Brain and Vision, av D. Hubel). Vårt analytiska system innefattar: Ögat (med näthinna bestående av sex typer av

celler), synbanan, den laterala knäkroppen, visuell strålning och syncentrum. Bilden till höger visar en ögonrörelses bana. Ett öga utför mikrorörelser och tar som

resultat av detta emot information (mikrorörelserna visas som zickzacklinjer i bilden). Därefter gör ögat ett hopp (rak linje). Vid detta tillfälle upphör informationsflödet och ögat blir tillfälligt blint. Sedan upprepas allt igen. Mikrorörelserna sker endast under en kvarts sekund. Under mikrorörelserna rör sig informationen från näthinnan till den laterala

knäkroppen, markerad med en svart pil på den vänstra bilden. Denna filtrerar spatiala frekvenser. Föreställ dig en bild med ett schack-liknande rutnät. Med ögats varje mikrorörelse skickar den laterala knäkroppen de spatiala frekvenserna på ett organiserat sätt till syncentrum - från de lägre till de högre frekvenserna. Inledningsvis tar då hjärnan emot en bild som är nedbruten i segment (rutor). Vid näthinnans avslutade mikrorörelser tar hjärnan emot en bild som är delad i många små rutor. Inom en kvarts sekund bryter den laterala knäkroppen ner den inkommande bilden till

ungefär 260 spatiala frekvenser som i tur och ordning skickas till syncentrat. Bearbetandet av informationen fortsätter sedan i syncentrum. Där var och en av de 260

bilderna (alla med olika upplösning) bearbetas vidare. Hjärnan analyserar områden med minskad ljusstyrka och "klipper ut" konturerna.

Resultatet av dessa konstfulla omvandlingarna fungerar ungefär på följande sätt: När du ser en bild, låt oss säga en radio, delas bilden in i underbilder, vilka sträcker sig

från väldigt grova konturer till väldigt precisa konturer av små detaljer. Varje del av bilden skickas sedan i tur och ordning till hjärnan: själva radions konturer, sedan hållarens konturer, högtalaren, antenn, volymratt, märke, bokstäver, siffror, repor o.s.v.




Bilden sätts sedan ihop till en integrerad bild i andra delar av syncentrum. Men vi ser

fortfarande bilden som vi är vana vid, bestående av smådelar och detaljer. Om vår hjärna inte kunnat utföra sådana skickliga omvandlingar med mottagna bilder,

så skulle vi se omgivningen som ett virrvarr av ljusskiftningar i olika färger och intensitet. De visuella bilderna vi är vana att se är illusioner skapade av vårt visuella analytiska system. För att vi ska se saker indelade i precisa detaljer, delar vår hjärna otydliga färgfält efter deras spatiala frekvenser, urskiljer konturer och skickar dem var och en separat till de högre avdelningarna där helhetsbilden återskapas av delarna. Hjärnan är ett homogent system. Vid varje givet tillfälle kan det bara finnas en kontur

i syncentrum, bara en del av ett uppfattat objekt. Vårt visuella analytiska system arbetar på en väldigt hög frekvens (omkring 800 Hz), så personen i fråga märker inte av följden av bearbetningen av informationen. Mängden analyserade spatiala frekvenser hänger ofta samman med olika faktorer,

särskilt ljuset. Vid lägre ljus minskar vårt analytiska system antalet steg i analysen av spatiala frekvenser. Resultatet blir att vår hjärna endast mottar låga spatiala frekvenser och kan endast urskilja ungefärliga konturer. Det är därför man inte kan se exakta detaljer i mörker. I fallet av störningar hos den laterala knäkroppen sker endast grov analys av spatiala

frekvenser och hjärnan mottar endast låga frekvenser. En person drabbad av detta är inte kapabel att urskilja liknande ting som endast skiljer sig i mindre detaljer (folks ansikten t.ex, alla människor ser likadana ut för sådana patienter). Återkoppling Med 'återkoppling' menar vi inte bara det visuella analytiska systemets möjlighet att

uppfatta signaler från näthinnan, utan också från andra delar av hjärnan. Logiken visar oss att nerverna i hjärnan måste vara sammankopplade med den laterala knäkroppen. D. Hubel skriver i sin bok "Eye, Brain and Vision": "Den laterala knäkroppen mottar inte bara fibrer från de optiska nerverna, utan även signaler tillbaka från hjärnbarken, till vilken signalerna skickas, och även från RAS (Reticular Activation System), vilket spelar en betydande roll för uppmärksamheten och påkallandet av denna." Detta är vårt "tredje öga" - ett inre synorgan som många inte tror existerar, utan att

upptäcka ett bevis som inte går att ifrågasätta - drömmar. Hur "ser" en person drömmar, om inte med det visuella analytiska systemet? Information från hjärnan kommer till det visuella analytiska systemet vid den laterala knäkroppen. När man sover är ögonen slutna och fysiologiskt avstängda. Det visuella analytiska systemet är fritt från extern information. På natten analyseras signaler minutiöst och bryts ner i en mängd spatiala frekvenser. Det är därför vi kan se bilder i färg och ofta i utförliga detaljer i våra drömmar. När man är vaken fortsätter information från hjärnan att skickas till det visuella

analytiska systemet. Kraftfulla stimuli och signaler från hjärnan blockeras dock av signaler som skickas via ögonen så att den laterala knäkroppen bara kan urskilja låga




spatiala frekvenser från hjärnan. Detta är anledningen till att man i vaket tillstånd kan föreställa sig (återskapa, visualisera, komma ihåg) bilder endast vagt, som i en skugga eller genom en dimma. När vi inte sover läggs signaler från hjärnan över signalerna från ögonen. Vi kan dra

en viktig slutsats av detta faktum. Om man vill lära sig visualisera klara och precisa bilder, behöver man inte stirra på en och samma punkt i timmar eller sluta ögonen. Man behöver däremot avlägsna låga spatiala frekvenser från hjärnan. Det här betyder att när man visualiserar en bild, så behöver man föreställa sig den så detaljerat som möjligt och försöka lägga märke till dess minsta detaljer. Resultatet av en sådan övning blir att man snart lär sig visualisera skarpt och levande. Att förstå återkopplingsmekanismen är av stor vikt för att förstå skapandet av

kopplingar i det elektriska minnet. En störning (ett sammanbrott) i återkopplingssystemet måste teoretiskt sett, leda till att man inte kan fixera informationen som man tar emot. Sådana sjukdomar existerar - t.ex. Alzheimers och Korsakovskys syndrom. Resonans Alla är känner till resonansfenomenet. Föreställ dig att du har två identiska stämgafflar i två hörn av ett rum. Eftersom de är

identiska, så avger de samma ljud, samma frekvens, om man slår till dem med ett metallföremål. Om man slår till en av stämgafflarna med en liten hammare och sedan dämpar den

med handen, kommer man att höra hur den andra stämgaffeln börjar låta. Det första ljudet nådde den andra stämgaffeln genom luften och över hela rummet och fick den att låta genom resonanspåverkan. Olika objekt som har samma frekvens kan resonera och påverka varandra. Om inget stör resonansen, så visar sig ytterligare en specifik egenskap - resonans leder till spontan ökning av rörelsens svängningsvidd. Resonans är inte bara användbart, det är även farligt. Ett fall som beskrivits i media

var när rotationshastigheten av maskinerna i en fabrik överensstämde med byggnadens frekvens. Detta ledde till resonans som ökade rörelsens svängningsvidd och byggnaden kollapsade! När man stämmer en gitarr stämmer man strängarna till att klinga i konsonans, alltså

att resonera med varandra. Resonansen fångas upp av våra öron och vi hör ett långsamt pulserande av frekvenser. Om man flyttar en mikrofon nära en högtalare hör man ett skrikande ljud, vilket är ett

annat fall av frekvensresonans. Både levande och icke-levande objekt kan resonera. Om det finns någon (cyklisk och

med stabil frekvens) svängande rörelse, så är resonans möjlig. Och mer än så - resonans kan "dra in" andra svängande processer med närliggande och instabil frekvens och få hela system in i en och samma svängande rytm.




Arthur T. Winfree's "The Timing of Biological Clocks" är tillägnad detta ämne. Boken

är en briljant populärsynops av ett mycket komplicerat och intressant fenomen - fas-singularitet.

Det spatiala frekvensfiltret Vi använder de spatiala frekvensfiltren till att plocka fram bilder från vår hjärna. Nej,

du behöver inte köpa sådana filter i affären! Du kommer att lära dig göra dem själv. Du kommer inte att kunna memorera någonting utan dem. Först, låt oss dra en enkel parallell med ett piano. Föreställ dig att alla pianotangenter

har tagits bort och strängarna har bytt plats. Hur hittar man strängen som ljuder med 440 Hz frekvens? Du kanske redan har gissat - man behöver en stämgaffel som klickar med 440 Hz frekvens. Om vi är nära pianot med denna stämgaffel och slår an den, så kommer en sträng med samma frekvens att börja ljuda. Man kommer även kunna se vibrationerna med blotta ögat. Användbart, eller hur? Man behöver inte kolla alla strängar. Med den här metoden hittar man rätt sträng direkt. Kom ihåg nyckelhologrammet. Föreställ dig hundra nycklar som ligger framför dig,

med endast kantskärningen som skiljer dem åt. Från ett par meters håll kan våra ögon inte skilja dem åt. Hur kan man snabbt hitta nyckeln från hologrammet? Det är enkelt: Man behöver rikta in en laserstråle på bordet med nycklarna och titta på dem genom nyckelhologrammet. Vad händer? En ljus punkt kommer att framträda, som för att säga: Här är den rätta nyckeln. Återigen, vi behöver inte kolla alla nycklar utan kan genast hitta rätt nyckel. Ett filter för spatiala frekvenser hjälpte oss – nyckelhologrammet. Hur hänger spatiala frekvensfilter samman med GMS? Direkt. Varje uppfattad eller visualiserad bild är ett spatialt frekvensfilter för hjärnan. För att plocka fram något ur hjärnan behöver man använda ett passande filter. Låt oss

se om detta stämmer. Föreställ dig ett cyklopöga och en snorkel. Vad återskapade din hjärna? Säkerligen dök antingen havet, en sjö eller en swimmingpool upp. För några minuter sedan tänkte du inte på något av dessa ting, och skulle troligtvis inte ha gjort det nu heller om inte ett slumpmässigt STIMULUS fått dig att tänka på dem. Riktad selektivitet Denna till synes oförståeliga ordkombination representerar ett mycket enkelt fenomen.

Som vetenskapsmän har bevisat, så reagerar nervceller från visuella analytiska system inte på allt de ser. Varje cell är genetiskt inställd till att reagera på specifika visuella stimuli. En nervcell börjar endast arbeta när ögat ser en vertikal linje. Om man förskjuter linjen sex grader aktiveras en annan cell och den första slutar reagera. Det finns celler som ansvarar för linjer av en specifik längd, celler som ansvarar specifika vinklar och celler ansvariga för bågformade bilder. Vårt visuella analytiska system har många nervceller. De flesta av dem reagerar bara vid de enklaste visuella stimuli. Om ögat ser en triangel reagerar en kombination av celler eftersom triangeln består av flera linjer med olika vinkel. En annan kombination av celler reagerar på bilden av en cirkel,




eftersom den består av två halvcirklar o.s.v. Det är också intressant, att för att en bild ska uppkomma i föreställningsförmågan, så

behöver man inte visa den för ögat. Om man påverkar cellerna som är inställda att reagera på en triangel, på konstgjort väg (t.ex. med elektricitet) så börjar de arbeta och GENERERAR en bild i personen i frågas föreställningsförmåga. Med andra ord, hjärnan är kapabel att reagera på varje uppfattad bild genom att slå på

den kombination av nervceller som är inställda att reagera på de enkla detaljerna i bilden. Det är viktigt att förstå att en människa inte ser världen genom sina egna ögon som man ser genom ett titthål i en dörr. Till och med jämförelsen med en kameralins är felaktig. Tänk på faktumet att bilderna man ser när du sover och drömmer OCH när du är vaken genereras av nervceller. Det kan tyckas att verkligheten är svår att skilja från en dröm. Det finns drömmar som är lika klara som verkligheten till den graden att den sovande personen inte är medveten om att han eller hon sover. Allt är naturligt – bilder, ljud, lukter, smak. Det är bara när man vaknar som man inser att man sov. Och om vi inte vaknade? Skulle vi då tro att vi levde i verkligheten? Faktumet är att ’bilden’ man ser, inte är en reflektion av verkligheten. Bilderna vi ser

är helt och hållet genererade av nervceller. Detta kan även bevisas med människor under djup hypnos. En person under hypnos, som sitter i ett litet rum tillsammans med ett par människor,

kan övertygas om att han inte sover. Vidare, han kommer att agera som om han inte sov. Han kommer att prata med de andra människorna, han kommer att se dem och svara på deras frågor. Om däremot en ny person kommer in i rummet, som inte ingår i den av hypnotisören förut bestämda världsbild för personen i hypnos, är denna osynlig för honom. Den nya personen kommer inte att ses eller höras av honom, inte ens om personen rör vid hans axel. Den hypnotiserade kommer att titta på hypnotisören och säga att det kändes som om någon rört vid honom. Om hjärnan reflekterade verkligheten, skulle sådana tricks vara omöjliga. Hjärnan

genererar. Den SKAPAR dem baserat på signaler från en persons ögon när man är vaken. När vi sover SKAPAR hjärnan bilder baserade på signaler som kommer från hjärnan. Det viktigaste att komma ihåg om riktad selektivitet är att vi inte kommer ihåg bilder.

Det är hjärnan som genererar, skapar bilder. Dessutom - alla kan kontrollera bildgenererandet i sin egen föreställningsförmåga. Bilder lagras inte i hjärnan. Hjärnan genererar bilder när en signal når den. Hjärnans

visuella analytiska system är kapabelt att skapa bilder på alla nivåer av komplexitet utifrån miljoner av enkla element som automatiskt genereras av nervceller som är genetiskt tillämpade för detta. Här är ännu ett enkelt bevis - en begränsning av föreställningsförmågan, medvetandets

volym. Allt som man ser i sin föreställning skapas av ett begränsat antal nervceller. Man kan inte komma ihåg två telefonnummer samtidigt, man kan inte komma ihåg tio visualiserade bilder på samma gång. För att minnas en ny bild, måste man först radera ut




den gamla och FRIGÖRA nervcellerna. Information genereras i små portioner. En jämförelse med Lego är passande här. Låt oss säga att man har 600 legobitar som

kan användas till att bygga ett hus. För att skapa en annan konstruktion, t.ex. ett flygplan, så måste man först plocka isär huset för att frigöra en del av legobitarna (eftersom deras antal är begränsat, även om det finns väldigt många bitar). Och för att bygga en bil behöver vi plocka isär flygplanet o.s.v. Praktiskt taget kan vi bygga ett obegränsat antal konstruktioner med ett begränsat antal bitar. Men varje gång måste vi plocka isär den tidigare konstruktionen. Observera detta när du fantiserar - det är så det fungerar. Det är UPPENBART. Ingen

persons minne skulle vara tillräckligt för att lagra den oändliga variationen av existerande ting. Det är mycket enklare att inte lagra dem, men att istället skapa dem, om nödvändigheten uppstår. Man stöter ofta på ett konstaterande i psykologiböcker som säger att korttidsminnets

volym utgör fem till nio enheter. Dessa fem till nio enheter har inte med minnet att göra, det är volymen av det mänskliga medvetandet, antalet bilder som hjärnan kan generera vid varje givet tillfälle. Minnet har ingenting med detta att göra. Vid GMS-studier kommer du att förstå att alla, efter en period av träning, kan

memorera tiotals och hundratals bilder vid ett och samma tillfälle. Det finns ingenting som "korttidsminnets storlek". Ett av de nyligen uppnådda rekorden är 1264 memorerade siffror på 30 minuter. Aktivitet hos vilande nervceller Även i dess vilande tillstånd har det yttre höljet av en nervcell potential. Potentialen på

insidan och utsidan av cellen skiljer sig med 1/10 volt - utsidan har större potential. Det exakta värdet är ungefär 0.07 volt, eller 70 millivolt. Det är inte konstant utan fluktuerar. Aktivitet hos nervceller i arbete När en nervcell slås på, vilket sker när ögat uppfattar ett stimulus eller en signal från

andra celler, uppstår aktivitet på cellen. En motstående region uppstår i dess fibrer. Utanför denna region är potentialen ungefär 40 millivolt med ett minustecken framför. I den motstående regionen förändrar potentialen polaritet och värde: från +70 millivolt till -40 millivolt. Sådana motstående regioner "löper" längs nervfibrer och påverkar andra nervceller. En

nervfiber kan bara ha en impuls i sig vid ett givet tillfälle. Innan denna impuls har nått nervens slut, kommer den nästa inte att framträda. Frekvensen för nervcellernas impulsgenerering överstiger inte 1000Hz (1000 gånger i minuten). Många av storhjärnans celler är kapabla att generera impulser även när stimulerande

signaler inte längre influerar dem. Denna sorts aktivitet kallas 'långsam synaptisk överföring'.




Synapser Nervceller kopplas inte samman direkt, som elektriska kablar. Det finns en glipa där

cellerna sitter ihop - en synaps som bildar en liten bro mellan cellerna. När en impuls når slutet av fibern, avger nervcellerna olika substanser till synapsens område. Dessa substanser har en påverkan på angränsande cell och en elektrisk impuls framträder i den. Signalöverföringar sker elektrokemiskt. Impulser går genom nervcellens fibrer och

cellerna kommunicerar med varandra genom kemiska substanser. Om särskilt intresse för hjärnans fungerande finns, rekommenderas D. Hubels bok –

"Eye, Brain and Vision". Schema för uppkomst av elektrisk koppling Låt oss undersöka processen för kopplingsfixering genom ett förenklat schema, som

ger förståelse för den generella principen (schema 1).

Vi låter det finnas tre nervceller som är genetiskt anpassade att reagera genom aktivitet

på följande stimuli: en triangel, en kvadrat och en cirkel. När ögat uppfattar ett "kvadratstimulus", reagerar den för detta anpassade nervcellen

och en bild av en kvadrat uppstår i föreställningsförmågan. Om du tar bort stimulit upphör cellaktiviteten och den slutar generera bilden av en kvadrat i hjärnan. Om denna cell aktiveras på konstgjord väg (med elektricitet eller den egna

tankeförmågan), börjar den generera impulser och bilden uppstår i föreställningsförmågan, trots att bilden egentligen inte existerar, och inte heller stimulit. Det finns viss bakgrundsfrekvens hos varje nervcell, men dess amplitud är inte

tillräcklig för att slå på cellen, och på så sätt orsaka att en bild uppstår i föreställningsförmågan. För tydlighetens skull markerar vi cellerna med nummer 3, 5 och 7. Vänligen notera faktumet att en cells bakgrunds- och aktiva frekvens kan förändras,

men bilden som genereras av cellen förblir oförändrad. Det här är "tricket".




Nu har vi all nödvändig information för att förklara hur en koppling fixeras i det

elektriska minnet. Låt oss återigen anta att ögat uppfattar en figur bestående av flera enkla element: en

triangel, en kvadrat och en cirkel (schema 2). Den uppfattade bilden plockas isär till enkla bilder och varje bild skickas till hjärnan. Nervceller som är tillämpade att reagera på dessa bilder slås på och börjar generera sina bilder.

Tack vare återkopplingskanalen blandas olika frekvenser av samtidigt arbetande celler

ihop och frekvenskombinationerna i alla aktiva celler blir identiska. Rent grundläggande är det så det fungerar. En synkronisering av samtidigt aktiverade

cellers frekvenser har uppstått – och själva cellerna som ansvarar för de olika bilderna med kopplingarna emellan dem, är nu synkroniserade. Definition: I det elektriska minnet sker kopplingsfixeringen genom synkronisering av

frekvenser hos samtidigt aktiverade nervceller. Tydligt är att återskapande av information inom detta minnessystem endast är möjligt

när det finns en stimulerande signal. Låt oss nu analysera processen för återkallande av information (hjärnans genererande av information) i schema 3.




När en bild av en triangel uppfattas av den visuella analysen, slår den på en nervcell och börjar generera impulser för att skapa en bild av triangeln i föreställningsförmågan. Men, om det finns aktiva celler som arbetar i bakgrunden med samma frekvens, ökar

den pulserande amplituden, och dessa celler kommer att börja generera sina bilder på grund av principen för frekvensresonans, alltså bilder av en kvadrat och en cirkel. Det tycks som att vi kommer ihåg bildkombinationen vi memorerat. Definition: Bildåterkallande (genererande) i det elektriska minnet sker på grund av

resonansen av frekvenser som uppstår när en stimulerande (aktiverande genereringsprocess) signal finns närvarande. Slutsatser Hjärnan kommer inte ihåg bilder. Återkallandeprocessen man är van vid, är faktiskt en

process av bildgenererande i föreställningsförmågan. Kort tidsintervall mellan flera stimuli är en nödvändig faktor för memorering. Information (kopplingar) lagras i minnet som en harmoniserad elektrisk aktivitet av en

grupp nervceller. Processen för genererande av information är endast möjlig om det finns ett

inkommande stimulus först i processen. En nervcell kan ha elektriska resonanskopplingar med många andra nervceller och kan

innehålla en stor mängd enkla frekvenskombinationer. Den beskrivna modellen för minnet är perfekt för att förklara alla egenheter i det

mänskliga minnet. Modellen är rättfram: Alla kan implementera och prova den. När memorering sker med metoder som bygger på denna modell, så garanteras 100% återkallande av informationen.




Om man "bryter" återkopplingskanalen i schemat för kopplingsfixeringen, slutar hjärnan synkronisera celler som ansvarar för uppfattade stimuli. Uppfattad information fixeras då inte längre, vilket kan resultera i att denne patient hälsar på samma person tio gånger om dagen. En sådan syssla som att räkna pengar skulle heller inte vara möjlig. Sjukdom kan uttrycka sig annorlunda och ha olika namn beroende på var i

återkopplingskanalen avbrottet sker, om det är Alzheimers sjukdom (skada i hippocampus) eller Korsakovskys syndrom (skada på nervbanan). Den beskrivna modellen för minnet demonstrerar mekanismerna bakom dessa sjukdomar - avbrott i återkopplingskanalen och den medförda omöjligheten att synkronisera nervcellers elektriska aktivitet, alltså att kunna skapa kopplingar.

Reflexminne En människas olika analytiska system hänger samman med sinnesorganen. Vi är redan

bekanta med det visuella analytiska systemet. Förutom denna, har hjärnan även hörsel- och tal-, smak-, lukt- och rörelse-analytiska system. Antagligen har varje analytiskt system en elektrisk minnesmekanism i sig. Vi är främst

intresserade av det visuella analytiska systemet eftersom den primära memoreringsmetoden i GMS är memorering genom visuell representation. Det är de visuella representationerna som alla enklast kan kontrollera medvetet i föreställningsförmågan. Representationer från andra analytiska system är svårare att kontrollera inifrån. I hjärnbarken finns det associationszoner. Det här är områden där nervfibrer från olika

analytiska system korsas. Andra typer av kopplingar uppstår i associationszonerna, nämligen reflexkopplingar. Lägg märke till att celler från olika analytiska system behövs för att skapa reflexkopplingar. För att skapa en reflex behövs en längre tid och upprepad repetition (aktivering). Reflexkopplingars tidsegenskaper En reflexkoppling skapas under 3-4 dagar och när den väl är lagrad så finns den kvar

på livstid. Reflexkopplingar fungerar automatiskt. Man behöver inte anstränga sig för att komma

ihåg informationen. I GMS är användningen av reflexkopplingar nödvändig för att memorera ord på nya

språk, utveckla ett teckensystem för dessa språk och för att memorera olika figurkoder. Annan information (telefonnummer, adresser, namn m.m.) memoreras genom den elektriska minnesmekanismen och återskapas som en kombination av visuella bilder. Dessa bilder kodas sedan av till kända former, så som siffror och ord. För att en reflexkoppling ska skapas mellan nervcellerna, så behöver dessa arbeta

intensivt under en viss period. Det är bara på detta sätt som nervändarnas toppar bokstavligt talat börjar växa och sträcker sig mot andra sådana toppar. Det här kräver




naturligtvis tid. En direkt reflexkoppling mellan nervfibrer kan bara skapas när nervfibrerna redan befinner sig nära varandra. Nervceller länkas samman genom att skapa ett synapsområde. Det är ett område för

kemisk överföring, där kemiska impulser går från en cell till en annan. På samma sätt som för de elektriska kopplingarna, så återskapas reflexkopplingarna

endast när det kommer in en stimulerande signal utifrån. När du rör vid en het platta, drar armen automatiskt bort handen. Det här är ett

exempel på en ofrivillig reflex som är genetiskt "inbyggd" i hjärnan. När du hör ordet 'telefon', så föreställer du dig genast på ett eller annat sätt just en

telefon. Det här är ett exempel på en ofrivillig reflex som formats genom livserfarenhet. Eftersom uppfattningen av ord sker så snabbt, så uppstår bilder snabbt i föreställningsförmågan. Man är sällan medveten om den reflexiva grunden i att förstå skrift och tal. Om man uppfattar ord som inte har en koppling till bilder i hjärnan så kommer man

inte att förstå dem. T.ex: inu, mise, teiburu. Du förstår inte dessa ord - inte för att du inte kan dem, utan för att kopplingarna mellan orden och passande bilder inte har skapats i hjärnan. I GMS memoreras all information först via den elektriska minnesmekanismen. Det är

bara därifrån som nödvändig information kan utvecklas vidare till att bli reflex om så önskas. En störning (blockering) i synapskopplingarna (reflexminnet) leder till tillfällig eller

permanent förstörda stabila automatiska förmågor, så som medvetna och automatiska rörelser i tal, skrift och vid läsning. För att se effekten av tillfälligt förstörda av reflexer, låt någon dricka ett par glas starksprit. Minnesmekanismerna för tal- och rörelseanalysering har sina egna särdrag, men täcks

även de in i koncepten för elektriskt och reflexartat minne. Dessa särskilda drag ligger utanför området för GMS, eftersom bara memoreringsmetoder av information för utbildning utforskas i denna bok. Skillnaden mellan reflex- och elektriska kopplingar Först och främst så skiljer sig dessa två typer av minne åt när det gäller tid för

skapande av koppling. En elektrisk koppling skapas väldigt fort - på bara ett par sekunder. Medan en reflexkoppling skapas långsamt - under loppet av några dagar. Reflexkopplingar är "enkelriktade", med en impuls som går genom nerven endast åt

ett håll. Om man rör vid en het platta, så drar armmusklerna ihop sig. Bara för att man medvetet drar ihop musklerna i armen, kommer man inte att känna en brännande känsla. En elektrisk koppling sker i två riktningar. Om man kopplar ihop två bilder i

föreställningsförmågan, kan var och en av dem vara stimulus för den andra. Reaktionen




blir att man samtidigt ser båda bilderna - stimulit och den kopplade bilden. Elektriskt minne är inbyggd i vart och ett av de analytiska system, medan

reflexkopplingar skapas mellan nervceller från olika analytiska system. Man kan inte genast skapa en koppling mellan en bild och dess representation (ett ord) eller mellan ett ljud och en lukt. Elektriska kopplingar är väldigt flexibla. De kan snabbt raderas ut eller förändras, men

de kan också lagras under lång tid. Reflexkopplingar förblir oförändrade och kräver inget särskilt underhåll.

Återskapande visualisering

Återskapande visualisering är en process där man omvandlar uppfattat verbalt eller

skrivet språk till visualiserade bilder, genom rumslig organisering av bilderna i föreställningsförmågan. Ha i åtanke med en sådan koppling att tänkandet kan vara antingen oavsiktligt

(automatiskt) eller avsiktligt (medvetet). När man medvetet förändrar visualiserade bilder - förstorar, roterar eller plockar isär -

kallar vi det för medvetet tänkande. När man uppfattar ett muntligt uttalande och bilder automatiskt skapas i

föreställningsförmågan, kallar vi det för oavsiktligt eller automatiskt tänkande. Med andra ord triggar en annan person ens föreställningsförmåga (ett exempel: en kråka håller en bit ost i näbben). Tänkande kan vara direkt eller indirekt. Direkt tänkande sker när man arbetar med visuella bilder i föreställningsförmågan i

fullständig tystnad. Om man använder hörbart eller inre tal för att hantera bilderna i

föreställningsförmågan så arbetar man inte med dem direkt, utan använder tal som ett instrument för det återskapande visualiserandet. Direkt tänkande är mycket effektivare eftersom det helt enkelt är snabbare. När man

arbetar med bilder genom att använda inre tal, så är hastigheten för tänkandet begränsat av hastigheten för talet. Det här är den första stora nackdelen med ’verbalt tänkande’. En annan nackdel med verbalt tänkande är möjligheten att man lärt in fel i fraser man

kan utantill. Falska kopplingar, ofta kallade åsikter, missuppfattningar eller fördomar, är många gånger inbyggda i fraser man lärt sig som barn. En förutfattad mening, oavsett om den är sann eller falsk, kan begränsa minnet. Människor som uttrycker det mesta av sitt tänkande verbalt kan förta möjligheten från sig själva till att förstå många uppenbara fenomen. Tunga uppslagsverk beskriver tusentals ”missuppfattningar” (falska kopplingar som




”byggts in” i det undermedvetna på miljoner människor genom färdigt levererade uttryck) som dagligen säljs in till oss, ofta genom kvicktänkta journalister. Okej, tillbaka till ämnet. Två parallella kanaler kan urskiljas i den återskapande

visualiseringen. Den första är kanalen för reflexomvandlingar av ord (substantiv) till bilder. Den andra är kanalen för rumslig organisering av bilderna i föreställningsförmågan, som vi kan kalla kanalen för rumslig hantering. Substantiv omvandlas till bilder på reflexnivå: ett bord, en stol, en penna, ett äpple

eller en tröja. Verb, adjektiv, suffix, och repositioner är alla rumsliga hanterare. Deras uppgift är att

hantera bilderna (substantiven) i föreställningsförmågan. En kopp STÅR på ett bord, en katt LIGGER UNDER bordet, SVART katt, RÖD kopp. Endast fyra varianter kan komma ur de två kanalerna, fyra möjliga variationer av

återskapande visualisering. Observera noggrant hur föreställningsförmågan fungerar och analysera vad som influerar talförståelsen och hur detta sker. Första varianten: Fullständig förståelse. Information går genom båda kanalerna för

återskapande visualisering: En vas med en röd ros står på bordet. Andra varianten: Ofullständig förståelse. Kanalen för rumslig hantering är avslagen:

En sked, ett löv. (Hjärnan vet inte hur den ska organisera objekten rumsligen.) Tredje varianten: Ofullständig förståelse. Kanalen för reflexomvandling av ord till

bilder är avslagen: Tany med draginbi faller vid omnipö. (Hjärnan är redo att rumsligen organisera bilderna, men det finns inga bilder att organisera.) Fjärde varianten: Fullständigt obegripligt tal. Ghturh tyu nahj kiopl treyud. (Båda

kanalerna för återskapande visualisering är blockerade – det finns inga bilder för orden och inga direktiv för organisering.) Hjärnan REAGERAR INTE på detta meddelande (stimulus). Du kommer inte att kunna återge det korrekt. Oavsiktlig memorering och återgivande av tal (eller text) sker till grunden i det

elektriska minnet. När man hör ett tal, får det inte bara talets ord bilder att dyka upp i föreställningsförmågan. Orden KOPPLAR även samman bilderna. Skapandet av kopplingar mellan bilder (elektriska minnet) sker automatiskt. Till exempel: Istället för löv, så hänger det godis på grenarna på en björk som är rödmålad. Textens ord fick inte bara bilder att dyka upp i föreställningsförmågan, utan kopplade även ihop dess till en rumsligt organiserad bild. Det är genom den automatiska uppkomsten av kopplingar som bilden memorerades. Återgivning av tal sker i motsatt riktning. Man kommer ihåg (genererar) visualiserade

bilder genom fixerade kopplingar och ”översätter” dem sedan till tal. Det är därför textinformation alltid memoreras på detta sätt. MENING finns när en rumsligt organiserad bild som uppstår i hjärnan. När någon

säger: "Jag förstår inte vad du menar." Betyder det att personens hjärna inte lyckades




generera en rumsligt organiserad kombination av bilder. Om vi ändrar ordningen av orden i frasen: "En röd vas står på bordet." och istället

säger: "På bordet står en vas som är röd." MENINGEN, en rumsligt organiserad kombination av bilder, förändras inte. GMS-träning är ett mycket kraftfullt verktyg för att utveckla koncentration och

visuellt tänkande, förmågan att föreställa sig och hantera bilder i hjärnan. Visuellt tänkande är grunden för FÖRSTÅELSE. Om man inte har några bilder i sin föreställningsförmåga när man läser en bok, FÖRSTÅR MAN INTE texten. Det är ett välkänt faktum att människor som tränat sig i att memorera ofta jobbar med

konst eller vetenskap, på grund av en närmast övernaturlig förmåga till att förstå text och upptäcka mönster, felaktigheter och inkoherens. Albert Einstein, en utan tvekan intelligent tänkande man, sa en gång: ”Tydligen så

spelar språkliga ord, i dess skrivna eller talade form, ingen roll i tänkandets mekanism. Den mentala essensen som troligen utgör som tänkandets element, är tecken och mer eller mindre klara bilder som kan reproduceras och kombineras avsiktligt... enkla ord och andra tecken måste bara sökas efter med stor ansträngning, i det andra stadiet, när den nämnda associationen är stabil och kan återges med avsikt.” Med andra ord: Tal, vid ett visst stadium av tänkande, är bara en mekanism för in- och utförsel av information från en hjärna till en annan. Vid memorering med hjälp av GMS-tekniker, upptäcker man att talet bara behöver

slås på när det är nödvändigt att överföra informationen till andra människor. Många bilder, som används som stödbilder i memoreringen, behöver inte ens ha ett namn, eftersom de aldrig lämnar hjärnan, man behöver bara se dem i föreställningsförmågan. Akademisk psykologi överdriver ofta talets roll i tankeprocessen. Därtill ser det

suspekt ut när människor tänker högt och pratar med sig själva.



Del 3: Grundläggande GMS-koncept

Från helhet till skilda delar Allting består av delar. Ord består av bokstäver, meningar består av ord, stycken

består av meningar. Alla substanser i naturen består av ett begränsat antal element. Ett musikstycke är en uppsättning kombinationer av endast 12 toner. All numerisk data framställs med bara 10 siffror. Genom att kombinera en begränsad uppsättning enkla element, genom att förändra

KOPPLINGARNA mellan dem och dess ORDNING, kan man utvinna en obegränsad uppsjö av KOMBINATIONER av element, vilket betyder ny information. INFORMATION är en KOMBINATION av ENKLA ELEMENT. Information kan inte innehålla endast ett element. Information måste, vilket ligger i själva begreppet, innehålla minst två RELATERADE element. Meningen med memorering ligger i att kunna återskapa dessa kopplingar. För att lära sig memorera svår information - tabeller, listor och text - måste man först

lära sig memorera de enklaste elementen som all information består av. Man kommer inte att kunna memorera telefonnummer om man inte vet hur man memorerar enskilda siffror, eller memorera namn på geografiska platser, utan att veta hur man memorerar enkla namn. Man behöver memorera enkla element i en text för att komma ihåg texten exakt. Huvudprincipen i GMS är att memorering går från helheten till de skilda delarna. För

att memorera en lista med telefonnummer måste man först kunna memorera enskilda siffror, sedan enskilda telefonnummer och tillslut en lista med telefonnummer. När man memorerar en text fixerar man först en ordning av stycken i hjärnan och sedan memoreras den exakta informationen i varje stycke. Det är därför som man först måste bemästra metoder för de enklaste elementen som

finns i alla typer av information, innan man studerar tekniker för memorering av olika typer av information. Det finns två- och tresiffriga tal, stavelser, ord, bokstavskombinationer, namn, månader, veckodagar, termer och koncept m.m. Endast genom att transformera enkla element till visualiserade bilder får vi en chans att kunna memorera dem, vilket alltså är att skapa kopplingar.

Naturliga associationer Naturliga associationer är kopplingar som finns mellan uppfattade objekt. Tack vare

faktumet att dessa kopplingar redan existerar, memorerar vår hjärna dem automatiskt. En existerande koppling mellan objekt är en signal för hjärnan att memorera dem. Naturliga associationer används i följande memoreringstekniker: Cicero-metoden. I den här metoden används bara kopplingar mellan objekt som

återfinns i familjära situationer eller i dess kända omgivning för memorering. Dessa kopplingar behöver inte skapas, vilket alltså betyder att de inte behöver memoreras. De skapas automatiskt i vår hjärna, på grund av att de repeteras och uppfattas regelbundet, så som sakerna i ditt hus, rum eller på gatan utanför.




Fria Associationsmetoden. En människa memorerar aldrig en isolerad bild. Bilder har stabila kopplingar mellan sig och dessa kopplingar memoreras automatiskt om de uppfattas regelbundet. T.ex: En kaffekopp är alltid kopplad till en tesked. En datormonitor är alltid kopplad till ett tangentbord och en mus. Ett köksskåp är alltid kopplat till tallrikar. Metod för urskiljning av delar hos ett objekt. Även när vi ser ett enskilt objekt, så

reagerar hjärnan på dess delar och fixerar automatiskt inre kopplingar i objektet. Varje bild består av delar (underbilder). En radio består av låda, antenn, volymratt, hållare och högtalare m.m. Metod för urskiljning av osynliga delar hos ett objekt. Människor tycker om att

plocka isär saker för att se vad som finns inuti. Eftersom olika interna element hos objekt hör samman, fixeras dessa förhållanden automatiskt i hjärnan. T.ex: Där det finns en högtalare finns det även sladdar, batterier, transistorer och motstånd. Notera: Naturliga associationer BEHÖVER INTE MEMORERAS AVSIKTLIGT

ELLER MEDVETET. De finns redan i hjärnan. Målet med ovanstående metoder är att skapa ett system för alla kopplingar i hjärnan, så de kan användas för att memorera andra typer av information. Metod för urskiljning av distinkt särdrag. Mekanismen för skapande av naturliga

associationer kan användas medvetet. Du kommer särskilt stifta bekantskap med denna metod vid tekniken för memorering av ansikten. Metoden för memorering av ansikten är mycket enkel. Du behöver undersöka ett foto i ett par sekunder och lägga märke till ett DISTINKT SÄRDRAG du ser. Inget annat behöver göras. Ögonen uppfattar bilder som redan kopplade genom automatisk kopplingsfixering. Hjärnan återskapar bilden av ansiktet baserat på distinkta särdrag. Så enkelt är det. Man kan också memorera illustrationer i en bok genom att använda samma mekanism för automatisk memorering av uppfattade relationer. Naturliga associationer används huvudsakligen i GMS till att bilda ett stort antal

stödbilder i minnet vilket hjälper oss att senare kunna memorera och komma ihåg all annan typ av information.

Konstgjorda associationer Konstgjorda associationer kan vara monomodala och heteromodala, precis som

naturliga associationer. En monomodal association är en koppling mellan endast visuella bilder, en koppling

inom det visuella analytiska systemet. Heteromodala associationer i GMS är kopplingar mellan olika analytiska system. Som

du redan vet är kopplingar mellan olika analytiska system automatiska och kallas för reflexer. Det är anledningen till att sådana kopplingar endast skapas avsiktligt vid memorering av viss typ av information: främmande ord, tecken och figurkoder. Sådana kopplingar skapas genom avsiktlig inbegripande av signaler från det visuella, tal- och rörelseanalytiska systemen vid ett givet tillfälle. Övriga analytiska system (modaliteter)




används inte i GMS. En konstgjord association är en konstgjord koppling. Alla kan kontrollera

lagringsprocessen i hjärnan. Om vi tar visualiserade bilder som exempel: Vi behöver bara koppla samman två eller fler bilder för att starta minnesprocessen. Just då sker en mycket snabb synkronisering av elektrisk nervcellsaktivitet hos samtidigt arbetande celler som genererar bilder i föreställningsförmågan. Tiden som krävs för att skapa konstgjorda associationer är den samma som för att fixera kopplingar i det elektriska minnet, ungefär 1 till 6 sekunder. Lägg märke till faktumet att konstgjorda associationer inte har något konstgjort i sig.

Det är hjärnans naturliga kopplingsfunktion som används, precis som när hjärnan skapar bilder utifrån vad ögonen uppfattar, eller utifrån signaler från hjärnbarken (drömmar, visualiseringar). När man skapar en koppling mellan bilder i föreställningsförmågan IMITERAR man

helt enkelt den naturliga processen för uppfattande av kopplade bilder. Man föreställer sig dem som om de redan hade en tidigare koppling med varandra. Hjärnan ”luras”, eftersom den inte bryr sig om ifall man verkligen sett de kopplade objekten eller om man bara kopplat dem i föreställningsförmågan. Kom ihåg: Vi vet att det här är möjligt med tanke på våra drömmar när vi sover. I båda fall kommer signaler till det visuella analytiska systemet. Sådana kopplingar mellan olika konturer är en signal till hjärnan att memorera kopplingen. Konstgjorda heteromodala kopplingar används för att memorera främmande ord,

tecken och figurkoder. För att skapa kopplingar mellan signaler från olika analytiska system, måste dessa system arbeta samtidigt i ungefär 3-4 dagar. Därför, när man visualiserar en sådan bild, behöver man namnge den och ”skriva” namnet på själva bilden. Konceptet med konstgjorda associationer är nyckelkonceptet i GMS. Oftast används

bara skapade kopplingar mellan visualiserade bilder för att för att memorera saker. GMS tar dessutom det hela ett steg längre. I böcker om minnesträning läser man ofta om logiska och ologiska kopplingar. Vissa

menar att man behöver skapa ologiska kopplingar för att öka memoreringsförmågan. Tydligen så har de inte förstått ordet 'logisk' riktigt rätt. Som du nu vet är varje koppling logisk. Logik ÄR kopplingen, där en sak länkas

samman med en annan. Det är någonting annat att det finns VANLIGA kopplingar som vi ser mellan objekt i

omgivningen och OVANLIGA kopplingar som vi inte stöter på en vanlig dag. En smörgås är ett exempel på en vanlig koppling (bröd och ost), stekt ägg med spik är ett exempel på en ovanlig koppling. För hjärnan spelar detta ingen roll, när väl kopplingen är gjord. Att behöva göra ovanliga kopplingar för att minnas dem, tyder på en dåligt utvecklad visualiseringsförmåga och kopplingsteknik.




En koppling kan vara korrekt (adekvat) och inkorrekt (falsk), men det här hänger ihop med utbildning, tidigare livserfarenheter och kultur. T.ex: ”Om en svart katt korsar gatan, kommer något dåligt att hända” är en falsk koppling. Kanske är detta vad vissa menar när de skriver om logiska och ologiska kopplingar? Hur som helst förklaras det inte vad som menas med logik utifrån hur hjärnan fungerar, i dessa böcker. Meningen med memorerade kopplingar spelar ingen som helst roll för hjärnan. Det

visuellt analytiska systemet urskiljer och fixerar bara kopplingar. Om det finns en koppling så fixeras de. Ingen koppling = inget att memorera. I vissa böcker om minnesträning skrivs det ofta om känslor. Man menar att ju mer

känslofyllt materialet som memoreras är, desto bättre och snabbare kommer det att memoreras. Det här är fel. När man memorerar en sekvens av hundra siffror, har man inte tid att fokusera på

känslor. Allt som distraherar en från processen försämrar genast hastigheten och kvaliteten av memoreringen. Alla känslor bör ignoreras vid memorering. Glöm ”logiska” och ”ologiska” kopplingar precis som känslor, när du memorerar. Det

här är subjektivt och förändras lätt. När man memorerar bryr sig bara hjärnan om kopplingar.

Memoreringsförmåga

Hjärnan kan komma ihåg kopplingar oavsiktligt och automatiskt. I sådana fall, behöver man inte göra någon ansträngning för att memorera. Vägen hem eller inredningen i hemmet memoreras automatiskt, precis som de inre kopplingarna i dessa objekt. Kopplingar mellan bilder och ord skapas oavsiktligt på grund av många repetitioner som sker under livets gång. Däremot, när vi pratar om att memorera teckeninformation (precis information), så får

inte sådan information någon bild att dyka upp i vår föreställningsförmåga. Den automatiska, oavsiktliga memoreringen fungerar inte. Om det inte finns någon bild, så skapar inte hjärnan kopplingar. Under den medvetna memoreringsprocessen måste man göra en ansträngning för att

memorera, genom att utföra mentala handlingar för att omvandla teckeninformationen till bildform. När vi talar om memoreringsförmåga, menar vi medveten memorering – memorering

av information som vår hjärna inte fixerar automatiskt. Så när det härefter talas om memoreringsförmåga, så menas memorering av information som hjärnan inte har några bilder för. Medveten memorering inbegriper alltså handling, en handling som förutsätter

uppmärksamhet, koncentration och energi. Det är arbete. Precis information memoreras aldrig ”som den är”, även när man behärskar GMS-teknikerna. Memoreringsförmågan, för våra syften, definieras som automatiserandet av mentala handlingar som leder till memorering. Om memoreringsförmågan inte är utvecklad nog, kommer dessa




handlingar vara långsamma och av dålig kvalitet. En utveckling av memoreringshandlingarna till nödvändig nivå av automatik, leder till snabbare memoreringshastighet och högre kvalitet med mindre ansträngning och mindre problem vid återkallandet. Ett exempel på detta är att skriva på tangentbordet till en dator. En nybörjare tycker

det är svårt för att det går långsamt och det blir många fel. När sen skrivförmågan är utvecklad kan samma person skriva allt snabbare, göra mindre fel och känna att skrivandeprocessen inte medför några som helst problem. Denne känner även tillfredsställelse av att använda och utveckla sin förmåga. En professionell sekreterare som har uppnått en utvecklad och automatisk förmåga, kan skriva och prata i telefonen på samma gång och behöver inte ens förstå vad som skrivs. Det är samma sak med GMS. När memoreringsförmågan är automatiserad fungerar

den inte bara snabbt och effektivt, den garanterar också god memorering och ger utövaren tillfredsställelse. Memoreringsförmågan inkluderar flera komponenter: • Att ha figurkoder färdiga i hjärnan vilket tillåter snabb kodning av information. • Att snabbt koppla samman bilder i föreställningsförmågan. • Att snabbt koda bilder till associationer. • Att lagra kopplade bilder i minnet i ungefär en timme. • Att besitta en stabil uppmärksamhet som ger effektiv memorering och pålitligt

återskapande under lång tid, utan tecken på trötthet. • Att repetera (återaktivera) stora mängder memorerad information för att kunna

fixera denna i minnet. • Ha färdiga stödbilder vilket låter en memorera uppkommande information. Det är viktigt att förstå skillnaderna mellan GMS (medveten) och enkel (avsiktlig)

memorering. Memorering med GMS är att kunna memorera 100-200 informationselement vid ett enstaka tillfälle. Till exempel: En person utan speciell träning kan bara memorera fem

informationselement efter att ha läst dem en gång. Detta när exakt återskapande i rätt ordningsföljd förväntas.

Kontroll av memoreringsförmågan

Den bildade memoreringsförmågans kvalitet kan utvärderas med hög precision. Med införandet av ett exakt utvärderingssystem för memoreringsförmågan i GMS, kan denna träning flyttas från kategorin specialundervisning, till kategorin för exakt mätbara resultat. Standardisering av GMS-tekniker och implementerandet av exakta kontrollresultat är mycket viktigt för att kunna verifiera sin framsteg.




Beskrivning av Memorization Master Träningsprogrammet Memorization Master används för exakt kontroll av

memoreringresultat. Det kan användas: • som verktyg för träning av memoreringstekniker. • till att fastställa om en person som följt utbildningsprogrammet har uppnått

önskade resultat. • till att fastställa en nybörjares otränade memoreringsförmåga. • till att certifiera och attestera instruktörer för utbildningar i minnesträning. • till att anordna GMS-tävlingar. Genom att använda programmet kan man också

jämföra sin minneskapacitet med officiellt uppnådda rekord. Programmet testar: • Memoreringsvolym • Memoreringskvalitet • Memoreringshastighet Dessa parametrar summeras automatiskt i ett index för den totala

memoreringsförmågan och kan jämföras med normen för vanligt minne . Testerna utförs i regel med tvåsiffriga tal, slumpmässigt framtagna av programmet.

Numerisk information är den enklaste formen av information för memorering med GMS-tekniker. Att skriva in en siffra kräver inga särskilda skrivkunskaper. Notera dock att programmet är utformat till att kunna arbeta med all typ av information. Memorization Master har tre arbetslägen: • Introduktionstest • Träning • Eximinationtest Introduktionstest Mängden information som memoreras är konstant och utgörs av 20 tvåsiffriga tal.

Numren kommer upp automatiskt i en hastighet av 6 sekunder per tal. Användning:

• Fastställande av nivån på en nybörjares otränade memoreringsförmåga (någon som inte har tränats i GMS-tekniker).

• Tillgång till eximinationstest. Har man tränats i memoreringstekniker bör man klara introduktionstestet (med betyg 3.6 till 4) innan man går vidare.

Träning Mängden memorerad information väljer man själv precis som typen av information.

Man kan använda siffror (en- två- och tresiffriga tal), ord, bilder och spelkort. Man bestämmer själv med vilken hastighet informationen ska dyka upp på skärmen. Allt




ifrån obegränsad tid där man själv klickar fram nästa tal, till 1 sekund per siffra och man får därefter en utvärdering enligt tabellen nedan. Utvärderingen ger ett betyg enligt uppnått index.

Index Betyg Minst antal memorerade siffror

0 – 3.6 2 0 3.7 – 11.3 3- 18 11.4 – 18.8 3 57 18.9 – 28.4 4- 95 28.5 – 37.8 4 143 37.9 – 47.4 5- 190 47.5 – 56.9 5 238 57 eller mer Master 285

Användning:

• Bemästra olika metoder och tekniker för memorering. • Möjlighet till gradvis ökning av memoreringens volym och hastighet. • Fixering av stödbilder i minnet. • Träna upp figurkoder till reflexnivå. Prov Till skillnad från tränings-läget läggs här strikta begränsningar för tid och antal fel.

För att klara ett examenstest ska man inte hamna under 90% rätt. Index och betyg ges enligt tabellen ovan. Normativt Index Normen utgår ifrån 1 (memorering av 5 av 20 siffror). Det här är det genomsnittliga

resultatet i introduktionstestet för människor som inte är bekanta med memoreringstekniker. ’Memoreringsvolym’ är antalet element man ställer in programmet på innan

memoreringen börjar. ’Memoreringskvalitet’ ges av antalet element man kom ihåg. Ju färre fel, desto högre

kvalitets-index. Norm för memoreringshastighet är 6 sekunder per element. Om hastigheten är över 6

sekunder minskar index. Om hastigheten är lägre ökar index. Betyg ges beroende på uppnått index. Intervallet från 0 till 60 bryts ner i lika stora

delar, där varje del motsvarar ett betyg från 2 till ”Master”. Se hur betygsstegen relaterar till memoreringsvolymen i tabellen. Fel som görs under memoreringen minskar index. Begränsning i memoriseringstid: Om man överstiger den genomsnittliga hastigheten

med mer än 6 sekunder avbryter programmet testet utan att rapportera resultaten. Ett tips




är att fortsätta använda sig av tränings-läget till önskad hastighet är uppnådd. Begränsning i antalet fel: Om dina fel överstiger 10% under testets gång avbryter

programmet testet utan att rapportera resultaten. Ett tips är att fortsätta använda sig av tränings-läget till önskad kvalitet är uppnådd. Memorization Master är speciellt framtagen mjukvara för att testa

memoreringskapaciteten hos elever som studerar GMS-utbildningen, och nybörjare som är intresserade av att prova på GMS. Normativt index har tagits fram genom tester och godkännande av hur mjukvaran

byggts in i GMS-träningen av ett stort antal människor. Nästan alla som genomfört vår GMS-utbildning online kan få betyget 4. För att uppnå högre resultat krävs extra uthållighet och träning. Normativt index undersöks enkelt i introduktionstestet. Visst kommer personer som

inte är bekanta med GMS inte att kunna memorera siffror särskilt bra. De kommer inte heller att kunna memorera sekvenser av termer, telefonnummer, historiska datum och liknande exakt data efter att fått se dem endast en gång. Det här programmet testar den utvecklade memoreringsförmågan i dess renaste form

(stadiet av att kodning till bilder är borttagen) och reflekterar tänkandets dynamik, så väl som de visuella tankeprocesserna. Eftersom en mentaloperation, nämligen kopplingen av bilder, är grunden för varje

memoreringsteknik, kan förmågan att effektivt memorera en uppsättning siffror vid en sittning bevisa att andra typer av information kan memoreras precis lika effektivt. Det är nödvändigt att notera att de normativa index som är inbyggda i programmet är

väldigt exakta. Ett ”perfekt” resultat efter att ha genomgått GMS-utbildningen online är att få betyget 5. Vilket motsvarar goda resultat i internationella minnestävlingar. En instruktör på bra nivå måste uppnå ”Master” på testet. Kontrollera igenkänningshastigheten (reflexen) När man memorerar bilder, tecken, symboler och främmande ord, räcker det inte bara

med att komma ihåg dem. Kodningen av elementen måste ske automatiskt T.ex: När man uppfattar en sekvens av tvåsiffriga nummer, måste överensstämmande bilder dyka upp i föreställningsförmågan väldigt fort och utan ansträngning - liknande till hur handen dras bort från den heta plattan, oavsett om man vill eller inte. För att kontrollera igenkänningen, används särskilda träningskort och mjukvara som

visar figurkoder i slumpvis ordning och fastställer hastigheten för igenkännande (uppkomst av bilden i medvetandet). Under inlärningen och kontroll av nya figurkoder, måste dessa komma upp i slumpmässig ordning, för att undvika icke önskvärda kopplingar (särskilda ordningsföljder). För att fastställa igenkänningshastigheten genom att använda kort, kontrollerar man

början och sluttiden för igenkännandet av figurkoderna. Sedan delar du denna tid med




antalet kort. Testet används för själv-kontroll. Vid utvärdering av kvaliteten på memorerade figurkoder kan du orientera dig kring

tider strax under sekunden. Det här är den genomsnittliga tiden som behövs för att bilden av ett tvåsiffrigt tal ska dyka upp. För en vältränad person på väg att bemästra GMS, så ligger reaktionstiden under halvsekunden.

Bilder, ett redskap för memorering

Alla genomför vi hela tiden kodning och avkodning av information. Talat språk omvandlas till skrivet språk och skrivet språk omvandlas till talat språk. Regler för bilkörning är kodade i vägskyltar. Ljud är kodade i bokstäver och musik i noter. Man kan skicka bokstäver via kablar när de kodas i morsekod. Information kan kodas i gester, och visst kan alla förstå kroppspråk. För att lagra information i ett datorminne, behöver den kodas till ettor och nollor. Matematik, fysik och kemi är kodade till en sådan grad att det krävs flera år av studier för att förstå vissa system av matematisk kodning. Studier av ett specifikt kodningssystem är faktiskt en process av studier i flera

områden. För att bemästra ett kodsystem behöver man göra en ansträngning och lägga ner en del tid på det. I GMS kodas all typ av memorerad information till hjärnans språk. Hjärnans språk

består av visualiserade bilder. Hjärnan kommer inte att kunna memorera numerisk data om inte informationen kodas till bilder som den kan förstå. Hjärnan kan inte memorera siffror. Samma sak kan sägas om all annan teckeninformation. Kom ihåg att i GMS är teckeninformation all typ av information som hjärnan inte

omvandlar till visualiserade bilder. Detta är den enda anledningen till varför sådan information inte memoreras i vanliga fall. För att lära sig memorera teckeninformation effektivt, behöver man omvandla dess element till bilder. Visualiserade bilder förlorar sin mening i GMS. De är inget annat än ett redskap för

memorering, som en uppsättning skiftnycklar för en bilmekaniker, programspråket för en programmerare eller morsekod för en telegrafist. För att kopplingarna mellan bilder ska kommas ihåg väl, måste bilderna vara

LÄMPLIGA ATT MEMORERA. De måste också överensstämma med vissa krav. Hur bilder inte ska visualiseras Det är inte nödvändigt att memorera alldeles för enkla bilder. Kopplingarna mellan

sådana bilder är svåra eller omöjliga att memorera. Här följer några exempel på bilder som inte är passande för memorering: en triangel, en ruta, en cirkel, en bokstav.

• Bilden får inte vara platt, som om den var tecknad på ett papper. • Överkomplicerade bilder som innehåller ett stort antal andra bilder i sig är inte heller

passande för memorering (t.ex: en gata, en skog, en strand, ett rum osv.)




Hur bilder ska visualiseras Bilderna måste vara STORA. Alla visualiserade bilder måste vara av samma storlek,

oavsett vad deras verkliga dimensioner är. Om man föreställer sig en myra, så behöver den förstoras till en vattenmelons storlek. Om man sedan föreställer sig ett flygplan behöver det vara av samma storlek. Man bör aldrig visualisera små bilder, eftersom kopplingarna mellan små bilder är mycket svårare att fixera. Bilderna måste ha VOLYM, dimension. Ett exempel på en sådan bild är en

holografisk bild eller en bild gjord med 3D-mjukvara. Sådana bilder kan vridas och utforskas från olika vinklar. Bilderna måste vara I FÄRG. Om man föreställer sig ett löv på ett träd, så måste det

vara riktigt grönt och trädet ska vara mörkbrunt. Om man föreställer sig trafikljus, bör man visualisera grön, gul och röd lampa. Vissa människor ser färger väldigt bra, andra inte lika bra. Vad än din förutsättning är, försök att visualisera färgen. Det här är en väldigt enkel förmåga att öva upp. Icke-rökare har vanligtvis inga problem med att se färger. Rökare däremot, är kända för att vara sämre på att hålla uppmärksamheten stilla. Rökning, till skillnad från vad vissa rökare hävdar, lugnar inte hjärnan. Faktum är att det hetsar upp hjärnan och minskar syremängden! Båda leder till reducerad koncentration och minskar viljan till att vara närvarande och memorera överhuvudtaget. Bilderna man visualiserar måste vara DETALJERADE. Om man föreställer sig en

telefon, behöver den utforskas i hjärnan och se vilka delar den består av. Om det är en mobiltelefon kan man urskilja knappar, display, hölje och batteri. Alla bilder du kodat MÅSTE överensstämma med dessa krav. Bilderna måste vara:

STORA, TRE-DIMENSIONELLA, I FÄRG och DETALJERADE. Lämpliga bilder för memorering är bilder som man bokstavligt talat kan hålla i

handen, som t.ex. en penna, ett sudd, en bok, en telefon, en mus och liknande. Dessa saker är representerade med ord och har stabila och enkla kopplingar med bilder som redan existerar i huvudet.

Den mentala operationen som startar "minnesprocessen"

Det är lätt att avsiktligt slå på minnesprocessen. Människor har känt till detta i åratal. Trots det är det bara nyligen som man har förstått hur det verkligen fungerar (Se kapitlen ”Minne - paradoxernas domän” och ”Elektriskt minne”). Den primära mentala operationen i GMS är koppling av bilder. Som du börjar förstå,

så utförs memorering inte med minnet, utan med kontrollerat tänkande. Varje gång man kopplar ihop två bilder i föreställningsförmågan, tvingas hjärnan att komma ihåg den kopplingen – man kontrollerar och sköter avsiktligt memoreringsprocessen. När man kopplar samman två bilder i föreställningsförmågan, imiterar man den

naturliga uppfattningen av bilder som redan är sammankopplade. Och kopplingen mellan konstgjort sammankopplade bilder kommer man ihåg lika bra (eller till och med




bättre) som en koppling mellan verkligt uppfattade bilder.

Bilder kan skapas på olika sätt. Vilket man använder beror på vald

memoreringsmetod. Men följande regel gäller vid samtliga tillfällen: Oavsett vilken typ av information som memoreras, oavsett metod som används, kan

endast två bilder kopplas samman i föreställningsförmågan vid ett och samma tillfället.

Övriga mentala operationer GMS använder endast visuella tankeoperationer. Att tänka i tal anses härstamma ur avsiktligt visuellt (bild-) tänkande. (Verbalt)

Tänkande i tal är sekundärt, långsamt och mindre effektivt. Många gånger stör det även lösandet av logiska uppgifter, eftersom falska kopplingar är inbyggda i många talkonstruktioner. Visuellt tänkande, till skillnad från verbalt tänkande (vilket är ett slags medium), är

direkt. Talets faktiska huvuduppgift är att få ut informationen från hjärnan till talad eller skriven form för att kunna överföra den till en annan person eller påverka en annan persons tänkande. När man använder inre tal för att hantera bilder, använder man fortfarande återskapande mekanismer för visualisering. Tänkande i tal är alltså en process i att hantera visuella bilder med (tyst eller högt) uttalade ord som grund till återskapande visualiseringsmekanismer. Varje så kallad logisk tankeoperation (jämförelse, avståndsbedömning, analys,

summering, klassificering) är baserad på de enklaste operationerna av visuellt tänkande, och skulle inte vara möjlig utan dessa. Om ens visuella tänkande inte är tillräckligt väl utvecklat, så blir både förståelse av tal,

och egna uttalanden (i talad och skriven form) lidande. Vid sådana fall används ofta ord som inte riktigt passar in, eftersom man inte förstår (Engelskans 'see') dess betydelse. Därför borde orsaken till störningar i FÖRSTÅELSE letas efter i svårigheter att

visualisera bilder och hantera dem i föreställningsförmågan. Eftersom memoreringsförmågan är kopplad till utvecklandet av visuellt tänkande, förbättrar man också förståelse av både talad och skriven information, när man studerar GMS-tekniker.




Memorering är egentligen omöjligt utan förståelse. De båda är praktiskt taget en och samma sak. Följande mentala operationer används i GMS: Förstora och förminska bilder Denna mentala manöver kan ses som att medvetet hantera det spatiala frekvensfiltret.

När man föreställer sig en liten mobiltelefon ser man bara dess generella konturer. När man förstorar bilden i sin föreställningsförmåga, blir andra delar av telefonen möjliga att uppfatta. När man förflyttar uppmärksamheten till en specifik del av telefonen och föreställer sig den i detalj, så tenderar man att urskilja en specifik spatial frekvens och öka dess omfång (amplitud).

Genom att förstora en bild får man chansen att urskilja underbilder från den

integrerade bilden (kom ihåg liknelsen med primtalen 3x5x7). När man förminskar en bild, så blandar man faktiskt samman frekvenserna av dess sammansättning till en gemensam frekvens (som i liknelsen med primtalen där man får 105). Rotera bilder Genom att rotera en visualiserad bild har man möjligheten att undersöka den från olika

sidor och vinklar. Tack vare denna operation kan man urskilja ett stort antal underbilder från en integrerad bild. Det är intressant att notera att med träning kan man uppnå oavsiktlig bildrotation i

föreställningsförmågan. Erfarenhet visar att öva visuellt tänkande i vaket tillstånd resulterar i förmågan att medvetet manövrera bilderna man ser i drömmar, vilket kallas för att klardrömma.




Koppla samman bilder Vi är redan bekanta med denna mentala operation från ett tidigare kapitel. Låt oss nu

fokusera på själva principen. Vi börjar med förutsättningen att vår föreställningsförmåga endast kan koppla samman

två bilder vid ett givet tillfället. Dessa bilder måste vara stora, med andra ord uppta hela föreställningsförmågans utrymme. De måste även vara så detaljerade som möjligt, eftersom visualiseringens klarhet hänger på detta.

Kopplingen är ”utlösaren” som gör det möjligt att sätta igång minnesprocessen. Urskilja underbilder Denna mentala operation används för att ”plocka isär” en integrerad bild till dess olika

komponenter och få en större mängd enkla bilder. T.ex: en bild av en bandspelare kan plockas isär till dess olika beståndsdelar och varje del kan ses separat: en volymratt, en knapp, platsen för kassetter och högtalare m.m.




Modifiering av bilder Ett ord kan överensstämma med olika bilder. T.ex: En glödlampa kan finnas i olika

utformning. Det kan vara en vanlig enkel glödlampa, en glödlampa i neon, en halogenlampa osv. Denna operation används för att skapa variationer av bilder vid memorering. Bilder kan användas flera gånger för memorering av återkommande information. Bilder kan användas för långtidslagring i minnet. I detta fall kan man inte memorera

något över den upptagna, redan kopplade bilden. Det är här som manövern att modifiera bilder används. Omvandling av bilder Denna mentala operation har samma mål som att modifiera bilderna – att skapa

variationer av bilder. Ett exempel på omvandlade bilder av en penna: enkel blyertspenna, kort och lång

penna, tunn eller tjock penna, spiralpenna, penna böjd till en cirkel, penna böjd till en knut osv. När man använder sig av modifiering och omvandling måste man förstå att hjärnan

huvudsakligen bryr sig om KONTURER. Det är därför som en förändring i ett objekts färg inte ses som en omvandling eller modifiering.

Objekts relativa storlek

När bilder memoreras, förenas de till associationer, till kombinationer av visualiserade bilder. Beroende på använd memoreringsmetod, kan bilderna vara av olika storlekar inom samma association. Tre huvudsakliga storlekar urskiljs: liten, medelstor och stor. Föreställ dig en katt. Det här är en stor bild som utgörs av flera delar: öron, rygg och

svans. Och nu, föreställ dig i tur och ordning bilder av en kub, en boll och en mutter. Skapa följande kopplingar i din föreställningsförmåga: öron - kub (en kub instoppad i kattens öron), rygg - boll (en boll ligger på kattens rygg) och svans - mutter (en mutter är trädd på kattens svans). När man skapar kopplingar mellan bilder i föreställningsförmågan, bör man endast

föreställa sig de kopplade bilderna: öron - kub, rygg - boll, svans - mutter. Först, se på hela katten. Katten är stor i den här associationen, men kuben, bollen och

muttern är medelstora i förhållande till kattbilden. Och nu, hitta en liten detalj i bilden av katten, t.ex. en klo. Föreställ dig den här bilden

som stor genom att använda operationen 'bildförstoring'. Skapa en koppling: klo - tårta. Båda bilderna bör vara stora och uppta hela din föreställningsförmåga.




Föreställ dig katten igen. I den här associationen är katten den större bilden, kuben,

bollen och muttern är medelstora och tårtan är liten i förhållande till kattbilden. Notera ännu en gång att när man förenar två bilder måste bilderna vara stora oavsett

deras verkliga storlek i förhållande till varandra. För att se vad som händer i hjärnan under bildförstoring, föreställ dig en katt på din

datorskärm. För att urskilja öronen från den integrerade bilden behöver du markera den nödvändiga delen av bilden och förstora den. Nu upptar öronen all yta på skärmen. Resten av bilden syns inte. Detta är precis vad som händer i föreställningsförmågan när man urskiljer en del av en bild. Precis som på en datorskärm, så måste de kopplade bilderna ta upp all plats för den inre synen, föreställningsförmågan. Resten av bilderna lämnas därhän.

Stödbilder (stimuleringsbilder)

Stöd- eller stimuleringsbilder är extrabilder som hjälper till att hitta information i hjärnan. Kom ihåg liknelsen med pianosträngarna. Hur hittar man snabbt den sträng man är ute

efter bland många liknande strängar? Man behöver en stämgaffel stämd till strängens frekvens. Om man slår till stämgaffeln och för den nära strängarna, påverkas strängen med frekvensen vi är ute efter genom resonans, och börjar låta och man kan till och med se den vibrera. Det finns ingen exakt fysisk plats av memorerade kopplingar i hjärnan. Alla

kopplingar finns alltid i samma område. Det är hjärnbarken som är delen där minnet finns. Det enda sättet att få fram

informationen man behöver är att visa hjärnan en av de tidigare memorerade bilderna. Om man memorerar ett eller två telefonnummer är det enkelt att komma ihåg dem

utan att använda sig av någon särskild teknik. Men om man memorerar dussintals telefonnummer, utan att koda dem till en kombination av bilder, är det praktiskt taget omöjligt att komma ihåg dem. Återskapande sker alltid när ett särskilt stimulus kommer in i hjärnan och sätter igång processen för generering av information. Stödsignaler (för stimulering) är bilder som en person enkelt kommer ihåg i rätt

ordning. All numerisk data MÅSTE fixeras vid en stödbild. Detta gäller även om man bara memorerar ett telefonnummer om dagen, eftersom man kommer att ha 30 nummer att hålla reda på efter en månad. När det sedan är dags för att komma ihåg numren, används stödbilderna. Ur en

neurofysiologisk synpunkt är stödbilder SPATIALA FREKVENSFILTER. När man kommer ihåg och föreställer dig sådana filter i hjärnan, sker mekanismen för att hitta rätt information i hjärnan på samma sätt som med strängarna och stämgaffeln. En stödbild är som en stämgaffel i hjärnan och resten av hjärnan som en massa strängar. Som ett resultat av resonansen hittar stödbilderna snabbt den frekvens de söker tillsammans med objekten som tidigare kopplats till dem.




När man kommer ihåg stödbilderna i en ordning man lärt sig, får man sin hjärna att

generera informationen i ordningen den memorerades. Detta ger total precision i att komma ihåg tidigare memorerad information. Systemet med stödbilder ger fri åtkomst till informationen man lagrat i hjärnan, som

om man tittar igenom filer och mappar i en dator. Att bilda ett system av stödbilder i minnet kan liknas vid att formatera datorns

hårddisk. Om hårddisken inte är formaterad kan ingenting lagras på den. Om minnet inte har stödbilder, kommer man inte att kunna memorera och komma ihåg information i rätt ordning. Så hur memorerar man information när man inte har några stödbilder? Svaret är

enkelt: Man har inte memorerat information på det sätt hjärnan är kapabel till, alltså felfri memorering i stora mängder. Systemet av stödbilder för en sekvens av information, baseras på en kombination av

olika memoreringsmetoder. Du kommer att hitta en mer detaljerad beskrivning av elva memoreringsmetoder för att memorera en sekvens i kapitlet ”Memorering av sekvenser”. Eftersom stödbilder bara är till hjälp, behöver man inte plocka ut dem ur hjärnan vid

memorering. Dessa bilder behöver inte överföras till andra människor. Som en konsekvens kan (och måste) verbalt tänkande stängas av vid hantering av stödbilder. Stödbilder behöver inte exakta ord, inte ens för inre tal. Inre tal kan så klart läggas till, men det leder bara till försämrad memoreringshastighet, vilket leder till sämre resultat.

Två typer av bilder

Visualiserade bilder delas i GMS in i två typer. Den första typen är stödbilder. Sådana bilder innehåller inte någon information. De är

till för att hjälpa memorering och ihågkomst av information i rätt ordning och för systematisk memorering. En sekvens av stödbilder fixeras väl i minnet på förhand. Allt återskapande av information sker med hjälp av systemet för stödbilder. Den andra typen av bilder, associationer, utgörs av en kombination av visualiserade

bilder där den memorerade informationen finns nerkodad: Telefonnummer, adresser, namn, historiska datum och all annan exakt information. Associationer och informationen som är nerkodad i dessa, kan kommas ihåg utan

stödbilder och utan att gå igenom alla sekvenser. I det här fallet återskapas associationen bara när hjärnan uppfattar en av de associerade elementen (vid olika frågor om den memorerade informationen). Ur GMS-synvinkel är alla frågor en direkt ledtråd, eftersom den automatiskt aktiverar associationen som innehåller både frågan och svaret i hjärnan.




Det kan tyckas att man kan nöja sig med att memorera denna typ av association eftersom informationen återskapas som svaret på en fråga. Det här är fel. Memorering i sekvens baserat på ett system av stödbilder är nödvändigt, på grund av att nya kopplingar raderas ut av sig själva efter ett tag. Systemet av stödbilder används inte bara för att möjliggöra återkallande i rätt ordning. Det tillåter även att nödvändig återaktivering av den memorerade informationen kan ske, för fixering i hjärnan, närhelst man önskar.

Konceptet 'informationsmeddelande' Ett informationsmeddelande är en grupp enkla informationselement som har en intern

relation till varandra. Meningen med memorering av någon typ av information, är att upptäcka sådana

kopplingar i informationsmeddelanden och därefter memorera dem. Ett informationsmeddelande består av ett antal element. Det kan inte innehålla ett

enstaka element, eftersom det inte skulle ha någon mening. En koppling kan bara skapas om minst två elements existerar. Här är exempel på informationsmeddelanden: • Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika. Dess höjd är 1054 meter. • Kvicksilvers kokpunkt är vid är 356,73 °C. • Telefonnumret till biografen Ocean är 337-26-00 • John Michael Jacksom • Palmgatan 40, lägenhet nr.2 • Registreringsnumret till bilen tillhörande Lars Anton Svensson är PRL232 • Slaget vid Crécy ägde rum den 26:e augusti 1346. • Aluminiums nummer i det periodiska systemet är 13, och dess atommassa är 27. All exakt (tecken-) information hör till kategorin informationsmeddelanden. Om man

inte kan memorera teckeninformation kommer memorering att vara ytlig. Till vilken nytta är ett minne som inte kan återskapa information exakt? All memorerad data innehåller ett antal informationsmeddelanden. Om det är en tabell

över världens vattenfall, behöver man memorera flera informationsmeddelanden. Om




det är en lista med 50 telefonnummer, behöver man memorera 50 informationsmeddelanden och fixera dem i hjärnan. All text för utbildning (geografi, historia, anatomi, farmakologi, programmering m.m.)

innehåller stora mängder separata informationsmeddelanden. I bokstäver finns det praktiskt sett ingen exakt information. I romaner finns det ofta

väldigt lite exakt data. Vetenskaplig och utbildningslitteratur innehåller den största mängden exakt information, alltså separata informationsmeddelanden. GMS gör det möjligt att inte bara memorera exakt information organiserad efter valt

tema (kronologiska tabeller, listor med telefonnummer), utan även texter i alla svårighetsgrader. Ju svårare textmaterialet är ur ett vanligt minnes synvinkel, desto mer exakt memoreras det eftersom textmemorering genomförs efter samma princip: Från helheten till delarna. Delar är just olika informationsmeddelanden. Ju fler sådana meddelanden, desto utförligare memoreras texten. Meningen och syftet med memorering är enkel att illustrera med konceptet för

informationsmeddelanden. Låt oss titta på följande information som exempel: Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika, dess höjd är 1054 meter. Vad menas med att memorera det här meddelandet? Vi vet redan att hjärnan inte

memorerar namn och siffror (bara kopplingar). Meningen med memorering är att koppla samman SIGNIFIKANTA DELAR (element) i ett informationsmeddelande. I vårt exempel skulle det vara: Angel, Sydamerika, 1054. Vi måste veta att Angel hör till Sydamerika och ingen annan kontinent, och till siffran 1054 och ingen annan siffra. Om en koppling fixeras på felaktigt sätt kommer det leda till felaktig information. När informationsmeddelanden omvandlas till bilder och kopplas samman, är det

möjligt att komma ihåg informationen på två sätt. Antingen genom att använda stödbilder som fixerar informationsmeddelandena, eller när ett frågestimulus kommer till hjärnan. Alltså, om man tillfrågas: Vilket vattenfall är 1054 meter högt? Så kommer de uppfattade siffrorna slå an överensstämmande bild i hjärnan. Kopplingarna som tidigare skapats reagerar, och övriga bilder, de som kodat in Angel och Sydamerika, kommer att dyka upp i föreställningsförmågan. Om det inte finns någon fråga kan man avsiktligt aktivera de skapade kopplingarna

genom att använda ett system av stödbilder för stimulering. I tidigare nämnda exempel på informationsmeddelanden, markeras här meddelandenas

SIGNIFIKANTA DELAR, alltså ELEMENTEN som ska kopplas, i fet stil. Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika. Dess höjd är 1054 meter. Kvicksilvers kritiska temperatur är 356,73 °C. Telefonnumret till biografen Ocean är 337-26-00. John Michael Jackson.




Palmgatan 40, lägenher nr 2. Registreringsnumret på bilen tillhörande Lars Anton Svensson är PRL 232. Slaget vid Crécy ägde rum den 26:e augusti, 1346. Aluminiums nummer i det periodiska systemet är 13 och dess atommassa är 27.

Huvudmetoden för memorering i GMS är skapandet av konstgjorda associationer.

Associationer kan innehålla 2 till 6 bilder. Ett informationsmeddelande fixeras i en association.

Skapa associationer Alla informationsmeddelanden fixeras i hjärnan i formen av en association, som en

kombination av flera bilder. Vid varje tillfälle kopplar man endast samman TVÅ BILDER åt gången. Dessa

förstoras upp så de tar all plats i föreställningsförmågan. Föreställ dig en vattenmelon en meter ifrån dig. Föreställ dig alla bilder i den storleken

eller till och med större. En illustration av hur man skapar en konstgjord association visas i bildserien nedan. Låt oss anta att vi behöver koppla samman fyra bilder till en association: En lampa, en

bok, ett par tärningar och en glass. Vi behöver välja ut en ASSOCIATIONSBAS av dessa bilder. ASSOCIATIONSBASEN är en stor bild som representerar huvuddelen av

informationsmeddelandet vi ska memorera. Figurkoder kan inte utgöra associationsbas. Övrig bilder blir ASSOCIATIONSELEMENT. ASSOCIATIONSELEMENT är andra bilder som representerar övriga element i




informationsmeddelandet. Vanligtvis är dessa olika figurkoder (siffror, månader, veckodagar m.m.) I relation till associationsbasen är dessa bilder MEDELSTORA.

I det här fallet behöver TRE SEPARATA KOPPLINGAR skapas. För att göra detta

förs de aktuella bilderna samman och hålls ihop i ungefär 3-6 sekunder per bildpar.




Efter att de tre kopplingarna skapats i tur och ordning, behöver vi föreställa oss associationen som en helhet. Bilderna som representerar informationsmeddelandet är DIREKT länkade i associationen. Lägga märke till faktumet att associationsskapande är en direktlagring av information (kopplingar) i hjärnan.

Nedan följer en schematisk representation av kopplingarna i en konstgjord association.

När man även behöver memorera ordningen på kopplingarna, är det enkelt. Associationselement ”hängs” alltid upp på associationsbasen i samma riktning. Från höger till vänster, uppifrån och ner, precis som vi läser. Det rekommenderas att alltid göra kopplingarna i rätt ordning, även i de fall ordningen




inte spelar någon roll.

Regler för sammankoppling av bilder Visuella representationer måste vara enkla och exakta. Man bör lära sig se bilderna så

tydligt som möjligt föreställda inom en meter framför dig. Om man har ögonen öppna eller stängda spelar egentligen ingen roll. Men det rekommenderas att ha ögonen öppna, för att inte skapa sig ovanan att man måste blunda så fort man vill memorera eller komma ihåg något. Detta ger ett väldigt dåligt flyt när man sedan ska memorera texter. I början när man övar GMS, kan det kännas enklare att titta på en monoton yta när man visualiserar. Bilderna måste vara stora nog och även vara redo att förstoras (zooma in) eller

förminskas (zooma ut). Om man länkat en bild till en del av en annan bild, kommer man inte att kunna länka

en tredje bild till samma del. Då kommer den tidigare bilden att raderas från minnet (se kapitlet "Radering av associationer" för mer om detta). Bilder bör kopplas på ett sådant sätt så de kan omslutas av en enda obruten linje. Med

andra ord måste bilderna ha gemensamma punkter med varandra. Om det är svårt att koppla samman bilderna måste man få dem att passa med mentala

operationer som rotation, förstoring eller förminskning, modifiering eller förenkling. Det går att koppla samman alla bilder i föreställningsförmågan. Alla delar måste tydligt synas i den association man skapar. Man kan inte dölja en bild

bakom eller inuti en annan. När man skapar en koppling kan bilderna vara i konstant rörelse i

föreställningsförmågan. Efter att bilderna har kopplats samman, måste man sluta manipulera dem och fixera uppmärksamheten på den stillastående bild man fått. Typen av bild man får fram (rolig, sorglig, dum, smart, snäll, ond o.s.v.) spelar ingen

roll för memoreringsprocessen. Hjärnan reagerar bara på kopplingar. Hjärnan urskiljer de generella konturerna.

Varför väljs en associationsbas ut? En associationsbas är en stor bild med delar som kopplas till andra, medelstora

associationsbilder. Den bild som utgör associationsbas är bilden där de viktigaste delarna av

informationsmeddelandet är inkodat. T.ex: när man memorerar telefonnumret till biografen Draken, 301-90-83, så ska man absolut välja bilden av en drake som associationsbas. Andra bilder som representerar siffrorna i telefonnumret blir medelstora element i associationen. Figurkoder (fastställda bilder som representerar vanliga element, t.ex. siffror, namn,




månader, veckodagar m.m.) bör aldrig utgöra associationsbas. Varje skapad association måste alltid ha en associationsbas som överensstämmer med

följande huvudkoncept. Associationer sätts samman på en associationsbas, vilken fungerar som ett slags

ramverk. Övriga bilder i associationen kopplas samman med bilder som utgör delar (underbilder) av associationsbasen. Tekniken för kopplingsskapande där en associationsbas väljs ut, möjliggör

memorering av samma bilder många gånger. Trots det blandas de inte ihop, utan kan kommas ihåg perfekt. T.ex: Talet 26 (en tupp) kan finnas i hundratals sammanhang och ha kopplingar till hundratals olika bilder. Ingen annan metod för att skapa bildkopplingar gör det möjligt att memorera information med upprepade element. Notera här att endast en korrekt förståelse av det elektriska minnets principer för

kopplingsfixering gör det möjligt att använda rätt memoreringsteknik för information med ofta upprepade element. Associationernas ordning koms ihåg genom deras bas. Endast två varianter är möjliga

här. Antingen kopplas associationsbaserna samman med stödbilder, eller så kopplas de direkt till varandra.

Figurkoder och snabbmemorering Alla informationsmeddelandes element måste omvandlas till enkla bilder som är redo

att användas innan memoreringen sker. Omvandlandet av informationsmeddelandens element till bilder sker genom kodning. Memoreringshastigheten hänger på kodningshastigheten. När man precis har börjat

studera GMS stöter man på flera svårigheter i kodningsstadiet. Olika figurkoder ökar memoreringshastigheten av olika typer av information. Huvudfunktionen för figurkoder är att eliminera långsam kodning i minnesprocessen

och öka memoreringshastigheten. Som du redan vet består olika typer av information av identiska element där dessa ofta

repeteras många gånger. T.ex: När man memorerar telefonnummer kommer man att stöta på en mängd tvåsiffriga tal och även tresiffriga. Om man varje gång skulle behöva leta efter en ny bild för dessa tal, skulle memoreringsprocessen bli utdragen och jobbig. Det är mycket bättre att skapa en bild för varje två- och tresiffrigt tal en enda gång, lära sig dem utantill och använda samma bilder när man memorerar siffrorna. En figurkod är en lämplig bild som representerar återkommande informationselement. I GMS hör följande element ur informationsmeddelanden till kategorin figurkoder: • Tvåsiffriga tal (00-99) • Tresiffriga tal (000-999) • Månader (januari, februari, mars...)




• Veckodagar (måndag, tisdag, onsdag...) • Bokstäver i alfabetet (A, B, C...) • Namn (Linda, Anders, Sven...) • Ämnen (algebra, geometri, historia, fysik) • Tecken för ljud (fonetisk skrift, Japanska hiragana...) • Matematiska tecken (plus, minus, gånger...) • Måttenheter (kilometer, centiliter, grader...) • Geografiska namn (världsdelar, land, städer...) Figurkoder för andra vanligt förekommande element kan också skapas. Det finns ingen anledning att lära sig alla figurkoder direkt. Många av ovanstående

figurkoder introduceras gradvis, när varje nytt, ofta förekommande, element dyker upp. Dock finns det vissa figurkoder som man måste lära sig direkt från starten av GMS-studierna, för att kunna använda dess tekniker. Dessa är figurkoderna för tvåsiffriga tal (från 00 till 99). Dessa lär man sig utantill och lär in dem på reflexnivå. Övriga figurkoder lärs in gradvis genom att använda en referensbok med färdiggjorda figurkoder, genom eller att uppfinna dem själv enligt regler som beskrivs senare i boken.

Regler för hantering av figurkoder Samma figurkod får inte användas till flera element. Varje bildkod måste vara unik. Figurkoder måste vara fixerade. Varje element måste alltid representeras med samma

bild. T.ex: Talet 26 representeras av en bild av en tupp. Det här ger möjligheten att direkt hitta information i hjärnan som innehåller identiska element. Man kommer då ihåg alla händelser som refererar till ett visst datum, eller alla telefonnummer som innehåller siffran 26. Man måste alltid föreställa sig bilden av en tupp på samma sätt. Figurkoder får aldrig utgöra en associationsbas. Det här är ett väldigt vanligt

memoreringsfel. Man lagrar ingenting på figurkoder. Figurkoder utgör alltid associationens element. Figurkoderna lagras på en

associationsbas. Figurkoder FÅR INTE KOPPLAS SAMMAN MED VARANDRA (mer än vid

speciella övningar). Det här kan leda till fel redan i inlärningsfasen. Man memorerar alltså inte telefonnummer genom att koppla samman figurkoder i rätt ordning (ett annat vanligt fel). Figurkoder memoreras alltid genom en mellanliggande bild, vilket oftast är en associationsbas. Om ett informationsmeddelande inte innehåller något element som kan utgöra associationbas (t.ex. sifferkombinationer). Så tar man in en associationsbas utifrån - vilken valfri bild som helt. Om figurkoder finns i en text som memoreras, så memoreras dessa separat med en

kombination av olika tekniker (se kapitlet för Returmetoden). Figurkoder kan kopplas samman med vilka bilder som helst. Man kan alltså ta

tusentals bilder och numrera dem med respektive figurkod (från 001 till 999), och direkt




få ett strukturerat system. Man memorerar endast andra bilder på figurkoder vid särskilda övningar (när man inte

behöver långtidsmemorera).

Hur memoreringsprocessen regleras Memoreringsprocessen kontrolleras fullt ut. Man kan memorera med hundraprocentig

precision eller inte memorera alls, eller memorera för ett par timmars eller en livstids lagring. Man kan radera den memorerade informationen och skriva över den. I tabellen nedan visas hur memoreringsprocessen regleras. Vi föreställer oss att vi behöver memorera en mängd tvåsiffriga tal. 73 85 76 66 24 76 38 08 26 48 87 22 88 15 09 86 81 74 71 50

Handling Resultat

Bara titta på siffrorna.

De sista 5-7 siffrorna kommer att memoreras och glömmas bort ett par minuter senare (de koms ihåg med det analytiska systemet för tal, för att "ljudet" av dem ekar kvar).

Omvandla siffrorna till bilder och memorera ordningen.

Alla siffror kommer att kommas ihåg. Efter ungefär en timme kommer de flesta av dem att ha glömts bort (effekten av spontan radering av kopplingar).

Repetera de memorerade siffrorna ett par gånger genom att ta fram dem ur minnet. Alltså, försöka komma ihåg dem.

Siffrorna lagras länge (ungefär 6 veckor med upprepat återskapande under 3-4 dagar).

Koppla bilderna till ett system av stödbilder och underhålla genom att komma ihåg dem minst en gång varannan månad.

Siffrorna finns tillgängliga att kommas ihåg när som helst. Livstidslagring.

När man bara tittar på informationen (t.ex. en lista med telefonnummer) så memorerar

man den inte. För att memorera den omvandlar man informationen till bilder och skapar associationer. Memorering är en aktiv process som kräver både uppmärksamhet och en tankeansträngning. Efter att man memorerat informationen i bildform, lagras den i minnet för en tid. Om man inte återvänder till den i minnet, kommer den att raderas. Om man tittar igenom informationen i efterhand (i minnet) kommer den lagras under lång tid.

Mnemotekniska effekter Minnets regelbundenhet blir uppenbar när man använder GMS-systemet för

memorering. Kunskap om denna regelbundenhet ger en möjlighet att undvika misstag vid memorering och göra processen mer effektiv.




Radering av associationer Detta inträffar i två former: För det första, när en skapad association inte aktiveras, så raderas den spontant. Det är

anledningen till att kopplingar som endast skapats en gång, börjar falla isär efter ungefär en timme. Den här effekten gör det möjligt att utföra massor av övningsuppgifter, eftersom memorerad information (kopplingar) raderas automatiskt. För det andra, endast en koppling kan skapas på en bild. Om man kan memorera 60

slumpmässiga siffror på 60 stödbilder, så kan man nästa dag memorera 60 nya siffror på samma stödbilder, utan att komma ihåg de första. För ytterligare detaljer om denna intressanta effekt – undersök schemat för elektriska

kopplingar vidare. Poängen är att tidigare kopplingar egentligen inte raderas. De är bara inte längre tillgängliga att komma ihåg. Egentligen kan varje bild kopplas till en mängd andra bilder. Men för att läsa av flertalet kopplingar krävs särskilda metoder för memorering och återkallande. Den spontana raderingseffekten gäller alltid, så memorerad information måste fixeras genom återaktivering av kopplingarna. Information raderas spontant eller under påverkan av annan information i hjärnan.

Effekten är enkel att observera när man memorerar 30 eller fler informationsenheter. Den här effekten används i GMS-utbildningen. Som ett resultat av denna effekt kan man memorera ny information i övningar genom att koppla dem till tidigare använda stödbilder. Tidigare information raderas ut. För långtidslagring i minnet måste man hålla detta i åtanke och undvika att använda stödbilder som redan är upptagna. Komprimering av associationskedjor Den här effekten kan observeras under återkallande av memorerad information. Om

man ska memorera en lång kedja med information utan att kunna GMS och distraheras under memoreringsprocessen, kommer man inte att komma ihåg var man befann sig i memoreringen när man tappade bort sig. Och måste därför gå tillbaka till början. Efter en tid (om man inte repeterat materialet) när man påminns om det första ordet i

kedjan, kommer man oftast ihåg de två eller tre nästkommande orden tillsammans med några av de sista orden. Andra bilder i kedjan kommer man aldrig ihåg igen, även om man får en ledtråd. Samtidigt kan en GMS-student enkelt komma ihåg en lång serie av bilder utan ansträngning. Den här effekten liknar det som H. Ebbinghaus beskrivit i sin bok ”Edge Effect”, i det

här fallet observerat i minnet, en tid efter memorering. Vikten av denna effekt är större än vad som vanligen tros. Det här kan vara ett hinder för avsiktlig memorering eftersom radering av tidigare

lagrade bilder sker. Denna raderingseffekt är dock enkel att neutralisera. Att bryta upp en informationssekvens i mindre delar med max 5 bilder i varje, istället för att memorera långa kedjor av bilder, räcker. I memorering med GMS används inte långa kedjor alls. Den huvudsakliga metoden är att skapa associationer. Och i en association är varje




sekvens begränsad till två bilder. Hjärnan offrar inte information i onödan. Den här effekten är troligen en av

mekanismerna som hjälper hjärnan att automatiskt skapa bortvalda reaktionsprogram (i enlighet med "Om... så..."). Mellanstående länkar mellan "om" och "så" raderas för att snabba på svarsreaktionen. Tack vare denna mekanism kan hjärnan bilda konstruktioner som organiserar sig i komplicerade hierarkiska system, vilka utgör ett generellt program utifrån vilket man konstruerar sitt beteende (medvetet och omedvetet). Troligen sker huvuddelen av komprimeringen av associationskedjor av hjärnan i

sömnen. Komprimering sker separat i varje analytiskt system. Det är ett välkänt faktum att både tal och visuella analytiska system separeras och arbetar åtskilt i sömnen. Hjärnan visar resultaten av informationskomprimering i form av drömmar. En av funktionerna med våra drömmar kan vara lagring av redan ”arkiverad” information till hjärnan. Första-bild-effekten Tveksamheter angående valet av bild sker ofta under memorering. Den rätta bilden är

oftast den första som dyker upp, även om du känner dig säker på att den är fel. Där finns det redan färdiga kopplingar, och dessa vill vi använda oss av. Omedelbart återkallande Först uppfattas information av hjärnan som en kombination av visualiserade bilder.

Senare, om man använder den aktiva repetitionsmetoden, kommer informationen att kommas ihåg i samma form som den uppfattades när den först memorerades. Det är extra viktigt att åstadkomma detta när man studerar främmande språk och dess teckensystem. Associativt återkallande Den här effekten är enkel att observera. Det blir uppenbart att en uppfattad bild genast

får annan information att dyka upp i hjärnan enligt tidigare skapade kopplingar. Möjligheten att komma ihåg alla informationsmeddelanden som innehåller ett

stimulerande element (t.ex. nummer 35) är relaterat till detta. GMS demonstrerar hur det mänskliga minnet fungerar enligt en princip: stimulering –

reaktion. En reaktion till ett stimulus kan vara en enskild bild, en association eller ett helt program, med andra ord en sekvens av reaktioner, som t.ex. en fras.

Minnesprocessens egenskaper Memoreringshastighet Detta är den genomsnittliga tid man spenderar på memorering av ett

informationselement (skapandet av en koppling). Om man memorerat 40 siffror på fyra minuter, motsvarar memoreringshastigheten 6 sekunder per tvåsiffrigt tal, memorerat




som en bild. Hastighet för återkallande Detta är den genomsnittliga tid det tar att komma ihåg information. Om man kan

återskapa 40 siffror på en minut är din hastighet för återkallande 1,5 sekunder per siffra. Memorerad information kan kommas ihåg väldigt fort, mycket snabbare än för att memorera. Memoreringskvalitet Denna egenskap återspeglas i antalet rätta svar man återgivit efter memorering. Om

man kan komma ihåg 90 siffror av 100, så är memoreringskvaliteten 90%. Memoreringsvolym Detta är mängden information man kan memorera vid ett och samma tillfälle, utan

pauser. T.ex: Om man memorerat 60 siffror uppdelat på tre tillfällen så är memoreringsvolymen 20. Memoreringsvolym liknar armhävningar. Det är antalet armhävningar man gjort vid ett enstaka tillfälle som räknas, inte den totala summan av alla armhävningar som gjorts under en vecka. Memoreringens tillförlitlighet Det här är antalet rätta svar du ger efter en överskådlig tid efter memoreringen, t.ex.

efter två månader. Memoreringens tillförlitlighet visar ens förmåga att lagra information i hjärnan. Om

man kommer ihåg alla främmande ord man behövde på ett prov i språk, får man högsta betyg. Det spelar dock ingen roll eftersom man troligen kommer att glömma bort det mesta man kunde på provet efter bara några dagar, om man inte vet hur man ska fixera informationen.

Memoreringens fyra steg Memoreringsprocessen i GMS delas upp i fyra steg: Kodning, memorering,

memorering av ordning och fixering. Kodning Alla informationsmeddelanden man memorerar består av element. För att kunna

koppla samman elementen i ett informationsmeddelande måste varje element omvandlas till en visualiserad bild. Notera att kodning av informationen till bilder INTE ÄR ATT MEMORERA. Det är

bara ett första steg i memoreringen. Att koda informationsmeddelandens element till bilder utförs genom en rad

kodningsmetoder som beskrivs i detalj i kapitlet för ”Kodningstekniker”. Du kommer att




känna igen flera av metoderna och upptäcka att du själv kan ha använt dig av dem i åratal, utan att veta om att du använt delar av GMS-tekniker. Låt oss säga att vi ska omvandla följande information till bilder: Slaget vid Crécy ägde

rum den 26:e augusti 1346. Vi behöver urskilja delarna som behöver omvandlas till bilder: Crécy, 346, 26, augusti

– bara fyra element. Dessa omvandlas till följande bilder: En grisig bit chokladtårta, en bakpulverburk, en tupp och en kräfta (enligt figurkodssystemet som används i GMS). Nu är informationen redo att memoreras och vi kan gå vidare till nästa steg - den

faktiska memoreringen. Memorering Memorering är skapandet av kopplingar mellan ett informationsmeddelandes element.

När man har omvandlat elementen till bilder så kan man nu lagra dessa kopplingar direkt, eftersom visuella bilder är det enklaste att koppla i föreställningsförmågan. Innan man skapar kopplingarna måste man välja ut en associationsbas. Figurkoder kan

inte användas som associationsbas. Bland de aktuella elementen är det bara tårtbiten som inte är en figurkod, så det är den bilden vi bör ta till associationsbas. Föreställ dig den grisiga tårtbiten. Urskilj tre delar: ovanpå chokladgarneringen, mitt i

tårtbiten och på tallriken nedanför tårtbiten. Du måste sedan skapa kopplingarna en efter en: chokladgarnering + bakpulverburk, mitt i tårtbiten + tupp och tallrik + kräfta. Efter att du skapat tre separata kopplingar, föreställ dig den integrerade associationen i

sin helhet. I associationen är den grisiga tårtbiten en stor bild, och resten av bilderna är medelstora i jämförelse med tårtbiten. Informationen är memorerad. Vilken av bilderna i associationen som helst, utlöser

hela associationen i föreställningsförmågan. Enligt GMS-standard behövs 18 sekunder att skapa dessa tre kopplingar (6 sekunder

per koppling). Sekvensmemorering Låt oss anta att man inte bara behöver memorera ett enda historiskt datum, utan en

kronologisk tabell med 50 datum. Då behöver man skapa 50 olika associationer. Det är praktiskt taget omöjligt att komma ihåg en sådan mängd information utan en ledtråd (en fråga). Särskild om man inte blir tillfrågad regelbundet. De skapade kopplingarna kommer då gradvis att raderas ut. Man kommer kanske att komma ihåg tårtbiten, men man kommer inte att se de övriga bildelementen. Det här är anledningen till varför sekvensfixering av associationerna är det nästa

obligatoriska steget i memoreringen.




Associationssekvensen fixeras på två sätt: 1. Varje associationsbas (tårtbiten i vårt fall) kopplas till en stödbild

(stimuleringsbild). Därav behövs 50 stödbilder som man kan ordningen på för att fixera de 50 associationerna.

2. Associationsbasen kan kopplas direkt till en annan associationbas. Dessa bildar

då ett INFORMATIONSBLOCK. Ett informationsblock är en grupp med liknande informationer som tillsammans

fixeras på en stödbild. Associationer kopplas samman direkt till ett informationsblock via sina basar (stora bilder). När associationerna är kopplade till en stödbild kan man komma ihåg alla de

memorerade historiska datumen utan ledtrådar i rätt ordning. För detta behöver man kunna ordningen på stödbilderna utantill, så att de ”drar fram” rätt association ur minnet, som innehåller det kodade datumet. Fixera kopplingarna i hjärnan När man kopplar samman visualiserade bilder, så används det elektriska minnet.

Sådana kopplingar skapas snabbt, men raderas också snabbt i hjärnan. För att lagra information, behöver skapade kopplingar aktiveras enligt ett visst system med avsiktlig genomgång i hjärnan. Tekniken för fixering av information kallas i GMS för ’aktiv repetitionsmetod’ och förklaras i kapitlet för ’Informationsfixering’. Efter att informationen är fixerad, lagras den i hjärnan. Man kommer ihåg den, både i

ordningsföljd och selektivt utan att behöva gå igenom all information. Alla frågor angående det memorerade materialet hjälper till att återkalla rätt association i sin helhet. Om man får frågan: ”Vad hände den 26:e?” så kan man genast svara: ”Den 26:e augusti 1346 inträffade slaget vid Crécy.” Man kommer även att komma ihåg alla andra datum som är kopplade till den 26:e, om sådana datum har fixerats i hjärnan. Kodningssteget är det längsta och svåraste av de beskrivna memoreringsstegen.

Memoreringshastigheten hänger till stor grad på hastigheten för kodning av information till bilder. Förmågan att koda till bilder behöver tränas upp och blir då automatisk. Därför behöver man knappast sörja tiden man lägger på övningar i att koda olika typer av information. Följande kapitel är helt ägnat till detta ämne.



Del 4: Tekniker för kodning

Alfanumerisk kod I GMS används alfanumerisk kod för att omvandla siffror till ord. Varje siffra representeras av konsonanter: 1 - N 2 - THZ 3 - B 4 - WVK 5 - FR 6 - JPX 7 - SD 8 - GQL 9 - C Nummer 25 kodas alltså på följande sätt: 25 - THZ FR Nummer 390 kodas som: 390 - B C M Av konsonanterna bör man hitta ord som representerar bilder, som är enkla att

memorera: 35 - B FR = BåR

Välja ord baserat på konsonanter Efter att man omvandlat två- och tresiffriga tal till en kombination av konsonanter,

behöver man en variant av de olika möjligheterna, som kan en bilda ett ord av alla de nödvändiga bokstäverna. De aktuella konsonanterna måste vara de första i ordet. Ordets resterande konsonanter ignoreras. 25 - THZ FR = HaRe 822 - GQL THZ THZ = eLuTTag 302 - B M THZ = Böjd MaTsked 309 - B M C = Bredd MaCka I vissa fall stöter man på kombinationer som gör det omöjligt att hitta ett passande ord.

I sådana fall får man hitta en bild som representeras av två ord (och i vissa fall tre) – ett adjektiv och ett substantiv. I fallen ovan – första konsonanten i adjektivet och de två första konsonanterna i substantivet. I ovanliga fall, när helt omöjliga bokstavskombinationer uppstår, så kan undantag från

detta system göras. Sådana figurkoder måste helt enkelt läras in utantill.




Omvandla siffror till bilder All numerisk data måste omvandlas till bilder innan de memoreras. Detta utförs med

figurkoder. Ett ord väljs efter de konsonanter som siffran ger, ett ord som resulterar i en bild, lämplig för memorering. Omvandling av siffrorna 01 till 09 till bilder: I dessa fall ignoreras nollan vid memorering och läggs endast till vid återkallandet av

siffran. Anledningen är att ensiffriga tal sällan anträffas i memorering. Om man t.ex. memorerar ett telefonnummer: 356-09-90, så memorerar du dels 09 och 90. (0)1 - 1 - N = Näsa (0)4 - 4 - WVK = Val (0)9 - 9 - C = Cykel Omvandling av siffrorna 10 till 99 till bilder: 10 - NM = aNeMon 43 - WVK B = KaBel Omvandling av siffrorna 000 till 999 till bilder 355 - B FR FR = BoRR 362 - B JPX THZ = Bakad PoTatis 598 - FR C GQL = Röd CLownnäsa 938 - C B GQL = Cowboyboots i Brunt Läder Processen för omvandling av två- och tresiffriga tal till bilder tar lång tid och kräver

stor ansträngning. Därför använder GMS-studenter vanligen Mind Academy’s referensbok för figurkoder. Där finns färdiga figurkoder för alla två- och tresiffriga tal, samt för alfabetets bokstäver, månader och veckodagar.

Figurkoder för tvåsiffriga tal (00-99) Alla tal från 01 till 99 är kopplade till en figurkod via ett ord. Nollan i talen 01 till 09

kodas inte till någon bokstav. Dessa kodas som 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. Nollan läggs till vid återkallandet. I övriga tal från 10 till 99 kodas båda siffror. Här följer några regler för användningen av figurkoder för tvåsiffriga tal: • Fyrsiffriga tal memoreras genom att brytas ner till tvåsiffriga tal:




• Höjden av vattenfallet Angel är 1054 (10 + 54) meter.

• Långa rader av siffror bryts ner till tvåsiffriga tal: 647198346150 = 64 71 98 34 61 50

• Figurkoder för tvåsiffriga tal, precis som alla andra figurkoder, får inte kopplas

ihop med varandra. Det här leder till radering av skapade kopplingar (se kapitlet ’Radering av associationer’).

Om man till exempel skulle memorera följande talordning med att länka samma

figurkoderna, 54-43-54-87-32-54-65-43-54-87-64, så skulle alla överstrukna siffror glömmas bort och man skulle bara komma ihåg den sista kopplingen med figurkoden för 54: 54-87-64 Av samma anledning är det omöjligt att memorera telefonnummer på samma sätt. Så

fort ett tvåsiffrigt tal upprepar sig, skulle det radera tidigare kopplingar med talet.

Figurkoder för tresiffriga tal (000-999) Lägg märke till att kodning av tresiffriga tal börjar med noll. 001 - M M N = aMMuNition 002 - M M THZ = Mjuk MaTta I figurkoder för tresiffriga tal kodas alltid alla siffror utan undantag. Mind Academy

erbjuder 1000 färdiga, väl valda figurkoder för alla tresiffriga tal, redo att memoreras. Vid memorering av årtal används figurkoder för tresiffriga tal - den första siffran

behöver aldrig memoreras. T.ex: Newton levde mellan 1643 och 1727 (figurkoder: 643 - Pampig ViBrafon, 727 -

STäDmopp)

Kodning av siffersekvenser Alla siffersekvenser ses som ett informationsmeddelande och behöver brytas ner till

två- eller tresiffriga element. 759476027590 759 + 476 + 027 + 590 (DRiCksglas + KeDJa + MeTSpö + Röd CeMentblandare) 75 + 94 + 76 + 02 + 75 + 90 (DRake + CyKlopöga + SPindel + Hår + DRake +

CyMbal)




När antalet siffror är ojämt, bryts sekvensen upp i en kombination av figurkoder för både två- och tresiffriga tal, som många telefonnummer. Vid memorering bör man alltid försöka minimera antalet element i den memorerade

informationen. Där finns fördelen med figurkoder för tresiffriga tal. Att bryta ner en sekvens med siffror till en- och fyrsiffriga tal är meningslöst. I första

fallet skulle man bara använda tio bilder som motsvarar tio siffror. Det skulle göra varje bild väldigt vanligt förekommande i associationer, vilket skulle göra memorering av siffror till något mycket besvärligt. I det andra fallet skulle valet av passande ord bli extremt komplicerat. Det skulle vara

näst intill omöjligt att hitta ord som motsvarar fyra siffror. Mer än 10.000 ord skulle behövas och så många ordbilder finns helt enkelt inte i något språk. Tänk på att endast enkla substantiv passar som figurkoder. Ord som 'karta', 'penna' och 'strykjärn'. Andra ord som 'springa', 'bekvämt' och 'spännande' passar inte som figurkoder. Sådana ord behöver extra omvandlingar eftersom de först måste transformeras till bilder för att kunna memoreras.

Figurkoder för månader Figurkoder för månadernas namn väljs antingen med symboliseringstekniken eller

genom länkning till välbekant information. Dessa figurkoder används för memorering av månaderna i alla typer av datum, så väl

som i vissa andra tekniker. Som t.ex. i kalendertekniken där man memorerar händelser för varje dag, både i det förflutna och i framtiden. Vilket gör att man kan få fram informationen både utifrån datum och utifrån händelse. Januari Nyårssmällare Februari Hjärta Mars Ägg April Vattendroppe Maj Majblomma Juni Midsommarstång Juli Badbrygga Augusti Kräfta September Linjal Oktober Istapp November Snögubbe December Julgran När figurkoder för månader finns memorerade i en association, förstår man genast

vilken typ av övrig information som finns i associationen. Det måste antingen vara ett exakt datum, en tidtabell eller en semester. Man kan inte representera månaderna med figurkoderna för de tvåsiffriga talen 01-

12. Det skulle leda till stor förvirring och många felaktigheter.




Figurkoder för veckodagar

Figurkoder för veckodagar är passande för memorering av olika scheman och

tidtabeller, t.ex: skolschema, träningsschema, busstidtabell m.m. Dessa figurkoder är också lämpliga för att memorera sina egna planer för veckan. Kom ihåg att information raderas automatiskt i hjärnan. Det här ger en möjligheten att

ändra i memorerade scheman och tabeller, precis som man skulle göra i vanlig kalender eller i en fil på datorn. En tidtabell som blivit inaktuell raderas automatiskt eftersom man inte längre

använder den. Figurkoderna för veckodagar väljs i överensstämmelse med de två första

konsonanterna, som i deras vanliga förkortningar: Mån, Tis, Ons, Tor, Fre, Lör, Sön. MåNdag MoNitor TiSdag TiStel oNSdag iNSekt ToRsdag ToRped (ubåts-) FRedag FRedssymbol på halsband LöRdag LeRkruka SöNdag SaNdslott Olika typer av figurkoder (veckodagar, månader, siffror och bokstäver) FÅR INTE

INNEHÅLLA IDENTISKA FIGURKODER. Systemet för figurkoder måste alltså vara väl organiserat. När man t.ex. använder TiStel som figurkod för TiSdag, så kan man inte använda

samma figurkod för siffrorna 27 eller 270-279. Som du ser är skapandet av ett FIGURKODSSYSTEM en komplicerad uppgift. Man

kan skapa sitt eget figurkodssytem, men det är mycket enklare att använda den färdiga referensboken som grund och eventuellt byta ut de ord man inte förstår med egna ord som passar bättre.

Figurkoder för alfabetets bokstäver Figurkoder för alfabetets bokstäver kan skapas efter eget tycke. Det viktigaste med

dem är att inte blanda samman dem med andra figurkoder. Alfabetets figurkoder får alltså inte användas för två- och tresiffriga tal. Principen som använts för de färdiggjorda figurkoderna för alfabetet, är mycket enkel.

Bokstaven utgör första bokstaven i ordet för figurkoden. D - Diskett




N - Nagelfil V - Vaniljstång Ä - Älghorn Användningsområden för figurkoder för alfabetets bokstäver: • Memorering av komplicerade bokstavskombinationer. • Memorering av information i alfabetisk ordning. • Memorering av bokstäver i koder och lösenord.

Fonetiska figurkoder Fonetiska figurkoder används för snabb och exakt memorering av uttal av ord på

främmande språk. Fonetiska figurkoder kan plockas från andra figurkoder eftersom fonetiska figurkoder

bara används tillfälligt. När uttal av nya ord är fixerat till reflexnivå behövs inga figurkoder för att ge ledtrådar till rätt uttal. För att memorera uttalet av ett främmande ord används en kombination av tre tekniker, varav en är användningen av fonetiska figurkoder.

Övriga figurkoder Figurkoder är ett GMS-språk. Utan kunskap om det här systemet, så blir

memoreringskonsten snabbt till ett lidande. Varje gång man försöker memorera utan det, växer sig irritationen snabbt över det tidsödande sökandet efter bilder för memorering. Det finns andra typer av informationselement, som inte beskrivits ovan, som inte

heller finns med i referensboken för figurkoder. För sådana element kan (och bör) alla välja sina egna figurkoder på egen hand. ALLA VANLIGT FÖREKOMMANDE ELEMENT I INFORMATIONS-

MEDDELANDEN bör kodas till bilder som figurkoder. Man kan inte veta på förhand vilka figurkoder som kommer att vara till användning för just dig. Om du är advokat behöver du skapa figurkoder för de vanligast förekommande

juridiska koncepten. Om du är kemist behöver du troligen hitta figurkoder för kemiska substanser. Om du är matematiker behöver du figurkoder för vanliga matematiska koncept och

operationer. Om du studerar geografi så har du hjälp av att koda världsdelar, länder, områden och

städer.




För snabbare memorering av för- och efternamn är det bra att hitta lämpliga figurkoder

för de vanligast förekommande namnen. Man behöver bara lära sig figurkoder som är nödvändiga i ens egen livssituation,

beroende på vilken typ av information man själv behöver memorera. Figurkoderna för siffror, månader, veckodagar och bokstäver är nödvändiga för alla.

Bildrepresentation av ord När man uppfattar ord, får dessa automatiskt visualiserade bilder att dyka upp i

föreställningsförmågan, beroende på tidigare skapade associationer. Man förstår t.ex. orden ’hund’, ’kråka’ och ’tändsticka’ för att de får överensstämmande bilder att dyka upp som en reflex när de uppfattas. Bilderna som dyker upp är ofta väldigt svaga. Så svaga att många inte ens förstår att

ordförståelse sker som ett resultat av bilder. Många tror att de förstår ord utan visualiserade bilder. Man kan enkelt kontrollera om en koppling mellan en bild och ett ord inte har skapats

tidigare. Detta är när man inte förstår ordets betydelse. Jämför orden ’hito’, ’akai’, ’utau’ och ’mise’, med orden ’man’, ’röd’, ’sjunga’ och ’affär’. Dessa ord representerar samma visualiserade bilder. Bilden som dyker upp i föreställningsförmågan är ORDETS MENING. Bildmening är en gemensam grund för alla språk. Folk pratar olika språk, men de föreställer sig samma bilder. Enkla representationer av bilder i hjärnan räcker inte till för att vi ska kunna memorera

bra. Bilder som dyker upp slumpmässigt i föreställningsförmågan behöver avsiktligt förstärkas och omvandlas så de blir lämpliga att memorera. En bild får inte vara för enkel eller för komplicerad (plottrig). Bilderna måste vara stora, tredimensionella, i färg och detaljerade. Ett bra exempel på hur bilder ska visualiseras för memorering, kan ses med tre-

dimensionell grafikmjukvara (3D Studio MAX) illustrerat nedan.




Symboliseringstekniken Symboliseringstekniken används för att omvandla abstrakta ord till bilder. Ett abstrakt

ord är ett ord som inte har någon visuell mening. Symboler finns överallt omkring oss. Bokstäverna i alfabetet symboliserar

(representerar) talljud. Vägskyltar symboliserar särskilda regler. Datorikoner representerar särskilda funktioner och kommandon. Det finns symboler som är väl fixerade i det allmänna medvetandet, alltså i

medvetandet hos majoriteten av människor. En duva är en symbol för fred, en sköldpadda symboliserar långsamhet, en döskalle representerar död, en krona symboliserar makt, palmer, hav och båt representerar semester och avslappning för många. Under memorering måste alla abstrakta ord omvandlas till bilder, och inte bara de ord

som redan är fixerade till bilder. I sådana fall måste var och en hitta sin egen uppsättning bilder, i enlighet med vad som redan finns i ens minne. För vissa av oss är ’svartsjuka’ en våt näsduk, för andra kan det vara en trasig stol.

Vissa föreställer sig ’rikedom’ som en väska full med pengar, andra som ett stort antal vänner och någon annan som ett stort bibliotek. Nedan följer några exempel på bildval för abstrakta ord: Kallt - is Varmt - en kopp te Sjukdom - termometer Evighet - pyramider Oändlighet - matematikens oändlighetstecken Åtskillnad - tåg Tid - klocka Höst - löv Vinter - snöflingor Sommar - rullskridskor När man väljer en passande symbol för ett abstrakt ord, så måste man välja en bild

som är behändig att memorera. Oftast bör man välja den första bilden som dyker upp i huvudet, eftersom det redan finns skapade kopplingar till den bilden. Om man har svårt




för att välja en passande bild till ett ord, beror det på att man inte riktigt förstår ordet. Man har inte ordets betydelse klart för sig. Genom att använda sig av symboliseringstekniken, kan man automatiskt systematisera

saker i hjärnan och få exakt förståelse av betydelsen av orden man använder. Förutom det, så kommer man märka hur människor ofta använder samma ord för att uttrycka olika saker. Om någon säger ”Jag älskar dig”, måste man själv lista ut vad det egentligen är som

personen i fråga älskar. Din kropp, din själ, ditt hus, dina idéer, dina kontakter, dina pengar, hela dig?

Teknik för att länka till välbekant information Människor som inte är bekanta med GMS använder ofta uttryck som ’ett enkelt

telefonnummer att komma ihåg’ eller ’ett svårt nummer att komma ihåg’. Många telefonbolag säljer telefonnummer som är enkla att komma ihåg. Låt oss undersöka anledningen till detta fenomen, vad det är som gör att människor

antingen tycker nummer är ”enkla” eller ”svåra” att komma ihåg. Här är ett exempel med två mobilnummer: 070 492 39 45 och 076 746 83 57 Det första numret hör för många till kategorin som är enkla att memorera. Varför?

Eftersom elementen som numret består av är välbekanta: 492, 39 och 45. Vad betyder ’välbekanta’ i det här sammanhanget? Det betyder att BILDER dyker upp när sådana element uppfattas. När man ser nummer 492, kommer man kanske ihåg att Columbus upptäckte Amerika 1492 och ett skepp dyker upp i huvudet. När man uppfattar siffran 39 kommer man ihåg början av Andra Världskriget och en svastika kanske dyker upp i föreställningsförmågan. 45 påminner en om när Andra Världskriget slutade och en parad kan dyka upp i huvudet. När man uppfattar det andra mobilnumret kommer inga bilder upp i hjärnan, och detta

gör det svårt att komma ihåg numret. Hjärnan är endast kapabel att memorera kopplingar om det finns någon överensstämmande bild. Utan bilder kan inte kopplingarna skapas. Om informationsmeddelandens element automatiskt omvandlas till tydliga bilder, så

ska dessa användas för memorering. Då behövs ingen särskild omvandling. Här följer några exempel på information som får bilder att dyka upp och som därför

enkelt kan memoreras: Sonny - bilden av en bandspelare av märket SONY Washington - bilden av Vita Huset Vadstena - bilden av en sten i en bäck




Planeten Mars - bilden av godiset Mars Linda - bilden av en arm i en linda Välbekant information är information som innehåller element, som när de uppfattas,

får bilder att dyka upp i föreställningsförmågan. Denna metod ANVÄNDS INTE FÖR MEMORERING AV SIFFROR. Tekniken

används i första hand för att omvandla olika typer av namn. Metoden bör endast användas när ett uppfattat element får en bild att spontant dyka

upp i hjärnan. I övriga fall bör man använda någon av de andra nämnda kodningsteknikerna. Noter dock att alla dessa tekniker blir enklare och enklare att använda när man börjat träna upp sin visualiseringsförmåga. Efter ett tag kommer tydliga bilder fram av sig självt och man behöver bara titta på och förundras.

Teknik för att koda genom konsonans Många främmande ord, namn och termer liknar ord som vi redan känner till, vilket gör

att vi enkelt kan föreställa oss dem som bilder. Denna teknik för omvandling av ord illustreras klar med följande exempel: Faktor - traktor Kami (japanska ordet för hår) - kamel Kubi (japanska ordet för nacke) - kub Genom att föreställa sig bilden och samtidigt uttala ordet tyst inombords, så blir det

enkelt att komma ihåg hur nya ord, termer, koncept och namn uttalas.

Teknik för att skapa ord från stavelser Precis som figurkoder för siffror, är den här tekniken av största vikt i GMS, eftersom

den används väldigt ofta för omvandling av namn, termer och främmande ord till bilder. Alla stavelser kan utvecklas till ord med betydelse. Man kan lägga till element på

antingen vänster, höger eller båda sidorna av en stavelse för att bilda ett ord. KNI - magKNIp AKI - fAKIr SOR - SORk ISK - whISKey NIK - sputNIK RIL - makRILl




Anta att vi behöver omvandla ordet MACKBASRUL till en bild. Först delar vi upp det i element (stavelser): MACK + BAS + RUL. Sedan gör vi ett ord av varje stavelse. Observera att hela stavelserna måste ingå och de

får inte förvanskas. MACKa, BASketboll, toalettRULle. En associationsbas måste väljas ut av elementen. En stor bild som övriga element kan

kopplas till. Vi låter bilden av en macka utgöra associationsbasen (lämpligt eftersom det är ordets första stavelse). I det här fallet behöver två delar av bilden urskiljas: På osten och i sidan av brödet. Skapa följande associationer: osten - basketboll och brödet - toalettrullen. Föreställ dig den integrerade associationen i sin helhet. En stor macka med en

medelstor basketboll på osten och en medelstor toalettrulle som sticker ut ur sidan på brödet. MACKBASRUL är nu mycket enkelt att läsa ut ur den här associationen. Ordet läses

genom bilder. Visst kan en sådan här teknik verka omständig om det bara är ett par nya ord om

dagen man behöver lära sig. Men om man vill memorera tiotals eller till och med hundratals ord om dagen, gör den här tekniken tillsammans med övriga tekniker memoreringen snabb och effektiv. Och viktigast av allt, den försäkrar långtidslagring av orden i minnet. Så här memoreras staten WISCONSIN: Bryt ner namnet i dess stavelser WIS + CON + SIN Fyll ut varje stavelse så det blir ett bildord: WIS - VIShäfte, CON - KONdom, SIN -

magaSIN. (I det här fallet kan ett undantag göras från regeln om att stavelserna inte får förändras,

eftersom kunskapen finns att engelskan nästan alltid använder W istället för vårt V och C istället för vårt K.) Välj ut associationsbasen: Vishäfte Urskilj två delar av vishäftet: Ryggen och mittuppslaget. Skapa kopplingarna: Ryggen + kondom och mittuppslaget + magasin. Se associationen i sin helhet som en stor bild. Resultatet blir att WISCONSIN kodats ner i följande association: Ett vishäfte med en

kondom hängandes över den häftade ryggen och ett seriemagasin sticker upp ur mittuppslaget. Notera att i den här tekniken skapas även kopplingar. Det betyder att samtidigt som vi




omvandlar orden, memorerar vi dem också (skapar kopplingar).

Metod för ledtrådsassociationer Metoden för ledstrådsassociationer består av en kombination av fem tekniker: Symboliseringstekniken (kärlek - hjärta) Länkning till välbekant information (Planeten Mars - godiset Mars) Kodning genom konsonans (faktor - traktor) Skapande av ord från stavelse (NIK - sputNIK) Tekniken för associationsskapande (de skapade bilderna förenas till en integrerad

association) Alla dessa tekniker används spontant utan förberedelse eller planering och hänger på

vilket ord som ska memoreras. De utgår alla ifrån information som redan finns lagrad i minnet. Ett ord kan omvandlas till bilder med flera av metoderna. Hela processen kallas ’Metoden för ledtrådsassociationer’ eftersom nya och okända ord kodas till associationer (en kombination av visualiserade bilder) som ger en ledtråd till uttal (och stavning) av ordet. Varför behövs det här? Vårt analytiska system för tal kan inte memorera särskilt

många ord snabbt, i genomsnitt bara fem ord om dagen. Det finns då heller ingen garanti för att orden lagras under lång tid. Det visuella analytiska systemet kan däremot memorera tiotals och hundratals ord snabbt och i rätt ordning. En lista med nya termer läses med stöd av visualiserade bilder. Efter ett par dagar är

de nya termerna perfekt fixerade i hjärnan och kan enkelt återskapas utan bilder. Med metoden för ledtrådsassociationer kan man t.ex. memorera alla Sveriges landskap

och alla städer i vart och ett av dem i rätt ordning. Ett annat exempel är att enkelt kunna memorera alla termer i en studiebok i farmakologi på ett par dagar, och som ett resultat av det blir hela boken memorerad på samma gång. Metoden för associationsskapande är en av de svåraste metoderna att bemästra i GMS.

Många elever lägger alldeles för lång tid på att omvandla olika namn till kombinationer av visualiserade bilder. Just därför rekommenderas användningen av någon typ av referensbok, t.ex. en

referensbok för läkemedel, för att träna upp hjärnan i att memorera namn på mediciner i ordningen de finns med i boken. Förmågan kan då utvecklas till att bli automatisk och kommer inte att vara till något vidare hinder. Här är några exempel på omvandling av namn till bilder:




Blekinge - Bryt ner namnet i två delar: BLEK och INGE. Omvandla varje del till ett ord: BLEKmedel och INGEfära. Skapa kopplingen: Blekmedlet (bas) har ett stycke ingefära fastsittande i flaskans handtag. Bohuslän - Bryt ner namnet i två delar: BO och HUS (LÄN memoreras automatiskt).

Omvandla BO till ett bildord: BOfink, Skapa kopplingen: Bofinken (bas) har ett hus i näbben. Dalarna - Dalahäst (symboliseringstekniken) Dalsland - Bryt ner namnet i två delar: DAL och S (LAND memoreras automatiskt).

Omvandla delarna till bilder: DALmatin och Skoter (figurkod för bokstavem S). Skapa kopplingen: Dalmatinen (bas) har en skoter på nosen. Gotland - Huvudet av en getabock (symboliseringstekniken)

Koda bilder till ljud För att kunna memorera uttalen av ljuden i ett nytt alfabet i rätt ordning, behöver man

koda om ljud till bilder. Valda bilder måste tillgodose två krav. För det första måste bilderna vara behändiga att memorera. För det andra måste bilderna uttalas likadant som respektive alfabetsljud. Genom att memorera ordningen på sådana bilder, lär man sig återskapa ljudsekvensen.

Koda tecken till bilder Det är väldigt enkelt att omvandla tecken till bilder. Varje del av tecknet måste

föreställas som en tredimensionell bild. Om tecknet är komplext måste det brytas ner till element där vart och ett representeras som en tredimensionell bild. Memorering av ett främmande alfabet är faktiskt memorering av ett antal

kombinationer av ljud + tecken. När man omvandlar både uttalet och hur ett tecken skrivs till en bild, är kopplingen

mycket enkel att komma ihåg. Det här görs direkt i föreställningsförmågan. En bild som representerar ett ljud kopplas samman med en bild som representerar det skrivna tecknet. Associationerna man får, memoreras i rätt ordning med den metod som fungerar bäst för en själv. Hela det japanska hiragana-alfabetet (som består av 46 tecken) kan memoreras på det

här sättet på bara en halvtimme, och det i exakt ordning! Man behöver dock 3-4 dagar för att fixera tecknen, men fixeringen görs helt utan

några studieböcker eller fusklappar. Tecknen återkallas helt och hållet i det egna minnet.




Tekniken för distinkta särdrag Den här tekniken används för att memorera liknande objekt, alltså skilda objekt som

har väldigt lika konturer men skiljer sig åt i detaljerna, t.ex. människor. De flesta av oss hade ett smeknamn i skolan: Någon var ”Skämtar'n”, en annan var

”Kakan”, ”Kapar’n” eller "Professorn". Alla dessa personer ansågs ha distinkta särdrag. Mindre barn gillar ofta inte för- och efternamn eftersom de är svåra att komma ihåg. Smeknamn är inte alls samma sak. De är individuella, så man förstår genast vem det är som åsyftas. Ett smeknamn speglar det mest framstående draget i personligheten eller utseendet

eller påminner oss om efternamnet i en kortare form. Ofta består ett smeknamn av ett ord som är enkelt se i bildform och är därför enkelt att memorera. Funktioner för tekniken för distinkta särdrag Ett distinkt särdrag ger möjligheten att komma ihåg en särskild person. All exakt information länkas till det distinkta särdraget (för- och efternamn, adress,

telefonnummer m.m.). Distinkta särdrag är enkla att memorera i en särskild ordning, vilket gör det möjligt att

komma ihåg information i rätt ordningsföljd om en grupp människor. Urskilja distinkt särdrag från ett fotografi När man tittar på ett fotografi uppfattas genast det distinkta särdraget eftersom det är

en naturlig association och därför memoreras automatiskt. Och så länge man kan uppfatta ett distinkt särdrag, kommer hela bilden av personen i fråga, upp i huvudet. Ett distinkt särdrag från fotografi kan vara vad som helst: En del av klädseln, frisyr,

konstigt utseende, en likhet med någon annan. Till och med kan en detalj i bakgrunden utgöra ett distinkt särdrag.




Att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi kan vara användbart för att memorera information om framstående politiker, musiker, författare eller vetenskapsmän. Samma metod kan användas för att memorera alla typer av bilder, inklusive

illustrationer i studieböcker. Här följer ett exempel på att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi. Låt oss säga

att vi ser en bild av en flicka med ett konstigt örhänge. I det här fallet kan det här örhänget väljas ut som distinkt särdrag. När man undersöker fotografiet och lägger extra märke till det distinkta draget som urskiljts, kommer hjärnan att automatiskt fixera kopplingarna mellan det distinkta draget och hela ansiktet. Memorering sker AUTOMATISKT. Man behöver inte tänka på det eftersom bilderna redan kopplats samman. Ett kort exempel på hur man urskiljer ett distinkt särdrag från en illustration när man

studerar en bok om akvariefiskar och behöver memorera både de vetenskapliga och de vanliga namnen på fiskarna tillsammans med deras utseende. Man behöver välja ut ett distinkt särdrag från en bild. Låt oss säga att en fisk är fotograferad med en ovanlig snäcka i bakgrunden. I det här fallet kan snäckan användas som distinkt särdrag och fiskens namn kan kopplas till denna bild. Urskilja distinkt särdrag hos en person man känner väl Även om man känner en person väl, så kan man troligtvis behöva memorera extra

information om denne. Personen kanske byter mobilnummer lite då och då, eller varför inte memorera vad ni planerat att göra tillsammans eller vad ni tidigare pratat om. I det här fallet lokaliseras ett distinkt särdrag från personens jobb, hobbies, goda eller

dåliga vanor, sätt att gå, tala, klä sig eller andra karaktärsdrag. Om bekanten är polis, kan man associera denne som en polisbricka. Om personen samlar på frimärken, kan det distinkta särdraget bli ett förstoringsglas. Man behöver inte komma ihåg en bild av en person när man memorerar någon

information om denne. Alla människor är likadana för hjärnan. Varje person måste representeras med en individuell bild vid memorering. Urskilja distinkt särdrag hos en okänd person man träffar Under ett första möte litar man ofta på sitt minne, för att bara efter några minuter inse

att man glömt bort namnet på personen man just träffat. Den här situationen är alltför vanlig. Om du vet att du kommer att träffa en ny person, försök att titta på personen innan ni

hälsar och urskilj ett distinkt särdrag på förhand. Precis när denne ska säga sitt namn har du bilden redo i huvudet och kopplar genast associationerna du får av personens namn, till bilden. Har du någonsin undrat varför det är just namnet som alltid glöms bort? Det tycks som




att den här informationen genast raderas helt automatiskt. Sanningen är att enstaka ord aldrig memoreras. Eftersom det är just ett informationsmeddelande med endast ett element, så har hjärnan ingenting att koppla det till. När du förberett ett distinkt särdrag på förhand, har du det hjärnan behöver för att skapa en koppling - ett namn och ett distinkt särdrag. Glöm inte bort minnets stora paradox: Hjärnan kan endast memorera kopplingar. Det är inte så enkelt att urskilja ett distinkt särdrag hos en okänd person. Det behöver

man öva upp. Försök att urskilja sådana särdrag hos tio slumpmässiga personer på stan eller på bussen. Precis som vid alla andra kodningsprocesser, tar den här handlingen ganska lång tid att utföra i början. Man behöver träna sig i att hitta distinkta särdrag, och hitta dem fort. Urskilja distinkta särdrag hos en person vars utseende man inte känner till Om man känner till något om personen, så omvandlar man det man vet till en bild,

som blir det distinkta särdraget. Bilmekanikern kan t.ex. representeras av en ratt. Om man inte vet något alls om personen, behöver man bara ta reda på personens

efternamn och sedan urskilja ett distinkt särdrag därifrån. Heter personen Andersson, blir lämpligen det distinkta särdraget en and. Svensson - en svensk flagga. Larsson - en larv. Urskilja distinkt särdrag från inredningen Det räcker ofta att bara lägga märket till ett element i inredningen där en person bor

eller arbetar. På en tandläkarmottagning kan det var en tandläkarstol, på ett sjukhus - ett fönster i receptionen. I associationerna kopplar man informationen till objekten man valt ut. Ett distinkt särdrag i ett rum kan urskiljas när man behöver memorera ett

telefonnummer till ett företag, doktor eller någon personal, som man inte har något intresse av personligen. Urskilja distinkt särdrag från en bil Många gånger kan det vara nödvändigt att memorera registreringsnumret på en bil, om

man t.ex. bevittnat en olycka eller en smitning och vill lämna information. Alla bilar liknar varandra. Om man försöker memorera bilens registreringsnummer separat, utan att koppla det till något, kommer man inte att kunna göra det tillförlitligt (hjärnan glömmer informationen eftersom ingen koppling skapats). Att urskilja ett distinkt särdrag hos en bil ger möjligheten att inte bara koppla ett

nummer till den, utan även att komma ihåg biltillverkaren och till och med förarens utseende. Titta in i bilen och lägg märke till någon pryl som finns där. Förare smyckar ofta ut

bilarna på insidan.




Viktigt: Falska och vanliga distinkta särdrag När man försöker hitta ett distinkt särdrag, bör man försöka att inte välja något som är

svårt att memorera. Försök lägg märke till om personen skelar, om det finns en guldtand, stora öron, ett ärr, svettiga händer, piercings, dåliga naglar. Ett sår eller en skada, kan t.ex. vara tillfälliga och inte helt säkra distinkta särdrag i alla sammanhang. När det gäller personer man träffar, bör man inte bry sig om kläder och andra externa,

förändringsbara drag. Dessa är bara masker – och vissa bär dessa masker av en anledning: Att undvika uppmärksamhet och inte synas i mängden. Ett klassiskt exempel på ett falskt distinkt särdrag: En ut-och-in-vändbar kappa (med

olika färger beroende på vilken sida man väljer att visa). Eller en vanlig keps som lätt tas av. Ett exempel på ett vanligt distinkt särdrag är kortklippt frisyr. Det skulle vara

användbart endast om alla andra vore flintskalliga. Mänskligt beteende är i många fall ett opålitligt distinkt särdrag. Många svindlare är

talangfulla skådespelare. Som Shakespeare sa en gång: ”Världen är en scen... och alla män och kvinnor är bara skådespelare.”

Metoden för informationskomprimering Den här metoden används för att koda korta textutdrag till bilder: Anekdoter,

information ur uppslagsverk eller enskilda textstycken. Resultaten av experiment med memorering av textinformation (F. Bartlett, The Mind

at Work and Play) bevisar att textinformation på sätt och vis raderas efter en tid, som om den komprimeras. I praktiken kan man inledningsvis återskapa en text mer eller mindre exakt och komplett. Sedan, efter ett par veckor, finns bara ett par rader kvar från varje sida text, i minnet. GMS använder sig inte av exakt memorering av textinformation ord-för-ord. Det

borde vid det här laget vara uppenbart att man återberättar text genom de bilder man kommer ihåg. När man läser en bok omvandlar den återskapande föreställningsförmågan automatiskt ord till bilder och skapar KOPPLINGAR mellan dem. Tack vare den här processen memoreras vad som kan liknas vid separata klipp från en film, som texten får att dyka upp i huvudet. Processen av att återberätta en historia är just att berätta historien från bilder. Vi vet redan att kopplingar mellan visualiserade bilder som bara skapas en gång,

raderas snabbt. Detta är anledningen till att bara en del kopplingar förblir i minnet en timme efter att man läst en text. Som en konsekvens genererar hjärnan bara en mindre del av bilderna, och eftersom det finns färre bilder, minskar även texten i storlek. Eftersom textinformation ändå ”komprimeras” (raderas med tiden), lär inte GMS ut




exakt memorering av texter ord-för-ord, utan fokuserar på att bilda en förstklassig förmåga till att memorera bilderna som speglar textens innehåll, för att man sedan ska kunna återge innehållet i texten utifrån dessa bilder. Att koda text till bilder och memorera dess rätta ordning är inte den svåraste delen.

Det är mycket svårare att bygga upp återberättandet utifrån bilderna. För att bilda denna förmåga, finns särskilt utformade övningar i utbildningmodulen kallad ’Textinformation’. Ofta beror elevers svårigheter med att besvara en fråga, inte på att de inte kan texten, utan på grund av att de inte kan omvandla tankar/bilder till verbala uttalanden. Huvudproblemet är detsamma vid studier av nya språk – brist på automatik i talet. Följande metod för informationskomprimering är väldigt enkel. Låt oss säga att vi

behöver memorera följande textutdrag: Leanne Cox, student vid California University, slog ett ny världsrekord. Hon simmade

tvärs över Magellans sund, 3.3 kilometer brett, på 1 timme och 2 minuter, trots det kalla vattnet. Den första handlingen man måste utföra är att urskilja en associationsbas. Man måste

lära sig att snabbt uppfatta textfragmentets huvudidé. Föreställ dig att du är chefredaktör för en tidning och din uppgift är att läsa stora mängder korta texter och sätta rubriker till dem. Den här artikeln får rubriken ’Världsrekord till havs’. Vi kan dock inte memorera kombinationer av ord automatiskt. Föreställ dig att det

finns hundratals sådana titlar. Hur skulle man komma ihåg ordningen på dem? Man kan bara skapa kopplingar mellan bilder. Det här är anledningen till att nästa mentala operation är att ge associationsbasen ett

VISUELLT STÖD. Det visuella stödet är ett bildord som är enkelt att memorera med olika associationsmetoder. I det här fallet passar bildstödet 'medalj', som får representera associationsbasen

’Världsrekord till havs’. På så vis komprimeras ett textutdrag till en kompakt och informativ bild. Sådana

bilder kan sedan memoreras i mängder, i nödvändig ordning. Formeln för metoden informationskomprimering ser ut som följer: Textutdrag - meningsstöd (rubrik) - visuellt stöd (bild) Det här leder till att om en text innehåller 20 paragrafer, så måste var och en av dessa

markeras med en bild. Man måste sedan memorera ordningen på bilderna. Vid ett senare tillfälle när man återger bildsekvensen, kan man återberätta all text utan att komma ifrån ordningen.




Texter kan innehålla en stor mängd exakt information, som text ur en historiebok t.ex. Textinformation kan även helt och hållet sakna exakt data. T.ex. anekdoter och barnböcker. Memorering av textinformation utforskas mer i detalj i utbildningmodulen

”Textinformation”. För stunden, kan vi avslöja att GMS gör det möjligt att kvalitetsmemorera all möjlig text – från anekdoter och rapporter till komplicerade texter för utbildning (vilket är vad GMS ursprungligen utvecklades för). Mnemoteknik var från början retorikens huvudkomponent, en konst i muntlig presentation. Du är nu bekant med de grundläggande metoderna för omvandling av element ur

informationsmeddelanden till bilder. De beskrivna metoderna kan användas att koda i stort sett all typ av information till bilder. Nästa steg i GMS är att skapa kopplingar mellan bilder i hjärnan, bilder som representerar elementen i memorerad information.



Del 5: Memorering

Tre metoder för att koppla bilder Nu kommer vi fram till det detaljerade utforskandet av det andra steget i

memoreringen – den faktiska memoreringen. I det första steget (kodningen), så omvandlades elementen i informationsmeddelandena till bilder. Informationen är nu redo för lagring. Den faktiska memoreringsprocessen består av att koppla samman informationsmeddelandenas element. Vi kommer att titta på följande typer av bildkoppling: • Sammankoppling av två bilder • Associationsskapande • Sammankoppling av associationer Man måste förstå att bilder alltid kopplas ihop på samma sätt i föreställningsförmågan.

Oavsett vilken teknik man använder handlar det alltid om att koppla samman två bilder i hjärnan. De två bilderna måste alltid visualiseras som stora, så de tar upp all plats i föreställningsförmågan. Processen för bildkoppling och konceptet för associationer blandas ofta ihop. En

påminnelse är att i det här systemet så utgör en association en grupp sammankopplade bilder där särskild information kodats in. Att koppla samman två bilder är inte att skapa en association. Det är bara ett medel i associationsskapandet. Associationer – olika informationsmeddelanden – behöver memoreras i rätt ordning.

Det här görs på två sätt. Antingen kopplas associationen samman med en stödbild (stimuleringsbild) eller så kopplas den samman direkt med en annan association. I det här fallet kopplas stora associationsbilder (baser) samman med Ryska Dock-tekniken. När vi har en grupp av associationer som är direkt sammankopplade med varandra, talar vi om ett informationsblock – en grupp liknande information (kronologiska tabeller, listor med telefonnummer eller en sekvens med paragrafer ur en text). För att ge sig in i beskrivningen av dessa metoder i detalj, behöver man komma ihåg

vad relativ storlek är, när det gäller de visualiserade bilderna. Bilderna kan vara små, medelstora eller stora. Metoderna för bildkoppling är mycket enkla, men man måste alltid komma ihåg att

följa dess regler vid memorering. Det är bättre att lära sig memorera rätt direkt från början. Fel (felaktigt bildad förmåga) är alltid svårare att rätta till.

Koppla två bilder Bilder kopplas alltid samman i par. Alla bilder som kopplas samman måste

visualiseras som stora, detaljerade, i färg och i tre dimensioner. Även när två bilder kopplas samman måste man uppmärksamma en bestämd ordning av kopplingar, för att alltid veta vilken som är den första bilden i bildparet och vilken som är den andra. Regeln är att den andra bilden genomskär (tränger in i) den första bilden i paret.




Eller så placeras den andra bilden ovanpå den första.

Den andra bilden kan även befinna sig till höger om den första bilden.

Positionen av den andra bilden i förhållande till den första i ett par, beror på vad det är

för bilder man kopplar samman. Koppla ihop dem på det sättet som är bekvämast för dig. Rotera dem i huvudet, undersök dem från olika sidor och få dem att passa ihop för att få en enkel och användbar koppling, vilket är precis vad som behövs. Som tidigare nämnts spelar det ingen roll hur bilderna kopplas samman. Om man

tycker det är enklare att koppla samman dem på ett mer vanligt sätt – skapa vanliga




kopplingar, eller man tycker det är enklare att koppla samma bilderna på konstiga, ovanliga sätt, så kopplar man samman dem därefter. Principen är att de kopplade bilderna måste röra vid varandra, så de kan omslutas

med en obruten linje. Hjärnan är intresserad av generella konturer. Oavsett vilken relativ storlek bilderna egentligen har måste man fokusera all

uppmärksamhet på ENDAST DE TVÅ bilderna man kopplar samman och föreställa sig dem STORA. Bilderna kan skifta i storlek i det verkliga livet, men när man kopplar samman dem i

föreställningsförmågan måste de vara lika stora. En myra som egentligen är lite, måste förstoras och ett flygplan som egentligen är stort måste förminskas. När man kopplar samman dessa två bilder i samma storlek, så kallas detta i GMS för Kedjetekniken.

Skapande av associationer En association är en grupp bilder där ett specifikt informationsmeddelande finns

inkodat. Det finns alltid en BAS i alla associationer – informationsmeddelandets huvudelement. Övriga bilder utgörs av associationsELEMENT. Figurkoder är alltid associationselement och används aldrig som bas. Associationer kan bestå av 2 till 6 bilder. Associationselement sitter alltid i samma ordning på associationsbasen.- från vänster till höger och uppifrån och ner. Associationer bildas genom att koppla samman flera bilder i tur och ordning. Standardtiden för att koppla samman två bilder är 6 sekunder. Om en association innehåller 4 element behöver man 18 sekunder för att memorera

den. En ASSOCIATIONSBAS är alltid en STOR bild i associationer.

ASSOCIATIONSELEMENT är alltid MEDELSTORA. När man skapar kopplingarna är båda bilderna alltid stora. T.ex, låt oss memorera följande information: Telefonnumret till en skola - 68 23 422 Informationsmeddelandet innehåller fyra delar: Skolan, 68, 23 och 422. Vi väljer en

bild för skolan till associationsbas (t.ex. en blyertspenna). Sedan omvandlar vi de tvåsiffriga och det tresiffriga talet till bilder enligt figurkoderna: palm, tub och köttkvarn (obs: engelska figurkoder). Pecil – palm-tree – tube – meat grinder Elementen är omvandlade till hjärnans språk så vi kan börja STYRA

MEMORERINGEN genom att koppla samman informationselementen i föreställningsförmågan. En association bildas som resultat av tre, i tur och ordning, skapade kopplingspar: spets – palm, penna - tub, sudd – köttkvarn. Dags att koppla samman det första bildparet (6 sekunder).




Dags att koppla samman det andra bildparet (6 sekunder).

Dags att koppla samman det tredje bildparet (6 sekunder).

Visualisera den integrerade associationen i sin helhet (6 sekunder).




Du behöver ytterligare 6 sekunder till att koppla samman associationen med en

stödbild eller med en annan association. En sådan metod för associationsskapande tillåter fixering av information med ofta

upprepade element (samma bilder). Samma element kan memoreras många gånger på olika baser. Det här gör till och med en slumpmässig sekvens av tvåsiffriga tal med bara kombinationer av fyra element möjlig: 00, 01, 10, 11 (figurkoder: mimosasallad, näsa, anemon, ananas) 01.10.10.01.11.00.11.10.11.10.11.01.01.00.01.00.10.01.01.11.00.01.01.11.10. För att memorera den här sekvensen av nollor och ettor (omvandlade till figurkoder

för tvåsiffriga tal), behöver man 5 stödbilder (associationsbaser) och 2 minuter och 30 sekunder (25 bilder gånger 6 sekunder). Det här är standard för våra elever.

Koppla associationer En sekvens av associationer memoreras på två sätt. Dels kan en associationsbas

kopplas till en stödbild och dels kan flera associationsbaser kopplas direkt till varandra. Vi ska nu ta en närmare titt på den andra av dessa två metoder – att direkt koppla ihop

associationer. Associationer kopplas samman med varandra när man behöver memorera exakt information som är sorterat efter ämne, t.ex. en lista med telefonnummer. En och samma typ av information kopplas samman till en block som sedan fixeras på en stödbild. När två associationsbaser kopplas samma, ska man använda Ryska Dock-metoden,

vilket betyder att i varje bildpar, är en första bilden stor och den andra bilden liten.




Men när man skapar själva kopplingen måste båda bilderna visualiseras stort.

När man sedan återskapar en associationsbas (stor bild), kan man läsa ut information från den (medelstora bilder). Därefter tittar vi efter nästa associationsbas (liten bild) och förstorar den i föreställningsförmågan.

Som ett resultat av förstoringen av den lilla bilden, blir nu elementen i denna association (informationsmeddelande) tillgängliga för avläsning.




Samlande av memorerad data i ett informationsblock är en mer komplicerad teknik för memorering av en serie associationsbaser, än om man använder stödbilder. Däremot gör informationsblock med liknande typ av data, det möjligt att till att spara in på antalet använda stödbilder. Det sistnämnda är det mest logiska och effektiva när man memorerar tabellinformation.



Del 6: Memorering av sekvenser

Cicero-metoden Cicero-metoden är baserad på naturliga associationer, vilket är kopplingar som redan

skapats naturligt i hjärnan under vardaglig uppfattning av relaterade bilder. Alla har vi bilder som vi uppfattar regelbundet. Dessa är objekten i ett rum, på

kontoret, på gatan, utanför hemmet m.fl. Eftersom sådana kopplingar mellan objekt som vi regelbundet uppfattar, redan

existerar i hjärnan, behöver dessa kopplingar inte memoreras. Man kommer redan ihåg dem. För att bilda stödbilder med Cicero-metoden, behöver man bara fixera sekvensen av

välbekanta bilder i minnet. Det här uppnås genom upprepad repetition. av dessa. Välja ut stödbilder med Cicero-metoden Definiera ordningen av rummen i ditt hus, lägenhet, kontor eller väns hus. Tex: Börja

alltid i hallen och gå sedan medurs från rum till rum.

Fokusera uppmärksamheten på ett specifikt rum, t.ex. hallen. Visualisera hur du går

runt i hallen (alltid åt samma håll – medurs) och kom ihåg 10 olika objekt.




Gör likadant i övriga rummen i din bostad. Väl ut 10 bilder i badrummet, i köket, i

sovrummet och i vardagsrummet. Av det så har du nu 50 bilder. Först kommer du ihåg de 10 bilderna i hallen, sedan går

du vidare till de 10 bilderna i nästa rum o.s.v. Fixera ordningen av de 50 bilderna i minnet genom att titta igenom dem i minnet flera

gånger. Där här är viktigt: De valda bilderna FÅR INTE UPPREPA SIG. Flera av bilderna kan

ha samma namn, men de måste se olika ut (två olika typer av lampor t.ex.). Välj ut bilder genom att komma ihåg dem. Man behöver ta fram kopplingar som redan

finns i hjärnan. Välj bilder som du senare kan urskilja 5 underbilder ifrån. Användning:

Cicero-metoden används för att bilda ett system av stödbilder (stimuleringsbilder).

Systemet av stödbilder bildas med en kombination av flera tekniker för sekvensmemorering. Bilderna som väljs ut med Cicero-metoden utgör vanligtvis FÖRSTA NIVÅN av bilder i stödbildssystemet. För att dra paralleller med en dator kan man säga att dessa bilder utgör rot-katalogen på en hårddisk, genom vilken man tar sig fram till andra stödbilder.

Den fria associationsmetoden Man uppfattar i stort sett aldrig objekt åtskilda från varandra. De flesta objekt har

konstanta förhållanden till varandra som är automatiskt (reflexmässigt) fixerade i hjärnan. T.ex: En tesked är vanligen kopplad till en kopp. En kopp hänger samman med ett fat.

På ett fat ligger det ofta en bit tårta. Bilden av en tårta kan få bilden av kartongen den såldes i, att dyka upp i hjärnan. Denna bild påminner en om skyltfönstret man såg tårtan i o.s.v. Den fria associationsmetoden är mycket enkel. Man behöver bara komma ihåg en

sekvens av bilder som står i naturlig relation till varandra. Denna bildsekvens kan användas som stödbilder till memorerad information.




Det här är viktigt: När man väljer ut bilder med denna metod, bör man undvika att

växla över till bilder från Cicero-metoden. Med andra ord bör sammanhängande bilder från denna metod undvikas när man väljer ut bilder med Cicero-metoden. Inga stödbilder får repeteras. Även om man har hundra tusen bilder i sitt

stödbildssystem, så måste de alla vara olika och unika, oavsett vilken metod man använt för att ta fram dem. Användning:

Den fria associationsmetoden används för att förbättra övriga memoreringstekniker.

Den är särskilt användbar när man snabbt behöver skapa extra stödbilder.

Välja ut delar av en bild Praktiskt taget alla bilder består av delar. Dessa delar är oskiljaktigt kopplade med

själva objektet. I nästa steg så fixeras dessa kopplingar automatiskt i hjärnan när de uppfattas regelbundet. Metoden att välja ut delar av en bild baseras alltså på naturliga associationer, vilket är kopplingar som skapas av sig själva när man uppfattar ett objekt. Man bör alltid välja ut bilddelar av ett objekt i samma ordning: Från vänster till höger

och uppifrån och ner (som vi läser och skriver).




Alla utvalda underbilder måste visualiseras separat och stort. De utvalda bilderna utgör stödbilder, och precis som med alla andra stödbilder, får

dessa inte upprepas. Användning:

Bilder som väljs ut med denna metod utgör vanligtvis de sista bilderna i

stödbildssystemet. Associationer där specifik data kodats in och memorerats, kopplas direkt till dessa stödbilder.

Kedjemetoden Med denna metod kopplas bilder samman i par. Den relativa storleken av alla objekt är

densamma – Stor. Vilken som är den första och vilken den andra bilden är i varje bildpar måste kunna

urskiljas. Därför genomskär den andra bilden (sticker in i eller ut genom) den första, placeras ovanpå den första, eller placeras på höger sida om den första bilden.

Användning:

Den här metoden används för att bilda korta sekvenser av stödbilder. Bildernas

sekvens fixeras enkelt genom repetition. Kombinerad med andra tekniker används denna




metod till att bilda ett system av stödbilder. Långa bildsekvenser används inte i GMS, eftersom dessa raderas med tiden (se

kapitlet ’Radering av associationer’). Bara den första och de avslutande bilderna i långa sekvenser blir kvar i minnet (även om man kunnat återskapa hela kedjan utan ett enda fel direkt efter att man memorerat den). Memorering av långa bildsekvenser med Kedjemetoden kan användas vid övningar

under upplärning, när långtidslagring av kopplingar inte är av vikt. I sådana fall är antalet möjliga sammankopplingar av olika bilder, praktiskt taget obegränsat. Kedjor av både tiotals och hundratals bilder kan memoreras vid ett och samma tillfälle.

Ryska Dock-metoden När man memorerar en bildsekvens med Ryska Dock-metoden placeras bilderna inuti

varandra, som de välkända ryska leksaksdockorna, där en liten docka finns inuti en mellanstor docka som i sin tur finns inuti en större docka. Bildparens relativa storlek när de kopplas samman med Ryska Dock-metoden: Stor +

liten. I praktiken kopplas den lilla bilden (som man föreställer sig som stor) samman med en

del (föreställs också som stor) av den stora bilden.




Den här metoden gör att varje memorerad bild förblir ”tom”, vilket betyder att bilden

är redo att få andra (medelstora) bilder kopplade till sig. Memorering av en sekvens med Ryska Dock-metoden stabiliserar även bilderna i

föreställningsförmågan när de återkallas. Nästa bild i kopplingen dyker inte upp om man inte avsiktligt förstorar upp den första bilden. Användning:

Den här metoden används för att memorera en ordning av flera, redan memorerade,

associationer. Här kopplas associationerna samman direkt, utan stödbilder. Information av samma typ (en lista med telefonnummer eller en tabell t.ex.) kan med

denna metod samlas ihop till ett informationsblock, som sedan fixeras vid en stödbild.

Memorera med ordningstal Memorering med ordningstal används sällan för att memorera vardaglig information,

eftersom detta motsäger tidigare beskrivna grundprinciper i GMS. När det är nödvändigt att numrera memorerad information (t.ex. vid lagtexter) används en metod av att numrera bilder med figurkoder. Långtidslagring av numrerad information studeras vidare i utbildningmodulen ”Textinformation” online. En påminnelse om hantering av figurkoder:




1. Ingen information lagras på figurkoder. 2. Figurkoder får inte kopplas samman med varandra. Det här är anledningen till att nedan beskrivna metod endast används vid: • träning • olika typer av demonstrationer och tricks • tillfällig memorering Låt oss säga att vi behöver memorera följande information vid respektive ordningstal: 43 - Magi 65 - Rikedom 78 - 681 87 - Trolleritrick 503 -700 Figurkoderna som representerar siffrorna (43, 65, 78, 87, 503) visualiseras som stora

bilder (associationsbaser, i motsats till de grundläggande reglerna för memorering). Bilderna för orden eller siffrorna att memorera visualiseras som medelstora bilder. För att memorera informationen skapar man sedan kopplingar mellan en del av den

stora bilden och en medelstor bild.

Observera att figurkoderna i bilden är från engelska ord.

Man kan på detta sätt enkelt komma ihåg ordningen på en informationssekvens.

Bilden för ordningstalet dyker upp i huvudet när man önskar, och sedan ”hittar” man den memorerade informationen på denna.




Hur kan man då skilja på bilder som representerar ord och bilder som representerar siffror (figurkoder)? Det görs väldigt enkelt eftersom sifferbilderna är inlärda på förhand, så känner man snabbt igen dem.

Den här metoden är inte passande för långtidsmemorering av viktig information. För

långtidsmemorering kan inte figurkoder för siffror användas som associationsbaser. Detta skulle leda till stora problem. Det här är en av teknikerna som används vid minnestävlingar, när stora mängder av

vad som kan tyckas vara meningslös information (slumpmässiga siffror, spelkort, ord m.m.) måste memoreras snabbt.

Memorera i alfabetisk ordning I dess enklaste form, är memorering i alfabetisk ordning identisk till memorering med

ordningstal. Men eftersom det finns så få bokstäver i alfabetet, så skulle man bara kunna memorera 29 informationsenheter på detta sätt. Schemat för praktisk memorering i alfabetisk ordning, illustreras i bilden nedan. För

att bilda ett system av stödbilder, används en kombination av flera tekniker:

• Figurkoder för alfabetets bokstäver • En kort sekvens valfria bilder (runt 5 bilder, som memoreras med Kedjemetoden) • Välja ut delar av en bild (vanligtvis urskiljs 5 underbilder) Den faktiskt memorerade informationen (telefonnummer t.ex.), sätts samman till

associationer på förhand. Sedan kopplas varje associations (varje telefonnummers) bas samman med en del av en av de valfria bilderna.

En sådan ”telefonkatalog” kan enkelt byggas ut genom att öka antalet

informationsceller. Det gör man genom att addera ytterligare bilder till den befintliga sekvensen av valfria bilder. För sällan använda bokstäver blir sekvensen av valfria bilder kort, och för vanligt förekommande bokstäver blir den längre. Telefonnummer som memorerats med denna metod kan kommas ihåg i

bokstavsordning, utan att man behöver gå igenom hela listan, eller utifrån ett element




(för- eller efternamn, eller någon av siffrorna). Alla kopplingar fixeras noga med repeterad aktivering (återberättande).

Returmetoden För att försäkra lång och tillförlitlig lagring av kopplingarna i hjärnan, får inte

figurkoder kopplas samman med varandra. Returmetoden är en kombination av Kedjetekniken och urskiljning av bilddelar. Den

gör det möjligt att hålla isär figurkoder vid memorering. Returmetoden används för långtidsmemorering av svåra texter som innehåller många

ofta upprepade figurkoder (siffror, namn, ämnesrelaterade termer m.m.). Bilderna som representerar den specifika informationen memoreras med

Kedjetekniken, men så snart man stöter på en figurkod, kopplas den inte med den tidigare bilden, utan med en av dess delar. När figurkoderna är isolerade, fortsätter kopplandet med Kedjetekniken.

Användandet av denna metod undersöks vidare i detalj i utbildningmodulen

’Textinformation’.

Fixerad sekvens

Alla möjliga bilder som är enkla att komma ihåg, kan användas som stödbilder. Om man kopplar samman en sekvens av fem bilder (kopplade med Kedjemetoden)

med var och en av de 10 utvalda Cicero-bilderna, har man helt plötsligt 50 stödbilder, istället för 10.




Ett stödbildssystem skapas på förhand och fixeras enkelt i hjärnan med repeterat

återkallande. Det bästa sättet att fixera stödbilder är att använda dem för memorering. Man kan t.ex.

memorera siffror på dem. Vid den typen av övningsmemorering, behöver man inte fixera informationen efteråt. Samma stödbilder kan användas många gånger, bokstavligt talat som en hårddisk.

När man memorerar ny information på stödbilderna, raderas automatiskt tidigare lagrad information.

Osynliga bilddelar Många människor tycker om att plocka isär saker, vilket gör att vi känner till vad som

finns inuti en radio, en TV, en bil, en tvättmaskin och andra saker. Objekt som finns inuti andra objekt kan användas som stödbilder.

Denna teknik för skapandet av stödbilder är mycket tillförlitlig, eftersom kopplingar

som sker på utsidan av ett objekt, inte påverkar de som sker på dess inre delar. Objekt kan externt kopplas samman med kedjetekniken, samtidigt som associationer

med exakt information finns kopplade till objektets inre delar. Den här tekniken för skapande av stödbilder passar väl för långtidsmemorering.




Metoden är också bra eftersom den ger möjligheten att bygga om system av stödbilder

i hjärnan. Om man t.ex. fäster 5 telefonnummer inuti en radio, kan man enkelt sätta in (den externa) bilden av radion någonstans i stödbildssystemet. Då har man automatiskt även flyttat dit de 5 telefonnumren. En slumpmässigt vald bild används som en behållare. Informationen som lagras i

behållaren flyttas enkelt tillsammans med bilden. Den här tekniken kan kombineras med att välja ut delar av utsidan på bilden, vilket

tidigare beskrivits.

Numrera med figurkoder Vid det här laget känner du väl till konceptet med figurkoder, alltså visualiserade

bilder som representerar vanligt förekommande informationselement., t.ex. två- och tresiffriga tal, månader och veckodagar m.m. Alla visualiserade bilder kan markeras med en figurkod genom att man skapar en

koppling. Man kan t.ex. markera en bild med figurkoder för veckodagar, vilket gör det enkelt att

memorera scheman och tidtabeller. När man markerar slumpmässigt valda bilder med figurkoder för månaderna, skapas

stödbilder som ger en möjlighet att memorera födelsedagar och andra högtider. Genom att markera slumpmässigt valda bilder med figurkoder för siffror, får man ett

numrerat stödbildssystem. Hur kan man komma ihåg denna typ av stödbildssystem? Återkallande av

informationen baseras på att man kan ordningen på siffror och månader sedan barnsben. Och när man kommer ihåg siffrorna eller månaderna, så dyker deras respektive figurkoder upp i hjärnan, som i sin tur får bilderna man kopplat till dessa att återkallas. Tekniken för att välja ut delar av en bild, är passande att använda i kombination med

numreringsmetoden. På så sätt får man 5 stödbilder på varje fritt vald numrerad bild. Bilder kan numreras med flera figurkoder, t.ex. flera figurkoder för tresiffriga tal,

vilket gör det möjligt att bilda ett oändligt stödbildssystem i minnet. Kom ihåg: Alla skapade stödbildssystem måste noga fixeras genom upprepad mental repetition. Exempel:

Föreställ dig en stor bild av en bil och placera bilden av en monitor (figurkod för

måndag) på dess tak. Nu kan du fixera ditt schema för måndagen på olika delar av bilen (både utanpå och inuti). Fäst figurkoden för 35 (BåR) ovanpå bilden av en skanner. Här har du en stödbild för




siffran 35 (för t.ex. viktig information på sidan 35 i en bok). Placera tre stycken cyanfärgade accesoarer (figurkod för 999) på en konservburk och

du har en stödbild för talet 999.999.999.



Del 7: Fixering av kopplingar i hjärnan

Den aktiva repetitionsmetoden Både kopplingar mellan visualiserade bilder som skapas naturligt när man läser en

text, och avsiktligt kopplad bilder i föreställningsförmåga, raderas av sig själva efter ett tag. För att lagra information i hjärnan, måste den repeteras. När kopplingar i hjärnan

återaktiveras, underhålls de och kan på detta sätt bevaras under lång tid. Om kopplingarna aktiveras regelbundet (minst en gång var 6:e vecka) kan de lagras för en livstid. I GMS är repetition en process som skiljer sig från den vanliga definitionen av termen.

Oftast definieras ordet 'repetition' som upprepad perception av information. Som när man läser en text eller en lista med telefonnummer om och om igen. Upprepad perception av är fullständigt meningslös när det handlar om teckeninformation (som inte får bilder att dyka upp i hjärnan). Oavsett hur många gånger du läser en rad, innehållande endast slumpmässiga ettor och nollor, kommer inte informationen att memoreras. När vi talar om repetition i GMS, menar vi processen av upprepat återkallande av (att

komma ihåg) informationen. Information kan endast upprepas genom att först komma ihåg den. Om man inte är tränad i att memorera exakt data, kommer man inte att komma ihåg

den typen av information, och därför inte heller kunna fixera den i hjärnan.

Notera att repetition i GMS inte görs för memorering, utan för fixeringen av den redan

memorerade informationen i hjärnan.




Uppskattat repetitionsschema Efter memorering med GMS-metoden, måste man göra en KONTROLL AV VAD

MAN KOMMER IHÅG. Om man t.ex. memorerat 30 telefonnummer, bör de skrivas ner på papper eller spelas in med mikrofon. Sedan jämför man den ihågkomna informationen med informationskällan. Testet måste alltid göras för att försäkra sig om att man inte gjort något fel i kodningssteget eller skapat falska kopplingar. Om man upptäcker fel eller överhoppad information i kontrollen, måste man

memorera (reparera) kopplingen på nytt tills informationen är korrekt och komplett. Efter att informationen är kontrollerad och rättad är man säker på att informationen

kan återskapas i sin helhet utan fel. Det är bara efter det här stadiet som man kan börja fixera informationen i hjärnan genom ett flertal upprepningar. Vänligen notera att man efter memoreringsstadiet inte kan veta om man kommer ihåg

informationen eller inte, eftersom den inte är fixerad i hjärnan. När man kommer ihåg information byggs den åter ihop av hjärnan, bit för bit, av kopplingar som fixerats i minnet. Därav är kontrollen av den nymemorerade informationen alltid nödvändig. Det är det enda sättet att försäkra sig om att man kommer ihåg informationen korrekt. Hur ofta och efter vilka tidsperioder bör memorerad information återaktiveras? Det

finns inte ett enda svar på den här frågan, eftersom det beror på informationens komplexitet, mängd och personen i frågas memoreringsförmåga. Detta beror också på personens funktionella tillstånd. Är man sjuk eller trött är det svårare att memorera och komma ihåg korrekt. Vi kan därför bara rekommendera ett tillfälligt uppskattat schema som följer: Första återkallandet bör ske 40-60 minuter efter memorering. Det är under den

tidsrymden kopplingar som endast skapats en gång försvinner ur det elektriska minnet. Andra återkallandet bör ske ungefär 3 timmar efter det första. Det tredje återkallandet bör ske ungefär 6 timmar efter detta och det fjärde

återkallandet morgonen därefter. Antalet repetitioner är viktigt. Generellt bör antalet repetitioner ökas i proportion med

informationens mängd och nivå av komplexitet. Ju oftare man kommer ihåg informationen, desto bättre fixeras den i hjärnan. Oavsett ovan, måste nymemorerad information kommas ihåg mer intensivt inom de

första tre till fyra dagarna efter den ursprungliga memoreringen. Efter sådan kopplingsfixering, lagras informationen i ungefär sex veckor i hjärnan

utan att man behöver återkomma till den överhuvudtaget. Efter denna tid börjar återigen informationen gradvis att raderas. Det här betyder att man för livstidslagring behöver komma ihåg informationen minst




en gång var sjätte vecka. Om man memorerat information som regelbundet används i studier eller på arbetet,

bibehåller användandet av informationen den kvar i minnet. Om man memorerat potentiellt viktig information, men som sällan används, behöver

man tillämpa regelbunden repetition för att försäkra sig om långtidslagring i hjärnan. All ovannämnd information gäller det elektriska minnet. Den memorerade informationen kan repeteras med olika metoder. Mer om det nedan. Visualisera stödbilder och associationsbaser Denna repetitionsmetod används på information som redan fixerats, och används när

man snabbt behöver repetera stora mängder information. Potentiellt viktig information som inte används inom en sexveckorsperiod, bör repeteras på detta sätt. Stödbilder är en sekvens av bilder som hjälper till att fixera ordningen på en

associationssekvens. Exakt information kodas i associationerna. En associationsbas, en stor bild på vilkens delar det sitter medelstora bilder (associationselement), urskiljs alltid ur en association. När man repeterar informationen med den här metoden, bör man medvetet avstå från

att uttala ord inombords, som har med de visualiserade bilderna att göra. Man behöver bara se stödbilderna och associationsbaserna som är kopplade därtill. Att avstå från inre tal möjliggör en betydande ökning i hastighet för att titta igenom

information. 10 memorerade telefonnummer kan ses på 5-10 sekunder i föreställningsförmågan. Om man börjar uttala dem (även tyst utan läpprörelser) blir hastigheten för tittandet begränsad till hastigheten av talet. Normalt sett är reflexkopplingarna mellan bilder och ord så stabila att många har svårt

för att åtskilja aktiviteten i olika analytiska system. Olika analytiska system kan dock fungera åtskiljda från varandra och till och med parallellt. Det är därför som en professionell sekreterare kan skriva en text och prata i telefonen samtidigt. Denne förstår inte innehållet av vad som skrivs, men trots detta blir det inga fel. I det här fallet agerar rörelseförmågan (ofta kallat muskelminnet) helt automatiskt. De visuella och talanalytiska systemen kan också arbeta separat. För att avstå från inre

tal undertiden vi kommer ihåg bilder, måste vårt talsystem sysselsättas. Man kan t.ex. läsa en dikt man kan utantill, eller räkna högt eller tyst för sig själv, undertiden man kommer ihåg bilderna. Det tal analytiska systemet klara inte att både namnge bilderna du ser, och att räkna samtidigt. Genom att göra den här övningen lär man sig gradvis att se bilderna i fullständig tystnad. I böcker av Castaneda, kallade de mexikanska magikerna en sådan förmågan för den

”stora tystnaden”. Med detta menades en persons förmåga att tänka direkt i bilder, med det långsamma, klumpiga och ofta felaktiga uttalade tänkandet i tal helt blockerat.




När man studerar snabbläsning, så är borttryckandet av inre tal en av de viktigaste

teknikerna man får lära sig. Vid snabbläsning så uppfattar man boken på samma sätt som en film. Ögonen går över sidorna, men bara scener och bilder dyker upp i föreställningsförmågan.

Repetition med komplett avkodning Repetition med komplett avkodning används under fixeringen av information i hjärnan

under de tre till fyra första dagarna efter memoreringen. Alla typer av information fixeras som associationer i hjärnan. Varje association fixeras

till en stödbild. Repetition med komplett avkodning fungerar på följande sätt: Låt oss anta att vi har en bild föreställande en medicinburk, vilket representerar ett

apotek. Denna är fixerad till stödbilden av en dörr. Bilderna av en fjäder, en runsten och en val är kopplade till olika delar av medicinburken. Det här är telefonnumret till apoteket: 567-51-04. När de här bildkopplingarna aktiveras i föreställningsförmågan, så behöver vi även lägga till det talanalytiska systemet, för att omvandla bilderna till ett uttalande. Med andra ord, när man kommer ihåg bilderna, så säger man: ”Telefonnumret till apoteket är 567-51-04.” Notera att man inte säger namnet på själva bilden. Man ser bilden, men säger den

kodade informationen (t.ex. siffran). Särskilt nya termer och namn som ofta memoreras behöver repetition med komplett

avkodning. Ett sådant fall är när man kommer ihåg (ser) ett vishäfte, en kondom och ett magasin. Man säger inte namnet på bilderna utan kommer ihåg namnet på staten – Wisconsin. Att komma ihåg är i GMS ungefär som att läsa en bok. Den enda skillnaden är att man

inte ser text, utan man ser istället bilder i sin föreställningsförmåga, som representerar särskilda informationselement. Bokstavligt talat så ”läser” man informationen ur föreställningsförmågan, som om det vore en bok med illustrationer där man vet vad varje illustration betyder.

Inre tal och tekniken för inre tecknande Repetition med uttal och inre tecknande används för information, som efter att de

fixerats i minnet, ska bli reflex. Detta inkluderar olika figurkoder, nya ord och bokstäver i ett främmande språks alfabet. Vad är skillnaden mellan att visualisera en bild och att använda sig av inre tecknande?

När man visualiserar en bild, så ska den ses stort, detaljerat, tredimensionellt och i färg. Mentalt (inre) tecknande innefattar en ögonrörelse (rörelseminne). Föreställ dig hur du skriver något med krita på svarta tavlan eller målar på en vägg - det här är vad mentalt tecknande är. Man behöver teckna okända tecken och nya främmande ord på det sättet de skrivs.




Reflexkopplingar skapas långsamt och mellan olika analytiska system. Att fixera information på reflexnivå är att skapa en reflexkoppling mellan de visuella,

tal- och rörelseanalytiska systemen. Fixera figurkoder Kom ihåg bilden av en bår, vilken representerar talet 35. Visualisera den en stund. Rita

sedan långsamt siffrorna 35 på själva bilden eller i bakgrunden. Repetera detta flera gånger varje dag i 3 till 4 dagar. Resultatet av att samtidigt föreställa sig bilden med korresponderande ögonrörelser,

blir att hjärnan fixerar bilden. När man senare kommer ihåg bilden av en bår, så sätter det automatiskt igång ögonrörelserna som tecknar 35. Undertiden verkar det som att man automatiskt kom ihåg talet. Fixera främmande ord Kom ihåg en bild som representerar ett ryskt ord, t.ex. ett hus. Läs av bilden för att

hitta en kopplad ledtråd för uttalet, bilden av ett dominospel hittas, uttalet för hus på ryska – dom. På grund av det talanalytiska systemets långsamma hastighet, klingar uttalet ’dom’ kvar i huvudet. Gör sedan flera saker på samma gång: Föreställ dig ett hus, uttala namnet 'dom'

mentalt och teckna hur ordet skrivs på eller bakom bilden: дом. Den här kombinationen av olika processer är vanlig vid språk inlärning. Dessa arbetsböcker involverar just att se, läsa högt och skriva. Ju fler analytiska system som involveras i kopplingarna, desto snabbare utvecklas reflexåterkallandet. Resultatet av upprepad samtidig aktivering av nervceller från tre olika analytiska

system, är att en stabil reflexkoppling skapas mellan dessa. Bilden – det visuella analytiska systemet. Uttalet – det talanalytiska systemet. Stavning och skrift – det rörelseanalytiska systemet. Fixera främmande alfabets tecken Kom ihåg att använda bilder som ger en ledtråd till tecknets uttal. Koppla sedan en

bild till den som ger dess skrift. Visualisera sedan hur du ritar tecknet framför eller bakom uttalsbilden och uttala det samtidigt högt eller tyst. Reflexkopplingar tar tid att skapa. Det är inte lönt att fuska när man memorerar

främmande ord. Om man memorerar ett ord på kvällen och får högsta betyg på provet dagen därpå, betyder det nödvändigtvis inte att man besitter ny kunskap. Om främmande ord inte fixeras till reflexnivå, kommer de att glömmas bort. Då sitter man där med ett diplom som det enda minnet kvar från språkutbildningen...




Hur man kontrollerar memoreringens reflexnivå Principen är väldigt enkel. Om en reflexkoppling har skapats, arbetar den väldigt fort

och automatiskt. Kom ihåg hur handen dras bort från den heta plattan – det här är en reflex, även om den är ofrivillig och genetiskt inbyggd i hjärnan. För att kontrollera kvaliteten på memorerade främmande ord – skriv ner orden på kort.

Det här är nödvändigt för att snabbt få en slumpmässig ordning på elementen. Placera nu korten på ett bord, ett efter ett, och översätt orden från svenska till japanska

eller vice versa. Lägg märke till med vilken hastighet orden översätts. Om man kan översätta ordet på en sekund eller mindre, har ordet blivit reflex och kommer inte att glömmas bort. Om det krävs mer tid för att komma på rätt ord, har det inte fixeras och kommer snart att glömmas bort. På samma sätt kan man även försäkra sig om vilka tecken och figurkoder som kan

vara dåligt fixerade i hjärnan. Kvaliteten av memoreringen av främmande ord testas med igenkänningshastigheten.

Enkel användning av orden är en illusion av memorering. Det är viktigt att komma ihåg det när man studerar ett främmande språk. Man kan enkelt undersöka vad en reflexmemorering utgörs av. Bokstäverna i alfabetet

på ens modersmål är fixerade på reflexnivå i hjärnan. Läs bokstäverna i den här meningen: Negninem räh ned i anrevätskob säl. Nya tecken, figurkoder och främmande ord bör kunna läsas lika enkelt. En reflex reagerar utan fördröjning, Finns det fördröjning, så är det ännu inte en reflex. Notera att utvecklingen av förmågan till repetition av memorerad information för att

fixera den i minnet, är lika viktig som att utveckla förmågan till memorering av bilder. Man måste öva upp sig i att repetera information – lika noggrant som man övade sig i

att memorera den.

Bilda ett system av stödbilder Olika system av stödbilder kan skapas genom kombinationer av tidigare beskrivna

tekniker för sekvensmemorering. Ett system av stödbilder måste skapas på förhand. Det måste fixeras genom att

upprepade gånger komma ihåg dess bilder flera dagar i rad, tills man automatiskt kan ”bläddra igenom dem” i föreställningsförmågan. Stödbilder fixeras väl om man använder dem. Övningsuppgifter kan lagras flertalet gånger på ett nybildat stödbildssystem, t.ex. sifferkombinationer. Varje gång man memorerar nya siffror raderas de tidigare automatiskt från stödbilderna. När man gör övningsuppgifter, behöver man inte fixera informationen i hjärnan. Man memorerar siffrorna på stödbilderna, återkallar dem, för att sedan aldrig återvända till dem. På detta sätt är stödbilderna automatiskt rensade efter en timme. Låt oss undersöka flera av de vanligaste kombinationerna som används för att skapa




stödbildssystem. Den enklaste varianten. Skapa ett stödbildsystem i minnet som endast består av

objekt valda med Cicero-metoden. Om man skapar en sekvens av 100 bilder, kan man genast börja med övningsuppgifter. Dessa bilder kan användas många gånger för att memorera ord, siffror, bokstavskombinationer och andra typer av uppgifter. En kombination av Cicero-metoden och att välja ur underbilder. Om man väljer

ut bilder noggrannare enligt instruktionerna i denna bok, kan man välja ut 5 underbilder (delar av en bild) från varje bild framtagen med Cicero-metoden. Ett exempel: Låt oss anta att en av Cicero-bilderna är ett kylskåp. Plocka ner bilden i

föreställningsförmågan och visualisera varje del separat: ”tak”, kylskåpsdörr, frysfack, hyllor och grönsaksbehållare. Om man gör likadant med var och en av de 100 ihopsamlade Cicero-bilderna, så har

man plötsligt ett stödbildssystem bestående av 500 element i huvudet. På så vis ökas minneskapaciteten drastiskt eftersom volymen av den memorerade informationen endast begränsas av hastigheten för skapande av kopplingar och tillräckligt många på förhand skapade stödbilder i minnet. Cicero-metoden + välfixerad sekvens + urskiljning av bilddelar Om man har valt ut 5 underbilder hos var och en av de 100 bilderna som skapats med

CIcero-metoden, har man nu 500 stödbilder. Länka nu en kort sekvens av valfria bilder (innehållande 5 bilder sammankopplade med Kedjemetoden) till var och en av de 500 stödbilderna, och hos var och en av dem, skilj ut ytterligare 5 underbilder. Låt oss nu beräkna hur många stödbilder vi har. Mycket riktigt så har vi 12

uppsättningar med 500 stödbilder i varje. Javisst skulle det vara svårt att skapa så många bilder i en handvändning, så skapa dem gradvis. Det största huvudbryt är att inte upprepa stödbilder. För en GMS-användare är stödbilderna samma sak som en hårddisk är för en dator.

Stödbilder är informationbehållare i en GMS-användares huvud. Man kan dela upp stödbildssystemet i olika sektioner. En bildsektion kan reserveras

för korttidsmemorering, som övningsuppgifter, uppvisningstricks eller dagliga att-göra-listor. En annan del kan reserveras för memorering av vardaglig information som telefonnummer och adresser m.m. Ytterligare en del av stödbildssystemet kan användas för utbildning. Om man fixerar viktig information på stödbilderna, är inte dessa längre tillgängliga för

upprepad användning. I sådana fall skulle information som lagrats på dessa raderas. Däremot ger en strikt sekvens av stödbilder det möjligt att se informationen som fixerats vid dem och på så sätt försäkra informationslagring i hjärnan. Rådet är att skapa ett system av stödbilder och göra det innan du gör något annat. En

person utan stödbilder är som en dator utan hårddisk, med bara sitt arbetsminne.




I princip är ett stödbildssystem ett system för inre hjärnstimulering, som håller minnet

oberoende av externt stimulerande influenser. Man har alltid direkt tillgång till den lagrade informationen, oberoende av yttre stimulering. Se till dig själv och människor omkring dig – observera. De flesta har inget system för

inre hjärnstimulering. Minnet och tänkandet distraheras då enkelt av allt yttre inflytande. Det räcker att inleda ett konversationsämne, byta till ett annat och sedan komma med ett tredje, för att en sådan person ska glömma bort vad denne egentligen ville säga. När man förstår människans minnesmekanismer, kan man bemästra mekanismerna

bakom neurolingvistisk psykologi. Kom ihåg en viktig regel: Varje minnesteknik är bara så effektiv som ditt

bemästrande av den. Du kanske tror att du vet hur man skapar ett stödbildssystem. Men det är en sak att

veta om hur man gör och en annan sak att ha ett stödbildsystem innehållande hundratals eller till och med tusentals bilder i minnet. Mnemoteknik-användare på medeltiden kunde ”formatera” sitt minne och skapa upp till 300.000 stödbilder i huvudet. Som du ser, teoretiskt sett är superminnets hemligheter mycket enkla, men bara teoretiskt. Om du studerat materialet i den här boken, kan du bli student vid vår skola.

Distansutbildningen består av fem olika, men sammankopplade utbildningmoduler med övningar som möjliggör gradvis ökning av mängden och komplexiteten av det memorerade materialet. På nästa sida finner du en kort beskrivning av varje utbildningmodul.



Mind Academy’s online-utbildning Intensivträning (introduktionsutbildning, 12 lektioner) Utbildningen inleds med detaljerade studier av de olika grundteknikerna i

memorering. Mängden information som kan memoreras vid ett enstaka tillfälle ökas gradvis upp till 100 element. De praktiska övningarna ger förbättrad koncentrationsförmåga och du får en stabil grund för memorering, nödvändig för följande utbildningmoduler. Min första databas (grundutbildning, 13 lektioner) Tekniker studeras för memorering av 25 typer av vanlig information (telefonnummer,

historiska datum, konstanta värden, tidtabeller, namn och ansikten, formler mm). Du kommer att arbeta med hundra faktaexempel. Dessa fakta, som tidigare ansetts vara möjliga att komma ihåg, kommer du med full kontroll kunna plocka fram ur minnet på nolltid med absolut exakthet. Det går bara inte att memorera mer effektivt än så här! Examensprov sker efter denna utbildningmodul. Främmande språk (specialutbildning, 11 lektioner) Här tränas memorering av främmande ord och fraser. Utbildningsmaterialet baseras på

ryska, men övningarna kan appliceras på vilket språk som helst. Lär dig att använda de mest effektiva minnesteknikerna för nya ord, grammatik, fraser, ord-för-ord textmemorering, uttal och dialoger mm, för lagring i långtidsminnet. Textinformation (specialutbildning, 16 lektioner) I denna utbildningmodul lär du dig memorera texter; Alltifrån små skämt och roliga

historier till hela böcker och tung facklitteratur innehållande komplex terminologi. Hur kan man memorera en hel bok på kortast möjliga tid? Eller att komma ihåg ett tal eller en föreläsning så länge du lever? Här får du lära dig teknikerna med komplexa texter som övningsexempel. Texterna memoreras inte ordagrant, utan med dina egna ord i korrekt paragraf-ordning med all faktainformation. Koder och lösenord (specialutbildning, 8 lektioner) Här får du i praktiska övningar lära dig att på ett tillförlitligt sätt hålla vardagens alla

siffror i minnet. Från internet- och mailadresser till postadresser, kontokortsnummer, pinkoder, bankkontonummer och inloggningsinformation. Inkluderat bonusmaterial:

Memorera kortlekar (valfri extrautbildning, 4 lektioner) Efter att ha genomgått de 24 första lektionerna finns även möjligheten att lära sig

memorera kortlekar. Den här boken finns tillgänglig kostnadsfritt på www.MindAcademy.se från den 17:e

september 2009, tillsammans med ytterligare information. Välkommen till Mind Academy!

http://www.svenskaminnesskolan.se/

Documents

SUPERMINNETS HEMLIGHETER - Mind Academythemindacademy.se/blandat/studentmaterial/MindAcademyHandbok.pdf · Mind Academy’s online-utbildning ... medan de bästa ... nya verk baserade