S:t Anna Nyhetsblad ges ut av föreningen Navet i Havet och delas denna gång ut i brevlådor i hela Söderköpings kommun. Här hittar du ett axplock av information, besök gärna www.sanktanna.com för mer!

S:t Anna NyhetsbladMars 2016

Detta nyhetsblad är skrivet med majoritetens ”Sankt Anna-paket” i färskt minne. Strax före jul skickade de styrande tre politiska partierna i Söderköpings kommun ut ett ”sammanhållet paket” med förslag till åtgärder som skulle utgöra en plan för en mer levande bygd. Sade man. I verkligheten innehöll paketet konkreta förslag om avveckling av kommunens åtaganden och service. Förslagen från de tre partierna innebär:

● Ett tydligt steg att bryta sönder en sammanhållen skola i Sankt Anna

● Ett konkret förslag om avveckling av äldreboendet Stenbrinken● En avveckling av köket för mat till skolan och Stenbrinken● En villkorslös försäljning av kommunens satsning på

utbyggnaden av bredband på landsbygden

Vi blir givetvis bedrövade när vi ser bristen på framtidstro hos kommunledningen. Vi har en helt annan syn på hur Sankt Anna kan utvecklas för framtiden. Vi vill också arbeta för en sådan positiv utveckling och har för ett år sedan tagit fram 32 konkreta punkter med åtgärder. Många av dessa ska vi arbeta med själva. Men flera innebär att kommunen också bidrar konkret.

Fyra grundläggande saker behövs för en långsiktigt utveckling av Sankt Anna. Främst är det givetvis den goda miljön. Sedan gäller det arbetstillfällen, tillgång till bostäder och tillgång till service.

Den goda miljön finns verkligen. Sankt Anna-bygden är en tung reklampelare när kommunen talar om varför människor ska besöka Söderköping och förhoppningsvis även bosätta sig där. Otaliga är de framsidor på broschyrer och presentationer som visar glittrande vatten, segelbåtar och badande barn. Man vet att Sankt Anna är en värdefull resurs för hela kommunen. Även regionen och staten säger att Sankt Anna är ett riksintressant område med sin levande skärgård.Tillgången till arbetstillfällen i Sankt Anna innebär att det behövs en positiv syn på företagande, på samma vis som det ska göra inne i staden. Men det är extra viktigt att vi på ett bra sätt i Sankt Anna även kan nå en större marknad. Det kan man med bra kommunikationer. Här har gjorts en hel del under åren även om en och annan väg behöver förbättras. Men framförallt anser vi att en bra fiberutbyggnad är avgörande för framtiden. Tillgång till bra internet och telefoni skapar framtidens förutsättningar för kombinationer i boende och arbete. Besöksnäringen som ju är växande har också bra förutsättningar i Sankt Anna.

Tillgång till moderna bostäder är också en viktig förutsättning för utveckling. Utöver en tillåtande glesbebyggelse anser vi att mer samlad bebyggelse bör komma fram på flera områden. Morgondagens Sankt Anna-bor har inte alltid en tidigare koppling till bygden. Här behövs kommunens aktiva medverkan i planarbete och även vid exploatering av Sankt Anna Kyrkby. Så sist men inte minst servicen. Det gäller tillgång till skola, fritidshem, kollektivtrafik, vård och omsorg av god kvalitet och inom rimliga avstånd. Det har vi idag och det är väldigt viktigt att rätt värdera detta och även vara beredd att utveckla vidare.

Kommunens verksamheter är inte så stora och de är sårbara för ingrepp och omorganisationer. Det går i en kommun alltid att leta reda på de invånare som är ”dyrast”. Ofta hittar man då de som bor sist på linjen. Den skola som ligger längst bort, det äldreboende som är minst, de skolskjutsar som har längsta resorna, de företag som ligger glesast utspridda. Ett sådant synsätt leder med automatik till nedrustning av servicen till Sankt Anna-borna. Vi anser istället att frågorna om den kommunala servicen i Sankt Anna måste lyftas till ett strategiskt perspektiv. Ska attraktions-kraften i Sankt Anna utvecklas behöver det vara en året runt levande del av kommunen med invånare och verksamheter. Se det positiva Sankt Anna kan bidra till för hela kommunen.

Det vi begär är att man formulerar möjligheter och påverkar den framtida utvecklingen. Var tydlig med att detta är en tillgång – väl värd att vårda. Eftersom vi talar om kommuninvånare som bor ”sist på linjen” så kräver det givetvis ett särskilt stort mått av försiktighet i hanteringen av den kommunala servicen. Det är lätt att bryta ner fungerande verksamheter, men betydligt mer komplicerat att bygga upp igen. Vi vill att kommunen ska uttala en tydlig långsiktig vilja att ha en levande landsbygd i Sankt Anna. En sådan politisk vilja blir sedan vägledande för besluten kring utveckling av skola, vård och omsorg.

Se styrkan i vårt engagemang. Vi deltar aktivt i arbetet med vår bygds utveckling. Det kan vara genom intresseföreningar eller i utvecklingsarbete inom näringslivet eller kring utbyggnaden av bredband. Se den imponerande uppslutningen vid vinterns stormöten, den talar sitt tydliga språk. Se kraften i engagemanget. Låt oss arbeta tillsammans och långsiktigt och tydligt för en året runt levande bygd i Sankt Anna.

Styrelsen för föreningen Navet i Havet

À la Carte Arbis Bar & SalongerArkösund LivsBergströms BåtarBettifixBisthers Marin & MaskinBottna AllserviceBottna LanthandelBåtsholms PensionatCharkman i NorrköpingDyhult LantbrukEL & CDS Installationer ABEmil Bergström Skog & SjöEriksviks GolvserviceEvabodenFias SmörgåsbodFirma RHEMS EriksvikGALLERI 1GL Restaurang ABGRT Bilservice ABGöran & Annika EköHaga Cykel NorrköpingHemköp i Söderköping Henrik ErikssonI'AS SkinnhantverkIca Nära SöderköpingJ.Hertzmans Bygg & EntreprenadJ.J Byggservice AB Jannes Hembageri

Stort tack för att ni alla stödjer Navet i Havet

i vårt arbete för att utveckla S:t Anna skärgård:

Peter JohanssonMusikalartist, sångare, musiker

Välkommen tillmitt S:t Anna!

Foto

graf

: Ann

a Be

rg

JK FiskJofotex Tyger AB Kallsö Såg & BåtcharterKallsöfiskarnKalvholmens CampingKirres ServiceKjell G SkärgårdsserviceKylanläggningar AB Källbuktens CampingLagnströms RörLagnö Trafik AB Lilla CaféetLinköpings PartihandelLollos Bil & MotorMakkans Båt & FritidMats Emilsson Båtturer & StuguthyrningMedisoxMickes Mur & ByggMimmis Hus Hår och Skönhet AB Mon VisionMons FastigheterMPS TeknikMånssons Bygg i Börrum ABNorra Finnö ByggOptiker AnderssonPNM MusicRatitus Struts och EmufågelRestaurang Kompassen ArkösundRöda Korset Sankt Anna

S:t Anna Bygg & AllserviceS:t Anna HandelS:t Anna Skärgårds Kajakuthyrning TyrislötSandens LanthandelSankt Anna DesignSankt Anna Fasad och FönstermålningSankt Anna HembygdsföreningSankt Anna IslandshästarSankt Anna MarinSankt Anna Skolas FöräldraföreningSankt Annagården RestaurangStädarna NorrköpingSöderköpings Energi & VVSSöderköpings GolvserviceSöderköpings Återvinning & Second HandSödlings Båtturer och ServeringTankreds ByggserviceTempo BredavägenTjärholms SkärgårdscaféTryckhusetTyrislöt BensinstationTyrislöt CampingUlf Nilsson SkärgårdstrafikUvmarö HamnWahlens Åkeri AB Wisstings Transport AB Ängens Blommor & GårdsserviceÖstgöta Golvidé

3

Min pappa blev nästan 92 år. Det var alltså många år sedan han föddes i Stjärnorp utanför Linköping. Hans pappa var torpare, och mamman dog när han var 8 år så hans äldre systrar kom att betyda mycket för honom. Sina första egna pengar tjänade han på ”grindslanten” och för dem köpte han en ”cykelhäst”, som nu finns hemma hos mig, och som hans barnbarns barn leker med. Till saken hör, att när bönderna som inte brukade betala någon grindslant kom fram till grinden, då sprang pappa bakom busken och gömde sig dvs öppnade inte!

Pappa flyttade till Linköping, där han träffade min mamma och de hade ett långt och innerligt äktenskap tills mamma dog 80 år gammal. Pappa kunde bo kvar i deras lägenhet ett antal år till han blev allvarligt sjuk, vilket resulterade i att han blev akut inlagd på Linköpings Universitetssjukhus, och tvingades amputera sitt ben! Från att i hela sitt liv varit en mycket självständig person blev han helt beroende av andras omsorg. Han kom aldrig mer hem till sin lägenhet utan flyttades direkt till en vårdboende.

Jag är enda barnet så där stod jag med en lägenhet fylld av minnen från mina föräldrar och skulle bestämma vad som skulle göras, samtidigt som min pappa behövde mig som allra mest. Det blev inte bra på vårdboendet. Dålig omvårdnad, bristande engagemang hos personalen, men modernt och fint. Jag var förtvivlad varje gång jag åkte därifrån.

Från en dotter!Det var pappas beslut att flytta till skärgården, där jag bor sedan knappt 10 år tillbaka. Min pappa var visserligen utan ett ben men han var fortfarande med i tanken, och vi började prata om att han skulle kunna flytta närmare mig, till Söderköping. Pappa tyckte idén var bra men det gick lite trögt att få plats. Vi fick från första början ett mycket gott bemötande från Söderköpings kommun som förstod att det var angeläget, så när pappa fick frågan om han kunde tänka sig Sankt Anna gick han gladeligen med på det. Det finns inte en dag jag ångrar att jag hjälpte pappa med den flytten och jag är övertygad att inte heller han skulle sagt annorlunda. Stenbrinken gav honom trygghet och omvårdnad av den bästa sorten. Aldrig antydde personalen tuffa arbetsvillkor, när de i ett trångt litet rum skulle lyfta pappa ur sängen när jag dök upp för att hälsa på. Han fick alltid bestämma själv när han ville vara sängliggande eller sitta uppe. Han bestämde själv när han ville äta och ibland kunde det innebära en mycket sen frukost och inte alltför sällan ”frukost på sängen”. Personalen sparade mat till han kom upp och tills han var hungrig. Ville han äta på rummet var det inga problem. Man förstår att han inte alltid tyckte det var helt lätt att plötsligt sitta och äta frukost med helt främmande människor i olika åldrar och med olika svårigheter, och när detta blev jobbigt för pappa skjutsade de in honom på hans rum.

Från första början förmedlade personalen att de tyckte om min pappa, allt ifrån en smekning på kinden till att berömma hans skjortor! Jag hörde aldrig någon klaga på för lite personal, och trots att jag anade att de inte hade så mycket tid för var och en av de äldre så kände jag som anhörig inte av detta! Den tid de har använde de enligt min erfarenhet alltid på bästa sätt för de boende. Personalen hade alltid tid för mig när jag plötsligt dök upp och hjälpte pappa upp om han var sängliggande. Jag vet inte hur många gånger vi satt i ”TV-rummet” och pratade när personalen försynt öppnade dörren och frågade om vi ville ha kaffe och rätt som det var kom de in med en bricka med kaffe och alltid gott kaffebröd. Maten var så god tyckte pappa, och jag köpte ständigt nya byxor då han växte från storlek Large tillX-Large! Ingen klagade på att jag inte märkte hans kläder trots att jag skulle. En viss rodnad uppstod på mina kinder då jag upptäckte att någon hade märkt hans kläder utan att säga något.

Min pappa hade svåra sista år pga att han var så beroende av andra för att förflytta sig, men trots det blev hans sista år goda år tack vare de som arbetar på Stenbrinken. De var också ett gott stöd för mig och fanns alltid till hands.

Min pappa finns alltså i statistiken som en av de som inte haft Stenbrinken som första val. Han visste inte att Stenbrinken fanns och eftersom vi var relativt nyinflyttade visste inte heller jag det, som dotter. Det var bara tur att det inte fanns plats i Söderköping så att han kom till Stenbrinken, ty det blev en lycka för både honom och mig!

Foto: Stenbrinkens Äldreboende, S:t Anna

Under 2014 arbetade fem grupper i S:t Anna, tillsammans med kommunala tjänstemän, fram konkreta förslag som utvecklar bygden och direkt eller indirekt ger fler elever i S:t Anna skola. Det officiella startskottet för implementering kom 23:e februari 2015, då en lokal skärgårdssamordnare fick uppdraget från tidigare kommunchef och nuvarande kommunalråd att arbeta vidare med förslagen parallellt med andra och nya uppgifter för skärgårdens utveckling.

Kanske har du hört talas om dessa förslag, men aldrig fått information kring vilka frågor de berör. Eftersom Navet i Havet var en av de lokala grupper som arbetade med förslagen vill vi passa på att översiktligt redogöra för statusen för respektive fråga vid årsskiftet 2015/2016. Det är mycket viktigt att vi nu, när vi mister den lokala samordning vi efterfrågade, bevakar att kommunen klarar av att behandla och fortsätta driva dessa frågor inom de förvaltningar som berörs, och även där flera förvaltningar berörs av samma förslag – vilket i stort sett gäller samtliga.

För dig som vill veta mer om detta arbete finns alla förslag att läsa i sin helhet på Sankt Anna-portalen www.sanktanna.com under fliken Sankt Anna/Utveckla Sankt Anna 2015-2020.

FörskolefrågorMed många sysselsatta inom turism fanns ett behov av förskola under semestertider, då det är högtryck på de flesta arbetsplatser i S:t Anna. Från och med sommaren 2015 finns det nu möjlighet till förskola i området även under dessa veckor, där man tidigare fick pendla upp till 20 mil per dag för att lämna och hämta på förskola i Söderköping.

Man hade också en önskan om att ge förskolan tillgång till Gula Huset, invid skolgården. Detta eftersom förskolelokalerna var fyllda till brädden med fler barn än på 15 år. Bygden har nu fått tillgång till huset men inte för förskole- eller skolverksamhet utan enbart för föreningsverksamhet och liknande. Ett formellt avtal för Gula Huset ska vara framtaget inom kort.Man önskade alternativt ytterligare lokaler för att kompensera för den paviljong som fanns på förskolegården, men som togs bort när barnantalet tidigare minskade. Detta har nu lösts genom att fritidshemmet flyttats in i skolans lokaler.Förskolechef/rektor har fått uppdraget att se över hur förskolans verksamhet kan utvecklas exempelvis genom ännu mer fokus på utomhuspedagogik, vi inväntar besked om vad som ska göras här.

I upptagningsområdet för skolan finns ett problem gällande avstånd och resor för förskolebarn och deras föräldrar. Eftersom förskolebarn inte har rätt till skolskjuts får föräldrar som arbetar i Söderköping/Norrköping ibland extra resor på 5-8 mil per dag för att lämna och hämta barn på förskolan. Detta har resulterat i att flera familjer valt att ta med sig sina förskolebarn i bilen på väg till arbetet och lämna dem på en förskola utmed vägen. När barnen sedan växer upp placeras de även på en annan skola, eftersom de har sina kompisar där sedan förskoletiden. För att ge fler elever till S:t Anna skola och för att underlätta för föräldrar föreslog man en uppsamlande förskola/dagmamma alternativt en uppsamlande

32 förslag

förskoleskjuts exempelvis vid Hösterum. Barn- och utbildnings-nämnden ska ha fått uppdraget att se över dessa möjligheter, men de har vad vi vet inte återrapporterat.

SkolfrågorFlera förslag kring skolan berörde skolskjuts, och här har man genomfört en del förbättringar gällande de rutter som bussarna åker. Man har också fått fortsätta att driva frågan att elever kan pendla från Söderköping till S:t Anna, eftersom busslinjerna redan finns och skolorna i Söderköping är fyllda till brädden. Man fick dock nej till fortsatt utredning gällande skolskjuts med båt över Gropviken, med motiveringen att det just nu inte finns barn som har det behovet. En skolskjuts över Gropviken kan bespara barnen resor på ca 6 mil per dag, och att redan nu ta ett beslut om denna möjlighet skulle ge barnfamiljer tryggheten att våga bosätta sig även på den södra sidan, kring Ramsdal med omgivning. Även skolskjuts över kommungränser har föreslagits, då det vid nedläggningen i Gryt fanns ett intresse att placera skolbarn i S:t Anna. Söderköpings kommun sa dock nej till att bekosta dessa elevers skolskjuts trots att kommunen då både hade fått fler elever till S:t Anna och givetvis också den skolpeng som det medfört.Även i skolgruppen föreslog man skolskjuts kring förskola och fritidshem för att underlätta för familjer som vill bosätta sig på landsbygden. Än så länge har svaret bara varit att det är möjligt att undersöka, men vi vet inte vem som ska göra det eller när.

Söderköpings kommun satsar på fritidsaktiviteter för barn, men uteslutande inne i Söderköping. För att landsbygdens barn ska kunna delta i dessa aktiviteter har vi föreslagit att deras busskort ska gälla även på fritiden. Detta förslag har lyfts upp flera gånger under många år, men saknar vid tryckdatum fortfarande svar.Ett annat förslag gällande skolan var att vidareutveckla paket för lägerverksamhet, friluftsdagar etc där skolor både i kommunen och i andra kommuner kan bjudas ut till skärgården för aktiviteter

för utveckling

4

i naturen, på havet eller på Sankt Anna miljö- och näridrottsplats. Detta arbete påbörjades av samordnaren men vi har inte fått besked om hur det nu ska drivas vidare.En anslagstavla vid skolan sattes upp 2015 enligt vårt förslag.

Marknadsföring av S:t Anna Samordnaren har skapat en profil och ett informationsmateriel för skolan, i samarbete med personalen. Ett liknande arbete har påbörjats för förskolan. Tanken var att arbeta kontinuerligt med detta, och att också använda det för olika slags informationsaktiviteter. Idag har vi inget besked om vem som ska driva arbetet med att marknadsföra skola och förskola, så att även kommunens skolor har en chans att synas i det fria skolvalet. Samordnaren har också skapat ett utskick med informations-materiel till fastighetsmäklare i Söderköping, Norrköping och Valdemarsvik, där tanken var att hålla en fortsatt kontakt för att ge spekulanter rätt och uppdaterad information inför ett fastighetsköp i området. Idag finns inte längre en kontaktperson för dessa övergripande men ibland mycket konkreta frågor.

Man har också påbörjat arbetet med att hitta nya kanaler för marknadsföring, exempelvis mässor, där man 2015 deltagit på bland annat Bomässan i Norrköping och Skärgårdsmässan i Stockholm, TV-program som ”Åsa i Skärgården”, information via sociala media, annonsering, kontakt med pressen och så vidare. Vem som ska fortsätta att driva dessa frågor är oklart.

En funktion för att lista hyreslediga bostäder har skapats via Sankt Anna-portalen, www.sanktanna.com. Eftersom vi nu inte längre har någon som kan driva detta till nästa steg så antar vi att funktionen kommer att förbli outnyttjad.Planerna för en ”Flytta hit-kampanj” har presenterats, dels som en mindre kampanj i flera steg redan idag, dels som en större kampanj den dag man också har tillgängliga bostäder. Vi har inte fått besked om vem som nu ska arbeta vidare med frågan.

Ett av förslagen gällande marknadsföring var just att ha en dedikerad person, som skulle ansvara för att på ett mätbart sätt arbeta för att göra S:t Anna mer synligt. Detta förslag infördes i februari 2015 i och med skärgårdssamordnaren, men togs alltså tillbaka november samma år, utan förklaring och utan lokal förankring.

BostadsfrågorMan lämnade ett föreslag om att bygglovsprocessen både bör förenklas och dessutom bör förklaras på ett bättre sätt, för att inte skrämma bort intressenter med åratal av byråkrati. Vi har fått beskedet att samhällsbyggnadskontoret fått uppgiften, men vi har ännu inte sett ett resultat.Man har frågat om man kan prioritera barnfamiljer och/eller åretruntboende vid bygglovsansökningar, vid tomtförsäljningar etc men fått beskedet att det inte är möjligt. Man har också frågat, innan den flyktingström som nu finns, om flyktingar och/eller asyksökanden kan placeras i S:t Anna både vad gäller boende och skola. Man har fått beskedet att kommunen anser att det är för långt till Söderköping och att det därför inte är aktuellt.

Det finns ett förslag om att gå ut med en förfrågan till markägare i området, för att utreda möjligheten till fler åretrunt-bostäder. Detta arbete har inte påbörjats. Söderköpings kommun har reviderat översiktsplanen och beskriver i den en utveckling som stämmer bra överens med förslagen kring S:t Anna.

Sedan mer än 30 år har medborgare och föreningar i S:t Anna arbetat för att kommunen och/eller kommunens fastighetsbolag ska bygga lägenheter i nära anslutning till skolan. Redan 2006 finns ett beslut att kommunen ska fortsätta att driva frågan, men det blev i realiteten aldrig så. Denna fråga lyftes på nytt 2014 och 2015 genom ytterligare kontakt med markägare och möjliga entreprenörer. Samordnaren fick under hösten 2015 uppdraget att ta fram underlag för en omfattande marknadsundersökning, men arbetet avbröts när samordnarens tjänst togs bort. Vi har inte fått något besked vad som nu ska hända med tänkta S:t Anna Kyrkby och hur vi ska kunna möta den efterfrågan som finns gällande lägenheter för unga, för barnfamiljer, för ensamstående, för äldre. Denna bostadsfråga anses av många som den mest avgörande när det gäller bygdens, och kommunens, framtida utveckling.En mycket viktigt fråga gällande boendesituationen är möjligheten till hemtjänst och äldreboende. Vi anser fortfarande att det var ett felaktigt beslut att centralisera hemtjänsten, som innan dess var kommunens högst betygsatta och ekonomiskt mest stabila enhet. Beslutet togs utan dialog, utan korrekta fakta och fastslogs sedan efter en utvärdering med många felaktigheter. Vi har sedan förslaget inte fått någon information eller dialog gällande möjligheten att flytta tillbaka hemtjänsten och att utveckla äldreboendet med bland annat egen Träffpunkt med mera.

NäringslivsfrågorVi ser att skyltningen i Söderköping har förbättrats och det finns planer på ännu mer investeringar. Vårt förslag gällande skyltning i S:t Anna har dock lämnats helt obemött. Vi vet heller inte vem som ska driva denna fråga i fortsättningen.Även för näringslivet såg man ett stort behov av en samordnare som inte var låst inom någon av de ordinarie förvaltningarna eller ”stuprören” utan som kunde arbeta med helheten och utvecklingen av en hel kommundel. Samordnaren tillsattes februari 2015 men togs alltså bort redan i november samma år. Ett förslag kring cykelväg sågs som positivt och fortsatt arbete mot Trafikverket planerades. Vi har inte fått information om vem som ska driva denna fråga i fortsättningen. Vi har också föreslagit ytterligare utbyggnad av kommunalt VA i skärgården, men enbart fått svaret att det är på gång i vissa områden.

En viktig fråga för näringslivet har varit att utveckla Tyrislöt till det nav som kommunen behöver och enligt flera dokument också vill ha. Man saknar en marina som får passerande båtgäster att stanna, man saknar möjligheter att utveckla befintliga och nya företag, man saknar bostäder, faciliteter, bryggor etc. Visionerna kring Tyrislöt har varit många och pågått under många år, och där vår önskan är att bli konkret, att börja arbeta istället för att visionera. Kommunen har beslutat att under 2016 ta fram ett nytt planprogram för hela Tyrislöt, vilket sedan enligt uppgift ska möjliggöra för enskilda företagare att ta fram egna detaljplaner. Än så länge alltså bara ytterligare år av byråkrati men inget synligt resultat. En plan för hamnen och eventuell marina har inte diskuterats vidare.

Många av dessa 32 förslag kan ge oss i S:t Anna mycket viktiga argument både för familjer som funderar på att flytta hit, för familjer som funderar på att låta sina barn pendla från stad till landsbygd och för de som funderar på att ta över eller starta ett företag i skärgården. I marknadsföringen av S:t Anna som kommundel, inte bara som turistort, behöver vi svar på dessa frågor för att skapa attraktiva förutsättningar för en i sanning levande landsbygd.

5

För vår familj har alltid S:t Anna varit en självklarhet och vi har haft båt och fritidshus under långa perioder. I åratal har fredagar handlat om att så snabbt som möjligt packa ihop familjen och åka ut till havet för en helg utan shopping, TV, jobb och stress. Söndagar funderade vi ofta på vad vi gör med vår tid, med vår vardag. Vi ville inte åka hem.

Vi trodde länge att de många problemen i skolan i den större staden var något man fick leva med. Det var till slut vårt äldsta barn som öppnade ögonen på oss och kom med förslaget att flytta. Efter ett besök på S:t Anna skola kändes allt rätt och vi ringde en mäklare samma dag. Vi hade båda redan upp till en timmes bilresa till respektive arbete så restiden blev nu faktiskt kortare. Från många delar av S:t Anna är man i Söderköping på 25-30 minuter och i Norrköping på under 45. För våra barn blev livet enklare och lugnare, och en bättre förskola och skola än i S:t Anna får man leta länge efter!

Vi har fortfarande inte vant oss vid att bo på detta fantastiska ställe. Varje morgon är vi förundrade över ljuset, utsikten och naturen. Varje dag är det underbart att komma hem, sommar som vinter. Det känns som semester varje dag, och söndagarnas ångest är som bortblåst. Här tar vi vara på fritiden, här är barnen trygga och får vara barn. Här ser vi sälar och ugglor, hjortar och havsörnar, här hälsar människor på varandra och här vill vi stanna!

Sveriges skolor diskuteras mycket i media, och då ofta deras bristande kvalitet. Det gör förstås nytta om man belyser problem och det leder till förbättring. Men kanske kan bilden av skolan också göra skada när föräldrar tror att problemen finns överallt.

Äntligen hemma

När vi köper hus tittar vi ofta länge innan vi slår till, och när vi köper bil jämför vi märken och modeller. När vi väljer skola till våra barn blir det istället ofta den närmaste skolan, eller den med snyggast broschyr eller mest säljande profil. Kanske borde vi söka mer kritiskt - det SKA och KAN kännas bra att gå till skolan. Våra barn går i skolan nu, deras barndomsminnen skapas idag. Vi har inte tid att vänta på mer personal, förbättringar eller politiska beslut. Och det finns faktiskt skolor med goda resultat och hög kvalitet i undervisningen, med fantastiska miljöer både ute och inne. Vi kanske själva måste leta upp dessa skolor, flytta eller pendla. Och det vi och våra barn då får tillbaka är oersättligt!

En alldeles vanlig barnfamilj, numera åretrunt-boende i S:t Anna

6

Välkommen till vårt S:t Anna!

Åsa SjöbergSångerska, programledare & konferencier

Claes LövgrenSångare & musiker

7

Solen sken ikapp med fåglarna och familjen Andersson hade varit på rull nästan fyra timmar i sträck. De hade alltid velat bo vid kusten, men tillfället och förutsättningarna hade aldrig riktigt klaffat. De hade letat efter den perfekta platsen i snart ett år, men det var alltid något som fick dem att backa ur. Antingen var det för dyrt, för mycket obygd eller framförallt inte tillräckligt tilltalande. Mamman, som drev ett eget företag inom modebranschen, var trött på livet i den stora staden. Pappan, som var snickare, gick i tankarna på att starta en egen firma. De två barnen i baksätet, sju och nio år gamla, var fullt upptagna med att räkna kor. - ”Tio på min sida”, sa pojken. - ”Sju på min, fast röda räknas som två”, sa dottern.

Den natursköna färden gick utmed väg 210 mot en plats som de hade hört talas om via ett par vänner. Vännerna hade paddlat kajak i området för några år sedan. Det skulle vara himmelriket på jorden, men det var få som kände till den - en gömd pärla. Bilen rullade ner för en lång backe och vid slutet fanns en blå skylt med texten S:T ANNA. - ”Visste du att det är Sjöfararnas skyddshelgon?”- ”Nej” sa mamman, ”men är det lika vackert som det låter så är det hoppfullt!”

Mamman blinkade och svängde in på en grusväg, där en atriumliknande byggnad låg direkt på höger sida. Byggnaden bestod av flera huskroppar sammanflätade likt en solfjäder, och var målad traditionellt faluröd. Direkt till vänster om atriumgården låg en vitrappad byggnad som såg ut att vara huvudbyggnaden för området, med tre plan och en vinkeldel. Ute på gården satt några äldre damer i rullstolar och njöt av sommarsolen. Några gubbar spelade boule och skrattade ikapp, och de såg inte ut att ha någon större brådska.

Familjen parkerade vid vägkanten och klev ur bilen.- ”Aaahh, jag känner mig som en ansjovis i en konservburk”, sa mamman och tog sig för ryggen. De möttes direkt av en yngre kvinna i arbetskläder. - ”Hej, kan jag hjälpa er med något?” sa kvinnan och log.- ”Ja, vart har vi kommit?” frågade mamman. - ”Ni har kommit till Nya Stenbrinkens äldreboende”. - ”Vilka bor här?” frågade dottern. - ”Jo här bor de äldre när de har blivit så gamla att de inte kan klara sig själva hemma”, sa kvinnan. - ”Det ser nybyggt ut”, sa pappan. - ”Ja, den här delen byggdes för 5 år sedan och har allt man kan önska sig av ett vårdboende; fin natur, en välbesökt träffpunkt, lokal mat, bekväma rum och lägenheter. Problemet är bara att det är svårt att få en plats här, det är många som söker sig hit”.- ”Vad är det i den stora vita byggnaden”? frågade pappan. - ”Det är det gamla äldreboendet, men numera är det ett seniorboende och i den nedre delen finns Sankt Anna kommundelsnämnd och kontoret för hemtjänsten. Här har vi all kommunal service i Sankt Anna samlad på en och samma plats. Även köket som lagar maten till både äldreboendet och skolan ligger här. Där kan man äta lunch, personalen brukar äta där men det är också många besökare som stannar till”.

Många timmar hade passerat sedan frukost och doften av hemlagad mat väckte liv i hungertarmen hos familjen. - ”Jag är hungrig”, sa pojken och tittade på sin mamma. Hon tittade på pappan. - ”Ska vi testa vad maten går för?” - ”Absolut!” På menyn stod ”Dubbelpanerad Österjöabborre med färskpotatis och gräddfilssås.”Kvinnan i kassan är i 30-årsåldern, och berättar att maten alltid

Text: Bo Åkesson. Illustrationer: Per Åkesson.

om Sankt Anna?Saga eller sanning

8

lagas på riktiga råvaror, här använder man inga hel- eller halvfabrikat. - ”Det är först när barnen kommer in till högstadiet i Söderköping som de förstår hur bortskämda di är” sa hon och skrattade högljutt. Kvinnan berättade vidare om att hon tog över köket från kommunen för några år sedan i samband med att lokalerna renoverades, och att hon nu kombinerar köket till skolan och äldreboendet med catering och lunch.

Alla i familjen äter som utsvultna vargar och barnen, som normalt brukar protestera när fisk står på menyn, har inga som helst problem att göra rent på tallriken. - ”Kan det vara möjligt med så här bra skolmat”? sa pappan.- ”Här kan jag tänka mig att bo när jag blir gammal i alla fall ” sa mamman och sveper med blicken mot Nya Stenbrinken. - ”Lite väl tidigt att börja tänka på det, men visst, det gäller att vara ute i god tid eftersom det är kö”, sa pappan och skrattade.

Familjen hoppade in i bilen igen och fortsatte på vägen, där en kyrka ståtligt tornade upp sig efter bara 200 meter. Bakom kyrkan, på en liten höjd, låg en klunga av flerfamiljshus uppförda i samma stil som äldreboendet, i två plan och målade i falurött. Varje hus hade en liten tomt fylld med leksaker, studsmattor och barnpooler.- ”Här verkar vara barntätt i alla fall” sa mamman.

På en tomt gick en robotgräsklippare runt och vid en annan stod en sprinkler på och vattnade den brunbrända gräsmattan. Sommaren 2024 var den varmaste på 30 år enligt meteorologerna. - ”Mysig liten by” sa pappan när några barn kom springande från husen ner över grusplanen till skolan på andra sidan av kyrkan.

Det var mitten av augusti och skolan hade precis börjat igen efter ett långt sommarlov. På skolgården lekte flera grupper av barn. Det var rast och några spelade fotboll, några hängde i klätterställningar och andra byggde en crossbana i sandlådan. Pojken, som efter den långa resan hade myror i baken, hängde i pappans byxben.- ”Pappa, får jag gå ner och spela fotboll?”- ”Okej. Men ta med din syster och gör inga dumheter.” Innan de visste ordet av så var barnen mitt i havet bland alla andra ungar.

Ute på skolgården stod en man som såg ut att tillhöra personalen. Föräldrarna gick fram och tog i hand. - ”Vilken härlig skola” sa pappan. - ”Tack, ja den är vi väldigt stolta över” sa mannen som presenterade sig som Bengt och mellanstadielärare. Föräldrarna berättade att de var på genomresa för att kolla in skolan och omgivningen.- ”Om du skulle sälja in skolan till oss, vad är det bästa med den?” frågade pappan.

- ”Oj, det är många saker, inte minst naturen och miljön runt omkring, men också att det är så familjärt här, de större barnen tar hand om de mindre. Bengt funderar ett tag. - ”Vi sätter självklart barnens behov och lärande i centrum. Vi har i femton års tid uppvisat bästa resultat vid Skolinspektionens granskningar, också vad gäller betyg och godkända elever”. - ”Hur många elever är det på skolan?” frågade mamman.- ”Idag har vi 95 elever på skolan och 37 barn på förskolan, där vi tyvärr är lite trångbodda. Men det är beslutat att vi ska få nya lokaler för att få plats för de som står på kö” sa Bengt.

Bengt ringer i klockan och rasten är slut. Några barn dröjer sig kvar på gården och har svårt att avbryta leken. Bengt får ringa igen och höjer rösten. - ”Rasten är slut, skynda er in. Om två minuter ska ni sitta vid era bänkar, annars får ni hjälpa mig att städa förrådet”. Han blinkar med ena ögat till föräldrarna.- ”Den där fungerar alltid” säger han med ett skratt, på sin utpräglade östgötska. Barnen kommer springandes till sina föräldrar och kastar sig runt benen. Dottern, som har klänningen full av sand, tittar upp mot sin mamma och ropar exalterat.- ”Vi byggde en smurfstad och Gargamel försökte hela tiden röva bort smurfarna!” Föräldrarna tittar på varandra med ett leende. Efter fjorton år tillsammans räcker det med en blick för att förstå. Det här var en skola i hela familjens smak.

Det var dags att åka vidare mot slutdestinationen Tyrislöt, där väg 210 enligt kartan slutar. Familjen hoppade in i bilen och rullade vidare. Efter att ha kört några kilometer såg de en bro, och väl där fick de lön för mödan efter den långa resan.

Lagnöströmmen, som sundet mellan fastlandet och Norra Finnö heter, visade sig på sin bästa sida. En svag bris svepte genom sundet, som likt ett porträtt av Albert Engström var fyllt med segelbåtar som kryssade sig från sida till sida och motorbåtar som puttrade sakta. Några svängde in för att tanka vid sjömacken vid brofästet. I baksätet var tävlingen igång igen.- ”Jag har fler båtar på min sida, jag vinner”, sa pojken.- ”Han fuskar mamma, han fuskar”, sa dottern. - ”Du vinner när vi åker hem, då sitter du på den sidan”, sa mamman.

Efter några kilometer smalnade vägen av och kurvorna blev tvärare. Till höger om vägen slingrade sig en vacker grusväg fram, trafikerad av promenerande pensionärer och familjer. En och annan motionär saxade sig fram mellan de gående, och de såg två ungdomar ridande på häst. Det vanligaste inslaget på grusvägen var alla cyklister, många cyklar såg ut att tillhöra någon form av cykelpool, likadana röda och alla var numrerade.

9

Efter att ha passerat några gårdar, och bromsat in för alla husvagnar och husbilar de mött utmed vägen, var de slutligen framme vid vägs ände. På skylten kunde de läsa TYRISLÖT. Familjen svängde vänster in på den allmänna parkeringen, och längre fram låg en camping uppdelad på flera små fält som vackert följde den kuperade skärgårdsterrängen. - ”Känner du doften?”, sa mamman. - ”Ja, nu är havet nära”, sa pappan. ”Det blir ett annorlunda ljus, det är nästan något himmelskt över det”. Familjen tog med sina ryggsäckar och promenerade genom den charmiga skärgårdsby som låg mellan parkeringen och campingen. Husen låg tätt och skiljdes åt av smala gränder med kullersten och gatsten. - ”Det påminner lite om Fjällbacka på västkusten”, sa mamman. - ”Det kan jag hålla med om, fast falurött och i miniatyr.”

Föräldrarna stannade till när de såg en skylt med texten ”TILL SALU” på ett av husen. Priset var inom budgeten, fast helt klart i den övre delen av skalan. Huset hade vackra detaljer med små takkupor, en farstukvist och punschveranda med vackra fönsterdetaljer. På farstukvisten stod siffrorna 2020. - ”Man kan tro att huset är byggt 1920, de har verkligen lyckats lura oss på hundra år”, sa pappan. - ”Det är precis så här jag vill ha det”, svarade mamman.

Barnen drogs som magneter till havet och hade inte tid att vänta på sina föräldrar utan hade skaffat sig ett rejält försprång. När de passerade knuten vid det sista huset öppnade sig skärgården framför deras ögonen och de blev stumma av utsikten. På fjärden utanför kämpade små arméer av havskajaker fram genom vågorna, troligtvis på väg mot ytterskärgården för att hitta sin egna lilla vik, något det fanns gott om i S:t Anna. Motorbåtar som kom studsandes över vågorna saxade uppmärksamt mellan kajakerna. En och annan jolle var ute och kryssade mellan öarna, kanske tränade de inför ”S:t Anna Match Race” som skulle gå av stapeln nästa helg.Kajen i Tyrislöt var uppdelad i två, en industriell del och en gästhamn, utformad likt ett fiskben med en stor vågbrytare som tog den grova sjön längst ut. I den industriella delen till vänster ut

på en udde hade det lagts upp ett mindre upplag av timmer. En stor gammal pråm med kran hävde upp timret på kajen som om det vore ett knippe tandpetare. Barnen hade sprungit ut på en av bryggorna i gästhamnen och lagt sig på magen med huvudet ut över vattnet. - ”Fem, sex, sju, åtta, nio, det är minst en miljard”, sa dottern när hon räknade maneter. I mitten av augusti brukade maneterna bli många i dessa vatten. Pappan la sig ner och tog upp en manet. - ”Nej pappa, akta dig”, ropade dottern.- ”Lugn, maneterna här bränns inte som de på västkusten.” Barnen fick hålla i den slemmiga amöban innan de släppte tillbaka den i vattnet.

Gästhamnens promenadstråk var kantat med några bodar där det såldes hantverk, färsk fisk och glass. På ett berg bakom bodarna låg två restauranger och ett mindre hotell, även de byggda i traditionell skärgårdsstil. Lunchrusningen var över och personalen förberedde kvällens à la carte genom att byta dukar på borden. Familjen, som hade haft en lång dag, köpte glass i en av bodarna och satte sig på en av de många bänkarna och blickade ut över havet. Likt en tavla puttrade en fiskebåt med ett följe av skränande fiskmåsar in mot hamnen för att lämna dagens fångst till restaurangerna och fiskboden. Föräldrarna la armarna om varandra, och mamman sa:- ”Nu har vi nog äntligen hittat vårt paradis.”- ”Jag ringer mäklaren på måndag”, sa pappan med ett leende.

10

Mamman blinkade höger och svängde in på den lilla grusvägen. Direkt till höger låg en gul tegelbyggnad som påminde lite om hyreshuset från 60-talet som var deras bostad hemma i storstaden. Föräldrarna tittade på varandra och bestämde sig för att parkera på den öde ytan nedanför huset. - ”Jag vill inte gå ut, det ser ut som ett spökhus”, sa dottern. - ”Det finns inga spöken”, sa mamman.- ”Vi går upp och kollar om det finns någon här”, sa pappan. Vid infarten stod en rostig vit skylt på sniskan med texten ”Stenbrinken”. Gräsmattan var vildvuxen och skulle behövt en insats från ett slåttergille. Rabatterna som kantade uppfarten hade sett sina bästa dagar och bestod mest av ogräsbuketter med kirskål, brännässlor och hundkex. När de närmade sig dörren till det uppenbart tomma huset såg de att det satt en kartongbit vid entrén. Någon hade skrivit med tusch: ”STÄNGT. Till salu. Ring 0121-181 00”.

- ”Det blir nog inte så lätt att hitta en köpare så nedgånget som det här ser ut”, sa pappan. ”Usch vi åker härifrån, jag får rysningar”.Familjen hoppade in i bilen igen och körde vidare på grusvägen, där en kyrka ståtligt tornade upp sig efter 200 meter. Bakom kyrkan fanns ett stort kalhygge där någon enstaka ek hade blivit skonad av skördarens framfart.

- ”Jag gillar inte kalhyggen, de påminner om den där mörka sagovärlden som Sauron i Sagan om ringen-böckerna kommer ifrån, vad heter det nu igen?” frågade mamman.- ”Mordor?”, svarade pappan. ”Jag håller med”. Barnen, som började bli uttråkade i baksätet, frågade hur länge de skulle sitta i bilen. - ”Jag är hungrig”, sa pojken. De hade inte ätit sedan tidig morgon då de lämnat hemmet.- ”Det blir snart lunch, vi ska bara titta lite”, sa pappan och vände blicken mot andra sidan av kyrkans öde parkering. Det syntes tydligt att det här en gång i tiden varit en skola. Mamman parkerade utmed staketet. Barnen hade mycket spring i benen efter att ha suttit stilla i bilen hela dagen. De rusade raka spåret över skolgården och ner för en betongtrapp som ledde till en lekplats nedanför skolbyggnaderna. Föräldrarna vandrade hand i hand över skolgården och såg sig omkring med sorgsna miner. På asfalten kunde man se spår av gamla hopphagar där den vita färgen hade vittrat ner.

- ”Finns det något mer deprimerande än en övergiven skolgård”, sa pappan.- ”Nej, det påminner verkligen om så många andra ställen vi besökt utmed kusten, alltid samma visa. Det är som om det vilar en förbannelse över Sveriges skärgårdar, dess skönhet blir dess fall på något sätt”, sa kvinnan. ”Höga priser, svårt att få bygglov, strandskydd, långt till städerna och den ständiga centraliseringen av kommunal service”.

Föräldrarna gick ner för trappan för att hämta barnen som gungade fram och tillbaka i den lite luggslitna lekparken. - ”Kolla på mig mamma” ropade dottern när hon hoppade ur gungan och landade på knäna i den mjuka sanden. - ”Oj vad du kan, nytt världsrekord” sa mamman. ”Kom nu båda två, vi måste åka”. Bilen rullade vidare mot slutdestinationen Tyrislöt, där vägen enligt kartan slutade.

Saga eller sanning om Sankt Anna?

11

Efter att ha kört några kilometer skymtade man en bro och väl där fick man lön för mödan efter den långa resan. Lagnöströmmen, som sundet mellan fastlandet och Norra Finnö heter, visade sig från sin bästa sida. En svag bris svepte genom sundet och små lätta krusningar på ytan vandrade från den ena sidan till den andra. Detta var första skymten av havet sedan de lämnade storstaden, och en sten släppte ur föräldrarnas bröst efter den deprimerande skolgården. I en av vassvikarna skymtades en ensam öppen motorbåt med ett sällskap sportfiskare, troligtvis på jakt efter gammelgäddan.

Efter några kilometer smalnade vägen av och kurvorna blev alltmer tvära. De åkte förbi en samling äldre charmiga hus tätt utmed vägen. På vänster sida fanns en liten näckrosdamm som korsades av en vacker gångbro av trä. På höger sida fanns ett större rödfärgat garage med en skolbuss parkerad utanför, på gårdsplanen. Paret saktade ner för att kunna läsa vad det stod på två sammanspikade SJ-pallar som var placerade framför bussen. ”TILL SALU”.- ”Det är inte svårt att förstå varför den bussen är till salu” sa pappan med en suck.

Under den fortsatta färden mötte de endast ett äldre par som var ute och promenerade med sin hund. Efter några kilometer var de så äntligen framme vid slutdestinationen. Tyrislöt var ett gammalt fiskeläge med en mindre camping, en handfull hus och en liten hamn. Campingen såg ut att vara stängd och låg öde. Familjen svängde höger och följde den asfalterade vägen vidare ner mot havet, som nu gick att skymta i bakgrunden. Vägen delade sig och övergick i enkelriktat när den böjde runt ett berg. När de svängt runt det lilla berget öppnade sig skärgården framför deras ögon och de blev alldeles hänförda av utsikten.

De parkerade bilen och klev ur. Vid kajen hade det lagts upp ett mindre upplag av timmer och en gammal sliten pråm med kran hävde upp timret som om det vore ett knippe tandpetare.

I den lilla gästhamnen, som bestod av en flytbrygga med en vågbrytare 40 meter ut, fanns det gott om plats då endast två segelbåtar med tysk flagg låg förtöjda. Till höger på kajen låg en ensam rödmålad bod som hade sett bättre dagar. På ytterväggen satt en hemmasnickrad skylt översållad med reklam och gamla annonser. Bakom alla lappar såg man en solblekt handmålad karta över skärgården med rubriken ”Sankt Anna-dagen 2016”.- ”Här har tiden verkligen stått stilla”, sa pappan.

Barnen hade sprungit ut på bryggan i gästhamnen och lagt sig på magen med huvudet ut över vattnet. - ”Fem, sex, sju, åtta, nio, det är minst en miljard”, sa dottern när hon räknade maneter. I mitten av augusti brukade maneterna bli

många i dessa vatten. Pappan la sig ner och tog upp en manet. - ”Nej pappa, akta dig”, ropade dottern.- ”Lugn, maneterna här bränns inte som de på västkusten.” Barnen fick hålla i den slemmiga amöban innan de släppte tillbaka den i vattnet.

En man kom gående och tittade ner i vattnet vid kajkanten. I sin högra hand hade han en soppåse som han troligtvis var på väg att slänga i containern längst ut i ena hörnet av kajen. Pappan gick fram till den äldre herren. - ”Hej, vet ni möjligtvis var vi kan köpa varsin glass?” - ”Tyvärr, det är några år sedan det var möjligt härute, ni får nog åka till stan om ni ska få tag på glass”, sa mannen uppgivet och slog ut med armarna. - ”Så trist, hur kan det komma sig på en plats som den här?”- ”Ja du, det är en lång historia. Allt började när man stängde ner skolan och äldreboendet. De flesta barnfamiljerna valde att flytta härifrån och folk slutade att flytta hit. Det var många företag som las ner, och ja det blev helt enkelt en enda lång negativ spiral”, sa mannen. ”Många av de som hade ett företag har pensionerat sig och det har varit svårt att få någon att ta vid. Själv drev jag en byggfirma med några anställda, men min son som tog över har flyttat till stan. Ja, vad hade han för val, det blev för långt för barnen att pendla till skolan plus att underlaget härute minskade”, sa mannen. - ”Jag själv går i tankarna att starta byggfirma”, sa pappan. - ”Här ute blir det nog svårt”, sa mannen.

Mamman, som hade slutit upp bredvid, frågade om det fanns något annat som var öppet. Mannen funderade. - ”Det enda jag kan komma på är skärgårdsmuséet som ligger lite längre upp på vägen. Där finns en utställning om skärgårdsskolornas historia, från den första fram till den sista skolan som stängdes för några år sedan”.- ”Tack, men vi har nog sett så det räcker av skolor idag tror jag”, sa pappan.

Familjen, som hade haft en lång dag, packade upp sin matsäck, satte sig på berget och blickade ut över havet. Likt en tavla paddlades två ensamma kajaker på fjärden utanför. De var troligtvis på väg mot ytterskärgården för att hitta sin egna lilla vik, något som det fanns så gott om i S:t Anna.Föräldrarna la armarna om varandra samtidigt som mamman sa:- ”Jag måste säga att det här är nog det vackraste vi sett hittills, men det kan vi kanske inte äta oss mätta på.”- ”Vi åker vidare mot Västervik när vi har ätit”, sa pappan.

utvecklar S:t Anna skärgårdNavet i Havet

Matilda GrünSångerska, artist, musiker

S:t Anna SkärgårdsskolaHär får elever en trygg start i livet, nära naturen och med hög kvalitet i undervisning och resultat. Flexibilitet, en oslagbar utemiljö och engagerad personal ger tillsammans med vår profil och våra värderingar en skoltid att minnas med glädje!

Både nationella prov och slutbetyg i åk 6 visar att vi är bra på att få våra elever att uppnå målen i alla ämnen. Elevernas resultat visar att vi också lyckas att anpassa undervisningen individuellt, och att eleverna får utvecklas i sin egen takt. Både elev- och föräldraenkäter ger oss avsevärt högre betyg än skolor i landet får i genomsnitt. Av Skolinspektionen får vi högsta betyg, med 100% godkända elever.

Vi är en Grön Flagg-skola sedan 1999, vilket innebär att vi aktivt arbetar med hållbar utveckling. På Sankt Anna skärgårdsskola finns förskoleklass upp till årskurs 6, fritidshem och förskola 1-5 år. Från år 4 finns möjlighet att delta i musikskolans instrumentalundervisning eller att delta i musikprofil på skolan.

Telefon skola: 0121-185 07 eller 185 09.Förskola: 0121-185 11. Fritidshem: 0121-185 13. 58°20’42.0 N 16°42’12.6 E″ ″Från Söderköping når du oss med bil på ca 20 min, från Norrköping på ca 35 min, Valdemarsvik ca 45 min samt Linköping ca 60 min. Varmt välkommen!

Stenbrinkens ÄldreboendeÄldreboendet Stenbrinken är beläget i natursköna Sankt Anna Kyrkby som ligger tre mil sydost om Söderköping. Stenbrinken omfattar 18 boendeplatser fördelade i två plan med gemensam matsal och samvarorum på varje plan. Stenbrinken har ett eget kök där all mat lagas både till boendet och till den intilliggande skolan.

Arbetslaget på Stenbrinken består av enhetschef, sjuksköterska, omvårdnadspersonal samt kökspersonal. Personalomsättningen är låg, och hela 20 av 24 i personalen bor på landsbygden i närheten av boendet. Stenbrinken har dygnet runt bemanning.Telefon: 0121-500 11. Köket: 0121-185 04.

På Socialstyrelsens hemsida hittar man funktionen ”Öppna jämförelser”. Här kan man se att av de boende på Stenbrinken så trivs 100% bra eller mycket bra, och att 100% av de boende är mycket eller ganska nöjda med äldreboendet. Även vad gäller andelen boende som anser att personalen alltid eller oftast har tillräckligt med tid för dem får man 100%. Samma betyg får man gällande om personalen tar hänsyn till de boendes åsikter och önskemål.

Äldreboendet har en nära kontakt med lokala föreningar, företag och skolan intill, vilket bjuder på en del evenemang och aktiviteter under året. Välkommen hit på ett besök!

Foto

graf

: Ann

a Be

rg

Välkommen tillmitt S:t Anna!

Nyhetsbladet ges ut av Föreningen Navet i Havet.Vill du bli medlem? Läs mer om oss på vår hemsida www.sanktanna.com under ”Sankt Anna/Föreningar”eller maila oss på: sanktannaportalen@gmail.com