Malmö högskola Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Självständigt arbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå

Skolbakgrund hos rättspsykiatriska

patienter - dömda enligt lagen om rättspsykiatrisk vård

Educational background in forensic psychiatric patients

- judged according to the act on forensic psychiatric care

Anna Jonasson

Masterexamen i Specialpedagogik, 120 hp

Slutseminarium 2015-09-28

Examinator: Ola Fransson

Handledare: Anna Henningsson

Yousif

2

3

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Vårterminen 2015

ABSTRACT

Jonasson Anna (2015). Educational background in forensic psychiatric patients –

judged according to the LRV and LRV: sup. School Improvement and Leadership,

Master, Learning and Society, Malmö University.

The intention of the research in forensic psychiatry and special education is an

improvement of psychiatric care, but also to contribute knowledge to prevention work

in the community that lead to benefits for individuals` health and by extension

economic gains.

The aim of this study was to investigate forensic psychiatric patients´ needs of

special education. The first question was how forensic psychiatric patients’ preschool

and school background looked like. The second question was, wherein sessions of

information, which would give possibilities to increase the patients´ information

comprehension by special education during their treatment process. The theoretical base

is socio-cultural perspective. By using a qualitative approach two qualitative studies

were developed. In the first study a content analysis was conducted regarding pre-

school and school background on 102 forensic psychiatric examinations. In the second

study, the reader can follow a fictional patient through the forensic psychiatric treament

process. The results show that 50 % of patients documented to have family-related

problems. The most common measures were contact with BUP, Swedish child and

adolescent psychiatry, and measures among the Care of Young Persons. 65 % attended

at least 9 years of school and half of the patients have, received some form of grades.

The enrollment, change of ward, distributing folders are some of the sessions of

information, which would give possibilities to increase the patients´ information

comprehension by using special education during the treatment process.

Special education support involves consideration of the literacy level. The

importance of the patients to have a realistic self-image regarding their cognitive

abilities is emphasized. Tailor-made training programs in information literacy are

proposed, also the importance of training non-cognitive abilities are recognized. Access

to illustrative pictures and follow-up discussions at information sessions are also

proposed as special education support.

Keyword: educational background, forensic psychiatric, literacy, special education,

Anna Jonasson Supervisor: Anna Henningsson

Yousif

Examiner: Ola Fransson

4

5

Innehåll

Sida

1 Inledning 7

1.1 Bakgrund 8

1.2 Rättspsykiatri 9

1.2.1 Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö 10

1.2.2 Vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö 11

1.2.3 Information och delaktighet 12

1.2.4 Problemområde 13

2 Syfte och frågeställningar 15

2.1 Studiens syfte 16

2.2 Frågeställningar 16

3 Tidigare forskning 17

3.1 Sökproceduren av forskning och dess avgränsningar 17

3.2 Läs- och skrivsvårigheter hos intagna 18

3.2.1 Att utveckla läs- och skrivförmåga hos elever på särskilda

ungdomshem 19

3.2.2 Läs- och skrivsvårigheter hos rättspsykiatriska patienter 20

3.2.3 Bilder som språk 22

3.3 Slutsatser av genomgången forskning 22

4 Teoretisk förankring 24

4.1 Sociokulturellt lärande 24

4.2 Kognitiva och icke-kognitiva förmågor 26

4.3 Centrala begrepp 29

5 Metod 33

5.1 Vetenskaplig ansats och metod 32

5.2 Urval 32

5.3 Genomförande 33

5.3.1 Undersökningsmaterial 34

5.3.2 Formuläret 34

5.4 Analysförfarande 36

5.5 Tillförlitlighet 37

6

5.5.1 Reliabilitet och validitet 37

5.6 Etik 38

6 Resultat och analys 40

6.1 Sammanställt resultat under förskole- och skolåldern 40

6.1.1 Dokumenterad problematik 41

6.1.2 Dokumenterade åtgärder och diagnoser 44

6.1.3 Antal skolår och betyg 48

6.1.4 Gymnasie- och eftergymnasial utbildning 50

6.2 Huvuddiagnos 51

6.3 Sammanfattning av resultaten 52

6.4 Analys av patienternas förskole- och skolbakgrund 52

6.4.1 Lucas 54

6.5 Resultat och analys av informationstillfällen i vårdprocessen 56

7 Diskussion 63

7.1 Metoddiskussion 63

7.2 Resultatdiskussion 65

7.3 Personliga reflektioner 67

7.4 Fortsatt forskning 69

7.5 Konklusion 69

Referenslista 71

Bilaga 1 75

Bilaga 2 79

Bilaga 3 84

Bilaga 4 85

Bilaga 5 86

Bilaga 6 90

Bilaga 7 92

7

1 Inledning

För 62 år sedan var Tage Erlander statsminister i Sverige och Sveriges första manliga

sjuksköterska utexamineras. Mora-Nisse vinner Vasaloppet för nionde och sista gången.

I USA är Eisenhower president och Sovjetunionens ledare Stalin dör i sviterna av en

hjärnblödning. I skolan kan en elev få stora A som är det bästa betyget, och stora C

betyder att eleven blivit underkänd. En skolelev betygssätts även i flit och uppförande.

Året är 1953 och ett av de barn som föds detta året kommer 62 år senare att befinna sig

på Rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Å andra sidan föds ett barn, som samtidigt

kommer att befinna sig på kliniken, år 1996. Samma år införs betygsystemet Godkänd,

Väl godkänd, Mycket väl godkänd, samt Icke godkänd. När detta barn är 15 år och ska

få sitt betyg i årskurs 9, byter man åter betygssystem där A är högsta betyg och F

betyder att du inte blivit godkänd. Barnet som nu blivit tonåring får betyg i 9:an, men

livsomständigheterna har gjort att det råder en osäkerhet i vilka ämnen och vilka betyg

som uppnåddes. Redan vid skolstart sattes specialpedagog, assistent och grupprelaterade

insatser in, och i årskurs 1 fick barnet en diagnos. Under förskoletiden hade BUP varit

inkopplad och anpassningar gjorts till en mindre grupp. Den här tonåringen påbörjade

aldrig några gymnasiestudier. ”Livsomständigheterna” gjorde att tonåringen fyra år

senare befann sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. De här två personerna

tillsammans med 100 andra i åldrarna mellan 19 år och 62 år, sammanlagt 102 personer,

har gemensamt att de under samma fyraveckorsperiod befann sig på Rättspsykiatriska

regionkliniken i Växjö.

8

1.1 Bakgrund

I rapporten Nationell psykiatrisamordning (2007) står det skrivet att syftet med vård

enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, är att minimera risken för återfall i

brottslighet av allvarlig art som orsakats av patientens psykiska störning. Syftet med

vården är även att förbättra hälsan och öka livskvaliteten genom att vården främjar ett

självständigt liv ute i samhället. I delrapporten går det att läsa att många dömda till vård

har språksvårigheter och/eller stora kunskapsluckor. Rapporten poängterar vikten av att

kunna föra sin egen talan i olika sociala sammanhang. Förmågan att aktivt förstå,

värdera och ta ställning till företeelser i världen ökar genom en god språkförmåga

(Nationell psykiatrisamordning, 2007). Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö har

byggt upp en skolverksamhet och det är där jag, Anna Jonasson, är verksam

specialpedagog. I dagsläget är ytterligare en specialpedagog anställd, samt en SFI-

lärare. Skolverksamheten gör utredningar, bedriver undervisning och är delaktiga i

vårdprocessen med tillgång till elevers journaler, samt har dokumentationsskyldighet.

Inledningsvis skriver läkaren en remiss för ett startsamtal och en pedagogisk

kartläggning. Utifrån startsamtalet och den pedagogiska kartläggningen struktureras

sedan interventionerna tillsammans med eleven, som formulerar långsiktiga och

kortsiktiga mål. I dagsläget är det långt ifrån alla patienters språkförmåga som kartläggs

och det är svårt att uppskatta hur många patienter med en låg språkförmåga som ges en

möjlighet att utvecklas. Det är patienters språkförmåga och hur språkförmågan påverkar

patientens vård och behandling som den här uppsatsen kommer att gå närmare in på.

Ett av klinikens mål är ”En god vård baserad på evidensbaserad metodik”

(Rättspsykiatriska regionkliniken, 2012). Då det har varit mycket svårt att finna

forskning om rättspsykiatrisk vård och konsekvenser för individer, behövs det bedrivas

mer forskning för att kunna bygga upp en välgrundad metodik. I den rättspsykiatriska

vårdprocessen möter man patienten i ett tvärprofessionellt behandlingsarbete. Även

aktörer som polis, kriminalvård, socialtjänst och domstolar möter de rättspsykiatriska

patienterna. I Nationell psykiatrisamordning (2007) står det att en god språkförmåga

ökar förmågan att ta ställning till företeelser i världen. Oavsett språkförmåga möter

rättspsykiatriska patienter olika professioner under sin vårdtid och informationstillfällen

som rör patienternas vård och behandling uppstår. För att patienten ska kunna förstå den

information som ges vid dessa tillfällen är det viktigt att alla möten inom den

rättspsykiatriska vårdprocessen grundas på patientens språkförmåga. Det skapar en ökad

9

förståelse av den kontext man befinner sig i, en känsla av sammanhang, och som kan

förbättra förutsättningarna för patientens delaktighet i vårdprocessen (Antonovsky,

2005). Den här uppsatsen kommer att handla om patienternas språkförmåga och de

informationstillfällen som rör patienternas vård och behandling under den tiden de

befinner sig inom rättspsykiatrin.

1.2 Rättspsykiatri

I Sverige, i likhet med många andra länder, är det möjligt att göra en rättslig åtskillnad

för de individer som gjort sig skyldiga till brott i samband med psykisk sjukdom. I det

nationella rättspsykiatriska kvalitetsregistret RättspsyKs årsrapport 2013 går det att läsa

att beslut om ett psykiatriskt underlag för den påföljd som ska utdömas, fattas av

dömande instans, vilket vanligtvis är tingsrätten (Nationellt rättspsykiatriskt

kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Det psykiatriska underlaget är en rättspsykiatrisk

bedömning som i de flesta fall sker enligt följande; ett läkarutlåtande som går under

namnet § 7-intyg begärs och fungerar som en screening för vilka som ska fortsätta

vidare i bedömningsprocessen och genomgå en RPU, rättspsykiatrisk undersökning (se

bilaga 6 angående förklaringar av förkortningar och lagar). Dock ska en rättspsykiatrisk

undersökning endast göras i de fall det föreligger klara bevis för att den tilltalade är

skyldig och där fängelse ingår i straffskalan för den åtalade gärningen. Årligen görs

cirka 500 rättspsykiatriska undersökningar i Sverige och enligt Årsrapport 2013 dömdes

592 individer till rättspsykiatrisk vård mellan åren 2009 – 2013 (Nationellt

rättspsykiatriskt kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Lars Lidberg beskriver tillsammans

med Nils Wiklund lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, och lagen om rättspsykiatrisk

vård med särskild utskrivningsprövning, LRV: sup (Lidberg & Wiklund, 2000) (se

bilaga 7 angående förklaringar av förkortningar och lagar). De beskriver även lagen om

psykiatrisk tvångsvård, LPT, där intagning för tvångsvård ska grunda sig på två läkares

bedömning. Beslutet av intagning kräver specialistkompetens inom någon gren av

psykiatrin och konvertering från frivillig vård till tvångsvård kan enbart förekomma då

det föreligger fara för patienten att skada sig själv eller någon annan (Lidberg &

Wiklund, 2000).

Rättspsykiatrisk vård och psykiatrisk tvångsvård bedrivs idag av den offentliga

hälso- och sjukvården. Rättspsykiatrisk vård syftar bland annat till att den psykiska

hälsan ska förbättras, vilket innebär att symtomen mildras och att funktionsnivån ökar.

10

Risken för återfall ska på så vis minskas. I Årsrapport 2013 redovisas den djupgående

psykiatriska problematik som de rättspsykiatriska patienterna har och förutom den

huvuddiagnos som patienten skrivits in under kan en patient ha flertalet andra diagnoser

(Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Schizofreni är den

dominerande huvuddiagnosen hos både män och kvinnor. Flertalet av patienterna

uppvisar en psykisk störning med psykotiska drag och patientgruppen med

neuropsykiatriska störningar beräknas vara cirka 13 %. Årsrapport 2013 redovisar att

drygt 50 % av de manliga och strax under 30 % av de kvinnliga rättspsykiatriska

patienterna var påverkade då brottet begicks (kortfattade beskrivningar av diagnoserna

går att läsa i bilaga 6).

I Sverige finns 25 enheter som erbjuder rättspsykiatrisk vård, varav fem är

rättspsykiatriska regionkliniker och har förhöjd säkerhet för att kunna vårda de sjukaste

och mest vårdkrävande patienterna (Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister,

Rättspsyk 2014).

1.2.1 Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö

Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö är en av de fem regionklinikerna, och kliniken

i Växjö erbjuder högspecialiserad psykiatrisk vård för särskilt vårdkrävande och

frihetsberövade patienter på samtliga säkerhetsnivåer, det vill säga säkerhetsnivåerna

mellan 1 och 3. Säkerhetsklass 1 är den högsta säkerhetsklassen av slutna anstalter samt

vårdinrättningar och har utrustats för att klara de mest riskfyllda intagna. Detta innebär

bland annat hög personaltäthet, övervakningsteknik, larm- och skyddsteknik (Strand,

Holmberg & Söderberg, 2009). Vårdbyggnaden består av höga murar och

gallerförsedda rökburar. Efter utevistelse för patientens del, och för personalens del

varje arbetsdag, är det obligatoriskt att alla som ska in på kliniken i Växjö passerar

genom en metalldetektorbåge. Reglerna för hur patienter inom rättspsykiatrisk vård får

använda elektronisk kommunikation, till exempel mobiltelefoner, datorer och

surfplattor ändrades den 1 oktober 2014. På rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö

innebar det att sex avdelningar inte har elektronisk kommunikation på sina avdelningar.

I dagsläget finns det 118 vårdplatser på kliniken i Växjö och där vårdas patienter som

dömts enligt LRV, LRV: sup, LPT, men också kriminalvårdpatienter som insjuknat

under häktningsperioden eller under fängelsevistelsen. Avgiften som betalas för vården

beror på avtal och vilken region som patienten tillhör. I stora drag kan man säga att för

slutenvården betalar respektive region/landsting 6300 kronor/vårddygn.

11

Kliniken har cirka 380 anställda med olika professionaliteter. På avdelningarna

arbetar yrkeskategorier som psykiatrisjuksköterskor, sjuksköterskor,

behandlingspedagoger och skötare med psykiatrisk kompetens. På kliniken finns en

utrednings- och behandlingsenhet som är en klinikövergripande resursenhet med

kompetenser som arbetsterapeuter, behandlingspedagoger, psykologer, rehabassistenter,

sjukgymnaster, socionomer och specialpedagoger.

1.2.2 Vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö

Vårdprocessen inleds med att en uppdragsgivare, som vanligtvis är ett landsting eller en

anstalt, via telefon kontaktar Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och gör en

förfrågan om intag av aktuell patient. Klinikens intagningskoordinator sammanställer

informationen om patienten och kontaktar chefsöverläkaren, som beslutar om

inläggning ska ske eller inte. Patienten förflyttas till kliniken och inskrivning av

patienten sker enligt ledningssystemets rutin, i vilken upprättande av vårdplan ingår. I

samband med inskrivningen görs foto- och textregistrering av patienten och

hans/hennes tillhörigheter i händelse av olycka, försvinnande eller motsvarande.

Avdelningspersonal visar den nyanlände patienten runt på avdelningen och

informerar om klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet samt dagliga rutiner på

avdelningen. Vidare ges information gällande patientnämnden samt rätten till

stödperson och tillhörande informationsbroschyr delas ut. De patienter som har rätt till

tolk informeras om möjligheten att använda sig av tolktjänst. Vårdlaget, 3 - 4 ur

avdelningspersonalen som är knutna till patienten, utformar en omvårdnadsplan och

planerar en omvårdnadspresentation.

Vårdplaneringen ska inledas i anslutning till beslutet om intagning.

Standardvårdplanen, SVP, är ett dokument som ska ligga till grund för behandlingen av

patienten och ska utgå från patientens aktuella vårduppdrag. Vårduppdraget uppdateras

sedan efter varje vårduppföljning som sker regelbundet var 6:e månad.

Vårdkonferensen utgör mötesforumet för att upprätta patientens SVP och sedan för

att regelbundet följa upp samt utvärdera vidtagna åtgärder. Vårdkonferensen utgör

också forum för att besluta om nya åtgärder, vilka också ska formuleras i SVP: n.

Patientens delaktighet i och inflytande över vården ska tillgodoses i vårdplaneringen.

Vårdlagsmöten hålls minst varannan vecka och patienten träffar då personal ur

vårdlaget. Patienten har möjlighet att berätta om önskemål av innehållet i vården som

12

sedan kan tas upp på ronden med läkaren. Patientens mående eller behov av att

strukturera upp exempelvis samtal under veckan kan också diskuteras.

Vårduppföljning syftar till att säkerställa samverkan mellan uppdragsgivare och

kliniken, samt att vårduppdraget utvärderas och uppdateras. På vårduppföljningen

medverkar representanter för hemlandsting, oftast chefsöverläkare och

verksamhetschef. Eventuellt medverkar patientens förvaltare till den del av

vårduppföljningen då patienten deltar. Från klinikens sida medverkar patientansvarig

läkare, socionom, sektionsledare och patient. Övriga yrkesgrupper från utrednings- och

behandlingsenheten närvarar efter beslut av läkare vid medicinsk rond.

1.2.3 Information och delaktighet

Socialstyrelsen är en statlig myndighet som värnar om hälsa och välfärd, och att alla ska

ha samma tillgång till god vård och omsorg. De arbetar för att personer med psykisk

ohälsa ska ha tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god

kvalitet. Regeringen har tagit fram en plan för riktade insatser inom området psykisk

ohälsa. I planen får Socialstyrelsen i uppgift att bland annat utveckla grunddata och

indikatorer för den vård som erbjuds personer med psykisk ohälsa. Det har visat sig att

ett patientcentrerat arbetssätt och en delaktig patient genererar en positiv inverkan på

vårdens resultat (Socialstyrelsen, 2015). En välinformerad patient är en patient som

bland annat är trygg i det som sker, och har fått individuellt anpassad information

utifrån patientens förutsättningar och kognitiva förmågor. En välinformerad patient har

också fått en dialog som grundar sig i en öppen och lyhörd kommunikation där

individen upplever sig respekterad och tagen på allvar. Informationsutbytet sker då i en

dialog mellan patienten och personalen, en dialog där patienten genom kunskap och

insikt blir delaktig och aktivt medveten i sin vård. Under vårdprocessen behöver

informationen förtydligas, fyllas på, upprepas och följas upp. Enligt lagen ska patienten

få individuellt anpassad information om bland annat sitt hälsotillstånd och de metoder

för undersökning, vård och behandling som finns. Vid individuell information ska i

möjligaste mån språket, media och andra kommunikationsmedel anpassas till varje

patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell

funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Huruvida patienten har uppfattat

informationen och vad patienten har tagit med sig därifrån är ett led i individuellt

anpassad information. Socialstyrelsen lyfter fram vikten av att verkligen arbeta med

13

skapandet av rutiner och användandet av dem för att öka den enskilda individens

delaktighet. Hela informationsprocessens delar behöver därför identifieras, analyseras

och beskrivas. Vårdgivaren ansvarar för att ledningssystemet omfattar lagar gällande

bemötande, information och delaktighet. Bemötande och kommunikation är en

ledningsfråga och en del i kvalitets- och säkerhetsarbetet, vilket ska säkerställas av

rutinerna ledningssystemet. Rutiner kan ge vägledning för hur information och besked

ska ges, om informationen ska ges muntligt, både muntligt och skriftligt eller på annat

sätt (Socialstyrelsen, 2015).

1.2.4 Problemområde

Skolverket beskriver specialpedagogik som ett tvärvetenskapligt ämne som har

utvecklats ur pedagogik med nära kopplingar till filosofi, psykologi, sociologi och

medicin. I ämnet ingår människors olika villkor för lärande och utveckling i samverkan

med samhället (Skolverket, 2015). För att erhålla specialpedagogexamen ingår det,

enligt högskoleförordningen (1993:100), bland annat att visa förmågan att identifiera,

analysera och medverka i förebyggande arbete samt i arbetet med att undanröja hinder

och svårigheter i olika undervisnings- och lärandemiljöer. Det ingår också att

genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp-

och individnivå.

I mitt dagliga arbete ingår det möten med patienter som jag i uppdrag från

remitterande läkare ska utreda genom en pedagogisk kartläggning. I den pedagogiska

kartläggningen ingår bland annat kartläggning av förmågor som läsflyt/läsförståelse,

hörförståelse, begreppsförståelse och rättstavning. Detta gör att jag under tre års tid som

anställd på Rättspsykiatriska kliniken har skaffat mig en bild av patienternas förmågor

på individnivå och en bild av hur varierande patienternas förmågor kan vara. När jag

som specialpedagog analyserar slutenvårdsmiljön på Rättspsykiatriska regionkliniken i

Växjö som en lärandemiljö för att undanröja hinder och svårigheter, uppstår frågor som

jag önskar finna svar på. Mot bakgrund av socialstyrelsens skrift om patienters rätt till

information utifrån individuella behov (Socialstyrelsen, 2015), och att det idag inte

finns någon grunddata och kvalitetsindikatorer angående rättspsykiatriska patienters

skolbakgrund (Nationell psykiatrisamordning, 2007), skapades en vilja hos mig att

undersöka rättspsykiatriska patienters skolbakgrund. Bakomliggande kunskaper genom

14

mina tidigare uppsatser som har handlat om literacy, vilket brukar förklaras som läs-

och skrivförmåga, ökade min vilja att skapa bättre förutsättningar för patienters

förståelse av information (Hemström & Jonasson, 2008, 2011).

När jag betraktar Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö som en lärandemiljö

utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där lärandet sker genom social kommunikation och

genom föremål som stimulerar människans tänkande och handling (Jakobsson, 2012),

ser jag ett behov av att även på organisatorisk nivå analysera rutiner i vårdprocessen för

att förebygga hinder och öka patienternas förståelse av den information som ges.

Rättspsykiatriska forskningsområdet är mycket brett eftersom rättspsykiatrin befinner

sig i skärningspunkten mellan en rad olika discipliner. Specialpedagogik är välkänt

inom handikapp- och habiliteringsverksamhet, men har på senare tid spridit sig till

rättspsykiatrin där den har visat sig vara användbar (Nationell psykiatrisamordning,

2007). Det står även att den rättspsykiatriska vården ska bedriva egen forskning. De

större klinikerna, i vilka Rättspsykiatriska regionkliniken ingår, har också ett ansvar

som kunskapsförmedlare mot andra vårdgivare och myndigheter. Som anställd

specialpedagog på en av de större klinikerna bär jag en del av ansvaret.

15

2 Syfte och frågeställningar

Socialstyrelsen (2015) skriver att information i möjligaste mån ska anpassas till varje

patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell

funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Då rättspsykiatrisk vård och

behandling är väldigt lite beforskad finns det idag inga grunddata och

kvalitetsindikatorer kring rättspsykiatriskt vårdade patienter och inte heller några

grunddata angående rättspsykiatriska patienters skolbakgrund (Svensson, 2010,

Nationell psykiatrisamordning, 2007). Mot bakgrund av socialstyrelsens skrift om

patienters rätt till information utifrån individuella behov och bristen av grunddata

angående rättspsykiatriska patienters skolbakgrund, finns det ett behov av att undersöka

skolbakgrunden. Undersökning skulle kunna bidra med grunddata om patienters

kognitiva förmågor och erfarenheter under skoltiden. Den kan också ge information om

en eventuell funktionsnedsättning och kulturellt språklig bakgrund. Således skapar

undersökningen av skolbakgrunden bättre möjligheter till att kunna individanpassa

information.

Medianvårdtiden för en rättspsykiatrisk patient är 3,5 år (Nationellt rättspsykiatriskt

kvalitetsregister, RättspsyK 2014). Den långa vårdtiden gör att vården består av olika

delar i en vårdprocess som inleds med intag och slutenvård, och avslutas med

utslussning och öppenvård. Socialstyrelsen (2015) skriver att delaktighet genererar en

positiv inverkan på vårdens resultat. De poängterar att patientens inflytande ska grundas

i delaktighet och därför bör hela informationsprocessens delar identifieras, analyseras

och beskrivas. För att patienten ska kunna tillgodogöra sig och vara delaktig i vården,

behöver patienten förstå informationen som ges vid informationstillfällena i

vårdprocessen, från att intag av patienten görs tills att slutligen utslussning sker flera år

senare. I den här uppsatsen innebär ett informationstillfälle ett tillfälle där patienten får

information om varför patienten befinner sig inom den rättspsykiatriska vården. Vid

detta tillfälle ges information om vilka rättigheter och skyldigheter den rättspsykiatriska

patienten har, vilka utredningar och behandlingar, samt rättsliga processer som är

nödvändiga innan patienten kan slussas ut till öppenvården. Identifiering och analys av

informatiostillfällen i vårdprocessen skulle kunna ge bättre förutsättningar till

individuellt anpassad information. Tillsammans med ökade kunskaper om

16

rättspsykiatriska patienters skolbakgrund skulle det kunna bidra till bättre

förutsättningarna att komma fram till specialpedagogiska insatser som ökar patienters

möjligheter att förstå den information som ges under deras tid inom slutenvården.

Patientens delaktighet skulle på så vis öka och vården blir då effektivare, vilket skulle

kunna leda till en kortare vårdtid inom slutenvården.

2.1 Studiens syfte

Syftet med denna studie är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov

av specialpedagogiskt stöd.

2.2 Frågeställningar

- Hur ser rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ut?

- Vid vilka informationstillfällen skulle specialpedagogiska insatser kunna öka

patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid

inom slutenvården?

17

3 Tidigare forskning

Då rättspsykiatrisk vård är väldigt lite beforskad, både nationellt och internationellt

(Svensson, 2010), har det satt sin prägel på kapitlet och jag har gjort avgränsningar som

är viktiga att belysa. Databassökningar i olika databaser med sökorden rättspsykiatri och

specialpedagogik gav mig inga resultat, varken på svenska eller översatta till engelska.

Jag kommer därför i kapitlets inledning beskriva vilken forskning jag sökt efter och hur

jag har resonerat i valet av forskning. Efter inledningen följer sedan den forskning jag

har funnit.

3.1 Sökproceduren av forskning och dess avgränsningar

Jag började mitt sökande efter vetenskapliga artiklar, avhandlingar och rapporter i

databaser för att finna forskning i specialpedagogik som gjorts i samband med

rättspsykiatrisk vård. Jag sökte i databaserna ERIC via Ebesco, ERIC via ProQuest,

Google Scholar och PsycINFO. Socialstyrelsen (2015) skriver att information i

möjligaste mån ska anpassas till varje patients hälsotillstånd, mognad och erfarenhet,

kognitiva förmågor, eventuell funktionsnedsättning och kulturell språklig bakgrund.

Därför sökte jag dels om det fanns någon forskning angående rättspsykiatriska

patienters skolbakgrund och dels om det fanns någon forskning som handlade om

rättspsykiatriska patienters läsförståelse. Jag använde sökorden rättspsykiatri och

specialpedagogik, rättspsykiatri och skolbakgrund, samt rättspsykiatri och läsförståelse.

Jag använde de olika sökorden på både svenska och engelska utan något resultat.

Parallellt gjorde jag efterforskningar på min arbetsplats. Jag fick rekommendationer

om en opublicerad vetenskaplig artikel skriven av lektor och docenten Idor Svensson.

Artikeln är en sammanställning av svensk och nordisk forskning om läs- och

skrivsvårigheter inom kriminalvård, ungdomsvård och rättspsykiatri (Svensson, 2010).

Utifrån artikelns referenslista granskade jag de två vetenskapliga artiklar som handlade

om läs- och skrivsvårigheter inom rättspsykiatri. Den ena artikeln var skriven av

Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) och den andre var skriven av Selenius,

Dåderman, Meurling och Levander (2006). Från Svenssons (2010) sammanställning

granskade jag även en forskningsrapport som handlar om att utveckla läs- och

skrivförmåga hos elever på särskilda ungdomshem, vilken Idor Svensson också har

18

skrivit (Svensson, 2009). I en sökning på google, träffade jag även på artikeln som

handlar om digitala bilder som språk. Artikeln är skriven av Danielsson och Jönsson

(2001) innehåller en litteraturöversikt som enligt författarna visar svårigheterna med att

hitta vetenskapliga artiklar i ämnet.

3.2 Läs- och skrivsvårigheter hos intagna

Svensson (2010) sammanställer i en artikel svensk och nordisk forskning angående läs-

och skrivsvårigheter i kombination med kriminalvård, ungdomsvård, samt forskning

inom svensk rättspsykiatri. I sin artikel konstaterar Svensson att forskning har visat att

det finns en överrepresentation av läs- och skrivsvårigheter bland intagna på

ungdomsinstitutioner och fängelser (Svensson, 2010). Hans syfte med artikeln är att se

över publikationer från nordiska länder, framför allt från Sverige, under det senaste

decenniet när det gäller förekomsten av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Svensson

konstaterar att den angivna förekomsten av svårigheter varierar mellan 6 och 70 %.

En av orsakerna till den enorma skillnaden skulle kunna vara olikheterna i

definitionerna av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Svensson anser att det är viktigt

att göra åtskillnad mellan dessa två begrepp eftersom det påverkar

behandlingsförfarandet. Han menar att dyslexi kräver omfattande och ihållande

pedagogiska insatser. Elever med dyslexi behöver i sin behandling insatser gällande

avkodning och lässtrategier, läslusten och läsvanor (Svensson, 2010). För de som har

läs- och skrivsvårigheter av andra skäl, exempelvis långa perioder av skolk, anser

Svensson att behandlingsproceduren borde ha en annan inriktning. Då bör insatserna

riktas mot meningen och syftet med att läsa, samt mot att ändra läsvanor. I de fall där

för lite tid har ägnats åt läsning och läsflyt inte har uppnåts, är det viktigt att avsetta tid

till läsning (Svensson, 2010). Fel insatser riskerar att läsmotivationen och tilliten till sin

förmåga sänks ytterligare. För elever med läs- och skrivsvårigheter som till större delen

har orsakats av missgynnande hemförhållande och besvärlig skolgång, är det inte

nödvändigt att i samma utsträckning fokusera på avkodningen (Svensson, 2010).

Med anledning av behandlingsprocedurens inriktning, försöker Svensson i sin

granskning få svar på hönan eller äggetproblematiken. Är lässvårigheter ett handikapp

som leder till uppförandestörning eller är det en uppförandestörning som senare orsakar

lässvårigheter, eller är det möjligen så att det finns en ömsesidig underliggande faktor

som orsakar dem båda? Svensson menar att beroende på vilken definition som används

19

kan det generera olika svar. Om det breda begreppet läs- och skrivsvårigheter används

hävdar Svensson att det är ett faktum att det finns en omfattande överrepresentation av

individer med läs- och skrivsvårigheter i fängelser och ungdomsinstitutioner. Av den

anledningen skulle det gå att dra slutsatsen att det är möjligt att dessa svårigheter kan

komma först och orsaka beteendeproblem som senare leder till kriminalitet. Däremot

om en fonologisk definition av dyslexi används är förekomsten av dyslexi i nivå med

slumpvist utvalda ur befolkningen och det finns troligen andra faktorer som orsakar det

höga antalet av läs- och skrivsvårigheter. En instabil hemmiljö och brister i

föräldraskapet kan vara orsaker till beteendeproblem och som då skulle kunna leda till

en besvärlig skolgång. Stämmer detta betyder det, enligt Svensson, att antalet intagna

med läs- och skrivsvårigheter kan vara effekten av tidiga emotionella- och

beteendeproblem som redan finns där innan barnet går i skolan. Samtidigt resonerar han

vidare att det finns forskare som av den anledningen hävdar att det går att dra slutsatsen

att det existerar underliggande faktorer som orsakar både läs- och skrivsvårigheter och

uppförandestörning. Enligt ett par av de studier som Svensson har granskat, är AD/HD

en sådan faktor. Svensson avslutar med att problematiken är komplex. Därmed är det

svårt att belysa vad som orsakar läs- och skrivsvårigheterna bland internerna och kunna

dra generella slutsater angående behandlingsprocedurens inriktning (Svensson, 2010).

3.2.1 Att utveckla läs- och skrivförmåga hos elever på särskilda ungdomshem

Svensson (2010) har även granskat artiklar om studier som gjorts för att utveckla läs-

och skrivförmågan hos elever på särskilda ungdomshem i de nordiska länderna. Han

fann få studier i sin sökning och förklarar att det låga antalet skulle kunna bero på

metodologiska svårigheter. Ytterligare en förklaring skulle, enligt Svensson, kunna vara

att det råder olika villkor inom olika länders lagstiftning när det gäller ungdomsvård. I

ett par artiklar var antalet deltagare för lågt för att dra några slutsatser, men de

sammanlagt sex elever som deltog i de systematiska läsinterventionerna uppnådde ökad

läsförmåga. Svensson hänvisar även till sina egna studier från två SiS-finansierade

projekt som gjorts på särskilda ungdomshem (Svensson, 2009). De båda projektens

huvudsakliga syfte var att förbättra ungdomarnas läsförmåga, samt att öka deras läslust

och intresse för att läsa. Ett tillvägagångssätt för att uppnå syftet var att försöka

implementera användningen av kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen. De

kompensatoriska hjälpmedlen var syntetiskt tal, stavningsprogram, elektroniskt lexikon,

ett tankekartsprogram och Daisy-spelare. Det andra tillvägagångssättet var att försöka

20

öka pedagogers och behandlares möjligheter att stimulera läs- och skrivförmågan hos

eleverna. De båda projekten hade ytterligare syften, vilka var att se hur många som hade

läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, samt hur elevernas förmåga utvecklades över

tiden. Det Svensson bland annat kom fram till, efter att ha genomfört interventionerna,

var att en betydande andel av eleverna hade svårigheter med att läsa och stava

(Svensson, 2009). De flesta eleverna hade svårt med läsförståelsen och särskilt elever

med annan språklig bakgrund. Ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi.

Flertalet av de elever som ansågs ha stora svårigheter med att läsa och skriva tyckte att

de hade stor hjälp av de kompensatoriska hjälpmedel som erbjöds. Däremot visade inte

lästesten några effekter av interventionerna på gruppnivå (Svensson, 2009). Den grupp

elever som fick båda typerna av interventioner, alltså både kompensatoriska hjälpmedel

och lässtimulerande insatser, visade inga större mätbara effekter än de två grupper som

fått antingen lässtimulerande interventioner eller kompensatoriska interventioner.

Emellertid visade resultaten från intervjuerna med både elever och personal, att intresset

för att läsa hade ökat. Svensson anger att den största orsaken till de uteblivna

kvantitativa effekterna av interventionerna var att på de flesta av institutionerna

genomfördes interventionerna sporadiskt eller inte alls (Svensson, 2009).

3.2.2 Läs- och skrivsvårigheter hos rättspsykiatriska patienter

Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) genomförde en studie med syftet att undersöka

förekomsten av dyslexi och AD/HD bland rättspsykiatriska patienter som blivit dömda

för våldtäkt. De ville också undersöka samförekomsten av de båda diagnoserna med

målet att kunna diskutera vikten av att dyslexi- och AD/HD-diagnosen ställs. I studien

deltog tio män, i åldrarna 30 till 50 år. De hade i medelsnitt gått 9,8 år i skolan.

Deltagaren med lägst antal skolår hade gått 7 år i skolan och deltagaren med högst antal

skolår hade gått 15 år i skolan. Författarna kom fram till att sju testresultat hamnade

inom kriteriet för dyslexi och sex av de tio deltagarna hamnade inom kriteriet för

AD/HD. Fyra av dessa deltagare diagnostiserades med både dyslexi och AD/HD. I

studien användes DSM-IV kriterier (American Psychiatric Association, 2000).

Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) begränsar generalliseringsmöjligheterna av

resultatet eftersom det endast var tio deltagare. Trots många år inom vården hade endast

en av deltagarna diagnostiserats med dyslexi och en annan av deltagarna hade

genomgått en undersökning för ett ställningstagande angående AD/HD. Dock menar de

21

att resultatet indikerar att det är viktigt att diagnoserna dyslexi och AD/HD ställs tidigt

inom den rättspsykiatriska vården. Saknaden av korrekt ställda diagnoser kan ha en

negativ påverkan på val av behandlingar inom den rättspsykiatriska vården (Dåderman,

Lindgren & Lidberg, 2004).

Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) genomförde en studie på 23

män med invadrarbakgrund, vilka genomgick en rättpsykiatrisk undersökning. 13

deltagare hade växt upp och gått i svensk skola, 14 hade fått betyg efter nioårig

grundskola och 5 hade slutat skolan i årskurs 7 eller årskurs 8. Männens medelålder var

27 år. I sin studie skriver de att det är allmänt känt att brottslingar med

invandrarbakgrund är överrepresenterade inom kriminalvården och inom rättspsykiatrin.

De skriver vidare att förekomsten av dyslexi är högre bland kriminella med svenska

som modersmål än övriga befolkningen i Sverige. Syftet med studien var att bedöma

förekomsten av dyslexi för att kunna diskutera lämpligheten med att använda

bedömningsproceduren i enlighet med DSM-IV (American Psychiatric Association,

2000), och för att kunna diskutera de praktiska och lagliga konsekvenserna av

odiagnostiserad dyslexi. Deltagarna genomförde läs- och skrivtest, samt intelligens- och

neuropsykologiska test. I resultatet framkom det att 39 % hamnade inom kriteriet för

dyslexi (Selenius, Dåderman, Meurling och Levander, 2006).

Författarna kommer fram till att studien ger indikationer på att dyslexi och AD/HD

oftast förblir ouppmärksammat på rättspsykiatriska patienter och att de därmed inte får

adekvat behandling. Vanligtvis presterar dyslektiker bra i psykologiska test inom icke-

verbala förmågor, och sämre i test inom verbala förmågor, dock med undantag för

verbal förståelse. De föreslår att en dyslexiutredning alltid görs på patienter som

indikeras ha inlärningssvårigheter, även när lässvårigheter inte explicit har rapporterats.

Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) drar slutsatsen att förutom

bedömningar enligt kriterierna i DSM-IV, borde bedömningsprocessen utökas med

fonologiska test. Författarna poängterar att i Sverige är dyslektiker berättigade

specialpedagogiskt stöd, inlästa texter, muntliga prov och rättstavningsprogram. Därför

borde alla dömda som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning oberoende av deras

bakgrund, få hjälp med den rättsliga processen, till exempel borde polisundersökningen

läsas högt för dem (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander, 2006). De menar att

kunskapen om dyslexi även skapar bättre förståelse för socialarbetare, lärare och

domstolar att dyslektiker ofta blir frustrerade i situationer som kräver god läs- och

skrivförmåga. Dessutom uppmärksammar de behovet av att utveckla metoder inom läs-

22

och skrivförmågor för dyslektiker som begått brott under sin tid på fängelser eller sin

tid inom den rättspsykiatriska vården.

3.2.3 Bilder som språk

Danielsson och Jönsson (2001) skriver att det allt mer används digitala bilder i särskola,

omsorgsverksamheter, autismsammanhang och psykiatri. De berättar att det utvecklats

ett tekniskt/pedagogiskt koncept som baseras på bilden som språk. De tillägger att

konceptet har gett stora effekter för personer med bland annat affasi och psykiska

störningar. En slående effekt har varit ansatsens förmåga att ge drastiska och långvariga

effekter på lärandet hos människor med kognitiva funktionshinder (Danielsson &

Jönsson, 2001). Artikeln innehåller en litteraturöversikt som visar svårigheter med att

hitta underlag i etablerad vetenskap, vilket ska vara i åtanke när artikeln används som

referens.

3.3 Slutsatser av genomgången forskning

Svenssons (2010) sammanställning av nordisk forskning angående läs- och

skrivsvårigheter i kombination med kriminalvård, ungdomsvård och svensk

rättspsykiatri det senaste decenniet, innehöll endast två artiklar som handlade om

rättspsykiatrin. Den ena artikeln var skriven av Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004)

som i sin studie kom fram till att sju av tio rättspsykiatriska patienter hamnade inom

kriteriet för dyslexi, sex av de tio deltagarna hamnade inom kriteriet för AD/HD och

fyra av dessa deltagare diagnostiserades med både dyslexi och AD/HD. Trots många år

inom vården hade endast en av deltagarna diagnostiserats med dyslexi och en annan av

deltagarna hade genomgått en undersökning för ett ställningstagande angående AD/HD

(Dåderman, Lindgren & Lidberg, 2004). Den andra artikeln var skriven av Selenius,

Dåderman, Meurling och Levander (2006). I studiens resultat framkom det att 39 % av

23 män som genomgick en rättpsykiatrisk undersökning, hamnade inom kriterien för

dyslexi. I likhet med Dåderman, Lindgren och Lidbergs (2004) studie indikerade även

denna studie på att dyslexi oftast förblir ouppmärksammat på rättspsykiatriska patienter

och att patienterna därmed inte får adekvat behandling. Författarna drar slutsatsen att

förutom bedömningar enligt kriterierna i DSM-IV, borde bedömningsprocessen utökas

med fonologiska test (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander, 2006). Svenssons

(2009) studie, som genomfördes på särskilda ungdomshem, visade att en betydande

23

andel av eleverna hade svårigheter med att läsa och stava, och att de flesta eleverna hade

svårt med läsförståelsen. Ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi. I

studien användes fonologiska test som Selenius, Dåderman, Meurling och Levander

(2006) kom fram till i sina slutsatser.

Sammanlagt är detta endast tre studier, där två studier enligt kriterierna i DSM-IV

indikerade att dyslexi var vanligt förekommande bland rättspsykiatriska patienter

(Dåderman, Lindgren & Lidberg, 2004), (Selenius, Dåderman, Meurling & Levander,

2006). I den tredje studien, i vilken undersökningen genomfördes på särskilda

ungdomshem, användes istället fonologiska test (Svensson, 2009). Resultatet visade att

ett fåtal av de elever som deltog i studien hade dyslexi. Svensson (2010) diskuterar de

tre studiernas resultat och menar att om fonologiska test använts i undersökningarna på

de rättspsykiatriska patienterna, hade även deras resultat kunnat påvisa höga resultat

angående allmänna läs- och skrivsvårigheter och antalet dyslektiker hade hamnat på ett

resultat i enlighet med övriga befolkningen i Sverige. Svensson (2010) hävdar att elever

med läs- och skrivsvårigheter som till större delen har orsakats av dyslexi kräver

omfattande och ihållande pedagogiska insatser som tränar avkodning och lässtrategier,

samt utvecklar läslusten och läsvanor. För elever med läs- och skrivsvårigheter som till

större delen beror på missgynnande hemförhållanden och besvärlig skolgång handlar det

om att öka läslusten och att ägna mer tid åt läsningen (Svensson, 2010).

Det har varit mycket svårt att finna studier som gjorts om rättspsykiatrin i

kombination med specialpedagogik. Därför valde jag att även ta med forskningen som

gjordes på särskilda ungdomshem (2009). De få studier som framkommit är svenska

och således saknas internationella studier i den tidigare forskningen. Avsaknaden av

internationell forskning gör att den här uppsatsens studie kommer att bli svår att dra

några generella slutsatser kring. Dock kommer studien att kunna peka på områden som

skulle kunna vara relevanta att arbeta och forska vidare inom.

24

4 Teoretisk förankring

I kapitlet presenteras sociokulturella perspektiv som är uppsatsens teoretiska

utgångspunkt. Studiens syfte är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters

behov av specialpedagogiskt stöd. Enligt den sociokulturella teorin utgörs grunden för

lärandet i samtal och lärandet omfattas av all mänsklig verksamhet (Säljö, 2000).

Rättspsykiatriska kliniker är en form av mänsklig verksamhet där många samtal förs

och information ges. Ur ett sociokulturellt perspektiv uppstår då lärandesituationer.

Sociokulturella teorins största inspirationskälla är Lev Vygotskij. Jakobsson (2012)

menar att man vanligtvis utgår från en enhetlig och gemensam sociokulturell teori när

man talar om lärandet. Han anser att det är mer korrekt att utgå ifrån benämningen

sociokulturella perspektiv som en övergripande beteckning på några närliggande teorier

om människors lärande och utveckling.

Kapitlets senare del fördjupar sig i människors lärande och utveckling genom

betydelsen av kognitiva och icke kognitiva förmågor. Avslutningsvis förklaras centrala

begrepp som är återkommande i uppsatsen.

4.1 Sociokulturellt lärande

Det sociokulturella lärandet bygger på att psykologiska fenomen och processer bara kan

förstås i sina historiska och sociala sammanhang (Vygotskij, 2007). Alla högre mentala

funktioner som uppnås sker på två plan, först på det sociala planet och sedan på det inre

planet. Utan social kommunikation sker varken språkets eller tänkandets utveckling,

och utveckling sker enligt Vygotskij i relationer genom dialog med andra människor.

Vygotskij ser språket som tänkandets redskap och anser att det hänger ihop med

individens utveckling. Viktigt är hur psykiska processers olika funktioner inom

medvetandet förhåller sig till varandra. Olika funktioner inom medvetandet är

exempelvis perception, uppmärksamhet och minnet. Vygotskij har studerat just

relationen mellan olika funktioner och nivåer inom medvetandet. Han betonar att det

inte är utvecklingen av de enskilda funktionerna i sig, utan det handlar om ett komplext

förhållande. Han hävdar att språkutvecklingen är beroende av miljön man befinner sig i

och därför är det viktigt att det finns många och varierande möjligheter till att

kommunicera. Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen beaktar de

25

undervisningsmetoder som används i förhållande till inlärningspotentialen. Pedagogen

ska utgå från två utvecklingsnivåer, den aktuella utvecklingsnivån samt den potentiella

utvecklingsnivån. Det är avståndet mellan dessa två nivåer som är den proximala

utvecklingszonen (Vygotskij, 2007).

Jakobsson (2012) beskriver att lärandet sker i situationer där barn eller vuxna

samarbetar eller interagerar tillsammans i specifika sammankomster. Vanligtvis är en

eller flera av deltagarna mer insocialiserade i samhällets intellektuella eller praktiska

praktiker eller ärenden än de andra deltagarna. På så vis skapas en grund för lärande.

Jakobsson hävdar att mycket tyder på att alla deltagarnas kunskaper och kompetenser

utökas eftersom samarbetet många gånger bygger på att man omformulerar,

argumenterar och tänker om. Han påpekar att flera forskare har uppmärksammat

utvecklingspotentialen i liknande samtal och dialoger. En situationsbaserad förmåga att

tala, agera och uppträda kan utvecklas inom specifika grupper, föreningar eller

institutioner, genom att deltagarna tillägnar sig speciella betydelser av ord, begrepp eller

handlingar, i en dialog där parterna ömsesidigt intar tala-lyssnarollen och där man

tillsammans formulerar tankar, idéer och kunskap.

Säljö (2000) menar att en av utgångspunkterna för lärandet är hur enskilda individer

och grupper använder kognitiva och fysiska resurser. Lärandet omfattas av all mänsklig

verksamhet enligt Säljö. Vad som anses väsentligt lärande är en social fråga i olika

kulturella miljöer. Den kommunikativa processen skapar nya tankesätt och via

interaktion ges mening, kunskap och förståelse. Säljö (2000) framhåller att det handlar

om att se till individens inneboende kapacitet och förmåga och han anser att

omgivningen bör kartläggas i frågan om vilka resurser den erbjuder och kraven den

ställer på individen. Fokus för honom är vad individen lär sig av de situationer han/hon

ingår i.

Jakobsson (2012) beskriver sociokulturella teorier som teorier där tanken,

medvetandet och den materiella världen är en helhet. Enligt Jakobsson innebär det att

den materiella världen och kulturella produkter är i ömsesidig kontakt med oss. Denna

ömsesidiga kontakt påverkar och möjliggör tänkandet hävdar Jakobsson. Materiella

produkter som har ett sådant inflytande på beteende och sociala relationer benämns som

artefakter och är föremål som exempelvis TV, datorer och mobiltelefoner. De kulturella

produkterna förmår att stimulera tänkandet och handlingen framåt (Jakobsson, 2012).

Inom sociokulturella perspektiv benämner man samverkan mellan människornas

tänkande och handling och de kulturella artefakterna med begreppet mediering.

26

Jakobsson framhåller att en av de sociokulturella perspektivens centrala tankar är att

fokusera och förstå hur människor i sitt lärande interagerar med tillgängliga kulturella

artefakter och hur dessa påverkar och driver lärprocesser.

Säljö framhåller att skriften har andra egenskaper än det talade språket (Säljö,

2000). Exempelvis gäller det skriftens beständighet i tid och rum, samt möjligheten att

lagra information i obegränsad omfattning. Skriften erbjuder ett bredare socialt och

kulturellt utbud genom att ge nya upplevelser och referensramar till de som har

förmågan att se relationen mellan texter och den verklighet texterna refererar till. Många

barn i vår kultur socialiseras tidigt in i en textbaserad verklighet med hjälp av

pekböcker. Förhoppningsvis tar sedan varierande typer av skönlitterära böcker vid,

vilkas struktur och innehåll ger upphov till nya tolkningar och budskap. Säljö hävdar att

skriften har påverkat vårt tänkande och vårt sätt att lära. De kommunikativa villkor som

finns vid tolkning av den lästa textens budskap är inte de samma som de villkor som

finns vid tolkning av interaktion emellan människor. Skriften är en konstgjord form av

kommunikation. Det krävs intellektuella verktyg för att kunna delta i skriftens

kommunikation, verktyg som går att finna i de sociala och kulturella praktiker vi deltar i

(Säljö, 2000).

4.2 Kognitiva och icke-kognitiva förmågor

Information ska i möjligaste mån anpassas till bland annat patientens mognad och

erfarenhet, kognitiv förmåga och eventuell funktionsnedsättning (Socialstyrelsen,

2015). Därför behöver de rättspsykiatriska patienternas kognitiva förmågor beaktas vid

informationstillfällena. I forskningssammanställningen, Skolverkets analys 2013, lyfts

betydelsen av kognitiva, men också icke-kognitiva förmågor fram (Skolverket, 2013).

Rapporten ger indikationer om hur resurser bör satsas för att vara mer effektiva och

bidra till mer likvärdiga villkor för olika grupper. Frågan som ställs är vilka faktorer det

är som gör att människor lyckas. Analysen görs på studier som tagit fram vilka

egenskaper och kompetenser det är som utbildning bidrar till och vilka av dessa som ger

framgång i livet, både gällande utbildningssammanhang och på arbetsmarknaden.

Vanligtvis utgår forskningsstudier gällande elevers prestationer från kognitiva

förmågor, vilka mäter det som många benämner som intelligens och främst har med

olika former av tankeverksamhet att göra. Men det finns även forskningsstudier på icke-

kognitiva förmågor, det vill säga beteendemässiga, sociala och emotionellt betonade

27

förmågor. Levin (2011) understryker att kognitiva och icke-kognitiva färdigheter går in

i varandra. Det saknas fortfarande en omfattande konsensus kring begreppsliga

definitioner, de icke-kognitiva förmågorna anses ofta mer komplexa och metodiken att

mäta dem är långt ifrån lika utvecklad som när det gäller kognitiva förmågor

(Skolverket, 2013). Mätfel och kausalitet är något som forskningen arbetar vidare med.

Forskningssammanställningens avslutas med att icke-kognitiva förmågor kan ha till och

med ha större betydelse för framgång i studier och på arbetsmarknaden än kognitiva.

Som exempel tar Skolverket upp skolor i olika länder som arbetat med att främja icke-

kognitiva förmågor och som gett positiva utfall långt upp i åldrarna (Skolverket, 2013).

Enligt Levin (2011) handlar det om att utveckla attityder, socio-emotionell reglering

och relationsskapande som senare i livet har en positiv inverkan på studier och

arbetsvanor, men också på hälsa och kriminellt beteende.

Förmågor formas ofta tidigt och familjen spelar en stor roll vid den formningen

(Carneiro, Crawford & Goodman, 2007). Därför kan tidiga stödinsatser ha en avgörande

betydelse och särskilt om de utformas så att de kompletterar familjen och att någon

form av uppföljning görs i ett senare skede. Personlighetsdrag hos individer har en viss

stabilitet, men de är inte beständiga utan kan ändras i samband med andra erfarenheter

eller ändrad omgivning (Skolverket, 2013). Däremot har studier visat att icke-kognitiva

egenskaper är mer formbara över livscykeln jämfört med kognitiva och att den relativa

IQ:n stabiliseras runt tioårsåldern. Lindqvists och Vestmans (2011) forskning tyder på

att förskolor som antas främja icke-kognitiva förmågor kan påverka positivt långt upp i

vuxen ålder, och särskilt för barn från mindre gynnade hemförhållanden. Det vill säga

vad förskolor och skolor gör ifråga om att utveckla arbetsvanor, attityder, socio-

emotionell reglering och relationer har visat sig ha en betydelse för individ, ekonomi

och samhälle (Lindqvist & Vestman, 2011). Satsning på utbildning ses många gånger

som ett politiskt verktyg för att ge individen möjligheter att påverka sin framtid, men

har också betydelse för samhällsutveckling och ekonomisk utveckling. I samband med

att humankapitalteorier utvecklats har också utbildningens växande bidrag till den

ekonomiska utvecklingen erkänts och analyserats (Lindqvist & Vestman, 2011). Tyvärr

hamnar betydelsen av icke-kognitiva förmågor i skymundan eftersom debatter och

utvärderingar många gånger handlar om mätningar av kunskaper inom olika

ämnesdomäner (Skolverket, 2013).

Några av forskningsstudierna som refereras i skolverkets rapport tar sin

utgångspunkt i personlighetspsykologi och grundläggande dimensioner i personligheten

28

(Skolverket, 2013). Jägerfeld (2011) skriver i en artikel om ett projekt som

hjärnforskaren Torkel Klingberg genomförde under flera år på 350 barn och ungdomar i

Sverige. Klingberg ville ta reda på orsaker till varför inte alla barn lyckas i skolan.

Forskare i pedagogik har ställt sig frågan i många år, men nu ville Klingberg angripa

problemet ur ett neurovetenskapligt perspektiv. Slutsatserna visar på nya samband

mellan hjärnans mognad, utvecklingen av minnet, barnens miljö och deras

skolprestationer. Klingberg menar att den kritiska faktorn för lärandet är arbetsminnet. I

arbetsminnet äger de medvetna tankeprocesserna rum, och där hålls relevant

information under den tiden det tar för oss att lösa problem. I de neuropsykiatriska

diagnoserna ADHD och ADD ingår det stora nedsättningar i arbetsminnesförmågan

(Jägerfeld, 2011). Mathé påtalar den senaste tidens forskning kring växelverkan mellan

gener och miljö (Mathé, 2012). Han hänvisar till forskning som visar att förändringar i

tidig psykosocial miljö och omhändertagande, och att direkt biokemisk påverkan på

hjärnan kan förstärka eller dämpa genuttryck och på så vis förändra individens

beteende, stressårbarhet, hormonella system och så vidare. Inom kognitiv

neurovetenskap studerar man samband mellan hjärnans aktiviteter och kognitiva

funktioner.

Nyberg (2009) beskriver studier av hjärnan där det framgår att talspråket är nyckeln

in i skriftspråket. Dessutom indikerar resultaten att träning i att läsa och skriva kan

påverka hur hjärnan processar talat språk. Enligt Nyberg verkar det som att olika slags

erfarenheter av språk, samt kulturella influenser samverkar och tillsammans påverkar

hur väl vi löser olika språkuppgifter och hur hjärnan medierar språkfunktioner. Han tar

också upp studier som verkar påvisa att personliga erfarenheter kan inverka på hur

relativt tidigt perceptuella regioner aktiveras. Det innebär att personliga erfarenheter kan

göra skillnad i fråga om vilken strategi man använder vid problemlösning. Vidare

konstaterar Nyberg att genetiska faktorers bidrag till individuella skillnader gällande

förmågor och benägenhet att drabbas av sjukdom är väl dokumenterat. Samtidigt tar

Nyberg upp det komplicerade begreppet personlighet som dels har en genetisk grund

och dels är ett resultat av individens livserfarenhet. Intressant i sammanhanget är de

träningsstudier som Nyberg nämner och som ger starkt stöd för att hjärnan strukturellt

kan omorganiseras i vuxen ålder (Nyberg, 2009).

29

4.3 Centrala begrepp

Socio-kulturella perspektiv är den teoretiska utgångspunkten, med stöd av kognitiva och

icke-kognitiva förmågor i lärandet. Begreppet literacy ligger sedan till grund för

analysen av det sammanställda resultatet av patienternas skolbakgrund och vid analysen

av de identifierade informationstillfällena under patientens vårdtid inom slutenvården.

Begreppen socio-emotionell, literacy och akademisk självbild återkommer i studien och

genomsyrar arbetet. Begreppens betydelse i studien förklaras nedan.

Psykologiguiden förklarar att begreppet socio-emotionell handlar om barns och

vuxnas utveckling och förmåga att relatera på ett adekvat känslomässigt sätt till andra i

olika sociala situationer (Psykologiguiden, 2015).

Begreppet literacy översätts många gånger med läsförmåga eller läskompetens.

Enligt Nationalencyklopedin översätts engelskans literacy till svenskans litteracitet, ett

begrepp som används för verksamheter som är relaterade till läsande och skrivande

(Nationalencyklopedin, 2015). Men börjar man titta på all den forskning som bedrivs

får man en inblick i vilket omfattande och innehållsrikt begrepp literacy har blivit.

Svensson (2011) hävdar i sin avhandling att det engelska begreppet literacy används när

läs- och skrivkompetenser tas upp i ett samhällsperspektiv. Svensson (2011) förklarar

hur barn redan i spädbarnsåldern kan upptäcka böckernas litterära värld genom den

intresseöverföring som sker i en nära relation när man sitter tillsammans och tittar och

läser i böcker. Intresseöverföringen benämner hon som litterär amning. Hon har ur ett

sociokulturellt perspektiv analyserat fyra lärarstudenters läsning från barndomen tills de

börjat på lärarutbildningen. Läsningen beskrivs som en relationell process tillsammans

med så kallade viktiga andra, vilka visar sig vara personer som föräldrar, syskon,

kamrater, kamraters föräldrar, lärare och livspartners. Viktiga andra betraktas som

vägledare, både i positiv och i negativ bemärkelse, de bekräftar och bjuder in till läsning

och skapar stödstruktur.

Svenssons (2011) beskrivning av hur barn och ungdomar utvecklar sin literacy är

den bild som jag själv utgår ifrån i den här uppsatsen. I den bilden kan alltså individens

literacy påverkas både i positiv, men också i negativ riktning beroende på hur de viktiga

andra i hemmet och i skolan fungerar som vägledare till läsning. I den här uppsatsen

betonar jag den del av literacyn som handlar om förmågan att förstå innehållet och att

förstå de ord och begrepp som förekommer i dagens samhälle. Jag betonar den del av

30

literacy som handlar om huruvida individen kan förstå och koppla det den läser eller

det den får uppläst och återberättat till sitt eget liv. Vygotskij (2007) ser högläsningen

som ett sätt att stimulera det lärande som finns inom den proximala utvecklingszonen

eftersom individen därigenom träffar på texter som de själva så småningom kommer att

kunna klara av. Norberg (2003) hävdar att genom att först lyssna till det skrivna språket

blir det senare lättare att själva läsa skriftspråk. Viktigt är att utrymme ges för samtal om

innehållet i texten utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck

förklaras. Chambers (1994) är övertygad om att man genom att lyssna, oavsett ålder,

både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade varit svårt att läsa tyst på egen

hand. I uppsatsen utgår jag ifrån att utvecklingen av individens literacy kan ske genom

hela livet och således även under den tiden rättspsykiatriska patienter befinner sig inom

slutenvården.

Westby (2005) tar upp olika nivåer av begreppet literacy. Basic literacy är den

grundläggande nivån där man läser genom att avkoda en text. Critical literacy innebär

att man kan använda sig av inferenser, det vill säga läser mellan raderna för att förstå,

tolka, analysera och beskriva den lästa texten. Hon menar att med hänsyn till dagens

samhälle behöver läskompetensen uppnå nivån Dynamic literacy, vilket innebär att

läsaren kombinerar olika läsförmågor (Westby, 2005).

Literacy begreppet är komplext och Lankshear och Knobel (2011) presenterar

begreppet New literacies och hur literacy utvecklas genom de sociala interaktioner som

sker på olika typer av sociala medier idag. De ger även förslag på hur man i dagens

undervisning kan använda sociala medier för att eleverna ska få möjlighet att bli en del

av new literacies.

Shavelson, Hubner och Stanton (1976) förklara självbild som personens perception

av sig själv. Enligt författarna formas personens perceptioner genom upplevelser i

miljön och influeras av miljömässiga förstärkningar och viktiga andra. De delar upp

självbild i två huvuddimensioner; akademisk sjävlbild och icke-akademisk självbild.

Utifrån den akademiska självbilden bildas underdimensioner av olika akademiska

ämnen som matte eller bild. Marsh (2006) framhåller betydelsen av en positiv självbild i

skolan för elevernas utvecklande av framgångar. För att maximera effektiviteten borde

därför förstärkning av självbild ha en central roll inom utbildning (Marsh, 2006).

Rosman, Mayer och Krampen (2015) har forskat inom literacy med inriktning mot

information och informationssökning, och de använder sig av begreppet

informationsliteracy. I sin forskning utgår de ifrån att mänsklig utveckling är en

31

funktion av objektiva färdigheter, så som intelligens, och subjektiva färdigheter, som

innefattar akademisk självbild. De har kunnat påvisa att elevens självbild av akademisk

förmåga är avgörande för förverkligandet av sin intellektuella potential. De menar

därmed att en adekvat självbild av akademiska förmågor främjar inlärning av komplexa

färdigheter, t.ex. informationssökande färdigheter. Det är när eleven känner igen sina

faktiska förmågor, oavsett brister eller styrkor, som eleven anstränger sig mest. Rosman,

Mayer och Krampen (2015) konstaterar att hög akademisk självbild tillsammans med

låg intelligens till och med kan vara skadlig för elevens informationslitercy eftersom det

ofta leder till en uppgivenhet och att eleven undviker studiearbete. Därför förespråkar de

utbildningar inom informationsliteracy som är skräddarsydda efter elevens förmågor. I

utbildningen ingår det att man parallellt återkopplar elevens prestanda för att skapa en

realistisk självbild hos eleven. Genom en realistisk bild av sina förmågor kan studenten

kompensera sina brister och utveckla sina personliga styrkor (Rosman, Mayer &

Krampen, 2015).

32

5 Metod

I kapitlets inledning går det att läsa om studiens kvalitativa ansats och om de kvalitativa

metoder som används för att uppnå studiens syfte, vilket är att få ökade kunskaper om

rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd. Först beskrivs planerandet

och genomföradet av studien som handlar om hur patienternas förskole- och

skolbakgrund ser ut. Därefter beskrivs tolkningsförfarandet och tillvägagångssättet vid

den andra studien där vi följer en fiktiv patient genom den rättspsykiatriska

vårdprocessen. I kapitlet presenteras även undersökningsgruppen, bestående av patienter

dömda enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV, och lagen om rättspsykiatrisk vård

med särskild utskrivningsprövning, LRV: sup. Avslutningsvis förs ett resonemang kring

studiens tillförlitlighet och dess etiska aspekter.

5.1 Vetenskaplig ansats och metod

Enligt Alvesson och Sköldberg (2008) ska val av metod ställas till forskningsproblemet

och därför har jag utifrån studiens syfte och frågeställningar valt att använda kvalitativ

ansats. Jag använder mig av kvalitativ metod i den första studien om hur

rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ser ut eftersom jag tolkar

innehållet i de 102 rättspsykiatriska undersökningarna. Även i den andra studien

använder jag mig av kvalitativ metod. Jag utgår då från de resultat som framkommer ur

den första studien och genom att använda resultatens genomsnitt skapas den fiktiva

patienten Lucas. Sedan kommer jag att beskriva Lucas vårdtid inom rättspsykiatrin och

de tillfällen där Lucas får information om vad som ska hända honom under den

rättspsykiatriska vården. På så vis använder jag mig av mina tolkningar för att komma

fram till vilka informationstillfällen i vårdprocessen som specialpedagogiska insatser

skulle kunna öka patienternas förståelse av informationen som ges under deras vårdtid

inom slutenvården.

5.2 Urval

Den första studien är utförd på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, vilket är min

arbetsplats och det är förklaringen till valet av klinik för studien. Rättspsykiatriska

regionkliniken i Växjö är en av landets fem regionkliniker och kliniken erbjuder

33

högspecialiserad psykiatrisk vård för särskilt vårdkrävande och frihetsberövade

patienter på samtliga säkerhetsnivåer. I dagsläget finns det 118 vårdplatser på kliniken.

Här vårdas patienter som dömts enligt LRV, LRV: sup och LPT, men också

kriminalvårdpatienter som insjuknat under häktningsperioden eller under

fängelsevistelsen. Det är sekretessbelagt vem som befinner sig på kliniken och

patienterna kommer från olika delar av Sverige. De patienter som är dömda enligt LRV

och LRV: sup har genomgått en rättspsykiatrisk undersökning, RPU, i vilka det är

vanligt förekommande att information gällande skolbakgrund förekommer. Då jag ville

få ökade kuskaper om patienternas skolbakgrund, insåg jag tillsammans med klinikens

forskningskoordinator, att det var möjligt att få genom att sammanställa dokumenterad

information från RPU. Därför blev den tilltänkta undersökningsgruppen patienter

dömda enligt LRV och LRV: sup och som befann sig på kliniken under den

fyraveckorsperiod jag granskade och samlade information från RPU.

5.3 Genomförande

Den första studien började med att jag fyllde i ansökan till Region Kronobergs

forskningsetiska råd (se bilaga 2) och att jag fick ansökan godkänd (se bilaga 3). Jag

arbetade fram analysinstrumentet, det avidentifierade formuläret, vilket dåvarande

verksamhetschef granskade och godkände (se bilaga 4). Verksamhetschefens och

forskningsetiska rådets godkännande gjorde att jag fick tillgång till samtliga RPU som

annars hade varit sekretessbelagda. Jag genomförde en metodisk innehållsanalys på

sammanlagt 102 RPU. Därefter sammanställde jag formulärens uppgifter om den

dokumenterade informationen kring förskole- och skolbakgrunden i en SPSS-databas.

Efter att jag tagit fram resultaten i tabeller och diagram kunde jag sedan påbörja att göra

tolkningar av resultaten gentemot Rättspsykiatriska regionklinikens vårdprocess och de

specialpedagogiska insatserna.

I den andra studien granskade jag vårdprocessen som finns beskriven i klinikens

ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). Jag använde det analyserade resultatet

av de 102 rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund genom den fiktiva

patienten Lucas. Vi följer Lucas genom vårdprocessen och de informationstillfällen han

möter på vägen enligt klinikens ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). Vid

identifieringen av informationstillfällena använde jag även mina erfarenheter av

34

vårdprocessen som jag fått under de tre och ett halvt år jag varit verksam

specialpedagog på kliniken.

5.3.1 Undersökningsmaterial

Undersökningsmaterialet består av rättspsykiatriska undersökningar, RPU, gällande

patienter som befann sig under en fyraveckorsperiod på Rättspsykiatriska

regionkliniken i Växjö och som var dömda enligt LRV och LRV: sup. Totalt kom det

att röra sig om 102 patienter, 16 kvinnor och 86 män i åldrarna 19 år till 62 år.

Rättspsykiatrisk undersökning, utförs vanligtvis efter att en rekommendation har gjorts i

en § 7-undersökning. Det som krävs är att rätten skall vara övertygad om att den åtalade

är skyldig. Den åtalade flyttas då från häktet till en rättspsykiatrisk

undersökningsavdelning. Där undersöks den åtalade av ett rättspsykiatriskt team,

bestående av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator och representanter för

vårdpersonalen. Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade,

genomgång av tidigare sjukhistoria, psykologiska test, kartläggning av

levnadsomständigheterna, vilket ofta även omfattar samtal med anhöriga och

observation av beteendet på undersökningsavdelningen. Vid behov görs

specialundersökningar som till exempel blodprover, eller magnetkameraundersökning

av hjärnan. Delutredningarna ligger sedan till grund för huvudutlåtandet, vilket utgör

den formella bedömningen om huruvida det föreligger någon allvarlig psykisk störning

eller inte (Lidberg & Wiklund, 2000). För att ge läsaren en inblick i hur en RPU är

utformad, samt vilka svårigheter som kan förekomma i de fall där man behöver tolka

det som har skrivits, framför allt det som inte har skrivits, går det att läsa i bilaga 5 hur

delar ur en RPU kan se ut där information om förskole- och skoltid finns dokumenterad.

Delarna är tagna ur olika RPU som sedan vävts samman i en och samma text, i ett

försök att spegla information som kan framkomma ur en RPU. I Socialstyrelsens

föreskrift SOSFS 1996:14 Rättspsykiatrisk undersökning står det noggrant beskrivet om

RPU: ns syfte, utförande, kompetenser och lämplighetskrav, för den som önskar få

fördjupad information.

5.3.2 Formuläret

Jag behövde arbeta fram ett formulär som skulle möjliggöra en sammanställning av den

större mängd information jag önskade få fram från innehållsanalysen av RPU angående

patienternas skolbakgrund. Då jag avsåg att göra en bred undersökning, tog jag hänsyn

35

till Patel och Davidssons (2011) rekommendationer vid analys av en större mängd data

och lät ifyllnadsalternativen vara fasta och ha en hög grad av strukturering. Ordningen

på formulärets variabler utgick från utformning av en RPU och för att tidseffektivt

samla in informationen behövdes en hög grad av standardisering och strukturering

(Patel & Davidsson, 2011). Exempelvis fastställs huvuddiagnosen, som är den

nuvarande diagnosen, i början av RPU och därför kommer den allra först i formuläret

(se bilaga 1). Nuvarande diagnos är väsentlig eftersom det bland annat kan innebära en

påverkan på förmågan att tolka och analysera information, förmågan att tänka logiskt,

samt en påverkan på planeringsförmågan (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).

Informationen, vilken strukturerat har sammanställts från RPU, motsvarar därmed den

första delen av studien.

Eliasson (2006) betonar vikten av förberedelse eftersom en undersökning knappast

går att komplettera efteråt. Därför förberedde jag undersökningen noga och tog först

fram variabler som jag ville mäta och därefter formulerade jag innehållet i formuläret.

En variabel jag ville undersöka var om patienten uppmärksammats vara i behov av stöd

under sin förskole- och skoltid. Om så var fallet ville jag även veta ungefär i vilken

ålder och vilken form av stöd. Stöd och specialpedagogiska insatser som fungerat under

skoltiden skulle kunna vara fungerande lösningar även i vuxenålder. Jag ville också

mäta om behovet verkade luta sig mot kognitiva svårigheter och/eller icke-kognitiva

svårigheter med anledning av att kunna analysera vilka specialpedagogiska stöd som är

lämpligast. Enligt tidigare forskning kan det finnas en betydelse av att känna till

förskole- och skolbakgrund i kombination med familje- och uppväxtförhållanden

eftersom stressande och traumatiska upplevelser i hemmet och/eller i skolan, som

exempelvis fysisk och psykisk misshandel i hemmet eller mobbing i skolan, påverkar

utvecklingen av kognitiva och icke kognitiva förmågor (Levin, 2011).

Andra variabler jag ville undersöka var i vilket land patienten gått i skola och hur

länge patienten gått i skolan. Om patienter inte har gått i skolan under högstadiet

och/eller gymnasiet är det undervisning i de senare åldrarna som fyller den stödjande

funktionen. Har patienten inte gått i svensk skola, är det SFI-undervisning som är i

fokus under behandlingen. För att öka möjligheterna att kunna analysera

tillgodogörandet av kunskap under skoltiden ville jag även få reda på om patienten fått

något slutbetyg och i vilken/vilka årskurser. Ett problem Bergström och Boréus (2012)

tar upp är att skillnader över tid inte syns i kodschemat. I den här studien är frågan om

betyg ett sådant problem, eftersom betygssystemet har förändrats under tiden de 102

36

personerna har levt och gått i skolan. Därför är det viktigt att poängtera att frågan om

betyg behandlats genom grov kategorisering kring begreppen godkända och

genomsnittliga betyg, och under eller över.

För att arbeta mig fram till ett fungerande analysinstrument gjorde jag en pilotstudie

på 10 stycken RPU. Pilotstudie är något Eliasson (2006) rekommenderar eftersom det

möjliggör ändringar så att formuläret svarar på det man vill ta reda på och en chans till

att formulera om eller lägga till det som borde finnas med. Det var under pilotstudien

som jag kom fram till att det i många fall fanns en hel del information som var

dokumenterad redan från förskoletiden, oavsett om man gått i förskolan eller inte -

därav anledningen till att förskoletiden också finns med i studien. Det fanns även en

förekomst av olika typer av familjerelaterad problematik hos ett och samma barn, därför

kändes det viktigt att sammanställa vilka olika familjerelaterade problem som blivit

dokumenterade. Under pilotstudien förstod jag även vikten av att dokumentera om

någon form av LVU trätt i kraft eftersom det var återkommande under många patienters

uppväxt. Därför tillkom LVU som en åtgärd efter det att pilotstudien var gjord.

5.4 Analysförfarande

I den här studien handlade analysen om 102 patienters dokumenterade information från

förskole- och skoltiden ur RPU, vilket är en stor mängd material. Bergström och Boréus

(2012) menar att innehållsanalys är en lämplig metod när man vill finna mönster i en

större mängd material. Därför valde jag innehållsanalys och analysinstrumentet var det

avkodade formuläret.

När de 102 RPU: na analyserats utifrån innehållsanalysens tillvägagångssätt,

sammanställdes resultatet i en SPSS-databas och frekvenser av kodningsenheter

räknades fram. Resultaten redovisades sedan i tabeller och diagram. Därefter återstod

det att tolka resultatet i undersökningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv gentemot

informationstillfällen i vårdprocessen på Rättspsykiatriska regionklinikens i Växjö

(Landstinget Kronoberg, 2015). Tolkningarna och analysen redovisas i gestaltningen av

Lucas, en fiktiv patient som vi följer genom den rättspsykiatriska vårdprocessen för att

kunna få en uppfattning om rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt

stöd. Den fiktiva rättspsykiatriska patienten har fått sitt namn efter det mest populära

pojknamnet 2015. Hans förskole- och skolbakgrund bygger på genomsnittliga värden

från resultatssammanställningen av de 102 rättspsykiatriska patienternas förskole- och

37

skolbakgrund. Hade tanken med studien varit att undersöka på individnivå skulle en

intervju med en rättspsykiatrisk patient kunnat vara aktuell. Dock grundar studiens syfte

i att undersöka ett större antal patienters skolbakgrund och därför analyserade jag de

genomsnittliga resultaten.

5.5 Tillförlitlighet

Eftersom jag utförde studien på en tillgänglig grupp innebar det ett hundraprocentigt

deltagande. Av de 102 RPU jag granskade var det endast två som saknade uppgifter om

skolbakgrunden.

Bergström och Boréus (2012) tar upp vikten av att materialet bedömts likartat vid en

innehållsanalys. Som ensamkodare kan man låta någon annan koda av ett visst antal

RPU för att se om man tolkar lika (Elisasson, 2006). Detta gjorde jag inte. Däremot lät

jag klinikens forskningskoordinator granska formuläret. Väsentligt var att medvetet

arbeta med tolkningsfrågor. Bergström och Boréus (2012) skriver att explicit

textinnehåll fokuserar bara på det som endast är uttalat och fördelen med att göra det

manuellt är att försöka få med det outtalade genom mer avancerade bedömningar och

tolkningar. Nackdelen med manuell kodning är att du inte kan ändra så mycket på

upplägget under studiens gång efter att så mycket tid redan lagts ner. För att uppnå en

högre tillförlitlighet har jag varit noggrann med att vara konsekvent i bedömningarna,

med samma avgränsningar i bedömningarna inom varje fråga. Det är stora

kategoriseringar som gjorts och fördjupande studier skulle behövas göras inom varje

område för att ge noggrannare och mer exakta siffror. Tanken med resultaten är att få en

bild av hur rättspsykiatriska patienters skolbakgrund ser ut och att i framtida studier

kunna gå på djupet i de frågor som ringats in. Studiens syfte är att få ökade kunskaper

om rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd, och mot det syftet

behövs inte exempelvis exakta betyg utan det är en helhetsbild över patientgruppen som

är det viktiga i den här studien.

5.5.1 Reliabilitet och validitet

I samband med tillförlitligetsfrågan förekommer det emellanåt att begreppen reliabilitet

och validitet nämns för att specificera tillförlitligheten. Reliabilitet är instrumentets

tillförlitlighet (Patel & Davidsson, 2011). Kritik har riktats mot att innehållsanalys sätter

reliabilitet före validitet, dock handlar det om varje enskilt fall och hur väl studiens

38

upplägg svarar mot forskningsfrågan enligt Bergström och Boréus (2012). För att visa

vikten av att se resultaten från flera av frågorna samtidigt, kan patienternas antal år i

skolan ges som exempel. Många gånger är det så att 12 år i skolan tolkas som att man

har gått 9 år i grundskolan och genomfört ett 3-årigt gymnasieprogram, eftersom det

tillsammans utgör 12 år. Men en elev som har gått om ett år och sedan gått ett

förberedande gymnasieprogram under två års tid, hamnar också på 12 års skolgång, men

uppnådde kanske aldrig motsvarande årskurs 9-nivå.

Bergström och Boréus (2012) tar också upp problematiken kring ord som är vaga,

ord som har skiftande men inte klart avgränsande innebörder. Som ensam kodare så är

det enbart mina avgränsningar och bedömningar som gjorts vid tolkningsbar

information. I stävan att nå så hög validitet som möjligt har jag varit konsekvent i

avgränsningarna i innehållsanalysen och i de fall där uppgifter saknades eller orden var

för vaga för att kunna tolkas, fyllde jag i att informationen saknades. Validiteten är lika

viktig i studiens kvalitativa del, där jag utifrån det sammanställda resultatet ville belysa

de informationstillfällen, som genom specialpedagogiska insatser skulle öka

patienternas möjlighet till förståelse av information. Enligt Patel och Davidsson (2011)

handlar validiteten i kvalitativa studier om huruvida forskaren lyckas skaffa underlag

för att göra en trovärdig tolkning till det som studerats och om forskaren lyckas fånga

det som är mångtydigt och motsägelsefullt gentemot exempelvis mellan det normala,

typiska och speciella.

5.6 Etik

När det gäller studiens etiska aspekter har jag följt Region Kronobergs Forskning- och

Utvecklingsenhetens forskningsetiska råd. Jag fyllde i deras ansökan, vilket jag sedan

skickade in till FoU Kronoberg (se bilaga 2). Ansökan godkändes (se bilaga 3).

Eftersom RPU är sekretessbelagt material gjordes dokumenterandet av mig själv. Inga

personuppgifter så som förnamn, efternamn, samt personnummer antecknades i

formuläret. Datainformationen sammanställdes i tabeller och redovisades i diagram.

Eftersom uppgiftsunderlaget angående kvinnliga patienters skolbakgrund var färre än 30

i antalet redovisades både män och kvinnors skolbakgrundsinformation i en och samma

grupp. Eftersom inga personuppgifter såsom förnamn, efternamn eller personnummer

samlades in och undersökningsgruppen överskred 100 patienter, gjordes ingen tillfrågan

och inhämtning av samtycke. Då det är skolbakgrundsinformationen från patienternas

39

RPU som ingår i datainsamlingen kommer inga relationella etiska problem t.ex.

beroendeförhållanden att uppstå. Projektet påverkar inte de personer som ingår i

studien. En person med en skolbakgrund som urskiljer sig drastiskt från övriga personer

i undersökningsgruppen, skulle kunna känna sig utpekad trots anonymitet. Därför är det

av största vikt hur resultatet statistiskt redovisas så att ingen enskild individ pekas ut.

Verksamhetschefen godkände och skrev under datainsamlingsformuläret (se bilga 1).

Därmed godkändes det att jag fick tillgång till RPU även för patienter jag inte har

kontakt med i mitt dagliga arbete. Efter studiens slut kommer materialet förvaras inlåst i

arkivet på kliniken.

40

6 Resultat och analys

I kapitlet presenteras resultaten av information som går att finna i Rättspsykiatriska

undersökningar, RPU, som gjorts på 102 personer dömda enligt lagen om

rättspsykiatrisk vård, LRV, samt LRV: sup. Den Rättspsykiatriska undersökningen görs

av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator samt representanter från vårdpersonalen.

Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade, genomgång av

tidigare sjukhistoria, psykologiska test, kartläggning av levnadsomständigheterna, vilket

ofta även omfattar samtal med anhöriga och observation av beteendet på

undersökningsavdelningen (Lidberg & Wiklund, 2000). Resultatet nedan bygger alltså

på den information som framkommer ur samtal och tidigare dokumentationer från bland

annat BVC, skola och socialtjänst. Resultatet är en sammanställning av vad som finns

dokumenterat under förskole- och skolåldern. Sedan identifieras de

informationstillfällen där specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas

förståelse av informationen som ges under slutenvårdstiden. Presentationen av

informationstillfällena och analysen gestaltas genom den fiktiva rättspsykiatriska

patienten Lucas.

6.1 Sammanställt resultat under förskole- och skolåldern

Undersökningsgruppen bestod av 102 personer som dömts enligt lagen om

rättspsykiatrisk vård, LRV, eller lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild

utskrivningsprövning, LRV: sup. Nedan följer information som dokumenterats i de

rättspsykiatriska undersökningarna under den tiden patienterna var i förskole- och

skolåldern. Resultatet visar att 16 personer, 15,7 %, är födda i något annat land, 12 av

dem, 11,8 %, är födda i ett icke europeiskt land. Då 16 personer är kvinnor, av gruppens

totala 102, utgör även de 15,7 %. I redovisningen av resultatet kommer ingen större

åtskillnad att göras gällande ålder, kön eller födelseland.

6.1.1 Dokumenterad problematik

Gällande förekomst av problematik i förskoleåldern, var det 20 RPU som saknade

uppgifter. I övriga 82 RPU framkommer det att 52 personer har haft någon form av

41

problematik under förskoleåldern, det vill säga hälften av den totala

undersökningsgruppen. För 30 personer har det inte funnits några indikationer på

problematik i förskoleåldern.

Svårigheter med sociala kontakter är den problematik som har dokumenterats mest i

jämförelse med överaktivitet, bristande språklig förmåga eller inlärningssvårigheter (se

tabell 6.1). 22 % av de 82 som hade dokumentation i förskoleåldern, bestod av

svårigheter med sociala kontakter. Svårigheter med sociala kontaktar innefattar även

aggressivt beteende. Snittåldern för dokumentationen ligger mellan 2- och 3 år.

Tabell 6.1 Problematik under förskole- och skolålder.

Förskoleålder Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Svårigheter m. sociala

kontakter

18 (22,0) 64 (78,0)

2,3 år

Överaktiv

4 (4,9) 78 (95,1) 2,4 år

Bristande språkliga

förmågor

8 (9,8) 74(90,2) 2,0 år

Inlärningssvårigheter

3 (3,7) 79 (96,3) 2,5 år

Skolålder

Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Svårigheter m. sociala

kontakter

44 (44,0) 56 (56,0) 8,0 år

Överaktiv

19 (19,0) 81 (81,0) 7,4 år

Bristande språkliga

förmågor

8 (8,0) 92 (95,0) 9,0 år

Matematiska förmågor

5 (5,0) 95 (95,0) 10,8 år

Inlärningssvårigheter

15 (15) 85 (85,0) 7,1 år

Den mest väldokumenterade informationen är dock familjerelaterad (se tabell 6.2). 60

% av de 82 som det fanns dokumentation på i förskoleåldern var familjerelaterade.

Snittåldern för dokumentationen ligger mellan 1- och 2 årsåldern, vilket skulle kunna

tala för att så gott som halva undersökningsgruppen, 49 av de 102 personerna, har fötts i

en familj eller miljö med familjerelaterad problematik som kan röra sig om en eller flera

av följande; fysisk eller psykisk misshandel, missbruk hos vårdnadshavaren, sexuella

42

övergrepp och/eller annan brist i omvårdnaden. Annan brist i omvårdnaden kan

exempelvis vara förståndshandikapp eller egen psykisk ohälsa hos vårdnadshavaren.

Några få fall handlar också om uppväxt i krigsmiljö och boende på gatan eller i

flyktingläger. Fysisk och psykisk misshandel, samt missbruk ligger högst - 35,4 %

respektive 31,7 % av de 82 där det finns dokumenterad problematik i förskoleåldern (se

tabell 6.2). Ingen mobbing är nämnd eller registrerad på förskolenivå.

Tabell 6.2 Familjerelaterad problematik under förskole- och skolåldern.

Förskoleålder Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Familjerelaterad

problematik

49 (59,8) 33 (40,2)

1,4 år

Fysisk eller psykisk

misshandel

29 (35,4) 53 (64,6) 1,9 år

Missbruk hos

vårdnadshavaren

26 (31,7) 56 (68,3) 1,4 år

Sexuella övergrepp

4 (4,9) 78 (95,1) 2,0 år

Annan bristande

omvårdnad

13 (15,6) 69 (84,1) 1,8 år

Skolålder

Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Familjerelaterad

problematik

50 (50,0) 50 (50,0) 8,6 år

Fysisk eller psykisk

misshandel

21 (30,4) 79 (79,0) 7,2 år

Missbruk

40 (40,0) 60 (60,0) 11,6 år

Sexuella övergrepp

16 (16,0) 84 (84,0) 10,2 år

Annan bristande

omvårdnad

24 (24,0) 76 (76,0) 9,1 år

I 86 patienters RPU fanns det information om problematik som dokumenterats under

förslole- och skolåldern. I 14 patienters RPU fanns det inga uppgifter om någon

problematik, utan uppväxten har verkat ske under sedvanliga omständigheter. I två RPU

hänvisade man till tidigare RPU som gjorts angående en problematisk uppväxt. Tyvärr

fanns inte de tidigare RPU: na på kliniken under den tid som var kvar av

granskningsperioden och de två fick hamna under saknade uppgifter. Den totala

gruppen gällande dokumentation under skolåldern hamnade därför på det jämna talet

100 patienter.

43

Under skolåldern hade 44 % benämnts ha någon form av sociala svårigheter, en

fördubbling från förskoleskoleåldern (se tabell 6.1). Patienter med svårigheter inom

språkliga förmågor hamnade på 8 % och ligger kvar på samma procent som

förskoleåldern. Problem inom matematik visade sig vara 5 % under skolåldern.

Generella inlärningssvårigheter hade ökat sedan förskoleåldern från 3,7 %, till 15 % (se

tabell 6.1). När det gäller dokumenterad familjerelaterad problematik fanns denna i 50

% av de förekomna RPU: na. Här började också faktorer som eget missbruk

dokumenteras, som lägst var det i början av årskurs 2, men vanligast var att missbruket

började strax innan eller i samband med högstadiet. Även sexuella övergrepp som

orsakats av någon annan än en familjerelaterad person, exempelvis granne eller en äldre

ungdom har dokumenterats. I de fallen har jag inte fyllt i problematiken som

familjerelaterade utan endast som missbruk eller sexuella övergrepp. Bakom siffran 40

% missbruk är det både familjemedlemmars och eget missbruk. Det samma gäller för de

16 % som utsatts för sexuella övergrepp, som består av både övergrepp inom och utom

familjen (se tabell 6.2).

I figur 6.1 går det att utläsa att 24 % av patienterna blivit mobbade under sin skoltid.

En person utsatte andra för mobbing.

Figur 6.1 Förekomst av mobbing i den totala gruppen 102 patienter.

En registrerad hög frånvaro bygger på att man förväntas delta i någon form av

regelbunden verksamhet. Utifrån mina tolkningar av RPU: nas dokumentation hamnade

39 personer med nämnd hög frånvaro. Traditionellt skolk var den vanligaste orsaken,

Mobbare 1%

Mobbad 24%

Ej förekomst av mobbing

57%

Saknas 18%

44

men även frånvaro orsakad av sjukdom som ätstörning och ångest finns dokumenterad

(se figur 6.2).

Figur 6.2 Frånvaroorsak i procent hos de 39 personer som dokumenterats med hög

frånvaro.

Under övrigt fanns orsaker som mobbing, ta hand om förälder, tvungen att arbeta och

att undvika den aga som läraren utsatte eleven för. Medelåldern för hög frånvaron var

12 år och de flesta av barnen eller ungdomarna som hade hög frånvaro började skolka

mellan 9 och 15-årsåldern. Lägst noterad ålder var 7 år, vilket betyder att frånvaron var

hög redan i årskurs 1.

6.1.2 Dokumenterade åtgärder och diagnoser

När det gäller dokumenterade åtgärder som skett i förskoleåldern fanns det på 19

patienter. I 42 RPU fanns det inte några dokumenterade åtgärder i förskoleåldern.

Övriga saknade information som säkerställde att åtgärder gjorts eller inte. Det man

måste ha i åtanke är att informationen kan ha kommit fram i efterhand. Ur några RPU

framkommer det först information om en välfungerande familj, men efter några år

kommer problemen upp till ytan och vårdnadshavaren/vårdnadshavarna (både

biologiska- och i fosterfamiljer) kan inte längre dölja problematiken och/eller att

omgivningen inte kunnat undgå att lägga märke till problematiken. En annan viktig

faktor är om patienten gått på förskola eller inte, eftersom vissa av åtgärderna,

exempelvis assistent, grupprelaterade åtgärder och resurslärare, endast görs i

förskolesammanhang.

Skolk 64%

Sjukdom 15%

Övrigt 18%

Saknas 3%

45

Tabell 6.3 Förekomst av dokumenterade åtgärder som skett i förskole- och skolålder.

Åtgärder förskoleålder Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Specialpedagog/Speciallärare 0 (0,0) 61 (100,0)

Grupprelaterade åtgärder 2 (3,3) 59 (96,7) 4,5 år

Assistent 2 (3,3 ) 59 (96,7) 4,0 år

Resurslärare 1 (1,6) 60 (98,4) 6,0 år

Stödfamilj 2 (3,3) 59 (96,7) 2,0 år

BUP 12 (19,7) 49 (80,3) 3,8 år

LVU 11 (18,0) 50 (82,0) 1,7 år

Åtgärder skolålder

Ja

n (%)

Nej

n (%)

Snittålder

Specialpedagog/Speciallärare 12 (12,0) 82 (82,0) 10,0 år

Grupprelaterade 15 (15,0) 85 (85,0) 12,0 år

Assistent 8 (8,0) 92 (92,0) 9,1 år

Resurslärare 1 (1,0) 99 (99,0) 8,5 år

Särskola 5 (5,0) 95 (95,0) 12, 3 år

Stödfamilj 4 (4,0) 96 (96,0) 12,3 år

BUP 35 (35,0) 65 (65,0) 11,9 år

LVU 30 (30,0) 70 (70,0) 13, 7 år

Bland de 102 patienterna, i åldrarna 19 år till 62 år, framkommer det att 25 av dem har

gått i förskola. De dokumenterade åtgärder som är förskolerelaterade går att utläsa ur

tabell 6.3. Snittåldern ligger mellan 4 - 6 år. Det finns ingen dokumenterad kontakt med

en specialpedagog/speciallärare under förskoletid, utan i så fall har det skett i kontakten

med BUP och då aldrig blivit omnämnd som insats från specialpedagog/speciallärar.

De vanligaste åtgärderna under förskoleåldern har varit kontakt med BUP och att

någon form av åtgärd inom LVU har använts. Båda åtgärderna hamnade på 18 % eller

strax över (se tabell 6.3). Snittåldern för LVU var innan 2-årsåldern och åtgärderna i

form av kontakt med BUP skedde oftast innan 4-årsåldern. Andra åtgärder under

förskoletiden som inte fanns med i formuläret, som jag noterade i form av anteckningar,

var fall där barn efter uppstådd problematik fått sluta på förskolan och vara hemma, i

hem med olika former av familjerelaterad problematik. I andra fall sattes medicinering

in och det noterades även fall där barn började gå till dagmamma istället för förskola,

med syftet att det skulle vara färre antal barn och vuxna omkring barnet. Av de 25 barn

som gått i förskola var det 18, 72 %, som hade någon form av dokumenterad

problematik.

När det gäller dokumenterade åtgärder som skett i skoleåldern fanns det på 86

patienter. Under skolåldern är fortfarande BUP, tätt följt av LVU, de vanligaste

åtgärderna. De ligger på 35 % respektive 30 % (se tabell 6.3). De båda åtgärderna

46

skedde genomsnitt i 12 till 13 årsåldern. Många av de 30 barn och ungdomar som

omhändertogs enligt LVU placerades sällan i en och samma fosterfamilj eller

familjedaghem under resterande tid av sin uppväxt. Fortsatt missbruk och/eller

misshandel hos flertalet gjorde att nya omplaceringar gjordes eller placering tillbaka i

sitt gamla hem för att sedan placeras om igen. Högre upp i åldrarna handlade många av

omplaceringarna om behov av nya åtgärder, exempelvis om ungdomen hamnat inom

drogrelaterad problematik behövs vård på särskilt ungdomshem med högre säkerhet.

Den vanligaste åtgärden i skolan var grupprelaterade, vilket 15 % fick som insats.

Till grupprelaterade åtgärder räknade jag undervisning som har skett i en grupp med

färre antal elever, men även hemundervisning och enskild undervisning.

Specialpedagog-/speciallärarinsatser skedde under skoltiden hos 12 % av barn och

ungdomarna. Före diagnos var det 5 barn och ungdomar som enligt dokumentationen

placerades i särskola.

När det handlar om diagnoser fick 7 barn en diagnos i förskoleålder, eller egentligen

6 eftersom för 1 av barnen kom man aldrig fram till en specifik diagnos.

Tabell 6.4 Dokumenterad diagnos i förskole- och skolålder.

Diagnos förskoleålder Ja

n (%)

Nej

n (%)

Neuropsykiatrisk störning 2 (2,4) 80 (97,6)

Mental retardation 1 (1,2) 81 (98,8)

Sen språkutveckling 2 (2,4) 80 (97,6)

Allvarlig beteendestörning 1 (1,2) 81 (98,8)

Kom inte fram till diagnos 1 (1,2) 81 (98,8)

Diagnos skolålder Ja

n (%)

Nej

n (%)

Neuropsykiatrisk störning 6 (6,0) 94 (94,0)

Mental retardation 6 (6,0) 94 (94,0)

Sen språkutveckling 2 (2,0) 98 (98,0)

Inlärningssvårigheter 1 (1,0) 99 (99,0)

Ångest problematik 7 (7,0) 93 (93,0)

Ätstörning 1 (1,0) 99 (99,0)

Beroende 6 (6,0) 94 (94,0)

Annat 6 (6,0) 94 (94,0)

Medelåldern för diagnos i förskoleålder var 4 år, äldst 6 år och yngst 1 år. Det är sen

språkutveckling som har diagnostiserats redan efter 1 års ålder. Förutom diagnosen sen

språkutveckling förekom diagnoser inom neuropsykiatrisk störning, mental retardation

och allvarlig beteendestörning (se tabell 6.4).

47

I skolåldern fick 34 barn en diagnos. Medelåldern för diagnos i skolålder var strax

över12 år, den äldste var 19 år och den yngste 7 år. Under skolåldern förekom också

diagnoserna uppförandestörning, personlighetsstörning, asocialt beteende, aggressiv

neuros samt anpassningsstörning. Vanligaste diagnosen var ångestproblematik, vilket 7

personer dokumenterades med (se tabell 6.4). Nästan lika vanligt var diagnoserna

neuropsykiatrisk störning, mental retardation och beroende, med 6 personer vardera.

Diagnosen sen språkutveckling var det endast 2 personer som diagnostiserats med och 1

person med diagnosen inlärningsstörning.

De 7 barn som fått en diagnos i förskoleåldern hade också fått någon form av åtgärd.

Ingen åtgärd utmärker sig som mer vanligt förekommande (se tabell 6.5). Det var 2 barn

som fick ha fortsatt kontakt med BUP. Något barn fick fler av de olika insatserna

specialpedagog/speciallärare, grupprelaterade, assistent, resurslärare, särskola,

stödfamilj, BUP och LVU.

Tabell 6.5 Dokumenterade åtgärder efter diagnos i förskole- och skolålder.

Åtgärder förskoleålder efter diagnos Ja

n (%)

Nej

n (%)

Specialpedagog/Speciallärare 1 (14,2) 6 (85,7)

Grupprelaterade 1 (14,2) 6 (85,7)

Assistent 1 (14,2) 6 (85,7)

Resurslärare 1 (14,2) 6 (85,7)

Särskola 1 (14,2) 6 (85,7)

Stödfamilj 1 (14,2) 6 (85,7)

BUP 2 (28,6) 5 (71,4)

LVU 1 (14,2) 6 (85,7)

Åtgärder skolålder efter diagnos

Ja

n (%)

Nej

n (%)

Specialpedagog/Speciallärare 2 (5,7) 33 (94,2)

Grupprelaterade 8 (22,9) 27 (77,1)

Assistent 6 (17,1) 29 (82,9)

Resurslärare 0 (0,0) 100 (100,0)

Särskola 7 (20,0) 28 (80,0)

Stödfamilj 4 (11,4) 31 (80,0)

BUP 8 (22,9) 27 (77,1)

LVU 23 (65,7) 12 (34,3)

I skolåldern var det 3 barn eller ungdomar som inte hade någon dokumenterad insats

trots diagnos. För övriga 32 finns det en dokumenterad åtgärd som satts in efter att

barnen och ungdomarna diagnostiserats. Den åtgärd som varit vanligast är någon form

av LVU (se tabell 6.5). Att siffran blev så hög skulle kunna förklaras med

48

informationen ur tabell 6.2 och att det var 49 respektive 50 barn som hade någon form

av dokumenterad familjerelaterad problematik. Grupprelaterade åtgärder fanns

dokumenterade i 8 RPU och samma antal gäller för åtgärder med koppling till BUP (se

tabell 6.5). Det rör sig om psykologkontakter men också fall där ungdomen har behövt

bli inlagd på BUP. 7 barn och ungdomar blev överskrivna till särskolan, men ur tabell

6.4 framkommer att det bara var 6 barn och ungdomar som diagnostiserats med mental

retardation. Tabell 6.5 visar även att det är flera barn och ungdomar som har berörts av

inte bara en åtgärd utan fått flera av de olika åtgärderna. De som fått LVU har också fått

någon mer skolrelaterad insats, bestående av grupprelaterad åtgärd, assistent,

specialpedagog/speciallärare och/eller särskola. Ingen dokumentation har gjorts kring

insatt resurslärare i skolåldern.

6.1.3 Antal skolår och betyg

Något som har varit svårt att urskilja ur RPU: är antal år barnen och ungdomarna har

gått i skola. Det jag har dokumenterat är hur många år barnen och ungdomarna har

ingått i någon form av skolsammanhang, ibland rör det sig om ett ämne i taget, i några

andra fall handlar det om att personen har läst två olika individuella program i ett försök

att komma vidare och studera på gymnasiet. I det senare av fallen skulle det gå att tolka

antal skolår som om det är en individ som har läst 9 år i grundskolan och gått ut

gymnasiet efter ett 2-årigt program. Detta skulle vara att feltolka figur 6.2. Resultaten ur

diagrammet behöver avläsas tillsammans med figur 6.3 och figur 6.4 för att få ett mer

talande resultat, eftersom 68 patienter, 2/3 av den totala gruppen, aldrig har påbörjat

eller fullföljt gymnasiestudier. För 10 personer saknas det uppgifter om antal skolår i

RPU:n eller så gick det inte att räkna ut antal skolår på egen hand eftersom årtal inte

dokumenterats.

Av gruppens 100 personer är det 66 personer, 66 %, som har gått minst nio år i

svenska skolsystemet. Detta gäller alltså grundskolan, särskolan, eller med hjälp av

anpassad skolgång eller anpassad skolverksamhet, exempelvis elevhem och internat. Av

dessa 66 personer har 51 personer, hälften av den totala undersökningsgruppen,

dokumenterats med någon form av snittbetyg - medel, över eller under (se tabell 6.6).

De övriga 31 saknar dokumentation kring vilka betyg som uppnåddes.

49

Figur 6.3 Antalet patienter som gått ett visst antal år inom svenskt skolsystem, antal år i

skolan i annat land samt antal patienter som gått i skola både i något annat land och i

Sverige.

Medelåldern på de 102 patienterna är 40 år och flertalet är i åldrarna mellan 29 år och

51 år. Skolverket (2015) skriver på sin hemsida gällande betygshistorik, att de som gick

i skolan under 1900-talets andra hälft har upplevt tre olika betygssystem. Detta kan

alltså gälla flertalet av de 102 patienter i undersökningsgruppen. Beroende på om, när

och hur länge de gått i skolan kan de ha betygssatts enligt det absoluta, det relativa och

eventuellt enligt dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem. Därför är det svårt

att sammanställa exakta genomsnitt, antal G eller IG och så vidare. Jag redovisar istället

begrepp som slutbetyg, ja eller nej, och om det är godkända/snittbetyg, över eller under.

I de 100 RPU: na är det olika fraser som har använts, vilka jag i min tur har tolkat för att

kunna sammanställa uppgifterna. Sett till hela gruppen saknades uppgifter om betyg på

hälften av patienterna. Här går det att lägga in olika tolkningar. Det kan vara så att det

råder en stor osäkerhet kring deras betyg, att de helt enkelt inte fått några betyg, eller så

är det en kombination av båda tolkningarna. 19 % hade hamnat klart under godkänt, 24

% kring godkänt och 7 % över godkänt. Sammanställningen av informationen om

betygssättningen är ingen statistisk sanning utan en tolkning som sammanställts för att

ge en fingervisning i stora drag. I figur 6.3 visas sammanställningen av betygen.

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

4 e

l fär

re 5 6 7 8 9

10

11

12

13

14

15

16

el ö

Skolgång, antal år iSverige

Skolgång, antal år i annatland

Skolgång, antal år både iSverige och utomlands

50

Figur 6.4 Betygsfördelning i procent i den totala undersökningsgruppen, 102 patienter.

6.1.4 Gymnasie- och eftergymnasial utbildning

Ur RPU: na framkommer det att 27 patienter har fullföljt gymnasiet i förväntad ålder.

68 personer, 2/3 av den totala gruppen, har aldrig påbörjat eller fullföljt

gymnasieutbildningen. I 7 RPU saknas uppgifter eller så framkommer det inte säkert

om de fullföljt eller inte.

Figur 6.5 Antal patienter som fullföljt gymnasieutbildning.

Över G 7%

Under G 19%

Godkänd 24%

Ej slutbetyg 20%

Saknas 30%

0

10

20

30

40

50

60

70

80

Fullföljt Ej fullföljt Uppgift saknas

51

Av de 27 patienter som fullföljt gymnasiet var det 13 patienter som fick i närheten av ett

godkänt/medelbetyg. 2 patienter hade goda betyg eller över genomsnittet. 6 personer

hade ofullständiga eller icke godkända betyg. I 6 patienters RPU saknades uppgifter om

betygen. När det gäller eftergymnasialutbildning var det 3 patienter som hade

dokumenterad information i RPU att de har gått ut med examen efter högskolestudier.

6.2 Huvuddiagnos

Tabell 6.6 visar inom vilken kategori de 102 patienternas huvuddiagnos hamnade i.

Huvuddiagnos är den diagnos som är mest framträdande, vilket innebär att de flesta

hade fler än en diagnos, många två eller tre, många med beroende inblandat (Nationellt

rättspsykiatriskt kvalitetsregister, Rättspsyk 2014).

Tabell 6.6 De 102 patienternas huvuddiagnos enligt RPU.

Huvuddiagnos vuxen ålder

n (%)

Neuropsykiatrisk störning 15 (14,7)

Schizofrenispektrum 56 (54,9)

Mental retardation 3 (2,9)

Beroendediagnos 7 (6,9)

Personlighetsstörning 21 (20,6)

Nuvarande diagnos är väsentlig vid informationsgivandet eftersom det är under

nuvarande förhållanden informationen ska ges. Psykossjukdomar inom

schizofrenispektrum innebär att den drabbades verklighetsuppfattning under ett

psykotiskt skov inte är som andras (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009). Förmågan

att tolka och analysera information har då havererat och en oförmåga att tänka logiskt är

vanligt förekommande. Förutom frekvensen av skov varierar även svårighetsgraden.

Därför är resultatet, att över hälften av patienternas huvuddiagnos var inom

Schizofrenispekrum, också av grundläggande betydelse vid planeringen av

informationstillfällena. Övriga diagnoser ställer också krav vid informationstillfället,

vilket man ska ta hänsyn till vid all typ av kommunikation (Strand, Holmberg &

Söderberg, 2009). Över hälften har en diagnos inom schizofrenispektrum och 1/5 av den

totala gruppen hade någon typ av personlighetsstörning (se tabell 6.6). Därefter

hamnade neuropsykiatrisk störning på nära 15 %. Diagnos inom kategorin beroende låg

på 7 % och slutligen mental retardation på 3 %.

52

6.3 Sammanfattning av resultaten

Den första studien genomfördes för att besvara den första frågeställningen om hur

rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund ser ut och studien ger en generell

bild av rättspsykiatriska patienters erfarenheter av förskola, skola, och kulturell språklig

bakgrund. Vid en sammanställning av både förskoleålder och skolålder var det 50 % av

patienterna som dokumenterats ha någon form av familjerelaterad problematik och de

vanligaste åtgärderna var kontakt med BUP och någon form av åtgärd inom LVU. Flera

av de 30 barn och ungdomar som omhändertogs enligt LVU placerades sällan i en och

samma fosterfamilj eller familjedaghem, utan omplacering förekom många gånger

under uppväxten. Resultatet pekar mot att ingen patient haft kontakt med en

specialpedagog/speciallärare under förskoleåldern. Resultatet behöver betrakas i

sammanhanget av att undersökningsgruppen var i åldrarna 19 år till 62 år och att det var

25 patienter som gått i förskola. Under skoltiden fick 15 % grupprelaterade åtgärder och

12 % fick specialpedagog-/speciallärarinsatser.

Det var 66 patienter som hade gått minst nio år i skolan, varav 51 patienter, hälften

av den totala undersökningsgruppen, dokumenterats någon form av snittbetyg. 24 %

hamnade kring godkänt och 7 % över godkänt. 19 % hade hamnat klart under godkänt.

Ur resultatet framkom det att 27 patienter hade fullföljt gymnasiet i förväntad ålder

och 68 patienter, 2/3 av den totala gruppen, hade aldrig påbörjat eller fullföljt

gymnasiestudierna. När det gäller gymnasiebetyg var det 13 patienter som hamnat i

närheten av ett godkänt/medelbetyg. Det var 2 patienter som hade goda betyg eller över

genomsnittet. 6 patienter hade ofullständiga eller icke godkända betyg. Enligt resultatet

hade 3 patienter gått ut med examen efter högskolestudier.

6.4 Analys av patienternas förskole- och skolbakgrund

Syftet med studien är att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov av

specialpedagogiskt stöd. Ur första studiens resultat framkommer en generell bild av

rättspsykiatriska patienters erfarenheter av förskola och skola.

Svensson (2010) skriver att forskning har visat att det finns en överrepresentation av

läs- och skrivsvårigheter bland intagna på ungdomsinstitutioner, fängelser och

rättspsykiatriska kliniker. I de studierna som Svensson har granskat framkom det att

resultaten angående antalet dyslektiker varierade mellan 6 till 70 %. Svensson förklarar

att huvudanledningen till resultatens stora variation handlar om vilken definition på

53

dyslexi forskaren använder. I de studier där resultatet hamnar högt omfattar resultatet

inte bara dyslektiker utan även allmänna läs- och skrivsvårigheter. Han skriver vidare

att det är viktigt att veta de bakomliggande orsakerna eftersom det är avgörande för

vilka insatser som ska sättas in. Svensson betonar vikten av att behandlingen av

patientens psykiska mående behöver fortgå parallellt med behandlingen av patientens

literacy (Svensson, 2010). Då syftet med den här studien är att öka kunskaperna om

rättspsykiatriska patienters behov av specialpedagogiskt stöd lämnas behandlingen av

patienternas psykiska mående helt åt sidan. Specialpedagogiskt stöd är ett brett begrepp

och jag kommer fortsättningsvis fokusera patienternas literacy och på det

specialpedagogiska stöd som skulle kunna öka patienternas möjligheter att förstå den

information som ges under den rättspsykiatriska vården. Genom att lyfta fram

patienternas literacy framkommer patienternas förutsättningar att förstå den information

som handlar om deras vård och de rättsliga processer som de går igenom inom

rättspsykiatrin. På så vis skapas ett underlag till den andra studien som undersöker vid

vilka informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle kunna öka

patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid inom

slutenvården.

Utvecklingen av literacy är gynnsammare om det har funnits viktiga andra i

uppväxten (Svensson, 2010, Svensson, 2011). Svensson (2010) hävdar att för patienter

med allmänna läs- och skrivsvårigheter, som till större delen har orsakats av

missgynnande hemförhållande och besvärlig skolgång, är det bristen på lästid som är

orsaken till läs- och skrivsvårigheterna. Insaterna bör då riktas mot att öka lästiden

genom högläsning och textsamtal av texter som motiverar individen och ökar

förståelsen (Svensson, 2010). Handlar läs- och skrivsvårigheterna däremot om dyslexi

anser Svensson att insatserna ska riktas mot att träna avkodning, olika strategier och att

ta stöd av kompensatoriska hjälpmedel. I analysen av patienternas förskole- och

skolbakgrund betraktas därför patienternas literacy, om det förkommer höga resultat

gällande dyslexidiagnos eller om det förekommer höga resultat angående missgynnade

hemförhållanden och besvärlig skolgång (Svensson, 2010).

För att kunna få en uppfattning om rättspsykiatriska patienters behov av

specialpedagogiskt stöd ska vi nu följa den fiktiva rättspsykiatriska patienten Lucas.

Hans förskole- och skolbakgrund bygger på genomsnittliga värden från

resultatssammanställningen av de 102 rättspsykiatriska patienternas förskole- och

skolbakgrund.

54

6.4.1 Lucas

Lucas är en 40-årig man som fötts i Sverige och som har växt upp i en miljö med

familjerelaterad problematik. I hemmiljön förekom både missbruk och verbal

misshandel. I resultatet i studien hamnade information om familjerelaterad problematik

på så gott som 60 % i förskoleåldern och 50 % i skolåldern. Säljö (2000) skriver att

många barn i vår kultur socialiseras tidigt in i en textbaserad verklighet med hjälp av

pekböcker, som sedan förhoppningsvis övergår till varierande typer av skönlitterära

böcker. Med avseende till patientens literacy är det viktigt att veta om det har funnits

utrymme för läsning och möjlighet till samvaro med viktiga andra (Svensson, 2011).

Enligt Svensson (2011) är det på så vis den litterära amningen sker, att det redan efter

födseln finns litterära vägledare i hemmet. Vygotskij (2007) ser högläsningen som ett

sätt att stimulera lärandet inom den proximala utvecklingszonen eftersom barnet på så

vis möter texter som det senare själva kommer att klara av. I hemmiljöer där högläsning

inte förekommer stimuleras inte heller barnets literacy i samma utsträckning.

Lucas utvecklade en god avkodning men på nivån Basic literacy, den grundläggande

nivån där man läser genom att avkoda en text, och ingen uppmärksammade

svårigheterna inom förståelsen (Westby, 2005). Lucas undvek olika typer av

skönlitterära böcker, vilkas struktur och innehåll ger upphov till nya tolkningar och

budskap, och därmed uppnådde han varken Critical literacy eller Dynamic literacy. Han

lärde sig aldrig göra inferenser eller tolka en text. Enligt Westby (2005) behöver

läskompetensen uppnå nivån Dynamic literacy med hänsyn till dagens samhälle.

Jägerfeld (2011) framhåller att den kritiska faktorn för lärandet är arbetsminnet. I

arbetsminnet äger de medvetna tankeprocesserna rum, och där hålls relevant

information under den tiden det tar att bearbeta och lösa problem. Träningsstudier som

Nyberg (2009) nämner ger starkt stöd till att hjärnan strukturellt kan omorganiseras i

vuxen ålder, vilket medför att Lucas i vuxen ålder kan stimulera utvecklingen av sina

förmågor och sin läskompetens. Både Norberg (2003) och Chamber (1994) förespråkar

textsamtal och att utrymme ges för samtal om innehållet i texter. De lyfter vikten av att

textsamtalen sker utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck

förklaras. Chamber (1994) är övertygad om att man genom att lyssna, oavsett ålder,

både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade varit svårt att läsa tyst på egen

hand.

Mathé (2012) hänvisar till forskning som har kommit fram till att förändringar i tidig

psykosocial miljö och omhändertagande, och att direkt biokemisk påverkan på hjärnan

55

kan förstärka eller dämpa genuttryck och på så vis bland annat förändra individens

beteende och stressårbarhet. I studien framkom det att 30 % av de rättspsykiatriska

patienterna upplevt åtgärder inom LVU under sin skoltid och 50 % hade upplevt

familjerelaterad problematik i skolåldern., vilket påvisar förekomsten av missgynnade

hemförhållanden hos patienterna. Enligt Svensson (2010) bör därför de

specialpedagogiska insatserna handla om lästid, läsmotivation och läsförståelse.

I skolan hade de fullt upp med att arbeta med Lucas sociala svårigheter. Levin (2011)

lyfter fram betydelsen av de icke kognitiva förmågorna, attityder, socio-emotionell

reglering och relationsskapande, och deras inverkan på studier och arbetsvanor. Det är

av stor betydelse, för såväl för individ som för ekonomi och samhälle, att förskolor och

skolor utvecklar dessa förmågor hos elever (Lindqvist & Vestman, 2011). Resultatet

från studien visade att 44 % hade svårigheter med sociala kontakter under sin skoltid

och 39 % av patienterna dokumenterats med hög frånvaro. Hos över hälften av dessa

patienter var orsaken traditionellt skolk. Levin (2011) betonar icke- kognitiva förmågor

som bland annat socio-emotionell reglering och beteende och deras betydelse på senare

framgång i livet. Hög frånvaro innebär även att man inte har närvarat på lektionerna. Ur

ett socio-kulturellt perspektiv skapar den kommunikativa processen nya tankesätt och

det är via interaktion som mening, kunskap och förståelse ges. Patienter med hög

frånvaro har inte deltagit i undervisningen i full utsträckning och därmed inte heller

varit med i de kommunikativa processerna i samma utsträckning (Säljö, 2000).

När Lucas var 12 år började skolan uppmärksamma hans höga frånvaro. Samtidigt

började han att prova sig fram mellan olika droger. Några år senare gick Lucas ut 9-årig

grundskola och fick trots sin höga frånvaro strax under genomsnittet i betyg. Resultatet

visade att halva undersökningsgruppen, 51 personer, gick ut årskurs 9 med någon form

av snittbetyg – medel, över eller under. Säljö (2000) hävdar att skriften har påverkat vårt

tänkande och vårt sätt att lära. Eftersom Lucas hade hög frånvaro och inte utvecklades i

literacy-nivå, utvecklades aldrig hans skriftliga språk, vilket också påverkade hans

tänkande och han hade svårt att föra muntliga och skriftliga resonemang på abstrakt

nivå. Han påbörjade gymnasieprogrammets estetiska linje, men fullföljde aldrig det

första året. I resultatet framkom det att 2/3 av den totala gruppen aldrig hade påbörjat

eller fullföljt gymnasiestudier.

Nu hade drogerna börjat ta över Lucas liv. Ångestproblematik diagnostiserades i 16-

årsåldern och ett år senare var han omhändertagen enligt LVU. Så fortsatte Lucas liv

inom olika lagar och paragrafer.

56

6.5 Resultat och analys av informationstillfällen i vårdprocessen

I den andra frågeställningen efterfrågades de informationstillfällen där

specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas möjligheter att förstå

informationen som ges under deras vårdtid inom slutenvården. För att kunna identifiera

dessa informationstillfällen kommer vi att följa den fiktiva patienten Lucas genom den

rättspsykiatriska vårdprocessen. Denna studiens utgångspunkt är resultatet och

analysen från den första studien angående rättspsykiatriska patienters förskole- och

skolbakgrund. Studien bygger även på mina erfarenheter som jag som specislpedagog

har fått inom den rättspsykiatriska vårdprocessen och ledningssystemets rutiner.

Illustrationen av Lucas grundas i en vårdprocess som är tagen ur Rättspsykiatriska

regionklinikens ledningssystem (Landstinget Kronoberg, 2015). I ledningssystemet går

det även att finna de rutiner som omnämns i resultatet och analysen nedan.

För fem år sedan kontaktade en uppdragsgivare Rättspsykiatriska regionkliniken i

Växjö och gjorde en förfrågan om intag av Lucas (se enligt figur 6.6). Klinikens

intagningskoordinator sammanställer informationen om den LRV: sup dömde patienten

som har ett uppenbart beroende och psykotiska symptom. Intagningskoordinatorn

kontaktade chefsöverläkaren som beslutade att inläggning av Lucas kunde ske på

kliniken. Lucas förflyttades till kliniken och inskrivning av Lucas sker enligt

ledningssystemets rutin. I samband med inskrivningen gjordes ett foto- och

textregistrering av Lucas och hans tillhörigheter i händelse av olycka, försvinnande eller

motsvarande. Lucas skrev under att han samtycker till att tillhörigheterna

förrådsplaceras och att fotona arkiveras. Lucas är under intaget psykotisk och har svårt

att förstå varför han fotograferas och vad det är han skriver under. Genom att följa

Lucas i inledningen av vårdprocessen har inskrivningen kunnat identifieras som ett

informationstillfälle där specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters

möjligheter att förstå informationen bättre.

57

Figur 6.6 Figuren illustrerar rättspsykiatrisk vårdprocess från det att vårdförfrågan görs

och patienten skrivs in i slutenvården tills patienten ska påbörja utslussningsprocessen.

Källa: Hämtad den 4 april från http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-

regionkliniken-i-Vaxjo/Ledningssystem-test/Vardprocess/

Sedan visade avdelningspersonal runt Lucas på avdelningen och förde en dialog med

honom om hur vården är utformad och vad som förväntas av personalen och patienten.

Personalen informerar om klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet samt dagliga

rutiner på avdelningen. Socialstyrelsen (2015) påpekar att det är viktigt att det finns ett

inbokat möte för återkoppling av informationen och möjlighet för Lucas att ställa

följdfrågor. Rosman, Mayer och Krampen (2015) har kunnat påvisa att elevens självbild

av akademisk förmåga är avgörande för förverkligandet av hans intellektuella potential.

Rosman, Mayer och Krampen (2015) konstaterar att hög akademisk självbild

tillsammans med låg intelligens kan leda till en uppgivenhet som påverkar elevens

informationslitercy i negativ riktning. De förespråkar utbildningar inom

informationsliteracy som är skräddarsydda efter elevens förmågor och där det ingår i

utbildningen att man parallellt återkopplar elevens prestanda för att skapa en realistisk

58

självbild hos eleven. Genom en realistisk bild av sina förmågor kan studenten

kompensera sina brister och utveckla sina personliga styrkor (Rosman, Mayer &

Krampen, 2015). Dåderman, Lindgren och Lidberg (2004) anser att det är viktigt att

diagnoserna dyslexi och AD/HD ställs tidigt inom den rättspsykiatriska vården.

Saknaden av korrekt ställda diagnoser kan ha en negativ påverkan på val av

behandlingar inom den rättspsykiatriska vården (Dåderman, Lindgren & Lidberg,

2004). Selenius, Dåderman, Meurling och Levander (2006) föreslår att en

dyslexiutredning alltid görs på patienter som indikeras ha inlärningssvårigheter, även

när lässvårigheter inte explicit har rapporterats. I förskoleåldern hade 6 av patienterna

fått en diagnos och under skoltiden var det 35 av patienterna som blev diagnostiserade.

Lucas befinner sig på avdelning 59. Avdelning 59 har sina trivselregler som bygger

på klinikens riktlinjer för trivsel, vård och säkerhet. Avdelningsreglerna är skrivna i

punktform på cirka tre sidor och omfattar allt ifrån var man får röka till regler om privat

mobiltelefon, surfplatta, dator eller annan elektronisk kommunikationsutrustning.

Danielsson och Jönsson (2001) skriver om bilders värde som kommunikationsmedel

och effekterna på personer med psykiska störningar. Eftersom avdelning 59 är en

avdelning i anslutning till där intaget sker, finns det vissa regler som är specifika för

avdelningen. Andra regler är lika över hela kliniken. Vid flytten till avdelning 63 fyra

veckor senare, får Lucas nya avdelningsregler på tre sidor, där många egentligen bygger

på samma som 59:an, men layouten är annorlunda och meningarna är annorlunda

formulerade. Eftersom Lucas befinner sig på en Basic literacy nivå och har psykotiska

symtom, har han svårt att tolka och själv dra parallellen att reglerna är nästan desamma

på båda avdelningarna (Westby, 2005, Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).

Resultatet visade att 55 % av de rättspsykiatriska patienterna blivit diagnostiserade inom

schizofreni. Under ett psykotiskt skov havererar förmågan att tolka och analysera

information (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009). Med hänsyn till resultatet i den

första studien angående rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund, är det

många patienter som kan behöva stöd i att tolka och analysera information. Vid byte av

avdelning informerar personalen om de nya avdelningsreglerna. Vid dessa

informationstillfällen skulle specialpedagogiska insatser kunna öka rättspsykiatriska

patienters möjligheter att förstå informationen om avdelningsreglerna.

Men ännu har inte Lucas flyttat utan han är kvar på avdelning 59. Han får också

information gällande patientnämnden samt rätten till stödperson och tillhörande

informationsbroschyr delas ut. Enligt Svensson (2010) är det viktigt att göra åtskillnad

59

mellan de två begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi eftersom det påverkar

behandlingsförfarandet. Dyslektiker kan kompenseras genom tekniska hjälpmedel,

exempelvis Daisy-spelaren som kan läsa upp texter (Svensson, 2009). En dyslektiker

skulle således få stöd av att få informationsbroschyrer inlästa och lyssna sig till

informationen. Säljö (2000) hävdar att skriften har påverkat vårt tänkande och vårt sätt

att lära. De kommunikativa villkor som finns vid tolkning av den lästa textens budskap

är inte de samma som de villkor som finns vid tolkning av interaktion emellan

människor eftersom skriften är en konstgjord form av kommunikation. Det krävs

intellektuella verktyg för att kunna delta i skriftens kommunikation (Säljö, 2000).

Informationsbroschyren är på en för abstrakt nivå förhållande till Lucas språkliga nivå.

Lucas har som tidigare nämnts en god avkodning, men svårigheter att tolka texter och

har därmed svårt att överföra informationen till sitt eget liv och efter hans egna

förutsättningar. Lucas förstår därför inte på vilket sätt en stödperson skulle kunna stödja

just honom, utan tycker det är en förolämpning att bli erbjuden en stödperson och

slänger broschyren. Norberg (2003) påtalar vikten av att utrymme ges för samtal om

innehållet i texter, utifrån individens egna erfarenheter och att begrepp och uttryck

förklaras. Även Chamber (1994) förespråkar textsamtal och är övertygad om att man

genom att lyssna, oavsett ålder, både kan förstå och ha utbyte av ett språk som hade

varit svårt att läsa tyst på egen hand. Vid utdelning av broschyrer uppstår

informationstillfällen. Specialpedagogiska insatser skulle kunna öka rättspsykiatriska

patienters möjligheter att förstå informationen i broschyrerna.

Lucas träffar även för första gången personal ur sitt vårdlag som består av ett antal

personer ur avdelningspersonalen och som är knutna till patienten. Vårdlaget har ett

extra vårdansvar, exempelvis är det Lucas vårdlag som ansvarar för utformningen av en

omvårdnadsplan och planerar en omvårdnadspresentation (se figur 6.6). Antalet

personer i vårdlaget varierar beroende på vilken avdelning patienten befinner sig på. I

klinikens ledningssystem finns en rutin hur ett vårdlag ska arbeta. Vid första mötet med

ett vårdlag uppstår ett informationstillfälle där specialpedagogiska insatser skulle kunna

öka patienternas förståelse av hur ett vårdlag arbetar.

Lucas vårdplanering ska inledas i anslutning till beslutet om intagning (se figur 6.6).

Standardvårdplanen, SVP, är ett dokument som ska ligga till grund för behandlingen av

patienten och ska innehålla huvuddragen i planeringen av den fortsatta vården. SVP: n

ska utgå från patientens aktuella vårduppdrag. Vårduppdraget uppdateras sedan efter

varje vårduppföljning som sker regelbundet var 6:e månad (se figur 6.6). Redan här är

60

det för många liknande ord för patienter som har svårt att tolka och förstå information;

vårdplanering, standardvårdplan, vårdlag, vårduppdrag och vårduppföljning. Begreppen

handlar om den fortsatta vårdtiden på kliniken och ligger till grund för den fortsatta

planeringen av vården. Specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienternas

förståelse av innebörden i vårdbegreppen.

Vårdkonferensen utgör mötesforumet för att upprätta patientens SVP och sedan för

att regelbundet följa upp samt utvärdera vidtagna åtgärder. Vårdkonferensen utgör även

forum för att besluta om nya åtgärder, vilka också ska formuleras i SVP: n. Med på

vårdkonferensen är avdelningsansvarig sjuksköterska, eller patientansvarig

sjuksköterska, vilken ska ha förberett och planerat vårdkonferensens genomförande.

Ansvarig läkare, socionom och personal ur vårdlaget, vanligtvis en behandlingspedagog

och skötare, är också med under vårdkonferensen. Inga professioner som utreder och

behandlar, exempelvis psykolog eller specialpedagog, deltog vid Lucas vårdkonferens

eftersom ingen ännu hunnit påbörja någon utredning eller behandling. Trots det blev det

ändå för många människor omkring Lucas och det var inte mycket Lucas förstod. I

rutinen ingår det att avdelningsansvarig sjuksköterska, eller patientansvarig

sjuksköterska, följer upp och återkopplar resultatet av vårdkonferensen till berörd

patient vid nästkommande vårdlagsmöte. Tack vare detta återkopplande möte

tillsammans med bara sjuksköterskan kunde Lucas förstå vad läkaren hade svarat. Hade

det varit brist på personal den dagen hade mötet blivit inställt och Lucas hade fått vänta

i ovisshet ytterligare några dagar innan han kunnat få informationen anpassad till sina

förmågor. Vid vårdkonferenser uppstår informationstillfällen, där specialpedagogiska

insatser skulle kunna öka patienters förståelse av beslut som tas under konferenserna.

Det har nu gått nästan sex månader sedan Lucas skrevs in och han har hunnit byta

avdelning tre gånger. Förutom ”nya” avdelningsregler är det ny personal, nya

medpatienter och ny ansvarig läkare. Lucas första vårduppföljning är om en vecka, men

eftersom han nyss flyttade till en ny avdelning och avdelningspersonalen knappt hunnit

sätta sig in i Lucas vårdplan, informeras Lucas kort om vårduppföljningen. Lucas

blandar ihop vårduppföljning med en vårdkonferens. Vårduppföljningen syftar till att

säkerställa samverkan mellan uppdragsgivare och kliniken, samt att vårduppdraget

utvärderas och uppdateras. På vårduppföljningen medverkar representanter för

hemlandsting, oftast chefsöverläkare och verksamhetschef, eventuellt medverkar

patientens förvaltare i den delen av vårduppföljningen då patienten deltar. Från

klinikens sida medverkar patientansvarig läkare, socionom, sektionsledare och patient.

61

Övriga yrkesgrupper från utrednings- och behandlingsenheten närvarar efter beslut av

läkare vid medicinsk rond. Lucas har tillsammans med avdelningspersonal tränats in i

hur han kan hantera stressande situationer, en betydelsefull icke-kognitiv förmåga enligt

Levin (2011), och vårduppföljningen fortlöper väl. Under vårduppföljningen förs

diskussionen om Lucas ska byta till en avdelning utanför klinikens murar, fortfarande

slutenvård men under öppnare former. Vid vårduppföljningar uppstår

informationstillfällen, där specialpedagogiska insatser kunna öka patienters förståelse av

beslut och resonemang som förts under mötet. 7 veckor senare i förvaltningsrätten fattas

beslutet att Lucas ska flyttas till Kastanjebacken, en avdelning utanför klinikens murar.

Lucas får informationen anpassad efter sina förutsättningar, en- till-en situation, och han

förstår att han fortfarande tillhör slutenvården trots att avdelningen Kastanjebacken

ligger utanför murarna.

Figur 6.7 Figuren illustrerar rättspsykiatrisk vårdprocess i skedet där patienten befinner

sig inom slutenvården och hur patienten i vårdprocessen slussas ut i slutenvård under

öppnare säkerhetsförhållanden tills patienten är utskriven. Källa: Hämtad den 4 april

från http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-

regionkliniken-i-Vaxjo/Ledningssystem-test/Vardprocess/

62

I figur 6.7 går det att utläsa att Kastanjebacken tillhör det som är blåmarkerat, vilket

avser slutenvården. I detta skede är det oerhört viktigt med tydlig information, muntlig

och skriftlig samt med återkoppling. Dock är det tyvärr patienter som tolkar avsaknaden

av murar som öppenvård. Då uppstår missförstånd angående vården och rådande

säkerhetsrutiner, vilket medför en sämre delaktighet i vården. Vid flytt till

slutenvårdsavdelningar som finns utanför murarna uppstår informationstillfällen, där

specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters möjligheter att förstå

informationen om att det är fortfarande slutenvård som bedrivs. För Lucas del blev det

snabbt så att drogerna blev tillgängligare och han kunde inte motså frestelsen när han

var ute på frigång. Lucas fick därför omgående placeras på en avdelning innanför

murarna igen. Liknande försök gjordes under några års tid, men tyvärr slutade det alltid

med att Lucas återigen hamnade innanför murarna. När det efter fyra års tid dök upp en

ledig plats på ett behandlingshem, också inom slutenvården (se figur 6.7), bedömdes en

vårdplats på behandlingshemmet vara den bästa vården för Lucas och remiss skrevs till

behandlingshemmet. Vården har inneburit att Lucas inte har haft tillgång till medierande

artefakter liknande mobiltelefoner och datorer under fyra års tid, vilket har försvårat

hans utveckling inom new literacies (Lankshear & Knobel, 2011, Jakobsson, 2012).

Detta skulle kunna vara en orsak som kan komma att försvåra framtida delaktighet i

samhället (Lindqvist & Vestman, 2011).

63

7 Diskussion

Syftet med studien var att få ökade kunskaper om rättspsykiatriska patienters behov av

specialpedagogiskt stöd. I resultatet och analysen ville jag uppnå syftet genom att

besvara frågeställningarna hur rättspsykiatriska patienters förskole- och skolbakgrund

ser ut, samt identifiera de informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle

kunna öka rättspsykiatriska patienters möjligheter att förstå informationen som ges

under deras vårdtid inom slutenvården. Kapitlet inleds med en metoddiskussion där

bland annat trovärdigheten och tillförlitligheten diskuteras. Resultatdiskussionen följs

av personliga reflektioner och mina förslag på vidare forskning.

7.1 Metoddiskussion

Studien utfördes av mig på min nuvarande arbetsplats. Valet av att genomföra studien

på min egen arbetsplats har att göra med att sekretess och säkerhet genomsyrar

rättspsykiatrin och det är inte vem som helst som får tillträda klinikerna. Genom att jag

som redan anställd utför undersökningen behövde inte det inledande arbetet bestå av

juridiska frågetecken, byråkrati och etiska ställningstaganden angående att få tillträda en

annan klinik. Dessutom står det i en delrapport till Nationell psykiatrisamordning att

regionklinikerna har ett särskilt ansvar att bedriva forskning på sina arbetsplatser

(Nationell psykiatrisamordning, 2007). Förutom att själva byggnaderna är förbjudna att

tillträda, undantag i de fall där besöket godkänts av chefsöverläkaren, är även RPU: na

sekretessbelagda. I RPU finns det en stor mängd information som har dokumenterats för

att ligga till grund för ställningstaganden angående diagnos. Det är bland annat

information som patienten och nära anhöriga uppgivit. Uppgifterna är inte alltid

fullständiga eftersom det kan förekomma minnesluckor och att personen minns fel.

Min grundtanke med studien var att undersöka hur rättspsykiatriska patienters

skolbakgrund såg ut. Jag hade kunnat göra undersökningen på individnivå och

exempelvis intervjuat Lucas och personal. Dock sker mitt nuvarande patientarbetet på

individnivå och i mitt arbete genomför jag strukturerade intervjuer angående patientens

skolbakgrund. Min egen nyfikenhet att fördjupa mig på individnivå var därför inte

tillräckligt stark eftersom jag sedan tre år har arbetat utifrån varje patients individuella

64

förmåga. Däremot har jag som specialpedagog inte arbetat på gruppnivå och kunnat

genomföra organisatoriska förbättringar.

Ur pilotstudien som jag genomförde inför den första studien, framkom det en mängd

dokumenterad information redan i förskoleåldern. Mot bakgrund av Levin (2011) som

poängterar hur viktig utvecklingen av attityder, socio-emotionell reglering och

relationsskapande är redan i förskoleåldern, ansåg jag att det blev relevant att även

sammanställa information från förskoleåldern. Jag hade kunnat hållit kvar vid min

grundtanke och bara sammanställt information från skoltiden. En fördel med det hade

varit att jag då hade kunnat fördjupa mig mer i det som uppkom under skoltiden, till

exempel betyg och mobbing.

I formuläret fanns möjligheten att fylla i om svårigheter med språket hade noterats,

liksom svårigheter inom matematik. Det fanns ingen möjlighet till att fylla i de fall där

generella inlärningssvårigheter förekom. Hade jag kunnat arbeta om formuläret idag

hade jag haft med inlärningssvårigheter som en egen variabel. Det hade underlättat

bearbetningen och analysen. Eftersom jag inte hade med inlärningssvårigheter i

formuläret antecknades det som svårigheter både inom språk och matematik. Vid en

ombearbetning av formuläret hade jag även haft med eget missbruk som en egen

variabel för att tydligt kunna särskilja eget missbruk och missbruk inom familjen. I

frågan om missbruk i skolåldern råder det därför en låg reliabilitet.

När det kommer till studiens validitet är det viktigt att tänka på att jag har valt

metoden innehållsanalys, vilket medför problematik kring ord som är vaga, ord som har

skiftande men inte klart avgränsande innebörder (Bergström & Boréus, 2012). Som

ensam kodare är det enbart mina avgränsningar och bedömningar som gjorts vid

tolkningsbar information, vilket medför en lägre validitet. Jag hade kunnat följa

Bergström och Boréus (2012) råd och säkerställt en högre validitet genom att låta någon

annan genomföra några av innehållsanalyserna och sedan jämföra resultaten. Eftersom

RPU: na är sekretessbelagda och innehåller känslig och integritetskränkande

information om patienterna, valde jag att inte involvera ytterligare en person.

Jag identifierade informationstillfällen i vårdprocessen som genom

specialpedagogiska insatser skulle kunna öka patienters förståelse av informationen. Här

hade jag kunnat gå in mer på djupet genom att granska de olika rutinerna som

vårdprocessen innehåller och analyserat på detaljnivå. Dock hade det inneburit en större

mängd material att bearbeta och att presentera, vilket det inte fanns utrymme för i denna

uppsats. Det fanns heller inte utrymme att göra textanalys av informationsbroschyrerna

65

som patienter blir tilldelade under vårdprocessen till exempel informationsbroschyren

om stödperson. Detta är ett arbete som skulle behöva göras på kliniken och där

resultatet från studien skulle vara ett stöd för att arbeta fram specialpedagogiska

insatser.

7.2 Resultatdiskussion

Den mest väldokumenterade informationen i både förskole- och skolåldern var

familjerelaterad, 60 % respektive 50 %. Jag ifrågasatte emellanåt mitt val att följa

patienterns förskole-, grunskole- och gymnasietid eftersom det sträckte sig över så

många år. Ibland ifrågasatte jag även mängden variabler inom dokumenterad

problematik, åtgärder, diagnoser och dessutom åtgärder efter ställd diagnos. I efterhand

känns det som mycket relevant information då en och samma patient i många fall hade

varit med om många olika former av åtgärder. Valet att följa patienterna både under

förskoleåldern och skolåldern gjorde det möjligt att utläsa att problematiken fanns kvar

trots de åtgärder som satts in.

Dokumentationen kring svårigheter inom språkliga förmågor hamnade på 8 % både i

förskoleålder och skolålder. Här hade jag trott att det skulle finns mer dokumentation,

liksom inom generella inlärningssvårigheter. Kanske var det så att de flesta hade

kognitiva förmågor och förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Det kan

också ha varit så att egentligen hade fler behövt skolinriktade åtgärder. Ett tredje och

nog så viktig möjlig orsak, är att hela studien handlar om dokumenterad information.

Fler kan ha fått skolinriktade åtgärder i form av specialpedagogiskt stöd, men det har

inte dokumenterats vidare.

Gällande mobbing framkom det att 26 barn och ungdomar blivit mobbade och att ett

barn varit mobbare. Den höga siffran påtalar att många av barnen och ungdomarna har

påverkats av faktorn att de blivit mobbade. Det samma gäller de 39 patienterna som

hade antecknats med hög frånvaro, där skolk var den vanligaste orsaken. Hög frånvaro

innebär att patienterna missat en hel del undervisning vilket kan påverka

kunskapsinhämtning och träning av icke kognitiva förmågor (Skolverket, 2013).

När det gäller åtgärder fanns det ingen dokumenterad kontakt med en

specialpedagog/speciallärare under förskoleåldern. De vanligaste åtgärderna under

förskoleåldern var kontakt med BUP och någon form av åtgärd inom LVU. Min

förhoppning är att fler barn i förskolan idag är i kontakt med

66

specialpedagog/speciallärare. Med tanke på att skolverket framhåller de skillnader som

förskolor kan göra för de barn som far illa i hemmet, pekar studiens resultat på att

förskolorna fyller en viktig funktion i frågan (Skolverket, 2013).

Positivt tyckte jag var att alla de 86 som det fanns dokumenterad information på

hade fått någon form av åtgärd under skoltiden. Dock var det tre som inte fick insatt

åtgärd efter diagnosen. Förhoppningsvis var de redan insatta åtgärderna tillräckliga. I

det stora hela kan man också fråga sig är om det var tillräckligt med åtgärder och/eller

om det var rätt åtgärder. Denna fråga tycker jag man kan lyfta upp på samhällsnivå.

Tittar man på dygnskostnaden för en rättspsykiatrisk patient, där priset är 6300 kr/dygn,

finns det även en samhällsekonomisk fråga med i bilden när det kommer till effektiv

vård, dels för nu varande men också för den framtida samhällsekonomin. Det diskuteras

mycket om värdet av tidigare insatser under förskole- och skoltiden och att det skulle

spara samhället framtida kostnader (Skolverket, 2013). Rosman, Mayer och Krampen

(2015) tar upp vikten av att ha en adekvat akademisk självbild och hur den kan stärkas

genom en skräddarsydd utbildning i informationsliteracy. Om rättspsykiatrin redan i

inledningen av slutenvården hade börjat arbeta med patienters akademiska självbild

genom en skräddarsydd utbildning i informationsliteracy, hade förmodligen flera

missföstånd kunnat undvikas och vården hade förbättrats och vårdtiden hade kunnat

förkortas.

I den första studien besvarades frågeställningen hur rättspsykiatriska patienters

förskole- och skolbakgrund ser ut. Studien visade att 50 % av patienterna hade haft

någon form av familjerelaterad problematik och de vanligaste åtgärderna var någon

form av kontakt med BUP och någon form av årgärd inom LVU. 24 % av patienterna

hamnade kring godkända betyg i årskurs 9 och 19 % hamnade klart under godkänt. 68

patienter hade aldrig påbörjat eller fullföljt några gymnasiestudier. Det framkom även

att 26 patienter hade blivit mobbade och att 39 patienter hade hög frånvaro under

framför allt den senare delen av skoltiden. I den andra studien besvarades

frågeställningen vid vilka informationstillfällen som specialpedagogiska insatser skulle

kunna öka patienternas möjligheter att förstå informationen som ges under deras vårdtid

inom slutenvården. Den fiktiva patienten Lucas följdes då genom den rättspsykiatriska

vårdprocessen. De informationsfällen som identifierades var vid inskrivningen, samt vid

byte av avdelning då patienterna fick information om avdelningen och

avdelningsreglerna. De informationstillfällen som uppstod vid utdelning av

informationsbroschyrer som rör den rättspsykiatriska vården, vid första mötet med

67

vårdlaget, under vårdkonferenser och under vårduppföljningar, samt vid beslut som

fattas i förvalningsrätten framkom också som tillfällen där specialpedagogiskt stöd

skulle kunna öka patienters möjlighet att förstå informationen som ges.

7.3 Personliga reflektioner

I studien presenterades den information som dokumenterats i de rättspsykiatriska

undersökningarna om förskole- och skolbakgrund, alltså information om en liten del av

alla de ”livsomständigheter” som kan påverka en människas personlighet och mående

(Skolverket, 2013). Information som enligt min mening skulle kunna utvärderas i

framtida sammanställningar kring förskole- och skolbakgrund och som skulle kunna bli

en del av grunddatan och indikatorer som regeringen efterlyser och har gett

Socialstyrelsen i uppgift att samordna. Svenska rättspsykiatrins värdegrund lyder:

Att se människan bakom brottet och ha modet att finnas kvar i alla situationer. Detta utgår från mellanmänsklig kärlek, äkthet och ur godhetsprincipen. Att som vårdare se sig själv som ett verktyg i uppbyggandet av vårdrelationen, där tid, tillit och trygghet utgör basen, så att patienten ges möjlighet till försoning. (Region Kronoberg, 2015).

I värdegrunden står det att vårdaren själv är ett verktyg i uppbyggandet av

vårdrelationen. Enligt socialstyrelsen handlar det mycket om kommunikation där båda

parter förstår vad den andre kommunicerar såväl muntligt som kroppsligt och skriftligt

(Socialstyrelsen, 2015). Socialstyrelsen skriver att i möjligaste mån ska språket, media

och andra kommunikationsmedel anpassas till varje patients hälsotillstånd, mognad och

erfarenhet, kognitiv förmåga, eventuell funktionsnedsättning och kulturell språklig

bakgrund. Att personalen vet vilka patienter det är man möter gällande tidigare

skolgång genom dokumenterad information om kognitiva- och icke-kognitiva förmågor,

samt att det finns hjälpmedel och rutiner tillhanda på rättspsykiatriska kliniker kan bli

ett viktigt stöd i uppbyggandet av vårdrelationen enligt min mening. Jag anser att om

kliniken bygger upp rutiner och stöd i vårdprocessen för de patienter som har behov av

att utveckla sina kognitiva- och icke-kognitiva förmågor, ges patienten en möjlig chans

att lyckas i framtiden.

Literacybegreppet är komplext och Lankshear och Knobel (2011) presenterar

begreppet new literacies och hur literacy utvecklas genom de sociala interaktioner som

sker på olika typer av sociala medier idag. De ger även förslag på hur man i dagens

68

undervisning kan använda sociala medier för att eleverna ska få möjlighet att bli en del

av new literacies. Viktigt i en miljö med hög säkerhet anser jag också vara att identifiera

avsaknaden av artefakter, hur man kompenserar avsaknaden av de materiella ting som

gör att patienten inte är med om den sociokulturella processen av lärandet med hjälp av

artefakter som Jakobsson (2012) samt Lankshear och Knobel (2011) beskriver. I

dagens samhälle är TV, datorer och mobiltelefoner några av de kulturella produkter som

förmår att stimulera tänkandet och handlingen framåt (Jakobsson, 2012). Enligt

säkerhetsregler får inte mobiltelefoner, datorer eller surfplattor förekomma på flertalet

av kliniken avdelningar. Om vi då tar Lucas som befunnit sig på Rättspsykiatriska

regionkliniken under en fyraårsperiod, och jämför med vad som hänt inom teknikens

värld med surfplattor och mobiltelefoner under de senaste fyra åren, är det många

tekniska kunskaper som han har gått miste om. En person som redan kommit utanför

samhället blir i sin vård ännu mer utesluten och ett större glapp till övriga samhället

skapas. Lägger man då till det som Lankshear och Knobel (2011) skriver om, när det

gäller utvecklingen av new literacies som sker på olika typer av sociala medier idag, blir

det ytterligare en avsaknad av literacynivå. För att vården inte ska öka ett utanförskap

till det övriga samhället anser jag att det är viktigt att kliniken skapar kompenserande

rutiner. Till exempel skulle en läkare kunna göra individuella bedömningar gällande

användningen av datorer, surfplattor med tillhörande appar, och att göra individuella

bedömningar där patienten tillsammans med personal, till exempel inom

skolverksamheten på Utrednings- och Behandlingsavdelningen, erbjuds att träna på att

använda nya tekniska hjälpmedel. En patient med dyslexi skulle kunna ha stor nytta av

att få texter från försäkringskassan uppläst, men har patienten varit under

rättspsykiatrisk vård under många år har patienten inte haft möjlighet till de elektroniska

hjälpmedel som finns ute i samhället. Avdelningarna har idag enligt läkarens

bedömning, individuell och övervakad datortid för vissa patienter. I ett sociokulturellt

perspektiv är det av största vikt att denna individuella bedömning kan fortsätta ske på

kliniken.

Jag anser att det finns ett behov av förbättringsarbete gällande rutiner för hur

information och besked ska ges. Ska informationen ges muntligt, skriftligt eller en

kombination av dem båda, och finns tid för uppföljning? Det är viktiga delar som

Socialstyrelsen trycker på eftersom en välinformerad patient är en förutsättning för en

effektiv vård (Socialstyrelsen, 2015). En effektivare vård medför att vårdtiden inom

slutenvården kortas ner, vilket leder till en samhällsekonomisk vinst. Ur mitt perspektiv

69

finns det framförallt en medmänsklig vinst. Studien handlar om vikten av att känna till

tidigare skolbakgrund, förskola i kombination med familjen, uppväxtförhållanden och

om det har funnits viktiga andra och indikationer kring den litterära amningen

(Svensson, 2011). Att stressande och traumatiska upplevelser i hemmet och/eller i

skolan, som exempelvis mobbing faktiskt påverkar utvecklingen av kognitiva och icke

kognitiva förmågor, i kombination med en eventuell medfödd känslighet har påverkat

individens förmågor (Carneiro, Crawford & Goodman, 2013, Nyberg, 2009). Enligt

Svensson (2010) ska innehållet i behandlingen av läs- och skrivsvårigheterna avgöras

om de orsakats av ogynsamma hemförhållanden eller om de beror på dyslexi.

7.4 Fortsatt forskning

Studien är en bred studie som pekar på olika områden som det skulle kunna göras

fördjupade studier i. Exempelvis visade studien på höga siffror gällande mobbing och

att det rörde sig om att patienterna blivit mobbade under sin skoltid. Skolk påvisades

ligga högt i studien, även det en möjlig fråga att fördjupa sig inom. Eftersom språkliga

förmågor och läs- och skrivproblematiken engagerar mig, skulle det vara intressant att

undersöka hot och våldssituationer på en rättspsykiatrisk klinik relaterat till språket. En

sådan undersökning skulle kunna handla om likheter och skillnader inom diagnoserna

språkstörning/ADHD och om hur förekommande de två diagnoserna är på en

rättspsykiatrisk klinik.

Framför allt hoppas och tror jag att inom några år kommer det att finnas fler

tillgängliga artiklar för studenter, forskare och andra ute i samhället som har ett intresse

och nytta av forskning om specialpedagogik i den rättspsykiatriska vården. Det behövs

metodutveckling inom specialpedagogisk verksamhet som bedrivs där.

Något som skulle vara av stor betydelse vore att jämföra rättspsykiatriska patienter

med kriminalvårdspatienter för att vetenskapligt fastställa likheter och skillnader. På så

vis skulle forskare veta huruvida den forskning som bedrivits inom kriminalvården går

att överföra till rättspsykiatrin.

7.5 Konklusion

Enligt min mening bekräftar den här studien vikten av att det bedrivs forskning om

specialpedagogik i den rättspsykiatriska vården. Som specialpedagog har jag genom den

breda sammanställda informationen angående patienternas förskole- och skolbakgrund,

70

fått indikationer på att det finns mycket mer specialpedagogiskt arbete att göra inom

vårdprocessen och dess informationstillfällen. Bakom den beskrivna vårdprocessen

finns en mängd olika rutiner som skulle behöva gås igenom ur ett sociokulturellt och

specialpedagogiskt perspektiv. Inte minst för att förhindra att klyftan mellan patienten

och samhället ökar ytterligare när samhällsskyddet träder i kraft i form av avdelningar

utan datorer, mobiltelefoner, surfplattor och avsaknad av andra framtida medierande

artefakter.

71

Referenslista

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi

och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

American Psychiatric Association (2000). Mini-D IV diagnostiska kriterier enligt DSM-

IV-TR. Malmö: Pilgrim Press.

Antonovsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur.

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2012). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskapligt text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur.

Chambers, Aidan (1994). Böcker omkring oss – Om läsmiljö. Stockholm: Rabén &

Sjögren.

Carneiro, Pedro, Crawford Claire & Goodman Alissa (2007). The Impact of Early

Cognitive and Noncognitive Skills on Later Outcomes. CEE Discussion Paper 0092.

Danielsson, Henrik & Jönsson, Bodil (2001). Language and Visualisation. Artikel

presenterad på konferens i Stockholm 8-9 november. 2001.

Dåderman, Anna, Lindgren, May & Lidberg, Lars (2004). The prevalence of dyslexia

and AD/HD in a sample of forensic psychiatric rapists. Nordic Journal of Psychiatry.

No.58. May 2004. ISSN 0803-9488.

Eliasson, Annika (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.

Hemström, Marianne & Jonasson Anna (2008). Läslust och Läsförståelse – ett

läsprojekt i skolår 6 och 7. Malmö högskola: Enheten för skolutveckling och

ledarskap.

Hemström, Marianne & Jonasson Anna (2011). Läslust och Läsförståelse – en

longitudinell studie över 3 år. Malmö högskola: Enheten för skolutveckling och

ledarskap.

Jakobsson, Anders (2012). Sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling.

Pedagogisk forkning i Sverige. Nr 3-4 2012 ISSN 1401-6788 Malmö högskola.

Jägerfeld, Jenny (2011). Ge hjärnet i skolan. Modern psykologi. Nr 2 mars 2011.

Landstinget Kronoberg, (2015). Ledningssystemet. Tillgänglig på Internet:

http://intern.ltkronoberg.se/hem/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-

regionkliniken-i-Vaxjo/ (24.05.2015).

72

Lankshear, Colin & Knobel, Michele (2011). New literacies: everyday practices and

social learning. ISBN-13: 978-0-33-524216-0 Mc Graw Hill.

Levin, Henry (2011). The utility and need for incorporating non-cognitive skills in large

scale educational assessments. Presented at ETS invitational Conference on

International Large-Scale Assessment, Princeton.

Lidberg, Lars & Wiklund, Nils (Red.) (2000). Psykisk störning, brott och påföljd. Lund:

Studentlitteratur.

Lindqvist, Erik & Vestman, Roine (2011). The Labor Market Returns to Cognitiv and

Noncognitive Ability: Evidence from the Swedish Enlistment. American economic

Journal: Applied Economics. No. 3. 2011.

Marsh, Herb (2006). Self-concept theory, measurement and research into practice: The

role of self-concept in educational psychology. Vernon-Wall Lecture: British

Psychological Society.

Mathé, Aleksander (2012). Depression och bipolär sjukdom. I: Olsson, Lars &

Josephson (Red.) Hjärnan. Karolinska Institutet University Press.

Nationalencyklopedin (2015). Literacy. Tillgänglig på Internet: www.ne.se. (29.06.2015).

Nationell psykiatrisamordning (2007). Innehållet i den rättspsykiatriska vården.

Delrapport till Nationell psykiatrisamordning.

Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister (RättspsyK 2014). Årsrapport 2013. ISSN

2001-3698 Västra Götalandsregionen.

Norberg, Inger (Red.) (2003). Läslust och lätt läst. Lund: Bibliotekstjänst AB.

Nyberg, Lars (2009). Kognitiv neurovetenskap – Studier mellan hjärnaktivitet och

mentala ptocesser. Lund: Studentlitteratur.

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder. Lund:

Studentlitteratur.

Psykologiguiden (2015). Neuropsykiatriska diagnoser. Tillgänglig på Internet:

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=137 (15.03.2015)

Psykologiguiden (2015). Socio-emotionell. Tillgänglig på Internet:

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=socioemotionell (10.10.2015)

73

Region Kronoberg (2015). Värdegrund. Tillgänglig på Internet:

http://www5.ltkronoberg.se/Centrum/Psykiatricentrum/Rattspsykiatriska-

regionkliniken-i-Vaxjo/Till-dig-som-soker-jobb/

(11.03.2015)

Rosman, Tom, Mayer, Anne-Kathrin & Krampen, Günter (2015). Intelligence,

academic self-concept, and information literacy: the role of adequate perceptions of

academic ability in the acquisition of knowledge about information searching.

iRinformationresearch. VOL.20 NEJ. 2015.03.01.

Rättspsykiatriska regionkliniken (2012). Introduktion för studerande. Tillgänglig på

Internet:

http://www5.ltkronoberg.se/upload/Introduktion%20f%C3%B6r%20studerande%20

ver3.pdf (11.10.2015)

Selenius, Heidi, Dåderman, Anna, Meurling, Ann & Levander, Sten (2006). Assessment

of Dyslexia in a group of male offenders with immigrant backgrounds undergoing a

forensic psychiatric investigation. The journal of Forensic psychiatry & Psychology.

No. 17 March. 2006.

Shavelson, Richard, Hubner, Judith & Stanton, George (1976). Self-Concept: Validation

of Construct Interpretations. Doi: 10.3102/00346543046003407.

Skolverket (2013). Betydelsen av icke-kognitiva förmågor: Forskning m.m. om

individuella faktorer bakom framgång. ISBN: 978-91-7559-026-4. Rapport

Skolverkets analyser 2013.

Skolverket (2015). Betygshisorik. Tillgänglig på Internet:

http://www.skolverket.se/bedomning/betyg/betygshistorik-1.46885 (22.05.2015).

Skolverket (2015). Ämne – Specialpedagogik. Tillgänglig på Internet:

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-

kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/spc?tos=gy&subjectCode=spc&lang=sv

(11.03.2015)

Socialstyrelsen (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig –

Handbok för vårdgivare, chefer och personal. Artikelnr 2015-4-10 ISBN 978-91-

7555-307-8 Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 1996:14 Rättspsykiatrisk undersökning.

74

Strand, Susanne, Holmberg, Gunnar & Söderberg, Erik (2009). Den rättspsykiatriska

vården. Lund: Studentlitteratur.

Svensk författningssamling (1993:100). Högskoleförordning. Stockholm:

Utbildningsdepartementet.

Svensson, Anna-Karin (2011). Lärarstudenters berättelser om läsning. Malmö

Högskola. Malmö Studies in Educational Sciences No.58. Doktorsavhandling.

Svensson, Idor (2009). Att utveckla läs- och skrivförmågan bland elever på särskilda

ungdomshem – Ett forsök med särskilda insatser. Forskningsrapport nr 2. Statens

institutions styrelse SiS FOU.

Svensson, Idor (2010). Reading and writing disabilities among inmates in correctional

settings. A Swedish perspective, Learning and Individual Diffrences. Doi:

10.1016/j.lindif.2010.08.02.

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken, ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm:

Prisma.

Vygotskij, Lev (2007). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos AB.

Westby, Carol E. (2005). Assessing and Remediating Text Comprehension Problems. I:

HW, Catts. & AG, Kamhi, (eds.) Language and Reading Disabilities, 157-232.

Pearson Education Inc.

1177 Vårdguiden (2015). Schizofreni. Tillgänglig på Internet:

http://www.1177.se/Kronoberg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Schizofreni/ (11.03.2015)

75

Bilaga 1.

RPU formulär nr Uppgifter saknas = u.s. man kvinna ålder

1. Huvuddiagnos

RPU:_____________________________________________________

2. Information om problematik i förskoleålder:

Ja Nej

Gått i förskola:

Ja Nej

Svårigheter med sociala kontakter: Ålder:_________________

Överaktiv: Ålder:____________________________

Förekom mobbing: Ålder:________________________

Mobbare/mobbad

Frågetecken inom språkliga förmågor: Ålder:_________________

Frågetecken inom matematik: Ålder:_______________________

Familjerelaterade: Ålder:________________________________

- Fysisk/psykisk misshandel:

Ålder:______________________________

- Missbruk: Ålder:______________________________

- Sexuella övergrepp:

Ålder:______________________________

- Brister i omvårdnad: Ålder:__________________________

Annat:

_______________________________________________________________

76

Åtgärder:

Ja Nej

Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Ålder:________________

Grupprelaterade: Ålder:_________________

Assistent: Ålder:_________________

Resurslärare: Ålder:_________________

Särskola: V Ålder:_________________

Stödfamilj: Ålder:__________________

BUP: Ålder:_________________

LVU: Ålder:_________________

Annat:________________________________________________________________

3. Specifika svårigheter/diagnos under förskoleåldern:

Vilken:_________________________ Ålder:_______ Ja Nej

Åtgärder:

Ja Nej

Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Ålder:_________________

Grupprelaterade: Ålder:_________________

Assistent: Ålder:_________________

Resurslärare: Ålder:_________________

Särskola: Ålder:_________________

Stödfamilj: Ålder:__________________

BUP: Ålder:_________________

LVU: Ålder:_________________

Annat:________________________________________________________________

77

4. Skolgång i Sverige (antal år, årskurser):________________________________

Skolgång i annat land (antal år, årskurser):______________________________

Vilket/vilka länder:_________________________________________________

Fullföljt skola t.o.m. årskurs:_______ I förväntad ålder:

Ja Nej

5. Hög frånvaro:

Ja Nej

Orsak:_____________________________ Årskurs:____________________

6. Slutbetyg årskurs 9: Betygsnitt/IG i något ämne:______

Slutbetyg gymnasiet: Betygsnitt/IG i något ämne:______

Högskoleexamen: Betygsnitt/IG i något ämne:______

Ja Nej

7. Information om problematik under skolåldern: Ja Nej

Svårigheter med sociala kontakter: Årskurs:_________________

Överaktiv: Årskurs:_________________________

Förekom mobbing: Årskurs:__________________ Mobbare/mobbad

Frågetecken inom språkliga förmågor: Årskurs:__________

Frågetecken inom matematik: Årskurs:________________

Familjerelaterade: Årskurs:_________________________

- Fysisk/psykisk misshandel: Årskurs:_________________________

- Missbruk: Årskurs:________________________

- Sexuella övergrepp: Årskurs:_________________________

- Brister i omvårdnad: Årskurs:________________________

Annat: _________________________________________________________

78

Åtgärder:

Ja Nej

Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Årskurs:_______________

Grupprelaterade: Årskurs:_______________

Assistent: Årskurs:_______________

Resurslärare: Årskurs:_______________

Särskola: Årskurs:_______________

BUP: Årskurs:_______________

LVU: Årskurs:_______________

Annat:___________________________________________________________

8. Specifika svårigheter/diagnos under skolåldern:

Ja Nej

Vilken:_________________________ Ålder:_______

Åtgärder:

Ja Nej

Speciallärare/specialpedagog inkopplad: Årskurs:_______________

Grupprelaterade: Årskurs:_______________

Assistent: Årskurs:______________

Resurslärare: Årskurs:_______________

Särskola: Årskurs:_______________

BUP: Årskurs:______________

LVU: Årskurs:_______________

Annat:___________________________________________________________

79

Bilaga 2.

Ansökan om forskningsetiskt råd

Ansökan inges i ett original till FoU Kronoberg, Region Kronoberg, Box 1223,

351 12 Växjö

Använd det specificerade textutrymmet, textboxarna är låsta i storlek. Om utrymmet ej

är tillräckligt bifoga vidare kommentarer separat.

Huvudansvarig sökande (titel och namn)

Telefon

Specialpedagog, Anna Jonasson 0470-589776, 0708-954872

Adress Arbetsplats och telefon Johan Allgullins väg 1

352 57 Växjö

Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö

Utredning & Behandlingsenheten 0470-58

97 76 Ansvarig verksamhetschef Anita Åkesson

Andra medverkande

Uppgifter om projektet

Projekttitel och sammanfattande beskrivning av forsknings- eller utvecklings-projektet Skolbakgrund hos rättspsykiatriska patienter dömda enligt LRV och LRV: sup.

Bakgrund:

I ”Delrapport nationell psykiatrisamordning” (2007) står det skrivet att syftet med vård

enligt LRV är att minimera risken för återfall i brottslighet av allvarlig art som orsakats

av patientens psykiska störning. Syftet med vården är även att förbättra hälsan och öka

livskvaliteten genom att vården främjar ett självständigt liv ute i samhället. I

delrapporten går det att läsa att många dömda till vård har språksvårigheter och/eller

stora kunskapsluckor. Rapporten poängterar vikten av att kunna föra sin egen talan i

olika sociala sammanhang. Förmågan att aktivt förstå, värdera och ta ställning till

företeelser i världen ökar genom en god språkförmåga. På Rättspsykiatriska

regionkliniken i Växjö har man byggt upp en skolverksamhet och det är där jag,

huvudansvarig sökande, är verksam specialpedagog. I dagsläget är ytterligare en

specialpedagog anställd, samt en SFI-lärare. Skolverksamheten gör utredningar,

bedriver undervisning och är delaktiga i vårdprocessen med tillgång till elevers

journaler, samt har dokumentationsskyldighet. Inledningsvis skriver läkaren en remiss

för ett startsamtal, samt en pedagogisk kartläggning. Utifrån startsamtalet och den

80

pedagogiska kartläggningen struktureras sedan interventionerna upp tillsammans med

eleven, som formulerar långsiktiga, samt kortsiktiga mål. Målen utvärderas sedan vid

interventionsperiodens slut. Tillvägagångssättet inom skolverksamheten har vuxit fram

efter att beprövade erfarenheter fortlöpande har utvärderats. Även ett läs-och

skrivprojekt som bedrivits i samarbete med Linnéuniversitet har påverkat kliniklednings

och personals synsätt på hur skolverksamheten bör organiseras och bedrivas. I dagsläget

är det långt ifrån alla patienters språkförmåga som kartläggs och det är svårt att

uppskatta hur många patienter med en låg språkförmåga som ges en möjlighet att

utvecklas. Ett av klinikens mål är ”En god vård baserad på evidensbaserad metodik”. Då

det har varit mycket svårt att finna forskning som gjorts på skolverksamheter på

rättspsykiatriska kliniker, behövs det bedrivas mer forskning för att kunna bygga upp en

välgrundad metodik. I den rättspsykiatriska vårdprocessen möter man patienten i ett

tvärprofessionellt behandlingsarbete. Även aktörer som polis, kriminalvård, socialtjänst

och domstolar möter de rättspsykiatriska patienterna. I ”Delrapport nationell

psykiatrisamordning” framhölls det att en god språkförmåga ökar förmågan att aktivt

förstå, värdera och ta ställning till företeelser i världen. Oavsett språkförmåga möter

rättspsykiatriska patienter olika professioner under sin vårdtid. Det är viktigt att möten

inom den rättspsykiatriska vårdprocessen grundas på patientens språkförmåga, vilket

skapar en ökad förståelse av den kontext man befinner sig i, KASAM, och som kan

förbättra förutsättningarna för patientens delaktighet i vårdprocessen. Att öka

medvetenheten kring patienters skolbakgrund kopplat till vårdprocessen skulle kunna

förbättrar vården för patienter på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och

förhoppningsvis även för patienter på andra rättspsykiatriska kliniker i landet.

Projektet kommer att genomföras som en masteruppsats i specialpedagogik vid Malmö

Högskola.

Syfte med projektet

Projektet syftar till att beskriva skolbakgrund och psykisk ohälsa hos rättspsykiatriska

patienter, för att därigenom kunna bidra till att förbättra den rättspsykiatriska

vårdprocessen. Aktuell frågeställning är:

På vilket sätt kan kunskaperna om skolbakgrund och diagnos, enligt RPU och § 7-intyg,

bidra till en adekvat vård för patienter dömda enligt LRV och LRV: sup?

81

Ange vilken typ av studie detta är (För att markera ett alternativ, klicka i rutan)

☐ Forskningsprojekt

☐ Utvecklingsprojekt

☐ Kvalitetsprojekt

☒ Studentarbete

Ange vilken utbildning: Specialpedagogik: självständigt arbete 2 Kurs-avancerad

nivå-15hp Malmö högskola

Ange handledare (namn, befattning samt arbetsplats) Anna Henningsson Yousif, fil.dr. Universitetslektor i utbildningsvetenskap med

inriktning mot skolutveckling på Malmö högskola

Stödjande funktion utifrån ett rättspsykiatriskt perspektiv: Märta Wallinius,

forskningskoordinator Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö)

Redogör översiktligt för undersökningsprocedur, datainsamling, metod och eventuella statistiska överväganden

Under en fyraveckorsperiod kommer huvudansvarig sökande att gå igenom de

rättspsykiatriska undersökningarna (RPU) och/eller § 7-intyg, för patienter dömda enligt

LRV/ LRV: sup och som befinner sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Data

om kön, skolbakgrund och psykisk ohälsa kommer att samlas in i ett fullkomligt

avidentifierat formulär för varje patient. Det kommer alltså inte vara möjligt att i

efterhand ”spåra” vilka patienter som har deltagit i studien. Deskriptiva data kommer

sedan sammanställas i tabeller och redovisas i diagram. Är uppgiftsunderlaget angående

kvinnliga patienters skolbakgrund färre än 30 i antalet kommer både män och kvinnors

skolbakgrundsinformation redovisas i samma grupp.

De avidentifierade datainsamlingsformulären kommer efter studiens slut att förvaras

inlåst i FoU-arkivet på Rättspsykiatriska regionkliniken.

Uppgifter om de personer som projektet avser

Hur görs urvalet av de personer som projektet avser

Studien kommer att göras på de patienter som under en och samma fyraveckorsperiod

befinner sig på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och är dömda enligt LRV/

LRV: sup.

82

Ange relationen mellan forskare och de som deltar i projektet

☒ Behandlare (forskaren) – forskningspersonen (patient)

☐ Arbetsgivare – anställd

☐ Annan relation

Beskriv: Information och samtycke

Beskriv proceduren för och innehållet i den information som lämnas på då personer tillfrågas om deltagande i projekt Eftersom inga personuppgifter såsom förnamn, efternamn, personnummer eller ålder

kommer att samlas in och undersökningen beräknas överskrida 100 patienter, är ingen

tillfrågan planerad.

Hur och från vem inhämtas samtycke

Inhämtning av samtycke är inte planerad, eftersom inga personuppgifter så som

förnamn, efternamn, personnummer eller ålder kommer att samlas in och

undersökningen beräknas överskrida 100 patienter.

Forskningsetiska överväganden

Redogör för den nytta och de ev. risker som finns för de personer som ingår i projektet Projektet påverkar inte direkt de patienter som ingår i studien då det ej kommer att

påverka deras behandling samt att de ej kommer att vara möjliga att identifiera. Särskild

hänsyn kommer att tas vid presentation av resultat för att patienter med en skolbakgrund

som urskiljer sig drastiskt från övriga patienter i undersökningsgruppen, inte ska kunna

känna sig utpekade trots anonymitet.

Projektet kan bidra med viktig kunskap till personal kring bemötandet vid behandling

av rättspsykiatriska patienter under deras vårdtid på en rättspsykiatrisk klinik och även

bättre anpassad öppenvård.

Identifiera och precisera vilka etiska problem, t ex beroendeförhållanden, som kan uppstå inom eller projektet

83

Då det är skolbakgrundsinformationen från patienternas RPU som ingår i

datainsamlingen kommer inga relationella etiska problem t.ex. beroendeförhållanden att

uppstå. De patienter där huvudansvarig sökande har en behandlingsrelation, har

huvudansvarig sökande redan tillgång till de uppgifter som kommer att samlas in i

studien, varför det ej kommer att påverka deras vård.

Projektets resultat

Redogör för hur projektets resultat ska presenteras. Vem får ta del av resultatet?

Resultatet kommer att presenteras i en masteruppsats. Masteruppsatsen kommer sedan

att finnas tillgänglig på Malmö högskolas register över studentuppsatser, Malmö

University Electronic Publishing (MUEP) samt på Rättspsykiatriska regionkliniken i

Växjö.

Ort………………………… Datum…………………………

…………………………………………………………………

Underskrift av sökande

………………………………………………………………….

Underskrift av chef/arbetsgivare samt dennes kompetens

Handledarens godkännande

”Undertecknad handledare har granskat projektansökan och tagit del av underlaget till

ansökan. Jag anser att det är möjligt att genomföra projektet och påtar mig därför ansvaret som

handledare”.

……………………………………………………

………..……..……………………………

Underskrift av handledare samt

förtydligande

Till denna ansökan bifogas nedanstående

☒ Ifylld egengranskning av projekt inför forskningsetisk ansökan

☐ Informationsbrev till deltagarna och skriftligt samtycke

☐ Frågeformulär/enkäter och intervjuguide

84

Bilaga 3.

85

Bilaga 4.

86

Bilaga 5. Nedan följer en avidentifierad och kombinerad RPU, från olika individers RPU och av

delar som berör skolbakgrunden och uppväxten. Alla namn, platser och årtal är alltså

slumpmässigt valda av mig. Då det handlar om en stor mängd sidor med text, samt för

att kringgå etiska dilemman, sammanfattar jag de texter som inte berör eller berör

skolbakgrunden någon enstaka gång.

Rättspsykiatriskt utlåtande

Olle Johansson är en tidigare ostraffad 20-årig man som bor hemma hos modern. Han

har under hela sin uppväxt varit föremål för resurser från samhällets sida och har

återkommande uppvisat ett avvikande beteende. Johansson är åtalad för XX.

Vid § 7-undersökningen bedömde psykiater Karl Svensson att Johanssons kända

funktionshinder ingav misstanke om en allvarlig psykisk störning varför en

rättspsykiatrisk undersökning förordades.

Rörande bakgrunden framkommer det att Johansson växte upp med föräldrar och yngre

syster. Johansson uppvisade tidigt beteendeavvikelser som föranledde neuropsykiatrisk

utredning och han inledde farmakologisk behandling mot ADHD redan i barndomen.

Hans sociala samspelssvårigheter har varit påtagliga. Familjesituationen har varit svår

med uppgifter om våld mellan flera familjemedlemmar samt skadegörelse i hemmet.

Föräldrarna separerade 2012 varefter systern och fadern bott för sig och Johansson

bott kvar med modern, systern har också blivit allt mer rädd för honom. Johansson har

inte klarat undervisning i större grupp och familjen flyttade till en annan kommun för

att bereda honom anpassad skolundervisning. Trots detta blev Johansson avstängd från

undervisning efter våld med elever och personal, varför han fullgjort grundskolan på

deltid genom enskild undervisning på specialskola. Hans gymnasiestudier avbröts efter

ett par veckors tid, Johansson kunde inte sova och överkonsumerade sömntabletter.

Bindningen till modern har varit stark och det förekommer uppgifter om sexuella

övergrepp samt överkonsumtion av läkemedel. Situationen förfaller under senare år

ytterligare ha försämrats. Johansson har ställts inför förändringar och högre krav, som

har eskalerat och utmynnat i nu aktuella gärning.

Därefter beskrivs den aktuella gärningen. En klinisk bedömning görs under den

rättspsykiatriska undersökningen som följs av den sammanvägda rättspsykiatriska

bedömningen där förutom den medicinsk-psykiatrisk utredningen ligger till grund, även

de tre övriga utredningarna; socialutredning, psykologutredning och

omvårdnadsutredning, vägs in. Sammanlagt följer 1,5 sidor skriven text.

Socialutredning

Socialutredningen baseras på fyra utredningssamtal med Johansson, referenssamtal,

rättegångshandlingar samt inhämtade uppgifter.

Levnadsbeskrivning

Johansson uppger i socialutredande samtal att han är uppvuxen tillsammans med sina

biologiska föräldrar och en yngre syster i norra Dalarna. En äldre halvbror från

fädernet har delvis också vistats i familjen. Johansson beskriver sin uppväxt som svår

och tillägger att det varit mycket problem i familjen samt att han själv varit svår att

hantera. Johansson själv har problem, systern och fadern har ADHD och modern

psykiska problem. Föräldrarna bråkade mycket och Johansson, som blev rädd och

började gråta, gick från späd ålder emellan dem. Fadern brukade ”sticka” hemifrån

och vägrade komma hem. Fadern drack också mycket alkohol och var både impulsiv

87

och våldsam. Modern har också slagit både fadern och Johansson. Johansson tillägger

att han har en morbror som är väldigt aggressiv.

Johansson hade redan som lite problem med aggressivitet och fick sluta på dagis för att

vara hemma istället. Han har ofta hamnat i konflikter och har också fått byta skola.

Även hemma var han aggressiv. Enligt Johansson har fadern, modern, och mormodern

ätit mediciner, men det är han och modern som har missbrukat medicin.

Enligt Johansson utsatte modern honom för sexuella övergrepp för ca fem år sedan

under en treårsperiod. Han vågade inte berätta för något eftersom han var orolig för

vad som skulle hända, bland annat var han rädd att den yngre systern skulle

omhändertas. Johanssons mående har försämrats och han har blivit mer aggressiv.

Sedan två år tillbaka, när Johansson satte stopp för övergreppen har bråken handlat

mycket om att han känt sig kränkt och modern har hotat med att ta livet av sig.

Johansson berättar vidare att han har haft det svårt och att fadern stack och att

Johanssons situation blev sämre. Systern var rädd för honom och valde att flytta med

pappan.

Sedan följer ett textavsnitt kring fester, hot, våld och alkoholmissbruk.

Johansson har påbörjat gymnasiestudier med samhällsinriktning. Han har dock mått

dåligt på grund av sin hemsituation och har haft hög frånvaro på grund av att han varit

sjukskriven. Han blev ovän med modern och hon lämnade honom ensam i tre veckor

utan mat och pengar. Han hade inget busskort och hemma var det smutsigt och mörkt,

då lamporna hade gått sönder efter hans senaste fest.

Enligt handlingar från socialtjänst framkommer det att Johansson var utagerande på

daghemmet och andra barn var rädda för honom. När han var i mindre grupp och

kunde leka. Johansson gick i förskoleklass bestående av tre elever med två personal.

Johansson var aggressiv hemma, och situationen blev allt mer kaotisk varför Johansson

beviljades avlastning i form av korttidsvistelse. Johansson har också beviljats LSS-stöd

i form av personlig assistans och ledsagarservice.

Enligt handlingar från Barn och ungdomspsykiatrin utreddes Johansson neurologiska

utredningsteamet, 1998 och 2001. Han bedömdes vara normalbegåvad, vars

svårigheter i form av aggressivitet, konfliktbenägenhet och koncentrationssvårigheter

kunde förklaras genom neuropsykiatrisk funktionsstörning. Familjen flyttar för att

Johansson ska kunna få en bra skolform. Han kände sig dock kränkt i den första skolan

och slog sönder inventarier och skrämde andra elever varför han fick sluta där.

Johansson hade ingen skola och var hemma i ett år. Föräldrarna hade stora

svårigheter att hantera Johansson aggressiva utbrott och familjen fick hjälp av

neuropsykiatriska familjecentrum. Modern var sjukskriven och mormodern avlastade

familjen. År 2006 började Johansson en annan skola, deltid med tydlig planering.

Johansson hade stöd av en kontaktperson genom LSS och av en specialpedagog.

Johansson blev mer självständig och verkade trivas.

Sedan följer 1,5 A4 text om uppgifter från Barn- och ungdomspsykiatrin och

Socialtjänsten om hot- och våld inom familjen, ekonomisk problematik och

orosanmälningar från polisen.

Privatpraktiserande läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri Rosa Sandström

informerar närmare om Johanssons sociala situation. Han aktualiserades 2005 hos

Sandström som skriver att Johansson var stresskänslig med risk för ökad aggressivitet.

Johanssons hemsituation hade under flera år präglats av stress då fadern och systern

hade ADHD och modern ångestproblematik. Johansson stängdes av specialskolan 2006

efter återkommande våldsamt beteende mot andra elever och personal. Johansson hade

under sin skoltid övervägande korta dagar och enskild undervisning och det gick inte

att förlänga hans dagar på grund av aggressivitet. Johansson hade återkommande

88

remitterats till barn- och ungdomspsykiatrin för behandling av hans aggressivitet, men

detta hade inte fungerat. Johanssons aggressivitet under våren 2011 ledde till kontakt

med BUP-akuten och anmälan till socialtjänsten med en längre tids uppföljande

kontakt. Johanssons skolsituation förbättrades i en snabb takt under 2011 och 2012 då

han slutade med avgångsbetyg från grundskolan. Han arbetade målmedvetet med

skolarbetet och skaffade sig fritidsintressen på eget initiativ. Johansson arbetade tre

veckor under sommaren på ett hotell vilket fungerade bra och han började hösten 2014

i en ordinarie gymnasieskola.

Sedan följer ytterligare 1,5 A4 text om våld, hot och handlingar ur SLSO,

Beroendecentrum samt den information som framkommer från ett telefonsamtal med

fadern. Därefter görs en gärningsbeskrivning som baseras på rättegångshandlingar och

utredningssamtal. Socialutredningen avslutas med en sammanfattning och bedömning.

Psykologutredning

Psykologutredningen inleds med en kort bakgrundsbeskrivning vad Johansson står

åtalad för erhållet stöd i skolan som framkommer i socialutredningen ovan, i en del

RPU kan nya uppgifter angående förskole- och skolbakgrund förekomma. Därefter

sammanfattas tidigare psykologbedömningar utan att nämna skolbakgrund.

Frågeställningen presenteras, om allvarlig psykisk störning kan föreligga. Sedan följer

psykologens anteckningar om kliniskt intryck. Den allmänintellektuella och

neuropsykologiska funktionen beskrivs och en personlighetsbeskrivning/bedömning

görs i vilken några rader från förskoletiden nämns i en sammanfattande mening.

Avslutningsvis tas diagnosiska överväganden upp, psykologiska aspekter på aktuell

gärning samt återfallsrisk och behandlingsbehov.

Medicinsk-psykiatrisk utredning

Utredningen baseras på samtal samt genomgång av tillgängliga handlingar.

1. Medicinsk betydelse för den undersökte av förekomst i släkten av psykiska

störningar, alvarligare kroppsliga sjukdomar, kriminalitet och missbruk.

Vilket sedan följer i en kortfattad text på tre-fyra rader om som det har förekommit.

2. Allvarligare kroppsliga sjukdomar eller skador hos den undersökte.

Vilket det sedan även här följer en kortfattad text på tre-fyra rader om det som har

förekommit.

3. Tidigare psykiska störningar.

Denna del innehåller sammanfattningar från förskole- och skoltiden ur dokumentation

från neurologiska utredningsteamet, förskolan, privatpraktiserande barn- och

ungdomspsykiater samt BUP. Texten är på två sidor och innehåller, precis som

socialutredningen, återkommande och viktig information från förskole- och skoltiden.

Sedan följer ett textavsnitt angående det psykiska tillståndet vid gärningen samt efter

gärningen vilket omfattar två sidor. Ytterligare fyra sidor text tillkommer med psykiskt

status vid undersökningen, sjukdomskänsla och sjukdomsinsikt, somatisk status vid

undersökningen, behov av behandling under utredningstiden, diagnosisk bedömning

och brottsanalys.

Omvårdnadsutredning

För utredningsavdelningen: Kent Eklund, utredande rättspsykiatrisk kontaktperson.

89

I omvårdnadsutredningen dokumenteras observationer och händelser som skett på

utredningsavdelningen, från det att individen anländer från häktet och under tiden

utredningen görs. Inga uppgifter om skolbakgrund finns med i denna utredning.

90

Bilaga 6.

Diagnoser och psykisk ohälsa

Beroende/Missbruk

Går under klassifikationen Substansrelaterade störningar enligt DSM-IV.

Substansrelaterade störningar delas in i två kategorier,

substansberoende/substansmissbruk och substansbetingade störningar. Varje substans

har sedan sina kriterietexter, exempelvis Amfetaminrelaterade störningar och

Alkoholrelaterade störningar (American Psychiatric Association, 2000).

Mental retardation

Den intellektuella funktionsnivån ligger klart under genomsnittet, det vill säga ett IK-

värde på 70 eller lägre vid individuell testning (American Psychiatric Association,

2000). Dessutom förekommer brister i personens förmåga att uppfylla den kulturella

gemenskapens ålderanpassade krav i minst två av följande avseenden; kommunikation,

ADL-färdigheter (aktiviteter i det dagliga livet), boende, socialt, nyttjande av offentliga

resurser, målinriktning, studier, arbete, fritid, hälsa och personlig säkerhet (American

Psychiatric Association, 2000).

Neuropsykiatrisk diagnoser

Till gruppen neuropsykiatriska diagnoser räknas Uppmärksamhets- och

hyperaktivitetsproblem (ADHD), Aspergers syndrom, autismoch Tourettes. Även

generella och specifika inlärningsstörningar brukar ingå i gruppen. Dessa tillstånd

behöver inte nödvändigtvis utgöra sådan problematik att de kallas störningar eller

sjukdomar. De medför däremot en förhöjd sårbarhet för utveckling av alla andra typer

av psykiska symptom. (Psykologiguiden, 2015)

Personlighetsstörningar

När individens sätt att fungera och reagera socialt, känslomässigt och tankemässigt är så

påtagligt avvikande att den faller långt utanför vad som kan betraktas som normalt. Det

finns olika typer av personlighetsstörningar till exempel Borderline

personlighetsstörning och Antisocial personlighetsstörning (American Psychiatric

Association, 2000).

91

Schizofreni och andra psykotiska syndrom

En psykos är ett tillstånd i vilket verkligheten uppfattas på ett annat sätt än i jämförelse

med andra människor. Schizofreni är en form av psykos och det finns olika former av

schizofreni (American Psychiatric Association, 2000). Vanliga symptom vid schizofreni

kan vara att man blir inåtvänd och drar sig undan familj och vänner, sömnsvårigheter

eller plötsliga vredesutbrott, hallucinationer och besynnerliga vanföreställningar, som

att man är förföljd eller övervakad utan att vara det. Schizofreni orsakas av

kombinationerna från personens arv och miljö. Den genetiska känsligheten gör att det

finns en ökad risk för att få en psykos när man utsätts för påfrestningar, men risken ökar

också om man till exempel röker cannabis eller är med om svåra upplevelser.( 1177

Vårdguiden, 2015)

Ångest/Depression

Depressioner med olika kriterier benämns under förstämningssyndrom och de innebär i

stora drag att personen är nedstämd större delen av dagen under en längre period

(American Psychiatric Association, 2000). Här finner man även motsatsen till

depression som är mani. Maniska personer startar ofta stora projekt som de flesta andra

direkt inser saknar alla förutsättningar att lyckas. De kan också inneha en helt

omotiverad optimism och övertro på sin egna förmågan (American Psychiatric

Association, 2000).

Ätstörning

En av ätstörningarna är Anorexia nervosa, och personen vägrar hålla kroppsvikten på

eller över gränsen för sin normalvikt enligt ålder och längd (American Psychiatric

Association, 2000). Det finns även Bulimia nervosa, som innebär att personen har

återkommande episoder av hetsätning, och Ätstörning UNS, vilket används vid

ätstörningar som inte uppfyller kriterierna för någon av de specifika ätstörningarna

(American Psychiatric Association, 2000).

92

Bilaga 7.

Förkortningar, lagar och paragrafer

LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, där intagning för tvångsvård ska grunda sig på

två läkares bedömning. Konvertering från frivillig vård till tvångsvård kan enbart

förekomma då det föreligger fara för att skada sig själv eller någon annan (Lidberg &

Wiklund, 2000).

§7-undersökningen, undersökning enligt 7 § personutredningslagen, utförs som ett

första steg i den rättsliga processen. Undersökningen går till så att den misstänkte

personen samtalar med en läkare som har tillgång till förundersökningen och kan

beställa kopior på sjukjournaler. En § 7-undersökning leder antingen till en

rekommendation till rätten att genomföra en fullständig rättspsykiatrisk undersökning,

RPU, eller till att den inte är nödvändig (Lidberg & Wiklund, 2000).

RPU, rättspsykiatrisk undersökning, utförs vanligtvis efter att en rekommendation har

gjorts i en §7-undersökning. Det som krävs är att rätten skall vara övertygad om att den

åtalade är skyldig. Den åtalade flyttas då från häktet till en rättspsykiatrisk

undersökningsavdelning. Därefter undersöks den åtalade av ett rättspsykiatriskt team,

bestående av en rättspsykiater, en psykolog, en kurator och representanter för

vårdpersonalen. Undersökningsmetoderna består främst av samtal med den åtalade,

genomgång av tidigare sjukhistorien, psykologiska test, kartläggning av

levnadsomständigheterna, vilket ofta även omfattar samtal med anhöriga och

observation av beteendet på undersökningsavdelningen. Vid behov görs

specialundersökningar som till exempel blodprover, eller magnetkameraundersökning

av hjärnan. Delutredningarna ligger sedan grund för huvudutlåtandet, vilket innehåller

den formella bedömningen om huruvida det föreligger någon allvarlig psykisk störning

eller inte (Lidberg & Wiklund, 2000).

LRV, lagen om rättspsykiatrisk vård. Den åtalade kan, efter en rättspsykiatrisk

undersökning som har kunnat påvisa en allvarlig psykisk störning, dömas att

överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Den åtalade förs då till en låst psykiatrisk

avdelning för att få vård (Lidberg & Wiklund, 2000).

93

LRV: sup, lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Om

rätten har bedömt att det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i

brottslighet av allvarligt slag, kan den rättspsykiatriska vården vara förenad med så

kallad särskild utskrivningsprövning. Detta innebär att alla friförmåner som exempelvis

frigång, permission och utskrivning måste godkännas av förvaltningsrätten i en särskild

förhandling. Den ansvarige läkaren kan därmed inte på egen hand skriva ut eller ge

permission (Lidberg & Wiklund, 2000).

LVU, lagen om vård av unga, gäller barn och unga människor som far illa på grund av

bristande hemförhållanden eller eget beteende. Vården kan ske frivilligt om det finns ett

tillförlitligt samtycke från vårdnadshavare och den unge själv om han eller hon är 15 år

eller äldre. Då finns det inte förutsättningar för tvångsvård utan istället handlar det om

behövlig vård enligt LVU. Vård enligt LVU omfattar bland annat placering på hem för

vård eller boende, HVB-hem, familjehem eller särskilda ungdomshem. Även placering

på sjukhus eller i det egna hemmet förekommer (Strand, Holmberg & Söderberg, 2009).