Skellefte- och Arvidsjaurfälten

This article was downloaded by: [NUS National University of Singapore]On: 29 May 2014, At: 22:39Publisher: Taylor & FrancisInforma Ltd Registered in England and Wales Registered Number: 1072954Registered office: Mortimer House, 37-41 Mortimer Street, London W1T 3JH, UK

Geologiska Föreningen i StockholmFörhandlingarPublication details, including instructions for authors andsubscription information:http://www.tandfonline.com/loi/sgff19

Skellefte- och ArvidsjaurfältenSven Gavelin & Erland GripPublished online: 06 Jan 2010.

To cite this article: Sven Gavelin & Erland Grip (1946) Skellefte- och Arvidsjaurfälten,Geologiska Föreningen i Stockholm Förhandlingar, 68:2, 152-170, DOI:10.1080/11035894609445132

To link to this article: http://dx.doi.org/10.1080/11035894609445132

PLEASE SCROLL DOWN FOR ARTICLE

Taylor & Francis makes every effort to ensure the accuracy of all the information(the “Content”) contained in the publications on our platform. However, Taylor& Francis, our agents, and our licensors make no representations or warrantieswhatsoever as to the accuracy, completeness, or suitability for any purpose of theContent. Any opinions and views expressed in this publication are the opinions andviews of the authors, and are not the views of or endorsed by Taylor & Francis. Theaccuracy of the Content should not be relied upon and should be independentlyverified with primary sources of information. Taylor and Francis shall not be liablefor any losses, actions, claims, proceedings, demands, costs, expenses, damages,and other liabilities whatsoever or howsoever caused arising directly or indirectly inconnection with, in relation to or arising out of the use of the Content.

This article may be used for research, teaching, and private study purposes. Anysubstantial or systematic reproduction, redistribution, reselling, loan, sub-licensing,systematic supply, or distribution in any form to anyone is expressly forbidden.Terms & Conditions of access and use can be found at http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

http://www.tandfonline.com/loi/sgff19

http://www.tandfonline.com/action/showCitFormats?doi=10.1080/11035894609445132

http://dx.doi.org/10.1080/11035894609445132

http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

152 QEOL. F O I ~ E N . FORIIAXDL. Bd 68. H. 9 . 1946.

Slidlcf'tc- ocli Arvidsjsnrfiilten. En itcrblick p b malmgeologisk forskning och mnlmletningsrcrbamhct.

xv SVES GAVELIS och ERLASD GRIP.

(PI. 1.)

111 I e d 11 i 11 g.

Skellcftcfiiltct lanecrndcs son1 gcologislit bcgrcpp for forsta g b n q cn av A. G. Hiigborli 1899 (44) ocli liar av honom sciinrc bcliandlnts i yttcrligarc flcra inblikationer (45, 4G). A. G. Hogborn avsdg mcd Slrcllcftef~ltct iirsprungligcn licln dct omrbde av sedimcntiira ocli vulknnislia bcrgarter, son1 utbrcdcr sig inellan Skcllef tcb och Arvidsjnur. Under den scnastc tjugofcmsbrs1)criodciis arbeten ha de nordlign dclnrna kunnnt siirsliil jas som cn gcologisk cnliet med vissa knraktcrist4islra siirdrag, vilken beteclinats som Arvidsjaurfiiltet.

De arbctcn, for vilkns resultat vi liiir skola redogora, ha i stort sctt fijrsiggbtt sedan forra viirldslirigct. Oversiktcr av utgbngspunktcrna vid prospekteringsarEctcnas bbrjan samt av de succcssivt vunna rc- sultaten av mnlnilctningcn 112 undcr olilia skcdcn av utvccklingcn liimnnts f r imst av ovcrdirclitar A. Gavelin (12, 13, 14, 15), dircktor 0. Palkinan (9, 10, 11), dr 0. Bnec1;strijm (3, disponent E. Wcsslau (G8), dr A. Hegbom (42) snmt ovcrdircktor P. Geijer (25)'. Gcnom nvspiirrningen undcr slutskedct nv fijrrn viirlskrigct blev det brist pi$ mbnga rhvaror, diiribland koppar ocli svavclkis. Dctta stiinule- radc forsok ntt upplctn nyn tillghngnr iiiom landct och diirigcnoin fijrblittra yir stiillning. PB grund nv vissa kiinda iildrc uppslag blev liiirvid SkelleftefSltet foremil for speciellt intresse. De natur- gcografiska fijrlihllaudcna gjorde cniellertid, a t t man for att nh positiva rcsultat nodgndes tillgripa gcofysiska metoder, och i forsta liand blcv det diirvid av svcnska bcrgsingenjorcr nyligcn utarbctndc. mnlmletningsmetoder, som visadc sig Bndamilseniign (49, 50, 51, GO, Gl). De fijrsta positiva resultaten niddes, dL Ccntralgruppcns Emissionsbolag (scdermern Bolidens Gruvnkticbolag) fir 1918 kundc lokaliscrn de kismalniskroppar vid Kristincbcrg, soin scnarc visndc s ib vara betydandc. Efter ntt med en viss fnmgbng h a provnt el&- triskn inalniletningsiiicfodcr inom Xiisterbottcns liins fjiilltraktcr. p Aborjade iiven Svcrigcs Geologiska Undersokning malmletning med anlitanrlc av dylika metoder inom det ur kommunikntionssynpunl;t

1 Sc vidare littcraturforteckning i (42) .

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

I L

.

-Kis

mu

/mer

i o

mvu

nd

bn

gss

ber

gar

ter

orh

tyd

/ig

t ep

igen

etis

ko m

dm

- b

i/dn

ing

ur

i e/

/it se

rien

.

9 S

ma

rre

kis

uts

dn

dri

ng

ur i

tl

Ars

en

ikfa

ran

de

k

va

rts

g6

ng

ur

sk

iffe

r o

ch g

ng

k

tI B

/yg

/ori

s fo

run

de

ka

/ks

pa

t - f/

us

sp

ut@

ng

m

A

Lit

hiu

rnp

eg

ma

tite

r

d J

urn

rna

/me

r

D

10

20

30

LO I(

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

Bd 68. H. 2.1 SKELLEFTE- OCII ARVIDSJAURFXLTES. 153

bsttre belagna Skelleftef~ltet. De clektriska matningarna koordine- rndcs redan pH ett tidigt stadium med. magnetiskd undersoliningar, och efter hand kommo iiv& seismiska och gravimetriska metoder. till anvandning.

Redan p i arbetenai tidigaste skcden.stod det klart, att de geofysiska matningarna f6r a t t :kunna ratt .utxiyttjas .miste samordnas med geologiska undersokdngar. Ddvarande chefen for S. G. :U., Axel Gavelin, hade kenom oversiktsresor forberett en berggrundskartering nv .Xastcrbottens lan, och . genom -den beeynuande malmletnings- vcrksamheten kom denna a t t i' fijrsta hand omfatta just Skellefte- filtet. Nodviindighetcn av korrelation mellan' geologiska och geofysiska data foranleddc iiven :Centralgruppens .E&ssionsbolag a t t ut- fora systematiska geologiska karteringsarbeten: Ef te r hand utvecklades ett intimt samarbete mellan dc b ida huvudintressenterna inom prospekteringen betraffande geologiska arbeten och resultat. Nod- vandigheten . att fordjupa .kinnedomen., 'om omrldenas geologiska byggnad kom a.tt i mlnga fall foranleda detaljerade specialunder- siikningar. Genom alla dessa arbeten har man forst och framst erhlllit en ingiende .kinnedom om de olika bergarternas utbredningsomrlden inom brvidsjaur- och Skclleftefalten. men diirjiimtc ha erhillits viktiga bidrag till ksnnde av flera f r jgor- av mer regional urbergs- stratigrafisk och tektonisk betydelse. .DB emellertid i foreliggande liiifte av G. F. F. utvecklingen av de mer betydande urbergsstrati- grafiska problemen for hela Sverige behandlas i en sarskild uppmts av N. H; Nagnusson, varvid aven utveeklingen inom Skellefte- och Arvidsjaurfllten berores, komma vi har endast att liimna en redo- gorelse for v i r nuvarande uppfattning om dessa omiidens geologiska byggnad. Vi inskranka oss bet.riiffan'de den hhtoriska utvecklingen till dc data, som aro av mer eller mindre direkt betydelse for upp- fattningen om malmernas upptradande och bildning.

ijvcrsiit av barggriind o c ~ i nirlmer. Inom Skelleftefiiltet ocll de delar av Arvidsjaurfaltet, som liar

komma a t t avhandlas, ' forekomma foljande bergartsserier, i stort sett ordnade f r l n yngre till iildre: c Sorselqranilserien. Rilit differentierade intru-

aionsaritcr granit-gabbro. Syenitislia former ha g stor utbredniig. Gdngar av granitporfyr och 2 hornblandediabai

2 pegmatitghgar

'd ; I Bverrlgande basiska rulknniter.

malmsbildning. (Adak- och Laver- malmerna.)

.! I drjepIog-~na3ranifserien. Migmatitgranifer med I'eckning och palingenes. Sulfid:

Vargforsserien. Sediment av rlrlnndo utbildning frin konglomerat till lerskiffrar. Inlagringar av

11-460060. 0. F . F. 1946.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

154 SVES QAVELIS OCII ERLASD GRIP. [Xars-April. 1946.

D i s k o r d a n s RecsundsgranilsErien. Xigmatitgraniter mcd peg- matitgdngar.

drridsjaur-Jorngranilserien. En rikt differentierad serie granit-gabbro. Aplit- och gronstens- gingar.

~rcidajuurporfyrsericn. En rikt differentierad vulkanitserie. Liparitiska. keratofj+ska, daci- tiska, nndesitislia och bualtiska laror och i underordnad miingd tuffer. Skelleifefdfefs skifferserie. En maktig sediment- aerie, i stor utstriickning bcstdende av finkor- nigcr scdimcnt. ofta grafitforande: darjkimto san- diga, grivackeartade och konglomeratiska former. Inlagringar av basiska effusiv. Skelleitefcilteta rulkaniljerie. En rikt Werentie- rad svit av liparitisko, keratofFkkn, dncitiska, nndcsitiska och basaltiskn lavor och tuffer mcd inlngringar nv ondra sediment.

Sennro reekningsfas, orerskjut- ningstcktonik. palingenes. Sulfid- malmsbildning. (Ex. Boliden- och Malhfisomridenas malmcr, arsenikkis- och blyglansgdngar.) Tidigore veckningsfas. (Jvcrra- ginde mjuk ceckning. Sragrre sulfidinvnsion. ev. utbildning av samlad malm.

6rcrviigande nlkanism inom Xr- vidsjaurfaltet. sedimentation inom Skclleftefaltet.

Vukanism inom Skelleftefdltet

Osiikerhet r lder Bnnu betriiffande ildersrelationerna mellan Sor- selc- och Brjcplog-Lina,rranitserierna. Den inbiirdes placeringen i ovanstlende schema av Arvids jaurporfyrerna och Skelleftefaltsskiff- rarnn motsvamr icke helt den stratigrsfiska fordelningen, di% sedimentationen inom Skelleftefiiltets sydligare delar i stor utstriickning varit samtidig mcd vulkanismcn inom Arvidsjaurfaltet.

De regionala tektoniska problemen ha behandlats nv J. Eklund (7, 8, Gl), Alvnr Hogbom (41, 42) och E. Grip (28, 31). Av speciellt intresse for malmbildningen iir Grips utredning inom Skellefte- fsltets ostra del, dar t v i faser av vecliningen kunnat plvisas. Dcn iildrc karakteriscras av en mjukare vcckning efter horisontella veck- aslar, den senarc nv en intcnsivare hopstukning nv bergartslagren, ofta eftcr relativt branta vcckarlar samt av overskjutningsr. I den forre fasen upptriiila de Zldre graniterna, den senare fnsen avslutas med Revsundsgranitcrnas fmmt.rangande.

Dc suprakrustala bergarterna upptrada i synnerligen vaixlande metamorf drakt. For Skclleftefiiltet liar S. Gavelin (17) visat, a t t den metamorfa zoneringcn helt ansluter sig till Revsundsgraniterna och migmatiterna. Alla overgingar mellan strukturellt utomordentligt val bevarade vulkaniter (mineralogiskt i griinskifferfacies) till rena gnejscr iiro foretriidda. For Arvidsjaurfaltct har Grip (31) visat metamorfosen sammanhZnga med Linagranitens upptradande. Aven har forckomma viixlingar frrin utomordentligt val bevarade porfyrer till gnejser.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

Bd 68. E. 2.1 SGELLEFTE- OCU ARVIDSJAURFXLTES. 155

De hiir avhandlade omrddena utmarka sig for en rikedom pd sul- f ibdmsbildningar . Jarnmalmsbildningar iiro diiremot ytterligt ~211- synta, och for omrddet som helhet framstdr fattigdomen pi5 jiimmal- mcr inom do suprakrustala formationerna soin ett karakteristiskt dr3g och en viisentlig olikhet gentemot t. ex. Bergslagens leptitter- ranger samt ovre Norrbottens porfyromr8den. Bland sulfidmalmsbildningar kunna vi sarskiljn e t t flertal olika typer med sinSeme1- Ian olikartat geologiskt upptriidande och av hagst olika praktisk betydelse. I sammanstiillningen over Sveriges iidlare malmer urskil jdc J. Eklund (8) fiiljande huvudtyper:

1) Kisfiirekomster i omvnndlingsbergarter (Kristinebergstypcn) 2) Kisforekomster i svart skiffer (Sandlidbergstypen) 3) Falband i glimmergnejs (Arnbcrgstypen) 4) Arsenikkisgdngar (Kringforstypen) 5 ) BlyglansgHngar (Xoriitypen).

I stort sett samma uppdclning genomfor Alvar Hogbom 1937 i sin oversikt av sulfidmalmsbildningarncz (42). Genom senare malm- fynd har endast ytterligare en typ kunnat tillfogas, namligen nickel- kopparmalm i anslutning till gabbro. Diirjiimte ha malmcrna i omvandlingsbergarter kunnat differentieras i ett flertal mer eller mindre distinkta underavdelningar. Uppdelningcn i h ena sidan kisforekomster i omvandlingsbergarter och Q andrs sidan kisforekomster i svart skiffer iir svir n t t genomfiira, dd det niimligen visat sig, att vid flera forekomster olika dclar av samma malm eller malmgrupp upptfida sdval i omvandlingsbergarter som i svart skiffer. Ti ha diirfor i den indelning, som lagts till grund for kartan, pl. 1, till malmbildningar i skiffer ellcr gnejs liiinfort endast sddana kisforekomster inom skifferserien, vilka kunna misstiinkas vara anlagda vid sedimentationen och dtminstone i tamligen ringa grad aro senare mobiliserade. Under det a t t dessn typer silunda kunna tankas vara syngcnetiska i forhdllande till sin omgivning, forete de ovriga malm- bildningnrna et t tydligt epigenetiskt upptriidande.

Dee metasomatiska omvandlingar, som bcledsaga en stor del av sulfiderna leda vanligen till utbildning av sericit- eller kloritrika bergarter. Dylika omvandlingsformer ha den ojiimforligt stiirsta ut- bredningen inom malmdistriktet som helhet betraktat. Diirjiimte forekomma, emellertid Bven malmkvartsiter med de for hiigre bildnings- temperatur karakteristiska mineralen, cordierit, Ng-amfibol, granat (almandin), andalusit, staurolit, spinell och korund. I nigra fall upp- triids malmer i anslutning till kalksilikat sdsom diopsid, tremolit, epi- dot, kalkgranat oeh.forete dL v issa likheter med t. ex. Bergslagens

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

156 SVES GAVELIN OCIX E ~ L B S D GRIP. [ X n r s A p r i l .iom skarriiga sulfidmalnier. De kvartsitiska omvandlingsbcrg~rtcrna ha i do flesta fall bildats ur sura cller intermcdiiira vullraniter genom for- staring av dessa bcrgarters fiiltsliat och biotit (air sidan forekommer). Kalksilikatbildningen har i de flesta fall skett genom omvandling av kalkiga inlagringar i suprakrustnlformationerna. Om- randlingsborgarterna .upptriida som aureoler omkring sulfidkoncen- tiationerna ellcr bilda lingstriickta strbk, markewnde de tektoniska lin jer i berggrunden, cfter vilks malmlosningarna kunnat fram- tranga. Inom viistra dclen av Skelleftcfiiltet, sisom N om Kristine- berg samt 0 om TTindclgransele; har lrvartsitbildningen en mer regional karaktiir.

Till vida overviigande del upptrgda malmcrna i Skelleftefiiltets vulkaniter ellei i den overIagrande sedimentseriens understs dclar. Fr ln Arvidsjaurfiiltet iir hittills endast en betydande malmfyndig hct kiind. Nalmdcpositionen iir i huvudsak betingad av de oppning- ar och losningsviigar, som skapats vid den tektoniska deformationen av berggrunden. Anledningen till att flertalet malmer av betyden- het iiro belagna niira griinsen mellan vullianitserien och fyllitserien B r att soka i skillnaden i veekningskompetens mellan dessa blda bergartskomples. Relationerna mellan malmbildning oeh tektonik har i storre eller mindre sammanhang avliandlats i publikationcr av J. Eklund (7, 8), Alvar Hogbom (42), 0. Udman (70, 71, 72) och S. Gavelin (17, 18, 19, 22). For Skellefteftiltets Gstliga delar har Grip i en icke publiccrad rapport visat, att malmerna iiro reglerade av de strukturer, som uppkommit vid den senare fasen av orogene- sen, den fas, som tar sig uttryck bl. a. i en intensiv hopstuhing BV bergartslagren. En stor del av malmerna iiro pitagligen reglerade av dcnna tektoniska stil. Forutom Boliden och omgivande malmer galler detta silunda Even for flertalet av Naliniisfaltets malmer. Malm- kropparnas liingsaxlar aro dirvid orientemde parallellt med de branta eller medelbranta vcckaslarna for denna veckningsfas, eller efter branta st-anglighetsriktningar, som utbildats under densamma. I ett par fall (a. Ho,rrkulla-Skiiggtrasliberget) ar cmcllertid malmbildningen betingad av strukturer, som skara over veckaslarna.

Inom Skelleftefaltcts viistra del (Kristincbcrg-Riivlidcnom6det) finna vi malmlinjaler eller malmstockar orienterade efter dc flacka ost-viistliga strukturcr, vilka uppenbarligen anlagts i orogenesens tidigare fas. Veckaxlarna €ore& i hog grad enhetliga riktningar ever storre omriden, oeh malmkropprna fL till foljd hiirav en mer ut- priiglad linjalform iin vad fallet enlist hittills kanda data ar inom t. ex. Boliden- och Mallniisfalten:

Laver- och Adakmalmerna iiro beliigna i miljtier, karakteriserade

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

~d 68. H. 2.1 SKELLEFTE- OCII ABVIDSJAUBFKLTES. 157

av en annan tektonik Bn dc hittills beriirdn omrldena. De deforme- rado bergartskomplexen ha i betydligt mindre grad kunnat reagera plastiskt - i stiillet for veckstrukturer iir har sprickbildning den viisentliga malmreglerande’ fnktorn. Mcr utpraglade och genomgi- en& linjiirstrukturcr saknas, ocli detta satter sin pragel pb malm- kropparnas form i S& mitto, a t t kapp- eller linjalformer saknas. Inom Adakomrldet regleras mineraliseringen, dels av sprickbildning i anslutning till en flack kupolbildning, vilket lett till oregelbundet for- made kisbreccieomrlden, dels av en flnck parallclltestur i en skiktail bergartsserie, som ger stora flacka malmskivor. Laver iir orienterad efter brantstlende strukturer, vilka enligt Grip utbildats i samband med den karelidiska orogcnesen.

Tektoniska spanningar, vilka utlost rorelser och kprickbildning under sjalva malmbildningsperioden, aro flerstades indicerade. Har- igenom har det blivit miijligt a t t i vissa fall sarskilja olika faser i malmbildningsforloppet. Det hittills klaraste exemplet pS malmbildning i olika etapper ar Boliden, dar t)dman (71) kunnat sarskilja tre malmbildningsfaser, var och en med sina kemiskt-mineralogiska och strukturella sardrag. Av allmiint intresse iir upptra- dandet av basiska gingbergarter i den mellersta fasen. Liknandc bnsiska gingar h a liven iakttagits vid ett flertal andra forekomster, som kunnat narmare undersiikas (Adak, Xristineberg, Bjurfors ijstra malm, Laver). Vid Laver fijrekomma darjamte saliska gingar.

Under prospekteringsverksamhetens tidigare skeden ansigos de viktigarc sulfidmalmerna emanera f r i n restlosningar frAn Jorngra- niterna (7, 8, 61, 9, 42). Skilcn hiirfor voro, att svavelkisimpreg- nationer of ts pbtriiffades i Jorngraniternas randfaciesformer eller i gingbergarter, vilka voro tydligt genetiskt samhoriga med dessn graniter. Vidare spelade jamforelser med Bergslagen en stor roll. Genom de mer detaljerade undersokningnrna inom iistra (Grip, 28, Odmnn 70, 71) samt mellersta (S. Gnvelin, 17) dclnrnn av fiiltet kunde starka sku1 forebiiras for att bildningen av de mcr bctydandc malmerna stir i nara forband till Revsundsgranitens bildning. I en icke ‘publicerad rapport och karta over Bolidenomrldet kunde Grip pivisa ett tydligt zonfiirband melIan koppar, zink och bly, vilken zonering ansluter sig till Revsundsgrnniten. Vidnre regleras malmerna inom Skelleftefiltets ostra del tydligt av den tektonik, som utbildas vid Revsundsgranitens framtrangande. Samma relation mellan tektonik och mnlmhildning galler for mellersts delarna av filtet (JLaliniisfiiltet). Hiir kundc darjimte visas, a t t de mineral, som bildas vid regionalmetamorfosei1 i samband med Revsundsgra- nitens upptriidande, forstoras vid sulfidmineraliserin~ens mctaso-

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

155 SVES GAVELIS 0cI1 ERLASD GRIP. . [Xnrs-April 19.10.

matiska omvandlingar. Inom l\lalinBsfaltet kunde vidare omvand- lingsomridenas mineralogiska utbildning visas st& i tydlig relation till malmernas lagc i forliillandc till den metamorfa zoneringen. Dessa omstandighcter anknyta ju med nodviindighet malmbildningen till den period (cv den orogena utvecklingen, som karakteriseras av'regionalmetamorfos, palingenes och Revsundsgranitintrusion. Att sulfidcr tillforts Even vid Jorngranitens intrusion, framgbr likviil nv svavelkisimpregnationerna i granitens randomriden och glng- bergarter.

hier oklaru Hro forhbllandena inom IZristineberg-Ravlidenomrl- det. Som tidigare namnts, regleras dessa malmer sannolikt RV den iildre veckningsfasens tektonik. B - andra sidan iir den senarc fa- sens tcktoniska stil iiven forctradd inom omrbdet. Som argument for ett samband mellan malmbildning cch den aldre graniten har 'fram- stitt sambandet mellan mincralisering, omvandling och vissa g ins- bergarter, vilka gora intryck av ntt genctiskt horn till Jiirn-Rmni- ten, B andra sidan finner man en tydlig zonering av omvandlings- typcma, vilken ansluter sig till Rcvsundsgraniten.

Till Revsundsgranitens gingbergarter ha redan f r i n undersok- ningarnas borjan hiinforts de arsenikkisforandc kvartsgingarna s a d de blyglansforande kalkspat-flusspatgbngarna. V om Skelleftei upptriida dessa g i n p r i en zon utanfor de egentliga Revsandspegma- titerna.

Sulfidmineralisering av karclidisk Alder var tidigt kand. S5- lunda forekommer vid Vargforsen en basisk g i n g med kopparkis- mineralisering genomsattande Vargforskonglomerat. N om b6cns- triisk,. sival N som S om Skelleftellven, forckomma kvartsgbngar med arsenikkis och nigot kopparkis, vilka ansluta sig till det lilla massivet av Sorselcgranit p i griinser, mellan Viisterbotten och Norr- hotten. Ubnga skiil tala for a t t iiven Adakmalmerna aro av karelidisk blder. Skalen hiirfor framlades av S. Gavelin (18) i ett fore- drag infor Geologiska Foreningen och Kro i korthet foljande.

De graniter, som omgiva Adakkupolen, Bro cnligt senare under- sokningm Btminstone i stor ,utstfickning senare iin Vargforsserien. Diabasartadc gsngar forckomma i anslutning till Adakinalmcrna men breccieras nv sulfidernn, ocli synnerligen likartade g5ngar ha piltriiffats inoxn et t ~ ~ ~ r g f o r s s e d i m e n t o m r ~ d e 2 mil NV om Adak. Inom samma sedimentomrbdc h n r o c h i pgtraffnts en mindre kop- parmalmsanledning, vilken till mineralogi och utbildning i hog grad erinrar om vissa utbildningsformer inom Adakgruppens malmer. Vidare finner man i flera av de ghgbergarter, vilka liar genombry- ta sedimenten, en viss svavelkisimpregnation. For de likartade La-

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

~d 68. H. 2.1 SKELLEFTE- OCII ARVIDSJAURFXLTES. 159

.Fermalmernn antaga s i d Grip som Udman ett genetiskt samband ,lied den karelidiska Linagraniten. Den av Grip framstiillda tolk- ningcn av Laveromridets tektonik nodviindiggor en l;arelidisk 41- dcr nv malmbildningen.

1 7 i ha slutligen a t t betrakta nickelmalmerna. Desss upptrgda i anslutning till gabbror, vilks iiro till tiden samlioriga med samma graniter, som omgiva Adakkupolen. .Enligt den o w n citerade upp- fattningen om dessa granitcrs Qlder skulle iiven nickelmalmerna vara nv karelidisk Alder.

Xaliiilotnlag.

De malmlctningar, som tidigare och framfor allt kring sekelskiftet utfordes i Skelleftefiiltet, berorde praktiskt taget cndast de de- 1nr av berggrunden, som voro relativt v i l blottade. Framfor allt var man in t r ssemd av yldforande kvnrtsgingar, men Hvcn svavelkis- farekomsten vid Sandlidberget hittades under dessa Qr. En del fynd av 1osa kismalmsblock pd Naliniiset foranledde omfattande griivningar i blockens niirhet, men systematiska undersokningar for att soka utrona vilka vagar blocken transporterats gjordes ickc. D% dessa malmletningar e j gdvo uppmuntrande resultat, svalnade snart intresset. Forst vid slutet RV forstn viirldskriget med den dd rtdan- de knappheten p i metaller, flammade intresset for malmletning i Skelleftefaltet dter upp. Nya metoder stodo nu ocksd till forfogan- de, och prospekteringen lades p% vetenskaplig bas.

Forutsattningarna for malmletning vore helt andra i Skellefte- faltet iin t. ex. i det malmrika Bergslagen. Berggrunden var ytterst jordtiickt, och knappt en procent av dess yta gick i dagen. Idoran- ticket var miilitigt, i genomsnitt 6 2 7 m, och inom stora samman- hiingande myromriden funnos inga blottningar alls. Det visade sig ocksd snart, att de gamla magnetisks metoderna e j voro tillfyllest for mnlmletning liar, dL de magnetiska egenskaperna hos sdviil bergarter som malmstrik i minga avseenden voro andra iin i Bergslagen. Andra svbrigheter vid malmletningcn villade det vid denna tid obe- tydljgt utvecklade vignatet och den glesa bebyggelscn.

Br 1918 borjade Centralgruppens Emissionsbolag, numera Boli- dens Gruvaktiebolag, malmletningsarbeten vid Rristinebcrg, och t r 1920 borjade ocksd Sveriges Geologiska Undersokning malmletning inom Skclleftefiiltet. Verksamheten har med h e n ft t t en allt storre omfattning, och samarbetet har blivit allt storre. Av stor betydelse har ocksi varit a t t malmletningsarbetena i Skelleftefaltet bedrivits under stiindig samverkan mellan geologer och geofysiker. Uetoder- nn ha utvecklats och omedelbart kunnat provas i falt. Ned hamy2

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

160 SVEX GAVELIN OCIL ERLAXD QRIP. . [hCars-April 1946.

till den stora betydelse malmletningsmetodera haft for fultets geologiska kartlaggning och ut.forskande, skola dessa behandlas nigot narmare.

Bland f&ltgeologiska metoder m i forst . niimnas blockletningen. Loss malmblock i modncn hhde liimnat de forsta anvisninmrna om at t sulfidmalm fanns inom faltet. Under de senare malmletningsarbetena 'ha malmblock alltid varit de viktigaste indikationerna pL malm, och systematiska letningar efter sidana block ha utforts i stor omfathing. Geologerna ha for blockletningsarbetena i stor ut- strackning anlitat ortsbefolkningen, och de, som visat siirskilt stor f6rmdgs att finna block, ha anstillts som blockletare. Genom at t kart.liiggs.de blocksviirmar, som pltrzffats, och faststalli inlandsisens transportriktning, ha malmernas liige ungefarligen kunnat faststail- .las. Geologisk detal jkartering och kktonisk nnalys av berggrunden .hi;.- darjiimte lamnat. viktiga anvisGngar om var malmerna vore .att finna: Enbart geologiska metodsr ha dock endast .i ett f i tal fall lett till fynd av malm i fast klyft, medan geofysiska metodcr annars alltid mBst anlitas. .

Bland .de geofysiska metoderna ha de elektriska visat sig mest anvandbara .i Skelleftefiiltet och kommit att inta en dominerande Stiillning gentemot de ovriga. DE forsta mLt.ningarna i Skellefte- 'fiiltet utfordes vid Kristineberg cnligt den av bergsingenjorema H. Lundberg och H. Nathorst patenterade ekvipotentiallinjemetoden med riitlinjiga stromelektroder (49, 50). Rcdan 1921 overgick. Cen- -t,ralgruppens. Emissionsbolag till at t p5 egen hand utveckla de gcofysiska metoderna. Forst. anvandes dil en s. k. elektromagnetisk me- tod, varvid s t r o k e n nedfsrdes i marken medelst jordade elektroder, och det magnetiska viixelfaltet' studemdes medelst ' ramar eller spo- -1ar. Redan foljande. Ir ovcrgick man. emellertid till rent induktivn xnetoder, sorn utarbetats inom bolaget av dr A. Lindblad, ing. K. Sundberg och dr N. '(Toss (GO). Yid dessa metoder siindes vaxelstrom med 300-500 perioders frekvens frLn en pendelomformare gcnom stara, p& marken utlagda slingor. Uppmiitningen av [let magnetiska riiselfaltet gjordes p i olika satt, men SB sminingom utmbetade mau en s. .k. tviramsmetod fijr uppmiitningen. Efter n tgr i Br overgiclcman for stromtillforseln till viiselstromsgeneratorcr, drivna av 'bensin- motorer. Ar 1929 forbattrades hetoden for vissa- iindamil 'viisentligt genom att man allt mer overgiek till viiselstrom med 10000 perioders frekvens (G7). Nasta storre forbiitt.ring infordes 1932, d& den av AB Elektrisk Nalmletning uppfunna turammetoden kom till an- -viindning. (36). Den irbetade iter . med liigre st.romfrckvens. Sedan

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

BJ 68. H. 2.1 . SKELLEFTE- ocii ARVIDSJAURFXLTES. 1Gl

br 1937 har den av assistent S. Werner ph S. G. U. utarbetadc slingrammetoden allt mer kommit i bruk bidc hos S. G. U och B. G. AB. Dcnna kan karakteriseras som en indulitiv mctod, dar lattrans- portabla sandar- och mottrrgningsaggregat anviindas. De gamla po- tentialmetoderpa ha ocksb forbattrats i det AB Elektrisk Xalmlet- ning infort matiokompensatom) och hmuninstrumentet med TT- transformatorn (36, 37).

Vid utvecklingen av de clektriska miitmetoderna har Striivap va- T i t dels att hbja klnsligheten hos metoden si att smb diffcrenser i ledningsformigan hos bergpunden kunde rcgistrcras, dels att 6ka rgckvidden nedit sb att djupare beliigna ledare skulle kunna indike- ms. Db de bdda egenskapema ej me3 fordcl lhta sig forenas i en m e tod, anviinder man i stallet tvcnnc. Genom elektriska matmetoder f i r man nu fram sbiil kompakta sulfidmalmer som malmer av hird- malmskarakfir iivensom svagare impregnationer av kismineral. Det storsta. antalet indikniioner crhillas cmellertid av elektriskt lcdande bergartei frtimst de grafit- och magrietkisimpregnemde svarta skiff- rarna, som ha sb stor utbredning i Skelleftefdltet. Dessa indikationer ha ocksh sitt stora viirde, eniir de laimna vilitig hjiilp vid konstru- erandet av den geologiska kartan. Db jorddjup av iinda till 50 m ha konstatents, iir det av vikt, att de elektriska metoderna aro sl djup- kidnsliga, att de indikera ledare pb detta djup. For stirskilda iinda- mbl anvlndos metoder med bctydligt storre djupkdnslighet.

MIngnetiska metoder for malmletning ha anviints i betydligt mindre omfattning iin elektriska, men for vissa iindamP1 utgora dc ett viktigt hjalpmedel, som komplcttcrar de elektriska miltningarna (61). De instrument, som kommit till anvandning, iir Thalh-!I!ibergs in- klinationsv5g och Schmidts vertikal- och horisontdvariometrar. Ned dessa instrument ha bl. a. vissa bergartskonbktcr kunnat noggrant foljas och kartlliggas. Sidana undersokningar ha sarskilt av S. G. U. utforts i betydandc omfattning. I synnerhet under undersokningar- nas tidigarc skeden genomfordes som en forsta geofysisk orientering rniitzhgar av regional natur mcd Tibergsvig.

Gravimetriska malmletningsmctoder anvandes redan 1923, d l miit- ningar med Eotvos torsionsvip gjordes pb Xenstraskct (61). 1935 uppfann dr Lindblad en .ny gravimeter, som sedan utvecklades och f6rbHttrade.s av dr hlalmqvist (47). Dennn s. k. Bolidengmvimeter liar en kanslighet vid fiiltmatningar av O,I milligal, dvs. registrerar tyngdkraftsfariindringar av stor1ck:ordningen lo-'. Bolidcngravi- metern anviindes dels for vidare undcrsokning av misstiinkta indikationer, som, om de iiro orsakadc av sulfidmalm, ge ett tyngdover- skott, och dels for' rcgionala tyngdundersokningar, som utforts eftcr

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

162 ' SVES GAVELIB GCII ERLASD G R I P . . [Xars-April 1946.

landsvagar ,och &gingar over hcla Skelleftefaltet och som lamnat yiktiga upplysningar om fiiltcts geolo,~ka byggnad.

Scismiska metoder provadcs redan 1923 (Gl), men visade sig cj lampliga for mnlmletning i Skelleftcfiiltct. For jorddjupsbcstam- ningar ha de dock funnit anvandning (42). -En mdioiddivitetsmiitare for hl tbruk har konstrucrats av B. G.

AB. DB jordbetackning, iiven om den iir tunn, starkt skiirmar strdl- ningcn, har apparaten huvudsakligcn kommit till anviindning for undersokning av borrkarnor och andra prover.

Geokcmiska metoder anvandas aven som hjalpmedcl vid malm- lctningcn, men annu iir det for tidigt att yttra sig om deras anviind- barhet i Skelleftefiiltet.

For undersokning av de indikationer, som erhillits, har man an- viint gravningar och framfor allt diamantbergborrningar.

Genom den mnlmletning, som hittills utforts av S. G. U. och B. G. AB., liar pHtriiffats ett So-tal nya malmkroppar, vari ett flertal upp- tagits till brytning. Andra i ter ha undcrsokts genom schaktslnk- ning, ortdrivning och diamantborrning. Parallellt med dessa arbeten ha utforts mycket noggranna geologiska liarteringar och un- dersbkningar under jord, varigcnom inglcnde kannedom vunnits om sulfidmalmcrnas geologiska upptradande och natur i Skellofte- fiiltct. I vhsa avseenden har en specie11 karteringsteknik, anpassad efter mnlmernw geologiska upptradande, genomforts (33). De viktigaste resultaten av samtliga dessa undersokningar ha samman- fattats i foljande oversikt over malmerna.

Islmer. Den indelning, som av 09s genomforts for mineralftjrekomsterna

inom Skellefte- och Arvidsjaurfalten, Itergives i teckenforklaring- en till pl. 1 (jfr iivcn sid. 155). De fyndigheter, som hittills visat sig vara av ekonomisk betydelse, forekomma bland akismalmer i omvandlingsbergarter otc.)), di-pcgmatiter>), nNi-malmern samt >>kalkforekomstcrn. I den forsta gruppen Bskddliggores fyndigheternas storleksordning geiiom tre olika storlekar av teckncn.

Vid bedomningen av fyndigheternas mtorlekn ha v i nfidgats gtj-

ra en kompromiss mellan rent geologiska och praktiska synpunk- ter. nStora fhrekomstern aro sidana, dar sulfider upptrada i stora koncentrationer och iiro av sadan art, stt de i gynnsamma. fall kunna vara av ekonomisk betydelsc. Detta innebar emellertid att t. ex. en nlitcnn forekomst med hiiga iidelmehllhalter ur ekonomisk synpunkt f. n. kan vara nv storro varde an en >>stor>> malm. A andra sidan ha stora koncentmtioner av t. ex. enbart magnetliis forts

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

~d 6s. H. 2.1 SKELLEFTE- ocu ARVIDSJAURF~LTES. 163

under hetcckningcn nliten malmn. En fullt konsekvent indelning liter sig givetvis icke genomfora, om s&va1 praktiska som geolo- &a synpunliter samtidigt skola beaktas. I. K i s n i a h e r i o,iivaizdli,zgsbergnrter kunna indelas i tre olika

A. Kompakta kismalmer. B. Hirdmalmcr i anslutning till kompakt kismalm. C. Breccie- och impregnationsmrrlmer. Xcr dctaljera.de beskrivningar av malmer av denna typ fore-

1jgg-a for Boliden (69, 71), Holmtjarn (70), Xalinasfiiltets malmer (17), Laver (72) samt Xristinehrg (5) (en mer utforlig besknvning finnes i manuskript). Frin flem fyndigheter foreligga darjamte mer speciella mineralogiska arbeten (11, 2, 4, 6, lG, 20, 23, 30, 34,

De X-onipaktn m l n i e n i n speh den storsta rollen. Till iivervagan- (1e delen best& de av svavelkis men med vaslande mkgder av kopparkis, zinkblande, blyglans, magmetkis, arsenikliis samt anti- mon- och vismutmineral. Kopparkis och zinkblinde upptrada flerstades anrikade var for sig i sepamtu malmdelar. Proportionerna mellan de rena jarnsulfiderna och de niidlare,, sulfiderna forete i regcl Even vid en och samma fyndighet hiigst betydande vaxlingar - dock spela rikmalmspartier med helt dominerande kopparkis eller zinkblande i de allm flesta fall en rclativt underordnad roll. Den blyglans, som forekommer i malmfyndigheterna, iir till vida over- vagande delen knnten till zinkmalmsdelarna.

Arsenikkisen upptrader forutom s l s o m underordnad inblandning i olilra komplesmalmer Zivcn sisom kompakta koncentrationer. Adelmetallerna guld och silver utgora i minga BV malmerna cn kankteristisk ocli ur ekonomisk synpunkt mycket viktig hestinds- del. Det dominerande guldmineralet iir geediget guld, vilket vanligen iir mycket finfordelat och sarskilt Hr knutct till arsenikrika malmdelar. Silver foljer blyglans och antimonmineral, vilka gHrna upptriida tillsammans. Nar rikl igt analysmaterial foreligger, kan fordelningen av de olika liuvudbestindsdelnrna i malmerna Bskld- liggoras genom sammanstallning av analysresultaten (21).

Storre koncentrationer av enbart jarnsulfider, praktiskt taget helt fria f r i n >)adlare)> sulfider och utan nlgot direkt forband med koppar- eller zinkforande malmdelar aro t. ox. Brattmyrhogen samt Sandlidberget, bide med svavelkis 4 magnetkis. Vidare kan nam- nas ett l ingt strik av magnetkiskonccntrationer, som kan foljas ca 20 Irm f r ln Brattmyrhogen mot W och SW. DB magnethi iir

typcr:

55, 59, 73).

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

1G4 SVES GAVELIX OCII ERLASD GRIP.. [&rs-L\pril 1846.

enda sulfidmineral, saknar mincraliseringszonen ekonomisk . betydelse. Daremot har den ett visst allmiint malmgeologiskt intresse, db den representerar en. synnerligen anscnlig sulfidansamling.

Svavelkismalmer, forande zink och koppar i helt underordnad miingd, forekomma vid Svanscle och Kedtriisk. Vissa' malmdelar i Kristineberg och Boliden kunna iiven raknas till denna typ. Dy- lika malmdelar fijrekomma o c h i i storre eller mindre utstriickning vid de flcsta andra koppar- ellcr zinkrikare malmforelioms- terna.

Den vanligaste malmtypen i Skelleftefaltet iir svavelkismalm, diir koppar eller zink bilda vasentliga biprodukter. Esempel pB zinkbetonade malmer iiro Rakkejaur (huvuddelen), de flesta malmerna i Uenstriisk, Elvaberget, Bjurliden, Bjurfors mellersta malm, Ihnkberg och LBngsele, medan Rudtjebacken och den storsta Asen- malmen ha sdval koppar som zinkbetonade delar. Kopparforande Bro slutligen Akulla och flcra av Asenmalmerna.,

. Som svavelkishaltiga zinkmalmcr kunna .betechas 17indelgran- sele; den. storre delen av Rivliden. vissa delar av Kristineberg, 0. Hogkulla, Renstrom, Lbngdal.

Som svavelkishnltiga kopparmalmer kunnn betecknas en mindre ostlig del av Riivliden, storre delen av Kristineberg, v i s a delar.av Rakkejaur, en viistlig del av Nenst.riisk; Bjurfors ostra malm samt stora delar av Boliden. .. I' strukturellt ~hiinseende finner man bland de kompakta malmerna sival massformiga typer som mer eller mindre, tydligt ban- dade former med viiFlande mineralsammansiittning i de olika sli- rorna. Kornstorleken vLxlar mellan 1 cm och 0,Oi mm. Den vanligaste kornstorleken. ar omlirink 1 mm i de svavelkisrika malmerna, medan arsenilima.lmcrna kunna ha submikroskopisk kornighet. De tata arsenikmslrncrna utgora en for Skelleftefiiltct karaktcristisk malmtyp, som szllan pbtraffats. p i andra hill. Den bast kiinda fynd- orten fijr tst, kompalit arsenikmalm iir Boliden. Betydande kroppar av l ihande malmtyp Lro vidare pbtraffade i Rakkejaur, vnrjiim?e Lvcn den' lilla, nu utbrut.na Holmtjii.rnmalmen till en del var av denna typ. Tat arsenikkismalm Br vidare iakttagen i Slraggtrask- berget samt har pit.riiffat.s som smB brottstycken i nigrs zinlimal- iner (Ravliden, 0.. Hogkulla, Bjurliden). Slutligen forckommer malm ilv lilrnande typ Bvcn i Lindskoldsgruvan inom Adakomrb.det.

Sbsom tidigare niimndes, bilda de kompakta kismassorna linsf eller skivformade . kroppar, mer eller mindre starkt ut.dragna i strykninpriktningen och sKrskilt i den omgivande berggrundens stianglighets-: eller .veckaseliktning. Pi minga hil l iir malmen upp-

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

DJ 68. H. 2.1 BKELLEFTE- OCII ARVIDSJAUBFALTEN. 165

dclad i ett flertal parallella eller omstjartande linser. I stryknings- riktningen tona kiskropparna game ut i impregnationer, medan de i sidled forete skarpare granser mot sidoberget. I minga fall iir emellertid kven detta sulfidimpregnerat, sb att de kompakta malmerna komma ntt ligga i ett hijlje av sulfidimpregnerade omvandlingsbergarter. A andra sidan forekomma Ziven impregnationsstrik utan direkt forband med kompaktmalm. Impregnationsoddena i ~ e h i l l a i stort sett samma malmmineral som kiskroppama. Dar amiirkningsviirda, koppar- och guldhalter forekomma, kunna im- pregnationcrna f i maldaraktar och betecknas di som lidrdmal- flier. SIdana brytas ofta just i impregnationsholjet kring de kom- pnkta malmerna. Vid Boliden upptrada siilunda li&rdmalmsdelar, Som brytas huvudsakligen pii grund nv yldhalten. Sulfidmineralen utgoras i dessa dclar av kopparkis, svavelkis och arsenikkis. Kop- parhgrdmalm, diir kopparbis utgor det viktigaste malmmineralet, forekommer i mindre utslrackning vid de flcsta kompakta koppar- mnlmerna. En separat malmkropp av denna typ upptriider vid Elvabcrget.

Breccie- och isipl-eg)intiowsillnlllier ha uppstallts som en siirskild typ. Under det att de ovan behandlade malmerna aro bundna till gransomrildet mellan porfyrserien och den mxktiga overlagranda skifferserien, dar en mjuk tektonik forhiirskur, regleras den senare malmtypen av tcktoniken i Arvidsjaurfdtet och nordvastra delen av Skelleftcfiltet, som karakteriseras av sprick- ocli brecciebild- ning. Detta leder till att sulfiderna deponeras i mer oregelbundet utbildade brecciezoner. Nalmlrropparna komma till foljd hiirav att sammansiittas av siiviil impregnationer och Iderniit av tjockare eller smalare kis Adror som av smarre rikmalmskoncentrationer. De viktigaste malmmineralen i de hittills kiinda forekomsterna av denni typ iiro kopparkis, magnetkis samt un'derstundom arsenikkis. Dar- jamte forekommer svavelkis .och zinkbllnde i undcrordnad miingd. Dcnna malmtyp representeras av Laver- och Adahalmerna samt ett'flertal obetydliga sulfidmalmsbildningar.

11. Swia'l-re bistits6lidringar a' sk i f f e r och giiejs pitriiffas p% mlnga hill och ha flerstades foranlett gruvforsok i iildre tider. De utgoras av kisrikare partier i cn for ovrigt kisimpregnernd skiffermiljo. Bland malmmineralen dominerar magnetkis, och darjamte 'finnus viixlande mangder svavelkis samt obetydliga mangder kopparkis. Dc llga kopparhalterna ha gjort, att gruvforsoken mist uppgivas, och for niirvarande har denna malmtyp ingen praktisk bctydelse.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

166 SVEX QAVELIN OCII ERLASD QRIP. .[?JCars-April.l04G.

III. Arseiiikfiiraiide kvartsgdiigar ha en stor regional utbredning. De upptrada huvudsakligen i skiffemxiens hergarter. StSrsta intresset ha de arsenilikisforande gingarnn kring Kringfors och Stiiverfors tilldragit sig, och omfattande undersokningar gjordes dar rcdan kring sekelskiftet. Liknandc gihgar forekomma i Skagg- traskberget oeh 0 1 Ersberget, dar iiven betydande undersokningsarbeten utfiirdes vid samma tid, samt W om TTindelgransele. Guldhal- t e r m iiro har dock iinnu liigre.

I en del g ingar har arsenikmineralet visat sig utgoras av lollin- git. Sldana gingar ha pltraffats bl. a. kring Blvsbyn (38, 40) inom Arvidsjaurfiiltet.

IV. Bl~glniisfiiraiide Lalbspat-flvsspalQbiigar ha endast histo- riskt intresse sisom malmanledningar. Den stiirsta k i n d s forekoms- ten av denna typ ligger vid Noron s t ras ijster om Skelleftel. Den har under bcnamningen Norons silvergruva i aldre tider brutits pg nsilverforande blyglansn. Forutom blyglans forekommcr nigot svavclkis. Gingarten Br kalkspat samt nigot kvarts och flusspat. Lik- nande glngar iiro pitraffade C;L 2,5 km oster om Stensele.

TT. Litl~izii,ilieg,)zlatit hnr blivit foremill fijr brgtning vid Varu- trask, dar den upptrader i ett omrlde, r ikt genomvavt av normala pegmntiter, tillhiirande Revsundsgranitens intrusionssvit. Lithium- forekomstens minenlogi har utforligt behandlats av P. Qucnscl (57, 58) ocli hans medarbetare i n5ra 40 arbeten. Den utmarker sig S n o m att har samtliga alkalimetaller upptriida mincralbildan- de och i avsevarda mangder samt a v stt fosfatmineral spela en betydande roll. Paragenesen karakteriseras av en mycket stor mine- ralrikedom. Av siirskilt intresse iiro mineral, innehillande Li, Cs, Rb. Bland pitraffade mera sallsynta mineral miirkas vidare sidana innehlllandc Nb, Ta, Sn, Sb, a n , As, Be. En liknande, fastiin mindre oeh troligen mineralfattigarc lithium-

pegmatit finnes i Pite skarglrd (27). Denna Br dock knuten till Linagraniten. - T'I. iVicLeliiinli~ienitz Bro helt viisensskilda f r l n de andra mal-

rnerna i Skelleftefiiltet. Endast tv8 'sidana aro kiinda, Lainijaur- och Storbodsundsmalmerna. Den forstnamnda (29) har brutits under sista kriget och lamnut ett k n f t i g t b i d n g till landets nickel- forsorjning. 'Kalmen ar bunden till konhkten mellan skiffer och en gabbro, som i en brant stdende &ng bryter igenom skiffern fijr a t t sedan utbreds sig lakkolitformigt. Gabbrostocken ligger sisom en ryggrad i den relativt flackt faltstupande malmen. Nickelmal- nien bestir till sin huvudpart av nickelforande magnetkis, men

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

Bd 68. H. 2.1 SPELLEFTE- OCII ARVIDSJAURFXLTEX. 167

dasutom upptrader i glngar och breccior arsenik-nickelmalm med synncrligen rik mineralparagenes. Fiirutom nickel- och koboltarse- i d e r finnas hiir betydande mangder kopparkis samt nigot zink- bland0 och blyglans. Av tcoretiskt intresse Br ocksH seheelit och molybdenglans med hog rheniumhali (2).

Storbodsundsmalmen, som iir ganska obetydlig, lir ocksb knuten till undre kontakkn av en grtbbro. Den besMr av nickelmagnetkis med nigot kopparkis.

1'11. Jiirnmliizer uv ekonomisk betydclse saknas i Skelleftefiiltet. Sulfidinalmerna fora jamosidcr endast i obetydliga mangder.

Vid Vlbyrbergct i Arvidsjaurfiiltet finns en sedan liinge kKnd forekomst med magnetitsliror i porfyrer, men den saknar helt praktisk betydelse.

Niisbcrgets jiirnmalmsforekomst V om Uyrhedcns station (24) iir nv en helt annan typ. Har upptradcr titanfri magnctit, som en rnagmatisk utsagring ur gabbro och i turmalinfonnde gingar for- bundna med densamma. Halter och ti11gfing-x ha liar w r i t si pass stora, att de motiverat relativt omfattande undersokningsarbeten av olika intressenter och vid olika tidpunkter.

TTI I1. Aitdra niheralfiirekoiiisfer. Gnf i t bildar vitt utbredda impregnationer i Skelleftehltets skiff-

rar och migmatiter och nigon Gng pbtriiffas rikare koncentrationer. Sidana finnas vid Flarken i Nysiitrn socken. !Ijillsammans mcd gmfiten upptrader har magnetkis. Fyadighetcn hsr hittills e j visat sig brytvard.

Edksten bildar en uthillig horisont i ijvre delen av Sliellefte- faltets porfyrserie. Den B r ofta av god kmlitet och brytes pb minga hill. De for narvarande wiktigastc fyndorterna ligga s tms N om Kigedalcn, mellan Skellefteb och Skelleftehamn samt kring Goksjon i Burtriisk soekcn (42).

Andalusit hiir till.dc mincral, som p i sina hHll bildats under metamorfosen i malmomridena. I Boliden finnas betydande mangder av andalusitfels med viixlande halt av liorund och sericit. Bcrgarten, som bildar oregelbundna kroppar i sulfidmalmens rot- zon, har under liriget brutits sisom aluminiummalm. En likartad forckomst finns i Mingfallberget (32).

Kvartsg-hgur av storre maktighet iiro e j vanliga och ingen har lnnu hlivit foremil for brytning.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

1 GB EYES GATELIN OCII EBLASD GRIP, [&m-Apiil. 1946.

dvslulning.

Under det sista kvartsseklet har i Skelleftefiiltet genom praktisk geologisk verksamhet parad med forskningsarbete 'en ny malmpro- vins uppdagats, som snabbt givit upphov till en ny bergslag. Skellefte- och Arvidsjaurfaltens geologi har p i den korta tiden blivit Val utredd. Detta har mcjliggjorts av e t t hastigt arbetstcmpo samt utnyttjande RV hela den snofiis delen av Hret for gcologiskt fiiltarbetc. Vinter och sommar, hela iret runt, ha dessutom gcofysiska fiiltmiitningrtr, diamantborrningar och blottningsarbeten pi - &it. Fiiltens geologi forete ocksl mycket rediga drag, vilket un- derlattat stratigrafisk och tcktonisk analys.

Vad iterstfir nu att gora? Ualmletningen fortsattes och fortfa- raride hittas malmcr i dagytans snitt RV berggrunden. Arbetcn p i - g~ med utveckling av geofysiska metoder for maldetning p& djupare nivier. Xed alla till buds stHende medel vill man skapa sig en rymdbild a v filten. Omfattande regionala studier av tyngdfor- ilelningen, som iinnu e j i r o avslutadc, vantas ge viktiga b idng har- till, och undersokningsarbeten p& djupare nivier i gruvorna (den djupaste nivin iir nu 570 m) ge vertikslsnitt av stort intresse. Ett synnerligen stort annlysmaterial vantar iinnu pL geokemisli bear- betning.

Littcratur. 1. Aminoff, G.: A titanothucholite from the Bolidcn J h e . GFF, 1043. 2. - En rheniumrik molybdenglans. GFF. 1943. 3. Baeckstrom, 0.: Om Boliden jamte ndgra nndra Vasterbottensfyndigheter. Ing..

4. Du Rietz, T.: The alteration of tho roch in the copper deposit nt Lnrer in h'. Sweden.

6. - Kristinebergsgruvnns gcologi. Ref ar fdredr. GFF, 1944. G. - Kribergit, e t t nytt mineral frAn Kristinebergs grura i Viisterbottens lin. GFF,

.7. Eklund. J.: Skelleftefaltets geologi. Ref. av forcdrag. GFF, 1023. 8 - Skelleftefaltets sulfidmalmsfiirekomster. I Tegengren m. fl. Sverigcsildare malmer

klubbens i Falun forh.. 1030.

SGU, Ser C. nr 467, 1915.

1945.

och bcrmerk. SGU. Ser Ca. nr 17. 1924. 9. F a k a n , 6.: Bolide& malmf&ekomhx. T e h . Tidskr. 1930.

10. - Bolidenfdrctnget. Tekn. Tidskr. 1933. 11. - Sulfidmalmerna och dcras . foridling. Fjirde HirnSmiissans handingar. Umed. - - -

1944. 12. Gavelin. A.: Resultaten av de malmgeologiska undershkningarna inom Viisterbottens . lZn. GFF. 1923. 13. - De nya sulfidmalmsfyndigheterna i l'isterbottens Ian. Tekn. Tidskr.. 1923. 14. - Om undershkningarna rorande sulfidmnlmcr i Viistcrbottens liin. Blnd for bergs-

16. - Sveriges- iidelmalmsfyndighcter. T e h . Tidskr., 1933. 10, Gavelii. S.: Auftreten und Paragcnese der Antimonminerale in zwei Sulfidrorkommen

im Skelleftefelde. SGU, Ser C, nr 404, 1030. 17. - Geology and ores of the 1Inlbnas district. SGU. Ser C, nr 124. 1939. 18. - Nyaro malmgeologiska ran frdn Skelleftefaltets eentrala delar. Ref av foredr.

handteringens v5nner. t)rebro, 1926.

BFF, 1941.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

Dd 68. H. 2.1 SKELLEFTE- OCB ARVIDSJAUBFXLTES. 169

19. Gaveb, 8.: Relations bctwccn ore deposition nnd structuro in the Skcllcftc district.

20. - Uebcr das Vorkommcn von Amphodelith im Skcllcftcfcld. GFF, 19-12. 21. - On the distribution of metals a t Riivliden, Northern Swcdcn, and in some other

22. - Die Bczichungen zwischen flachachsigcr und stcilnchsiger Tcktonik im Vindel-

23. - Arsenic-cobalt-nickel-silver veins in tho Lindskold copper mine, N. Swcdcn.

21. Gcijcr, P.: Ein Vorkommcn von turmnlinfiihrcndcn Eisencn in Diabas. GFF, 1911. 25. - Frln Sreriges Geologiska Undersohings arbctcn i Viistcrbottens En. T c h .

SGU, Scr C, nr 443, 1912.

copper-zink ores. SGU, Scr C, nr 451. 19-13.

gmnselegebict, Viisterbotten, N. Schwcden. Gcol. Rundschau, ,1943.

SOU, Ser C, nr 469, 1915.

PG. 21. 28.

29. 30. 31.

TicIskr., 19i3. - -

Grip, E.: Dic Arridsjaurporphyrc. Bull. Gcol. Inst. Upsala, Vol. XXV, 1935. - A lithium pegmatito on Kluntnrna in tho archipclago of Pitcl. GFF, 19-10. - Die Tcktonik und Stratigraphie dcr zcntralen und ostlichcn Tcilc des Skcllcftc.

- Nickclforckomsten Laincjaur. GFF, 1912. - Fossil vittring i Kristincbcrgsmalmcn. GFF, 1911. - Arvidsjaurfiltct och dess forhallando till omgivande bcrggrund. SQU, Ser C,

feldes. Bull. Geol. Inst. Upsala, 1'01. XXIX, 1911.

nr 474. 1946. 32. - och Odman, 0.: Tho telluride-bcaring andalusitc-sericito rocks of JIBngfallberget,

33. - - Den geologiska kartcringcn vid Bolidcns Gruvaakticbolags p r o r . GFF, 1014. 3i. - - On thucholito and natural gas from Bolidcn. SGU, Scr C, nr JM, 1914. 3;. Hedstrom, H.: Electrical prospecting for auriferous quartz reins and reefs. IIin.

3G. - Phase Xcasurcments in clcctricnl prospecting. A. I. M. E., Techn. Publ. 187-L,

37. - 0th NordstrSm, A.: Nalmlctningstclinikcns nuvarande s t i n d p d t . Xeddel. fr

35. Hogbom, Alvar: Guldinmutningarna vid Xlvsbyn. SGU, Ser C, nr 322, 1921. 39. - On the rclation between syntcctonic granitcs nnd oro formation in Sweden. Fcnnin,

40. - Zwci schwcdische Vorkomnisso von Ullingit. GFF, 1929. 41. - h'pa iakttagckcr frln Norr- och \'iistcrbottcns urbcrg. GFF, 1037. 42. - Skclleftcfiltct. SGU, Ser. C, nr 389. 1937. 43. - Nutids malmlctning. Norsk Geol Tidslir., 1938. 41. Hcgbom, A. G.: Skelleftcfiltcts geologi och bcrgarter. Ref nv f6rcdr. GFF, 1899. 4.5. - Precambrian geology of Sweden. Dull. Gcol. Inst. Upsala, 1'01. X, 1910. JG. - Fennoskondia. Handbuch dcr regionalen Geologic. Bd I V 3, 1913. 47. Lindblad, A. och JIalmkFist, D.: A new atatio nvitymcter and its use for or0 pro-

48. Liidblom, E. D.: Dcn geofysiskn pmspckteringstchike~ utvcckling under de senaste

N Sweden. SGIU. 6cr C. nr 447, 1912.

Nag. London. 1932.

60, n'ew Yorli, 1937.

Jcrnkontorets Gruvbyra. XXIX, 1965.

rol 60, 1928.

specting. Ing. vet. ak. handl., Xr 346. StocEolni, 1938.

hen. Jernkont. Ann., 1928. 49. Lundbcrg, H: Practical cxpcrienco in elcktricnl prospecting. SGU, Ser C, nr 319,1923. 60. - Om clcktrisk malmlctning och de nyupptackta fyndighctcrna i Viisterbotten.

Viirmliindska Bergsmnnniforen, Ann.: F&pstnd, i923.- 61. - Electrical nnd clectromagnctic prospecting. fiansactions of A.I.lI.E., New York,

1925. 59. - Electrical nnd electromagnetic prospecting. &. & JIct.. h'om York, 1920. 53. Tcchniquo of geophysical prospecting. Engineering nnd miniig journal. New York,

1028. 5-1. - and Zuschlag, Th.: A new development in electrical prospecting. A. I. 31. E.

Techn. Publ. 415. l i e s York, 1931. 55. Mortscll, S.: Gcdigct guld i Bolidenmalmen, GIFF, 1931. 56. Nordstr8m. A.: Jamforelse mellan resultaten vid nyligcn utforda elcktriska rnalm.

57. Quenscl, P. och mednrbctarc: JIincrals of Varutriisk pegmatite. I-X-XXVI. GFF,

65. - Die 3Iincrnlien des Lithiumpegmatitcs von Varutriisk, Tschcrm. Nin. Petr. 3Iitt..

letningar och eftcrfdljande blottningsarbetcn. Tckn. Tidslrr., 1911.

1035-1915.

1912.

1 2 4 6 0 0 6 0 . Q. F. F. 1946.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

170 SVES GAVELIX OCII ERL4XD QRIP. [X~nrfi-April 1946.

59. Ramdohr, P. und adman, 0.: Fnlkmanit, ein ncues Blcispicssglanzen und sein Vor- kommen in Bolidcn und Grubo Bayerland. N. J. f. JIin., Bei1.-Bd. 75, Abt. A, 1039.

GO. .Sundberg. K.: Elektriska och andra geofysikaliska mctoder anvanda r id Central- gruppens Emissionsakticbolags malmletningar. Ing. klubbens i Falun forh., 1921.

G1. - Lundbcrg, H. och Elilund, J.: Electrical prospecting in Swcdcn. SGU, Scr a, nr 327, 1925.

G2. - och Lundbcrg, K.: Electrical prospecting mcthods. JIin. d; Net., Ncw York.

63. - och NordstrCm, A.: Electrical prospecting for molybdenite a t Questa. N. 11.

G1. - and Lundbcrg, H.: Somo pratical results of electrical prospecting for ore. Bull.

65. - Principles of tho Swedish gcoclcctrical mcthods. Beitr. zur Anngcw. Gcophysik.

GG. - Effect of impregnating waters on electrical conductivity of soils and rocks. Trans.

67. - IIodcrna malmletningsmetoder. Jernkont. Ann.. 121, 1937. G8. Wcsslau, E.: Sweden’s new gold-copper enterprise. Eng. and Min. Journ., 133, New

69. adman, 0.: Tho mincral associations of tho Bolidcn ore. GFF. 1938. i0. - The gold-copper-arsenic oro a t Holmtjiirn, Skellefto District, h’. Sscdcn. GFF,

71. - Geology and ores of tho Bolidcn deposit. Swcdcn. SGU. Ser C. nr 438, 1911. 72. - Geology of the coppcr deposit a t Laver. N. Sweden. SGU. Scr C, n r 452, 1013. i 3 . - A nickel-cobalt-sil~cr-mineralisation in thc Lavcr coppcr mine, N. Sweden. SGU,

1027.

A. I. 31. E. Tcehn. Publ. 122. Xew York. 1028.

Inst. JIin. it, Xet., London, 1929.

Leipzig, 1031,

A. I. JI. E. R’ew Pork. 1032.

York, 1932.

1939.

Ser C, nr 4i0, 1945.

Dow

nloa

ded

by [

NU

S N

atio

nal U

nive

rsity

of

Sing

apor

e] a

t 22:

39 2

9 M

ay 2

014

Documents

Skellefte- och Arvidsjaurfälten