Sjuksköterskans betydelse för egenvård vid diabetes

typ 2 - en litteraturöversikt

Liljekvist, Gunnar

Skoglund, Veronica

2018-11-15

Dokumenttyp: Vetenskapligt arbete

Huvudområde: Omvårdnad GR (C)

Högskolepoäng: 15hp

Termin/år: 6, höstterminen 2018

Handledare: Hans Feldt

Examinator: Britt Bäckström

Kurskod: OM019G

Utbildningsprogram: Sjuksköterskeprogrammet, 180hp

Abstrakt

Bakgrund: Förekomsten av diabetes har under de senaste 20 åren ökat tillsammans med övervikt och fetma. Ca 90% av alla med diagnosen diabetes har typ 2. Egenvård är en viktig del för att bromsa sjukdomsförloppet. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans betydelse vid egenvård för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturöversikten innehöll mestadels kvantitativa studier men även kvalitativa studier. Litteratursökning gjordes i PubMed och CINAHL, där 17 studier valdes ut efter kvalitets- och relevansbedömning. Resultat: Majoriteten av studierna visade att sjuksköterskeledd vård förbättrade patienters HbA1c och andra värden såsom vikt, kolesterolhalt och blodtryck. Även förändringar i egenvårdsrutiner samt psykosociala barriärer uppmärksammades. Resultatet påvisade även patienternas upplevelse av vården genom kvalitativa studier. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat stöttades av annan litteratur och relaterades till grunderna i Penders omvårdnadsteori. Sjuksköterskans betydelse kopplades till aspekter som var relevanta för framgångsrik vård av DMT2. Slutsats: Sjuksköterskans roll är komplex gällande egenvård för patienter med DMT2. Den innefattar många delar, detta gör det till en svår roll men också en betydelsefull sådan. Vidare forskning rekommenderas gällande ämnet. Nyckelord: Betydelse, Diabetes mellitus typ 2, Egenvård, Litteraturöversikt, Livsstilsförändringar, Sjuksköterska

Innehåll Inledning ............................................................................................................................... 4

Bakgrund .............................................................................................................................. 4

Problemformulering ........................................................................................................... 7

Syfte ..................................................................................................................................... 8

Metod .................................................................................................................................... 8

Design ............................................................................................................................... 8

Inklusions- och exklusionskriterier ..................................................................................... 8

Litteratursökning ................................................................................................................ 9

Relevansbedömning och granskning ................................................................................. 9

Analys ............................................................................................................................. 10

Etiska överväganden ....................................................................................................... 10

Resultat............................................................................................................................... 10

Förändringar som en effekt av sjuksköterskans arbete med hjälp av e-hälsolett stöd ...... 10

Förändrade egenvårdsåtgärder efter sjuksköterskeledd intervention ............................... 11

Förändrade kliniska värden till följd av sjuksköterskeledd intervention ............................. 12

Psykosociala förbättringar ............................................................................................... 14

Patienters syn på sjuksköterskans arbete ........................................................................ 14

Diskussion .......................................................................................................................... 16

Metoddiskussion .............................................................................................................. 16

Resultatdiskussion........................................................................................................... 17

Slutsats ............................................................................................................................... 20

Referenser .......................................................................................................................... 22

4

Inledning

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO, 2018) så har incidensen av diabetes ökat de senaste

20 åren, detta främst på grund av ökningen av diabetes mellitus typ 2 (DMT2) och

bakomliggande faktorer däribland övervikt och fetma. Enligt International Diabetes

Federation (IDF) är DMT2 en sjukdom vilken individen själv kan hindra uppkomst eller

hämma fortskridande, detta genom påverkbara faktorer. Studier tyder på att en stor del av

de personer som har utvecklat DMT2 hade kunnat påverka detta genom att leva mer

hälsosamt (IDF, 2017). Mumu, Saleh, Ara, Afnan & Ali (2014) visar i en studie att

följsamheten till egenvård hos patienter med DMT2 är dålig. Denna litteraturöversikt avser

därför att klargöra sjuksköterskans betydelse gällande egenvård för personer med DMT2.

Därmed undersöka om sjuksköterskor kan påverka patienters egenvård vid sjukdomen.

Syftet valdes för att egenvård är aktuellt för denna typ av patienter då livsstilsförändringar

är av stor vikt. Detta för att uppnå bättre hälsa och bromsa sjukdomsförloppet. Den svenska

sjukvården möter patienter med diabetes i alla instanser därav anses det vara viktigt att ta

reda på hur och om sjuksköterskor kan agera för att få egenvården att fungera för dessa

patienter. Egenvårdsåtgärder är också applicerbara gällande andra tillstånd än DMT2.

Bakgrund

International Diabetes Federation beskrev att DMT2 var den vanligaste typen av diabetes,

omkring 90% av alla med diabetes-diagnos är av denna typ. Främst drabbas äldre, men det

har upptäckts en ökning i lägre åldrar i samband med att fetma, fysisk inaktivitet och sämre

kosthållning. Etnicitet, arv och ålder är icke påverkbara riskfaktorer. Livsstil såsom kost,

fysisk aktivitet, rökning är riskfaktorer som kan påverkas av individen. DMT2 minskar

känsligheten för insulin, vilket leder till att pankreas behöver producera mer insulin. Om

detta fortgår minskar insulinproduktionen, obehandlat går kroppen in i ett hyperglykemiskt

stadie där blodsockernivån är hög (Fastande blodsockervärde >7 mmol/L, två timmar efter

måltid eller slumpmässig provtagning >11,1 mmol/L eller långtidssockervärde (HbA1c) >48

mmol/mol). De vanligaste debutsymtomen är ökad törst, frekvent och ökad urinering följt

av trötthet, sämre sårläkning, infektionskänslighet och domningar i händer och fötter.

Progressionen av sjukdomen är ofta långsam och tar tid att upptäcka. Ett starkt samband

finns mellan fetma samt dåliga kostvanor och DMT2. Högt intag av socker i drycker och

sötsaker anses öka riskerna för DMT2, också otillräckligt intag av frukt, grönsaker, fibrer och

5

fullkorn samt överkonsumtion av energi i form av mättat fett. För att minska progression av

sjukdomen bör alltid livsstilsförändringar vara den första primära behandlingen, såsom god

kost, viktnedgång, fysisk aktivitet och att sluta röka. Om dessa förändringar inte är nog för

att kontrollera blodsockernivån testas orala läkemedel i tablettform. Om det i sin tur inte är

tillräckligt kan insulininjektioner bli aktuellt. IDF vill poängtera att regelbundna kontroller,

god följsamhet till läkemedel och hälsosam egenvård gör att personer med sjukdomen kan

leva ett hälsosamt, långt liv. Obehandlad DMT2 kan leda till att personer behöver

sjukhusvård och kan även leda till döden. Att alltid ha höga blodsockervärden ökar risken

för vaskulära sjukdomar som kan påverka hjärta, hjärna, ögon, njurar och nervsystem.

Akuta komplikationer är ketoacidos, diabeteskoma, hypoglykemi och insulinkoma (IDF,

2017).

Socialstyrelsen (2013) definierar egenvård som en hälso- och sjukvårdsåtgärd som en person

bedömts kunna utföra självständigt eller med hjälp av någon annan än hälso- och

sjukvårdspersonal. Ansvaret för bedömningen görs av legitimerad hälso- och

sjukvårdspersonal och SOSFS 2009:6 redogör för ansvarsområdena; individuell bedömning,

analys av risker, samråda och planera med berörda parter, utföra nya bedömningar om

förutsättningar ändras och fastställa rutiner för samarbetande aktörer och att säkerställa att

ledningssystemet innehåller rutiner för egenvård. Enligt HSL har en patient rätt till god och

säker vård av utbildad personal och en bedömning om egenvård får aldrig innebära att

detta inte uppfylls.

Vas et al. (2017) har studerat effekten av egenvård hos diabetiker, typ 2. De kommer fram till

att interventioner riktade till att främja egenvårdsåtgärder är ett effektivt sätt för patienter

att genomgå livsstilsförändringar. Detta ledde till ökad; livskvalitet, self-efficacy, förmåga

att utföra egenvård, kontroll över livssituation och nöjdhet med vården.

Penders omvårdnadsteori bygger enligt Sakraida (2006, s.452–471) på ett holistiskt

omvårdnadsperspektiv i kombination med socialpsykologi och inlärningsteori, hon

utvecklade också modellen Health promotional model. Flera begrepp är relevanta inom

Health promotional model men framförallt Albert Banduras begrepp self-efficacy är centralt.

Self-efficacy är enligt Bandura (1977) en aspekt som innebär att en person har en tro att den

kan genomföra någonting. I studien gjord 1977 så visar resultatet att genom att utsättas för

det svåra som exempelvis en fobi eller en svår förändring under kontrollerade former så kan

6

människan öka self-efficacy, då tron på en själv ökar. Enligt Sakraida (2006, s.452–471) utgår

Penders omvårdnadsteori från att människor är unika individer med särskilda drag och

erfarenheter och att dem använder rationellt tänkande. Detta innefattar tidigare relaterade

beteenden, med det menas tidigare beteenden som kan påverka framtida beteende. Men det

innefattar också biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer, med detta menas

exempelvis genetik, psykiska besvär, samhällsnormer eller social miljö. Enligt teorin så är

det detta som påverkar människans tankar och beteende kring planerade

livsstilsförändringar, hälsosammare liv, och slutligen att de gör en förändring för sig själv.

Detta innebär att det är de två övergripande aspekterna som påverkar dessa tankar,

karaktärsspecifika drag och erfarenheter. Beteende-specifika tankar och påverkansfaktorer är;

upplevda fördelar och nackdelar med att förändra, upplevd self-efficacy, aktivitetsrelaterad

påverkan, personer i din närhet, normer, familj, stöd, situationsspecifika omständigheter

(Valmöjligheter, krav, estetik). Teorin baseras på att förklara de komplexa situationer och

kognitiva aspekter som uppstår hos individer i samband med hälsorelaterade förändringar.

Heydari & Khorashadizadeh (2014) utvärderade Penders omvårdnadsteori genom att utföra

en litteraturöversikt. Enligt dom så kan Health promotional model användas som teoretisk

modell för studier som syftar till att förbättra livskvalitet genom interventioner, upptäcka

och förhindra ohälsosam livsstil, riskfaktorer för sjukdomar, genomföra organisatoriska

förändringar och hälsoförbättrande processer. Teorin har också använts i tidigare studier

med lyckat resultat då forskare har kunnat upptäcka viktiga aspekter som är av betydelse

för hälsorelaterade beteenden inom många olika områden.

Utveckling och användning av informations- och kommunikations-teknologi (IKT) har ökat

under 2000-talet, detta har gjort att möjligheterna för sjukvården att nå fram till patienter har

ökat. WHO poängterar att användning av IKT gör det möjligt för hälso- och sjukvården att

bedriva hälsa på ett effektivt sätt som utnyttjar kompetens och resurser i största möjliga mån

(World Health Organisation, WHO, 2016). Fatehi, Menon & Bird (2018) beskriver att olika

former av IKT; e-hälsa, telemedicin, telehälsa, m-hälsa och digital hälsa kan integreras i

vården för patienter med diabetes. Enligt studier som granskats så finns stora möjligheter

för diabetesvården att använda olika typer av IKT, de menar att dessa olika system kan

förbättra vården.

Mulder, Lokhorst, Rutten & Woerkum (2015) beskrev i en litteraturöversikt att samtliga 13

studier som studerat kommunikationsbarriärer visar att det största problemet för personer

7

med DMT2 är att ha ständig kontroll på sitt blodsocker och att alltid ha ett hälsofrämjande

beteendemönster. Det förklarades att svårigheten till livsstilsförändringar hos patienter är

vanligt och att sjuksköterskor har problem att motivera dessa patienter till förändrade

beteenden. Beskrivna barriärer för ineffektiv kommunikation var; sjuksköterskans brist på

motivation, sjuksköterskans brist på kunskap och låg self-efficacy för kommunikation.

Ett speciellt tillfälle som beskrivs som en barriär för kommunikation är vid de fysiska

undersökningarna som blodprov, vägning och mätning då dessa moment upplevdes som

pinsamma och jobbiga för patienten. Sjuksköterskorna ansåg att det fanns en problematik att

hitta sin roll som vårdgivare när patientcentrerad vård skulle ges i kombination med att

sjuksköterskan skulle agera som expert inom kommunikation (en kommunikations-kurs

som genomfördes innan studien gjordes). Alla dessa barriärer ansågs vara hinder för

sjuksköterskan att kunna ge beteendeförändrande vård.

När effektiviteten av den personcentrerade vården studerades visade det sig inte ha positiv

inverkan. Till en början var sjuksköterskorna entusiastisk att använda motiverande samtal

(MI) som kommunikationsstöd, men detta försämrades snabbt och efter två år använde

endast 19% av sjuksköterskorna metoden aktivt. Det förklaras dock att i de fall

sjuksköterskorna förbättrat sin kunskap om MI som kommunikationsstöd, ledde de till mer

aktiva samtal med patienterna (Mulder et al. 2015).

Sjuksköterskeprofessionen lyder under en etisk kod enligt ICN, där grundstenarna är att

främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande med vikt på

människans rättigheter, att bli behandlad med respekt och värdighet. Koden speglar

sjuksköterskans ansvar gentemot allmänheten, yrket, professionen och medarbetarna

(Svensk sjuksköterskeförening, SSF, 2012).

Problemformulering

Denna litteraturöversikt fokuserar på diabetes typ 2 som ett problemområde, då det anses

vara ett stort folkhälsoproblem. Egenvård är en viktig faktor när det gäller sjukdomens

progression, då det finns många faktorer som patienten själv kan påverka. Som det nämns i

inledningen finns problem med följsamheten av egenvård, där 88% ej når upp till angivna

riktlinjer för egenvård (Mumu et al., 2014), det styrks av Mogre et al., (2017) i en liknande

studie om följsamhet till egenvårdsåtgärder.

8

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka sjuksköterskans betydelse vid egenvård

för patienter med diabetes mellitus typ 2.

- Hur kan sjuksköterskan stödja patienten i att hantera sin sjukdom på ett betydelsefullt sätt?

- Hur påverkas patientens kliniska värden?

Metod

Design

Friberg (2012 s.133–134) har beskrivit en litteraturöversikt som ett sätt att skapa en översikt

på ett kunskapsläge eller problemområde inom olika områden, tex omvårdnad. Det är för

att kunna få en uppfattning om vad som studerats och med vilken metod.

Litteraturöversikter baseras på systematiskt vald litteratur såsom studier med en tydlig

avgränsning för ett specifikt område.

I denna litteraturöversikt inkluderades både kvalitativa studier och kvantitativa studier då

syftet var att undersöka sjuksköterskans betydelse för egenvård, detta för att

uppmärksamma helhetsperspektivet. Polit och Beck (2004, s.29) beskrev att en kvantitativ

metod använder sig variabler som till exempel vikt, blodsockernivåer, nivåer av ångest.

En kvalitativ metod handlar mer om samtal och observationer där deltagarnas egna

upplevelser lyfts, det talas om känslor och beteenden (Polit och Beck, 2004, s.57).

Inklusions- och exklusionskriterier

Inklusionskriterier var studier gjorda på vuxna personer, över 18 år med DMT2. Det valdes

att exkludera studier som gjordes för mer än fem år sedan, detta för att finna så ny forskning

som möjligt. Även studier som inte fört ett etiskt resonemang exkluderades tillsammans

med studier där inte en allmänsjuksköterska hade ledande roll, till exempel har studier med

distriktssjuksköterskor exkluderats.

För att besvara syftet har kvantitativa studier inkluderats som har fokuserat på effekten av

sjuksköterskans insatser gällande patienter med diabetes typ 2. Insatserna varierade också

då studierna utvärderade olika typer av interventioner eller stöd som syftade till att främja

9

patienters hantering av sjukdomen. Detta resulterade i olika typer av studier med den

gemensamma nämnaren: effekt av sjuksköterskans arbete. Patienters upplevelse ansågs

också vara viktig då helheten är av intresse för att besvara syftet, därav inkluderades

kvalitativa studier vilka uppmärksammade patienters syn på sjuksköterskans betydelse

gällande diabetesvård och egenvård.

Litteratursökning

Sökning efter studier vilka var relevanta för ämnet gjordes i databaserna CINAHL och

PubMed, vilket enligt Polit och Beck (2014, s.120–122) anses vara bra databaser för forskning

inom omvårdnad och medicin. Sökorden formulerades utifrån problemformuleringen och

syftet med litteraturöversikten. Ordet betydelse ingår ej i sökorden, detta förklaras mer

ingående i metoddiskussion. Därefter gjordes två sökningar, en i CINAHL och en i PubMed,

dessa redovisas i tabell 1 och i bilaga 1, där valda artiklar förklaras. Alla artiklar är peer-

reviewed.

Tabell 1.

Databas Sökdatum

Sökord Avgränsningar Antal träffar

Valda artiklar

CINAHL

4/9 -18

self-management or

self-care or self-

regulation AND

diabetes mellitus

type 2 AND nurse*

5 år, alla vuxna, engelska

52 33 st* 11 st ** 6 st *** 4 ****

PubMed 4/9 -18

diabetes type 2 OR

diabetes mellitus

type 2 AND Nurse*

AND Self-care OR

self-management

OR self-regulation

AND effect*

5 år 89 40* 23** 18*** 13 ***

*- antal valda efter läst titel **- antal valda efter läst abstrakt ***- antal valda efter läst artikel

****- antal valda efter kvalitetsgranskning

Relevansbedömning och granskning

Relevansbedömning gjordes stegvis enligt tabell 1, där studierna som var relevant efter varje

steg lästes igenom och kvalitetsgranskades med stöd av SBU:s (Statens beredning för

medicinsk och social utvärdering, 2014) granskningsmallar för kvalitativ forskningsmetodik

och randomiserade kontrollstudier.

10

Analys

Analys av studierna utgick ifrån Fribergs (2012, s.127–129) modell för induktiv analys, där

valda studier lästes grundligt flertalet gånger för att kunna bilda en uppfattning om

resultatet. Information som var relevant till syftet plockades ut för varje resultat och

sammanställningar av varje studies resultat gjordes. Efter en översikt av studiernas resultat

sorterades de in i kategorier efter gemensamma kännetecken med hjälp av färgkodning av

dessa faktorer. De kategorier som studierna sorterades i var; förändringar som en effekt av

e-hälsa, förändrade egenvårdsåtgärder efter sjuksköterskeledd intervention, förändrade

värden till följd av sjuksköterskeledd behandling, psykosociala förbättringar samt

patienternas upplevelse av diabetesvård. Efter kategoriseringen skrevs de olika resultaten

ner i bestämd kategori. Då flera studier bistod med bred information så användes de vid

flera tillfällen. För att inte upprepa resultat kategoriserades de relevanta delarna in under

den rubrik där just det resultatet hade mest genomslag. När analysen genomfördes gjordes

en överblick på de kvantitativa studierna så interventionerna var av liknande karaktär för

att få så rättvist resultat som möjligt.

Etiska överväganden

Under genomgång av alla artiklar kontrollerades det att studierna var etiskt godkända och

att etiska resonemang har förts. Edelman et al. (2015) nämner etiskt godkännande i

studieprotokollet (Crowley et al. 2013). I resultatet drogs inga slutsatser från förförståelse,

resultatet är baserat på de studier som inkluderats i arbetet oavsett om studierna skiljer sig.

Resultat

Förändringar som en effekt av sjuksköterskans arbete med hjälp av e-hälsolett stöd

Murray et al., (2017) Iljaž, Brodnik, Zrimec, & Cukjati (2017) Wild et al., (2016)

påvisade genom randomiserade kontrollstudier att HbA1c sänktes signifikant med hjälp av

olika former av E-hälsa. Enligt Murray et al. (2017) sänktes HbA1c signifikant efter 12

månader med hjälp av web-baserad information och undervisning av sjuksköterska jämfört

med en kontrollgrupp. Wild et al. (2016) visade att det vid uppföljning skiljde 5,60

mmol/mol mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp, interventionsgruppens HbA1c

hade sjunkit signifikant, 8,81 mmol/mol jämfört med kontrollgruppen: 2,38 mmol/mol,

detta efter en intervention med hjälp av telefon-baserat stöd med sjuksköterska. Iljaž et al.

(2017) uppmärksammade signifikant förbättrat HbA1c efter användning av en applikation,

11

inom vilken sjuksköterskor hade möjlighet att utvärdera patienters blodsockervärden samt

ge råd gällande patienternas livsstil. Murray et al. (2017) undersökte också andra parametrar

där blodtryck uppmärksammas som förbättrat i högre grad i interventionsgruppen,

förbättringen var dock inte signifikant. Tutino et al. (2016) uppmärksammar att e-hälsoledd

vård i form av webbaserade informationssidor förbättrade deltagarnas HbA1c. Studien var

en randomiserad kontrollstudie där båda grupperna erbjöds webbaserad information,

skillnaden var att interventionsgruppen fick uppföljningsträffar med sjuksköterska som

även stöttade patienterna under studiens gång. Förbättringen var procentuellt mindre i

interventionsgruppen (9,5%) än i kontrollgruppen (15,3%), vilket kan betyda att

sjuksköterskeuppföljningarna inte var effektiva.

Förändrade egenvårdsåtgärder efter sjuksköterskeledd intervention

Studier av Tutino et al. (2016), Whitehead et al. (2017a), van Dijk-de Vries et al. (2015), och

Jayasuriya et al. (2015) visade att sjuksköterskeledda interventioner ledde till förändrad

egenvård. För båda grupperna, i studien av Tutino et al. (2016), rapporterades förbättringar i

egenvårdshantering. Vid studiens slut visade det sig att interventionsgruppen hade fler

personer som hanterade sin egen glukosmätning och hantering själv, detta var gruppen som

hade träffar med sjuksköterska vid uppföljning. Enligt Whitehead et al. (2017a) så upplevde

85% av deltagarna i interventionsgruppen att deras vardagliga egenvård förändrats vid

uppföljning och kopplade detta till interventionen som bestod av undervisningstillfällen

ledd av sjuksköterska. Förändringarna var rangordnade; förändringar i diet, hantering av

glukosmätning, läkemedelshantering, förebyggande åtgärder för andra riskområden,

träning, och hantering av hypoglykemi. Tio deltagare beskrev förändring av två eller fler

faktorer. 13 av 27 deltagare ändrade sin kost och åt mindre kolhydrater och alla dessa hade

förbättrat sitt glukosvärde vid 6-månaderskontrollen. I studien av van Dijk-de Vries et al.

(2015) fick interventionsgruppen egenvårdsstöd från sjuksköterska och det framkom att vid

fyra månader så hade deltagare i interventionsgruppen i genomsnitt lägre ökat DFT (daily

functioning thermometer – ett mått som mätte påverkan av diabetes på patienternas

vardagliga liv) än kontrollgruppen men efter 12 månader så hade interventionsgruppen

högre ökat värde DFT men inget värde ansågs vara signifikant. De sekundära resultaten

visade signifikanta skillnader gällande att patienter i interventionsgruppen skattade högre

självständighet inomhus. I studien av Jayasuriya et al. (2015) fick interventionsgruppen

patientcentrerad bedömning av problem och svårigheter med stöd av motiverande samtal,

detta med sjuksköterska. Det visade att energi-intag förändrades, signifikanta skillnader

12

sågs för båda grupperna efter studien (p=0,006, 0,028 interventions-, kontroll-grupp.).

Mängden fysisk aktivitet ökade också i båda grupperna men ingen signifikant skillnad

mellan grupperna uppmärksammades.

Förändrade kliniska värden till följd av sjuksköterskeledd intervention

Majoriteten av valda studier visade på förändrat HbA1c efter någon form av

sjuksköterskeledd intervention (Murray et al., 2017; Roberts, Ward, Russel & O´Sullivan,

2017; Tutino et al., 2016; Wild et al., 2016; Whitehead et al., 2017b; Li, Elliott, Klein, Ur &

Tang, 2017; Moreira, Mantovani & Soriano, 2015; Edelman et al., 2015; Tavakol Moghadam,

Najafi & Yektatalab, 2018; Jutterström et al., 2016; Jayasuriya et al., 2015; Iljaž et al., 2017;

Huang et al., 2015). Roberts et al. (2017) uppmärksammar att 80% av de som slutförde

studien efter 12 månader sänkte sitt HbA1c, detta genom en intervention fokuserad på

egenvårdsåtgärder som bestod av undervisning och stöd av sjuksköterska. I studien av

Whitehead et al. (2017b) användes två interventionsgrupper och en kontrollgrupp.

Skillnaderna i interventionerna var att ena gruppen fick enbart information av

sjuksköterska, andra gruppen fick information och ACT (en typ av acceptans-terapi) av

sjuksköterska. Båda interventionsgrupperna sänkte värden vid uppföljning vid sex

månader. Kontrollgruppens värde hade stigit, ena gruppen, med enbart information av

sjuksköterska, visade signifikant förbättring jämfört med kontrollgruppen, men det fastställs

att dubbelt så många förbättrat sitt värde i interventionsgrupperna än i kontrollgruppen.

Resultatet i studien av Li et al. (2017) visade att de patienter som fick genomgå

sjuksköterskeledd intervention, i form av individuellt anpassat stöd och undervisning som

syftade till att förändra patienternas livsstil till det bättre, reducerade sitt HbA1c värde

signifikant mer än de patienter i kontrollgruppen, som behandlades med standardvård

(0,73%, p-värde=0,027). Tavakol Moghadam et al. (2018) visade att efter

undervisningstillfällen med sjuksköterska så hade interventionsgruppen signifikant lägre

HbA1c-medelvärde 8,72 mmol/mol, efter 6,74 mmol/mol (p=0,001). Kontrollgruppen hade

något högre jämfört med baseline: 8,49 mmol/mol efter, 8,85 mmol/mol. Skillnaderna

mellan grupperna är också signifikanta då skillnader ses mellan de båda grupperna vid

första mättillfället men också två månader efter undervisningstillfället. Jutterström et al.

(2016) har i sin studie två interventionsgrupper och två kontrollgrupper, en intern och en

extern. Ena interventionsgruppen var i gruppform och den andra individuell. I båda

grupperna fick patienterna diskutera fritt kring problem och problemlösning gällande

13

diabetes tillsammans med sjuksköterska. Både gruppinterventionen och den individuella

interventionen hade signifikant sänkt HbA1c än vid baseline (p=0,001 och 0,004 respektive).

Den interna kontrollgruppen hade nära ursprungligt HbA1c och den externa gruppen hade

något ökat HbA1c. Vid jämförelse så visade resultatet att interventionsgrupperna sänkte

HbA1c, kontrollgrupperna gjorde inte det. Jayasuriya et al. (2015) uppmärksammade att

HbA1c sjönk i interventionsgruppen från 9,8 mmol/mol till 7,0 mmol/mol efter sex

månader (p= <0,001) detta gjordes även i kontrollgruppen där det vid baseline visade 9,7

mmol/mol och efter 6 månader 8,3 mmol/mol (p= <0,002). När de undersökte de som

nådde målvärdet, vilket var 6,5 mmol/mol, så var det 28% i interventionsgruppen och 8% i

kontrollgruppen (p= <0,001). Enligt Huang et al. (2015) sjönk interventionsgruppens HbA1c-

värde signifikant direkt efter intervention och 90 dagar efter intervention 7,68 mmol/mol

vid baseline, därefter; 6,61 mmol/mol och slutligen 6,16 mmol/mol (p= <0,01).

Kontrollgruppens gjorde inte det. Interventionen bestod av undervisning och stöd i

egenvård samt motivationshöjande terapi av sjuksköterska men också kognitiv

beteendeterapi. Studien av Moreira et al. (2015) presenterade signifikanta skillnader då både

interventionsgrupp samt kontrollgrupp minskade i HbA1c över tid (p=0,01

interventionsgrupp, p=0,05 kontrollgrupp), både efter sex månader men också 12 månader.

Skillnaderna mellan grupperna ansågs ej vara signifikanta. Interventionen bestod av

hembesök och telefonkontakt med sjuksköterska som uppmanade till hälsosamma

livsstilsförändringar och undervisade patienterna. Medicinförändringar ansågs inte vara

orsaken till minskningen (p=1.00). Edelman et al. (2015) redovisade inte heller någon

signifikant skillnad i minskning av HbA1c mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp där

gavs interventionsgruppen undervisning i egenvård och individuellt stöd av sjuksköterska

via telefon, de fick också råd kring livsstil och möjlighet till diskussion kring

problemområden.

Ett antal studier visade också förbättrade värden utöver HbA1c (Roberts et al., 2017; Murray

et al., 2017; Tutino et al., 2016; Edelman et al., 2015; Jayasuriya et al., 2015; Huang et al.,2015)

Studien av Roberts et al. (2017) uppmärksammade en signifikant förbättring gällande

kolesterolvärden och BMI i interventionsgruppen. Murray et al. (2017) påvisade en högre

grad av förbättring av blodtryck i interventionsgruppen, förbättringen ansågs inte vara

signifikant. Andelen individer i studien av Tutino et al. (2016) som hade kolesterol

<2,6mmol/l ökade även det i båda grupperna (interventionsgrupp 13,9%, kontrollgrupp

16,5%). Studien av Edelman et al. (2015) framhävde den största skillnaden som systoliskt

14

blodtryck mätt vid sex månader då interventionsgrupp mätte 3mmhg lägre än

kontrollgrupp. De sekundära resultaten ansågs inte stå för några signifikanta skillnader;

diastoliskt blodtryck, vikt, fysisk aktivitet, antal blodtryckskontroller. Jayasuriya et al. (2015)

beskrev det totala kolesterolet som minskande i båda grupperna. Ingen av grupperna visade

någon signifikant förändring i vikt, eller BMI men däremot upptäcktes en signifikant

minskning av midje-höft-mått hos interventionsgrupp. Vid jämförelse av systoliskt

blodtryck hos de båda grupperna efter interventionen så visade det en signifikant skillnad

där interventionsgrupp hade lägre blodtryck än kontrollgrupp (p= <0,001). Huang et al.

(2016) påvisade fasteblodsocker som signifikant sjunkande direkt efter behandling och efter

intervention (p=0,02 och <0,01). BMI sjönk signifikant vid mätning 90 dagar efter behandling

(p=0,03). Wild et al. (2016) utförde mätningar på deltagarnas vikt, ingen signifikant skillnad

mellan grupperna sågs.

Psykosociala förbättringar

Flera studier framhävde också att psykosociala aspekter förbättrades (Roberts et al., 2017; Li

et al., 2017; van Dijk-de Vries et al., 2015; Tavakol Moghadam et al., 2018; Huang et al., 2016).

Roberts et al. (2017) presenterade resultat där signifikant förbättring sågs gällande

patienternas livskvalitet och psykiska stress. Enligt Li et al. (2017) minskade patienternas

ångest gällande diabetes signifikant i den sjuksköterskeledda interventionen jämfört med

patienter som behandlades med standardvård, -0,40 (p-värde). van Dijk-de Vries et al. (2015)

kom fram till att patienternas familjeroll och sociala förhållanden förbättrades, detta vid fyra

månader, efter 4 månaders-kontrollen försvann dessa skillnader och inga andra signifikanta

skillnader hittades. Tavakol Moghadam et al. (2018) uppmärksammade att gällande

emotionell intelligens sågs signifikanta skillnader mellan de båda grupperna där

interventionsgruppens emotionella intelligens hade ökat medan kontrollgruppens inte hade

gjort det. Huang et al. (2016) skrev att depressiva symtom minskade (p= <0,01) i

interventionsgruppen samt att livskvaliteten ökade både fysiskt (p=0,05 och <0,01) och

psykiskt (p=0,06 och <0,01). Inga signifikanta ökningar i livskvalité upptäcktes i

kontrollgruppen.

Patienters syn på sjuksköterskans arbete

Boyle, Saunders & Drury (2016) gjorde en kvalitativ studie i syfte att undersöka patienters

upplevelse av hur sjuksköterskans arbete med diabetes ser ut, i samarbete med läkare.

Författarna beskrev patienterna som välinformerade, men att de i vissa situationer hade

15

svårt att ta till sig information, tex via broschyrer, då de sällan lästes igenom. Vissa uttryckte

att de hittade information bäst genom egen efterforskning men också att andra

yrkesgrupper hjälpte på ett bra sätt exempelvis dietist. Resultatet visade också att patienter

hade svårigheter att acceptera sjukdomen och därmed också svårigheter att ta in information

och motivera till förändring av livsstil. Det visade också variation mellan hur patienterna

tänkte kring diet och prioriteringar. En del uttryckte att de tänkte mycket kring diet och att

de var medvetna om vad de borde äta. Andra visste att de till exempel borde gå till en

fotspecialist angående dennes fötter men gjorde trots detta inte det. Flera patienter upplevde

sjuksköterskans roll som något oklar, att de tar prover och värden och rapporterar det till

läkaren. Andra undrade om de skulle utbilda eller informera eller om det var okej att ställa

frågor till sjuksköterskan. De uttryckte däremot att det fanns mer tid för frågor, stöd och

diskussion vid mötena med sjuksköterska, där kändes de som att de blev lyssnade på. De

uttryckte att det fanns mer utrymme för förbättring av dessa möten, de kunde förklara mer

varför livsstilsförändringar är viktiga och även kring vad som händer då patienten inte gör

någon förändring. O´Brien, van Rooyen & Ricks (2015) undersökte hur personer med DMT2

ansåg att sjuksköterskor kunde bidra till bättre egenvårdshantering. Patienter upplevde ofta

att sjuksköterskorna inte var så insatt i sjukdomen, och att de behövde få bättre utbildning i

alla aspekter av sjukdomen. Deltagarna uppgav att sjuksköterskan har en viktig roll i

vården, som utbildare, förespråkare och frontfigur för deras vård. De ansåg också att det

var viktigt att sköterskan kunde se när patienten var öppen för utbildning och inte tvärtom,

när sköterskan var öppen/hade tid. Whitehead et al. (2017a) kom fram till, i sin kvalitativa

studie, att kunskaper om egenvård är en viktig förutsättning till hälsa och välmående.

Deltagarna, DMT2-patienter, i studien tycker att det är viktigt att hitta sin roll i vården, för

att kunna göra förändringar och stå fast vid dem. Det beskrevs att två tredjedelar av alla

som genomförde interventionen i första steget kände sig mer påläst och kunnig gällande

egenvårdshantering, konsekvenser av sjukdomen, och sjukdomen i sig direkt efter

slutförandet av interventionen än innan. På frågan vad som var största hindret i egenvården

svarade deltagarna diet och träning, två tredjedelar av deltagarna kände frustration över

dessa hinder.

16

Diskussion

Metoddiskussion

Valet av sökord gjordes då de artiklar som hittades ansågs relevanta utifrån syfte och

problemformulering, ordet betydelse ingår ej i sökorden. Detta på grund av att betydelsen ses

genom effekt av sjuksköterskan i interventioner där kliniska värden kan jämföras för att

säkerställa att det är sjuksköterskan som gör skillnad vid behandling av DMT2 i syfte att

främja egenvård. Detta med stöd av patienternas upplevelse av diabetesvård. Under arbetets

gång har det vid flertalet tillfällen diskuterats kring ordet betydelse, som finns i syftet, om det

är ett lämpligt ord. Ordet valdes tillslut då intresset att utforska just detta var stort.

Vid granskning av de valda artiklarna så har SBU:s granskningsmall använts, denna består

dock till stor del av egen bedömning vilket kan medföra att bedömningen av studiernas

kvalitet kan uppfattas annorlunda av en mer kvalificerad granskare. Flera av studierna vars

resultat presenteras i resultatet använder sig av skattningsinstrument vilka är mer känsliga

för bedömningsbias än exempelvis medicinska värden.

E-hälsa inkluderades som kategori då sjuksköterskan har en central roll i den.

Sjuksköterskan ger rådgivning via telefonsamtal, granskar exempelvis blodsocker via

internet och följer patienten genom olika elektroniska hjälpmedel. Ingen indelning i

subkategorier gjordes utifrån de kategorier som litteraturöversikten nämner, detta för att de

kategorier som används ansågs vara tillräckliga.

Val av annan teoretisk referensram hade kunnat göras då andra teorier också hade kunnat

vara relevanta för ämnet. En annan relevant teori som inte valdes var till exempel Orems

egenvårdsteori. Penders omvårdnadsteori fokuserar dock på kärnan i problemet som är

barriärer och aspekter som påverkar beteenden och motivation till förändring. Det är en

bred teori som vi anser stimulerar diskussion kring hur patienter genomgår

beteendeförändringar och varför. Den belyser dessa aspekter och påvisar vilka delar som är

viktiga för sjuksköterskan att ha i åtanke då patienter behöver genomföra egenvård i syfte

att uppnå hälsa och välbefinnande.

Diskussionen skrevs med stöd från litteraturöversikter samt andra studier, detta för att

förklara resultatet. Men också uppmärksamma skillnader i denna studie jämfört med

bredare litteraturöversikter med fokus på samma ämne. Den teoretiska anknytningen

17

kopplades stegvis samman med resultatet från denna litteraturöversikt och annan litteratur.

Syftet med detta var att förklara processer och aspekter gällande egenvård med hjälp av

Penders omvårdnadsteori. Detta ledde till att sjuksköterskans betydelse kunde undersökas

med stöd från resultatet, annan litteratur samt den teoretiska ansatsen.

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskans betydelse vid

egenvård för patienter med DMT2. Litteraturöversiktens resultat har i huvudsak presenterat

positiva förändringar gällande vård med stöd av e-hälsa, egenvårdsåtgärder, kliniska

värden och psykosociala aspekter. Det beskriver också patienters upplevelse av

diabetesvård med sjuksköterska.

Litteraturöversiktens resultat visade att patienter i studier med interventioner där

sjuksköterskan tog stöd av E-hälsa minskade patienternas HbA1c (Murray et al., 2017; Iljaž

et al., 2017; Tutino et al., 2016). Trots att resultatet i stor grad visat att stöd av e-hälsa har

sänkt patienters HbA1c, så har övergripande litteraturöversikter på ämnet påvisat att det

inte är tydligt angående e-hälsans effekt i behandling av DMT2. Dessutom menar Shah och

Grag att mer forskning behövs kring ämnet (Shah & Grag, 2015).

Litteraturöversiktens resultat visade på förändrade egenvårdsåtgärder efter

sjuksköterskeledd intervention (Tutino et al., 2016; Whitehead et al., 2017a; van Dijk-de Vries

et al., 2015; Jayasuriya et al., 2015). Andra studier har visat att diabetespatienter med högre

HbA1c inte är i behov av mer information kring diabetes men att de har svårt att använda

informationen på ett konstruktivt sätt. De menar också på att patienter ofta kan ha lågt

självförtroende vilket lett till sämre följsamhet och self-efficacy (Mayberry & Osborn, 2012;

Rosland, Heisler, Choi, Silveira & Piette, 2010). Detta kan kopplas till Penders

omvårdnadsteori där Bandura (1977) menar att dålig följsamhet kan bero på brist på

självförtroende eller self-efficacy. Sakaraida (2016, s.452–471) menar att teorin ser individer

som unika och att dess erfarenheter, särskilda drag och social miljö kan påverka hur

personen är och utvecklas.

Depressiva symtom är vanligare i denna patientgrupp (DMT2) och detta har kunnat

relateras till sämre följsamhet gällande livsstilsförändringar och läkemedel (Daly et al., 2009;

18

Lerman et al., 2009; Lin et al., 2004). Behandling som rekommenderas är sådan som syftar att

öka empowerment, öka socialt stöd och framför allt individanpassad vård har lett till

förbättrad egenvård och blodsockerkontroll (Coulter et al., 2015). Litteraturöversiktens

resultat visade att psykosociala förbättringar uppkom efter intervention med sjuksköterska,

detta genom undervisning, stöd till bland annat egenvård (Roberts et al., 2017; Li et al., 2017;

van Dijk-de Vries et al., 2015; Tavakol Moghadam et al., 2018; Huang et al., 2016). Som det

nämns i bakgrunden utvärderade Heydari & Khorashadizadeh (2014) Penders

omvårdnadsteori, där de kommer fram till att Health promotional model kan användas för

att upptäcka och förhindra ohälsosam livsstil, hälsoförbättrande processer och öka

livskvalitet genom interventioner. Denna metod kunde vara lämplig på ovanstående

patientgrupp (Daly et al., 2009; Lerman et al., 2009; Lin et al., 2004). Individanpassad vård,

ökat socialt stöd och empowerment är viktigt för egenvård och blodsockerkontroll (Coulter

et al., 2015), då kan Health promotional model användas som hjälpmedel att upptäcka

barriärer och problemområden och för att stärka patienters self-efficacy och öka

empowerment (Sakraida 2006, s.452–471).

Flera studier i litteraturöversiktens resultat visade att sjuksköterskeledda interventioner

hade en positiv effekt på patienternas HbA1c (Roberts et al., 2017; Whitehead et al., 2017b; Li

et al., 2017; Tavakol Moghadam et al., 2018; Jutterström et al., 2016; Jayasuriya et al., 2015;

Huang et al., 2015). Detta stöds av Al-Dossary och Panagiota (2014) som också påvisar att

sjuksköterskeledd behandling har en positiv verkan på HbA1c och self-efficacy. De

uppmärksammar också att vissa avvikande resultat framkommer. Detta är något som även

denna litteraturöversikt uppmärksammar, studierna gjorda av Moreira et al. (2015),

Edelman et al. (2015) och Iljaž et al., (2017). Al-Dossary och Panagiota (2014) poängterar

också att diabetes är en komplex sjukdom som leder till många olika negativa konsekvenser

för patienten, på grund av detta anser de att hälso- och sjukvården behöver stötta dessa

patienter för att kunna genomföra olika former av egenvårdsåtgärder. Penders teori

framhäver de biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer, med detta menas

exempelvis genetik, psykiska besvär, samhällsnormer eller social miljö. Enligt teorin så är

det dessa faktorer som påverkar människans tankar och beteende kring planerade

livsstilsförändringar, hälsosammare liv, och slutligen att de gör en förändring för sig själv

(Sakraida 2006, s.452–471). Att använda dessa faktorer och Health promotional model som

redskap i behandling av sjuksköterska, behandlingen kan syfta till att öka self-efficacy,

19

förhindra ohälsosam livsstil, upptäcka riskfaktorer för sjukdomar och även öka

livskvaliteten (Heydari & Khorashadizadeh, 2014).

Roberts et al. (2017) och Li et al. (2017) visade förbättringar mentalt för patienter med DMT2

efter interventioner som bestod av undervisning och stöd som syftade till att öka

egenvårdshantering. Harkness et al. (2010) skrev att det är svårt men viktigt att förbättra

både den mentala aspekten men också den fysiska aspekten för diabetespatienter. De påtalar

också att framtida studier bör fokusera på att undersöka samband mellan exempelvis

HbA1c och ångest relaterat till diabetes. Roberts et al. (2017) uppmärksammade att den

psykiska stressen minskade men också HbA1c. Li et al. (2017), Tavakol Moghadam et al.

(2018) och Huang et al. (2016) påvisar också signifikanta positiva skillnader både gällande

blodsocker och psykosociala aspekter efter sjuksköterskeledda interventioner. Detta trots att

Harkness et al. (2010) skrev att det är få studier som påvisar sådana resultat och att det inte

är möjligt att upptäcka aspekter i interventioner som förbättrar både de mentala aspekterna

men också de fysiska aspekterna av DMT2. Van Dijk-de Vries et al. (2015) påvisar däremot

ingen tydlig skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp, detta kan kopplas till

Harkness et al. (2010) som menar att förbättringar i exempelvis depressiva symtom kan leda

till ökad aptit och ohälsosamma matintag, men också att kontroll av fysiska symtom kan

leda till ökad oro hos patienten. Bandura (1977) har i en studie kontrollerat om exponering

mot en fobi eller att genomgå en stor förändring under kontrollerade former skulle öka self-

efficacyn, vilket det gjorde. Self-efficacy är en central punkt i Health promotional model där

Sakaraida (2006, s.452–471) menar att ökat self-efficacy är en betydande faktor för

livsstilsförändringar och beteendeförändringar.

Resultatet gällande patienternas upplevelse av diabetesvård påvisade en del brister i

sjuksköterskans roll och visade också hur olika alla patienter är. Boyle et al. (2016) samt

O´Brien et al. (2015) påvisade att patienter upplevde att sjuksköterskan hade kunnat göra

mer för dem och att sjuksköterskan borde anpassa sig efter patienten. Detta tydliggörs av

Hackel (2013) som uppmärksammar att patientcentrerad vård är viktigt vid vård av

diabetespatienter då alla individers unika egenskaper, värdering och behov behöver finnas i

åtanke vid planering och inlärning för att uppnå de mål som behandlingen har. Sakaraida

(2006, s.452–471) skriver att Health promotional model utgår ifrån att patienten strävar efter

att skapa ett liv där de kan uttrycka deras unika egenskaper. Health promotional model

baseras också på att hälso- och sjukvårdspersonal är en del av patientens miljö och har

20

möjlighet att påverka dennes liv. Därmed kan sjuksköterskans betydelse ses som viktig i det

arbetet. Den otydlighet och osäkerhet kring vården som patienterna upplevde kan också

identifieras hos vårdpersonalen, detta beskriver Rushforth, McCrorie, Glidewell, Midgley

och Foy (2016). De beskriver också att sjuksköterskor saknar självförtroende gällande

kunskap kopplat till riktlinjer och olika uppgifter, däribland start av insulinbehandling men

också att motivera patienter till livsstilsförändringar. Whitehead et al. (2017a)

uppmärksammade att kunskap relaterat till egenvård ökade efter sjuksköterskeledd

intervention men att patienterna upplevde att livsstilsförändringar var svåra hinder. Nam,

Chesla, Stotts, Kroon och Janson (2011) påvisar flera aspekter som påverkar patienters

egenvård, däribland patientcentrerad vård samt stöd till patienten. De uppmärksammar

också att socialt stöd kan fungera som hjälp vid brytande av barriärer gällande egenvård,

hälsosam livsstil och minskande av risker. Sjuksköterskan har då betydelse i vården då han

eller hon har möjlighet att påverka patienten på olika sätt. Med hjälp av Penders

omvårdnadsteori och Health promotional model kan dessa barriärer identifieras och

påverka framtida beteenden och möjligheter till livsstilsförändringar för att kunna leva ett

hälsosamt liv med hälsofrämjande vanor såsom hälsosamma kostvanor, regelbunden

träning, stresshantering och vila. Vikten av att ha bra stöd från familj, vänner och vårdgivare

är stor och ökar engagemanget att vidhålla de hälsofrämjande vanorna (Sakaraida, 2006,

s.452–471).

Slutsats

Denna litteraturöversikt uppmärksammar betydelsen av sjuksköterskans stöd och

tillgänglighet för diabetespatienters egenvård, även hur detta påverkar kliniska värden.

Litteraturöversikten presenterar studier som har påvisat signifikanta skillnader efter olika

typer av sjuksköterskeledd intervention. Detta gällande effekten av e-hälsa, kliniska värden,

förändrade egenvårdsåtgärder, psykosociala förbättringar samt patienternas upplevelse av

diabetesvård. Denna studie belyser betydelsen av sjuksköterskans mångfacetterade roll för

att främja hälsa, förebygga vidare sjukdomsutveckling och lindra lidande. För att uppnå

detta inom egenvård så behöver sjuksköterskan fortsätta att utveckla sin roll och sätta

patienten som individ i fokus. Penders omvårdnadsteori betonar viktiga aspekter som

behöver inkluderas i vården för patienter med DMT2 då dessa patienter behöver anpassad

vård och stöd av sjuksköterska för att utveckla god egenvård och därmed uppnå bättre

hälsa. Rekommendation för framtida forskning skulle vara att undersöka betydelsen av

21

sjuksköterskan inom diabetesvård som renodlad studie för att tydligare påvisa mer exakt

vad betydelsen är, förslagsvis en mixad studie där betydelsen kan ses ur både ett

patientperspektiv men också genom effekten på kliniska värden efter sjuksköterskeledd

intevention. Ännu ett förslag om framtida forskning skulle vara att studera sambandet

mellan den psykiska och fysiska hälsan hos patientgruppen, som diskuteras i

resultatdiskussionen.

22

Referenser

* Artikeln finns med i resultatet

Al-Dossary, R. M., Panagiota, K. (2014). The Impact of Diabetes Nurse Case Management on

Hemoglobin A1c (HgbA1c) and Self-Efficacy of Patients with Type 2 Diabetes: A Systematic

Review. Journal of Clinical Research & Governance 3, 9-15. doi:10.13183/jcrg.v3i1.69

Bandura. A. (1977). Self-efficacy: Toward a Unifying Theory of Behavioral Change.

Psychological Review, 84(2), 191-215.

* Boyle, E., Saunders, R., Drury, V. (2016). A Qualitative Study of Patient Experiences of

Type 2 Diabetes Care Delivered Comparatively by General Practice Nurses and Medical

Practitioners. Journal of Clinical Nursing, 25, 1977-1986. doi:10.1111/jocn.13219

Coulter, A., Entwistle, V. A., Eccles, A., Ryan, S., Shepperd, S., Perera, R. (2015). Personalised

care planning for adults with chronic or long-term health conditions. Cochrane database of

systematic reviews, (3). doi:10.1002/14651858.CD010523.pub2

Crowley, M. J., Bosworth, H. B., Coffman, C. J., Lindquist, J. H., Neary, A. M., Harris, A. C.,

… Edelman, D. (2013). Tailored Case Management for Diabetes and Hypertension (TEACH-

DM) in a community population: study design and baseline sample characteristics.

Contemporary Clinical Trials 36(1), 298-306. doi:10.1016/j.cct.2013.07.010

Daly, J. M., Hartz, A. J., Xu, Y., Levy, B. T., James, P. A., Merchant, M. L., … Garret, R. E.

(2009). An assessment of attitudes, behaviors, and outcomes of patients with type 2 diabetes.

Journal of the American Board of Family Medicine, 22(3), 280–290.

doi:10.3122/jabfm.2009.03.080114

* Edelman, D., Dolor, R. J., Coffman, C. J., Pereira, K. C., Granger, B. B., Lindquist, J. H., ...

Bosworth, H. B. (2015). Nurse-Led Behavioral Management of Diabetes and Hypertension in

Community Practices: A Randomized Trial. The Journal of

General Internal Medicine, 30(5), 626-633. doi:10.1007/s11606-014-3154-9

Fatehi, F., Menon, A., & Bird, D. (2018). Diabetes Care in the Digital Era: a Synoptic

Overview. Current Diabetes Reports, 18(38). doi:10.1007/s11892-018-1013-5

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats -

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s.133–143). Lund: Studentlitteratur

Friberg, F. (2012). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ

forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade

examensarbeten (s.121–132). Lund: Studentlitteratur

23

Hackel, J. M. (2013). ‘Patient-Centered Care’ for Complex Patients with Type 2 Diabetes

Mellitus—Analysis of Two Cases. Clinical Medicine Insights: Endocrinology and Diabetes, 6, 47-

61. doi:10.4137/CMED.S12231

Harkness, E., MacDonald, W, Valderas, J., Coventry, P., Gask, L., Bower, P. (2010).

Identifying Psychosocial Interventions That Improve Both Physical and Mental Health in

Patients With Diabetes. Diabetes Care, 33(4), 926-930. doi:10.2337/dc09-1519

Heydari, A., & Khorashadizadeh, F. (2014). Pender’s health promotion model in medical

research. Journal Of Pakistan Medical Association, 64(9), 1067-1074.

* Huang, C-Y., Lai, H-L., Chen, C-I., Lu, Y-C., Li, S-C., Wang, L-W., & Su, Y. (2016). Effects of

Motivational Enhancement Therapy Plus Cognitive Behaviour Therapy on Depressive

Symptoms and Health-Related Quality of Life in Adults with Type II Diabetes Mellitus: A

Randomised Controlled Trial. Qual Life Res, 25(5), 1275-1283. doi:10.1007/s11136-015-1165-6

* Iljaž, R., Brodnik, A., Zrimec, T., & Cukjati, I. (2017). E-Healthcare for Diabetes Mellitus

Type 2 Patients: A Randomised Controlled Trial in Slovenia. Zdr Varst, 56(3), 150–157.

doi:10.1515/jph-2017-0020

International Diabetes Federation (2017). IDF DIABETES ATLAS. Tillgänglig på internet:

http://diabetesatlas.org/IDF_Diabetes_Atlas_8e_interactive_EN/ [Hämtad 2018-05-22]

* Jayasuriya, R., Pinidiyapathirage, M. J., Jayawardena, R., Kasturiratne, A., Zoysa de, P.,

Goamunne, P., ... Wickremasinghe, A. R. (2015). Translational research for Diabetes Self-

Management in Sri Lanka: A randomized controlled trial. Primary Care Diabetes, 9(5), 338–

345. doi:10.1016/j.pcd.2015.01.014

* Jutterström, L., Hörnsten, Å., Sandström, H., Stenlund, H., & Isaksson, U. (2016). Nurse-led

patient-centered self-management support improves HbA1c in patients with type 2 diabetes:

A randomized study. Patient Education and Counseling, 99(11), 1821-1829.

doi:10.1016/j.pec.2016.06.016

Lerman, I., Diaz, J. P., Ibarguengoitia, M. E., Perez, F. J., Villa, A. R., Velasco, M. L., …

Rodrigo, J. A. (2009). Nonadherence to insulin therapy in low-income, type 2 diabetic

patients. Endocrine practice: official journal of the American College of Endocrinology and the

American Association of Clinical Endocrinologists, 15(1), 41–46.

* Li, D., Elliot, T., Klein, G., Ur, E., & Tang, T. S. (2017). Diabetes Nurse Case Management in

a Canadian Tertiary Care Setting: Results of a Randomized Controlled Trial. Canadian Journal

of Diabetes, 41(3), 297-304. doi:10.1016/j.jcjd.2016.10.012

Lin, E. H., Katon, W., Von Korff, M., Rutter, C., Simon, G. E., Oliver, M., … Young, B. (2004).

Relationship of depression and diabetes self-care, medication adherence, and preventive

care. Diabetes Care, 27(9), 2154–2160. doi:10.2337/diacare.27.9.2154

24

Mayberry, L. S., Osborn, C. Y. (2012). Family support, medication adherence, and glycemic

control among adults with type 2 diabetes. Diabetes Care, 35(6), 1239–1245. doi:10.2337/dc11-

2103

Mogre, V., Osman Abanga, Z., Tzelepis, F., Natalie, A., Johnson, N. A., Paul, C. (2017).

Adherence to and factors associated with self-care behaviours in type 2 diabetes patients in

Ghana. BMC Endocrine Disorders, 17(20). doi:10.1186/s12902-017-0169-3

* Moreira, R. C., Mantovani M., Soriano, J. V. (2015). Nursing Case Management and

Glycemic Control Among Brazilians With Type 2 Diabetes. Nursing Research, 62(4), 272-281.

doi:10.1097/NNR.0000000000000104

Mulder, B. C., Lokhorst, A. M., Rutten, G. E. H. M., Woerkum, van.C.M.J. (2015). Effective

Nurse Communication With Type 2 Diabetes Patients: A Review. Western Journal of Nursing

Research, 37(8), 1100–1131. doi:10.1177/0193945914531077

Mumu, S. J., Saleh, F., Ara, F., Afnan, F., Ali, L. (2014). Non- adherence to life-style

modification and its factors among type 2 diabetic patients. Indian Journal Of Public Health,

58(1), 40-44.

* Murray, E., Sweeting, M., Dack, C., Pal, K., Modrow, K., Hudda, M., … Pattersson, D.

(2017). Web-based self-management support for people with type 2 diabetes (HeLP-

Diabetes): randomised controlled trial in English primary care. BMJ Open, 7.

doi:10.1136/bmjopen-2017-016009

Nam, S., Chesla, C., Stotts, N. A., Kroon, L., Janson, S. L. (2011). Barriers to diabetes

management: Patient and provider factors. diabetes research and clinical, 93, 1-9.

doi:10.1016/j.diabres.2011.02.002

* O´Brien, C. A., van Rooyen, D., Ricks, E. (2015). SELF-MANAGEMENT EXPERIENCES OF

PERSONS LIVING WITH DIABETES MELLITUS TYPE 2. Africa Journal

of Nursing and Midwifery, 17(2), 103-117.

Polit, D. F., Beck, C. T. (2014). Essentials of Nursing Research - Appraising Evidence for

Nursing Practice (s.120-122). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Polit, D. F., Beck, C. T. (2004). Nursing Research: Principles and Methods (s.29, 57).

Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins

* Roberts, D. P., Ward, B. M., Russel, D. J., O´Sullivan, B. G. (2017). Accessibility and

outcomes from a rural diabetes nurse-educator led self management program. Australian

Journal Of Advanced Nursing, 34(4), 26-33.

Rosland, A. M., Heisler, M., Choi, H. J., Silveira, M. J., Piette, J. D. (2010). Family influences

on self-management among functionally independent adults with diabetes or heart failure:

do family members hinder as much as they help? Chronic illness, 6(1), 22–33.

doi:10.1177/1742395309354608

25

Rushforth, B., McCrorie, C., Glidewell, L., Midgley, E., Foy, R. (2016). Barriers to effective

management of type 2 diabetes in primary care: qualitative systematic review. British Journal

of General Practice, 114-127. doi:10.3399/bjgp16X683509

Sakraida, T. J. (2006). Nola J. Pender: Health Promotional Model. In A. Marrineer Tomey &

M. Raile Alligood (Ed.), Nursing Theorists: And Their Work. (s. 452-471). St. Louis, Missouri:

Mosby Elsevier

Shah, V. N., Garg, S. K. (2015). Managing diabetes in the digital Age. Clinical Diabetes and

Endocrinology, 1(16). doi:10.1186/s40842-015-0016-2

Socialstyrelsen (2013). Meddelandeblad nr 6. Tillgänglig på internet:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18922/2013-4-17.pdf

[Hämtad 2018-05-22]

SSF (2012). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Tillgänglig på internet: https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-

publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf [Hämtad 2018-05-22]

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2014). Mall för kvalitetsgranskning av

studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser laddades ner från:

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf

[hämtad 2018-10-08]

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2014). Mall för kvalitetsgranskning av

randomiserade studier laddades ner från:

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_randomiserade_studier.pdf [hämtad

2018-10-08]

* Tavakol Moghadam, S., Najafi, S. S., Yektatalab, S. (2018). The Effect of Self-Care Education

on Emotional Intelligence and HbA1c level in Patients with Type 2 Diabetes Mellitus: A

Randomized Controlled Clinical Trial. IJCBNM, 6(1), 39-46.

* Tutino, G. E., Yang, W. Y., Li, X., Li, W. H., Zhang, Y. Y., Guo, X. H., … Chan, J. C. N.

(2016). Research: Care Delivery. A multicentre demonstration project to evaluate the

effectiveness and acceptability of the web-based Joint Asia Diabetes Evaluation (JADE)

programme with or without nurse support in Chinese patients with type 2 diabetes. Diabetic

medicine. doi:10.1111/dme.13164

* Van Dijk-de Vries, A., van Bokhoven, M. A., Winkens, B., Terluin, B., Knottnerus, J. A., van

der Weijden, T., van Eijk, J. T. M. (2015). Lessons learnt from a cluster-randomised trial

evaluating the effectiveness of Self-Management Support (SMS) delivered by practice nurses

in routine diabetes care. BMJ Open. doi:10.11367bmjopen-2014-007014

26

Vas, A., Sanatombi, E., Vidyasagar, S., Acharya, R., Radhakrishna Rau, N., George, A., …

Nayak, B. (2017). Effectiveness of self‐management programmes in diabetes management: A

systematic review. International Journal of Nursing Practice, 23. doi:10.1111/ijn.12571

* Wild, S. H., Hanley, J., Lewis, S. C., McKnight, J. A., McCloughan, L. B, Padfield, P. L., …

McKinstry, B. (2016). Supported Telemonitoring and Glycemic Control in People with Type

2 Diabetes: The Telescot Diabetes Pragmatic Multicenter Randomized Controlled Trial. PLoS

Med, 13(7). doi:10.1371/journal-pmed.1002098

*Whitehead, L. C., Crowe, M. T., Carter, J. D., Maskill, V. R., Carlyle, D., Bugge, C.,

Frampton, C. M. A. (2017a). A nurse-led interdisciplinary approach to promote self-

management of type 2 diabetes: a process evaluation of postintervention experiences.

Journal of Evaluation in Clinical Practice, 23, 264-271. doi:10.1111/jep.12594

*Whitehead, L. C., Crowe, M. T., Carter, J. D., Maskill, V. R., Carlyle, D. , Bugge, C.,

Frampton, C. M. A. (2017b). A nurse-led education and cognitive behavior therapy-based

intervention among adults with uncontrolled type 2 diabetes: A randomised controlled trial.

Journal of Evaluation in Clinical Practice, 23, 821-829. doi:10.1111.jep.12725

World Health Organisation/WHO/Världshälsoorganisationen, (2016). Global diffusion of

eHealth: making universal health coverage achievable: report of the third global survey on

eHealth. Tillgänglig på nätet:

http://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/252529/9789241511780-

eng.pdf;jsessionid=8A21575A3A5BE1B5CA35B1E21D1F91C7?sequence=1

[Hämtad 2018-10-23]

World Health Organisation/WHO/Världshälsoorganisationen. (2018). TIllgänglig på

internet: http://www.who.int/diabetes/global-report/en/

[Hämtad 2018-09-11]

1

Bilaga 1. Studier inkluderade i resultat

Författare, Årtal, Land

Studiens Syfte

Typ av Studie

Deltagare (+ bortfall)

Metod Datainsamling Analys

Huvud- resultat

Kvalitet

Boyle et al. 2016 Australien

Att beskriva patienternas upplevelse av sjuksköterskeledd diabetesvård

Kvalitativ 10 st deltagare Inget bortfall

Semistrukturerade intervjuer. Braun and Clarke´s induktiva, tematiska innehållsanalys

Alla deltagare upplevde sjuksköterskan som den som kliniskt bedömde dem. De var osäkra angående sjuksköterskans konsulterande roll och ansåg att de var i behov av mer information och råd.

Hög

Edelman et al. 2015 USA

Att undersöka effekten av sjuksköterske lett beteendehanteringsstöd för diabetespatienter (och personer med hypertoni)

Kvantitativ 377 patienter 193 i interventionsgrupp 184 i kontrollgrupp Bortfall: 114 st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprov, kontroller och frågor.

Liknande resultat mellan grupperna gällande HbA1c, blodtryck, fysisk aktivitet, vikt. Ansågs ej som signifikanta skillnader.

Medelhög

Huang et al. 2016 Kina

Undersöka effekten av motiverande/stödjande terapi och kognitiv beteendeterapi på depressiva symtom, långtidssocker, fastesocker, BMI och hälsorelaterad livskvalitet hos typ 2 diabetiker

Kvantitativ 65 st deltagare 33 st i interventionsgrupp och 32 st i kontrollgrupp. Bortfall: 2 i varje grupp, totalt 4 personer.

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprov, kontroller och frågor. Deskriptiv analys

Interventionsgruppen sänkte HbA1c, fasteglukos, depressiva symtom, och ökade i fysisk och psykisk livskvalitet.

Medelhög

2

Iljaz et. al. 2017 Slovenien

Att introducera och utvärdera IKT (informativ och kommunikativ teknologi), ett nytt komplement till diabetesvård, med hjälp av utbildade sjuksköterskor.

Kvantitativ 120 st deltagare 58 st i interventionsgrupp. Bortfall: 5 st. 62 st i kontrollgrupp. Bortfall: 8 st. Totalt 13 st.

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp.

Datainsamling genom blodprov och kontroller.

SPSS Statistics 21 och excel användes för analys.

Signifikanta minskningar i HbA1c sågs i interventionsgrupp, detta kunde kopplas till egna mätningar av blodtryck och slutgiltigt HbA1c.

Medelhög Lite oklarheter i metodavsnitt.

Jayasuriya et al. 2015 Sri Lanka

Syftade till att testa hypotesen om en teoretiskt förankrat egenvårdsprogram undervisat av utbildade sjuksköterskor förbättrar blodsocker signifikant

Kvantitativ 85 st deltagare 43 st i interventionsgrupp. Bortfall: 15 st 42 st i kontrollgrupp Bortfall: 17 st Totalt: 32 st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprover och kontroller. IBM SPSS 20 användes för analys

Signifikanta skillnader uppmärksammas mellan grupperna i andel som nådde målvärden för HbA1c

Medelhög Stort bortfall.

Jutterström et al. 2016 Sverige

Syftade till att undersöka effekten på metabola förändringar vid patient-centrerat egenvårdsstöd hos diabetes typ 2 patienter.

Kvantitativ 195 st 70st i gruppintervention. 35st i individuell intervention. 36st i intern kontrollgrupp. 54st i extern kontrollgrupp. Totalt bortfall: 23st jämnt fördelat.

Randomiserad kontrollstudie med 2st interventionsgrupper, 1st intern- och 1st extern kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprover och kontroller. SPSS 20 och STATA 13 användes för analys.

Signifikant lägre HbA1c i båda interventionsgrupperna. Ingen signifikant skillnad i kontrollgrupperna.

Hög

3

Li et al. 2017 Kanada

Syftet var att undersöka effekten av vård hanterad av sjuksköterska gällande stöttning i egenvårdshantering för patienter med DMT2.

Kvantitativ 140st 72st i interventionsgrupp. Bortfall: 10st 68st i kontrollgrupp. Bortfall: 10st Totalt 20st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprover, kontroller och frågeformulär. Chi-square-test, Student t test användes för analys.

Minskning av HbA1c och ångest orsakad av diabetes i interventionsgrupp.

Medelhög Författarna har utvecklat interventionen.

Moreira et al. 2015 Brasilien

Syftet var att undersöka effekten av vård hanterad av sjuksköterska gällande stöttning i egenvårdshantering för patienter med DMT2 med uppföljning vid 6 och 12 månader.

Kvantitativ 80 st deltagare 40 st i interventionsgrupp Bortfall: 2 st 40 st i kontrollgrupp Bortfall: 1 st Totalt: 3 st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprovstagning. SPSS 18.0, MS Excel, chi square-test, Kolmogorov-Smirnov-test, t-test, ANOVA, Mann-Whitney U-test användes för analys

Både interventionsgruppens och kontrollgruppens HbA1c minskade signifikant men inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna.

Medelhög Ej helt utförlig metod. Signifikant skillnad vid baslinje gällande blodtryck.

Murray et al. 2017 England

Syftet var att utvärdera effekten av ett web-baserat egenvårdsprogram för personer med dmt2 med fokus på blodsockermätning och diabetesrelaterad stress.

Kvantitativ 374 deltagare 185 st i interventionsgruppen. Bortfall sjuksköterskebesök: 38 st. Provtagning: 32 st. PAID: 21 st 189 st i kontrollgrupp. Bortfall sjuksköterskebesök: 40 st. Provtagning: 26 st. PAID: 16 st.

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling gjordes av sjuksköterskorna som deltog vid 3 tillfällen. Kliniska insamlingar mättes och frågeformulär samlades in. Analysen var förutbestämd, TSC (The trial steering committee) godkände den.

Resultatet visar att det web-baserade programmet signifikant förbättrade patienternas HbA1c i interventiopsgruppen, jämfört med kontrollgruppen.

Hög

4

O´Brien et al. 2015 Sydafrika

Syftet var att utforska och beskriva hur personer med DMT2 relaterar till egenvård.

Kvalitativ 19 deltagare Inget bortfall

Deskriptiv och utforskande metod. Semistrukturerade intervjuer, med ändamålsenligt urval. Analys och kodning med hjälp av Tesch´s tematiska analysmetod.

Resultatet visade att patienterna tyckte att sjuksköterskorna var för okunnig. Och de tyckte att sjuksköterskorna hade en viktig roll som frontfigur i deras vård.

Hög

Roberts et al. 2017 Australien

Syftet var att undersöka hur ett sjuksköterskelett egenvårdsprogram påverkar olika faktorer och vilka faktorer som kan påverka varandra för diabetiker i Australien.

Kvantitativ 219 deltagare Bortfall: 29 personer

Retrospektiv kohortstudie Ett verktyg var designat för att användas till datainsamlingen som först testades på 20 journaler. De olika delarna mättes i olika skalor. Statistisk anayls användes med hjälp av programmet Stata/IC 11.2.

Resultatet visade att ett sjuksköterskelett egenvårdsprogram förbättrade majoritetens HbA1c, kolesterol, BMI, psykiska stress och livskvalitet.

Medelhög

Tavakol Moghadam et al. 2018 Iran

Syftade till att undersöka effekten av egenvårdsutbildning på HbA1c och emotionell intelligens.

Kvantitativ 48st 24st i interventionsgrupp. Bortfall: 3st 24st i kontrollgrupp. Bortfall: 3st Totalt: 6st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp. Datainsamling genom blodprov och frågeformulär. SPSS 16 användes för analys.

Signifikant minskning av HbA1c i interventionsgruppen men ej i kontrollgruppen. Signifikant ökning av EI i interventionsgruppen.

Medelhög

5

Tutino et al. 2017 Kina

Syftet var att undersöka hypotesen om att webbaserat sjukdomsprogram inklusive skötersketräffar skulle förbättra behandlingsmål och hälsofrämjande beteenden hos dmt2 patienter.

Kvantitativ 3586 deltagare Diamondgruppen: 1728 st. Bortfall: 32% JADE gruppen 1858 st. Bortfall: ca 25%

Randomiserad kontrollstudie med två grupper, DIAMOND och JADE. Båda grupperna använder samma program, skillnaden är att JADE gruppen har träffar med sjuksköterska i tillägg. Datainsamling via programmet som användes av grupperna och en speciell uppföljningsmodul användes för JADE-gruppens sjuksköterskseledda uppföljning. Nämner inget om analys i artikeln vi hittat, men nämner att det finns en onlineversion av artikeln som bifogar information om den statistiska analys som gjordes.

Liknande förbättringar gjordes i båda grupperna när det gällde behandlingsmål, HbA1c och kolesterolvärden. JADE-gruppen hade vid slutet av studien högre antal som skötte sin egen glukosmätning och hantering.

Medelhög

van Dijk-de Vries et al. 2015 Nederländerna

Syftet var att utvärdera effekten av egenvårds utbildande rutinträffar med sjuksköterskor för patienter med diabetes typ 2

Kvantitativ 20 st sköterskor och 166 st patienter i interventionsgrupp Bortfall: 67st. 21 st sköterskor och 191 st patienter i kontrollgrupp. Bortfall: 67 st

Kluster randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp och kontrollgrupp Frågeformulär SPSS 21 och SAS 9,3 användes för analys.

Inga signifikanta skillnader hittades.

Medelhög

6

Wild et al. 2016 Storbritannien

Syftet var att undersöka effekten av telefonsupport/övervakad egenvårdshantering för patienter med dåligt kontrollerad typ 2 diabetes.

Kvantitativ 321 deltagare, 160 st i interventionsgrupp. Bortfall: 4 st 161 st i kontrollgrupp. Bortfall: 8 st

Randomiserad kontrollstudie med interventionsgrupp (standardvård och telefonsupport med sjuksköterska i egenvårdshantering och hjälp med att fylla i glukosmätning på speciell hemsida), och en kontrollgrupp (endast standardvård). Som datainsamling gjordes mätningar i HbA1c, även frågeformulär skickades ut för. Analysen gjordes baserat på en “avsikt att behandla-grund” och SAS system för Windows användes som verktyg.

Resultatet visade att telefonsupporten som interventionsgruppen fick var effektivt i att sänka deltagarnas HbA1c .

Medelhög

Whitehead et al. 2017 b Nya Zeeland

Syftet var att avgöra om ett enbart sjuksköterslett informationsmöte eller ett sjuksköterskelett informationsmöte med ACT (acceptans och engagemang-terapi) kunde förbättra patienter med dåligt kontrollerad diabetes typ 2s HbA1c jämfört med standardvård.

Kvantitativ 157 deltagare. I informationsgruppen: 51 deltagare Bortfall: 25 för frågeformulär ,28 för HbA1c. Informations + ACTgrupp: 54 deltagare. Bortfall: 15 st för frågeformulär, 18 st för HbA1c. Kontrollgrupp: 52 deltagare. Bortfall: 11 st för frågeformuläret och 14 för HbA1c.

Randomiserad kontrollstudie med tre olika grupper, två olika interventionsgrupper och en kontrollgrupp. Datainsamling skedde via frågeformulär och mätningar av HbA1c. Statistisk analys gjordes med hjälp av verktyget Statistical Package for the Social Sciences version 19. Även mätinstrumentet ANCOVA användes. Analysen gjordes baserat på en “avsikt att behandla-grund”

Resultatet visade förbättring av HbA1c i båda interventionsgrupperna, signifikant förbättring i gruppen med enbart information. Kunskap om sin egenvårdshantering förbättrades också i ena gruppen, information/ACT men inte tilltäckligt för att vara signifikant.

Hög

7

Whitehead et al. 2017 a Nya Zeeland

Syftet var att utforska om det fanns acceptans att använda sig av interventionen (information och ACT) i det vardagliga livet upp till 6 månader.

Kvalitativ 73 deltagare 34 st i informationsgruppen. . 39 st i information/ACT-gruppen. 27 st deltog i andra delen av studien, framtagna med ändamålsenligt urval. Inget bortfall.

Kvalitativ studie gjord på en randomiserad studie, två olika interventionsgrupper, en informationsgrupp och en informations och ACT (acceptans och engagemang-terapi) och en grupp med standardvård. 27 st ut ändamålsenligt till att svara på semistruktuerade frågeformulär och öppna frågor insamlade skriftligt. Braun & Clarkes tematiska analys användes.

Resultatet visar förbättringar i egenvårdshanteringar och förändringar efter interventionen, många har ändrat diet, vilket lett till förbättrade glukosvärden. Majoriteten av deltagarna ansåg att interventionen med ACT borde vara tillgänglig för alla som fått diagnosen

Medelhög