nattvakan

Årgå

ng 2

4

nr

1 -

2011

Nattvakan 1-11

Nattvakanutges av Hudiksvallregionens fågelklubb (HFK).Tidningen utkommer med två nummer årligen och erhålles av samtliga medlemmar i HFK.

Årsavgiften för medlemsskap är för närvarande100 kronor och insättes på pg.88 94 30-5.

Följ med HFKpå exkursion

Hudiksvallsregionens fågel-klubb har ett digert utflykts-program under alla årstider.

Tryckt av:S-TryckSkutskär

är lokalklubb till Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF). Medlemsskap iHFK är dock oberoende av medlemsskap i GLOF. HFK:s verksamhetsområde utgörs avHudiksvalls och Nordanstigs kommuner.

Lokalklubben har till syfte att samla och stimulera intresset för fågelfaunan ochskyddet av fålgelmiljön i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Dessutom skallföreningen verka för att sprida kunskap i fågelfrågor genom kursverksamhet ochexkursioner. Föreningen skall vara ett forum där medlemmarna inspirerar ochinformerar varandra. En viktig uppgift för föreningen är att vara drivande i vissafrågor med anknytning till fågelskydd.

Styrelse

Ordförande: Jonas Lind, Tussmorvägen 21

820 64 Näsviken, Tel.070-30732 82

Vice ordförande: Kristina Sjöström, Välsta 62

82494 Hudiksvall, Tel.0650-7430 87

Sekreterare: Karin Svensson, Blockvägen 16 F

82434 Hudiksvall, Tel.070-51348 66

Kassör: Lars-Göran Lindström, Slåttervägen 13

82440 Hudiksvall, Tel.070-62915 24

Övrig ledamot: Mats Sundkvist, Båtmansvägen 6

82440 Hudiksvall, Tel.070-69869 11

Suppleant: Bo Fagerström, Dalgatan 10

82442 Hudiksvall, Tel.0650-5951 58

Suppleant: Kjell Johansson, Kolarevägen 7

825 30 Iggesund Tel.070-239 75 10

Hudiksvallsregionens fågelklubb

3

Nyårsexkursionen ............................... 3Karin Svensson

Hägrar .......................................................... 4Lars G Lindström

Ringmärkningsverksamheten2010 ........................................................... 11Kenneth Karelius, Lars G Lindström

Bokrecension ........................................ 17Mats Åberg

Sydostflyttare ....................................... 18Lars G Lindström

De tusen par vingar .......................... 22Erhard Bergström

Göteborg januari 2010 ................. 24Lars G Lindström

Program ................................................... 25

Bålsön ........................................................ 28Sven Carlberg

Stannfåglar ............................................. 30Lars G Lindström

Foto på framsidan. Trädkrypare,Håstaskogen maj 2009. Lars GLindström.

Foto på sista sidan. Svartmes,Håstaskogen maj 2009. Lars GLindström.

INNEHÅLL NR 1 - 11

Nattvakan 1-11

DET ÄR GANSKA FASCINERANDE ATT KONSTATERA vilkaenormt olika förutsättningar det under årens lopphar varit för fågelskådning på nyårsdagen. Vi harvarit med om nyårsexkursioner med glashala vägar,hällregn, blötsnö, sträng kyla, halv storm och ihål-lande tätt snöfall. Olika former av dåligt väder alltså.I ärlighetens namn måste man också erkänna att detvissa år har varit barmark, klart väder, solsken ochen ganska behaglig temperatur. Temperaturenkunde man inte klaga på i år heller, rätt så behagligtrunt fem minusgrader. Däremot kunde man ha vissainvändningar mot snödjupet. Snön, i rikliga mäng-der, kom ju tidigt redan i november dessutom i kom-bination med en lång period av riktigt låga tempe-raturer. Den stränga vintern har säkert bidragit tillatt många fåglar dragit söderut eller helt enkelt du-kat under. Många tycker ju också att det är färrefåglar på deras matningar den här vintern än vaddet brukar vara.

Redan från start visste vi att något artrekord kom-mer vi inte att kunna slå i år. Vi resonerade som såatt kommer vi upp till 40 arter får vi vara nöjda.Samlingsplatsen Lillfjärden gav oss i år endast en art

Fortsättning sid 16

Nyårsexkursionen2011-01-01

Karin Svensson

4

Hägrar

HÄGRAR ÄR EN FÅGELFAMILJ INOM ORDNINGEN STORK-FÅGLAR. Familjen består av ett 70-tal arter i debåda släktgrupperna rördrommar och hägrar. IEuropa häckar sju arter hägrar men av dessa baraen i Sverige.

UtseendeDe flesta hägrar har en lång kägelformig, starkoch rak näbb, som ser ut som om den vore hop-tryckt från sidorna. Hos några arter är näbbenbred och välvd, med nedböjd spets. Näsborra-

rna är små, och huvudets sidor mellan ögonenoch näbben är nakna. Benen är långa eller ganskalånga. Hägrar har långa tår. Alla tårna har spetsigaklor. Den mellersta tåns klo är tandad som enkam på insidan. Vingarna är breda och ganskalånga. Stjärten är kort och avrundad och bestårav 10-12 pennor. Fjäderdräkten är rik och mjuk,och längre på nacken, skuldrorna och frambröstet.Merparten har långa eller mycket långa halsaroch deras sjätte halskota är utformad så att dekan böja halsen i en S-form. I flykten drar hägrar

Lars G Lindström

Rallhäger, Luxor, Rgypten december2008. Lars G Lindström

5Nattvakan 1-11

in huvudet mot kroppen vilket ger dem enhögbröstad profil. Detta skiljer dem från allaandra familjer inom ordningen storkfåglar.Hägrar har ett speciellt puderdun som helatiden nybildas och som finns på bröstet, si-dorna och stjärten. Detta dun används föratt rengöra näbben från fiskslem som fast-nar när fisk fångas.

Beteende och häckningMerparten av alla arter inom familjen är spe-cialister på att fånga fisk och groddjur igrunda vatten. I motsats till exempelvis va-dare sätter de sig gärna i träd, här har denytta av baktåns fäste i jämnhöjd med deövriga tårna. Några arter häckar även i träd,medan andra placerar sina enkla bon på mar-ken bland vass och säv. Honan ruvar vanli-gen ensam, medan hannen förser hennemed mat. De utkläckta ungarna vårdas se-dan av bägge föräldrarna och matas i boet,tills de är fullvuxna. Hägrarna är försiktigaoch vaksamma och flyr helst undan en star-kare fiende. En häger som inte kan fly för-svarar sig ursinnigt och kan med sin långavassa näbb utgöra en stor fara för fridstö-rare.

FödaHägrarna äter mest fisk, men även kräldjur,grodor, maskar, blötdjur, insekter och lik-nande. Några arter äter rom från fiskar ochgroddjur. En häger som söker efter mat kli-ver oftast omkring tyst och försiktigt i gruntvatten, men kan också stå stilla och lura påde djur som råkar närma sig. En häger somletar mat har ofta en mycket karakteristiskkroppsställning med halsen indragen, nackenvilande på skuldrorna och underkäken vi-lande på den krökta halsen. Kommer någotbyte inom räckhåll, sträcker fågeln ut halsentill dess fulla längd och griper bytet blixt-snabbt. Vissa arter använder sina vingar föratt skugga vattenytan så att de ser fiskarnabättre.

GråhägerDen enda art inom släktgruppen hägrar somhäckar i Sverige. Gråhägern är en stor ochgrov häger med lång s-formad hals, långavingar och ben och lång dolkformad näbb.På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna harförlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna ärgråsvarta, vingens framkant, huvudet ochstrupen vita. Hjässan och en lång nacktofs ärsvarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckari rader längs framsidan. Bröstet har förlängdavita fjädrar och buken är vit. Näbben, benenoch även ögats iris är gula. I flykten drar denin huvudet intill kroppen vilket gör att denfår en högbröstad profil.

Gråhägern har ett mycket stort utbred-ningsområde. Den häckar i Europa så långtvästerut som Azorerna, och norrut till Har-stad i Norge, i Afrika både i norr kring Med-elhavet och söder om Sahara, ända ned tillSydafrika, i stora delar av Asien och på öar iIndiska oceanen.

Gråhägern är i Sverige en relativt vanlighäckfågel och finns i området från Mälarda-len och söderut. I Norrland är gråhägernsällsyntare. På eftersommaren påträffas denibland längre upp i landet. Merparten avden svenska populationen är flyttfåglar, meni södra Sverige och på Sveriges västkust ärden stannfågel.

I vår kommun har gråhägern etablerat sigsom häckfågel under de senaste decenniernaoch nu finns till exempel en stor koloni iIggesund.

Gråhägern bygger bo i höga träd, i skogs-mark, vid insjöar och havsvikar med bräcktvatten. Den häckar i kolonier ibland på upptill 50-100 par. Bona är glest byggda av gre-nar och kvistar, på ovansidan fodrade medgräs och hår.

Den lever huvudsakligen av fisk och jagargenom att stå blickstilla i vattnet och sedansnabbt snappa upp fisk som simmar förbi.När den rastar, vid å- eller sjökanter, drar

6Nattvakan 1-11

den upp ena benet och balanserar på detandra.

Under medeltiden betraktades hägernsom ett ädelt villebråd, som räknades tillhögvilt och på många platser skyddades avstränga lagbestämmelser. Detta berodde påatt den utgjorde det främsta föremålet förfalkjakt.

PurpurhägerDen är något mindre än gråhäger och kansärskiljas från denna genom sin mer mör-kare röda till bruna fjäderdräkt och, hosvuxna exemplar, en mörkare grå rygg. Dengula näbben är smalare än hos gråhäger ochhos häckande individer får den en skarparenyans.

Den lever av fisk, grodor och insekter somden spetsar med sin långa näbb. Boet byggs ivass eller träd nära sjöar eller större våt-marker.

Purpurhäger finns med bland AEWA-ar-terna (The Agreement on the Conservationof African-Eurasian Migratory Waterbirds),en överenskommelse mellan fjorton staterför skyddandet av våtmarksberoende fåg-lar.

Arten häckar i Central- och Sydeuropa,Afrika samt södra och östra Asien. De nord-liga populationerna flyttar om vintern nertill sydligare breddgrader. Den är en sällsyntgäst norr om sitt häckningsområde, men 40fynd har gjorts i Sverige, tyvärr inget i Häl-singland ännu. Utav dessa har sju fåglar settsunder 2000-talet på Öland, Gotland och iSkåne, Småland och Närke.

ÄgretthägerÄgretthägern är en stor fågel, jämnlång medgråhägern men smalare, mer långhalsad ochmed ett något mindre vingspann. Den fly-ger långsamt med tillbakadragen hals, liksomhägrar i allmänhet. Dess fjäderdräkt är heltvit. Hos ickehäckande fåglar är färgen pånäbben gul, ibland med mörk näbbspets, benen

är svarta med bara en gulaktig ton högst upp.Iris är gul.

I häckningsdräkt ändras färgen på näbb(svartare) och ben och den får också för-längda bröst- och ryggfjädrar som kallasägretter.

Ägretthägern söker föda i grunt vatteneller torrare områden och tar fiskar, grodoreller insekter med sin långa vassa näbb. Oftaväntar den orörlig på sitt byte eller följer detlångsamt. Den är ofta lätt att få syn på.

Ägretthäger, Umeälvens is december 2007.Lars G Lindström.

7Nattvakan 1-11

Den häckar i kolonier nära stora sjöar medvass eller andra vidsträckta våtmarker.

Generellt är den en framgångsrik art medett stort och expanderande utbredningsom-råde. Dock minskar den på vissa platser, ex-empelvis i södra USA på grund av biotop-förstöring. Under en period kring 1800-ta-let blev dess fjäderplymer mycket populärasom hattdekorationer och stora mängderfåglar dödades runt om i världen. Under ettår hanterade ett Londonbaserat företagfjäderplymer från 190000 ägretthägrar vilkaköpts av jägare från stora delar av världen.Runt om i världen slaktades miljontals vitahägrar vilket blev startskottet för fågelskydds-organisationer som brittiska Royal Society forthe Protection of Birds (1898) och norda-merikanska National Audubon Society(1905) vilka grundades för att förhindra attfåglarna dödades för sina fjädrar. Den in-tensiva handeln med fjädrarna upphörde ibörjan av 1900-talet.

I Sverige ökar antalet observationer avarten och det är en tidsfråga innan den för-sta häckningen kan konstateras. I Hälsing-land har arten under det senaste decennietpåträffats fyra gånger, senast 2008 då tvåobservationer gjordes vid Hölick, en i apriloch en i juni-juli kanske av samma fågel.

SilkeshägerSilkeshägern är en liten vit häger. Den före-kommer i Gamla världen och har mångalikheter med snöhägern som förekommer iNya världen.

Den har långa svarta ben i kontrast till degula tårna och en lång, smal, rak och spetsigsvart näbb. I häckningsdräkt får den två långanackplymer och förlängda rygg- och bröst-fjädrar - så kallade ägretter. Den nakna hu-den vid näbbroten ändrar färg till orange-röd.

Dess ursprungliga utbredningsområde varstora våtmarker i inlandet och vid kusterna i

de varmare områdena av Europa, Asien, Af-rika och Australien.

Populationerna som häckar i de varmareområdena är mestadels stannfåglar medannordligare populationer, vilket omfattarmerparten av Europas silkeshägrar, flyttartill Afrika och södra Asien. Vissa individerflyttar norrut efter häckningssäsongen vil-ket förmodligen utgör huvudorsaken tilldenna hägers expansion till andra områden.

Fram till 1950-talet häckade silkeshägernenbart i södra Europa. Under de kommande

Silkeshäger, Arno, Florens, november 2009.Lars G Lindström.

8Nattvakan 1-11

decennierna blev den allt mer vanlig i västraFrankrike och senare utmed franska nord-kusten. Från och med 1979 häckade den iNederländerna där antalet häckande parökade fram till 1990-talet.

I Storbritannien var observationer avsilkeshäger ovanlig fram till slutet av 1900-talet och det fanns inga indikationer på attdet någonsin förekommit ett häcknings-försök. I kontrast till detta har den nu bliviten regelbundet häckande art och observe-ras ofta i flockar vid kustlokaler.

Silkeshägern häckar i kolonier, ofta tillsam-mans med andra vadande fåglar, på platt-formar byggda av grenar i träd eller buskareller på en bädd av vass eller bambu.

Denfödosöker i grunda vatten, oftasmåspringade med resta vingar eller stilla-stående för att överraska sitt byte. Den äteren varierad kost av små djur som fisk, kräl-djur, kräftdjur, och insekter.

Från 1600-talet och framåt uppstod enefterfrågan på de vita hägrarnas fjäder-plymer, de så kallade ägretterna, vilka an-vändes till främst huvudbonader. Denna ef-terfrågan ökade kraftigt under 1800-taletpå grund av modet som då rådde. Detta re-sulterade i att handeln med skinn nåddemiljonstrecket. Man födde också upp vitahägrar för att kunna plocka plymerna utanatt döda fågeln men den absoluta merpar-ten av plymer kom från jagade vilda fåglar.

Kohäger, Hurghada, Egypten december 2008. Lars G Lindström.

9Nattvakan 1-11

Idag har arten återhämtat sig och världs-populationen anses inte vara hotad.

I Sverige har de senaste åren gjorts mel-lan 10 och 25 fynd årligen dock inget i Häl-singland.

KohägerKohägern är den tredje av de vita hägrarnasom häckar i Europa. De är betydligt min-dre än silkeshägern. Kohägern är kraftig ochkort för att vara en häger och i förhållandetill många andra arter inom familjen har denen kort, grov näbb som är spetsig, och korthals som ofta är indragen. Den har grå benoch långa tår. Könen är lika och adulta fåg-lar har en helvit fjäderdräkt, gul näbb ochriklig befjädring på hakan. I häckningsdräktär den ljust rödbrun eller orange på bröstet,hjässan och ryggen och får en rödrosa ben-och näbbfärg, speciellt vid näbbroten.Juvenila fåglar har vit fjäderdräkt och svartnäbb.

Kohägern har sitt ursprung i Gamla värl-den men har effektivt koloniserat världenoch har idag ett mycket stort utbrednings-område kring ekvatorn och på södra halv-klotet i varma regioner, på alla kontinenterförutom Antarktis.

Majoriteten är stannfåglar eller kort-flyttare men det förekommer att fåglar ef-ter häckning flyttar längre till andra områ-den vilket förmodligen är orsaken till att ar-tens utbredning har ökat.

I Europa häckar den i Frankrike, Portu-gal, Spanien, Italien och Ryssland. Fram till2010 har man observerat 13 kohägrar iSverige. Den första hittades död i Åkers-berga, Uppland 19 juli 1987. Denna individvar ringmärkt i Spanien 1986. Den andraobserverades först i Mariestad i Västergöt-land i maj 2002. Senare samma månad sågsen individ i Nyköping, Sörmland och en iMönsterås, Småland och det rör sig med storsannolikhet om samma fågel. Den senaste

svenska observationerna var i juni 2009 nären kohäger uppehöll sig i utanför Dannero-travet i Ångermanland. Den var jag och Ka-rin och tittade på. Vi lyckades få se den i cirkaen minut innan den sträckte iväg men denåterfanns senare samma kväll. Antalet fynd iSverige tenderar att öka. Inget fynd är gjorti Hälsingland

Den häckar i kolonier i stora våtmark-sområden ofta tillsammans med andra vadar-fåglar. Paret bygger ett plattformsliknandebo av kvistar i ett träd eller i en buske.

Den återfinns ofta på torra områden medgräs till skillnad från andra arter inom famil-jen som förknippas med våtmarker.

Kohägern lever av insekter, speciellt gräs-hoppor, och syns ofta flockvis i hagar ochdylikt där det finns betande boskap som rörupp insekter som fåglarna fångar. Ibland serman kohägern stående på ryggen av exem-pelvis kor.

RallhägerRallhägern är en liten häger som mäter enknapp halvmeter. Den häckar i Sydeuropaoch Mellanöstern, och övervintrar i Afrika.Den är en mycket sällsynt gäst norr om sittutbredningsområde.

Under 2000-talet har sju individer setts iSverige men ingen i Norrland.

Rallhägern är kompakt byggd med en korthals, kort kraftig näbb, beige-brun rygg ochvit undersida. I häckningsdräkt har de adultafåglarna långa halsfjädrar.

Arten häckar i små kolonier i våtmarker ivarma trakter. Den huvudsakliga födan ärinsekter, småfisk och groddjur.

NatthägerNatthägern är ganska stor med kort näbb. Iflykten ser den kompakt och kortstjärtad ut,väger tungt på ”aktern” och håller näbbensvagt nedåtriktad. En adult fågel är i principomisskännlig med svart rygg och hjässa, röd

10Nattvakan 1-11

iris, ljusgrå undersida med mörkgrå vingar. Iflykten kan den se helt grå ut. Ungfåglarnahar bruna vingar och beige bröst, överströddmed tydliga vita fläckar på vingen och bruntstreckat på bröstet. I flykten hörs ett grodliktläte.

Natthägern har en mycket omfattande ut-bredning och förekommer i Europa, Asien,Afrika, Nord- och Sydamerika och på öar iIndonesien, Indiska Oceanen och Stilla ha-vet. De populationer som häckar utanförde tropiska delarna av utbredningsområdetär flyttfåglar medan övriga är stannfågel.Den genomför också lokala förflyttningar imånga områden. Gamla världens fåglarövervintrar i tropiska Afrika och i södraAsien.

Den är nattaktiv och sover på dagen till-sammans med andra fåglar i trädkronor. Denhäckar vid träsk, dammar och kanaler medlämpliga boträd. Boet är enkelt och byggs ien trädklyka eller i tät vass.

Den födosöker genom att stå still vidvattenbrynet tills den ser ett lämpligt byte,mest nattetid. Födan utgörs av småfisk, kräft-djur, grodor, vattenlevande insekter samtmindre däggdjur.

Rallhäger, Luxor, Egypten december 2008.Lars G Lindström.

Dess vetenskapliga släktnamn och artepitetNycticorax betyder ”nattkorp” vilket referartill dess nattliga leverne och dess kråklikakraxande läte.

Under de senaste tio åren har arten settssju gånger i Sverige. Några medlemmar ifågelklubben (Mats A, Karin S, Stefan D ochundertecknad) gjorde i mitten av juni en resatill en ???? som sjöng söder om Stockholm.På vägen hem vid 3-tiden på natten stanndevi vid Hjälstaviken i Uppland och fick tackvare Stefans skarpa blick se den natthägersom hade upptäckts där kvällen innan.

Gråhäger, Iggesund maj 2005.Lars G Lindström.

11Nattvakan 1-11

Ringmärkningsverksamheten

2010

Kenneth Karelius (text), Lars-Göran Lindström (text och foto)

UNDER 2010 MÄRKTES 2356 individer av 69olika arter. Antalet ringmärkta boungar blev1261. Årets resultat ligger helt i paritet medfjolårets.

Både kattuggla och slaguggla verkar hahaft gott om mat och flera kullar kunde mär-kas (tre kullar kattuggla och sex kullar slag-uggla). Även fyra ungar av hornuggla fickringar på sina ben.

På nytt blev det nytt rekord för antaletmärkta tornfalksungar. Hela 240 ungar i 43kullar märktes. Uppsättningen av torn-falkshokar har verkligen gett resultat ochstammen av tornfalk i vår region har blivitmycket starkare.

Antalet ringmärkta silltrutsungar kom pånytt upp i mera normala siffror och äventärnorna tycks ha haft en ganska bra

En gam

mal hane grönsiska ringm

ärks. Foto: Lars G

Lindström

.

12Nattvakan 1-11

häckningssäsong. Även tordmularna verkarhar lyckats bättre med produktionen avungar detta år och antalet ungar, jämförtmed föregående år, som kunde märkas, för-dubblades nästan. Dock fortfarande betyd-ligt färre än 2008.

Ringmärkning av flyttande fåglar underhösten på Reffelmansviken gav 812 fåglar.Någon invasion av gråsiska skedde inte hel-ler under denna höst men den andra artensom brukar bidra till höga märkningsantal,lövsångare, fångades i hyfsat stort antal.Ingen ny märkart kunde noteras men trev-ligt var de två härmsångare som märktes ibörjan av augusti. Antalet märktimmar varsom under de senaste åren färre än tidigareår.

Mindre korsnäbb, gråspett och sparvugglavar tre andra ovanliga arter som märktesunder året.

Minskningen av rörsångare och sävsparvfortsatte även under detta år och index förde båda arterna blev 27 respektive 30 därindex 100 är lika med medelvärdet underde senaste 15 åren. Det var det lägsta indexetför båda arterna hittills.

ÅterfyndUnder året inkom 53 återfynd av 14 arter.Betydligt färre an året innan.

En havstrut märkt på Skottstenarna av-lästes tre år senare i Oost-Vlaanderen, Bel-gien. En annan individ avlästes vid tre olikatillfällen vid Litauens kust och yttreligare entredje blev avläst utanför Hollands kust (1).

En storskarv som märktes på Gråhäll, Sö-derhamn i juni 2009 hittades död, troligenkolliderat med något fordon, i Beja Almo-dovar, Portugal drygt ett halvtår senare. Enannan fågel blev inte heller så gammal dåden ett knappt halvår efter sin födelse hitta-des död i Niederbayern, Tyskland. Ytterli-gare ett återfynd inkom från Tyskland. Endrygt fyra år gammal fågel märkt på

Sandreveln hittades död utanför Trave-munde (2).

De färgmärkta silltrutarna fortsätter attge återfynd från folk som avläser dessa i fält.Hela nio olika individer avlästes i Ashdod,Israel under året, de flesta under mars. Detvå äldsta var nästan 15 år gamla. Två andrasilltrutar avlästes efter Litauens kust ochnämnd på annan plats i tidningen är densilltrut som hittades i en trutflock i Coruna,Spanien efter Biscayabukten (3).

Även en fiskmås hade flugit till Belgien.En fågel märkt på Gäddrabbet, Södehamnhittades död tre månader senare i West-Vlaanderen (4).

Ringen av en tornfalk märkt i Kitte blevett knappt år senare funnen i rävspillning iOpland, Norge (5).

Första återfyndet av en mindre strandpi-pare kom från Dalsland. En fågel märkt iOrnskarpen, Strömsbruk observerades ettdrygt senare vid Valboåns utlopp från Ellenö-sjön i Dalsland (6).

Ett tredje återfynd från Belgien kom dåen sävsparv märkt på Reffelmansviken i au-gusti 2008 kontrollerdes av en ringmärkarei Antwerpen (7).

KontrollerFjorton kontroller av andra ringmärkta fåg-lar gjordes 2010.

En berguv märkt i Hälsingland 1992 hit-tades död vid Hälsingtuna kyrka i april 2010.Fågeln blev nästan 18 år gammal. En annanberguv hittades död vid en transformator-station. Fortfarande åstadkommer dessaberguvars död.

En björktrast märkt i Antwerpen, Belgienhittades död på Lingonstigen, Hudiksvall(A).

Ett antal havörnar avlästes vid åtlar. Trefrån Lule lappmark, en från Torne Lapp-mark, två från Västerbotten, en från finskaLappland och en från Uppland (B).

13Nattvakan 1-11

Art Pull Flygg RMV SummaStorskarv 30 30Fiskgjuse 1 1Duvhök 1 1Tornfalk 240 240Strandskata 1 1Roskarl 4 4Tofsvipa 1 1Labb 2 2Skrattmås 83 83Fiskmås 23 23Gråtrut 22 22Silltrut 197 197Havstrut 7 7Fisktärna 106 106Silvertärna 290 290Tobisgrissla 6 6Tordmule 91 2 93Berguv 2 2Hornuggla 4 4Sparvuggla 1 1Kattuggla 12 12Slaguggla 19 5 24Större hackspett 3 3Gråspett 2 2Ladusvala 11 11Tornseglare 2 2Ängspiplärka 1 1 1Trädpiplärka 6 6 6Järnsparv 146 146 146Rödhake 9 8 9Blåhake 19 19 19Rödstjärt 5 3 1 8Sädesärla 1 1 1Taltrast 4 4 4Koltrast 1 1Trädgårdssångare 29 29 29Svarthätta 20 20 20Ärtsångare 9 9 9Törnsångare 2 2 2Sävsångare 3 3 3Rörsångare 10 10 10

Nattvakan 1-1114

Art Pull Flygg RMV SummaKärrsångare 1 1 1Härmsångare 2 2 2Lövsångare 221 221 221Gransångare 96 93 96Kungsfågel 3 1 3Grå flugsnappare 1 1 1Svartvit flugsnappare 42 5 3 47Talgoxe 9 175 30 184Blåmes 6 89 55 95Svartmes 1 1Talltita 4 4Mindre korsnäbb 1 1Nötväcka 7 7 14Törnskata 5 5 5Kaja 9 1 10Stare 40 40Pilfink 1 3 2 4Bofink 29 15 29Bergfink 5 1 5Rosenfink 5 5 5Gråsiska 13 8 13Steglits 11 11 11Grönfink 14 2 14Grönsiska 77 67 77Domherre 5 5Gulsparv 2 2Sävsparv 29 29 29Videsparv 1 1 1Summa 1261 1095 812 2 356

Härmsångare och sparvuggla två sällsynta märkarter. Foto: Lars G Lindström.

15Nattvakan 1-11

18Nattvakan 1-09

16Nattvakan 1-09

1 Havstrut2 Storskarv3 Silltrut4 Fiskmås5 Tornfalk6 Mindre strandpipare7 SävsparvA BjörktrastB Havsörn

Återfyndskarta

1

3

2

2

31

4

5

2

6

A7

3

B

B

B

BB

turkduvor i Sanna. I år såg vi så många somelva stycken vid hans matning, riktigt roligtmed så många. Hoppas de klarar sig hela vin-tern och inte blir tagna av någon rovis. Vistannade också som vanligt till vid Arnövikenoch lyckades där hitta en ensam steglits i enflock med grönfink. Ute vid Kuggören vardet inte speciellt skönt skådarväder, snöbyaroch en kall isande vind. Stigen ut till kapelletvar helt igensnöad, på sina håll med riktigtdjupa drivor. Gå över isen hade avgjort varitlättare, men eftersom jag inte vågade ge migut på isen blev det bestämt att vi skulle pulsalängs stigen. Tur att vi hade en mångfaldigvärldsmästare i skidorientering med oss. Ste-fan med sin världsmästarkondition fick gåförst och göra det tyngsta jobbet, vi andrakunde sedan gå i hans spår. Havet var svår-skådat, mycket is och rätt kraftig sjögång. Småarter som till exempel tobisgrissla är nästanhelt omöjliga att få syn på under sådana be-tingelser. Vi missade också arter som svärta,sjöorre och konstigt nog även gråtrut. Vilyckades totalt hitta sju stycken nya arter, ro-ligast var en småskrake samt en havsörn somflög förbi. Ganska snart gav vi upp skådandetute vid kapellet och gick tillbaka till parke-ringen där en trädkrypare i tallarna blev da-gens sista art. Totalt såg vi 40 olika arter un-der nyårsdagen. Långt ifrån något rekordalltså, men trots allt ett ganska bra resultatmed tanke på förutsättningarna.

Fortsättning från sid 3gräsand. Därefter åkte vi vidare mot Forsaoch Rolfsta. Vid Forsa kyrka såg vi tre styckenströmstarar. Från bron vid Rolfstaån lycka-des vi se knölsvan och knipa men oroväck-ande nog inga sångsvanar. I Rolfsta finns juockså en bra matning som vi ofta brukar be-söka på nyårsexkursionerna. Även i år levdedenna matning upp till sitt goda rykte. Intemindre än 13 nya arter kunde vi räkna indär. Förutom alla de vanligaste fågelbords-gästerna fick vi även se gråsiska, nötskrika,talltita och svartmes. Roligast och mest över-raskande var en tallbit som en kort stundlandade högst upp i en grantopp innan denflög vidare.

För att komma till Iggesund som var nästaanhalt valde vi vägen över Ölsund. Det vi-sade sig vara ett bra vägval. Ute på ett hyggeupptäcktes en adult duvhök och i en björk-dunge intill vägen satt inte mindre än 32orrar. Jättekul att få se en så pass stor flock.Vid Stenbo såg vi också en flock fåglar somkom flygande och landade i högra höga gra-nar. Först trodde vi att det var mindre kos-näbb, men efter noggrannare koll i tubki-kare visade det sig att det var tallbit, 18stycken. I Iggesund mötte Angeli Löfqvist-Snell oss vid vakten in till fabriksområdet.Området runt den biologiska dammen ärnumera helt inhägnat och för att komma ditmåste man köra genom fabriksområdet ochha guide med. Vi fick också utrusta oss medskyddshjälm och gul väst, skådning i skydds-utrustning alltså. Tyvärr fanns där ingenkungsfiskare i år, men några andra trevligaarter som stjärtmes och kungsfågel lyckadesvi hitta. Tack Angeli för guidningen! Vid olikafågelbord inne i Iggesund hittade vi björk-trast, bofink och (till exkursionsledarens storaglädje) gråsparv.

Efter Iggesund var det dags att åka ut motHornslandet och havet. Men först natur-ligtvis det obligatoriska stoppet hos Yngves

KonstutställningHudiksvalls konsgille kommer i mars må-nad att ha en konstutställning med denkände fågelkonstnären Lars Jonsson. Lör-dagen den 13 mars är det vernissage på316 Kubik, och då kommer Lars Jonssonsjälv att medverka och berätta om sitt må-lande. Närmare information om tid kom-mer att annonseras i HT.

17Nattvakan 1-11

EN ANNORLUNDA TREVLIG FÅGELBOK, som utgavs2010 på Söderströms förlag, tryckt i Borgå,Finland

Lars Sund heter författaren, som när haninte skriver är ute och skådar fåglar.

En morgontrött fågelskådares bekännel-ser heter boken som jag med stor behållningoch ganska stort igenkännande läst underjulhelgen 2010.Lars Sund har tillägnat boken till sin hustruGudrun och alla som lever med fågelskå-dare.

Dagboksblad Maj- December är under-titeln.

Redan i början av boken får man veta attdet vi Sverige kallar kryssare heter bongare iFinland. I England heter det twitcher ett ordsom har en speciell historia och som du fårveta om du läser boken, vilket rekommende-ras varmt. På omslaget till en morgontröttfågelskådares bekännelser kan man läsa:” Den inbitne fågelskådarens relation till fåg-larna påminner om alkoholistens beroendeav spriten. Ingendera förmår akta på det rådsom filosofen Epikuros från Samos gav tillsina lärjungar trehundra år före Kristi fö-delse: Den som vill leva lyckligt bör ålägga sigmåttlighet och behärskning.

Lars Sund gör sitt bästa för att hålla sininre hårdskådare, ärkebongare och tok-kryssare på mattan. I stället för att kasta sig ibilen så fort raritetslarmet piper i mobiltele-fonen ägnar han sig åt måttlighetskådarensmera lättjefulla utflykter och njuter av väd-ret, naturupplevelsen och sitt medhavdakaffe. Där någonstans, öga mot öga med få-geln, hittar han ögonblicket som öppnar förtankens flykt.”

Lars Sund som föddes 1953 i Finland , göribland riktiga djupdykningar, till exempel fårman reda på hur fågelsången frambringasutan att fåglarna har stämband som vi män-niskor. Han kan också fördjupa sig i fågel-skådningens historia i Sverige, Finland ochinternationellt. Ja författaren är ganska nyck-full och jag känner igen mig och blir roadganska ofta. Jag tycker att ”En morgontröttfågelskådares bekännelser” är tankeväck-ande, trevlig läsning och rekommenderarden varmt. Köp boken! Och läs den!

Bokrecension

Mats Åberg

18Nattvakan 1-11

Sydostflyttare

De allra flesta av våra flyttfåglar flyttar under hösten mot syd eller sydväst. En litenskara, flertalet av dessa är tättingar, är istället sydostflyttare. Merparten av dessa flyttar till

Afrika men väljer en sydostlig väg via östra Medelhavet medan några har sinavinterkvarter i södra Asien.

Blåhake, Nirjijokk, L

appland 2008. Foto: Lars G

Lindström

.

Lars G Lindström

AV ROVFÅGLARNA ÄR DET BARA FJÄLLVRÅKEN somhar en mera sydostlig flyttväg. Fjällvråkenhäckar både i fjälltrakter och barrskog i norraSverige. Antalet häckande par varierar kraf-tigt mellan olika år beroende på gnagartill-gången. Fynd av märkta fåglar visar attflyttningsriktningen under första hösten (fåg-lar födda under sommaren) är sydsydost. Endel svenska vråkar flyttar via Finland. Hu-vuddelen av vinterfynden är rapporterade

från centrala och östra Europa med tyngd-punkten strax söder om Östersjön. En delfåglar tycks fortsätta ner till norra Balkan.

Mindre strandpiparen är den enda vadarehäckande i Sverige som använder sig av ensydlig eller sydostlig flyttriktning. Det finnshöstfynd från Italien i väster till Turkiet i ös-ter. Tidigare antogs det svenska beståndet avmindre strandpipare övervintra kring Per-siska viken men ett fynd av en fågel märkt

19Nattvakan 1-11

som dununge i Gästrikland, från Indien, vi-sar att arten kan flytta längre än så.

En speciell art är silltruten där fåglar somhäckar i Östersjön har helt annan flytt-riktning och övervintringsområde än de somhäckar efter västkusten. Våra silltrutar flyt-tar mot sydost tvärs över kontinenten. Derundar Medelhavet på dess östra sida på sinväg till vinterkvarter i tropiska Östafrikamedan västkustens silltrutar flyttar mot syd-väst längs Atlantkusten till sina övervintring-sområden i tropiska Västafrika. Fåglar somhäckar efter norrlandskusten flyttar mera isydostlig riktning än de som häckar längresöderut i Östersjön.

Kenneth och Mats har under åren märktett stort antal silltrutar efter Hälsingekusten.Vissa har försetts med färgringar för attkunna avläsas i fält. Ett flertal återfynd avdessa har gjorts som är helt i linje med detflyttningsmönster som fåglar från Östersjönuppvisar. Bland annat från östra Tyskland,Ukraina, Kroatien och Cypern. Från Israel

Återynd av fjällvråk under vintermånaderna(december till mars)

Återynd av mindre strandpipare under periodenaugusti till april.

har 35 olika individer avlästs, några fleragånger. Tre remarkabla fynd har också gjortsfrån Afrika. Ett från Eritrea, ett från Zaireoch ett från Namibia 2002 som visar att intealla Östersjö-trutar övervintrar på östsidanav Afrika trots sin östliga flyttrutt.

Resterande arter som flyttar mot sydostär tättingar. Sädesärla, näktergal, ärtsångareoch törnskata flyttar alla mot sydost och pas-serar Medelhavet på dess östra sida på vägtill sina vinterkvarter i nordöstra eller östraAfrika.

När det gäller törnskatan så använder intebara den svenska populationen utan ävenfåglar som häckar i norra Spanien den östravägen runt Medelhavet. Början av derashöstflytt går alltså rakt österut innan de vi-ker av mot sydost.

Törnsångaren uppvisar en något merakomplex flyttning, som kan delas in i tre rikt-ningar, en mot sydväst över Iberiska halvön,en central över Italien och en östlig överEgypten. Övervintringsområdena för törn-sångaren ligger i Afrika söder om Sahara.

Ytterligare en intressant art är lövsångaren.Fåglar märkta söder om 60° N (rasen trochilus)

Nattvakan 1-1120

flyttar mot sydväst till Västafrika medan fåg-lar märkta norr om 63° N (rasen acredula)flyttar mot söder eller sydost mot centrala,östra eller södra Afrika. Mellan 60° och 63 °N överlappar de två raserna varandra.Hudiksvall ligger på breddgraden 61,44° Nså vi ligger i överlappningsområdet.

Asiatiska invandrareEn speciell grupp sydostflyttare är de asia-tiska invandrare som troget sitt ursprungfortfarande övervintrar i Asien. Dit hörnordsångare, lundsångare, blåhake, rosen-fink, dvärgsparv och videsparv.

De nordsångare som årligen ses i våranordligaste fjälltrakter har sina vinterkvar-ter i Sydostasien, troligtvis Indonesien, men

Återynd av lövsångare söder om 21° N.

antalet åtefynd av denna grupp av fåglar ärbetydligt färre än de som fås från Afrika-flyttarna.

Blåhaken häckar i fuktiga miljöer i fjäll-björkskog och fjällnära barrskog. Den är enlångdistansflyttare och våra blåhakar över-vintrar i Sydostasien. Höstflyttningen gårfrämst i ostlsydostlig riktning.

Många blåhakar rastar i vassmiljöer i östraSverige under höstflyttningens inledning. VidReffelmansviken har under årens loppmärkts över 1500 fågar. Ett riktigt intres-sant återfynd inkom år 1990 när en fågelhittades utmattad i en oas i Qatar. Fågelndog tyvärr senare. Det var det första riktigalångdistansfyndet av arten och som visade,även om det låg lite för långt söderut, att deantagande man gjort om blåhakens flytt-vägar stämde. Det östligaste fyndet gäller enblåhake som märktes i Medelpad och somhittades död i Kirgisien, 4250km från märk-platsen.

Av videsparv har ett återfynd gjorts i nord-östra Kina 2004 . Fågeln var märkt på StoraFjäderägg i Västerbotten i september två årtidigare och återfanns 6443 km från märk-platsen.

Kartor från Naturhistoriska riksmuseet.

Rosenfink, Reffelmansviken Lars G Lindström.

21Nattvakan 1-11

Två av arterna med sitt ursprung från Sydostasien, dvärgsparv och videsparv, Äihämääjärvi. Foto: Lars G Lindström.

Lövsångare från Abisko norr om den 63:e breddgraden,flyttar mot sydost. Foto: Lars G Lindström.

Nordsångare från Abisko. Den tätting som flyttar längst,till Indonesien. Foto: Lars G Lindström.

Nyanländ silltrut som troligtvis passerade Israel någraveckor tidigare. Foto: Lars G Lindström.

Mindre strandpipare vid Håstaholmen, den enda av våravadare som flyttar mot sydost. Foto: Lars G Lindström.

22Nattvakan 1-11

Felnavigering

Denna silltrut märkt som bounge på Gran i juli 1995 hittades rastande efter Biscaya-bukteni norra Spanien. Den har alltså inte flyttat som de andra Östersjötrutarna mot sydost. Ettexempel på att inte alla individer följer den ”normala” rutten vid sin flyttning. En delhamnar helt enkelt på ”fel” ställe.

De tusen par vingar i Hudiksvall

Och några reflektioner om vår livlösa ochfågeltomma skärgård

Av redaktör Erhard Bergström

Lillfjärden i Hudiksvall är bekant som en avde märkligaste fågeldammarna i riket. Den ärhemvist för icke mindre än fem av jordens åttasvanarter, däribland den frappanta svarthal-sade svanen och coscorobasvanen, som icke

torde förekomma annorstädes i riket. Vintertidbrukar man kunna räkna omkring 600 fåglar,fördelade på 34 arter av svanar, gäss och änder.De utfodrades 1935 med bland annat16000 kg havre.

En av de främsta befrämjarna och beskyd-darna av detta rika fågelliv är redaktören Er-hard Bergström i Hudiksvall, som i nedanstå-ende artikel entusiastiskt och varmhjärtat görsig till tolk för ett vidgat fågelskydd efter denlivlösa och vingfattiga länskusten.

Vilket vi har vår boning i en trygg stadsvåningi någon av kuststäderna eller i en fiskarstugaeller en bondgård nära havet, börja vi längtaut till soliga skärgårdar, havsluft och saltstänk,när våren kommer. Fiskaren drar ut till sinaskärboningar, arbetaren till sin lilla sommar-stuga och grosshandlaren i staden sätter sig

En inblick i hur fågelfaunan såg ut efterHälsingekusten för 75 år sedan

Hämtat ur Gefle Vapen nr 4 1936

23Nattvakan 1-11

vid rorkulten på sin segelyacht. Skytten byg-ger en skjutskåre i havsbandet och lägger sigpå lur med sina vettar-vårskyttet är visserli-gen förbjudet numera, men det är ju så ra-sande grannt att en tidig vårmorgon seejdersträcket stiga fram ur soldiset och destora, ljusa gudingarna med svagt rosafärgatbröst och havsgrön nacke slå för vettarna.Alla har vi en dragning till havet, vi som engång blivit bitna av dess tjuskraft, alla älska videt på vårt sätt. Den där vettskytten kan varaen lika entusiastisk natur- och djurvän somdu eller jag. Men i sin tanklöshet bidrar hantill att göra vår skärgård fattigare och ödsli-gare än den borde vara. När en knipa ellersvärta eller ejder kämpat sig igenom en långhöstflyttning och en svår vinters strapatseroch efter nya mödor och farligheter hel-brägda lyckats återvända till den kust denhåller kärast på jorden, borde inte vår förstavälkommshälsning vara en hagelsvärm. Frampå sommaren, när de få kvarlevande fåg-larna komma ut med sina nykläckta ungar,händer det att någon marodör skjuter bortmodern och småttingarna lämnas att ömkli-gen omkomma. För att inte tala om förstalovliga jaktdagen på hösten, då det vid varjevatten smattrar som från en bättre läns-skyttetävling.

Och vad har följden blivit? Det vet bådedu och jag, både vettskytten och fiskaren ochvillaägaren och segelsportmannen. Det ärmycket sällan en ejder slår för vetten nu-mera, svärtan och skraken och prackan hablivit mera sparsamt förekommande även de.Vi kunna färdas timmar genom vår skärgårdutan att upptäcka andra bevingade liv än enkraxande kråka eller en mås. Det är tur, attdc små tobisgrisslorna ännu ligga som ett pärl-band runt någon lämplig holme, att havs-örnen ännu seglar över länskustens fjärdaroch vikar på spaning efter någon storgädda.Annars vore där fullkomligt dödsstilla ochlivlöst.

Hur kommer det att se ut i vår skärgårdom tio år? Om allt fågelliv då är borta, harskärgården mist en del av sin själ.

Glädjande nog behöver man inte se allt-för mörkt mot framtiden. Även de, som kraf-tigast bidragit till utrotning av kustens fågel-värld, ha börjat inse, att något måste görasför att vår svenska skärgård åter skall få färgoch liv. Innerst inne är inte heller vettskyttenmer förhärdad än att han med sorg i sinnetiakttagit hur ödsligt och fattigt och tomt detblivit, sedan fåglarna försvunnit. Opinionenhåller på att omskapas, sakta men säkert, idjurskyddsvänlig riktning.

Och just i dagarna har Gefleborgs länsjaktvårdsförening tagit ett initiativ, som settmot bakgrunden av den nya andan ute blandskärgårdsbefolkningen, säkerligen kommeratt bli av stor betydelse. Vi syfta därvid påbeslutet om fridlysning av en flera mil långkuststräcka från och med Söderhamns stadända ned till Axmarbyfjärden i syfte att därskapa en skyddad fristad för kustens fåglar.Underhandlingar pågå även om ordnandeav ett liknande reservat i Hudiksvalls skär-gård och norra Hälsingland, och omöjligt äricke, att ansökan kan inges till k. m:t om frid-lysning på en gång av en kuststräcka på bortåt100 km. Det ljusnar? Snart kanske man medtillförsikt kan motse den tid, då länskustensskärgårdar åter livas upp av de ”tusen parvingar”

Svart svan i Ålsjön. Foto: Lars G Lindström.

Nattvakan 1-1124

Göteborg januari2010

I en vak där Säveån rinner ut i Göta älv hade det flera veckor rastat en ringand tillsammans medviggar och brunänder.. När jag besökte Göteborg i slutet av januari passade jag på att besöka vakenoch få lite bilder på gästen från Amerika. Full vinter rådde och vaken hade blivit mindre och mindre

och dagen efter jag var dit hade anden försvunnit.

Den hårda vintern gjorde det svårt för många ar-ter att övervintra. En kungsfiskare hade sökt sigtill ett av de få områdena med öppet vatten, enkanal från ett bergrum. Rätt som det var komfågeln utflygande och satte sig på bara tio metersavstånd på ett kaveldun.

Det snöade och det var egentligen för dåligt ljusför att fotografera men det var häftigt att vara sånära en så vacker fågel.

Uggleexkursion22/2

Tid: 20:00Samling: LillfjärdenAnsvarig: Jonas Lindh, 070-3073282

Intressant att se om den stora mängden snöhar haft någon betydelse för gnagarbestån-det och därmed för antalet ugglor.

Nattvakan 1-1125

ProgramVår- Sommar- Höst

Årsmöte och bildvisning15/3

Tid: 18:30Samling: RäddningstjänstenAnsvarig: Styrelsen

Sedvanliga årsmötesförhandlingar plus bild-visning. Av vem är inte klart. Fågelklubbenbjuder på fika.

Rödstjärt, Äihämäjärvi juni 2009.Lars G Lindström

Mindre korsnäbb, Freviören, K

alix juli 2010 Foto Lars G

lindström.

Nattvakan 1-1126

Tisdagsexkursioner12/4, 19/4, 26/4, 3/5, 10/5, 17/5

Tid: 17:30Samling: LillfjärdenAnsvariga:

12/4 Mats Sundkvist, 070-698 69 1119/4 Jonas Lind, 070-30732 8226/4 Mats Åberg, 0650-946 843/5 Lars G Lindström, 070-629 15 2410/5 Hugo Martinsson, 070-31457 0217/5 Stig Sjödin, 070-652 7757

Förhoppningsvis nya platser och nya fåglar.

Lavskrika16/4

Tid: 08:00Samling: LillfjärdenAnsvarig: Karin Svensson, 070-513 4866

Vi letar lavskrika i trakterna kring Arbrå därdet finns flera revir av den ibland väldigtsällskapliga fågeln. Tag med korv både förgrillning till dig själv och till lavskrikorna.

Gran28/5

Ansvarig: Karin Svensson, 070-513 4866

Vi gör åter en dagsutflykt till en av Hälsing-lands finaste platser. Bland mycket annat kanmängder av tordmular och tobisgrisslor be-skådas på ganska nära håll och har vi tur kandet ligga någon sillgrissla bland de övrigaalkorna. Tidig avfärd och ett begränsat antalplatser. Anmälan till Karin.

Fågelskådningens dag8/5

Samling: Lillfjärden 07.00 eller bron vidHamreströmmen 07.30

Ansvariga: Jonas Lind, 070-307 32 82Stig Sjödin, 070-6527757

Över hela landet genomförs denna dag”Fågelskådningens dag”. Vi besöker Näs-viken där många fina lokaler finns. till ex-empel Hamreströmmen, Tutviken och Kalv-hagatjärn.

Nattsångare10/6

Tid: 21.30Samling: LillfjärdenAnsvarig: Mats Axbrink, 070-608 9914

Oftast en av årets trevligaste exkursionermen den är givetvis väderberoende. Vi öns-kar en lugn och ljummen natt med stor akti-vitet bland de nattaktiva fåglarna.

Lavskrika, Arbrå 2008.Foto: Lars G Lindström.

Nattvakan 1-1127

Stenö9/8

Tid: 17.00Samling: LillfjärdenAnsvarig: Jonas Lind, 070-30732 82

Vi besöker Hälsinglands bästa vadarlokal föratt förhoppningsvis få se rastande arktiskavadare som spovsnäppa och sandlöpare.

Kärrsångare, Reffelmansviken 2009Foto: Lars G Lindström.

Ornskarpen, Kyrksjön27/8

Tid: 07.00Samling: LillfjärdenAnsvarig: Karin Svensson, 070-513 48 66

Två av norra Hälsinglands bästa vadar-lokaler. Bland annat har i Kyksjön setts rast-ande smalnäbbad simsnäppa och Ornskar-pen brukar alltid ha något trevligt att bjudapå.

World BirdWatch Day1/10

Tid: 07.00Samling: LillfjärdenAnsvarig: Karin Svensson, 070-513 48 66

Över hela världen skådar man fågel dennadag. Väder och vind bestämmer vart dagensexkursion tar vägen. Det är säkert gott meden varm dryck i höstvädret.

Besök fågel-klubbens nya

hemsida

HFK.name

28Nattvakan 1-11

I SEPTEMBER RINGDE JAG MATS SUNDKVIST för attlura med honom på en tur till Ålsjön. Jaghade varit där ett par veckor tidigare ochsett massor av gäss och andfåglar i sjön ochöarna närmast E4:an - en lyckad renovering/återställning av ett vassområde till holmaroch öppna vattenspeglar. Det jag främst hadei huvudet när jag ringde Mats var obsar jaggjort från tornet väster om E4:an. Där överslätten jagade 7-8 ormvråkar och en säker

fjällvråk. Dom rörde sig i en löst samman-hållen grupp och var ett par gånger väldigtnära tornet - en upplevelse i morgonsolen.Hur som....Mats hade annat för sig menföreslog att jag skulle följa med påringmärkning till Bålsön 9 okt. Den resanhar man gjort 4-5 gånger tidigare vid denhär tiden på året för att sätta upp några nätoch spana över havet.Det lät spännandetyckte jag.

Bålsön

9 oktober 2010

Sven Carlberg

Kenneth, Sven, E

mil, M

ats och Jonas stärker sig med fika på Bålsön.

Foto: Lars G

Lindström

.

29Nattvakan 1-11

Vi träffades tidigt och styrde motHornslandet. På vägen dit såg vi två förbi-flygande morkullor och i viken motvägbanken ut till Kuggören låg ett parknölsvanar och i strandskogen rörde signötskrikor.

I soluppgången stod vi på bryggan vidKolandet - Mats, jag, Kennet, Lars-Göranoch ordförande Jonas med syskon barn -Emil - en blivande skådare.

Vi hämtades upp av Åke Selin och GunnarLarsson som i två båtar skjutsade ut oss tillfyren på Bålsöns östra sida - en framskjutenpunkt med öppen horisont mot Finland.Sätter man passaren mellan Bålsön och finskaBjörneborg som är närmsta fastland raktösterut och sen svänger den upp eftersvenska kusten hamnar man norr om Ö-vik.Finns det någon anledning för fåglar attuppehålla sig här en blåsig, kylig höstdag -det skulle bli spännande att se.

Jag har varit på platsen tidigare men då ikajak en tidig sommarmorgon - varmt i luftenoch havet lugnt. Mitt minne från dengången var tärnor, måsar, trutar och mångatobisgrisslor.

Vi lotsades skickligt till stranden i vikensöder om fyren. Det är grunda steniga vatten,där nog sällan fritidsfolk tar sig in med båt -stor risk för grundkänning och skador påfina båten. Platsen är alltså inte lättillgänglig- åtminstone inte från sjösidan - landvägenkan man komma hit via en stig från Bålsöfiskeläge - så vitt jag vet endast fritidsboendeidag.

Vi klev iland och började sätta upp näten.Genast noterar man att platsen har ettfågelliv - en gråspett hördes och i luftenfladdrade flockar av främst talgoxar, gråsiskaoch bergfink. Tanken väcks varför dom inteär kring fågelmatningarna i stan utan väljeren sån här plats. Jag har en gång tagit hemen grankvist som jag sett talgoxe, talltita ochkungsfågel födosöka i och fann under lupp

att det mellan barren gömde sig eninsektsfauna som säkert utgör förklaringen.När man sen tänker på den diskussion kringbiologisk mångfald som förs nu förstår manatt det här “osynliga”ekosystemet är basenför det synliga - skogen är inte bara envirkesvolym utan kanske främst ett eko-system som vi alla är livsviktigt beroende av -oj! här blev det ett sidospår - åter till Bålsön.De enda spår av mänsklig aktivitet man serhär förutom fyren är en säkert 30 meterlång stenpir i en svacka mot fyren som för-modligen byggts för att göra fyren tillgängligi alla väder - märkligt bygge som måste krävtmycket handkraft.

Mellan nätkontrollerna hade vi god tidatt spana över havet, fika och lägga korv påengångsgrillen.

På havet såg vi ett par ejdrar -det varsäkert fler vid den här tiden på året för inteså längesen. Även svärta, knipa, bådaskrakarna, tobisgrissla och storlom födosökteen bit ut. Förbiflygande noterade vi storskarv,fiskmås, grå-och havstrut

Ringmärkningen resulterade i 17 märkta- flest talgoxar, fem stycken, en bofink, tregransångare, två bergfinkar, två gråsiskor, enbrunsiska, två kungsfåglar och det flaxigaste- en gråspett. Vi såg ytterligare en så det varsannolikt ett stationärt par.

In över land hörde och såg vi totalt 35arter. Det jag kommer ihåg bäst är sävsparv,dubbel- och björktrast och så är det ju alltidspeciellt med rödhaken som knäpper om-kring och plockar osynliga insekter.

35 arter får ju betraktas som ett hyggligtdagsfacit från en obsplats som Bålsöfyr. Visaknade rovfåglar - hade hoppats påörnobservation. Men ekosystemet kändesändå intakt från korp/kråka till kungsfågeloch vidare ner till dom osynliga mellanbarren.

Vi hämtades innan det börjat skymma -tack till Åke och Gunnar som transporterade.Vi hade en bra dag på Bålsön 9/10 2010.

30Nattvakan 1-11

StannfåglarEn del av våra häckande fåglar stannar hela årethos oss. Här är några bilder på fåglar som dennavinter valt stannadet som strategi för att klara

vintern. Lars G Lindström.

31Nattvakan 1-11