Resan till Amerika

I Kristinas och Karl-Oskars fotspår.

Resedagbok

förd av resenärer från logerna i Mellerud, Ängelholm och Uddevalla.

Manhattan "Skyline" från Ellis Island. Foto: Lena Boustedt

Med Vasaorden till USA. Första dagen 24 aug.2011.

Av Håkan Hultman och Britt Jörnäs Mellerud. Foto: Håkan Hultman

Vi som skulle resa till USA möttes vid museet i Uddevalla före kl.04.00 på

morgonen den 24 augusti. Vi tre från Mellerud var först på plan, men snart

strömmade övriga till från alla håll. När vi stod där och bekantade oss med

varandra, vi som behövde detta, kom det två damer med var sin flagga en svensk

och en amerikansk. Det var Berit Blomgren

och Kylliki Svensson, som kom för att önska

oss god tur. Bägge var klädda i vackra hattar

och Kylliki framförde en egen diktad

välgångssång. Detta värmde. Sedan kom

bussen från Ljungskile och vi gick ombord

och reste till Landvetter. Där tillstötte flera

resenärer. Efter en timmas flygning landade

vi på Arlanda. Även här tillkom resenärer.

Det blev ett par timmars väntan innan vi kom

i väg på direktflyg till Newark. Detta ligger väster om Jersey City, som i sin tur

ligger väster om New York. På flygplatsen mötte vår guide de första dagarna, Eva

Engman. Hon berättade att dagen innan hade New York drabbats av ett jordskalv

och att en orkan var på väg från Bahamas.

Vi gick ombord på en egen buss och

informerades och guidades på vägen till

vårt hotell på Manhattan. Det var

mycket varmt och vi tipsades om att

köpa billigt vatten på någon drugstore i

närheten av hotellet. Vi fick reda på att

moms inte ingick i det angivna priset på

varor. På restauranger skulle vi lägga på

10-15 procent i dricks.

Guiden Eva pekade på Empire State

Building med sina 102 våningar, som är

högst i New York. Nya World Trade Center under byggnad kommer dock att bli

högre med sina 108 våningar och 541 m höjd. Vi varnades för ficktjuvar. Vi

passerade vägtull där det kostade 8 dollar att passera och åkte i tunnel under

Hudsonfloden till Manhattan, som ju är en ö vid mynningen av floden. Avenyer går

i nord- sydlig riktning och gator i öst-västlig. Det tar ca 5 minuter att promenera

mellan avenyerna och ca 1 min mellan gatorna. Hotellet där vi skulle bo till söndag

morgon heter Holiday Inn på 57:e gatan mellan 9:e och 10:e avenyn i Midtown

Manhattan. Senare på kvällen kom några resande från Södra Sverige, som åkt med

ett annat flyg. Nu var gruppen fulltalig med 34 förväntansfulla Vasamedlemmar.

Vi tog våra rum i besittning, där jag tror de flesta

imponerads av de stora(bredd 180 cm) och

bekväma sängarna. Vi tre från Mellerud löd

guidens råd och gick ut och köpte vatten, samt

frystorkat kaffe till förstärkning av det svaga

amerikanska.

Vi fick ingen ytterligare guidning denna dag. Vi

var dock en grupp på fem, som tog en promenad

på bl.a.Broodway och en del av Central Park, som

har en yta på 341 ha totalt. På vägen hem till

hotellet åt vi vår första hamburgare på en liten och något kyffig bar.

Därefter lockade hotellrummets sängar efter att vi varit vakna i drygt ett dygn. Så

slutade vår första dag i ”Amerikat”.

Kyllikis sång

Vasa syskon åker bort

Till Amerikas land.

Hoppas ni får roligt,

O underbart o soligt.

Och hittar alla vännerna,

Så ingen kommer bort!

Ni kan hålla ögonen

På han som fyller år.

Om han ”ricker rinkar”

O till alla tjejer vinkar.

Då så kommer alla girls

O rövar bort han då?

Bäst att hålla er till Lena

Hon kan fixa allt.

Till o stanna taxi –

Hitta mixi maxi,

Men Macy, flickor, varuhuset

Där går hela da´n.

Glöm ej oss i Uddevalla

ALLA hälsar o ÖNSKAR er

välkomna o välbehållna hem!

25 augusti New York

Av Maggi Liewendahl o Lennart Gylfe. Foto: Lena Boustedt

Natten till den 25 augusti, den första i Amerika, började med att jag ramlade i

badrummet. Golven i badrummen på hotellet var som blankis. Jag gjorde mig illa

och vi, Lennart och jag, kunde inte följa med på dagens utflykt. (Det var en

sightseeingtur, nästan tre timmar lång, på Manhattan. Bland mycket annat såg vi

Ground Zero/World Trade Center, FN-huset och Central Park. Där kunde vi sitta i

knäet på H C Andersen medan han läste om Den fula ankungen. Red.anm.)

Det var information kl 18 och det hurrades för Torsten, som fyllde 60 år. Vi bjöds

på middag på Hurley´s Saloon. Hummersoppa, lax med bakad potatis och kaka/paj

till dessert. Jättegott och serverat i amerikansk storlek, d v s king size. Torsten

uppvaktades med en gris, i storlek mindre.

Ann, Monica och vi tog taxi till hotellet efter en trevlig kväll. Jag var helt slut med

mina revben.

Maggi

26 augusti New York

Tecknat av Elvy Axelsson och Evald Andersson, Logen Uddevalla. Foto: Lena Boustedt

Väckning 05.30. Mycket god frukost på vårt hotell Holiday Inn. Sedan en dag fylld

av upplevelser. Promenad till metron förbi alla dessa skyskrapor, som vi passerar.

På vår väg ser vi statyn av Columbus och lite av Central Park. Det är varmt,

närmare 30 C.

Vi tar Metron till

ändstationen South Bridge

och sedan färjan till Ellis

Island. Guiden Eva Engman

hade mycket att berätta om

Ellis Island, ön dit båtarna

kom med emigranterna.

Överfarten varade i flera

veckor. De var packade tätt

som grisar och fick på en dag

endast en brödskiva och en

mugg soppa. Man kan endast ana vidden av deras umbäranden. Många dog under

färden och alla blev ej insläppta i Amerika. Man måste vara frisk, ej efterbliven och

ej ha något lyte.

Ön var vacker med stora träd, som gav skugga, stora gräsmattor och blommor och

vädret det bästa tänkbara. Där intog vi lunch, hamburgare naturligtvis. Sedan färjan

tillbaka. Vi satt på övre däck och blickade ut över vattnet och såg Frihetsgudinnan,

en gåva från Frankrike, och alla skyskraporna i fjärran.

Guiden Eva och Torsten tog oss vidare i Metron till Empire State Building och väl

uppe på 86:e våningen: Vilken utsikt!

Hela da´n hade det talats om ”Irene”. Stormen/orkanen närmade sig New York.

Anslag om STORM började dyka upp på affärernas fönsterrutor. Alla började

förvbereda sig. Vi hörde talas om vågor på 10 meter, som närmade sig. Detta skulle

bli vår sista dag i New York. En buss skulle ta oss ut ur New York till Chicago

medan vägarna fortfarande var öppna.

27 augusti New York-New Jersey-Chicago

Av Gunn o Bosse Svanberg. Foto: Lena Boustedt

Vi lämnar New York och Manhattan, hurricane Irene närmar sig nu New York, så

det gäller att snabbt komma härifrån. Eftersom all flygtrafik är inställd åker vi nu

med buss istället.

Vi åker västerut över Hudson River in i New Jersey. Första stoppet blir vid Eagle

Rock, där vi besöker ett minnesmärke över attacken mot skyskraporna Twin

Towers. Utsiktsplatsen är fantastisk, man ser ända till Manhattan, sedan fortsätter

färden genom ett grönskande landskap även känt för sina rosor och orkidéer. Under

färden berättar Torsten om sina släktingar här i USA.

Nästa stopp blir vid uppfinnaren Tomas Edisons fabrik, denna är numera ett

välbesökt museum, där får vi en guidad tur och se en del av hans fantastiska patent.

Nu åker vi vidare västerut till Vasa

Ordens egen anläggning Budd

Lake. Just denna dag firar de sin

75-årsjubileum. Otur med vädret,

det bara öser ner, vi sitter inomhus

med en lättare förtäring. Tävlingar

som kallas Vasa Olympies pågår

för fullt i regnet, utanför lokalen

där vi befinner oss.

Vi åker nu vidare med buss tills nästa stopp, där blir vi bjudna på middag. Mätta

och belåtna åker vi vidare. Vid nästa stopp blir det byte av buss och förare. Det är

nu sent på natten. Får se om det går att sova på bussen, för vi skall åka ända till

morgonen.

Gunn & Bosse

Chicago "Sky-line" Foto: Lena Boustedt

Söndag 28 augusti

Av Ann Holm, Logen Uddevalla. Foto: Lena Boustedt

Strax före kl. 7 på morgonen, lokal tid, kom vi med bussen till Chicago från New

York efter en resa på ca 130 mil. Vi åkte till vårt hotell ESSEX INN där vi möttes

av vår blivande guide Anna-Clara Campbell. Våra rum var inte klara så här tidigt

men vi fick en god frukost som stärkte oss till kropp och själ och därefter äntrade vi

bussen igen för en sightseeing.

Det visade sig att Chicago är en

mycket vacker stad belägen vid

Michigan Lake. Det är grönt och

lummigt överallt med många parker

så man kände genast trivsel. Vi åkte

bl.a. till Andersonville en del av

Chicago dit många svenskar kom på

1800-talet. Man byggde kyrkor och

1855 byggdes det första skolhuset

som också användes till mötesplats

för olika grupper.

1871 utbröt en stor brand i Chicago som förstörde en stor del av staden och en stor

del av svenskarnas hus och hem. En del flyttade tillbaka efteråt medan andra

flyttade norrut. Efter branden förbjöds att bygga hus av trä och en del hade inte råd

av bygga av sten.

I perioden 1889-1930 anlände ett stort

antal svenskar och man beräknade att vid

slutet av denna tid utgjordes 20-24% av

första generationens immigranter. Det

byggdes och utvecklades med affärer och

fabriker. Efter hand som tiden gick

skedde förändringar, folk flyttade ut och

nya kom istället.

Idag består befolkningen av människor

från olika delar av världen men svenskättlingarna bevarar sin svenska bakgrund och

firar svenska helger som midsommar, lucia etc.

”Andersonville is not what it used to be” är en kommentar som hörs ibland och det

är säkert rätt. Nu är Andersonville en turistattraktion. Busslaster kommer för att

lära om Sverige och dess kultur och svenskar för att se hur det var och träffa

människor som är mer svenska än i Sverige.

Härifrån fortsatte vi till the Swedish American Museum

Centre där vi bl.a. träffade årets Svensk-Amerikan Kerstin B.

Lane, som hälsade välkommen och tillsammans med några

andra visade runt. Museet var mycket fint och man kunde

bland mycket annat se gamla brev och foto och handarbeten.

Som sagt, Chicago är en vacker stad och vi åkte runt

och såg så mycket som våra trötta ögon orkade se och

uppfatta.

Vid 2-3 tiden em. fick vi våra rum och Monica och jag

tog vårt rum i besittning och gissa om det var skönt att

få sträcka ut sig i en god, bred säng. En del av gruppen

kanske var ute och besåg stan en stund men för alla var

nog vila det vi mest behövde. Efter en natts sömn väntade nya upplevelser nästa

dag.

Ann Holm

Chicago 29 augusti 2011.

Av Monica Hansson, Logen Uddevalla. Foto: Monica Hansson och Lena Boustedt (Marylyn

M o segelbåten).

Oh så gott man sov efter lång tid utan sömn. Vårt hotell, Essex in, var beläget på

Michigan Ave. Kunde på andra sidan gatan blicka ut över en härlig grön park,

Grant Park. De styrande i Chicago hade varit kloka nog att inte bygga ända ner till

den stora sjön Lake Michigan, utan bevarat ett stort grönt område, där invånarna

kunde träffas anordna picknick, lekar, bada, promenera osv.

Frukost serverades mellan kl. 08.00 och 09.00 i ett speciellt rum

endast för våra resedeltagare. Klockan 09.00 startade vi denna

dag vår promenad genom Chicagos stadskärna. Vår guide Anna-

Clara, avvek från Michigan Ave när vi kom till Adams, gatan där

Route 66 börjar/slutar. Denna skylt måste naturligtvis fotas.

Chagall´s konstverk vid Chase Tower består av tusentals små

mosaikbitar. Hans

surrealistiska målningar

föreställer fåglar, fiskar,

blommor, solar m.m. ( Se bild) Vid Daley

Plaza gjordes nästa stopp. Där är

Chicagos politiska ledning placerad i

mäktiga byggnader.

En staty i stål av ingen mindre än Picasso

ståtar utanför stadshuset (se bild).

Skyskraporna i Chicago är alla olika och faktiskt mycket vackra. Efter beskådande

av dessa och andra byggnader samt upplysningar om diverse affärer bl.a. Macy´s,

korsade vi åter igen Michigan Ave. och kom in i ljuvligt grönskande Millennium

Park, där en härlig staty, ”The Bean” speglade himlens blå färg ( se bild).

Här avvek jag från det övriga sällskapet. Jag hade nämligen en spännande träff

idag. En mycket avlägsen släkting skulle nämligen hämta mig på vårt hotell och vi

skulle tillbringa några timmar tillsammans. Det var riktigt spännande! Han kom

tidigare än beräknat. Jo han var lite rund om magen som de flesta amerikanare, men

en härlig man med mycket humor.

Vi begav oss i taxi till Chicagos högsta byggnad, Willis Tower, (som för övrigt

byter namn om byggnaden får ny ägare) där man kunde se ut över hela Chicago. En

glasbalkong, där även golvet var av glas, var mycket populär att kliva ut på och låta

sig fotograferas. Själv avstod jag eftersom kön dit var lång. I denna skyskrapa fanns

mycket bl.a. restauranger. Där slog vi oss ner, käkade gott och pratade i flera

timmar. Min släkting, Carl, berättade bl.a. att han varit inom ”the army” och

således varit placerad i Tyskland i två omgångar. Han hade emellertid inte träffat

Elvis.

Han hade däremot vid ett besök i Köpenhamn träffat sin blivande fru på besök där

från Canada men med stor släkt i Norge. Det betydde att Carl rest genom Bohuslän

till Norge utan att veta att hans släkt inte fanns långt därifrån. Det skedde nämligen

innan han börjat släktforska. Vi hade en riktig trevlig stund innan vi i taxi återvände

till vårt hotell.

De övriga resenärerna hade fördrivit eftermiddagen med att bl.a

fotografera statyn av Marilyn Monroe, ätit gott, shoppat lite och

tagit en sjötur på Lake Michigan. Det missade jag men jag har

ändå haft en spännande dag.

Apropå Marilyn: intressant är att Chicago byter ut sina statyer

(kanske inte Picasso och Chagall) varje år. Då kommer nya och

var de gamla placeras kunde vår guide inte svara på.

Monica

Tisdag trettionde augusti

Av Inga-Britt o Åke Södergren. Foto: Lena Boustedt

Efter att ha sovit gott vaknar vi åter till en ny förflyttning.

Denna dag går resan från Chicago till Moline med stopp i

Bishop Hill och Andover. Hela resan tar omkring 3-4 timmar.

Vi åker väster ut från Chicago, möts av stora industriområden,

typiska bostadsområden med villor vackra på framsidan och

skräpiga på baksidan. Under vägen ser man tydligt de stora

majs och sojabönsfälten. Majsen användes mestadels till

djurfoder men även till etanolbränsle. Av majsstängerna

tillverkades kvastar.

Väl framme i Bishop Hill går vi runt och betraktar den

kände predikanten Erik Jansson och hans anhängares

uppbyggnad av stället. Erik ha även god hjälp av vännen

Olof Olsson. Året var 1846 då Erik immigrerade från

Sverige. Han ansåg sig själv som en stor profet och

predikade upp till tre gånger om dagen. Övriga i gruppen

samlade material fick pengar genom att sälja kvastar på

marknader. På så sätt byggde de upp Bishop Hill till ett väl

fungerande samhälle. Erik mördades i en familjetvist 1850.

Endast 42 år gammal. Vi besökte gravplatsen där även

hans bror låg.

Tio år efter mordet upplöstes församlingen. I dag finns alla husen kvar men det

fattas pengar till reparationer. Vi besökte den lilla affären, med svenska varor, det

lilla postkontoret och kvarnhuset som i dag fungerar som museum för kvarvande

gamla möbler och saker tillhörande Erik och vänner. I huset P-L Janssons

Diningrum blev vi bjudna på svenska köttbullar med pasta och lingonsylt. Till

efterrätt serverades kanelkaka med glass.

Utanför kvarnhuset samlades hela gruppen för fotografering och samtidigt

överlämnades 500 dollar till ett fönster för att få vårt besök från Sverige registrerat i

Bishop Hill. Pengarna mottogs med glädje av museets föreståndare. Vi besökte

sedan VASA ORDER OF AMERICA NATIONALARCHIVES INC. Där gick vi

omkring och tittade och fick även information av Viktoria Kofold-Almgren som

arbetade där.

Nu var det dags att resa vidare till Andover där

Jenny Lind Chapel är beläget. Kapellet vittnar om

hur den tappre pastor Lars Paul Esbjörn med sin

familj och en grupp följeslagare lämnade

hemlandet Sverige och bosatte sig i Andover .

Esbjörn var den förste svenske statskyrkoprästen som utvandrade till USA.

Tillsammans med ytterligare tio medlemmar grundade han Svenska Luterska

församlingen i Andover 18 mars 1850. Församlingen växte men det fanns inga

pengar. Esbjörn reste runt och bad om pengar. Träffade då den kände sångerskan

Jenny Lind som skänkte 1500 dollar som skulle täcka kyrkans byggkostnader. Det

tog tre år att få kapellet färdigt. Då räckte ändå inte pengarna till något torn, på

grund av att sista bräderna måste användas till kistor åt koleradrabbade offer.

Kapellet fick namnet Jenny Linds kapell.

Medan regnet sakta föll åkte vi in i Moline för övernattning.

Inga-Britt och Åke Södergren

Onsdag 31 augusti Moline-Minneapolis

Av Berit o Lennart Andersson Foto: Lena Boustedt

Efter en god frukost på hotell Radisson i Moline lastar vi kl

0800 i bussen för en färd till Minneapolis. Solen skiner och det

är en behaglig temperatur på 19 grader. Framför oss ligger en

resa på ca 8 timmar.

Vi lämnar efter några mils resa Illinois och kör in i staten Iowa.

Färden går på väg 67 längs Mississippiflodens västra strand och

vi passerar bl.a staden Clinton. Landskapet är platt och majs och

sojabönsodlingarna sträcker sig så långt man kan se. I Iowa lever

ca 90% av befolkningen av jordbruk. De flesta invandrarna är

tyskar och holländare men här finns också fransmän. Utöver

jordbruk finns en liten gruvindustri som invandrande italienare

startade.

Vi åker längs

Mississippi på Great

River Road och

passerar staden

Bellevue. Nu när vi

kommit en bit längre

norrut ändrar

landskapet karaktär

och blir böljande

med lövskogsbeklädda kullar. I staden Dubuque tar vi en paus. Dubuque är ingen

svenskstad utan invandrarna är tyskar och holländare. Staden är den äldsta väster

om Mississippi. Namnet har staden fått efter en fransman vid namn Julien Dubuque

som invandrade år 1785.

Efter ett 40 minuters stopp vid varuhuset Wallmart för shopping går färden vidare.

Vid Lansing gör floden en stor sväng och blir väldigt smal mot att tidigare ha varit

flera hundra meter bred. Färden går vidare på väg 26, vi passerar gränsen till

Minesota och vid La Crosse tar vi av på väg 90. Efter en bit motorväg svänger vi av

mot floden igen och vid Red Wing är det dags för en bensträckare och mat.

Nu har vi ca 60 km kvar till Minneapolis och vi anländer till hotellet Normandy Inn

kl 1800 efter att ha tillryggalagt 605 km.

Torsdag 1/9-11 Minneapolis

Av Anita o Per-Olle Ekberg, Logen Nybyggarna 698, Ängelholm. Foto: Lena

Boustedt. Idag fick vi sova lite längre, frukost kl 8.00 i en egen liten matsal ”frukosttallrik”.

9.30 gick bussen till Amerikas största varuhus, ”Mall of America”, så vi fick

shoppa. Alla var förväntansfulla.

Det var mycket varmt ute plus 30 och luftfuktighet 90, så det var skönt att gå

inomhus. Vi fick 4 timmar på oss, då skulle vi äta också. Torsten rekommenderade

hamburgare på en bar i gammal stil, på tredje våningen ”Johnny Rockets”. Dom var

mycket goda.

Samling kl 14 för avfärd till Minneapolis Park, där vi tittade på

ett fint vattenfall och en staty av indianen Hiawatha.

Åter till bussen, som stannade

vid The American Sweden

Institute Museum, ”Swen o

Christina Thörnblads hus”. Där

fick vi fotografera. Det var

stängt p g a reparation. Öppnar i

november 2011 igen. Stannade

till på vårt hotell, så vi fick gå

upp med våra kassar. Det var

väldigt populärt att köpa små

handbagage.

Sen gick en mindre grupp till Mississippiflodens början. Där fanns gamla

kvarnruiner, ”Historic Milling District”. En promenad på 2 timmar i tryckande

värme. Lite jobbigt men intressant.

Hemma igen kl 17.00 efter åter en trevlig dag på vår resa.

Anita o Per-Olle Ekberg

Fredag 2 september

Av Maggi Liewendahl och Lena Boustedt, Logen Uddevalla. Foto: Lena

Boustedt

Fortfarande ej riktigt på alerten. Vi fick hamburgare till frukost. Gott. Men kaffet är

fortfarande te, men Mellerud hade Nescafé.

Tog en rundtur med bussen där stadsvandringen var kvällen innan. Kollade

katedralen St Paul. Den stod färdig 1915. Sunset Avenue är en ”fin gata”. Äldsta

huset är från 1860 talet.

Därefter såg vi Minnesota State Capitol med våran guide.

(Städerna Minneapolis och St Paul gränsar till varandra och kallas för The Twin

Cities. St Paul är ”huvudstaden” i delstaten Minnesota och där finns det politiska

styret. Red:s anm.)

Maggie

Bussen tog oss nu till Andrew Peterson´s farm i Minnesota och vi kom ut ”på

landet” där inga motorvägar finns. Inte ens i Amerika.

Andrew Peterson emigrerade från Östergötland och Sverige 1850 och blev så

småningom nybyggare i Minnesota. Han gifte sig och fick nio barn men inga

barnbarn. Gården drivs nu av Andrew Peterson Sällskapet. Andrew Peterson skrev

dagbok och Wilhelm Moberg hittade mycket i dessa till sina böcker.

Vi blev mycket hjärtligt välkomnade av vasasyskon tillhörande flera loger i

omgivningen. Där fanns också representanter från Andrew Peterson sällskapet.

Det hade dukats upp så mycket mat, att det var omöjligt att smaka allt. Vi

underhölls med svensk musik på fiol, dragspel och gitarr. Stämningen var

”hjärtego´” och gemenskapen kändes stark.

Innan vi skulle äntra bussen för ”hemfärd” bjöds vi på en tur med häst och vagn ut

på ägorna. Vädret var ljuvligt och utan större fantasi kunde man lätt förirra sig till

svensk midsommar.

Avskedets stund var inne och det var då jag riktigt fick den där känslan av att vara

långt borta men ändå nära. Tidigare i sommar hade en amerikansk manskör gästat

Sverige bland annat Trollhättan, min barndomsstad. En äldre man i kören sjöng

solo och berättade, att han bott i Trollhättan och gått i skola där. Tänk om han och

jag träffades då!

Nu stod jag framför en man (narturligtvis har jag glömt hans namn), som berättade,

att han varit i Trollhättan under sommaren. Han tillhörde samma kör som mannen

som sjungit solo och gått i skolan i Trollhättan! Och han skulle åka och besöka sin

körkamrat 14 dagar senare. Jag skickade hälsningar till den man som berört mig

med sin sång och berättelse i Trollhättans kyrka några månader tidigare. Visst är

väl världen liten?

Lena

Med Vasaorden till USA. Elfte dagen 3:e september 2011.

Av Håkan Hultman o Britt Jörnäs, Mellerud. Foto: Håkan Hultman o Lena Boustedt

Detta var den sista dagen före

hemresedagen. Vi skulle nu

besöka de verkliga

svenskbygderna eller

Mobergslandet, som vår guide

Anna Clara uttryckte det. Vi

reste nu norrut på highway 95

till Forest Lake och vidare mot

Scandia.

Vi började med ett besök på

Gammelgården Museum grundat 1972. Förutom huvudbyggnaden, som kallas

”Välkommen Hus” finns här ”Gammel Kyrkan”, ”Präst Hus”, ”Ladugård”,

”Immigrant Hus” och ”Swedish Stuga. (Se gammelgardenmuseum.org). Utanför

varje byggnad står en dalahäst. Den utanför kyrkan är svart och har en vit

prästkrage. I Välkommen Hus fanns det fullt med svenska och svenskinspirerade

varor och hantverk. Inredning och färger var mycket smakfullt valda. En hel del av

deltagarna gjorde inköp. På andra våningen fanns en imponerande utställning av

snidade träfigurer

Scandia är den ort, som en del anser är den första platsen för svenska emigranter i

Minnesota. I trädgårdarna var det mycket svenska flaggor och dalahästar. På

sommaren har man spelmansstämma. Kyrkan och kyrkogården låg mitt i stan.

Bussen förde oss vidare till Chisago Lake Lutheran Church. Där gick vi runt en

stund på kyrkogården och förundrades över att de nästan var bara svenska

namnen på gravstenarna. På en del stod det på svenska: Född och död jämte

datum och årtal. Det var en mäktig känsla. Chisago Lake är den sjö som indianerna

kallade Kichi Saga(= Vackert vatten) och som Moberg skrev om i sina böcker.

Nu var det dags för lunch. På väg till skulpturparken där vi skulle äta, passerade vi

Lindstrom med dess vattentorn i form av

en kaffepetter och farm för uppfödning

av bufflar. Tyvärr fick vi ingen förvarning

om bufflarna och bussen passerade så

snabbt, så vi hann inte fotografera. Vi

kom så till”Franconia Sculpture Park”

(franconia.org) som är en park med

fantasifulla skulpturer av mer eller mindre kända konstnärer. Här dukades upp

mat, som guiden Anna Clara inköpt för denna pic nic. Några av oss hjälpte till att

lägga upp maten, medan de övriga lydigt ställde sig i kö. Det var litet varmt att

sitta och äta i solskenet. När vi gick till bussen hade det mulnat och vi for nu till

Taylor Falls.

Taylor Falls är den plats vid

St Croix-floden dit det går

att åka båt. Hit åkte de

flesta emigranterna, dock

inte Karl-Oskar och Kristina,

som steg av i Lindstrom.

Från parkeingsplatsen gick

en brant backe ned till

floden. Vi gick ned för att

titta på en hjulångare, som

avgick strax efter att vi

kommit ned dit. Det var

mycket strömt vatten vid bryggan. Vi konstaterade att flodbåten inte bara hade

skovelhjul i aktern, utan måste ha flera propellrar, med tanke på hur den

manövrerades..

Nu åkte vi tillbaka till Lindstrom med sin stora kaffepetter och tittade först på

statyn av Karl-Oskar och Kristina och sedan av Vilhelm Moberg. Den första är en

inte helt överensstämmande kopia av statyn i Karlshamn. Moberg är avbildad med

en cykel, eftersom han färdades per cykel under sina färder för att samla material

till sina böcker. Han bodde i dessa trakter flera gånger och en gång under ett helt

år.

Som avslutning på denna ”svenskdag” återstod nu ”Glader Cemetry” och ”Nya

Duvemåla”. Begravningsplatsen är den första för pionjärerna vid Chisago Lake.

Den användes mellan 1855 och 1919. Även här var det svenska namn på stenarna.

På många var det emellertid svårt att läsa på grund av alger, mossa och

söndervittring. Det var med vördnad man beträdde marken där de begravts, som

först bröt mark i dessa trakter.

En liten bit från begravningsplatsen ligger

Nya Duvemåla. Vilhelm Moberg upptäckte

ett hus, som han såg skulle motsvara Karl-

Oskars och Kristinas hus i det nya landet.

Huset flyttades för inte så länge sedan till

platsen kallas numera Nya Duvemåla. Där

möttes vi av en massa entusiastiska

svenskättlingar. En del pratade fullt

förståelig svenska, trots att de var födda i

USA. Först när vi klev av bussen möttes vi

av en flicka och en pojke i svenskdräkter

och av svenska låtar på fiol. Dessutom

kom emot oss en massa trevliga

människor, som ville prata både på

engelska och svenska. Vi fick inte hålla på så länge för vi kallades att lyssna på

inspelad information på svenska om platsen och dess bakgrund. Sedan bjöds vi in

Duvemålahuset, inrett med gamla möbler och husgeråd. Sedan fick vi hämta kaffe

med kakor i ett litet rött hus bredvid. Tiden gick så fort och alla ville prata med

oss. Vi har nog aldrig förr mötts av sådan vänlighet och sådant intresse för det

svenska. En man, som pratade god svenska, hade varit med andra dagen vid

invasionen i Normandie 1944 på Omaha-stranden. Det kändes som att vi gav oss

av därifrån alldeles för snart, trots att vi varit där ganska länge.

Dagen var inte slut ännu. Efter

resa tillbaka till

Minneapolis blev det ombyte

på hotellet och sedan hemlig

resa, som slutade vid kajen till

flodbåtarna. Sedan blev det en

tre timmar lång och vacker

flodfärd på St Croix med god

mat och dryck. Upprymda men

trötta återvände vi sedan till hotellet för att packa för hemfärden nästa dag.

4/9. Hemresedagen.

Av Britt-Louise Ragnevi-Hjelm Foto: Lena Boustedt Det var med lite vemod vi packade våra väskor inför hemresan, samtidigt som vi

nog (min rumskompis Lena och jag) tyckte det skulle bli skönt att komma hem till

de vanliga rutinerna igen.

Dagen började som vanligt med frukost kl. 8.00. Därefter upp på rummet och

packa det sista innan vi tog en promenad i centrala stan för att få rört på oss lite

inför den väntande flygresan till Sverige. När vi kom in i centrum, hade polisen

spärrat av en gata och vi blev naturligtvis nyfikna och undrade vad som var på

gång. Som vanligt hade Lena med sig sin kamera och kunde ta bilder på ett indiskt

bröllop med festklädda gäster och brudparet som kom åkandes i en vit vagn som

drogs av en häst. Polisen spärrade alltså av gatan så att följet kunde passera.

Tillbaka till hotellet för en stunds vila

innan bussen skulle hämta oss kl.

13.30 för vidare transport till

Minneapolis flygplats.

Busschauffören, som hette Chris i

förnamn, tackade oss för att vi hade

varit en så fantastisk trevlig och

mysig grupp (det var hans egna ord)

på sitt eget speciella sätt med att

sjunga Frank Sinatras hit ”Night and Day”, tyckte antagligen att vi hade varit

tillsammans dygnet runt. F.ö. sjöng han helt fantastiskt bra.

Sedan började hemresan med busstransport och flyg från Minneapolis till Chicago,

med säkerhetskontroll och väntan, flyg från Chicago till Köpenhamn med

säkerhetskontroll och väntan.

Chicago var en jättestor flygplats och eftersom vi kom med inrikesflyg dit så

hamnade vi i inrikeshallen och hade inte vår reseledare Anna-Clara, varit med oss

hade vi antagligen snurrat runt på flygplatsen ännu. Vi fick alltså vandra

kilometervis (så kändes det i varje fall)

i korridorer, åka rulltrappor upp och ner

tills vi kom fram till ett obemannat tåg

som skulle transportera oss till terminal

5, utrikeshallen. Då var vi ordentligt

trötta och hungriga alla så vi satte oss

och tog en bit mat. Lena och jag och

några till tog en drink för att lugna ner oss inför nästa etapp genom

säkerhetskontrollen och ombordstigning på planet, som skulle föra oss till

Köpenhamn kl. 22.05.

Trots att vi var ordentligt trötta, så har det varit en otroligt spännande och

fantastisk upplevelse .

Britt-Louise

5 september Hemma igen

Av Gunn o Bosse Svanberg. Foto: Lena Boustedt

Vi vaknar på planet, äter frukost och

förbereder oss för landning i

Köpenhamn. Här skiljs vi från många

Vasa syskon som skall söderut och

norrut. Det blir många stora hjärtliga

kramar och hopp om att vi snart skall

ses igen.

Vi andra som skall vidare till Landvetter går ombord 14.10. Nytt avsked med

Vasa syskon med hopp om snart återseende, kanske i november?

Vi andra åker med buss till Uddevalla, där vi möts av en stor banderoll

VÄLKOMNA och en stor bukett med röda rosor, en till oss var, syster Berit

Blomgren och syster Kyllikki Swenson som välkomnar oss på detta trevliga sätt.

Underbara människor.

Tack och kramar till alla för trevligt resesällskap önskar Gunn & Bosse.