Rastgårdarför ekologiska

värphöns

Jordbruksinformation 3– 2007

För tio år sedan började svenska hönshållare försiktigt att släppa ut lite större värphönsflockar. Detvar många som lite skeptiskt skakade på huvudet åt kraven på utevistelse för ekologiska höns. Demenade att det här kommer inte att fungera, hönsen kommer att bli sjuka och vi får säkert problemmed parasiter och salmonella. Men vi får nog erkänna att det fungerar med utevistelse till höns.Utvecklingen av rastgårdens utseende och skötsel har bedrivits ute på gårdar genom producenter-nas erfarenheter och uppfinningsrikedom. Vi sneglar också lite på danska erfarenheter. Det harunder några år funnits en deltagardriven forskningsgrupp i Östergötland som tillsammans med råd-givare och forskare på Ultuna intresserat sig för utevistelsen. I ett forsknings- och utvecklingspro-jektet har vi har också kartlagt utevistelsen på ca 20 ekologiska hönsgårdar, på SverigesLantbruksuniversitet har flera studier genomförts. Vi har också under det senaste året fått erfara attförutsättningarna för utevistelsen kan förändras över en natt, när risken för aviär influensa leder tillutevistelserestriktioner för fjäderfän.

I denna skrift vill vi förmedla lite av de kunskaper och idéer som vi samlat in från praktik ochforskning.

Skriften har finansierats med medel från EU och Jordbruksverket.Tack till ekologiska fjäderfäproducenter!

Hedesunda den 20 oktober 2006 Ultuna den 20 oktober 2006Åsa Odelros Gunnela Gustafson

Förord

Foto: Åsa Odelros eller Gunnela Gustafson där inget annat anges.Skisser: Helena Hasselberg.

Layout: Kraft&Kultur, Stockholm.

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Utevistelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Varför ska hönan ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Regelverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

När går hönan ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Vilken utemiljö vill hönan ha . . . . . . . . . . . . . . . 5

Hönsens konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Hönsens hälsa och välfärd . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Miljöaspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Planering av hönshagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Att ta sig ut och in . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Marken närmast huset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Att undvika parasiter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Växtlighet i hönshagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Läplantering eller landskapsplantering . . . . . . . 10

Skydd inne i rastgården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Tak som skydd och komfort . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Stängsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Exempel på lösningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Hönsen i odlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Sambete höns och andra djurslag . . . . . . . . . . . 20

Hönsen i skog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Hönsen på slätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Vandringshönshus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

3

Innehållsförteckning

Varför ska hönan ut?Varför vill man att hönsen ska gå ut och vadär lagom länge? I ekologiskt lantbruk är detcentralt att djuren ska kunna utföra naturligabeteenden och att de ska ha tillgång till ute-vistelse åtminstone under vegetationsperio-den. En motivering för utevistelsen är att dju-ren ska ha en intressant miljö, gott om platssamt förbättrad fysik och hälsa. De beteen-den som utevistelsen främst kan stimulera hoshönsen är födosök och sandbadning. En tankeär att om hönsen utför sitt födosöksbeteendeutomhus i stället för i ströbädden skulle detminska risken för bl.a. parasitinfektioner.

RegelverkDe flesta ekologiska värphönsen finns ibesättningar som följer KRAV-reglerna förekologisk djurhållning. KRAV’s regelverkmåste ha EU-förordningens regler som enlägsta nivå. Det finns möjlighet att enbart föl-ja EU-förordningens regler och då märkaprodukten med EU-axet.

4

Inledning

Utevistelse

I mitten av 90-talet var den ekologiska fjä-derfäproduktionen i stort sett obefintlig iSverige. Initiativ från handel och producentergjorde dock att utvecklingen av ekologiskäggproduktion tog fart och produktionen harsedan dess ökat från 2 700 KRAV-godkändahönor 1994 till hela 340 000 KRAV-godkän-da år 2005. Några faktorer som bidragit tillökningstakten är just efterfrågan från konsu-ment och det faktum att produktionen funge-rat väl både med tanke på djuromsorg ochproduktion. Omställningen då fyra miljonerhöns bytte inhysningssystem medförde bådeutrymme i debatten och att många nya pro-ducenter faktiskt valde att satsa på ekologiskproduktion. Den ekologiska äggproduktionenutgör i dag knappt 7 % av äggproduktionen iSverige.

De större ekohönshållarna har ett perma-nent hönshus med tillhörande fasta rastgårdaroch betesfållor. Det kan leda till problemmed nötta och leriga fållor. En annan katego-ri ekoäggproducenter har upp till ett parhundra höns inhysta i flyttbara hönshus somsommartid ingår i växtföljden på åkern.Detta system är mer arbetskrävande samti-digt som hönsen ständigt erbjuds ny rastfålla.Många ekologiska äggproducenter driverhönshållningen i liten skala där hönsflockengår helt fritt. Gemensamt är att alla måsteordna det trivsamt åt hönsen och skydda demfrån faror. I alla system ska hönan kunna hit-ta föda samt erbjudas skydd och sysselsätt-ning, i gengäld kan hon hjälpa till med ogräs-rensning bland fruktträd, bärbuskar och igrönsaksodlingar. Kort sagt det är bara fanta-sin som begränsar.

5

Båda regelverken revideras med jämna mel-lanrum varför det är viktigt att läsa i en aktu-ell regelutgåva då du planerar din ekologiskafjäderfäproduktion. Förutom de ekologiskaregelverken måste du som fjäderfähållarehålla sig underrättad om riskläget för smitt-samma fjäderfäsjukdomar, som aviär influen-sa. Du kan snabbt behöva vidta åtgärder, dvs.ta in hönsen om myndigheterna kräver det.

När går hönan utStudier har visat att när hönsen får välja är deute mest tidigt på morgonen, på eftermidda-gen och i början av skymningen, och önsk-värt är förstås att varje höna vill vara utenågon gång under dagen. För en flock kan

man inte säga att om en viss andel av hönsengår ut så är det ”tillräckligt bra”, det kan juockså vara så att de går ut för att de har enusel inomhusmiljö. Samtidigt kan man inteförvänta sig att alla är ute så fort de har möj-lighet eftersom de ska äta rejält, dricka ochvärpa inomhus. I en tysk undersökning kun-de man med hjälp av transponder följa varjehönas rörelse mellan hus, vinterträdgård ochgräsbevuxen rastgård. Det var totalt 200hönor och de flesta var ute någon gång. Mankunde alltså inte bekräfta uppfattningen attdet är vissa individer som går ut och inteandra.

I flera försök har man sett skillnader mellanolika hybrider och raser i viljan att vara ute,men resultaten är inte entydiga. Fri tillgångtill foder (inomhus), foder med lågt protein-innehåll och regelbunden tillgång till rastgår-den är förenat med mycket utevistelse. Omtillgången till rastgården var beroende avvädret inverkade det negativt på viljan att gåut även under dagar med fint väder.Introduktion till rastgård tidigt i livet, småflockar och tupp i flocken är andra faktorersom enligt undersökningar påverkar lustenatt vara ute positivt.

På mindre gårdar finns en väldig variationpå hur långt hönsen rör sig från hönshuset. Ien svensk undersökning uppgav äggprodu-center att djuren uppehåller sig högst tiometer från huset till något fall där hönsen gårså långt som 600 m bort. Variationen berorgivetvis på hur terrängen och möjligheten tillskydd ser ut i olika enskilda fall. Bland destörre besättningarna uppgavs att hönsenvanligen i genomsnitt befinner sig omkring17 meter från huset och som längst omkring70 meter bort.

Vilken utemiljö vill hönan ha?Växtligheten ska helst ge hönan skugga,vindskydd, rovdjursskydd, tillskottsnäring iform av gröna växtdelar, frö, frukter ochinsekter, möjlighet till sandbad och möjlighetatt undvika andra hönor. Allt detta ger trygg-het, omväxling och sysselsättning. Studier avhöns i rastgårdar visar att hönsen helst uppe-håller sig nära huset, men i rastgårdar medskuggande högre vegetation är hönsen utemer och sprider sig bättre än i rastgårdar utan

Regler som berör utevistelsen är huvud-sakligen:• Ekologiska fjäderfän får hållas inne under

den kalla årstiden.• Fjäderfän får hållas inne på natten.• Under utevistelseperioden ska hönsen

kunna vistas ute större delen av dagen.• Den tillgängliga rastgårdsytan i rotation

ska vara minst 4 m2 per höna.• Tillförseln av växtnäring får inte överstiga

170 kg N/ha och år.• Rastgårdar och beten för fjäderfä ska inne-

hålla anordningar där djuren kan sökaskydd.

• Längden på utgångsgluggarna från höns-huset ska vara minst 2 m per 1 000 höns.EU-förordningen för ekologisk djurhåll-ning anger dessutom 4 m per 100 m2

byggnadsyta, denna utgångsyta kan dockräknas från veranda och ut på betet.

• Rastgården ska hållas tom minst 2 måna-der mellan hönsomgångarna.

• Stängsel ska vara välskötta.• Fjäderfä bör inte utfodras utomhus för att

undvika att locka vilda fåglar till tam-fåglarna. Däremot ska fjäderfäna ha lättatt komma till foder och vatten även frånbetet.

• Åtgärder för att förhindra betydande ur-lakning och avrinning av växtnäring mås-te vidtas på uteytor som är hårt belastade.

6

skuggande vegetation. Orsaken är kanskeinte skuggan i sig, hönan härstammar ju fråndjungeln och känner trygghet under träd ochbuskar. Det blir ofta mer barmark i de skug-gade gårdarna. Det är inte entydigt vad somär orsak och verkan, men det mest logiska äratt hönsen tycker om att vara i den skuggigamiljön och då blir marken mer sliten.

Hönsens konsumtion av växter ochdjur i rastgårdenOavsett om hönsen får sitt näringsbehov fullttillgodosett med tillskottsfoder eller inte såbetar de och letar maskar och larver. Hönsenbetar inte långa strån utan betar i markensytskikt, i låg vegetation eller i fröställningar.För att leta insekter och maskar krafsar dehårt och sliter därför på vegetationen.

Preliminära resultat från en dansk under-sökning under 130 dagar visar att höns somfick pelleterat fullfoder gärna kompletterademed klöver och fröer från betesväxter (vick-er, lupin, quinoa) i så stor utsträckning att deblev överutfodrade med några viktiga amino-syror såsom lysin och metionin. Höns somenbart fick helt vete och snäckskal komplet-terade med klöver, kvickrot och odlade gräs,örter, maskar och insekter i sådan utsträck-ning att de producerade lika många ägg somden andra gruppen men med något mindreäggstorlek och kroppsvikten sjönk ca 5 %.Cikoria visade sig dessutom vara en uppskat-tad och näringsrik betesgröda i båda grupper-na. Ca 10 % av energibehovet, utan att räknanågot extra för utevistelse, samt upp till 50 %av aminosyrorna lysin och metionin kundehönsen enligt dessa beräkningar och observa-tioner hitta själva.

Befjädring och fothälsa var utan anmärk-ning i båda grupperna.

I en svensk undersökning minskade hön-sens konsumtion av vete, havre, fiskmjöl,mineralfoder och snäckskal med ungefär 20% när de gick i grödor av vete, raps eller sol-ros. Produktionen blev 0–10 % lägre än för-väntat.

Ovanstående försök gjordes med småflockar om 20–45 höns. I en större besättningkan det dock vara risk för att en andel av hön-sen försörjer sig väl och andra får för lite viden restriktiv utfodring.

Hönsens hälsa och välfärdUtevistelse ökar risken för att hönsen kom-mer i kontakt med smittor. En del smittäm-nen kan spridas från vilda fåglar och gnaga-re till fjäderfän, eller finnas i jord och vatten.Vilda fåglar kan vara bärare av bakterier,mykoplasmer, virus och parasiter som kansmitta fjäderfän. Man bör därför så långt sommöjligt undvika kontakt mellan vilda fåglaroch fjäderfän. Lämpliga åtgärder är att aldrigutfodra djuren utomhus och att inte läggarastgårdar och betesmark i närheten av dam-mar, insjöar, strandmark eller våtmarker. Ettviktigt smittämne som kan drabba höns ärSalmonella, som kan överföras från t.ex.småfåglar, råttor och möss, genom att hönsenhar kontakt med djuren eller deras träck.Salmonellasmitta på hönsen är en anmäl-ningspliktig infektion som i regel inte ledertill sjukdom hos hönsen men utgör ett hotmot människor som kan smittas via t.ex. liv-smedel. Salmonellainfektion bekämpas ge34nom avlivning och smittsanering. Det är där-för mycket viktigt att se till att smittbärareinte lockas till hönsgården. Utfodring medannat än grönfoder får aldrig ske utomhus!En genomförd riskanalys har dock inte visatnågon signifikant ökad risk för salmonella-infektioner hos ekologiska höns jämfört medicke-ekologiska.

Vissa bakteriella sjukdomar kan sannoliktetableras i miljön i rastgårdar och på beten.De kan vara mycket svåra att smittsanera.Detta gäller t.ex. rödsjuka (Erysipelotrhrixrhusiopathiae). En bra lösning kan vara attvaccinera flocken vid insättning.

Det finns inget som tyder på att rastgårdeneller utevistelsen utgör den primära källan förnyinfektion av parasiter. Däremot måste vilära oss hur man undviker att få parasitäggsom överlever länge i såväl rastgård sominomhus och som kan infektera nya höns-grupper.

Fjäderfä med mask kan få diarré, sluta vär-pa och magra av. Maskarna kan till och medorsaka stopp i tarmen. Hos värphöns kanspolmasken vid allvarliga angrepp i sällsyntafall också ta sig upp i äggledaren och kapslain sig i ett ägg. Ur konsumentsynpunkt ärdetta naturligtvis olyckligt fastän denna spol-mask inte kan angripa människor.

7

I Sverige medicineras inte värphöns vidangrepp av rundmaskar eftersom det saknastillgång till läkemedel, utan man måste arbe-ta på att förebygga smitta och att hålla infek-tionstrycket lågt.

En nyligen genomförd undersökning visa-de att besättningar med burhöns är minstbelastade av rundmaskar (spolmask och/ellerblindtarmsmask), därefter kommer besätt-ningar med frigående höns inomhus, medanhöns i ekologisk äggproduktion var de mestparasitbelastade. En annan undersökningmed delvis samma besättningar i ekologiskproduktion, visade på fler positiva (dvs.infekterade) analyssvar inne än i rastgårdenför denna parasitgrupp. Även om risken förmarksmitta ökar med åren, fanns det likagamla rastgårdar i flockarna med marksmittasom i gruppen utan påvisad marksmitta.

Överlevnad av ägg från grisens spolmaskstuderades i en dansk studie och eftersom gri-sens och värphönsens spolmaskar liknarvarandra i levnadssätt är resultaten intressan-ta. Man visade i ett experiment att spol-maskägg från gris överlevde sämre när dehamnade i kort gräs än när de placerades 2 cmner i marken. Spolmaskägg från gris passeraroförändrade genom daggmaskar, men mas-karna kan medverka till att dra ner ägg i jor-den där de således överlever bättre än på ytan.

En god befjädring isolerar mot både kylaoch värme, och är därför viktig för hönanskomfort när temperaturen varierar mer utom-

hus än inomhus. Ständigt fuktigt underlag,träck och vasst underlag ökar risken för små-sår och infektioner i fotsulorna och kan med-föra försämrad fothälsa.

Det säkraste skyddet mot rovdjur är bra sta-ket med en eltråd en bit ovanför marken ochatt ha hönsen inne på natten. Höga träd ikombination med stora öppna ytor, där rov-fåglar kan lyfta och landa, bör undvikas. Detär bättre att ha de höga träden i fållan.

Det är lika viktigt med hygiengräns i rast-fållan som i hönshuset.

MiljöaspekterArealbehovet för hönsens rastgård bestämsav växtnäringstillskottet och en strävan atthålla parasittrycket nere. Den nuvaranderegeln om 4 m2 tillgänglig areal per hönautgör en lagenlig spridningsareal för10–15 % av gödselmängden under 5 måna-der. För en flock på 3 000 höns betyder det entillgänglig areal på 1,2 ha. En så stor arealnyttjar inte hönsen jämnt fördelade om maninte lockar med något, så som diskuteratstidigare.

I verkligheten visar det sig att storleken påhönsens rastgårdsyta varierar. En enkät-undersökning visar att det finns variationerfrån 0,13 m2 per höna till att hönsen strövarhelt fritt runt hönshuset. Det är främst demindre gårdarna som låter hönsen strövafritt. Nära hälften av alla gårdar har minst 4m2 rastgårdsyta och i medeltal av alla gårdarhar hönan 6,85 m2 att ströva runt på. Bland debesättningar som har fler än 1 000 höns ärmedeltalet bara 2,7 m2 rastgårdsyta per höna.På 28 av de tillfrågade gårdarna (49 %) harman i dag alternerande rastgårdar. Bland debesättningarna som har fler än 1 000 höns ärdet dock 56 % som uppger att de aldrig väx-lar rastfålla. En trolig orsak kan vara att detrent byggnadstekniskt medför svårigheter atterbjuda flera fållor.

Studier av fasta anläggningar har visat att80–95 % av gödseln hamnar i huset, där denlätt kan samlas in och så småningom spridaspå utvalda åkrar. Resten av gödseln återfinnshuvudsakligen 6-10 meter från huset. Trots attdet är en så liten andel av gödseln kan belast-ningen här uppgå till motsvarande 500–1000kg N/ha när betessäsongen är ca 5 månader.

En regnig sommar bildas många vattenpussar attdricka ur. Bakterier och parasiter kan uppförökasoch spridas i hönsflocken.

I system med mobila hus med nätgolv fallerall gödsel till marken, vilket gör att arealbe-hovet ökar. Punktbelastningar måste undvi-kas. Grödans möjlighet att nyttja gödselnhänger samman med hur ofta husen flyttas,om gödseln finns när grödan behöver den sombäst och vilken potential grödan har att växaefter att hönsen varit där. Den mesta gödselnkommer alltid att finnas under/nära huset ochdär kommer växtligheten att vara hårt påver-kad. Den största gödslingseffekten kommerpå efterkommande grödor på samma fält. Juoftare man flyttar husen ju jämnare blir göd-seln spridd, men det blir aldrig lika jämnt sommed en spridare. Å andra sidan är arbetet medgödselspridningen klar varje gång husen flyt-tas samtidigt som hönsen får nytt bete.

Om hönsen utfodras restriktivt och verkli-gen fyller upp sitt näringsbehov från betetkan överskottet av växtnäring minskas efter-som fodret från betet kommer att ingå iinterncirkulationen av växtnäring på detaktuella fältet.

Planering av hönshagarAtt ta sig ut och inLuckan eller dörren ut från hönshuset får intevara för liten, då kan en ranghög höna ställasig i dörrhålet och hindra flera andra från attgå ut. Det får inte heller vara drag i dörrhålet– då går ingen höna dit. Drag i dörrhålet blirdet om huset har en fläktstyrd ventilation därendast frånluften är reglerad s.k. undertrycks-ventilation, det är därför viktigt att eko-hönshusen har neutraltrycksventilation. Det

är vanligt att ha en hel dörr som hönsutsläpp istörre flockar.

På ett fåtal av de ekogårdar som tillfrågades varhönsluckan öppen dygnet runt men vanligenstänger man in hönsen om kvällen. Öppning avhönsluckorna sker från ca klockan fem på mor-gonen till några fall där man inte släpper ut demförrän klockan tolv på dagen. På 73 % av allagårdarna öppnar man dock före klockan tio påmorgonen. Stängning sker tidigast klockan fempå eftermiddagen och senast halv tolv på kväl-len. Hönsen följer årstidens växlingar och börjardra sig in först vid skymningen vilket gör att mannaturligtvis får anpassa luckstängningen efterårstiden så att man är säker på att alla kommit inför natten. Man får också ta hänsyn till att yngrehöns är ute längre om kvällarna än de äldre.

Marken närmast husetDet faktum att hönsen gärna uppehåller närahuset innebär att den ytan slits mycket, hön-

Finurlig skjutlucka på insidan och yttre lucka gerplats för isolering då luckan stängs för vintern!

Luckor till veranda, manuell öppning ochstängning.

Utgången från veranda och ut på betet.

8

9

sen blir smutsiga om fötterna och drar medsig smuts in. Fåglarna dricker dessutom gärnasmutsvatten som samlas i groparna som bil-dats där de sandbadar. Bakterier och parasiterfår lättare fotfäste på en fuktig yta. En drä-nerad bädd av sand, grus, flis eller en trätrallnärmast huset gör det lättare att hålla rent. IDanmark använder man musselskal ca 30 cmtjockt lager i zonen nära hönshuset för att hål-la marken torr och fri från vattensamlingar.

En bra skötselåtgärd är att byta ytlagretnärmast huset regelbundet. Danska studiervisade tydligt att det kan ske en upplagringav mineral-N och total-P med tiden så djuptsom en meter ner i marken, så det är fördel-aktigt att inte vänta med åtgärder. Näringenkan antingen tas bort genom att byta ytlagret,föras bort med en gröda eller föras bort meddräneringsvatten som kopplas till en uppsam-lingsbrunn/infiltration. Här behövs godaidéer på lösningar!

Att undvika parasiterFör höns, som inte bökar djupt i marken somgrisar, är det kanske bättre att i första handinte röra om i rastgårdens markskikt förränmarken har fått en möjlighet att torka ut. Enkortvuxen och inte alltför tät yta torkar uppfortare än en frodig växtmassa. Bilden av brabetesfållor till höns ur parasitsynpunkt skullevisa en inte alltför tätvuxen gröda som helteller delvis hålls kort genom att beta medandra djur eller slå av och frakta bort växt-massan och som kan torka upp snabbt. Skyddav något slag, växter eller konstgjorda, finnsutspridda i fållorna.

Ekohöns i björkbacke.

Några råd för att undvika marksmittaav rundmask:• Ta träckprover som ett led i att förstå

smittvägarna och kunna göra förbättring-ar i den enskilda besättningen.

• Var noggrann med inomhussanering.• Håll en väsentlig del av markvegetationen

kort, gärna genom växelbete med andradjurslag.

• Utforma rastgården så att det inte bildasvattensamlingar och fuktiga ytor. Omrastgården är väldränerad och lätt torkarupp, får parasiterna sämre möjligheter attvidareutvecklas.

• Låt rastgården torka upp innan ytlagretvänds om, av samma skäl som ovan.

• Ge möjlighet till återväxt på slitna mark-områden.

• Fortsätt byta fållor mellan omgångar tillsvi vet mer om marksmitta av parasiter.

Flexinät och mobilt hönshus, en väl avbetadoch ganska ointressant rastgård, mobila husbör flyttas ofta.

Växtlighet i hönshagen I försök, som tidigare nämnts, har man defini-erat olika strategier som gör det mer attraktivtför hönsen att vara ute och att sprida sig i fål-lan. Genom att hålla en vegetation som är hög-re än hönsen och inte alltför tät, eller genomatt sätta ut artificiella tak kunde man åstad-komma en ökad spridning av de höns som varute, men man fick inte fler höns att gå ut.

Vilken typ av växtlighet eller gräs ska vi dåvälja till våra hönshagar? Kan vi hitta växtersom är både vackra för ögat och nyttiga förhönsen? Kan vi anlägga oaser av skyddandeväxter som är intressanta för hönsen? Varförinte kombinera nytta för dig med nöje förhönsen och odla äppelträd i hönsgården?

10

Det finns två olika typer av planteringarsom kan komplettera varandra. Dels en merpermanent växtlighet som kallas läplanteringeller landskapsplantering som består av trädoch buskar och dels områden med ett – ochtvååriga grödor.

Använd växtlighet nära huset och gärnalängre ut i rasthagen som är lätt att skördaoch därmed för bort växtnäring. För att detska bli möjligt måste man kunna komma tillmed lämplig utrustning. I Nederländerna ärdet numera vanligt att odla majs i rastfållor-na, en gröda som både skuggar och därföruppskattas av hönsen, samt tar upp mycketnäring. Raps/rybs, majs, salix, hampa,jordärtskockor skulle kunna ha en liknandefunktion i svenska rastgårdar. Om botten-vegetationen skulle utgöras av ettåriga ogräskan man med fördel utnyttja hönsen för attminska dem.

En gröda som kan hållas kort genom att slåden eller växelbeta med betesdjur är troligenmer attraktiv än en tät vall.

Den återväxta vallen kan se mycket attrak-tiv ut för hönsen, men vissa observationertyder på att de undviker sådana ytor om deåterkommer för snart. Att vänta kan ävenvara en klok strategi för att få eventuell para-sitsmitta att torka bort.

Vanlig vallfröblandning är nog det vanligas-te i dag i våra svenska hönshagar. I Danmarkrekommenderar man gräsmattefröblandningaroch mycket växtlighet i form av buskar ochträd. Rajgräs etablerar sig bra och man får engrön yta i rastgården relativt snabbt, det ärfrämst ett bra gräs att ”laga med” dvs. så i pånötta fläckar. Spannmål gror också snabbt ochär därför bra att så i med.

Läplantering eller landskapsplanteringHönsen trivs inte i blåst och uppskattar därfören bred häck eller läplantering om det interedan finns träd i och runt rastgården. Tänkpå att utforma läplanteringen så att de lägstabuskarna står längst ut och de högre buskar-

na och träden in mot hönsens vistelseyta. Påså vis bromsas vinden upp av planteringenoch det blir lä för hönsen i rastgården. Trerader med träd eller buskar räcker för att ska-pa lä men vill du dessutom ge hönsen skyddför rovfåglar bör det vara fem rader.

Äppelträd• Ensamma fruktträd ger ett ståtligt in-tryck, välj sorter som tål kvävebelastningom de ska stå nära hönshuset.• Tänk på att äppelsorten ska ha tjocktskal så de tål att ligga på backen innanhönsen hinner äta dem.• Skydda rötterna från krafsning.

Naturligt lä och skugga.

Höns i fruktodling.

Nyplanterat.

Tänk på att:• Det måste vara lätt och rationellt att ta sig

fram med maskiner i hönshagen.• Växtligheten får inte vara så tät att den

inbjuden till värpning.

11

Buskar• Buskar bör tåla att bli helt jämnade medmarken eftersom hönsen kan gå ganskahårt fram.• Buskar kan planteras i flyttbara lådorsom får flytta med när hönsen byter fålla.

Örter• Örter är växter med oförvedad stam somkan vara både ettåriga och fleråriga.Nedan nämnda höga växter såsomjordärtskockor och hampa är exempel påörter som också kan ge en tät läplantering.Hampa är i skrivande stund en ”het växt”på många områden i lantbruket. Innanman använder den i hönsgårdar bör manundersöka om hönsen betar bladen ochom det i så fall ger smak åt äggen.

Exempel på växter i läplantering hittar du påsidorna 24–25.

Skydd inne i rastgårdenDu kan göra små planteringar på liknandesätt inne i rastgården eller som utbuktningarvid kanten av läplanteringen. Hönsen villgärna hålla till i kanten mellan skydd ochöppen yta och på detta vis skapar du en långkantzon där hönsen gärna sysselsätter sig.Om du inte vill göra en permanent planteringkan du ordna med fläckvisa öar av högre väx-ter. De blir också populära utflyktsmål.Grödorna drar till sig insekter och producerarfrö som är intressanta för hönsen. Ö-planter-ingarna ska inte ligga för långt ifrån varand-ra. Ordna dem hellre radvis likt en korridorför hönsen att följa på väg längre bort i rast-gården, studera planschen på sista sidan.

Exempel på växter som ger hönsen skydd:MajsHampaHundäxingJordärtskockorRörflenFodermärgkål

Lantbrukare, rådgivare och forskare diskute-rar fröhampa.

Tips för skötsel och anläggning av ”öar”:• Eventuellt kan man så i omgångar och på

så vis förlänga mognadsperioden.• Växterna etablerar sig dåligt om utsädes-

mängden är för hög.• Hägna in de späda växterna och ge hönsen

tillträde till en plantering i taget.• Det är en fördel med fleråriga växter så du

slipper utgifter för etablering och inhäg-ning varje år.

• Välj olika växter med avseende på om duär ute efter skydd eller föda åt hönsen.

Tips vid plantering av träd och buskar• Välj alltid robusta plantor av god kvalitet

för att resultatet ska bli bra.• Välj om möjligt träd och buskar som

naturligt hör hemma i miljön, de ger enstörre mångfald i insekter.

• Roten ska vara väl utvecklad minst entredjedel av plantan och den får inte varatorr.

• Köp plantor som är härdiga för den del avlandet som du bor i.

• Plantera på hösten eller på våren men bästär det på höstplöjd mark.

• Barrträd ska inte planteras för sent påhösten då det är risk för att de inte rotarsig ordentligt.

• Skydda de unga plantorna från för myck-et blåst och stark sol.

• Plantorna ska sättas i grupper om tre avsamma art så arterna inte konkurrerar utvarandra.

• Använd ett ganska stort plantavstånd 1–2meter.

• Håll efter ogräs i början så växterna kom-mer igång på bästa sätt.

• Hägna in och skydda plantorna från hönsde första två säsongerna.

• När hägnet rivs kommer hönsen att ätaupp bladverket upp till en meters höjd vil-ket medför att det inte längre är lockandeatt värpa där.

Exempel på enskilda väx-ter som ger näringstill-skott:

• Kort klöver/gräsvall• Cikoria • Raps• Solros• Spannmål• Vicker• Quinoa – en målla-växt som liknar amarant. Den kan odlas iDanmark och är mycket omtyckt av höns-en när fröna mognat i oktober.

Exempel på foderväxtblandningar:(Lindbloms frö)

• Rågvete, honungsört, havre, vitklöver• Fodermärgkål, solros• Rågvete, honungsört, oljeväxter, havre• Blomsterblandning

Glöm inte bort att växtligheten i sig ger hön-sen bättre möjligheter att leta och hitta mas-kar och insekter på och i marken.

Tak som skydd och komfort Istället för planteringar kan du ordna skydd iform av tak eller föremål som ställs ut i rast-gården. Väljer du t.ex. en vagn kan du lättrulla undan den när marken ska plöjas.

En veranda eller mindre tak närmast ytter-väggen fungerar som en vinterträdgård ellerklimatsluss och gör att hönsen går ut i friskaluften även när det är dåligt väder. En fördelmed veranda är också att om nätet är finmas-kigt är den godkänd vid eventuella restriktio-ner i utevistelsen på grund av aviär influensa.

Höns i veteåker.

Tryggt och lämpligt för födosök. Hönshuset byggdes med skyddande takutsprång.

12

En balvagn med sidorna nedfällda ser inteanskrämlig ut och hönsen använder dendefinitivt som skugga och skydd.

Cikoria

13

Veranda med gjutet golv och vind-väv för den lilla hönsflocken.

Skuggväv och fem stängselstörar. Inte särskilttilltalande för ögat – men hönsen hittar maskoch skydd.

Ett tak utanför varje utgångshål. Holkens fäste i hönsväggen (infällda bilden).

Holkar som skyddHolkar blev benämningen på dessa mindreskydd utanför varje utgångshål. Tanken är attman lätt kopplar loss och lyfter bort dem medpallgaffel när vintern står för dörren.

14

15

Idéskiss: H HasselbergRastgård för KRAV-höns

16

StängselStängslet runt hönsens rastgård och bete hartvå viktiga uppgifter, dels att hålla hönsen påplats och dels att skydda mot rovdjur. Vid ettpermanent hönshus kan rastgårdar och betenantingen stängslas in av fasta nätstängseleller flyttbara elnät så kallade flexinät.Flexinäten som är av nylon är 90–110 cmhöga och har 6–8 strömförande trådar.Flexinäten sätts upp med hjälp av de plast-stolpar med metallspets som sitter i nätet påungefär var fjärde meter. Ett stängsel måstevara välspänt och därför kan de medföljande

stolparna behöva kompletteras med någranedslagna trästolpar. Det är också viktigt attdet alltid är kopplat till ström när hönsen ärute. Det är inte roligt när en höna trasslar insig i nätet.

De fasta näten är ofta 180–200 cm högaoch kan antingen vara ett hexagonnät typhönsnät, Gunnebostängsel eller ett fyrkants-nät typ viltstängsel. Viltstängslet måste hasmå rutor längst ner annars kan djur både tasig in och ut. Observera att med en horison-tell bräda där nätet slutar blir det lätt förhönan att ta sikte och hoppa upp!

Hörnstolpar i trä håller flexinätet på plats.

Alla typer av stängsel fungerar inte bra!Detta nylonnät är för vekt i uppsättningenoch svårt att flytta.

Traditionellt hönsgårdsnät. Lägg märke tillfyrkantsnätet som förstärkning och skydd motrovdjur, det sitter även en eltråd 20 cm överbacken.Se till att näten är väl sträckta!

17

Väljer du fasta stängsel är det viktigt attkombinera det med en strömförande eltråd ca20 cm över marken på stängslets utsida.Detta för att hålla rävar, grävlingar, hundarm.fl. på behörigt avstånd. Oväntade besök avgrävande rovdjur kan dessutom effektivt för-hindras genom att gräva ner nätet ett pardecimeter och vinkla det utåt längst ner.Kombinera dessa åtgärder med fällor för rävoch mink om de visar sig nära hönsgården.

En producent som tröttnat på skatans besökför att hämta frukostägg inne i hönshuset klu-rade ut följande lösning: gör en liten hageutanför utgångsgluggen med tre nätväggaroch nättak samt med en liten låda/tunnel förhönsen att gå ut genom för att komma vidareut på betet, se bild.

Har du inte alltför stora ytor i betesfållankan du hindra rovfåglar att slå ner genom attspänna trådar över hägnet, 50–100 cm mellantrådarna är tillräckligt.

Ett annat sätt är att sätta nättak på inhägna-den, men det är inte rimligt annat än till denlilla hönsflocken.

Det finns ett antal finurliga rovfågelskräm-mor på marknaden. Några verkar varaavskräckande på vråk och hök, andra skräm-mer nog mest tamfåglarna och det är intemeningen.

För att lättare kunna komma fram medmaskiner och redskap vid omläggningsarbetekan ett fast yttre stängsel kombineras med ettflyttbart stängsel mellan de olika betesfållor-na.

Eltråd motar räv, grävling och hund!

Sluss för att förhindra skator att komma in ihönshuset för att stjäla ägg.

Rävfälla lämpligt placerad utanför hönsgården.

Viltstängsel.

18

Plastuggla som fågelskrämma.

Att tänka på vid användning av elstängsel:• Placera aldrig elstängselaggregatet i djurutrymme eller andra brandfarliga utrymmen.• Använd dubbelisolerad matarkabel inomhus.• Jorda ordentligt – en meter jordspett per joule som aggregatet ger.• Glöm inte att röja under eltråden eller flexinätet vid behov.

19

Silverhöns i äppelodling.

Ett arbetspass i sparrisfält! Hönsenhåller undan ogräset men låter spar-risen vara i fred.

Kombinerad höns och energiskogs-odling.

Hönsen håller även här undanogräs men räkna inte med attsolrosorna får vara ifred!

Spannmål i hönsgård. Hönsen har sysselsattsig i en begränsad yta med spannmål och nuär det dags att byta till ny fålla!

Höns i spannmålsfält – här blir det ävenspannmål att skörda!

Hönsen i odlingarEn intressant kombination är äppelträd i höns-ens rastgård, stängselkostnaderna fördelas på

två olika produktionsgrenar, hönsen rensarogräs och håller efter insekter samt äter fall-frukt.

Exempel på lösningar

20

Hönsen tar sig lätt in i hästhagen!

Här skulle det växa upp en fin häck avjordärtskockor men hönorna har omsorgs-fullt plöjt och harvat och något utsäde synsinte längre till – nästa gång får nyplanter-ingen hägnas in!

Här går höns och gäss i samma fålla. Nöt-kreaturen betade marken veckan innan.

Sambete höns och andra djurslagI Sörmlands mellanbygd ligger en gård somhar flera olika djurslag. Man har utvecklat enmetod för sambete där får eller ponnyhästarhar en fålla nära hönshuset. Elstängsel hindrarhungriga ponnyer eller spralliga lamm från attkomma ända fram till hönshuset medan hönsendäremot kan gå in och hitta späda örter och

insekter i den väl avbetade naturbetesmarken.Vid Sveriges Lantbruksuniversitet har man

studerat växelbete mellan nöt, gäss och värp-höns.

Man använde fyra beteshagar i rotation, nöt-kreaturen betar en vecka och fjäderfäna veck-an efter, sen får grödan hämta sig under tvåveckor innan nötkreaturen kommer åter.

21

Här finns sol, skugga och lä.

Svenska “djungelhöns”.

Hönshusets veranda och väldränerad grusadyta.

Efter skogsbetet väntar vallbete samt spann-målsrester efter tröskningen.

Hönsen i skogI norra Skånes mellanbygder hittar vi dennagård som faktiskt erbjuder dagligt skogsarbe-te till sina 6 000 ekohöns. Själva hönshusetligger i åkerkant alldeles i anslutning till ettskogsparti. Hönsen erbjuds trygg verandavis-telse kombinerad med väldränerad och gru-sad yta innan de alternativt styrs ut tillantingen skogsbete eller bete på vall. På åker-marken skördar man vall och spannmål närden inte är upptagen av hönsen.

22

Flyttbara tak i rastgården.

Ett lågt tak som alternativ till veranda.

Utgångsgluggen är endast den nedre delenav dörren.

Det är lättare att våga sig ut om man siktarpå ett skyddande tak.

Innerdörr, ytterdörr och tak.

Hönsen på slättenPå spannmålsgården i slättbygd finns det ing-en naturligt skyddande växtlighet för hönsenatt gå till. På den här gården har man valt att

bygga låga tak vid utgångar och flyttbara taki den relativt höga växtligheten bestående avolika gräs, baljväxter och örter, bl.a. cikoria,kummin och rödklöver.

23

Hönshus med tillhörande rastgård.

Vandringshönshusets veranda.

Ibland har hönsen delats in i mindre grupper.

Hönshusen flyttas med hjälp av traktor engång per vecka.

VandringshönshusPå Uppsalaslätten har Kjell och Ylva Sjelinutvecklat hönshållning i mindre grupper i såkallade vandringshönshus. Hönshuset kanbeskrivas som en stor kaninbur där husdeloch rastgård är sammanhängande och det ärvoljärnät över hela rastgården. Hela anlägg-ningen är ca 9 x 13 meter och rymmer drygt200 höns.

Under betessäsongen är hönshusen på valloch då flyttas hela anläggningen med traktoren gång per vecka. Rastgårdens markyta är90 m2 och behovet av betesmark är 0,25 haper säsong.

Några erfarenheter av vandrings-hönshus på bete:• 200 höns betar bort allt grönt på den 90

m2 stora gräsytan på en vecka. Vallen åter-hämtar sig snabbt efter avbetningen.

• Det går att kombinera med vallskörd påen bit av arealen innan hönshuset hinnerdit.

• Marken bör vara plan, dränerad och frifrån jordfasta stenar.

• Det behövs en tillräckligt stor traktor föratt dra en så stor anläggning.

• Det har inte varit några problem med ägg-läggning utomhus.

Små flyttbara hönshus för uppfödning. Foto: Kjell Sjelin

24

Idéskiss: H HasselbergRastgård för KRAV-höns

25

Antell, S. 2005. Mixed Grazing Systems with Cattle, Laying hens and Geese. Institutionenför husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet, Rapport 265.

Ascárd, K., von Wachenfelt, E., von Wachenfelt, H. 2002. Ekologisk äggproduktionSpecialmeddelande 241, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Sveriges lantbruksuniversitet, 80 sidor.

Bubier, N.E., Bradshaw, R.H. 1998. Movement of flocks of laying hens in and out of the henhouse in four free range systems. Br. Poult. Sci., 39, S5–S6.

Elbe, U., Ro‚, A., Steffens, G., Van den Weghe, H., Winckler, C. 2005. ÖkologischeLegehennenhaltung in gro‚en Herden: Spezifische Auslaufnutzung und Nährstoffeintrag(Organic layers in large flocks: Use of the outdoor run and accumulation of nutrients inthe soil).

Elwinger, K., Tauson, R., Lagerkvist, G. 2004. Klarar våra hönor KRAV:s 100-%regel?Forskningsnytt nr 3, 16–17.

Gustafson, G., Antell, S. 2005. Ekosystemtjänster I äggproduktionen, hur kan det se ut?

Gustafson, G., Odelros, Å., Jansson, D., Christensson, D. 2006. Parasittrycket och dess sam-band med rastgårdens utformning och beläggning i ekologiska värphönsbesättningar.Inventering under 2004. Ej publicerad, men vars resultat till stor del ligger till grund för denna publikation.

Hermansen, J., Horsted, K., Hegelund, L., Franzen, C., Johansen, N.F. 2005. Forbedredeudearealer i økologisk œgproduktion. DJF rapport Husdyrbrug nr 67.

KRAV’s regelverk. www.krav.se

Larsen, M.N., Roepstorff, A. 1999. Seasonal variation in development and survival ofAscaris suum and Trichuris suis eggs on pastures. Parasitology, 119, 209–220.

Mahboub, H.D.H., Müller, J., von Borell, E., 2004. Outdoor use, tonic immobility, heterop-hil/lymphocyte ratio and feather condition in free-range laying hens of different genotype. Br. Poult. Sci., 45: 6, 738–744.

Odelros, Å. 2001. Ekologisk äggproduktion – ett dokumentationsprojekt. Jordbruks-information 11-2001. Jordbruksverket, Publikationsenheten, 551 82 Jönköping. 35 sidor.

Råsberg, A. 2005. Stängsel. Jordbruksverket, Publikationsenheten, 551 82 Jönköping. 138 sidor.

Referenser

26

Jordbruksverket551 82 Jönköping,Tfn 036-15 50 00 (vx)E-post: jordbruksverket@sjv.seWebbplats: www.sjv.se ISSN 1102-8025

JO07:3